Regeringens proposition

1993/94:190

Enhetliga regler för överklagande till hovrätt och
Högsta domstolen m.m.

Prop.

1993/94:190

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 24 mars 1994

Carl Bildt

Gun Hellsvik

(Justitiedepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås ett enhetligt system för överklagande av de all-
männa domstolarnas avgöranden. Reformen innebär att rätts-
medelsbeteckningama ”vad”, ”besvär” och ”revision” utmönstras ur
rättegångsbalken. I stället används genomgående uttrycket ”överklagan-
de”, som också successivt ersätter uttrycket ”fullföljd av talan”. Genom
reformen sker det en språklig modernisering av nästan samtliga
bestämmelser i rättegångsbalken som särskilt avser processen i hovrätt
eller Högsta domstolen. Därutöver föreslås ändringar bl.a. när det
gäller användningen av telefax i rättegång, när det gäller minimiantalet
ledamöter i Högsta domstolen och Regeringsrätten, när det gäller
prövningstillstånd för överklagande angående enskilda anspråk och när
det gäller advokaters rätt att driva sin verksamhet i aktiebolagsform.

1 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 190

Innehållsförteckning

Prop. 1993/94:190

1 Förslag till riksdagsbeslut...................... 4

2 Lagtext ................................. 5

2.1 Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken ..... 5

2.2 Förslag till lag om ändring i äktenskapsbalken.....74

2.3 Förslag till lag om ändring i jordabalken ........75

2.4 Förslag till lag om ändring i brottsbalken........76

2.5 Förslag till lag om ändring i utsökningsbalken.....77

2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1955:227) om

inskrivning av rätt till luftfartyg..............79

2.7 Förslag till lag om ändring i miljöskyddslagen

(1969:387)........................... 80

2.8 Förslag till lag om ändring i ackordslagen

(1970:847)........................... 82

2.9 Förslag till lag om ändring i lagen (1971:289) om

allmänna förvaltningsdomstolar .............. 83

2.10 Förslag till lag om ändring i lagen (1974:371) om

rättegången i arbetstvister.................. 84

2.11 Förslag till lag om ändring i lagen (1976:839) om

Statens va-nämnd....................... 87

2.12 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen

(1980:100)........................... 89

2.13 Förslag till lag om ändring i lagen (1982:80) om

anställningsskydd....................... 90

2.14 Förslag till lag om ändring i vattenlagen

(1983:291)........................... 91

2.15 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:404) om

stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter........93

2.16 Förslag till lag om ändrad lydelse av lagen

(1984:649) om företagshypotek .............. 95

2.17 Förslag till lag om ändring i konkurslagen

(1987:672)........................... 96

2.18 Förslag till lag om ändring i sjölagen (1994:000) ... 97

3 Ärendet och dess beredning .................... 98

4 Nuvarande förfaranderegler..................... 99

5 Ett enhetligt system för överklagande.............. 101

6 Användningen av telefax i rättegång............... 106

7 Antalet justitieråd och regeringsråd............... 109

8 Prövningstillstånd för överklaganden som gäller enskilda

anspråk................................ 111

9 Advokatverksamhet i aktiebolag

10 Kostnader och ikraftträdande

114 Prop. 1993/94:190

117

11 Författningskommentar....................... 117

11.1 Förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken ... 117

11.2 Förslaget till lag om ändring i äktenskapsbalken ... 149

11.3 Förslaget till lag om ändring i jordabalken ...... 149

11.4 Förslaget till lag om ändring i brottsbalken...... 150

11.5 Förslaget till lag om ändring i utsökningsbalken ... 150

11.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1955:227) om

inskrivning av rätt till luftfartyg............. 150

11.7 Förslaget till lag om ändring i miljöskyddslagen

(1969:387).......................... 150

11.8 Förslaget till lag om ändring i ackordslagen

(1970:847).......................... 151

11.9 Förslaget till lag om ändring i lagen (1971:289) om

allmänna förvaltningsdomstolar ............. 151

11.10 Förslaget till lag om ändring i lagen (1974:371) om

rättegången i arbetstvister................. 151

11.11 Förslaget till lag om ändring i lagen (1976:839) om

statens va-nämnd...................... 152

11.12 Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen

(1980:100).......................... 153

11.13 Förslaget till lag om ändring i lagen (1982:80) om

anställningsskydd...................... 153

11.14 Förslaget till lag om ändring i vattenlagen

(1983:291).......................... 153

11.15 Förslaget till lag om ändring i lagen (1984:404) om

stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter....... 153

11.16 Förslaget till lag om ändring i lagen (1984:649) om

företagshypotek....................... 154

11.17 Förslaget till lag om ändring i konkurslagen

(1987:672).......................... 154

11.18 Förslaget till lag om ändring i sjölagen (1994:000) . 154

Bilaga 1 Domstolsutredningens lagförslag .............155

Bilaga 2 Justitiedepartementets lagförslag angående

49 kap. 12 a § rättegångsbalken..............223

Bilaga 3 Advokatsamfundets lagförslag ...............224

Bilaga 4 Förhållandet mellan nuvarande och föreslagna

paragrafbeteckningar i 49-56 kap. RB ..........225

Bilaga 5 Lagrådsremissens lagförslag ................228

Bilaga 6 Lagrådets yttrande ......................322

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 24 mars

1994 .................................. 338

1 Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

antar regeringens förslag till

1 lag om ändring i rättegångsbalken,

2 lag om ändring i äktenskapsbalken,

3 lag om ändring i jordabalken,

4 lag om ändring i brottsbalken,

5 lag om ändring i utsökningsbalken,

6 lag om ändring i lagen (1955:227) om inskrivning av rätt till
luftfartyg,

7 lag om ändring i miljöskyddslagen (1969:387),

8 lag om ändring i ackordslagen (1970:847),

9 lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltnings-
domstolar,

10 lag om ändring i lagen (1974:371) om rättegången i arbets-
tvister,

11 lag om ändring i lagen (1976:839) om statens va-nämnd,

12 lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),

13 lag om ändring i lagen (1982:80) om anställningsskydd,

14 lag om ändring i vattenlagen (1983:291),

15 lag om ändring i lagen (1984:404) om stämpelskatt vid in-
skrivningsmyndigheter,

16 lag om ändring i lagen (1984:649) om företagshypotek,

17 lag om ändring i konkurslagen (1987:672) och

18 lag om ändring i sjölagen (1994:000).

Prop. 1993/94:190

2 Lagtext

2.1 Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom föreskrivs i fråga om rättegångsbalken

dels att 32 kap. 7 §, 50 kap. 30 § och 51 kap. 31 § skall upphöra att
gälla,¹

dels att rubrikerna före 50 och 51 kap. skall ha följande lydelse,

dels att 3 kap. 4, 6 och 7 §§, 8 kap. 4 och 8 §§, 17 kap. 7, 12 och
13 §§, 30 kap. 5, 10 och 11 §§, 32 kap. 2 §, 33 kap. 3 §, 42 kap. 17
a §, 49 kap., 50 kap. 1-25, 27 och 29 §§, 51 kap. 1-23, 24, 25, 27, 29
och 30 §§, 52-57 kap., 58 kap. 11 § samt 59 kap. skall ha följande
lydelse.

Prop. 1993/94:190

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

3 kap.

Högsta domstolen utgöres av
tjugotvå justitieråd eller det högre
antal som av särskilda skäl finnes
erforderligt. Justitieråden skola
vara lagfarna. De få icke inneha
eller utöva annat ämbete.

§²

Högsta domstolen består av
tjugo justitieråd eller det högre
antal som behövs. Justitieråden
skall vara lagfarna. De får inte in-
neha eller utöva något annat
ämbete.

Regeringen förordnar ett av justitieråden att vara domstolens ord-
förande.

Högsta domstolen skall vara
delad i två eller flera avdelningar.
Avdelningarna äro lika behöriga
att upptaga mål, som Högsta
domstolen handlägger.

Högsta domstolens ordförande är
tillika ordförande på en avdelning.
Ordförande på annan avdelning är
det justitieråd som regeringen för-
ordnar.

Högsta domstolen skall vara
delad i två eller flera avdelningar.
Avdelningarna är lika behöriga att
ta upp mål som Högsta domstolen
handlägger.

Högsta domstolens ordförande är
även ordförande på en avdelning.
Ordförande på annan avdelning är
det justitieråd som regeringen för-
ordnar.

Justitieråden indelas till tjänst-
göring på avdelningarna för viss
tidsperiod enligt de grunder som
Högsta domstolen beslutar,
sjukdom eller därmed jämförlig

Justitieråden indelas till tjänst-
göring på avdelningarna för viss
tidsperiod enligt grunder som
Högsta domstolen beslutar.

När ett justitieråd på grund av

omständighet inte kan tjänstgöra i Högsta domstolen, får den som avgått
med ålderspension från sin tjänst som justitieråd förordnas att tillfälligt
tjänstgöra som ersättare. Vad som i lag eller annan författning
föreskrivs om justitieråd skall även tillämpas på ersättare.

‘Senaste lydelse av 32 kap. 7 § 1987:747.

■Senaste lydelse 1991:1819.

