Regeringens proposition
1993/94:200

Upphörande av Bostadsdomstolen m.m.

Prop.
1993/94:200

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 24 mars 1994

Carl Bildt

Gun Hellsvik
(Justitiedepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen behandlas specialdomstolarna utifrån ett principiellt perspek-
tiv.
Regeringen redovisar också principerna för hur processen inom det arrende- och
hyresrättsliga området i framtiden bör vara beskaffad. Utgångspunkten är därvid
att rättskipningen på detta område bör koncentreras till de allmänna
domstolarna. Några lagförslag läggs inte fram i detta sammanhang utan regeringen
återkommer med sådana vid en senare tidpunkt.
I propositionen lämnas slutligen förslag om att Bostadsdomstolen skall upphöra
den 1 juli 1994 och att dess verksamhet skall övertas av Svea hovrätt. Vad
gäller rättegången i hovrätten föreslås att vissa specialregler om förfarandet
meddelas i en särskild lag.
Innehållsförteckning

1 Förslag till riksdagsbeslut.............. 5

2 Lagtext.................................. 6
2.1 Förslag till lag om rättegången i
vissa hyresmål i Svea hovrätt... 6
2.2 Förslag till lag om ändring i
jordabalken..................... 8
2.3 Förslag till lag om ändring i
rättshjälpslagen (1972:429)..... 11
2.4 Förslag till lag om ändring i
lagen (1973:188) om arrendenämn-
der och hyresnämnder............ 14
2.5 Förslag till lag om ändring i
bostadssaneringslagen (1973:531) 16
2.6 Förslag till lag om ändring i
lagen (1974:1080) om avveckling
av hyresregleringen............. 17
2.7 Förslag till lag om upphävande
av lagen (1974:1082) om bostads-
domstol......................... 18
2.8 Förslag till lag om ändring i
lagen (1975:1132) om förvärv av
hyresfastighet m.m.............. 19
2.9 Förslag till lag om ändring i bo-
stadsförvaltningslagen (1977:792)20
2.10 Förslag till lag om ändring i
hyresförhandlingslagen (1978:304)21
2.11 Förslag till lag om ändring i
lagen (1982:352) om rätt till
fastighetsförvärv för ombildning
till bostadsrätt................ 22
2.12 Förslag till lag om ändring i
bostadsrättslagen (1991:614).... 23

3 Ärendet och dess beredning............... 24

4 Domstolsväsendets specialisering......... 25
4.1 Nuvarande ordning i huvuddrag... 25
4.2 Olika typer av specialisering
inom domstolsväsendet........... 26
4.2.1 Specialisering genom koncen-
tration av vissa måltyper
inom de allmänna domstolarna
och de allmänna förvaltnings-
domstolarna................. 27
4.2.2 Särskilda domstolar knutna
till de allmänna domstolarna 28
4.3 De fristående specialdomstolarna 29

5 Rättskipningen inom det arrende- och hy-
resrättsliga området..................... 37
5.1 Nuvarande ordning .............. 37
5.1.1 Hyresnämnderna.............. 37
5.1.2 Arrendenämnderna............ 38
5.1.3 Hyresnämndernas sammansätt-
ning........................ 39
5.1.4 Arrendenämndernas sammansätt-
ning........................ 40
5.1.5 Förfarandet i nämnderna..... 40
5.1.6 Överprövning av arrendenämn-
dernas och hyresnämndernas
beslut...................... 41
5.1.7 Tidigare förslag till föränd-
ringar vad gäller hyres- och
arrendenämnderna............ 41
5.1.8 Bostadsdomstolen............ 42
5.2 De allmänna domstolarnas hand-
läggning av mål om hyra och
arrende......................... 44

6 Arrende- och hyresnämndernas framtid..... 46
6.1 Allmänt......................... 46
6.2 Särskilt om hyresnämnderna...... 48
6.3 Särskilt om arrendenämnderna ... 52

7 Bostadsdomstolen......................... 53
7.1 Bostadsdomstolen upphör ............. 53
7.2 Överklagande av Svea hovrätts
beslut.......................... 57
7.3 Genomförande-, personal- och
kostnadsfrågor.................. 58
7.3.1 Genomförande- och personal-
frågor...................... 58
7.3.2 Kostnader................... 58

8 Författningskommentar.................... 59
8.1 Förslaget till lag om rättegången
i vissa hyresmål i Svea hovrätt. 59
8.2 Förslaget till lag om ändring i
jordabalken, förslaget till lag
om ändring i rättshjälpslagen
(1972:429) och förslaget till lag
om ändring i lagen (1973:188) om
arrendenämnder och hyresnämnder. 61
8.3 Förslaget till lag om ändring i
bostadssaneringslagen (1973:531) 61
8.4 Förslaget till ändring i lagen
(1974:1080) om avveckling av
hyresregleringen ............... 61
8.5 Förslaget till lag om upphävande
av lagen (1974:1082) om bostads-
domstol......................... 62
8.6 Förslaget till lag om ändring i
lagen (1975:1132) om förvärv
av hyresfastighet m.m........... 62
8.7 Förslaget till lag om ändring i
bostadsförvaltningslagen
(1977:792)...................... 62
8.8 Förslaget till lag om ändring i
hyresförhandlingslagen (1978:304)
och förslaget till lag om ändring
i lagen (1982:352) om rätt till
fastighetsförvärv för ombildning
till bostadsrätt................ 63
8.9 Förslaget till lag om ändring i
bostadsrättslagen (1991:614).... 63

Bilaga 1 Sammanfattning av promemorians
förslag......................... 64

Bilaga 2 Promemorians lagförslag......... 67

Bilaga 3 Sammanställning av remissinstan-
ser............................. 84

Bilaga 4 De remitterade lagförslagen..... 85

Bilaga 5 Lagrådets yttrande..............101

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde
den 24 mars 1994..............................103
1 Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

1. antar regeringens förslag till lag om rättegången i vissa hyresmål i Svea
hovrätt,
2. antar regeringens förslag till lag om ändring i jordabalken,
3. antar regeringens förslag till lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429),
4. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1973:188) om arrende-
nämnder och hyresnämnder,
5. antar regeringens förslag till lag om ändring i bostadssaneringslagen
(1973:531),
6. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1974:1080) om
avveckling av hyresregleringen,
7. antar regeringens förslag till lag om upphävande av lagen (1974:1082) om
bostadsdomstol,
8. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1975:1132) om förvärv
av hyresfastighet m.m.,
9. antar regeringens förslag till lag om ändring i bostadsförvaltningslagen
(1977:792),
10. antar regeringens förslag till lag om ändring i hyresförhandlingslagen
(1978:304),
11. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1982:352) om rätt
till fastighetsförvärv för ombildning till bostadsrätt,
12. antar regeringens förslag till lag om ändring i bostadsrättslagen
(1991:614),
13. godkänner de riktlinjer för det fortsatta reformarbetet som redovisas i
avsnitt 6.
2 Lagtext

2.1 Förslag till lag om rättegången i vissa hyresmål i Svea hovrätt

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Denna lag tillämpas av Svea hovrätt i mål som överklagats dit från en
hyresnämnd.

2 § I fråga om en sådan rättegång skall hovrätten tillämpa 52 kap. rättegångs-
balken, om inte annat följer av denna eller annan lag.

3 § Klaganden får inte ändra sin talan till att avse en annan del av hyres-
nämndens beslut än den som uppgetts i överklagandet.

4 § Hovrätten skall verka för att utredningen i målet får den inriktning och
omfattning som är lämplig med hänsyn till målets beskaffenhet. Hovrätten skall
om möjligt se till att onödig utredning inte läggs fram.

5 § Muntlig förhandling får hållas om viss fråga eller i målet i dess helhet,
om det kan antas vara till fördel för utredningen.
Muntlig förhandling skall hållas, om en part begär det samt förhandlingen inte
är obehövlig och inte heller särskilda skäl talar emot det.

6 § När muntlig förhandling eller förrättning för syn på stället skall hållas
skall parterna kallas. En part får föreläggas att inställa sig personligen vid
vite eller föreläggas att inställa sig vid påföljd att hans utevaro inte utgör
hinder för målets vidare handläggning och avgörande.

7 § Har ett vittne, en sakkunnig eller en part under sanningsförsäkran hörts
inför hyresnämnden och beror avgörandet även i hovrätten av tilltron till den
bevisningen, får hyresnämndens beslut inte ändras i den delen utan att beviset
tagits upp på nytt i hovrätten. En sådan ändring får dock göras, om det finns
synnerliga skäl för att bevisets värde är ett annat än hyresnämnden antagit.

8 § Beslut av Svea hovrätt äger rättskraft, såvitt därigenom avgjorts fråga som
avses i 4 § första stycket 2, 2 a, 3, 5 a, 6, 7 eller 8 lagen (1973:188) om
arrendenämnder och hyresnämnder. Detta gäller dock inte beslut, enligt vilket
ansökan om åtgärdsföreläggande enligt 12 kap. 16 § andra stycket eller tillstånd
enligt 12 kap. 23 § andra stycket, 34, 36 eller 37 § jordabalken eller ansökan
om förbud eller medgivande som avses i 2 a § bostadssaneringslagen (1973:531)
eller yrkande om rätt till förhandlingsordning enligt 9 § hyresförhandlingslagen
(1978:304) lämnats utan bifall.

9 § Bifalls en hyresvärds talan om att hyresavtalet skall upphöra att gälla får
hovrätten efter yrkande av hyresvärden ålägga hyresgästen att flytta vid den
tidpunkt då lägenheten skall lämnas.

10 § Hovrättens beslut i mål som avses med denna lag får inte överklagas.
__________

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994. Lagen tillämpas också på mål som
överlämnats till Svea hovrätt av Bostadsdomstolen.
2.2 Förslag till lag om ändring i jordabalken

Härigenom föreskrivs att 12 kap. 55 a, 71 och 73 §§ jordabalken[1] skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

12 kap.
55 c §[2]Gäller hyresavtalet för obestämd tid och har avtalet sagts upp, får be-
slut om ändring av hyresvillkoren inte avse tiden före den tidpunkt till vilken
uppsägning skett. Har frågan om villkorsändring utan uppsägning hänskjutits till
hyresnämnden, får beslutet inte avse tiden före det månadsskifte som inträffar
närmast efter tre månader från dagen för ansökningen. Beslut om ändring av
hyresvillkoren får dock inte i något av de fall som nu angetts avse tiden innan
sex månader förflutit efter det att de förut gällande villkoren började
tillämpas.
Är hyresavtalet ingånget för bestämd tid och har avtalet sagts upp, får beslut
om ändring av hyresvillkoren inte avse tiden före den tidpunkt till vilken
uppsägning skett. Har frågan om villkorsändring utan uppsägning hänskjutits till
hyresnämnden, får beslut om ändring av hyresvillkoren inte avse tiden före den
tidpunkt till vilken avtalet tidigast hade kunnat sägas upp, om uppsägning skett
när ansökningen ingavs till hyresnämnden. Är hyrestiden längre än ett år och
sker ändring av hyresvillkoren på grund av ansökan av hyresgästen, får beslutet
likväl avse tiden efter det månadsskifte som inträffar närmast efter tre månader
från dagen för ansökningen, dock tidigast sedan hyresförhållandet varat ett år i
följd.
Har den hyra som prövas blivit gällande enligt 54 a §, får beslut om hyran,
utan hinder av första och andra styckena, avse tid från den dag då hyran började
gälla, om ansökningen har gjorts inom tre månader därefter.
Hyresnämnden får, när det finns skäl till det, förordna att beslut om villkors-
ändring skall gälla från en tidigare tidpunkt än vad som sägs i första och andra
styckena. Om det finns särskilda skäl får hyresnämnden också förordna att beslut
om villkorsändring får verkställas även om det inte har vunnit laga kraft.
Skall hyresgästen Skall hyresgästen enligt
enligt hyresnämndens hyresnämndens eller hov-
eller Bostadsdomstolens rättens beslut betala
beslut betala högre hyra högre hyra för förfluten
för förfluten tid än som tid än som skolat utgå
skolat utgå förut, är förut, är hyresrätten inte
hyresrätten inte förverkad på grund av
förverkad på grund av dröjsmål med betalningen
dröjsmål med betalningen av det överskjutande
av det överskjutande beloppet, om betalningen
beloppet, om betal- sker inom en månad från
ningen sker inom en den dag då beslutet vann
månad från den dag då be-laga kraft. Vad som
slutet vann laga kraft. sagts nu gäller inte, om
Vad som sagts nu gäller skyldighet att flytta
inte, om skyldighet att inträder för hyresgästen
flytta inträder för inom kortare tid än två
hyresgästen inom kortare månader efter nämnda dag.
tid än två månader efter
nämnda dag.
På överskjutande belopp skall hyresgästen betala ränta som om beloppet
förfallit till betalning samtidigt med den förut utgående hyran. Räntan beräknas
enligt 5 § räntelagen (1975:635) för tiden innan beslutet vunnit laga kraft och
enligt 6 § räntelagen för tiden därefter.
I beslutet får anstånd medges med betalningen av det överskjutande belopp jämte
ränta som avses i sjätte stycket. Medges anstånd, får det bestämmas att ränta
till förfallodagen skall beräknas enligt 5 § räntelagen.
Om hyran sänks för Om hyran sänks för
förfluten tid genom förfluten tid genom
hyresnämndens eller Bo- hyresnämndens eller hov-
stadsdomstolens beslut, rättens beslut, skall
skall hyresvärden hyresvärden samtidigt
samtidigt åläggas att åläggas att till hyresgäst-
till hyresgästen betala en betala tillbaka vad
tillbaka vad han till han till följd därav har
följd därav har uppburit uppburit för mycket jämte
för mycket jämte ränta. ränta. Räntan skall
Räntan skall beräknas en-beräknas enligt 5 §
ligt 5 § räntelagen för räntelagen för tiden från
tiden från dagen för be- dagen för beloppets mot-
loppets mottagande till tagande till dess
dess beslutet vunnit beslutet vunnit laga
laga kraft och enligt kraft och enligt 6 §
6 § räntelagen för tiden räntelagen för tiden där-
därefter. efter.

71 §[3]
Ett överklagande som Ett överklagande som
avses i 70 § tas upp av avses i 70 § tas upp av
Bostadsdomstolen. Be- Svea hovrätt. Överklag-
svärshandlingen skall andet skall ges in till
ges in till hyres- hyresnämnden.
nämnden.

73 §[4]
I hyrestvister som I hyrestvister som
avses i 49, 54 eller avses i 49, 54 eller
55 d § och i mål om 55 d § och i mål om åtgärds-
åtgärdsföreläggande enligtföreläggande enligt 16 §
16 § andra stycket, om andra stycket, om
upprustningsföreläggande upprustningsföreläggande
enligt 18 a-c §§, om god-enligt 18 a-c §§, om god-
kännande av kännande av
förbättringsarbete eller förbättringsarbete eller
liknande åtgärd enligt liknande åtgärd enligt
55 a § tredje stycket 55 a § tredje stycket
eller om utdömande av eller om utdömande av
vite enligt 62 § skall vite enligt 62 § skall
vardera parten svara för vardera parten svara för
sin rättegångskostnad i sin rättegångskostnad i
Bostadsdomstolen, om hovrätten, om inte annat
inte annat följer av 18 följer av 18 kap. 6 §
kap. 6 § rättegångsbalken.rättegångsbalken.
__________

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.

**Fotnot**

[1]Balken omtryckt 1971:1209.

[2]Lydelse enligt prop. 1993/94:199.

[3]Senaste lydelse 1992:126.

[4]Lydelse enligt prop. 1993/94:199.
2.3 Förslag till lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429)

Härigenom föreskrivs att 5 b, 9, 9a, 24 och 25 §§ rättshjälpslagen (1972:429)[1]
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 b §
Med domstol förstås i Med domstol förstås i
denna lag, allmän denna lag, allmän
domstol, allmän förvalt- domstol, allmän förvalt-
ningsdomstol, Bostads- ningsdomstol, Försäkrings-
domstolen, För- överdomstolen och Arbets-
säkringsöverdomstolen ochdomstolen. Vad i lagen
Arbetsdomstolen. Vad i sägs om domstol skall även
lagen sägs om domstol gälla arrendenämnd och
skall även gälla arrende-hyresnämnd.
nämnd och hyresnämnd.

9 §Vid allmän rättshjälp betalar staten kostnaderna i den rättsliga angelägenhet
som rättshjälpen avser.
Såsom kostnad för rättshjälpen anses kostnad för
1. biträde som varit behövligt för tillvaratagande av den rättssökandes rätt,
2. bevisning vid allmän 2. bevisning vid allmän
domstol, Bo- domstol,
stadsdomstolen, Mark- Marknadsdomstolen eller
nadsdomstolen eller Arbetsdomstolen samt nöd-
Arbetsdomstolen samt vändig utredning i angelä-
nödvändig utredning i genhet, som kan komma
angelägenhet, som kan under sådan domstols pröv-
komma under sådan dom- ning eller som skall
stols prövning eller som prövas av skiljemän,
skall prövas av skilje-
män,
3. utredning i angelägenhet som skall prövas av förvaltningsdomstol eller
förvaltningsmyndighet om utredningen är skäligen påkallad för tillvaratagande av
den rättssökandens rätt och ej kan erhållas genom myndigheten,
4. resa och uppehälle för den rättssökande eller hans ställföreträdare och för
vårdare eller annan, som måste anlitas i samband med inställelse inför domstol
eller annan myndighet, om personlig inställelse ålagts, eller i samband med
inställelse för sådan blodundersökning eller annan undersökning rörande ärftliga
egenskaper som avses i lagen (1958:642) om blodundersökning m.m. vid utredning
av faderskap eller läkarundersökning enligt 21 kap. 11 § föräldrabalken,
5. ansökningsavgift enligt förordningen (1987:452) om avgifter vid de allmänna
domstolarna, ansökningsavgift i mål enligt lagen (1990:746) om
betalningsföreläggande och handräckning samt särskild avgift i utsökningsmål,
6. vad som av allmänna medel utgått i ersättning enligt 4 eller 5 § lagen
(1958:642) om blodundersökning m.m. vid utredning av faderskap eller enligt
föreskrift i rättegångsbalken eller 3 § första stycket nämnda lag för bevisning
som rätten självmant föranstaltat om,
7. bodelningsförrättare som har förordnats av domstol att verkställa bodelning
med anledning av äktenskapsskillnad eller att verkställa sådan bodelning mellan
sambor som förrättas av annan anledning än att den ena sambon har avlidit,
8. medling enligt 42 kap. 17 § rättegångsbalken.

9 a §Den som har beviljats allmän rättshjälp är i målet eller ärendet befriad
från expeditionsavgifter enligt förordningen (1987:452) om avgifter vid de
allmänna domstolarna och för avgifter enligt 15 § 1-3 avgiftsförordningen
(1992:191).
Avgiftsfriheten gäller endast i den mån den begärda handlingen är erforderlig
för den rättssökande. Avgiftsfriheten gäller inte i fråga om handling som
utfärdas endast på särskild begäran, om inte handlingen begärs innan avgörandet
i huvudsaken har vunnit laga kraft.
Den som beviljats allmän rättshjälp i angelägenhet som lett till verkställbart
avgörande, ansvarar inte för grundavgift och försäljningsavgift i utsökningsmål.
Detsamma gäller den som har beviljats allmän rättshjälp i ett mål om
verkställighet.
Kostnader för kungörelse Kostnader för kungörelse
i mål eller ärende vid i mål eller ärende vid
allmän domstol, Bo- allmän domstol eller
stadsdomstolen eller Arbetsdomstolen skall,
Arbetsdomstolen skall, såvitt de belastar den
såvitt de belastar den som beviljats allmän
som beviljats allmän rättshjälp, utgå av allmänna
rättshjälp, utgå av medel.
allmänna medel.

24 §
I den mån ej särskilda I den mån ej särskilda
föreskrifter gäller, utgårföreskrifter gäller, utgår
ersättning för bevisning ersättning för bevisning i
i mål eller ärende i mål eller ärende i allmän
allmän domstol, Bostads- domstol eller Arbetsdom-
domstolen eller Arbets- stolen med skäligt belopp
domstolen med skäligt enligt domstolens bestäm-
belopp enligt dom- mande. Utöver vad som
stolens bestämmande. Ut- följer av rättegångsbalken
över vad som följer av utgår ersättning också för
rättegångsbalken utgår sådan sakkunnig som avses
ersättning också för sådani 40 kap. 19 § rättegångs-
sakkunnig som avses i balken med belopp som
40 kap. 19 § rättegångs- sammanlagt högst mot-
balken med belopp som svarar en tiondel av det
sammanlagt högst basbelopp som anges i 6 §
motsvarar en tiondel av första stycket.
det basbelopp som anges
i 6 § första stycket.

25 §
I angelägenhet som inte I angelägenhet som inte
handläggs vid allmän handläggs vid allmän
domstol, Bostadsdom- domstol eller Arbets-
stolen eller Arbetsdom- domstolen beslutar Rätts-
stolen beslutar hjälpsmyndigheten om ut-
Rättshjälpsmyndigheten omredning. Utan hinder
utredning. Utan hinder härav får biträde besluta
härav får biträde beslutaom utredning av mindre
om utredning av mindre omfattning. Samma befo-
omfattning. Samma be- genhet tillkommer bodel-
fogenhet tillkommer bo- ningsförrättare.
delningsförrättare.
Den som medverkat vid utredning som avses i första stycket har rätt till
ersättning enligt föreskrifter som regeringen meddelar. Ingår utredningen i mål
eller ärende som har anhängiggjorts i domstol fastställes ersättningen av
domstolen. I annat fall bestämmes ersättningen av Rättshjälpsmyndigheten.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.

**Fotnot**

[1]Lagen omtryckt 1993:9.
2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1973:188) om arrendenämnder och
hyresnämnder

Härigenom föreskrivs beträffande lagen (1973:188) om arrendenämnder och
hyresnämnder[1] att 23 och 32 §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

23 §[2]Om fullföljd av talan mot hyresnämndens beslut i ärende enligt 12 kap.
jordabalken eller hyresförhandlingslagen (1978:304) eller i ärende angående
bostadsrätt eller särskild förvaltning eller i ärende enligt lagen (1975:1132)
om förvärv av hyresfastighet m.m. eller lagen (1982:352) om rätt till
fastighetsförvärv för ombildning till bostadsrätt finns bestämmelser i 12 kap.
70 § jordabalken, 31 § hyresförhandlingslagen, 11 kap. 3 § bostadsrättslagen
(1991:614), 34 § bostadsförvaltningslagen (1977:792), 25 § lagen om förvärv av
hyresfastighet m.m. samt 15 § lagen om rätt till fastighetsförvärv för
ombildning till bostadsrätt.
Hyresnämndens yttrande enligt 12 a § första stycket får inte överklagas.
Hyresnämndens beslut får Hyresnämndens beslut får
överklagas genom besvär överklagas hos Svea
hos Bostadsdomstolen, hovrätt, om nämnden
om nämnden
1. avvisat ansökan som 1. avvisat ansökan som
avses i 8, 11, 14-16, avses i 8, 11, 14-16,
16 a, 16 c eller 16 e §, 16 a, 16 c eller 16 e §,
eller avvisat besvär, eller avvisat ett över-
klagande,
2. avskrivit ärende enligt 8-10, 15 a, 16, 16 a, 16 c eller 16 e §, dock ej när
ärendet kan återupptagas,
3. förordnat angående ersättning för någons medverkan i ärendet,
4. utdömt vite eller annan påföljd för underlåtenhet att iaktta föreläggande
eller ådömt straff för förseelse i förfarandet,
5. utlåtit sig i annat fall än som avses i 3 i fråga som gäller allmän rätts-
hjälp.
En besvärshandling som Ett överklagande som
avses i tredje stycket avses i tredje stycket
skall ges in till hy- skall ges in till hyres-
resnämnden inom tre nämnden inom tre veckor
veckor från den dag från den dag beslutet
beslutet meddelades. meddelades.
I fråga om I fråga om handläggningen
handläggningen hos hos hyresnämnden av ett
hyresnämnden av en överklagande som avses i
besvärshandling som första eller tredje
avses i första eller stycket tillämpas bestäm-
tredje stycket tillämpas melserna i 52 kap. 2 och
bestämmelserna i 52 kap. 4 §§ rättegångsbalken.
2 och 4 §§ rättegångsbalk-
en.
32 §[3]

Föres ej talan mot nämnds beslut enligt 9 kap. 14 § eller 12 kap. 24 a §,
55 c § åttonde stycket eller 55 d § jordabalken, 22, 23, 26 eller 27 § hyresför-
handlingslagen (1978:304), 13 a § denna lag eller 13 eller 15 § eller 25 §
första stycket bostadsförvaltningslagen (1977:792), får beslutet verkställas
såsom lagakraftägande dom.
Har hyresnämnden med Har hyresnämnden med stöd
stöd av 31 § första av 31 § första stycket
stycket bostadsförvalt- bostadsförvaltningslagen
ningslagen förordnat att förordnat att beslut en-
beslut enligt 13 eller ligt 13 eller 15 § eller
15 § eller 25 § första 25 § första stycket nämnda
stycket nämnda lag skall lag skall lända till
lända till efterrättelse efterrättelse genast, får
genast, får även sådant även sådant beslut, om
beslut, om Bostads- hovrätten ej förordnat
domstolen ej förordnat annat, verkställas såsom
annat, verkställas såsom lagakraftägande dom.
lagakraftägande dom.
_________

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.

**Fotnot**

[1]Lagen omtryckt 1985:660.

[2]Lydelse enligt prop. 1993/94:199.

[3]Lydelse enligt prop. 1993/94:199.
2.5 Förslag till lag om ändring i bostadssaneringslagen (1973:531)[1]

Härigenom föreskrivs att 21 § bostadssaneringslagen (1973:531) skall ha följande
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

21 §[2]
Hyresnämndens beslut Hyresnämndens beslut
enligt denna lag får enligt denna lag får
överklagas hos Bostads- överklagas hos Svea hov-
domstolen genom besvär rätt inom tre veckor från
inom tre veckor från den den dag beslutet medde-
dag beslutet lades. Överklagandet
meddelades. Besvärshand- skall ges in till hyres-
lingen skall ges in nämnden.
till hyresnämnden.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.

**Fotnot**

[1]Jfr prop. 1993/94:199, vari lagen föreslås bli
upphävd.

[2]Senaste lydelse 1986:1169.
2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1974:1080) om avveckling av hyres-
regleringen

Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (1974:1080) om avveckling av hyresregleringen
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 §
Talan mot nämndens Hyresnämndens beslut
beslut enligt denna lag enligt denna lag
föres hos Bostadsdom- överklagas hos Svea hov-
stolen genom besvär inom rätt inom tre veckor från
tre veckor från den dag den dag beslutet
beslutet meddelades. meddelades. Överklagandet
Besvärshandlingen skall skall ges in till hyres-
inges till domstolen. I nämnden. I övrigt tillämpas
övrigt äger 23 § andra 23 § tredje stycket och
stycket och 23 b § första23 b § första stycket
stycket lagen lagen (1973:188) om
(1973:188) om arrende- arrendenämnder och hyres-
nämnder och hyresnämnder nämnder.
motsvarande tillämpning.
Nämndens beslut skall Nämndens beslut gäller,
om Bostadsdomstolen ej om inte hovrätten
annorlunda förordnar, beslutar annat, även om
lända till efterrättelse det har överklagats. I
utan hinder av anförda den del beslutet avser
besvär. I vad beslutet förfluten tid gäller detta
avser förfluten tid dock endast såvitt fråga är
skall vad nu sagts dock om överklagande av den
gälla endast såvitt frågasom vid beslutet upphört
är om besvär av den som eller sedermera upphör
vid beslutet upphört att vara hyresvärd eller
eller sedermera upphör hyresgäst beträffande
att vara hyresvärd eller lägenheten.
hyresgäst beträffande
lägenheten.
Vardera parten skall Vardera parten skall
svara för sin svara för sin rätte-
rättegångskostnad i Bo- gångskostnad i hovrätten i
stadsdomstolen i den mån den mån annat ej följer av
annat ej följer av 18 18 kap. 6 § rätte-
kap. 6 § rättegångsbalken.gångsbalken.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.

