Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Regeringens proposition 1993/94:190

1993/94:190

Enhetliga regler för överklagande till hovrätt och  °P

Högsta domstolen m.m.

Regeringen överlämnar denna proposition tiU rikscfegen. Stockhohn den 24 mars 1994

Cari Bildt

Gun Hellsvik (Justitiedepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås ett enhetUgt system för överklagande av de aU­märma domstolamas avgöranden. Reformen innebär att rätts-medelsbeteckningama "vad", "besvär" och "revision" utmönstras ur rättegångsbalken. I stäUet används genomgående uttrycket "överklagan­de", som CKkså successivt ersätter uttrycket "fullföljd av talan". Genom reformen sker det en språkUg mcxlemisering av nästan samtUga bestämmelser i rättegångsbalken som särskilt avser processen i hovrätt eller Högste domstolen. Dämtöver föresläs ändringar bl.a. när det gäller användningen av telefax i rättegång, när det gäUer minimiantalet ledamöter i Högste domstolen och Regeringsrätten, när det gäUer prövningstiUstånd för överklagande angående enskflcfe anspråk cK;h när det gäller advokaters rätt att driva sin verksamhet i aktiebolagsform.

1 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 190


 


Innehållsförteckning                                      Prop. 1993/94:190


1               Förslag tiU riksdagsbeslut...............................     4

2               Lagtext   ....................................................     5


rättegångsbalken   . .. 5

äktenskapsbalken... 74

jordabalken   ......... 75

brottsbaUcen......... 76

2.1           Försfeg tiU lag om ändring

2.2           Förslag tiiU feg om ändring

2.3           Förslag tiU lag om ändring

2.4           Förslag tiU feg om ändring

2.5           Förslag tiU feg om ändring i utsökningsbalken   77

2.6           Försfeg tiU feg om ändring i fegen (1955:227) om inskrivning av rätt tifl luftfertyg     79

2.7           Försfeg  tiU  lag  om  ändring  i  mfljöskyddsfegen (1969:387)     80

2.8           Förslag    tiU   lag   om   ändring   i   ackordslagen (1970:847)    82

2.9           Förslag tiU lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar          83

2.10        Förslag tiU feg om ändring i lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister     84

2.11        Förslag tiU feg om ändring i lagen (1976:839) om Stetens va-nänuid      87

2.12        Förslag   tiU   lag   om   ändring   i   sekretesslagen (1980:100)            89

2.13        Förslag tiU lag om ändring i lagen (1982:80) om anställningsskydd          90

2.14        Förslag    tiU    lag    om    ändring    i    vattenlagen (1983:291)       91

2.15        Förslag tiU lag om ändring i lagen (1984:404) om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter      93

2.16        Förslag   tiU   lag   om   ändrad   lydelse   av   fegen (1984:649) om förefegshypotek         95

2.17        Förslag    tiU   lag    om    ändring    i   konkurslagen (1987:672)        96

2.18        Förslag tiU lag om ändring i sjölagen (1994:000)   ...   97

 

3               Ärendet och dess beredning   ......................... 98

4               Nuvarande förfåranderegler............................. 99

5               Ett enhedigt system för överklagande.............     101

6               Användningen av telefax i rättegång...............     106

7               Antalet justitieråd och regeringsråd................     109

8               PrövningstiUständ för överklaganden som gäUer enskflda anspråk         Ill


 


3               Advokatverksamhet i aktiebofeg....................     114    Prop. 1993/94:190

4               Kosmader och ikraftträdande.........................     117

5               Förfettningskommentar................................    117

rättegångsbalken   ...                          117

äktenskapsbalken ...                          149

jordabalken   ..... ....................... 149

brottsbaUcen..... ....................... 150

utsökningsbalken ...                          150

11.1       Försfeget tifl feg om ändring

11.2       Förslaget till feg om ändring

11.3       Förslaget tifl lag om ändring

11.4       Förslaget tifl lag om ändring

11.5       Förslaget tifl lag om ändring

11.6       Förslaget tiifl lag om ändring i fegen (1955:227) om inskrivning av rätt tifl luftfertyg...........................................    150

11.7       Försfeget tifl lag om ändring i mfljöskyddsfegen (1969:387)         150

11.8       Förslaget   tifl   lag   om   ändring   i   ackordslagen (1970:847)             151

11.9       Förslaget tifl lag om ändring i fegen (1971:289) om allmänna förvalttiingsdomstolar   ........................     151

11.10    Förslaget tifl lag om ändring i lagen (1974:371) om rättegängen i arbetstvister........................................................     151

11.11    Förslaget tifl lag om ändring i fegen (1976:839) om stetens va-nämnd     152

11.12    Förslaget   tifl   lag   om   ändring   i   sekretesslagen (1980:100)           153

11.13    Förslaget tifl feg om ändring i fegen (1982:80) om anställningsskydd        153

11.14    Förslaget    tiU    lag    om    ändring    i    vattenlagen (1983:291)         153

11.15    Förslaget tifl lag om ändring i lagen (1984:404) om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter........................     153

11.16    Förslaget tiU lag om ändring i lagen (1984:649) om företegshypotek        154

11.17    Förslaget   tiiU   lag   om   ändring   i   konkurslagen (1987:672)            154

11.18    Förslaget tiU feg om ändring i sjöfegen (1994:000)   .    154

Bilaga I        Domstolsutredningens lagförslag    ........ 155

Bilaga 2       Justitiedepartementets lagförsfeg angående

49 kap. 12 a § rättegångsbalken.............. 223

Bilaga 3        Advokatsamfundets lagförslag   ........... 224

Bilaga 4        Förhåflandet meflan nuvarande och föreslagna

paragrafbeteckningar i 49-56 kap. RB   ..... 225

Bilaga 5        Lagrådsremissens lagförsfeg   ............. 228

Bilaga 6       Lagrådets yttrande   .......................... 322

Utdrag  ur protokofl  vid  regeringssanunanträde den 24  mars

1994........................................................    338


 


1      Förslag till riksdagsbeslut                       Prop. 1993/94:190

Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag tifl

1           lag om ändring i rättegångsbalken,

2           feg om ändring i äktenskapsbalken,

3           lag om ändring i jordabalken,

4           lag om ändring i brottsbalken,

5           lag om ändring i utsökningsbalken,

6           lag om ändring i lagen (1955:227) om inskrivning av rätt tiU luftfartyg,

7           lag om ändring i mfljöskyddsfegen (1969:387),

8           lag om ändring i ackordslagen (1970:847),

9           lag om ändring i fegen (1971:289) om allmänna förvaltnings­domstolar,

10        lag om ändring i lagen (1974:371) om rättegängen i arbets­tvister,

11        lag om ändring i lagen (1976:839) om stetens va-nämnd,

12        lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),

13        lag om ändring i lagen (1982:80) om anställningsskydd,

14        lag om ändring i vattenlagen (1983:291),

15        lag om ändring i lagen (1984:404) om stämpelskatt vid m-skrivningsmyndigheter,

16        lag om ändring i lagen (1984:649) om företegshypotek,

17        lag om ändring i konkursfegen (1987:672) och

18        lag om ändring i sjölagen (1994:000).


 


2     Lagtext

2.1    Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom föreskrivs i fråga om rättegångsbalken

dels att 32 kap. 7 §, 50 kap. 30 § och 51 kap. 31 § skafl upphöra att gälfe,"

dels att mbrflcema före 50 och 51 kap. skafl ha följande lydelse,

dels att 3 kap. 4, 6 och 7 §§, 8 kap. 4 och 8 §§, 17 kap. 7, 12 och 13 §§, 30 kap. 5, 10 och 11 §§, 32 kap. 2 §, 33 kap. 3 §, 42 kap. 17 a §, 49 kap., 50 kap. 1-25, 27 och 29 §§, 51 kap. 1-23, 24, 25, 27, 29 och 30 §§, 52-57 kap., 58 kap. 11 § samt 59 kap. skafl ha följande lydelse.


Prop. 1993/94:190


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


 


3 kap.

Regeringen förordnar ett av justitieråden att vara domstolens ord­förande.

omständighet inte kan tjänstgöra i Högste domstolen, får den som avgått med ålderspension från sin tjänst som justitieråd förordnas att tiUfälUgt tjänstgöra som ersättare. Vad som i lag eUer annan förfettning föreskrivs om justitieråd skaU även tiUämpas på ersättare.


Högste domstolen utgöres av tjugotvå justitieråd efler det högre antal som av särskilda skäl finnes erforderligt. Justitieråden skola vara lagfema. De få icke inneha eller utöva annat ämbete.

Högste domstolen skaU vara delad i tvä eller flera avdehungar. Avdelningama äro lika behöriga att upptaga mål, som Högste domstolen handlägger

Högste domstolens ordförande är tillika ordförande på en avdelning. Ordförande pä annan avdehung är det justitieråd som regeringen för­ordnar.

Justitieråden indelas tifl tjänst­göring pä avdelrungama fÖr viss tidspericxl eifligt gmnder som Högsfe domstolen beslutar.

När ett justitieråd  på gmnd av


Högste domstolen består av tjugo justitieråd eUer det högre antal som behövs. Justitieråden skall vara lagfåma. De får inte in­neha eUer utöva något annat ämbete.

Högste domstolen skaU vara defed i två eller flera avdehungar. Avdelningama är lika behöriga att ta upp mål som Högste domstolen handlägger.

Högste domstolens ordförande är även ordförande på en avdehung. Ordförande på annan avdelning är det justitieråd som regeringen för­ordnar.

Justitieråden  indefes  tifl  tjänst­göring pä avdelningama för viss tidspericxl enUgt de gmnder som Högste domstolen beslutar, sjukdom eUer därmed jämförUg


'Senaste lydelse av 32 kap. 7 § 1987:747. -Senaste lydelse 1991:1819.


 


6§'

En avdelning av Högste domstolen är domfÖr med fem ledamöter Fler än sju ledamöter fär inte sitte i rätten.

Om prövningen är av enkel beskaffenhet, är avdelningen domför med tre ledamöter vid prövning av

1.     frågor om förenmg av mål enhgt 14 kap. 7 a §,

2.   besvär över hovrätts av vis- 2. överklagaruie av hovrätts av-
ningsbeslut som avses i 54 kap.    visningsbeslut som avses i 54 kap.

77§,

3. frågor om avvisning av ett överklagaruie hos Högsta domsto­len.

16%,

3.   frågor om avvisning av revi­sionstalan enligt 55 kap. 6 och 7 %% eller av besvärstalan enligt 56 kap. 6 och 7 %%,

4.    frågor om häktning och reseförbud som avses i 55 kap. 8 § andra stycket tredje meningen,

5.    ansökningar om resning eUer äterstäUande av försutten tid eUer

6.    besvär över domviUa.         6. klagan över domviUa.

Har Högste domstolen tidigare lämnat en ansökan om resning från samma sökande beträffande samma avgörande utan bifeU cwh anför sökanden inget nytt som är av betydelse för prövningen av ansökningen, är avdelningen domför med en ledamot, om ansökningen avslås eUer avvisas.

Frågor om prövningstfllstånd får avgöras av en ledamot. Fler än tre ledamöter får inte delte. Frågor om prövrungstillstånd som har för­klarats vilande enhgt 54 kap. 11 § andra stycket avgörs dock av de ledamöter som prövar målet.

Vid beslut om avskrivning av mål efter återkallelse och vid prövning av frågor som avses i 55 kap. 8 § andra stycket förste och andra me­ningarna är avdehiingen domför med en ledamot.


Prop. 1993/94:190


 


7§'

Dä avdelning behandlar ansökan om resning eUer besvär över domvflla i något av Högste dom­stolen avgjort mål, må ej ledamot, som deltegit i det tidigare av­görandet, tjänstgöra på avdel­ningen, om domfört antal leda­möter ändå är att tiflgå inom dom­stolen.


När en avdelning behandlar ansökan om resning efler klagan över domvilfe i ett mål som avgjorts av Högste domstolen, r irUe någon ledamot som deltegit i det tidigare avgörandet tjänstgöra på avdelningen, om tillräckligt an­tal ledamöter ändå finns att tiflgå inom domstolen.


'Senaste lydelse 1989:352. 'Införd genom 1972:147.


 


8 kap.

4§'


Vid utövande av sin verksamhet skall advokat redbart och nitiskt utföra horwm arförtrodda uppdrag och i allt iakttaga god advokatsed. Om tysmadsplUa for advokat vid allmän advokatbyrå föreskrivs i 9 kap. 9 § sekretesslagen (1980:100). Annan advokat är skyldig att, där god advokatsed så fordrar, förtiga vad han erfar i sin yrkesutövning.

\érksamhet som advokat får icke bedrivas i bolag med annan än advokat eller i aktiebolag, om ej advokatsamfundets styrelse med­giver undanteg.

Det åligger advokat att håfla penningmedel och andra tifl-gångar, som tillhöra hans huvud­män, skilda från vad honom tifl-hör


En advokat skall i sin verksam­het redbart och nitiskt utföra de uppdrag som arförtrotts horwm cxh iaktta gcxl advokatsed. I fråga om tysbudspUkt för advokat vid allmän advokatbyrå finns be­stämmelser i 9 kap. 9 § sekrc-tessfegen (1980:1(X)). Annan advo­kat är skyldig att förtiga vad han får kännedom om i sin yrkesutöv­ning när god advokatsed kräver detta.

I advokatverksamhet som bedrivs i bolagsform får erulast advokat vara delägare eller bolagsman, om inte advokatsamfundets styrelse medger undanteg.

En advokat är skyldig att hålfe sina huvudmäns pengar och andra tillgångar avskilda firån det som tillhör honom själv.


Prop. 1993/94:190


8§*

Den som vägrats möäde i eller utesluttts ur advokatsamfundet får överklaga beslutet hos Högsta domstolen. Justitiekanslem får hos Högsta domstolen överklaga ett beslut enligt 7 % av samfåndets styrelse eller något annat organ inom samfundet.

Har inträde i advokatsamfiindet vägrats någon eller har någon utesluttts dämr, må hänföra talan mot beslutet. Då det organ inom samftindet, som äger vidtaga åt­gärd enligt 7 %, meddelat beslut i fråga som där avses, må talan mot beslutet föras av Justitiekanslem.

Talan skall föras genom besvär till Högsta domstolen.

kap.

7

17

7§

En dom skafl avfettas skriftUgen och i skilda avdelningar ange

1.    domstolen samt tid och stäfle för domens meddelande,

2.    partema samt deras ombud efler biträden,

Dom   skafl   avfetfes   skriftligen och i skilda avdelningar angiva:

1.    domstolen samt tid och stäfle för domens meddelande;

2.    partema samt deras ombud eller biträden;

'Senaste lydelse 1980:101. 'Senaste lydelse 1963:149. 'Senaste lydelse 1976:567.


 


3. domslutet;

4.   partemas yrkanden och in­
vändningar samt de omständig­
heter, vara de gmndats; samt

5.  domskälen med uppgift å vad
i målet är bevisat.

Högre rätts dom skafl, i den mån det finnes erforderligt, innehåUa redogörelse for lägre rätts dom.

Äger part fållfölja talan rrwt dom eller söka återvinning, skaU i domen givas till känna, vad han därvid har att iakttaga. Om un­derrättelse, som tillika skall med­delas i hovrätts dom, stadgas i 54 kap. 14 %.


3. domslutet,

4.   partemas yrkanden och in­
vändningar samt de omständig­
heter som dessa gmntfets på och

5.   domskälen med uppgift om
vad som är bevisat i målet.

En högre rätts dom skaU i den utsträckning det behövs irmehäUa en redogörelse för lägre rätts dom.

Om en part har rätt att överkla­ga eUer att ansöka om återvin­ning, skaU det i domen anges vad han j så fall skall iaktta.


Prop. 1993/94:190


 


12 §


Vid i 2 och 9 §§ är stadgat om dom äge motsvarande tilllämpning i fråga om slutUgt beslut. Ä sådant beslut skola ock bestämmelsema i 1 och 10 §§ tiUämpas, om frå­gans beskaffenhet fordrar det. Meddelas slutiigt beslut i samband med dom, skaU det upptagas i domen.

Åger part fållfölja talan nwt slutligt beslut eUer göra ansökan om åtempptegande, skall i beslutet givas till känna, vad han därvid har att iakttaga. Om uruierrättelse, som tillika skall meddelas i hovrätts beslut, stadgas i 54 kap. 14%.


Det som sägs i 2 och 9 §§ om dom skall tillämpas i fråga om slutUgt beslut. Beträffande ett sådant beslut skall även 1 och 10 §§ tiUämpas, om det behövs med hänsyn till frågans beskaffen­het. Meddelas slutUgt beslut i samband med dom, skall det tas in i domen.

Om en part har rätt att överkla­ga eller att ansöka om åtempp­tegande av målet, skaU det i beslutet anges vad han / så fall skall iaktta.


 


13 §

Beslut, som ej är slutiigt, skaU, i den mån det erfordras, angiva de skäl, vara beslutet gmndas.

Har den som viUra talan mot beslut under rättegången att an­mäla missnöje, skaU det tillkän­nagivas. Skall mot sådant beslut talanföras särskflt, give rätten ock det till känna. Den som vill föra talan mot beslutet äge hos rätten


Ett beslut som irUe är slutUgt skafl i den utsträckning det behövs ange de skäl som det gmndas på.

Om den som vifl överklaga ett beslut under rättegången måste anmäfe missnöje, skafl det anges i beslutet. Får ett sådant beslut överklagas särskflt, skall också det anges. Rätten skall på begäran lämna   den   som   vill   överklaga


 


erhålla underrättelse om vad han eljest har att iakttaga.

Meddelas beslut, som ej är slut­ligt, i samband med dom eller slutUgt beslut, skaU det upptagas däri. Skall mot beslutet föras särskild talan, give rätten till känna, vad den som vfll fållfölja talan har att iakttaga.

Om underrättelse, som tillika skall meddelas i hovrätts beslut, stadgas i 54 kap. 14 §.


upplysning om vad denne i övrigt skall iaktta.

Om ett beslut som irUe är slutUgt meddelas i samband med dom eUer slutUgt beslut, skaU det tas in i domen eller det slutliga beslutet. Får beslutet överklagas särskilt, skall rätten ange vad den som viU överklaga skall iaktta.


Prop. 1993/94:190


 


30

5 Dom   skaU   avfettes   skriftligen och i skilda avdelningar angiva:

1.    domstolen samt tid och stäfle för domens meddelande;

2.    partema samt deras ombud eller biträden och den tflltalades försvarare;

3.    domslutet;

4.   partemas yrkanden och de
omständigheter, vara de gmndats;
samt

5.  domskälen med uppgift ä vad
i målet är bevisat.

Högre rätts dom skaU, i den mån det finnes erforderligt, innehålfe redogörelse för lägre rätts dom.

Äger part fållfölja talan mot dom, skaU i domen givas till känna, vad han därvid har att iakttaga. Om underrättelse, som tillika skall meddelas i hovrätts dom, stadgas i 54 kap. 14 %.


kap.

§»

En dom skaU avfetfes skriftUgen och i skilcfe avdelningar ange

1.  domstolen samt tid och stäfle
för domens meddelande,

2.   partema samt deras ombud
eller biträden och den tifltalades
försvarare,

3. domslutet,

4.     partemas yrkanden cx;h de omständigheter som dessa gmn­dats på och

5.     domskälen med uppgift om vad som är bevisat i målet.

En högre rätts dom skafl i den utsträckning det behövs innehålfe en redogörelse för lägre rätts dom.

Om en part har rätt att överkla­ga, skafl det i domen cmges vad han i så fall skall iaktta.


 


10 Vid i 2 och 7 §§ dr stadgat om dom äge motsvarande tillämpning i fråga om slutiigt beslut. 7 den mån ej annat föreskrivits, skola ock bestämmelsema i 5 och 8 §§


Det som sägs i 2 och 7 §§ om dom skall tillämpas i fråga om slutUgt beslut. När inte annat är föreskrivet skall även 5 och 8 §§ tiUämpas beträffande ett sådant be-


'Senaste lydelse 1969:101. 'Senaste lydelse 1982:1123.


 


tillämpas å sådant beslut, om frågans beskaffenhet fordrar det. Meddelas slutiigt beslut i samband med dom, skafl det upptagas i do­men.

Äger part fållfölja talan mot slutligt beslut efler göra ansökan om åtempptegande, skafl i beslutet givas till känna, vad han därvid har att iakttaga. Om underrättelse, som tillika skall meddelas i hov­rätts beslut, stadgas i 54 kap. 14%.


slut, om det behövs med hänsyn till frågans beskaffenhet. Med­delas slutUgt beslut i samband med dom, skaU det tas in i domen.

Om en part har rätt att överkla­ga eUer att ansöka om åtempp­tegande av målet, skaU det i beslutet anges vad han i så fall skall iaktta.


Prop. 1993/94:190


 


11 §

Beslut, som ej är slutUgt, skaU, i den mån det erfordras, angiva de skäl, vara beslutet gmndas.

Har den som viU föra talan mot beslut under rättegängen att an­mäla missnöje, skaU det tillkänna­givas. Skall mot sådant beslut talanföras särskflt, give rätten ock det till känna. Den som vill föra talan mot beslutet äge hos rätten erhålla underrättelse om vad han eljest har att iakttaga.

Meddelas beslut, som ej är slut­ligt, i samband med dom eUer slutiigt beslut, skafl det upptagas däri. Skall nwt beslutet föras särskild talan, give rätten till känna, vad den som vifl fållfölja talan har att iakttaga.

Om underrättelse, som tillika skall meddelas i hovrätts beslut, stadgas i 54 kap. 14 %.


Ett beslut som irUe är slutUgt skaU i den utsträckning det behövs ange de skäl som det gmndas på.

Om den som viU överklaga ett beslut under rättegången måste anmäla missnöje, skaU det anges i beslutet. Får ett sådaru beslut överklagas särskflt, skall också det anges. Rätten skall på begäran lämna den som vill överklaga upp­lysning om vad denne i övrigt skall iaktta.

Om ett beslut, som irue är slut­Ugt meddelas i samband med dom eUer slutiigt beslut, skaU det tas in i domen eller det slutliga beslutet. Får beslutet överklagas särskilt, skall rätten ange vad den som viU överklaga skall iaktta.


32 kap.

2 §10


Skall stämning eUer vade-, be­svärs- eller revisionsinlaga del­givas genom parts försorg och har ej, då rätten företager målet, till denna inkommtt bevis, att del­givning skett inom föreskriven tid


SkaU en stämning eUer ett över­klagaruie delges genom en parts försorg och har det, när rätten skall handlägga målet, inte kom­mtt in något bevis till rätten om att delgivning skett på föreskrivet


 


'"Senaste lydelse 1970:429.


10


 


och på föreskrivet sätt, samt ej heller motparten instäUt sig eUer avgivtt svaromål, genmäle eller förklaring, vare partens talan för-fåUen. Underrättelse härom skaU iruagas i rättens föreläggande om delgivningen.

33

3 Inlaga eller annan handling anses ha inkommtt tiU rätten den dag då handlingen eUer avi om betald postförsändelse, / vilken handlingen är innesluten, anlänt till rätten eUer kommit behörig tjänsteman tiU hända. Underrättes rätten särskilt om att tetegram till rätten anlänt tfll telegrafanstalt, anses telegrammet ha inkommtt redan när underrättelsen nått behö­rig tjänsteman.

Kan det antagas att handlingen eller avi om denna viss dag av-lämnats i rättens kansU eUer av­skilts för rätten pä postanstalt, an­ses den ha inkommit den dagen, om den kommit behörig tjänste­man till hända närmast följande arbetsdag.

Telegram eller annat meddelande som ej är undertecknat skall be­kräftas av avsändaren genom undertecknad handling, om rätten begär det.


sätt och har inte heUer motparten instäUt sig eUer yttrat sig över saken, är partens talan förfeUen. En upplysning om detta skaU tas in i rättens medgivande till parten att ombesörja delgivningen.

kap.

§"

En handUng anses ha kommit in tiU rätten den dag dä handlingen eUer en avi om betald postför­sändelse som innehåller hand­lingen anlänt tiU rätten eller kom­mit en behörig tjänsteman tfll ban­da. Underrättes rätten särskilt om att ett meddelande tifl rätten anlänt tfll ett telebefordringsföretag, an­ses meddelandet ha kommit in re­dan när underrättelsen nått en be­hörig tjänsteman.

Kan det aruas att handlingen eller en avi om denna en viss dag har larmats i rättens kansU efler avskilts för rätten på postanstalt, anses den ha kommit in den dagen, om den kommit en behörig tjänsteman tfll hända närmast följande arbetsdag.

Om det behövs får rätten begära att ett telefax efler annat med­delande som sakruir avsändarens underskrift i original bekräftas av avsändaren genom en i original undertecknad handUng. Har rät­ten begärt en sådan bekräftelse men inte fått någon, får rätten bortse från meddelandet.


Prop. 1993/94:190


42 kap.

17 a §' I 56 kap. 75 - 77 §§ finns be-      I 56 kap. 13 - 75 §§ finns be­stämmelser om att tingsrätten får    stämmelser om att tingsrätten fär


"Senaste lydelse 1973:240. '-Införd genom 1989:352.


11


 


hänskjute en fråga tiU prövning av Högste domstolen.


hänskjute en fråga tiU prövning av Högste domstolen.


Prop. 1993/94:190


49 kap.
Om fullföljd av talan mot under-    Om rätten att överkka tingsrätts
rätts dom och beslut
             domar och beslut


1§"

En tingsrätts dom får överklagas, om inte armat är föreskrivet.

När en tingsrätt meddelar dom i fall som avses i 17 kap. 5 % andra stycket, skall rätten med hänsyn till omständigheterrui be­stämma om domen skall få över­klagas särskilt eller erulast i sam­band med att tingsrättens slutliga avgörande överklagas.

Talan rrwt underrätts dom skall föras gerwm vad.

Har partema skriftligen avtalat att irue överklaga en dom som meddelas med anledning av en uppkommen tvist eller en framtida tvist som kan härledas till ett visst angivet rättsförhållande, gäller av­talet, om saken är sådan att för­likning därom är tillåten. Ett avtal som ingåtts före tvistens uppkomst gäller dock inte i mål som avses i 1 kap. 3 d % första stycket.

En utfästelse att inte överklaga som har gjorts efter domen gäller, om saken är sådan att förlikning därom är tillåten.

Den, mot viUcen en tredskcxlom givits, fär inte överklaga domen. Be­stämmelser om hans rätt tfll återvinning i anledning av sådan dom finns i 44 kap. 9 §.


7a§"

När en tingsrätt meddelar dom i fall som avses i 17 kap. 5 % andra stycket, bestämmer rätten med hänsyn till omständigheterrui om talan rrwt domen skall föras särskilt eller endast i samband med talan mot tingsrättens slutliga avgörarule. Talan förs gerwm vad.


2%

Har partema skriftligen avtalat att inte överklaga en dom som meddelas med anledning av en uppkommen tvist eller en framtida tvist som kan härledas till ett visst angivet rättsförhållande, gäller av­talet, om förlikning om saken är tillåten. Ett avtal som ingåtts före tvistens uppkomst gäller dock inte i mål som avses i 1 kap. 3 d % första stycket.

En utfästelse att irue överklaga som har gjorts efter domen gäller, omförlikning om saken är tillåten.


 


"Senaste lydelse 1989:656. "Införd genom 1990:443.


12


 


2%

Talan rrwt underrätts slutUga beslut skall föras gerwm besvär. Meddelas i samband med dom beslut, varigerwm saken till viss del ej upptages till prövning, skall dock talan mot beslutet föras genom vad.

Åger part göra ansökan om åter-upptegande av mål, som avgjorts genom slutUgt beslut, må han ej fållfölja talan mot beslutet.

i§"

Har en tingsrätt i beslut under rättegången ogfllat jäv mot domare eller invändning om rättegängs-hinder, skafl den part som vfll föra talan mot beslutet anmäla missnöje. Sådan anmälan skafl göras genast, om beslutet med­delats vid ett sammanträde, och annars inom en vecka från den dag då parten fick del av beslutet. Försummar parten dette, har han inte längre rätt att föra talan mot beslutet. Om en part anmäler missnöje, bestämmer rätten med hänsyn till omständighetema, om talan skall föras särskflt eller endast i samband med talan mot dom efler slutiigt beslut. Särskild talan skall föras genom besvär.

4§"

Talan mot underrätts beslut under rättegången skall föras sär­skilt, om rätten

1.   avvisat ombud, biträde efler försvarare eller ogfllat ett yrkande härom;

2.   ogillat tredje mans yrkande att få som iruervenieru deltaga i rättegången;


En tingsrätts slutUga beslut får överklagas, om inte anruit är föreskrivet. Har en part rätt att ansöka om åtempptegande av ett mål som avgjorts genom ett slutUgt beslut, får han dock inte överklaga beslutet.

Andra beslut fär överklagas en­dast i samband med överklagande av dom eller slutligt beslut, om irue armat är föreskrivet.

4%

Har en tingsrätt i beslut under rättegången ogfllat jäv mot domare eller invändning om rättegångs­hinder eller beslutat angående frågor som avses i 1 kap. 3 d %, skaU den part som viU överklaga beslutet först anmäla missnöje. Så­dan anmälan skaU göras genast, om beslutet meddelats vid ett sam­manträde, och annars inom en vecka från den dag då parten fick del av beslutet. Försummar parten dette, har han inte längre rätt att överklaga beslutet. Om en part an­mäler missnöje, skall rätten med hänsyn tiU omständighetema be­stämma om beslutet skall få över­klagas särskilt efler endast i sam­band med att dom efler slutUgt beslut överklagas.

5%

En tingsrätts beslut får över­klagas särskilt, om tingsrätten i beslutet

1.   avvisat ett ombud, ett biträde eller en försvarare eUer ogiUat ett yrkande om detta,

2.   ogfllat ett yrkande av tredje man att fä delta i rättegången som intervenient eller målsägande eller


Prop. 1993/94:190


 


"Senaste lydelse 1987:747. '*Senaste lydelse 1993:1408.


13


 


3.   förelagt en part efler någon
annan att förete skriftUgt bevis
eller att tilUiandahålla föremål för
syn eller besiktning eller vid pröv­
ning enUgt 3 kap. 3 § andra
stycket 4 eUer 5 ttyckfirfliets-
förordningen eller 2 kap. 3 §
andra stycket 4 eller 5 yttrande-
frihetsgmndlagen funnit det vara
av synnerlig vflct att en uppgift
som avses där lämnas vid vitt­
nesförhör eUer förhör med en part
under sanningsförsäkran;

4.   utlåtit sig angående ådömande av förelagt vite eUer häkte eUer om ansvar för förseelse i rätte­gången eller angående skyldighet för någon, som ej är part eller intervenierU, att gottgöra i rätte­gängen vållad kostnad;

5.   utlåtit sig angående ersättning eller förskott av aUmänna medel tiU målsägande eller angående er­sätming eller förskott tiU biträde, försvarare, vitme, sakkunnig eller annan, som ej är part eller intervenient;

6.   utlåttt sig i tvistemål angående kvarsted eller annan åtgärd enhgt 15 kap. eller i brottmål angående häktning, restriktioner enligt 24 kap. 5 a §, åtgärd som avses i 25-28 kap. eUer omhändertagande enligt 28 kap. brottsbalken;

 

7.    avslagit begäran om biöräde eller försvarare eUer tiU sådant uppdrag förordnat annan än part föreslagit;

8.    utlåttt sig i annat fåU än som avses i 5 eller 7 ifråga som gäller allmän rättshjälp; eller

9.    avslagit begäran om rättshjälp åt nusstänkt i brottmål eUer om ersätming eUer förskott tiU part, som åtnjuter sådan förmån.


prövat en fråga enligt 13 kap. 7 % om övertagande av ett käromål,

3.   förefegt en part eUer någon
annan att lägga fram skriftUgt be­
vis eUer att tfllhandahåUa föremål
för syn eUer besiktning eUer vid
prövrung enUgt 3 kap. 3 § andra
stycket 4 eUer 5 tryckfrihets­
förordningen eUer 2 kap. 3 §
andra stycket 4 eUer 5 yttrande-
frihetsgmndfegen funnit det vara
av synnerUg vflct att en uppgift
som avses där lämnas vid vitt­
nesförhör efler förhör med en part
under sanningsförsäkran,

4.  prövat en fråga om utdöman­de av förelagt vite efler häkte efler om ansvar för förseelse i rätte­gången efler om skyldighet för någon att ersätta rättegångs­kostnad,

5.   prövat en fråga om ersättning eller förskott av allmänna medel tifl målsägande efler om ersättning efler förskott tifl biträde, försva­rare, vitme, sakkunnig eller någon annan,

6.   prövat en fråga i tvistemål om kvarstod eller annan åtgärd enhgt 15 kap. eller i brottmål om häkt­ning, restriktioner enhgt 24 kap. 5 a%, en åtgärd som avses i 25-28 kap. efler omhändertagande enhgt 28 kap. brottsbaUcen,

7.   avslagit en begäran om biträ­de eller försvarare eUer tiU ett sådant uppdrag utsett någon aiman än parten föreslagit,

 

8.    prövat en fråga som gäller rättshjälp i annat feU än som avses i 5 eUer 7,

9.    avslagit en begäran om rätts­hjälp åt misstänkt i brottmål eUer om ersätming eUer förskott tiU en part som beviljats sådan förmån eller


Prop. 1993/94:190

14


 


Särskild talan skall föras gerwm besvär. Är fråga om beslut, som avses i 1. 2, 3, 7, 8 eller 9, åligge den som vill föra talan att, om beslutet meddelats vid samman­träde för förhandling, genast och eljest irwm en vecka frän den dag, då han erhöll del därav, anmäla missnöje; försummas det, äge han ej vidare rätt till talan. Rätten pröve genast, om anmälan rätte­ligen gjorts.

I fråga om missnöjesanmälan av myndigheter, som enligt lag eller förordnande med stöd av lag är behöriga att överklaga beslut som avses i andra stycket, gäller föl­jande. Har beslutet meddelats vid sammanträde för förhandling vid vilken myndigheten inte har varit företrädd, skall missnöje anmälas senast en vecka från dagen för beslutet.


10. prövat en fråga enligt 33 kap. brottsbalken om avräkning av tiden för vissa frihetsbe-rövcmden.


Prop. 1993/94:190


 


5%

Har underrätt i samband med dom eller slutligt beslut meddelat beslut i fråga, som avses i 4 %, och rör frågan ombud, biträde, försvarare, vittne, sakkunnig eller annan, som ej är part eller inter­venient, skall mot beslutet föras särskild talan genom besvär. Vid nu sagts gälle ock, om underrätt i samband med dom eller slutligt beslut meddelat beslut om skyl­dighet för åklagare att ersätta rättegångskostnad.

Då eljest i samband med dom eller slutligt beslut meddelats beslut i fråga, som avses i 4 %, eller beslut om skyldighet för part eller intervenient eller statsverket att ersätta rättegångskostnad, skall


6%

Den som vill överklaga ett så­dant beslut som avses i 5 % 1, 2, 3, 7. 8 eller 9 skall först anmäla missnöje, om beslutet har med­delats under rättegången. Anmälan skall göras genast, om beslutet meddelats vid ett sammanträde, och annars inom en vecka från den dag då han fick del av beslutet Den somförsummar detta har inte längre rätt att överklaga beslutet.

Myndigheter som enligt lag eller föreskrifter som beslutats med stöd av lag är behöriga att överklaga beslut som avses i första stycket skall anmäla missnöje senast en vecka från dagen för beslutet, om detta har  meddelats vid ett sam-


15


 


talan mot beslutet föras i samma    maruräde   där myndigheten   irUe    Prop. 1993/94:190 ordning   som   talan  mot  domen    har varit företrädd, eller det slutliga beslutet.


Mermr part, att gerwm underrätts beslut målet onödigt uppehälles, äge han mot beslutet ra särskild talan gerwm besvär.

7%"

Har tingsrätten förklarat en do­mare jävig eller bifålht en begäran om rättshjälp åt nusstänkt i brott­mål eUer förordnat mälsägande-biträde, fär tingsrättens beslut inte överklagas.

8%

Är i detta kapitel eller eljest i lag ej annat stadgat, må nwt un­derrätts beslut talanföras allenast i samband med talan mot dom eller slutligt beslut.

Till bemötande av motpartens ändringsyrkande må part, ehum han ej fållföljt talan mot dom eller slutligt beslut, påkalla prövning av beslut, mot vilket särskild talan ej må föras.

Skall ej särskild talan föras rrwt beslut, varigerwm rätten förelagt vite eller annan påföljd, äge den, som är missnöjd med beslutet, i samband med särskild talan mot beslut, varigenom föreläggandet tillämpats, påkalla prövning av dess giltighet.

P§"

Tingsrätts beslut, varigenom missnöjesanmälan eller ansökan om återvinning eUer åtempptegan­de eller vade- eller besvärstalan avvisats, får överklagas gerwm be-


7%

Anser en part att ett beslut av tingsrätten medför att målet försenas i onödan, får han överklaga beslutet särskilt.

8%

Om tingsrätten förklarat en do­mare jävig eUer bifålUt en begäran om rättshjälp åt nusstänkt i brott­mål eller utsett målsägandebiträde, får tingsrättens beslut inte över­klagas.

9%

För att bemöta klagandens änd­ringsyrkande/dr rrwtparten begära att ett beslut som irue får över­klagas särskilt ändå skall prövas.

Om ett beslut enligt vilket rätten förelagt vite eUer aiman påföljd irUe får överklagas särskilt, kan den som är missnöjd med beslutet, begära att föreläggandets giltighet prövas i samband med att han överklagar ett beslut i vilket föreläggandet har tiUämpats.

70 §

En tingsrätts beslut genom vilket en missnöjesanmälan, en ansökan om återvinning eUer åtempptegan­de eUer ett överklagande har av­visats får överklagas. Frågan om


 


"Senaste lydelse 1988:610. "Senaste lydelse 1989:656.


16


 


svär. I annat fall får inte frågan, humvida sådan arunälan eUer ansökan gjorts eUer talan annars fållföljts på föreskrivet sätt eller inom rätt tid, prövas av hovrätten.

70 §

Vid underrätt föreskrivtt om sättet för fållföljd av talan skall lända till efterrättelse.


en sådan anmälan eUer ansökan gjorts eUer ett överklagande skett inom rätt tid får annars irue prö­vas av hovrätten.


Prop. 1993/94:190


 


11 §

Har part, som enhgt 3 % anmält missnöje med underrätts beslut under rättegången, hänvisats att föra särskild talan mot beslutet, skaU målet vila /' avbidan på utgången av partens klagan. Finner rätten förberedelsen i målet böra fortsättas, må dock rätten förordna därom.

Anmäles missnöje enUgt 4 %, äge rätten, om särskflda skäl föranleda därtill, förordna, att målet skall vila i avbidan pä utgången av den missnöjdes klagan.

Ej må i annat fall än nu sagts klagan över underrätts beslut under rättcgisigen föranleda uppe­håll med målets behandling.


Har en part som enhgt 4 § an­mält missnöje med tingsrättens beslut under rättegången hänvisats att överklaga beslutet särskilt, skaU målet vfla till dess att överklagandet prövats. Rätten får dock bestämma att förberedelsen i målet skall fortsätta.

Anmäler någon missnöje erfligt 6 §, får rätten förklara målet vi­lande till dess att överklagandet prövats, om det finns särskflda skäl.

I andra fall än som har sagts nu fär ett överklagaruie av en tings­rätts beslut under rättegången irue leda till att målets behandling skjuts upp.


12 §"

I tvistemål där förlflcning om saken är tillåten krävs prövningstiUstånd för att hovrätten skaU pröva tingsrättens dom eller beslut i mål som handlagts av en lagfåren domare erfligt 1 kap. 3 d § förste stycket cx;h i annat mål där det värde som sägs i 1 kap. 3 d § tredje stycket uppenbart inte överstiger basbeloppet enligt fegen (1962:381) om allmän försäkring.

Prövningstillstånd behövs inte om överklagandet avser

1.   ett avgörande i mål som skaU handläggas av tingsrätt i särskfld sammansätming,

2.   ett beslut som rör någon annan än en part eller en intervenient,

3. ett beslut genom vilket tingsrätten ogiflat jäv mot en domare, efler

4.  ett beslut genom vflket en nussnöjesanmälan efler en ansökan om
återvinning eller ett överklagande avvisats.


"Senaste lydelse 1993:514.

2 Riksdagen 1993/94. I samt. Nr 190


17


 


I   fråga   om   meddefede   prov- I   fråga   om   meddelade   prov-    Prop. 1993/94:190

ningstillstånd skaU 54 kap.  11  §             ningstiUstånd skaU 54 kap.  11  §

tredje stycket och 13 § gälla i                             tredje stycket tillämpas,
tillämpliga delar.

12 a %°                              13 %

I brottmål krävs prövningstiUständ for att hcjvrätten skaU pröva en tingsrätts dom genom vilken den tifltafede inte dömts tifl annan påföljd än böter eller frikänts frän ansvar för brott fÖr vilket det inte är föreskrivet svårare straff än fängelse i sex märteder.

Om tingsrätten i sin dom även      Om tingsrätten i en dom i brott-

prövat enskflt anspråk mot den tilltalade, gäUer i den delen be­stämmelsema i 12 §.

mål även prövat enskflt anspråk mot den tifltafede, gäfler i den de­len bestämmelsema i 12 §. Krävs inte prövningstillstånd enligt första stycket, eller meddelas sådaru prövningstillstånd, och avser över­klagandet frågan om den tilltalade skall dömas för den åtalade gär­ningen, behövs irUe prövnings­tillstånd för ett överklagande an­gåeruie enskilt anspråk med anled­ning av gämingen.

Förste stycket gäfler inte om domen överkfegas av Riks­åklagaren, Justitiekanslem efler Justitieombudsman.

Förste stycket gäfler mte om domen överklagas av Riks-åkfegaren, Justitiekanslem efler någon av Riksdagens ombudsmän.

Krav på prövrungstiUstånd erfligt försfe eUer andra stycket omfettar även beslut som får överklagas endast i samband med överklagande av dom.

I fråga om meddelade prov- I fråga om meddelade pröv­
ningstillstånd skaU 54 kap. 11 § ningstiUstånd skaU 54 kap. 11 §
tredje stycket och 13 % gälla.
       tredje stycket tillämpas.


13 §'

PrövningstiUstånd får meddefes endast om

1.   det är av vflct för ledning av
rättstillämpningen att talan prövas
av högre rätt,

2.    anledning förekommer tifl
ändring i det slut vartill tingsrätten
konunit eller

3.   det annars föreligger synner­
liga skäl att pröva talan.


14%

Prövningstillstånd får meddelas endast om

1.   det är av vflrt för ledning av
rättstfllämpnmgen att överklagan­
det prövas av högre rätt,

2.      anledning förekommer tifl ändring i det slut tingsrätten kom­mit till eller

3.     det annars finns synnerUga skäl att pröva överklagandet.


 


-"Införd genom 1993:514. -'Införd genom 1987:747.


18


 


Krävs prövningstillstånd i hov­rätten, skall tingsrättens dom eller beslut innehålla uppgift om detta och om innehållet i 14 %.

74 §

Talan mot tingsrättens beslut an­gående frågor som avses i 1 kap. 3 d % förs i samma ordning som talan mot beslut varigerwm rätten ogillat en invändning om rätte­gångshinder

75 §" Kan talan mot tingsrättens dom eller beslut prövas av hovrätten endast om denna meddelat pröv­ningstillstärui, skall tingsrätten i sambarui med underrättelse om vad som gäller ifråga om fållföljd av talan upplysa partema om detta och därvid också ange in­nehållet i 13 %.


Prop. 1993/94:190


50 kap.


Om vad i tvistemål


Om   överklagande  av   domar  i tvistemål


 


1§''

Vill någon part vädja rrwt tings­rättens dom i ett tvistemål, skafl han ge in en vadeinlaga till tings­rätten. Inlagan skafl ha kommit in till rätten inom tre veckor från den dag då domen meddelades.


En part som vifl överklaga tings­rättens dom i ett tvistemål skafl göra detta skriftligen. Skrivelsen skall ges in till tingsrätten. Den skafl ha kommit in tifl rätten inom tre veckor från den dag då domen meddelades.


 


2§

Har ena parten enligt 1 % vädjat mot tingsrättens dom, får också motparten, även om han irue iakt-tagtt vad som sägs i den paragra­fen, föra talan mot domen. Han skall dock inom en vecka från den dag, dä vadetiden gick ut, ge in


Om ena parten överklagat tings­rättens dom, har motparten rätt att överklaga domen inom en vecka från den dag då den i 1 % angivna tiden gick ut. Ett överklagande som gjorts under sådan tid för­faller, om det förste överklagandet


 


--Senaste lydelse 1989:656. -'Införd genom 1987:747. -'Senaste lydelse 1987:747. -'Senaste lydelse 1987:747.


19


 


sin vade inlaga till tingsrätten.

Om den förste vadetalan återkal­las eller av annat skäl förfåfler, är också den senare vadetalan förfal­len.


återkallas förfefler


efler   av   annat   skäl    Prop. 1993/94:190


 


3§«


Finnes vadetalan ej vara fållföljd irwm rätt tid, skall den av under­rätten avvisas. Har vadeinlaga in­kommtt till hovrätten före vadeti­dens utgång, skall den omständig­heten att inlagan inkommtt till underrätten först därefter ej för­anleda att den avvisas.


Ett överklagande som kommit in för seru skall avvisas av tings­rätten, överklagandet skall dock inte avvisas om det har kommit in till hovrätten irwm klagotiden.


 


27

4§ I vadeinlagan skall vadekäran­den uppgiva:

1.   den dom, mot vilken talan föres;

2.   gmndema för vadetalan med angivande, i vilket avseende underrättens domskäl enUgt käran­dens mening äro oriktiga; sarrU

3.   i vilken del domen överklagas och den ändring i domen, som käranden yrkar.

Om prövningstillstånd behövs, skall käranden i vadeinlagan ange de omständigheter som han åbe­ropar till stöd för att sådant till­stånd skall meddelas.

Käranden skall i vadeinlagan uppgiva de bevis han vill åberopa och vad han vill styrka med varje särskilt bevis. Skriftligt bevis, som ej tidigare förebragts, skaU / hu­vudskrift eller styrkt avskrift fogas vid vadeinlagan. ViU kärarulen att fömyat förhör med vitme eller sakkunnig eUer part skall äga rum eller fömyad syn å stäUet skall hållas, skall han angiva det i vadeinlagan jämte skälen därtill. I


överklagandet skall innehålla uppgifter om

1.     den dom som överklagas,

2.    i vilken del domen överklagas och den ändring i domen som yrkas,

3.    gmndema för överklagandet och i vilket avseende tingsrättens domskäl enligt klagandens mening är oriktiga,

4.    de omständigheter som åbe­ropas till stöd för att prövnings­tiflstånd skall meddelas, när så­daru tillstånd krävs, och

5.    de bevis som åberopas och vad som skall styrkas med varje bevis.

Har en omständighet eller ett bevis som åberopas i hovrätten inte lagts fram tidigare, skall kla­ganden i mål där förlikning om saken är tillåten förklara anled­ningen till det. Skriftliga bevis som inte lagts fram tidigare skafl ges in sarruidigt med överkla­gandet.   Vifl  klaganden   att  det


 


-'Senaste lydelse 1990:443. -'Senaste lydelse 1987:747.


20


 


vadeinlagan skafl käranden ock angiva, om han vifl, att motparten skafl infinna sig personligen vid huvudförhandling i hovrätten.

Videinlagan skall vara egenhän­digt undertecknad av käranden eller hans ombud.


skall hållas ett fömyat förhör med ett vitme, en sakkunnig eUer en part eUer fömyad syn på stäUet, skaU han ange det och skälen till detta. Han skaU också ange om han viU att motparten skaU infinna sig personligen vid huvud­förhandling i hovrätten.


Prop. 1993/94:190


 


5f

Avvisas ej vadetalan, skaU un­derrätten efter utgången av den i 2 § angivna tiden utan dröjsmål till hovrätten insända vadeinlagan med därvid fogade handlingar sarru akten.

Framställes i vadeinlagan yrkan­de, som påkallar omedelbar pröv­ning, såsom begäran om kvarsted eller om hävarule av sådan åtgärd eller av förordruxnde, att dom må verkställas utan hinder av att den icke äger laga kraft, skall insän­dandet ske genast; tiU dess den i 2 § angivna tiden utgått, skaU dock avskrift av vadeinlagan vara att tillgå vid underrätten.


Om inte överklagandet avvisas enligt 3 §, skaU tingsrätten efter utgången av den i 2 § angivna tiden sända över detta och övriga handlingar i målet till hovrätten.

Handlingama skall översändas germst, om klaganden framställt ett yrkande som fordrar omedelbar prövning, såsom ett yrkande om kvarsted eUer ett yrkaruie om upp­hävande av ett beslut om sådan åtgärd eUer av ett beslut om att dom får verkställas även om den inte har laga kraft. TiU dess att den i 2 § angivna tiden har gått ut, skall dock en kopia av över­klagandet finnas tillgänglig vid tingsrätten.


 


Föreligger rrwt vadetalans upp­tagande annat hinder än i 3 % sägs, må talan av hovrätten ome­delbart avvisas.


Om det finns något annat hinder mot att ta upp ett överklagande till prövning än att detta kommit in för seru, får hovrätten omedelbart avvisa överklagandet.


 


7r

Uppfyller vadeinlagan ej före­skriftema i 4 § eUer är den eljest ofållständig, skaU hovrätten före­lägga vadekäranden att avhjälpa bristen.

Följer vadekäranden inte ett föreläggande enligt första stycket.


UppfyUer överklagandet inte fö­reskriftema i 4 § eller är det på annat sätt ofållständigt, skaU hov­rätten förelägga klaganden att av­hjälpa bristen.

Följer klaganden inte föreläg­gandet   skaU   överklagandet   av-


 


-'Senaste lydelse 1981:828. -'Senaste lydelse 1984:131.


21


 


skall vadetalan avvisas, om vade­inlagan ål så ofållständig att den inte utan väsentUg olägenhet kan läggas tfll gmnd för en rättegång i hovrätten.


visas, om det är så ofålbtändigt att det inte utan väsentUg olä­genhet kan läggas tiU gmnd för en rättegäng i hovrätten.


Prop. 1993/94:190


 


8§'

För målets beredande skall vade­inlagan med därvid fogade hand­lingar delgivas vadesvaranden och föreläggande meddelas horwm att inkomma med skriftligt genmäle.

Om det är uppenbart att vadeta­lan är ogmndad, får hovrätten dock genast meddela dom i målet utan att någon åtgärd enligt första stycket vidtas.

Har underrätten avslagit yrkande om kvarsted eller annan åtgärd enligt 15 kap. eller förordnat om hävande av sådan åtgärd, äge hovrätten omedelbart bevilja åtgärden att gälla, //// dess anrwr-lunda förordnas. Har underrätten beviljat åtgärd, som nu sagts, eller förordnat, att dom må verkstäUas utan hinder av att den icke äger laga kraft, äge ock hovrätten omedelbart förordna, att vidare åtgärd för verkställighet ej må äga rum.


Om irue annat följer av andra stycket skall överklagandet delges motparten med föreläggande att svara skriftligen irwm en viss tid.

Om det är uppenbart att överkla­gandet är ogrundat, får hovrätten genast meddefe dom i målet.

Har tingsrätten avslagit ett yr­kande om kvarsfed eller någon annan åtgärd enUgt 15 kap. eUer upphävt ett beslut om en sådan åt­gärd, får hovrätten omedelbart bevilja åtgärden att gäfla tills vidare. Har tingsrätten beviljat en sådan åtgärd efler förklarat att domen får verkställas även om den irue har laga kraft, får hovrätten omedelbart besluta att tingsrättens beslut tills vidare inte får verkställas.


 


9§"

Genmälet skall, om ej vadekä­randens yrkande medgives, innehålla yttrande rörande de av honom anförda gmndema för vadetalan och angivande av de omständigheter vadesvararuien vifl anföra.

Svaranden skall i genmälet upp­giva de bevis han vill åberopa och vad han vill styrka med varje särskilt bevis. Skriftligt bevis, som ej tidigare förebragts, skafl i hu-


Om irue klagandens yrkande medges, skall motparten i sin svarsskrivelse yttra sig över de gmnder för överklagandet som klaganden arfört och ange de om­ständigheter han själv vifl anföra.

Skrivelsen skall innehålla uppgift om de bevis parten åberopar och om vad som skall styrkas med varje bevis. Om en omständighet eller ett bevis som åberopas i hov-


 


"Senaste lydelse 1984:131. "Senaste lydelse 1963:149.


22


 


vudskrift eller styrkt avskrift fogas vid genmälet. Vifl svaranden, att fömyat förhör med vitme eller sakkunnig efler part under san­ningsförsäkran skall äga rum efler fömyad syn å stäflet skall hållas, skafl han angiva det /' genmälet Jämte skälen därtill. I genmälet skafl svaranden ock angiva, om han vifl, att rrwtparten skaU m-finna sig personUgen vid huvud­förhandling i hovrätten.

Genmälet skall vara egenhändigt undertecknat av svaranden eller hans ombud.


rätten inte lagts fram tidigare, skall parten i mål där förlikning om saken är tillåten förklara an-ledrängen till det. Skriftliga bevis som inte lagts fram tidigare skaU ges in samtidigt med svars­skrivelsen. ViU parten att det skall hållas ett fömyat förhör med ett vitme, en sakkurmig eUer en part eUer fömyad syn på stäUet, skaU han ange det och skälen till detta. Han skaU också ange om han viU att klaganden skaU infinna sig per­sonUgen vid huvudfÖrhandhng i hovrätten.


Prop. 1993/94:190


 


10 §"

därtill.

Under förberedelsen får sammanträde håflas, om det behövs för en ändamålsenlig handläggning av målet.

Vad som sagts om sammanträde per telefon i 42 kap. 10 § skaU gäUa även vid sammanträde enligt denna paragraf.


Genmälet skall med därvid foga­de handlingar delgivas vadekäran­den.

Finnes för målets beredande ytterligare skriftväxling erforder-Ug, äge hovrätten förordna därom. Hovrätten äge tillika meddela när­mare bestänunelser om skrift­växlingen och därvid även före­skriva, i vilket avseende part skafl ytöa sig. Part må föreläggas att inkomma med mer än en skrift, endast   om   särskflcfe   skäl   äro


Hovrätten skall sända över svarsskrivelsen till klaganden.

Om det behövs, får hovrätten be­sluta om ytterUgare skriftväxling under förberedelsen. Hovrätten/dr också meddefe närmare bestäm­melser om skriftväxUngen och därvid bestämma i vflket avseende parten skafl yttra sig. En part/dr föreläggas att ge in mer än en skrivelse endast om det finns sär­skilda skäl.


 


70 a §"

Behövs prövningstiUstånd, be­slutar hovrätten sedan skriftväx­lingen avslutets, om sådant tiU­stånd skaU meddelas. När det finns skäl för det, får frågan upp­tas uten att skriftväxUng skett.


77 §

Behövs prövningstiUständ, skall hovrätten sedan skriftväxlingen avslufets besluta om sådant tiU­stånd skaU meddefes. När det finns skäl för det, får frågan tas upp utan att skriftväxling har skett.


 


"Senaste lydelse 1989:656. "Införd genom 1987:747.


23


 


77 §

Finner hovrätten erforderligt, att yttrande inhämtes av sakkunnig, skrifdigt bevis företes, föremål tillhandahålles för syn eUer besflct­ning, bevis upptages utom huvudförhandUngen eUer annan förberedande åtgärd vidtages, skall beslut därom utan dröjsmål med­delas.

Vfll part, att åtgärd, som nu sagts, vidtages, skall han, så snart ske kan, göra framställning därom hos hovrätten.


72 §

Om hovrätten anser att det behövs, skall hovrätten besluta att yttrande av sakkunnig inhämtes, skriftUgt bevis läggs fram, föremål tillhandahälb för syn eUer be­sflctning, bevis tas upp utom hu­vudförhandlingen eller någon anrten förberedande it%äid företas.

Om en part vfll att en åtgärd enligt första stycket skall företas, skafl han så snart som möjligt begära det hos hovrätten.

7 fråga om hovrättens skyl­digheter under förberedelsen skall 42 kap. 8 % andra stycket tilläm­pas.


Prop. 1993/94:190


 


72 §"

I fråga om hovrättens skyldighe­ter under förberedelsen skall 42 kap. 8 % andra stycket tilläm­pas.