Prop. 1993/94:190

En avdelning av Högsta domstolen är domför med fem ledamöter.
Fler än sju ledamöter får inte sitta i rätten.

Om prövningen är av enkel beskaffenhet, är avdelningen domför med
tre ledamöter vid prövning av

1. frågor om förening av mål enligt 14 kap. 7 a §,

2. besvär över hovrätts avvis-
ningsbeslut som avses i 54 kap.
16 §,

3. frågor om avvisning av revi-
sionstalan enligt 55 kap. 6 och
7 §§ eller av besvärstalan enligt

2. överklagande av hovrätts av-
visningsbeslut som avses i 54 kap.
77 §,

3. frågor om avvisning av ett
överklagande hos Högsta domsto-
len,

56 kap. 6 och 7 §§,

4. frågor om häktning och reseförbud som avses i 55 kap. 8 § andra

stycket tredje meningen,

5. ansökningar om resning eller återställande av försutten tid eller

6. besvär över domvilla. 6. klagan över domvilla.

Har Högsta domstolen tidigare lämnat en ansökan om resning från
samma sökande beträffande samma avgörande utan bifall och anför
sökanden inget nytt som är av betydelse för prövningen av ansökningen,
är avdelningen domför med en ledamot, om ansökningen avslås eller

avvisas.

Frågor om prövningstillstånd får avgöras av en ledamot. Fler än tre
ledamöter får inte delta. Frågor om prövningstillstånd som har för-
klarats vilande enligt 54 kap. 11 § andra stycket avgörs dock av de
ledamöter som prövar målet.

Vid beslut om avskrivning av mål efter återkallelse och vid prövning
av frågor som avses i 55 kap. 8 § andra stycket första och andra me-
ningarna är avdelningen domför med en ledamot.

Då avdelning behandlar ansökan
om resning eller besvär över
domvilla i något av Högsta dom-
stolen avgjort mål, må ej ledamot,
som deltagit i det tidigare av-
görandet, tjänstgöra på avdel-
ningen, om domfört antal leda-
möter ändå är att tillgå inom dom-
stolen.

§⁴

När en avdelning behandlar
ansökan om resning eller klagan
över domvilla i ett mål som
avgjorts av Högsta domstolen, får
inte någon ledamot som deltagit i
det tidigare avgörandet tjänstgöra
på avdelningen, om tillräckligt an-
tal ledamöter ändå finns att tillgå
inom domstolen.

³Senaste lydelse 1989:352.

⁴Införd genom 1972:147.

8 kap.

4 §⁵

Prop. 1993/94:190

Vid utövande av sin verksamhet
skall advokat redbart och nitiskt
utföra honom anförtrodda uppdrag
och i allt iakttaga god advokatsed.
Om tystnadsplikt for advokat vid
allmän advokatbyrå föreskrivs i
9 kap. 9 § sekretesslagen

(1980:100). Annan advokat är
skyldig att, där god advokatsed så
fördrar, förtiga vad han erfar i sin
yrkesutövning.

Virksamhet som advokat får icke
bedrivas i bolag med annan än
advokat eller i aktiebolag, om ej
advokatsamfundets styrelse med-
giver undantag.

Det åligger advokat att hålla
penningmedel och andra till-
gångar, som tillhöra hans huvud-
män, skilda från vad honom till-
hör.

En advokat skall i sin verksam-
het redbart och nitiskt utföra de
uppdrag som arförtrotts honom
och iaktta god advokatsed. I fråga
om tystnadsplikt for advokat vid
allmän advokatbyrå finns be-
stämmelser i 9 kap. 9 § sekre-
tesslagen (1980:100). Annan advo-
kat är skyldig att förtiga vad han
får kännedom om i sin yrkesutöv-
ning när god advokatsed kräver
detta.

I advokatverksamhet som bedrivs
i bolagsform får endast advokat
vara delägare eller bolagsman,
om inte advokatsamfundets
styrelse medger undantag.

En advokat är skyldig att hålla
sina huvudmäns pengar och andra
tillgångar avskilda från det som
tillhör honom själv.

8 §⁶

Har inträde i advokatsamfundet
vägrats någon eller har någon
uteslutits därur, må han föra talan
mot beslutet. Då det organ inom
samfundet, som äger vidtaga åt-
gärd enligt 7 §, meddelat beslut i
fråga som där avses, må talan mot
beslutet föras av justitiekanslem.

Talan skall föras genom besvär
till Högsta domstolen.

Den som vägrats inträde i eller
uteslutits ur advokatsamfundet får
överklaga beslutet hos Högsta
domstolen. Justitiekanslem får hos
Högsta domstolen överklaga ett
beslut enligt 7 § av samfundets
styrelse eller något annat organ
inom samfundet.

17 kap.

7 §⁷

Dom skall avfattas skriftligen
och i skilda avdelningar angiva:

1. domstolen samt tid och ställe
för domens meddelande;

2. parterna samt deras ombud
eller biträden;

En dom skall avfattas skriftligen
och i skilda avdelningar ange

1. domstolen samt tid och ställe
för domens meddelande,

2. parterna samt deras ombud
eller biträden,

⁵Senaste lydelse 1980:101.

⁶Senaste lydelse 1963:149.

⁷Senaste lydelse 1976:567.

3. domslutet;

4. partemas yrkanden och in-
vändningar samt de omständig-
heter, varå de grundats; samt

5. domskälen med uppgift å vad
i målet är bevisat.

Högre rätts dom skall, i den mån
det finnes erforderligt, innehålla
redogörelse för lägre rätts dom.

Äger part fullfölja talan mot dom
eller söka återvinning, skall i
domen givas till känna, vad han
därvid har att iakttaga. Om un-
derrättelse, som tillika skall med-
delas i hovrätts dom, stadgas i 54
kap. 14 §.

3. domslutet,

4. parternas yrkanden och in-
vändningar samt de omständig-
heter som dessa grundats på och

5. domskälen med uppgift om
vad som är bevisat i målet.

En högre rätts dom skall i den
utsträckning det behövs innehålla
en redogörelse for lägre rätts
dom.

Om en part har rätt att överkla-
ga eller att ansöka om återvin-
ning, skall det i domen anges vad
han i sä fall skall iaktta.

Prop. 1993/94:190

12 §

\bd i 2 och 9 §§ är stadgat om
dom äge motsvarande tilllämpning
i fråga om slutligt beslut. A sådant
beslut skola ock bestämmelserna i
7 och 10 §§ tillämpas, om frå-
gans beskaffenhet fordrar det.
Meddelas slutligt beslut i samband
med dom, skall det upptagas i
domen.

Äger part fullfölja talan mot
slutligt beslut eller göra ansökan
om återupptagande, skall i beslutet
givas till känna, vad han därvid
har att iakttaga. Om underrättelse,
som tillika skall meddelas i
hovrätts beslut, stadgas i 54 kap.
14 §.

Det som sägs i 2 och 9 §§ om
dom skall tillämpas i fråga om
slutligt beslut. Beträffande ett
sådant beslut skall även 7 och
10 §§ tillämpas, om det behövs
med hänsyn till frågans beskaffen-
het. Meddelas slutligt beslut i
samband med dom, skall det tas in
i domen.

Om en part har rätt att överkla-
ga eller att ansöka om återupp-
tagande av målet, skall det i
beslutet anges vad han i sä fall
skall iaktta.

13 §

Beslut, som ej är slutligt, skall, i
den mån det erfordras, angiva de
skäl, varå beslutet grundas.

Har den som vill föra talan mot
beslut under rättegången att an-
mäla missnöje, skall det tillkän-
nagivas. Skall mot sådant beslut
talan föras särskilt, give rätten ock
det till känna. Den som vill föra
talan mot beslutet äge hos rätten

Ett beslut som inte är slutligt
skall i den utsträckning det behövs
ange de skäl som det grundas på.

Om den som vill överklaga ett
beslut under rättegången måste
anmäla missnöje, skall det anges i
beslutet. Får ett sådant beslut
överklagas särskilt, skall också det
anges. Rätten skall på begäran
lämna den som vill överklaga

erhålla underrättelse om vad han
eljest har att iakttaga.

Meddelas beslut, som ej är slut-
ligt, i samband med dom eller
slutligt beslut, skall det upptagas
däri. Skall mot beslutet föras
särskild talan, give rätten till
känna, vad den som vill fullfölja
talan har att iakttaga.

Om underrättelse, som tillika
skall meddelas i hovrätts beslut,
stadgas i 54 kap. 14 §.

upplysning om vad denne i övrigt Prop. 1993/94:190
skall iaktta.

Om ett beslut som inte är slutligt
meddelas i samband med dom
eller slutligt beslut, skall det tas in
i domen eller det slutliga beslutet.
Får beslutet överklagas särskilt,
skall rätten ange vad den som vill
överklaga skall iaktta.

30 kap.

Dom skall avfettas skriftligen
och i skilda avdelningar angiva:

1. domstolen samt tid och ställe
för domens meddelande;

2. parterna samt deras ombud
eller biträden och den tilltalades
försvarare;

3. domslutet;

4. parternas yrkanden och de
omständigheter, varå de grundats;
samt

5. domskälen med uppgift å vad
i målet är bevisat.