2.7 Förslag till lag om upphävande av lagen (1974:1082) om bostadsdomstol

Härigenom föreskrivs att lagen (1974:1082) om bostadsdomstol skall upphöra att
gälla vid utgången av juni 1994. Mål som inte avgjorts av Bostadsdomstolen före
upphävandet skall överlämnas till Svea hovrätt för prövning.
2.8 Förslag till lag om ändring i lagen (1975:1132) om förvärv av hyres-
fastighet m.m.

Härigenom föreskrivs att 25 och 26 §§ lagen (1975:1132) om förvärv av hyresfas-
tighet m.m. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

25 §[1]
Hyresnämndens beslut Hyresnämndens beslut
enligt denna lag får enligt denna lag får
överklagas hos Bostads- överklagas hos Svea hov-
domstolen genom besvär rätt inom tre veckor från
inom tre veckor från den den dag beslutet med-
dag beslutet delades. Överklagandet
meddelades. Besvärshand- skall ges in till hyres-
lingen skall ges in nämnden.
till hyresnämnden.

26 §[2]
I ärende om I ärende om
förvärvstillstånd och om förvärvstillstånd och om
tillstånd till förköp en-tillstånd till förköp en-
ligt denna lag skall ligt denna lag skall
vardera parten svara för vardera parten svara för
sin rättegångskostnad i sin rättegångskostnad i
Bostadsdomstolen, i den hovrätten, i den mån ej
mån ej annat följer av annat följer av 18 kap.
18 kap. 6 § rätte- 6 § rättegångsbalken.
gångsbalken. I övrigt
gäller allmänna bestämmel-
ser om rättegångskostnad
i Bostadsdomstolen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.

**Fotnot**

[1]Senaste lydelse 1986:1173.

[2]Senaste lydelse 1979:307.
2.9 Förslag till lag om ändring i bostadsförvaltningslagen (1977:792)

Härigenom föreskrivs att 34 § bostadsförvaltningslagen (1977:792) skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

34 §[1]
Hyresnämndens beslut Hyresnämndens beslut
enligt denna lag får enligt denna lag får
överklagas hos Bostads- överklagas hos Svea hov-
domstolen genom besvär rätt inom tre veckor från
inom tre veckor från den den dag beslutet med-
dag beslutet delades. Överklagandet
meddelades. Besvärshand- skall ges in till hyres-
lingen skall ges in nämnden.
till hyresnämnden.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.

**Fotnot**

[1]Senaste lydelse 1986:1175.
2.10 Förslag till lag om ändring i hyresförhandlingslagen (1978:304)

Härigenom föreskrivs att 31 och 32 §§ hyresförhandlingslagen (1978:304) skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

31 §[1]
Hyresnämndens beslut Hyresnämndens beslut
enligt denna lag får enligt denna lag får
överklagas hos Bostads- överklagas hos Svea hov-
domstolen genom besvär rätt inom tre veckor från
inom tre veckor från den den dag beslutet med-
dag beslutet delades. Överklagandet
meddelades. skall ges in till hyres-
nämnden.
Besvärshandlingen skall
ges in till
hyresnämnden.

32 §
I tvist som avses i 22 I tvist som avses i 22
eller 24 § skall vardera eller 24 § skall vardera
parten svara för sin parten svara för sin
rättegångskostnad i Bo- rättegångskostnad i hov-
stadsdomstolen, i den rätten, i den mån ej annat
mån ej annat följer av 18följer av 18 kap. 6 §
kap. 6 § rättegångsbalken.rättegångsbalken.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.

**Fotnot**

[1]Senaste lydelse 1986:1178.
2.11 Förslag till lag om ändring i lagen (1982:352) om rätt till fastighets-
förvärv för ombildning till bostadsrätt

Härigenom föreskrivs att 15 och 16 §§ lagen (1982:352) om rätt till fastig-
hetsförvärv för ombildning till bostadsrätt skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

15 §[1]
Hyresnämndens beslut Hyresnämndens beslut
enligt denna lag får enligt denna lag får
överklagas hos Bostads- överklagas hos Svea hov-
domstolen genom besvär rätt inom tre veckor från
inom tre veckor från den den dag beslutet medde-
dag beslutet lades. Överklagandet
meddelades. Besvärshand- skall ges in till hyres-
lingen ges in till nämnden.
hyresnämnden.

16 §
I ärenden enligt denna I ärenden enligt denna
lag skall vardera lag skall vardera parten
parten svara för sina svara för sina rättegångs-
rättegångskostnader i Bo-kostnader i hovrätten, i
stadsdomstolen, i den den mån annat inte följer
mån annat inte följer av av 18 kap. 6 § rättegångs-
18 kap. 6 § balken.
rättegångsbalken.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.

**Fotnot**

[1]Senaste lydelse 1986:1187.
2.12 Förslag till lag om ändring i bostadsrättslagen (1991:614)

Härigenom föreskrivs att 11 kap. 3 och 4 §§ bostadsrättslagen (1991:614) skall
ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

11 kap.
3 §
Beslut av hyresnämnden Beslut av hyresnämnden i
i frågor angående inträdefrågor angående inträde i
i föreningen enligt 2 föreningen enligt 2 kap.
kap. 10 §, skyldighet 10 §, skyldighet att upp-
att upplåta bostadsrätt låta bostadsrätt enligt 4
enligt 4 kap. 6 §, fast- kap. 6 §, fastställande av
ställande av hyresvillkor enligt
hyresvillkor enligt 4 4 kap. 9 §, godkännande av
kap. 9 §, godkännande av stämmobeslut enligt 9
stämmobeslut enligt 9 kap. 16 § första stycket 1
kap. 16 § första stycket eller 2 eller utdömande
1 eller 2 eller utdöm- av vite enligt 11 kap.
ande av vite enligt 11 2 § får överklagas hos Svea
kap. 2 § får överklagas hovrätt inom tre veckor
hos Bostadsdomstolen från den dag beslutet
inom tre veckor från den meddelas. Överklagandet
dag beslutet meddelas. skall ges in till hyres-
Skrivelsen med över- nämnden.
klagandet skall ges in
till hyresnämnden.
Beslut av hyresnämnden i frågor enligt 7 kap. 11 § får inte överklagas.

4 §
I en tvist som avser I en tvist som avser
fastställande av fastställande av
hyresvillkor enligt hyresvillkor enligt
4 kap. 9 § skall vardera 4 kap. 9 § skall vardera
parten svara för sin parten svara för sin
rättegångskostnad i rättegångskostnad i
Bostadsdomstolen, om hovrätten, om inte något
inte något annat anges i annat anges i 18 kap. 6 §
18 kap. 6 § rättegångsbalken.
rättegångsbalken.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.

3 Ärendet och dess beredning

År 1989 tillkallades en parlamentariskt sammansatt kommitté med uppgift att se
över domstolarnas uppgifter, arbetssätt och organisation (dir. 1989:56).
Kommittén antog namnet Domstolsutredningen (Ju 1989:06). I den del av direktiven
som avsåg en översyn av domstolarnas organisation nämndes bl.a. frågan om en
samordning av kanslierna mellan hyresnämnderna och tingsrätterna på de orter där
nämnderna fanns. I senare utfärdade tilläggsdirektiv till Domstolsutredningen
(dir. 1991:94) beslutade regeringen att återkalla utredningens uppdrag vad avsåg
de organisatoriska delarna. Dessa frågor kom istället att beredas inom
regeringskansliet.
Sålunda utarbetades departementspromemorian Domstolsväsendet - Organisation och
administration i framtiden (Ds 1992:38). Promemorian behandlade bland andra
frågor också frågan om specialdomstolarnas framtid. Där beskrevs relativt
ingående de överväganden av mer principiell art som måste göras inför ett
ställningstagande till om specialdomstolarna bör avskaffas eller inte och redo-
visades de särskilda problemställningar som i detta avseende finns för varje
enskild sådan domstol. Detta ledde fram till slutsatsen att så många frågor
skulle kräva särskilda överväganden och utredningar att frågan om att avskaffa
specialdomstolarna och inordna hyres- och arrendenämndernas verksamhet med
domstolsväsendet i övrigt skulle komma att övervägas i särskild ordning inom
regeringskansliet.
Till följd av detta utarbetades under hösten 1992 och våren 1993 promemorian
Specialdomstolarna i framtiden (Ds 1993:34). I promemorians inledande avsnitt
behandlas frågan om specialdomstolarna från principiella utgångspunkter.
Därefter behandlas varje specialdomstol för sig och slutligen även arrende- och
hyresnämnderna. I promemorian föreslås beträffande Bostadsdomstolen att den
skall upphöra och att dess funktioner i ett inledande skede skall övertas av
Svea hovrätt. Beträffande arrende- och hyresnämnderna föreslås att dessa, likaså
under ett inledande skede, skall samordnas i administrativt hänseende med de
tingsrätter som ligger på den ort där respektive nämnd finns. Vad gäller
specialdomstolarna i övrigt föreslår promemorian att Patentbesvärsrätten skall
avskaffas och att samma sak på sikt bör ske med Marknadsdomstolen samt att
Arbetsdomstolens uppgifter bör kunna förändras. Beträffande de två sista
domstolarna lägger promemorian inte fram något konkret förslag. En sammanfatt-
ning av promemorians överväganden och förslag finns i bilaga 1. Promemorians
lagförslag i den del de avser Bostadsdomstolen finns i bilaga 2.
Promemorieförslagen har remissbehandlats. En sammanställning över vilka
remissinstanser som har yttrat sig över förslagen finns i bilaga 3. En
sammanställning över remissvaren finns i promemorian Ds 1994:17.
Som en första etapp i genomförandet av promemorieförslagen tas i denna
proposition upp vissa allmänna frågor om specialdomstolarna och principerna för
var den rättskipning som i dag sker i arrende- och hyresnämnder skall äga rum i
framtiden. Vidare behandlas frågan om Bostadsdomstolen skall avskaffas som
fristående domstol och om dess uppgifter, i ett inledande skede, skall övertas
av Svea hovrätt. Frågan om Patentbesvärsrätten avser regeringen att återkomma
till i samband med det fortsatta reformarbetet med avseende på de allmänna
förvaltningsdomstolarna. Eftersom promemorian inte lägger fram några konkreta
förslag beträffande Marknadsdomstolen och Arbetsdomstolen kan dessa inte
behandlas i detta sammanhang.

Lagrådet

Regeringen beslutade den 10 mars 1994 att inhämta Lagrådets yttrande över de
lagförslag som finns i bilaga 4.
Lagrådets yttrande finns i bilaga 5.
Lagrådet föreslår att det i den nya lagen om rättegången i vissa hyresmål i
Svea hovrätt skall tas in en bestämmelse om s.k. tilltrosbevisning som motsvarar
23 § andra stycket lagen (1974:1082) om bostadsdomstol.
Regeringen har i propositionen följt Lagrådets förslag. Dessutom har vissa
redaktionella ändringar gjorts i lagtexten. Lagrådets synpunkter i övrigt
behandlas i avsnitt 7.

4 Domstolsväsendets specialisering

4.1 Nuvarande ordning i huvuddrag

Domstolsväsendet är uppbyggt huvudsakligen kring två parallella domstols-
organisationer. Den ena, de allmänna domstolarna, utgörs av tingsrätterna som
första instans, hovrätterna som andra instans och Högsta domstolen som sista
instans. Den andra domstolsorganisationen, de allmänna förvaltningsdomstolarna,
består av länsrätterna som första instans, kammarrätterna som andra och
Regeringsrätten som slutinstans. De allmänna domstolarna har generell behörighet
att handlägga alla mål och ärenden som inte uttryckligen är undantagna från
deras kompetensområde. De allmänna förvaltningsdomstolarna prövar endast de mål
och ärenden som i varje enskilt fall finns föreskrivet i lag eller annan för-
fattning. De allra flesta förvaltningsbeslut som skall överprövas av domstol
skall enligt skilda föreskrifter prövas av en allmän förvaltningsdomstol.
Härigenom kan sägas att dessa i praktiken fått en i det närmaste generell
kompetens att överpröva beslut av förvaltningskaraktär. Den dömande verksamheten
i såväl de allmänna domstolarna som de allmänna förvaltningsdomstolarna utövas
normalt enbart av lagfarna domare eller lagfarna domare och nämndemän.
Härutöver förekommer inom domstolsväsendet ett antal fristående s.k. special-
domstolar vardera med ett kompetensområde som är begränsat till ett visst
sakområde eller några speciella frågor. Till specialdomstolarna räknas
Försäkringsöverdomstolen, Arbetsdomstolen, Marknadsdomstolen,
Patentbesvärsrätten och Bostadsdomstolen.
Vid sidan av domstolsväsendet finns ett antal nämnder som prövar olika slag av
tvister, som exempel kan nämnas hyres- och arrendenämnderna och Statens
va-nämnd. Som ytterligare exempel på nämnder med domstolsliknande uppgifter kan
nämnas övervakningsnämnderna. Ett stort antal konsumenttvister prövas av
Allmänna reklamationsnämnden, som dock inte kan fatta för parterna bindande be-
slut. Koncessionsnämnden för miljöskydd har som främsta uppgift att pröva frågor
om tillstånd till miljöfarlig verksamhet. Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd
prövar om hälso- och sjukvårdspersonal begått fel i yrkesutövningen.
På senare år har det svenska systemet med domstolsliknande nämnder och
överprövning av förvaltningsbeslut i förvaltningsmyndigheter i stället för i
domstolar ifrågasatts, bl.a. mot bakgrund av de krav som ställs i
Europakonventionen till skydd för de mänskliga rättigheterna och grundläggande
friheterna (Europakonventionen). Mot denna bakgrund avskaffades utskrivnings-
nämnderna och Psykiatriska nämnden den 1 januari 1992, varvid deras uppgifter
övertogs av de allmänna förvaltningsdomstolarna. Domstolsutredningen har
föreslagit att övervakningsnämnderna skall avskaffas. I fortsättningen behandlas
inte de olika nämnderna och deras framtid närmare med undantag för hyres- och
arrendenämnderna eftersom dessa nämnder hör nära samman med Bostadsdomstolen.

4.2 Olika typer av specialisering inom domstolsväsendet

Som nyss nämnts är huvuddelen av rättskipningen fördelad mellan de allmänna
domstolarna och de allmänna förvaltningsdomstolarna. Även om dessa
domstolsorganisationer bygger på principen att domstolarna skall ha en allmän
och bred kompetens finns det inom respektive organisation olika typer av
specialisering i form av koncentration av mål till vissa domstolar, avdelningar
eller rotlar. Specialisering kan uppnås även genom att domstolarna vid hand-
läggningen av vissa mål skall ha en särskild sammansättning eller att särskilda
domstolar knyts till de allmänna domstolarna. Den mest uttalade formen av spe-
cialisering är sådana domstolar som är helt fristående från de allmänna
domstolarna och de allmänna förvaltningsdomstolarna. Vissa äldre sådana
specialorgan är numera avskaffade. I stället har nya tillkommit.
Under 1960- och 1970-talen inrättades två nya fristående specialdomstolar,
nämligen Bostadsdomstolen och Marknadsdomstolen. Under denna period inrättades
även speciella förvaltningsdomstolar, nämligen Patentbesvärsrätten,
försäkringsrätterna och Försäkringsdomstolen (senare Försäkringsöverdomstolen).
Utvecklingen har därefter ånyo vänt. Försäkringsrätterna avskaffades den 1 juli
1992 och deras verksamhet integrerades i de allmänna förvaltningsdomstolarna.
Riksdagen har också beslutat att Försäkringsöverdomstolen skall upphöra den 1
juli 1995 (prop. 1992/93:215, bet. 1992/93:JuU33, rskr. 1992/93:372).

4.2.1Specialisering genom koncentration av vissa måltyper inom de allmänna
domstolarna och de allmänna förvaltningsdomstolarna

Vilken allmän domstol som skall ta upp ett mål eller ärende bestäms normalt av
forumreglerna i 10 resp. 19 kap. rättegångsbalken (RB). För vissa typer av mål
gäller emellertid särskilda forumregler och ibland även särskilda regler om
domstolarnas sammansättning.
Sjörättsmål handläggs vid sju särskilt utsedda tingsrätter, benämnda sjörätts-
domstolar. I vissa fall har sjörättsdomstolarna också en särskild samman-
sättning.
Patentmål handläggs vid Stockholms tingsrätt. Tingsrättens avgöranden i
patentmål kan överklagas på vanligt sätt till Svea hovrätt. I såväl tingsrätten
som i hovrätten gäller särskilda sammansättningsregler i patentmål. Bl.a. deltar
särskilda ledamöter med tekniska specialkunskaper.Vissa mål om upphovsrätt tas
också upp av Stockholms tingsrätt som första instans. I mål av dessa slag har
tingsrätten vanlig sammansättning.
Mål enligt konkurrenslagen (1993:20) handläggs i de flesta fall som första
domstolsinstans av Stockholms tingsrätt som exklusivt forum. I flertalet sådana
mål skall särskilda ledamöter (ekonomiska experter) delta i avgörandet.
Tryckfrihetsmål handläggs vid de tingsrätter inom vilkas domkretsar en
länsstyrelse har sitt säte och vid fyra andra tingsrätter. Fråga om en skrifts
brottslighet skall som regel prövas av en niomannajury. Vid huvudförhandling
inför jury skall rätten bestå av tre eller fyra lagfarna domare.
De tingsrätter som är behöriga att ta upp tryckfrihetsmål är även behöriga att
pröva yttrandefrihetsmål enligt yttrandefrihetsgrundlagen. Förfarandet i
yttrandefrihetsmål överensstämmer med förfarandet i tryckfrihetsmål.
Även inom de allmänna förvaltningsdomstolarna förekommer att måltyper
specialdestineras till vissa domstolar. Enligt huvudregeln i förordningen
(1977:937) om kammarrätternas domkretsar skall den kammarrätt som inom sin
domkrets har den förvaltningsmyndighet eller domstol som har meddelat beslut i
första instans pröva överklagande av beslutet. Från denna huvudregel görs
undantag för vissa mål som koncentreras till vissa kammarrätter t.ex.
kriminalvårdsmål och studiestödsmål. Regeringen har dock för dessa två måltyper
föreslagit att de inte längre skall koncentreras på det viset (prop.
1993/94:133). Även för länsrätternas del förekommer vissa specialdestinerade
måltyper. Regeringen har dock i nyss nämnda proposition föreslagit lagändringar
som innebär att sådan specialisering inte heller längre skall förekomma hos
länsrätterna.
En annan form av specialisering som förekommer inom såväl de allmänna
domstolarna som de allmänna förvaltningsdomstolarna är att vissa domstolar,
främst de större, i sina interna arbetsordningar har föreskrivit att vissa
måltyper skall koncentreras till särskilda avdelningar eller rotlar inom
domstolen. Denna form av intern specialisering har tillkommit på internt
initiativ utan att det har föreskrivits i lag eller förordning. I detta
sammanhang kan dock nämnas att Ungdomsbrottskommittén (Ju 1990:07) i sitt
betänkande Reaktion mot ungdomsbrott (SOU 1993:35) bl.a. har föreslagit att det
skall inrättas speciella ungdomsrotlar vid tingsrätterna. Frågan bereds för
närvarande inom regeringskansliet med sikte på en lagrådsremiss under våren
1994.

4.2.2Särskilda domstolar knutna till de allmänna domstolarna

För prövning av vissa måltyper har man inrättat domstolar, som trots att de är
knutna till det allmänna domstolsväsendet, ändå har ansetts som särskilda
domstolar ur processrättslig synvinkel. Vid vissa tingsrätter finns således fas-
tighetsdomstolar och vattendomstolar.
Fastighetsdomstolarna infördes den 1 juli 1969. Domstolarna övertog de
uppgifter som tidigare fullgjordes av ägodelningsrätter och expropria-
tionsdomstolar. Man brukar säga att fastighetsdomstol är tingsrätten i en viss
särskild sammansättning. Det skall i princip finnas en fastighetsdomstol i varje
län om inte regeringen föreskriver annat. För närvarande är det 27 av
tingsrätterna som också fungerar som fastighetsdomstol. Fastighetsdomstolarna
handlägger mål med fastighetsrättslig anknytning enligt vad som föreskrivits i
olika lagar och författningar. Domstolen består av lagfarna ledamöter, tekniska
ledamöter och nämndemän. De särskilda reglerna om fastighetsdomstolarna, som
finns i lagen (1969:246) om domstolar i fastighetsmål, innefattar också särreg-
ler om hovrättens sammansättning i fastighetsmål.Fastighetsdomstolarnas
behörighet har på senare tid inskränkts på så sätt att sådana mål om hyra och
bostadsrätt som tidigare prövats av fastighetsdomstol genom en lagändring som
trätt i kraft den 1 januari 1991 i stället skall prövas av den tingsrätt inom
vars domkrets fastigheten ligger. Målen handläggs av tingsrätterna i vanlig
sammansättning (se prop. 1990/91:32, bet. 1990/91:JuU7, rskr. 1990/91:62).
Reformen har inneburit att antalet mål hos fastighetsdomstolarna har minskat
betydligt.
År 1972 avskaffades de tidigare vattendomstolarna som självständiga domstolar
och knöts till vissa tingsrätter på liknande sätt som fastighetsdomstolarna. Det
är sex tingsrätter som är utsedda att vara vattendomstol. I denna funktion har
tingsrätten en särskild sammansättning med en lagfaren ledamot, tekniska
ledamöter och nämndemän. Vattendomstolens avgöranden överklagas till
Vattenöverdomstolen. Som vattenöverdomstol fungerar Svea hovrätt i särskild sam-
mansättning.
Högsta domstolen är slutinstans för mål som prövats i första instans av
fastighetsdomstol och vattendomstol.

4.3 De fristående specialdomstolarna

Allmänt om de fristående specialdomstolarna

Regeringens bedömning: En principiell utgångspunkt
bör vara att flertalet av de måltyper som för
närvarande handläggs av specialdomstolar i
framtiden bör prövas av de allmänna domstolarna
eller de allmänna förvaltningsdomstolarna.

Promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser som uttalat sig om promemorians
allmänna överväganden om specialiseringen inom domstolsväsendet delar den
uppfattning som redovisats i promemorian. Många anför dock att praktiska
överväganden och en fördjupad analys måste föregå ett eventuellt genomförande av
promemorians principer på skilda områden.
Skälen för regeringens bedömning: Förutom de tidigare berörda särskilda
domstolarna, som är knutna till de allmänna domstolarna, finns som framgått även
helt fristående specialdomstolar nämligen Patentbesvärsrätten, Bostadsdomstolen,
Marknadsdomstolen, Arbetsdomstolen och Försäkringsöverdomstolen.
Patentbesvärsrätten är en förvaltningsdomstol som prövar överklaganden av
Patent- och registreringsverkets beslut i vissa immaterialrättsliga frågor.
Domstolens beslut kan överklagas till Regeringsrätten. Bostadsdomstolen, som är
slutinstans, prövar överklaganden av hyresnämndernas beslut och handlägger
således vissa hyresrättsliga frågor. Marknadsdomstolen beslutar som första och
sista instans i vissa marknadsrättsliga frågor och är även överklagandeinstans
och samtidigt sista instans i vissa mål enligt konkurrenslagen (1993:20).
Arbetsdomstolen, som är en slutinstans, prövar arbetsrättsliga tvister.
Försäkringsöverdomstolen, som alltså skall upphöra fr.o.m. den 1 juli 1995,
prövar mål om socialförsäkring. Genomgående för de aktuella domstolarna är att
alla är relativt små, är belägna i Stockholm och har en rikstäckande verksamhet.
Utmärkande för de fristående specialdomstolarna är vidare att de (med undantag
av Försäkringsöverdomstolen) - till skillnad från övriga domstolar - inte bygger
på ett instanssystem med en prejudikatinstans som tredje och sista instans.
Såväl Arbetsdomstolen som Marknadsdomstolen är i många mål den enda
prövningsinstansen. För de specialdomstolar som är slutinstanser tillkommer
dessutom att deras avgöranden kan komma under Högsta domstolens eller Regerings-
rättens prövning vid frågor om resning och återställande av försutten tid.
I vissa specialdomstolar utövas beslutanderätten inte bara av lagfarna leda-
möter och särskilda ledamöter utan även av s.k. intresseledamöter.
Till skillnad från ordinarie domare inom det allmänna domstolsväsendet har i
regel ledamöter i specialdomstolar tidsbegränsade förordnanden. I vissa fall är
uppgiften att vara ledamot en bisyssla.

Är de bakomliggande motiven för de fristående specialdomstolarna fortfarande
bärkraftiga?

Det är i huvudsak tre argument som har använts för att motivera existensen av en
specialdomstol, nämligen önskemålet att upprätthålla ett specialkunnande inom
domstolen, att skapa förutsättningar för en snabb process och att rättskipningen
lättare omfattas av parternas förtroende om intresseledamöter deltar i dömandet.

