Regeringens proposition
1993/94:193

Licensområden för älgjakt m.m.

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 17 mars 1994

Carl Bildt

Karl Erik Olsson
(Jordbruksdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att ett område som för 1987 års jakt har
registrerats
som älgjaktsområde med generell tilldelning skall registreras som
licensområde
med tilldelning av ett valfritt djur (vuxen älg eller kalv) om året
utan att det
behöver finnas särskilda skäl för registrering. Området skall dock
omfatta minst
5 ha sammanhängande mark.
Vidare föreslås att alla beslut som Statens jordbruksverk eller
länsstyrelsen
fattat med stöd av rennäringslagen (1971:437) skall kunna gälla även
om de har
överklagats.

1
Innehållsförteckning
1 Förslag till riksdagsbeslut 3
2 Lagtext 3
2.1 Förslag till lag om ändring i jaktlagen (1987:259)3
2.2 Förslag till lag om ändring i rennäringslagen (1971:437)4
3 Ärendet och dess beredning 5
4 Jaktlagstiftningen 5
4.1 Allmän bakgrund 5
4.2 Den framtida älgjakten 8
4.3 Registrering av A-områden m.m. 11
4.4 B-områden och oregistrerade områden 15
4.5 Generellområdena efter år 1994 18
4.6 Älgjakten i Malmöhus län 20
4.7 Överklagande av länsstyrelsens beslut i älgjaktsfrågor23
5 Rennäringslagstiftningen 24

Bilaga Sammafattning av Jägarnas riksförbunds och Svenska
jägareförbundets förslag till älgjakten efter år 199426

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 17 mars 199429

2
1 Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i jaktlagen (1987:259),
2. lag om ändring i rennäringslagen (1971:437).

2 Lagtext
Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1 Förslag till lag om ändring i jaktlagen (1987:259)
Härigenom föreskrivs att punkt 5 i övergångsbestämmelserna till
jaktlagen
(1987:259) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5.[1] Inom område, som för 1987 års jakt har registrerats med stöd av
13
jaktstadgan (1938:279) som älgjaktsområde utan att vara licensområde,
får
älgjakt ske enligt äldre bestämmelser tills vidare, dock längst till
utgången av
år 1994.

Om området består av minst
fem hektar sammanhängande
mark, skall det för tid
efter år 1994 på ansökan av
områdets innehavare
registreras som licensområde
enligt 33 tredje stycket
även om det inte finns
särskilda skäl för en sådan
registrering. Sådan ansökan
skall göras före utgången av år
1994.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.

**Fotnot**
[1] Senaste lydelse 1990:1094.
3
2.2 Förslag till lag om ändring i rennäringslagen (1971:437)[1]
Härigenom föreskrivs att 101 rennäringslagen (1971:437) skall ha
följande
lydelse.

Nuvarande
lydelse

101

Beslut som avses i 97
och 98 samt 99 första
stycket länder till
efterrättelse utan
hinder av att talan
däremot föres, om ej
besvärsmyndigheten
förordnar annat

Föreslagen lydelse
Beslut
som avses i 97 och 99
gäller även om det har
överklagats, om inte
den myndighet som
skall pröva
överklagandet beslutar
något annat.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.

**Fotnot**
[1] Lagen omtryckt 1993:36.
4
3 Ärendet och dess beredning
Jägarnas riksförbund och Svenska jägareförbundet har den 6 oktober
1993 till
regeringen överlämnat ett gemensamt förslag till hur älgjakten efter
år 1994 bör
vara utformad. Förslaget tar upp frågor om krav för registrering av
licensområde
för älgjakt, älgjakten efter år 1994 på de s.k. generellområdena,
älgjakten på
oregistrerade områden i Malmöhus län, avgift för registrering av
licensområde
och överklagande av myndighets beslut i älgjaktsärenden. En
sammanfattning av
förslaget finns i bilaga.
Jägarorganisationernas förslag har remissbehandlats. Skogsstyrelsen,
Statens
naturvårdsverk, samtliga länsstyrelser, Domän AB, Lantbrukarnas
riksförbund,
Föreningen Skogsindustrierna, Skogsägarnas riksförbund och Sveriges
jordägareförbund har avgett remissyttranden. Flera av länsstyrelserna
har
bifogat yttranden från länets länsviltnämnd, länsjaktvårdsförening
eller av
jägarorganisationernas distriktsorganisationer. Dessutom har
yttranden kommit in
från Riksförbundet Sveriges glesbygdsförening, Västernorrlands
distrikt av
Jägarnas riksförbund och ett antal jaktvårdskretsar. Remissyttrandena
finns
tillgängliga i Jordbruksdepartementet (dnr 1631/93).
I samband med överklaganden av länsstyrelsernas och Statens
jordbruksverks
beslut i rennäringsfrågor har uppmärksammats att, efter en ändring av
rennäringslagen år 1991, myndigheternas överklagade beslut inte
längre kan
verkställas innan beslutet vunnit laga kraft.

Lagrådet
Lagförslagen faller inom Lagrådets granskningsområde. De är
emellertid av sådan
enkel beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse.
Regeringen har
därför inte ansett det nödvändigt att höra Lagrådet i ärendet.

4 Jaktlagstiftningen
4.1 Allmän bakgrund
Äldre bestämmelser om älgjakt
Jaktlagen (1987:259) trädde i kraft den 1 januari 1988. Genom lagen
infördes ett
nytt system för älgjakten. Innan dess gällde olika system för
älgjakten i olika
delar av landet.
Älgjakten har under den senaste tjugoårsperioden bedrivits enligt ett
antal
försöksmodeller. Försöksverksamhet med reglerad älgjakt pågick i tre
län. Med
reglerad älgjakt avsågs att länsstyrelsen efter anmälan beslutade om
en
älgtilldelning för markområdet i fråga. I landet i övrigt - med
undantag för
renskötselområdena - tillämpades en annan försöksform för licensierad
jakt,
samordnad älgjakt. Den samordnade älgjakten innebar att alla
jaktområden där
älgjakt skulle bedrivas registrerades av länsstyrelsen. Jaktområden
som var
tillräckligt stora för att tillåta en årlig avskjutning av minst ett
vuxet djur
registrerades som licensområde. För sådana områden beslöt
länsstyrelsen om
älgtilldelning. Alla övriga registrerade älgjaktsområden -
generellområdena -
gavs en generell årlig tilldelning omfattande årskalv och ett vuxet
djur. För
generellområdena var jakttiden endast ett fåtal dagar. Inom länen med
samordnad
älgjakt omfattade de registrerade licensområdena drygt 95 % av
älgmarksarealen.
Generellområdena upptog följaktligen en mycket liten del av den mark
som
utnyttjades för älgjakt inom samordningslänen. Antalet områden var
dock stort,
ca 20 000.

Nuvarande bestämmelser om älgjakt
Nuvarande bestämmelser om älgjakten är utformade efter beslut av
riksdagen
(prop. 1986/87:58, bet. 1986/87:JoU15, rskr. 1986/87:190). Beslutet
innebär att
jakten skall anpassas till älgproduktionen på den mark som står till
förfogande
för älgjakt. Detta förutsätter att älgjakten huvudsakligen bedrivs
som
licensjakt inom registrerade områden. För registrering skall krävas
att området
medger en avskjutning av minst ett vuxet djur om året. Dessa områden
har kommit
att kallas A-områden. Riksdagen beslöt vidare att områden som inte
uppfyller
kravet för registrering som A-område kan få registreras som B-område
om vissa
särskilda skäl är uppfyllda. Tilldelningen är ett valfritt djur
(vuxet djur
eller kalv) under en kort jakttid. Inom övriga, oregistrerade områden
får ett
valfritt antal kalvar fällas under en kort jakttid. Registrerade
generellområden
får finnas kvar under en övergångstid. Riksdagen har därefter
beslutat om vissa
särskilda bestämmelser om älgjakten i Malmöhus län och om inrättande
av
älgskötselområden.
Till följd av olika riksdagsbeslut bedrivs älgjakten
sammanfattningsvis i
följande former.

A-områden
Områden som tål en avskjutning av minst ett vuxet djur om året får av
länsstyrelsen registreras som licensområde. Jakttiden skall vara
minst 70 dagar,
om det inte finns särskilda skäl för en kortare tid. Länsstyrelsen
beslutar om
hur många älgar som får fällas. Älgtilldelningen får avse en
gemensam
tilldelning för flera områden, s.k. samlicens. Ett tilldelningsbeslut
får även
avse den totala avskjutningen inom ett eller flera områden under
längre tid än
ett jaktår. Dessa områden har kommit att kallas egentliga
licensområden eller
A-områden.
Hösten 1992 fanns det drygt 16 000 A-områden med en total areal på
närmare 34
miljoner hektar. Det motsvarar drygt 96 % av den totalt registrerade
arealen.
Under 1992 års älgjakt fälldes där 92 500 djur. Det motsvarar 65 % av
det antal
älgar som får fällas enligt länsstyrelsernas tilldelningsbeslut.