Högre rätts dom skall, i den mån
det finnes erforderligt, innehålla
redogörelse för lägre rätts dom.

Åger part fullfölja talan mot
dom, skall i domen givas till
känna, vad han därvid har att
iakttaga. Om underrättelse, som
tillika skall meddelas i hovrätts
dom, stadgas i 54 kap. 14 §.

Mid i 2 och 7 §§ är stadgat om
dom äge motsvarande tillämpning
i fråga om slutligt beslut. I den
mån ej annat föreskrivits, skola
ock bestämmelserna i 5 och 8 §§

§’

En dom skall avfettas skriftligen
och i skilda avdelningar ange

1. domstolen samt tid och ställe
för domens meddelande,

2. parterna samt deras ombud
eller biträden och den tilltalades
försvarare,

3. domslutet,

4. parternas yrkanden och de
omständigheter som dessa grun-
dats på och

5. domskälen med uppgift om
vad som är bevisat i målet.

En högre rätts dom skall i den
utsträckning det behövs innehålla
en redogörelse för lägre rätts
dom.

Om en part har rätt att överkla-
ga, skall det i domen anges vad
han i sä fall skall iaktta.

§’

Det som sägs i 2 och 7 §§ om
dom skall tillämpas i fråga om
slutligt beslut. När inte annat är
föreskrivet skall även 5 och 8 §§
tillämpas beträffande ett sådant be-

⁸Senaste lydelse 1969:101.

⁹Senaste lydelse 1982:1123.

tillämpas å sådant beslut, om
frågans beskaffenhet fordrar det.
Meddelas slutligt beslut i samband
med dom, skall det upptagas i do-

men.

slut, om det behövs med hänsyn
till frågans beskaffenhet. Med-
delas slutligt beslut i samband med
dom, skall det tas in i domen.

Prop. 1993/94:190

Om en part har rätt att överkla-
ga eller att ansöka om återupp-
tagande av målet, skall det i
beslutet anges vad han i sä fall
skall iaktta.

rätts beslut, stadgas i 54 kap.

14 §.

Beslut, som ej är slutligt, skall, i
den mån det erfordras, angiva de
skäl, varå beslutet grundas.

Har den som vill föra talan mot
beslut under rättegången att an-
mäla missnöje, skall det tillkänna-
givas. Skall mot sådant beslut
talan föras särskilt, give rätten ock
det till känna. Den som vill föra
talan mot beslutet äge hos rätten
erhålla underrättelse om vad han
eljest har att iakttaga.

Om underrättelse, som tillika
skall meddelas i hovrätts beslut,
stadgas i 54 kap. 14 §.

Ett beslut som inte är slutligt
skall i den utsträckning det behövs
ange de skäl som det grundas på.

Om ett beslut, som inte är slut-
ligt meddelas i samband med dom
eller slutligt beslut, skall det tas in
i domen eller det slutliga beslutet.
Får beslutet överklagas särskilt,
skall rätten ange vad den som vill
överklaga skall iaktta.

32 kap.

Skall en stämning eller ett över-
klagande delges genom en parts
försorg och har det, när rätten
skall handlägga målet, inte kom-
mit in något bevis till rätten om
att delgivning skett på föreskrivet

¹⁰Senaste lydelse 1970:429.

och på föreskrivet sätt, samt ej
heller motparten inställt sig eller
avgivit svaromål, genmäle eller
förklaring, vare partens talan för-
fallen. Underrättelse härom skall
intagas i rättens föreläggande om
delgivningen.

sätt och har inte heller motparten Prop. 1993/94:190
inställt sig eller yttrat sig över
saken, är partens talan förfellen.

En upplysning om detta skall tas

in i rättens medgivande till parten

att ombesörja delgivningen.

33 kap.

Inlaga eller annan handling
anses ha inkommit till rätten den
dag då handlingen eller avi om
betald postförsändelse, i vilken
handlingen är innesluten, anlänt
till rätten eller kommit behörig
tjänsteman till handa. Underrättas
rätten särskilt om att telegram till
rätten anlänt till telegrafanstalt,
anses telegrammet ha inkommit
redan när underrättelsen nått behö-
rig tjänsteman.

Kan det antagas att handlingen
eller avi om denna viss dag av-
lämnats i rättens kansli eller av-
skilts för rätten på postanstalt, an-
ses den ha inkommit den dagen,
om den kommit behörig tjänste-
man till handa närmast följande
arbetsdag.

Telegram eller annat meddelande
som ej är undertecknat skall be-
kräftas av avsändaren genom
undertecknad handling, om rätten
begär det.

En handling anses ha kommit in
till rätten den dag då handlingen
eller en avi om betald postför-
sändelse som innehåller hand-
lingen anlänt till rätten eller kom-
mit en behörig tjänsteman till han-
da. Underrättas rätten särskilt om
att ett meddelande till rätten anlänt
till ett telebefördringsföretag, an-
ses meddelandet ha kommit in re-
dan när underrättelsen nått en be-
hörig tjänsteman.

Kan det antas att handlingen
eller en avi om denna en viss dag
har lämnats i rättens kansli eller
avskilts för rätten på postanstalt,
anses den ha kommit in den dagen,
om den kommit en behörig
tjänsteman till handa närmast
följande arbetsdag.

Om det behövs får rätten begära
att ett telefax eller annat med-
delande som saknar avsändarens
underskrift i original bekräftas av
avsändaren genom en i original
undertecknad handling. Har rät-
ten begärt en sådan bekräftelse
men inte fått någon, får rätten
bortse från meddelandet.

42 kap.

17 a §¹²

I 56 kap. 15 - 17 §§ finns be- I 56 kap. 13 - 15 §§ finns be-
stämmelser om att tingsrätten får stämmelser om att tingsrätten får

"Senaste lydelse 1973:240.

¹²Införd genom 1989:352.

hänskjuta en fråga till prövning av hänskjuta en fråga till prövning av Prop. 1993/94:190
Högsta domstolen. Högsta domstolen.

49 kap.

Om fullföljd av talan mot under- Om rätten att överklaga tingsrätts
rätts dom och beslut domar och beslut

Talan mot underrätts dom skall
föras genom vad.

Har parterna skriftligen avtalat
att inte överklaga en dom som
meddelas med anledning av en
uppkommen tvist eller en framtida
tvist som kan härledas till ett visst
angivet rättsförhållande, gäller av-
talet, om saken är sådan att för-
likning därom är tilläten. Ett avtal
som ingåtts före tvistens uppkomst
gäller dock inte i mål som avses i
1 kap. 3 d § första stycket.

En utfästelse att inte överklaga
som har gjorts efter domen gäller,
om saken är sådan att förlikning
därom är tillåten.

§”

En tingsrätts dom får överklagas,
om inte annat är föreskrivet.

När en tingsrätt meddelar dom i
fall som avses i 17 kap. 5 §
andra stycket, skall rätten med
hänsyn till omständigheterna be-
stämma om domen skall få över-
klagas särskilt eller endast i sam-
band med att tingsrättens slutliga
avgörande överklagas.

Den, mot vilken en tredskodom givits, får inte överklaga domen. Be-
stämmelser om hans rätt till återvinning i anledning av sådan dom finns
i 44 kap. 9 §.

7a§¹⁴

När en tingsrätt meddelar dom i
fall som avses i 17 kap. 5 § andra
stycket, bestämmer rätten med
hänsyn till omständigheterna om
talan mot domen skall föras
särskilt eller endast i samband
med talan mot tingsrättens slutliga
avgörande. Talan förs genom vad.

2§

Har partema skriftligen avtalat
att inte överklaga en dom som
meddelas med anledning av en
uppkommen tvist eller en framtida
tvist som kan härledas till ett visst
angivet rättsförhållande, gäller av-
talet, om förlikning om saken är
tillåten. Ett avtal som ingåtts före
tvistens uppkomst gäller dock inte
i mål som avses i 1 kap. 3 d §
första stycket.

En utfästelse att inte överklaga
som har gjorts efter domen gäller,
om förlikning om saken är tillåten.

¹³Senaste lydelse 1989:656.

¹⁴Införd genom 1990:443.

2 §

Talan mot underrätts slutliga
beslut skall föras genom besvär.
Meddelas i samband med dom
beslut, varigenom saken till viss
del ej upptages till prövning, skall
dock talan mot beslutet föras
genom vad.

Äger part göra ansökan om åter-
upptagande av mål, som avgjorts
genom slutligt beslut, må han ej
fullfölja talan mot beslutet.

3 §”

Har en tingsrätt i beslut under
rättegången ogillat jäv mot domare
eller invändning om rättegångs-
hinder, skall den part som vill
föra talan mot beslutet anmäla
missnöje. Sådan anmälan skall
göras genast, om beslutet med-
delats vid ett sammanträde, och
annars inom en vecka från den
dag då parten fick del av beslutet.
Försummar parten detta, har han
inte längre rätt att föra talan mot
beslutet. Om en part anmäler
missnöje, bestämmer rätten med
hänsyn till omständigheterna, om
talan skall föras särskilt eller
endast i samband med talan mot
dom eller slutligt beslut. Särskild
talan skall föras genom besvär.