Snabbheten i förfarandet

När det gäller snabbheten i förfarandet kan handläggningen av en viss typ av
ärenden sägas bli prioriterad genom att speciella organ handlägger endast denna
ärendetyp. Ett specialorgan utgör emellertid i sig ingen garanti för ett snabbt
förfarande. Balanserna har varit besvärande i t.ex. försäkringsrätterna,
Utlänningsnämnden och Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd. Ett väsentligt skäl
för att försäkringsrätterna ersattes av länsrätterna var just det att målen
därigenom skulle kunna avgöras snabbare.
I och för sig är instanskedjan för mål som handläggs av de allmänna domstolarna
och de allmänna förvaltningsdomstolarna längre än för mål som handläggs av
specialdomstolarna. Detta kan leda till att det tar längre tid att nå ett
slutligt avgörande i de mål som överklagas hos de förra. Instansordningen här
hänger emellertid samman med domstolarnas olika roller i systemet. Talan skall i
princip väckas i den första instansen och de högre domstolsinstanserna skall
endast överpröva de domar som har överklagats från den närmast lägre instansen.
Tyngdpunkten i rättskipningen skall således vara förlagd till första instans med
möjlighet till överprövning i en andra instans. Den tredje och sista instansen
skall i huvudsak vara en ren prejudikatinstans. Genom de olika rollerna hos de
tre domstolsinstanserna kan en hög grad av rättssäkerhet uppnås samtidigt som
rättsbildningen gynnas och möjligheten till ett snabbt avgörande finns. Som
framgår bl.a. av prop. 1993/94:133, Instansordningen m.m. i de allmänna
förvaltningsdomstolarna, kan i vissa fall avsteg från den principiella ordningen
ske.
Även om instanskedjan i och för sig blir kortare i de fall man låter prövningen
av en särskild fråga ske i en specialdomstol bör beaktas att det är relativt få
mål som överklagas från tingsrätter och länsrätter till överrätterna. Vidare är
hovrätten respektive kammarrätten i praktiken slutinstans för merparten av de
överklagade målen eftersom det i regel krävs prövningstillstånd för att Högsta
domstolen eller Regeringsrätten skall pröva ett mål. Sådana prövningstillstånd
meddelas endast för det ringa antal mål som har prejudikatvärde. Under senare år
har dessutom processen i de högsta instanserna reformerats så att det nu är
möjligt att snabbare avgöra frågan om prövningstillstånd.
Det finns också möjligheter att inom ramen för de allmänna domstolarna och de
allmänna förvaltningsdomstolarna ha regler om prövningstillstånd redan mellan
den första och den andra domstolsinstansen. En sådan ordning kan vara särskilt
befogad i de fall den fråga som är föremål för domstolsprövning redan har
prövats av en förvaltningsmyndighet som första instans. Riksdagen har nyligen
antagit lagstiftning varigenom de s.k. utsökningsmålen, dvs. ärenden om
verkställighet av bl.a. civilmålsdomar vilka ärenden från början handläggs av en
kronofogdemyndighet, får överklagas från kronofogdemyndigheten till den tings-
rätt inom vars domkrets myndigheten är belägen. Tidigare överklagades
kronofogdemyndighetens beslut direkt till hovrätten. Samtidigt har det införts
ett krav på prövningstillstånd i hovrätten för att målet efter överklagande av
tingsrättens beslut skall prövas där. Krav på prövningstillstånd i ledet
tingsrätt - hovrätt har också införts i vissa brottmål och samtidigt för ett
något större antal tvistemål än tidigare (prop. 1992/93:216, bet. 1992/93:JuU34,
rskr. 1992/93:373). I propositionen om skuldsaneringslag (prop. 1993/94:123)
föreslås att regler om prövningstillstånd skall gälla ledet tingsrätt - hovrätt.
I en nyligen avlämnad proposition föreslår regeringen också för de allmänna för-
valtningsdomstolarnas del för första gången införandet av en ordning med
prövningstillstånd i vissa fall i ledet länsrätt - kammarrätt (prop.
1993/94:133). Allt detta syftar till ett snabbt avgörande i många mål.
Även om regler om prövningstillstånd redan mellan första och andra instans i
vissa måltyper kan bidra till att ett slutligt avgörande av den aktuella frågan
åstadkommes snabbare måste man vara medveten om att handläggningstider m.m.
framför allt är en fråga om resurser och prioriteringar. Det är således möjligt
att inom ramen för de allmänna domstolarna och de allmänna
förvaltningsdomstolarna åstadkomma ett snabbare förfarande än normalt i de fall
detta framstår som särskilt angeläget. Detta kan ske genom olika regler om
förtur m.m. Som exempel kan bl.a. nämnas en ny regel i 12 kap. 72 § jordabalken
(hyreslagen) om att hyrestvister som rör störningar i boendet skall handläggas
särskilt skyndsamt. Kravet på snabbhet i förfarandet utgör därför i sig inget
skäl för ett specialorgan.
Ett problem som i detta sammanhang bör beröras är att en alltför långt driven
specialisering, särskilt om den sker med hjälp av specialdomstolar för prövning
av speciella frågor, kan innebära att domstolsväsendets totala resurser kan
komma att utnyttjas på ett sätt som inte är det allra bästa. Inom de allmänna
domstolarna och de allmänna förvaltningsdomstolarna har man i stor utsträckning
överlåtit åt domstolarna själva att, med ledning av materiell och processuell
lagstiftning och annan normgivning, göra de prioriteringar som måste göras
mellan olika måltyper. Det är bara i undantagsfall som regeringen och riksdagen
har velat utföra prioriteringen genom att föreskriva att vissa mål eller ärenden
skall behandlas med förtur. Det har då främst rört frågor om frihetsberövande
eller andra ingripande förhållanden i en enskilds angelägenheter. Special-
domstolarna är ett undantag från den huvudregeln på så sätt att man givit just
de mål och ärenden som behandlas där en särställning genom att bryta ut dem från
de övergripande prioriteringar som måste göras inom ramen för de allmänna
domstolarnas eller de allmänna förvaltningsdomstolarnas verksamhet. Det är inte
givet att just dessa mål och ärenden i samtliga fall förtjänar en sådan sär-
behandling. Det får också antas att resurserna inom domstolsväsendet som helhet
utnyttjas bättre om avvägningarna mellan hur stora resurser som skall sättas in
på den ena eller den andra måltypen kan ske över ett så brett fält som möjligt
och alltså inom så få separata domstolsorganisationer som möjligt.
Inte heller från denna utgångspunkt kan alltså kravet på snabbhet i förfarandet
få vara utslagsgivande och ensamt bestämma om en specialdomstol skall bibehållas
för vissa mål eller ej. Denna fråga måste som framgår prövas i ett väsentligt
vidare perspektiv än att enbart se till en eventuell tidsvinst i handläggningen.

Behovet av särskild kunskap

Varje rättsområde kan sägas vara i varierande grad särpräglat och fordra
speciella kunskaper. Det finns en mängd frågor inom olika sakområden som kan
prövas av domstol. Det är inte ovanligt att den som ägnar sig åt ett ämnesområde
anser att just detta är så speciellt i förhållande till andra områden att det
även kräver en särskild ordning för domstolsprövning, dvs. att det bör finnas en
särskild domstol för just det området. Konsekvensen av ett sådant resonemang är
att det skulle inrättas en specialdomstol för nästan varje särskilt sakområde.
Det säger sig självt att en sådan ordning skulle leda till en resursslukande
organisation samtidigt som det strider mot intresset att domstolarna har allmän
kompetens. Det innebär vidare svåröverskådliga rättegångssystem och risk för
kompetenskonflikter mellan domstolar.
I de allmänna domstolarna och de allmänna förvaltningsdomstolarna dömer som
tidigare sagts yrkesdomare med eller utan nämndemän. För att underlätta
handläggningen av exempelvis invecklade mål med teknisk eller ekonomisk
anknytning har man ibland frångått denna huvudregel för sammansättningen och
förstärkt domstolen med ledamöter som har särskilda fackkunskaper.
Särskilda ledamöter förekommer således inte bara i specialdomstolar utan i alla
typer av domstolar, dock inte i Högsta domstolen och Regeringsrätten. Som
exempel från de allmänna förvaltningsdomstolarna kan nämnas de särskilda
ledamöter som deltar vid mål om laglighetsprövning enligt kommunallagen m.fl.
lagar. Från de allmänna domstolarna kan nämnas de särskilda ledamöter som kan
ingå vid prövningen av s.k. ekobrottmål och som skall delta i prövningen av
vissa konkurrensmål i Stockholms tingsrätt. Särskilda ledamöter finns som tidig-
are nämnts vidare i fastighetsdomstolarna och vattendomstolarna. Utmärkande för
denna typ av ledamöter är att de skall ha särskilda kunskaper inom ett visst
sakområde. Det är inte ovanligt att de har teknisk eller ekonomisk sakkunskap.
Kravet på specialkunnande inom domstolarna gäller i allmänhet inte bara
tekniska frågor utan även juridiska. En jurist som arbetar inom ett begränsat
område av det juridiska fältet tillägnar sig med tiden ett specialkunnande inom
detta område. Detta gäller såväl mera allmänna och förhållandevis enkla frågor
som invecklade juridiska frågor.
Önskemålet om juridisk specialkunskap tillgodoses naturligtvis särskilt tydligt
i specialdomstolarna och i de till de allmänna domstolarna knutna särskilda
domstolarna. Samma resultat åstadkommer man inom domstolsväsendet i övrigt i de
fall man koncentrerar målen till vissa domstolar (jfr avsnitt 4.2.1 och 4.2.2)
eller när mål speciallottas på vissa avdelningar eller rotlar inom en domstol.
Av det sagda följer att kravet på sakkunskap inom skilda områden inte
förutsätter fristående specialdomstolar.
Möjligheterna att utnyttja sakkunnigbevisning enligt bestämmelserna i 40 kap.
rättegångsbalken och 24 § förvaltningsprocesslagen ger också möjlighet att
tillföra en domstol specialkunskaper av skilda slag. Hovrätterna och
kammarrätterna har också möjlighet att adjungera olika typer av jurister i mål
där det finns behov av särskild juridisk fackkunskap. Ett annat sätt att
tillföra sakkunskap är att ställa särskilda kvalifikationskrav på de nämndemän
som skall delta i avgörandet av vissa mål. Den lösningen har valts i lagen
(1964:167) om särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare.
Rent principiellt är sakkunnigbevisning att föredra framför särskilda ledamöter
eftersom det ger parterna bättre insyn i och möjlighet att påverka underlaget
för rättens avgörande (jämför prop. 1989/90:71 och prop. 1990/91:58). Rättens
ledamöter skall i princip inte själva med hjälp av egen fackkunskap tillföra
målen något nytt eftersom processmaterial av rättssäkerhetsskäl inte bör
tillföras rätten på ett sätt som står utanför parternas kontroll. Huvudregeln är
därför den att det är parterna i målet som skall tillföra målet erforderlig
utredning och expertkunskap eller att rätten inhämtar nödvändig kunskap genom
att förordna sakkunniga att avge yttrande och höras i målet. I måltyper som är
vanligt förekommande kan sakkunniginstitutet formaliseras så att en viss grupp
personer utses att vara sakkunniga (jfr 29 § FPL). Detta är en lösning som har
valts för det stora socialförsäkringsområdet. För de måltyper som generellt sett
är tekniskt komplicerade kan dock systemet med särskilda ledamöter i vissa fall
vara att föredra. Detta förutsätter emellertid på intet sätt att specialorgan
inrättas för handläggning av dessa mål.

Intresseledamöter

En speciell form av särskilda ledamöter är de s.k. intresseledamöterna. Sådana
ledamöter finns inte i de allmänna domstolarna och de allmänna
förvaltningsdomstolarna utan enbart i de fristående specialdomstolarna.
Benämningen intresseledamöter kommer från att de i regel utses efter förslag av
de intresseorganisationer som är berörda av det aktuella sakområdet. Avsikten
har emellertid inte varit att dessa ledamöter skall uppfattas som företrädare
för endera partens intresse. De är i stället meddomare, och skall i likhet med
övriga domare företa en objektiv bedömning av samtliga fakta i målet utifrån
sina särskilda kunskaper och erfarenheter. Samtidigt har deras deltagande i
dömandet motiverats med att rättskipningen därigenom lättare omfattas av parter-
nas förtroende.
Frågor om intresseledamöters medverkan i den dömande verksamheten har sedan
lång tid tillbaka varit föremål för omfattande och stundtals intensiva
diskussioner. Diskussionerna och den kritik som har förekommit har regelmässigt
kretsat kring frågor om deras ställning i domstolarna och i vilken utsträckning
regler om jäv är tillämpliga på dem. Många har ansett att systemet med
intresseledamöter har fördelar, så till vida att de är väl insatta i de frågor
som skall prövas och att de på ett auktoritativt sätt kan ge uttryck åt de
värderingar som råder bland intressegrupper som berörs av lagstiftningen. Det
har å andra sidan framhållits att det är ofrånkomligt att till intresseledamöter
utses sådana personer som på ett eller annat sätt är knutna till de
förslagsställande organisationerna. Det kan dock framstå som om sådana personer
solidariserar sig med syftet hos de organisationer de tillhör och är inställda
på att verka för detta syfte. Detta kan i vissa fall föranleda tvivel om
intresseledamöterna kan bedöma tvistefrågorna opartiskt.
Enligt artikel 6 i Europakonventionen har var och en rätt till en opartisk och
rättvis domstolsprövning av sina civila rättigheter och skyldigheter eller en
anklagelse om brott. Frågan om intresseledamöters deltagande i dömande
verksamhet är förenlig med artikel 6 kom under Europadomstolens prövning i det
s.k. Langborgermålet. Sakfrågan i målet gällde om en förhandlingsklausul i Rolf
Langborgers hyresavtal skulle stå kvar. Denna fråga skall prövas av hyresnämnd i
första instans och kan överklagas till Bostadsdomstolen. Langborger gjorde jävs-
invändning mot hyresnämndens sammansättning. Sedan både jävsinvändningen och
Langborgers talan i sak hade ogillats såväl i hyresnämnden som i
Bostadsdomstolen fördes målet vidare till Europadomstolen. I Europadomstolen
fälldes Sverige för konventionsbrott på den grunden att Bostadsdomstolen vid
avgörandet av tvisten inte kunde anses som en opartisk och oavhängig domstol.
Av Europadomstolens dom framgår att Europakonventionen inte ger stöd för att
generellt betrakta intresseledamöter som partiska enbart därför att de
organisationer som har föreslagit ledamöterna har intressen som kan stå i strid
med ett partsintresse. Av domen framgår emellertid att situationen i ett visst
fall kan vara sådan att intresseledamöternas och därmed domstolens oavhängighet
och opartiskhet kan bli föremål för tvivel, nämligen då parten rimligen kan
befara att alla intresseledamöterna har ett gemensamt intresse som står i
motsats till hans eget. Därmed riskerar den intressebalans som ligger i
Bostadsdomstolens sammansättning i andra fall att rubbas då domstolen skall
besluta angående hans yrkande.
Europadomstolens dom i Langborgermålet ledde till att sammansättningsreglerna i
hyresnämnderna och Bostadsdomstolen justerades i viss utsträckning. Reglerna
ändrades för de mål där det kan antas att en parts talan i målet kan stå i strid
med ett gemensamt intresse hos de organisationer som intresseledamöterna i
domstolen eller nämnden har anknytning till. Dessa mål skall numera avgöras
enbart av juristdomare. Hyresnämnderna skall avgöra målen med två lagfarna
ledamöter och Bostadsdomstolen med tre lagfarna ledamöter (prop. 1990/91:98
s.34).
Riksdagen har beslutat att intresseledamöterna i Marknadsdomstolen skall
avskaffas (prop. 1992/93:56, bet. 1992/93:NU17, rskr. 1992/93:144). Detta
motiveras bl.a. med att det inte är lämpligt att ledamöter i en domstol kan
uppfattas som representanter för olika intressen.
Frågan är då om ett bärande skäl för att bibehålla de fristående special-
domstolarna är att det finns behov av intresseledamöter i rättskipningen.
Intresseledamöter brukar sägas fylla tre funktioner. De tillför sakkunskap
samtidigt som de fyller en funktion liknande nämndemännens. Vidare bidrar de
till att rättskipningen lättare omfattas av parternas förtroende.
Som tidigare har konstaterats är det fullt möjligt att tillföra domstolarna i
övrigt nödvändig sakkunskap utan att intresseledamöter deltar i den dömande
verksamheten. Och allmänhetens insyn i rättskipningen är som regel väl
tillgodosedd genom den nämndemannamedverkan som finns i de allmänna domstolarna
och de allmänna förvaltningsdomstolarna. Därutöver tryggas allmänhetens insyn i
den dömande verksamheten genom offentlighetsprincipens starka ställning vid
domstolarna. Den dömande verksamheten bedrivs nämligen med ytterst få och väl
avgränsade undantag i full offentlighet. Det är således väl sörjt för den med-
borgerliga insynen även i de fall där det kan tänkas att en specialdomstol upp-
hör och eventuellt förekommande intresseledamöter inte ersätts av nämndemän.
Detta kan tänkas ske främst inom det hyresrättsliga området där målen efter en
integrerering i de allmänna domstolarna till stor del torde komma att handläggas
som vanliga dispositiva tvistemål.
Av intresseledamöternas funktioner skall slutligen beröras den som bidrar till
att rättskipningen omfattas av parternas förtroende. Det är ytterst tveksamt om
det är önskvärt att låta förtroendet för en domstols verksamhet vara beroende av
att det i domstolen finns ledamöter utsedda genom medverkan av organisationer
med vilka parterna i större eller mindre utsträckning kan identifiera sina
intressen. Tvärtom kan ett sådant synsätt te sig märkligt; det måste vara
kvaliteten på rättskipningen som avgör förtroendefrågan och inte en eventuell
"representation" i domstolen. Det sagda hindrar inte att frågan om
intresseledamöter bör bedömas för varje domstolstyp för sig, eftersom man måste
se till vilken funktion domstolen har och inom vilket rättsområde den verkar.
När det gäller frågan om intresseledamöters deltagande i dömande verksamhet bör
man också beakta att den som inte tillhör någon av de organisationer som är
företrädda i domstolen kan befaras känna misstro mot domstolens opartiskhet.
Detta illustreras av Langborgerfallet.
Som regeringen också framhöll i anslutning till att intresseledamöterna
avskaffades i Marknadsdomstolen (prop.1992/93:56) är det i princip inte lämpligt
att ledamöter i en domstol kan uppfattas som representanter för olika intressen.
Detta är fortfarande regeringens ståndpunkt. Närvaron av s.k. intresseledamöter
i dömande verksamhet bör därför accepteras endast om det finns klara och starka
motiv för undantag.

Överväganden och slutsatser om de fristående specialdomstolarna i allmänhet

Av det tidigare anförda framgår att de skäl som legat till grund för inrättandet
av de fristående specialdomstolarna i allmänhet inte har någon egentlig
bärkraft.
Det finns också vissa praktiska problem förknippade med fristående special-
domstolar. Förekomsten av domstolar med speciella måltyper vid sidan av dem med
mera allmän kompetens skapar avgränsningsproblem. Det kan ibland vara svårt för
den enskilde att "hitta rätt". Särskilt påtagligt är naturligtvis detta när en
specialdomstol handlägger frågor som har beröring med de som förekommer i de
allmänna domstolarna. Också för domstolarna själva kan det vara oklart vilken
domstol som skall handlägga ett visst mål. Det kan inträffa att frågor som borde
handläggas i ett sammanhang handläggs i skilda domstolar. Det finns också en
viss risk för att ett mål felaktigt tas upp och avgörs av en obehörig domstol
vilket på många sätt kan få negativa konsekvenser för parterna. Att undvika
bl.a. sådana situationer var ett av de bärande skälen till att handläggningen av
hyresmålen fördes över från fastighetsdomstol till allmänt fastighetsforum (se
prop. 1990/91:32). Det finns också en risk för att rättsfrågorna kan komma att
bedömas olika i skilda domstolsorganisationer. Sådana problem uppkommer redan på
vissa områden som en följd av att rättskipningen är fördelad mellan de två
parallella domstolsorganisationerna.
Specialiseringen har vidare inneburit att de fristående specialdomstolarna
periodvis har haft svårt att rekrytera personal, framför allt föredragande.
Många specialdomstolar är för sin rekrytering beroende av de två huvudsakliga
domstolsorganisationerna.
Specialdomstolarna är dessutom genomgående relativt små och sårbara och saknar
flexibilitet inom organisationen. Det innebär bl.a. att kostnaderna för ad-
ministrationen i vissa specialdomstolar blir förhållandevis höga. Till den
organisatoriska bilden hör också att specialdomstolarna inte är samlade under
ett och samma departements ansvarsområde vilket kan påverka möjligheterna att
samordna resurserna.
En bärande tanke i de olika reformer på domstolsväsendets område som
föreslagits av bl.a. Domstolsutredningen och som redan har genomförts eller står
i begrepp att genomföras är att domstolsväsendet i framtiden bör vara mer
sammanhållet än i dag. Detta inte minst på grund av de allt större krav som
ställs på landets domstolar. För att effektivt kunna möta de nya kraven är det
angeläget att samordna resurserna. Det är även av vikt att slå fast principen om
domstolarnas generella kompetens. Som framgår av det ovan anförda är det fullt
möjligt att inom de allmänna domstolarna och de allmänna förvaltningsdomstolarna
tillgodose både behovet av sakkunskap och ett snabbt förfarande. Utgångspunkten
är vidare att intresseledamöter inte bör delta i dömande verksamhet.Regeringens
principiella utgångspunkt är därför att flertalet av de måltyper som i dag
handläggs av specialdomstolarna i framtiden bör prövas av domstolar som har en
mera generell kompetens, och att specialdomstolarnas uppgifter följaktligen bör
överföras till dessa domstolar i den utsträckning det är möjligt med hänsyn till
målens karaktär.
Det är mot den redovisade bakgrunden som regeringen i denna proposition
fortsättningsvis tar upp hur rättskipningen i framtiden bör anordnas på det
hyres- och arrenderättsliga området.

5 Rättskipningen inom det arrende- och hyresrättsliga området

5.1 Nuvarande ordning

5.1.1Hyresnämnderna

Genom den nya lagstiftning på hyresrättens område som trädde i kraft den 1
januari 1969 inrättades de statliga hyresnämnderna i den form de har i dag.
Lagstiftningen föregicks dock av kritik från Lagrådet som ansåg att hyrestvister
borde handläggas av de allmänna domstolarna enligt vanliga processuella regler.
Endast under förutsättning att måltillströmningen i samband med den nya
lagstiftningens ikraftträdande kunde bedömas bli så stor att situationen inte
kunde bemästras av domstolarna sade sig Lagrådet som en provisorisk ordning
kunna godta, att hyresnämnderna vid sidan om sin medlande uppgift även
anförtroddes att avgöra vissa grupper av hyrestvister. Lagrådet betonade vikten
av att hyresnämndernas dömande verksamhet fick fortgå under kortast möjliga tid.
Under de år som hyresnämnderna har varit verksamma har deras kompetensområde
utvidgats betydligt. De har numera en mycket mer domstolsliknande roll än vad de
hade vid starten år 1969, då tyngdpunkten ändå låg på deras administrativa och
medlande funktioner. Rollförändringen har skett successivt genom flera
sinsemellan oberoende lagstiftningsåtgärder. Den är alltså närmast en konsekvens
av att det rättsområde där hyresnämnderna varit verksamma har befunnit sig i ett
skede av expansiv utveckling. En mängd nya materiella rättsregler har
tillskapats som i sin tur krävt kompletterande reformer på det processuella
planet. Genom åren har därför skillnaderna i formellt avseende mellan processen
i hyresnämnderna och processen i domstolarna i viss mån utjämnats.

Hyresnämndernas uppgifter

Hyresnämndernas uppgifter regleras i 4 § lagen (1973:188) om arrendenämnder och
hyresnämnder (nämndlagen). Hyresnämnd anges i denna paragraf ha till uppgift att
1. medla i hyres- och bostadsrättstvist,
2. pröva tvist om åtgärdsföreläggande enligt 12 kap. 16 § andra stycket, ändrad
användning av lokal enligt 12 kap. 23 § andra stycket, skadestånd enligt 12 kap.
24 a §, överlåtelse av hyresrätt enligt 12 kap. 34-37 §§, upplåtelse av lägenhet
i andra hand enligt 12 kap. 40 §, förlängning av hyresavtal enligt 12 kap. 49 §,
hyresvillkor enligt 12 kap. 54 §, återbetalning av hyra och fastställande av
hyra enligt 12 kap. 55 b §, uppskov med avflyttning enligt 12 kap. 59 § eller
föreläggande enligt 12 kap. 64 §, allt jordabalken,
2 a. pröva tvist om hyresvillkor enligt 22-24 §§ hyresförhandlingslagen
(1978:304) eller om återbetalningsskyldighet enligt 23 § samma lag,
3. pröva tvist om medlemskap enligt 2 kap. 10 §, skyldighet att upplåta
bostadsrätt enligt 4 kap. 6 § eller villkor för upplåtelse av bostadsrätt enligt
samma §, hyresvillkor enligt 4 kap. 9 §, upplåtelse av lägenhet i andra hand
enligt 7 kap. 11 § eller utdömande av vite enligt 11 kap. 2 §, allt
bostadsrättslagen (1991:614),
4. pröva fråga om godkännande av överenskommelse som avses i 12 kap. 1 § femte
stycket, 45 eller 56 § jordabalken eller av beslut som avses i 9 kap. 16 §
första stycket 1 eller 2 bostadsrättslagen,
5. vara skiljenämnd i hyres- eller bostadsrättstvist,
5 a. pröva tvist mellan hyresvärd och hyresgästsorganisation enligt hyres-
förhandlingslagen,
6. pröva frågor enligt bostadssaneringslagen (1973:531) och bostadsförvalt-
ningslagen (1977:792),
7. pröva frågor enligt lagen (1975:1132) om förvärv av hyresfastighet m.m.,
8. pröva frågor enligt lagen (1982:352) om rätt till fastighetsförvärv för om-
bildning till bostadsrätt.
Under år 1993 avgjorde landets hyresnämnder 45 549 ärenden.
39 719 av dem avgjordes av ordföranden ensam. Övriga 5 830 ärenden avgjordes av
nämnden i större sammansättning, dvs. knappt 13 procent av ärendena. Muntlig
förhandling hölls i drygt 18 procent av ärendena eller i 8 318 stycken.

5.1.2Arrendenämnderna

När jordabalken kom till år 1972 inrättades samtidigt, efter förebild av
hyresnämnderna, särskilda statliga arrendenämnder med representanter för
partsorganisationerna. Deras kompetensområde kom att omfatta tvister om förläng-
ning av arrendeavtal, tvister om villkorsändring i samband med
förlängningstvister, dispensfrågor och vissa ersättningstvister. Övriga arrende-
tvister skulle liksom tidigare prövas av de allmänna domstolarna, men hänföras
till de nyinrättade fastighetsdomstolarna.
Arrendenämndernas verksamhet har inte utvecklats på samma sätt som hyres-
nämnderna. Genom ändringar i arrendelagstiftningen den 1 januari 1985 tillfördes
dock arrendenämnderna vissa nya ärendetyper. Nämnderna fick också möjlighet att
meddela s.k. mellanbeslut och att ta upp muntlig bevisning.

Arrendenämndernas upppgifter

Arrendenämndernas uppgifter regleras i 1 § nämndlagen. Arrendenämnd har till
uppgift att
1. medla i arrendetvist,
2. pröva tvist om förlängning av arrendeavtal vid jordbruksarrende, bostads-
arrende eller fiskearrende eller av avtal om jakträttsupplåtelse eller om
villkor för sådan förlängning samt tvist i fråga som avses i 9 kap. 14 §
jordabalken eller vars prövning enligt 9 kap. 12 b, 17 a, 18, 21 eller 31 §, 10
kap. 6 a § eller 11 kap. 6 b § samma balk ankommer på arrendenämnd,
3. pröva fråga om godkännande av förbehåll eller annat avtalsvillkor som avses
i 9 kap. 2, 3, 7 eller 17 §, 10 kap. 2-4 eller 7 § eller 11 kap. 2 § jordabalken
eller 3-6 § lagen (1957:390) om fiskearrenden,
4. vara skiljenämnd i arrendetvist och
5. pröva frågor enligt lagen (1985:658) om arrendatorers rätt att förvärva
arrendestället.
Arrendenämnderna avgjorde under år 1993 totalt 2 096 ärenden. Knappt 61
procent, eller 1 277 ärenden avgjordes av ordföranden ensam. Muntlig förhandling
hölls i drygt 55 procent av ärendena, dvs. i 1 154 ärenden.

Nämndernas lokalisering och storlek

Det finns tolv hyresnämnder och arrendenämnder spridda över landet. Dessa har
sina kanslier i Stockholm, Västerås, Örebro, Linköping, Jönköping, Växjö, Malmö,
Göteborg, Gävle, Sundsvall, Umeå och Luleå. Personalen i hyresnämnd och
arrendenämnd är gemensam. Nämnderna har sammanlagt cirka 120 anställda varav 28
är hyresråd. Hyres- och arrendenämnderna i Stockholm är störst med 49 anställda
Därefter kommer nämnderna i Göteborg som har 26 anställda och nämnderna i Malmö
som har 17 anställda. Övriga nämnder är mycket små och har i genomsnitt 4
anställda. Det kan nämnas att det hyresråd som är chef för nämnden i Umeå även
upprätthåller chefstjänsten i Luleå.
Hyresnämnderna och arrendenämnderna är, med undantag för nämnderna i Sundsvall,
placerade i landets residensstäder. På samtliga orter där det finns hyres- och
arrendenämnder är ortens tingsrätt dessutom fastighetsdomstol. Arrendenämnderna
har samma verksamhetsområde som hyresnämnderna.