13%

Hovrätten får avgöra målet utan huvudförhandling,

1.  om klagandens äruiringsyrkan-
de har medgetts,

2.   om det är uppenbart att
överklagandet är ogmndat,

3.   om båda parter har begärt att målet skall avgöras utan huvud­förharuiling eller förklarat att de inte har något att invända rrwt det eller

4.   om värdet av det som överkla­gandet gäller uppenbart inte upp­går till det basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring som gällde vid tidpunkten för tingsrättens dom och inte båda parter har begärt huvudförhand­ling.

Vid beräkningen av värdet enligt första stycket 4 bortses från rätte-


 


'Senaste lydelse 1989:656.


24


 


gångskostnader och sådan rärua som avser tid efter det att talan väckts.

Ett mål får alltid avgöras utan huvudförharuiling, om det är uppenbart att sådan förhandling är obehövlig.

För prövning som inte avser själva saken behöver huvudför­haruiling inte hållas.


Prop. 1993/94:190


14%

Innan ett mål avgörs utan huvud­förhandling, skall partema, om det inte är uppenbart att de redan har slutfört sin talan, beredas till-fölle att göra det.


13%

Sä snart målets beredande avslu­tats, bestämme hovrätten tid för huvudförhandlingen. För behand­ling av rättegångsfråga eller del av saken, som må avgöras sär­skilt, må huvudförhandling utsät­tas, ehum målet i övrigt ej är be­rett till huvudförhandling.


75 §

Om irue målet enligt 13 % avgörs utan huvudförhandling, skall hovrätten bestämma tid för sådan förhandling. Tiden skall om möj­ligt bestämmas efter samråd med partema. För behandling av en rättegångsfråga eUer sådan del av saken som får avgöras särskflt får huvudfÖrhandhng sättas ut även om målet i övrigt irUe är fördigt för huvudfÖrhandhng.


 


14%

Tifl huvudförhandUngen skola partema kallas.

Videkäranden skaU föreläggas att komma tillstädes vid påföljd att hans vadetalan eljest förfåUer Skall han infinna sig personligen, förelägge hovrätten tillika vite. Videsvaranden skall, om han är skyldig att infinna sig personligen eller hans närvaro eljest finnes vara av betydelse för målets hand­läggning eller utredning, föreläg­gas vite; förelägges ej vite, skaU svaranden erinras om att målet må avgöras utan hinder av hans ute­varo.


16%

Tfll huvudförhandlingen skall parterrte kallas.

Klaganden skafl föreläggas att inställa sig vid påföljd att överkla­gandet anruirs förfåUer Skall han infinna sig personUgen, skall hov­rätten också förelägga honom vite. Om det är av betydelse för målets handläggning eller utredning att motparten inställer sig eller om denne är skyldig att infinna sig personligen, skall han föreläggas vite. Föreläggs motparten inte vite, skall han upplysas om att målet kan komma att avgöras även om han uteblir.


25


 


Hovrätten bestämme tillika, om vittne eller sakkunnig skafl kalfes tifl huvudförhandhngen. Partema skola underrättas om beslutet. Om kallande av vittne eller sakkunnig gälle vad i 36 och 40 kap. är stadgat.

75      §»

I övrigt skafl vcui som sägs i 1 kap. 9 § samt 43 kap. 1 - 6 §§, 8 § andra - Qärde styckena och 10 - 14 §§ tillämpas i fråga om hu­vudförhandling i hovrätten. Reg­lema i 74 § i detta kapitel skafl dock tillämpas i fråga om kaflelser till uppskjuten huvudförhandling och föreläggande för partema.

76      §

Vid huvudförhandlingen skafl underrättens dom, i den mån det erfordras, uppläsas samt vade­käranden uppgiva, i vilken del do­men överklagas och vilket yrkande han framställer. Vide svaranden skall angiva, humvida han medgi­ver eller bestrider yrkandet.

Därefter skola, om ej hovrätten finner annan ordning lämpligare, först vadekäranden och sedan vadesvararuien utveckla sin talan. Part skafl yttra sig över vad motparten anfört. Åger förhand­ling rum, ehum svaranden icke är tillstädes, skafl genom hovrättens försorg, i den mån det erfordras, ur handlingama framläggas vad han arfört.

Vid tillstädeskommen part arfört under skriftväxlingen eller eljest vid målets beredande må ej upp­låsas i annat fall, än då hans ut­saga vid förhandlingen avviker från den tidigare utsagan eller han


Hovrätten skall också bestämma vilka vittnen och sakkunniga som skafl kallas tifl huvudförhandling­en. Partema skall underrättas om beslutet.

77§

I övrigt skafl det som sägs i 1 kap. 9 § samt 43 kap. 1 - 6 §§, 8 § andra - Qärde styckena och 10 - 14 §§ tillämpas i fråga om hu­vudförhandling i hovrätten. Reg­lema i 76 § i detta kapitel skaU dock tiUämpas i fråga om kaUelser tfll uppskjuten huvudförhandling och föreläggande för partema.

75 §

Vid huvudförhandlingen skaU den överklagade domen redovisas i den omfattning det behövs. Klaganden skall ange i viUcen del domen överklagas och den äruiring i domen han yrkar. Mot­parten skaU ange om han medger eUer bestrider yrkandet.

Därefter skall, om irUe hovrätten anser något annat lämpligare, först klaganden och sedan mot­parten utveckla sin talan. VirJe part skaU yttra sig över vad den andra parten anfört. Om förhand­lingen äger rum trots att klagan­dens motpart uteblivtt, skaU hov­rätten se till att det som denne arfört läggs fram ur handlingarna / den utsträckning det behövs.


Prop. 1993/94:190


 


"Senaste lydelse 1987:747.


26


 


underlåter att yttra sig eller eljest särskilda skäl äro därtill.


Prop; 1993/94:190


 


77§

Sedan partema utvecklat sm telan, skaU bevisningen förebring­as. Äger huvudförhandling mm, ehum vadesvaranden icke är till­städes, skall den av honom vid un­derrätten förebragta bevisningen, i den mån det erfordras, framläggas gerwm hovrättens försorg.

Om ej särskflda skäl föranleda annat, bör bevis, som skall före­bringas genom protokoll och andra handlingar från under­rätten, framläggas, innan bevis rörande samma omständighet omedelbart upptages av hovrätten. Äro rörande samma omständighet flera bevis, böra de förebringas i ett sammanhang.

18%

Efter bevisningens förebringande äge partema anföra vad de till slutförande av sin talan akta nödigt.

19%

Uteblir vadekäranden från rätte-gångstillfölle fÖr huvudförhand­ling, vare hans vadetalan förfal­len.

Utebhr vadesvaranden och har vite förelagts honom, äge hovrät­ten, då saken är sådan, att förlik­ning därom ej är tiUåten, i stäUet för att förelägga nytt vite förord­na, att han skaU hämtes tiU rätten antingen omedelbart eUer tiU se­nare dag.

Kommer part tillstädes genom ombud, då föreläggande medde-


19%

Sedan partema utveckfet sin te­lan, skaU bevisningen läggas fram. Om huvudförhandlingen äger mm trots att klagandens mot­part uteblivtt, skall hovrätten se till att den bevisning som han lagt fram i tingsrätten läggs fram ur haruilingama i den utsträckning bevisningen har betydelse för målet i hovrätten.

Om irue särskflda skal föranleder annat, bör ett av tingsrätten upp­taget bevis, som inte enligt 35 kap. 13 % skafl tas upp på nytt, läggas fram innan bevis som rör samma omständighet omedelbart tas upp av hovrätten. Finns det flera bevis i fråga om samma omständighet, bör dessa läggas fram i ett sammanhang.

20%

Sedan bevisningen lagts fram skall partema lämnas tillfälle att slutföra sin talan.

21%

Uteblir klagaruien från samman­träde för huvudförhandling, för­faller överklagandet.

Uteblir klagandens motpart och har vite förelagts honom, får hov­rätten, när förlikning om saken inte är tillåten, i stäUet för att fö­relägga nytt vite besluta att han skall hämtes tfll rätten antingen omedelbart eller tiU en senare dag.

Om en part inställer sig endast genom ombud när han förelagts


11


 


lats horwm vid vite att infinna sig personligen, och är saken sådan, att förlikning därom ej är tilläten, äge hovrätten i stället för att fö­relägga nytt v\t&förordna, att han skafl hämtes tifl rätten antingen omedelbart efler tfll senare dag.

Har vite förelagts part efler skafl part hämtes tifl rätten och flnnes hämtning ej kunna ske, må dock målet avgöras utan hinder av att parten inställt sig allenast genom ombud eller uteblivit.


vid vite att infinna sig personUgen cx;h är förlikning om saken inte tilläten, får hovrätten förelägga nytt vite eller besluta att han skafl hämtas tifl rätten antingen omedel­bart eUer tiU en senare cfeg.

Har vite förefegts en part eUer skafl parten hämfes tiU rätten och kan han inte hämtas, får dock målet avgöras trots att parten instäUt sig endast genom ombud eUer utebUvit.


Prop. 1993/94:190


 


20%'-

Har vadekärandens talan förfålUt enligt 19 % och förelåg för hans utevaro laga förfeU som han inte kunnat anmäla i tid, skall hovrät­ten på ansökan av horwm åter­uppta målet.

Ansökan om åtemppfegande skall göras skriftligen inom två veckor från den dag då beslutet meddelades. Om käranden uteblir på nytt, är hans rätt till åter­upptagande av miletförfallen.

27 §"

Hovrätten får avgöra mål utan huvudförhandling,

1.   om vadetalan medgivits,

2.   om det är uppenbart att vade­talan är ogmndad,

3.   om båda parter har begärt att målet skall avgöras utan huvud­förhandling eller förklarat sig inte ha något att erinra häremot, eller

4.   om värdet av det varom talan fållföljts uppenbart inte uppgår till det basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring som gällde vid tidpunkten för tingsrättens dom och inte båda


22%

Har överklagandet förfålUt enUgt 27 §, skall hovrätten på ansökan av klaganden åtemppta målet, om han för sin utevaro hade laga förfåU som han inte kunde anmäfe i tid.

Ansökan om åtempptegande skaU göras skrifUigen mom tre veckor frän den dag då beslutet meddelades. Om klaganden uteblir på nytt, har han inte rätt att få målet åtempptaget.


 


''Senaste lydelse 1984:131. '"Senaste lydelse 1984:131.


28


 


parter har begärt huvudförhand­ling.

Vid beräkningen av värdet enligt första stycket 4 bortses från rätte­gångskostnader och sådan ränta som har uppluptt efter det att talan väckts.

Ett mål får alttid avgöras utan huvudförhandling, om det är uppenbart att sådan förhandling är obehövlig.

För prövning som irUe avser själva saken behöver huvudför­handling irue hållas.


Prop. 1993/94:190


22%''

Har hovrätten beslutat, att mål skall avgöras utan huvudför­handling, och flnnes ej uppenbart, att partema redan slutfört sin talan, skall tillfälle därtill lämnas dem.

Utan hinder av tidigare beslut äge hovrätten förordna, att hu­vudförhandling skall äga rum.


23%


Har vid huvudförharuilingen i underrätten rörande viss omstän­dighet vitme eUer sakkunnig eUer part under sanningsförsäkran hörts inför rätten eller syn å stället hållits och beror avgörandet även i hovrätten av tflltron tfll den be­visningen, må ändring i under­rättens dom i denna del ej ske, med mindre beviset upptagits ånyo vid huvudförhandlingen i hov­rätten eller ock synnerUga skäl föreligga, att dess värde är annat, än underrätten antegit.


Har vid huvudförhandling i tingsrätten rörande viss omstän­dighet vitme eUer sakkunnig eUer part under sanningsförsäkran hörts inför rätten efler syn på stäUet hålUts och beror avgörandet även i hovrätten av tiUöron tiU den bevisningen, får tingsrättens dom irue ändras i den delen utan att beviset tagtts upp på nytt vid hu­vudförhandling i hovrätten. En så­dan äruiring får dock göras, om det flnns synnerUga skäl för att bevisets värde är ett annat än tingsrätten antegit.


 


"Senaste lydelse 1954:432.


29


 


24 §


Har, då tredskodom givtts, den som yrkat sådan dom vädjat mot domen och upptages av motparten gjord ansökan om återvinning, skaU målet av hovrätten visas åter tfll underrätten att handfeggas i samband med återvinningsmålet.


Om den överklagade domen är en ttiedskodom och tingsrätten tar upp en av klagandens motpart gjord ansökan om återvinning, skafl målet av hovrätten åter­förvisas tiU tingsrätten för att handläggas i samband med åter-vinrungsmälet.


Prop. 1993/94:190


 


25 §"


om

1.  han gör sannolflct att han inte kunnat åberopa omständigheten efler
beviset vid tingsrätten efler

2. han annars haft gfltig ursäkt att inte göra det.

Framstäfls först i hovrätten ett Framställs först i hovrätten ett
yrkande om kvittning, får det av- yrkande om kvittnmg och kan det
visas, om det inte utan olägenhet inte utan olägenhet prövas i målet,
kan prövas i målet.
               får yrkandet avvisas.


Innan hovrättens dom eller slut­liga beslut meddelats, får vadeta­lan återkallas.

Vuiekäranden får inte ändra sin telan att avse annan del av tings­rättens dom än den som uppgivits i vadeinlagan.

I mål där förUkning om saken är tillåten får en part i hovrätten tfll stöd för sin talan åberopa om­ständigheter eller bevis, som inte tidigare har förebringats,  endast


Ett överklagande får återkallas innan hovrättens dom efler slutUga beslut meddefets.

En klagande får inte ändra sm talan att avse en annan del av tingsrättens dom än den som upp­getts vid överklagandet.

I mål där fÖrUkning om saken är tfllåten får en part i hovrätten tfll stöd för sin talan åberopa en om­ständighet eller ett bevis som inte lagts fram tidigare endast om


 


27 §

Föres talan om jäv mot domare i underrätten och flnnes jävet gmn-dat, skall hovrätten undaru-öja underrättens dom i vad den över­klagats.


Förs talan om jäv mot en do­mare i tingsrätten CK:h anser hovrätten att Jäv förelegat skafl hovrätten undanröja tingsrättens dom i den del den överklagats.


 


29 Undanröjer hovrätten uruier-rättens dom och gmndas beslutet ej därå, att underrätten varit obehörig eller eljest icke bort upptaga målet till prövning, skafl hovrätten tillika visa målet åter tifl


Undanröjer hovrätten tingsrät­tens dom på någon annan gmnd än att tingsrätten varit obehörig eller av något anrmt skäl inte bort ta upp målet tifl prövnmg, skafl hovrätten    samtidigt    återförvisa


 


'Senaste lydelse 1989:656.


30


 


underrätten   för   erforderlig   be­handling.

Om befogenheter hovrätten att, då underrätten varit obehörig, hänvisa målet tifl annan underrätt stadgas i 10 kap.  20 §.


målet tifl tingsrätten för fortsatt behandling.

Bestämmelser om hovrättens befogenhet att när tingsrätten varit obehörig hänvisa målet tiU aiman tingsrätt flnns i 10 kap. 20 §.


Prop. 1993/94:190


51 kap.


Om vad i brottmål


Om  överklagande  av  domar  i brottmål


 


1§ ViU part vädja mot urulerrätts      En part som viU överklaga tings-


dom i brottmål, skall han inom tre veckor från den dag, då domen gavs, till underrätten inkomma med vadeinlaga.


rättens dom i ett brottmål skaU göra detta skriftligen. Skrivelsen skall ges in till tingsrätten. Den skall ha kommtt in till rätten inom tre veckor firån den dag då domen meddelades.


 


2%

Har ena parten enligt 1 % vädjat mot underrätts dom, äge även motparten, ehum han ej iakttagtt vad i nämnda paragraf sägs, föra talan mot domen; dock åligge horwm att inom en vecka från den dag, då vadetiden utgick, till un­derrätten inkomma med vadein­laga.

Återkallas eUer fÖrfaUer eljest den första vadetalan, är ock den senare vadetalan förfallen.


Om ena parten överklagat tings­rättens dom, har motparten rätt att överklaga domen mom en vecka från den dag då den i 1 § angivna tiden gick ut. Ett över­klagande som gjorts under sådan tid förfaller, om det första över­klagandet återkaUas eller av annat skäl förfeller


 


3§*

Finnes vadetalan ej vara fållföljd inom rätt tid, skall den av under­rätten avvisas. Har vadeinlaga in­kommtt till hovrätten före vadeti­dens utgång, skall den omständig­heten att inlagan inkommtt till underrätten först därefter ej för­anleda att den avvisas.


Ett överklagande som kommtt in för serU skall avvisas av tings­rätten, överklagandet skall dock inte avvisas om det har kommit in till hovrätten irwm klagotiden.


 


'"Senaste lydelse 1990:443.


31


 


4§"

/ vadeinlagan skall vadekäran­den uppgiva:

1.   den dom, mot vilken talan föres;

2.   gmndema för vadetalan med angivaruie, i vilket avseende un­derrättens domskäl etfligt käran­dens mening äro oriktiga; samt

3.   i vilken del domen överklagas och den äruiring i domen, som käranden yrkar.

Om prövningstillstånd behövs, skall käranden i vadeinlagan ange de omständigheter som han åbe­ropar tifl stöd för att sådant tfll­stånd skall meddefes.

Käranden skall i vadeinlagan uppgiva de bevis han vill åberopa och vad han vill styrka med varje särskilt bevis. Skriftligt bevis, som ej tidigare förebragts, skafl i huvudskrift eller styrkt avskrift fogas vid vadeinlagan. Vifl käran­den, att fömyat förhör med vitme eller sakkunnig skall äga mm efler fömyad syn å stället skall hållas, skall han angiva det / vadeinlagan jämte skälen därtill. I vadeinlagan skall käranden ock angiva, om han vill, att målsägande efler den tilltalade skafl infinna sig person­ligen vid huvudförhandling i hov­rätten.

Är den tilltalade anhållen eUer häkted, skall det angivas.

Videinlagan skall vara egenhän­digt undertecknad av käranden eller hans ombud.


överklagandet skall innehålla uppgifter om

1.     den dom som överklagas,

2.    i vilken del domen överklagas och den ändring i domen som yrkas,

3.     gmndema för överklagandet och i vilket avseende tingsrättens domskäl enUgt klagandens mening är oriktiga,

4.    de omständigheter som åbe­ropas tifl stöd för att prövnings­tillstärui skall medddelas, när så­dant tillstånd krävs, och

5.     de bevis som åberopas och vad som skall styrkas med varje bevis.

Skriftliga bevis som inte lagts fram tidigare skafl ges in samtidigt med överklagandet. Vill klaganden att det skall hällas ett fömyat för­hör med ett vitme efler en sakkun­nig eller fömyad syn på stäflet, skall han ange det och skälen till detta. Han skall också ange om han vill att målsäganden efler den tilltalade skafl infinna sig person­ligen vid huvudförhandling i hov­rätten.

Är den tilltjdade anhållen eUer häkted, skaU det anges.


Prop. 1993/94:190


 


5§'

Avvisas ej vadetalan, skaU un­derrätten efter utgången av den i 2 § angivna tiden utan dröjsmål


Om inte överklagandet avvisas enligt 3 §, skaU tingsrätten efter utgången av den i 2 § angivna


 


"Senaste lydelse 1993:514. 'Senaste lydelse 1947:616.


32


 


//'// hovrätten insända vadeinlagan med därvid fogade handlingar samt akten.

Är den tiUtalade häkted eUer framställes i vadeinlagan yrkande, som påkallar omedelbar prövning, såsom begäran om den tilltalades häktande eller om åtgärd, som av­ses i 25 - 28 kap., eller om hävande av sådan åtgärd, skall in­sändandet ske genast; tiU dess den i 2 § angivna tiden utgått, skaU dock avskrift av vadeinlagan vara att tillgå vid underrätten.


tiden sända över detta och övriga handlingar i målet till hovrätten.

Haruilingama skall översändas genast, om den tiUtafede är häkted eUer om klagaruien framställt ett yrkande som fordrar omedelbar prövning, såsom ett yrkaruie om häktning av den tilltalade, om åt­gärd som avses i 25 - 28 kap. eUer om upphävande av ett beslut om sådan åtgärd. TiU dess cut den i 2 § angivna tiden har gått ut, skaU dcKk en kopia av över-klagandet finnas tfllgänglig vid tingsrätten.


Prop. 1993/94:190


 


Föreligger mot vadetalans upp­tagande annat hinder än i J § sägs, må talan av hovrätten ome­delbart avvisas.


Om det flnns något annat hmder nwt att ta upp ett överklagande till prövning än att detta kommit in för sent, får hovrätten omedelbart avvisa överklagaruiet.


 


7§"


Uppfyller vadeinlagan ej före­skriftema i 4 § eller är den eljest ofållstäruiig, skafl hovrätten före­lägga vadekäranden att avhjälpa bristen.

Följer vadekäranden inte ett föreläggande enligt första stycket, skall vadetalan avvisas, om vade­inlagan är så ofållständig att den inte utan väsentUg olägenhet kan läggas tfll gmnd för en rättegång i hovrätten.


Uppfyfler överklagandet inte fö-reskriftente i 4 § efler är det på annat sätt ofållständigt, skafl hov­rätten förelägga klaganden att avhjälpa bristen.

Följer klaganden inte före­läggandet skafl överklagaruiet av­visas, om det är så ofållständigt att det inte utan väsentiig ofe-genhet kan läggas tifl gmnd för en rättegäng i hovrätten.


 


8§*

För målets beredande skall vade­inlagan med därvid fogade hand­lingar delges vadesvaranden, som skall föreläggas att avge skriftligt genmäle. Uppgift om målsägandes eller vittnens ålder, yrke och bo-


Om irue annat följer av andra stycket skall överklagandet delges motparten med föreläggaruie att svara skriftligen irwm en viss tid. Uppgift om målsägandes efler vittnens ålder, yrke och bostods-


 


"Senaste lydelse 1984:131. "Lydelse enligt prop. 1993/94:143.


33


3 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 190


 


stedsadress, som saknar betydelse för åtalet, skafl inte framgå av de handlingar som delges den tiU-telade i mål om allmänt åtal.

Om det är uppenbart att vadeta­lan är ogmndad, får hovrätten dock genast meddefe dom i målet utan att någon åtgärd enligt första stycket vidtas.

Om tingsrätten har avslagit ett yrkande om åtgärd, som avses i 26 - 28 kap., eUer förordnat om att en sådan åtgärd skall hävas, fär hovrätten omedelbart bevflja åtgärden att gäfla till dess något annat bestäms. Om tingsrätten har beviljat åtgärd som nu sagts, fär hovrätten omedelbart förordna att vidare åtgärd för verkställighet av beslutet inte får äga rum. I frågor om häkming, reseförbud efler omhändertagande enligt 28 kap. brottsbalken får hovrätten göra ändring i tingsrättens beslut även om motparten inte hörts.

Om hovrätten beslutet häkte nå­gon som inte är närvarande vid rätten, skaU 24 kap. 17 § tredje och Qärde styckena tillämpas.


adress som saknar betydelse för åtalet skaU inte framgå av de handlingar som delges den tiU­talade i mäl om allmänt åtal.

Om det är uppenbart att överkla­gandet är ogruruiat, fär hovrätten genast meddefe dom i målet.

Har tingsrätten avsfegit ett yrkande om en åtgärd som avses i 26 - 28 kap. eUer upphävt ett beslut om en sådan åtgärd, får hovrätten omedelbart bevilja åtgärden att gälfe tills vidare. Har tingsrätten bevfljat en sådan åt­gärd, får hovrätten omedelbart be­sluta att tingsrättens beslut tills vi­dare inte får verkställas. I frågor om häkming, reseförbud efler omhändertagande enligt 28 kap. brottsbalken får hovrätten ändra tingsrättens beslut även om mot­parten inte hörts.

Om hovrätten beslutet häkte nå­gon som inte är personligen när­varande vid rätten, skaU 24 kap. 17 § tredje och Qärde styckena tiUämpas.


Prop. 1993/94:190


 


9§'

Genmälet skall innehålla ytt­rande rörande de av vadekäranden anförda gmndema för vadetalan och angivande av de omständig­heter vadesvaranden vfll anföra.

Svaranden skall i genmälet upp­giva de bevis han vill åberopa och vad han vill styrka med varje särskilt bevis. Skriftligt bevis, som ej tidigjire förebragts, skafl / hu­vudskrift eller styrkt avskrift fogas vid genmälet. Vifl svaranden, att fömyat förhör med vitme eller sakkunnig   skall   äga   rum   eUer


Motparten skall i sin svars­skrivelse yttra sig över de gmnder för överklagaruiet som klagaruien arfört CKh ange de omständigheter han själv viU anföra.

Skrivelsen skall innehålla uppgift om de bevis parten åberopar och om vad som skall styrkas med varje bevis. Skriftliga bevis som inte lagts fram tidigare skaU ges in samtidigt med svarsskrivelsen. ViU parten att det skall hållas fÖmyat förhör med ett vitme eUer en sakkunnig  eller  fömyad  syn pä


 


"Senaste lydelse 1963:149.


34


 


fömyad syn å stäUet skall hållas, skaU han angiva det i genmälet jämte skälen därtill. I genmälet skaU svaranden ock angiva, om han vill, att målsägande efler den tilltalade skafl infinna sig person­ligen vid huvudförhandling i hov­rätten.

Gerunälet skall vara egenhändigt undertecknat av svararuien eller hans ombud eller, då den tilltala­de är svarande, hans försvarare.


StäUet, skaU han ange det och skälen till detta. Han skaU också ange om han viU att målsäganden eUer den tiUtafede skaU infinna sig personUgen vid huvudförhandling i hovrätten.


Prop. 1993/94:190


10 §*


Genmälet skall med därvid fogade handlingar delges vade­käranden. Uppgift om målsägan­des eller vittnens ålder yrke och bostedsadress, som saknar be­tydelse för åtalet, skafl mte fram­gå av de handlingar som delges den tilltalade i mäl om aUmänt åtal.

Finnes för målets beredande ytterUgare skriftväxling erforder­lig, äge hovrätten förordna därom. Hovrätten äge tillika meddela när­mare bestämmelser om skriftväx­lingen och därvid även föreskriva, i viUcet avseende part skaU yttra sig. Part må föreläggas att in­komma med mer än en skrift, en­dast om särskflda skäl äro därtill.

Under förberedelsen får sam­manträde håflas, om det behövs för en ändamålsenlig handläggning av målet.

Hovrätten skall säruia över svarsskrivelsen till klaganden. Uppgift om målsägandes eUer vitmens ålder, yrke och hosteds-adress som saknar betydelse för åtalet skaU inte firamgå av de handlingar som säruis över till den tiUtafede i mäl om allmänt åtal.

Om det behövs, får hovrätten besluta om ytterligare skriftväx­ling under förberedelsen. Hovrät­ten yBr också meddela närmare be­stämmelser om skriftväxlingen och därvid bestämma i vilket avseende parten skafl yttra sig. En part får föreläggas att ge in mer än en skrivelse endast om det flnns sär­skflcfe skäl.

Under förberedelsen får sam­manträde hållas, om det behövs för en ändamålsenUg handläggning av målet. Hovrätten får besluta att den som är anhållen eller häktad skall inställas till sammanträdet. Vad som sagts om sammanträde per telefon i 45 kap. 13 § och 47 kap. 10 § skaU gäUa även vid sammanträde erfligt denna paragraf.


70 a r

Behövs prövningstillstånd, beslu­tar hovrätten sedan skriftväxlingen


77 §

Behövs prövningstiUstånd, skall hovrätten    sedan    skriftväxlingen


 


'Lydelse enligt prop. 1993/94:143. "hiförd genom 1993:514.


35


 


avslutets, om sådant tiUstånd skaU meddelas. När det finns skäl för det, får frågan upptas utan att skriftväxling skett.


avslutets besluta om  sådant tiU-    Prop. 1993/94:190

stånd skaU meddefes. När det

finns skäl för det, får frågan tas

upp   utan   att   skriftväxling   har

skett.


 


77 §

Finner hovrätten erforderligt, att yttrande inhämfes av sakkunnig, skriftligt bevis företes, föremål tillhandahålles för syn eUer be­sikming, bevis upptages utom huvudförhandlingen eUer annan förberedande åtgärd vidtages, skall beslut därom utan dröjsmål med­delas.

Vfll part, att åtgärd, som nu sagts, vidtages, skall han, så snart ske kan, göra framställning därom hos hovrätten.

Finnes i mäl om aUmänt ätal för­undersökningen böra fållständigas eller, om fömndersökning ej ägt rum, sådan böra företagas, äge hovrätten meddela åklagaren före­läggande därom.

72 §"

Hovrätten får bestämma att den som är anhåUen eUer häkfed skaU inställas till sammanträde enligt 10 % tredje stycket.


12%

Om hovrätten anser att det be­hövs, skall hovrätten besluta att yttrande av sakkunnig inhämtes, skriftUgt bevis läggs fram, föremål tillhawiahålls för syn eUer besikt­ning, bevis tas upp utom hu­vudförhandlingen eller någon annan förberedande ätgäid företas.

Om en part viU att en åtgärd en­ligt första stycket skall företas, skaU han sä snart som möjligt begära det hos hovrätten.

Behöver i mål om allmänt åtal åt­gärd enligt 23 kap. företas, får hovrätten meddela åklagaren före­läggande om det.


13%

Hovrätten får avgöra målet utan huvudförhandling,

1.   om åklagaren har överklagat endast till den tilltalades förmån,

2.   om endast den tilltalade över­klagat och hans ändringsyrkaruie godtas av motparten,

3.   om det är uppenbart att över­klagandet är ogmrulat eller

4.   om det inteflnns anledning att döma den tilltalade till ansvar eller ådöma honom påföljd eller


'Senaste lydelse 1989:656.


36


 


döma honom till annan påföljd än böter eller villkorlig dom eller sådana påföljder i förening.

Med de påföljder som anges i första stycket 4 likställs vite och, om det inte samtidigt är fråga om förverkande av villkorUgt medgi­ven frihet från fängelsestraff, förordnande enligt 34 kap. 1 % första stycket 1 brottsbalken.

Har I fall som avses i första stycket en part begärt huvudför­handling, skall sådan hållas, om det inte är uppenbart obehövligt.

Avser överklagandet även anruit än ansvar, får målet avgöras utan huvudförhandling endast om denna talan enligt 50 kap. 13 % får prö­vas utan huvudförhandling.

För prövning som inte avser själva saken behöver huvudför­handling irUe hållas.


Prop. 1993/94:190


14%

Innan ett mål avgörs utan huvud­förhandling, skall partema, om det inte är uppenbart att de redan har slutfört sin talan, beredas tillfålle att göra det.


13%*"

Så snart målets beredande avslu­tats, skall hovrätten bestämma tid för huvudförhandlingen. För be­handling av rättegångsfrågor eller sädana delar av saken som fär avgöras särskflt fär huvudför­handling sättes ut, trots att målet i övrigt inte är färdigt för hu­vudförhandling.

Är den tilltalade häkfed, skaU huvudförhandling hällas inom fyra veckor efter utgången av den tid som anges i 2 §, om det inte tiU


75 §

Om irUe målet enligt 13 % avgörs utan huvudförhandling, skall hovrätten bestämma tid för sådan förhandling. Tiden skall om möj­ligt bestämmas efter samråd med partema. För behandling av en rättegångsfråga efler sådan del av saken som får avgöras särskflt fär huvudförhandling sättas ut även om målet i övrigt mte är färdigt för huvudförhandling.

Om den tiUtafede är häkted, skall huvudförhandling hållas inom fyra veckor efter utgången av den tid som anges 12 §, om


 


"Senaste lydelse 1989:650.


37


 


följd av åtgärder som avses i 77 § eller andra omständigheter är nöd­vändigt med längre uppskov. Har den tilltelade häktets efter utgången av den tid som anges i 2 §, skaU tiden räknas från den dag han häktedes.


det inte tiU följd av åtgärder som avses i 12 % eUer andra omstän­digheter är nödvändigt med längre uppskov. Har den tiUtafede häktets efter utgången av den tid som anges i 2 §, skaU tiden räknas frän den dag han häktedes.


Prop. 1993/94:190


 


14 §'»                                 76 §

Tfll huvudförhandlingen skaU partema kallas.


En enskfld vadekäraruie skaU föreläggas att komma tillstädes vid påföljd att hans vadetalan annars förfefler Skafl han mfinna sig personligen, skaU han också erinras om bestänunelsen i 19 % försfe stycket andra meningen. En enskfld vadesvarande skall, om han är skyldig att infinna sig per­sonligen eller hans närvaro annars är av betydelse för målets harui-läggning eller utredning, föreläg­gas vite. Finns det i fråga om den tilltelade anledning ante att han inte skulle iaktta ett sådant föreläggande, får hovrätten j?>ror{7-rui att han skaU hämtes tiU rätten. Meddelas inte något sådant före­läggande eller förordnande skaU svaranden erinras om att målet kan komma att avgöras utan hinder av att han uteblir. Hov­rätten förordnar om inställandet av en tilltalad, som är anhåUen eUer häkted.

Skall i mål om aUmänt åtal målsägande höras / anledning av åklagarens talan, skaU han vid vite kallas att vid huvudförhandlingen infinna sig personligen.

Hovrätten bestämme tillika, om vittne eller sakkunnig skaU kaUas till huvudförhandlingen. Partema skola underrättes om beslutet. Om kallande av vittne eller sakkunnig


En enskfld klagande skafl föreläggas att inställa sig vid på­följd att överklagandet annars för­fader Skafl han infinna sig personligen, skaU hovrätten också upplysa horwm om bestämmelsen i 27 § förste stycket andra me­ningen. Om det är av betydelse för målets handläggning eller utred­ning att en enskfld motpart in­ställer sig eller om denne är skyl­dig att infinna sig personUgen, skall han föreläggas vite. Finns det i fråga om den tiUtelade anled­ning anfe att han inte skufle följa ett sådant föreläggande, får hov­rätten besluta att han skafl hämtes tfll rätten. Om hovrätten inte före­lägger rrwtparten vite eller be­slutar att han skall hämtas, skafl hovrätten upplysa horwm om att målet kan konuna att avgöras även om han uteblir. Hovrätten skall besluta att en tifltafed som är an­hållen efler häkfed skall inställas till huvudförhandlingen.

Skafl i mäl om alhnänt åtal en målsägande höras med anledning av åklagarens talan, skafl han vid vite kallas att infinna sig personUgen.

Hovrätten skall också bestämma vilka vittnen och sakkunniga som skall kallas tiU huvudförhandling­en. Partema skall underrättas om beslutet.


 


'"Senaste lydelse 1984:131.


38


 


gälle vad i 36 och 40 kap. är stadgat.

75      §"

I övrigt skaU vad som sägs i 1 kap. 9 § samt 46 kap. I - 5 §§, 6 § andra stycket, 7-9, 11, 13, 16 CKh 17 §§ tillämpas i fråga om huvudförhandling i hovrätten. Reglema i 7 § i detfe kapitel skaU dock tillämpas i fråga om kallelser till uppskjuten huvudfÖr­handhng och föreläggande för partema.

När ett mål sätts ut tfll fortsatt eller ny huvudförhandling, får hovrätten förordna om lämpUga åtgärder för att målet vid den förhandlingen skall kunna slut­föras.

I fråga om sådana åtgärder gäller

76      §

Vid huvudförhandlmgen skaU underrättens dom, i den mån det erfordras, uppläsas samt vadekä­randen uppgiva, i vilken del domen överklagas och vilket yr­kande han framställer. Tiflfafle skall lämnas vadesvaranden att yttra sig över yrkandet.

Åklagaren eller målsäganden, då talan föres allenast av denne, skall därefter utveckla åtalet, i den mån det erfordras fÖr prövning av va­detalan. Har talan fållföljt s av den tiUtalade, må dock, om hovrätten finner det lämpligare, först den tilltalade och därefter åklagaren eller målsäganden utveckla sin talan. Part skafl erhålla tillfälle att bemöte vad rrwtparten anfört. Äger huvudförhandling mm, ehum vadesvaranden icke är till­städes, skall genom hovrättens för-


77§

I övrigt skafl det som sägs i 1 kap. 9 § samt 46 kap. 1 - 5 §§, 6 § andra stycket, 7-9, 11, 13, 16 och 17 §§ tiUämpas i fråga om huvudförhandling i hovrätten. Reglema i 76 § i detta kapitel skaU dcKk tillämpas i fråga om kaflelser tifl uppskjuten huvudför­handling CKh föreläggande för partema.

När ett mål sätts ut tiU fortsatt eller ny huvudförhandling, får hovrätten besluta om lämpUga åtgärder för att målet skall kunna sluföras vid den förhandlingen.

10 - 12 §§ i detta kapitel.

75 §

Vid huvudförhandlmgen skaU den överklagade domen redovisas i den omfattning det behövs. Klaganden skall ange i viUcen del domen överklagas och den ändring i domen han yrkar. Mot­parten skall lämnas tiUfäUe att yttra sig över yrkandet.

Därefter skall åkfegaren utveckla åtalet i den utsträckning det be­hövs för prövningen av överkla­gandet. Om talan förs endast av målsäganden, gäller detta i stället denne. Om hovrätten flnner det lämpligare får dock en tilltalad som överklagat utveckla sin talan före åklagaren eller målsäganden. VirJe part skaU få tiUfäfle att bemöte vad den andra parten anfört. Om förhandlingen äger mm trots att klagandens motpart uteblivtt, skafl hovrätten se till att


Prop. 1993/94:190


 


"Senaste lydelse 1987:747.


39


 


sorg, i den mån det erfordras, ur handlingama framläggas vcui han anfört.

Vid förhör med målsäganden eller den tilltalade må skriftlig uppteckning av vad han anfört in­för underrätten eller inför åkla­gare eller polismyndighet icke uppläsas i anruit fall, än då hans utsaga vid förhöret avviker från den tidigare utsagan eller han vid förhöret underlåter att yttra sig.


det som denne arfört läggs fram ur handlingama / den utsträckning det behövs.


Prop. 1993/94:190


 


77§

Sedan partemas telan framlagts, skaU hevisrnngen förebringas. Den vid underrätten förebragta bevis­ningen skall gerwm hovrättens för­sorg, i den mån det är av betydel­se för målet i hovrätten, framläg­gas sådan den föreligger i proto­koll och andra handlingar; flnner hovrätten det lämpligare och sam­tycka partema därtill, må dock bevisningen förebringas av par­tema.

Om ej särskflda skäl föranleda annat, bör bevis, som skafl före­bringas gerwm protokoll och andra handlingar från under­rätten, framläggas, innan bevis rörande samma omständighet omedelbart upptages av hovrätten. Äro rörande sanuna omständighet flera bevis, böra de förebringas i ett sammanhang.


19%

Sedan parterrw utvecklat sin talan, skafl bevisningen läggas fram. Hovrätten skall se till att den bevisning som lagts fram i tingsrätten läggs fram ur hand­lingarna i den utsträckning bevis­ningen har betydelse för målet i hovrätten.

Om irue särskilda skal föranleder annat, bör ett av tingsrätten upp­taget bevis, som inte enligt 35 kap. 13 % skafl tas upp pä nytt, läggas fram mnan bevis som rör samma omständighet omedelbart tas upp av hovrätten. Finns det flera bevis i fråga om samma omständighet, bör dessa läggas fram i ett sammanhang.


 


18%

Efter bevisningens förebringaruie äge partema anföra vad de till sluförande av sin talan akta nödigt.


20%

Sedan bevisningen lagts fram skall partema lämruis tillfålle att slutföra sin talan.


 


7pr

Om en enskfld vadekäraruie ute­blir  frän  huvudfÖrhandhng,  för-


27 §

Uteblir en enskfld klagande firån sammarUräde för  huvudförhand-


 


'Senaste lydelse 1984:131.


40


 


ombud.

Underlåter i mäl om allmänt åtal en målsägande, som skaU höras i an­ledning av åklagarens talan, att mfinna sig personUgen, gäUer andra stycket.


fåUer hans vadetalan. Detsamma gäUer, om en enskfld vadekäran­de, som ålagts att infinna sig per­sonUgen, instäfler sig endast ge­nom ombud och hovrätten inte an­ser sig ändå kurma avgöra målet.

Om en enskild vadesvarande uteblir CKh vite har förefegts honom, fär hovrätten / stället för att förelägga nytt vite beslute att han skall hämtas tiU rätten anting­en omedelbart eUer tifl en senare dag. Detsamma gäfler om en en­skild vadesvarande, som vid vite förelagts att infinna sig person­ligen, inställer sig endast genom

Om vite har förelagts vadesva­randen eUer om denne skaU häm­tes till rätten och hämtning inte kan ske, fär hovrätten avgöra må­let trots att vadesvaranden mstäUt sig endast genom ombud eUer ute­blivit. Ett mål får också avgöras om en enskild vadekäraruie, som förelagts att infinna sig person­ligen, inställt sig endast genom ombud.


Ung, förfeUer överklagandet. Det-sanuna gäUer, om en enskfld kla­gande som förelagts att infinna sig personUgen instäUer sig encfest ge­nom ombud CKh hovrätten inte an­ser sig ändå kunna avgöra målet.

Uteblir en enskild motpart cKh har vite iförefegts honom, fär hov­rätten förelägga nytt vite eller be­slute att han skaU hämtas tiU rätten antingen omedelbart eUer tiU en senare dag. Detsamma gäUer om en enskfld motpart som vid vite förefegts att infinna sig personligen, mstäUer sig encfest genom ombud.

Om vite har förelagts klagandens motpart efler om denne skafl häm­tas tfll rätten och hämtning inte kan ske, fär hovrätten avgöra målet trots att han inställt sig en­dast genom ombud efler utebUvit. Ett mäl fär också avgöras om en enskfld klagande som förelagts att infinna sig personUgen instäUt sig endast genom ombud.


Prop. 1993/94:190


 


20%"

Har vadekärandens talan förfeUit enligt 19 % och förelåg för hans utevaro eller underlåtenhet att infinna sig personligen laga förfeU som han inte kunnat anmäfe i tid, skall hovrätten på ansökan av honom åtemppta målet.

Ansökan om åtempptegande skaU göras skriftUgen inom två veckor från den dag då beslutet meddelades. Om käranden sedan målet åtempptegits uteblir från huvudförhandling eUer underlåter


22%

Har överklagandet förfålUt enUgt 27 § skall hovrätten på ansökan av klaganden åtemppta målet, om han för sin utevaro eUer under­låtenhet att mfinna sig personUgen hade laga förfeU som han inte kuruie arunäla i tid.

Ansökan om åtempptegande skaU göras skriftUgen mom tre veckor från den dag dä beslutet meddefedes. Om klaganden sedan målet åtempptegits uteblir efler in­te  följer   ett   föreläggande   att


 


"Senaste lydelse 1984:131.


41


 


att följa ett föreläggande att infin-    infinna sig personUgen, har han    Prop. 1993/94:190 na sig personligen, är hans rätt till    irue rätt att fö målet åtempptaget. återupptagande av mlåetförfallen.

21 §"

Hovrätten får avgöra mål utan huvudförhandling,

1.     om talan av åklagaren förs endast till den tilltalades förmån,

2.     om talan, som förs av den tilltalade, biträtts av motparten,

 

3.   om det är uppenbart att vade­talan är ogmndad, eller

4.   om det inteflnns anledning att döma den tilltalade till ansvar eller att ådöma horwm påföljd eller döma honom till annan på­följd än böter eller villkorlig dom

eller sädana påföljder i förening.

Med de påföljder som anges i försfe stycket 4 lUcstäfls utdöman­de av vite och, om det inte sam­tidigt är fråga om förverkande av vilUcorligt medgiven frihet frän fängelsestraff", förordnande enligt 34 kap. 1 § förste stycket 1 brotts­baUcen.

Har i feU som avses i förste stycket en part begärt huvudfor-handling, skall sådan håUas, om det inte är uppenbart obehövhgt.

Förs talan även om annat än an­svar, får målet avgöras utan hu­vudfÖrhandhng endast om denna telan enligt 50 kap. 21 § fär prö­vas utan huvudförhandling.

För prövning som inte avser själva saken behöver huvudför­handling inte hållas.

22%"

Har hovrätten beslutat, att mål skall avgöras utan huvudförhand­ling, och flnnes ej uppenbart, cut


"Senaste lydelse 1984:131. "Senaste lydelse 1954:432.


42


 


partema redan slutfört sin talan, skall tillfälle därtill lämnas dem.

Utan hinder av tidigare beslut äge hovrätten förordna, att hu­vudförhandling skall äga mm.


Prop. 1993/94:190


 


23 §

Har vid huvudförhandlingen i underrätten rörande viss omstän­dighet vitme eller sakkunnig hörts inför rätten eUer syn å stället hålUts och beror avgörandet även i hovrätten av tiUtron tiU den bevisningen, må ändring i under­rättens dom i denna del ej ske annat än till den tilltalades för­mån, med mindre beviset upptagits ånyo vid huvudförhandlingen i hovrätten eller ock synnerliga skäl föreligga, att dess värde är annat, än underrätten anfegit.


Har vid huvudförharuiling i tingsrätten rörande viss omstän­dighet vitme eUer sakkunnig hörts inför rätten eUer syn på stäUet hälUts och beror avgörandet även i hovrätten av tiUtron tiU den be­visningen, får tingsrättens dom inte ändras i den delen utan att beviset tagtts upp på nytt vid huvudförharuiling i hovrätten. En sådan ändring får dock göras, om den är till förmån för den till­talade eller om det flnns synner-hga skäl för att bevisets värde är ett annat än tingsrätten antegit.


 


24 §


Innan hovrättens dom eller slut­liga beslut meddelats, må vadeta­lan återkallas. Åklagare, som i hovrätten fört telan mot den tiU­telade, äge tiU hans förmån ändra sin talan.

Videkäranden äge ej ändra sin vadetalan att gäUa annan gärning än den som avses i vadeinlagan.


Ett överklagande får återkallas innan hovrättens dom efler slutiiga beslut har meddelats. Åklagare som i hovrätten fört talan mot den tilltalade får ändra sin talan tiU dennes förmån.

En klagande får inte ändra sin talan att gälla en annan gärning än den som avses i överklagaruiet.


 


25 §*

Hovrätten får inte med anledning av den tilltelades talan eller sådan talan, som åklagaren för till hans förmån, döma tifl en brottspåföljd som är att anse som svårare efler mer ingripande för den tilltelade än den som tingsrätten dömt tifl. Hovrätten   får  dock  beslute  om


Hovrätten får inte med anledning av den tflltalades överklagande efler av åklagarens överklagande tifl hans förmän döma tifl en brottspåföljd som är att anse som svårare eller mer ingripande för den tflltalade än den som tingsrät­ten dömt tifl. Hovrätten får dock


 


"Senaste lydelse 1988:1370.


43


 


överlämnande tifl särskUd vård efler, om tingsrätten beslutet om sådan värd, döma tifl annan på­följd.

Hovrätten får inte hefler med an­ledning av talan som anges i förste stycket beslute om utvis­ning, om tingsrätten inte meddefet sådant beslut, efler bestämma längre tid än tingsrätten gjort för förbud för den tilltalade att åter­vända till Sverige.


beslute om överlämnande tifl särskfld värd efler, om tingsrätten beslutet om sådan värd, döma tifl annan påföljd.

Hovrätten fär mte heUer med an­ledning av ett överklagande som anges i förste stycket beslute om utvisning, om tingsrätten inte har meddefet sådant beslut, eUer be­stämma längre tid än tingsrätten gjort för förbud för den tiUtafede att äterväncfe tiU Sverige.


Prop. 1993/94:190


27 §


Föres telan om jäv mot domare i underrätten och flnnes jävet gmn-dat, skall hovrätten undanröja underrättens dom i vad den över­klagats.


Förs talan om jäv mot en doma­re i tingsrätten CKh anser hov­rätten att Jäv förelegat skall hov­rätten undanröja tingsrättens dom i den del den överklagats.


 


29 §


Undanröjer hovrätten under­rättens dom och gmndas beslutet ej därå, att underrätten varit obe­hörig eller eljest icke bort upptaga målet till prövning, skall hovrätten tillika visa målet åter till under­rätten för erforderlig behandling.

Om befogenheter hovrätten att, då underrätten varit obehörig, hänvisa målet tiU annan underrätt stadgas i 19 kap.   11 §.

30 §

Sedan hovrättens dom eller slut­liga beslut vunntt laga kraft, skall den från underrätten mottagna akten Jämte avskrift av domen eller beslutet översändas till un­derrätten.


Undanröjer hovrätten tingsrät­tens dom på någon annan gmnd än att tingsrätten varit obehörig eUer av något annat skäl inte bort ta upp målet tiU prövning, skaU hovrätten sarruidigt återförvisa målet tiU tingsrätten för fortsatt behandling.

Bestämmelser om hovrättens befogenhet att när tingsrätten varit obehörig hänvisa målet tiU annan tingsrätt flnns i 19 kap. 11 §.


 


i7§

Har talan mot underrätts dom fållföljts allenast såvitt angår annat än ansvar, skaU målet i hovrätten behandlas som tviste­mål.


30 §

Har tingsrättens dom överklagats endast i fråga om annat än ansvar, skall målet i hovrätten behandlas som tvistemål.


44


 


52 Kap.


Prop. 1993/94:190


Om överklagande av beslut

i"

Den som viU överkfega en tings­rätts beslut skaU göra detta skrift­ligen. Skrivelsen skall ges in tiU tingsrätten.

Skrivelsen skaU ha kommit in tiU tingsrätten inom tre veckor från den cfeg dä beslutet meddefedes. Om ett beslut under rättegängen inte har meddefets vid samman­träde CKh det inte heUer vid något sammanträde har tillkännagetts när beslutet kommer att meddefes, skaU dock klagotiden räknas från den dag dä klaganden fick del av beslutet. Ett överklagande av ett beslut om någons häktande, kvar­hållande i häkte, tiUstånd tiU re­striktioner enUgt 24 kap. 5 a §, om åläggande av reseförbud eller i fråga som avses i 49 kap. 7 § är mte inskränkt tiU viss tid.

Om besvär

1 Vfll någon överklaga en tings­rätts beslut, skafl han ge in en be­svärsinlaga tifl tingsrätten.

Inlagan skafl ha konunit m tifl tingsrätten inom tre veckor frän den cfeg dä beslutet meddelades. Om ett beslut under rättegången inte har meddelats vid samman­ttäde r ■rAa/ic7//>i g och det inte heller vid något sådarU samman­träde har tillkännagivtts när be­slutet kommer att meddefes, skafl dock besvärstiden räknas frän den dag då klaganden fick del av be­slutet. Klagan över beslut om nå­gons häktande, kvarhållande i häk­te, tillstånd tfll restriktioner enligt 24 kap. 5 a §, om åläggande av reseförbud eller i fråga, som avses i 49 kap. 6 §, är inte inskränkt tiU viss tid.

I 49 kap. finns bestämmelser om att den, som viU överklaga ett beslut, i vissa fåU först skaU anmäla missnöje.


2§*

Ett överklagande som kommit in för seru skall avvisas av tings­rätten, överklagandet skall dock irue avvisas om det har kommit in till hovrätten irwm klagotiden.

Finnes besvärstalan ej vara fåll­följd irwm rätt tid, skall den av underrätten avvisas. Har be­svärsinlaga inkommtt till hovrätten före besvärstidens utgång, skall den omständigheten att inlagan inkommit till underrätten först därefter ej föranleda att den avvisas.


3 §6.

7 besvärsinlagan skall klaganden      överklagandet   skall   innehålla
uppgiva:
                             uppgifter om

1. det beslut, mot vilket talanföres;      1. det beslut som överklagas,


"Senaste lydelse 1993:1408. ""Senaste lydelse 1990:443. "'Senaste lydelse 1963:149.


45


 


2.    gmndema  för besvärstalan; samt

3.    den äruiring i beslutet, som klaganden yrkar

Klaganden skall i besvärsinlagan uppgiva de bevis han vill åberopa och vad han vill styrka med varje särskilt bevis. Skriftligt bevis, som ej tidigare förebragts, skaU / huvudskrift eller styrkt avskrift fogas vid besvärsinlagan. Besvärsinlagan skall vara egen­händigt undertecknad av klagan­den eller hans ombud.


2.   den ändring i beslutet som
yrkas,

3.   gmndema för överklagandet,

4.   de omständigheter som åbe­ropas till stöd för att prövnings­tillstånd skall meddelas, när så­dant tillstånd krävs, och

5.    de bevis som åberopas och vad som skall styrkas med varje bevis.

Skriftliga bevis som inte lagts fram tidigare skaU ges in samtidigt med överklagandet.


Prop. 1993/94:190


 


4§

Avvisas ej besvärstalan, skafl underrätten utan dröjsmål tiU hov­rätten insända besvärsinlagan med därvid fogade handlingar samt huvudskrift eller styrkt avskrift av akten, såvitt angår den fållföljda frågan.


Om irue överklagandet avvisas enligt 2 %, skall tingsrätten tiU hovrätten sända över detta och övriga handlingar i målet som har betydelse för prövningen av över­klagaruiet.


 


5%

Föreligger mot besvärstalans upptagande annat hinder än / 2 § sägs, må talan av hovrätten ome­delbart avvisas.


Om det flnns något annat hinder mot att ta upp ett överklagaruie till prövning än att detta kommtt in för serU, får hovrätten omedelbart avvisa överklagandet.


 


6%'

Uppfyller besvärsinlagan ej före­skriftema i 3 § eUer är den eljest ofållständig, skaU hovrätten före­lägga klaganden att avhjälpa bris­ten.

Följer klaganden inte ett föreläg­gande enligt första stycket, skaU besvärstalan avvisas, om besvärs­inlagan ål så ofållständig att den inte utan väsentUg olägenhet kan läggas till gmnd för en rättegång i hovrätten.


UppfyUer överklagandet inte fö­reskriftema i 3 § eUer är det på annat sätt ofållständigt, skaU hov­rätten förelägga klaganden att av­hjälpa bristen.

Följer klaganden inte föreläg­gandet skall överklagandet av­visas, om de/ är så ofållständigt att det inte utan väsentUg olä­genhet kan läggas tiU gmnd för en rättegång i hovrätten.


 


'-Senaste lydelse 1984:131.


46


 


7§*

Finnes rrwtparten böra höras över besvären, skall besvärsin­lagan med därvid fogade hand­lingar delgivas motparten och föreläggande meddelas honom att inkomma med skrifttig förklaring.

EJ må, med mindre tillfölle läm­nats motparten att förklara sig, ändring göras / underrättens beslut, såvitt angår hans rätt.

Har uruierrätten i tvistemål av­slagit yrkande om kvarsted efler annan åtgärd enhgt 15 kap. efler förordnat om hävande av sådan åtgärd eller i brotttnål avslagit yrkande om åtgärd, som avses i 26 - 28 kap., eMer förordnat om hävande av sådan åtgärd, äge hov­rätten omedelbart bevflja åtgärden att gälfe, till dess annorlunda förordnas. Har underrätten bevfl­jat åtgärd, som nu sagts, eller för­ordruu, att beslut må verkstäUas utan hinder av att det icke äger la­ga kraft, äge hovrätten omedelbart förordna, att vidare åtgärd för verkställighet ej må äga rum. Är fråga om häktning, tillstånd tiU restriktioner enUgt 24 kap. 5 a § eller reseförbud, må hovrätten ock utan motpartens hörande göra ändring i underrättens beslut.


Om hovrätten flnner att klagan­dens motpart bör höras angående överklagandet, skaU överklagandet delges horwm med föreläggande att svara skriftligen irwm en viss tid.

Det överklagcule beslutet får irUe utan att motparten har lämnats tillfälle att yttra sig ändras såvitt angår hans rätt.

Har tingsrätten i tvistemål avsfe­git ett yrkande om kvarstad eUer någon annan åtgärd eifligt 15 kap. eUer upphävt ett beslut om en sådan åtgärd eller i brottmål av­sfegit yrkande om en åtgärd som avses i 26 - 28 kap. eUer upphävt ett beslut om en sådan åtgärd, får hovrätten omedelbart bevflja åtgär­den att gälla tills vidare. Har tingsrätten bevfljat en sådan åt­gärd eller r/t/arar att beslutet får verkställas även om det inte har laga kraft, får hovrätten omedel­bart besluta att tingsrättens beslut tills vidare irue får verkställas. Hovrätten får också ändra tings­rättens beslut i ftäga om häkttung, tiflstånd tifl resbiktioner enhgt 24 kap. 5 a § efler reseförbud utan att höra rrwtparten.


Prop. 1993/94:190


 


8§*

Förklaringen skall innehålla ytt­rande rörande de av klaganden anförda gmndema för besvärsta­lan och angivaruie av de omstän­digheter rWaramfe/? vifl anföra.

Förklaranden skall i förklaringen uppgiva de bevis han vill åberopa och vad han vill styrka med varje särskilt bevis. Skriftligt bevis, som


Motparten skall i sin svars­skrivelse yttra sig över de gmnder för överklagandet som klaganden arfört och ange de omständigheter han själv vifl anföra.