4 §¹⁶

Talan mot underrätts beslut
under rättegången skall föras sär-
skilt, om rätten

1. avvisat ombud, biträde eller
försvarare eller ogillat ett yrkande
härom;

2. ogillat tredje mans yrkande att
få som intervenient deltaga i
rättegången;

En tingsrätts slutliga beslut får
överklagas, om inte annat är
föreskrivet. Har en part rätt att
ansöka om återupptagande av ett
mål som avgjorts genom ett
slutligt beslut, får han dock inte
överklaga beslutet.

Andra beslut får överklagas en-
dast i samband med överklagande
av dom eller slutligt beslut, om
inte annat är föreskrivet.

Prop. 1993/94:190

4§

Har en tingsrätt i beslut under
rättegången ogillat jäv mot domare
eller invändning om rättegångs-
hinder eller beslutat angående
frågor som avses i 1 kap. 3 d §,
skall den part som vill överklaga
beslutet först anmäla missnöje. Så-
dan anmälan skall göras genast,
om beslutet meddelats vid ett sam-
manträde, och annars inom en
vecka från den dag då parten fick
del av beslutet. Försummar parten
detta, har han inte längre rätt att
överklaga beslutet. Om en part an-
mäler missnöje, skall rätten med
hänsyn till omständigheterna be-
stämma om beslutet skall få över-
klagas särskilt eller endast i sam-
band med att dom eller slutligt
beslut överklagas.

5§

En tingsrätts beslut får över-
klagas särskilt, om tingsrätten i
beslutet

1. avvisat ett ombud, ett biträde
eller en försvarare eller ogillat ett
yrkande om detta,

2. ogillat ett yrkande av tredje
man att få delta i rättegången som
intervenient eller målsägande eller

¹⁵Senaste lydelse 1987:747.

¹⁶Senaste lydelse 1993:1408.

3. förelagt en part eller någon
annan att förete skriftligt bevis
eller att tillhandahålla föremål för
syn eller besiktning eller vid pröv-
ning enligt 3 kap. 3 § andra
stycket 4 eller 5 tryckfrihets-
förordningen eller 2 kap. 3 §
andra stycket 4 eller 5 yttrande-
frihetsgrundlagen funnit det vara
av synnerlig vikt att en uppgift
som avses där lämnas vid vitt-
nesförhör eller förhör med en part
under sanningsförsäkran;

4. utlåtit sig angående ådömande
av förelagt vite eller häkte eller
om ansvar för förseelse i rätte-
gången eller angående skyldighet
for någon, som ej är part eller
intervenient, att gottgöra i rätte-
gången vållad kostnad;

5. utlåtit sig angående ersättning
eller förskott av allmänna medel
till målsägande eller angående er-
sättning eller förskott till biträde,
försvarare, vittne, sakkunnig eller
annan, som ej är part eller
intervenient;

6. utlåtit sig i tvistemål angående
kvarstad eller annan åtgärd enligt
15 kap. eller i brottmål angående
häktning, restriktioner enligt
24 kap. 5 a §, åtgärd som avses i
25-28 kap. eller omhändertagande
enligt 28 kap. brottsbalken;

7. avslagit begäran om biträde
eller försvarare eller till sådant
uppdrag förordnat annan än part
föreslagit;

8. utlåtit sig i annat fall än som
avses i 5 eller 7 i fråga som gäller
allmän rättshjälp-, eller

9. avslagit begäran om rättshjälp
åt misstänkt i brottmål eller om
ersättning eller förskott till part,
som åtnjuter sådan förmån.

prövat en fråga enligt 13 kap. 7 §
om övertagande av ett käromål,

3. förelagt en part eller någon
annan att lägga fram skriftligt be-
vis eller att tillhandahålla föremål
för syn eller besiktning eller vid
prövning enligt 3 kap. 3 § andra
stycket 4 eller 5 tryckfrihets-
förordningen eller 2 kap. 3 §
andra stycket 4 eller 5 yttrande-
frihetsgnmdlagen funnit det vara
av synnerlig vikt att en uppgift
som avses där lämnas vid vitt-
nesförhör eller förhör med en part
under sanningsförsäkran,

4. prövat en fråga om utdöman-
de av förelagt vite eller häkte eller
om ansvar för förseelse i rätte-
gången eller om skyldighet för
någon att ersätta rättegångs-
kostnad,

5. prövat en fråga om ersättning
eller förskott av allmänna medel
till målsägande eller om ersättning
eller förskott till biträde, försva-
rare, vittne, sakkunnig eller någon
annan,

6. prövat en fråga i tvistemål om
kvarstad eller annan åtgärd enligt
15 kap. eller i brottmål om häkt-
ning, restriktioner enligt 24 kap.
5 a §, en åtgärd som avses i 25-28
kap. eller omhändertagande enligt
28 kap. brottsbalken,

7. avslagit en begäran om biträ-
de eller försvarare eller till ett
sådant uppdrag utsett någon annan
än parten föreslagit,

8. prövat en fråga som gäller
rättshjälp i annat fall än som avses
i 5 eller 7,

9. avslagit en begäran om rätts-
hjälp åt misstänkt i brottmål eller
om ersättning eller förskott till en
part som beviljats sådan förmån
eller

Prop. 1993/94:190

10. prövat en fråga enligt Prop. 1993/94:190

33 kap. brottsbalken om avräkning

av tiden för vissa frihetsbe-
rövanden.

Särskild talan skall föras genom
besvär. Är fråga om beslut, som
avses i 1, 2, 3, 7, 8 eller 9, åligge
den som vill föra talan att, om
beslutet meddelats vid samman-
träde för förhandling, genast och
eljest inom en vecka frän den dag,
då han erhöll del därav, anmäla
missnöje; försummas det, äge han
ej vidare rätt till talan. Rätten
pröve genast, om anmälan rätte-
ligen gjorts.

I fråga om missnöjesanmälan av
myndigheter, som enligt lag eller
förordnande med stöd av lag är
behöriga att överklaga beslut som
avses i andra stycket, gäller föl-
jande. Har beslutet meddelats vid
sammanträde för förhandling vid
vilken myndigheten inte har varit
företrädd, skall missnöje anmälas
senast en vecka från dagen för
beslutet.

5 §

Har underrätt i samband med
dom eller slutligt beslut meddelat
beslut i fråga, som avses i 4 §,
och rör frågan ombud, biträde,
försvarare, vittne, sakkunnig eller
annan, som ej är part eller inter-
venient, skall mot beslutet föras
särskild talan genom besvär. Xbd
nu sagts gälle ock, om underrätt i
samband med dom eller slutligt
beslut meddelat beslut om skyl-
dighet för åklagare att ersätta
rättegångskostnad.

Dä eljest i samband med dom
eller slutligt beslut meddelats
beslut i fråga, som avses i 4 §,
eller beslut om skyldighet för part
eller intervenient eller statsverket
att ersätta rättegångskostnad, skall

6§

Den som vill överklaga ett så-
dant beslut som avses i 5 § 1, 2,
3, 7, 8 eller 9 skall först anmäla
missnöje, om beslutet har med-
delats under rättegången. Anmälan
skall göras genast, om beslutet
meddelats vid ett sammanträde,
och annars inom en vecka från
den dag då han fick del av
beslutet. Den som försummar detta
har inte längre rätt att överklaga
beslutet.

Myndigheter som enligt lag eller
föreskrifter som beslutats med stöd
av lag är behöriga att överklaga
beslut som avses i första stycket
skall anmäla missnöje senast en
vecka frän dagen för beslutet, om
detta har meddelats vid ett sam-

talan mot beslutet föras i samma
ordning som talan mot domen
eller det slutliga beslutet.

manträde där myndigheten inte Prop. 1993/94:190
har varit företrädd.

6§

Menar part, att genom underrätts
beslut målet onödigt uppehälles,
äge han mot beslutet föra särskild
talan genom besvär.

7§

Anser en part att ett beslut av
tingsrätten medför att målet
försenas i onödan, får han
överklaga beslutet särskilt.

7§'⁷

Har tingsrätten förklarat en do-
mare jävig eller bifallit en begäran
om rättshjälp åt misstänkt i brott-
mål eller förordnat målsägande-
biträde, får tingsrättens beslut inte
överklagas.

s§

Om tingsrätten förklarat en do-
mare jävig eller bifallit en begäran
om rättshjälp åt misstänkt i brott-
mål eller utsett målsägandebiträde,
får tingsrättens beslut inte över-
klagas.

s§

Är i detta kapitel eller eljest i

9§

lag ej annat stadgat, må mot un-
derrätts beslut talan föras allenast
i samband med talan mot dom
eller slutligt beslut.

Till bemötande av motpartens
ändringsyrkande må part, ehuru
han ej fullföljt talan mot dom eller
slutligt beslut, påkalla prövning av
beslut, mot vilket särskild talan ej
må föras.

Skall ej särskild talan föras mot
beslut, varigenom rätten förelagt
vite eller annan påföljd, äge den,
som är missnöjd med beslutet, i
samband med särskild talan mot
beslut, varigenom föreläggandet
tillämpats, påkalla prövning av
dess giltighet.

För att bemöta klagandens änd-
ringsyrkande får motparten begära
att ett beslut som inte får över-
klagas särskilt ändå skall prövas.