5.1.3Hyresnämndernas sammansättning

En hyresnämnd består enligt huvudregeln av en lagfaren ordförande och två
intresseledamöter. Av de senare skall den ene väl känna till fastighetsägares
förhållanden och den andre hyresgästers eller bostadsrättshavares.
Hyresnämnden består i stället av två lagfarna ledamöter när det gäller vissa
frågor rörande förhandlingsklausuler, ersättning till hyresgästorganisation för
förhandlingsarbete och prövning av vissa hyresvillkor. Hyresnämnden har sådan
sammansättning även i ärenden i vilka intresseledamöterna har anknytning till
organisationer som kan antas ha ett gemensamt intresse som står i strid med den
ena partens intresse i tvisten. Dessa regler infördes med anledning av den s.k.
Langborgerdomen i Europadomstolen (se avsnitt 4.3.2).
Hyresnämnden kan i vissa fall även bestå enbart av den lagfarne ordföranden.
Hyresnämnden får också anlita en utomstående expert att biträda nämnden, om
ärendets beskaffenhet eller annat särskilt skäl föranleder det.
Ordföranden i hyresnämnden och ersättaren för denne förordnas av regeringen.
Övriga ledamöter förordnas av Domstolsverket. Intresseledamöterna förordnas
efter förslag av de på bostadsmarknaden verksamma riksorganisationerna av
fastighetsägare, hyresgäster, bostadsrättshavare och näringsidkare.

5.1.4Arrendenämndernas sammansättning

Arrendenämnden består normalt av en lagfaren ordförande och två intresse-
ledamöter. Av de senare ledamöterna skall den ene såsom ägare av
jordbruksfastighet eller på liknande sätt ha förvärvat erfarenhet av
arrendeförhållanden och den andre vara arrendator.
Ordföranden i arrendenämnden och ersättare för denne förordnas av regeringen.
Övriga ledamöter förordnas av Domstolsverket. Intresseledamöterna förordnas
efter förslag av riksorganisationer av jordägare eller arrendatorer.

5.1.5Förfarandet i nämnderna

Förfarandet i arrende- och hyresnämnderna regleras i lagen (1973:188) om
arrendenämnder och hyresnämnder, nämndlagen. Förfarandet har stora inslag av
muntlighet. Dock är den muntliga förhandlingen som i förvaltningsförfarandet i
övrigt ett komplement till vad som framgår av handlingarna i ärendet. Nämnden
skall klarlägga tvistefrågorna och - även om medling inte har påkallats - söka
förlika parterna. Om det inte är uppenbart att förutsättningar för förlikning
saknas skall nämnden vid behov lägga fram förslag till förlikning. Nämnden kan
också avgöra ärenden genom skiljedom. Då gäller lagen (1929:145) om skiljemän, i
den mån annat inte följer av nämndlagen. Nämndens avgörande sker genom beslut.

5.1.6Överprövning av arrendenämndernas och hyresnämndernas beslut

Beslut av hyresnämnd

Innan Bostadsdomstolen inrättades den 1 juli 1975 var reglerna för överprövning
av hyresnämndernas beslut mycket svåröverskådliga. Av de beslut som
överhuvudtaget kunde fullföljas skulle en del angripas genom att klandertalan
väcktes mot motparten hos fastighetsdomstol. Andra beslut kunde bli föremål för
besvär hos fastighetsdomstol. En tredje grupp beslut kunde överklagas genom
besvär direkt hos Svea hovrätt. Slutligen kunde talan mot hyresnämndernas beslut
i vissa fall föras genom besvär hos Statens hyresråd.
Också reglerna om fullföljd från fastighetsdomstol till hovrätt och vidare från
hovrätt till Högsta domstolen var svårgenomträngliga.
Efter inrättandet av Bostadsdomstolen den 1 juli 1975 överklagas hyresnämnds
beslut bara till denna instans. Hyresnämndens beslut skall överklagas genom
besvär inom tre veckor från den dag beslutet meddelades. Mot Bostadsdomstolens
beslut får talan inte föras. En rad beslut från hyresnämnd får dock inte
överklagas. Det rör sig om i princip samma typer av beslut som inte heller före
Bostadsdomstolens inrättande fick föras vidare från nämnderna.
Här kan också nämnas att i annat sammanhang ändrades hyresreglerna i vissa
materiella avseenden redan från och med den 1 januari 1975. Hyresnämndernas
beslut i ett par av dessa frågor skulle övergångsvis - till dess att
Bostadsdomstolen inrättades - överklagas genom besvär direkt till Svea hovrätt.

Beslut av arrendenämnd

Reglerna om överklagande av arrendenämndernas beslut är i det närmaste
oförändrade sedan nämnderna inrättades i nuvarande form. De följer i stort sett
samma mönster som gällde för överklagande av de viktigaste målgrupperna från
hyresnämnderna innan Bostadsdomstolen inrättades. Sålunda kan arrendenämndens
beslut angripas genom att klandertalan väcks vid fastighetsdomstol. Sådan talan
skall vara väckt inom två månader från det att arrendenämndens beslut
meddelades. Sker ej detta är partens talan förlorad. Vissa beslut får inte
klandras. Fastighetsdomstols dom i vissa frågor som avgjorts efter klander av
arrendenämnds beslut får inte överklagas. Hovrättens dom i ett överklagat mål
som prövats av en arrendenämnd i första instans får inte heller överklagas till
Högsta domstolen.

5.1.7Tidigare förslag till förändringar vad gäller hyres- och arrendenämnderna

År 1977 föreslog Domstolsverket att de små nämndernas administration skulle
integreras med tingsrätternas kanslier på respektive ort och att deras ställning
som självständiga förvaltningsmyndigheter skulle omprövas. Förslagen ledde
emellertid inte till någon lagstiftning men en viss kanslimässig samordning
mellan nämnderna och tingsrätterna har skett utom för de tre största.
Hyresrättsutredningen föreslog i betänkandet Hyresrätt 3 (SOU 1981:77) en
långtgående reformering av hyresprocessen innebärande huvudsakligen att alla
tvister enligt 12 kap. jordabalken skulle prövas av hyresdomstolar, de tidigare
hyresnämnderna, och överprövas av Bostadsdomstolen. Regeringen uttalade
emellertid att tiden ännu inte var mogen för att ta ställning till frågan om en
reform av hyresprocessen utan att man borde avvakta Rättegångsutredningens
betänkande.
Denna utredning uttalade i betänkandet Expertmedverkan och specialisering (SOU
1987:13) att det skulle vara fullt möjligt att överföra hyres- och
arrendenämndernas uppgifter till tingsrätterna och Bostadsdomstolens uppgifter
till hovrätterna och Högsta domstolen. Utredningen ansåg att en sådan åtgärd
skulle ge flera fördelar i förhållande till den rådande ordningen. Bl.a. skulle
man slippa de olägenheter som är förenade med att en stor del av den dömande
verksamheten sker vid sidan av de allmänna domstolarna. Utredningen ansåg vidare
att åtgärden måste medföra administrativa vinster och direkta ekonomiska
besparingar. Rättegångsutredningens förslag fördes emellertid inte vidare av
regeringen, som i stället gav Domstolsutredningen i uppdrag att överväga en
ordning med gemensamma kanslier för nämnderna och tingsrätterna på de orter där
nämnderna nu finns, möjligen med undantag för de tre största nämnderna.
Genom de inledningsvis nämnda tillägsdirektiven begränsades dock Dom-
stolsutredningens uppdrag så att det inte längre skulle omfatta de
organisatoriska frågorna. Dessa skulle istället beredas inom regeringskansliet.

5.1.8Bostadsdomstolen

Bostadsdomstolen inrättades den 1 juli 1975 som en central överinstans för
ärenden som tidigare hade behandlats av hyresnämnd. Innan domstolen inrättades
saknades det i vissa ärendetyper möjlighet att genom en för hela riket gemensam
högsta instans få till stånd en enhetlig rättstillämpning i de fall där de
materiella bestämmelserna visat sig lämna utrymme för olika tolkningar. I
ärenden som prövades av fastighetsdomstol som sista instans, t.ex. bruksvärde-
tvister, fanns det i stort sett lika många slutinstanser som underinstanser.
Också i ärenden som fick föras vidare till hovrätt men inte till Högsta
domstolen ansågs det i vissa fall behövas auktoritativa prejudikat.
Vid 1975 års hyresprocessreform var utgångspunkten att prövningsförfarandet i
framför allt mål om hyresvillkor skulle ligga hos hyresnämnderna.
Bostadsdomstolens huvudsakliga uppgift skulle vara att fungera som
prejudikatinstans och leda rättsutvecklingen på området. En annan utgångspunkt
för reformen var att den nya överinstansen skulle bygga på
partsorganisationernas medverkan i rättskipningen. Erfarenheten ansågs nämligen
ha visat att det vid överprövning av hyresnämndernas avgörande inte blev fråga
om en renodlad rättslig bedömning, något som hade förutsatts vid inrättandet av
hyresnämnderna. Även i överinstanserna förekom det skönsmässiga bedömningar över
vilka hyresmarknadens organisationer ansågs böra få inflytande vid avgörandet.
Särskilt målen om hyresvillkor och enligt bostadssaneringslagen ansågs nära be-
röra organisationerna och dessutom kräva speciell sakkunskap och hyrespolitisk
överblick.
Bostadsdomstolen prövar överklaganden av hyresnämnds beslut enligt vad som
föreskrivs i lag. Domstolen prövar även besvär över domvilla i fråga om hyres-
nämnds beslut. Bostadsdomstolens beslut kan inte överklagas. Högsta domstolen
beslutar dock i frågor som gäller återställande av försutten tid och resning.
Bostadsdomstolens verksamhetsområde och sammansättning regleras i lagen
(1974:1082) om Bostadsdomstol. Närmare föreskrifter finns i förordningen
(1988:903) med instruktion för bostadsdomstolen.
Bostadsdomstolens kansli är förlagt till Stockholm. Domstolen har 15 personer
anställda varav fem är lagfarna ledamöter. Genom att Bostadsdomstolen sedan
början av år 1993 har sina lokaler alldeles i närheten av Svea hovrätt har en
viss administrativ samverkan mellan de båda domstolarna möjliggjorts.
Antalet inkomna mål till Bostadsdomstolen har minskat under de senaste åren. År
1987 kom det in ca 750 mål, medan det under år 1993 kom in ca 540 mål. Under år
1993 avgjorde domstolen 558 mål. Av dessa avsåg 71 procent mål enligt 12 kap.
jordabalken eller motsvarande hyresrättsliga mål enligt bostadsrättslagen. 295
eller knappt 53 procent av de avgjorda målen avsåg frågor om förlängning av
hyresavtal. Mål angående ändrade hyresvillkor uppgick till 7,7 procent och mål
om åtgärdsföreläggande till 5,2 procent. 8,4 procent av de avgjorda målen avsåg
processuella frågor.

Bostadsdomstolens sammansättning och förfaranderegler

I Bostadsdomstolen skall finnas minst tre lagfarna ledamöter som är erfarna i
domarvärv, bostadsdomare. Antalet sådana är för närvarande fem. Vidare skall det
i domstolen finnas en teknisk ledamot, dvs. en ledamot med teknisk utbildning
och erfarenhet av värderings- eller byggnadsteknik. Dessutom skall det finnas
högst tolv ledamöter med särskild sakkunskap om förhållandena på bostads-
marknaden, s.k. intresseledamöter. Dessa förordnas efter förslag av bostadsmark-
nadens riksorganisationer för en tid av tre år. För ledamöterna gäller bl.a. att
de skall vara svenska medborgare och ha avlagt domared. Lagfaren ledamot och
teknisk ledamot får inte förordnas bland personer som kan anses företräda fas-
tighetsägares, hyresgästers eller bostadsrättshavares intressen.
Bostadsdomstolen är domför med sju eller fyra ledamöter. Domstolen upphör att
vara domför i den mindre sammansättningen, om någon av ledamöterna påkallar att
målet skall prövas i den större sammansättningen. Den större sammansättningen är
avsedd att användas i mål av principiell betydelse och i mål som rör frågor av
större vikt. Vid prövning som inte avser själva saken är domstolen även domför
med tre lagfarna ledamöter.
Om domstolen sammanträder med sju ledamöter, skall som huvudregel tre av dem
vara lagfarna och fyra intresseledamöter. Av intresseledamöterna skall två vara
väl förtrogna med fastighetsägares förhållanden och de två andra med
hyresgästers eller bostadsrättshavares.
Om domstolen sammanträder med fyra ledamöter, skall två vara lagfarna och två
vara intresseledamöter. Av intresseledamöterna skall den ene företräda
fastighetsägarintressen och den andre hyresgästers eller bostadsrättshavares
intressen. De sammansättningsregler som nu nämnts gäller emellertid inte i
sådana mål där de intresseledamöter som enligt vanliga bestämmelser skulle ha
deltagit har anknytning till organisationer som kan antas ha ett gemensamt
intresse som står i strid med den ena partens intresse i tvisten.
Bostadsdomstolen är i dessa mål domför med tre lagfarna ledamöter. Samma
domförhetsregler gäller i mål som avser fråga om en förhandlingsklausul skall
föras in eller bibehållas i ett hyresavtal enligt 2 § hyresförhandlingslagen,
ersättning enligt 20 § hyresförhandlingslagen till en hyresgästorganisation för
dess förhandlingsarbete samt prövning av hyresvillkor med tillämpning av 21 §
hyresförhandlingslagen. Dessa från domstolens normala domförhetsregler avvikande
regler infördes år 1991 med anledning av Langborgerdomen (jfr avsnitt 4.3.2).
I stället för en lagfaren ledamot kan en teknisk ledamot delta, om målets
beskaffenhet eller annat särskilt skäl föranleder det. En lagfaren ledamot får
ensam företa förberedande åtgärder i ett mål samt pröva fråga om avskrivning av
mål. Sådan handläggning kan enligt uppdrag av domstolens ordförande också skötas
av en annan lagfaren tjänsteman vid domstolen, vilken förordnats därtill av
domstolen.
Förfarandet i Bostadsdomstolen är i stort sett utformat efter mönster av vad
som gäller om förfarandet i besvärsmål i hovrätt vilket innebär att
handläggningen i princip är skriftlig. Förutsättningarna för muntlig förhandling
är dock vidare än i 52 kap. rättegångsbalken och överensstämmer i sak med 9 §
förvaltningsprocesslagen. Det innebär att muntlig förhandling kan hållas om det
kan vara till fördel för utredningen i målet. Muntlig förhandling skall hållas
om part begär det, samt förhandlingen ej är obehövlig och ej heller särskilda
skäl talar mot det.
En muntlig förhandling i Bostadsdomstolen är - i likhet med vad som gäller vid
förvaltningsdomstolarna - ett komplement till det skriftliga förfarandet. Ett
avgörande i Bostadsdomstolen skall grundas på vad handlingarna innehåller och
vad i övrigt har förekommit i målet. Det är relativt ovanligt att
Bostadsdomstolen håller muntlig förhandling. Under 1993 avgjordes ett trettiotal
mål efter muntlig förhandling.

5.2 De allmänna domstolarnas handläggning av mål om hyra och arrende

De allmänna domstolarna är som inledningsvis nämndes generellt behöriga att
pröva alla tvister som inte uttryckligen är undantagna från deras kompetens. På
de hyresrättsliga och arrenderättsliga områdena framgår dessa undantag av de
olika lagrum som upptar bestämmelser om vilka mål som skall prövas av hyres- och
arrendenämnder och överprövas av Bostadsdomstolen. Alla övriga tvister mellan
hyresvärd och hyresgäst och mellan jordägare och arrendator skall prövas av de
allmänna domstolarna. Arrendemålen prövas av fastighetsdomstol som första
instans. Exempel på tvister som prövas av de allmänna domstolarna är anspråk på
obetalda hyror eller arrendeavgifter, förverkande av nyttjanderätten,
nedsättning av hyra eller arrendeavgift på grund av hinder och men i
nyttjanderätten, skadeståndsanspråk av olika slag och tvister om huruvida ett
avtal har ingåtts och innehållet i ett ingånget avtal. Fråga är alltså om
centrala civilrättsliga områden.
Vad gäller hyresmålen prövades dessa tidigare av fastighetsdomstol. Genom en
lagändring som trätt i kraft den 1 januari 1991 bestämdes emellertid att dessa
mål skall handläggas av tingsrätt med tillämpning av vanliga forumregler. Detta
innebär att den tingsrätt där fastigheten är belägen är rätt forum för dessa
tvister. De avgörs som dispositiva tvistemål i tingsrättens för dessa mål
normala sammansättning, som huvudregel skall tre lagfarna domare delta i
avgörandet. Om tvisteföremålets värde är mindre än ett halvt basbelopp är
tingsrätten domför med en lagfaren domare. Nämndemän deltar inte i avgörandena.
Tingsrättens avgöranden fullföljs med tillämpning av de för tvistemål vanliga
reglerna till hovrätt och i sista hand till Högsta domstolen.
De arrendemål som skall prövas av allmän domstol som första instans prövas av
särskilda tingsrätter i sin egenskap av fastighetsdomstol. I samma
lagstiftningsärende som nyss nämnts behandlades frågan om man i likhet med vad
som skedde för hyresmålens del skulle föra över även arrendemålen till prövning
av alla tingsrätter i normal sammansättning. Detta skedde emellertid inte, bl.a.
på grund av överväganden om att flytta prövningen i första instans av vissa mål
från fastighetsdomstolarna till arrendenämnderna. Fastighetsdomstol är alltså
fortfarande första instans i alla arrendetvister som inte prövas av
arrendenämnd. Vid prövning av arrendemål består fastighetsdomstolen enligt
3 § andra stycket lagen (1969:246) om domstolar i fastighetsmål av två lagfarna
ledamöter och tre nämndemän med möjlighet för ordföranden att bestämma att en
teknisk ledamot skall delta i stället för en nämndeman om målets beskaffenhet
kräver det. Fastighetsdomstolens avgöranden kan överklagas till hovrätt.
Hovrätten avgör målet i normal sammansättning om inte målets beskaffenhet är
sådan att en teknisk ledamot bör delta. Hovrättens avgörande kan överklagas till
Högsta domstolen. I Högsta domstolen deltar inte några tekniska ledamöter.

6 Arrende- och hyresnämndernas framtid

6.1 Allmänt

Regeringens förslag: Den principiella inriktningen
på det fortsatta reformarbetet är att rättskipningen
inom det hyres- och arrenderättsliga området bör
koncentreras till de allmänna domstolarna. Det
betyder att arrende- och hyresnämnderna bör upphöra
och att huvuddelen av deras arbetsuppgifter
övertas av tingsrätten, som huvudsakligen skall
handlägga målen som vanliga tvistemål i sin normala
sammansättning. En sådan omläggning av förfarandet på
området kräver emellertid att bl.a. den materiella
lagstiftningen reformeras så att en sådan
rättegångsordning blir ändamålsenlig och eventuellt
att vissa av nämndernas uppgifter övertas av andra
organ.

Promemorians förslag: Promemorian föreslår - i avvaktan på en total integrering
av nämndernas verksamhet i tingsrätterna - att dessa under en övergångsperiod
administrativt samordnas med tingsrätterna.
Remissinstanserna: Remissutfallet är blandat. Många remissinstanser som uttalat
sig i denna fråga avstyrker promemorians förslag. Till dessa hör bl.a.
hyresnämnderna. Ett antal remissinstanser är dock positiva till förslaget att
samordna hyresnämnderna med tingsrätterna i administrativt hänseende. Vissa
remissinstanser, däribland Hovrätten över Skåne och Blekinge, vill att
utvecklingen skall fortsätta mot en integrering av hyresnämnderna i
tingsrätterna.
Skälen för regeringens förslag: Under senare år har ett brett upplagt reform-
arbete pågått inom domstolsväsendet. Bakgrunden till detta är en situation där
ökad måltillströmning till domstolarna inte kan mötas med motsvarande
resursförstärkningar. För att detta inte skall leda till oacceptabla
förhållanden för rättsväsendet måste tillgängliga resurser utnyttjas med största
möjliga effektivitet. Organisationen måste ses över från denna utgångspunkt.
De bärande tankarna bakom de olika förslag till förändringar som har framlagts
är att domstolsväsendet skall vara så sammanhållet som möjligt och att det skall
bygga på domstolar med så generell kompetens som möjligt, att domstolarna i
princip endast skall syssla med rena rättskipningsuppgifter och att ett system
med tre instanser för domstolsprövning av de frågor som måste prövas av domstol
skall vara den självklara huvudregeln samt att därvid tyngdpunkten i rätt-
skipningen skall ligga i den första instansen. De redan genomförda reformerna
har i varierande grad präglats av dessa tankar. Sålunda har den s.k. summariska
processen, alltså tidigare mål om lagsökning, betalningsföreläggande och
handräckning, som ett led i bl.a. renodlingen av tingsrätterna förts över till
kronofogdemyndigheterna. Som ett led i strävandena efter ett mer sammanhållet
domstolsväsende kan nämnas att försäkringsrätterna har upphört och att deras
uppgifter har övertagits av de allmänna förvaltningsdomstolarna och att, som
tidigare nämnts, Försäkringsöverdomstolen enligt ett beslut i riksdagen skall
upphöra den 1 juli 1995 då dess uppgifter kommer att övertas av Regeringsrätten.
Riksdagen har godkänt principen att den första domstolsprövningen av ett
förvaltningsärende alltid skall ske i länsrätt (prop. 1992/93:100 bil. 3, bet.
1992/93:JuU24, rskr 1992/93:289). Regeringen har härefter som ett första led i
arbetet med att anpassa instansordningssystemet inom de allmänna
förvaltningsdomstolarna till den principen föreslagit att första domstolsinstans
för kriminalvårdsmål och studiestödsmål skall vara länsrätt istället för som nu
kammarrätt (prop. 1993/94:133). Regeringen avser att senare lägga fram förslag
till ändrad instansordning för ytterligare måltyper som i dag prövas av
kammarrätt som första domstolsinstans. Målet är att den allra största delen av
målen i förvaltningsdomstolarna skall starta i länsrätt.
Som framhållits i avsnitt 4.3 bör specialdomstolarnas framtida roll inom
rättsväsendet i allmänhet omprövas. För detta talar såväl att de skäl som
åberopades för deras inrättande i många fall inte längre har någon större
bärkraft som att domstolsväsendet bör utformas så att det blir mera
sammanhållet.
Ett rättsområde det framstår som särskilt angeläget att reformera för att få
ett mer enhetligt prövningssystem är det som avser nyttjande av fast egendom mot
vederlag. Hit hör de hyresrättsliga och de arrenderättsliga frågorna. Som
framgått av tidigare avsnitt är förfarandet för prövning av tvister mellan
hyresvärd eller jordägare och nyttjanderättshavare utformat på olika sätt. Inom
det hyresrättsliga området är uppgiften att lösa tvister fördelad mellan å ena
sidan hyresnämnderna och Bostadsdomstolen och å andra sidan de allmänna
domstolarna. På det arrenderättsliga området är arbetsuppgifterna inte på samma
sätt uppdelade. Visserligen prövar arrendenämnderna ett antal tvister som första
instans men deras beslut kan överprövas av allmän domstol i dess roll som
fastighetsdomstol. Inom både det hyresrättsliga och det arrenderättsliga området
är som tidigare sagts (avsnitt 5.2) vissa tvister, till exempel tvister om
avtalets upphörande i förtid (förverkande) och tvister som avser betalning av
vederlag för nyttjandet samt de flesta skadeståndstvister, från början
förbehållna de allmänna domstolarna. Detta har till följd att till synes
likartade tvister i bland skall prövas av olika domstolsorganisationer. Ett
exempel på detta är det när hyresvärden säger upp ett hyresavtal på grund av att
han anser att hyresrätten har förverkats. Om hyresvärden i ett sådant fall säger
upp hyresavtalet till omedelbart eller förtida upphörande skall tvisten prövas
av tingsrätt. Tingsrättens beslut kan därefter överklagas till hovrätt och
Högsta domstolen. Säger hyresvärden däremot upp avtalet till hyrestidens utgång
eller eljest med iakttagande av uppsägningstid, skall tvisten prövas av hyres-
nämnd även om hyresvärden åberopar förverkandet som grund för att
hyresförhållandet skall upplösas. Hyresnämndens beslut kan överklagas till
Bostadsdomstolen. Ett annat exempel är att gemensam handläggning av frågorna
inte kan ske i fall då tvist föreligger om såväl skadestånd som ersättning på
grund av att lägenhetens bruksvärde har minskat genom att hyresgästen själv
utfört reparationer eller andra arbeten. Dessa gränsdragningar framstår natur-
ligtvis som svårbegripliga för både parter och ombud och medför risk för
rättsförluster.
Det är önskvärt att tvister av likartat slag handläggs inom samma dom-
stolsorganisation. Det är vidare angeläget att tvister mellan enskilda i största
möjliga utsträckning prövas av de allmänna domstolarna. Det är också angeläget
att prövningsförfarandet är utformat så att parterna inte skall behöva löpa
processuella risker på grund av förfarandereglernas svåröverskådlighet. Även av
andra skäl framstår det som olämpligt att näraliggande frågor kan komma under
olika prövningsorgans bedömning.
Inom det arrenderättsliga området är det mest angeläget att se över det
krångliga och svåröverskådliga system som nu finns för fullföljd av
arrendenämndernas och domstolarnas avgöranden. Systemet är också behäftat med
systematiska brister. Beslut från tolv arrendenämnder skall fullföljas till 24
fastighetsdomstolar. Antalet prövningsinstanser är alltså dubbelt så stort som
antalet underinstanser. Liknande förhållanden rådde för hyresnämndernas del
innan Bostadsdomstolen inrättades.
Fullföljdsreglerna bör i framtiden, om inte alldeles särskilda skäl i något
fall talar emot, vara likadana i hyresmål och arrendemål.
Genom att föra över de mål som i dag handläggs av arrende- och hyresnämnder
till de allmänna domstolarna skapas en nödvändig förutsättning för en sådan
samordning som med hänsyn till det anförda är önskvärd. Samtidigt motiverar de
tidigare berörda övriga skälen som talar mot specialdomstolar och särskilda
prövningsorgan för skilda grupper av rättsfrågor en sådan samordning inom det
hyresrättsliga och arrenderättsliga området. Utgångspunkten för regeringens
fortsatta överväganden är därför att den hyresrättsliga och arrenderättsliga
rättskipningen bör koncentreras till de allmänna domstolarna.