Skrivelsen skall innehålla uppgift om de bevis parten åberopar och om vad som skall styrkas med varje bevis. Skriftliga bevis som


 


"Senaste lydelse 1993:1408. "'Senaste lydelse 1963:149.


47


 


ej tidigare förebragts, skafl i hu­vudskrift eller styrkt avskrift fogas vid förklaringen.

Förklaringen skall vara egenhän­digt underteckruid av förklaranden eller hans ombud eller, då i brott­mål den tilltalade är förklarande, hans försvarare.


inte lagts fram tidigare skafl ges in till hovrätten samtidigt med svars­skrivelsen.


Prop. 1993/94:190


 


Har förklaring inkommit och fln­nes ytterUgare skriftväxling erfor­derlig, äge hovrätten förordna därom. Hovrätten äge tillika med­defe närmare bestämmelser om skriftväxlingen och därvid även föreskriva, i viUcet avseende part skaU ytöa sig. Part må föreläggas att inkomma med mer än en skrift, endast om särskflda skäl äro därtill.


Om det behövs får hovrätten besluta om ytterUgare skrift­växling. Hovrätten jör också med­defe närmare bestämmelser om skriftväxlingen och därvid bestäm­ma i vilket avseende parten skafl yttra sig. En paitfår föreläggas att ge in mer än en skrivelse endast om det flnns särskflcfe skäl.


 


9a%"

Behövs prövningstiflstånd och har motparten hörts över be­svären, beslutar hovrätten sedan skriftväxlingen avslutets, om så­dant tillstånd skafl meddelas. När det finns skäl för det, fär frågan upptas utan att skriftväxling skett.

70 §"

Om det är nödvändigt för utt-ningen i målet att en part eUer någon annan hörs muntUgen, får hovrätten förordna om detta på lämpligt sätt. Hovrätten förordnar om inställandet av den som är anhållen eller häkted.

Vid som sägs i 43 kap. 8 § Qär-de stycket gäller även vid förhör enligt förste stycket.


70 §

Behövs prövningstiUstånd och har motparten hörts angående överklagaruiet, skall hovrätten sedan skriftväxlingen avslutets be­sluta om sådant tiUstånd skaU med­defes. När det finns skäl för det, får frågan tas upp utan att skrift­växling har skett.

77 §

Om det är nödvändigt for utred­ningen i målet att en part eUer någon annan hörs muntUgen, får hovrätten besluta om detfe på lämpligt sätt. Hovrätten skall besluta att den som är anhåUen eUer häkted skall inställas till förhöret.

Det som sägs i 43 kap. 8 § Qär-de stycket gäUer även vid ett förhör enligt förste stycket.


 


"Införd genom 1987:747. "Senaste lydelse 1987:1211.


48


 


Om hovrätten beslutet häkte någon som inte är närvarande vid rätten, skaU 24 kap. 17 § tredje och Qärde styckena tfllämpas.


Om hovrätten beslutet häkte någon som inte är personligen när­varande vid rätten, skaU 24 kap. 17 § tredje och Qärde styckena tillämpas.


Prop. 1993/94:190


77 §

Sedan erforderliga åtgärder vid-tagtts, skall målet så sruirt ske kan av hovrätten företagas till av­görande.


12 §

Iruian hovrättens slutUga beslut meddelats, må besvärstalan åter­kallas.


Ett överklagande får återkallas innan hovrättens slutUga beslut har meddefets.


13 §

Sedan hovrättens slutliga beslut vunntt laga kraft, skall den från underrätten mottagna akten Jämte avskrift av beslutet översändas till underrätten.

Har en part eller iruervenient överklagat ett beslut som tagtts in i en dom eller som får överklagas endast i samband med att domen överklagas, och är även domen överklagad, skall målen i hov­rätten handläggas gemensamt enligt 50 eller 51 kap.

Första stycket gäller inte om beslutet angår ett ombud, en för­svarare, ett vittne, en sakkunnig eller någon anrum som irue var part eller intervenient i tings­rätten.


53 Kap.

Om mål som tas upp omedelbart

Om   mål,   som   upptages   ome­delbart av hovrätt

1 I tvistemål, som skaU upptagas omedelbart av hovrätt, äge vad om rättegången vid underrätt är i 42-44 kap. stadgat motsvarande tillämpning.


I tvistemål som skaU tas upp omedelbart av en hovrätt tillämpas bestänunelserna om rättegången vid tingsrätt i 42-44 kap.


 


4 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 190


49


 


§67


I brottmål, som skaU upptagas omedelbart av hovrätt, äge vad om rättegången vid underrätt är i 45-47 kap. stadgat motsvarande tillämpning; i dylikt mål gälle dock följande avvikelser:

1.   Hovrätten äge ej uppdraga åt
åklagaren att utfärda stämning.

2.    Hovrätten äge för målets beredande i stämningen förelägga den tiUtelade att //// hovrätten in­komma med skriftligt genmäle. Genmälet skall med därvid fogade handlingar delgivas åklagaren. Finnes för målets beredande ytter­ligare skriftväxling erforderlig, äge hovrätten förordna därom. Rätten äge tillika meddela när­mare bestämmelser om skriftväx­lingen och därvid även föreskriva, i vilket avseende part skafl yttra sig.

3.    I stället för den tid av en vecka, som i 45 kap. 14 §, 46 kap. 11 § och 47 kap. 22 § är föreskriven för hållande av huvudförhandling / mål, vari den tilltalade är anhållen eller häktad, skall gälla en tid av två veckor.

4.    Förekommer ej anledning till ådömande av annan påföljd än böter, äge hovrätten företaga målet //// avgörande utan huvud­förhandling; därom gälle vad i 51 kap. 22 % stadgats.


I brottmål som skafl tas upp omedelbart av en hovrätt, tilläm­pas bestämmelserna om rätte­gången vid tingsrätt i 45-47 kap. med följande awflcelser:

1.   Hovrätten får inte uppdra åt
åkfegaren att utfärda stämning.

2.   Hovrätten skall i stämningen
förelägga den tifltalade att svara
skriftligen irwm en viss tid. Hov­
rätten skall sända över svarsskri­
velsen till åklagaren. Om det be­
hövs får hovrätten besluta om
ytterUgare skriftväxling. Hovrätten
får också meddela närmare be­
stämmelser om skriftväxlingen och
därvid bestämma i vilket avseende
parten skafl yttra sig.

3.     I stället för den tid om en vecka som gäller enligt 45 kap. 14 §, 46 kap. 11 § och 47 kap. 22 § för hällande av huvudför­handling i vissa feU skaU en tid om två veckor gälfe.

4.     Om det inte flnns anledning cUt döma till någon annan påföljd än böter, får hovrätten avgöra målet utan huvudförhandling. 7 sådant fall tillämpas 51 kap. 14 %.


Prop. 1993/94:190


54 kap.


Om fullföljd av talan mot hov­rätts dom och beslttt


Om rätten att överklaga hovrätts domar och beslut


1%"" Talan  mot  hovrätts  dom  skall      En hovrätts dom får överklagas, föras genom ansökan om revision,     om inte anruit är föreskrivet.


"Senaste lydelse 1964:166. ""Senaste lydelse 1989:656.


50


 


När en hovrätt meddelar dom i fall som avses i 17 kap. 5 % andra stycket, skall hovrätten med hän­syn till omständighetema bestäm­ma om domen skall få överklagas särskilt eller endast i samband med att hovrättens slutliga avgö­rande överklagas.

Har partema skriftligen avtalat att inte överklaga en dom som meddelas med anledning av en uppkommen tvist eller en framtida tvist som kan härledas till ett visst angivet rättsförhållande, gäller avtalet, om saken är sådan att förlikning därom är tillåten. Ett avtal som ingåtts före tvistens upp­komst gäller dock inte i mål som avses i 1 kap. 3 d % första stycket.

En utfästelse att inte överklaga som har gjorts efter domen gäller, om saken är sådan att förlikning därom är tillåten.

Den, mot vilken en tredskodom givits, får inte överklaga domen. Be­stämmelser om hans rätt tfll återvinning i anledning av sådan dom finns i 44 kap. 9 § och 53 kap. 1 §.


Prop. 1993/94:190


 


/a§"'

När en hovrätt meddelar dom i fall som avses i 17 kap. 5 % andra stycket, bestämmer hovrätten med hänsyn till omständigheterrui om talan mot domen skall föras särskiU eller endast i samband med talan nwt hovrättens slutliga avgörande. Talan förs gerwm an­sökan om revision.


2%

Har partema skriftligen avtalat att ime överklaga en dom som meddelas med anledning av en uppkommen tvist eller en framtida tvist som kan härledas till ett visst angivet rättsförhållande, gäller av­talet, om förlikning om saken är tillåten. Ett avtal som ingåtts före tvistens uppkomst gäller dock irue i mål som avses i 1 kap. 3 d % första stycket.

En utfästelse att inte överklaga som har gjorts efter domen gäller, omförlikning om saken är tillåten.


 


2%

Talan mot hovrätts slutliga be­slut skall föras genom besvär. Meddelas i samband med dom beslut, varigenom saken till viss del ej upptages till prövning, skall dock talan mot beslutet föras gerwm ansökan om revision.

Åger part göra ansökan om åter-upptegande av mål, som avgjorts


3%

En hovrätts slutliga beslut får överklagas, om irue annat är föreskrivet. Har en part rätt att ansöka om åtempptegande av ett mål som avgjorts genom ett slut­ligt beslut, får han dock ime över­klaga beslutet.

Ett beslut av en hovrätt enligt vilket ett mål återförvisats till


 


'Införd genom 1990:443.


51


 


genom slutiigt beslut, må han ej    tingsrätten för överklagas endast    Prop. 1993/94:190
fållfölja talan rrwt beslutet.
  om hovrättens prövning innefattar

ett avgörande av en fråga som in­verkar på målets utgång.


2a r

Hovrättens beslut i en överkfe-gad fråga angåeruie ersättning tifl offentiig försvarare får inte över­klagas. Hovrätten får dock tfllåte att beslutet överklagas, om det föreUgger särskflda skäl för en prövning om tiflstånd skafl ges enligt 10 § förste stycket I

Vid i 49 kap. i -5, 7 och 11 §§ är stadgat i fråga om talan mot underrätts beslut äge rrwtsvarande tillämpning beträffande talan mot hovrätts beslut, som ej är slutUgt, i där uppkommen eller dtt fållföljd fråga, som avses i nämnda lag­rum.

4%

Beträffande hovrätts beslut i annat fell än nu sagts gälle vad i 49 kap. 8 % är stadgat.

5

Då hovrätten ogiUat yrkande om häkming, tiflstånd tifl restriktioner enligt 24 kap. 5 a § efler reseför­bud eller hävt ett beslut om häkt­ning, tillstånd tifl restriktioner enligt 24 kap. 5 a § efler resefbr-bud, får talan mot beslutet föras endast i samband med talan mot hovrättens dom efler slutUga beslut.


Hovrättens beslut i en överkfe-gad fråga om ersätttung tiU of­fentUg försvarare får inte överkfe­gas. Hovrätten får dcKk tillåte att beslutet överkfegas, om det flnns särskflcfe skäl för att pröva om tiUstånd skaU ges enUgt 10 § förste stycket 1.

4%

Det som sägs i 49 kap. 4 - 6, 8 och 11 %% om överklagaruie av en tingsrätts beslut skall tillämpas vid överklagande av en hovrätts be­slut, som inte är slutiigt, i frågor som avses i de nämnda para­graferna och som uppkommit i hovrätten eller överklagats dtt.

5%

I fråga om hovrättens beslut i annat faU än som anges i 3 eller 4 % tillämpas 49 kap. 3 § andra stycket och 9 %.

6%

Om hovrätten ogilfet ett yrkande om häktning, tillstånd till restriktioner eifligt 24 kap. 5 a § eUer reseförbud eUer upphävt ett beslut om häktning, tiUstånd tifl resöiktioner enUgt 24 kap. 5 a § eUer resefÖrfoud, fär beslutet överklagas endast i samband med att hovrättens dom eller slutUga beslut överklagas.


 


Införd genom 1989:352. "Senaste lydelse 1993:1408.


52


 


över beslut, varigerwm hovrätt visat mål åter till underrätt, må ej klagas; innefattar hovrättens pröv­ning avgörande av fråga, som inverkar på målets utgång, äge dock part utan hinder av vad nu sagts fållfölja talan däremot.


Prop. 1993/94:190


 


7§

Har hovrätt funnit underrätten behörig att upptaga mål, må talan däremot ej föras, med mindre invändningen mot underrättens behörighet gmndas ä omständig het, som vid fållföljd högre rätt haft att självmant beakta.


Har hovrätten funnit att tingsrät­ten varit behörig att ta upp ett mål, för hovrättens beslut om detta överklagas endast om invänd­ningen mot tingsrättens behörighet gmncfes på en omständighet som högre rätt självmant skall beakte vid ett överklagande.


 



Talan får inte föras mot hovrät­tens beslut angåeruie jäv mot domare i tingsrätt eller i någon dtt fållföljd fråga som avses i 49 kap. 4 % förste stycket 7 eUer 9 eller 6 §. Talan får inte heller föras mot hovrättens beslut att meddela prövningstfllstånd.


Ett beslut får irue överklagas, om hovrätten i beslutet

1.   prövat en fråga om jäv mot domare i tingsrätt,

2.   prövat en till hovrätten över­klagad fråga som avses i 49 kap. 5 § förste stycket 7 efler 9 eUer 7 § eller

3.   meddelat prövningstiUständ.


 


9f

Talan nwt hovrätts dom eller slutiiga beslut i mål eUer ärende som väckts vid tingsrätt får irue komma under Högsta domstolens prövning utan att Högsta dom­stolen meddelat parten tillstånd till detta enligt 10 %. Detsamma gäUer talan mot hovrätts slutUga beslut i ett ärende som har direkt samband med ett mål eUer ärende som nu sagts, dock inte beslut som avses i 76 §.


Prövningstillstånd krävs för att Högsta domstolen skall pröva hov­rättens dom eUer slutUga beslut i mäl eller ärende som väckts vid tingsrätt. Detsamma gäUer hov­rättens sludiga beslut i ett ärende som har ett direkt samband med ett sådaru mäl eUer ärende utom beslut som avses i 77 §.


 


-Senaste lydelse 1987:747. "Senaste lydelse 1989:352.


53


 


Förste stycket gäUer mte talan, som i mål om allmänt åtal förs av Riksåklagaren, Justitiekanslem eller justitieombudsman.


Förste stycket gäUer inte över-klagaruien av Riksåklagaren, Justi­tiekanslem eller någon av Riks­dagens ombudsmän i mäl där aUmänt åtal förs.


Prop. 1993/94:190


 


10 §'


PrövningstiUstånd må meddelas alleruist

1.    om det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att talan prövas av Högsto domstolen; eUer

2.    om det föreligger synnerUga skäl tfll sådan prövning, såsom att gmnd för resning föreligger efler domvilla förekommit eller att må­lets utgång i hovrätten uppenbar­ligen beror på grovt förbiseende eller grovt missteg.

Om prövningstillstånd meddelas i ert av två eller flera likartade mål, som samtidigt föreligga till bedömande, må prövningstillstånd meddelas även i övriga mål.


PrövningstiUständ får meddefes endast om

1.    det är av vikt för ledning av rättstfllämpningen att överkla­gandet prövas av Högste domsto­len efler

2.    det flnns synnerUga skäl tiU sådan prövning, såsom att det flnns gmnd för resning eller att domvilfe förekommit eller att må­lets utgång i hovrätten uppenbar­ligen beror på grovt förbiseende eller grovt missteg.

Om prövningstfllstånd fordras i två eller flera Iflcartede mål och Högsta domstolen meddelar pröv­ningstillstånd i ett av dem, får prövningstillstånd meddelas även i övriga mål.


 


Il§"

Prövningstfllstånd får begränsas tifl att gälfe en viss fråga i målet, vars prövning är av vikt för ledning av rättstillämpningen (prejudflcatfråga) eller en viss del av målet.

1 avvaktan på att prövning sker i enUghet med ett prövningstillstånd som begränsats enligt förste stycket får Högste domstolen förklara frågan om meddelande av prövningstfllstånd rörande målet i övrigt vilande helt eller delvis.


Meddelas prövningstiflstånd utan sådan begränsning som avses i förste stycket, gäfler det domen eller det slutUga beslutet i dess helhet, såvitt parten för talan mot detta, sam beslut, som överklagas i samband med talan mot domen eller det slutiiga beslutet.


Ett prövningstfllstånd som med­delas utan sådan begränsning som avses i förste stycket gäfler

7. domen efler det sluthga be­slutet i den utsträckning parten har överklagat avgörandet,

2. överklagade beslut som tagtts in i domen eller det slutliga be­slutet och som irue angår ett om-


 


"Senaste lydelse 1971:218. "Senaste lydelse 1989:352.


54


 


I den mån prövningstiUstånd ej meddelas och fråga därom ej förklaras vflande, skafl hovrättens dom eller slutiiga beslut stå fest. Erinran därom skafl intagas i Högste domstolens beslut.


bud, ett vittne, en sakkunnig eller någon annan som irue var part eller irUervenierU i hovrätten,

3. överklagade beslut som får överkfegas endast i samband med att domen efler det slutUga beslutet överklagas.

I den utsträckning prövningstiU­ständ irue meddelas ckU fråga om tillstånd inte heller förklaras vflande, skaU hovrättens dom efler slutUga beslut stå fest. En upp­lysning om detta skaU tas in i Högste domstolens beslut.


Prop. 1993/94:190


77 a §"

Vid talan som avses i 9 § andra stycket får Högste domstolen, om målet väckts vid tingsrätt, beslute att begränsa prövningen av målet till en viss prejudflcatfråga.

72 §

Vid överklagande  som avses  i 9 § andra stycket får Högste dom­stolen,    om    målet    väckts    vid tingsrätt,    beslute    att    begränsa prövningen av målet tiU en viss prejudflcatfråga. Ett beslut som avses i förste stycket får meddelas att gäfla tifl dess annorlunda bestäms. Ett sådant beslut fettas enligt de regler som gäfler för beslut om prövningstiflstånd. Meddelas beslut enligt dette stycke, skall målet i övrigt vfla.

I den utsträckning Högste dom­stolen inte prövar målet, skaU hovrättens dom eller slutUga be­slut stå fest. En upplysning om detta skaU tas m i det beslut ge­rwm vilket prövning vägras.

I den mån Högste domstolen inte prövar målet, skall hovrättens dom eller sludiga beslut stå fest. En upplysning om dette skaU tes in i det beslut varigenom prövning vägras.


72 §"

Vid avgörandet av om pröv­ningstillstånd skaU meddefes be­höver hänsyn tes endast tiU om­ständigheter som har åberopats av sökanden.


13%

Vid avgörandet av om pröv­ningstillstånd skaU meddefes be­höver hänsyn tes endast tiU såda­na omständigheter som har åbero­pats av klaganden.


 


'"Införd genom 1989:352. ''Införd genom 1981:1088.


55


 


7i§™

Förs i mäl eUer ärende, som väckts vid underrätt, talan nwt hovrätts beslut, som ej är slutligt, och har ej i anledning av talan mot hovrättens dom eUer slutUga beslut meddelats prövningstiU­stånd, som enUgt 11 § tredje stycket gäller även beslutet, tillämpas 9-12%%.

14%''

Då hovrätt meddelar beslut, varemot talan enligt 5, 6, 7 eUer i % ej må föras, skall hovrätten i beslutet giva det till känna.

Kan talan mot hovrätts dom eller beslut ej komma under Högsta domstolens prövning, med mindre Högsta domstolen meddelat parten tillstånd därtill, give hovrätten i sambarui med underrättelse om ta­lans fållföljande det till känna med angivande av innehållet i 10 §.

75§«°

Anser part, att uruierrättelse, som hovrätten enligt 14 % första stycket meddelat, är oriktig, äge han i samband med fållföljande av talan rrwt domen eller beslutet påkalla prövning av frågan.

EJ må i annat fåfl än i första stycket sägs fråga, som där avses, komma under Högsfe domstolens prövning. Vid hovrätt i övrigt fö­reskrivtt om sättet för fållföljd av talan skall lända till efterrättelse.


14%

Avser överklagaruiet ett beslut av hovrätten som inte är slutligt och som meddelats i ett mål efler ärende som väckts vid tingsrätt skall 9 - 13 §§ tillämpas. Detta gäller dock inte om Högsta dom­stolen med anledning av talan mot hovrättens dom efler slutUga beslut har meddelat prövnings­tiUständ som enUgt 11 § tredje stycket gäUer även beslutet.

75 §

Om ett beslut av en hovrätt enligt 3 % andra stycket eller 6, 7 eller 8 § irue får överklagas, skall beslutet innehålla uppgift om det.

Krävs prövningstillstånd i Högsta domstolen, skall hovrättens dom eller beslut innehålla uppgift om detta och om innehåUet i 10 §.

76 §

Om en part anser att en upplysning enligt 15 % första stycket är oriktig, får han i samband med att beslutet över­klagas begära att Högsta dom­stolen prövar frågan om rätt att överklaga. I annat feU får frågan irUe prövas av Högste domstolen.


Prop. 1993/94:190


 


"Senaste lydelse 1989:352. "Senaste lydelse 1971:218. '"Senaste lydelse 1971:218.


56


 


76 §

över hovrätts beslut, varigerwm missnöjesanmälan eller ansökan om återvinning eUer åtemppte­gande eller revisions- eller be­svärstalan mot hovrätts dom eUer beslut avvisats, må klagan föras gerwm besvär Ej må i annat fall fråga, humvida sådan anmälan eller ansökan gjorts eller talan eljest fållföljts på föreskrivet sätt eller inom rätt tid, komma under Högste domstolens bedömande.


17%

Ett beslut genom vilket hovrätten avvisat en nussnöjesanmälan, en ansökan om återvinning eUer åter-upptegande eUer ett överklagande av hovrätts dom eUer beslut för överklagas. Frågan om en sådan anmälan eUer ansökan gjorts eUer ett överklagande skett inom rätt tid får anruirs irUe prövas av Högsfe domstolen.


Prop. 1993/94:190


 


Om revision


55 kap.

Om överklagande av domar


 


Vill part söka revision av hov­rätts dom, skall han irwm fyra veckor från den dag, då domen gavs, till hovrätten inkomma med revisionsinlaga.

Finnes revisionstalan ej vara fållföljd inom rätt tid, skall den av hovrätten avvisas. Har revi­sionsinlaga inkommtt till Högsta domstolen före revisionstidens ut­gång, skall den omständigheten att inlagan inkommtt till hovrätten först därefter ej föranleda att den avvisas.


En part som vill överklaga hovrättens dom skall göra detta skriftligen. Skrivelsen skall ges in till hovrätten. Den skall ha kommtt in till rätten inom fyra veckor från den dag då domen meddelades.

2%

Ett överklagande som komnut in för seru skall avvisas av hovrätten, överklagandet skall dock irue av­visas om det har komnut in till Högsta domstolen irwm klago­tiden.


 


4§«

7 revisionsinlagan skall revisions­käranden uppgiva:

1. den dom, rrwt vilken talan föres;


3%

överklagandet   skall   innehålla uppgifter om

1. den dom som överklagas.


 


"Senaste lydelse 1990:443. 'Senaste lydelse 1981:1088.


57


 


2.   gmndema för revisionstalan med angivande, i viUcet avseende hovrättens domskäl enhgt käran­dens mening äro oriktiga; sairu

3.   /' vilken del domen överklagas och den äruiring i domen, som käranden yrkar

Erfordras prövningstillstånd, skall käranden i revisionsinlagan ange de omständigheter han åbe­ropar tiU stöd för att sådaru tillstånd skaU meddelas.

Käranden skall / revisionsin­lagan uppgiva de bevis han vill åberopa och vad han vill styrka med varje särskilt bevis. I tviste­mål skall käranden, om beviset ej tidigare förebragts, uppgiva an­ledningen härtill. Åberopar käran­den skriftligt bevis, som ej tidigare förebragts, skafl det i huvudskrift eller styrkt avskrift fogas vid re­visionsinlagan. I revisionsinlagan skall käranden ock angiva, om han viU, att motparten eller i brotttnål målsägande eller den tiU­telade skaU infinna sig personligen vid huvudförhandling i Högste domstolen.

Är i brotttnål den tilltelade an­hållen eller häkted, skall det angivas.

Revisionsinlagan skall vara egenhändigt undertecknad av käranden eller hans ombud.


2.   i vilken del domen överklagas och den ändring i domen som yrkas,

3.    gmndema för överklagandet och i vilket avseende hovrättens domskäl enhgt klagandens mening är oriktiga,

4.   de omständigheter som åbe­ropas tiU stöd för att pröv­ningstillstånd skall meddefes, när sådant tillstånd krävs, och

5.    de bevis som åberopas och vad som skall styrkas med varje bevis.

Har en omständighet eller ett be­vis som åberopas i Högsta dom­stolen inte lagts fram tidigare, skall klaganden i tvistemål för­klara anledningen till det. Skrift­liga bevis som inte lagts fram tidigare skall ges in samtidigt med klagoskrivelsen. Klaganden skall också ange om han viU att mot­parten eller i brottmål målsägan­den eller den tilltalade skafl mfin­na sig personligen vid huvudför­handling i Högste domstolen.

Är i brottmål den tflltalade an­hållen efler häkted, skafl det anges.


Prop. 1993/94:190


 


5§"

Avvisas ej revisionstalan, skaU hovrätten efter revisionstidens ut­gång utan dröjsmål till Högste domstolen insända revisionsin­lagan med därvid fogade harul­lingar samt underrättens och hov­rättens akter i målet. Är i brottmål den tilltalade häkted eller fram­ställes i revisionsinlagan yrkande.


Om irue överklagandet avvisas enligt 2 %, skaU hovrätten efter ut­gången av klagotiden säruia över detta och övriga handlingar i målet tiU Högste domstolen. Haruilingama skall översäruias ge­nast, om i brottmål den tflltafede är häkted eller om klaganden framställt ett yrkande som fordrar


 


'Senaste lydelse 1981:828.


58


 


som påkallar omedelbar prövning, såsom i tvistemål begäran om kvarsted eller om hävande av sådan åtgärd eUer av förordnande, att dom må verkställas utan hinder av att den icke äger fega kraft, eller i brottmål begäran om den tiUtalades häktande eller om åt­gärd, som avses i 25-28 kap., eller om hävande av sådan åtgärd, skall insändandet ske genast.

6%

Föreligger mot revisionstalans upptagande annat hinder än i i § sägs, må talan av Högste domsto­len omedelbart avvisas.

7§"

Uppfyller revisionsinlagan ej föreskriftema i 4 § förste, tredje eller femte stycket eUer är den eljest ofållständig, skall Högste domstolen förelägga revisionskä­randen att avhjälpa bristen.

Följer revisionskäranden inte ett föreläggande enligt första stycket, skall revisionstalan avvisas, om revisionsinlagan är så ofållständig att den inte utan väsentUg olä­genhet kan läggas till gmnd för en rättegång i Högste domstolen.


omedelbar prövning, såsom i tvis­temål ett yrkande om kvarsted eUer ett yrkande om upphävande av ett beslut om en sådan åtgärd eUer av ett beslut om att dom får verkställas även om den irUe har fega kraft, eUer i brottmål ett yrkande om häktning av den till­talade eUer om åtgärd som avses i 25-28 kap. eUer om upphävande av ett beslut om en sådan åtgärd.

Om det firms något annat hinder mot att ta upp ett överklagande till prövning än att detta kommit in för seru, får Högste domstolen omedelbart avvisa överklagandet.

UppfyUer överklagandet inte fö-reskriftente i 3 % förste stycket 7-3 eller 5 eller andra stycket eUer är det på annat sätt ofållständigt, skaU Högste domstolen förelägga klagaruien att avhjälpa bristen.

Följer klaganden inte före­läggandet skall överklagandet avvisas, om der är så ofållständigt att det inte utan väsentUg olä­genhet kan läggas tiU gmnd för en rättegång i Högsto domstolen.

7%

Behövs prövningstillstånd, skall Högsta domstolen besluta om sådant tillstånd skall meddelas. När det flnns skäl för det. för frågan tas upp utan att skrift­växling har skett.


Prop. 1993/94:190


5§"

För   målets    beredande    skall      Om  irue  annat följer av  7 %,

revisionsinlagan    med    därvid    skall överklagandet delges motpar-


"Senaste lydelse 1984:131. "Lydelse enligt prop. 1993/94:143.


59


 


fogade harullingar delges revi­sionssvaranden och föreläggande meddelas horwm att inkomma med skriftUgt genmäle. Uppgift om målsägandes eUer vitmens ålder, yrke och bostedsadress, som sak­nar betydelse för åtalet, skaU inte framgå av de handlingar som delges den tflltalade i mål om alhnänt åtal.

Har hovrätten i tvistemål avslagit yrkande om kvarsted efler annan åtgärd enligt 15 kap. efler rorrf-nat om hävande av sådan åtgärd eller i brottmål avslagit yrkande om åtgärd, som avses i 26 - 28 kap., eller förordnat om hävande av åtgärd, som där sägs, äge Högste domstolen omedelbart be­vilja åtgärden att gäfla, tiU dess anrwrlunda förordnas. Har hov­rätten beviljat åtgärd, som nu sagts, eller förordnat, att dom må verkställas utan hinder av att den icke äger laga kraft, efler feststäflt underrätts beslut därom, äge Högsfe domstolen ock omedelbart förordna, att vidare åtgärd för verkställighet ej må äga rum. Är fråga om häktning eller reseför­bud, må Högste domstolen utan motpartens hörande göra ändring i hovrättens beslut.


ten med föreläggaruie att svara skriftligen irwm en viss tid. Uppgift om målsägandes efler vitmens ålder, yrke CKh bosteds­adress som saknar betydelse för åtalet skafl mte framgå av de handlingar som delges den tifl­talade i mäl om allmänt åtal.

Har hovrätten i tvistemål avsfegit ett yrkande om kvarstad efler någon annan åtgärd enUgt 15 kap. eUer upphävt ett beslut om en sådan åtgärd eller i brottmål avsfe­git ett yrkande om en åtgärd som avses i 26 - 28 kap. eUer upphävt ett beslut om sådan åtgärd, får Högsfe domstolen omedelbart be­vilja åtgärden att gäfla tills vidare. Har hovrätten bevfljat en sådan åtgärd eller förklarat att domen får verkstälfes även om den inte har laga kraft, eller festställt tingsrätts beslut om det, får Högste dom­stolen omedelbart besluta att tings­rättens eller hovrättens beslut tills vidare inte får verkställas. 1 frågor om häktning efler reseförbud får Högste domstolen ärulra hov­rättens beslut även om motparten inte hörts.


Prop. 1993/94:190


 


9§»

Gerunälet skall, om ej i tvistemål revisionskärandens yrkande medgi­ves, innehålla yttrande rörande de av horwm anförda gmndema för revisionstalan och angivaruie av de omständigheter revisionssvaran­den vill anföra.

Svaranden skafl / gerunälet upp­giva de bevis han vill åberopa och vad han viU styrka med varje sär­skdt bevis. 7 tvistemål skall sva-


Motparten skaU i sin svarsskri­velse yttra sig över de gmnder för överklagaruiet som klaganden an­fört och ange de omständigheter han själv vill anföra. Det som har sagts nu gäller inte i tvistemål där klagarulens yrkaruie medges.

Skrivelsen skafl innehålla uppgift om de bevis parten åberopar och om vad som skall styrkas med varje bevis. Om en omständighet


 


"Senaste lydelse 1963:149.


60


 


randen, om beviset ej tidigare förebragts, uppgiva anledningen härtill. Åberopar svaranden skrift­Ugt bevis, som ej tidigare före­bragts, skafl det i huvudskrift eller styrkt avskrift fogas vid gerunälet. I genmälet skall svaranden ock an­giva, om han vifl, att motparten eller i brotttnål målsägande efler den tflltalade skafl infinna sig personUgen vid huvudförhandling i Högste domstolen.

Genmälet skall vara egenhändigt urulertecknat av svaranden eller hans ombud eller, då i brottmål den tilltalade är svarande, hans försvarare.

10 Genmälet skall med därvid fogade handlingar delges revi­sionskäranden. Uppgift om måls­ägandes eller vitmens ålder, yrke och bostedsadress, som saknar be­tydelse för åtalet, skaU inte fram­gå av de handlingar som delges den tilltelade i mål om aUmänt åtel.

Finnes för målets beredande ytterligare skriftväxling erforder-Ug, äge Högsta domstolen förord­na därom. Högste domstolen äge tillika meddela närmare bestäm­melser om skriftväxlingen och därvid även föreskriva, i viUcet avseende part skaU yttra sig. Part må föreläggas att inkomma med mer än en skrift, endast om sär­skilda skäl äro därtill.


eller ett bevis som åberopas i Högsta domstolen inte lagts fram tidigare, skall parten i tvistemål förklara anledningen till det. SkriftUga bevis som inte lagts fram tidigare skafl ges in till Högsta domstolen sarruidigt med överklagandet. Parten skall också ange om han vfll att motparten efler i brottmål målsäganden efler den tifltafede skaU infinna sig per­sonUgen vid huvudförhandling i Högste domstolen.

Högsta domstolen skall sända över svarsskrivelsen till klaganden. Uppgift om målsägandes eUer vitmens ålder, yrke och bosteds­adress som saknar betydelse för åtalet skafl inte framgå av de handlingar som säruis över till den tflltafede i mäl om aflmänt åtal.

Om det behövs, får Högsta dom­stolen besluta om ytterUgare skriftväxUng. Högste domstolen får också meddefe närmare be­stämmelser om skriftväxlingen och därvid bestämma i vilket avseende parten skafl yttra sig. En part/ir föreläggas att ge in mer än en skrivelse endast om det flnns särskflda skäl.


Prop. 1993/94:190


77§»'

Erfodras prövningstillstånd, skaU Högsta domstolen sedan skriftväx­Ungen har avslutats bestämma om


"Lydelse enhgt prop. 1993/94:143. "Senaste lydelse 1981:1088.


61


 


sådant tillstånd skall meddelas. När det finns skäl tiU det får frågan tas upp trots att skriftväx­Ung inte har ägt rum.

72 §"

Högste domstolen får utan hu­vudförhandling avgöra

1.    en prejudikatfråga,

2.     ett mål, vari Högste dom­stolen med stöd av bestämmelser­na i 72 a § i aUt väsentUgt gmn­dar avgörandet i övrigt pä hov­rättens bedömning,

3.     ett mål som har tegits upp omedelbart av hovrätten, eUer

77 §

Högste domstolen fär utan hu­vudförhandling avgöra

1.   en prejudikatfråga,

2.  ett mäl i viUcet Högste dom­
stolen med stöd av bestämmelser­
na i 72 § i aUt väsentUgt gmndar
avgörandet i övrigt på hovrättens
bedömning,

3.   ett mäl som har fegits upp
omedelbart av hovrätten eUer

4. ett sådant mål eUer en sådan fråga i ett mäl som skaU avgöras av Högste domstolen i dess helhet eUer med tolv ledamöter

Beträffande avgörande i övrigt i Högste domstolen av mäl utan hu­vudfÖrhandhng   skafl  i  tvistemål

50   kap.   27   §   och   i   brotttnål

51   kap. 27 § tillämpas.

12 a §'"

Om Högste domstolen med tillämpning av bestämmelsema i 54 kap. 11 eller 11 a % har prövat en prejudflcatfråga får domstolen, om ytterligare prövning krävs, helt efler delvis gmnda sitt av­görande av målet i övrigt på hov­rättens bedömning efler, med un­danröjande av lägre rätts dom, återförvisa målet tifl lägre rätt för fortsatt handläggning.

Bebffande avgörande i övrigt i Högste domstolen av mål utan hu­vudförhandling   skaU  i  tvistemål

50   kap.   13   %   och   i   brottmål

51   kap. 13 % tfllämpas.

12 §

Har Högste domstolen med tfllämpning av bestämmelsema i 54 kap. 11 efler 72 § prövat en prejudflcatfråga, får domstolen, om ytterUgare prövning krävs, helt eUer delvis gmnda sitt avgörande av målet i övrigt på hovrättens be­dömning eller undanröja lägre rätts dom och återförvisa målet tiU lägre rätt för fortsatt hand­läggning.

En prejudikatfråga får avgöras genom dom även i andra fåfl än som avses i 17 kap. 5 § andra stycket.


Prop. 1993/94:190


 


13 §


Part må ej i tvistemål i Högste domstolen tifl stöd för sin talan


I tvistemål får en part i Högste domstolen tiU stöd för sin talan


 


"Senaste lydelse 1989:352. '"Senaste lydelse 1990:443.


62


 


åberopa omständighet eUer bevis, som ej tidigare förebragts, med mindre han gör sannolikt, att han icke kunnat åberopa omständighe­ten eller beviset vid lägre rätt efler han eljest haft gfltig ursäkt att ej göra det. Framställes först i Högste domstolen yrkande om kvitming, må det avvisas, om det ej utan olägenhet kan prövas i målet.


åberopa en omständighet efler ett bevis som inte lagts fram tidigare endast om han gör sannolikt att han irue kunnat åberopa omstän­digheten efler beviset vid fegre rätt eller han annars haft gfltig ursäkt att inte göra det.

Framställs först i Högste dom­stolen ett yrkande om kvittning och kan det irUe utan olägenhet prövas i målet, får yrkandet av­visas.


Prop. 1993/94:190


 


14 §


Har vid huvudförhandling i lägre rätt rörande viss omständighet vitme eller sakkunnig eUer part under sanningsförsäkran hörts inför rätten eller syn å stäUet hållits och beror avgörandet även i Högste domstolen av tilltron tiU den bevisningen, mä i denna del ändring i hovrättens dom i tvistemål eller i brottmål anruit än till den tiUtalades förmån ej ske, med mindre hovrätten, ehum beviset ej upptagits vid huvudför­handling i hovrätten, dämtinnan gjort ändring i underrättens dom eller ock synnerUga skäl föreUgga, att bevisets värde är annat, än hovrätten antegit.


Har vid huvudförhandling i lägre rätt rörande viss omständighet vitme eUer sakkunnig eUer part under sanningsförsäkran hörts inför rätten eUer syn på stäUet hälUts och beror avgörandet även i Högste domstolen av tiUtron tiU den bevisningen, får hovrättens dom ändras i den delen endast om hovrätten i samma del ändrat tingsrättens dom utan att ta upp beviset vid huvudförhandling. En sådan ändring får dock göras, om den är till förmån för den till­talade eller om det flnns syrmer-liga skäl för att bevisets värde är ett annat än hovrätten antegit.


 


15 Beträffande rättegången i Högste domstolen skall i övrigt i tvistemål 50 kap. 10 § tredje och Qärde styckena, 77 - 20 %%, 22 %, 24 § och 25 § förste och andra styckena samt i brottmål 51 kap. 8 § Qärde stycket, 10 § tredje och fjärde styckena, 77 - 20 %%, 22, 23 a, 24, 25 och 31 §§ tillämpas.


Vid rättegängen i Högste dom­stolen skall i övrigt följande bestämmelser tillämpas:

1.   i tvistemål, 50 kap. 10 §
tredje och fjärde styckena, 72 §,
14 - 22 §§, 24 § och 25 § förste
och andra styckena och

2.  i brottmål, 51 kap. 8 § fjärde
stycket, 10 § tredje CKh Qärde
styckena, 72 §, 14 - 22 %%, samt
23 a, 24, 25 och 30 §§.


 


"Senaste lydelse 1989:656.


63


 


Vid som sägs i 50 kap. 26 -29 §§ rörande tvistemål samt i 51 kap. 26 - 29 §§ rörande brott­mål om undanröjande av uruler­rätts dom och om återförvisning gäUer för Högste domstolen i fråga om lägre rätts dom.


Det som sägs i 50 kap. 26 -29 §§ rörande tvistemål samt i 51 kap. 26 - 29 §§ rörande brottmål om undanröjande av tingsrätts dom (Kh om återförvisning gäUer for Högste domstolen i fråga om lägre rätts dom.


Prop. 1993/94:190


76 §

Sedan Högsta domstolens dom eller slutUga beslut givits, skola de från hovrätten mottagna akterna jämte avskrifter av domen eller beslutet översändas, hovrättsakten tiU hovrätten och underrättsakten tiU underrätten.

56 kap.


Om besvär och om hänskju-tande av prejudikatfrågor*


Om överklagande av besliU och om hänskjutande av prejudikatfrågor


 


1 Vfll någon anföra besvär mot hovrätts beslut, skafl han inom fyra veckor från den dag, då be­slutet meddelades, tlU hovrätten inkomma med besvärsinlaga. Har beslut under rättegången medde­lats anrwrledes än vid samman­träde för förhandling, skafl dock besvärstiden räknas från den dag då klaganden erhöll del av be­slutet. Klagan över beslut om nå­gons häktande, kvarhållande i häk­te, tillstånd tifl restriktioner enhgt 24 kap. 5 a § eller om åläggande av reseförbud är inte inskränkt tifl viss tid.

Om skyldighet att anmäla miss­nöje mot hovrätts beslut i fråga, som avses i 49 kap. 3 § eller 4 % första stycket 1,2, 3, 7,8 eller 9, stadgas i 54 kap. 3 %.


Den som vfll överklaga en hov­rätts beslut skaU göra detta skriftligen. Skrivelsen skall ges in tiU hovrätten.

Skrivelsen skall ha kommtt in till hovrätten inom fyra veckor från den dag då beslutet meddelades. Om ett beslut under rättegången inte har meddelats vid sarrunan-träde och det inte heller vid något sammarUräde har tillkännagetts när beslutet kommer cut meddelas, skaU dock klagotiden räknas frän den dag dä kfeganden flck del av beslutet. Ett överklagande av ett beslut om någons häktande, kvar­hållande i häkte, tiflstånd tifl restriktioner enligt 24 kap. 5 a § eUer om åläggande av reseförbud är inte inskränkt tiU viss tid.


 


'Senaste lydelse av mbriken 1989:352. "Senaste lydelse 1993:1408.


64


 


Finnes besvärstalan ej vara fåll­följd inom rätt tid, skall den av hovrätten avvisas. Har besvärs­inlaga inkommtt till Högsta dom­stolen före besvärstidens utgång, skall den omständigheten att inlagan inkommtt tiU hovrätten först därefter ej föranleda att den avvisas.


Av bestämmelser i 49 kap. och 54 kap. 4 % följer att den som viU överklaga en hovrätts beslut i vissa fall först skall arunäla miss­nöje.

Ett överklagande som kommit in för sent skall avvisas av hovrätten, överklagandet skall dock irue av­visas om det har komnut in till Högsta domstolen inom klago­tiden.


Prop. 1993/94:190


 


4§«

I besvärsinlagan skall klaganden uppgiva:

\. det beslut, mot vilket talan föres;

2.    gmndema för besvärstalan; samt

3.    den ändring i beslutet, som klaganden yrkar.

Erfordras prövningstillstånd, skall klaganden i besvärsinlagan ange de omständigheter han åbe­ropar tiU stöd för att sådant tiU­stånd skall meddelas.

Klaganden skall i besvärsinlagan uppgiva de bevis han vill åberopa och vad han vill styrka med varje SärskiU bevis. Skriftligt bevis, som ej tidigare förebragts, skaU i huvudskrift eller styrkt avskrift fogas vid besvärsinlagan.

Besvärsinlagan skall vara egen­händigt undertecknad av klagan­den eller hans ombud.


3%

överklagandet skall innehålla uppgifter om

1.     det beslut som överklagas,

2.   den ändring i beslutet som
yrkas,

3.   gmndema för överklagandet,

4.   de omständigheter som åbe­ropas tiU stöd för att prövningstill­stånd skall meddelas, när sådaru tillstånd krävs, och

5.    de bevis som åberopas och
vad som skaU styrkas med varje
bevis.

SkriftUga bevis som inte lagts fram tidigare skaU ges in samtidigt med överklagandet.


 


"Senaste lydelse 1990:443. "Senaste lydelse 1981:1088.


65


5 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 190


 


Avvisas ej besvärstalan, skaU hovrätten utan dröjsmål tiU Högste domstolen insända besvärsinlagan med därvid fogade harullingar samt huvudskrift eller styrkt av­skrift av underrättens och hov­rättens akter i målet, såvitt angår den fållföljda frågan.

Föreligger rrwt besvärstalans upptagande annat hinder än i 3 % sägs, må talan av Högste domsto­len omedelbart avvisas.


4%

Om irue överklagandet avvisas enligt 2 %, skafl hovrätten tiU Högste domstolen sända över detta och övriga handlingar i målet som har betydelse för pröv­ningen av överklagandet.

5%

Om det flnns något annat hinder mot att ta upp ett överklagaruie till prövning än att detta kommit in för sent, får Högste domstolen omedelbart avvisa överklagaruiet.


Prop. 1993/94:190


 


7§'"

UppfyUer besvärs inlagan ej före­skriftema i 4 % förste, tredje eller fjärde stycket eUer är den eljest ofållstäruiig, skall Högste domsto­len förelägga klaganden att avhjäl­pa bristen.

Följer klaganden inte ett föreläg­gande enUgt första stycket, skaU besvärstalan avvisas, om besvärs­inlagan är sä ofållständig att den inte utan väsentUg olägenhet kan läggas tiU gmnd fÖr en rättegäng i Högste domstolen.


UppfyUer överklagandet inte fö­reskriftema i 3 % förste stycket 7-3 eller 5 eller aruira stycket eUer är det på annat sätt ofållständigt, skafl Högste domstolen förelägga klaganden att avhjälpa bristen.

Följer klaganden inte föreläg­gandet skaU överklagandet av­visas, om det är så ofållständigt att det inte utan väsentiig olägen­het kan feggas tiU gmnd för en rättegång i Högste domstolen.


 


8%

Finnes motparten böra höras över besvären, skall besvärsin­lagan med därvid fogade hand­lingar delgivas motparten och fö­reläggande meddelas horwm att inkomma med skriftlig förklaring.

pr

Förklaringen skall innehålla yttrande rörande de av klaganden anförda   gmndema för  besvärs-


Om Högsta domstolen flnner att klagandens motpart bör höras an­gående överklagaruiet, skaU över­klagandet delges horwm medföre­läggande att svara skriftligen irwm en viss tid.

8%

Motparten skall i sin svarsskri­velse yttra sig över de gmnder för överklagandet som klaganden an-


 


'"Senaste lydelse 1984:131. "Senaste lydelse 1963:149.


66


 


talan CKh angivande av de omstän­digheter förklarcmden viU anföra.

Förklaranden skall i förklaringen uppgiva de bevis han vill åberopa CKh vad han vill styrka med varje SärskiU bevis. SkriftUgt bevis, som ej tidigare förebragts, skaU i hu­vudskrift eller styrkt avskrift fogas vid förklaringen.

Förklaringen skall vara egenhän­digt urulerteckruui av förkkiranden eller hans ombud eller, då i brott­mål den tilltalade är förklara/uie, hans försvarare.


fört (Kh ange de omständigheter han själv viU anföra.

Skrivelsen skall innehålla uppgift om de bevis parten åberopar och om vad som skall styrkas med varje bevis. Skriftliga bevis som irue lagts fram tidigare skaU ges in till Högsta domstolen samtidigt med svarsskrivelsen.


Prop. 1993/94:190


 


70 §

Har förklaring inkommit och flnnes ytterUgare skriftväxling er­forderlig, äge Högste domstolen förordna därom. Högsta domstolen äge tillika meddela närmare be­stämmelser om skriftväxlingen och därvid även föreskriva, i vilket avseende part skafl yttra sig. Part må föreläggas att inkomma med mer än en skrift, endast om särskflda skäl ärv därtiU.


9%

Om det behövs får Högsta domstolen besluta om ytterUgare skriftväxling. Högste domstolen får också meddela närmare be­stänunelser om skriftväxlingen och därvid bestämma i vilket avseende parten skafl yttra sig. En paitfår förefeggas att ge in mer än en skrivelse endast om det flnns sär­skflcfe skäl.


 


77 §

Erfordras prövningstiflstånd och har motparten hörts över be­svären, bestämme Högste dom­stolen, sedan skriftväxlingen av­slutets, om sådant tiUstånd skaU meddefes. När skäl äro därtiU, må frågan upptagas, ehum skrift­växling ej ägt mm.


10%

Behövs prövrungstiUstånd (Kh har motparten hörts angående överklagandet, skaU Högste dom­stolen sedan skriftväxlingen avslu­tets besluta om sådant tiUstånd skaU meddelas. När det flnns skäl för det, får firågan tas upp utan att skriftväxling har skett.


 


72§»»

Beträffande rättegången i Högste domstolen skaU i övrigt 52 kap. 70 - 72 §§ samt 55 kap. 72 a § förste stycket tiUämpas.


77 §

Vid rättegången i Högste domstolen skaU i övrigt 52 kap. 77 - 13 %% samt 55 kap. 72 § förste stycket tillämpas.

Vid tillämpning av 52 kap. 13 § första stycket skaU den gemensam­ma handläggningen av målen ske


 


"Senaste lydelse 1989:352.


67


 


enligt 55 kap. i stället för enligt 50 elUr 51 kap.


Prop. 1993/94:190


73 §

Sedan Högsta domstolens slut­liga beslut meddelats, skola de från hovrätten mottagna akterna Jämte avskrifter av beslutet över­sändas, hovrättsakten till hovrätten och underrättsakten till under­rätten.


74 r

Vid i detta kapitel är stadgat äge motsvarande tillämpning i fråga om besvär, som avses i 8 kap. 8 §; i dylikt mål gälle dock följande avvikelser:

1.    Den som viU arföra besvär skafl inom fyra veckor från den dag, då han erhöU del av beslu­tet, till advokatsamfåndet inkomma med besvärsinlaga.

2.    Om ej särskflda skäl föranle­da annat, skoUi klaganden och, då talan föres av justitiekanslem, även motparten höras muntUgen i Högste domstolen.

3.    Tillfålle skaU lämnas det
organ inom advokatsamfundet,
som meddelat beslutet, att in­
komma med skriftUg förklaring
och att, då part höres muntUgen,
därvid yttra sig.

4.   Advokatsamfåndets beslut att
avvisa en besvärstalan fär över­
kfegas tiU Högste domstolen
gerwm besvär. Därvid tiUämpas 1.

75§'«'

Om partema har ingått ett sådant avtal som avses i 49 kap. 7 § om


72 §

I fråga om överklagande erdigt 8 kap. 8 § tilUimpas 1 - 11 %% med följande avvikelser:

1.   Klagaruien skall ge in sin
skrivelse till advokatsamfåndet.
Skrivelsen skall ha kommit in till
samfåndet inom fyra veckor från
den cfeg cfe klaganden flck del av
beslutet.

2.   Om irUe särskflcfe skäl föran­
leder annat, skall klaganden och,
när talan förs av Justitiekanslem,
även motparten höras muntUgen i
Högste domstolen.

3.    Det organ inom advokat­
samfundet som meddelat beslutet
skall lämnas tillfålle att ge in en
skriftUg förklaring och att yttra sig
j samband med att en part hörs
rrutruligen.

4.   Ett beslut av advokatsamfån­
det genom viUcet överklagaruiet
avvisas får överkfegas hos Högste
domstolen. Bestämmelsema i 1
skall då tfllämpas.

75 §

Om partema har ingått ett sådant avtal som avses i 49 kap. 2 § om


 


"Senaste lydelse 1989:113. ""Införd genom 1989:352.


68


 


att inte överklaga tingsrättens dom, fär tingsrätten med partemas samtycke hänskjute en viss fråga i målet tifl prövning av Högste domstolen.


att inte överkfega tingsrättens dom, fär tingsrätten med partemas samtycke hänskjute en viss fråga i målet tifl prövning av Högste domstolen.


Prop. 1993/94:190


 


76 §""

En fråga som hänskjutits eifligt 75 § fär inte konutte under Högste domstolens prövning utan att dom­stolen meddefet tiUstånd tiU detfe. Sådant tiUstånd fär ges endast i den mån det gäUer en sådan pre­judflcatfråga som avses i 54 kap. 11 § försfe stycket.

Frågan om prövningstiUständ får att yttra sig.

17%"

Om prövningstiUstånd meddelas erfligt 76 §, skaU Högste domsto­len pröva prejudikatfrågan med tfllämpning av reglema i 8, 10 och 72 §§.


14%

En fråga som hänskjutits eifligt 75 § fär inte komma under Högste domstolens prövning utan att dom­stolen meddefet tiUstånd tfll detfe. Sådant tillstånd får ges endast i den män det gäfler en sådan pre­judflcatfråga som avses i 54 kap. 11 § försfe stycket, prövas utan att partema fått tiflfafle

75 §

Om prövningstiflstånd meddefes enhgt 14 %, skafl Högste domsto­len pröva prejudflcatfrågan med tfllämpning av reglema i 7, 9 och 77 58.


57 Kap.


Om mål, som upptages omedel­bart av Högsta domstolen


Om mål som tas upp omedelbart


 


1 I mål, som skaU upptagas ome­delbart av Högste domstolen, äge vad i 53 kap. är stadgat motsva­rande tillämpning.


I mål som skafl tas upp omedel­bart av Högste domstolen skall 53 kap. tillämpas.


 


58 kap.

11 § Har någon försuttit laga tid för      Har någon försuttit den tid som


fållföljande av talan mot dom efler beslut efler för ansökan om åter­vinning efler åtempptegande och förelåg för hans underlåtenhet fe-


gäller för överklagaruie av dom efler beslut efler för ansökan om återvinning eUer åtempptegande, och hade han fega förfåfl, får på


 


""Liförd genom 1989:352. '"Införd genom 1989:352.


69


 


ga förfefl, som han icke kunde i rätt tid anmäla, må på ansökan av honom den försutma tiden äter-stäUas.


ansökan av honom den försuttna tiden återställas.


Prop. 1993/94:190


59 Kap.


Om besvär över domviUa


Om klagan över domviUa m.m.


 


1§.03

Dom, som vunnit fega kraft, Dom som vunnit fega kraft skjfll
skafl på besvär av den, vilkens efier klagan av den vars rätt do-
rätt domen rör, på gmnd av men rör pä gmnd av domvilfe un-
domvflfe undaru'öjas:
            danröjas,

1.  om målet har tegits upp trots att det har förelegat ett rättegångshin­
der, som högre rätt haft att beakte självmant vid ett överkfegande,

2.  om domen givits mot någon, som inte har varit rättehgen stämd och
inte hefler har fört talan i målet, efler genom domen någon, som inte
har varit part i målet, Uder förfång.


3.    om domen är sä mörk eller ofiiUständig att det inte framgår därav, hur rätten dömt i saken eUer

4.    om i rättegången förekommit annat grovt rättegångsfel, som kan antes ha mverkat på målets utgång.

Besvär över domviUa enUgt förste stycket 4 som gmndas pä en omständighet som inte tidigare har åberopats i målet skafl avvisas, om kfeganden inte gör sannolikt att han har varit förhindrad att åberopa omständigheten i rätte­gången efler han annars haft gfltig ursäkt att inte göra det.


3.    om domen är så oklar efler oftiflständig att det inte framgår av den, hur rätten har dömt i saken efler

4.    om r i rättegången förekom­mit något annat grovt rättegångs­fel som kan antes ha inverkat på målets utgång.

Klagan över domvflla erfligt förste stycket 4 som gmndas på en omständighet som inte tidigare har åberopats i målet skafl avvisas, om klaganden inte gör sannolikt att han har varit förhindrad att åberopa omständigheten i rätte­gången eller han annars haft gfltig ursäkt att inte göra det.


 


2§"

Den som vifl besvära sig över domvilfe skaU ge in en skriftUg besvärsinlaga tiU hovrätten, om domen meddelats av tingsrätt, och i annat feU tiU Högste domstolen.


Den som viU klaga över dom­vilfe skall göra detta skriftUgen. Skrivelsen skall ges in tifl hov­rätten, om domen meddefets av tingsrätt, och i annat fefl tifl Högste domstolen.


 


""Senaste lydelse 1989:656. "Senaste lydelse 1989:656.


70


 


Besvär skall föras, om de gmn­das pä någon omständighet som avses i 1 § 1 efler 4, inom sex månader firån det att domen vann fega kraft, och, om besvären gmncfes på någon omständighet som avses i 1 § 2, inom sex månader frän det att kfeganden fick kännedom om domen. Fick han kännedom om domen, innan den vann fega kraft, skafl tiden räknas firån den cfeg, då domen vann fega kraft.


Om klagan gmndas pä någon omständighet som avses i 1 § 1 efler 4 skall skrivelsen ges in inom sex månader frän det att domen vann laga kraft. Gmndas klagan pä någon omständighet som avses i I § 2, skall skrivelsen ges in inom sex månader från det att kfeganden fick kännedom om do­men. Fick han kännedom om do­men innan den vann fega kraft, skafl tiden räknas frän den dag då domen vann fega kraft.