5
B-områden
Områden som inte uppfyller kraven för A-områden kan - om det finns
särskilda
skäl - registreras för tilldelning av ett valfritt djur om året
(vuxet djur
eller kalv). Jakttiden är fem dagar eller den kortare tid som
länsstyrelsen
bestämmer. Dessa områden har kommit att kallas särskilda
licensområden eller
B-områden.
Antalet B-områden uppgick hösten 1992 till drygt 4 800 med en total
areal på
drygt 500 000 ha. Det motsvarar knappt 2 % av den totalt registrerade
arealen.
Under 1992 års älgjakt fälldes knappt 1 800 djur eller 31 % av det
tillåtna
antalet.

Älgskötselområden
Sedan år 1992 kan stora stabila jaktområden registreras som
älgskötselområden.
Det får ske om området har sådan storlek och arrondering att det
medger vård av
en i huvudsak egen älgstam. Antalet älgar som skall fällas inom ett
älgskötselområde bestäms av jakträttshavarna själva. Jakttiden skall
vara minst
70 dagar om det inte finns särskilda skäl för en kortare jakttid.
Hösten 1993 fanns det 113 älgskötselområden med en total areal på
drygt
2,1 miljoner hektar. Under älgjakten 1992 fälldes drygt 2 000 älgar
inom
älgskötselområdena.

Generellområden
Den generella årliga tilldelningen är även efter år 1987 en eller
flera
årskalvar och ett vuxet djur. Samtliga länsstyrelser har begränsat
tilldelningen
till en kalv utöver det vuxna djuret. Jakttiden är fem dagar eller
den kortare
tid som länsstyrelsen bestämmer. Jakten på generellområdena får
bedrivas enligt
äldre bestämmelser till utgången av år 1994.
Hösten 1992 bedrevs älgjakt på närmare 14 500 generellområden. Den
totala
arealen uppgick till drygt 690 000 ha, vilket motsvarar drygt 2 % av
den totalt
registrerade arealen. Under 1992 års älgjakt fälldes knappt 2 900
djur. Det
motsvarar 10 % av det tillåtna antalet.

Älgjakten i Malmöhus län
För älgjakten på annat än A-områden och älgskötselområden i Malmöhus
län gäller
andra bestämmelser än för landet i övrigt.
Jakten på de tidigare registrerade B-områdena och på
kalvjaktsområdena i länet
bedrivs sedan år 1992 under allmän jakttid. Det innebär på dessa
områden en
återgång till de principer som gällde för älgjakten i landet fram
till år 1975.
Jakttiden är fem dagar eller den kortare tid som länsstyrelsen
bestämmer.
Under den allmänna jakttiden hösten 1992 fälldes 50 älgar i länet. På
de
kvarvarande 162 generellområdena fälldes totalt sju älgar.

Oregistrerade områden
På de områden som inte registrerats för jakt efter älg får, med
undantag av Mal-
möhus län, endast älgkalv jagas. Jakten är inte begränsad till ett
visst antal
djur. Jakttiden är fem dagar eller den kortare tid som länsstyrelsen
bestämmer.
Under 1992 års älgjakt fälldes 118 älgkalvar på oregistrerade
områden.

4.2 Den framtida älgjakten
Regeringens bedömning: Det nuvarande systemet för älgjakten bör i
huvudsak ligga
fast.

Remissinstanserna: Jägarorganisationernas förslag till förändringar
av älg-
jaktssystemet har föranlett åtskilliga remissinstanser att komma med
allmänna
synpunkter på hur jakten bör bedrivas i framtiden. Synpunkterna
gäller inte
minst administrationen och kostnaderna för den.
Några remissinstanser lämnar förslag till ett ändrat älgjaktssystem.
Statens
naturvårdsverk föreslår att jakt efter älg utanför älgskötselområdena
skall
bedrivas inom områden som länsstyrelsen registrerat och som har en
minsta
sammanhängande areal av 20 ha. Tilldelningen skall vara
produktionsanpassad och
endast avse vuxna djur. Ett valfritt antal kalvar får därför fällas.
Om det
registrerade området inte uppfyller arealkravet för jakt efter vuxet
djur får
ett valfritt antal kalvar fällas. Jakttiden bör vara minst 70 dagar.

oregistrerad mark bör ett valfritt antal årskalvar få fällas under
fyra dagars
jakttid. Naturvårdsverket framför som ett alternativ att jakten sker
helt
reglerat, dvs. utan någon nedre arealgräns men med en tilldelning som
står i
relation till vad marken kan producera. De föreslagna systemen, som
enligt
Naturvårdsverket bör utredas närmare, bör utvärderas efter en
femårsperiod.
Länsstyrelsen i Västernorrlands län påpekar att det behövs en rimlig
avvägning
mellan intresset att bevara livskraftiga stammar, en rättvis
avskjutning mellan
olika jägarkategorier och en enkel och billig administration. Redan
det
nuvarande systemet har upplevts som krångligt av de berörda och drar
mycket
stora administrationskostnader. Jägarorganisationernas förslag
innebär att
krånglet ökar. Enligt länsstyrelsen bör man i stället sträva efter
att finna ett
avsevärt enklare och billigare system. Länsstyrelsen föreslår därför
att de
nuvarande B-områdena och generellområdena avregistreras och att
allmän jakttid
införs på dessa marker. Avskjutningsmöjligheterna kan begränsas genom
jakttiden.
Om denna sätts kort, behöver man inte riskera att avskjutningen blir
större per
arealenhet än på andra älgmarker. Ett alternativ är enligt
länsstyrelsen att de
mindre områdena registreras och får en tilldelning av ett valfritt
djur. Även i
detta system regleras den faktiska avskjutningen genom jakttidens
längd.
Enligt Skogsstyrelsens uppfattning bör tiden vara mogen för att inom
de större
A-områdena pröva modellen med fri kalvavskjutning. Även Länsstyrelsen
i
Jönköpings län anser att ett obegränsat antal årskalvar bör få fällas
inom
A-områdena.
Länsstyrelsen i Kristianstads län anser att en detaljreglering av
jakten genom
att föreskriva exakt samma arealkrav för vissa registreringar i hela
landet
innebär en oacceptabel centralisering. Därmed minskar möjligheterna
att styra
avskjutningen med hänsyn till de skiftande regionala förhållandena.
Det vore då
lika bra att gå tillbaka till det ursprungliga enkla systemet med en
kort allmän
jakttid och licensprövning genom en enda licensform för störrre
jaktmarker där
produktionsanpassning kan ske. Länsstyrelsen i Östergötlands län
anser att den
ursprungliga tanken med en produktionsanpassad tilldelning för
A-områdena och i
övrigt fri kalvjakt på oregistrerade områden borde genomföras.
Tilldelningen kan
dock börja med en kalv på A-områdena. Länsstyrelsen i Örebro län
framför
liknande synpunkter.
Domän AB anser att samordningen av större jaktliga enheter bör
stimuleras, i
första hand genom att frivilliga älgskötselområden bildas med ökat
lokalt
inflytande för markägare och jägare. Det lagda förslaget, främst med
de
föreslagna reglerna för jakt på småområden, synes enligt bolaget
dåligt
tillgodose dessa krav.
Skogsstyrelsen är tveksam till om jägarorganisationernas förslag
uppfyller
kraven på överskådlighet, administrativ enkelhet och goda möjligheter
till sköt-
sel av älgstammen. Förslaget innebär i stället att i stort sett
samtliga
förekommande jaktområden permanentas utan att administrationen
minskar.
Lantbrukarnas riksförbund och Skogsägarnas riksförbund anför att
bestämmelser
som berör älgjakten måste utformas så att de stimulerar till en
frivillig
samverkan över ägogränserna. I de fall jaktlig samverkan inte
förekommer och
jaktområdena är små kan det vara befogat med en viss reglering för
att förhindra
en överbeskattning. En synbar svaghet i förslaget är att det kräver
en ökad
administration.
Länsstyrelsen i Kronobergs län anser att det arbete som nu pågår med
en
avreglering av älgjakten, förbättrad samverkan mellan jägare och
markägare och
ett ökat ansvarstagande på lokal nivå för älgskötseln är så viktigt
att det
måste få fortsätta utan att nya bestämmelser tillåts träda i kraft
som motverkar
en sådan utveckling. Förslaget innebär i vissa delar en ökad
detaljreglering och
ett merarbete för länsstyrelsen och kommer även att motverka en
önskvärd
utveckling mot ökad samverkan mellan jägare och markägare vad gäller
älgskötseln. Enligt Länsstyrelsen i Malmöhus län är det angeläget att
ansvaret
för jakten i större utsträckning än hittills förs över från
länsstyrelsen till
markägare och jägare.
Länsstyrelsen i Västmanlands län anser att förslaget fokuseras på att
bevara de
mindre jaktområdena intakta, medan frågor om samarbetet mellan
jakträttshavare
och markägare skjutits åt sidan. Jägarorganisationerna bör mer aktivt
betona
vikten av samarbete, exempelvis inom ramen för älgskötselområden.
Förslagen
leder till en minskad samordning av jakten, vilket kan medföra en
ökad
uppsplittring av etablerade jaktenheter i mindre områden.
Länsstyrelsen i Jämtlands län finner det positivt och värdefullt att
de båda
jägarorganisationerna nu närmat sig varandra och samsats kring ett
gemensamt
förslag om hur älgjakten bör vara organiserad och administrerad
framöver.
Skälen för regeringens bedömning: I prop. 1986/87:58 om jaktlag, m.m.
anfördes
bl.a. att jakten måste anpassas till älgproduktionen på den mark som
står till
förfogande för jakt. En sådan produktionsanpassad avskjutning
förutsätter att
älgjakten huvudsakligen bedrivs som licensjakt inom lämpliga områden.
För att
bilda dessa områden krävs vanligen en samverkan över ägogränserna och
det är
angeläget, inte minst från administrativ synpunkt, att
områdesbildningen är
stabil. Genom att licensområdena omfattade ca 95 % av aktuell mark
kan älgjakten
i allt väsentligt genomföras som en produktionsanpassad avskjutning.
Licensområdena hade i mycket stor utsträckning bildats av innehavare
av små
marker i samverkan. Det hade emellertid visat sig att reglerna inte i
tillräcklig grad främjat en samverkan. Det var fortfarande alltför
många
älgjaktsområden som inte omfattades av samordningen. Vidare kunde en
splittring
av tidigare etablerad samverkan konstateras. Dessa brister hade bl.a.
lett till
höga kostnader för administrationen. Regeringen ansåg det därför
nödvändigt att
ändra de bestämmelser som medgav registrering av generellområden.
I propositionen föreslogs att den generella tilldelningen av ett
vuxet djur och
en kalv på generellområdena skulle ersättas med allmän kalvjakt på
oregistrerad
mark. Förslaget innebar att älgjakten i fortsättningen borde bedrivas
i huvudsak
som licensjakt inom registrerade licensområden. Registrering fick
vägras om
området inte medgav en avskjutning av minst ett vuxet djur om året.
De minsta
licensområdena borde betraktas som ett steg på vägen mot en önskvärd,
mera
långtgående samordning. I övrigt skulle älgjakten bedrivas som fri
kalvjakt
under en kort jakttid.
Riksdagen anslöt sig i allt väsentligt till regeringens förslag om
licensjakt på
älg inom registrerade licensområden (bet. 1986/87:JoU15, rskr.
1986/87: 190).
Riksdagen beslöt emellertid att områden som inte uppfyller kraven för
registrering som sådant område (A-område) skall kunna registreras som
s.k.
B-område om det finns särskilda skäl. På B-område får under högst fem
dagars
jakttid fällas ett valfritt djur (vuxen älg eller kalv). Samtidigt
instämde
riksdagen i att man bör eftersträva stora och stabila licensområden.
Det är
enligt riksdagen angeläget att främja jakt i samverkan och att
motverka en
fortsatt uppsplittring av licensområden. Riksdagen beslöt vidare att
älgjakten
på registrerade generellområden skulle få fortgå enligt äldre
bestämmelser till
utgången av år 1990. Riksdagen har därefter förlängt övergångstiden
till
utgången av år 1994 (prop. 1990/91:28, bet. 1990/91:JoU11, rskr.
1990/91:45).
Efter förslag i prop. 1991/92:9 om jakt och viltvård beslöt riksdagen
att stora
stabila jaktområden skall kunna registreras som älgskötselområden av
länssty-
relsen (bet. 1991/92:JoU5, rskr. 1991/92:48). Inom ett
älgskötselområde avgör
jakträttshavarna själva hur många älgar som skall fällas.
Den nuvarande inriktningen av älgjakten med en produktionsanpassad
avskjutning
inom registrerade licensområden bör enligt regeringens mening
behållas. Den år
1992 införda möjligheten att registrera älgskötselområden är
ytterligare ett
steg på vägen mot stora och stabila licensområden.
Som framgår av regeringens ställningstaganden i det följande bör det
inte nu
göras några större ändringar i älgjaktssystemet. En målinriktad
information och
utbildning - Viltvård i samverkan - pågår i syfte att nå balans
mellan
viltstammarnas storlek och de intressen som utsätts för skador.
Möjligheten att
få ersättning för skada av älg och hjort på jordbruksgrödor och
trädgårdsodlingar upphör den 1 januari 1995. En utvärdering av dessa
åtgärder
kan komma att föranleda en förnyad prövning av älgjaktssystemet. Till
detta
kommer att jakten är en värdefull och eftertraktad källa till
avkoppling och
rekreation. Älgjaktens utformning bör därför anpassas så att
tillgängliga
jaktmöjligheter så långt möjligt kan utnyttjas. Frågan om älgjakten
på de gamla
generellområdena bör dock få sin slutliga lösning nu. Regeringen
återkommer till
den frågan i det följande (avsnitt 4.5)