6.2 Särskilt om hyresnämnderna

I promemorian diskuteras tre olika vägar för att integrera hyresnämndernas
verksamhet i de allmänna domstolarna.
Ett sätt är att föra över alla måltyper som nu handläggs av hyresnämnderna till
tingsrätterna. Detta skulle skapa förutsättningar för en enhetlig processordning
på hyresrättens område. Det skulle också framstå som logiskt mot bakgrund av
promemorians förslag att inordna Bostadsdomstolen i Svea hovrätt. Emellertid
skulle en sådan lösning också kunna vara förenad med vissa negativa konsekvenser
bl.a. såtillvida att tingsrätterna skulle få ta över uppgifter som till sin
natur är sådana att de inte kräver domstolsprövning. Detta skulle enligt prome-
morian strida mot strävandena mot renodling av domstolsväsendet. I promemorian
förordas därför att det först sker en övergripande genomgång av den
hyresrättsliga lagstiftningen såväl materiellt som processuellt innan en sådan
reform genomförs.
Promemorian behandlar därefter en annan till synes mindre ingripande metod för
att åstadkomma ett mer sammanhållet system för prövning av hyresmål. Med detta
förslag skulle hyresnämndernas verksamhet fördelas mellan tingsrätter och
hyresnämnder på så sätt att tingsrätterna skulle få överta de delar av
hyresnämndernas verksamhet som var av mer domstolsliknande karaktär. Övriga
arbetsuppgifter som medling och skiljedomsverksamhet samt beslutsfattande i
sådana tillståndsfrågor som mer är av förvaltningskaraktär skulle kunna ligga
kvar på hyresnämnderna. En sådan lösning är dock enligt promemorian förenad med
ett antal nackdelar, bl.a. skulle prövningen av hyresmål även efter en sådan
reform vara splittrad. Därför förordas inte att den lösningen används.
Promemorian innehåller i stället ett mindre ingripande förslag - som jämte
tanken att inordna Bostadsdomstolen i Svea hovrätt skulle kunna utgöra ett
första steg mot en total integration av hyresmålen i de allmänna domstolarna -
nämligen att administrativt samordna hyresnämnderna med tingsrätterna i de orter
där hyresnämnderna finns. En sådan samordning kan utformas så att hyresnämnden
formellt förblir en självständig myndighet som avgör ärendena i eget namn, men
där personalen är gemensam för tingsrätten och hyresnämnden. Det är samma lös-
ning som har valts för inskrivningsmyndigheterna.
Regeringen vill för sin del framhålla att utvecklingen av hyresnämndernas
uppgifter mot mera judiciella uppgifter har lett till en splittrad
processordning på hyresrättens område. Förfarandereglerna i nämnderna är också i
vissa avseenden ofullständiga till följd av svårigheter att reglera process-
ordningen för de vitt skilda funktioner som sammanförts till ett enda
prövningsorgan. I bl.a. detta avseende finns ett behov av reformer.
Regeringen delar därför den uppfattning i promemorian som går ut på att
hyresnämndernas verksamhet på sikt skall föras över till de allmänna
domstolarna. Starka principiella skäl talar också för detta. Vad Lagrådet
anförde 1967 inför tillkomsten av hyresnämnderna i form av principiella
betänkligheter, mot såväl tanken på att i och för sig tillägga hyresnämndernas
dömande funktioner som de konsekvenser detta skulle få i form av en splittrad
processordning på hyresrättens område, har stor aktualitet även i dag.
Tingsrätterna kan också utan vidare på ett fullt tillfredsställande sätt
handlägga de mål som kan komma att föras över från hyresnämndernas prövning. Det
är enligt regeringens synsätt uteslutet att avvika principiellt från den
hittillsvarande sammansättningen av tingsrätterna genom att där införa ett
system med intresseledamöter. Sådana bör därför inte delta i avgörandena av de
hyresmål som nu är aktuella. De förfaranderegler som för närvarande gäller och
de nya regler som är under utarbetande, medger å andra sidan att särskild
sakkunskap utan svårigheter kan tillföras ett mål vid tingsrätt om detta skulle
visa sig vara nödvändigt.
Det finns också rent praktiska skäl som talar för att se över organisationen
med hyresnämnder i syfte att integrera dessa med de allmänna domstolarna.
Flertalet nämnder är mycket små myndigheter. Nio av nämnderna består endast av
ett hyresråd och två eller tre biträden. De är därför känsliga för händelser av
olika slag, t.ex semester, sjukdom, tjänstledighet och växlingar i arbetsbördan.
Administrationen är, relativt sett, kostsam inom sådana små enheter. Vad som
framför allt är en brist från administrativ och ekonomisk synpunkt är att
organisationen inte är flexibel vid förändringar av arbetsbördan. Det är svårt
att möta arbetstoppar och samtidigt svårt att tillgodogöra sig besparingar om
arbetsuppgifterna minskar.För personalen bör det vara mera utvecklande att växla
mellan olika arbetsfält.
Såväl promemorian som vissa remissinstanser har dock pekat på vissa problem som
en integrering av hyresnämnderna i tingsrätterna skulle komma att medföra.
Vissa remissinstanser har sålunda framfört farhågor vad gäller snabbheten i
förfarandet om hyresnämndernas uppgift skulle övertas av de allmänna
domstolarna. Regeringen delar emellertid inte dessa farhågor. Det finns, som
framhålls i promemorian, redan nu goda förutsättningar för ett snabbt och
effektivt förfarande i enlighet med rättegångsbalkens regler. Inom
Justitiedepartementet håller nu också på att utarbetas ett förslag till ny lag
om handläggning av domstolsärenden i de allmänna domstolarna. Regeringen räknar
med att kunna lägga fram ett förslag till en lag som skall kunna träda i kraft
under hösten 1994. Denna moderniserade handläggningsordning, som också kommer
att innehålla bestämmelser för förfarandet i överrätt, är avsedd att passa för
sådana ärenden som inte kan handläggas enligt de vanliga tvistemålsreglerna.
Detta förfarande skall vara snabbt och effektivt. Slutligen står ju, som
tidigare nämnts i olika sammanhang, också möjligheten till buds att föreskriva
att vissa mål skall handläggas med förtur. Det finns alltså goda möjligheter att
få till stånd en prövning i de allmänna domstolarna av hyresmålen vilken
tillgodoser rimliga krav på snabbhet. Det bör dock framhållas, vilket också har
berörts tidigare i avsnitt 4.3.2, att det inte är givet att alla mål som i dag
kan handläggas med särskild snabbhet, eftersom det sker i ett specialorgan som
hyresnämnd med ett begränsat målområde att handlägga, i framtiden bör ges en
sådan prioriterad behandling. En positiv effekt av ett till största delen
sammanhållet domstolsväsende är ju att avvägningarna mellan vilka resurser som
skall sättas in på en särskild måltyp kan ske över ett väsentligt större fält.
Detta medför att de totala resurserna kan utnyttjas på ett bättre sätt.
Som påtalas i promemorian och av en del remissinstanser är vissa ärenden som i
dag handläggs av hyresnämnderna sådana att de inte bör handläggas av domstol.
Till denna kategori hör bl.a. den rena medlingsverksamheten och uppgiften att
fungera som skiljenämnd. Den sistnämnda uppgiften torde vara direkt oförenlig
med domstolarnas verksamhet. De allmänna domstolarna har visserligen kapacitet
att utföra vissa begränsade medlande uppgifter mellan tvistande parter. Detta
sker också i många tvistemål. I sådana mål där förlikning om saken är tillåten,
är det domstolens skyldighet att, i den mån det är lämpligt med hänsyn till
målets beskaffenhet och övriga omständigheter, verka för att parterna förliks.
Domstolen kan också om målets beskaffenhet talar för det förordna en särskild
medlare och förelägga parterna att inställa sig till sammanträde inför denne.
Det sätt på vilket förberedelsen i tvistemål bedrivs i de allmänna domstolarna
leder också ofta till att parterna träffar en uppgörelse i saken, vilket är
eftersträvansvärt från många synpunkter. Dessa förhållanden skulle kunna sägas
tala för att den medlingsverksamhet som bedrivs av hyresnämnderna kan övertas av
tingsrätterna om målen i övrigt förs dit. Man får dock i det sammanhanget komma
ihåg att parterna primärt har vänt sig till domstolen för att få en uppkommen
tvist prövad och avgjord av ett utomstående organ och inte för att få till stånd
en medling. De åtgärder som domstolen vidtar för att åstadkomma en förlikning
mellan parterna är därför ett steg i en väl utförd förberedelse av målet för ett
slutligt avgörande. Åtgärderna går för det mesta ut på att domstolen upplyser
parterna om de vinster som kan uppnås vid en förlikning där båda parter har
eftergivit något av vad de uppfattar som sin rätt och att domstolen i vissa fall
leder själva förlikningsförhandlingarna om parterna så önskar. Domstolens huvud-
sakliga bidrag till att parterna förliks ligger dock i att den genom förberedel-
sen i målet har klarlagt tvistefrågorna, rättsfrågorna och bevisläget på ett
sådant sätt att parterna har en relativt säker grund att bygga sina
uppskattningar om processens utgång på. Skulle förlikning inte komma till stånd
är målet således ändå klart för avgörande.
De nu beskrivna förhållandena måste skiljas från den situation som uppstår om
domstolen söker medla mellan parterna. En medlingssituation innefattar för det
mesta en viss rådgivning till parterna och medlarens inställning till
rättsfrågan torde ofta komma att avslöjas. Medlaren lägger också ofta fram ett
konkret förlikningsförslag. Om medlingen skulle misslyckas och ett eventuellt
framlagt förlikningsförslag förkastas torde i alla fall samme domare inte kunna
delta i målets avgörande.
Frågan kan dock inte bedömas enbart ur rent praktisk synpunkt. Det går
naturligtvis att bygga in rent medlande funktioner även i en tingsrätt. Det kan
istället ifrågasättas om en uppgift som primärt går ut på att vara ett
medlingsorgan mellan tvistande parter överhuvud bör ligga på en domstol eller
ens på ett statligt organ. Denna uppgift, liksom uppgiften att vara skiljenämnd,
kan lika gärna övertas av organisationerna på hyresmarknaden som om de skulle
finna att behov finns härav kan skapa egna organ för medling och
skiljeförfaranden. Det är nämligen i hög grad tveksamt om det allmänna i sin
rättskipande verksamhet, vare sig denna sker inom ramen för allmänna domstolar
av något slag, specialdomstolar eller andra allmänna organ med domstolsliknande
uppgifter, skall tillhandahålla annat än dömande och beslutande funktioner, låt
vara att en effekt av ett väl utfört arbete i förberedelsen för den dömande
eller beslutande funktionen ofta leder till att parterna förliks. Under ett
antal år har ju arbete pågått med att söka renodla domstolarna och från dem föra
bort sådant som lika bra kan utföras på annat håll.
Det finns också andra ärendetyper hos hyresnämnderna som är mindre lämpliga att
föra över till de allmänna domstolarnas prövning. Det rör sig främst om beslut
av förvaltningskaraktär. Vissa remissinstanser förordar att de uppgifterna inte
skall föras in under tingsrätternas verksamhet. Att fördela dessa till de
allmänna förvaltningsdomstolarna om hyresnämnderna upphör och inordnas i
tingsrätterna skulle emellertid medföra en fortsatt icke önskvärd splittring av
processordningen på hyresrättens område. Den nackdelen skulle knappast uppvägas
av den rättssystematiska vinst som kan göras genom att fördela hyresnämnder-
nas - och för den delen också arrendenämndernas - uppgifter mellan de allmänna
domstolarna och de allmänna förvaltningsdomstolarna. Dessutom kan man förutsätta
att problemet kommer att bli mindre framträdande när den nya ärendelagen har
kommit till. Även ändringar i den materiella lagstiftningen kommer att få denna
effekt.
Sammanfattningsvis bedömer regeringen alltså att den principiella inriktningen
bör vara att hyresnämnderna upphör och att deras verksamhet övertas av
tingsrätterna. De för tingsrätterna normala förfarande- och
sammansättningsreglerna bör också gälla i de mål som övertagits från
hyresnämnderna. Intresseledamöter bör således inte delta i målens avgörande i
tingsrätterna.
Även om regeringens principiella inställning är att hyresnämndernas uppgifter
bör överföras till de allmänna domstolarna förutsätter en sådan nyordning mer
ingående överväganden, inte minst mot bakgrund av de problem förknippade härmed
som tidigare behandlats. Det är också lämpligt att avvakta den nya ärendelagen.
Regeringen kommer därför under sommaren och hösten 1994 att inleda ett arbete på
att i grunden se över de hyresprocessuella reglerna. De materiella regler som
finns på det hyresrättsliga området är också till vissa delar utformade med
tanke på att det finns hyresnämnder som handhar tillämpningen. En viss omarbet-
ning av de materiella reglerna måste därför ske samtidigt som processreglerna
ses över. Regeringen finner det därför inte möjligt att redan nu föreslå att
hyresnämndernas uppgifter skall övertas av tingsrätterna. Det finns för
närvarande inte heller tillräckligt underlag för att i avvaktan på en sådan
förändring redan nu genomföra den administrativa samordning mellan
hyresnämnderna och vissa tingsrätter som föreslås i promemorian. Mot bakgrund av
regeringens principiella inställning vad gäller ett sammanhållet domstolsväsende
bör dessutom arbetet med samlokalisering och viss administrativ samverkan mellan
nämnderna och tingsrätterna fortsätta i enlighet med den principiella inrikt-
ningen som regeringen angivit.

6.3 Särskilt om arrendenämnderna

Vad gäller arrendenämnderna föreslås i promemorian som en följd av förslaget
beträffande hyresnämnderna samma lösning som för dessa. Även arrendenämnderna
föreslås därmed bli administrativt samordnade med tingsrätten på respektive ort.
Också i detta sammanhang poängteras att lösningen är provisorisk.
De principiella och förfarandetekniska skäl som talar för att inordna hyres-
nämndernas verksamhet under tingsrätterna talar för att göra samma sak med
arrendenämnerna. Med en sådan ordning skapas förutsättningar för att samordna de
processuella reglerna i hyresmålen och arrendemålen. Till detta kommer att om
hyresnämnderna avskaffas torde arrendenämnderna endast med svårighet kunna
finnas kvar som självständiga myndigheter.
Enligt regeringens bedömning bör således den principiella inriktningen vara att
även arrendenämnderna bör upphöra och deras verksamhet övertas av tingsrätterna.
Vad gäller förfarande- och sammansättningsregler gör regeringen samma bedömning
som beträffande hyresnämnderna. Intresseledamöter bör alltså inte delta i
avgörandena.
Av huvudsakligen samma skäl som nyss anförts beträffande hyresnämnderna går det
inte nu att föreslå att arrendenämndernas verksamhet skall övertas av
tingsrätterna. En sådan förändring kräver även den mer ingående överväganden.
Detta kommer att ske i samband med att hyresprocessen behandlas vidare inom
regeringskansliet. Ett förslag som berör arrendenämnerna bör därför komma sam-
tidigt med ett förslag om hyresnämnderna.

7 Bostadsdomstolen

7.1 Bostadsdomstolen upphör

Regeringens förslag: Bostadsdomstolen upphör den 1
juli 1994. Hyresnämndernas avgöranden som tidigare
överklagades till Bostadsdomstolen skall nu
istället överklagas hos Svea hovrätt som tills
vidare blir rikstäckande överinstans. Hovrätten
skall avgöra dessa mål i sin normala sammansättning.
Vissa speciella förfaranderegler skall gälla för
handläggningen av mål i Svea hovrätt som överklagats
från hyresnämnd.

Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Remissinstanserna: Remissutfallet är blandat. En knapp majoritet av
remissinstanserna är positiva till förslaget. Bostadsdomstolen, alla hyres-
nämnder och några andra har avstyrkt förslaget i dess helhet. Flera remiss-
instanser vill att frågan om Bostadsdomstolens framtid avgörs samtidigt med
frågan om hyresnämndernas framtid.
Skälen för regeringens förslag: Bostadsdomstolen inrättades som en exklusiv
domstolsinstans för överprövning av hyresnämndernas avgöranden. Tillkomsten av
domstolen medförde såväl ett avsteg från principen om ett sammanhållet
domstolsväsende som en avvikelse från den vanliga ordningen med ett
treinstanssystem. Det innebar vidare att ett flertal målkategorier som sedan
lång tid hade handlagts av de allmänna domstolarna fördes bort från dessa
domstolar. Vissa frågor enligt hyreslagstiftningen prövas dock fortfarande av
allmän domstol. Detta har bl.a. lett till den splittring av hyresprocessen vars
negativa konsekvenser tidigare har berörts.
Bostadsdomstolen är dessutom en liten domstol, som i viss utsträckning är
beroende av domstolsväsendet i övrigt för sin personalförsörjning. Mot denna
bakgrund och av vad som har anförts tidigare om specialdomstolar i allmänhet och
önskemålet om en enhetlig processordning på hyresrättens område anser regeringen
att Bostadsdomstolen bör upphöra som fristående specialdomstol.

Överprövning av hyresnämndernas beslut

I promemorian diskuteras ingående vilken av de allmänna domstolsorganisationerna
som skulle ta över domstolens verksamhet, de allmänna domstolarna eller de
allmänna förvaltningsdomstolarna. För de sistnämnda talar att hyresnämnderna i
princip är förvaltningsmyndigheter och att beslut av sådana företrädesvis bör
överklagas till de allmänna förvaltningsdomstolarna samt att vissa ärenden i
hyresnämnd är av förvaltningskaraktär. För allmän domstol talar å andra sidan
att de flesta måltyperna i hyresnämnderna och Bostadsdomstolen är tvister mellan
enskilda parter i hyresförhållanden. Härtill kommer enligt promemorian att de
mål av förvaltningskaraktär som handläggs av Bostadsdomstolen endast utgör ett
fåtal procent av den totala mängden mål hos Bostadsdomstolen.
Regeringen ansluter sig till promemorians synsätt att merparten av
Bostadsdomstolens verksamhet är av det slag som naturligt hör hemma i de
allmänna domstolarna. Vad gäller resterande delar av verksamheten är det i
likhet med vad som sagts om hyresnämnderna knappast en lämplig lösning, vare sig
av systematiska eller organisatoriska skäl, att, som föreslagits av en del
remissinstanser, överväga en fördelning av Bostadsdomstolens uppgifter mellan de
båda allmänna domstolsorganisationerna. En sådan uppdelning skulle medföra att
stora praktiska svårigheter uppstår och att den hyresrättsliga rättskipningen
även i fortsättningen blev svåröverskådlig. Någon egentlig systematisk vinst
skulle inte uppkomma utom på ett rent teoretiskt plan. Domstolens uppgifter bör
därför flyttas över till de allmänna domstolarna, även om detta innebär att
dessa får till uppgift att i viss utsträckning pröva mål som primärt kan sägas
ha anknytning till förvaltningsprocessen. Det bör i sammanhanget erinras om att
detta inte är någon egentlig nyhet. Redan i dag överprövar tingsrätt t.ex.
polismyndighets beslut i ärenden om felparkeringsavgift (jfr 10 § lagen
1976:206). Riksdagen har också nyligen beslutat att Stockholms tingsrätt skall
pröva överklaganden av Konkurrensverkets beslut (prop. 1992/93:56, bet.
1992/93:NU17, rskr. 1992/93:144). Ändrad materiell lagstiftning kommer också att
göra problemet mindre. Sålunda har bl.a. lagen (1974:1274) om kommunal bostads-
anvisningsrätt upphävts. Bostadsdomstolens prövning av vissa frågor enligt den
lagen var exempel på sådan förvaltningsrättskipning som egentligen inte borde
handläggas av allmän domstol.
Som framgår av vad som anförs i avsnitt 6.2 är det regeringens avsikt att
hyresnämndernas verksamhet i framtiden skall inordnas i tingsrätterna. I linje
med detta ligger att Bostadsdomstolens verksamhet bör övertas av hovrätterna.
Det mest önskvärda är då att de uppgifter som nu åvilar Bostadsdomstolen övertas
av alla hovrätter. Praktiska och personalmässiga hänsyn talar emellertid för att
ett sådant steg i reformprocessen bör ske samtidigt med att hyresnämndernas
verksamhet förs över till tingsrätterna. Ett av dessa skäl är att man bör vänta
på att en ny lag om handläggningen av domstolsärenden stiftas. Innan denna lag,
som också kommer att reglera förfarandet i överrätt, har trätt i kraft bör
hyresmålen inte föras ut till alla hovrätter.
Frågan är då om man skall avstå från att göra något nu, innan det nyss
skisserade stora steget tas. Lagrådet har i den frågan uttalat följande:

I det reformarbete som pågått under senare år inom rättskipningen har en
bärande tanke bakom de olika förslag till förändringar som lagts fram varit att
domstolsväsendet skall vara så sammanhållet som möjligt. Såsom framhålls i
lagrådsremissen talar vägande skäl för att den hyresrättsliga rättskipningen
koncentreras till de allmänna domstolarna. Förslaget att integrera
Bostadsdomstolens och hyresnämndernas verksamhet i de allmänna domstolarna utgör
ett viktigt led i det reformarbetet.
Flera av remissinstanserna, bland dem Högsta domstolen, anser att frågan om
Bostadsdomstolens framtid, bör avgöras samtidigt med frågan om hyresnämndernas
framtid. Lagrådet delar Högsta domstolens uppfattning att de bästa
förutsättningarna för att få till stånd en lämplig och bestående ordning för
handläggningen av hyresrättsliga frågor föreligger om man först tar ställning
till hur prövningen skall ske i första instans och sedan låter detta
ställningstagande vara styrande för utformningen av förfarandet vid ett
överklagande.
Ett överförande av hyresnämndernas uppgifter till tingsrätterna förutsätter
emellertid mer ingående överväganden än som kunnat göras hittills. Under
sommaren och hösten kommer att inledas ett arbete på att i grunden se över de
hyresprocessuella reglerna. Samtidigt därmed kommer också en viss omarbetning av
de materiella reglerna att ske.
Det förslag som läggs fram i lagrådsremissen får ses som en tillfällig lösning
i avbidan på ett slutligt ställningstagande sedan det fortsatta utredningsarbete
som förutskickas har avslutats. Som ett provisorium kan förslaget godtagas trots
att det ofrånkomligen är förenat med vissa olägenheter.

Enligt regeringens mening är det angeläget att så snabbt som möjligt börja
angripa problemet med särskilda specialdomstolar utanför de ordinarie
domstolsorganisationerna på det hyresrättsliga området och särskilt nackdelarna
i form av en splittrad processordning, vilka är särskilt påtagliga inom detta
område. Den möjlighet som då finns är att genomföra promemorieförslaget att låta
Svea hovrätt ta över Bostadsdomstolens uppgifter. De praktiska olägenheterna med
en en sådan delreform framstår inte som särskilt påtagliga. Enligt regeringens
mening är vinsterna med en förändring av detta slag klart överlägsna de
nackdelar som kan åberopas. Regeringen förordar därför att Bostadsdomstolen av-
skaffas och att Svea hovrätt skall träda i dess ställe som överinstans till
hyresnämnderna.

Förfarandet i hovrätten

I enlighet med promemorians förslag bör alltså hyresnämndernas avgöranden
hädanefter överklagas till Svea hovrätt. Som tidigare sagts är förfarandet i
Bostadsdomstolen huvudsakligen uppbyggt kring reglerna om besvärsmål i hovrätt
enligt 52 kap. rättegångsbalken. Reglerna för tvistemål i allmänhet är också
genom en hänvisning i lagen om bostadsdomstol tillämpliga på förfarandet i
Bostadsdomstolen. Härutöver finns vissa specialregler för förfarandet i
Bostadsdomstolen. Det rör regler om bl.a. domstolens processledning, muntlig
förhandling, beslutens rättskraft.
I promemorian föreslås att förfarandet i hovrätten skall ansluta sig till
reglerna i 52 kap. rättegångsbalken. En remissinstans förordar i stället att
reglerna om vad i tvistemål görs tillämpliga på dessa mål i Svea hovrätt.
Regeringen kan inte ansluta sig till den uppfattningen. Reglerna i 50 kap.
rättegångsbalken om vad i tvistemål förutsätter att saken har en annan
beskaffenhet än den i många fall brukar ha i ett mål som överklagats från
hyresnämnd. Reglerna ställer också, för att kunna tillämpas på ett meningsfullt
sätt, krav på processordningen i underinstansen som förfarandet i hyresnämnderna
inte uppfyller. Det är alltså inte aktuellt att för närvarande låta processen i
Svea hovrätt i dessa mål bygga på någon annan reglering än den som finns i 52
kap. rättegångsbalken.
Reglerna i 52 kap. rättegångsbalken är egentligen inte avsedda att reglera ett
förfarande som syftar till en materiell sakprövning, vilket måste vara fallet
för att reglera den verksamhet som för närvarande bedrivs i Bostadsdomstolen.
Dessa är i stället avsedda främst för prövningen av olika beslut av processuell
karaktär som överklagats till hovrätten. I dag handläggs ändå vissa mål som
kräver materiell sakprövning som besvärsmål enligt 52 kap. rättegångsbalken i
hovrätterna.
Exempel på det är mål där överklagandet avser en tingsrätts avgörande enligt
lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden eller en fastighetsdomstols
avgörande enligt fastighetsbildningslagen. I fastighetsbildningslagen finns det
särskilda, utfyllande regler om förfarandet i hovrätt vilka kompletterar den för
sakprövning mindre fullständiga regleringen i 52 kap. rättegångsbalken. Några
motsvarande regler finns däremot inte i ärendelagen. Det förslag till ny
ärendelag som regeringen räknar med att lägga fram senare i år kommer dock att
vara anpassat till att det i många fall behöver ske en sakprövning i hovrätten.
Frågor om målens handläggning i hovrätten kan i den lagen komma att regleras
antingen självständigt eller genom tillägg till bestämmmelserna i 52 kap.
rättegångsbalken. För de mål som nu kommer från Bostadsdomstolen behöver frågan
om handläggningen i hovrätten under alla omständigheter tills vidare lösas genom
att bestämmelserna i 52 kap. rättegångsbalken kompletteras med vissa särskilda
regler för förfarandet i mål som överklagats till Svea hovrätt från en
hyresnämnd. Det rör regler om muntlig förhandling och kallelse av part eller
annan till sådan, beslutens rättskraft m.m. Reglerna bör tas in i en särskild
lag om rättegången i vissa hyresmål. Frågorna behandlas närmare i författnings-
kommentaren.
Av de skäl som har redovisats i avsnitt 4.3.2 bör intresseledamöter inte delta
i dömandet. Det finns heller inte några skäl för att låta tekniska ledamöter
delta i dömandet. Hovrätten bör således avgöra målen i sin normala sam-
mansättning. Som Lagrådet anmärkt kan frågan om teknisk expertis lösas genom att
hovrätten i det enskilda fallet vid behov förordnar en sakkunnig att biträda
domstolen. Motsvarande överväganden gjordes då hyresmålen fördes över från
prövning i fastighetsdomstol (med tillgång till teknisk ledamot) till prövning i
tingsrätt (utan sådan ledamot). Som tidigare har framgått är hyresmål i och för
sig inte någon ny materia för hovrätten.

7.2 Överklagande av Svea hovrätts beslut

Regeringens förslag: Svea hovrätts beslut skall
inte kunna överklagas.