Prop. 1993/94:190


 


3§'

Om besvär över domvifla och fållföljd av talan mot hovrätts beslut i sådant ärende äge i övrigt vad i 52, 54 och 56 kap. är stadgat motsvarande tillämpning; beträffande besvär, som skola upptagas omedelbart av Högste domstolen, gälle dock ej bestäm­melsema om prövningstiflstånd.

Rätten äge, när skäl äro därtiU, förordna, att, tiU dess annorlunda föreskrives, vidare åtgärd för verkstälUghet av domen ej må äga rum.

Undanröjes domen och gmndas beslutet ej därå, att rätten varit obehörig eller eljest icke bort upp­taga målet tifl prövning, skafl tillika förordnas, att ny handlägg­ning skall äga mm vid den rätt, som meddefet domen.

Om ersättmng för kosmad gälle vad om rättegångskostnad är stadgat.


I fråga om klagan över domvifla och överklagande av hovrätts beslut i sådant ärende skall i övrigt 52, 54 och 56 kap. tillämpas. I fråga om klagan som skall prövas omedelbart av Högste domstolen gäller dock irue be­stämmelserna om prövningstfll­stånd.

Rätten får besluta att domen tills vidare irue får verkställas.

Undanröjs domen av annat skäl än att rätten varit obehörig efler annars inte bort ta upp målet tifl prövning, skafl rätten sarruidigt besluta att ny handläggning skall äga mm vid den rätt som med­delat domen.

Ifråga om ersätming för kosmad gäller bestämmelsema om rätte-gångskosmad.


 


4§

Vui \ \ - '3 %% är stadgat om dom äge motsvarande tiUämpning beträffande rättens beslut.


Det som sägs i 1 - 3 §§ om dom skaU tillämpas även när det gäller rättens beslut.


 


""Senaste lydelse 1971:218.


71


 


4a%"

Om talan mot avgörande av annan myndighet än tingsrätt skuUe ha fållföljts i tingsrätt eUer hovrätt, arförs besvär över dom­vilfe i ärendet skriftUgen hos hov­rätten.

I fråga om besvär enhgt försfe stycket tillämpas 1 §, 2 § andra stycket och 3 §.

5 §.07

Strafföreläggande, som godkänts av den misstänkte, skafl efter besvär undanröjas:

1.      om godkännandet icke kan anses som en gfltig vfljeförklaring;

2.      om vid ärendets behandling förekommit sådant fel, att före­läggandet bör anses ogfltigt; eller

3.      om förefeggandet eljest ej överensstämmer med lag.

Har strafföreläggande undan­röjts, må ej därefter för samma gärning dömas tifl efler föreläggas svårare straff'.


Om ett avgörande av annan myn­dighet än tingsrätt skufle ha överklagats hos tmgsrätt efler hov­rätt, får klagan över domviUa i ärendet göras skriftUgen hos hov­rätten.

I firäga om klagan enhgt försfe stycket tillämpas 1 §, 2 § andra stycket (Kh 3 §.

SttffÖreläggande som godkänts av den nusstänkte skaU efter klagan undanröjas,

1.    om gcxlkännandet ime kan anses som en gfltig vfljeförklaring,

2.    om det vid ärendets behand­Ung har förekommit sådant fel, att föreläggandet bör anses ogfltigt efler

3.    om föreläggandet av annan anledning irue överensstämmer med lag.

Har strafföreläggande undan­röjts, får irue därefter för samma gärning dömas tifl efler föreläggas svårare sö:aff".


Prop. 1993/94:190


 


6§""

Den som vifl besvära sig över strafföreläggande skafl tifl den un­derrätt, som ägt upptaga åtal för brottet, inkomma med besvärsin­laga.

Besvär skola föras inom ett år, sedan åtgärd för verkstäflighet av föreläggandet företogs hos den misstänkte. Om besvär, som nu sagts, äga i övrigt bestämmelserrui i 52 kap. 2, 3 och 5 - 12 §§ mot-svarande tillämpning. Bestämmel-


7%

Den som viU klaga på straffÖre-feggande skaU göra detta skrift­ligen. Skrivelsen skaU ges in tiU tingsrätt som kunnat ta upp åtel för brottet.

Skrivelsen skaU ha kommtt in tiU tingsrätten inom ett år efter det att åtgärd för verkstälUghet av före­läggandet företogs hos den miss­tänkte. Ifråga om handläggningen SkaU 52 kap. 2, 3 och 5 - 12 §§ tillämpas. Bestämmelse som avser


 


"'"Införd genom 1988:1451. '"Senaste lydelse 1959:257. '"»Senaste lydelse 1966:249.


72


 


se som avser hovrätt gäller därvid    hovrätt gäUer därvid i stäUet tings-    Prop. 1993/94:190
i StäUet underrätten.
            rätten.


7§"«

Om fållföljd av talan mot under­rättens beslut i anledning av be­svär över strafföreläggande äga bestämmelsema i 49 och 52 kap. motsvanmde tillämpning.

Mot hovrättens beslut må talan ej föras.

I mäl, som avses i 6 eUer 7 §, äger rätten, när skäl äro därtiU, förordna, att till dess anrwrlunda föreskrives, vidare åtgärd för verk­stälUghet av strafföreläggandet ej får äga mm.

P§"'

Bestämmelsema i 5 - 5 §§ äga rrwtsvarande tillämpning i fråga om besvär över godkänt föreläg­gande av ordningsbot. 1 mål om besvär över sådant förefeggande är allmän åkfegare motpart tfll den misstänkte.


Ǥ

I fråga om överklagande av tingsrättens beslut med anledning av klagan på strafföreläggande gäller 49 och 52 kap.

Hovrättens beslut får inte över­klagas.

9%

I mäl som avses i 7 efler 8 % får rätten besluta att strafföreläg­gandet tills vidare inte får verk­ställas.

10%

Bestämmelsema i 6 - P §§ skaU tilUimpas även i fråga om godkänt förefeggande av ordningsbot. I mäl om klagan pä sådant föreläg­gande är allmän åklagare motpart tifl den misstänkte.


1.   Denna feg träder i kraft den 1 oktober 1994.

2.   Förekommer det i en feg efler en förfettiung som har beslutets av regeringen en hänvisning tifl en föreskrift som har ersatts genom en föreskrift i denna feg tillämpas i stäflet den nya föreskriften.

3.   Har en dom eUer ett beslut meddefets före ikraftfrädandet, gäUer äldre bestämmelser i fråga om rätten att överklaga och om vad den som viU överklaga skaU iaktte.


'"'Införd genom 1966:249. "Införd genom 1966:249. '"Införd genom 1968:193.


73


 


2.2   Förslag till lag om ändring i äktenskapsbalken

Härigenom  föreskrivs att  17 kap.   9  § äktenskapsbaUcen  skall ha följande lydelse.


Prop. 1993/94:190


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


 


17 kap. 9§'

Bestämmelsema om särskflda rättsmedel i 58 och 59 kap. rätte­gångsbalken skafl tfllämpas i fråga om bodelning som förrättats av bodehungsförrättare. Härvid skafl vad som sägs i 58 kap. 10 a och 13 §§ och 59 kap. 4a% rätte­gångsbaUcen om fållföljd av talan gäUa klander av bodeUung.


Bestämmelsema om särskflda rättsmedel i 58 och 59 kap. rätte­gångsbaUcen skafl tillämpas i fråga om bodehung som förrättets av bodehiingsförrättare. Härvid skafl det som sägs i 58 kap. 10 a och 13 §§ och 59 kap. 5 § rättegångs­balken om överklagande gäfla klander av bodehung.


Denna feg öäder i kraft den 1 oktober 1994.


'Införd genom 1988:1452.


74


 


2.3    Förslag till lag om ändring i jordabalken

Härigenom föreskrivs att 19 kap. 14 § jordabalken skafl ha följande lydelse.


Prop. 1993/94:190


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


19 kap. 14 §'

i inskrivningsärende får överklagas hos hovrätten. Skri­velsen skall ges in tiU inskriv-lungsmyndigheten.

Klagotiden i fråga om slutUgt beslut är fyra veckor från den in­skrivningsdag tiU vilken beslutet är att hänföra. Detsamma gäfler beslut gerwm viUiet ansökan har förklarats vilande. Vid överklagan­de tilUimpas i övrigt bestämmelser­na i rättegångsbaUcen om överkla­gande av tingsrätts beslut.

Ett överklagande av ett beslut, som har förts in i festighetsboken eller tomträttsboken, skall an­tecknas där. När det slutliga beslutet med anledning av över­klagandet har vunnit fega kraft, skall beslutets innehåU antecknas.

Talan rrwt beslut i inskrivnings-      Ett  beslut ärende    föres    i    hovrätten. Besvärsinlagan skall inges tfll in­skrivningsmyndigheten .

Besvärstiden är i fråga om slut­Ugt beslut fyra veckor från den in­skrivningsdag tifl vilken beslutet är att hänföra. Detsamma gäfler beslut varigerwm ansökan för­klarats vilande.

Besvär över beslut som införts i festighetsboken efler tomträttsbo­ken skall antecknas / denna. När slutligt beslut med anledning av besvären vunnit laga kraft, skafl anteckning ske om innehållet i beslutet.

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1994.


'Lagen ombyckt 1971:1209.


75


 


2.4    Förslag till lag om ändring i brottsbalken

Härigenom föreskrivs att 37 kap. 8 § brottsbalken skafl ha följande lydelse.


Prop. 1993/94:190


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


 


31 kap. 8§' Bestämmelserna i 7 § förste stycket tillämpas på motsvarande sätt beträffande den som har dömts tiU skyddstiUsyn.

Den som har dömts tiU skydds-      Den som har dömts tiU skydds­tiUsyn får gerwm besvär hos hov-    tiUsyn fär hos hovrätten överklaga


rätt föra talan mot övervaknings­nämnds beslut i frågor som avses i 26 kap. 15 § eUer 28 kap. 7 eUer 11 §. Besvärstiden räknas från den (feg dä han erhöll del av beslutet.


ett beslut av övervakningsnämnd i frågor som avses i 26 kap. 15 § eUer 28 kap. 7 eUer 11 §. Skri­velsen skall ges in till övervak­ningsnämnden. Klagotiden räknas frän den dag då klaganden flck del av beslutet I hovrätten tillämpas bestämmelsema i rättegångsbalken om överklagande av tingsrätts be­slut.


Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1994.


'Senaste lydelse 1983:240.


76


 


2.5    Förslag till lag om ändring i utsökningsbalken


Prop. 1993/94:190


Härigenom föreskrivs i fråga om utsökningsbalken dels att mbriken närmast före 18 kap. 17 § skaU utgå, dels att 3 kap. 10 - 12 §§, 13 kap. 14 och 16 §§ samt mbriken tiU 18 kap. skaU ha följande lydelse.


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Ansökan om resning eUer åter­ställande av försutten tid, beslut gerwm vilket en sådan ansökan har beviljats eller klagan över domvilla hindrar inte verk­stälUghet, om irUe rätten beslutar annat.

3 kap. 10 § Ansökan om resning eUer åter­ställande av försutten tid, beslut varigerwm sådan ansökan har be­vfljats efler besvär över domvifla hindrar ej verkställighet, om ej armat förordnas med anledning av ansökningen eller besvären.


11 §'

Utsfeg eller beslut i mäl om be-telningsförefeggande eller hand­räckning varigerwm någon har ålagts betelningsskyldighet får verkställas genast, om inte något annat förordnas med anledning av ansökan om återvinning eller besvär. Har gäldenären sökt återvinning eller överklagat, tillämpas vad som sägs i 6 § om underrätts dom.


Utslag efler beslut i mål om be­talningsföreläggande efler hand­räckning gerwm viUcet någon har ålagts betalningsskyldighet får verkställas genast, om inte något annat beslutas med anledning av ansökan om återvinning eller över­klagande. Har gäldenären sökt återvinning eller överklagat, tfllämpas det som sägs i 6 § om underrätts dom.


 


12 Utsfeg eller beslut i mål om handräckning verkställs, utom i fåU som avses i 11 §, såsom fe-gakraftägande dom, om inte något armat förordnas med anledning av ansökan om återvinning eUer be­svär.


Utslag eller beslut i mål om handräckning verkställs, utom i fell som avses i 11 §, såsom la-gakraftägande dom, om inte något annat beslutas med anledning av ansökan om återvinning eller över-klagande.


13 kap. 14 §' Medel får ej betelas ut uten att säkerhet stells, om


'Senaste lydelse 1990:748. -Senaste lydelse 1991:849. 'Senaste lydelse 1991:848.


77


 


3. rätten tiU medlen är beroende av ett överklagande av utmät­ningen eUer den ubnätte egendo­mens försäljning eUer av talan som avses i 4 kap. 20 - 22 eUer 26 §,

4.    fördelning som har skett vid fördelningssammanträde ej har vunnit laga kraft,

5.    i annat fåU tvist råder om vem som är betalningsberättigad.

 

1.    ubnäbung har skett med stöd av 3 kap. 5 § 1 eUer 6 § och exe­ kutionstiteln ej har vunnit fega kraft efler utmätning har skett på gmnd av utsfeg eUer beslut i mäl om betalningsförefeggande eUer handräck­ning CKh gäldenären har sökt återviiming eUer överklagat,

2.    utmätning har skett hos dödsbo for fordran som ej var förenad med särskfld förmånsrätt i egendomen (Kh den tid som anges i 8 kap. 6 § förste stycket ej har gått tifl ända,

3.    rätten tifl medlen är beroende av besvär som har anförts över uttnäbiingen efler den utmätte egendomens försäljning eUer av talan som avses i 4 kap. 20 - 22 efler 26 §,


Prop. 1993/94:190


 


16 §


Besvär över verkstäUd fÖrdehung hmdrar ej att belopp som ej berörs av besvären betalas ut.


Att en verkstäUd fördelning överklagas hindrar irUe att belopp som irue berörs av överklagandet betafes ut.


 


18 kap. Besvär


18 kap. Överklagande


 


Denna feg träder i kraft den 1 oktober 1994.


78


 


2.6   Förslag till lag om ändring i lagen (1955:227) om in­skrivning av rätt till luftfartyg

Härigenom föreskrivs att 51 CKh 52 §§ samt mbriken närmast före 51 § fegen (1955:227) om inskrivning av rätt tiU luftfertyg skafl ha följande lydelse.


Prop. 1993/94:190


 


Nuvararule lydelse Om besvär


Föreslagen lydelse Om överklagande


 


51 §

över inskrivningsdomarens be­slut erdigt denna feg mä kUigan föras hos hovrätten gerwm besvär.

Beträffande arförda besvär även­som beslut som av inskrivnings­domaren eller högre rätt meddelas i anledning av besvären skall an­teckning verkställas i inskrivnings­boken.


Inskrivningsdomarens beslut en­Ugt denna feg får överklagas hos hovrätten. Skrivelsen skall ges in till inskrivningsdomaren. Vid över­klagaruie tillämpas i övrigt be­stämmelsema i rättegångsbalken om överklagande av tingsrätts be­slut.

överklagaruiet sarrU sådana be­slut som inskrivningsdomaren efler domstol meddelar med anledning av överklagandet skafl antecknas i inskrivningsboken.


 


52 §

m-

Har beslut, varigerwm ansökan om iruecknings bevfljande helt el­ler tiU någon del avsfegits, blivtt till följd av besvär ändrat, vare sökanden pliktig att senast å den inskrivningsdag, som infåUer näst efter tre månader från det beslutet om ändringen vann fega kraft, förete detsamma hos inskriv­ningsdomaren, vid äventyr att i armat faU den inteckning, som på gmnd av beslutet beviljas, gäller såsom vore den sökt först å den dag beslutet företes för skrivningsdomaren.


Om en domstol efter överkla­gande ändrar ett beslut gerwm vil­ket en ansökan om bevfljande av irUeckning helt efler delvis har avsfegits, skaU sökanden senast på den inskrivningsdag som infefler näst efter tre månader från det att beslutet om ändringen vann fega kraft visa upp detta beslut hos in­skrivningsdomaren. Gör han ime det, gäller en inteckning som beviljas på gmnd av beslutet som om den hade sökts först på den dag beslutet uppvisas för in­skrivningsdomaren .


 


Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1994.


79


 


2.7    Förslag till lag om ändring i miljöskyddslagen (1969:387)

Härigenom föreskrivs i fråga om mfljöskyddsfegen (1969:387)

dels att 6\ %' skafl upphävas,

dels att 59 och 60 §§ skafl ha följande lydelse.


Prop. 1993/94:190


 


Nuvararule lydelse


Föreslagen lydelse


59 §

Koncessionsnämndens beslut i mål om mfljöskyddsavgift överkfegas hos Svea hovrätt. Målet prövas av hovrätten i dess sammansättning som vattenöverdomstol. I fråga om sådan talan gäUer följande.

Ett slutligt beslut av Koncessions­nämnden för överklagas.

Koncessionsnämndens beslut som innebär ett avgörande av saken överkfegas gerwm vad. Detsamma gäller beslut vari nämnden i sam­barui med avgörande av saken har avgjort frågor om kvarstad eller ersättning till en part eller skyl­dighet för en part att utge ersätt­ning.

Ett beslut av nämnden får över­kfegas SärskiU, om beslutet inne­bär att nämnden

nämnden efler

Koncessionsnämndens beslut överkfegas genom besvär då nämnden har

1.   OgiUat  invändning  om jäv  mot en  ledamot i
invändning om att hinder föreUgger för talans prövning,

2.   avvisat ett ombud eUer ett biträde,

3.   avvisat en ansökan om åläg-garule av miljöskyddsavgift,

4.   avskrivtt ett ärende om åläg­gande av miljöskyddsavgift,

 

3.     förelagt någon att medverka på annat sätt än genom instäflelse inför nämnden och underlåtenhet att iaktte föreläggandet kan med­föra en särskfld påföljd för ho­nom,

4.     utdömt vite efler annan på­följd för underlåtenhet att iaktte föreläggande efler ådömt straff för en förseelse i fÖrferandet efler åfegt ett vitme efler en sakkunnig att ersatte kostnad som har våflats genom försummelse efler tredska.

 

5.     förelagt någon att medverka på annat sätt än genom inställelse inför nämnden och underlåtenhet att iaktte föreläggandet kan med­föra en särskfld påföljd för ho­nom,

6.     utdömt vite efler arman på­följd för underlåtenhet att iaktte föreläggande efler ådömt straff fÖr en förseelse i förfårandet efler ålagt ett vitme eller en sakkunnig att ersatte kosmad som har våflats genom försummelse efler tredska.


'Senaste lydelse av 61 § 1986:1157. Senaste lydelse 1987:760.


80


 


Andra beslut får överkfegas endast i samband med överkfegande av ett beslut som innebär avgörande av saken.


7.    förordnat angående undersök­ning av egendom eUer annan lik­nande åtgärd,

8.    förordnat angående ersättning för någons medverkan i målet eUer

9.    utan samband med avgörande av saken utiåtit sig om kvarsted eUer ersätttung tiU en part eUer skyldighet för en part att utge er­sättrung.


5.    förordnat angående under­
sökning av egendom eUer annan
liknande åtgärd,

6.    förordnat angående ersättmng för någons medverkan i målet eUer

7.    utan samband med avgörande av saken utlåtit sig om kvarsted eUer ersättning tiU en part eUer skyldighet för en part att utge er­sättning.


Prop. 1993/94:190


60 §'

En vadeinlaga eller en besvärs­handling skall ha kommtt in tiU nämnden inom tre veckor frän den dag då kfeganden fick del av beslutet.

Den som vill överklaga skall gö­ra detta skriftUgen. Skrivelsen skall ges in tifl nämnden inom tre veckor från den dag då kfeganden fick del av beslutet.

7 övrigt tillämpas vid över­klagaruie av ett beslut som innebär att saken avgörs bestämmelsema i rättegångsbaUcen om överklagande av tingsrätts domar i tvistemål där förlikning om saken irue är tillåten. Vid överklagaruie av an­ruit beslut tillämpas bestämmelser­na i rättegångsbalken om över­klagaruie av tingsrätts beslut.

I fråga om rättegångskostna­derna tiUämpas rättegångsbalkens bestämmelser om allmäru åtal. Be­träffande Naturvårdsverket gäller i stället för bestämmelsema i rät­tegångsbaUcen om föreläggande för part och parts utevaro i tvistemål det som är föreskrivet för åklagare.


Denna feg träder i kraft den 1 oktober 1994. Har Koncessions­nämnden meddelat ett beslut före ikraftträdandet, gäUer äldre bestämmelser i fråga om rätten att överklaga och om vad den som vfll överklaga skaU iaktte.


'Senaste lydelse 1986:1157.

6 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 190


81


 


2.8    Förslag till lag om ändring i ackordslagen (1970:847)        Prop. 1993/94:190

Härigenom föreskrivs att 41   §  ackordsfegen  (1970:847)  skaU ha följande lydelse.


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


 


41 §' Tingsrättens beslut i en fråga som enUgt denna feg skaU prövas av rätten får överklagas för sig, om inte något annat följer av 32 § förste stycket, 35 § eUer 36 § öiedje stycket.

Talan mot ett beslut som avses i försto stycket förs gerwm besvär i hovrätten inom öie veckor frän den dag då beslutet meddelades. Är det fråga om beslut om för-handUng om offendigt ackord räk­nas dock besvärstiden firån den dag då kungörelsen om beslutet var mförd i Post- och Inrikes Tidnmgar.


Ett beslut som avses i förste stycket för överklagas hos hov­rätten inom tre veckor från den dag då beslutet meddelades. Är det fråga om beslut om för-handUng om offentUgt ackord räk­nas dock klagotiden från den dag dä kungörelsen om beslutet var införd i Post- och Inrikes Tid­nmgar.


Denna lag öäder i kraft den I oktober 1994.


'Senaste lydelse 1990:1073.


82


 


2.9    Förslag till lag om ändring i lagen (1971:289) om allmäima förvaltningsdomstolar

Härigenom   föreskrivs   att   3   §   fegen   (1971:289)   om   allmänna förvaltningsdomstolar skaU ha följande lydelse.


Prop. 1993/94:190


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


3§'


Regeringsrätten bestar av ader-ton regeringsråd eUer det högre antal som av särskilda skäl flnnes erforderUgt. Minst två tredjedelar av antalet regeringsråd skaU vara fegfema. Regeringsråden får icke inneha eUer utöva annat ämbete.

Regeringsråd utnämnes av re­geringen. Regeringen förordnar ett av regeringsråden att vara dom­stolens ordförande.

Regeringsrätten består av sexton regeringsråd eUer det högre antal som behövs. Minst två tredjedelar av antalet regeringsråd skaU vara fegfema. Regeringsråden fär irue inneha eller utöva något annat ämbete.

Regeringsråd utnämns av re­geringen. Regeringen förordnar ett av regeringsråden att vara dom­stolens ordförande. När ett regeringsråd på gmnd av sjukdom eller därmed jämförlig om­ständighet inte kan tjänstgöra i Regeringsrätten, får den som avgått med ålderspension frän sin tjänst som regeringsråd förordnas att tiUfäUigt tjänstgöra som ersättare. Vad som i feg eller annan förfettning föreskrivs om regeringsråd skaU även tiUämpas på ersättere. Om regeringsråds tjänstgöring i Lagrådet är särskilt föreskrivet.

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1994.


'Senaste lydelse 1991:1820.


83


 


2.10 Förslag till lag om ändring i lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 3 § samt 4 kap. 12, 13, 15 och 16 §§ fegen (1974:371) om rättegången i arbetstvister skaU ha följande lydelse.


Prop. 1993/94:190


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


 


2 kap.

3§'

Arbetsdomstolen är överrätt i mäl som enligt 2 § upptagtts vid tmgsrätt och därifrån fållföljs.

Att i Arbetsdomstolen talan i visst feU kan föras mot beslut, som meddelats av annan myn­dighet än tingsrätt, föreskrivs i lagen (1969:93) om begränsnmg av samhäUsstöd vid arbetskonflUct.

Arbetsdomstolen prövar besvär över domvflla i fråga om tingsrätts avgörande i mål som avses i 2 § och i fråga om de avgöranden av annan myndighet som avses i andra stycket. Frågor om resning och återställande av försutten tid beträffande sådana avgöranden prövas av Högste domstolen.


Arbetsdomstolen är överrätt vid överklagande i mål som enhgt 2 § tagtts upp av tingsrätt.

Att i visst feU ett beslut som meddefets av annan myndighet än tingsrätt kan överklagas hos Arbetsdomstolen följer av fegen (1969:93) om begränsning av samhällsstöd vid arbetskonflUct.

Arbetsdomstolen prövar klagan över domvilla i fråga om tingsrätts avgörande i mål som avses i 2 § och i fråga om de avgöranden av annan myndighet som avses i andra stycket. Frågor om resiung CKh återställande av försutten tid beträffande sådana avgöranden prövas av Högste domstolen.


 


4 kap. 12 §


Talan mot tingsrätts dom eller heslM fållföljes i Arbetsdomstolen gerwm vcui eller besvär enhgt vad som föreskrives i 49 kap. rätte­gångsbaUcen. TaUin skaU fållföljas på sätt och inom tid som anges i 50 kap. 1 och 2 §§ eUer 52 kap. 1 § rättegångsbaUcen.


En tingsrätts dom eUer beslut får överklagas hos Arbetsdomstolen enhgt bestämmelserrui i 49 kap. rättegångsbaUcen. överklagaruiet skall ske inom den tid som anges i 50 kap. I och 2 §§ efler 52 kap. I § rättegångsbalken.


13 § 7 fållföljdsinla gan  skafl uppges       överklagaruiet   skall   innehålla det   avgörande   rrwt   vilket   talan    uppgifter om det avgörande som fållföljes, den ändring häri som    överklagas,   den   ändring   i   av­yrkas samt gmndema fÖr den fåll-    görandet som yrkas  samt gmn-


'Senaste lydelse 1992:124.


84


 


följda talan. Uppgift skafl även lämnas om de bevis som åberopas till stöd för denna talan och vad som skall styrkas med varje sär­skiU bevis. SkriftUgt bevis som ej tidigare förebragts skafl inges samtidigt med fållföljdsinla gan. Inlagan skaU vara underteckruid av den somfållföljer talan eller av hans ombud.

I mål som fållföljes gerwm vad skaU vadekäranden i inlagan även uppge om han vifl att fömyat för­hör med vitme eller sakkunnig efler part skaU äga rum eller att förnyad syn skall hållas.


derna för överklagandet. Uppgift skafl även lämnas om de bevis som åberopas och vad som skaU styrkas med varje bevis. Skriftliga bevis som irue lagts fram tidigare skafl ej in samtidigt med över­klagandet.

Vid överklagande av en tings­rätts dom skaU klaganden i skri­velsen även ange om han viU att det skall hålhs ett fömyat förhör med ett vittne, en sakkunnig eUer en part eller hållas en fömyad syn.


Prop. 1993/94:190


15 §

Sedan målets beredande avslutets, skaU Arbetsdomstolen företega må­let tiU avgörande så snart det kan ske.

dom, får målet avgöras utan hu­vudförhandling, om någon muntUg bevisning irUe skall tas upp och inte heller något annat särskiU skäl föranleder att huvudförhand­ling hålls.

Avser överklagaruiet ett beslut, avgörs målet uten huvudförhand-Ung.

Mål som fållföljes gerwm vad får Avser överklagandet en tingsrätts företagas till avgörande utan huvudförhandling, om ej muntUg bevisning skall förebringas eller eljest särskilda skäl föranleder annat.

Mål som fållföljes genom besvär företages tiU avgörande uten hu­vudfÖrhandhng.


16 § Tfll huvudförhandling skall part och ställfÖrettädare for part kaUas att infinna sig personligen, om hans närvaro behövs för utredningen. Skall personUg instäUelse ske, kan Arbetsdomstolen förelägga vite.

Uteblir vadekäranden från sam­manträde för huvudförhandling, är hans vadetalan förfallen. Erinran härom skall iruagas i kaUelsen tiU sammanträdet. Förklaras vadekä­randens talan ha förfalUt, kan han hos Arbetsdomstolen göra ansökan om målets åtempptegande enhgt vcui som föreskrives i 50 kap. 20 § rättegångsbalken.

UtebUr vadesvararuien från sam­manträde för huvudförharuiling, företages   målet   tfll   förhandling

UtebUr klaganden från sam­manträde för huvudförhandling, förfaller överklagandet. En upplys­ning om detta skaU tas in i kaUel-sen tifl sammanträdet. Har över­klagandet förfalUt, kan klaganden hos Arbetsdomstolen ansöka om åtempptegande av målet enhgt 50 kap. 22 % rättegångsbaUcen.

Uteblir motparten företas målet tiU fÖrhandUng och avgörande utan hinder av hans utevaro, om


85


 


och avgörande utan hinder av hans    hans närvaro inte är av betydelse    Prop. 1993/94:190

utevaro, om hans närvaro ej är av    för    målets    handfeggning    eUer

betydelse för målets handläggning    utredning. En upplysning om detta

eUer   utredning.   Erinran   härom    skall tas in i kaUelsen tiU samman-

skall intagas i kaUelsen tiU sam-    trädet.

man trädet.

Uppskjutes påbörjad huvudförhandling, skaU förhandlingen fortsattes snarast möjUgt. Ny huvudförhandling behöver ej håUas i anledning av sådant uppskov.

Denna feg träder i kraft den I oktober 1994. Har dom eUer beslut meddelats före ikraftträdandet gäfler äldre bestämmelser i fråga om rätten att överklaga och om vad den som vfll överklaga skall iaktte.

86


 


2.11 Förslag till lag om ändring i lagen (1976:839) om Statens va-nämnd

Härigenom föreskrivs i fråga om fegen (1976:839) om Stetens va-nämnd dels cut 22 % skafl upphävas, dels Ort 19 - 21 §§ och mbriken före 19 § skafl ha följande lydelse.


Prop. 1993/94:190


 


Nuvararule lydelse Fullföljd av talan


Föreslagen lydelse överklagande


 


19 §'

Talan rrwt beslut av nämnden, som irmebär avgörarule av saken, föres gerwm vad. Detsamma gäller i fråga om beslut, varigerwm nämruien i samband med avgöran­de av saken utlåttt sig om ersättning enligt 14 % eller i annan fråga som gäller allmän rättshjälp och som rör part.

Mot nämndens beslut, varigerwm nämnden awiscu ansökan, av­skrivtt mål, utlåttt sig om ersätt­ning enligt 12 § tredje stycket eUer 13 § eUer / annat faU än som avses i första stycket utlåttt sig om ersättning enUgt 14 § eller i annan fråga som gäUer aUmän rättshjälp eUer utlättt sig i firåga som avses i 15 §, föres talan genom besvär. Mot annat av nämnden meddelat beslut som ej innebär avgörande av saken får talan föras endast i samband med sådan talan som av­ses i första stycket första punkten.

Beslut av nämnden får verkställas


Ett slutligt beslut av nämnden får överklagas.

Ett beslut av nämnden får över­klagas SärskiU, om beslutet inne­bär att nämnden prövat

1.    en fråga om ersättning eifligt 12 § tredje stycket eUer 13 eUer 14 §,

2.    en fråga som gäller allmän rättshjälp, eller

3. en fråga som avses i 15 §.
Andra   beslut   av   nämnden får

överklagas endast i samband med överklagande av ett slutUgt beslut.

som domstols dom.


 


20 7a/an mot nämndens beslut/5re5 hos Svea hovrätt. Målet prövas av hovrätten  i  dess  sammansättning som vattenöverdomstol.


Nämndens beslut överklagas hos Svea hovrätt. Målet prövas av hovrätten i dess sammansättning som vattenöverdomstol.


 


'Senaste lydelse 1987:759. Senaste lydelse 1986:1174.


87


 


En vadeinlaga och en besvärs­handling skall ha kommit in till nänmden irwm tre veckor från den dag dä klaganden flck del av beslutet.


Prop. 1993/94:190


21 §'

Beträffande nämndens handlägg­ning vid överklagande och beträffande rättegången i hov­rätten gäller, med de avvikelser som följer av 22 %, i tillämpUga delar vad som är föreskrivet i rättegångsbaUcen om tvistemål och om besvär

Den som vill överklaga skaU göra detta skriftUgen. Skrivelsen skaU ges in tiU nämruien inom tre veckor från den dag då klaganden fick del av beslutet.

I övrigt tillämpas vid överkla­gande av ett beslut gerwm viUcet saken avgörs, om inte anruit följer av 22 %, bestämmelsema i rätte­gångsbaUcen om överklagaruie av tingsrätts domar i tvistemål. Vid överklagaruie av anruit beslut tillämpas bestämmelserrui i rätte­gångsbalken om överklagande av tingsrätts beslut.


Denna feg träder i kraft den 1 oktober 1994. Har nämnden meddefet ett beslut före flcraftträdandet, gäfler äldre bestämmelser i fråga om rätten att överkfega och om vad den som vill överkfega skafl iaktte.


'Senaste lydelse 1986:1174.


88


 


2.12 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)      Prop. 1993/94:190

Härigenom föreskrivs att 15 kap. 7 § sekretessfegen (1980:100) skall ha följande lydelse.

Nuvararule lydelse                Föreslagen lydelse

15 kap. 7§'

Beslut varigenom myndighet har avsfegit enskflds begäran att få te del av handling eUer lämnat ut allmän handling med fÖrbehäU, som in­skränker sökandens rätt att yppa dess irmehåU eUer annars förfoga över den, fär överklagas av sökanden. Om inte annat följer av andra - Qärde styckena, överklagas beslutet hos kammarrätten eUer, såvitt gäUer kammarrätts beslut i där väckt ärende, hos Regeringsrätten. Har beslutet meddelats av organ som avses i 1 kap. 8 § andra stycket tflUämpas bestämmelsema i 23 - 25 §§ och 30 § förste meningen fÖrvalt-ningsfegen (1986:223) om överkfegande.

Har beslut som avses i förste Har beslut som avses i förste
stycket meddelats av tingsrätt och stycket meddelats av tingsrätt och
rör det handhng i domstols rör det handling i domstols
rättskipande eller rättsvårdande rättskipande efler rättsvårdande
verksamhet, överklagas det hos verksamhet, överkfegas det hos
hovrätten. Motsvarande beslut av hovrätten. Motsvarande beslut av
hovrätt i där väckt eUer dit hovrätt i där väckt eUer dit över­
överklagat ärende överklagas hos klagat ärende överklagas hos Hög-
Högste domstolen. Vid överklä- ste domstolen. Vid överklagande
gande av tingsrätts eUer hovrätts av tingsrätts eUer hovrätts beslut
beslut tfllämpas i övrigt bestäm- tiUämpas i övrigt bestämmelsema
melsema i rättegångsbaUcen om i rättegångsbalken om överkla-
besvär.
                               gande av beslut.

Förste och andra styckena gäUer inte för beslut av riksdagen, regeringen. Högste domstolen efler Regeringsrätten.

Att beslut av stetsråd skaU överklagas hos regeringen föreskrivs i 2 kap. 15 § tryckfrihetsförordningen.

Angående rätt att överklaga beslut av myndighet som lyder under riksdagen är särskflt föreskrivet.

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1994.


'Lydelse enligt prop. 1993/94:133.


89


 


2.13 Förslag till lag om ändring i lagen (1982:80) om an­ställningsskydd

Härigenom föreskrivs att 43 § fegen (1982:80) om anställningsskydd skaU ha följande lydelse.


Prop. 1993/94:190


 


Nuvararule lydelse


Föreslagen lydelse


 


43 § Mäl om tillämpning av denna feg handfeggs enhgt fegen (1974:371) om rättegången i arbetstvister Mål som avses i 34 - 36 §§ skaU hand­läggas skyndsamt.

Ett yrkande om beslut enhgt 34 § tredje stycket, 35 § andra stycket eller 36 § andra stycket får ej bifelfes utan att motparten har beretts tfllfälle att yttra sig. Om ett dröjsmål skuUe medföra risk för skada, får dock domstolen omedelbart bifella yrkandet att gälla tiU dess annat förordnas. Be­slut som en tingsrätt har meddelat under rättegängen får överklagas särskilt gerwm besvär.


Ett yrkande om beslut enhgt 34 § bedje stycket, 35 § andra stycket eller 36 § andra stycket får irUe bifelfes utan att motparten har beretts tfllfälle att yttra sig. Om ett dröjsmål skufle medföra risk för skada, får dock domstolen omedelbart bifella yrkandet att gälla tifl dess annat beslutas. Be­slut som en tingsrätt har meddelat under rättegången får överkfegas särskilt.


 


Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1994.


90


 


2.14 Förslag till lag om ändring i vattenlagen (1983:291)


Prop. 1993/94:190


Härigenom föreskrivs i fråga om vattenfegen (1983:291)

dels att 13 kap. 66 § skafl upphävas,

dels att 13 kap. 65 samt 67 - 69 §§ skafl ha följande lydelse.


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse

Vattendomstolens domar beslut får, om inte annat är före­skrivet, överkfegas hos Vatten­överdomstolen. I StäUet för de tider som föreskrivs i 50 kap. 1 och 2 §§ rättegångsbaUcen gäUer för vad fyra veckor och för arulut-ningsvad tvä veckor

13 kap. 65 §' eUer Vattendomstolens domar eUer beslut fär, om inte armat är före­skrivet, överkfegas hos Vatten­överdomstolen. I StäUet för de tider som föreskrivs i 50 kap. 1 CKh 2 §§ rättegångsbalken gäUer fyra veckor respektive två veckor


67 §

Vattendomstolens beslut i överklagade frågor som avses i 12 kap. 37 § förste stycket 1 och 3 samt Qärde stycket får mte överklagas.

Vattendomstolens beslut i frågor som avses i 34 § får överklagas särskilt. Beslut i fråga som avses i 55 § andra stycket får överklagas endast i samband med över­klagande av dom eUer slutUgt be­slut i ansökningsmålet.

Vattendomstolens beslut i frågor som avses i 34 § överklagas särskilt gerwm besvär. Beslut i fråga som avses i 55 § andra stycket får överklagas endast i samband med överklagande av dom eller slutUgt beslut i ansök-ningsmälet.


68

Har i ett ansökningsmål, vari kungörelse enligt 22 § har utfär­dats, sökanden överklagat vatten­domstolens dom eUer beslut, får Vattenöverdomstolen i stället för att förordna om delgivning med motpartema beslute att ert exem­plar av vade- eller besvärsinlagan med därvid fogade handlingar skaU översändas tiU den eUer de aktförvararc som har förordnats av vattendomstolen samt utfärda kungörelse om överklagandet.


Har i ett ansökningsmål, vari kungörelse enhgt 22 § har utfär­dats, sökanden överklagat vatten­domstolens dom eUer beslut, får Vattenöverdomstolen i stället för att förordna om delgivning med motpartema beslute att ett exem-pfer av överklagandet skall över­sändas tiU den eUer de aktför-varare som har förordnats av vattendomstolen samt utfärda kungörelse om överklagandet.


 


'Senaste lydelse 1990:454.


91


 


överdomstolen bestämt.

Kungörelsen skall införas i den eUer de ortstidningar som vatten­domstolen har bestämt för meddelanden i målet.

Förste - tredje styckena gäller också i förrätmingsmål, vari kungörelse enligt 58 § har utfärdats, oavsett om sökanden eUer någon annan har kfegat.

Då föreskriftema i denna paragraf har iakttegits, skall delgivning anses ha skett.


I kungörelsen skall uppges att ett exemplar av handlingama i målet hälls tiUgängUgt hos aktförvararen eUer aktförvarama,

att kaUelser ckU andra meddelan­den i målet tiU partema skaU, om de inte särskflt tiUstäfls någon part, införas i en viss efler vissa ortstidningar samt håflas tiflgäng-Uga hos aktförvararen eUer aktför­varama,

att skriftUgt gerunäle eller skrift­ligförklaring skaU ha inkommit tiU Vattenöverdomstolen inom den tid, minst tre veckor från det att kungörandet skedde, som Vatten-


I kungörelsen skaU uppges att ett exemplar av handlingarite i målet håUs tiUgängUgt hos aktförvararen eUer aktförvarama,

att kaUelser (Kh andra meddelan­den i målet tiU partema skaU, om de inte särskflt tiUstäUs någon part, införas i en viss eUer vissa ortstidningar samt hålfes tiUgäng­Uga hos aktförvararen eUer aktför­varama,

att en svarsskrivelse skaU ha kommit in tiU Vattenöverdomsto­len inom den tid, minst tre veckor frän det att kun- görandet skedde, som Vattenöverdomstolen bestämt.


Prop. 1993/94:190


69 §

Ett mäl där en dom har över­klagats får avgöras av Vattenöver­domstolen utan huvudförhandling, om en sådan förhandling skulle sakna betydelse för prövningen. Om partema på ömse sidor har begärt huvudförhandling, skaU den äga mm, om den inte uppenbar-

Videmål får avgöras av Vatten­överdomstolen utan huvudförhand-Ung, om den skulle sakna betydel­se för prövningen. Om partema på ömse sidor har begärt huvud­fÖrhandhng, skaU den äga mm, om den inte uppenbarUgen skulle vara utan betydelse.

Ugen skulle vara utan betydelse.

Vid huvudförhandling får utredningen feggas fram genom Vattenöver-domstolens försorg i den omfettning som domstolen bestärruner

Om Vattenöverdomstolen i ett överklagat ansöknings- eUer förrätt­ningsmål finner att vite eUer annan påföljd fÖr utevaro bör föreläggas någon part, får föreläggandet inte tiUkännages parten genom kungörelse som avses i 68 § utan det skafl delges parten.


Denna feg ö-äder i kraft den I oktober 1994. Har vattendomstol meddelat ett beslut fÖre flcraftträdandet, gäller äldre bestämmelser i fråga om rätten att överklaga och om vad den som vifl överklaga skafl iaktte.


92


 


2.15 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:404) om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter

Härigenom föreskrivs att 38 och 39 §§ samt mbriken närmast fÖre 38 § fegen (1984:404) om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter skafl ha följande lydelse.


Prop. 1993/94:190


 


Nuvararule lydelse Besvär


Föreslagen lydelse Överklagande


38


Inskrivningsmyndighetens beslut enUgt denna feg får överkfegas gerwm besvär hos hovrätten av den skattskyldige cKh av den myn­dighet som har förordnats tifl granskningsmyndighet enhgt 41 §.

Inskrivningsmyndighetens beslut enUgt denna feg får överkfegas hos hovrätten av den skattskyldige CKh av den myndighet som har förordnats tfll granskningsmyndig­het enhgt 41 §. Skrivelsen skaU ges in till inskrivningsmyn­digheten. Vid överklagande tilläm­pas i övrigt bestämmelsema i rät­tegångsbaUcen om överklagande av tingsrätts beslut, om irUe annat följer av 39 %. Beslut om föreläggande enligt 28 § får inte överklagas.


39 §


Besvär över inskrivningsmyndig­hetens beslut enUgt denna lag skall ges in till inskrivningsmyn­digheten och vara ställda till hovrätten.

Ett beslut som innefettar pröv­ning av en fråga om feststäUande eUer återvinning av skatt får över­klagas inom tre är från dagen fÖr beslutet. Har en part överklagat beslutet och vfll även motparten överklaga det, skafl dennes besvär ha kommit in tifl hovrätten inom två månader från det att del­givning som avses i 52 kap. 7 § rättegångsbalken har skett. Hovrätten skall pröva frågan om motpartens besvärstalan har fåll­följts på föreskrivet sätt och inom rätt tid.

Om ett beslut som avses i andra stycket  har  överkkigats på  be-


Ett beslut som innefettar pröv­ning av en fråga om festställande efler återvinning av skatt får över­klagas inom tre år från dagen fÖr beslutet. Har en part överkfegat beslutet (Kh vifl även motparten överklaga, skafl dennes skrivelse ha kommit m tifl hovrätten inom två månader från det att delgivrung som avses i 52 kap. 7 § rättegångsbalken har skett. Hovrätten skall pröva frågan om motpartens överklagande har skett inom rätt tid.

Vid överklagande av ett beslut som avses i andra stycket skall


93


 


hörigt sätt skaU hovrätten alUid    hovrätten, om målet tas upp tiU    Prop. 1993/94:190

höra klagandens motpart över be-   prövning, alltid höra motparten.

svaren.

Denna feg öäder i kraft den 1 oktober 1994.

94


 


2.16 Förslag till lag om ändrad lydelse av lagen (1984:649) om företagshypotek

Härigenom föreskrivs att 4 kap. 24 § samt mbriken närmast fÖre 4 kap. 24 § fegen (1984:649) om företegshypotek skafl ha följande lydelse.


Prop. 1993/94:190


 

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

 

4 kap.

Besvär

överklagaruie


24 Beslut    i     inskrivningsärenden överkfegas //// hovrätten. Besvärs­inlagan skall ges in tfll inskriv­ningsmyndigheten.

Besvärstiden är i fråga om slut­Ugt beslut fyra veckor från den in­skrivningsdag till viUcen beslutet är att hänföra.

Besvär över beslut som har förts in i fÖretegsinteckningsregistret skall antecknas där. När slutligt beslut med anledning av besvären har vunnit fega kraft skall anteck­ning göras om beslutets innehåll.


§

Ett beslut i inskrivningsärende får överklagas hos hovrätten. Skri­velsen skaU ges in tiU inskriv­ningsmyndigheten.

Klagotiden i fråga om slutUgt beslut är fyra veckor från den in­skrivningsdag tfll vilken beslutet är att hänföra. Vid överklagaruie tillämpas i övrigt bestämmelsema i rättegångsbaUcen om överklagande av tingsrätts beslut.

Ett överklagande av ett beslut som har forts m i fÖretegsinteck­ningsregistret, skall antecknas där. När det slutUga beslutet med an­ledning av överklagandet har vun­nit fega kraft, skall beslutets inne­håll antecknas.


 


Denna lag tiäder i kraft den 1 oktober 1994.


95


 


2.17 Förslag till lag om ändring i konkurslagen (1987:672)       prop. 1993/94:190

Härigenom föreskrivs att 16 kap. 9 § konkursfegen (1987:672) skafl ha följande lydelse.


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


 


16 kap. 9 8'


rikes Tidningar.

Beslut om åläggande av reseförbud, om skyldighet för gäldenären att lämna ifrån sig sitt pass, om förbud att utfärda pass samt om någons häktende eller kvarhållande i häkte får överkfegas utan inskränkning till viss tid. Detsamma gäller klagan mot ett beslut på den gmnden att fÖrferandet onödigt uppehåUs genom beslutet.


Ett sådant beslut av tingsrätten som avses i 5 § får överkfegas ge­rwm besvär i hovrätten. Överkla­gandet skall ske inom tre veckor från den dag dä beslutet medde­fedes. Är det fråga om ett kon­kursbeslut efler ett beslut om ned-feggning av en konkurs på gmnd av frivflhg uppgörelse, räknas dock tiden for överklagande från den dag då kungörelsen om be­slutet var införd i Post- och In-


Ett sådant beslut av tingsrätten som avses i 5 § får överkfegas hos hovrätten. Överklagandet skafl ske inom tre veckor frän den dag dä beslutet meddefedes. Är det fråga om ett konkursbeslut efler ett be­slut om nedläggning av en kon­kurs på gmnd av frivflUg upp­görelse, räknas dock tiden fÖr överklagande från den dag då kun­görelsen om beslutet var införd i Post- och Iruikes Tidningar.


Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1994.


'Senaste lydelse 1990:457.


96


 


2.18 Förslag till lag om ändring i sjölagen (1994:000)

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 19 § sjölagen (1994:000) skaU ha följande lydelse.


Prop. 1993/94:190


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


2 kap.' 19 §


antecknas där När ett slutUgt beslut med anledning av ett överklagande har vunnit laga kraft, skafl beslutets irmehäll antecknas.

Om ett registerärende enligt beslut av högre rätt skaU tes upp tfll ny handläggning av registermyndigheten, skall det ske utan dröjsmål efter det att beslutet kommit tifl myndigheten.

Beslut i registerärenden får överklagas hos hovrätten. Skri­velsen med överklagandet skaU ges in tfll registermyndigheten.

Ett slutiigt beslut skall överkla­gas inom fyra veckor från den m-skrivningsdag dä beslutet fettedes.

Ett  överklagande  av  ett beslut


Beslut i registerärenden får överkfegas hos hovrätten. Skri­velsen skaU ges in tiU register­myndigheten.

Ett slutUgt beslut skall överkla­gas inom fyra veckor från den in­skrivningsdag då beslutet fetfedes. Vid överklagaruie tillämpas i öv­rigt bestämmelsema i rättegångs­baUcen om överklagaruie av tings­rätts beslut. som  finns  infört i  registret  skall


Denna feg träder i kraft den dag regeringen bestämmer


'Lydelse enligt prop. 1993/94:195.

7 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 190


97


 


3     Ärendet och dess beredning                    Prop. 1993/94:190

År 1989 tillkalfedes en parlamentariskt sammansatt kommitté för att se över domstolamas uppgifter, arbetssätt CKh organisation. Kommittén antog namnet Domstolsutredningen. Utredningens uppdrag begränsades år 1991 genom tifläggsduktiv tifl att inte längre omfette domstolamas organisation.

I december 1991 avgav utredningen betänkandet Domstolarna inför 2000-talet - Arbetsuppgifter och förferanderegler (SOU 1991:106). Försfegen i betänkandet tar sikte pä arbetsfördelningen mellan domstolar (Kh förvalming och mellan de allmänna domstolarna och de allmänna förvaltningsdomstolarna. Uttedningen tar också upp frågor angående omprövning, överklagande och instansordningen samt vissa andra prcKessrättsUga frågor. Några delar av betänkandet har redan fegts tiU gmnd för fegstiftning. Det gäUer bl.a. frågor om prövningstiUstånd i hovrätt och instansordningen i utsökningsmål (prop. 1992/93:216, bet. 1992/93 .JuU 34, rskr. 1992/93:373, SFS 1993:514-521). Ett förslag från utredningen angående domares rätt att vara ombud (se 12 kap. 3 § rättegångsbalken, RB) har redan föranlett fegstiftning genom SFS 1992:1511 (prop. 1992/93:64, bet. 1992/93:JuU 13, rskr. 73). NyUgen överlämnades tfll rflcsdagen propositionen 1993/94:133 Instansordningen m.m. i de allmänna förvaltningsdomstolarna.

I detfe ärende tar regeringen upp de övriga frågor om fÖrferandet i hcjvrätt (Kh Högste domstolen som behandfets av Domstolsutredningen. Dessutom tar regeringen upp några av utredningen behandlade frågor om användningen av telefax i domstolsverksamheten. Uttedningens fegförslag i dessa delar finns som bilaga 1. Betänkandet har remissbe­handlats. En förteckning över remissinstansema har tegits in i Ds 1993:5 (i bilaga 1). I Ds 1993:5 finns också en sammanställning över remissvaren (särskflt avsnitten V:26.3 (Kh VIII:3).

Domstolsverket har i skrivelse den 23 september 1993 tfll Justitie­departementet hemställt om ändring i 49 kap. 12 a § RB. Ändringsför­slaget innebär att prövningstiflstånd inte skall krävas fÖr talan angående enskilt anspråk som handläggs tiUsammans med ett brottmål när sådant tfllstånd inte krävs fÖr brottmålet. Med anledning av Domstolsverkets förslag har inom Justitiedepartementet upprättets en promemoria med förslag tiU ändring i 49 kap. 12 a § RB. Departementets lagförsfeg finns integet i biUiga 2. Förslaget har remissbehandfets. Yttranden har avgetts av Domstolsverket, Rflcsåklagaren, Svea hovrätt. Hovrätten över Skåne och Blekinge, Hovrätten fÖr Västra Sverige, Hovrätten för Nedre Norrland, Hovrätten för Övre Norrland, StcKkholms tingsrätt, Malmö tingsrätt, Göteborgs tingsrätt, Sveriges Advokatsamfund, Sveriges do­mareförbund och Hovrättsprocessutredningen (Ju 1993:04). En sammanställning av yttrandena finns tiUgängUg i fegstiftningsärendet (Dnr 93-3651).

I dette ärende behandlas även frågan om antalet justitieråd i Högste
domstolen. Den frågan har aktuahserats genom en skrivelse den 25 ok­
tober 1993 från Högste domstolen tiU regeringen (Dnr 93-4070). Även
     9g
frågan om antalet regeringsråd i Regeringsrätten behandlas.


 


Dessutom behandlas en fråga om advokatverksamhet. Sveriges advo- Prop. 1993/94:190 katsamfund har i skrivelse tiU Justitiedepartementet den 17 januari 1992 hemstäUt om ändring i 8 kap. 4 § RB. ÄndringsfÖrsfeget innebär att förbudet att driva advokatverksamhet i aktiebofegsform upphävs. Advo­katsamfundet har vidare hemstäUt om feststäUelse av en ändring i 38 § i samfiindets stedgar. Samfundets fegförsfeg finns i biUiga 3. Försfeget har remisslKhandfets. Yttranden har avgetts av Riksdagens ombudsmän, Justitiekanslem, Riksåkfegaren, Svea hovrätt, Kommerskoflegium, Riks­skatteverket, Konsumentverket och Juridiska fekultetsnämnden vid StcKkholms universitet. Rflcsåkfegaren har bifogat yttrande från Stets-åkfegarmyndigheten för specieUa mål. En sammanställning av yttran-deite finns tiUgängUg i fegstiftningsärendet (Dnr 92-357).

Lagrådet

Regeringen beslutede den 17 februari 1994 att inhämte Lagrådets ytt­rande över de fegförsfeg som finns i biUiga 5.

Lagrådet har i huvudsak gcxltegit förslagen men också föresfegit vissa justeringar. Regeringen har på de fleste punkter följt Lagrådets förslag. Bl.a. har som Lagrådet föreslagit några ändringar inte gjorts i fegen (1976:600) om offentUg anställning, eftersom den fegen nyUgen före­slagits bU upphävd (se prop. 1993/94:65). Dessutom har vissa redak-tioneUa ändringar gjorts i fegtexten. Vi återkommer tiU Lagrådets syn­punkter i avsnittet 5 och i förfetttungskommentaren. Lagrådets yttrande finns i bilaga 6.

4     Nuvarande förfaranderegler

De allmänna domstolama är tingsrätterna, hovrättema och Högste domstolen. Rättskipningen i allmän domstol regleras i förste hand av rättegångsbalken, som trädde i kraft år 1948.

Allmänna bestämmelser om det allmänna domstolsväsendet finns i balkens förste avdelning (1-9 kap.). Särskil(fe regler för hovrättema och Högste domstolen finns i 2 respektive 3 kap. RB. Hovrättema fungerar i allmänhet som överinstanser i förhäflande tifl tingsrätterna, medan Högste domstolen fungerar som överinstans i förhäflande tifl hovrättema. Såväl hovrättema som Högste domstolen utgör emeUertid överordnade instanser även tfll andra organ, och i specielfe fåll skafl en rättegång inledas i en hovrätt efler Högste domstolen.

Såvitt gäller förfårandet skfljer rättegångsbalken mellan tvistemål CKh
brottmål. Allmänna bestämmelser fÖr målen finns i balkens andra avdel­
ning (10-34 kap.). När det gäller dessa bestämmelser skall här endast
sägas att avgöranden enligt rättegångsbalken antingen utgör domar eUer
beslut (se 17 kap. 1 § och 30 kap. 1 §). Som dom betecknas ett avgö­
rande av själva saken. Ett beslut genom vilket en domstol på annat sätt
  no
än genom dom skiljer saken från sig (t.ex. genom avvisning eller av-


 


skrivning) utgör ett slutUgt beslut. Även vissa fristående avgöranden av    Prop. 1993/94:190 en högre domstol betecknas som slutUga beslut.

I balkens tredje avdelning (35-41 kap.) finns bestänunelser om be­visning. Särskflcfe förfåranderegler för tingsrätterna tes upp i Qärde avdehungen (42 - 48 kap.). Motsvarande bestämmelser för hovrättema (Kh Högste domstolen finns i balkens femte avdelning (49 - 53 kap.) respektive sjätte avdehung (54 - 57 kap.).

De särskilda bestämmelsema om hovrätten är fördefede så att 49 kap. behandlar frågor om själva överkfegandet hos hovrätt medan 50 och 51 kap. avser förfarandet i hovrätt efter överkfegande av en dom i tvistemål respektive brottmål. Ett överkfegande av en dom sker genom ett fuflföljdsmstittit som kalfes "vad". "Vad" är ett s.k. devolutivt rätts­medel, eftersom den nya prövningen sker i en högre instans. Beslut skaU i allmänhet överklagas genom rättsmedlet "besvär". I vissa feU är dcKk rättsmedlet mot ett beslut av tingsrätt "vad". Besvärsförferandet regleras i 52 kap. I 53 kap. finns bestämmelser om sådana fåU som fes upp av hovrätt som förste domstol.