4.3 Registrering av A-områden m.m.
Regeringens bedömning: Nuvarande bestämmelser om A-områden bör
behållas.

Jägarorganisationernas förslag: Ett område med en sammanhängande
areal av minst
50 ha skall efter ansökan registreras som A-område. Tilldelningen
skall vara en
älgkalv om året om den registrerade arealen understiger hälften av
den areal som
fordras för licens för jakt efter ett vuxet djur om året. Ett område
med en
areal som uppgår till minst hälften av vad som fordras för licens för
jakt efter
ett vuxet djur om året skall efter ansökan också registreras som
A-område.
Älgtilldelningen skall vara en kalv vartannat år och ett valfritt
djur - vuxen
älg eller kalv - vartannat år. Om arealen eller älgtillgången på
dessa områden
förändras skall utan särskild omregistrering älgtilldelning ske i
enlighet med
det arealkrav som blir uppfyllt efter förändringen. Länsstyrelsen
skall kunna
bestämma att jakttiden skall vara kortare än 70 dagar och att jakt
under viss
del av jakttiden endast skall få bedrivas efter djur av visst slag.
Ny- och
omregistrering av A-område inför 1995 års älgjakt skall ske
avgiftsfritt.

6
Remissinstanserna:
Områdesindelning
Huvuddelen av remissinstanserna är kritiska mot hela förslaget eller
delar av
det. Länsstyrelsen i Västernorrlands län anser att den föreslagna
indelningen i
tre kategorier A-områden i stället för en enda fullständigt avviker
från de
senaste årens strävan efter att så långt som möjligt förenkla
älgjaktsadministrationen. Modellen leder varken till förbättrad
jaktvård eller
till ökad jaktsamverkan. Länsstyrelsen i Västmanlands län anser att
ett redan
krångligt älgjaktssystem blir ännu krångligare om förslaget
genomförs.
Länsstyrelsen i Blekinge län anser att förslaget om en tilldelning av
kalvar
respektive vuxna djur vartannat år medför ökad arbetsbelastning
eftersom
länsstyrelsen måste registrera vilket slag av älg som fällts och
beakta detta
vid nästa års tilldelning.
Flera remissinstanser påtalar risken för uppsplittring av redan
registrerade
områden. Enligt Länsstyrelsen i Kronobergs län innebär förslaget
också att
länsstyrelsen måste bygga upp ett kontrollsystem och göra bedömningar
av
enskilda jaktlag i större utsträckning än i dag. Länsstyrelsen i
Älvsborgs län
antar att det inte är lockande att samregistrera 10 generellområden
på vardera 5
ha till ett A-område för att jaga en kalv när alternativet kan vara
att fälla 10
vuxna älgar inom lika många generellområden eller att fälla ett
obegränsat antal
kalvar på oregistrerad mark. Länsstyrelsen i Västmanlands län påtalar
risken med
att det inte finns något hinder mot att inom älgfattigare områden
kunna få både
en utökad jakttid och större tilldelning, även om den enbart avser
kalvar. Det
är inte heller uteslutet att markägare vill bryta ut sin mark ur ett
befintligt
A-område. Någon spärr mot uppsplittringar finns inte i förslaget.
Domän AB anser
att det kan finnas risk för uppdelning av jaktområdena i syfte att
maximera
tilldelningen. Detta skulle leda till att jakten inte blir
produktionsanpassad.
Ett förfarande med flerårslicens skulle vara enklare än tilldelningen
med vuxen
älg respektive kalv vartannat år. Även Länsstyrelsen i Norrbottens
län anser att
förslaget medför ökad detaljreglering, högre
administrationskostnader, motverkar
samverkan och ger upphov till splittring. Om ett område på 50 ha kan
registreras
som A-område kan antalet A-områden teoretiskt tiodubblas i länets
kustkommuner.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser att det är tveksamt om
en
jakträttshavare vill registrera sin mark som A-område om han bara får
jaga
kalvar. Jakträttshavaren kommer troligen att i stället välja
registrering som
B-område med möjlighet att årligen fälla ett valfritt djur.
Länsstyrelsen i
Jämtlands län finner det däremot positivt att även mindre markägare
får
möjlighet till A-licens och därmed längre jakttid. Förutsättningarna
bör då öka
rent generellt att fälla merparten av de tilldelade djuren.
Några remissinstanser är kritiska till att så små områden som 50 ha
skall kunna
registreras som A-områden. Skogsstyrelsen anser att det från strikt
älgvårds-
och administrativ synpunkt är bättre och enklare om nuvarande krav
för
registrering av A-område behålls och att det på andra mindre områden
får fällas
endast en kalv. Skogsstyrelsen vill dock inte motsätta sig att
förslagen
genomförs.