Promemorians förslag: Promemorian föreslår att målen skall kunna överklagas från
Svea hovrätt till Högsta domstolen.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanser som uttalat sig i den frågan till-
styrker eller lämnar promemorieförslaget utan erinran.
Skälen för regeringens förslag: I promemorian föreslås att Bostadsdomstolens
prejudikatbildande roll skall övertas av Högsta domstolen (HD) i de hyresmål som
prövats som första instans av hyresnämnd.
HD har i sitt remissvar förklarat sig inte ha något att erinra mot detta men
pekar på vissa komplikationer. HD aktualiserar i sitt remissvar också frågan om
eventuellt fullföljdsförbud i ledet hovrätten - HD i mål som prövats i första
instans av hyresnämnd.
Promemorian hade som skäl för den ståndpunkt som intogs i den främst att HD
redan i dag är prejudikatinstans för en stor del av hyresmålen och att Bostads-
domstolens avgöranden kan komma under HD:s prövning vid frågor om resning och
återställande av försutten tid.
Regeringen gör emellertid en annan bedömning. Det finns flera starka skäl som
talar emot att nu låta de mål som startat i hyresnämnderna föras vidare från
Svea hovrätt till Högsta domstolens prövning. Till att börja med kommer reglerna
om förfarandet i alla mål som rör hyra och arrende att ses över. Syftet med en
sådan översyn är att skapa regler som i så stor utsträckning som möjligt
likställer dessa rättsområden i processuellt hänseende med varandra. I det
sammanhanget kommer naturligtvis även att behandlas frågorna om överklagande av
hyres- och arrenderättsliga mål i allmänhet. Även de mål av detta slag som nu
prövas av allmän domstol kommer alltså att beröras. I avvaktan på en sådan ny
lagstiftning och en ny lag om handläggningen av domstolsärenden, bör
rättsområdena inte ytterligare skiljas åt i processuellt hänseende. De mål som i
dag prövas av arrendenämnd som första instans får inte i något fall föras ända
till Högsta domstolen utan får överklagas endast till hovrätterna. De arrendemål
som är aktuella i detta sammanhang rör i stort sett samma sakfrågor som de
hyresrättsliga mål som prövas i första instans av hyresnämnderna. De
hyresrättsliga målen bör därför tills vidare inte få överklagas till HD.
Ytterligare ett skäl för en sålunda avskuren fullföljdsrätt är att Svea hovrätt,
under den övergångsperiod det är fråga om innan saken får sin slutliga lösning,
blir en rikstäckande prövningsinstans och därför tills vidare kan svara för
prejudikatbildningen. Eftersom Svea hovrätt avses ta över Bostadsdomstolens
verksamhet på det sätt som anges i avsnittet om genomförande- och personalfrågor
kan man utgå från att det finns goda förutsättningar för en fortsatt
prejudikatbildning av samma kvalitet som hittills på området.

7.3 Genomförande-, personal- och kostnadsfrågor

7.3.1Genomförande- och personalfrågor

Regeringens förslag: När Bostadsdomstolen upphör den
1 juli 1994 överlämnas de mål som då finns hos
Bostadsdomstolen till Svea hovrätt för handläggning.
Domarpersonalen, liksom den övriga personalen utom
föredragandena, kan beredas anställning i hovrätten.
Föredragandena återgår till sina bottentjänster från
vilka de är tjänstlediga.

Varken promemorian eller remissinstanserna berör denna fråga.
Skälen för regeringens förslag: Regeringen föreslår att Bostadsdomstolen skall
upphöra från och med den 1 juli 1994. De mål som då finns hos Bostadsdomstolen
bör överlämnas till Svea hovrätt för fortsatt handläggning. Åtgärder som redan
vidtagits i målen kommer därmed att gälla även i hovrätten.
Bostadsdomarna är förordnade på begränsad tid. Den domarpersonal som nu finns i
Bostadsdomstolen har med ett undantag redan tjänster som ordinarie domare i Svea
hovrätt. Tjänsterna är för närvarande överstatförda men kan tillföras hovrättens
normala organisation.
Föredragandena har i regel tjänster i allmän domstol eller allmän förvalt-
ningsdomstol från vilka de är tjänstlediga. De är förordnade att tjänstgöra i
Bostadsdomstolen för viss tid. Föredragandena kan vid domstolens nedläggning
återgå till sina bottentjänster. Övrig personal kommer att kunna beredas
anställning i Svea hovrätt.

7.3.2Kostnader

Regeringens bedömning: Förslaget medför inga ökade
kostnader. På sikt kan en viss besparing uppstå.

Promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Har inte uttalat sig speciellt om promemorians bedömning av
kostnaderna för en avveckling av Bostadsdomstolen.
Skälen för regeringens bedömning: Svea hovrätt kommer att avgöra målen med ett
större antal lagfarna ledamöter, än som i allmänhet förekom i Bostadsdomstolen.
Å andra sidan torde detta uppvägas av att intresseledamöter inte skall delta i
avgörandet i hovrätten. Vad gäller personalkostnader i allmänhet kan man räkna
med vissa rationaliseringsvinster till följd av den föreslagna reformen. Detta
torde följa redan av att hovrättens organisation är väsentligt större och därmed
har möjligheter att utnyttja alla personalkategorier på ett mer flexibelt sätt
än vad en mindre domstol har. I fråga om lokalerna beräknas det inte uppstå
några ytterligare kostnader.

8 Författningskommentar

8.1 Förslaget till lag om rättegången i vissa hyresmål i Svea hovrätt

Allmänt

Som utvecklats i avsnitt 7.1 är förfarandereglerna i 52 kap. rättegångsbalken om
besvär inte tillräckliga för den överprövning som måste ske i Svea hovrätt av
hyresnämndernas beslut. Bestämmelserna måste därför kompletteras med vissa
speciella förfaranderegler. Som också framgått av den allmänna motiveringen är
den lösning som nu föreslås att se som ett provisorium i avvaktan på dels den
nya ärendelagen, dels en genomarbetad och slutlig reglering av hela hyrespro-
cessen. De kompletterande regler som nu behövs bör därför inte arbetas in i
rättegångsbalken utan tas upp i en särskild lag om rättegången i vissa hyresmål
i Svea hovrätt. De kompletterande reglerna är hämtade från lagen (1974:1082) om
Bostadsdomstol (bostadsdomstolslagen).
Vissa särregler för förfarandet som fanns i bostadsdomstolslagen har inte
bedömts nödvändiga att överföra till den nya förfarandelagen. Det rör sig om
regeln i 18 § andra meningen bostadsdomstolslagen som föreskriver att part i
Bostadsdomstolen kan åberopa sådan omständighet som inte lagts fram tidigare.
Den regeln gäller redan nu för besvärsprocessen i hovrätten. Det behövs inte
heller någon motsvarighet till bestämmelsen i 22 § bostadsdomstolslagen om att
besiktning får företas av en eller flera ledamöter. Detta gäller speciellt som
tekniska ledamöter inte skall delta i hovrättens avgöranden av dessa mål.
Motsvarande förfarande som regleras i 23 § första stycket bostadsdomstolslagen
om förhör med vittnen, sakkunniga och parter kan redan tillämpas i besvärsmål i
hovrätten varför det är överflödigt att föra in en uttrycklig bestämmelse om
detta i den nya förfarandelagen. Inte heller behövs i hovrätten någon uttrycklig
bestämmelse motsvarande den i 24 § första stycket bostadsdomstolslagen om när
bevisupptagning skall ske.

1 §

Paragrafen anger lagens tillämpningsområde. Vilka beslut av en hyresnämnd som
får överklagas anges i respektive materiella författning.

2 §

Paragrafen gäller rättegången i hovrätten. Av paragrafen följer att i fråga om
förfarandet skall 52 kap. rättegångsbalken tillämpas om inte annat följer av den
nya lagen eller annan lag. När 52 kap. rättegångsbalken skall tillämpas är det
ett antal av rättegångsbalkens allmänna regler i dess första avdelningar som
också kan bli aktuella att tillämpa. Det gäller till exempel rättegångsbalkens
bestämmelser om parterna och om omröstning. Att det därvid är
tvistemålsbestämmelserna som skall komma till användning följer av att målet
inte gäller ansvar för brott. Med bestämmelser i annan lag avses bl.a. de olika
regler i den materiella lagstiftningen där tiden för överklagande av
hyresnämndens beslut och vissa frågor om rättegångskostnader i hovrätten
regleras.

3 §

Paragrafen överensstämmer med 18 § första meningen bostadsdomstolslagen.

4 §

Paragrafen överensstämmer med 19 § bostadsdomstolslagen. En bestämmelse av detta
slag är nödvändig eftersom regleringen för tvistemål i rättegångsbalken inte
sträcker sig tillräckligt långt när det gäller rättens skyldighet att utöva
materiell processledning.

5 §

Paragrafen överensstämmer med 20 § andra och tredje styckena bostads-
domstolslagen.

6 §

Paragrafen överensstämmer med 21 § och 24 § andra stycket bostadsdomstolslagen.
Frågan om parts skyldighet att personligen närvara vid rättegångstillfälle
regleras i 11 kap. 5 § rättegångsbalken och kräver därför ingen särskild
bestämmelse. För tydlighets skull upptas dock i den nya lagen en bestämmelse om
att en part kan föreläggas att komma personligen vid vite trots att det finns en
allmän bestämmelse i 9 kap 7 § rättegångsbalken om viteskallelser.
Bestämmelsen om att en part kan föreläggas att infinna sig vid påföljd av att
hans utevaro inte utgör hinder för målets vidare handläggning och avgörande har
ingen direkt motsvarighet i rättegångsbalken.

7 §

Paragrafen, som införts i anledning av Lagrådets påpekande, motsvarar
bestämmelsen i 23 § andra stycket bostadsdomstolslagen.

8 §

Paragrafen överensstämmer med 28 § bostadsdomstolslagen vilken i sin tur har sin
direkta motsvarighet i 22 § lagen (1973:188) om arrendenämnder och hyresnämnder.

9 §

Paragrafen överensstämmer med 29 § första meningen bostadsdomstolslagen.
Bestämmelsen i andra meningen har inte ansetts behöva överföras till den nya
lagen eftersom hovrättens beslut inte får överklagas.

10 §

Paragrafen innehåller en bestämmelse om fullföljdsförbud mot Svea hovrätts
beslut i dessa mål. Frågan har närmare behandlats i avsnitt 7.2.

Ikraftträdande

Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 juli 1994 och behöver inga särskilda
övergångsbestämmelser utom att den också skall tillämpas på mål som har
överlämnats till Svea hovrätt av Bostadsdomstolen.

8.2 Förslaget till lag om ändring i jordabalken, förslaget till lag om
ändring i rättshjälpslagen (1972:429) och förslaget till lag om ändring i lagen
(1973:188) om arrendenämnder och hyresnämnder

Ändringarna innebär att "Bostadsdomstolen" utmönstrats ur lagtexten och i
förekommande fall bytts ut mot "Svea hovrätt" eller "hovrätten" samt att orden
besvärshandlingen och besvär ersatts med termen överklagande. I övrigt är
sakinnehållet oförändrat.

8.3 Förslaget till lag om ändring i bostadssaneringslagen (1973:531)

Ändringarna innebär att orden "Bostadsdomstolen genom besvär" bytts ut mot "Svea
hovrätt" samt att ordet besvärshandlingen ersatts med "överklagandet".

8.4 Förslaget till ändring i lagen (1974:1080) om avveckling av
hyresregleringen

7 §

Ändringarna i första stycket innebär att bl.a. att "Bostadsdomstolen" bytts ut
mot "Svea hovrätt". I övrigt har regeln anpassats till den ordning som numera
gäller att överklagande av hyresnämndens beslut skall ges in till hyresnämnden
och inte till överinstansen. Slutligen har hänvisningen till 23 § lagen
(1973:188) om hyresnämnder och arrendenämnder ändrats till att avse tredje i
stället för andra stycket eftersom det har tillkommit ett nytt andra stycke.

Andra stycket har förutom att "Bostadsdomstolen" bytts ut mot "hovrätten" även
ändrats i språkligt hänseende.

Tredje stycket har ändrats med anledning av att rättegångskostnadsregeln i fråga
om handläggningen i Bostadsdomstolen i stället skall avse hovrättens prövning.

8.5 Förslaget till lag om upphävande av lagen (1974:1082) om bostadsdomstol

Lagen om bostadsdomstol reglerar Bostadsdomstolens organisation och verksamhet
och upphävs för att domstolen skall läggas ned.

Övergångsbestämmelsen motiveras av att det vid Bostadsdomstolens upphörande
kommer att finnas ett antal mål som inte är avgjorda. Dessa skall överlämnas
till Svea hovrätt för handläggning. I övrigt har det inte ansetts finnas behov
av några särskilda övergångsbestämmelser.

8.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1975:1132) om förvärv av
hyresfastighet m.m.

25 och 26 §§

Ändringarna innebär att "Bostadsdomstolen" bytts ut mot "Svea hovrätt" eller
"hovrätten" samt att ordet besvärshandlingen i 25 § ersätts med "överklagandet".
Hänvisningen i 26 § sista meningen till allmänna bestämmelser om
rättegångskostnader i Bostadsdomstolen har inte fått någon motsvarande
hänvisning för hovrättens del eftersom en sådan hänvisning är obehövlig.

8.7 Förslaget till lag om ändring i bostadsförvaltningslagen (1977:792)

Ändringarna innebär att orden "Bostadsdomstolen genom besvär" bytts ut mot "Svea
hovrätt" samt att ordet besvärshandlingen ersatts med "överklagandet".

8.8 Förslaget till lag om ändring i hyresförhandlingslagen (1978:304) och
förslaget till lag om ändring i lagen (1982:352) om rätt till fastighetsförvärv
för ombildning till bostadsrätt

Ändringarna innebär att "Bostadsdomstolen" bytts ut mot "Svea hovrätt" eller
"hovrätten" och att rättegångskostnadsregeln i fråga om handläggningen i
Bostadsdomstolen i stället skall avse hovrättens prövning. I övrigt är
sakinnehållet oförändrat så när som på att ordet besvärshandlingen ersatts med
"överklagandet".

8.9 Förslaget till lag om ändring i bostadsrättslagen (1991:614)

Ändringarna innebär att "Bostadsdomstolen" bytts ut mot "Svea hovrätt" eller
"hovrätten". I övrigt är sakinnehållet oförändrat så när som på att orden
"skrivelsen med överklagandet" ersatts med "överklagandet".
Sammanfattning av promemorians förslag

I Sverige är huvuddelen av rättskipningen fördelad mellan två i princip paral-
lella domstolsorganisationer, de allmänna domstolarna och de allmänna
förvaltningsdomstolarna. Vid sidan av dessa organisationer finns dessutom ett
antal fristående domstolar.
Starka skäl talar för att domstolsväsendet hålls samman i möjligaste mån. Ett
viktigt skäl för detta är att domstolarna skall ha en bred generell kompetens.
Även processekonomiska skäl talar för ett sammanhållet domstolsväsende. På
senare år har också praktiska skäl anförts. En anledning till att
föräkringsrätterna avskaffades var t.ex. dessa domstolars svårigheter att
rekrytera jurister.
Att det trots detta finns domstolar vid sidan av de allmänna domstolarna och de
allmänna förvaltningsdomstolarna beror på att det för vissa områden har ansetts
nödvändigt med en specialreglering. De skäl som i huvudsak har anförts för
fristående domstolar har varit att sådana domstolar gör det möjligt att
upprätthålla en särskild sakkunskap inom domstolen, att förfarandet blir snabbt
och att rättskipningen omfattas av berörda organisationers förtroende eftersom
dessa genom s.k. intresseledamöter får ett inflytande på rättskipningen i
domstolen.
Arbetsläget är ansträngt inom domstolsväsendet. Domstolarna står dessutom inför
stora förändringar, inte minst mot bakgrund av den ökade internationaliseringen
och Sveriges närmande till Europa och EG. För att effektivt kunna möta de nya
krav som kommer att ställas på domstolarna är det angeläget att samordna
resurserna inom domstolsväsendet.
I denna promemoria diskuteras om de fristående domstolarna bör och kan
avskaffas som självständiga rättskipningsorgan och i vilken mån deras
arbetsuppgifter kan tas över antingen av de allmänna domstolarna eller de
allmänna förvaltningsdomstolarna.
I avsnitt 2 redovisas inledningsvis olika särbestämmelser som innebär en kon-
centration av mål inom de allmänna domstolarna, t.ex. i fråga om sjörättsmål.
Där redovisas vidare de olika särskilda domstolar, bl.a. fastighetsdomstolarna,
som är knutna till de allmänna domstolarna. De fristående specialdomstolarna och
deras särdrag redovisas översiktligt. I avsnittet tas upp den grundläggande
frågan om det behövs fristående domstolar. Det konstateras att de huvudsakliga
syftena med en fristående domstol, dvs. sakkunskap inom ett speciellt område och
snabbhet i förfarandet, även kan uppnås inom ramen för de båda allmänna dom-
stolsorganisationerna. Det konstateras vidare att det i princip inte är lämpligt
att det vid en domstols avgörande deltar ledamöter som kan uppfattas som
representanter för vissa särintressen och att utgångspunkten måste vara att
intresseledamöter inte deltar i dömande verksamhet.
I de följande avsnitten behandlas frågan om de fristående specialdomstolarna -
Bostadsdomstolen, Patentbesvärsrätten, Marknadsdomstolen och Arbetsdomstolen -
kan avskaffas som fristående domstolar och inordnas i de allmänna domstolarna
eller de allmänna förvaltningsdomstolarna.
Bostadsdomstolen tas upp i avsnitt 3. Det konstateras att domstolen bör inordas
i de allmänna domstolarna och att domstolens uppgift att överpröva hyresnämnds
avgörande i ett inledande skede bör tas över av Svea hovrätt. Det föreslås
därför att Bostadsdomstolen avskaffas som fristående domstol och att domstolens
arbetsuppgifter tas över av Svea hovrätt som skall avgöra målen i vanlig
sammansättning. Hovrätten bör vid avgörandena i huvudsak tillämpa
rättegångsbalkens regler om besvärsprocessen i hovrätt. Vissa särbestämmelser
beträffande bl.a. rättegångskostnader föreslås dock. Det föreslås vidare att
målen skall kunna överklagas till Högsta domstolen som efter sedvanlig
dispensprövning kan pröva målen och att Bostadsdomstolens prejudikatbildande
funktion således tas över av Högsta domstolen.
I avsnitt 4 behandlas Patentbesvärsrätten. Det konstateras dels att antalet
patentbesvärsmål har minskat successivt under senare år, dels att processen i
domstolen i stor utsträckning är densamma som i de allmänna
förvaltningsdomstolarna. Det föreslås därför att Patentbesvärsrätten avskaffas
som fristående domstol och att domstolens uppgifter tas över av de allmänna
förvaltningsdomstolarna. Av detta följer att Patent- och registreringsverkets
beslut skall överklagas till Länsrätten i Stockholms län. Med hänsyn till
patentbesvärsmålens speciella karaktär föreslås att både Länsrätten i Stockholms
län och Kammarrätten i Stockholm förstärks med särskilda ledamöter vid avgörande
av sådana mål.
I avsnitt 5 tas frågor rörande Marknadsdomstolen upp. Det framhålls att Mark-
nadsdomstolen på sikt bör avskaffas som fristående domstol och att domstolens
uppgifter bör tas över av de allmänna domstolarna. Det sägs vidare att reformen
bör inriktas på att Marknadsdomstolen inordnas som en specialfunktion i Svea
hovrätt, att samtliga mål som i dag prövas av Marknadsdomstolen som första
instans skall prövas av tingsrätt i första instans och att målen i ett inledande
skede inte skall kunna överklagas till Högsta domstolen. Den prejudikatbildande
funktion som Marknadsdomstolen har i dag skulle således bibehållas. Några kon-
kreta förslag läggs emellertid inte fram bl.a. med hänsyn till att mark-
nadsföringslagstiftningen för närvarande är föremål för en översyn av
Marknadsföringsutredningen.
Arbetsdomstolen behandlas i avsnitt 6. Det framhålls att det finns många
fördelar i att renodla Arbetsdomstolens uppgifter till att avse tvister som rör
framför allt tolkning och tillämpning av kollektivavtal, förenings- och
förhandlingsrätten samt fredsplikten på grund av lag och avtal. Några konkreta
förslag läggs inte fram. Det uttalas att frågan bör analyseras vidare i samband
med de förändringar som kan bli följden av Arbetsrättskommitténs översyn av de
materiella bestämmelserna.
Mot bakgrund av förslaget i avsnitt 3 om Bostadsdomstolens avskaffande tas även
frågan om hyresnämnder och arrendenämnder upp i promemorians avsnitt 7. I det
avsnittet diskuteras ett antal alternativ att inordna hyresnämndernas uppgifter
i de allmänna domstolarna. Det framhålls att inriktningen bör vara en total
integration av hyresmålen i de allmänna domstolarna. Det konstateras emellertid
att den materiella hyreslagstiftningen har avgörande betydelse för vilka ärenden
som kan föras över till tingsrätt och hur hyresnämndernas verksamhet skall ut-
formas och organiseras. Detta förhållande bör emellertid inte hindra att hyres-
nämnderna inordnas administrativt i tingsrätterna på den ort där nämnderna är
belägna. Denna administrativa organisationsförändring innebär att hyresnämnden -
i likhet med vad som gäller för inskrivningsmyndigheten - formellt förblir en
egen myndighet som avgör ärenden i eget namn, men att personalen vid tingsrätten
och hyresnämnden skall vara gemensam och att hyresnämnden i administrativt
hänseende slås samman med tingsrätten. Samma ordning föreslås för arrendenämnd-
erna.

Promemorians lagförslag

Förslag till
Lag om ändring i jordabalken

Härigenom föreskrivs att 12 kap. 55 a, 71 och 73 §§ jordabalken[1] skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

12 kap.
55 a §
Gäller hyresavtalet för obestämd tid och har avtalet sagts upp, får beslut om
ändring av hyresvillkoren inte avse tiden före den tidpunkt till vilken
uppsägning skett. Har frågan om villkorsändring utan uppsägning hänskjutits till
hyresnämnden, får beslutet inte avse tiden före det månadsskifte som inträffar
närmast efter tre månader från dagen för ansökningen. Beslut om ändring av
hyresvillkoren får dock inte i något av de fall som nu angetts avse tiden innan
sex månader förflutit efter det att de förut gällande villkoren började
tillämpas.
Är hyresavtalet ingånget för bestämd tid och har avtalet sagts upp, får beslut
om ändring av hyresvillkoren inte avse tiden före den tidpunkt till vilken
uppsägning skett. Har frågan om villkorsändring utan uppsägning hänskjutits till
hyresnämnden, får beslut om ändring av hyresvillkoren inte avse tiden före den
tidpunkt till vilken avtalet tidigast hade kunnat sägas upp, om uppsägning skett
när ansökningen ingavs till hyresnämnden. Är hyrestiden längre än ett år och
sker ändring av hyresvillkoren på grund av ansökan av hyresgästen, får beslutet
likväl avse tiden efter det månadsskifte som inträffar närmast efter tre månader
från dagen för ansökningen, dock tidigast sedan hyresförhållandet varat ett år i
följd.
Hyresnämnden får, när det finns särskilda skäl, förordna att beslut om vill-
korsändring får verkställas även om det inte har vunnit laga kraft.
Skall hyresgästen Skall hyresgästen enligt
enligt hyresnämndens hyresnämndens eller Svea
eller Bostadsdomstolens hovrätts beslut betala
beslut betala högre hyra högre hyra för förfluten
för förfluten tid än tid än som skolat utgå
somskolat utgå förut, är förut, är hyresrätten inte
hyresrätten inte förverkad på grund av
förverkad på grund av dröjsmål med betalningen
dröjsmål med betalningen av det överskjutande
av det överskjutande beloppet, om betalningen
beloppet, om betal- sker inom en månad från
ningen sker inom en den dag då beslutet vann
månad från den dag då be-laga kraft. Vad som
slutet vann laga kraft. sagts nu gäller inte, om
Vad som sagts nu gäller skyldighet att flytta
inte, om skyldighet att inträder för hyresgästen
flytta inträder för inom kortare tid än två
hyresgästen inom kortare månader efter nämnda dag.
tid än två månader efter
nämnda dag.
På överskjutande belopp skall hyresgästen betala ränta som om beloppet för-
fallit till betalning samtidigt med den förut utgående hyran. Räntan beräknas
enligt 5 § räntelagen (1975:635) för tiden innan beslutet vunnit laga kraft och
enligt 6 § räntelagen för tiden därefter.
I beslutet får anstånd medges med betalningen av det överskjutande belopp jämte
ränta som avses i femte stycket. Medges anstånd, får det bestämmas att ränta
till förfallodagen skall beräknas enligt 5 § räntelagen.
Om hyran sänks för Om hyran sänks för
förfluten tid genom förfluten tid genom
hyresnämndens eller Bo- hyresnämndens eller Svea
stadsdomstolens beslut, hovrätts beslut, skall
skall hyresvärden hyresvärden samtidigt
samtidigt åläggas att åläggas att till hyres-
till hyresgästen betala gästen betala tillbaka
tillbaka vad han till vad han till följd därav
följd därav har uppburit har uppburit för mycket
för mycket jämte ränta. jämte ränta. Räntan skall
Räntan skall beräknas en-beräknas enligt 5 §
ligt 5 § räntelagen för räntelagen för tiden från
tiden från dagen för be- dagen för beloppets mot-
loppets mottagande till tagande till dess
dess beslutet vunnit beslutet vunnit laga
laga kraft och enligt kraft och enligt 6 §
6 § räntelagen för tiden räntelagen för tiden där-
därefter. efter.

71 §[2]
Ett överklagande som Ett överklagande som
avses i 70 § tas upp av avses i 70 § tas upp av
Bostadsdomstolen. Be- Svea hovrätt. Besvärshand-
svärshandlingen skall lingen skall ges in till
ges in till hyres- hyresnämnden.
nämnden.

73 §[3]
I hyrestvister som I hyrestvister som
avses i 49, 54 eller 55 avses i 49, 54 eller 55
b § och i mål om åtgärds-b § och i mål om åtgärdsföre-
föreläggande enligt 16 § läggande enligt 16 § andra
andra stycket eller om stycket eller om utdöman-
utdömande av vite enligt de av vite enligt 62 §
62 § skall vardera part- skall vardera parten
en svara för sin svara för sin rättegångs-
rättegångskostnad i Bo- kostnad, om inte annat
stadsdomstolen, om inte följer av 18 kap. 6 §
annat följer av 18 kap. rättegångsbalken.
6 § rättegångsbalken.
__________

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.

**Fotnot**

[1]Balken omtryckt 1971:1209

[2]Senaste lydelse 1992:126

[3]Senaste lydelse 1992:126
Förslag till
Lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429)

Härigenom föreskrivs att 5 b, 9, 24 och 25 §§ rättshjälpslagen (1972:429)[1]
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 b §
Med domstol förstås i Med domstol förstås i
denna lag, allmän denna lag, allmän
domstol, allmän förvalt- domstol, förvaltningsdom-
ningsdomstol, Bostads- stol och Arbetsdom-
domstolen, För- stolen. Vad i lagen sägs
säkringsöverdomstolen ochom domstol skall även
Arbetsdomstolen. Vad i gälla arrendenämnd och
lagen sägs om domstol hyresnämnd.
skall även gälla arrende-
nämnd och hyresnämnd.

9 §
Vid allmän rättshjälp betalar staten kostnaderna i den rättsliga angelägenhet
som rättshjälpen avser.
Såsom kostnad för rättshjälpen anses kostnad för
1. biträde som varit behövligt för tillvaratagande av den rättssökandes rätt,
2. bevisning vid allmän 2. vid bevisning vid
domstol, allmän domstol,
Bostadsdomstolen, Mark- Marknadsdomstolen eller
nadsdomstolen eller Arbetsdomstolen samt nöd-
Arbetsdomstolen samt vändig utredning i angelä-
nödvändig utredning i genhet, som kan komma
angelägenhet, som kan under sådan domstols pröv-
komma under sådan dom- ning eller som skall
stols prövning eller som prövas av skiljemän,
skall prövas av skilje-
män,
3. utredning i angelägenhet som skall prövas av förvaltningsdomstol eller
förvaltningsmyndighet om utredningen är skäligen påkallad för tillvaratagande av
den rättssökandens rätt och ej kan erhållas genom myndigheten,
4. resa och uppehälle för den rättssökande eller hans ställföreträdare och för
vårdare eller annan, som måste anlitas i samband med inställelse inför domstol
eller annan myndighet, om personlig inställelse ålagts, eller i samband med
inställelse för sådan blodundersökning eller annan undersökning rörande ärftliga
egenskaper som avses i lagen (1958:642) om blodundersökning m.m. vid utredning
av faderskap eller läkarundersökning enligt 21 kap. 11 § föräldrabalken,
5. ansökningsavgift enligt förordningen (1987:452) om avgifter vid de allmänna
domstolarna, ansökningsavgift i mål enligt lagen (1990:746) om betal-
ningsföreläggande och handräckning samt särskild avgift i utsökningsmål,
6. vad som av allmänna medel utgått i ersättning enligt 4 eller 5 § lagen
(1958:642) om blodundersökning m.m. vid utredning av faderskap eller enligt
föreskrift i rättegångsbalken eller 3 § första stycket nämnda lag för bevisning
som rätten självmant föranstaltat om,
7. bodelningsförrättare som har förordnats av domstol att verkställa bodelning
med anledning av äktenskapsskillnad eller att verkställa sådan bodelning mellan
sambor som förrättas av annan anledning än att den ena sambon har avlidit,
8. medling enligt 42 kap. 17 § rättegångsbalken.