De särskflda bestämmelsema om Högste domstolen är fördefede sä att 54 kap. behandlar frågor om överkfegandet av hovrättsavgöranden. I 55 kap. fiims bestämmelser om fÖrferandet i Högste domstolen efter över­klagande av en hovrättsdom. Ett sådant överklagande sker genom rätts­medlet "revision". Mot ett beslut av hovrätt kan den som vifl överkfega i allmänhet ftiflfölja talan genom rättsmedlet "besvär". I sådant fåfl gäller 56 kap. I vissa fefl skafl dock ett hovrättsbeslut överklagas genom "revision".

Rättsmedlen "vad", "besvär" och "revision" utgör tre av de fem all­männa rättsmedlen enligt rättegångsbalken. De övriga är "återvinning" och "åtempptegande", vflka inte i sig leder till någon prövning i högre instans. De är afltså inte devolutiva.

Vid sidan av de allmänna rättsmedlen finns det enligt rättegångsbalken några särskilda rättsmedel med vilka en part eller någon annan kan angripa ett avgörande som inte längre kan överklagas, dvs. ett laga­kraftvunnet avgörande. De särskflda rättsmedlen är "resning" (58 kap.), "återställande av försutten tid" (58 kap. 11 §) samt "besvär över dom-vUfe" (59 kap.).

Tingsrättema har inte endast rättskipningsuppgifter Vid sidan av des­sa uppgifter prövar nämUgen tingsrättema ärenden som avser s.k. fri-viUig rättsvärd. FÖrferandet i tingsrätt i sådana ärenden regleras av lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden (ärendelagen). Vid överklagande i ett domstolsärende gäUer rättegångsbaUcens besvärs-kapitel.

För de förvalttungsrättsUga målen finns fÖrvalttungsdomstolar. De ut­
görs av länsrätter, kammarrätter och Regeringsrätten. I de domstolama
gäller inte rättegångsbalken utan förvaltningsprocesslagen (FPL,
1971:291). För rättegången i förvalmingsdomstolama finns uigen upp­
delning av överklaganden som motsvarar "vad", "besvär" och "revi­
sion" enligt rättegångsbalken. I stället är "besvär" det enda aUmänna
rättsmedlet.
                                                                                                      1(X)


 


5     Ett enhetligt system för överklagande


Prop. 1993/94:190


Regeringens förslag: Systemet fÖr överkfegande av tingsrätts-CKh hovrättsavgöranden görs enhetUgt. Detta sker genom att rättsmedelsbeteckningama "vad", "besvär" och "revision" uttnönstras ur rättegångsbalken. På sikt utmönstras även uttrycket "fiiflföljd av talan". I stäflet används genomgående uttrycket "överklagande". Samtidigt sker det en språkUg modemisering av nästan samtiiga bestämmelser i rättegångsbalken som särskflt avser processen i hovrätt efler Högste domstolen.

Domstolsutredningens förslag: Överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Nästan samtUga remissinstanser tiUstyrker försla­get eller lämnar dette utan erinran. Skälen för regeringens förslag:


Ett enhetUgt system

Vårt rättsmedelssystem har delvis uråldriga anor Det nutida rättsmedlet mot tingsrättsdomar och vissa tingsrättsbeslut, "vad", utgjorde sålunda det ordinarie rättsmedlet redan på landskapsfegamas tid och innebar ur-spmngligen en vadslagning meUan klaganden CKh den som dömt i må­let. Rättsmedlet "besvär" infördes under tysk påverkan först under 1600-talet. Besvärsinstitutet har under seklemas lopp haft ett skiffende tiUämpningsområde. Numera utgör besvär det aUmänna rättsmedlet mot flertalet beslut av de allmänna domstofema. Härtill kommer att besvär utgör det allmänna rättsmedlet mot samfliga domar och beslut av fÖrvalttungsdomstolama. Även rättsmedlet mot hovrättsdomar, "revi­sion", är en 1600-talsskapelse. När det gäfler överklagande av en för­valtningsmyndighets beslut har rättsmedlet numera i allmänhet ingen särskild beteckning utan man talar helt enkelt om att man "överklagar", ett ord som i rättegångsbalken närmast motsvaras av uttrycket att man "ftiflföljer talan".

Domstolsutredningen konsteterar i sitt betänkande att systemet fÖr överklaganden av de allmänna domstolamas avgöranden är onödigt in-veckfet. Utredningen föreslår därför att man ur rättegångsbalken ut­mönstrar beteckningar som har att göra med begreppen "vad", "revi­sion" CKh "besvär" samt på sflct även begreppet "fiiUfÖljd av talan". I utredningens förslag talar man afltså endast om "överklagande". För­slaget berör ett mycket stort antal bestämmelser i rättegångsbalken. Bl.a. föreslås ändringar i nästan afla paragrafer i balkens femte och sjätte avdelningar. De paragrafer som omfetfes av förslaget ges i utred­ningsförslaget en modemare språkhg dräkt samtidigt som utrednmgen föreslår en del smärre, sakhga korrigeringar av de nu gäUande bestäm­melsema.

Ett annat av utredningen framfegt försfeg berör ärendelagen. Den la­gen avser de allmänna domstolamas s.k. firivflliga rättsvård tifl skillnad från rättegångsbalken som avser rättskipning. Vid överklagande av ett


101


 


beslut i ett domstolsärende gäfler rättegångsbaUcens bestämmelser om Prop. 1993/94:190 besvär. Utredningen lägger fram sina fÖrsfeg rörande processen i hov­rätt och Högste domstolen med utgångspurflrt firån att domstolsärenden inte längre skaU hanteras enhgt ärendefegen och rättegångsbalken ulan enhgt en av utredningen föresfegen domstolsförferandefeg. Den fegen bör erfligt utredningen ersatte såväl ärendefegen som den för förvalt-ningsdomstolama gäUande fÖrvaltningsprocessfegen. Uttedningens be­stämmelser om fÖrferandet i hovrätt CKh Högste domstolen enhgt rätte­gångsbalken är aUtså inte avsedda för domstolsärenden.

De förslag utredningen fegger firam angående rättegångsbalken innebär otvivelaktigt en välbehövUg förenkUng av reglema för överkfegande hos hovrätt och Högste domstolen. Genom försfegen kommer man också tiU rätte med att det nuvarande systemet ger ett aUtfÖr älderdomUgt intryck mte minst i språkligt hänseende. I det moderna samhället stäUs höga krav på lagstiftningens tiUgängUghet CKh det är alltså inte bara nödvän­digheten av förenklingar utan också behovet av att skapa en ökad förståelse som man har att te hänsyn tiU. Dette gäller mte minst ett feg­verk med den centrala roU som rättegångsbalken har. I åtskilliga delar har inga större förändringar gjorts under de mer än 50 år som balken fiinruts. Mot dette måste dock vägas önskemålet om stebflitet i fegstiftningen, inte minst med tanke på den praktiska rättstillämpningen.

När man i övrigt bedömer behovet av en mera genomgripande reform kan man konstetera att det sakliga reformbehovet beträffande rätte-gångsförfårandet undan för undan tifl allra störste delen har tiflgcxlosetts genom partiella reformer och det kan i dette sammanhang vara värt att nämna att rättegångsbaUcen sedan år 1948 ändrats i bortåt 200 fegstift-ningsärenden. Partiella reformer är ofränkomUgen sådana tiU sin natur att man, när de bUvit inånga, kan behöva te ett samlande grepp pä regehnassan.

Utifrån de nu redovisade utgångspunktema är det enUgt regeringens mening angeläget att förenkla reglema for överklagande och att moder­nisera reglema om överrättsprocessen. Remissinstansema har i aUmän­het gcxltegit Domstolsutredningens försfeg i denna del. En renussin-stans, nämligen Hovrätten för Västra Sverige, har emellertid stäUt frå­gan om inte de föreslagna ändringama kan avvakte en formell översyn av hela rättegångsbalken.

Av praktiska skäl bör en mcxlemisering av rättegångsbalken inte ske i en enda etepp. Utredningens förslag omfettar en relativt väl avgränsad del av rättegångsbalken fÖr vflken reformbehovet framstår som särskflt påträngande. Det finns därför goda skäl att gå fram med en partiefl re­form när det gäller överrättsprocessen.

RättegångsfÖrferandet i hovrätt är föremål för översyn av Hovrätts-
processuttedningen (Ju 1993:04). Enligt direktiven (dir. 1993:38) skall
utredningen göra en Översyn av och lämna förslag om vad som bör
gälla för hovrättemas handfeggning av målen mot bakgmnd av vilka
fiinktioner hovrättema skafl fyUa och hur de lämphgast kan fuUgöra
dessa. Vidare skaU uttrungen bl.a. gå igenom olika tänkbara sätt att
begränsa flödet av mål tifl hovrättema (Kh föreslå ändringar även i
         102

dessa delar. Reformer i enhghet med de angivna direktiven kan visser-


 


Ugen antes komina att bli betydelsefulfe, men de kan knappast komma    Prop. 1993/94:190

att beröra mer än ett refetivt Utet antal paragrafer i rättegångsbalken.

Uttedningens arbete torde inte på något sätt behöva störas av att det nu

sker en mera formeUt inrikfed reform av bestämmelsema angående

överrättsprocessen. Det finns därför inget att förlora på att redan nu gå

fram med en omedelbar reform. I stäflet har man åtskifligt att vinna på

en sådan. I dette sammanhang bör påpekas att frågan om ett enhetUgt

system för överklagande inom det allmänna domstolsväsendets ramar

har hålUts  svävande ända  sedan år  1981  då Rättegångsutredningen

genom tflfeggsduktiv fick i uppgift att utrecfe frågan (dir. 1981:47). En

osäkerhet om vad som i framtiden skafl gälfe orsakar svårigheter av

skflda sfeg.

En särskfld fråga är hur man i en reform av överrättsprocessen skafl hantera överklaganden i domstolsärenden. Domstolsutredningens försfeg utgår som redan sagts från att överkfeganden i domstolsärenden inte skall hanteras enhgt rättegångsbalken utan enligt den nya domstolsfÖr-fårandelagen. Överklaganden i domstolsärenden bör inte aUtid hanteras enhgt samma regler som gäller fÖr överkfeganden av processuella beslut i tvistemål eller brottmål. De förra överkfegandena bör t.ex. - bl.a. av hänsyn till Sveriges åteganden erfligt den europeiska konventionen om de mänskliga rättighetema och gmndfeggande frihetema - inte säUan föranleda en muntUg överrättsprocess, medan muntiighet i mycket stor utsträckning bör undvflcas vid överklaganden av processuella beslut (se vidare om den frågan i fÖrfetmingskommentaren tfll 52 kap. 11 §). Också i andra hänseenden finns det behov av specieUa bestämmelser fÖr hanteringen av domstolsärenden i överrätt. Sammanfetmingsvis kan man säga att rättegångsbaUcens nuvarande besvärsregler sakligt sett passar bra för överklaganden av processuella beslut medan de numera ofta passar mindre väl för överklaganden av beslut i domstolsärenden.

Remisskritiken mot att man som utredningen föreslår har en fÖr all­män domstol och allmän förvaltningsdomstol gemensam processlag är stark, och utredningens förslag i den delen bör inte genomföras. För domstolsärendena återstår därmed främst alternativen att fete de nu­varande domstolsärendena hanteras enligt rättegångsbalken eUer att re­videra ärendelagen. Arbetet med att utarbete en ny ärendelag har redan inletts inom Justitiedepartementet. Frågor om hanteringen av ärendena i hovrätt och Högste domstolen kan antingen regleras i den nya ärendelagen (självständigt) eUer genom tiUägg till rättegångsbalkens be­stämmelser för överklagande av tingsrätts beslut enUgt rättegångsbalken. Varken i det ena eller andra fellet hindrar behovet av att vissa domstols­ärenden får en specieU hantering i hovrätt att man nu går fram med en reform på gmndval av utredningens förslag när det gäller rättegångsbal­kens bestämmelser

Det anförda leder sammanteget till att det nu bör ske en reform i
huvudsak på det sätt som Domstolsutredningen föreslagit, Detta innebär
en mcxlemisering främst av 49 - 57 och 59 kap. rättegångsbalken. Det
är inte någon egentiig olägenhet att fete bestämmelsema i 58 kap. om
resning fålla utanför reformen. De bestämmelsema har till stor del
          103

redan mcxlemiserats i seunband med partiella reformer Dette utesluter


 


inte att det med tiden kan bU nödvändigt att se över resningsinstitutet    Prop. 1993/94:190 utifrån en mera materieU utgångspunkt.

I bilaga 4 finns tebeUer över förhällandet mellan nuvarande och före­sfegna paragrafbeteckningar i rättegångsbalken.

EnhetUga beteckningar

När systemet för överkfegande hos allmän domstol görs enhetUgt upp­kommer frågan vilken rättsmedelsbeteckning som bör väljas. Det är en­dast Kammarrätten i Stockholm (majoriteten), som är negativ tiU utred­ningens försfeg att uteslutande använda uttrycket "överkfegande". Kam­marrättens majoritet föreslär att man i stäUet använder termen "besvär" över hela linjen för fiiUföljande av talan. Uttedningens försfeg synes ha betydande fördelar. Systemet blir enklare ckU uttrycket "överklaga" är begripUgt och väl egenthgen det ord som används även av jurister i stället för "vädja", "besvära sig", "ansöka om revision" eUer "ftiUföIja talan". Uttrycket "besvär" har visserhgen gammal hävd men har nog aldrig haft någon egentUg genomsfegskraft i det allmänna språkbmket. För jurister med anknyming tiU allmän domstol kan det dessutom fett fö­ra tankarna till ett visst sfegs överklagande, fet vara att "besvär" förr användes även fÖr andra typer av överklaganden. Mot den bakgmnden bör uttrycket "överklagande" användas fÖr det nya entiediga systemet i rättegångsbaUcen. Uttrycket "fiiUföIjd av talan" bör dock tiUs vidare kunna stå kvar i sådana delar av balken som inte ändras nu.

Det ligger, som bl.a. kammarrättens majoritet påpekat, ett problem i att tafe om överklagande. Sammansatte uttryck, sådana som "överkla­gandeinlaga", är nämligen språkUgt sett monstmösa, medan t.ex. "be-svärsirflaga" är kort och fett att använcfe. Uttedningen kan i syfte att undgå problemen sägas ha valt att läte beteckningen "överklagande" täcka både den fullföljda telan som immateriellt begrepp och den kon­krete skrivelse genom vilken talan fullföljs. På den punkten har emellertid inte bara kammarrättens majoritet utan även Svea hovrätt och Hovrätten över Skåne och Blekinge varit kritiska. Svea hovrätt har föresfegit att själva skrivelsen ges beteckningen "klagoskrift".

Juridiskt sett torde man inte ha något egentUgt behov av att i fegtexten
göra en åtskillnad i det nu berörda hänseendet. En enhetUg beteckning
utesluter visserhgen praktiskt sett möjUgheten att uttryckUgen markera
om det rör sig om ett feU i vflket man vfll avvisa en fuflfÖljd talan på
gmnd av ett fuflföljdshinder efler ett fefl där man vfll avvisa en
skrivelse som innehåfler ett överkfegande därför att skrivelsen är brist-
falUg. Redan de nu gäUande reglema i rättegångsbalken är emeUertid
sådana att det är svårt för att inte säga omöjligt att finna någon helt klar
linje när det gäUer frågor om "talan" (eUer "målet") skaU avvisas eUer
om en "inlaga" skaU avvisas (se t.ex. nuvarande 50 kap. 3 § RB). Dette
spelar dock mindre roU eftersom de praktiska konsekvensema av skflda
typer av avvisningsbeslut är desamma. För undvflcande av missförstånd
skafl tilfeggas att det självklart kan vara av mycket stor betydelse om
"talan" eller "den fuUfÖljda talan" avvisas. Det torde inte heller hgga
       '


 


något problem i att uttrycket "överkfegande" ibland måste täcka in    Prop. 1993/94:190 också det som står i en skrivelse genom vilken den urspmngUga infegan kompletteras (så exempelvis vid tillämpning av 50 kap. 25 § andra stycket RB). Det som gör att man kan tveka Ugger i stäUet främst på det språkUga planet.

Den är 1986 antegna förvaltningsfegen (1986:223) skfljer mellan ut­trycken "skrivelsen med överkfegande" ckU "överkfegande". Det finns givetvis fördelar att använcfe samma begreppssystem i alfe förferan-defegar. Uttrycket "skrivelsen med överkfegandet" är emeflertid ganska tungt. Uttrycket "klagoskrift" som under remissbehandUngen förts fram av Svea hovrätt och som förordats av Lagrådet kan ses som en forbätt­ring, men också mot det uttrycket kan man rikte invändningar. TiU dessa hör att uttrycket är ålderdomUgt (Kh att det inte klart särskfljer sådana skrivelser genom vilka någon överkfegar. Såluncfe kan även t.ex. skriftliga missnöjesanmälningar cKh skrivelser genom vilka en part kfegar över en domvifla anses som kfegoskrifter I det allmänna språkbmket torde "kfegoskrifter" CKkså kunna beteckna afla sådana skrivelser genom viflca någon rent allmänt protesterar mot något. Att ett och samma uttryck har olika betydelser är numera ganska vanUgt. Ett typexempel är uttrycket "ansökan". Även rättegångsbalken innehåller sådana uttryck (se t.ex. 40 kap. 7 § angående användningen av uttrycket "utiåtande"). Därför väljer regeringen den lösning som Domstolsutred­ningen hade och som förordats i lagrådsremissen. Den av utredningen föreslagna lagtexten bör dock bl.a. tifl undvflcande av missförstånd justeras på en del punkter. Att regeringens förslag som Lagrådet på­pekat medför att det inte heller i fortsättningen görs någon klar åtskiU-nad meUan det fåUet att det är en bristfällig skrivelse som avvisas och det fellet att själva överkfegandet avvisas har enligt regeringen ingen större betydelse. I den praktiska rättstillämpningen kommer det som Lagrådet angett att finnas ett behov av att på något sätt särskilja ifråga­varande skrivelser från andra som en kfegande kan komma att ge in tifl domstolen under målets handfeggning. Regeringen menar att dette kan ske genom att man helt enkelt mbricerar skrivelsen "Överklagande".

När det gäller det i 59 kap. RB förekommande institutet "besvär över domvilla" bör man i fortsättningen använcfe uttrycket "klagan över domvilla".

Ändringar i andra lagar än rättegångsbalken

Ändringama i rättegångsbalkens regler om överrättsprocessen for med sig ett behov av konsekvensändringar CKkså i annan fegstiftning. AUa lagbestämmelser som innehåUer begreppet "besvär" kan emellertid inte ändras nu. Den nu aktuella reformen bör i huvudsak begränsas tiU bestämmelser som avser ett överkfegande hos hovrätt eUer Högste dom­stolen.

Dette innebär att aUa de bestämmelser om "besvär" som finns på det
förvaltningsrättsliga området lämnas utanför reformen. När det gäller
förvalmingsdomstolama bör uttrycket "överklagande" som ersättning
     


 


för "besvär" införas i samband med att fÖrvaltningsprocessfegen re­formeras. Även de bestämmelser som finns om överklagande tiU fes-tighetsdomstol eUer Bostedsdomstolen lämnas utanför

Vissa bestämmelser som avser besvär tiU hovrätt bör lämnas utanför reformen bl.a. därför att det finns ett nära samband med reformen av ärendefegstiftningen. Exempel på detta är 60 och 70 §§ fegen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt. Beträffande den typen av bestämmelser bör redan nu sägas att det i samband med reformen av ärendefegstiftningen behöver övervägas att i vissa fell fete den primära domstolsprövningen ske i tingsrätt ckU inte i hovrätt. Det gäUer feU som avses i 12 kap. 21 § jordabaUcen och 9 a § fegen (1927:56) om ned-sättningar av pengar hos myndighet. De bestämmelser som avser besvär tiU tingsrätt hör också tiU reformen av ärendefegstiftningen. I samband med den reformen bör man även te upp frågor om utfommingen av bestämmelsema i 21 kap. 9 - 11 §§ sjöfegen (1994:000) om klander tiU tingsrätt av dispasch. De bestämmelsema hänvisar tiU rättegångsbaUcens besvärsregler för hovrätt.

Flertalet av de regler som nu finns i speciella lagar om överklagande till hovrätt genom besvär kompletteras av en bestämmelse i 21 § rättegångsbalkens promulgationsfeg (RP). Den innebär att rättegångsbal­kens bestämmelser om överklagande hos hovrätt och Högste domstolen och om rättegången där i mål som väckts vid tingsrätt - om inte annat sägs - skafl tiflämpas i fråga om överklagande hos högre rätt av mål som tegits upp av någon annan världshg domstol efler myndighet och som enligt en förfettning får överklagas hos hovrätt. Talan skall dock föras genom besvär. Bestämmelsema i de speciella lagama om att över­klagande kan ske hos hovrätt bör nu såvitt möjligt ges en enhethg ut­formning utan att det för den skuU sker någon saklig ändring. Eftersom det tflls vidare kommer att finnas kvar några mindre fullständiga regle­ringar av frågor om överklagande av förvalmingsmyndighets beslut hos hovrätt, kan 21 § promulgationslagen ännu inte upphävas.


Prop. 1993/94:190


6      Användningen av telefax i rättegång

Regeringens förslag: I rättegångsbalken införs en bestämmelse som klargör att telefax kan godtes fÖr sådana uilagor som inte behöver vara egenhändigt undertecknade. Stämningsansökningar skafl även i fortsättningen vara egenhändigt undertecknade. Kravet på att skrivelser genom vilka någon överklagar eUer besvarar ett överklagande skall vara egenhändigt undertecknade tes bort.


Domstolsutredningens förslag: Uttedningen föreslår att bestäm­melsema om egenhändigt undertecknande av skrivelser med överkla­ganden och skrivelser med svar på överklaganden skall upphävas. För stämningsansökningar och andra inlagor som enligt rättegångsbalken


106


 


skaU vara egenhändigt undertecknade föreslår utredningen en bestäm-    Prop. 1993/94:190 melse i 33 kap. 3 § RB om att ett meddelande skaU godtas som egen­händigt undertecknat ttots att det kommit in genom telefex, om det har avsänts från en telefon med nummer som kan hänföras tiU någon som undertecknat meddelandet.

Remissinstanserna: E>e allra fleste remissinstanser godtar utred-ningsfÖrsfeget. Justitiekanslem menar emeUertid att försfeget om upp­hävande av bestämmelser om egenhändig underskrift på överkfeganden m.m. leder tiU osäkerhetsmoment i behandlingen (Kh onödiga problem. Beträffande telefåxkommurukation menar han att man i varje feU bör avvakte resultetet av Datestraffrättsutredningens (Ju 1989:04) arbete före ett stäUningstegande. Även Kanunarrätten i Stockhohn avstyrker med hänvisning tiU risken för krångel, missteg eUer andra ofegenheter Patentbesvärsrätten som också är kritisk tiU försfeget anger bl.a. att det framstår som omotiverat att inte ha en enhetiig reglering för alfe mål-och ärendekategorier vid domstofema.

Domstolsverket ställer sig positivt tiU ett ökat användande av telefax och att ett sådant användande bör underfettes. I fråga om stämnings­ansökningar och andra handlingar av större vikt anser emeUertid verket det vara av värde att behålfe kravet på en undertecknad handling. Så-lun(fe anser verket att skrivelser med överklaganden skall vara egenhändigt undertecknade. Verket påpekar bl.a. att avsändamumret ut­gör ett dåligt bevis om verklig avsändare. Patent- och registreringsver­ket anser att kravet på en undertecknad originalhandling bör bestå när det gäller stämningsansökningar och även andra handlingar som intyg m.m. Verket menar bl.a. att en bestämmelse i rättegångsbalken om tele­fex kan komma att åberopas även i förhållanden utenför rätte­gångsbalkens område.

Hovrätten för Västta Sverige är inte övertygad om att förslaget är en lycklig lösning på problemet med telefax och hovrätten avstyrker försfeget att te bort vissa bestämmelser om krav på egenhändigt undertecknande. Hovrätten anför att utredningens förslag synes vife på en otillräcklig analys av förslagets tekniska och rättsUga fömtsätmingar. Hovrätten menar bl.a. att ett telefex inte åmjuter det straffrättsUga för-fålskningsskydd som enligt 14 kap. 1 § brottsbalken gäller för urkunder Hovrätten päp>ekar i det sammanhanget att telefax kan sändas direkt från en dator Hovrätten påpekar vidare liksom Domstolsverket gjort att avsändamumret utgör ett dåUgt bevis om verklig avsändare. Hovrätten tar CKkså upp frågan om det varit utredningens mening att en part skall vara helt förhindrad att åberopa ett obekräftat meddelande eUer föra mofljevisning angående äktheten av ett telefax.

Skälen för regeringens förslag: Vissa inlagor till aUmän domstol
måste enligt rättegångsbalken vara egenhändigt undertecknade. Det
gäller skriftliga fullmakter, stämningsansökningar, vadeinlagor, besvärs­
inlagor, revisionsinlagor, genmälen i högre rätt (dvs. inte genmälen i
sådana mål som hovrätt eller Högste domstolen tar upp som förste lu­
stens), förklaringar i högre rätt, ansökningar om resning samt ansök­
ningar om återsfeUande av försutten tid.
                                           107


 


Att en infega tifl domstol skafl vara egenhändigt undertecknad är i de Prop. 1993/94:190 allra fleste situationer en självklarhet fÖr en avsändare. Det Ugger emeflertid ett problem i att handlingar numera ofta överförs från t.ex. advokatkontor tiU domstolar genom telefex. Ett telefex har i praxis inte ansetts uppfyUa rättegångsbalkens krav pä att handlingen skaU vara egenhändigt undertecknad genom ätt det i kravet pä ett egenhändigt un­dertecknande också har ansetts Ugga ett krav på att det är just det undertecknade exemplaret som skaU ges in tiU domstolen. Överföring genom telefex har därmed enhgt rättegångsbalken bUvit en i princip otiUäten metod när det gäUer t.ex. stämningsansökningar, över­kfeganden och genmälen i högre instans. Den som använder sig av tele­fex drabbas emeUertid inte av någon rättsförlust, eftersom rätte­gångsbalken innehåUer en bestämmelse om att rätten, när det brister i fråga om underskriften, skaU ge ingivaren möjUghet att avhjälpa felet innan avvisning sker (se t.ex. 33 kap. 3 § tredje stycket, 42 kap. 4 § och 50 kap. 7 § RB).

Otvivelaktigt är telefex enUgt rättegångsbalkens nu gällande regler åtminstone formeUt sett tiUåma när det gäUer t.ex. en jmsökan om kvar­sted som görs före inledandet av en rättegång eller ett svaromål i tings­rätt. Ett telefax är formeflt sett tiUåtet också när det gäller t.ex. sådana inlagor som innebär att talan återkallas, efterges eller medges eller att återvinning eller åtempptegande söks.

EnUgt regeringens mening är det tveksamt om man kan avstå från be­stämmelser om egenhändigt undertecknande när det gäUer så vflctiga handlingar som stämningsansökningar Under alla omständigheter är utredningens metcxl att avskilja vissa som kan härledas tiU den som har undertecknat meddelandet inte invändningsfri (se fömtom remissytt­randena även Datestraffrättsutredningen i betänkandet Information och den nya informationsteknologin, SOU 1992:110, s. 306 och Juridisk Tidskrift, årgång 5, s. 374). Kravet på att stämningsansökningar måste vara egenhändigt undertecknade bör därför, åtminstone tflls vidare, stå kvar. I princip bör detsamma gälla i fråga om t.ex. ansökningar om res­ning.

När det gäller andra handlingar under en rättegäng, t.ex. en inlaga
genom vilken part överklagar eller besvarar ett överklagande, kan man
emeUertid anlägga ett annat synsätt. Risken för att någon obehörig
skuUe okynnesöverklaga för någon annans räkning eUer av okynne
besvara ett överklagande får bedömas vara mycket Uten. I de aUra fleste
fell torde vidare redan de omständigheter som förehgger i samband med
ett överklagande klart utvisa om det rör sig om en skrivelse som härrör
från den uppgivna parten. I sammanhanget kan nämnas att Högste
domstolen i ett rättsfåll, NJA 1991 s. 407, funnit att en skrivelse med
överklagande som över huvud teget inte varit undertecknad kunde
gcxltes ttots att den nuvarande fegtexten ställer upp ett krav på egen­
händigt undertecknande. I målet hade nämligen på annat sätt än genom
undertecknandet bekräftats att skrivelsen härrörde från överklaganden. I
domskälen angav Högste domstolen att förhållandet var "kferlagt". I
rättsfellet NJA  1991  s. 595 ansågs en fotokopia av en handskriven
       108

besvärsinlaga kunna läggas tifl gmnd fÖr rättegången i hovrätt när det


 


genom andra handlingar bekräftats att infegan härrörde ftän kfeganden. Utan att det skafl behöva uppstå några nämnvärda problem bör man därför kunna tillåte att nu berörda inlagor ges in genom telefex. En sådan ändring fär särskfld betydelse när det gäfler t.ex. överkfeganden av beslut om häktning efler kvarsted där behovet av snabbhet gör sig starkt gäUande. I dessa delar bör aUtså utredningsförsfeget g(xltes. Lag-tekniskt bör dette komma tifl uttryck genom att kravet på egenhändigt undertecknande avskaffas när det gäfler överkfeganden (Kh svars­skrivelser i högre rätt. För tydUghets skuU bör också 33 kap. 3 § RB ändras så att det klart framgår att telefexmeddelanden kan godtas. En sådan ordning fömtsätter dock en bestämmelse om att domstolen - i de feU tveksamhet råder i frågan om ett telefex kommer från den uppgivne avsändaren - skaU kunna förelägga denne att komplettera med en under­tecknad handUng. Den nuvarande bestämmelsen för telegram cKh andra meddelanden bör i det sammanhanget formuleras om för att tydhgare markera att komplettering skall kunna begäras inte bara i de feU av­sändarens underskrift saknas helt utan också i de feU avsändarens underskrift i original saknas. Dette innebär ingen ändring i sak och övererensstämmer också med hur motsvarande bestämmelse i 44 § tredje stycket FPL tolkas och tiUämpas.

Det förekommer att parter överklagar ett beslut dels genom ett telefax, dels genom en egenhändigt undertecknad infega. Eftersom handlingarna i båda fellen skaU ges in tiU den domstol som redan beslutet i målet borde det vara sörjt för att det inte kan bli en dubbel handläggning i den högre rätten. Emellertid torde det i praktiken - särskilt vid brådskande häkmings- och kvarstedsavgöranden - förekomma att en högre domstol som får in ett överklagande direkt från parten aldrig översänder överklagandet tifl den lägre domstolen. Dette är givetvis olyckhgt särskilt i de fefl dette resulterar i en dubbel handläggning i hovrätten. Problemen är emeflertid inte speciefla för telefexanvändning. Man kan nämligen lflca gärna tänka sig att såväl en tilltelad som hans försvarare överklagar eller att försvararen överklagar först genom ett telegram och senare genom en undertecknad inlaga. Eventuella problem bör därför lösas på annat sätt än genom att man inte tflfeter en i övrigt befogad användning av telefex fÖr meddelanden inom domstolsväsendet. För detta behövs mga nya regler i rättegångsbaUcen.

För att det inte skaU råda någon tveksamhet bör det, med anledrung av ett remissyttrande, sägas att en handUng som åberopas som bevis i princip mte behöver vara egenhändigt undertecknad, men att bevisvär­det av en handhng som saknar sådant undertecknande kan vara obefint-hgt (se även 35 kap. 7 § RB om avvisande av verkningslös bevisning).


Prop. 1993/94:190


7     Antalet justitieråd och regeringsråd


Regeringens förslag: Minimiantalet justitieråd minskas från 22 till 20. Minimiantalet regeringsråd minskas från 18 till 16.


109


 


Skälen för regeringens förslag: Det fegstedgade antalet ledamöter i Prop. 1993/94:190 Högste domstolen minskades i samband med en fuUfÖljdsreform år 1971 (prop. 1971:45: SFS 1971:218). I rättegångsbaUcen föreskrevs att Högste domstolen skuUe utgöras av 22 justitieråd, men en särskfld övergångsbestämmelse innebar att antalet tifls vidare kunde vara högre. I samband med reformen uttafede föredragande departementschefen (angiven prop. s. 93) att man tfll följd av de ändrade fuflföljdsreglema pä längre sikt kunde räkna med en väsentUg minskning av antalet justitieråd. Genom en fegändring är 1974 (prop. 1974:35; SFS 1974:573) bestämdes att Högste domstolen skuUe utgöras av 22 justiti­eråd eUer det högre antal som av särskflda skäl ferms erforderhgt. Föredragande departementschefen angav (prop. 1974:35 s. 107) att ambitionen borde vara att minska antalet ledamöter i Högste domstolen tifl 22, vflket antal framstod som väl avvägt, men att erferenhetema efter 1971 års reform visade att man inte kunde uteslute att det cKkså i framtiden ibland kunde komma att finnas behov av ett något större antal.

Den är 1974 bestämda lydelsen gäller fortfarande. Antalet ledamöter i Högste domstolen har aUtsedan år 1971 legat över 22 och i allmänhet utgjort omkring 25. Sedan ett drygt år tiflbaka har emeflertid antalet kunnat minskas tfll det i fegen angivna. Det kan nämnas att Högste domstolen nyligen har delats i två avdelningar i stället för som tidigare öie.

Det fegstedgade antalet ledamöter i Regeringsrätten bestämdes år 1974 genom ändringar i 3 § lagen (1971:289) om allmänna förvalmingsdom-stolar tiU 18 eUer det högre antal som "av särskflda skäl finnes er­forderhgt". Denna bestämmelse gäfler fortfarande. Antelet regeringsråd har under en period varit nere i det föreskrivna minimiantelet. För närvarande består Regeringsrätten av 19 regeringsråd.

Högste domstolen har i en skrivelse tfll regeringen föreslagit att 3 kap. 4 § RB ändras så att det föreskrivs att domstolen skall utgöras av 20 justitieråd eller det högre antal som av särskilda skäl finnes erforderligt. I skrivelsen påpekas att det har varit möjligt att minska antalet justitieråd tifl 22 ttots att tfllsttömningen av mål CKh ärenden fortsatt att öka i strid mot vad som förväntedes vid fullfÖIjdsreformen är 1971. Högste domstolen anför att dette beror på de ändringar i domförhets-reglema som har genomförts under senare år, framför aflt möjUgheten tiU enmansprövning av dispensfrågor Enligt Högste domstolen är det inte uteslutet att en viss minskning av antalet ledamöter i Högste domstolen skall visa sig möjlig i framtiden, även om det för närvarande knappast torde finnas utrymme fÖr en minskning. Högste domstolen framhåller att en utveckling i denna rikming frän skflda synpunkter framstår som önskvärd och att det därför är angeläget att inte lagen fegger hinder i vägen för en annars genomförbar minskning av ledamotsantalet.

Regeringen delar Högste domstolens uppfetming. Frågor om antalet
regeringsråd har ofta behandlats samtidigt med frågor om antalet
justitieråd. Regeringen gör den bedömningen att det nu finns skäl att
      110

minska även minimiantalet regeringsråd med två, dvs. från 18 tifl 16.


 


Detta medför att en ändring bör göras i 3 § fegen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar som reglerar antalet regeringsråd. Det bör framhålfes att det inte nu är aktueflt att fektiskt minska antalet re­geringsråd. Med tanke på att utvecklingen går i den riktningen att antalet ledamöter i de två högste instanserna nunskar framstår det inte längre som motiverat att behålfe kravet på "särskflcfe skäl" för att det skafl fä finnas fler ledamöter än minimiantalet. Det bör därför räcka att det "behövs" fler än det fegste antalet för att dette skafl få överstigas. I ett senare sammanhang kan det med anledning av det minskade antalet justitie- och regeringsråd finnas skäl att se närmare på frågor om Lagrå­dets sammansättning.


Prop. 1993/94:190


8     Prövningstillstånd för överklaganden som gäller enskilda anspråk

Regeringens förslag: Prövningstiflstånd för enskflt anspråk som handfeggs tiflsammans med ett brottmål skall inte krävas i de feU prövningstiUständ inte krävs för brottmålet eller sådant tiUstånd meddefes. Undanteget från kravet på prövningstiUstånd skall dock inte gälla om överkfegandet endast avser påföljden eUer avser en annan gäming än den tfll vilken det enskilda anspråket hänför sig.


Det remitterade förslaget: Överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Nästan alfe remissinstanserna tfllstyrker försfeget efler lämnar det utan erinran. Flera remissinstanser har föresfegit smärre ändringar och justeringar. Domstolsverket förordar att verkets eget förslag genomförs. Göteborgs tingsrätt förordar i förste hand att reglema för prövningstiUstånd i brottmål tiUämpas även beträffande överklagande angående enskflda anspråk. I andra hand ansluter sig tingsrätten tifl Domstolsverkets förslag. Domareförbundet anser det re­mitterade förslaget vara aUtför snävt.

Skälen för regeringens förslag: Den 1 juU 1993 infördes regler om prövningstiUstånd i hovrätt för vissa brottmål (prop. 1992/93:216, bet. 1992/93:JuU34, rskr. 1992/93:373, SFS 1993:514). Reformen, som byggde på Domstolsutredrungens förslag, hade som huvudsakUgt syfte att begränsa och förenkfe hovrättemas prövning av överklagade mål. Hovrättemas resurser skuUe härigenom kunna användas mer effektivt. Innebörden av reformen var bl.a. att krav på prövningstiUstånd infördes för vissa brottmål i ledet tingsrätt - hovrätt. Enligt 49 kap. 12 a § RB krävs således prövningstiUständ i brottmål där den tflltalade inte har dömts till annan påföljd än böter efler frikänts från ansvar för brott for viUcet det inte är föreskrivit svårare sttff än sex månaders fängelse. Av paragrafens tredje stycke framgår att kravet på prövningstiUstånd inte gäller när domen överklagas av Rflcsåklagaren, Justitiekanslem efler Riksdagens ombudsmän.


Ill


 


Om tingsrätten i ett brottmål även har prövat en talan om enskflt Prop. 1993/94:190 anspråk, gäUer i den delen bestämmelsen i 49 kap. 12 § RB. Det som gäfler för prövningstiflstånd i tvistemål skafl afltså gälfe även när det enskflda anspråket handfeggs i samma rättegång som ett brotttnål. Det framgår av 49 kap. 12 a § andra stycket RB och innebär att ett enskflt anspråk som understiger ett basbelopp ckU som handfegts tiUsammans med ett brottmål kan prövas av hovrätten endast om prövningstiflstånd meddefes för överklagandet av det enskfl(fe anspråket. Dette gäfler även om prövningstiflstånd inte krävs i brottmälsdelen efler om hovrätten bevfljar prövningstfllstånd i brotttnålsdelen (jfr bet. 1992/93 :JuU34 s. 15).

Sedan de nya reglema om prövningstiUstånd i brotttnål trätt i kraft har det framförts olika meningar om hur 49 kap. 12 a § andra stycket RB bör tfllämpas. Bestämmelsen har toUcats på olika sätt av hovrättema. Med anledning av detta har Domstolsverket den 23 september 1993 tfll Justitiedepartementet gjort en framställning om att denna regel förtydligas. Verket föreslår att 49 kap. 12 a § andra stycket RB ändras så att det klart framgår att prövningstiUstånd inte krävs för talan om en­skilt anspråk när sådant tiflstånd inte krävs för övriga delar av domen. Inom Justitiedepartementet har därefter upprättets en promemoria med förslag tifl ändring i 49 kap. 12 a § RB som innebär att undanteget från kravet på prövningstiUstånd avgränsas på ett något annorlunda sätt än enligt verkets försfeg. Förslaget har remissbehandlats.

Rättegångsförfårandet i hovrätten är som tidigare redovisats föremål för översyn av Hovrättsprocessutredningen. Uttedningen, som bl.a. skaU utvärdera tiUämpningen av det system med prövningstiUstånd i hovrätt som trädde i kraft den 1 juU 1993, skall redovisa sitt arbete före den 1 aprfl 1995. Den omständigheten att hovrättema tillämpar regeln i 49 kap. 12 a § RB på olika sätt motiverar emeflertid att denna fråga nu tes upp för sig. Överväganden med anledning av de övriga fÖrsfeg och synpunkter som framförts under remissbehandlingen bör emeUertid anstå i avvaktan på att utredningen har slutfört sitt arbete.

I många situationer kan det framstå som onödigt med en separat tiU-ståndsprövning när ett enskflt anspråk har överklagats. Dette gäller främst de fell där skuldfrågan blir föremål för hovrättens prövning och det enskilda anspråket är kopplat tfll den gämingen. I de feUen har utgången i brottmålet typiskt sett betydelse för bedömningen av det enskflda anspråket. De omständigheter som anförs tiU stöd för ett firflcännande är normalt av avgörande betydelse för frågan om t.ex. skadestånd skafl utgå. Eftersom det enskflcfe anspråket i den nu beskrivna situationen oftest har en sådan anknytning tfll ansvarsfrågan ter sig kravet på en separat dispensprövning fÖr en talan om enskflt anspråk svårmotiverat. Det finns därför anledning att ändra 49 kap. 12 a § andra stycket RB.

En remissinstens har framhållit att reglema om prövningstillstånd i
brottmål borde kunna tiflämpas fuUt ut på alfe frågor som omfetfes av
brottmålsdomen. En sådan reglering innebär emellertid inte att undan­
teget frän kravet på prövningstiUstånd begränsas tifl de feUen när dette
112
är sakligt motiverat. Det skuUe CKkså kunna leda tiU det mycket otiU-


 


fredsstäUande resultetet att ett tvistemål som inte kräver prövningstiU-    Prop. 1993/94:190 stånd om det handläggs i en civflprocess underkastes en tiUstånds-prövning bara därför att det handläggs gemensamt med ett brottmål.

Domstolsverkets försfeg innebär att prövningstiflstånd inte krävs för ett överkfegande angående enskflt anspråk i de fefl det inte krävs prövningstiflstånd för övriga delar av domen. Denna konstmktion har den fördelen att den är fett att förstå for partema CKh fett att tillämpa för domstolama. Det kan emeflertid ifrågasattes om man skafl avstå från kravet på prövningstiUständ i alfe de sititetioner som skufle omfettes av en sådan regel. Ett exempel är det feflet att en tiUtafed döms i tings­rätten för stöld tfll en månads fängelse och förpliktas att utge skadestånd tifl målsäganden med etmsen kronor Den tifltafede kanske accepterar att han fälls tiU ansvar fÖr stöld men överkfegar ckU vfll att påföljden bestäms tifl villkorUg dom samt att skadeståndet sätts ned. I dette fefl, liksom dä det överklagade enskflda anspråket hänför sig tifl en annan gäming än den som den tifltafede har överklagat, har utgången i brottmålsdelen typiskt sett inte någon betydelse för bedömningen av det enskflda anspråket. Det fÖrefåUer därför mindre sakUgt motiverat att fete dessa fåU undantes från kravet på prövningstfllstånd.

Det kan dock ifrågasattes om det är logiskt att behålfe kravet på pröv-rungstiflständ, om hovrätten beslutar att meddela prövningstiflstånd i brottmålsdelen. En ändrad bedönming i skuldfrågan kan ju i dette fåfl, på samma sätt som då prövningstillstånd inte behövs, antes få åter­verkningar på det enskflda anspråket. Dagens reglering innebär inte att ett enskilt anspråk som hänför sig tifl samma gäming automatiskt kom­mer att prövas av hovrätten. Hovrätten måste först te stäUning tfll om prövningstillstånd skall beviljas även i den delen.

Som påpekats under remissbehandlingen kan det med den i remissen föreslagna lösningen inträffa situationer där en talan om enskflt anspråk inte behöver underkastes någon tiflståndsprövning ttots att det objektivt sett kan tyckas finnas skäl fÖr en sådan prövning. Man kan tänka sig det fellet att den tflltalade överklagar tingsrättens dom på fängelse och endast yrkar frikännande, medan målsäganden överklagar i skade­ståndsfrågan avseende samma gäming men endast vad gäller skade­ståndets storlek. Överklagandet angående skadeståndet kanske inte aUs berör själva gmnden för skadeständsskyldigheten, alltså den brottsliga gämingen. I ett sådant fell kan det tyckas vara sakligt befogat att skade-ständsfrågan tes upp tiU tfllståndsprövning trots att själva skuldfrågan går upp automatiskt utan sådan prövning. Det skufle dock komplicera bestämmelsen i 49 kap. 12 a § RB avsevärt om man gjorde en särreglering i detta avseende. Det är heUer inte säkert att den skuUe medföra en arbetslätmad för hovrättema, särskilt som det nu beskrivna fellet inte torde uppkomma särskflt ofta.

Mot denna bakgmnd föreslås - i enUghet med det remitterade för­
slaget - en ändring som innebär att prövnmgstiUstånd för talan om
enskflt anspråk inte skall krävas när prövningstillstånd inte krävs i
brotttnålsdelen fÖmtsatt att överklagandet avser frågan om den tifltelade
skafl dömas för en viss gäming och talan om enskilt anspråk avser
         J13

samma gäming. Kravet på prövningstiUstånd bör i dessa fåll slopas inte

8 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 190


 


bara i de fefl prövningstiUständ överhuvudtaget inte krävs i brottmåls­delen utan även i de feU dispens meddelas i brottmålsdelen. Kravet på prövningstiUstånd skaU däremot behållas om överklagandet i brottmäls­delen endast hänför sig tiiU påföljden och i de feU det enskflda anspråket avser en annan gäming än den som överkfegats.

Flertalet remissinstanser har framhäUit att försfeget innebär att tings­rätterna i sirte upplysningar om hur man överkfegar saknar möjUghet att bestämt ange om prövningstiflstånd krävs fÖr ett överkfegande angående ett enskflt anspråk. E)en konsekvensen blir emeUertid svår att undvika om man viU ha en sakUgt tiUfredsstäUande gränsdragning av området för prövningstiUstånd i dessa frågor Betydelsen av det nu berörda problemet bör heUer inte överdrivas. Med försfeget följer att reglema för prövningstiUstånd i tvistemål aUtjämt skaU tillämpas pä en talan om enskflt anspråk. Om värdet uppenbart inte överstiger basbeloppet krävs afltså eifligt huvudregeln prövningstiUständ, vilket skaU framgå av fuU-följdshänvisningen. Det fektum att ett överkfegande utformas på ett sätt som medför att prövningstiUstånd inte behövs i det enskflda feflet är ett undanteg från huvudregeln. Partema bör i samband med att de får upp­lysningar om hur man överkfegar även fä upplysningar om i vilka fefl någon tiflståndsprövning inte kommer att ske. I mänga fefl saknas dcKk anledning för partema att underlåte att anföra omständigheter tifl stöd för att hovrätten skafl bevflja prövningstiUstånd om sådant tiUstånd krävs enhgt huvudregeln. Om det krävs prövningstiUstånd och en part underfeter att anföra de omständigheter som han viU åberopa tiU stöd för att sådant tfllstånd skafl meddefes, skafl hovrätten förefegga honom att komplettera överkfegandet (jfr 51 kap 4 § andra stycket cKh 7 § förste stycket RB). Någon risk för rättsföriuster föreUgger inte och regehi torde inte vara aUtfÖr svår för partema att förstå. Det bör därför vara fiiflt möjUgt för tingsrättema att, inom ramen för vad de måste göra eifligt 49 kap. 15 § RB, utforma lämpUga blanketter för upp­lysningar om hur man överklagar.


Prop. 1993/94:190


9     Advokatverksamhet i aktiebolag

Regeringens förslag: Förbudet i 8 kap. 4 § andra stycket rättegångsbalken att bedriva advokatverksamhet i aktiebofeg upphävs.


Advokatsamfundets förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.

Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstansema har förklarat sig tiUstyrka eUer inte ha någon erinran mot samfundets försfeg. Justitie­kanslem har framhåUit vikten av att en förändring inte leder tifl en uttunning av möjUghetema att förebygga att det reefla inflytandet över ett advokataktiebolag övergår tifl någon som inte är advokat. Han har


114


 


också gjort vissa påpekanden i firåga om den fegtekniska utformningen    Prop. 1993/94:190 av bestämmelsen. Skälen för  regeringens förslag:

Frågans tidigare behandling

Enligt 8 kap. 4 § andra stycket RB fär verksamhet som advokat inte bedrivas i aktiebolag och inte i bofeg med andra än advokater, om inte advokatsamfundets styrelse medger undanteg. Dispensmöjhgheten i fråga om advokatverksamhet i aktiebofeg infördes 1978 (prop. 1977/78:2). Dessförinnan gäUde ett ovillkorUgt förbud att driva advo­katverksamhet i aktiebofegsform. En möjUghet tiU dispens fenns CKkså före år 1964, men umyttjades aldrig.

Förbudet mot advokatverksamhet i aktiebofegsform ansågs motiverat med hänsyn tiU det personUga ansvar som bör åUgga en advokat fÖr det uppdrag som anförtrotts honom. Som skäl fÖr det ovillkorUga förbudet angavs advokatuppdragets starkt personUga karaktär. Problemet med det personUga ekonomiska ansvar som advokaten borde ha ansågs inte kunna lösas inom aktiebolagsformen. Vidare pekades på svårigheten att förhindra att aktiema i s.k. advokataktiebofeg kunde konuna att irmehas av andra än samfundets ledamöter (jfr prop. 1963:156 s. 390-

I 1977 års fegstiftningsärende ansåg departementschefen att det från principiell synpunkt var naturhgt att en advokat liksom andra företegare ges möjlighet att fritt välja den form for verksamheten som han anser lämplig, om inte väsentiiga skäl finns mot dette. När det gällde frågor om ett advokataktiebolags förplflctelser mot klienter ansågs det inte inne­bära några olägenheter att det som gäller för advokattörelse i handels­bolagsform principiellt blev tiUämpligt för sådan rörelse som bedrivs i aktiebolagsform. I fråga om aktieägares ansvar gentemot bolagets klienter infördes därför en regel i aktiebolagslagen som innebär samma ansvar för dessa som för bolagsmän i ett handelsbolag. En motsvarande regel infördes i samfiindets stedgar (38 §). I 38 § finns också en bestämmelse som motsvarar 8 kap. 4 § andra stycket RB.

För att åstedkomma en konttoll som förhindrar att det reeUa in­flytandet över ett advokataktiebolag övergår till någon annan än en advokat förenar samfundet varje tiUstånd att driva advokatverksamhet i aktiebolagsform med dispensvillkor, främst om bofegsordningens irme­håU. Dispens bevfljas aUa som uppfyller dessa vilUcor Denna ordning var fÖmtsatt i fegstiftningsärendet. Dispensvfllkoren bestäms av sam­fundets styrelse.

Den 1 januari 1994 trädde vissa ändringar i 8 kap. rättegångsbalken i
kraft (prop. 1992/93:64, bet. 1992/93:JuU 13, rskr. 1992/93:73, SFS
1992:1511 och 1993:1646). Ändringama innebär en anpassnmg tiU
EES-avtelet, särskilt två EG-direktiv som ingår i avtelet. I en ny
bestämmelse, 9 §, anges bl.a. att det som i rättegångsbaUcen eUer annan
feg föreskrivs om advokat i tiUämpliga delar skall gälla även den som är
auktoriserad som advokat i något annat land inom EES-området.
Undanteg görs emellertid för bestämmelsen i 8 kap. 4 § andra stycket
RB (samt 17 kap.  15 § tredje stycket brottsbaUcen). En ordnmg där
      


 


reglema om advokatverksamhet i bofegsform gäUer också för s.k. EES-    Prop. 1993/94:190

advokater   ansågs   nämUgen   kräva   ytterUgare   överväganden   (prop.

1992/93:64    s.    35).    En    EES-advokat   kan    således    inte    driva

advokatverksamhet i Sverige i bofeg tiUsammans med en svensk advokat

utan att samfundets styrelse medger dispens.  En EES-advokat som

driver   advokatverksamhet   i   ett   svenskt   aktiebolag    omfettes   av

aktiebofegsfegens regler om personUgt betalningsansvar.

Advokatsamfåndets försUig

Samfiindets styrelse har föresfegit att 8 kap. 4 § andra stycket RB ändras och att den av samfundet beslutede ändringen i 38 § i stedgama feststäUs. Ändringama innebär att förbudet att driva advokatverksanfliet i aktiebolag tes bort och, såvitt gäller stedgarr», att regeln om aktie­ägares ansvar för bolagets förpliktelser utmönstras ur dessa. Sismämnda ändring iimebär ingen ändring i sak utan motiveras enbart av att det är tiflräckUgt att ansvaret regleras i aktiebofegsfegen.

Dispensordningen har tiUämpats på det sätt som fÖmtsattes vid fegänd­ringen. Den prövning som sker är således formeU och avser endast frågan om dispensvillkoren är uppfyllda. Antalet dispensansökningar har enligt styrelsen ökat kraftigt på senare år cKh det nuvarande systemet har blivit allttner resurskrävande. Samfundet menar att tiden nu är mogen för ett upphävande av gällande förbud. De villkor som bör upp­ställas för advokatverksamhet i aktiebolagsform bör erfligt styrelsens skrivelse tes in i de vägledande reglema om gcxl advokatsed. Förbudet för advokater att utan styrelsens medgivande bedriva advokatverksamhet i bofeg med andra än advokater mnebär enligt samfundet en tillräckhg garanti för att inte annan än advokat får inflytande över verksamheten.

Styrelsen har den 23 oktober 1992 beslutet att de vägledande reglema om gcxl advokatsed skall kompletteras med en bestämmelse av följande innehåU. När en advokat driver verksamhet i bolag får bolaget inte ha annat verksamhetsändamål och mte driva annan verksamhet än advokatverksamhet. Endast advokat får direkt eUer genom bofeg, som driver advokatverksamhet, inneha aktier i bofeget eUer vara bofegsman i dette. Endast advokat får vara styrelseledamot, styrelsesuppleant, verkställande direktör firmatecknare eUer prokurist i bolaget. En bestämmelse med denna innebörd skaU - där så fegUgen är möjUgt - fes in i bolagsordningen och bofegsavtalet.

Vidare har styrelsen - under fömtsättning att den föreslagna ändringen i 38 § stedgama festställs och en ändring av 8 kap. 4 § RB genomförs -beslutet om skyldighet fÖr advokater som driver advokatverksamhet i aktiebolagsform att se tiU att auktoriserad eUer gcxikänd revisor utfärdar intyg om vad aktieboken utvisar beträffande innehavet av aktiema i ett advokataktiebolag och att intyget inom sex månader efter utgången av varje räkenskapsår sänds in tiU samfundets kansli.

Regeringen delar uppfetöiingen att förbudet att driva advokat­verksamhet i aktiebolagsform bör upphävas. Som Justitiekanslem har påpekat är det vflctigt att en förändring inte leder tfll att möjhgheten att


 


förebygga att det reeUa inflytandet i ett advokataktiebofeg övergår tifl Prop. 1993/94:190 någon som inte är advokat tunnas ut. Justitiekanslem har ingen invänd­ning mot den ordning samfundet redovisat, men anser att den tekniska utfommingen av den nya lydelsen av 8 kap. 4 § andra stycket RB bör övervägas ytterhgare. KommerskoUegium, som inte heUer haft någon invändning mot försfeget, har upplyst att revisorer under senare är i aUt större utsträckning delat upp sina verksamheter pä flera bofeg CKh att dette inneburit administrativa problem cKh även vissa svårigheter vid tiUsynen av kvalificerade revisorer

Regeringen anser att den ordning som redovisats är tiUfredsstäUande ur konttoUsynpunkt. De svårigheter KommerskoUegium påtalat leder inte tiU någon annan slutsats. Det bör åligga samfundet att följa utveck­Ungen CKh vidte de åtgärder som är nödvändiga om det visar sig att konttollen över inflytandet i advokataktiebofeg inte kan fullgöras.

Den föreslagna ändringen innebär ingen förändring när det gäfler EES-advokater En svensk advokat kan således inte driva advokatverk­samhet i bofeg tiUsammans med en EES-advokat om han inte får dispens. De överväganden om förändringar i det avseendet som krävs får göras i ett aimat sammanhang.

Den utformning av 8 kap. 4 § andra stycket RB som samfundet föreslagit bör som Justitiekanslem påtalat omarbetes.

Frågan om feststäUelse av de ändringar i stedgama som advokatsam­fundet beslutet tar regeringen stäUning tfll i ett senare sammanhang.