Jakttid och könskvotering
Den övervägande delen av remissinstanserna avstyrker förslagen. Flera
påpekar
att länsstyrelsen redan med stöd av gällande bestämmelser kan besluta
om kortare
jakttid om det finns särskilda skäl. Den nu gällande jakttiden anser
flera
remissinstanser vara väl avvägd. En kortare jakttid leder enligt
Domän AB till
mindre avspänd jakt med sämre möjlighet till ett riktigt val av djur
samt ökade
risker för skadskjutningar. Liknande synpunkter framförs av
Länsstyrelsen i
Kronobergs län. Länsstyrelsen i Jönköpings län anser att det skapar
förvirring
hos jägarna om jakttiden ändras alltför ofta. Skogsindustrierna menar
att
jakttiden alltid skall vara minst 70 dagar.
Länsstyrelsen i Västmanlands län har dåliga erfarenheter av att lämna
föreskrifter om könskvotering i licenserna och förordar i stället att
rekommendationer ges för avskjutningen. Enligt Domän AB synes det
principiellt
vara fel väg att genom en ökad detaljstyrning och detaljreglering
försöka
åstadkomma bättre kvalitet i älgstammen. Beslut om könskvotering
eller liknande
bör enligt Skogsindustrierna fattas av markägare och jägare lokalt.

Skälen för regeringens bedömning:
Områdesindelning m.m.
Bakgrunden till jägarorganisationernas förslag anges vara det
påtagliga och väx-
ande problemet med A-områden som är så små att de inte kan bestå vid
en ökning
av den areal som krävs för rätten att fälla en vuxen älg. Den
minskande
älgstammen medför nämligen att arealkravet blir allt högre för
registrering av
ett A-område. Avsikten med förslaget är att utforma ett system som
gör det
möjligt att smidigt hantera tilldelningsfrågorna på de små
A-områdena. Vid en
korrekt bedriven älgvård bör enligt jägarorganisationerna det första
djuret i en
tilldelning av älg till avskjutning utgöras av en kalv. Kalvjakt har
en
begränsad inverkan på älgstammen. Om det först tilldelade djuret är
en kalv, kan
det även för små arealer ges tillstånd att fälla en kalv under lång
jakttid.
Regeringen bedömer att jägarorganisationernas förslag i flera viktiga
hänseenden
innebär avsteg från statsmakternas tidigare beslut om hur älgjakten
bör
bedrivas. Enligt 33 andra stycket jaktlagen får länsstyrelsen vägra
att
registrera ett A-område om det inte medger avskjutning av minst ett
vuxet djur
om året. Förslaget nu innebär dels att registrering skall tillåtas
även av
områden vars areal vida understiger vad som krävs i dag, dels att
områden
registreras för enbart jakt efter kalv.
En icke antalsbegränsad kalvavskjutning inom registrerade områden
förespråkas av
flera remissinstanser. Grunden härför är den ringa påverkan
kalvjakten har på
älgstammen. Även jägarorganisationernas förslag bygger på kalvjaktens
begränsade
inverkan på älgstammen. Förslaget medför emellertid effekter som inte
har
diskuterats närmare. Arealkravet vid jakt efter vuxna älgar skärps
väsentligt,
eftersom det första djuret i en tilldelning alltid skall vara en
kalv. I
Naturvårdsverkets kungörelse med föreskrifter om jakt (SNFS 1987:4)
anges i de
allmänna råden om registrering av licensområde att en
produktionsanpassad
avskjutning normalt förutsätter att en viss andel kalvar fälls. En
samlad
bedömning av kravet på dels en produktionsanpassad jakt, dels att ett
A-område
skall kunna tilldelas minst en vuxen älg per år, leder enligt verket
i praktiken
till att ett licensområde skall ha sådan storlek att det tål en
avskjutning av
ett vuxet djur och en kalv per år.
Riksdagen uttalade emellertid år 1989 att syftet med 33 andra
stycket
jaktlagen är att göra det möjligt för mindre markägare att registrera
ett
licensområde enligt huvudregeln, om området medger en årlig
avskjutning av minst
ett djur. En samlad bedömning av ordalydelsen av 33 och dess
förarbeten måste
enligt riksdagens mening leda till den slutsatsen att registrering av
ett
licensområde inte får vägras enbart på den grunden att området inte
medger en
större avskjutning än ett djur om året. Enligt riksdagen var
Naturvårdsverkets
allmänna råd mer restriktiva än som avsetts i riksdagens beslut år
1987 (bet.
1989/90:JoU, rskr. 1989/90:5). Naturvårdsverket har därefter ändrat
sina
allmänna råd i kungörelsen och markerat att riksdagens uttalande inte
får
medföra att arealkravet sätts så lågt att det blir fördelaktigt att
dela upp
A-områdena i mindre områden. Dessutom skall uppmärksammas att en
produktionsan-
passad jakt innebär att en viss del av avskjutningen utgörs av
kalvar.
Jägarorganisationernas förslag om att det första djuret i en
tilldelning av
älgar bör vara en kalv innebär en återgång till de av riksdagen nyss
nämnda
kritiserade reglerna. Ett genomförande av förslaget skulle kunna
medföra att ett
stort antal A-områden kommer att bli licensområden som inte tilldelas
ett vuxet
djur. Så blir fallet i synnerhet med den minskade älgtillgång som nu
råder.
Statens naturvårdsverk uppskattar de årliga
administrationskostnaderna för det
nuvarande älgjaktssystemet till minst 20 miljoner kronor. Kostnaderna
för
älgjaktsadministrationen skulle öka väsentligt om
jägarorganisationernas förslag
genomförs.
Mot den nu angivna bakgrunden anser regeringen att förslaget inte bör
genomföras.

Jakttid och könskvotering
Enligt bilaga 2 till jaktförordningen skall den särskilda jakttiden
för
A-områden och älgskötselområden bestämmas till en eller flera
perioder som
tillsammans skall omfatta minst 70 dagar. Jakttidens början varierar
enligt
bilagan från den första måndagen i september i norra Sverige till den
andra
måndagen i oktober i södra. Jakten får inte pågå efter februari
månads utgång.
Om det finns särskilda skäl får dock länsstyrelsen besluta om en
kortare
jakttid. För A-områden får länsstyrelsen besluta att jakten under
viss del av
jakttiden endast får bedrivas efter hondjur eller kalvar. Enligt 17
jaktkungörelsen får länsstyrelsen besluta om könsfördelning av vuxna
älgar om
det är angeläget för skötseln av älgstammen. Om ett sådant beslut
meddelas,
skall det gälla samtliga registrerade områden inom berörd del av
länet.
Regeringen finner i likhet med flertalet remissinstanser att det inte
finns skäl
att ändra bestämmelserna om jakttid och könskvotering.