24 §
I den mån ej särskilda I den mån ej särskilda
föreskrifter gäller, utgårföreskrifter gäller, utgår
ersättning för bevisning ersättning för bevisning i
i mål eller ärende i mål eller ärende i allmän
allmän domstol, domstol eller Arbetsdom-
Bostadsdomstolen eller stolen med skäligt belopp
Arbetsdomstolen med enligt domstolens
skäligt belopp enligt bestämmande. Utöver vad
domstolens bestämmande. som följer av rätte-
Utöver vad som följer av gångsbalken utgår er-
rättegångsbalken utgår sättning också för sådan
ersättning också för sådansakkunnig som avses i 40
sakkunnig som avses i kap. 19 § rättegångsbalken
40 kap. 19 § rättegångs- med belopp som samman-
balken med belopp som lagt högst motsvarar en
sammanlagt högst mot- tiondel av det basbelopp
svarar en tiondel av som anges i 6 § första
det basbelopp som anges stycket.
i 6 § första stycket.

25 §
I angelägenhet som inte I angelägenhet som inte
hand-läggs vid allmän hand-läggs vid allmän
domstol, Bostadsdom- domstol eller Arbetsdom-
stolen eller Arbetsdom- stolen beslutar rätts-
stolen beslutar hjälpsmyndigheten om ut-
rättshjälpsmyndigheten omredning. Utan hinder
utredning. Utan hinder härav får biträde besluta
härav får biträde beslutaom utredning av mindre
om utredning av mindre omfattning. Samma befo-
omfattning. Samma genhet tillkommer
befogenhet tillkommer bodelningsförrättare.
bodelningsförrättare.
Den som medverkat vid utredning som avses i första stycket har rätt till
ersättningenligt föreskrifter som regeringen meddelar. Ingår utredningen i mål
eller ärende som har anhängiggjorts i domstol fastställes ersättningen av
domstolen. I annat fall bestämmes ersättningen av rättshjälpsmyndigheten.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.

**Fotnot**

[1]Lagen omtryckt 1993:9
Förslag till
Lag om ändring i lagen (1973:188) om arrendenämnder och hyresnämnder

Härigenom föreskrivs beträffande lagen (1973:188) om arrendenämnder och
hyresnämnder[1]
dels att 5 a § skall upphöra att gälla,
dels att 2, 3, 5, 6 och 23 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen införs två nya paragrafer 23 c och 23 d §§.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §[2]
Arrendenämnd består av Arrendenämnd består av
lagfaren ordförande och lagfaren ordförande.
två andra ledamöter, om
ej annat följer av andra
stycket. Av de senare
ledamöterna skall den
ene såsom ägare av jord-
bruksfastighet eller på
liknande sätt ha förvärvat
erfarenhet av arrende-
förhållanden och den
andre vara
jordbruksarrendator
eller, när ärende rör
bostadsarrende,
bostadsarrendator.
Vid företagande av
förberedande åtgärd, vid
prövning av fråga om av-
visning av ansökan eller
avskrivning av ärende
samt vid handläggning av
överklagande kan
arrendenämnden bestå av
ordföranden ensam. Vad
som sagts nu gäller även
vid medling när sådan
lämpligen kan ske utan
övriga ledamöters närvaro
samt, om parterna sam-
tycker till det eller
saken är uppenbar, vid
prövning av fråga som
inte avgörs genom
skiljedom.
Ledamot skall vara
svensk medborgare och
får inte vara underårig
och inte heller ha
förvaltare enligt 11
kap. 7 § föräldrabalken.
För ledamot i
arrendenämnd skall
finnas en eller flera
ersättare. Bestämmelserna
om ledamot gäller även
ersättare.

3 §
För varje arrendenämnd För varje arrendenämnd för-
förordnar regeringen ordnar regeringen eller
eller myndighet, som den myndighet, som
regeringen bestämmer, regeringen bestämmer,
ordförande och lämpligt ordförande.
antal andra ledamöter.
Innan annan ledamot än
ordförande förordnas,
skall sådan riks-
organisation av
jordägare eller
arrendatorer som med
hänsyn till
medlemsantal, verk-
samhet och övriga
omständigheter kan anses
väl företräda den
intressegrupp som det är
fråga om beredas
tillfälle att avge
förslag.
Till tjänstgöring i
nämnden kallar
ordföranden med iaktta-
gande av vad som
föreskrivits i 2 § första
stycket de ledamöter som
han med hänsyn till
ärendets beskaffenhet
och övriga förhållanden
finner lämpligast.

5 §[3]
Hyresnämnd består av Hyresnämnd består av lag-
lagfaren ordförande och faren ordförande.
två andra ledamöter, om
ej annat följer av
tredje stycket eller av
5 a §. Av de senare
ledamöterna skall den
ene vara väl förtrogen
med förvaltning av
hyresfastighet och den
andre vara väl förtrogen
med bostadshyresgästers
förhållanden eller, när
ärendet rör annan lägenhet
än bostadslägenhet, med
näringsidkande
hyresgästers förhållanden.
I ärenden enligt 2 kap.
10 §, 4 kap. 6 §, 9 kap.
16 § första stycket 1 och
2 eller 11 kap. 2 § bo-
stadsrättslagen
(1991:614) skall vad
som sagts nu om hyres-
fastighet och
hyresgästers förhållanden
i stället avse
bostadsrättsfastighet
och bostadsrättshavares
förhållanden.
Hyresnämnd får anlita expert att biträda nämnden, om ärendets beskaffenhet
eller annat särskilt skäl föranleder det.
Bestämmelserna i 2 §
andra - fjärde styckena
äger motsvarande tillämp-
ning i fråga om hyres-
nämnd.
Bestämmelserna om hyresnämnd gäller i tillämpliga delar även avdelning.
Regeringen kan förordna att i hyresnämnd skall finnas flera avdelningar.

6 §
För varje hyresnämnd för-För varje hyresnämnd
ordnar regeringen eller förordnar regeringen
myndighet, som re- eller den myndighet, som
geringen bestämmer, regeringen bestämmer,
ordförande och lämpligt ordförande.
antal andra ledamöter.
Innan annan ledamot än
ordförande förordnas,
skall sådan riks-
organisation av fastig-
hetsägare, hyresgäster,
bostadsrättshavare eller
näringsidkare som med
hänsyn till medlemsan-
tal, verksamhet och
övriga omständigheter kan
anses väl företräda den
intressegrupp som det är
fråga om beredas
tillfälle att avge
förslag.
Till tjänstgöring i
nämnden kallar ord-
föranden med iakttagande
av vad som föreskrivits
i 5 § första stycket de
ledamöter som han med
hänsyn till ärendets
beskaffenhet och övriga
förhållanden finner
lämpligast.

23 §[4]
Om fullföljd av talan mot hyresnämndens beslut i ärende enligt 12 kap. jorda-
balken eller hyresförhandlingslagen (1978:304) eller i ärende angående
bostadsrätt, bostadssanering eller särskild förvaltning eller i ärende enligt
lagen (1975:1132) om förvärv av hyresfastighet m.m., enligt lagen (1987:1274) om
kommunal bostadsanvisningsrätt eller lagen (1982:352) om rätt till fastig-
hetsförvärv för ombildning till bostadsrätt finns bestämmelser i 12 kap. 70 §
jordabalken, 31 § hyresförhandlingslagen, 11 kap. 3 § bostadsrättslagen
(1991:614), 21 § bostadssaneringslagen (1973:531), 34 § bostadsförvaltningslagen
(1977:792), 25 § lagen om förvärv av hyresfastighet m.m., 16 § lagen (1987:1274)
om kommunal bostadsanvisningsrätt samt 15 § lagen om rätt till fastighetsförvärv
för ombildning till bostadsrätt.
Hyresnämndens yttrande enligt 12 a § första stycket får inte överklagas.
Hyresnämndens beslut får Hyresnämndens beslut får
överklagas genom besvär överklagas till Svea
hos Bostadsdomstolen, hovrätt, om nämnden
om nämnden
1. avvisat ansökan som avses i 8, 11, 14--16, 16 a, 16 c, 16 d eller 16 e §,
eller avvisat besvär,
2. avskrivit ärende enligt 8--10, 15 a, 16, 16 a, 16 c, 16 d eller 16 e §, dock
ej när ärendet kan återupptagas,
3. förordnat angående ersättning för någons medverkan i ärendet,
4. utdömt vite eller annan påföljd för underlåtenhet att iaktta föreläggande
eller ådömt straff för förseelse i förfarandet,
5. utlåtit sig i annat fall än som avses i 3 i fråga som gäller allmän rätts-
hjälp.
En besvärshandling som avses i tredje stycket skall ges in till hyresnämnden
inom tre veckor från den dag beslutet meddelades.
I fråga om handläggningen hos hyresnämnden av en besvärshandling som avses i
första eller tredje stycket tillämpas bestämmelserna i 52 kap. 2 och 4 §§
rättegångsbalken.

23 c §
Beslut av Svea hovrätt
äger rättskraft, såvitt
därigenom avgjorts fråga
som avses i 4 § första
stycket 2, 2 a, 3, 5 a,
6, 7, 8 eller 9 §§ lagen
(1973:188) om arrende-
nämnder och hyresnämnder.
Vad som sagts nu gäller
dock inte beslut, vari-
genom ansökan om åtgärdsfö-
reläggande enligt 12 kap.
16 § andra stycket eller
tillstånd enligt 12 kap.
23 § andra stycket, 34,
36 eller 37 §§ jordabalken
eller ansökan om förbud
eller medgivande som
avses i 2 a § bostadssa-
neringslagen (1973:531)
eller yrkande om rätt
till förhandlingsordning
enligt 9 § hyresförhand-
lingslagen (1978:304)
eller ansökan om
anvisningsrätt enligt 3 §
lagen (1987:1274) om
kommunal bostadsanvis-
ningsrätt lämnas utan
bifall.

23 d §
Om hyresvärdens talan om
att hyresavtalet skall
upphöra att gälla bifalls,
får Svea hovrätt efter yr-
kande av hyresvärden i
beslutet ålägga hyresgästen
att flytta vid den
tidpunkt då lägenheten
skall lämnas. Ett sådant
beslut får verkställas som
en lagakraftägande dom.

Denna lag träder i kraft, i fråga om 23, 23 c och 23 d §§ den 1 juli 1994 och i
övrigt den 1 juli 1995.

**Fotnot**

[1]Lagen omtryckt 1985:660

[2]Senaste lydelse 1991:687

[3]Senaste lydelse 1991:635

[4]Senaste lydelse 1991:620
Förslag till
Lag om ändring i bostadssaneringslagen (1973:531)

Härigenom föreskrivs att 21 § bostadssaneringslagen (1973:531) skall ha följande
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

21 §
Hyresnämndens beslut Hyresnämndens beslut
enligt denna lag får enligt denna lag får
överklagas hos Bostads- överklagas till Svea
domstolen genom besvär hovrätt inom tre veckor
inom tre veckor från den från den dag beslutet
dag beslutet meddelades. Överklagandet
meddelades. Besvärshand- skall ges in till hyres-
lingen skall ges in nämnden.
till hyresnämnden.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.

Förslag till
Lag om ändring i lagen (1974:1080) om avveckling av hyresregleringen

Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (1974:1080) om avveckling av hyresregleringen
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 §
Talan mot nämndens Hyresnämndens beslut
beslut enligt denna lag enligt denna lag
föres hos bostadsdom- överklagas till Svea
stolen genom besvär inom hovrätt inom tre veckor
tre veckor från den dag från den dag beslutet
beslutet meddelades. meddelades. Överklagandet
Besvärshandlingen skall skall ges in till hov-
inges till domstolen. I rätten. I övrigt tillämpas
övrigt äger 23 § andra 23 § andra stycket och
stycket och 23 b första 23 b första stycket lagen
stycket lagen (1973:188) om arrende-
(1973:188) om arrende- nämnder och hyresnämnder.
nämnder och hyresnämnder
motsvarande tillämpning.
Nämndens beslut skall Nämndens beslut gäller,
om bostadsdomstolen ej om inte hovrätten
annorlunda förordnar, beslutar annat, oavsett
lända till efterrättelse om det har överklagats. I
utan hinder av anförda den del beslutet avser
besvär. I vad beslutet förfluten tid gäller detta
avser förfluten tid dock endast såvitt fråga är
skall vad nu sagts dock om överklagande av den
gälla endast såvitt frågasom vid beslutet upphört
är om besvär av den som eller sedermera upphör
vid beslutet upphört att vara hyresvärd eller
eller sedermera upphör hyresgäst beträffande
att vara hyresvärd eller lägenheten.
hyresgäst beträffande
lägenheten.
Vardera parten skall Vardera parten skall
svara för sin svara för sin
rättegångskostnad i rättegångskostnad i den mån
bostadsdomstolen i den annat ej följer av 18
mån annat ej följer av 18kap. 6 § rättegångsbalken.
kap. 6 § rättegångsbalken.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.

Förslag till
Lag om upphävande av lagen (1974:1982) om bostadsdomstol

Härigenom föreskrivs att lagen (1974:1982) om bostadsdomstol skall upphöra att
gälla vid utgången av juni 1994.

Övergångsbestämmelser

1. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om mål som anhängiggjorts i
Bostadsdomstolen före den 1 juli 1994.
2. Regeringen får bestämma att mål som anges i 1 skall överlämnas från
Bostadsdomstolen till Svea hovrätt.

Förslag till
Lag om ändring i lagen (1975:1132) om förvärv av hyresfastighet m.m.

Härigenom föreskrivs att 25 och 26 §§ lagen (1975:1132) om förvärv av hyresfas-
tighet skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

25 §[1]
Hyresnämndens beslut Hyresnämndens beslut
enligt denna lag får enligt denna lag får
överklagas hos Bostads- överklagas till Svea
domstolen genom besvär hovrätt inom tre veckor
inom tre veckor från den från den dag beslutet
dag beslutet meddelades. Besvärshand-
meddelades. Besvärshand- lingen skall ges in till
lingen skall ges in hyresnämnden.
till hyresnämnden.

26 §[2]
I ärende om I ärende om
förvärvstillstånd och om förvärvstillstånd och om
tillstånd till förköp en-tillstånd till förköp en-
ligt denna lag skall ligt denna lag skall
vardera parten svara för vardera parten svara för
sin rättegångskostnad i sin rättegångskostnad, i
Bostadsdomstolen, i den den mån ej annat följer av
mån ej annat följer av 18 kap. 6 § rättegångs-
18 kap. 6 § rätte- balken.
gångsbalken. I övrigt
gäller allmänna bestäm-
melser om rättegångs-
kostnad i Bostadsdom-
stolen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.

**Fotnot**

[1]Senaste lydelse 1986:1173

[2]Senaste lydelse 1979:307
Förslag till
Lag om ändring i bostadsförvaltningslagen (1977:792)

Härigenom föreskrivs att 34 § bostadsförvaltningslagen (1977:792) skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

34 §[1]
Hyresnämndens beslut Hyresnämndens beslut
enligt denna lag får enligt denna lag får
överklagas hos Bostads- överklagas till Svea
domstolen genom besvär hovrätt inom tre veckor
inom tre veckor från den från den dag beslutet
dag beslutet meddelades. Överklagandet
meddelades. Besvärshand- skall ges in till hyres-
lingen skall ges in nämnden.
till hyresnämnden.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.

**Fotnot**

[1]Senaste lydelse 1986:1175
Förslag till
Lag om ändring i hyresförhandlingslagen (1978:304)

Härigenom föreskrivs att 31 och 32 §§ hyresförhandlingslagen (1978:304) skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

31 §[1]
Hyresnämndens beslut Hyresnämndens beslut
enligt denna lag får enligt denna lag får
överklagas hos Bostads- överklagas till Svea hov-
domstolen genom besvär rätt inom tre veckor från
inom tre veckor från den den dag beslutet med-
dag beslutet med- delades. Överklagandet
delades. skall ges in till hyres-
nämnden.
Besvärshandlingen skall
ges in till
hyresnämnden.

32 §
I tvist som avses i 22 I tvist som avses i 22
eller 24 § skall vardera eller 24 § skall vardera
parten svara för sin parten svara för sin
rättegångskostnad i Bo- rättegångskostnad, i den
stadsdomstolen, i den mån ej annat följer av
mån ej annat följer av 1818 kap. 6 § rättegångs-
kap. 6 § rättegångsbalken.balken.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.

**Fotnot**

[1]Senaste lydelse 1986:1178
Förslag till
Lag om ändring i lagen (1982:352) om rätt till fastighetsförvärv för ombildning
till bostadsrätt

Härigenom föreskrivs att 15 och 16 §§ lagen (1982:352) om rätt till fastighets-
förvärv för ombildning till bostadsrätt skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

15 §[1]
Hyresnämndens beslut Hyresnämndens beslut
enligt denna lag får enligt denna lag får
överklagas hos Bostads- överklagas till Svea hov-
domstolen genom besvär rätt inom tre veckor från
inom tre veckor från den den dag beslutet medde-
dag beslutet lades. Överklagandet ges
meddelades. Besvärshand- in till hyresnämnden.
lingen ges in till
hyresnämnden.

16 §
I ärenden enligt denna I ärenden enligt denna
lag skall vardera lag skall vardera parten
parten svara för sina svara för sina rättegångs-
rättegångskostnader i Bo-kostnader, i den mån
stadsdomstolen, i den annat inte följer av
mån annat inte följer av 18 kap. 6 § rättegångs-
18 kap. 6 § balken.
rättegångsbalken.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.

**Fotnot**

[1]Senaste lydelse 1986:1187
Förslag till
Lag om ändring i bostadsrättslagen (1991:614)

Härigenom föreskrivs att 11 kap. 3 och 4 §§ bostadsrättslagen (1991:614) skall
ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

11 kap.
3 §
Beslut av hyresnämnden Beslut av hyresnämnden i
i frågor angående inträdefrågor angående inträde i
i föreningen enligt 2 föreningen enligt 2 kap.
kap. 10 §, skyldighet 10 §, skyldighet att upp-
att upplåta bostadsrätt låta bostadsrätt enligt 4
enligt 4 kap. 6 §, fast- kap. 6 §, fastställande av
ställande av hyresvillkor enligt
hyresvillkor enligt 4 4 kap. 9 §, godkännande av
kap. 9 §, godkännande av stämmobeslut enligt 9
stämmobeslut enligt 9 kap. 16 § första stycket 1
kap. 16 § första stycket eller 2 eller utdömande
1 eller 2 eller av vite enligt 11 kap.
utdömande av vite enligt 2 § får överklagas till
11 kap. 2 § får överklagasSvea hovrätt inom tre
hos Bostadsdomstolen veckor från den dag be-
inom tre veckor från den slutet meddelas.
dag beslutet meddelas. Skrivelsen med överklag-
Skrivelsen med överklag- andet skall ges in till
andet skall ges in till hyresnämnden.
hyresnämnden.
Beslut av hyresnämnden i frågor enligt 7 kap. 11 § får inte överklagas.

4 §
I en tvist som avser I en tvist som avser
fastställande av fastställande av
hyresvillkor enligt hyresvillkor enligt
4 kap. 9 § skall vardera 4 kap. 9 § skall vardera
parten svara för sin parten svara för sin
rättegångskostnad i rättegångskostnad, om inte
Bostadsdomstolen, om något annat anges i
inte något annat anges i 18 kap. 6 § rättegångs-
18 kap. 6 § balken.
rättegångsbalken.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.

Sammanställning av remissinstanser

Remissyttranden har avgetts av Riksdagens ombudsmän, Högsta domstolen,
Regeringsrätten, Justitiekanslern, Bostadsdomstolen, Domstolsverket, Svea
hovrätt, Hovrätten över Skåne och Blekinge, Hovrätten för Nedre Norrland,
Stockholms tingsrätt, Norrtälje tingsrätt, Linköpings tingsrätt, Ängelholms
tingsrätt, Malmö tingsrätt, Göteborgs tingsrätt, Sundsvalls tingsrätt,
Kammarrätten i Stockholm, Kammarrätten i Göteborg, Länsrätten i Stockholms län,
Länsrätten i Norrbottens län, Länsrätten i Kronobergs län, Arbetsdomstolen,
Riksarkivet, Patent- och registreringsverket, Patentbesvärsrätten,
Statskontoret, Riksrevisionsverket, Marknadsdomstolen, Konkurrensverket,
Konsumentverket, Försvarets civilförvaltning, patentenheten, Hyresnämnden och
arrendenämnden i Stockholm, Hyresnämnden och arrendenämnden i Västerås,
Hyresnämnden och arrendenämnden i Örebro, Hyresnämnden och arrendenämnden i
Linköping, Hyresnämnden och arrendenämnden i Jönköping, Hyresnämnden och
arrendenämnden i Växjö, Hyresnämnden och arrendenämnden i Malmö, Hyresnämnden
och arrendenämnden i Göteborg, Hyresnämnden och arrendenämnden i Gävle,
Hyresnämnden och arrendenämnden i Sundsvall, Hyresnämnden och arrendenämnden i
Umeå, Hyresnämnden och arrendenämnden i Luleå, Juridiska fakulteten vid
universitetet i Stockholm, Sveriges advokatsamfund, Sveriges domareförbund,
Nämndemännens riksförbund, Grossistförbundet Svensk Handel, Sveriges
Köpmannaförbund, Sveriges Industriförbund, Kooperativa förbundet, Svenska
arbetsgivareföreningen, Företagarnas Riksorganisation, HSB:s Riksförbund,
Sveriges Allmännyttiga Bostadsföretag, Sveriges Fastighetsägareförbund,
Hyresgästernas Riksförbund, Landsorganiationen i Sverige (LO), Sveriges
Akademikers Centralorganisation (SACO), Tjänstemännens Centralorganisation
(TCO), Svenska Patentombudsföreningen, Svenska kommunförbundet, Lantbrukarnas
Riksförbund, Sveriges Jordägareförbund, Svenska kyrkans nämnd för församlings-
och pastoratsförvaltning, Sveriges Jordbruksarrendatorers Förbund (SJA), Jur.dr.
Claës Uggla, Kommissionären för aktiebolagsärenden AB, Svensk Industriförening
och Svenska Föreningen för industriellt rättsskydd.
Sveriges Köpmannaförbund har bifogat yttrande från Lokalhyresgästerna.
Sveriges Akademikers Centralorganisation (SACO) har bifogat yttrande från
Sveriges Civilingenjörsförbund.
Sveriges Industriförbund, Företagarnas Riksorganisation, Grossistförbundet
Svensk Handel och Svenska Patentombudsföreningen har avgett ett gemensamt
yttrande över den del av förslaget som avser Patentbesvärsrätten. I yttrandet
har också Svenska Industriens Patentingenjörers förening och Svenska
Uppfinnareföreningen deltagit.

De remitterade lagförslagen

Förslag till lag om rättegången i vissa hyresmål i Svea hovrätt

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Denna lag tillämpas av Svea hovrätt i mål som överklagats dit från en
hyresnämnd.

2 § I fråga om en sådan rättegång skall hovrätten tillämpa 52 kap. rättegångs-
balken, om inte annat följer av denna eller annan lag.

3 § Klaganden får inte ändra sin talan till att avse en annan del av hyres-
nämndens beslut än den som uppgetts i överklagandet.

4 § Hovrätten skall verka för att utredningen i målet får den inriktning och
omfattning som är lämplig med hänsyn till målets beskaffenhet. Hovrätten skall
om möjligt se till att onödig utredning inte läggs fram.

5 § Muntlig förhandling får hållas om viss fråga eller i målet i dess helhet, om
det kan antas vara till fördel för utredningen.
Muntlig förhandling skall hållas, om en part begär det samt förhandlingen inte
är obehövlig och inte heller särskilda skäl talar emot det.

6 § När muntlig förhandling eller förrättning för syn på stället skall hållas
skall parterna kallas. En part får föreläggas att inställa sig personligen vid
vite eller föreläggas att inställa sig vid påföljd att hans utevaro inte utgör
hinder för målets vidare handläggning och avgörande.

7 § Beslut av Svea hovrätt äger rättskraft, såvitt därigenom avgjorts fråga som
avses i 4 § första stycket 2, 2 a, 3, 5 a, 6, 7 eller 8 lagen (1973:188) om
arrendenämnder och hyresnämnder. Detta gäller dock inte beslut, enligt vilket
ansökan om åtgärdsföreläggande enligt 12 kap. 16 § andra stycket eller tillstånd
enligt 12 kap. 23 § andra stycket, 34, 36 eller 37 § jordabalken eller ansökan
om förbud eller medgivande som avses i 2 a § bostadssaneringslagen (1973:531)
eller yrkande om rätt till förhandlingsordning enligt 9 § hyresförhandlingslagen
(1978:304) lämnats utan bifall.

8 § Bifalls en hyresvärds talan om att hyresavtalet skall upphöra att gälla får
hovrätten efter yrkande av hyresvärden ålägga hyresgästen att flytta vid den
tidpunkt då lägenheten skall lämnas.