Om ett beslut enligt vilket rätten
förelagt vite eller annan påföljd
inte får överklagas särskilt, kan
den som är missnöjd med beslutet,
begära att föreläggandets giltighet
prövas i samband med att han
överklagar ett beslut i vilket
föreläggandet har tillämpats.

S>§”

Tingsrätts beslut, varigenom
missnöjesanmälan eller ansökan
om återvinning eller återupptagan-
de eller vade- eller besvärstalan
avvisats, får överklagas genom be-

70 §

En tingsrätts beslut genom vilket
en missnöjesanmälan, en ansökan
om återvinning eller återupptagan-
de eller ett överklagande har av-
visats får överklagas. Frågan om

¹⁷Senaste lydelse 1988:610.
”Senaste lydelse 1989:656.

svär. I annat fall får inte frågan,
huruvida sådan anmälan eller
ansökan gjorts eller talan annars
fullföljts på föreskrivet sätt eller
inom rätt tid, prövas av hovrätten.

en sådan anmälan eller ansökan Prop. 1993/94:190
gjorts eller ett överklagande skett
inom rätt tid får annars inte prö-
vas av hovrätten.

10 §

\bd underrätt föreskrivit om
sättet för fullföljd av talan skall
lända till efterrättelse.

11 §

Har part, som enligt 3 § anmält
missnöje med underrätts beslut
under rättegången, hänvisats att
föra särskild talan mot beslutet,
skall målet vila i avbidan på
utgången av partens klagan.
Finner rätten förberedelsen i målet
böra fortsättas, må dock rätten
förordna därom.

Anmäles missnöje enligt 4 §, äge
rätten, om särskilda skäl föranleda
därtill, förordna, att målet skall
vila i avbidan på utgången av den
missnöjdes klagan.

Ej må i annat fall än nu sagts
klagan över underrätts beslut
under rättegången föranleda uppe-
håll med målets behandling.

Har en part som enligt 4 § an-
mält missnöje med tingsrättens
beslut under rättegången hänvisats
att överklaga beslutet särskilt,
skall målet vila till dess att
överklagandet prövats. Rätten får
dock bestämma att förberedelsen i
målet skall fortsätta.

Anmäler någon missnöje enligt
6 §, får rätten förklara målet vi-
lande till dess att överklagandet
prövats, om det finns särskilda
skäl.

I andra fall än som har sagts nu
får ett överklagande av en tings-
rätts beslut under rättegången inte
leda till att målets behandling
skjuts upp.

12 §”

I tvistemål där förlikning om saken är tillåten krävs prövningstillstånd
för att hovrätten skall pröva tingsrättens dom eller beslut i mål som
handlagts av en lagfaren domare enligt 1 kap. 3 d § första stycket och i
annat mål där det värde som sägs i 1 kap. 3 d § tredje stycket
uppenbart inte överstiger basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring.

Prövningstillstånd behövs inte om överklagandet avser

1. ett avgörande i mål som skall handläggas av tingsrätt i särskild
sammansättning,

2. ett beslut som rör någon annan än en part eller en intervenient,

3. ett beslut genom vilket tingsrätten ogillat jäv mot en domare, eller

4. ett beslut genom vilket en missnöjesanmälan eller en ansökan om
återvinning eller ett överklagande avvisats.

”Senaste lydelse 1993:514.

2 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 190

I fråga om meddelade pröv-
ningstillstånd skall
tredje stycket och
tillämpliga delar.

54 kap. 11 §

13 § gälla i

I fråga om meddelade pröv- Prop. 1993/94:190
ningstillstånd skall 54 kap. 11 §
tredje stycket tillämpas.

12 a §²⁰

I brottmål krävs
tingsrätts dom genom vilken den tilltalade inte dömts till annan påföljd
än böter eller frikänts från ansvar för brott för vilket det inte är
föreskrivet svårare straff än fängelse i sex månader.

Om tingsrätten i sin dom även
prövat enskilt anspråk mot
tilltalade, gäller i den delen
stämmelsema i 12 §.

H §

prövningstillstånd för att hovrätten skall pröva en

den
be-

om
Riks-

Om tingsrätten i en dom i brott-
mål även prövat enskilt anspråk
mot den tilltalade, gäller i den de-
len bestämmelserna i 12 §. Krävs
inte prövningstillstånd enligt första
stycket, eller meddelas sådant
prövningstillstånd, och avser över-
klagandet frågan om den tilltalade
skall dömas för den åtalade gär-
ningen, behövs inte prövnings-
tillstånd för ett överklagande an-
gående enskilt anspråk med anled-
ning av gärningen.

Första stycket gäller inte om
domen överklagas av Riks-
åklagaren, Justitiekanslem eller
någon av Riksdagens ombudsmän.

I fråga om meddelade pröv-
ningstillstånd skall 54 kap. 11 §
tredje stycket tillämpas.

Första stycket gäller inte
domen överklagas av
åklagaren, Justitiekanslem eller
Justitieombudsman.

Krav på prövningstillstånd enligt första eller andra stycket omfattar
även beslut som får överklagas endast i samband med överklagande av
dom.

I fråga om meddelade pröv-
ningstillstånd skall 54 kap. 11 §
tredje stycket och 13 § gälla.

13 §²¹

Prövningstillstånd får meddelas
endast om

1. det är av vikt för ledning av
rättstillämpningen att talan prövas
av högre rätt,

2. anledning förekommer till
ändring i det slut vartill tingsrätten
kommit eller

3. det annars föreligger synner-
liga skäl att pröva talan.

14 §

Prövningstillstånd får meddelas
endast om

1. det är av vikt för ledning av
rättstillämpningen att överklagan-
det prövas av högre rätt,

2. anledning förekommer till
ändring i det slut tingsrätten kom-
mit till eller

3. det annars finns synnerliga
skäl att pröva överklagandet.

²⁰InfÖrd genom 1993:514.

²¹Införd genom 1987:747.

14 §“

Talan mot tingsrättens beslut an-
gående frågor som avses i 1 kap.
3 d § förs i samma ordning som
talan mot beslut varigenom rätten
ogillat en invändning om rätte-
gängshinder.

Prop. 1993/94:190

15 §^M

Kan talan mot tingsrättens dom
eller beslut prövas av hovrätten
endast om denna meddelat pröv-
ningstillstånd, skall tingsrätten i
samband med underrättelse om
vad som gäller i fråga om fullföljd
av talan upplysa parterna om
detta och därvid också ange in-
nehållet i 13 §.

Krävs prövningstillstånd i hov-
rätten, skall tingsrättens dom eller
beslut innehålla uppgift om detta
och om innehållet i 14 §.

50 kap.

Om vad i tvistemål

Om överklagande av domar i
tvistemål

Vill någon part vädja mot tings-
rättens dom i ett tvistemål, skall
han ge in en vadeinlaga till tings-
rätten. Inlagan skall ha kommit in
till rätten inom tre veckor från den
dag då domen meddelades.

2 §²³

Har ena parten enligt 1 § vädjat
mot tingsrättens dom, får också
motparten, även om han inte iakt-
tagit vad som sägs i den paragra-
fen, föra talan mot domen. Han
skall dock inom en vecka från den
dag, då vadetiden gick ut, ge in

§^:

i²⁴

En part som vill överklaga tings-
rättens dom i ett tvistemål skall
göra detta skriftligen. Skrivelsen
skall ges in till tingsrätten. Den
skall ha kommit in till rätten inom
tre veckor från den dag då domen
meddelades.

Om ena parten överklagat tings-
rättens dom, har motparten rätt att
överklaga domen inom en vecka
från den dag då den i 1 § angivna
tiden gick ut. Ett överklagande
som gjorts under sådan tid för-
faller, om det första överklagandet

"Senaste lydelse 1989:656.

²³Inford genom 1987:747.

²⁴Senaste lydelse 1987:747.

²⁵Senaste lydelse 1987:747.

sin vadeinlaga till tingsrätten. återkallas eller av annat skäl Prop. 1993/94:190
Om den första vadetalan återkal- förfaller.

las eller av annat skäl förfaller, är

också den senare vadetalan förfal-
len.

Finnes vadetalan ej vara fullföljd
inom rätt tid, skall den av under-
rätten avvisas. Har vadeinlaga in-
kommit till hovrätten före vadeti-
dens utgång, skall den omständig-
heten att inlagan inkommit till
underrätten först därefter ej för-
anleda att den avvisas.

I vadeinlagan skall vadekäran-
den uppgiva:

1. den dom, mot vilken talan
föres\

2. grunderna för vadetalan med
angivande, i vilket avseende
underrättens domskäl enligt käran-
dens mening äro oriktiga; samt

3. i vilken del domen överklagas
och den ändring i domen, som
käranden yrkar.

Om prövningstillstånd behövs,
skall käranden i vadeinlagan ange
de omständigheter som han åbe-
ropar till stöd för att sådant till-
stånd skall meddelas.

Käranden skall i vadeinlagan
uppgiva de bevis han vill åberopa
och vad han vill styrka med varje
särskilt bevis. Skriftligt bevis, som
ej tidigare förebragts, skall i hu-
vudskrift eller styrkt avskrift fogas
vid vadeinlagan. Vill käranden att
förnyat förhör med vittne eller
sakkunnig eller part skall äga rum
eller förnyad syn å stället skall
hållas, skall han angiva det i
vadeinlagan jämte skälen därtill. I

²⁶Senaste lydelse 1990:443.
²⁷Senaste lydelse 1987:747.