4.4 B-områden och oregistrerade områden
Regeringens bedömning: Nuvarande bestämmelser om B-områden bör
behållas.

Jägarorganisationernas förslag: Endast områden som omfattar minst 5
ha
sammanhängande mark skall få registreras som B-område. De nuvarande
kraven på
särskilda skäl för registrering slopas. Redan registrerade B-områden
skall dock
få bestå oavsett areal.
Jakttiden för B-områden och för kalvjakten på oregistrerade områden
skall vara
lika lång, 2-7 dagar efter länsstyrelsens bestämmande. Jakttiden
skall för län
eller del av län anpassas så, att avskjutningen per arealenhet
motsvarar den på
A-områdena. Om en könskvotering eller ett förbud att fälla visst slag
av älg
införs för A-områden, skall samma begränsning gälla även för
B-områden.
Ny- och omregisteringar av B-områden inför 1995 års älgjakt skall ske
avgiftsfritt. Ett registrerat B-område som ingår i jaktlig samverkan
med annat
registrerat älgjaktsområde skall utan avgift få återregistreras om
samverkan
inte fungerar och återregistrering till B-område begärs inom tre år
från det
samverkan påbörjades.
Remissinstanserna: Bland de remissinstanser som särskilt kommenterat
förslagen
om B-områdena är reaktionen blandad.
Länsstyrelsen i Kronobergs län tillstyrker att de särskilda skälen
för registre-
ring av B-område tas bort. I de fall det enligt länsstyrelsen inte
går att skapa
en bra jaktgemenskap bör möjlighet finnas för jakträttshavare med
mindre
jaktareal att registrera marken som B-område utan att ange särskilda
skäl. En
sådan ordning innebär också minskad administration. Liknande
synpunkter framförs
av Länsstyrelsen i Jönköpings län som också anser att kravet på
minsta areal bör
höjas till 30-50 ha för att förhindra splittring av områdena.
Länsstyrelsen i
Västmanlands län anser att jakten på B-områdena inte haft någon
negativ inverkan
på älgstammens utveckling i länet. Beskattningen har inte blivit för
hög i
förhållande till A-områdena. Länsstyrelsen tillstyrker att de
särskilda skälen
för registrering av B-områden slopas vid nyregistrering. En fastighet
som
brutits ur en etablerad jaktsamverkan bör däremot inte omedelbart
tillåtas bli
registrerad som B-område. Detta skulle strida mot alla strävanden
till
samordning och leda till att flera markägare går sin egen väg. En
tvåårig
övergångstid bör tillämpas innan en sådan registrering får ske.
Enligt
Länsstyrelsen i Norrbottens län bör B-områdena snarast ses som en
övergång till
den samordning som eftersträvas. Skogsindustrierna är av den
uppfattningen att
regler som medför stor splittring på många små jaktområden är av ondo
och att
den nedre arealgränsen för B-områden därför bör höjas.
Remissutfallet vad gäller jakttid och könskvotering är blandat.
Länsstyrelsen i
Västmanlands län ifrågasätter behovet av någon nedre gräns för
jakttiden.
Systemet reglerar sig självt. Vid liten älgtillgång minskas
möjligheterna att
fälla den tilldelade älgen. Länsstyrelsen i Kalmar län anser inte
heller att
älgstammen påverkas i någon väsentlig grad av jakttidens längd.
Länsstyrelsen i
Kronobergs län menar att förslaget om längre jakttid motverkar en
ökad
samordning av älgjakten. Enligt Länsstyrelsen i Älvsborgs län ökar
dessutom
förslaget intresset för dessa områden så att en ytterligare
splittring av större
jaktområden kan befaras. Statens naturvårdsverk anser att jakttiden
bör vara
fyra dagar.
Flertalet av de länsstyrelser som har yttrat sig över förslaget att
om- och
återregistrering skall få ske avgiftsfritt avstyrker det. Några
länsstyrelser
påtalar att länsstyrelserna måste få kompensera sig ekonomiskt för
det ökade
arbete som förslagen innebär. Länsstyrelsen i Skaraborgs län frågar
sig hur
administrationen skall finansieras om avgift inte får tas ut.
Länsstyrelsen i
Västmanlands län anser att ansökningsavgiften har haft en klart
dämpande effekt
på ansökningar som rör smärre förändringar av licensområdenas
omfattning. Dessa
förändringar saknar i nästan samtliga fall verklig betydelse för
jakten.
Förslaget innebär en kraftig ökning av antalet registreringsärenden.
Länsstyrelsen i Västernorrlands län anför att systemet med
ansökningsavgifter
innebär krångel för sökanden och en betydande administration för
staten. Det är
bättre att länsstyrelsen får täcka motsvarande kostnad med medel ur
länets
viltskadefond. Även Länsstyrelsen i Jämtlands län anser att ett
slopande av
ansökningsavgiften skulle underlätta det administrativa arbetet.
Skälen för regeringens bedömning: Vid behandlingen av prop.
1986/87:58 om
jaktlag, m.m. godtog riksdagen regeringens förslag om A-områden (bet.
1986/87:JoU15, rskr. 1986/87:190). Riksdagen ansåg att förslaget om
fri kalvjakt
under en kort jakttid på övriga områden otvivelaktigt hade vissa
fördelar,
framför allt genom att det är enkelt att administrera och föga
kostnadskrävande.
Det utgör också ett starkt incitament till samgående med andra
markinnehavare
för gemensam licenstilldelning. Riksdagen fann dock att dessa
fördelar till stor
del kan behållas även i ett system som i något större utsträckning
tillgodoser
bl.a. innehavare av mindre markområden och som ger en större del av
jägarkåren
möjligheter till jakt på vuxna djur. Riksdagen beslöt därför att
områden som
inte uppfyller kraven för egentliga licensområden skall kunna
registreras med
tilldelning av ett valfritt djur om året (vuxen älg eller kalv) om
det finns
särskilda skäl för en registrering. Riksdagen utgick från att
samtliga
generellområden efter ansökan kan bli föremål för prövning av om
registrering
kan ske som sådant område, B-område. Riksdagen
7
uttalade att bl.a. följande principer bör vara vägledande vid
prövningen av om
det finns särskilda skäl för registrering av B-områden, nämligen

* om jakträttshavare ansökt om men vägrats att ansluta marken till
angränsande
licensområde,
* om angränsande licensområde tillstyrker en registrering,
* när det finns flera jägare inom ett mindre område som inte alla
utan vidare
kan beredas plats i en ny jaktgemenskap,
* vid ansökan av äldre jakträttshavare som inte tidigare deltagit i
någon
jaktsamverkan,
* om praktiska möjligheter saknas att få mark ansluten till
angränsande licens-
område.
Riksdagen uttalade vidare att särskilda skäl för registrering i
allmänhet inte
bör anses finnas om en jakträttshavare förvägrats anslutning till ett
licensområde därför att han vägrat acceptera gängse regler inom
licensområdet.
En grundläggande förutsättning för registrering som B-område borde
vara att
jakträttshavaren på generellområdet har visat att han är villig att
samordna sin
jakt med jakträttshavarna på angränsande marker. Riksdagen påpekade
också att
förutsättningarna för registrering av ett licensområde kan komma att
förändras.
Det borde därför finnas möjlighet att låta ett beslut om registrering
gälla för
begränsad tid eller tills vidare.
Riksdagsbeslutet fattades i medvetande om att beslut i ärenden om
registrering
av B-områden i stor utsräckning måste grundas på skönmässiga
bedömningsgrunder.
Det framhölls därför att det är viktigt att prövningen kan göras
smidigt och
enhetligt över hela landet. Som framgår av det följande (avsnitt 4.6)
förekommer
inte längre B-områden i Malmöhus län.
Möjligheten att registrera B-områden kom i första hand till för att
möjliggöra
fortsatt jakt på de generellområden som inte kunde sammanföras med
andra
registrerade områden. Möjligheterna att registrera B-områden
begränsas starkt
genom att särskilda skäl skall vara uppfyllda för att registrering
skall få ske.
I praktiken krävs att angränsande licensområden inte vill ansluta
marken till
sitt område. Jägarorganisationernas förslag att som enda villkor
kräva att
området omfattar minst 5 ha sammanhängande mark innebär enligt
regeringens
mening ett avsteg från denna princip. Ett genomförande av förslaget
kan få
negativa konsekvenser för den samordning av älgjakten som
eftersträvas. Därför
bör inte de särskilda skälen för registrering av B-område slopas.
Regeringen
återkommer till denna fråga i det följande (avsnitt 4.5) när det
gäller
omregistrering av generellområden till B-områden. Jakttiden på
B-områdena är fem
dagar eller den kortare tid som länsstyrelsen bestämmer. Något skäl
att ändra
den tiden finns inte enligt regeringens uppfattning.

8
4.5 Generellområdena efter år 1994
Regeringens förslag: Med undantag av Malmöhus län skall alla
registrerade
generellområden som är minst 5 ha stora omregistreras till B-områden

initiativ av länsstyrelsen.