10   Kostnader och ikraftträdande

Den större enkelheten vid överklagande och att vissa överklaganden av beslut inte längre kommer att hanteras enhgt reglema för överklagande av dom uten enligt ett enklare regelsystem avsätter inga direkte spår när det gäUer kosmader Vissa kosmader uppstår under övergångsskedet därför att blanketter m.m. behöver tryckas om. Det rör sig emellertid inte om några mera betydande belopp. De nya lagama bör träda i kraft den 1 oktober 1994 sedan först några förordningar har ändrats (Kh nya blanketter m.m. har tegits fram.

11    Författningskommentar

11.1 Förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken

De aUra fleste ändringama i rättegångsbalken är av redaktionell art och
i gmnden föranledda av att uttrycken "vad", "besvär" och "revision"
byts ut mot "överklagande" och av att uttrycket "besvär över domviUa"
byts ut mot "klagan över domvflla". I samband med att fegtexten även
i övrigt har mcxlemiserats har numreringen ändrats också när del gäfler
några paragrafer som inte är direkt berörda av den ändrade termino-
      117


 


login. Flera paragrafer ändras tifl följd av att de hänvisar tifl paragrafer    Prop. 1993/94:190

som ändras. Endast i fråga om några av paragraferna görs sakUga

ändringar.

De nuvarande bestämmelsema i 32 kap. 7 § ger möjUghet för den som viU överkfega eUer ansöka om återvinning eUer åtempptegande men har fega förfeU för att göra dette i rätt tid att på begäran få förlängd tid. Eftersom det emeUertid är i stort sett lika enkeU att överkfega "blankt" och begära anstånd med utvecklande av yrkanden CKh gmnder, föreslås paragrafen upphävd. Ändringen fÖr med sig att CKkså bl.a. 58 kap. 11 § behöver ändras.

I 50 kap. 30 § finns bestämmelser om att hovrätten i tvistemål skaU återställa tingsrättens akt tiU tingsrätten sedan hovrättens avgörande har vunnit fega kraft. BehövUga föreskrifter kan i stället ges i administrativ ordning CKh paragrafen kan därmed upphävas. Motsvarande paragrafer för brotttnål i hovrätt (51 kap. 30 §), fÖr besvärsmål (52 kap. 13 § och 56 kap. 13 §) och för revisionsmål (55 kap. 16 §) får ett nytt innehåU enhgt förslaget. Det skall i detta sammanhang nämnas att på förvalt­ningsdomstolamas område huvudregeln är att den högre rätten behåller och arkiverar den lägre rättens akt. Bestämmelsema i 51 kap. 31 § kan upphävas eftersom de i förslaget får motsvarigheter i 51 kap. 30 §.

1 51 kap. 23 a § finns bestämmelser vilka begränsar hovrättens prövning av brottmål. Bestämmelsema avser det fellet att tingsrätten ftinnit att den tifltalade skafl dömas för den åtalade gämingen och domen överklagas bara beträffande annat än "denna fråga". Besfemmel-sema innebär att hovrätten skall pröva "frågan" endast om ettdera av två genombrottsrekvisit är uppfyllt. Bestämmelsema har ådragit sig kritflc i litteraturen (se t.ex. Ekelöf/Boman. Rättsmedlen, ll:e uppl. år 1990, s. 52 och Welamson i Process och exekution, år 1990, s. 347).

I syfte att tfllgcxlose en del av den kritik som riktets mot paragrafen har Domstolsutredningen utan att åsyfta någon större sakUg skUlnad i förhållande tiU det som kan antes vara gällande rätt föreslagit vissa ändringar. Hovrätten över Skåne och Blekinge, Hovrätten för Västta Sverige och Hovrätten för Nedre Norrland anser att det även med utredningsförslaget kvarstår oklarheter om hur bestämmelsema skaU tolkas och avstyrker därför en reform i enlighet med utrednings­förslaget.

Otvivelaktigt kvarstår det oklarheter även med utredningsförslaget.
Dette gäller även definitionen av begreppet "gäming". Vid tflUcomsten
av bestämmelsen gjorde nämUgen Lagrådet uttalanden som synes
innebära att med dette begrepp skaU Iflcställas begreppet "brott". Det
behövs ett klarläggande också av t.ex. vad som händer ifefl åklagaren i
hovrätten skufle justera åtelet. Samtidigt tillhör paragrafen de som
otvivelaktigt måste komma att spela en vflctig roll under det arbete som
den nytillsatte utredaren av rättegången i hcJvrätt m.m. (se avsnittet 5)
har att utföra. Det är i det sammanhanget att märka att det i htteraturen
har förespråkats att man i flera hänseenden går betydhgt längre när det
gäller restriktivitet bettäffande fömyad prövning än vad den gällande
lydelsen och utredningsfönlaget ger uttryck för Att nu genomföra en
       Hg

viss justering av de nuvarande bestämmelsema i 51  kap.  23  a  §


 


framstår i dette fege som obefogat CKh bestämmelserna har därför    Prop. 1993/94:190 behåflits.

Lagrådet efterlyser i sitt yttrande en enhetUg terminologi när det gäUer användningen i balken av sådana uttryck som "instäUt sig", "in­funnit sig personUgen", "kommit tiUstädes", "uteblir", "utebUvit" ckU "frånvaro". Lagrådet tar i sitt yttrande även upp frågan om använd­ningen i balken av uttrycket "närvaro". Regeringen delar uppfettningen att det behövs en enkel och enhethg terminologi. Arbetet med denna bör ske fortiöpande aUtefter som bestämmelser i balken ändras. De problem som aktuaUseras nu gäller i förste hand uttrycket "närvaro". EnUgt baUcens urspmngUga lydelse torde dette uttryck, när det användes om part, ha betecknat det fåUet att parten kommit tiU ett sammanträde antingen personUgen eUer pä annat sätt, t.ex. genom ett ombud (se t.ex. nuvarande 50 kap. 14 §). Det finns emeUertid numera flera bestämmelser i balken erfligt vilka partens närvaro fömtsätter att han kommer personligen. I syfte att undvflca tillämpningsproblem används i propositionens fegförslag uttrycket "närvaro" såvitt gäfler part encfest i förening med ordet "personUg". Såvitt gäUer övriga av Lagrådet omnämncfe begrepp viU regeringen framhålfe att, när det enhgt propo­sitionsförslagen krävs att parten är personligen närvarande, han skaU föreläggas att "infinna sig personligen". För sådana feU där det räcker att parten kommer genom t.ex. ombud används uttrycket att parten skaU "inställa sig". Kommer parten endera personligen eller genom t.ex. ombud har han "instäUt sig". Kommer parten varken personligen eUer genom t.ex. ombud, är han "utebUven". Uttrycken "frånvaro" och "tiU­städes" används inte i propositionsförslagen.

I bflaga 4 finns en redogörelse för förhållandet meflan nuvarande och föresfegna paragrafbeteckningar i 49 - 56 kap. RB.

3 kap. 4 §

Bestämmelsen om minimiantalet ledamöter i domstolen har ändrats av skäl som angetts i avsruttet 7.

3 kap. 6 §

Ändringama i paragrafen är en följd av att i försfeget uttrycken "över­klagande" och "klagan över domviUa" ersätter flera äldre uttryck (se avsnittet 5). En hänvisning har ändrats i arfledning av den ändrade paragrafnumrering som förslaget innebär beträffande 54 kap. Andra stycket tredje punkten avser även det fellet att ett beslut av advokat­samfundet om avvisning av ett överklagande har överklagats hos Högste domstolen enligt 56 kap. 14 § gärde punkten.

119


 


3 kap. 7 §                                                                   Prop. 1993/94:190

Ändringama i paragrafen är en följd av att i försfeget uttrycket "kfegan över domvilfe" ersätter uttrycket "besvär över domviUa" (se avsnittet 5).

8 kap. 4 S

Den ändring som har gjorts i andra stycket har konunenterats i avsnittet

9 och innebär att det principielfe förbudet att driva advokatverksamhet i
aktiebofeg upphävs. Förbudet att driva advokatverksamhet i bofeg
tiUsammans med någon annan än advokat gäUer fortferande. Det har
förtydUgats fÖr att bättre klargöra att förbudet gäller vare sig verk­
samheten drivs i aktiebolag eUer i någon annan form av bofeg. Dispens-
möjUgheten finns kvar och någon ändring i sak i förhåUande tiU det som
har gäUt tidigare är mte avsedd.

Ändringama i förste och tredje styckena är enbart språkUga och irme­bär ingen ändring i sak.

8 kap. 8 §

Ändringama  i  paragrafen  är  en   följd  av  att  i   försfeget  uttrycket "överklagande" ersätter flera äldre uttryck (se avsnittet 5).

17 kap. 7, 12 och 13 §§ samt 30 kap. 5, 10 och 11 §§

Ändringama i paragraferna är en följd av att i förslaget uttrycket "över­klagande" ersätter uttrycket "fuUfÖljd av talan" (se avsnittet 5). De hän­visningar som med paragrafemas nuvarande lydelse görs tiU reglema i 54 kap. 14 § har mte fått några motsvarigheter i förslaget, eftersom de är onödiga. Noteras kan att det i dag inte finns några hänvisningar i de berörda paragrafema tiU bestämmelsema i 49 kap. 15 § som är av samma natur Lagtexten har utformats i enhgt med Lagrådets förslag.

32 kap. 2 §

1  paragrafen finns bestämmelser om vad som händer när en part som enligt 2 § andra stycket delgivningsfegen (1970:428) medgetts att själv delge svaranden misslyckas med att delge en stämnmg eUer en skrivelse med överklagande. Påföljden är betydligt strängare än den som följer av

2  § delgivningslagen.

Den sakhga ändringen har gjorts att någon påföljd inte inträder om
parten visserUgen ombesörjer delgivningen for sent men ger in ett bevis
om delgivningen innan rätten fettar sitt beslut. Ändringen torde stå i
      120


 


överensstämmelse med moderna uppfettningar om möjUgheten att av-    Prop. 1993/94:190

hjälpa ett prcKesshinder innan dette har föranlett avvisning. Dessutom

görs ändringar i paragrafen i anledning av att i försfeget uttrycket

"överkfegande"   ersätter  flera  äldre  utöyck  (se  avsnittet  5).   Som

Lagrådet angett bör uttrycket "företega målet" ersattes av uttrycket

"skaU handfegga målet".

33 kap. 3 §

I paragrafen finns bestämmelser om när en handling skaU anses ha kommit in tiU domstolen. I förste stycket har uttrycket "telegram tiU domstolen" ersatts av uttrycket "meddelande tiU domstolen" eftersom åtminstone Telfe kan lämna en underrättelse tiU domstolen CKkså om andra typer av meddelanden än telegram (t.ex. telefax). Ordet "telegrafånstalt" har bytts ut mot orden "ett telebefordringsföreteg", eftersom det inte längre finns några telegrafånstalter och eftersom televerksamheten har privatiserats (jfr t.ex. 27 kap. 3 §).

I andra stycket förekommer beviskravet "kan det antegas". I motiven till bestämmelsen används emeUertid genomgående beviskravet "om det inte är osannolikt". Domstolsutredningen föreslår att det beviskravet fegfästs. Dette skuUe emeUertid innebära en sakUg ändring (se rättsfåUet NJA 1993 s. 308). En sådan ändring bör inte ske isolerat för de aUmänna domstolamas del.

Ändringama i tredje stycket har kommenterats i avsnittet 6. Ett telefax eller annat telemeddelande kan aldrig vara undertecknat i original. Tredje stycket har förtydligats på det sättet att avsändaren, om rätten anser att det behövs, skaU bekräfta meddelandet genom en i original undertecknad handling. I sak gäller detsamma redan med nu gällande regler I de fåU där en infega till domstolen skall vara egenhändigt undertecknad måste rätten i tredje styckets fåll afltid begära en be­kräftelse innan rätten tar ställning tiU frågan om avvisning. Av tredje stycket framgår även att rätten får bortse från sådana meddelanden som inte bekräftats. Eftersom, i andra fåll än de där det ställs upp ett uttryckligt krav på egenhändigt undertecknande, en bekräftelse skall begäras encfest när bekräftelsen kan tänkas ha betydelse i bevis­hänseende (Kh underlåtenheten att avge en bekräftelse i sig har ett bevisvärde (se 35 kap. 4 § RB), torde bestämmelsen praktiskt sett inte innebära någon nyhet i förhåUande tfll det som gäller nu.

42 kap. 17 a §

Ändringama irmebär att hänvisningama tifl 56 kap. har ändrats i anledning av den ändrade paragrafnumrering som förslaget innebär beträffande det kapitiet.

121


 


49 kap.                                                                        Prop. 1993/94:190

Rubriken har ändrats som en följd av att i försfeget uttrycket "över­klagande" ersätter flera äldre uttryck (se avsnittet 5).

I den nuvarande kapitelmbriken förekommer begreppet "underrätt". Enhgt sin urspmnghga lydelse betecknade rättegångsbalken den förste instansen med uttrycket "underrätten", medan Domstolsutredningen genomgående använder uttrycket "tingsrätten". Uttedningens fÖrsfeg på den punkten Ugger i linje med en utveckling som har pågått i mer än ett decennium. Att man sålunda bytt uttryckssätt har föranletts av att tingsrättema kommit att ersatte såväl rådhusrätterna som häradsrätterna. Praktiskt sett har under alfe omständigheter användningen av ordet "tingsrätten" i stäUet för ordet "underrätten" fÖr de fleste situationer in­neburit att det blivit enklare att dutkt se vad som gäUer

Det är dock inte aUdeles oproblematiskt att fete ordet "tingsrätten" ersätta ordet "underrätten". Vid behov måste man sålunda med det nya uttryckssättet ibland läsa ordet "tingsrätten" som innefettande även ett annat sfegs organ vars beslut kan överkfegas hos hovrätt (se t.ex. nuvarande 54 kap. 9 §). En sådan läsning underfettas av en bestäm­melse i 21 § RP. Det nu berörda problemet bör lösas genom att det i de specieUa fegar som tfllåter ett överkfegande direkt tiU hovrätt införs bestämmelser om att reglema om överklagande av tingsrättsbeslut skall tfllämpas. Andra problem med utbytet av ordet "underrätten" hänför sig till de hänvisningar vilka i rättegångsbalken såvitt gäller rättegången i Högste domstolen (54 - 57 kap.) görs till bestämmelsema om rättegången i hovrätt (49 - 53 kap.) cKh därifrån ibland vidare tiU tingsrättsbestämmelsema. I allmänhet behöver sädana vidarehänvis-ningar läsas på det sättet att det som gäller tingsrätt skaU gälla Högste domstolen. När det gäUer t.ex.  hänvisningama i 55 kap.   15 § tfll

50 kap. 25 § och 51 kap. 25 § behöver man emellertid godte att med
"tingsrätt" avses såväl tingsrätt som hovrätt. Ibland har dette beaktets
genom uttryckliga besfemmelser och i andra fell genom att hänvisningar
utformats på ett sådant sätt att de bestämmelser tiU vilka det hänvisas
skall "tillämpas". 1 det uttryckssättet ligger nämligen att den regel som
avses inte kan tolkas helt enligt sin omedelbara ordalydelse. Regeln
"gäller" alltså mte.

På några punkter har lagtexten förtydhgats jämfört med utredningens försfeg, främst genom att i vissa bestämmelser varken ordet "tingsrätten" eller ordet "underrätten" använts (se t.ex utrediungs-fÖrslaget beträffande 54 kap. 6 § med den cfer förekommande hän­visningen tifl 49 kap. 3 § andra stycket, utredningsförslaget beträffande 55 kap. 15 § med den där forekommande hänvisningen tfll 50 kap. 18 § samt utredningsförsfeget beträffande 59 kap. 7 § med den där före­kommande hänvisningen tifl 52 kap. 7 §).

122


 


49 kap, 1 §                                                                  Prop. 1993/94:190

Paragrafen har ändrats som en följd av att i försfeget uttrycket "över­kfegande" ersätter flera äldre uttryck (se avsnittet 5). De bestämmelser som nu finns i paragrafens andra CKh tredje stycken om avtal (Kh utfästelser att inte överkfega en tingsrättsdom har överförts tifl 49 kap. 2 §. I stäflet har i paragrafens andra stycke tegits in bestämmelser från nuvarande 49 kap. 1 a § om överkfegande av en s.k. meUandom.

49 kap. 2 §

Paragrafen upptar sakUgt sett de bestänunelser som nu finns i 1 § andra CKh tredje styckena. De nuvarande bestämmelsema i 2 § har förts över tiU3§.

49 kap. 3 §

Förste stycket överensstämmer i sak med nuvarande 2 § förste stycket förste meningen och andra stycket. Bestämmelser om att ett slutUgt be­slut av tingsrätt mte får överkfegas förekommer i ansluöiing tiU viss materieU lagstiftning. Tfll bestämmelsema i nuvarande 2 § förste stycket andra menmgen behövs ingen motsvarighet med det nya enhetUga systemet för överkfegande (se avsnittet 5). Andra stycket motsvarar i sak det nuvarande 8 § förste stycket (se även kommentaren tfll ka-pitehiibriken).

49 kap. 4 §

Paragrafen överensstämmer i sak med nuvarande 3 §. Dessutom har tifl paragrafen fegts de bestämmelser som nu finns i 14 § om att tings­rättens beslut angående frågor som avses i 1 kap. 3 d § överkfegas i samma ordning som talan mot beslut enhgt viUcet rätten ogfllat en in­vändning om rättegångshinder Ändringama i paragrafen är en följd av att i förslaget uttrycket "överkfegande" ersätter flera äldre uttryck (se avsnittet 5).

49 kap. 5 §

Paragrafen motsvarar nuvarande 4 §. Flera av ändringama i paragrafen

är en följd av att i förslaget uttrycket "överkfegande" ersätter flera äldre

uttryck (se avsnittet 5). Några ändringar i sak har gjorts. Särskflt är an

märka att paragrafen har konstmerats om på det sättet att den gäfler inte

bara beslut under rättegången utan CKkså sådana beslut som tes upp i

dom efler slutUgt beslut enhgt reglema i 17 kap. 13 § tredje stycket      123

eUer 30 kap. 11 § tredje stycket. En vflctig ändring Ugger också i att


 


överkfegandet i paragrafens feU "fär" och inte "skaU" föras särskflt.    Prop. 1993/94:190

Ändringama medför att en bestänunelse i nuvarande 5 § förste stycket

om rätt för annan än part efler intervenient att fora särskfld telan mot

beslut som tes upp i dom efler slutUgt beslut har kunnat upphävas.

Vidare har kunnat upphävas en bestänunelse i nuvarande 5 § andra

stycket om att part och intervenient skaU föra talan mot beslut i fråga

som avses i 4 § eUer beslut om skyldighet att ersätta rättegångskosttiad

i samma ordning som talan mot domen eUer det sluthga beslutet (jfi""

också den föreslagna lydelsen av paragrafens gärde punkt).

Om sålunda en part överkfegar en dom är det ingenting som hindrar att han särskflt överkfegar ett i domen uppteget beslut om t.ex. ansvaret för rättegängskostnadema särskflt. Han kan dcKk inte vinna någonting med dette, eftersom målen kommer att handfeggas gemensamt i hov­rätten, om beslutet inte rör någon annan än den som var part efler intervenient i tingsrätten (se föresfegen lydelse av 52 kap. 13 §).

I andra punkten har införts bestämmelser som ger rätt tifl särskflt överkfegande när rätten ogfllat en begäran av någon att få delte i en brottmålsrättegång som målsägande eller eifligt 13 kap. 7 § prövat en fråga om övertagande av ett käromål. MöjUgheten tiU särskflt över­klagande torde finnas redan med den nu gällande lydelsen, eftersom paragrafen bör analogitoUcas i de angivna fellen (se t.ex. Welamson i Rättegång VI, 2:a uppl. år 1978, s. 19 med not 15).

I tionde purflcten har införts en möjlighet att särskflt överkfega ett beslut enligt 33 kap. brottsbalken angående avräkning av anhållnings-och häktningstid m.m. En sådan möjlighet har länge efterlysts (se Ds 1988:66 s. 95 med vidare hänvisningar). Regeln innebär bl.a. att en till­talad som är nöjd med tingsrättens dom men nussnöjd med ett i domen uppteget beslut om avräkning slipper överklaga själva domen.

De nuvarande bestämmelsema i paragrafens andra och tredje stycken har motsvarigheter i förslagets 6 §.

Det skall avslutningsvis sägas att paragrafen har ändrats två gånger sedan utredningen lade fram sitt förslag (se SFS 1991:1561 och 1992:374).

49 kap. 6 §

Paragrafen överensstämmer i sak med nuvarande 4 § andra och tredje styckena. Se vidare konunentaren tifl 5 §.

49 kap. 7 och 8 §§

Paragrafema överensstämmer i sak med nuvarande 6 respektive 7 §. FormeUa ändringar är en följd av att i förslaget uttrycket "över­klagande" ersätter flera äldre uttryck (se avsnittet 5).

124


 


49 kap. 9 §                                                                  Prop. 1993/94:190

Paragrafen överensstämmer i sak med nuvarande 8 § andra och tredje styckena. Formelfe ändringar är en följd av att i försfeget uttrycket "överklagande" ersätter flera äldre uttryck (se avsnittet 5). I fråga om nuvarande 8 § förste stycket, se 3 § andra stycket.

49 kap. 10 §

Paragrafen överensstämmer i sak med nuvarande 9 §. Bestämmelsema i nuvarande 10 § blir överflödiga tiU följd av det enhethga systemet för överkfegande.

49 kap. 11 §

Ändringama i förste och andra styckena är huvudsakligen en följd av att i förslaget uttrycket "överklagande" ersätter flera äldre uttryck (se av­snittet 5). Hänvisningar tiU vissa bestämmelser har ändrats i anledning av omdisponeringar i andra paragrafer cKh kapitel (se bl.a. kommen-tarema tiU 6 §). Ändringama i tredje stycket är redaktioneUa.

49 kap. 12 §

Ändringama i paragrafen är redaktionelfe. I enlighet med Lagrådets försfeg har den nuvarande hänvisningen tfll 54 kap. 13 § inte fått någon motsvarighet i propositionsförslaget.

49 kap. 13 §

Paragrafen motsvarar i huvudsak nuvarande 12 a §. I andra stycket
finns regler om prövningstfllstånd for överklagande angående enskflt
anspråk som handlagts tiUsammans med ett brottmål. Reglema har
ändrats. Skälen för dette har redovisats i avsnitt 8. Av förste meningen
framgår att det som gäller fÖr tvistemål enligt 12 § skafl tfllämpas även
pä enskflda anspråk. Dette är huvudregeln. I andra meningen anges un­
danteg ftän denna huvudregel. Om prövningstiUständ inte behövs i
brottmålsdelen efler om sådant prövningstillstånd meddelas behövs inte
heller prövningstfllstånd för överklagandet angående det enskflda an­
språket under fömtsättiung att vissa vfllkor är uppfyflda. Lagrådet
föreslår att villkoren uttrycks på det sättet att överkfegandet skafl avse
frågan om den tflltelade begått gäming som föranlett enskilt anspråk.
Uttrycket "begått gäming" synes dock vara afltfÖr snävt i förhåUande
till det som eftersuävas (jfr 29 kap. 2 § där det talas om "begått gär­
ningen CKh hur derma i sådant feU skaU bedömas"). Vidare kan ut-
        125
trycket "föranlett enskflt anspråk" möjUgen förorsaka tiUämpningspro-


 


blem, eftersom det inte torde förekomma i annan fegtext. För den skuU Prop. 1993/94:190 uttrycks vfllkoren på samma sätt i propositionsförsfeget som i fegråds-remissen. Dette innebär att villkoren - som afltså gäfler både för det feU att prövningstiUstånd inte krävs i brottmälsdelen cKh det fåUet att sådant tiUstånd har meddelats - är följande. För det förste måste överklagandet i brotttnålsdelen avse frågan om den tiUtafede skaU dömas for den åtala­de gämingen (jfr 51 kap. 23 a § och prop. 1988/89:95 s. 93 ff). Om överkfegandet endast avser påföljden gäUer aUtså kravet på pröv­ningstiUständ i 49 kap. 12 § för talan angående det enskflda anspråket. För det andra måste överklagandet i ansvarsdelen hänföra sig tifl samma gäming som det enskflda anspråket. Det som sagts om överkfegande gäfler oavsett vem av partema i rättegången som överklagar domen. Det i andra stycket använda uttrycket "enskflt anspråk med anledning av" innebär endast en språkUg mcxlemisering av det i 22 kap. förekomman­de uttrycket "enskilt anspråk i anledning av". I fråga om femte stycket, se kommentaren tiU 12 §.

49 kap. 14 §

Paragrafen överensstämmer i sak med nuvarande 13 §. Formella änd­ringar är en följd av att i förslaget uttrycket "överkfegande" ersätter flera äldre uttryck (se avsnittet 5). De nuvarande bestämmelsema i 14 § har tegits in i 4 §.

49 kap. 15 §

Ändringarna i paragrafen är redaktionella.

50        kap.

Den nuvarande mbriken tiU kapitiet "Om vad i tvistemål" måste gi­vetvis ändras tiU följd av att uttrycket "överklagande" skall ersatte bl.a. uttrycket "vad". Som ny lydelse har Domstolsutredningen föresfegit "Om prövningen av överklagade domar i tvistemål". Den mbriken synes emeUertid ge kapidets innehåll en aUtför begränsad beskrivning. Dette gäller särskflt med avseende på 1, 2 och 4 §§ i kapidet som hand­lar om själva överklagandet. Som ny mbrik har därför valts "Om över­klagande av domar i tvistemål".

50 kap. 1 §

Ändringama  i  paragrafen  är en  följd  av  att  i  förslaget  utttycket "överklagande" ersätter uttrycket "vad" (se avsnittet 5).

126


 


50 kap. 2 §                                                                 Prop. 1993/94:190

I paragrafen finns bestämmelser om s.k. ansluttiingsvad i tvistemål. De nuvarande reglema innebär att om ena parten vädjat andra parten fär vädja även under den vecka som följer efter utgången av vadetiden.

Domstolsuöiedningen föreslår att ett överkfegande av en dom skafl få mötes med ett ansluöungsöverklagande bettäffande samma dom mom den nu gäUande tiden för anslutningsvad. Försfeget får, sett i sam­manhang med de föresfegna bestämmelsema om överkfegande, t.ex. den konsekvensen att ett överkfegande som avser endast ett kostttedsbeslut mte såsom nu kan mötes med ett ansluttungsöverkfegande bettäffande själva saken och vice versa (jfr 52 kap. 13 § och kommentaren tifl denna). Hovrätten för Nedre Norrland och Hovrätten fÖr Västta Sverige avstyrker denna sakhga ändring.

Rätten tfll ansluttungsvad är mindre befogad än annars när det som i de av hovrättema berörda situationerna handlar om inkommensurabla yrkanden (jfr Welamson, Rättegång VI, 2:a uppl. s. 78). Det är ju också så att varje möjUghet att anslumingsvädja upphäver en del av fördelama med att en dom av fegre rätt normalt inte får ändras till nackdel för klaganden (förbudet mot reformatio in pejus). Exempelvis bör den som vfll få tiU stånd en enkel prövning erfligt 52 kap. av ett rättegångskosmadsbeslut inte behöva riskera att motparten hoter med att riva upp hefe saken tfll fortsatt prövning. Möjligheter till ansluttungs-överklagande bettäffande sådana beslut som tes upp i en dom skuUe också krångla tiU systemet en hel del. DomstolsuOdningens förslag i fråga om rätten att överklaga anslutningsvis har mot den nu angivna bakgmnden genomförts.

50 kap. 3 §

Ändringama i paragrafen är en följd av att i förslaget uttrycket "överklagande" ersätter uttrycket "vad" (se avsnittet 5). Dom-stolsuttedningen föreslår i förtydligande syfte att det tiU paragrafen skaU läggas en bestämmelse om hur hovrätten skall förfara, om skrivelsen getts in till hovrätten i stäUet för tfll tingsrätten (jfr 7 § ödje stycket FPL). Frågor om hur dom.tolen skafl förfera när ansökningar, över­kfeganden m.m. ges m tfll en obehörig domstol bör emellertid tes upp ur ett mera allmänt perspektiv i ett senare sammanhang (jfr det som sägs i ansluöung tfll mbriken tiU 58 kap). I förslaget finns därför ingen utttycklig bestämmelse om att en hovrätt i det berörda fellet skall översända överklagandet tiU tingsrätten.

50 kap. 4 §

Paragrafen  innehåller besfemmelser om  vad  ett överklagande  skaU

innehålla.                                                                                    127


 


Domstolsutredningen har som en konsekvens av vissa i 50 kap. 25 § Prop. 1993/94:190 skärpte krav för tiUåtande i hovrätt av nya omständigheter cKh bevis (se SFS 1971:218 och 1989:656) föresfegit att en kfegande som åberopar ett inte tidigare förebringat bevis i ett mål där förlikning om saken är tiUäten vid överkfegandet skaU uppge anledningen tiU att beviset inte förebringats redan tidigare öfr nuvarande 55 kap. 3 § andra stycket). Försfeget är ägnat att förenkfe hanteringen i hovrätten av de feU i vilka kfeganden åberopar ett nytt bevismedel i hovrätten. Man bör emeflertid beakte att 50 kap. 25 § även avser åberopade nya "omständigheter", varmed - åtminstone i huvudsak - avses endast rättsfekte, dvs. om­ständigheter som är av omedelbar betydelse for utgången av målet. Givetvis bör i ett dispositivt tvistemål även en kfegande som åberopar en sådan omständighet ange varför åberopandet inte skett redan i tings­rätten (jfr LindeU, ProcessueU preklusion, år 1993, s. 152). Lagtexten har förtydhgats i enhghet med dette. Dette torde inte kunna vara tifl nackdel för någon part.

Begreppet "förebringas" har i förslaget genomgående ersatts av begreppet "franflägga". Någon sakUg ändring åsyftas inte.

Ett överklagande skall enligt nu gällande regler vara egenhändigt undertecknat av parten eUer hans ombud. Den bestämmelsen har slopats av skäl som anges i avsnittet 6.

Det skall i ansluöung till den nu berörda paragrafen sägas att de uppgifter som lämnas enhgt paragrafen kan behöva kompletteras. Be­stämmelser om föreläggande angående komplettering finns i 7 §. Även de uppgifter som parten lämnar i en kompletteringsskrivelse hör tfll överkfegandet. Sålunda bör ett yrkande som preciseras inom förelagd tid betraktes som firamstäUt i överklagandet ttots att preciseringen skett efter utgången av klagotiden. Även sådana uppgifter som parten lämnar inom fristen för ett anstånd med utvecklande av yrkanden och gmnder hör tifl överklagandet.

50 kap. 5 §

Ändringama i paragrafen är en följd av att i försfeget uttrycket "över­klagande" ersätter uttrycket "vad" (se avsnittet 5). I sin nuvarande lydelse upptar paragrafen (i likhet med flera andra i balken) bestäm­melser om att en domstol tfll en högre rätt skaU sända in en viss typ av inlaga med de handlingar som fogats tiU den samt akten i målet. I fortsätmingen bör för samma sak i stället användas uttrycket "handlingama i målet".

50 kap. 6 och 7 §§

Ändringama i paragrafema är en följd av att i förslaget uttrycket "överklagande" ersätter uttrycket "vad" (se avsnittet 5).

128


 


50 kap. 8 §                                                                  Prop. 1993/94:190

Ändringama i paragrafen är en följd av att i försfeget uttrycket "överkfegande" ersätter uttrycket "vad" (se avsnittet 5). I sin nuvarande lydelse upptar paragrafen (i likhet med flera andra i balken) be­stämmelser om att sådana handlingar vilka fogats tifl en viss typ av infega skafl sändas över tifl en part tiflsammans med själva infegan. Eftersom ett sådant förferingssätt torde vara en självklarhet har några motsvarande bestämmelser inte tegits med i fegförsfeget.

50 kap. 9 §

Paragrafen handlar om svaret på överkfegandet. För det fefl att det i en svarsskrivelse påkallas ny bevisning efler åberopas en ny omständighet har införts en bestämmelse om att anledningen tifl att beviset efler omständigheten inte tidigare lagts fram skall uppges (se kommentaren tifl 4 § (Kh jämför med 55 kap. 8 §). Ur paragrafen har vidare i förslaget tegits bort en bestämmelse om att skrivelsen med svaret skafl vara egenhändigt undertecknad (se avsnittet 6).

50 kap. 10 §

I paragrafen finns bestänunelser om fortsatt skriftväxUng efter det att motparten har svarat på överklagandet. Enligt den nuvarande lydelsen skall klaganden delges svaret. Formlig delgivning är knappast nöd­vändig mot bakgmnd av bl.a. de alhnänna bestämmelser om domstolamas delgivningsskyldighet som är 1990 tegits in i 33 kap. 2 § förste stycket (SFS 1990:1411; prop. 1990/91:11). Någon bestämmelse om att svarsskrivelsen skall delges tes därför inte upp i förslaget.

Självklart skaU dock svarsskrivelsen sändas över till klaganden. Dette följer redan av aUmärma processrättsUga principer Uttryckliga bestäm­melser om att svarsskrivelser skaU sändas över till den som överklagat finns för närvarande såvitt gäller vademålen CKh revisionsmålen. Sådana bestämmelser saknas dock för besvärsmål. Dette är märkhgt inte minst ur den synvinkeln att vade- och revisionsmålen inte utom i uppenbara feU kan komma att bU avgjorda utan att kfeganden fått tiUfälle att slutföra sin talan eUer kaUats tiU en huvudförhandling medan besvärs­målen kan avgöras utan förhandling eUer ytterligare skriftväxUng sedan svarsskrivelsen kommit in tiU domstolen. Det är i dette sammanhang att märka att rättegångsbalken som från början innehöU mycket långt gående regler om avgöranden efter muntUg huvudfÖrhandhng inte inne­håUer några mera allmänna bestämmelser om rättens kommunika­tionsskyldighet. Det gör däremot såväl förvalttiingslagen (1986:223) som forvalmingsprocesslagen. Tyvärr kan nten för de allmänna domsto­lamas del inte reglera kommunikationsfrågan riktigt lika enkelt.

Domstolsutredningen anger att starka skäl talar för att man inte bör     129

söka lösa problemen med kommunikationsskyldigheten i allmän domstol

9 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 190


 


isolerat fÖr överrättemas del. Det finns nämUgen som utredningen Prop. 1993/94:190 påpekar inte någon nattirUg pfets fÖr en motsvarighet tfll 18 § FPL i de kapitel i rättegångsbalken som handlar om prcKessen i de olika in­stanserna utan endast i de kapitel som är gemensamma fÖr aUa instanser (närmast 17 och 30 kap.). Frågan om införandet av regler om rättens kommunikationsskyldighet bör därför tas upp tifl närmare behandling först i ett senare sammanhang. Självklart måste därvid uppmärksammas sambandet med den nya regleringen i 33 kap. 2 § om i vflka fefl en handling som skafl sändas över tifl en part också formUgen behöver delges. Mot den nu angivna bakgmnden behåUs i försfeget nuvarande regel om att vid överklagande av en dom svarsskrivelsen skaU sändas över tiU klaganden.

För att hovrätten skall få förordna om ytterUgare skriftväxling krävs enligt paragrafens nuvarande lydelse att en sådan är "erforderUg". Dette krav som vid balkens införande var nödvändigt för att de då nya prin­cipema om muntUghet, omedelbarhet (Kh koncentration skulle sfe igenom torde numera ha spelat ut sin roU. En bättre överensstämmelse med hur de nu gäUande bestämmelsema om hovrättsprocessen fektiskt tillämpas och bör tillämpas får man genom att i stället använda ordet "behövs". Det uttrycket ger ett något större uttymme för skriftväxUng och överensstämmer med formuleringen i paragrafens tredje stycke om när sammanttäde får hållas under förberedelsen.

50 kap. 11 §

Paragrafen överensstämmer i sak med nuvarande 10 a §. De nuvarande bestämmelsema ill § har tegits in i 12 §.

50 kap. 12 §

Paragrafen överensstämmer i sak med nuvarande 11 och 12 §§. Uttrycket "erforderligt" har dock av skäl som angetts i kommentaren till 10 § ersatts av uttrycket "om det behövs". Det föreskrivs inte att hovrätten skall vidte åtgärder enligt paragrafen "utan dröjsmål", eftersom det kravet i princip gäUer allt hovrättens arbete med målet.

50 kap. 13 och 14 §

Paragrafema motsvarar nuvarande 21 respektive 22 §§. Den nuvarande bestämmelsen i 22 § om att hovrätten utan hinder av tidigare beslut får förordna att huvudförhandling skall äga mm är en självklarhet och har därför ingen motsvarighet i lagförslaget.

130


 


50 kap. 15 §                                                                Prop. 1993/94:190

Paragrafen överensstämmer i sak med nuvarande 13 §. TiU paragrafen har dock fegts en bestämmelse om att tiden för en huvudförhandling om möjUgt skaU bestämmas efter samråd med partema.

50 kap. 16 %

Paragrafen överensstämmer i sak med nuvarande 14 §. I paragrafen har d(Kk inte tegits med någon motsvarighet tiU de nu gällande hänvis­ningama tiU regler om kallelse av vittne (Kh sakkunnig i 36 CKh 40 kap. Sedan år 1987 (SFS 1987:747) finns det nämUgen inga specielfe regler om kallelse av sakkunnig (se angående sädana äldre lydelse av 40 kap. 11 § förste stycket). Bestämmelsema i andra stycket tredje meningen har utformats i enUghet med Lagrådets förslag.

50 kap. 17 §

Paragrafen överensstämmer i sak med nuvarande 15 §.

50 kap. 18 §

Paragrafen överensstämmer i huvudsak med nuvarande 16 § förste och andra styckena. De ändringar som görs är av redaktioneU natur En avvikelse har gjorts från utredningsförslaget beträffande förste stycket för att en hänvisning i 55 kap. 15 § skaU bU mera rättvisande. Andra stycket har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Bestänunelsema i nuvarande 16 § tredje stycket om att det som en tiUsfedeskommen part anfört som regel inte får uppfesas har inga motsvarigheter i proposi­tionsförsfeget. Anledningen tiU detta är att de av bestämmelsema be­rörda frågoma numera regleras genom hänvisningen i 37 kap. 3 § tiU 36 kap. 16 § och av hänvisningen i 50 kap. 17 § tfll 43 kap. 5 §.

50 kap. 19 och 20 §§

Paragrafema överensstämmer i sak med nuvarande 17 respektive 18 §. Lagtexten har utformats i enUghet med Lagrådets förslag.

50 kap. 21 §

Paragrafen överensstämmer i sak med nuvarande 19 §. Ändringama i
paragrafen är en följd av att i försfeget uttrycket "överkfegande" ersät­
ter uttrycket "vad" (se avsnittet 5). I förste stycket har i förhållande tifl
         131
utredningsförslaget gjorts den ändringen att orden "sammanträde fÖr"


 


har införts som en ersätttimg för orden "rättegångstiflfäfle för" vilka    Prop. 1993/94:190 förekommer i den nuvarande fegtexten. Bestämmelsema i nuvarande 21 § har tegits in i 13 §. Att orden   "ett sammanträde" skjuts in i andra CKh tredje styckena mellan orden  "eUer tifl"  CKh  "en senare dag" underfettar enhgt regeringens mening inte läsningen av paragrafen.

50 kap. 22 §

Paragrafen motsvarar nuvarande 20 §. Fristen för ansökan om åtempp­tegande har bestämts tiU tre veckor i stäUet för till två veckor Aifled-ningen tiU dette är att fristen för överkfegande av domar och beslut numera är tre veckor och inte som förr två veckor och att enhetUga frister i allmän domstol har ett egenvärde. Ändringama i paragrafen är i övrigt en följd av att i försfeget uttrycket "överklagande" ersätter uttrycket "vad" (se avsnittet 5). Vissa av bestämmelsema i nuvarande 22 § har tegits in i 14 §.

50 kap. 23 §

Ändringama i paragrafen är av redaktionell natur

50 kap. 24 och 25 §§

Ändringama i paragrafema är en följd av att i förslaget uttrycket "över­klagande" ersätter uttrycket "vad" (se avsnittet 5). Bestämmelsema i 25 § har utformats i enUghet med Lagrådets förslag.

50 kap. 27 och 29 §§

Ändringama i paragrafema är av redaktioneU natur

51 kap.

Bestämmelsema i 51 kap. som gäUer brottmål överensstämmer tiU stora delar med bestämmelsema i 50 kap. som gäUer tvistemål. Ändringama i kapidet överensstämmer därför i stor utsträckning med de ändringar som gjorts i 50 kap. Därför kan beträffande de fleste ändringama hän­visas till det som sägs i kommentaren tiU 50 kap. Vissa skiflnader före­Ugger dock i förhållande tifl ändringama i det kapitiet. Rubriken tifl kapidet har utformats i enUghet med det som har angetts bettäffande mbriken tiU 50 kap.

132


 


51 kap. 1 - 3 §§                                                           Prop. 1993/94:190

Paragrafema överensstämmer Uksom nu med motsvarande paragrafer för tvistemål i 50 kap. 1 - 3 §§.

51 kap. 4 och 5 §§

Ändringama i paragrafema är en följd av att i försfeget uttrycket "överklagande" ersätter uttrycket "vad" (se avsnittet 5). De förste styckena i paragrafema överensstämmer liksom nu med motsvarande paragrafer for tvistemål i 50 kap. 4 ckU 5 §§. Bestämmelserite i nu­varande 4 § siste stycket om krav på egenhändigt undertecknande har tegits bort av skäl som angetts i avsnittet 6. I övrigt är ändringama av redaktioneU nattir

51 kap. 6 och 7 §§

Paragrafema överensstämmer liksom nu med motsvarande paragrafer för tvistemål i 50 kap. 6 och 7 §§.

51 kap. 8 §

Ändringama i paragrafen är en följd av att i försfeget uttrycket "över­klagande" ersätter uttrycket "vad" (se avsnittet 5). I fråga om förste stycket förste meningen, se vidare kommenteren till motsvarande bestämmelse för tvistemål i 50 kap. 8 §. I siste stycket har i propositionsförslaget för tydhghets skull ordet "personhgen" skjutits m före ordet "närvarande" (jfr det som sägs i anslutning tifl fegmbriken).

51 kap. 9 §

Paragrafen handlar om svaret på överkfegandet. Ur paragrafen har tegits bort en bestämmelse om att svarsskrivelsen skafl vara egenhändigt undertecknad (se avsnittet 6). I övrigt har inte gjorts några sakUga ändringar (jfr kommentaren tifl 50 kap. 9 § angående tvistemål).

51 kap. 10 §

Ändringama i paragrafen är en följd av att i förslaget uttrycket "över­
klagande" ersätter uttrycket "vad" (se avsnittet 5). I fråga om
utformningen av förste stycket förste meningen och andra stycket förste
meningen, se kommentaren tifl motsvarande bestämmelser för tvistemål
i 50 kap. 10 §. Tifl tredje stycket har även lagts en bestänunelse mot-
  I33


 


svarande den som nu finns i 12 §. Andra meningen i ttedje stycket har    Prop. 1993/94:190 utformats i enUghet med Lagrådets fÖrsfeg.

51 kap. 11 §

Paragrafen överensstänuner i sak med nuvarande 10 a §. Den har utformats på samma sätt som motsvarande paragraf for tvistemål i 50 kap. 11 §.

51 kap. 12 §

Paragrafen överensstämmer i sak med nuvarande 11 §. Såvitt gäUer förste och andra styckena har paragrafen utformats på samma sätt som motsvarande paragraf för tvistemål, dvs. 50 kap. 12 §.

51 kap. 13 och 14 §

Paragrafema motsvarar nuvarande 21 respektive 22 §§. Den nuvarande bestämmelsen i 22 § om att hovrätten utan hinder av tidigare beslut får förordna att huvudförhandling skaU äga mm fiar ingen motsvarighet i fegförslaget (jfr 50 kap. 13 och 14 §).

51 kap. 15 §

Paragrafen överensstämmer i sak med nuvarande 13 §. Såvitt gäUer förste stycket har paragrafen utformats pä samma sätt som motsvarande paragraf för tvistemål, dvs. 50 kap. 15 §.

51 kap. 16 %

Paragrafen överensstämmer i sak med nuvarande 14 §. Ändringama i paragrafen är en följd av att i försfeget uttrycket "överklagande" er­sätter uttrycket "vad" (se avsnittet 5). Bestämmelsema i andra stycket har utformats i enlighet med Lagrådets försfeg. I fråga om siste stycket, se kommentaren tiU de likalydande besfemmelsema i 50 kap. 16 §.

51 kap. 17 §

Paragrafen överensstämmer i sak med nuvarande 15 § (jfr motsvarande bestämmelser för tvistemål i 50 kap. 17 §).

134


 


51 kap. 18 §                                                                Prop. 1993/94:190

Paragrafen överensstämmer i sak med nuvarande 16 § förste och andra styckena. Bestämmelsema i nuvarande 16 § tredje stycket har inte fått någon motsvarighet i propositionsförsfeget (jfr kommentaren tifl 51 kap. 18§).

51 kap. 19 - 20 §§

Paragrafema överensstämmer i sak med nuvarande 17 och 18 §§. De ändringar som görs är av redaktioneU natur (jfr motsvarande bestäm­melser för tvistemål i 50 kap. 19-20 §§). Lagtexten har utformats i enhghet med Lagrådets förslag.

51 kap. 21 §

Paragrafen överensstämmer i sak med nuvarande 19 §. Ändringama i paragrafen är en följd av att i förslaget uttrycket "överklagande" er­sätter uttrycket "vad" (se avsnittet 5). I förtydligande syfte har markerats att påföljdema för utevaro gäller redan när den kallade utebUr från ett visst fÖrhjmdlingstiUfalle (jfr t.ex. 46 kap. 15 §). Frågan synes inte ha uppmärksammats när orden "rättegångstiUfälle för" togs bort ur paragrafen är 1984 (prop. 1983/84:78; jfr i övrigt kommenteren tiU 50 kap. 21 §).

51 kap. 22 §

Paragrafen överensstämmer i sak med nuvarande 20 § utom när det gäller fristen för ansökan om åtempptegande som angetts till tre veckor i stället för två. Paragrafen har utformats på samma sätt som mot­svarande paragraf för tvistemål i 50 kap. 22 §.

51 kap. 23 §

Bestämmelsema i paragrafens förste stycke om tfllttosbevisningens betydelse har behållits i sak oförändrade. De undanteg som gäller har dock getts en annan redaktioneU utformning.

51 kap. 24 och 25 §§

Ändringama i paragrafema är en följd av att i  förslaget utö7cket

"överklagande" ersätter flera äldre uttryck (se avsnittet 5). Såvitt gäller I35

24 § finns motsvarande bestämmelser för tvistemål i 50 kap. 25 §.


 


51 kap. 27 och 29 §S                                                    Prop. 1993/94:190

Paragraferna överensstänuner liksom nu med motsvarande paragrafer för tvistemål i 50 kap. 27 och 29 §§.

51 kap. 30 §

(Paragrafen överensstämmer i sak med nuvarande 31 §. Skfllnadema jämfört med det fegmmmet är en följd av att i försfeget uttrycket "över­kfegande" ersätter flera äldre uttryck (se avsnittet 5). De nuvarande bestämmelsema i 30 § har av skäl som angetts under fegmbriken inte någon motsvarighet i försfeget.

52 kap.

Kapitiet handlar om överklaganden av beslut. Rubriken till kapitiet har utformats i enlighet med det som har angetts i inledningen av kom­mentaren tiU 50 kap. De nya reglema i 49 kap. medför att i fortsättningen vissa överklaganden som enligt nu gäUande regler sker med rättsmedlet "vad" CKh därmed handläggs enhgt 50 eUer 51 kap. i fortsätmingen  skaU handläggas enhgt 52 kap.   (se kommenteren tfll

49   kap. 5 §). I det fellet att både en dom CKh ett i domen integet beslut överklagas skall dock som regel båda överklagandena handläggas enligt

50   eller 51 kap. (se 13 §).

52 kap. 1 §

Ändringama  i  paragrafen  är en  följd  av  att  i  försfeget  uttrycket "överklagande" ersätter uttrycket besvär (se avsnittet 5).

52 kap. 2 §

Paragrafen överensstämmer med motsvarande paragrafer för tvistemål och brottmål i 50 kap. 3 § och 51 kap. 3 §.

52 kap. 3 §

Ändringama i paragrafen är en följd av att i förslaget uttrycket
"överklagande" ersätter uttrycket besvär (se avsnittet 5). I förste stycket
femte punkten har införts en bestämmelse om att - när prövnings­
tiUständ krävs - överklagandet skall innehålla uppgifter om de omstän­
digheter som åberopas tfll stöd for att tiflstånd skall meddelas (jfr t.ex.
50 kap. 4 § förste stycket femte punkten). Av skäl som angetts i av-
     136


 


snittet 6 krävs inte att överkfegandet skafl vara egenhändigt under-    Prop. 1993/94:190 teckitet.

52 kap. 4 §

Ändringama i paragrafen är en följd av att i försfeget uttrycket "överkfegande" ersätter uttrycket "besvär" (se avsnittet 5). Mot­svarande bestämmelser för tvistemål och brottmål finns i 50 kap. 5 § (Kh 51 kap. 5 §.

52 kap. 5 och 6 §§

Paragrafema överensstämmer i sak med motsvarande bestämmelser för tvistemål och brotttnål i 50 kap. 6 och 7 §§ och 51 kap. 6 och 7 §§.

52 kap. 7 §

Ändringama i paragrafen är en följd av att i försfeget uttrycket "över­kfegande" ersätter uttrycket "besvär" (se avsnittet 5). I fråga om sådana handlingar som fogats tiU överklagandet, se kommentaren tiU 50 kap. 8§.

52 kap. 8 §

Ändringama i paragrafen är en följd av att i försfeget uttrycket "överklagande" ersätter uttrycket "besvär" (se avsnittet 5). I fråga om kravet på egenhändigt undertecknande, se avsnittet 6 (jfr kommentaren till 50 kap. 9 §).

52 kap. 9 §

Paragrafen har fått samma utformning som 50 kap. 10 § andra stycket.

52 kap. 10 §

Paragrafen överensstämmer i sak med nuvarande 9 a § (jfr t.ex. 50 kap. 11 §).

52 kap. 11 §

I paragrafen som i sak motsvarar nuvarande 52 kap. 10 § finns för         137

närvarande bl.a. bestämmelser om att en part eller annan kan höras


 


muntiigen i ett besvärsmål. Domstolsutredningen har övervägt men Prop. 1993/94:190 avstått från att föreslå bestämmelser som stärker muntUgheten i de fell där det är ett beslut som överkfegas. Det är här att märka att utred­ningsförsfeget huvudsakUgen avser överkfegande av processueUa beslut i tvistemål och brottmål. Uttlningens försfeg tiU ny prcKesslag skuUe ju ersätta inte bara förvalmingsprcKessfegen utan också ärendefegen och gälfe även vid överklagande hos hovrätten. Utredningen påpekar att en av anledningama tiU att det i allmänhet går bra att ha en rent skriftUg besvärsprocess är att sakfrågorna inte brukar vara stridiga och att det därför inte behövs någon bevisupptegning eUer att sakfrågorna är stridiga utan att det praktiskt sett finns någon muntUg bevisning att till­gå. En stor andel av målen gäUer enligt utredningen främst rättsfrågor.

TiU nackdelarna med sammanträden i andra besvärsmål än sådana som avser häktning hör eifligt utredningen - fömtom att kostnadema i vissa fefl ökar - framför aUt att ett avgörande kan försenas. Dessa nackdelar är särskflt framträdande vid överklaganden av prcxessuefla beslut, och samtidigt är i de allra fieste fåU fördelama med muntiighet särskilt små vid sådana överklaganden. Om det finns muntiig bevisning rörande en fråga som kan bh föremål för ett processuellt beslut, dvs. en rätte­gångsfråga, är det sålunda enUgt utredningen nästan alltid lämpUgt att denna presenteras i ett såvitt möjUgt urspmngligt skick i samband med prövningen av själva saken.

Även såvitt gäUer partemas möjligheter att argumentera muntiigen kan enligt utredningen på gcxla gmnder hävdas att det räcker att de får göra dette i huvudmålet. I vart feU bör det enligt utredningen inte ske någon mera aUmän reform som ger partema en vidgad rätt att vid över­klagande av ett processueUt beslut få tiUfälle tiU muntiig argumentering. Man har nämligen enligt utredningen anledning att i störste möjUga utsträckning undvika att överklaganden av prcKessuella frågor medför att det uppstår vad som kan uppfettes som dubbla huvudprocesser I den mån det för viss typ av processuell fråga skulle anses fÖreUgga ett behov av muntiighet vilket inte kan tiflgodoses genom den nuvarande regeln om anordnande av förhör, bör enhgt utredningen reformbehovet tfllgodoses genom en lagstiftning särskilt inrikted på den typen av frågor

Remissinstansema har godtegit utredningens sfelhungstegande. Hov­rätten för Västra Sverige påstår dock att utredningen synes ha ha förbi­gått det förhåflandet att vissa besvärsmål - med utredningsförslaget -inte kan anses avse enbart processuella frågor Hovrätten syftar på de interimistiska beslut som fettes vid tingsrättema i mål om bland annat vårdnad och umgänge. Hovrätten hävdar att det måste anses som en brist i utredningsförslaget att inte rätt till muntiig förhandUng öppnats för de interimistiska beslut som kommer att handläggas enligt 52 kap.

Även interimistiska beslut är givetvis ett slags processueUa beslut. I
vart fell utgör frågor om sådana beslut rättegångsfrågor enhgt rätte­
gångsbaUcen, och varje rättegångsfråga avser såväl rättsfrågor som
sakfrågor Det speciella med de interimistiska besluten (och vissa andra
typer av processuella beslut) är att frågor om saken får en preliminär
     138

bedömning med oftest lägre beviskrav och ett mindre robust bevismate-


 


rial (Kh - särskflt i vissa femfljerättsUga förhållanden - att en verk- Prop. 1993/94:190 stälUghet av beslutet kan komma att fä betydelse för prövningen av själva saken. Man kan därför tycka att en ökad muntUghet vid överkfe­gande av de interimistiska besluten har fördelar. EmeUertid är inte bara fördelama utan också nackdelarna med muntUghet vid överkfegande särskflt framträdande i fråga om de interimistiska besluten.

Mot den bakgmnden bör inte i rättegångsbalken upptes någon mer allmän regel om ökad muntUghet vid överklagande av beslut. Ett behov av specielfe regler för vissa måltyper bör som Domstolsutredningen menat beaktes i samband med reformer på de skflda materielfe rätts­områden där behovet kan göra sig gällande. Såvitt gäfler domstols­ärendena kommer behovet av fegstiftning att uppmärksammas i samband med den i avsnittet 5 omtalade reformen av ärendelagstiftningen. Så länge den nuvarande ärendelagen gäfler bör beaktes bl.a. rättsfeUen NJA 1991 s. 188 och 1992 s. 363 och 513 i ftäga om parts rätt tiU muntiighet i vissa feU.

Det skall sägas att det i nuvarande 11 § för närvarande finns en be­stämmelse om att besvärsmål skaU företes till avgörande så snart ske kan. Domstolsutredningen föreslår att denna regel som inte har några motsvarigheter när det gäUer andra slags mål enligt rättegångsbaUcen upphävs, eftersom den i sin onyanserade utformning inte säger något annat än en självklarhet. Dette har gcxltegits av alla remissinstanser utom av Rflcsdagens ombudsmän som menar att besfenunelsen korresponderar med bestämmelsema i 50 och 51 kap. att när målets beredande avslutets hovrätten skafl bestämma tid for huvudförhandling.

De sist nämnda reglema anger emellertid knappast mer än vid vilken tidpunkt en viss processuell åtgärd skall företes. Några uttryckUga aUmänna regler om att domstolama skall handlägga mål så snabbt som möjligt behövs inte och behovet av att åstedkomma en särskilt skyndsam behandUng av vissa målgmpper bör tillgodoses genom bestämmelser i arbetsordningar m.m. om förtur Den nuvarande besfemmelsen i 52 kap. 10 § bör därför upphävas. Vissa överklaganden av beslut bör givetvis liksom hittills behandlas med förtur i hovrättema.

I siste stycket har för tydlighets skull ordet "personligen" skjutits in före ordet "närvarande" (jfr det som sägs i ansluming till fegmbriken). 1 övrigt har paragrafen ändrats endast redaktionellt.

52 kap. 12 §

Ändringama   i   paragrafen  är  en  följd  av  att  i   försfeget  uttrycket "överklagande" ersätter uttrycket "besvär" (se avsnittet 5).