§²⁶

Ett överklagande som kommit in
för sent skall avvisas av tings-
rätten. överklagandet skall dock
inte avvisas om det har kommit in
till hovrätten inom klagotiden.

i²⁷

överklagandet skall innehålla
uppgifter om

1. den dom som överklagas,

2. i vilken del domen överklagas
och den ändring i domen som
yrkas,

3. grunderna för överklagandet
och i vilket avseende tingsrättens
domskäl enligt klagandens mening
är oriktiga,

4. de omständigheter som åbe-
ropas till stöd för att prövnings-
tillstånd skall meddelas, när så-
dant tillstånd krävs, och

5. de bevis som åberopas och
vad som skall styrkas med vaije
bevis.

Har en omständighet eller ett
bevis som åberopas i hovrätten
inte lagts fram tidigare, skall kla-
ganden i mål där förlikning om
saken är tilläten förklara anled-
ningen till det. Skriftliga bevis
som inte lagts fram tidigare skall
ges in samtidigt med överkla-
gandet. Vill klaganden att det

vadeinlagan skall käranden ock
angiva, om han vill, att motparten
skall infinna sig personligen vid
huvudförhandling i hovrätten.

Mideinlagan skall vara egenhän-
digt undertecknad av käranden
eller hans ombud.

skall hållas ett förnyat förhör med Prop. 1993/94:190
ett vittne, en sakkunnig eller en
part eller förnyad syn på stället,
skall han ange det och skälen till
detta. Han skall också ange om
han vill att motparten skall infinna
sig personligen vid huvud-
förhandling i hovrätten.

Avvisas ej vadetalan, skall un-
derrätten efter utgången av den i
2 § angivna tiden utan dröjsmål
till hovrätten insända vadeinlagan
med därvid fogade handlingar
samt akten.

Framställes i vadeinlagan yrkan-
de, som påkallar omedelbar pröv-
ning, såsom begäran om kvarstad
eller om hävande av sådan åtgärd
eller av förordnande, att dom må
verkställas utan hinder av att den
icke äger laga kraft, skall insän-
dandet ske genast; till dess den i
2 § angivna tiden utgått, skall
dock avskrift av vadeinlagan vara
att tillgå vid underrätten.

Om inte överklagandet avvisas
enligt 3 §, skall tingsrätten efter
utgången av den i 2 § angivna
tiden sända över detta och övriga
handlingar i målet till hovrätten.

Handlingarna skall översändas
genast, om klaganden framställt
ett yrkande som fordrar omedelbar
prövning, såsom ett yrkande om
kvarstad eller ett yrkande om upp-
hävande av ett beslut om sådan
åtgärd eller av ett beslut om att
dom får verkställas även om den
inte har laga kraft. Till dess att
den i 2 § angivna tiden har gått
ut, skall dock en kopia av över-
klagandet finnas tillgänglig vid
tingsrätten.

6§

Föreligger mot vadetalans upp-
tagande annat hinder än i 3 §
sägs, må talan av hovrätten ome-
delbart avvisas.

Uppfyller vadeinlagan ej före-
skrifterna i 4 § eller är den eljest
ofullständig, skall hovrätten före-
lägga vadekäranden att avhjälpa
bristen.

Följer vadekäranden inte ett
föreläggande enligt första stycket,

Om det finns något annat hinder
mot att ta upp ett överklagande till
prövning än att detta kommit in
för sent, får hovrätten omedelbart
avvisa överklagandet.

Uppfyller överklagandet inte fö-
reskrifterna i 4 § eller är det på
annat sätt ofullständigt, skall hov-
rätten förelägga klaganden att av-
hjälpa bristen.

Följer klaganden inte föreläg-
gandet skall överklagandet av-

²⁸Senaste lydelse 1981:828.

²⁹Senaste lydelse 1984:131.

skall vadetalan avvisas, om vade-
inlagan är så ofullständig att den
inte utan väsentlig olägenhet kan
läggas till grund för en rättegång i
hovrätten.

visas, om det är sä ofullständigt Prop. 1993/94:190
att det inte utan väsentlig olä-
genhet kan läggas till grund för en
rättegång i hovrätten.

För målets beredande skall vade-
inlagan med därvid fogade hand-
lingar delgivas vadesvaranden och
föreläggande meddelas honom att
inkomma med skriftligt genmäle.

Om det är uppenbart att vadeta-
lan är ogrundad, får hovrätten
dock genast meddela dom i målet
utan att någon åtgärd enligt första
stycket vidtas.

Har underrätten avslagit yrkande
om kvarstad eller annan åtgärd
enligt 15 kap. eller förordnat om
hävande av sådan åtgärd, äge
hovrätten omedelbart bevilja
åtgärden att gälla, ti/Z dess annor-
lunda förordnas. Har underrätten
beviljat åtgärd, som nu sagts, eller
förordnat, att dom må verkställas
utan hinder av att den icke äger
laga kraft, äge ock hovrätten
omedelbart förordna, att vidare
åtgärd för verkställighet ej må äga
rum.

Genmälet skall, om ej vadekä-
randens yrkande medgives,
innehålla yttrande rörande de av
honom anförda grunderna för
vadetalan och angivande av de
omständigheter vadesvaranden vill
anföra.

Svaranden skall i genmälet upp-
giva de bevis han vill åberopa och
vad han vill styrka med varje
särskilt bevis. Skriftligt bevis, som
ej tidigare förebragts, skall i hu-

§³⁰

Om inte annat följer av andra
stycket skall överklagandet delges
motparten med föreläggande att
svara skriftligen inom en viss tid.

Om det är uppenbart att överkla-
gandet är ogrundat, får hovrätten
genast meddela dom i målet.

Har tingsrätten avslagit ett yr-
kande om kvarstad eller någon
annan åtgärd enligt 15 kap. eller
upphävt ett beslut om en sådan åt-
gärd, får hovrätten omedelbart
bevilja åtgärden att gälla tills
vidare. Har tingsrätten beviljat en
sådan åtgärd eller förklarat att
domen får verkställas även om
den inte har laga kraft, får
hovrätten omedelbart besluta att
tingsrättens beslut tills vidare inte
får verkställas.

Om inte klagandens yrkande
medges, skall motparten i sin
svarsskrivelse yttra sig över de
grunder för överklagandet som
klaganden arfört och ange de om-
ständigheter han själv vill anföra.

Skrivelsen skall innehålla uppgift
om de bevis parten åberopar och
om vad som skall styrkas med
varje bevis. Om en omständighet
eller ett bevis som åberopas i hov-

³⁰Senaste lydelse 1984:131.

^3,Senaste lydelse 1963:149.

vudskrift eller styrkt avskrift fogas
vid genmälet. Vill svaranden, att
förnyat förhör med vittne eller
sakkunnig eller part under san-
ningsförsäkran skall äga rum eller
förnyad syn å stället skall hållas,
skall han angiva det i genmälet
jämte skälen därtill. I genmälet
skall svaranden ock angiva, om
han vill, att motparten skall in-
finna sig personligen vid huvud-
förhandling i hovrätten.

Genmälet skall vara egenhändigt
undertecknat av svaranden eller
hans ombud.

Genmälet skall med därvid foga-
de handlingar delgivas vadekäran-
den.

Finnes för målets beredande
ytterligare skriftväxling erforder-
lig, äge hovrätten förordna därom.
Hovrätten äge tillika meddela när-
mare bestämmelser om skrift-
växlingen och därvid även före-
skriva, i vilket avseende part skall
yttra sig. Part må föreläggas att
inkomma med mer än en skrift,
endast om särskilda skäl äro

rätten inte lagts fram tidigare,
skall parten i mål där förlikning
om saken är tilläten förklara an-
ledningen till det. Skriftliga bevis
som inte lagts fram tidigare skall
ges in samtidigt med svars-
skrivelsen. Vill parten att det skall
hållas ett förnyat förhör med ett
vittne, en sakkunnig eller en part
eller förnyad syn på stället, skall
han ange det och skälen till detta.
Han skall också ange om han vill
att klaganden skall infinna sig per-
sonligen vid huvudförhandling i
hovrätten.

Prop. 1993/94:190

§³²

Hovrätten skall sända över
svarsskrivelsen till klaganden.

Om det behövs, får hovrätten be-
sluta om ytterligare skriftväxling
under förberedelsen. Hovrätten får
också meddela närmare bestäm-
melser om skriftväxlingen och
därvid bestämma i vilket avseende
parten skall yttra sig. En part får
föreläggas att ge in mer än en
skrivelse endast om det finns sär-
skilda skäl.

därtill.

Under förberedelsen får sammanträde hållas, om det behövs för en
ändamålsenlig handläggning av målet.

Vad som sagts om sammanträde per telefon i 42 kap. 10 § skall gälla
även vid sammanträde enligt denna paragraf.

10 a §³³

Behövs prövningstillstånd, be-
slutar hovrätten sedan skriftväx-
lingen avslutats, om sådant till-
stånd skall meddelas. När det
finns skäl för det, får frågan upp-
tas utan att skriftväxling skett.