Jägarorganisationernas förslag: Länsstyrelsen skall informera
innehavarna av de
registrerade generellområdena om de nya principerna för älgjakten i
syfte att
uppnå samordnade jaktliga enheter. Så långt det är möjligt skall
generellområdena erbjudas att ingå i sådana samordnade jaktliga
enheter.
Om jakträttshavaren på ett generellområde inte väljer att ansluta
området till
en samordnad jaktlig enhet skall länsstyrelsen omregistrera de
generellområden
som omfattar minst 20 ha sammanhängande mark till B-områden. Uppgår
arealen till
minst 50 ha sammanhängande mark skall jakträttshavaren kunna välja
att
registrera marken som A- eller B-område. Understiger arealen 20 ha
sammanhängande mark skall det krävas en anmälan till länsstyrelsen
för att
området skall registreras som B-område. För registrering som B-område
skall det
krävas en minsta sammanhängande areal av 5 ha. Sker ingen anmälan,
eller
understiger arealen kravet för registrering som B-område, skall
området
avregistreras.
Ny- och omregistreringar till B-områden skall ske avgiftsfritt inför
1995 års
älgjakt. Ett generellområde som ingår i jaktlig samverkan med ett
annat
registrerat område under 1995 års älgjakt utan att vara omregistrerat
till
B-område skall utan avgift kunna bli registrerat som B-område om
samverkan inte
fungerar och ansökan om registrering begärs senast den 31 januari
1998.
Remissinstanserna: De remissinstanser som har yttrat sig om
generellområdenas
framtid tillstyrker i allmänhet att en omregistrering till B-områden
sker. Flera
länsstyrelser avstyrker en omregistrering till B-område utan att
jakt-
rättshavaren ansökt om det. Det kan enligt dessa remissinstanser
finnas gene-
rellområden där jakt- eller ägareförhållandena förändrats. En anmälan
om att
jakträttshavaren önskar omregistrering medför att länsstyrelsens
register hålls
aktuellt. Länsstyrelsen i Älvsborgs län anser däremot att alla
företrädare för
generellområden skall informeras om att omregistreringar till
B-områden kommer
att ske om inte jakträttshavarna anmäler att de inte önskar en
omregistrering.
Länsstyrelsen i Skaraborgs län föreslår att samtliga generellområden
automatiskt
registreras om i avvaktan på en utvärdering av nuvarande
älgjaktssystem.
Lantbrukarnas riksförbund och Skogsägarnas riksförbund tillstyrker av
administrativa skäl en automatisk omregistrering till B-områden. Det
är enligt
förbunden positivt att frågan om generellområdena löses enligt den
modell som
anges i jägarorganisationernas förslag. Länsstyrelsen i Kalmar län
föreslår
också en automatisk överföring till B-områden, vilket enligt
länsstyrelsen
enkelt kan ske genom en ändring av de dataprogram länsstyrelsen
använder för sin
älgadministration. Denna metod är den enda som enligt länsstyrelsen
är
försvarbar från administrativ synpunkt. En granskning av de närmare
800
generellområden som finns i länet skulle medföra en tungrodd
administrativ
hantering av omregistreringarna.
Länsstyrelsen i Malmöhus län anser att det är principiellt felaktigt
att
registrera ett licensområde utan att det finns någon viljeyttring
från
jakträttshavaren. Länsstyrelsen i Jönköpings län är av samma
uppfattning
eftersom den som har ett generellområde på mer än 20 ha kanske vill
fälla ett
obegränsat antal kalvar på ett oregistrerat område i stället för att
registrera
det som B-område.
Länsstyrelsen i Jämtlands län anser att förslaget tar allt för liten
hänsyn till
principen om produktionsanpassad jakt men att det från administrativ
synpunkt är
positivt.
Huvuddelen av de länsstyrelser som tagit upp frågan om avgiftsfrihet
vid
omregistrering från generellområde till B-område tillstyrker
förslaget.
Länsstyrelsen i Stockholms län anser att det torde vara förenat med
mer extra
arbete att kräva en avgift än att göra en automatisk omregistrering.
Länsstyrelsen i Västerbottens län anser däremot att en avgiftsfri
omregistrering
kan uppfattas negativt av de jaktlag som redan ansökt om ändrade
registreringar.
Länsstyrelsen i Hallands län avstyrker förslaget av rättviseskäl.
Några
länsstyrelser påpekar att länsstyrelsen måste få ekonomisk
kompensation för det
ökade administrativa arbetet och att detta kan ske genom ökade uttag
ur länets
viltskadefond.
Skälen för regeringens förslag: Inom de län där s.k. samordnad
älgjakt bedrevs
tidigare omfattade de registrerade licensområdena drygt 95 % av
älgmarksarealen.
Resterande areal, de s.k. generellområdena, var följaktligen mycket
liten.
Antalet generellområden var dock stort, ca 20 000. Enligt 1987 års
beslut om
jaktlag borde särskilda bestämmelser gälla för generellområdena under
en
övergångstid t.o.m. 1990 års jakt för att ge tillräcklig tid för
samverkansbildning och den anpassning i övrigt som kunde krävas. De
gamla
tilldelningsreglerna borde gälla så länge områdena fanns kvar.
Statsmakternas intentioner om samverkan och bildande av stora
licensområden för
produktionsanpassad jakt har emellertid inte infriats när det gäller
gene-
rellområdena. Av de ca 20 000 generellområden som fanns då den nya
jaktlagen
trädde i kraft den 1 januari 1988 hade endast ca 2 600 omregistrerats
till
B-områden hösten 1990. Eftersom det skulle innebära problem för många
länsstyrelser att under en kort tid hinna med handläggningen av det
stora
antalet omregistreringsärenden som återstod beslutade riksdagen år
1990 om en
förlängd övergångstid t.o.m. 1994 års älgjakt (prop. 1990/91:28, bet.
1990/
91:JoU11, rskr. 1990/91:45). Som framgår av det följande (avsnitt
4.6) kommer
älgjakten på de nuvarande generellområdena i Malmöhus län att
bedrivas under
allmän jakttid från år 1995.
De ca 2 600 områden som fram till hösten 1990 hade registrerats som
B-områden
har huvudsakligen kommit till genom att de jakträttsliga
förhållandena ändrats
inom generellområdena eller genom att A-områden på grund av sjunkande
älgtillgång inte längre uppfyller kraven för registrering som sådant
område.
Huvudorsaken till att omregistrering skett i så liten omfattning
torde enligt
den nämnda propositionen vara att den tillåtna avskjutningen på
generellområdena
är högre än på B-områdena.
Omregistreringen av generellområden har gått alltför långsamt. Det
finns
fortfarande ca 14 000 sådana områden kvar. 1987 års riksdagsbeslut
har inte
infriats när det gäller samverkan och registrering av licensområden
som är
tillräckligt stora för en produktionsanpassad jakt. Ett genomförande
av
jägarorganisationernas förslag riskerar att motverka den uttalade
målsättningen
att det bör bildas stora och stabila licensområden. Samtidigt har det
dock under
de år som älgjakt bedrivits på generellområdena visat sig att jakten
inte
äventyrar produktionsanpassningen. Avskjutningen per ytenhet är
nämligen inte
större där än på A-områdena. Om generellområdena omregistreras till
B-områden
minskar dessutom den tilllåtna avskjutningen från två till ett djur.
Mot
bakgrund av riksdagens motiv för införande av B-områden, att ge en
större del av
jägarkåren möjligheter till jakt på vuxna djur, bör generellområdena
enligt
regeringens uppfattning kunna registreras som B-områden utan att det
finns
särskilda skäl. Enda kravet för en sådan registrering bör vara att
områdets
sammanhängande areal är minst 5 ha. Ett par av remissinstanserna
anser att det
oavsett områdets storlek bör krävas en ansökan av områdets innehavare
för att
området skall registreras som B-område. Regeringen delar denna
uppfattning. Det
bör föreskrivas att sådan ansökan skall göras före utgången av år
1994.
Generellområdena i Malmöhus län avregistreras och älgjakten bedrivs
där i
fortsättningen under allmän jakttid. Även generellområden i övriga
landet som
inte har en sammanhängande areal om minst 5 ha avregistreras.
Självfallet kan
dock jakträttshavaren ansöka om registrering som B-område.
Om- och avregistreringen kommer sålunda att följa generella regler
och kan
därför ske till försumbara kostnader. Den bör därför ske
avgiftsfritt. Infor-
mationen om förändringen kan också ske i generella former och behöver
inte vara
individuell.
För att nå en så god samverkan som möjligt vad gäller älgjakten bör
en bred
information ges till innehavarna av mindre jaktområden. Syftet bör
vara att
generellområdena så långt möjligt erbjuds att ingå i större
samordnade jaktliga
enheter. Informationen om detta bör ingå som en naturlig del av
jägarorgan-
isationernas normala verksamhet.
Regeringens förslag medför en ändring av jaktlagens
övergångsbestämmelser.

4.6 Älgjakten i Malmöhus län
Regeringens bedömning: I Malmöhus län bör älgjakten även i
fortsättningen
bedrivas under allmän jakttid på de marker som inte är A-områden
eller
älgskötselområden.