52 kap. 13 §

I paragrafen har tegits in bestämmelser som medför att i hovrätten

överklaganden av  domar  och  överklaganden  av  beslut  skall  kunna   I39

handläggas gemensamt i samma utsträckning som nu. Förste stycket ger


 


huvudregehi om gemensam handfeggning för sådana fefl där en part    Prop. 1993/94:190

efler intervenient överkfegat ett beslut som tegits in i en dom efler som

får överkfegas endast i samband med överkfegande av dom och även

domen är överkfegad (av parten efler någon annan). Bestämmelsen om

att målen i dessa feU skaU handfeggas gemensamt i hovrätten enUgt 50

eUer 51 kap. motsvarar den nuvarande regeln om att talan mot beslutet

skaU föras antingen i samma ordning som talan mot domen eUer att

beslutet får överklagas endast i samband med överkfegande av dom (se

nuvarande 49 kap. 3 §, 5 § andra stycket CKh 8 § förste stycket).

EnUgt nuvarande 49 kap. 5 § förste stycket behandlas emeUertid sådana feU där ett i domen uppteget beslut rör ett ombud, en försvarare, ett vitme, en sakkunnig eUer någon annan som inte är part eUer in­tervenient pä ett annat sätt. Talan skaU nämUgen enligt de nuvarande reglema föras genom besvär. I försfeget kommer samma princip tiU uttryck genom ett undanteg i paragrafens andra stycke för dessa feU frän den i förste stycket givna huvudregeln. Uttrycket "var part eUer intervenient i tingsrätten" inbegriper CKkså den som inträder som intervenient i processen först genom överklagandet. Att det i de fåU som avses i andra stycket inte skall ske en "gemensam" handläggning utesluter inte att målen vid behov handläggs "samtidigt".

Humvida 50 eller 51 kap. blir tillämpligt i förste styckets fåll bestäms i förste hand av om det gäUer en tvistemåls- eller brottmålsdom (se även 51 kap. 30 § som medför att ett överklagande av en brottmålsdom i vissa feU skall behandlas enhgt tvistemälsreglema).

Om endast beslutet överklagas, sker handfeggningen i hovrätten med nuvarande regler enligt bestämmelsema för "vad". Enligt förslaget kom­mer i sfellet reglema om överklagande av beslut att vara tfllämpliga. Målet får därmed en både enklare och mer adekvat behandling. SkuUe vid gemensam handläggning överklagandet av domen återkallas eUer förfella, skaU målet angående det överkfegade beslutet i fortsättningen handläggas erfligt 52 kap. Detsamma gäUer om dispens skulle bevfljas encfest såvitt avser beslutet.

De nuvarande bestämmelsema i 13 § har av skäl som angetts under fegmbriken inte någon motsvarighet i förslaget.

53 kap.

I kapitehubriken har orden "av hovrätt" tegits bort (jfr mbriken tifl balkens femte avdelning).

53 kap. 1 §

Ändringama i paragrafen är av redaktionell natur

140


 


53 kap. 2 §                                                                  Prop. 1993/94:190

I paragrafen som reglerar fÖrferandet i sådana brottmål som skafl tes upp omedelbart i hovrätt har en regel om skriftUgt svaromål gjorts obUgatorisk. I praktiken torde skriftUga svaromål afltid krävas in även med de nu gäUande reglema. I fråga om de i andra punkten for när­varande använda uttrycken "delgivas" och "erforderUg", se kom­mentaren tiU 50 kap. 10 §).

54 kap.

Kapitiet upptar bestämmelser om överkfegande av hovrättsavgöranden. Det som sägs i kommentaren tiU 49 kap. angående överkfeganden av tingsrättsavgöranden har i stor utsträckning betydelse även när det gäUer överkfeganden av hovrättsavgöranden. I fråga om kapitelmbriken, se det som sägs om mbriken tiU 49 kap.

54 kap. 1 och 2 §§

Ändringama i paragrafema är en fÖIjd av att i försfeget uttrycket "överklagande" ersätter flera äldre uttryck (se avsnittet 5). Paragrafema har fått samma utformning som 49 kap. 1 (Kh 2 §§.

54 kap. 3 §

Paragrafen handlar om överklagande av hovrätts slutiiga beslut. Ändringama i paragrafema är en följd av att i försfeget uttrycket "över­klagande" ersätter flera äldre uttryck (se avsnittet 5). Förste stycket överensstämmer i sak med det som nu gäller enligt 2 §. I andra stycket har införts bestämmelser från nuvarande 6 § om överkfegande av ett hovrättsbeslut genom vilket mål återförvisas tifl tingsrätt. När ett sådant beslut får överklagas rör det sig nänfligen om ett slutUgt beslut (se t.ex. 1949 års kommentar tiU rättegångsbalken av Gärde m.fl. s. 815).

Som ett tredje stycke har i paragrafen tegits in bestämmelsema om överklagande av beslut om ersätming i nuvarande 2 a §. Också i det fåflet är det ett slutiigt beslut som överklagas.

54 kap. 4 och 5 §§

Paragrafema motsvarar nuvarande 3 cKh 4 §§. De ändringar som görs i paragrafema föranleds av att bestämmelsema i 49 kap. har disponerats om.

141


 


54 kap. 6 §                                                                  Prop. 1993/94:190

Paragrafen motsvarar nuvarande 5 §. Ändringama i paragrafema är en följd av att i förslaget uttrycket "överkfegande" ersätter flera äldre uttryck (se avsnittet 5). De nuvarande bestänunelsema i 6 § har tegits in i 3 § andra stycket.

54 kap. 7 - 10 §§

Ändringama i paragrafema är av redaktioneU natur

54 kap. 11 §

Paragrafen motsvarar i sak nu gällande ordning. Innebörden av paragrafen är att ett prövningstiUständ kan bevfljas i en vidare om-fetttiing än som följer av kravet på dispensskäl i 10 §. Tredje stycket andra punkten avser sådana fåfl där parten med nu gällande regler skall föra talan mot ett beslut i samma ordning som telan mot domen efler det slutiiga beslutet (se nu gällande 49 kap. 5 § andra stycket och 49 kap. 5 § i förslaget). Tredje stycket tredje punkten avser sådana fell där parten får överklaga ett beslut endast i samband med överklagande av domen efler det slutiiga beslutet (se nu gällande 49 kap. 3 § och 8 § förste stycket och 49 kap. 3 § andra stycket och 4 § i förslaget). Tredje stycket förste punkten har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.

54 kap. 12 - 15 §§

Paragrafema överensstämmer i sak med nuvarande Ila - 14 §§. Ändringama i paragrafema är en följd av att i försfeget uttrycket "överklagande" ersätter flera äldre uttryck (se avsnittet 5).

54 kap. 16 §

Paragrafen överensstämmer i sak med nuvarande 15 §. Vissa ändringar i paragrafen är en följd av att uttrycket "överklagande" ersätter flera äldre utttyck (se avsnittet 5).

Lagrådet påpekar i sitt yttrande att avfetmingen av paragrafen kan ge
upphov tfll tvekan angående bestämmelsens närmare innebörd. I sin
urspmngliga lydelse upptog 12 § bestämmelser om att vid överklagande
av ett hovrättsavgörande prövningstfllstånd enligt 10 § i vissa fåfl inte
fick meddelas annat än på viss angiven gmnd. I 14 § andra stycket
upptogs fömtom nuvarande bestämmelser även en bestämmelse om att
hovrätten i domzu" och beslut skulle ange på vflka gmnder pröv­
ningstfllstånd med hänsyn till utgången i hovrätten fick meddelas. Pro-
   142
cessfegberedningen uttalade i samband med balkens införande bl.a. att


 


dä hovrätten enhgt 14 § meddelat underrättelse rörande förbud mot Prop. 1993/94:190 fuUföljd av talan eUer rörande begränsning i rätten att erhålfe pröv­ningstillstånd parten i viss utsträckning syntes böra ha möjUghet att påkaUa prövning av hovrättens beslut (se NJA II 1943 s. 706). ftirten borde enhgt beredningen ha denna rätt "så snart han ansåg hovrättens beslut oriktigt". Enhgt beredningen borde parten samtidigt ha att söka ändring i domen eUer beslutet. Bestämmelsema om dette togs in i 15 § förste stycket som kom att hänvisa tifl 14 § i dess helhet.

Bestämmelsema i 14 § om att hovrätt i samband med dom efler slutUgt beslut skuUe ha att ange på vilken gmnd prövningstiUstånd kunde meddelas togs bort i samband med en fuUfÖljdsreform är 1971 (prop. 1971:45; SFS 1971:218). Som en följd av detta begränsades hän­visningen i 15 § tfll att gälfe 14 § förste stycket. Emeflertid kom i 15 § att kvarstå en bestämmelse om att parten skufle ha rätt att påkafla prövningen enhgt paragrafen "i samband med fiiflföljande av talan mot domen efler beslutet". Som framgår av åtskiUiga rättsfåfl har parten även efter 1971 års reform kvar sin rätt att genast överklaga ett beslut av det slag som avses med hänvisningen tifl 14 §. Att orden "domen eller" behölls ttots att 14 § förste stycket inte kom att innehålfe någon bestämmelse om domar kan inte toUcas på det sättet att parten altemativt skufle kunna vänte med ett överklagande tfll dess att hovrätten meddelar dom efler slutUgt beslut. En sådan ordning skulle generellt sett lecfe tiU nackdelar med avseende på bl.a. prcKesskosmadema genom att det slutUga avgörandet av de viktiga rättegångsfrågor det gäller skjuts upp. Mot den nu redovisade bakgmnden har i propositionsförslaget orden "domen eller" utgått.

54 kap. 17 §

Paragrafen överensstämmer i sak med nuvarande 16 §. Ändringama i paragrafen är en följd av att uttrycket "överklagande" ersätter flera äldre uttryck (se avsnittet 5).

55 kap.

Kapitiet avser rättegången i Högste domstolen vid överkfegande av en hovrättsdom. Ändringama i kapitiet överensstämmer i huvudsak med de ändringar som har gjorts i 50 och 51 kap. I fråga om kapitelmbrikens utformning, se kommentaren tfll 50 kap.

55 kap. 1 §

Paragrafen  handlar  om  överklagande  av   hovrättsdomar.   Erfligt  nu

gällande regler är fristen för överklagande till Högste domstolen fyra      143

veckor  Domstolsutredningen föreslår att den skall förkortes till tre


 


veckor som är den vanUgen förekommande fristen för olika sfegs över-    Prop. 1993/94:190

kfeganden (se dock även t.ex. 13 kap. 65 § vattenfegen cKh 17 kap. 1 §

festighetsbfldningslagen). Uttedningen anger som skäl att en längre frist

förr torde ha kunnat vara motiverad med hänsyn tifl att parter vid

överklagande tifl Högste domstolen normalt hade att skaffa fram och

nedsatte fiiflföljdsavgift och belopp tifl säkerhet för motparts kostnader

(jfr processfegberedningen i NJA II 1943 s. 710). Uttedningen påpekar

att dessa skyldigheter avskaffats men att man for brotttnålens del också

kan åberopa att endast Riksåkfegaren är aUmän åkfegare vid Högste

domstolen och att därför den åkfegare som drivit målet i fegre rätt

måste informera honom om målet inom kfegotiden. Uttedningen menar

emeUertid att sådan information numera kan ges snabbare cKh enklare

än förr.

Riksåklagaren avstyrker förslaget om en förkortning av fristen. Han påpekar att en åklagare som anser att en hovrättsdom bör överklagas först måste för egen del bedöma om det finns tillräckliga skäl för fuflfÖljd (Kh därefter understäUa Riksåklagaren frågan. Ett överkfegande till Högste domstolen kräver enUgt vad Riksåklagaren uttalat ofta ingående rättsUga och sakliga överväganden och erferenhetsmässigt upp­står inte sällan svårigheter att inom den utsatte tiden färdigställa ckU inge en revisionsinlaga. Förslaget skuUe enhgt vad Rflcsåklagaren uttalar leda till ytterUgare tidspress med risk för att mer ingående bedömningar som ofta är nödvändiga inte hinner göras. EnUgt Rflcsåklagarens merung kan det mte anses vara förenat med några olägenheter att tiden för full­följd till Högste domstolen behåUs, ttots att det innebär en avvUcelse i förhållande tfll det som gäller bettäffande t.ex. Regeringsrätten.

Även Överåklagaren i Stockholm har avstyrkt förslaget om en ned-kortning av tiden från fyra tiU tre veckor medan Överåklagaren i Malmö ställt sig tvekande. Hovrätten för Övre Norrland samt Ronneby, Kristinehamns och Vänersborgs tingsrätter har i motsats härtill uttryck­Ugen tillstyrkt en avkortning av tiden.

Med en klagotid uppgående tiU endast tre veckor skulle verkstälUghet kunna komma tiU stånd något snabbare i en del fåll. De krav som stäUs på den som med framgång viU överkfega tfll Högste domstolen är dock genereUt sett större än de som annars ställs på en klagande, och mot den bakgmnden behålls i försfeget den nuvarande klagotiden om fyra veckor I övrigt har paragrafen utformats med 50 kap. 1 § som förebfld.

55 kap. 2 - 6 §§

Paragrafema motsvarar nuvarande 3 - 7 §§. Ändringama i paragrafema är en följd av att i förslaget uttrycket "överklagande" ersätter flera äldre uttryck (se avsnittet 5). Paragrafema har utformats i nära anslutning tfll motsvarande paragrafer för tvistemål och brottmål i hovrätt (se 50 kap. 3-7§§och51 kap. 3-7§§).

144


 


55 kap. 7 §                                                                  Prop. 1993/94:190

Paragrafen som handlar om prövnmgstiUstånd vid överkfegande av en dom motsvarar nuvarande 11 §. Försfegen i fegrådsremissen innebär inte någon ändring i sak av reglerrte i nuvarande 8 § om att ett överklagande av en dom skafl delges motparten. I sak behåfls även regleringen i nuvarande 11 § om att Högste domstolen i de fefl där prövningstiUständ behövs sedan skriftväxlingen avslutets skaU bestämma om sådant tiUstånd skaU meddefes men att när det finns skäl tiU det frågan får tes upp utan att skriftväxling har skett. Lagrådet påpekar i sitt yttrande att kommunikation av en revisionsinlaga som regel sker enbart när revisionssvaranden antes kunna tiflföra tiflståndsprövningen viktiga synpunkter Mot den bakgmnden (Kh med förebfld i ut­formningen av nuvarande 56 kap. 8 § föreslår fegrådet att reglema i nuvarande 55 kap. 8 § ändras så att ett överkfegande av en hovrättsdom i tvistemål skafl delges om "Högste domstolen finner att klagandens motpart bör höras angående överkfegandet". Lagrådet menar att det kan fömtsättes att Högste domstolen även utan en uttrycklig regel därom kommer att iaktte att en parts intressen inte träds för när.

Regeringen har förståelse för de skäl som ligger bakom Lagrådets förslag. Regleringen för överklagande av domar bör emellertid vara sådan att det mte ens formeUt är möjligt att ändra en dom utan att den i fegre rätt vinnande parten hörts. De syften som ligger bakom Lagrådets förslag synes dock kunna uppnås genom en omdisponering av vissa bestämmelser i 55 kap. utan att man gör avkall på det kravet. I propositionsförslaget upptes för den skuU redan i 7 § nuvarande be­stämmelser i 11 § om prövningstiUstånd viUca i fegrådsremissen togs upp i 10 §. Förslaget får tiU följd att nuvarande 8 - 10 §§ som i lagrådsremissen betecknats som 7-9 kan behålla sina nuvarande be­teckningar

55 kap. 8 - 10 §§

Ändringama i paragrafema - som i lagrådsremissen hade beteck­ningama 7 - 9 §§ - är en följd av att i förslaget utttycket ""överklagande" ersätter flera äldre uttryck (se avsnittet 5). Bestäm­melsema i 8 § förste stycket har utformats i huvudsakUg överens­stämmelse med det Lagrådet föreslagit beträffande 7 § förste stycket i det till lagrådet remitterade fönlaget.

55 kap. 11 -15§§

Paragrafema motsvarar nuvarande 12 - 15 §§. De ändringar som görs
är av redaktionefl natur Bestämmelsema i nuvarande 11 § har tegits in
i 7 §. De nuvarande bestämmelsema i 16 § har inga motsvarigheter i
förslaget (se det som sägs i anslutning till fegmbriken). Bestämmelsema
  145

10 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 190


 


i 55 kap. 13 § andra stycket har utformats i enUghet med Lagrådets    Prop. 1993/94:190 förslag.

56 kap.

Kapitiet avser rättegången i Högste domstolen vid överkfegande av ett hovrättsbeslut samt handfeggningen av vissa tifl Högste domstolen hänskjuma prejudUcatfrågor Ändringama överensstämmer i huvudsak med de som gjorts i 52 kap.

56 kap. 1 §

I paragrafen finns bestämmelser om bl.a. fristen för överklagande av hovrätts beslut. När det gäfler utgångspunkten fÖr beräkningen av fristen är den nuvarande regeln i fråga om beslut under rättegången som meddelats vid ett sammanträde den dag då beslutet meddelas. För övriga beslut räknas tiden från det att den som vfll överklaga fick del av beslutet.

1 fråga om överklaganden av tingsrätters beslut genomfördes år 1984 den ändringen att fristen skall räknas från cfegen för beslutet, om be­slutet meddelas vid ett sammanträde eller om det vid ett sammanträde har tflflcännagetts när beslutet kommer att meddefes (se prop. 1983/84:78 s. 60). Motsvarande föreslås nu for hovrättsbeslutens del. Därför har paragrafen i det nu berörda hänseendet utformats med 52 kap. 1 § som förebfld.

56 kap. 2 - 10 §§

Paragrafema motsvarar nuvarande 3 - 11 §§. Ändringama i para­grafema är en följd av att i förslaget uttrycket "överklagande" ersätter uttrycket "besvär" (se avsnittet 5). Paragrafema har utformats i nära ansluming tifl motsvarande bestämmelser for hovrätt i 52 kap. 2 - 6 §§, 7 § försto stycket och 8-10 §§.

56 kap. 11 §

Hänvisningen tiU nuvarande 52 kap. 10 § behöver i fortsätmingen avse
52 kap. 11 §. Bestämmelsema i nuvarande 52 kap. 11 § föreslås
upphävda. I 52 kap. 13 § har tegits in en regel om det fallet att såväl en
dom som ett i domen uppteget beslut överkfegas. Den regehi innebär att
det skafl ske en gemensam handläggning enligt 50 efler 51 kap. Samma
princip behöver tiUämpas vid överklagande hos Högste domstolen av ett
beslut, men i sådant fell behöver 55 kap. tillämpas i sfellet för 50 eller
51 kap.
                                                                                       146


 


56 kap. 12 §                                                                Prop. 1993/94:190

Ändringama i paragrafema är en följd av att i försfeget uttrycket "överkfegande" ersätter uttrycket "besvär" (se avsnittet 5).

56 kap. 13 - 15 §§

Ändringama avser endast hänvisningar tiU paragrafer som fått ett nytt nummer

57 kap.

Ändringama   i   kapitiet   är   av   redaktionell   namr    I   fråga   om kapitelmbriken, se kommentaren tiU mbriken tiU 53 kap.

58 kap.

Kapitiet upptar bestämmelser om de särskilda rättsmedlen "resning" och "återställande av försutten tid" (se 59 kap. om det särskilda rättsmedlet "besvär över domviUa").

Högste domstolen har i sitt remissyttrande tegit upp en fråga som inte har berörts av Domstolsutredningen men som enligt domstolens mening förtjänar att övervägas i det fortsatte fegstiftningsarbetet. Högste dom­stolen påpekar att om en skrivelse med överklagande i rätt tid har getts in till överrätten i stället för till den domstol som dömt eller beslutet den omsfendigheten att skrivelsen kommit in tfll den lägre domstolen först därefter inte skafl föranleda att den avvisas (se t.ex. 50 kap. 3 §). Bestämmelser om detta infördes år 1973 (prop. 1973:30; JuU 1973:17; rskr. 1973:168; SFS 1973:240). Motsvarande bestämmelser saknas när det gäller de särskilda rättsmedlen. Högste domstolen uppger att efter­som hovrättema numera kan pröva inte bara domvillobesvär utan även ansökningar om resning och återställande av försutten tid problemen med ansökningar som ges in tfll fel instans har ökat. Domstolen finner det angeläget att lagstiftningsåtgärder vidtes fÖr att hindra att det upp­kommer rättsförluster när en ansökan eller infega i ett extraordinärt mål eller ärende visserligen kommit in tifl Högste domstolen i tid men inte tifl hovrätten eller omvänt (se 58 kap. 4 CKh 12 §§ samt 59 kap. 2 §).

En reform med den inriktning Högste domstolen föreslagit kan inte komma tifl stånd utan att det har förekommit en remissbehandling. Frågan får därför tes upp i ett senare sammanhang.

58 kap. 11 §

Enligt paragrafens nuvarande lydelse får en tid för fiiUfÖljande av talan   147

mot dom eller beslut eller för ansökan om återvinning eller åtempp-


 


tegande återstäflas, om ansökan görs av den som försuttit tiden pä gmnd    Prop. 1993/94:190 av fega förfell som han inte kunnat i rätt tid anmäfe. Domstolsutred­ningen föreslår att man tar bort orden "som han inte kunnat i rätt tid anmäla", eftersom dessa syftar på den regel i 32 kap. 7 § som föreslås upphävd.

Hovrätten for Västra Sverige har förklarat sig ha svårt att förstå skälet för att te bort kravet på att fega förfeU om möjUgt skaU anmälas i rätt tid och avstyrker därför förslaget. Domstolsutredningens förslag förefaller emellertid välgmndat (Kh har därför fegts tiU gmnd fÖr den nya lydelsen.

59 kap. 1 - 9 §§

Ändringama i kapitiet föranleds av att uttrycket "klagan över domvflla" ersätter uttrycket "besvär över domvflla" och att uttrycket "över­klagande" ersätter flera äldre uttryck (se avsnittet 5). Rubriken samt 3 och 9 §§ har utformats i enlighet med Lagrådets föslag.

Övergångsbestämmelser

De allra fleste bestämmelser i särskilda fegar på de allmänna dom­stolamas område vflka inte är förenliga med ändringama i rättegångs­balken föreslås nu ändrade. Som angetts i avsnittet 5 kommer dock några sådana bestämmelser att finnas kvar under ett övergångsskede. Det gäller bl.a. bestämmelser om besvär från länsstyrelse till hovrätt. För den skull föreskrivs i andra punkten att om det i en feg eller för-fetming som har beslutets av regeringen förekommer en hänvisning tiU en föreskrift som har ersatts genom en föreskrift i denna lag i stäUet den nya bestämmelsen skall tillämpas. Dette innebär i de fell där talan skaU fullföljas hos hovrätt genom besvär att reglema om överklagande av tingsrätts beslut kommer att gälla.

När en dom eUer ett beslut har meddelats före flcraftträdandet bör
äldre besfemmelser gälla i fråga om rätten att överklaga domen eller be­
slutet och i fråga om vad parten skaU iaktte. Dette innebär vid över­
klagande av ett tingsrättsavgörande som meddelats före flcraftträdandet
att dels 49 kap., dels 50 kap. 1,2 och 4 §§ efler 51 kap. 1, 2 och 4 §§
eller 52 kap. 1 och 3 §§ skafl gälla i sin äldre lydelse. Såvitt gäller
rättegången i den högre instensen och såvitt gäller vidare överklagande
bör dock de nya reglema gäfla. Dette kan innebära att enstaka mål vilka
redan börjat handläggas enligt de nuvarande reglema för vademål efler
revisionsmål i fortsätmingen skall handläggas enligt de nya reglema fÖr
rättegången vid överklagande av beslut. Dette leder i så fåll till att må­
let kan ges en enklare och mera adekvat behandling. Det kan knappast
uppstå några större praktiska ofegenheter av den föreslagna ordningen.
Ett byte av handläggningsordning behövs endast när det gäller sådana
fåll i viflca ett beslut som tegits upp i dom, t.ex. angående ansvaret för
  14g


 


rättegångskosttiader, har överkfegats utan att CKkså själva domen har    Prop. 1993/94:190 överklagats. Någon formeU ondottning behöver inte ske.

11.2 Förslaget till lag om ändring i äktenskapsbalken

Hänvisningen i 17 kap. 9 § tiU 59 kap. RB behöver i fortsättningen avse 5 § med dess bestämmelser om den situationen att överklagande skuUe ha skett hos tingsrätt.

11.3 Förslaget till lag om ändring i jordabalken

Bestämmelsema i 12 kap. 21 § om överkfegande från länsstyrelse tiU hovrätt lämnas av skäl som angetts i den allmänna motiveringen (avsnittet 5) utanför reformen.

Bestämmelsema i 19 kap. 14 § om besvär tfll hovrätt har ändrats i en­Ughet med det som har sagts i avsnittet 5. Delvis har bestämmelsema utformats med 2 kap. 19 § sjölagen (1994:000) som förebild. Det skall nämnas att enhgt 19 kap. 3 § andra stycket jordabalken rätte­gångsbalken är subsidiärt tillämplig hos inskrivningsmyndigheten.

I det föreslagna uttryckssättet "besfemmelsema i rättegångsbaUcen om överklagande av tingsrättsbeslut" hgger inte någon begränsning tfll bestämmelsema i 52, 54 och 56 kap. RB. Vid prövningen i hovrätt av ett överklagat tingsrättsbeslut gäller nämligen även baUcens tre försto avdelningar (och Qärde avdelningen i den utsträckning det sker hänvis­ningar tfll den avdelningen). Som exempel på kapitel i rättegångsbalken viUca kan behöva tfllämpas vid överkfegande av ett beslut av inskriv­ningsmyndigheten kan nämnas 11 kap. om part och ställföreträdare, 12 kap. om rättegångsombud, 16 kap. om omrösming, 32 kap. om frister och fega förfåll och 33 kap. om inlagor Att förferandets i princip skriftliga och enkla nattir gör att en tillämpning av de i exemplen anförda kapitien sällan ställs på sin spets är en annan sak. Det skall nämnas att i samtiiga fåU tvistemålsbestämmelsema och inte brottmålsbestämmelsema i balkens tre förste avdelningar bör tillämpas, eftersom målet inte angår någon fråga om ansvar för brott.

Ändringama i lagen ingår som ett led i arbetet med att på sflct kunna upphäva 21 § rättegångsbaflcens promulgationslag.

Det bör observeras att enUgt 58 a § fegen (1970:995) om införande av nya jordabalken bestämmelsema om besvärstid i 19 kap. 14 § andra stycket jordabalken träder i kraft först den dag regeringen bestämmer TiU dess gäller att klagotiden är två veckor från den dag expeditionen i ärendet hölls sökanden till banda, dock minst fyra veckor från den in­skrivningsdag tiU vilken beslutet är att hänföra. I dette fege föreslås inte någon avkorming av klagotiden tfll tre veckor, som är den normala när det gäller beslut av myndigheter

149


 


11.4 Förslaget till lag om ändring i brottsbalken Prop. 1993/94:190

Bestämmelsema i 37 kap. 8 § om överkfegande av ett beslut av över­vakningsnämnd genom besvär tiU hovrätt har ändrats i enhghet med det som har sagts i avsnittet 5. Dette mnebär bl.a. att tiU paragrafen har fegts en bestämmelse om att skrivelsen med överkfegandet skaU ges in tiU nämnden. I sak gäUer dette redan nu som en följd av att förvalt­ningslagen (1986:223) är tiUämplig hos nämnden (se 23 § den fegen). Klagotiden är enhgt förvaltningsfegen i normafe feU tre veckor från den dag då kfeganden fick del av beslutet. Nämnden har vid överkfegande att iaktte bl.a. reglema angående omprövning i 27 och 28 §§ för­valtningslagen.

Det skall nämnas att ett överkfegande enUgt paragrafen av ett beslut angående omhändertagande enhgt 28 kap. II § brottsbalken i undan-tegsfåll kan kräva en munflig förhandling i hovrätten. En särskfld besfemmelse om rätten tfll munthghet kan tills vidare undvaras med hänsyn till de förslag som Domstolsutredningen lagt fram beträffande övervakningsnämndema. Dessa övervägs fÖr närvarande inom Justitie­departementet.

11.5 Förslaget till lag om ändring i utsökningsbalken

Bestämmelsema i 3 kap. 10 - 12 §§ samt 13 kap. 14 och 16 §§ om besvär till hovrätt har ändrats i enlighet med det som har sagts i avsnittet 5. Detsamma gäller mbriken till 18 kap. Rubrken närmast före 18 kap. 17 § är numera missvisande och föreslås därför upphävd.

11.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1955:227) om inskrivning av rätt till luftfartyg

Bestämmelserna i 51 och 52 §§ om besvär till hovrätt har ändrats i enlighet med det som har sagts i avsnittet 5. Dette innebär bl.a. att tfll 51 § har lagts en bestämmelse om att en klagande skall ge in sin skrivelse till inskrivningsdomaren. I sak gäfler dette redan nu som en följd av en allmän gmndsats för överklagande. Förvalmingslagen (1986:223) torde mte vara tiUämpUg hos inskrivningsdomaren (jfr Hellners/Malmqvist, Nya förvalmingslagen med kommenterer, Stock­holm 1987, s. 53).

11.7 Förslaget till lag om ändring i miljöskyddslagen (1969:387)

Bestämmelsema i 59 och 60 §§ ändras som en följd av att systemet för
överklagande görs enhetiigt (se avsnittet 5) samtidigt som 61 § föreslås
upphävd. De nuvarande besfemmelsema i 61 § förste stycket ges enligt
förslaget motsvarigheter i 60 § andra stycket. Ingen uttrycklig be­
stämmelse ges dock i forslaget om att hänvisningen till rättegångsbalken
150


 


skaU avse även Koncessionsnämndens befettning med ärendet. Hänvis- Prop. 1993/94:190 ningen tfll rättegångsbalkens bestämmelser bör nämUgen tolkas på det sättet att det är nämnden som har att avvisa ett för sent inkommet över­kfegande. De nuvarande bestämmelserna i 61 § andra stycket om rätte­gångskostnader m.m. har överförts tiU 60 § tredje stycket. De nu­varande bestämmelsema i 61 § tredje stycket avsåg urspmngUgen att ge möjUghet att förelägga betydUgt högre vite än som var tiUåtet eifligt 9 kap. 8 § RB. I det lagmmmet finns dcKk inte längre några bestämmel­ser om storleken av vite. Sådana bestämmelser finns i stäflet i fegen (1985:206) om viten och för viten enhgt den fegen föreskrivs inga maxunibelopp. Några särbestämmelser om vite behövs därför inte längre i mfljöskyddsfegen.

59 §

I fråga om ändringama kan hänvisas tifl det som sägs i kommentaren tifl 49 kap. 5 § RB. Mindre sakhga skillnader finns tfll följd av att ett överklagande av vissa i dom upptegna beslut inte längre skall hanteras enligt reglema för överklagande av dom annat än om också själva domen överklagas. Det gäller t.ex. beslut om kvarsted.

60 §

1 paragrafen har tegits in bestämmelser som ersätter de nuvarande bestämmelsema i 59 § om sättet för överklagande och de nuvarande bestämmelsema i 61 §. Skulle både ett beslut om saken och ett beslut om fördelningen av rättegångskosmadema överklagas (enligt 59 § andra respektive tredje stycket) skall målen handfeggas gemensamt tfll följd av bestämmelsema i 52 kap. 13 § RB.

11.8 Förslaget till lag om ändring i ackordslagen (1970:847)

Besfemmelsema i 41 § om besvär tifl hovrätt har ändrats i enlighet med det som har sagts i avsnittet 5.

11.9 Förslaget till lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar

Besfemmelsen i 3 § om minimiantalet regeringsråd har ändrats från att gälla 18 tifl att gälla 16 (se avsnittet 7).

11.10        Förslaget till lag om ändring i lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister

151 De relativt mänga ändringar som görs  i 2 kap. 3 § samt 4 kap. 12, 13,


 


15 och 16 §§ är huvudsakligen av redaktioneUt sfeg och föranledcfe av    Prop. 1993/94:190

att rättegångsbalkens system för överklagande görs enhetUgt enUgt det

som har sagts i avsnittet 5. Mindre sakUga skillnader finns dcKk tifl

följd av att ett överkfegande av vissa i dom upptegna beslut inte längre

skafl hanteras erfligt reglema för överkfegande av dom annat än om

också själva domen överklagas.

Bestämmelsema i 4 kap. 13 § om att en infega skaU vara underteck­nad av den som fiiUfÖljer talan eUer av hans ombud har ingen motsva­righet i försfeget (jfr avsnittet 6). I rättegångsbalken har de av reformen berörcfe bestämmelsema om att bevisning skaU "förebringas" ändrats tiU att bevisnmgen skaU "feggas fram". I 4 kap. 15 § ändras emeUertid ordet "förebringas" tiU "tes upp", eftersom det feUet att en i tingsrätten upptegen muntUg bevisning skaU feggas fram genom t.ex. protokoU inte torde omfettes.

Bestämmelsema i 4 kap. 15 § tredje stycket samt övergängsbe-stämmelsema har utformats i enhghet med Lagrådets förslag.

11.11    Förslaget till lag om ändring i lagen (1976:839)

om statens va-nämnd

Bestämmelsema i 19 - 21 §§ har ändrats som en följd av att systemet för överkfegande görs enhetiigt enligt det som har sagts i avsnittet 5. De nuvarande bestämmelsema i 23 § som avser överklagande tfll Högste domstolen kan upphävas, eftersom de är onödiga. Av rättegångsbalkens regler framgår nämligen att ett hovrättsbeslut enligt rättegångsbalken får överklagas till Högste domstolen enUgt reglema i 54 kap., om inte annat följer av en särskfld bestämmelse, CKh 22 §, till viflcen hänvisning sker i nuvarande 23 §, blir givetvis tiUämplig även i Högste domstolen.

19 §

I fråga om de sakliga ändringama kan hänvisas till det som sägs i kommenteren tfll 49 kap. 5 § RB (jfr lagförslaget under 11.7). Mindre sakliga skillnader finns tifl följd av att ett överklagande av vissa beslut som nämnden meddelar i samband med ett avgörande av saken inte längre skall hanteras enhgt reglema fÖr överklagande av det beslut ge­nom vilket saken avgörs annat än om också det beslutet överklagas.

20 §

Besfemmelsema i nuvarande andra stycket om fristen for överklagande har förts över tfll 21 §.

152


 


21 §                                                                           Prop. 1993/94:190

Paragrafen har i huvudsak getts samma utformning som 60 § förste och andra styckena i det under 11.7 upptegna fegförsfeget.

11.12        Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)

En bestämmelse i 15 kap. 7 § om "besvär" har ändrats tfll att avse "överklagande av beslut" i enUghet med det som har sagts i avsruttet 5.

11.13       Förslaget till lag om ändring i lagen (1982:80)

om anställningsskydd

Orden "genom besvär" har tegits bort ur 43 § som en följd av att systemet for överklagande görs enhetUgt enligt det som har sagts i avsnittet 5.

11.14        Förslaget till lag om ändring i vattenlagen (1983:291)

De refetivt många ändringar som görs i 13 kap. 65 och 67 - 69 §§ är huvudsakligen av redaktioneUt slag ckU föranledda av att rätte­gångsbaUcens system för överklagande görs enhetiigt enligt det som har sagts i avsnittet 5. Mindre sakliga skillnader finns dock tifl följd av aft ett överklagande av vissa i dom upptegna beslut inte längre skall hanteras enligt reglema för överkfegande av dom annat än om också själva domen överklagas. De nuvarande bestämmelsema i 13 kap. 66 § som innebär att talan mot ett beslut i visst fell skall föras i samma ordning som talan mot dom har i förslaget upphävts därför att de bhr onödiga med det nya systemet for överkfegande (jfr 52 kap. 13 § RB). I 68 § upptes inte någon motsvarighet tfll nu gällande regler om att även sådana handlingar som fogats tiU en vade- eller besvärsinlaga skall översändas (jfr kommentaren tiU 50 kap. 8 § RB).

11.15        Förslaget till lag om ändring i lagen (1984:404) om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter

Bestämmelsema i 38 och 39 §§ samt mbriken närmast före 38 § om besvär till hovrätt har ändrats i enhghet med det som har sagts i avsnit­tet 5.

153


 


38 §                                                                            Prop. 1993/94:190

I förste stycket har införts dels en bestämmelse från 39 § om var överkfeganden skaU ges in, dels en hänvisning tiU rättegångsbalkens regler om överklagande av tingsrätts beslut (jfr t.ex. det i 11.3 upptegna lagförslaget).

39 §

Bestämmelsema i nuvarande förste stycket har förts m i 38 §.

11.16    Förslaget till lag om ändring i lagen (1984:649)

om företagshypotek

Bestämmelsema i 4 kap. 24 § om besvär tfll hovrätt har ändrats i enhghet med det som har sagts i avsnittet 5 (jfr det i 11.3 upptegna förslaget). Det kan nämnas att i 4 kap. 3 § sägs att fÖr behandlingen av inskrivningsärenden rättegångsbaUcen gäller i tillämpliga delar

11.17       Förslaget till lag om ändring i konkurslagen

(1987:672)

Ändringen som avser 16 kap. 9 § är en följd av att systemet for över­klagande görs enhetiigt enligt det som har sagts i avsnittet 5.

11.18    Förslaget till lag om ändring i sjölagen

(1994:000)

Till 2 kap. 19 § har lagts en besfemmelse om att vid överklagande skall tillämpas bestämmelsema i rättegångsbalken om överklagande av tings­rättsbeslut. Dessutom har en redaktioneU ändring gjorts. I fråga om tidpunkten för ikraftträdande har Lagrådets fÖrsfeg följts.

154


 


Domstolsutredningens lagförslag                    Prop. 1993/94:190

Bilaga 1 Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom föreskrivs i fråga om rättegångsbalken

dels att 32 kap. 7 §, 50 kap. 30 § och 51 kap. 31 § skaU upphöra att

gälfe,'

dels att mbrikema före 50 och 51 kap, skaU ha följande lydelse, dels att 3 kap. 6 och 7 §§, 8 kap. 8 §, 12 kap. 3 §, 17 kap. 7, 12

och 13 §§, 29 kap. 3 §, 30 kap. 5, 10 och 11 §§, 32 kap. 2 §, 33 kap.

3 §, 42 kap. 17 a §, 49 kap., 50 kap. 1 - 25, 27 och 29 §§, 51 kap. 1 -

25, 27, 29 och 30 §§, 52 - 57 kap., 58 kap. 11 § samt 59 kap. skaU ha

följande lydelse.

Nuvarande lydelse                Föreslagen lydelse

3 kap.

En avdelning av högste domstolen är domför med fem ledamöter Fler än sju ledamöter får inte sitte i rätten.

Om prövningen är av enkel be- Om prövningen är av enkel be­skaffenhet, är avdelningen domför skaffenhet, är avdelningen domför med tre ledamöter vid prövning av    med tre ledamöter vid prövning av

1.    frågor om förening av mål 1. frågor om förening av mål enligt 14 kap. 7 a §,  enhgt 14 kap. 7 a §,

2.   besvär över hovrätts av vis- 2. överklagande av hovrätts av-nuigsbeslut som avses i 54 kap. visningsbeslut som avses i 54 kap. 16 §,  18 %,

3.   frågor om avvisning av revi- 3. frågor om avvisning av ett sionstalan enUgt 55 kap. 6 och överkhgande till högsta domsto-7 %% eller av besvärstalan enligt    len,

56 kap. 6 och 7 %%,

4.   frågor om häktning och rese- 4. frågor om häkming och rese­
förbud som avses i 55 kap. 8 % förbud som avses i 55 kap. 7 §
andra stycket tredje meningen,
      andra stycket tredje meningen,

5.   ansökningar om resnmg eller 5. ansökningar om resning eller återstäUande av försutten tid eUer      återställande av försutten tid eller

6.   klagan angåeruie domviUa.  6. besvär över domvilla.

Har högste domstolen tidigare lämnat en ansökan om resning från samma sökande beträffande samma avgörande utan bifeU och anför sökanden inget nytt som är av betydelse för prövningen av ansökningen, är avdelningen domför med en ledamot, om ansökningen avslås eUer avvisas.

Frågor om prövningstillstånd får Frågor om prövningstillsfend får avgöras av en ledamot. Fler än tre    avgöras av en ledamot. Fler än tre


'Senaste lydelse av 32 kap. 7 § 1987:747. Senaste lydelse 1989:352.


155


 


ledamöter fär inte delte. Frågor om prövningstiUstånd som har förklarats vflande enhgt 54 kap. 11 % andra stycket avgörs dock av de ledamöter som prövar målet.

Vid beslut om avskrivning av mål efter återkallelse och vid prövning av frågor som avses i 55 kap. 8 % andra stycket förste (Kh andra meningama är avdel­ningen domför med en ledamot.


ledamöter fär inte delte. Frågor om prövningstiUstånd som har förklarats vilande enhgt 54 kap. 12 % andra stycket avgörs dock av de ledamöter som prövar målet.

Vid beslut om avskrivning av mål efter återkaflelse CKh vid prövning av frågor som avses i 55 kap. 7 § andra stycket förste (Kh andra meningama är avdel­ningen domför med en ledamot.


Prop. 1993/94:190 Bilaga 1


 


7§'

Då avdelning behandlar ansökan om resning efler besvär över domvilla i något av högste dom­stolen avgjort mål, mä ej ledamot, som deltegit i det tidigare avgörandet, tjänstgöra på avdel­ningen, om domfört antal leda­möter ändå är att tfllgå inom dom­stolen.


Då avdelning behandlar ansökan om resning efler klagan över domvilfe i något av högste dom­stolen avgjort mål, får inte leda­mot, som deltegit i det tidigare avgörandet, tjänstgöra på avdel­ningen, om domfört antal leda­möter ändå flnns att tfllgå inom domstolen.


 


8 kap.

%%*

Har inträde i advokatsamfundet vägrats någon eller har någon utesluttts dämr, må hänföra talan rrwt beslutet. Då det organ inom samfundet, som äger vidtaga åt­gärd enUgt 7 %, meddelat beslut i fråga som där avses, må talan mot beslutet föras av justitiekanslem.

Talan skall föras genom besvär till högste domstolen.


Den som vägrats inträde i eller utesluttts ur advokatsamfiindet får överklaga beslutet. Justitiekanslem får överklaga ett beslut enUgt 7 § av samfåndets styrelse eller något anruit organ inom samfundet.

till   högste

överklagande   sker domstolen.


 


12 kap.

3§'


Lagfåren domare i efler rättsbil-dad befetmingshavare vid allmän domstol efler allmän åklagare efler kronofogde må ej vara ombud, med mindre regeringen eller myn­dighet som regeringen bestämmer


Lagfåren domare i eller rättsbfl-dad befetmingshavare vid domstol eller allmän åklagare eller kronofogde får ime vara ombud, utan att regeringen eUer en myn­dighet som regeringen bestämmer


 


'Senaste lydelse 1972:147. 'Senaste lydelse 1963:149. 'Senaste lydelse 1981:828.


156


 


giver lov därtill. Vad nu sagts skall dock ej avse den som, under tjänstiedighet, i utbildningssyfte tjänstgör såsom bittäde ät advokat. EJ må nämndeman vid den dom­stol han tiXäiör föra annans talan.

17 7 Dom   skaU   avfettas   skriftUgen och i skilda avdehungar angiva:

1.   domstolen samt tid och stäfle för domens meddelande;

2.   partema samt deras ombud eller bittäden;

3.   domslutet;

4.   partemas yrkanden och invän­dningar samt de omständigheter, vara de gmndats; samt

5.   domskälen med uppgift å vad i målet är bevisat.

Högre rätts dom skall, i den män det flnnes erforderUgt, innehålla redogörelse för lägre rätts dom.

Äger part fållfölja talan mot dom eller söka återvinning, skall / do­men givas tillkänna, vad han där­vid har att iakttaga. Om under­rättelse, som tillika skall meddelas i hovrätts dom, stadgas i 54 kap. 14%.


medger detta. "Vad som har sagts nu gäller irue den som, under tjänstiedighet, i utbfldningssyfte tjänstgör såsom biträde åt advokat. En nämndeman/dr irue vara om­bud vid den domstol han tillhör

kap.

§*

En dom skaU avfettas skriftligt CKh i skflda avdelningar ange:

1.   domstolen samt tid CKh stäfle för domens meddelande,

2.   partema samt deras ombud efler biträden,

3.   domslutet,

4.   partemas yrkanden och invän­dningar samt de omständigheter, på vilka de gmndats,

5.   domskälen med uppgift om
vad som är bevisat i målet.

En högre rätts dom skall i den utsträckning det är lämpUgt in­nehålla en redogörelse för fegre rätts dom.

Om en part har rätt att överkla­ga domen eller att ansöka om åter­vinning, skafl domen innehålla uppgift om det och om vad han därvid har att iaktta.


Prop. 1993/94:190 Bilaga 1


 


12 §

Ujc/ i 2 och 9 §§ är stadgat om dom äge motsvarande tilllämpning i fråga om sluthgt beslut. A sådant beslut skoUi ock bestämmelserrui i 1 och 10 §§ tiUämpas, om firågans beskaffenhet fordrar det. Medde­las slutiigt beslut i samband med dom, skall det upptagasi domen.

Äger part fållfölja talan mot slut­Ugt beslut eller göra ansökan om åtempptegande, skafl i beslutet gi­vas tiU känna, vad han därvid har att   iakttaga.   Om   underrättelse.


Det som sägs i 2 och 9 §§ om dom skall tiUämpas i fråga om slutiigt beslut. I fråga om sådant beslut skaU även 1 och 10 §§ tiUämpas, om frågans beskaffenhet fordrar det. Meddelas slutiigt be­slut i samband med dom, skall det tas upp i domen.

Om en part har rätt att över­klaga det slutUga beslutet eUer att ansöka om åtempptegande, skaU beslutet innehålla uppgift om det


 


Senaste lydelse 1976:567.


157


 


som tillika skall meddelas i hov­rätts beslut, stadgas i 54 kap. 14%.


och om vad han därvid har att iaktta.


Prop. 1993/94:190 Bilaga 1


 


13 §


Beslut, som ej är slutUgt, skall, i den mån det erfordras, angiva de skäl, vara beslutet gmndas.

Har den som viU föra talan rrwt beslut under rättegången cm anm­äla missnöje, skaU det tilUcänruigi-vas. SkaU mot sådant beslut talan föras särskflt, give rätten ock det till känna. Den som vill föra talan mot beslutet äge hos rätten erhålla underrättelse om vad han eljest har att iakttaga.

Meddelas beslut, som ej är slut­ligt, i samband med dom eUer slutiigt beslut, skaU det upptagas däri. Skall rrwt beslutet föras särskild talan, give rätten till känna, vad den som vfll fållfölja talan har att iakttaga.

Om underrättelse, som tillika skall meddelas i hovrätts beslut, stadgas i 54 kap. 14 §.


Ett beslut, som irue är slutUgt, skaU i den utsträckning det behövs ange de skäl som det gmncfes pä.

Om den som viU överklaga ett beslut under rättegången måste anmäfe missnöje, skaU det anges i beslutet. Får sådant beslut över-kiagas särskflt, skaU det anges. Rätten skaU på begäran länma underrättelse om hur överklagande skall göras.

Meddefes ett beslut, som itUe är slutiigt, i samband med dom eller slutUgt beslut, skaU det tas upp i domen eller det slutUga beslutet. Får beslutet överklagas särskiU, skall rätten ange vad den som vfll överklaga har att iaktta.


29 kap.

Vid onu-ösming skafl den mening gälfe som omfettes av mer än hälften av ledamötema. Om någon mening har fått hälften av röstema och denna är den lindrigaste eller minst ingripande fÖr den tflltalade, skall den meningen gäUa. Kan ingen mening anses som Undrigarc efler mindre ingripande, gäfler den mening som fått hälften av röstema, bland dem ordförandens.

Om det framförs flera meningar än två utan att någon av dem skafl gälla, skall de röster som är ogynnsammast för den tiUtalade feggas samman med de röster som är därnäst minst förmånliga för honom. Om det behövs, skafl sammanläggningen fortsatte till dess någon mening skall gälla. Kan inte någon mening anses som ogynnsammare för den tiUtelade, skall den mening gälla som har fått flest rösten Har flera meningar fått lika många röster, gäller den som bittätts av den främste bland dem som rostet fÖr någon av dessa meningar.

Ingen mening skafl anses Undrigarc efler mindre ingripande än någon annan mening vid omrösming enhgt 2 § tredje stycket.


'Senaste lydelse 1988:1369.


158


 


Vid avgörarule av en fråga om prövningstillstånd enUgt 49 kap. 13 % skall, om en av ledamötema vill bevilja prövningstillstånd, hans merung gälla som hovrättens beslut.


Prop. 1993/94:190 Bilaga I


§'

Det som sägs i 2 och 7 §§ om dom skaU tillämpas i fråga om slutiigt beslut. När irUe armat är föreskrivet skall även 5 och 8 §§ tillämpas i fråga om sådant beslut, om frågans beskaffenhet fordrar det. Meddelas slutUgt beslut i samband med dom, skafl det tas upp i domen.

Om en part har rätt att över­klaga det slutUga beslutet eUer att


kap.

En dom skaU avfettos skriftUgt och i skflda avdelningar ange:

1.   domstolen samt tid och stäUe för domens meddelande,

2.   partema samt deras ombud eller biträden ckU den tiUtalades försvarare,

3.   domslutet,

 

4.      partemas yrkanden och de omständigheter på vilka de gmn­dats,

5.      domskälen med uppgift om vad som är bevisat i målet.

En högre rätts dom skall i den utsträckning det är lämpUgt in­nehålla en redogörelse för fegre rätts dom.

Om en part har rätt att över­klaga domenskall domen innehålla uppgift om det och om vad han därvid har att iaktta.

30

5 Dom   skall   avfettes   skriftUgen och i skilda avdelningar angiva:

1.   domstolen samt tid och ställe för domens meddefende;

2.   partema samt deras ombud eller bittäden och den tiUtalades försvarare;

3.   domslutet;

4.   partemas yrkanden och de
omsfendigheter vara de gmndats;
samt

5.  domskälen med uppgift å vad
i målet är bevisat.

Högre rätts dom skaU, i den mån det flnnes erforderUgt, innehålla redogörelse för lägre rätts dom.

Åger part fållfölja talan mot dom, skall / domen givas till känna, vad han därvid har att iakttega. Om underrättelse, som tillika skall meddelas i hovrätts dom, stadgas i 54 kap. 14 %.

10 Vui i 2 och 1 %% är stadgat om dom äge motsvarande tillämpning i fråga om slutUgt beslut. / den mån ej annat föreskrivtts, skola ock bestämmelsema i 5 och 8 §§ tillämpas å sådant beslut, om frågans beskaffenhet fordrar det. Meddelas slutUgt beslut i samband med dom, skall det upptagas i do­men.

Äger part fållfölja talan mot slutUgt beslut eUer göra ansökan


Senaste lydelse 1969:101. 'Senaste lydelse 1982:1123.


159


 


om åtempptegande, skaU / beslutet givas till känna, vad han därvid har att iakttega. Om underrättelse, som tillika skaU meddelas i hovrätts beslut, stadgas i 54 kap. 14%.


ansöka om åtempptegande, skaU beslutet innehålla uppgift om det och om vad han därvid har att iaktta.


Prop. 1993/94:190 Bilaga 1


 


11 §


Beslut, som ej är slutUgt, skaU, i den mån det erfordras, angiva de skäl, vara beslutet gmndas.

Har den som viU föra talan rrwt beslut under rättegången att an­mäfe missnöje, skall det tilUcänna-givas. Skall mot sådant beslut talanföras särskflt, give rätten ock det till känrm. Den som vill föra talan mot beslutet äge hos rätten erhålla underrättelse om vad han eljest har att iakttaga.

Meddelas beslut, som ej är slut­ligt, i samband med dom eUer slutiigt beslut, skaU det upptagas däri. Skall mot beslutet föras sär­skild talan, give rätten till känna, vad den som vill fållfölja talan har att iakttaga.

Om underrättelse, som tillika skall meddelas i hovrätts beslut, stadgas i 54 kap. 14 %.


Ett beslut, som irue är slutUgt, skaU i den utsträckning det behövs ange de skäl som det gmncfes på.

Om den som viU överklaga ett beslut under rättegången måste anmäfe missnöje, skaU det anges i beslutet. Får beslutet överklagas särskflt, skall det anges. Rätten skall på begäran lämna under­rättelse om hur överklagaruie skall göras.

Meddelas ett beslut, som inte är slutUgt, i samband med dom eller slutiigt beslut, skall det tas upp i domen eller det slutUga beslutet. Får beslutet överklagas särskiU, skall rätten ange vad den som viU överklaga har att iaktta.


 


32

2 Skall stämning eUer vade-, be­svärs- eller revisionsinlaga del­givas genom parts försorg och har ej, då rätten företager målet, tiU denna inkommtt bevis, att del­givning skett inom föreskriven tid och på föreskrivet sätt, samt ej heller motparten instäUt sig eUer avgivtt svaromål, genmäle eller förklaring, vare partens talan för­feUen. Underrättelse härom skall intagas i rättens föreläggande om delgivningen.


kap.

§10

SkaU en stämning eller ett över­klagande delges genom en parts försorg och har, när rätten företar målet till avgörande, tiU rätten irue kommit in något bevis om att delgivning skett på föreskrivet sätt och inte heller motparten instäUt sig eller yttrat sig över saken, skall partens talan förklaras för­fållen. Underrättelse om vcui som har sagts nu skall tas in i rättens medgivande till parten att om­besörja delgivningen.


 


'"Senaste lydelse 1970:429.


160


 


33

3 Inlaga eller anrum handling anses ha inkommit tiU rätten den dag dä handlingen eUer avi om betald postförsändelse, i vilken handlingen är innesluten, anlänt tifl rätten efler kommit behörig tjänsteman tifl hända. Underrättes rätten särskflt om att telegram tfll rätten anlänt tifl telegrafanstaU, anses telegrammet ha inkommit redan när underrättelsen nått behö­rig tjänsteman.

Kan det amagas att handlingen eller avi om denna viss dag av­lämnats i rättens kansU efler avskilts för rätten på postenstalt, anses den ha inkommtt den dagen, om den kommit behörig tjänste­man till hända närmast följande arbetsdag.

Telegram eller annat meddelande som ej är undertecknat skall bekräftas av avsändaren genom undertecknad handling, om rätten begär det.


kap.

§"

En handling anses ha kommit in tiU rätten den dag då handlingen eUer en avi om betald postför­sändelse, i vilken handlingen är innesluten, anlänt tiU rätten eUer kommit en behörig tjänsteman tiU hända. Underrätfes rätten särskflt om att meddelande tiU rätten anlänt tifl en telecentral, anses meddelandet ha kommit in redan när underrättelsen nått behörig tjänsteman.

Om det inte är osanrwlikt att handlingen eUer en avi om denna viss dag avlämnats i rättens kansU eller avskilts fÖr rätten på postanstelt, anses den ha kommtt in den dagen, om den kommit be­hörig tjänsteman till hända när­mast följande arbetsdag.

Ett meddelande som irUe är undertecknat skaU bekräftas av avsändaren genom egenhändigt undertecknad handling, om rätten begär det. Om meddelandet irue bekräftas, skall det inte beaktas.

Ett meddelande skaU godtas som egenhändigt undertecknat utan hinder av att det komnut in gerwm telefax, om det har avsärusfrån en telefon med nummer som kan hänföras till någon som undertecknat meddelandet


Prop. 1993/94:190 Bflaga 1


42 kap.

17 a §'
1 56 kap. 75 - 77 §§ finns be-      I 56 kap. 73 - 75 §§ finns be­
stämmelser om att tingsrätten får    stämmelser om att tingsrätten får
hänskjute en fråga tiU prövning av    hänskjute en fråga tiU prövrung av
högste domstolen.
                högste domstolen.


"Senaste lydelse 1973:240. 'Senaste lydelse 1989:352.


161


11 Riksdagen 1993/94. 1 samL Nr 190


 


49 kap.
Om fuUföljd av talan mot under-    Om   överklagande  av  tingsrätts
rätts dom och beslut
             domar och beslut


Prop. 1993/94:190 Bilaga 1


1 §"

Talan mot urulerrätts dom skall En tingsrätts dom får överklagas
föras gerwm vad.
                 om inte annat är föreskrivet.

Har partema skriftUgen avtalat att inte överkfega en dom som med­defes med anledning av en uppkommen tvist efler en framtida tvist som kan härledas tiU ett visst angivet rättsförhållande, gäUer avtalet, om saken är sådan att förlikning därom är tiUåten. Ett avtal som ingåtts före tvistens uppkomst gäfler dock inte i mål som avses i 1 kap. 3 d § förste stycket.