H §

Behövs prövningstillstånd, skall
hovrätten sedan skriftväxlingen
avslutats besluta om sådant till-
stånd skall meddelas. När det
finns skäl för det, får frågan tas
upp utan att skriftväxling har
skett.

³²Senaste lydelse 1989:656.

³³Införd genom 1987:747.

11 §

Finner hovrätten erforderligt, att
yttrande inhämtas av sakkunnig,
skriftligt bevis företes, föremål
tillhandahålles för syn eller besikt-
ning, bevis upptages utom
huvudförhandlingen eller annan
förberedande åtgärd vidtages, skall
beslut därom utan dröjsmål med-
delas.

Vill part, att åtgärd, som nu
sagts, vidtages, skall han, så snart
ske kan, göra framställning därom
hos hovrätten.

12 § Prop

Om hovrätten anser att det
behövs, skall hovrätten besluta att
yttrande av sakkunnig inhämtas,
skriftligt bevis läggs fram, föremål
tillhandahålls för syn eller be-
siktning, bevis tas upp utom hu-
vudförhandlingen eller någon
annan förberedande åtgärd företas.

Om en part vill att en åtgärd
enligt första stycket skall företas,
skall han så snart som möjligt
begära det hos hovrätten.

/ fråga om hovrättens skyl-
digheter under förberedelsen skall
42 kap. 8 § andra stycket tilläm-
pas.

1993/94:190

12 §³⁴

I fråga om hovrättens skyldighe-
ter under förberedelsen skall
42 kap. 8 § andra stycket tilläm-
pas.

13 §

Hovrätten får avgöra målet utan
huvudförhandling,

1. om klagandens ändringsyrkan-
de har medgetts,

2. om det är uppenbart att
överklagandet är ogrundat,

3. om båda parter har begärt att
målet skall avgöras utan huvud-
förhandling eller förklarat att de
inte har något att invända mot det
eller

4. om värdet av det som överkla-
gandet gäller uppenbart inte upp-
går till det basbelopp enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring
som gällde vid tidpunkten för
tingsrättens dom och inte båda
parter har begärt huvudförhand-
ling.

Vid beräkningen av värdet enligt
första stycket 4 bortses från rätte-

³⁴Senaste lydelse 1989:656.

gångskostnader och sådan ränta Prop. 1993/94:190
som avser tid efter det att talan
väckts.

Ett mål för alltid avgöras utan
huvudförhandling, om det är
uppenbart att sådan förhandling är
obehövlig.

För prövning som inte avser
själva saken behöver huvudför-
handling inte hållas.

13 §

Så snart målets beredande avslu-
tats, bestämme hovrätten tid för
huvudförhandlingen. För behand-
ling av rättegångsfråga eller del
av saken, som må avgöras sär-
skilt, må huvudförhandling utsät-
tas, ehuru målet i övrigt ej är be-
rett till huvudförhandling.

14 §

Till huvudförhandlingen skola
parterna kallas.

Midekäranden skall föreläggas
att komma tillstädes vid påföljd att
hans vadetalan eljest förfaller.
Skall han infinna sig personligen,
förelägge hovrätten tillika vite.
\bdesvaranden skall, om han är
skyldig att infinna sig personligen
eller hans närvaro eljest finnes
vara av betydelse för målets hand-
läggning eller utredning, föreläg-
gas vite; förelägges ej vite, skall
svaranden erinras om att målet må
avgöras utan hinder av hans ute-
varo.

74 §

Innan ett mål avgörs utan huvud-
förhandling, skall parterna, om
det inte är uppenbart att de redan
har slutfört sin talan, beredas till-
fälle att göra det.

75 §

Om inte målet enligt 13 § avgörs
utan huvudförhandling, skall
hovrätten bestämma tid för sådan
förhandling. Tiden skall om möj-
ligt bestämmas efter samråd med
parterna. För behandling av en
rättegångsfråga eller sådan del av
saken som får avgöras särskilt får
huvudförhandling sättas ut även
om målet i övrigt inte är fördigt
för huvudförhandling.

16 §

Till huvudförhandlingen skall
parterna kallas.

Klaganden skall föreläggas att
inställa sig vid påföljd att överkla-
gandet annars förfaller. Skall han
infinna sig personligen, skall hov-
rätten också förelägga honom vite.
Om det är av betydelse för målets
handläggning eller utredning att
motparten inställer sig eller om
denne är skyldig att infinna sig
personligen, skall han föreläggas
vite. Föreläggs motparten inte
vite, skall han upplysas om att
målet kan komma att avgöras även
om han uteblir.

Hovrätten bestämme tillika, om
vittne eller sakkunnig skall kallas
till huvudförhandlingen. Parterna
skola underrättas om beslutet. Om
kallande av vittne eller sakkunnig
gälle vad i 36 och 40 kap. är
stadgat.

15 §»

I övrigt skall vad som sägs i 1
kap. 9 § samt 43 kap. 1 - 6 §§,
8 § andra - fjärde styckena och 10
- 14 §§ tillämpas i fråga om hu-
vudförhandling i hovrätten. Reg-
lerna i 74 § i detta kapitel skall
dock tillämpas i fråga om kallelser
till uppskjuten huvudförhandling
och föreläggande för parterna.

76 §

Vid huvudförhandlingen skall
underrättens dom, i den mån det
erfordras, uppläsas samt vade-
käranden uppgiva, i vilken del do-
men överklagas och vilket yrkande
han framställer, \tidesvaranden
skall angiva, huruvida han medgi-
ver eller bestrider yrkandet.

Därefter skola, om ej hovrätten
finner annan ordning lämpligare,
först vadekäranden och sedan
vadesvaranden utveckla sin talan.
Part skall yttra sig över vad
motparten anfört. Äger förhand-
ling rum, ehuru svaranden icke är
tillstädes, skall genom hovrättens
försorg, i den mån det erfordras,
ur handlingarna framläggas vad
han anfört.

Xbd tillstädeskommen part anfört
under skriftväxlingen eller eljest
vid målets beredande må ej upp-
läsas i annat fall, än då hans ut-
saga vid förhandlingen avviker
frän den tidigare utsagan eller han

Hovrätten skall också bestämma
vilka vittnen och sakkunniga som
skall kallas till huvudförhandling-
en. Parterna skall underrättas om
beslutet.

Prop. 1993/94:190

77 §

I övrigt skall det som sägs i
1 kap. 9 § samt 43 kap. 1 - 6 §§,
8 § andra - fjärde styckena och 10
- 14 §§ tillämpas i fråga om hu-
vudförhandling i hovrätten. Reg-
lerna i 16 § i detta kapitel skall
dock tillämpas i fråga om kallelser
till uppskjuten huvudförhandling
och föreläggande för parterna.

18 §

Vid huvudförhandlingen skall
den överklagade domen redovisas
i den omfattning det behövs.
Klaganden skall ange i vilken del
domen överklagas och den
ändring i domen han yrkar. Mot-
parten skall ange om han medger
eller bestrider yrkandet.

Därefter skall, om inte hovrätten
anser något annat lämpligare,
först klaganden och sedan mot-
parten utveckla sin talan, \ärje
part skall yttra sig över vad den
andra parten anfört. Om förhand-
lingen äger rum trots att klagan-
dens motpart uteblivit, skall hov-
rätten se till att det som denne
anfört läggs fram ur handlingarna
i den utsträckning det behövs.

”Senaste lydelse 1987:747.

underlåter an yttra sig eller eljest
särskilda skäl äro därtill.

Prop. 1993/94:190

77 §

Sedan parterna utvecklat sin
talan, skall bevisningen förebring-
as. Äger huvudförhandling rum,
ehuru vadesvaranden icke är till-
städes, skall den av honom vid un-
derrätten förebragta bevisningen, i
den mån det erfordras, framläggas
genom hovrättens försorg.

Om ej särskilda skäl föranleda
annat, bör bevis, som skall före-
bringas genom protokoll och
andra handlingar från under-
rätten, framläggas, innan bevis
rörande samma omständighet
omedelbart upptages av hovrätten.
Åm rörande samma omständighet
flera bevis, böra de förebringas i
ett sammanhang.

18 §

Efter bevisningens förebringande
äge parterna anföra vad de till
slutförande av sin talan akta
nödigt.

79 §

Uteblir vadekäranden från rätte-
gångstillfölle för huvudförhand-
ling, vare hans vadetalan förfal-
len.

Uteblir vadesvaranden och har
vite förelagts honom, äge hovrät-
ten, då saken är sådan, att förlik-
ning dämm ej är tillåten, i stället
for att förelägga nytt vite förord-
na, att han skall hämtas till rätten
antingen omedelbart eller till se-
nare dag.

Kommer part tillstädes genom
ombud, då föreläggande medde-

19 §

Sedan parterna utvecklat sin ta-
lan, skall bevisningen läggas
fram. Om huvudförhandlingen
äger rum trots att klagandens mot-
part uteblivit, skall hovrätten se
till att den bevisning som han lagt
fram i tingsrätten läggs fram ur
handlingarna i den utsträckning
bevisningen har betydelse för
målet i hovrätten.