Jägarorganisationernas förslag: För älgjakten i Malmöhus län skall
gälla samma
bestämmelser som för landet i övrigt. I allt fall bör de speciella
be-
stämmelserna för länet inte omfatta Eslövs, Hörby, Höörs, Sjöbo och
Svalövs
kommuner.
Remissinstanserna: De speciella bestämmelserna för älgjakten i Skåne
har
kommenterats av Skogsstyrelsen, Länsstyrelsen i Malmöhus län och
Domän AB.
Domän AB anser att jakten i Malmöhus län bör ske enligt samma
bestämmelser som
för landet i övrigt. Detsamma anser Skogsstyrelsen, även om
administrationen är
dyrbar. Länsstyrelsen i Malmöhus län anser däremot att den allmänna
jakten efter
älg i länet bör behållas. Länets avskjutningsstatistik visar enligt
länsstyrelsen att jägarorganisationernas kritik inte är befogad. Den
allmänna
jakten efter älg är en bra regleringsform och har medfört en avsevärd
minskning
av administrationen.
Skälen för regeringens bedömning: Enligt 3 andra stycket 3
jaktförordningen
skall älgjakten i Malmöhus län bedrivas under allmän jakttid, om
jakten inte
sker inom A-områden eller älgskötselområden. Jakttiden skall vara fem
dagar
eller den kortare tid länsstyrelsen bestämmer. Länsstyrelsen har
bestämt
jakttiden till tre dagar från hösten 1993. De särskilda
bestämmelserna för
Malmöhus län infördes efter förslag i prop. 1991/92:9 om jakt och
viltvård.
Riksdagen godtog förslaget (bet. 1991/92:JoU5, rskr. 1991/92:48). På
de tidigare
registrerade B-områdena och kalvjaktsområdena bedrivs således jakten
enligt de
principer som gällde för den allmänna jakten efter älg till år 1975.
Bakgrunden till ändringen var följande. Älgjaktsadministrationen och
älgjakten i
Malmöhus län skiljer sig markant från vad som gäller för övriga län.
Älgstammen
i detta län är mycket svag. Det beror till stor del på bristen på
lämpliga
älgbiotoper. Vidare är det från bl.a. skadesynpunkt inte heller
önskvärt eller
möjligt att hålla en tätare älgstam i länet. Under en rad år har
endast ca 250
älgar fällts per år. Av dessa har ca 200 fällts på A-områden. Under
älgjakten
1988 och 1989 bedrevs i länet älgjakt på ca 130 A-områden, ca 40
B-områden och
ca 600 generellområden. Administrationen av älgjakten i länet kostade
då ca
75 000 kr per år. Det var mer än för motsvarande arbete i
Södermanlands län där
ca 3 000 älgar sköts varje år på mer än 1 500 registrerade
älgjaktsområden.
Arbetet med och kostnaderna för administrationen av älgjakten i länet
stod
enligt propositionen inte i rimlig proportion till det antal älgar
som fälldes
på B-områdena och generellområdena. De tidigare B-områdena i länet
har
avregistrerats. Även för Malmöhus län gäller att generellområdena får
finnas
kvar till 1994 års utgång. När möjligheten att jaga älg på
generellområdena
upphör kommer jakten även på dessa marker att bedrivas under allmän
jakttid.
Jägarorganisationerna anser att den allmänna älgjakten i Malmöhus län
inte är
någon lämplig förvaltningsform för älgstammen. Antalet älgar har
minskat
kraftigt under senare år i såväl Kristianstads som Malmöhus län. De
fem dagars
allmän jakt som infördes i Malmöhus län under jakten år 1992, utom på
A-områden,
generellområden och älgskötselområden, innebär enligt
jägarorganisationerna att
älgstammen i Malmöhus län utsätts för en orimligt hård beskattning.
I östra delen av Malmöhus län längs gränsen mot Kristianstads län
råder enligt
organisationerna särskilda förhållanden. Inom ett område som i
huvudsak utgörs
av Sjöbo, Hörby, Höörs, Eslövs och Svalövs kommuner är i princip
såväl
älgbiotopen som övriga förhållanden likvärdiga med angränsande delar
av
Kristianstads län. Inom dessa områden kan en meningsfull älgvård och
älgjakt
bedrivas. Bland annat med hänsyn till viltvårdens mål som det
uttrycks i 4
jaktlagen är det angeläget att kunna behålla en lämpligt avvägd
älgstam inom
detta område av Malmöhus län.
Den allmänna älgjakten i Malmöhus län påverkar enligt
jägarorganisationerna
såväl älgstammen som inställningen till älgvården i de angränsande
delarna av
Kristianstads län. Länsgränsen utgör inte någon naturlig skiljelinje.
Älgstammen
inom området längs länsgränsen är i stället en gemensam resurs för
aktuella
delar av Kristianstads och Malmöhus län.
Länsstyrelsen i Malmöhus län har i sitt remissvar påtalat att
avskjutningen
under 1992 års jakt ökat något på de marker som inte utgör A-områden
medan
avskjutningen på A-områdena minskat något. Det förhållandet har
enligt
länsstyrelsen emellertid inträffat vid flera tidigare tillfällen
under den tid
den samordnade jakten pågick. Detta kan enligt länsstyrelsen därför
inte läggas
till grund för att påstå att den allmänna jakten i länet medfört en
orimligt
hård beskattning av älgstammen.
Det har vid regeringens beredning av ärendet inte framkommit att
jägarorganisationerna har fog för sina påståenden om den hårda
beskattningen av
älgstammen i länet. Under 1991 års älgjakt fälldes 48 älgar utanför
A-områdena.
Under 1992 års älgjakt, då de nya bestämmelserna införts, ökade
avskjutningen på
dessa områden till 57 älgar. År 1993 sjönk antalet fällda älgar
utanför A-om-
rådena dock till 36 djur. Sammantaget har det därför inte skett några
anmärk-
ningsvärda förändringar av jakten inom dessa områden. De förändringar
som
inträffat är inte av sådan storlek och karaktär att det finns
anledning att om-
pröva bestämmelserna om älgjakten i Malmöhus län. Regeringen delar
därför
länsstyrelsens bedömning att den nuvarande formen för älgjakt i
Malmöhus län är
en bra regleringsform. En återgång till de bestämmelser som gällde i
länet före
år 1992 skulle innebära en betydande administrativ och ekonomisk
belastning utan
motsvarande nytta för älgvården. De nuvarande bestämmelserna bör
därför
behållas. En anpassning av jakten till lämplig nivå kan ske genom
förändringar
av jakttiden. Ett exempel på detta är länsstyrelsens beslut år 1993
om en
begränsning till tre dagars jakttid. Regeringen vill också erinra om
jägarorganisationernas ansvar för att bl.a. informera jägarna om
jaktlagstift-
ningens intentioner om viltvården. Till organisationernas
arbetsuppgifter hör
bl.a. att följa viltvårdens och viltstammarnas utveckling och sprida
kännedom om
denna utveckling genom upplysning, rådgivning och information.
Svenska
jägareförbundet har därvid ett särskilt ansvar, eftersom förbundet
fått
förtroendet att biträda med ledningen av det praktiska jakt- och
viltvårdsarbetet i landet.

4.7 Överklagande av länsstyrelsens beslut i älgjaktsfrågor
Regeringens bedömning: Länsstyrelsens beslut i älgjaktsfrågor bör
inte kunna
överklagas av länsviltnämnd eller enskild ledamot av länsviltnämnd.
Regeringen
kommer senare att överväga om instansordningen vid överklagande av
beslut i
jaktfrågor.

Jägarorganisationernas förslag: Länsstyrelsens beslut om registrering
av
samtliga former av älgjaktsområden skall kunna överklagas hos
kammarrätten.
Länsstyrelsens beslut om riktlinjer för älgavskjutningen skall kunna
överklagas
till Statens naturvårdsverk av länsviltnämnd eller ledamot av
länsviltnämnd.
Länsstyrelsens beslut i övrigt om älgjakten skall inte kunna
överklagas.
Remissinstanserna: Förslaget om rätt för länsviltnämnden eller
ledamot av
nämnden att överklaga länsstyrelsens beslut avstyrks i allmänhet av
de remiss-
instanser som tagit upp frågan. Länsstyrelsen i Kronobergs län anser
dock att
särintressena i länsviltnämnden ibland leder till kompromissbeslut.
Det är då
rimligt att nämnden ges rätt att överklaga länsstyrelsens beslut i de
fall
länsstyrelsen gör en annan bedömning än nämnden. En enskild ledamot
bör dock
inte ges sådan rätt, utan i stället den organisation vars intressen
ledamoten
företräder. Skogsstyrelsen anser däremot att det inte gagnar
länsviltnämnden att
få ställning som part och sakägare gentemot länsstyrelsen. De
enskilda
ledamöterna sitter ofta i nämnden som företrädare för vissa
intressen.
Lantbrukarnas riksförbund och Skogsägarnas riksförbund tillstyrker
förslaget. De
anser att en lokal skötsel av älgstammen förutsätter att
länsstyrelsen är beredd
att anpassa tilldelningsnivån efter de lokala önskemålen. Gör inte
länsstyrelsen
det, bör en om- eller överprövning av länsstyrelsens beslut kunna
ske. Frågan
aktualiseras ytterligare när ersättningen för viltskador upphör den 1
januari
1995.
Ett flertal remissinstanser påpekar att länsviltnämnden enbart är ett
rådgivande
organ till länsstyrelsen. Några länsstyrelser framhåller att ett
överklagande av
rambesluten försenar länsstyrelsens handläggning av
tilldelningsbesluten. En del
länsstyrelser anför att rambesluten i princip endast anger det högsta
antal
älgar som bör fällas under jaktåret. Ramen är således ett inte
rättsligt
bindande beslutsunderlag. Länsstyrelsen i Västmanlands län anför att
den under
senare år inte har fastställt några ramar för älgtilldelningen.
Skälen för regeringens bedömning: Enligt 54 jaktlagen får
länsstyrelsens
beslut enligt 33 om registrering av licensområden överklagas hos
kammarrätten.
Övriga beslut enligt 33 lagen får inte överklagas.
Älgskötselområden
registreras emellertid av länsstyrelsen med stöd av 3
jaktförordningen. Sådana
beslut överklagas därför enligt 58 förordningen hos
Naturvårdsverket. Verkets
beslut får inte överklagas.
Länsviltnämnden är länsstyrelsens rådgivande organ i fråga om jakt
och viltvård.
Enligt 46 jaktförordningen består länsviltnämnden av nio ledamöter
som utses
av länsstyrelsen. I de tre nordligaste länen består nämnden av
ytterligare en
ledamot som representerar renägarna i länet. Nämndens ledamöter utses
i övrigt
efter förslag av skogsvårdsstyrelsen, jägarnas organisationer,
frilufts- och
naturvårdsintresset, trafiksäkerheten samt ägarna av jordbruksmark
och
skogsmark. Det ligger i sakens natur att de intressen som är
företrädda i
länsviltnämnden kan ha olika uppfattning om hur stor älgstammen i
länet bör vara
och om lämplig avskjutning. Med rambeslut avses den lämpliga
avskjutningen av
älg inom länet eller del av detta. I rambeslutet kan även bestämmas
den minsta
areal som skall krävas för licens att fälla en vuxen älg. Som en del
länsstyrelser har påpekat är rambesluten en del av länsstyrelsens
underlag vid
beslut om älgtilldelningen. Beslutet är inte rättsligt bindande.
Detsamma gäller
länsstyrelsens principbeslut om exempelvis könskvotering. Såväl
rambesluten som
principbesluten om könskvotering är att anse som led i en beslutsgång
som
resulterar i beslut om älgtilldelning för de enskilda
älgjaktsområdena. Dessa
ställningstaganden från länsstyrelsernas sida har följaktligen inte
karaktär av
överklagbara beslut.
Regeringen överväger för närvarande ett förslag om att första instans
vid
överklagande av beslut enligt jaktlagstiftningen skall vara länsrätt
i stället
för kammarrätt. Länsstyrelsens beslut om registrering av
älgjaktsområden bör
kunna överklagas till samma myndighet oavsett vilken form av
jaktområde
registreringen avser. Någon ändring av instansordningen bör mot denna
bakgrund
inte ske nu.