En utfästelse att mte överklaga som har gjorts efter domen gäfler, om saken är sådan att förlikning därom är tiUåten.

Den, mot vilken en tredskodom givits, fär inte överklaga domen. Be­stämmelser om hans rätt tfll återvinning i anledning av sådan dom finns i 44 kap. 9 §.


7a§"'

När en tingsrätt meddelar dom i fefl som avses i 17 kap. 5 § andra stycket, bestämmer rätten med hänsyn tifl omständighetema om talan rrwt domen skall föras sär­skilt efler endast i samband med talan rrwt tingsrättens slutiiga avgörande. Talan förs genom vcui.


2%

När en tingsrätt meddelar dom i fell som avses i 17 kap. 5 § andra stycket, bestämmer rätten med hänsyn tfll omständighetema om domen skall fä överklagas särskilt eller endast i samband med över­klagande av tingsrättens slutiiga avgörande.


 


2%

Talan rrwt urulerrätts slutUga beslut skall föras gerwm besvär Meddelas i samband med dom beslut, varigerwm saken till viss del ej upptages tiU prövning, skall dock talan rrwt beslutet föras gerwm vad.

Äger part göra ansökan om åter-upptegande av mäl, som avgjorts genom slutiigt beslut, må han ej fållfölja talan rrwt beslutet.


3%

Även ett slutUgt beslut av tings­rätt får överklagas, om inte annat är föreskrivet. Har en part rätt att ansöka om åtempptegande av ett mäl, som avgjorts genom slutUgt beslut, får han dock irUe överklaga beslutet.

Ett beslut som inte är slutUgt får överklagas endast i samband med överklagande av tingsrättens dom eller slutUga beslut, om irUe anruit är föreskrivet.


 


"Senaste lydelse 1989:656. 'Senaste lydelse 1990:443.


162


 


5§"

Har en tingsrätt i beslut under rättegängen ogilfet jäv mot domare efler invändning om rättegängs-hinder, skafl den part som vifl föra talan mot beslutet anmäla missnöje. Sådan anmälan skafl göras genast, om beslutet med­delats vid ett sammanträde, CKh annars inom en vecka från den dag då parten fick del av beslutet. Försummar parten detfe, har han inte längre rätt att föra talan rrwt beslutet. Om en part anmäler missnöje, bestämmer rätten med hänsyn tfll omständighetema, om talan skall föras särskflt efler endast i samband med talan rrwt dom efler slutUgt beslut. Särskild talan skall föras gerwm besvär.


4%

Har en tingsrätt i beslut under rättegången ogilfet jäv mot domare eUer invändning om rättegångs­hinder, skaU den part som viU överklaga beslutet först anmäla missnöje. Sådan anmälan skaU göras genast, om beslutet med­defets vid ett sammanträde, ckU annars inom en vecka från den dag när parten fick del av be­slutet. Försummar parten dette, har han inte längre rätt att över­klaga beslutet. Om en part anmä­ler missnöje, bestämmer rätten med hänsyn tiU omständighetema, om överklagaruie får ske särskflt eller endast i samband med över­klagande av dom efler slutUgt beslut.


Prop. 1993/94:190 Bilaga 1


 


4§'*

Talan rrwt underrätts beslut uruler rättegången skall föras SärskiU, om rätten

1.   avvisat ombud, biträde eller försvarare eller ogiUat ett yrkande härom;

2.   ogillat tredje mans yrkande att få som intervenierU deUaga i rättegången;

3. förelagt en part efler någon annan att förete skriftUgt bevis eller att tillhandahåUa föremål för syn eUer besflctning efler också enUgt 3 kap. 3 § 5 tryckfrihets­förordningen, 9 § förste stycket 5 radioansvarighetslagen (1966:756) eller 11 § 5 fegen (1982:521) om ansvarighet för radio- och kassettidningar funnit det vara av synnerlig vikt att en uppgift som


5%

Ett beslut får överklagas särskiU, om beslutet innebär att tingsrätten

1.   avvisat ett ombud, ett biträde efler en försvarare efler ogilfet ett yrkande om detta,

2.   ogilfet tredje mans yrkande att fä deUa i rättegången som irUer­venierU eller målsägande eller också enUgt 13 kap. 7 % prövat en fråga om övertagande av ett käromål,

3.   förefegt en part efler någon
annan att förete ett skriftUgt bevis
eUer att tiUhandahålla ett föremål
för syn eller besflctning eUer CKksä
enUgt 3 kap. 3 § 5 tryckfrihets­
förordningen, 9 § förste stycket 5
radioansvarighetslagen (1966:756)
eUer 11 § 5 fegen (1982:521) om
ansvarighet för radio- och
kassettidningar funnit det vara av
synnerlig vflct att en uppgift som


 


"Senaste lydelse 1987:747. "Senaste lydelse 1985:415.


163


 


avses där lämnas vid vitmesförhör eUer förhör med en part under sanningsförsäkran

4.   utlåttt sig angående ådömande av förefegt vite eUer häkte eUer om ansvar för förseelse i rätte­gången eller angående skyldighet för någon, som ej är part eller intervenierU, att gottgöra i rätte­gången vållad kostnad;

5.   utlåttt sig angående ersätttung eUer förskott av aUmänna medel tiU målsägande eUer angående ersättning eUer förskott tiU biträ­de, försvarare, vitme, sakkunnig eUer arman, som ej är part eller intervenient;

6.   utlättt sig i tvistemål angående kvarsted eller annan åtgärd enUgt 15 kap. eUer i brottmål angående häktning eUer åtgärd, som avses i 25-28 kap.;

 

7.    avslagit begäran om bittäde eller försvarare eUer tiU sådant uppdrag förordnat annan än part föreslagit;

8.   utlåttt sig i annat feU än som avses i 5 eUer 7 i fråga som gäller aUmän rättshjälp; eller

9.    avslagit begäran om rättshjälp åt misstänkt i brottmål eUer om ersättning eller förskott tiU part, som åmjuter sådan förmån.

SärskiUl talan skaU föras gerwm besvär Ar fråga om beslut, som avses i 1,2, 3, 7, 8 eller 9, åligge den som vill föra talan att, om beslutet meddeUus vid sam-mamräde för förhandling, genast och eljest irwm en vecka frän den dag, då han erhöll del därav, an­mäla missnöje; försummas det, äge han ej vidare rätt tiU talan. Rätten pröve genast, om anmäUin rätteUgen gjorts.

Ifråga om missnöjesanmälan av myndigheter, som enUgt Uig eller förordnande med stöd av lag är behöriga att överklaga beslut som


avses där lämnas vid vitmesförhör eUer förhör med en part under sanningsförsäkran,

4.   prövat en fråga angående
ådömande av förefegt vite eUer
häkte eUer om ansvar för förseelse
i rättegången eUer angående skyl­
dighet för någon att ersätta rätte-
gängskostnad,

5.   prövat en fråga angående er­sättning eUer förskott av allmänna medel tiU målsägande eUer an­gående ersättning eUer förskott tiU ett bittäde, en försvarare, ett vitt­ne, en sakkurmig eUer någon an­nan,

6.   prövat en fråga i tvistemål an­gående kvarsted eller annan åtgärd enUgt 15 kap. eUer i brottmål an­gående häkming eller någon sådan åtgärd som avses i 25-28 kap.,

 

7.    avslagit en begäran om bittä­de eUer försvarare eUer tiU ett sådant uppdrag utsett någon annan än part föreslagit;

8.    prövat en fråga om alUnän rättshjälp i annat feU än som avses i 5 eller 7,

9.   avslagit en begäran om rätts­hjälp åt misstärflrt i brotttnål eUer om ersätttung eUer förskott tiU en part, som åmjuter sådan förmån, eller

10.    prövat en fråga enligt
33 kap. brottsbaUcen angående av­
räkning av anhållnings- och häk­
testid m.m.


Prop. 1993/94:190 Bilaga 1

164


 


avses i andra stycket, gäller föl-jarule. Har beslutet meddelats vid sammarUräde för förhandling vid viUcen myndigheten inte har varit företrädd, skall missnöje arunälas senast en vecka från dagen för beslutet.


Prop. 1993/94:190 Bilaga 1


 


5%

Har underrätt i sambarui med dom eller slutligt beslut meddelat beslut i fråga, som avses i 4 %, och rör frågan ombud, biträde, försvarare, vittne, sakkunnig eller annan, som ej är part eller iruer­venient, skall rrwt beslutet föras särskild talan gerwm besvär Vid nu sagts gälle ock, om underrätt i sambarui med dom eller slutligt beslut meddelat beslut om skyldig­het för åklagare att ersätta rätte­gångskostnad.

Då eljest i sambarui med dom eller slutUgt beslut meddeUus be­slut ifråga, som avses 14%, eller beslut om skyldighet för part eller iruervenient eller statsverket att er­sätta rättegångskostnad, skall ta­lan nwt beslutet föras i samma ordning som talan rrwt domen eller det slutliga beslutet.

6%

Menar part, att gerwm underrätts beslut målet onödigt uppehälles, äge han rrwt beslutet ra särskild talan gerwm besvär.

7§"

Har tingsrätten förklarat en do­mare jävig eller bifålht en begäran om rättshjälp åt misstänkt i brott­mål eller förordnat målsägandebi-oäde, får tingsrättens beslut mte överklagas.


6%

Den som vill överklaga ett så­daru beslut som avses i 5 % 1, 2, 3, 7, 8 eller 9 skaU först anmäla missnöje, om beslutet har med-delats under rättegången.

AnmäUin skall göras genast, om beslutet meddelats vid ett samman­träde, och anruirs irwm en vecka från den dag när parten fick del av beslutet. Försummar parten detta, har han inte längre rätt att överklaga beslutet.

I fråga om missnöjesarunälan av myndigheter, som enligt lag eller förordnande med stöd av lag är behöriga att överklaga beslut som avses i första stycket, gäller följande. Har beslutet meddelats vid sammarUräde vid viUcen myn­digheten irue har varit företrädd, skall missnöje arunälas senast en vecka från dagen för beslutet.

Anser en part att tingsrättens beslut gör att målet försenas i onödan, för han överklaga beslutet SärskiU.

8%

Har tingsrätten förklarat en do­mare jävig eller bifålUt en begäran om rättshjälp åt misstärflct i brott­mål eller utsett någon till måls­ägandebiträde, får tingsrättens be­slut inte överkfegas.


 


"Senaste lydelse 1988:610.


165


 


8%

Ar i detta kapitel eller eljest i lag ej annat stadgat, mä rrwt un­derrätts beslut talan föras allenast i sambarui med talan rrwt dom eller slutligt beslut.

Till bemötande av motpartens ändringsyrkande må part, ehum han ej fållföljt talan mot dom eller slutUgt beslut, påkaUa prövning av beslut, rrwt viUcet särskild talan ej mä föras.

SkaU ej SärskiUl talan föras rrwt beslut, varigerwm rätten förefegt vite eUer annan påföljd, äge den, som är missnöjd med beslutet, i samband med särskild talan mot beslut, varigerwm föreläggandet tillämpats, påkalla prövning av dess giUighet.

P§"

Tingsrätts beslut, varigerwm missnöjesanmälan eUer ansökan om återvinning eller åtemppte­gande eUer vade- eller besvärs­talan avvisats, får överklagas ge­rwm besvär. I annat fåll får mte frågan, humvida sådan anmälan eller ansökan gjorts eUer talan annars fållföljt s på föreskrivet sätt eller inom rätt tid, prövas av hovrätten.


9%

För att bemöta motpartens änd­ringsyrkande för en part, trots att han irue har överklagat, begära prövning av ett beslut som irue får överklagas särskiU.

Om ett beslut genom viUcet rätten förefegt vite eUer annan påföljd irue får överklagas särskiU, kan den som är missnöjd med beslutet, begära att beslutet prövas i sam­band med att han överklagar ett beslut gerwm viUcet förefeggandet har tillämpats.

10 §

En tingsrätts beslut gerwm vilket en missnöjesanmälan eller en an­sökan om återvinning eUer åter-upptegande eller ett överklagande har avvisats, får överkfegas. I andra fåll får hovrätt inte pröva fråga om en sådan anmälan eller ansökan gjorts eUer överklagaruie skett inom rätt tid.


Prop. 1993/94:190 Bilaga 1


70 §

Vul urulerrätt föreskrivtt om sättet för fållföljd av talan skaU lända tiU efterrättelse.


11 §

Har part, som enUgt 3 § anmält missnöje med underrätts beslut under rättegången, hänvisats att föra särskild talan rrwt beslutet, skall målet vila i avbidan på ut­gången av partens klagan. Finner


Har en part, som enUgt 4 § an­mält missnöje med tingsrätts beslut under rättegången, hänvi­sats att överklaga beslutet särskiU, skall målet vila //'// dess över­klagandet prövats. Rätten r dock


 


''Senaste lydelse 1989:656.


166


 


rätten förberedelsen i målet böra fortsättas, mä dock rätten förordna därom.

Anmäles missnöje enligt 4 §, äge rätten, om särskflda skäl föranleda därtiU, förordna, att målet skaU vila i avbidan på utgången av den missnöjdes klagan.

EJ må i annat fall än nu sagts klagan över underrätts beslut under rättegången föranleda uppe­håll med målets behandUng.


bestämma att förberedelsen i målet skaU fortsätta.

Anmäls missnöje erfligt 6 §, får rätten förklara målet vilaruie till dess överklagandet prövcus, om det flnns särskflda skäl.

/ andra fall än som har sagts nu får ett överklagande av tingsrätts beslut under rättegången inte för-anlecfe uppehäU med målets be­handling.


Prop. 1993/94:190 Bilaga 1


 


12 §'


Talan rrwt tingsrättens dom eller beslut i mål som handlagts av en lagfaren domare enligt 1 kap. 3 d % första stycket får irue prövas av hovrätten i vidare mån än som följer av 13 %, om inte hovrätten meddelat prövningstillstånd.

PrövningstiUsfend behövs inte vid talan mot beslut som rör nå­gon annan än en part eller en in­tervenient, beslut varigenom tings­rätten ogillat jäv mot en domare, beslut angående utdömande av förelagt vite eller om ansvar för en rättegångsförseelse efler beslut va­rigerwm en missnöjesanmälan efler en vade- eller besvärstalan av­visats.

I fråga om meddelade prövnings­tillstånd skaU 54 kap. 11 § öedje


/ tvistemål krävs prövningstill­stånd för att hovrätten skall pröva tingsrättens avgörande

1.     vid överklagande av tings­rättens dom eller beslut i mål som harullagts av en lagfaren domare enUgt 1 kap. 3 d % första stycket, och

2.     vid överklagande av tings­rättens dom eller beslut i andra tvistemål där förlikning om saken är tillåten, där det värde som sägs i 1 kap. 3 d % uppenbart ime över­stiger basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Prövningstillstånd behövs inte vid överklagande av

1.   avgörande i mål som av tings­rätt handlagts i särskild samman­sättning,

2.   beslut som rör någon annan än en part eller en intervenient,

3.   beslut gerwm vilket tingsrätten OgiUat jäv mot en domare, eller

4.   beslut gerwm viUcet en miss-nöjesanmälan eUer en ansökan om återvinning eller ett överklagande avvisats.

I fråga om meddefede prövnings­tillstånd skall 54 kap. 72 § ö«dje


 


"Senaste lydelse 1990:443.


167


 


stycket och 13 % gäUa i tillämpliga delar.

13 %'

Prövningstfllstånd får meddelas endast om

1. det är av vflct för ledning av rättstillämpningen att talan prövas av högre rätt.


stycket och 15 % gälla i tfllämpUga delar.

13%

PrövningstiUstånd behövs, om åklagaren, målsäganden eller den tilUalade överklagat en dom i brottmål gerwm vilken tingsrätten i påföljdsdelen endast dömt den tiUtalade tiU böter eller frikänt horwm från ansvar för brott för viUcet det irue stadgats svårare straff än fängelse i sex månader Om tingsrätten i sin dom även prövat enskilda anspråk geruemot den tilUalade, krävs prövningstill­stånd, om det sammanlagda värdet av vad den tilUalade ålagts ifråga om enskilda anspråk uppenbart irue överstiger ett basbelopp enUgt Uigen (1962:381) om albnän försäkring.

Första stycket gäller inte riks­åklagarens, Justitiekanslems och Justitieombudsmannens överkla­ganden.

Ifråga om meddelade prövnings­tillstånd skaU 54 kap. 12 % tredje stycket och 15 % gälla i tillämpUga delar.

Om det krävs prövningstillstånd vid överklagaruie av en dom, gäller kravet på prövningstillstånd även vid överklagaruie av ett be­slut som får överklagas i samband med överklagaruie av domen.

14%

Prövningstiflstånd får meddelas endast om

1. det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att överklagan­det prövas av högre rätt.


Prop. 1993/94:190 Bilaga 1


 


"Införd genom 1987:747.


168


 


2.    anledning förekommer tifl
ändring i det slut vartifl tingsrätten
kommit efler

3.   det annars föreligger synner­
Uga skäl att pröva talan.


2.   anledning   förekommer   tiU    Prop. 1993/94:190
ändring i det slut vaitiU tings-
Bilaga 1

rätten kommit eUer

3.   det annars flnns synnerUga
skäl att pröva överklagandet.


 


14%''

Talan mot tingsrättens beslut an­gående frågor som avses i 1 kap. 3 d § förs i samma ordning som taUm mot beslut varigenom rätten ogflfet en invändning om rätte­gångshinder

75 r

Kan talan mot tingsrättens dom eller beslut prövas av hovrätten endast om denna meddelat pröv­ningstillstånd, skaU tingsrätten i samband med uruierrättelse om vad som gäller ifråga om fållföljd av talan upplysa partema om detta och därvid också ange in­nehållet i 13%.


15%

Tingsrättens beslut angående frå­gor som avses i 1 kap. 3 d § över­klagas på samma sätt som beslut gerwm viUcet rätten ogilfet en invändning om rättegångshinder

76 §

Krävs SärskiU tillstånd för pröv­ning i hovrätten, skall tingsrättens dom eller beslut innehålla uppgift om det och om de gmnder på viUcet sådant tillstårui meddelas.


 


Om vad i tvistemål


50 kap.

Om prövningen av överklagade domar i tvistemål


 


1 Vfll någon part vädja mot tings­rättens dom i ett tvistemål, skafl han ge in en vadeinlaga till tings­rätten. Inlagan skaU ha kommit in till rätten inom tre veckor firån den dag då domen meddelades.

2§ Har ena parten enUgt 1 % vädjat nwt tingsrättens dom, får också


En part, som vfll överklaga tingsrättens dom i ett tvistemål, skafl göra detta skriftUgt. över­klagandet skall ges in till tingsrät­ten. Det skall ha kommit in tifl rätten inom tre veckor från den dag när domen meddefedes.

Har ena parten överklagat tings­rättens dom, har motparten rätt att


 


"Senaste lydelse 1989:656. Införd genom 1987:747. "Senaste lydelse 1987:747. 'Senaste lydelse 1987:747.


169


 


motjjarten, även om han inte iakttagtt vad som sägs i den para­grafen, föra talan rrwt domen. Han skall dock inom en vecka från den cfeg, cfe vadetiden gick ut, ge in sin vadeinlaga till tings­rätten.

Om den förste vadetalan återkal­fes eller av annat skäl förfåUer är också den senare vadetalan förfal­len.


göra detta inom en vecka från den dag dä den i 1 % angivrw tiden gick ut.

Om det förste överklagandet återkalfes eUer av annat skäl för-feUer, är CKkså det senare över-klagandet förfallet.


Prop. 1993/94:190 Bilaga 1


 


3f

Finnes vadetalan ej vara fållföljd irwm rätt tid, skall den av under­rätten avvisas. Har vadeinlaga in­kommtt till hovrätten före vadeti­dens utgång, skall den omständig­heten att inlagan inkommtt tiU underrätten först därefter ej för­anleda att den avvisas.


Tingsrätten prövar om överkla­gandet har gjorts i rätt tid. Ett överklagande som gjorts för seru skall avvisas av tingsrätten.

överklagandet skall dock irue avvisas om det irwm tiden för överklagande har komnut in till hovrätten. I ett sådant faU skaU hovrätten sända överklagandet vidare till tingsrätten och sam­tidigt lämna uppgift om vilken dag det kom in till hovrätten.


 


4r-

1 vadeinlagan skall vadekäran­den uppgiva:

1.   den dom, mot vilken talan föres;

2.   gmndema för vadetalan med angivaruie, i vilket avseende underrättens domskäl enhgt käran­dens mening äro oriktiga; samt

3.    i vilken del domen överklagas och den ändring i domen, som käranden yrkar.

Om prövningstillstånd behövs, skaU käranden i vadeinlagan ange de omsfendigheter som han åbero­par till stöd för att sådant tfllstånd skall meddelas.

Käranden skall i vadeinlagan uppgiva de bevis han v/7/ åberopa


I överklagandet skall klaganden uppge:

1.     den dom som överklagas,

2.    gmndema fÖr överklagaruiet med uppgift om i vilket avseende tingsrättens domskäl enligt klagan­dens mening är oriktiga,

3.    i vilken del domen överklagas och den ändring i domen, som klaganden yrkar.

Om prövningstillstånd behövs, skafl klagaruien också ange de om­ständigheter som han åberopar tifl stöd för att sådant tillstånd skall meddefes.

Klaganden skall vidare uppge de bevis han åberopar och vad som


 


"Senaste lydelse 1990:443. *Senaste lydelse 1987:747.


170


 


och vad han vill styrka med varje SärskiU bevis. Skriftligt bevis, som ej tidigare förebragts, skaU / hu-vudskrift eller styrkt avskrift fogas vid vadeinlagan. ViU käranden att förrryat förhör med vitme eller sakkunnig eller part skall äga rum eUer fÖmyad syn å stäUet skall hållas, skaU han angiva det i vadeinlagan jämte skälen därtill. I vadeinlagan skaU käranden ock angiva, om han viU, att motparten skall infinna sig personligen vid huvudfÖrhandhng i hovrätten.

Videinlagan skaU vara egenhän­digt undertecknad av käranen eller hans ombud.


skall styrkas med varje bevis. Om beviset irue tidigare har före­bringats, skall i mål där förlikning om saken är tiUåten klaganden uppge anledningen till det. Skrift­Uga bevis, som irue tidigare före­bringats, skaU ges in tillsammans med överklagandet. ViU klagaruien att det skall hållas ett nytt förhör med ett vitme, en sakkunnig eUer en part eUer fömyad syn på StäUet, skaU han ange det och samtidigt cmge sina skäl. Han skaU också ange om han viU att motparten skall infinna sig person­Ugen vid huvudförhandling i hovrätten.


Prop. 1993/94:190 Bilaga 1


 


5§"

Avvisas ej vadetalan, skall un­derrätten efter utgången av den i 2 § angivna tiden utan dröjsmål till hovrätten insända vadeinlagan med därvid fogade handlingar samt akten.

Framställes i vadeinlagan yrkan­de, som påkallar omedelbar pröv­ning, såsom begäran om kvarsted eller om hävande av sådan åtgärd eller av förordnande, att dom må verkstäUas utan hinder av att den icke äger fega kraft, skaU insän­dandet ske genast; tfll dess den i 2 § angivna tiden utgått, skall dock avskrift av vadeinlagan vara att tillgå vid uruierrätten.


Om irue överklagaruiet avvisas enUgt 3 §, skall tingsrätten efter utgången av den i 2 § angivna tiden överlärrma överklagandet till­sammans med övriga handlingar i målet till hovrätten.

Har i överklagandet framstälUs ett yrkande, som kräver omedelbar prövning, såsom begäran om kvar­sted eller om upphävande av ett beslut om sådan åtgärd eUer av ett beslut om att dom får verkstäUas trots att den ime har fega kraft, skaU överklagandet sanu övriga handlingar i målet sändas in ge­nast. Tfll dess den i 2 § angivna tiden har gått ut, skall dock en kopia av överklagandet flnnas tiUgängUg vid tingsrätten.


 


FöreUgger rrwt vadetalans upp­tagande annat hinder än i 3 § sägs, må talan av hovrätten ome­delbart avvisas.


Om det flnns något annat hinder rrwt att ta upp överklagandet till prövning än som avses i 3 §, får hovrätten omedelbart avvisa överklagaruiet.


 


"Senaste lydelse 1981:828.


171


 


7§«


Uppfyfler vadeinUigan ej före­skriftema i 4 § efler är den eljest ofållstäruiig, skafl hovrätten före­fegga vadekäranden att avhjälpa bristen.

Följer vadekärarulen inte ett fö­refeggande enhgt förste stycket, skaU vadetalan avvisas, om vade-inlagan är så ofållständig att den inte utan väsentUg olägenhet kan feggas tiU gmnd fÖr en rättegång i hovrätten.


UppfyUer överklagandet irue fö­reskriftema i 4 § eUer är det på annat sätt ofållständigt, skaU hov­rätten förefegga klaganden att av­hjälpa bristen.

Följer klaganden inte ett förefeg­gande enhgt förste stycket, skaU överklagandet avvisas, om det är så ofidlständigt att det mte utan väsentUg ofegenhet kan feggas tiU gmnd för en rättegång i hovrätten.


Prop. 1993/94:190 Bilaga 1


 


8f

För målets beredande skall vade­inlagan med därvid fogade hand­lingar delgivas vadesvaranden och föreläggande meddelas horwm att inkomma med skriftligt genmäle.

Om det är uppenbart att vadeta­lan är ogmndad, fär hovrätten dock genast meddela dom i målet utan att någon åtgärd enUgt första stycket vidtas.

Har underrätten avslagit yrkande om kvarsfed eUer annan åtgärd enligt 15 kap. eMer förordruu om hävande av sådan åtgärd, äge hovrätten omedelbart bevflja åt­gärden att gälla, //■// dess anrwr­lunda förordnas. Har uruierrätten beviljat åtgärd, som nu sagts, eller förordnat, att dom må verkställas utan hinder av att den icke äger fega kraft, äge ock hovrätten omedelbart förordna, att vidare åtgärd för verkstälUghet ej må äga


överklagaruiet skall, om ime an-rutt följer av aruira stycket, med tillhörande handlingar delges rrwt­parten med föreläggande att svara skriftUgt irwm viss tid.

Om det är uppenbart att överkla­gandet är ogmndat, får hovrätten genast meddela dom i målet.

Har tingsrätten avslagit ett yr­kande om kvarsted eller någon annan åtgärd enligt 15 kap. eller upphävt ett beslut om en sådan åt­gärd,/är hovrätten omedelbart be­vilja åtgärden att gälfe tills vidare. Har tingsrätten beviljat en åtgärd, som har sagts nu eller förklarctt att domen får verkställas trots att den irue har laga kraft, får hovrätten omedelbart besluta att tingsrättens beslut tills vidare irue skall gälla.


 


9%"

rum.

Genmälet skall, om ej vadekä­randens yrkande medgives, inne­hålla yttrande rörande de av ho-


Om irue klagandens yrkande medges, skall rrwtparten i sitt svar yttra sig rörande de av klaganden


 


Senaste lydelse 1984:131. ''Senaste lydesle 1984:131. '"Senaste lydelse 1963:149.


172


 


nom anförda gmndema för vade-talan och angivande av de omstän­digheter vculesvaranden vifl an­föra.

Svaranden skall i genmälet upp­giva de bevis han vill åberopa cKh vad han vill styrka med varje SärskiU bevis. SkriftUgt bevis, som ej tidigare förebragts, skafl / hu-vudskrift eller styrkt avskrift fogas vid genmälet. Vifl svaranden, att förrryat förhör med vitme eller sakkunnig efler part under san­ningsförsäkran skall äga rum eUer fömyad syn å stäUet skall hållas, skall han angiva det i genmälet JärrUe skälen därtiU. I genmälet skall svararuien ock angiva, om han viU, att motparten skall in­finna sig personligen vid huvud­förhandling i hovrätten.

Genmälet skaU vara egenhändigt urulertecknat av svaranden eller hans ombud.


anförda gmndema för överkla­garuiet (Kh ange de omständighe­ter han själv viU anföra.

Svaret skall innehålUi uppgift om de bevis parten åberopar och om vad som skall styrkas med varje bevis. Om beviset ime förebringats tidigare, skaU i mål där förlikning om saken är tillåten uppgift läm­ruis om anledningen tiU det. Skrift­liga bevis, som irue tidigare före­bringats, skaU ges in till hov­rätten. Vfll parten att det skaU hållas nytt förhör med ett vittne, en sakkunnig eUer en part eller fömyad syn pä sfellet, skafl han ange det i svaret och samtidigt ange sina skäl. I svaret skall par­ten också ange om han vfll att klagaruien skall infinna sig per­sonhgen vid huvudförhandling i hovrätten.


Prop. 1993/94:190 Bilaga 1


 


10 §3'


Genmälet skall med därvid foga­de handlingar delgivas vadekäran­den.

Finnes för målets beredande ytterligare skriftväxling erforder­Ug, äge hovrätten förordna därom. Hovrätten äge tillika meddela närmare bestämmelser om skriftväxlingen och därvid även föreskriva, i vilket avseende part skall yttra sig. Rart må föreläggas att inkomma med mer än en skrift, endast om särskflda skäl äro där-


Hovrätten skall ge klagaruien tillfölle cm ta del av svaret med tillhörande handhngar.

Ar ytterligare skriftväxling nöd­vändig, får hovrätten besluta om sådan. Om det behövs får hovrät­ten meddela närmare bestäm­melser om skriftväxlingen och därvid även föreskriva i vilket av­seende en part skall yttra sig. En part får föreläggas att komma in med mer än en skrift endast om det flnns särskilda skäl.


Under förberedelsen får sammanträde hållas, om det behövs for en ändamålserflig handfeggning av målet.

Vad som sagts om sammanträde per telefon i 42 kap. 10 § skall gäfla även vid sammanttäde enligt denna paragraf.


"Senaste lydelse 1989:656.


173


 


70a§"                                 77 §                                  Prop. 1993/94:190

Behövs prövningstiUstånd,  beslutar hovrätten sedan  skriftväxlingen    Bilaga 1 avslutets, om sådant tiUstånd skaU meddefes. När det finns skäl för det, får firågan upptes utan att skriftväxling skett.


11%

Finner hovrätten erforderUgt, att yttrande inhämtes av sakkun­nig, skriftUgt bevis företes, före­mål tillhandahålles för syn eUer besflctning, bevis upptages utom huvudförhandlingen eUer annan förberedande åtgärd vidtages, skaU beslut därom utan dröjsmål med­delas.

ViU part, att åtgärd, som nu sagts, vidtages, skaU han, så snart ske kan, göra framställning därom hos hovrätten.

72 §»

I fråga om hovrättens skyldighe­ter under förberedelsen skall 42 kap. 8 § andra stycket tilläm­pas.


72 §

Om hovrätten anser det behövUgt att ett yttrande av sakkurmig in­hämtas, ett skriftUgt bevis företes, ett föremål tillharuiahålls för syn eUer besiktning, ett bevis upptas utom huvudförhandlingen eUer någon annan förberedande åtgärd företas, skaU hovrätten besluta om det.

Om en part viU att en åtgärd en­ligt första stycket skaU företas, skaU han så snart som möjligt anmäla det till hovrätten.

I firåga om hovrättens skyl­digheter under förberedelsen skall 42 kap. 8 § andra stycket tiUäm­pas.


7i§

Ett mål avgörs efter huvudför­handling. Hovrätten får dock av­göra målet utan sådan förhand­ling,

1.   om klagarulens ändringsyrkan­de har medgetts,

2.   om det är uppenbart att änd­ringsyrkandet är ogmrulat,

3.   om båda parter har begärt att målet skall avgöras utan huvud­förhandling eller förklarat att de irUe har något att invända rrwt det, eller

4.   om värdet av det som överkla­gandet gäller uppenbart inte upp-


"Senaste lydelse 1987:747. "Senaste lydelse 1989:656.


174


 


7i§

Så snart målets beredaruie avslu­tets, bestämme hovrätten tid för huvudförhandUngen. För behand­ling av rättegångsfråga eUer del av saken, som må avgöras sär­skilt, må huvudförhandling utsät­tas, ehum målet i övrigt ej är be­rett till huvudförhandling.


går till det basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring som gällde vid tidpunkten för tingsrättens dom och inte båda parter har begärt huvudförhand­ling:

Vid beräkningen av värdet enUgt första stycket 4 bortses från rätte­gångskostnader och sådan rärua som har uppluptt efter det att talan väckts.

Ett mål får alltid avgöras utan huvudförhandling, om det är uppenbart att sådan förhandlin g är obehövlig.

För prövning som irue avser själva saken behöver huvudför­handling irue hållas.

14%

Iruian ett mål avgörs utan huvud­förhandling, skall parterrw lämnas tillfölle att sluföra sin talan, om det irue är uppenbart att de redan gjort detta.

Trots tidigare beslut får hovrät­ten besluta, att huvudförhandling skall äga rum.

15%

Så snart förberedelsen avslutets, skall hovrätten, om ime målet av­görs utan huvudförhandling, be­stämma tid för sådan förhandling, om möjUgt efter samråd med par­tema. För behandUng av rätte­gångsfrågor eller sådana delar av saken som får avgöras särskilt får huvudförhandling sättas ut, trots att målet i övrigt irue är färdigt för huvudförhandling.


Prop. 1993/94:190 Bilaga 1


 


14 §

Tifl huvudförhandhngen skola partema kallas.

Videkäranden skall föreläggas att konuna tillstädes vid påföljd att hans vadetaUin eljest förfåUer Skall han infinna sig personhgen.


76 §

Tfll huvudförhandlingen skall partema kallas.

Klaganden skall föreläggas att inställa sig vid påföljd att överkla­garuiet anruirs förfåfler Skafl han infinna sig personligen, skall hov-


175


 


förelägge hovrätten tillika vite. Videsvaranden skall, om han är skyldig att infinna sig personUgen eUer hans närvaro eljest flnnes vara av betydelse för målets hand­feggning eUer utredning, föreläg­gas vite; förelägges ej vite, skaU svaranden erinras om att målet må avgöras utan hinder av hans ute­varo.

Hovrätten bestämme tillika, om vittne eller sakkunnig skaU kallas tiU huvudförhandlingen. Partema skoUi underrättes om beslutet. Om kallande av vittne eller sakkunnig gälle vad i 36 och 40 kap. är stadgat.

75 r

I övrigt skaU vad som sägs i 1 kap. 9 § samt 43 kap. 1 - 6 §§, 8 § andra - Qärde styckena och 10 - 14 §§ tfllämpas i fråga om hu­vudförhandling i hovrätten.

Reglema \ 14 % \ dette kapitel skall dock tiUämpas i fråga om kallelser tiU uppskjuten huvud­förhandling och föreläggande för partema.


rätten också förelägga horwm vite. Om motparten är skyldig att in­finna sig personUgen eUer hans närvaro annars är av betydelse för målets handfeggning eUer utred­ning, skall han förefeggas vite. Föreläggs han irue vite, skaU han upplysas om att målet kan komma att avgöras även om han irue in­ställer sig.

Hovrätten skaU också bestämma vilka vittnen och sakkunniga som skaU kalfes tiU huvudförhandling­en. Partema skall underrättes om beslutet. / fråga om kallelse tiU vittnen och sakkunniga gäller 36 och 40 kap.

17 §

I övrigt skall vad som sägs i 1 kap. 9 § samt 43 kap. 1 - 6 §§, 8 § andra - Qärde styckena CKh 10 - 14 §§ tiUämpas i fråga om hu­vudförhandling i hovrätten.

Reglema i 76 § i dette kapitel skall dock tillämpas i firåga om kallelser till uppskjuten huvud­förhandling och föreläggande för partema.


Prop. 1993/94:190 Bflaga 1


 


76 §

Vid huvudförhandlingen skaU underrättens dom, / den mån det erfordras, uppläsas samt vadekär­anden uppgiva, i vilken del domen överklagas och vilket yrkande han framställer Videsvaranden skaU angiva, humvida han medgiver eller bestrider yrkandet.

Därefter skola, om ej hovrätten finner anrum ordning lämphgare, först vadekäranden och sedan vadesvararuien utveckfe sin talan. Part skall yttra sig över vad motparten anfört. Äger förhand­ling rum, ehum svaranden icke är


18%

Vid huvudförhandlingen skaU tingsrättens dom redovisas i be-hövUg omfattning. Klaganden skaU uppge i vilken del domen över­klagas och vilket yrkande han framsfeller Motparten skafl ange om han medger eller bestrider yrkandet.

Därefter skall, om irUe hovrätten anser något anruit lämpligare, först klagaruien och sedan rrwt­parten utveckla sin talan. VirJe part skall yttra sig över vad den andra parten anfört. (7m förhand­lingen äger rum trots att klagan-


 


Senaste lydelse 1987:747.


176


 


tillstädes, skafl gerwm hovrättens försorg, i den mån det erfordras, ur handlingama framläggas vad han anfört.

Vad tillstädeskommen part anfört under skriftväxlingen eller eljest vid målets beredande må ej upp­läsas i anruit fall, än då hans utsaga vid förhandlingen avvflcer från den tidigare utsagan efler han underlåter att yttra sig efler eljest särskflda skäl äro därtiU.


dens motpart irue är närvarande, skafl hovrätten se tiU att det i den utsträckning det behövs ur hand­lingama läggs fram vad han an­fört.

Vad en vid huvudförhandlingen närvarande part har anfört under förberedelsen får läsas upp endast om hans utsaga vid förhandlingen avviker från den tidigare utsagan eUer om han irUe yttrar sig eUer om det finns särskflda skäl.


Prop. 1993/94:190 Bilaga 1


 


77§

Sedan partema utveckfet sin te­lan, skall bevisningen förebringas. Äger huvudförhandling mm, ehum vculesvararulen icke är tillstädes, skaU den av horwm vid uruierrätten förebragta bevisnin­gen, i den mån det erfordras, framläggas genom hovrättens försorg.

Om ej särskflda skäl föranleda annat, bör bevis, som skafl före­bringas gerwm protokoll och andra handlingar från underrätten, fram­läggas, innan bevis rörande sam­ma omständighet omedelbart upp­tages av hovrätten. Åw rörande samma omständighet flera bevis, böra de förebringas i ett sam­manhang.


7P§

Sedan partema utvecklat sin talan, skall bevisningen förebring­as. Om huvudförhandlingen äger mm trots att klagandens motpart ime är närvarande, skall hovrätten se till att den bevisning, som han förebringat i tingsrätten, läggs fram ur handlingama i den ut­sträckning bevisningen har bety­delse för målet i hovrätten.

Om inte särskflda skäl föranleder annat, bör ett bevis, som irUe omedelbart skall tas upp av hov­rätten, förebringas innan bevis rörande samma omsfendighet omedelbart tas upp av hovrätten. Finns det flera bevis i fråga om samma omständighet, bör dessa förebringas i ett sammanhang.


 


75 §

Efter bevisningens förebringande äge partema anföra vad de tiU slutförande av sin talan akta nödigt.


20%

Sedan bevisningen förebringats får partema muntUgt slutföra sin talan.


 


19%

Uteblir vadekärarulen från rätte-gångstillfölle för huvudförhand­ling, vare hans vadetalan förfal­len.

Uteblu- vadesvaranden och har vite förelagts honom, äge hovrät-


27 §

Utebhr klagaruien från huvudför­handling, yörfo/fer överklagaruiet.

Utebhr klagandens motpart och har   vite   förelagts   honom,  får


177


12 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 190


ten, då saken är sådan, att förUk­ning därom ej är tiUåten, i stäUet for att förelägga nytt vite förord­na, att han skaU hämtes tfll rätten antingen omedelbart efler tifl se­nare dag.

Kommer part tillstädes genom ombud, då föreläggande med­delats horwm vid vite att infinna sig personUgen, och är saken så­dan, att förUkning därom ej är tiUäten, äge hovrätten i stället för att förelägga nytt vite förordna, att han skaU hämtes tiU rätten an­tingen omedelbart eUer tiU senare dag.

Har vite förelagts part eUer skaU part hämtes tiU rätten och flnnes härrUning ej kunna ske, må dock målet avgöras utan hinder av att parten inställt sig allenast genom ombud eUer uteblivit.


hovrätten, när saken är sådan att förlikning därom irUe är tiflåten, i StäUet för att förefegga nytt vite besluta att han skafl hämtes tifl rätten antingen omedelbart efler tifl senare cfeg.

Inställer sig part endast genom ombud, när han förelagts vid vite att infinna sig personhgen, (Kh är saken sådan att förlikning därom irue är tiUäten, får hovrätten före­fegga nytt vite eller besluta att han skaU hämtas tifl rätten antingen omedelbart efler tifl senare dag.

Har vite förelagts en part efler skafl parten hämtes tifl rätten och kan han irue hämtas, får dock må­let avgöras trots att parten inställt sig endast genom ombud efler UtebUvit.


Prop. 1993/94:190 Bilaga 1


 


20 §"

Har vadekärandens talan förfeUit enligt 19 % och förelåg för hans utevaro laga förfell som han inte kunnat anmäla i tid, skall hovrät­ten på ansökan av horwm åter­uppta målet.

Ansökan om åtempptegande skall göras skriftUgen inom två veckor från den dag då beslutet meddelades. Om käranden uteblir på nytt, är hans rätt tfll åtempp­tegande av miAetförfallen.


22%

Har överklagaruiet förfellit erfligt 27 § skall hovrätten på ansökan av klaganden åtemppta målet, om denne kan visa cm han för sin utevaro haft fega fÖrfåU som han inte kunnat anmäla i tid. Ansökan om åtempptegande skaU göras skriftligen inom tre veckor från den dag rUir beslutet meddelades. Om klagaruien utebUr på nytt, har han irue rätt till åtempptegande av målet.


27 §"

Hovrätten får avgöra mål utan huvudförhandling,

1.   om vadetalan medgivtts,

2.   om det är uppenbart an va­detalan är ogmndad,

3.   om båda parter har begärt att målet skall avgöras utan huvud-


"Senaste lydelse 1984:131. "Senaste lydelse 1984:131.


178


 


förhandling eller förklarctt sig irue ha något att erinra häremot, eller

4. om värdet av det varom talan fållföljts uppenbart irue uppgår till det basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring som gällde vid tidpunkten för tingsrättens dom och irUe båda parter har begärt huvudförhand­ling.

Vid beräkningen av värdet enligt första stycket 4 bortses från rätte­gångskostnader och sådan ränta som har uppluptt efter det att ta­lan väckts.

Ett mål får alltid avgöras utan huvudförhandling, om det är up­penbart att sådan förharuiUng är obehövUg.

För prövning som inte avser själ­va saken behöver huvudför­haruiling irue hållas.


Prop. 1993/94:190 Bilaga 1


22%''

Har hovrätten beslutat, att mål skall avgöras utan huvudför­handling, och flnnes ej uppenbart, att parterrw redan slufört sin talan, skaU tillfölle därtiU lämruis dem.

Utan hinder av tidigare beslut äge hovrätten förordna, att hu­vudförhandling skall äga rum.


23 §


Har vid huvudförhandlingen i underrätten rörande viss omsfen­dighet vitme eUer sakkunnig eller part under sanningsförsäkran hörts inför rätten eller syn å stället hållits och beror avgörandet även i hovrätten av tiUtton tifl den bevisningen, må ändring i under-


Har vid huvudförhandling i tingsrätten rörande viss omstän­dighet vitme eUer sakkunnig eUer part under sanningsförsäkran hörts inför rätten eller syn på stäUet håUits CKh beror avgörandet även i hovrätten av tiUtton tfll den bevisningen, får tingsrättens dom


 


"Senaste lydelse 1954:432.


179


 


rättens dom i denna del ej ske, med mindre beviset upptagits ånyo vid huvudförhandlingen i hov­rätten eller ock synnerliga skäl föreUgga, att dess värde är annat, än underrätten antegit.


inte ändras i den delen utan att beviset tagtts upp på nytt vid huvudförhandling i hovrätten. Det som har sagts nu gäller dock inte om det finns synnerUga skäl att bevisets värde är ett annat än tingsrätten antegit.


Prop. 1993/94:190 Bilaga 1


 


24 Har, då tredskodom givits, den som yrkat sådan dom vädjat mot domen och upptages av motparten gjord ansökan om återvinning, skaU målet av hovrätten visas åter till underrätten att handläggas i samband med återvinningsmålet.


Om den överklagande domen är en ttedskodom och tingsrätten tar upp en av klagarulens rrwtpart gjord ansökan om återvinning, skaU målet av hovrätten visas åter tfll tingsrätten att handläggas i samband med återvinningsmålet.


25 r

Innan hovrättens dom eUer slut­Uga beslut meddefets, får överkla­gandet återkallas.

Klaganden får inte ändra sin te­lan att avse annan del av tings­rättens dom än den som uppgivits i överklagandet.

Innan hovrättens dom eUer slut­Uga beslut meddefets, får vadeta­lan återkallas.

Vuiekäranden får inte ändra sin telan att avse annan del av tings­rättens dom än den som uppgivits i vadeinlagan.

I mål där förlikning om saken är tiUåten får en part i hovrätten tiU stöd för sin talan åberopa omständigheter eller bevis, som inte tidigare har förebringats, endast om

1.  han gör sannolikt att han inte kurmat åberopa omständigheten efler
beviset vid tingsrätten eUer

2. han annars haft gfltig ursäkt att inte göra det.

Framsfells först i hovrätten ett yrkande om kvittning, får det avvisas, om det inte uten olägenhet kan prövas i målet.


27 §


Föres talan om jäv mot domare i underrätten och finnes jävet gmn-dat, skafl hovrätten undanröja un­derrättens dom i vad den överkfe­gats.


Förs talan om jäv mot en do­mare i tingsrätten och finnes jävet gmncfet, skall hovrätten undanröja tingsrättens dom i den del den överkfegats.


29 §

Undanröjer    hovrätten     under-      Undanröjer   hovrätten   tingsrät-

rättens dom och gmndas beslutet    tens dom på någon annan grund

ej därå, att underrätten varit obe-    än att tingsrätten varit obehörig

hörig efler eljest Icke bort upptaga    eller av något annat skäl inte bort


"Senaste lydelse 1989:656.


180


 


målet tifl prövning, skafl hovrätten tillika visa målet äter tifl under­rätten för erforderUg behandling.

Om befogenhet yör hovrätten att, då underrätten varit obehörig, hänvisa målet tiU annan underrätt stadgas i 10 kap. 20 §.


ta upp målet tiU prövning, skaU hovrätten även visa målet åter tiU tingsrätten för fortsatt behandUng. Om hovrättens befogenhet att när tingsrätten varit obehörig hänvisa målet tiU annan tingsrätt finns bestämmelser i 10 kap. 20 §.


Prop. 1993/94:190 Bilaga 1


 


Om vad i brottmål


51 kap.

Om prövningen av överkltigade domar i brottmål


 


1§ ViU part vädja mot underrätts      En  part,   som   vifl   överklaga


dom i brottmål, skaU han inom tre veckor från den dag, då domen gavs, tiU underrätten inkomma med vadeinlaga.


tingsrättens dom i ett brottmål, skaU göra detta skriflUgt. över­klagandet skall ges in till tings­rätten. Det skall ha kommtt in till rätten inom tre veckor från den (feg när domen meddeUides.


 


2%

Har ena parten enUgt 1 % vädjat rrwt underrätts dom, äge även motparten, ehuru han ej iakttagtt vad i rUimnda paragraf sägs, föra talan rrwt domen; dock åligge ho­rwm att inom en vecka från den dag, då vadetiden utgick, till un­derrätten inkomma med vadein-Uiga.

Återkallas eUer förfeller eljest den första vadetalan, är ock den senare vadetalan förfallen.


Har ena parten överklagat tings­rättens dom, har motparten rätt att göra detta inom en vecka firån den dag då den i 1 § angivrm tiden gick ut.

Om det första överklagandet återkaUas eller av annat skäl för­faller, är också det senare överkla­garuiet förfallet.


 


3r

Finnes vadetalan ej vara fållföljd inom rätt tid, skaU den av under­rätten avvisas. Har vadeinlaga in­kommit till hovrätten före vadeti­dens utgång, skaU den omständig­heten att inlagan inkommtt till underrätten först därefter ej för­anleda att den avvisas.


Tingsrätten prövar om överkla­gandet har gjorts i rätt tid. Ett överklagande som gjorts för seru skall avvisas av tingsrätten.

överklagandet skall dock irue avvisas om det irwm tiden för överklagaruie har kommtt in till hovrätten. I ett sådant fall skall hovrätten sända överklagandet vi-


 


"Senaste lydelse 1990:443.


181


 


dåre till tingsrätten och samtidigt lämna uppgift om viUcen dag det kom in till hovrätten.


Prop. 1993/94:190 Bilaga 1


 


4§*


I vadeinlagan skall vadekäran­den uppgiva:

1.   den dom, rrwt vilken talan föres;

2.   gmndema för vadetalan med angivande, i vilket avseende un­derrättens domskäl enhgt käran­dens mening äro oriktiga; sarrU

3.   i vilken del domen överklagas
och den ändring i domen, som
käranden yrkar.

Käranden skall i vadeinlagan uppgiva de bevis han vill åberopa och vad han vill styrkas med varje SärskiU bevis. SkriftUgt bevis, som ej tidigare förebragts, skall / hu­vudskrift eller styrkt avskrift fogas vid vadeinlagan. ViU käranden, att fömyat förhör med vitme eUer sakkunnig skaU äga rum eUer fömyad syn å stäUet skaU hållas, skall han angiva det / vadeinlagan Jämte skälen därtiU. I vadeinlagan skall käranden ock angiva, om han vfll, att målsägande efler den tilltalade skall infinna sig person­ligen vid huvudfÖrhandhng i hov­rätten.

Är den tiUtelade anhåUen eUer häktod, skaU det angivas.

Videinlagan skall vara egenhän­digt underteckrmd av käranden eller hans ombud.

5

Avvisas ej vadetalan, skall un­derrätten efter utgången av den i 2 § angivna tiden utan dröjsmål


1 överklagandet skall klaganden uppge:

1.     den dom som överklagas,

2.  gmndema för överklagandet
med uppgift om i vilket avseende
tingsrättens domskäl enUgt kUigan-
dens mening är oriktiga,

3.  i vilken del domen överkfegas
och den ändring i domen, som
klaganden yrkar.

Om prövningstillstånd behövs, skall klaganden också ange de om­ständigheter som han åberopar till stöd för att sådant tillstånd skaU meddelas.

Klaganden skall vidare uppge de bevis han åberopar och vad som skall styrkas med varje bevis. SkriftUga bevis, scrni irUe tidigare förebringats, skaU ges in tillsam­mans med överklagaruiet. ViU kla­ganden att det skaU hålUis ett nytt förhör med ett vitme eUer en sakkurmig eller fÖmyad syn på sfeUet, skall han ange det och samtidigt ange sina skäl. Han skall också ange om han viU att målsäganden eUer den tiUtalade skall infinna sig personhgen vid huvudförhandling i hovrätten.

Är den tilltalade anhåUen eUer häkted, skall det anges.

Om irue överklagaruiet avvisas enUgt 3 §, skall tingsrätten efter utgången av  den i 2 § angivna


 


■Senaste lydelse 1963:149. "Senaste lydelse 1947:616.


182


 


tiU hovrätten insända vadeinlagan med därvid fogade handlingar samt akten.

Är den tiUtafede häkfed eUer framställes i vadeinlagan yrkande, som påkallar omedelbar prövning, såsom begäran om den tiUtalades häktande eller om åtgärd, som av­ses i 25 - 28 kap., eUer om hävande av sådan åtgärd, skaU iTi-sändandet ske genast; tiU dess den i 2 § angivna tiden utgått, skaU dock avskrift av vadeinlagan vara att tillgå vid underrätten.


tiden överlämna överklagaruiet till­sammans med övriga handlingar i målet till hovrätten.

Är den tiUtafede häkted eUer har i överklagandet framstälUs ett yr­kande, som kräver omedelbcU' prövning, såsom begäran om den tiUtafedes häktande eUer om åt­gärd, som avses i 25 - 28 kap., eUer om upphävande av ett beslut om sådan åtgärd, skall överklagan­det samt övriga harullingar i målet sändas in genast. TiU dess den i 2 § angivna tiden har gått ut, skaU dock en kopia av överklagaruiet flnnas tillgänglig vid tingsrätten.


Prop. 1993/94:190 Bilaga 1


 


FöreUgger rrwt vadetalans upp­tagande annat hinder än i 3 § sägs, må talan av hovrätten ome­delbart avvisas.


Om det flnns något annat hinder mot att ta upp överklagandet till prövning än som avses i 3 §, får hovrätten omedelbart avvi5a över­klagandet.


 


7§«

Uppfyller vadeinlagan ej före­skriftema i 4 § eller är den eljest ofållständig, skaU hovrätten före­fegga vadekäranden att avhjälpa bristen.

Följer vcuiekäranden inte ett föreläggande enhgt förste stycket, skall vadetalan avvisas, om vade­inlagan är så ofållständig att den inte utan väsentiig olägenhet kan läggas till gmnd för en rättegång i hovrätten.


Uppfyller överklagandet irue fö­reskriftema i 4 § eUer är det pä anrmt sätt ofållständigt, skaU hov­rätten förefegga kUiganden att av­hjälpa bristen.

Följer klagaruien mte ett föreläg­gande enhgt förste stycket, skall överklagandet avvisas, om det är så ofållständigt att det inte utan väsentUg olägenhet kan läggas tiU gmnd för en rättegång i hovrätten.


 


8r

För målets beredande skall vade­inUigan med därvid fogade hand-Ungar delges vadesvararuien, som skaU föreläggas att avge skriftUgt gerunäle.


överklagandet skall, om irue an-rutt följer av andra stycket, med tillhörande handUngar delges mot­parten med föreläggaruie att svara skriftligt irwm viss tid.


 


'-Senaste lydelse 1984:131, ■"Senaste lydelse 1987:1211.


183


 


Om det är uppenbart att vadeta­Uin är ogmndad, får hovrätten dock genast meddela dom i målet utan att någon åtgärd enUgt första stycket vidtas.

Om tingsrätten har avsfegit ett yrkande om åtgärd, som avses i 26 - 28 kap., eUer förordnat om att en sådan åtgärd skall hävas, fär hovrätten omedelbart bevflja åtgärden att gäfla till dess något annat bestäms. Om tingsrätten har bevfljat åtgärd som nu sagts, får hovrätten omedelbart förordna att vidare åtgärd för verkställighet av beslutet mtzfår äga rum. I frågor om häkming eUer reseförbud får hovrätten göra ändring i tingsrät­tens beslut även om motparten inte hörts.

Om hovrätten beslutet häkte nå­gon som inte är närvarande vid rätten, skall 24 kap. 17 § tredje och fjärde styckena tiUämpas.


Om det är uppenbart att överkla­gandet är ogruruiat, fär hovrätten genast meddefe dom i målet.

Har tingsrätten avsfegit ett yrkande om en åtgärd, som avses i 26 - 28 kap., efler upphävt ett beslut om en sådan åtgärd, får hovrätten omedelbart bevflja åtgär­den att gälfe tills vidare. Har tingsrätten bevfljat en åtgärd, som har sagts nu, får hovrätten ome­delbart besluta att tingsrättens be­slut tills vidare mte skaU gälla. I frågor om häktning efler reseför­bud får hovrätten ändra tingsrät­tens beslut även om motparten inte hörts.

Om hovrätten beslutet häkte någon som inte är närvarande vid rätten, skall 24 kap. 17 § tredje och fjärde styckena tfllämpas.


Prop. 1993/94:190 Bilaga 1


 


9r

Gerunälet skall innehålla ytt­rande rörande de av vadekärarulen anförda gmndema fÖr vadetalan och angivande av de omständig­heter vadesvaranden vfll anföra.

Svaranden skall i gerunälet upp­giva de bevis han vill åberopa och vad han vill styrka med varje SärskiU bevis. SkriftUgt bevis, som ej tidigare förebragts, skall i hu­vudskrift eller styrkt avskrift fogas vid genmälet. Vifl svaranden, att förnyat förhör med vitme efler sakkunnig skall äga rum efler för­nyad syn å StäUet skaU hållas, skaU han angiva det i genmälet jämte skälen därtill. I gerunälet skall svaranden ock angiva, om han vfll, att målsägande efler den tilltelade skafl mfinna sig person-


Motparten skall i sitt svar yttra sig rörande de av klaganden an-fÖrcfe gmndema för överklagandet CKh ange de omständigheter han själv vifl anföra.

Svaret skall innehålla uppgift om de bevis parten åberopar och om vad som skall styrkas med varje bevis. SkriftUga bevis, som inte tidigare förebringats, skaU ges in till hovrätten. Vifl parten att det skaU hållas nytt förhör med ett vittne elle