9 § Hovrättens beslut i mål som avses med denna lag får inte överklagas.
__________
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994. Lagen tillämpas också på mål som
överlämnats till Svea hovrätt av Bostadsdomstolen.
2.2 Förslag till lag om ändring i jordabalken

Härigenom föreskrivs att 12 kap. 55 a, 71 och 73 §§ jordabalken[1] skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

12 kap.
55 a §[2]Gäller hyresavtalet för obestämd tid och har avtalet sagts upp, får be-
slut om ändring av hyresvillkoren inte avse tiden före den tidpunkt till vilken
uppsägning skett. Har frågan om villkorsändring utan uppsägning hänskjutits till
hyresnämnden, får beslutet inte avse tiden före det månadsskifte som inträffar
närmast efter tre månader från dagen för ansökningen. Beslut om ändring av
hyresvillkoren får dock inte i något av de fall som nu angetts avse tiden innan
sex månader förflutit efter det att de förut gällande villkoren började
tillämpas.
Är hyresavtalet ingånget för bestämd tid och har avtalet sagts upp, får beslut
om ändring av hyresvillkoren inte avse tiden före den tidpunkt till vilken
uppsägning skett. Har frågan om villkorsändring utan uppsägning hänskjutits till
hyresnämnden, får beslut om ändring av hyresvillkoren inte avse tiden före den
tidpunkt till vilken avtalet tidigast hade kunnat sägas upp, om uppsägning skett
när ansökningen ingavs till hyresnämnden. Är hyrestiden längre än ett år och
sker ändring av hyresvillkoren på grund av ansökan av hyresgästen, får beslutet
likväl avse tiden efter det månadsskifte som inträffar närmast efter tre månader
från dagen för ansökningen, dock tidigast sedan hyresförhållandet varat ett år i
följd.
Hyresnämnden får, när det finns särskilda skäl, förordna att beslut om vill-
korsändring får verkställas även om det inte har vunnit laga kraft.
Skall hyresgästen Skall hyresgästen enligt
enligt hyresnämndens hyresnämndens eller hov-
eller Bostadsdomstolens rättens beslut betala
beslut betala högre hyra högre hyra för förfluten
för förfluten tid än som tid än som skolat utgå
skolat utgå förut, är förut, är hyresrätten inte
hyresrätten inte förverkad på grund av
förverkad på grund av dröjsmål med betalningen
dröjsmål med betalningen av det överskjutande
av det överskjutande beloppet, om betalningen
beloppet, om betal- sker inom en månad från
ningen sker inom en den dag då beslutet vann
månad från den dag då be-laga kraft. Vad som
slutet vann laga kraft. sagts nu gäller inte, om
Vad som sagts nu gäller skyldighet att flytta
inte, om skyldighet att inträder för hyresgästen
flytta inträder för inom kortare tid än två
hyresgästen inom kortare månader efter nämnda dag.
tid än två månader efter
nämnda dag.
På överskjutande belopp skall hyresgästen betala ränta som om beloppet
förfallit till betalning samtidigt med den förut utgående hyran. Räntan beräknas
enligt 5 § räntelagen (1975:635) för tiden innan beslutet vunnit laga kraft och
enligt 6 § räntelagen för tiden därefter.
I beslutet får anstånd medges med betalningen av det överskjutande belopp jämte
ränta som avses i femte stycket. Medges anstånd, får det bestämmas att ränta
till förfallodagen skall beräknas enligt 5 § räntelagen.
Om hyran sänks för Om hyran sänks för
förfluten tid genom förfluten tid genom
hyresnämndens eller Bo- hyresnämndens eller hov-
stadsdomstolens beslut, rättens beslut, skall
skall hyresvärden hyresvärden samtidigt
samtidigt åläggas att åläggas att till hyresgäst-
till hyresgästen betala en betala tillbaka vad
tillbaka vad han till han till följd därav har
följd därav har uppburit uppburit för mycket jämte
för mycket jämte ränta. ränta. Räntan skall
Räntan skall beräknas en-beräknas enligt 5 §
ligt 5 § räntelagen för räntelagen för tiden från
tiden från dagen för be- dagen för beloppets mot-
loppets mottagande till tagande till dess
dess beslutet vunnit beslutet vunnit laga
laga kraft och enligt kraft och enligt 6 §
6 § räntelagen för tiden räntelagen för tiden där-
därefter. efter.

71 §[3]
Ett överklagande som Ett överklagande som
avses i 70 § tas upp av avses i 70 § tas upp av
Bostadsdomstolen. Be- Svea hovrätt. Överklag-
svärshandlingen skall andet skall ges in till
ges in till hyres- hyresnämnden.
nämnden.

73 §[4]
I hyrestvister som I hyrestvister som
avses i 49, 54 eller 55 avses i 49, 54 eller 55
b § och i mål om åtgärds-b § och i mål om åtgärdsföre-
föreläggande enligt 16 § läggande enligt 16 § andra
andra stycket eller om stycket eller om utdöman-
utdömande av vite enligt de av vite enligt 62 §
62 § skall vardera part- skall vardera parten
en svara för sin svara för sin rätte-
rättegångskostnad i Bo- gångskostnad i hovrätten,
stadsdomstolen, om inte om inte annat följer av
annat följer av 18 kap. 18 kap. 6 § rättegångsbalk-
6 § rättegångsbalken. en.
__________

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.

**Fotnot**

[1]Balken omtryckt 1971:1209.

[2]Senaste lydelse 1984:694.

[3]Senaste lydelse 1992:126.

[4]Senaste lydelse 1992:126.
2.3 Förslag till lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429)

Härigenom föreskrivs att 5 b, 9, 9a, 24 och 25 §§ rättshjälpslagen (1972:429)[1]
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 b §
Med domstol förstås i Med domstol förstås i
denna lag, allmän denna lag, allmän
domstol, allmän förvalt- domstol, allmän förvalt-
ningsdomstol, Bostads- ningsdomstol, Försäkrings-
domstolen, För- överdomstolen och Arbets-
säkringsöverdomstolen ochdomstolen. Vad i lagen
Arbetsdomstolen. Vad i sägs om domstol skall även
lagen sägs om domstol gälla arrendenämnd och
skall även gälla arrende-hyresnämnd.
nämnd och hyresnämnd.

9 §Vid allmän rättshjälp betalar staten kostnaderna i den rättsliga angelägenhet
som rättshjälpen avser.
Såsom kostnad för rättshjälpen anses kostnad för
1. biträde som varit behövligt för tillvaratagande av den rättssökandes rätt,
2. bevisning vid allmän 2. bevisning vid allmän
domstol, Bo- domstol,
stadsdomstolen, Mark- Marknadsdomstolen eller
nadsdomstolen eller Arbetsdomstolen samt nöd-
Arbetsdomstolen samt vändig utredning i angelä-
nödvändig utredning i genhet, som kan komma
angelägenhet, som kan under sådan domstols pröv-
komma under sådan dom- ning eller som skall
stols prövning eller som prövas av skiljemän,
skall prövas av skilje-
män,
3. utredning i angelägenhet som skall prövas av förvaltningsdomstol eller
förvaltningsmyndighet om utredningen är skäligen påkallad för tillvaratagande av
den rättssökandens rätt och ej kan erhållas genom myndigheten,
4. resa och uppehälle för den rättssökande eller hans ställföreträdare och för
vårdare eller annan, som måste anlitas i samband med inställelse inför domstol
eller annan myndighet, om personlig inställelse ålagts, eller i samband med
inställelse för sådan blodundersökning eller annan undersökning rörande ärftliga
egenskaper som avses i lagen (1958:642) om blodundersökning m.m. vid utredning
av faderskap eller läkarundersökning enligt 21 kap. 11 § föräldrabalken,
5. ansökningsavgift enligt förordningen (1987:452) om avgifter vid de allmänna
domstolarna, ansökningsavgift i mål enligt lagen (1990:746) om
betalningsföreläggande och handräckning samt särskild avgift i utsökningsmål,
6. vad som av allmänna medel utgått i ersättning enligt 4 eller 5 § lagen
(1958:642) om blodundersökning m.m. vid utredning av faderskap eller enligt
föreskrift i rättegångsbalken eller 3 § första stycket nämnda lag för bevisning
som rätten självmant föranstaltat om,
7. bodelningsförrättare som har förordnats av domstol att verkställa bodelning
med anledning av äktenskapsskillnad eller att verkställa sådan bodelning mellan
sambor som förrättas av annan anledning än att den ena sambon har avlidit,
8. medling enligt 42 kap. 17 § rättegångsbalken.

9 a §Den som har beviljats allmän rättshjälp är i målet eller ärendet befriad
från expeditionsavgifter enligt förordningen (1987:452) om avgifter vid de
allmänna domstolarna och för avgifter enligt 15 § 1-3 avgiftsförordningen
(1992:191).
Avgiftsfriheten gäller endast i den mån den begärda handlingen är erforderlig
för den rättssökande. Avgiftsfriheten gäller inte i fråga om handling som
utfärdas endast på särskild begäran, om inte handlingen begärs innan avgörandet
i huvudsaken har vunnit laga kraft.
Den som beviljats allmän rättshjälp i angelägenhet som lett till verkställbart
avgörande, ansvarar inte för grundavgift och försäljningsavgift i utsökningsmål.
Detsamma gäller den som har beviljats allmän rättshjälp i ett mål om
verkställighet.
Kostnader för kungörelse Kostnader för kungörelse
i mål eller ärende vid i mål eller ärende vid
allmän domstol, Bo- allmän domstol eller
stadsdomstolen eller Arbetsdomstolen skall,
Arbetsdomstolen skall, såvitt de belastar den
såvitt de belastar den som beviljats allmän
som beviljats allmän rättshjälp, utgå av allmänna
rättshjälp, utgå av medel.
allmänna medel.

24 §
I den mån ej särskilda I den mån ej särskilda
föreskrifter gäller, utgårföreskrifter gäller, utgår
ersättning för bevisning ersättning för bevisning i
i mål eller ärende i mål eller ärende i allmän
allmän domstol, Bostads- domstol eller Arbetsdom-
domstolen eller Arbets- stolen med skäligt belopp
domstolen med skäligt enligt domstolens bestäm-
belopp enligt dom- mande. Utöver vad som
stolens bestämmande. Ut- följer av rättegångsbalken
över vad som följer av utgår ersättning också för
rättegångsbalken utgår sådan sakkunnig som avses
ersättning också för sådani 40 kap. 19 § rättegångs-
sakkunnig som avses i balken med belopp som
40 kap. 19 § rättegångs- sammanlagt högst mot-
balken med belopp som svarar en tiondel av det
sammanlagt högst basbelopp som anges i 6 §
motsvarar en tiondel av första stycket.
det basbelopp som anges
i 6 § första stycket.

25 §
I angelägenhet som inte I angelägenhet som inte
handläggs vid allmän handläggs vid allmän
domstol, Bostadsdom- domstol eller Arbets-
stolen eller Arbetsdom- domstolen beslutar Rätts-
stolen beslutar hjälpsmyndigheten om ut-
Rättshjälpsmyndigheten omredning. Utan hinder
utredning. Utan hinder härav får biträde besluta
härav får biträde beslutaom utredning av mindre
om utredning av mindre omfattning. Samma befo-
omfattning. Samma be- genhet tillkommer bodel-
fogenhet tillkommer bo- ningsförrättare.
delningsförrättare.
Den som medverkat vid utredning som avses i första stycket har rätt till
ersättning enligt föreskrifter som regeringen meddelar. Ingår utredningen i mål
eller ärende som har anhängiggjorts i domstol fastställes ersättningen av
domstolen. I annat fall bestämmes ersättningen av Rättshjälpsmyndigheten.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.

**Fotnot**

[1]Lagen omtryckt 1993:9.
2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1973:188) om arrendenämnder och
hyresnämnder

Härigenom föreskrivs beträffande lagen (1973:188) om arrendenämnder och
hyresnämnder[1] att 23 och 32 §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

23 §[2]Om fullföljd av talan mot hyresnämndens beslut i ärende enligt 12 kap.
jordabalken eller hyresförhandlingslagen (1978:304) eller i ärende angående
bostadsrätt, bostadssanering eller särskild förvaltning eller i ärende enligt
lagen (1975:1132) om förvärv av hyresfastighet m.m. eller lagen (1982:352) om
rätt till fastighetsförvärv för ombildning till bostadsrätt finns bestämmelser i
12 kap. 70 § jordabalken, 31 § hyresförhandlingslagen, 11 kap. 3 §
bostadsrättslagen (1991:614), 21 § bostadssaneringslagen (1973:531), 34 §
bostadsförvaltningslagen (1977:792), 25 § lagen om förvärv av hyresfastighet
m.m. samt 15 § lagen om rätt till fastighetsförvärv för ombildning till
bostadsrätt.
Hyresnämndens yttrande enligt 12 a § första stycket får inte överklagas.
Hyresnämndens beslut får Hyresnämndens beslut får
överklagas genom besvär överklagas hos Svea
hos Bostadsdomstolen, hovrätt, om nämnden
om nämnden
1. avvisat ansökan som 1. avvisat ansökan som
avses i 8, 11, 14-16, avses i 8, 11, 14-16,
16 a, 16 c eller 16 e §, 16 a, 16 c eller 16 e §,
eller avvisat besvär, eller avvisat ett över-
klagande,
2. avskrivit ärende enligt 8-10, 15 a, 16, 16 a, 16 c eller 16 e §, dock ej när
ärendet kan återupptagas,
3. förordnat angående ersättning för någons medverkan i ärendet,
4. utdömt vite eller annan påföljd för underlåtenhet att iaktta föreläggande
eller ådömt straff för förseelse i förfarandet,
5. utlåtit sig i annat fall än som avses i 3 i fråga som gäller allmän rätts-
hjälp.
En besvärshandling som Ett överklagande som
avses i tredje stycket avses i tredje stycket
skall ges in till hy- skall ges in till hyres-
resnämnden inom tre nämnden inom tre veckor
veckor från den dag från den dag beslutet
beslutet meddelades. meddelades.
I fråga om I fråga om handläggningen
handläggningen hos hos hyresnämnden av ett
hyresnämnden av en överklagande som avses i
besvärshandling som första eller tredje
avses i första eller stycket tillämpas bestäm-
tredje stycket tillämpas melserna i 52 kap. 2 och
bestämmelserna i 52 kap. 4 §§ rättegångsbalken.
2 och 4 §§ rättegångsbalk-
en.

32 §[3]

Föres ej talan mot nämnds beslut enligt 9 kap. 14 § eller 12 kap. 24 a §, 55 a
§ sjunde stycket eller 55 b § jordabalken, 22, 23, 26 eller 27 § hyresförhand-
lingslagen (1978:304), 13 a § denna lag eller 13 eller 15 § eller 25 § första
stycket bostadsförvaltningslagen (1977:792), får beslutet verkställas såsom
lagakraftägande dom.
Har hyresnämnden med Har hyresnämnden med stöd
stöd av 31 § första av 31 § första stycket
stycket bostadsförvalt- bostadsförvaltningslagen
ningslagen förordnat att förordnat att beslut en-
beslut enligt 13 eller ligt 13 eller 15 § eller
15 § eller 25 § första 25 § första stycket nämnda
stycket nämnda lag skall lag skall lända till
lända till efterrättelse efterrättelse genast, får
genast, får även sådant även sådant beslut, om
beslut, om Bostads- hovrätten ej förordnat
domstolen ej förordnat annat, verkställas såsom
annat, verkställas såsom lagakraftägande dom.
lagakraftägande dom.
_________

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.

**Fotnot**

[1]Lagen omtryckt 1985:660.

[2]Senaste lydelse 1993:409.

[3]Senaste lydelse 1993:409.
2.5 Förslag till lag om ändring i bostadssaneringslagen (1973:531)

Härigenom föreskrivs att 21 § bostadssaneringslagen (1973:531) skall ha följande
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

21 §[1]
Hyresnämndens beslut Hyresnämndens beslut
enligt denna lag får enligt denna lag får
överklagas hos Bostads- överklagas hos Svea hov-
domstolen genom besvär rätt inom tre veckor från
inom tre veckor från den den dag beslutet medde-
dag beslutet lades. Överklagandet
meddelades. Besvärshand- skall ges in till hyres-
lingen skall ges in nämnden.
till hyresnämnden.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.

**Fotnot**

[1]Senaste lydelse 1986:1169.
2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1974:1080) om avveckling av hyres-
regleringen

Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (1974:1080) om avveckling av hyresregleringen
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 §
Talan mot nämndens Hyresnämndens beslut
beslut enligt denna lag enligt denna lag
föres hos Bostadsdom- överklagas hos Svea hov-
stolen genom besvär inom rätt inom tre veckor från
tre veckor från den dag den dag beslutet
beslutet meddelades. meddelades. Överklagandet
Besvärshandlingen skall skall ges in till hyres-
inges till domstolen. I nämnden. I övrigt tillämpas
övrigt äger 23 § andra 23 § tredje stycket och
stycket och 23 b § första23 b § första stycket
stycket lagen lagen (1973:188) om
(1973:188) om arrende- arrendenämnder och hyres-
nämnder och hyresnämnder nämnder.
motsvarande tillämpning.
Nämndens beslut skall Nämndens beslut gäller,
om Bostadsdomstolen ej om inte hovrätten
annorlunda förordnar, beslutar annat, även om
lända till efterrättelse det har överklagats. I
utan hinder av anförda den del beslutet avser
besvär. I vad beslutet förfluten tid gäller detta
avser förfluten tid dock endast såvitt fråga är
skall vad nu sagts dock om överklagande av den
gälla endast såvitt frågasom vid beslutet upphört
är om besvär av den som eller sedermera upphör
vid beslutet upphört att vara hyresvärd eller
eller sedermera upphör hyresgäst beträffande
att vara hyresvärd eller lägenheten.
hyresgäst beträffande
lägenheten.
Vardera parten skall Vardera parten skall
svara för sin svara för sin rätte-
rättegångskostnad i Bo- gångskostnad i hovrätten i
stadsdomstolen i den mån den mån annat ej följer av
annat ej följer av 18 18 kap. 6 § rätte-
kap. 6 § rättegångsbalken.gångsbalken.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.

2.7 Förslag till lag om upphävande av lagen (1974:1082) om bostadsdomstol

Härigenom föreskrivs att lagen (1974:1082) om bostadsdomstol skall upphöra att
gälla vid utgången av juni 1994. Mål som inte avgjorts av Bostadsdomstolen före
upphävandet skall överlämnas till Svea hovrätt för prövning.
2.8 Förslag till lag om ändring i lagen (1975:1132) om förvärv av hyres-
fastighet m.m.

Härigenom föreskrivs att 25 och 26 §§ lagen (1975:1132) om förvärv av hyresfas-
tighet m.m. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

25 §[1]
Hyresnämndens beslut Hyresnämndens beslut
enligt denna lag får enligt denna lag får
överklagas hos Bostads- överklagas hos Svea hov-
domstolen genom besvär rätt inom tre veckor från
inom tre veckor från den den dag beslutet med-
dag beslutet delades. Överklagandet
meddelades. Besvärshand- skall ges in till hyres-
lingen skall ges in nämnden.
till hyresnämnden.

26 §[2]
I ärende om I ärende om
förvärvstillstånd och om förvärvstillstånd och om
tillstånd till förköp en-tillstånd till förköp en-
ligt denna lag skall ligt denna lag skall
vardera parten svara för vardera parten svara för
sin rättegångskostnad i sin rättegångskostnad i
Bostadsdomstolen, i den hovrätten, i den mån ej
mån ej annat följer av annat följer av 18 kap.
18 kap. 6 § rätte- 6 § rättegångsbalken.
gångsbalken. I övrigt
gäller allmänna bestämmel-
ser om rättegångskostnad
i Bostadsdomstolen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.

**Fotnot**

[1]Senaste lydelse 1986:1173.

[2]Senaste lydelse 1979:307.
2.9 Förslag till lag om ändring i bostadsförvaltningslagen (1977:792)

Härigenom föreskrivs att 34 § bostadsförvaltningslagen (1977:792) skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

34 §[1]
Hyresnämndens beslut Hyresnämndens beslut
enligt denna lag får enligt denna lag får
överklagas hos Bostads- överklagas hos Svea hov-
domstolen genom besvär rätt inom tre veckor från
inom tre veckor från den den dag beslutet med-
dag beslutet delades. Överklagandet
meddelades. Besvärshand- skall ges in till hyres-
lingen skall ges in nämnden.
till hyresnämnden.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.

**Fotnot**

[1]Senaste lydelse 1986:1175.
2.10 Förslag till lag om ändring i hyresförhandlingslagen (1978:304)

Härigenom föreskrivs att 31 och 32 §§ hyresförhandlingslagen (1978:304) skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

31 §[1]
Hyresnämndens beslut Hyresnämndens beslut
enligt denna lag får enligt denna lag får
överklagas hos Bostads- överklagas hos Svea hov-
domstolen genom besvär rätt inom tre veckor från
inom tre veckor från den den dag beslutet med-
dag beslutet delades. Överklagandet
meddelades. skall ges in till hyres-
nämnden.
Besvärshandlingen skall
ges in till
hyresnämnden.

32 §
I tvist som avses i 22 I tvist som avses i 22
eller 24 § skall vardera eller 24 § skall vardera
parten svara för sin parten svara för sin
rättegångskostnad i Bo- rättegångskostnad i hov-
stadsdomstolen, i den rätten, i den mån ej annat
mån ej annat följer av 18följer av 18 kap. 6 §
kap. 6 § rättegångsbalken.rättegångsbalken.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.

**Fotnot**

[1]Senaste lydelse 1986:1178.
2.11 Förslag till lag om ändring i lagen (1982:352) om rätt till fastighets-
förvärv för ombildning till bostadsrätt

Härigenom föreskrivs att 15 och 16 §§ lagen (1982:352) om rätt till fastig-
hetsförvärv för ombildning till bostadsrätt skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

15 §[1]
Hyresnämndens beslut Hyresnämndens beslut
enligt denna lag får enligt denna lag får
överklagas hos Bostads- överklagas hos Svea hov-
domstolen genom besvär rätt inom tre veckor från
inom tre veckor från den den dag beslutet medde-
dag beslutet lades. Överklagandet
meddelades. Besvärshand- skall ges in till hyres-
lingen ges in till nämnden.
hyresnämnden.

16 §
I ärenden enligt denna I ärenden enligt denna
lag skall vardera lag skall vardera parten
parten svara för sina svara för sina rättegångs-
rättegångskostnader i Bo-kostnader i hovrätten, i
stadsdomstolen, i den den mån annat inte följer
mån annat inte följer av av 18 kap. 6 § rättegångs-
18 kap. 6 § balken.
rättegångsbalken.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.

**Fotnot**

[1]Senaste lydelse 1986:1187.
2.12 Förslag till lag om ändring i bostadsrättslagen (1991:614)

Härigenom föreskrivs att 11 kap. 3 och 4 §§ bostadsrättslagen (1991:614) skall
ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

11 kap.
3 §
Beslut av hyresnämnden Beslut av hyresnämnden i
i frågor angående inträdefrågor angående inträde i
i föreningen enligt 2 föreningen enligt 2 kap.
kap. 10 §, skyldighet 10 §, skyldighet att upp-
att upplåta bostadsrätt låta bostadsrätt enligt 4
enligt 4 kap. 6 §, fast- kap. 6 §, fastställande av
ställande av hyresvillkor enligt
hyresvillkor enligt 4 4 kap. 9 §, godkännande av
kap. 9 §, godkännande av stämmobeslut enligt 9
stämmobeslut enligt 9 kap. 16 § första stycket 1
kap. 16 § första stycket eller 2 eller utdömande
1 eller 2 eller utdöm- av vite enligt 11 kap.
ande av vite enligt 11 2 § får överklagas hos Svea
kap. 2 § får överklagas hovrätt inom tre veckor
hos Bostadsdomstolen från den dag beslutet
inom tre veckor från den meddelas. Överklagandet
dag beslutet meddelas. skall ges in till hyres-
Skrivelsen med över- nämnden.
klagandet skall ges in
till hyresnämnden.
Beslut av hyresnämnden i frågor enligt 7 kap. 11 § får inte överklagas.

4 §
I en tvist som avser I en tvist som avser
fastställande av fastställande av
hyresvillkor enligt hyresvillkor enligt
4 kap. 9 § skall vardera 4 kap. 9 § skall vardera
parten svara för sin parten svara för sin
rättegångskostnad i rättegångskostnad i
Bostadsdomstolen, om hovrätten, om inte något
inte något annat anges i annat anges i 18 kap. 6 §
18 kap. 6 § rättegångsbalken.
rättegångsbalken.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.

Lagrådets yttrande

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1994-03-16

Närvarande: f.d. justitierådet Ulf Gad, regeringsrådet Leif Lindstam och
justitierådet Bengt Lambe.
Enligt en lagrådsremiss den 10 mars 1994 om upphörande av Bostadsdomstolen m.m.
(Justitiedepartementet) har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över
förslag till lag om rättegången i vissa hyresmål i Svea hovrätt m.fl.
Förslagen har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Peter Strömberg.
Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:

Upphörande av Bostadsdomstolen m.m.

I det reformarbete som pågått under senare år inom rättskipningen har en bärande
tanke bakom de olika förslag till förändringar som lagts fram varit att
domstolsväsendet skall vara så sammanhållet som möjligt. Såsom framhålls i
lagrådsremissen talar vägande skäl för att den hyresrättsliga rättskipningen
koncentreras till de allmänna domstolarna. Förslaget att integrera
Bostadsdomstolens och hyresnämndernas verksamhet i de allmänna domstolarna utgör
ett viktigt led i det reformarbetet.
Flera av remissinstanserna, bland dem Högsta domstolen, anser att frågan om
Bostadsdomstolens framtid, bör avgöras samtidigt med frågan om hyresnämndernas
framtid. Lagrådet delar Högsta domstolens uppfattning att de bästa
förutsättningarna för att få till stånd en lämplig och bestående ordning för
handläggningen av hyresrättsliga frågor föreligger om man först tar ställning
till hur prövningen skall ske i första instans och sedan låter detta
ställningstagande vara styrande för utformningen av förfarandet vid ett
överklagande.
Ett överförande av hyresnämndernas uppgifter till tingsrätterna förutsätter
emellertid mer ingående överväganden än som kunnat göras hittills. Under
sommaren och hösten kommer att inledas ett arbete på att i grunden se över de
hyresprocessuella reglerna. Samtidigt därmed kommer också en viss omarbetning av
de materiella reglerna att ske.
Det förslag som läggs fram i lagrådsremissen får ses som en tillfällig lösning
i avbidan på ett slutligt ställningstagande sedan det fortsatta utredningsarbete
som förutskickas har avslutats. Som ett provisorium kan förslaget godtagas trots
att det ofrånkomligen är förenat med vissa olägenheter.

Förslaget till lag om rättegången i vissa hyresmål i Svea hovrätt

I 23 § andra stycket lagen om bostadsdomstol finns en regel om s.k.
tilltrosbevisning. Motsvarande bestämmelser för de allmänna tvistemålens och för
brottmålens del finns i 50 kap. 23 § och 51 kap. 23 § rättegångsbalken.
I författningskommentaren (sid. 57) anförs utan närmare motivering att
tilltrosregeln i lagen om bostadsdomstol kan avvaras i hovrättens prövnings-
förfarande. I 52 kap. rättegångsbalken, som därvid skall tillämpas om inte annat
följer av den föreslagna lagen eller annan lag, finns inte någon sådan
tilltrosregel och inte heller någon hänvisning till 50 och 51 kap. i balken.
Tilltrosregeln i 23 § andra stycket lagen om bostadsdomstol bör därför tas upp i
en särskild paragraf - förslagsvis som en 7 § - i den föreslagna lagen. 7-9 §§ i
förslaget får då betecknas 8-10 §§.
Med anledning av ett uttalande i lagrådsremissen (sid. 55) att det inte finns
några skäl att låta tekniska ledamöter delta i dömandet i hovrätten vill
Lagrådet anmärka följande.
I vissa av Bostadsdomstolens mål, exempelvis mål enligt bostadsförvalt-
ningslagen, kan behövas teknisk expertis. För att tillgodose detta behov ingår i
Bostadsdomstolen en s.k. teknisk ledamot, vilken tjänstgör i mål som fordrar
hans särskilda sakkunskap. Enligt förslaget kommer Svea hovrätt att handlägga
målen i ordinarie sammansättning, dvs. utan någon motsvarande teknisk expertis i
domstolen. Under föredragningen i Lagrådet har emellertid framhållits att frågan
om expertis kan lösas genom att hovrätten i det enskilda fallet vid behov för-
ordnar en sakkunnig att biträda domstolen. Det har också hänvisats till att mot-
svarande överväganden gjorts för hyresmålens del då de år 1991 (prop.
1990/91:32) fördes över från fastighetsdomstol (med tillgång till teknisk
ledamot) till tingsrätt (utan sådan ledamot).

Övriga lagförslag

Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.

Justitiedepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 24 mars 1994

Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B. Westerberg,
Friggebo, Johansson, Laurén, Hörnlund, Olsson, Svensson, af Ugglas, Dinkelspiel,
Hellsvik, Wibble, Björck, Davidson, Könberg, Odell, Lundgren, Unckel,
P. Westerberg

Föredragande: statsrådet Hellsvik

Regeringen beslutar proposition 1993/94:200 Upphörande av Bostadsdomstolen m.m..