5 Rennäringslagstiftningen
Regeringens förslag: I likhet med vad som gällde före den 1 juli 1991
skall alla
länsstyrelsens och Statens jordbruksverks beslut enligt
rennäringslagen
(1971:437) få verkställas även om besluten har överklagats. Den
myndighet som
skall pröva ett överklagande kan dock besluta att verkställighet inte
får ske.

Skälen för regeringens förslag: De med rennäringen sammanhängande
frågorna
sköttes tidigare i huvudsak av lantbruksnämnderna i Jämtlands,
Västerbottens och
Norrbottens län. Vissa frågor hörde emellertid till länsstyrelsens
ansvarsområde, bl.a. antagande av medlem i sameby i vissa fall,
registrering av
stadgar för sameby, förordnande av syssloman, ärenden om extra
renräkning,
förordnande i vissa fall om slakt och försäljning av renar samt
ansökningar om
registrering av renmärken. Den 1 juli 1991 övertog länsstyrelsen
lantbruksnämndens uppgifter. Samtidigt inrättades Statens
jordbruksverk, som
bl.a. övertog Lantbruksstyrelsens arbetsuppgifter.
Före den 1 juli 1991 gällde följande. Lantbruksnämndens beslut
överklagades
enligt 98 första stycket rennäringslagen hos Lantbruksstyrelsen.
Lantbruks-
styrelsens beslut överklagades enligt paragrafens andra stycke hos
regeringen.
Länsstyrelsens beslut överklagades enligt 99 första stycket hos
kammarrätten.
Enligt 101 lagen fick beslut enligt 98 och 99 första stycket
verkställas
utan hinder av att talan förs mot beslutet, om inte
besvärsmyndigheten beslutar
annat. Detta innebar att samtliga beslut av lantbruksnämnden,
länsstyrelsen och
Lantbruksstyrelsen som rörde rennäringslagen kunde verkställas trots
att
beslutet överklagats.
Till följd av riksdagens olika beslut om att länsstyrelserna skulle
överta lant-
bruksnämndernas arbetsuppgifter och om inrättande av Jordbruksverket
skedde
vissa ändringar i rennäringslagen från den 1 juli 1991 (prop.
1990/91:27, bet.
1990/91:BoU5, rskr. 1990/91:65 och prop. 1990/91:99, bet.
1990/91:JoU27, rskr.
1990/91:276). I 99 lagen preciserades i ett nytt första stycke
vilka beslut av
länsstyrelsen som får överklagas hos kammarrätten. I ett nytt andra
stycke
föreskrevs att länsstyrelsens beslut i övrigt får överklagas hos
Jordbruksverket. I ett nytt tredje stycke föreskrevs vidare att
Jordbruksverkets
beslut får överklagas hos regeringen. Vidare upphävdes 98 lagen. Av
förbiseende skedde inte någon ändring av 101 lagen. Detta medför
att från den
1 juli 1991 endast beslut som enligt 99 första stycket lagen
överklagas hos
kammarrätt får verkställas omedelbart. Däremot får sådana
länsstyrelsebeslut som
överklagas hos Jordbruksverket och beslut av Jordbruksverket som
överklagas till
regeringen inte längre verkställas omedelbart. Någon sådan ändring
var inte
avsedd. Bestämmelsen i 101 rennäringslagen bör därför ändras så att
ett beslut
får verkställas omedelbart oavsett till vilken myndighet det skall
överklagas. I
sak kommer därmed att gälla samma bestämmelser som före den 1 juli
1991.
9

Bilaga
Sammanfattning av Jägarnas riksförbunds och Svenska jägareförbundets
förslag
till älgjakten efter år 1994
1 A-områden
33 jaktlagen ändras så att A-licens med lång jakttid medges för
varje jakt-
område med över 50 ha sammanhängande markinnehav om jakträttshavaren
så önskar,

- A-område med en areal, som understiger hälften av den areal som
erfordras för
rätt att fälla ett vuxet djur årligen tilldelas en kalv,
- A-område med en areal, som uppgår till minst hälften av den areal
som erford-
ras för att fälla ett vuxet djur, skall vartannat år tilldelas en
kalv och
vartannat år ett valfritt djur - kalv eller vuxet,
- jakttiden på A-område skall vara 70 dagar eller den längre eller
kortare tid
som länsstyrelsen bestämmer,
- länsstyrelsen får besluta att under viss del av jakttiden jakt
endast får
bedrivas efter visst slag av älg - exempelvis kalv.

2 Överföring av generellområden
Ett informationsprogram genomförs för att bl.a. uppnå så stor
anslutning som
möjligt av generellområdena till samordnade jaktliga enheter,

- så långt möjligt skall generellområdena erbjudas att ingå i
samordnade
jaktliga enheter,
- överföring av generellområden som omfattar 20 ha eller mer till
B-områden sker
automatiskt om jakträttshavaren inte genom anmälan redovisat att
han önskar få
området registrerat på annat sätt,
- överföring av generellområde med en areal som understiger 20 ha
till annan
jaktlig enhet - utom kalvjaktsområde - sker efter anmälan, blankett
för
anmälan skall tillställas jakträttshavaren från länsstyrelsen. Sker
ingen
anmälan kommer generellområdet att bli kalvjaktsområde,
- jakträttshavaren på sådant generellområde, som omfattar en
sammanhängande
areal av 50 ha kan i anmälan välja mellan registreringsformerna
A-område -
alternativt B-område,
- generellområde som ingår i någon form av jaktlig samverkan inför
jakten år
1995 utan att ännu vara omregistrerat till B-område har rätt att
avgiftsfritt
få området registrerat som B-område om samverkan inte skulle
fungera och under
förutsättning att registrering som B-område begärs inom tre år
räknat från den
31 januari 1995.

3 B-områden
För registrering som B-område - med rätt att fälla ett valfritt djur,
kalv eller
vuxet, under kort jakttid - skall krävas en minsta sammanhängande
areal av 5 ha;
områden som inte uppfyller detta krav blir kalvjaktsområden,
- några särskilda skäl för registrering av sådana B-områden
omfattande minst 5
ha sammanhängande areal skall inte krävas,
- tidigare registrerade B-områden skall bestå oavsett areal,
- registrerade B-områden, som ingår i annan jaktlig samverkan, har
rätt att
avgiftsfritt återgå till B-område om samverkan inte skulle fungera
och under
förutsättning att återföring till B-område begärs inom tre år från
det området
ingick i den aktuella samverkansformen,
- om könskvotering eller förbud att fälla visst slag av älg beslutas
skall samma
regler gälla för såväl A- som B-områden,
jakttiden på B-område skall vara två till sju dagar enligt
länsstyrelsens
bestämmande,
- jakttiden för län eller länsdel skall anpassas så att avskjutningen
per
arealenhet motsvarar den på A-områdena.

4 Registreringsavgift
Ny- och omregistreringar av samtliga former av älgjaktsområden inför
1995 års
jakt befrias från avgift.

5 Kalvjaktsområden
Jakttiden skall vara två till sju dagar enligt länsstyrelsens
bestämmande -
jakttidens längd skall vara densamma som för B-områdena.

6 Den allmänna älgjakten i Malmöhus län
Malmöhus län skall få omfattas av samma system för älgjakten som
gäller i övriga
delar av landet,

- om inte hela Malmöhus län får omfattas av det i övriga Sverige
gällande
älgjaktssystemet skall i vart fall Sjöbo, Hörby, Höörs, Eslövs och
Svalövs
kommuner få omfattas av detta.

7 Överklagande
Länsstyrelsens beslut om registrering av samtliga former av
älgjaktsområden
skall kunna överklagas till kammarrätten,

- länsstyrelsens beslut angående ramar för skötseln av älgstammen
inom län eller
del av län får överklagas till Statens naturvårdsverk av
länsviltnämnden eller
enskild ledamot/ledamöter av nämnden,
- länsstyrelsens skötselbeslut - tilldelning, tid och könskvotering -
skall i
övrigt inte kunna överklagas.
10
Jordbruksdepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 17 mars 1994

Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B.
Westerberg,
Friggebo, Johansson, Hörnlund, Olsson, Svensson, Hellsvik, Wibble,
Björck,
Davidson, Könberg, Odell, Ask

Föredragande: statsrådet Olsson

Regeringen beslutar proposition 1993/94:193 Licensområden för älgjakt
m.m.
11