Om inte särskilda skäl föranleder
annat, bör ett av tingsrätten upp-
taget bevis, som inte enligt
35 kap. 13 § skall tas upp på nytt,
läggas fram innan bevis som rör
samma omständighet omedelbart
tas upp av hovrätten. Finns det
flera bevis i fråga om samma
omständighet, bör dessa läggas
fram i ett sammanhang.

20 §

Sedan bevisningen lagts fram
skall parterna lämnas tillfälle att
slutföra sin talan.

21 §

Uteblir klaganden från samman-
träde för huvudförhandling, för-
faller överklagandet.

Uteblir klagandens motpart och
har vite förelagts honom, får hov-
rätten, när förlikning om saken
inte är tillåten, i stället för att fö-
relägga nytt vite besluta att han
skall hämtas till rätten antingen
omedelbart eller till en senare dag.

Om en part inställer sig endast
genom ombud när han förelagts

lats honom vid vite att infinna sig
personligen, och är saken sådan,
att förlikning dämm ej är tillåten,
äge hovrätten i stället för att fö-
relägga nytt vite förordna, att han
skall hämtas till rätten antingen
omedelbart eller till senare dag.

Har vite förelagts part eller skall
part hämtas till rätten och finnes
hämtning ej kunna ske, må dock
målet avgöras utan hinder av att
parten inställt sig allenast genom
ombud eller uteblivit.

vid vite att infinna sig personligen Prop. 1993/94:190
och är förlikning om saken inte
tillåten, för hovrätten förelägga
nytt vite eller besluta att han skall
hämtas till rätten antingen omedel-
bart eller till en senare dag.

Har vite förelagts en part eller
skall parten hämtas till rätten och
kan han inte hämtas, för dock
målet avgöras trots att parten
inställt sig endast genom ombud
eller uteblivit.

20 §³⁶

Har vadekärandens talan förfallit
enligt 19 § och förelåg för hans
utevaro laga förfall som han inte
kunnat anmäla i tid, skall hovrät-
ten på ansökan av honom åter-
uppta målet.

Ansökan om återupptagande
skall göras skriftligen inom två
veckor från den dag då beslutet
meddelades. Om käranden uteblir
på nytt, är hans rätt till åter-
upptagande av målet förfallen.

21 §³⁷

Hovrätten för avgöra mål utan
huvudförhandling,

1. om vadetalan medgivits,

2. om det är uppenbart att vade-
talan är ogrundad,

3. om båda parter har begärt att
målet skall avgöras utan huvud-
förhandling eller förklarat sig inte
ha något att erinra häremot, eller

4. om värdet av det varom talan
fullföljts uppenbart inte uppgår till
det basbelopp enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring
som gällde vid tidpunkten för
tingsrättens dom och inte båda

22 §

Har överklagandet förfallit enligt
21 §, skall hovrätten pä ansökan
av klaganden återuppta målet, om
han för sin utevaro hade laga
förfall som han inte kunde anmäla
i tid.

Ansökan om återupptagande
skall göras skriftligen inom tre
veckor från den dag då beslutet
meddelades. Om klaganden uteblir
på nytt, har han inte rätt att få
målet återupptaget.

³⁶Senaste lydelse 1984:131.

³⁷Senaste lydelse 1984:131.

parter har begärt huvudförhand-
ling.

Vid beräkningen av värdet enligt
första stycket 4 bortses från rätte-
gångskostnader och sådan ränta
som har upplupit efter det att
talan väckts.

Ett mål får alltid avgöras utan
huvudförhandling, om det är
uppenbart att sådan förhandling är
obehövlig.

För prövning som inte avser
själva saken behöver huvudför-
handling inte hållas.

22 §”

Har hovrätten beslutat, att mål
skall avgöras utan huvudför-
handling, och finnes ej uppenbart,
att partema redan slutfört sin
talan, skall tillfälle därtill lämnas
dem.

Utan hinder av tidigare beslut
äge hovrätten förordna, att hu-
vudförhandling skall äga rum.

Har vid huvudförhandlingen i
underrätten rörande viss omstän-
dighet vittne eller sakkunnig eller
part under sanningsförsäkran hörts
infor rätten eller syn ä stället
hållits och beror avgörandet även i
hovrätten av tilltron till den be-
visningen, må ändring i under-
rättens dom i denna del ej ske,
med mindre beviset upptagits ånyo
vid huvudförhandlingen i hov-
rätten eller ock synnerliga skäl
föreligga, att dess värde är annat,
än underrätten antagit.

Prop. 1993/94:190

”Senaste lydelse 1954:432.

Har vid huvudförhandling i
tingsrätten rörande viss omstän-
dighet vittne eller sakkunnig eller
part under sanningsförsäkran hörts
inför rätten eller syn pä stället
hållits och beror avgörandet även i
hovrätten av tilltron till den
bevisningen, får tingsrättens dom
inte ändras i den delen utan att
beviset tagits upp på nytt vid hu-
vudförhandling i hovrätten. En så-
dan ändring får dock göras, om
det finns synnerliga skäl för att
bevisets värde är ett annat än
tingsrätten antagit.

Har, då tredskodom givits, den
som yrkat sådan dom vädjat mot
domen och upptages av motparten
gjord ansökan om återvinning,
skall målet av hovrätten visas äter
till underrätten att handläggas i
samband med återvinningsmålet.

Innan hovrättens dom eller slut-
liga beslut meddelats, får vadeta-
lan återkallas.

Videkäranden får inte ändra sin
talan att avse annan del av tings-
rättens dom än den som uppgivits
i vadeinlagan.

I mål där förlikning om saken är
tillåten får en part i hovrätten till
stöd for sin talan åberopa om-
ständigheter eller bevis, som inte
tidigare har förebringats, endast

Om den överklagade domen är
en tredskodom och tingsrätten tar
upp en av klagandens motpart
gjord ansökan om återvinning,
skall målet av hovrätten åter-
förvisas till tingsrätten för att
handläggas i samband med åter-
vinningsmålet.

Prop. 1993/94:190

§”

Ett överklagande får återkallas
innan hovrättens dom eller slutliga
beslut meddelats.

En klagande får inte ändra sin
talan att avse en annan del av
tingsrättens dom än den som upp-
getts vid överklagandet.

I mål där förlikning om saken är
tillåten får en part i hovrätten till
stöd för sin talan åberopa en om-
ständighet eller ett bevis som inte
lagts fram tidigare endast om

1. han gör sannolikt att han inte kunnat åberopa omständigheten eller
beviset vid tingsrätten eller

2. han annars haft giltig ursäkt att

Framställs först i hovrätten ett
yrkande om kvittning, får det av-
visas, om det inte utan olägenhet
kan prövas i målet.

Föres talan om jäv mot domare i
underrätten och finnes jävet grun-
dat, skall hovrätten undanröja
underrättens dom i vad den över-
klagats.

Undanröjer hovrätten under-
rättens dom och grundas beslutet
ej därå, att underrätten varit
obehörig eller eljest icke bort
upptaga målet till prövning, skall
hovrätten tillika visa målet åter till

inte göra det.

Framställs först i hovrätten ett
yrkande om kvittning och kan det
inte utan olägenhet prövas i målet,
får yrkandet avvisas.

Förs talan om jäv mot en do-
mare i tingsrätten och anser
hovrätten att jäv förelegat skall
hovrätten undanröja tingsrättens
dom i den del den överklagats.

Undanröjer hovrätten tingsrät-
tens dom på någon annan grund
än att tingsrätten varit obehörig
eller av något annat skäl inte bort
ta upp målet till prövning, skall
hovrätten samtidigt återförvisa

³⁹Senaste lydelse 1989:656.

underrätten for erforderlig be-
handling.

Om befogenhet för hovrätten att,
då underrätten varit obehörig,
hänvisa målet till annan underrätt
stadgas i 10 kap. 20 §.

målet till tingsrätten för fortsatt Prop. 1993/94:190
behandling.

Bestämmelser om hovrättens
befogenhet att när tingsrätten varit
obehörig hänvisa målet till annan
tingsrätt finns i 10 kap. 20 §.

51 kap.

Om vad i brottmål Om överklagande av domar i

brottmål

Vill part vädja mot underrätts
dom i brottmål, skall han inom tre
veckor från den dag, då domen
gavs, till underrätten inkomma
med vadeinlaga.

En part som vill överklaga tings-
rättens dom i ett brottmål skall
göra detta skriftligen. Skrivelsen
skall ges in till tingsrätten. Den
skall ha kommit in till rätten inom
tre veckor från den dag då domen
meddelades.

Har ena parten enligt 1 § vädjat
mot underrätts dom, äge även
motparten, ehuru han ej iakttagit
vad i nämnda paragraf sägs, föra
talan mot domen; dock åligge
honom att inom en vecka från den
dag, då vadetiden utgick, till un-
derrätten inkomma med vadein-
laga.

Återkallas eller förfaller eljest
den första vadetalan, är ock den
senare vadetalanförfallen.

Om ena parten överklagat tings-
rättens dom, har motparten rätt
att överklaga domen inom en
vecka från den dag då den i 1 §
angivna tiden gick ut. Ett över-
klagande som gjorts under sådan
tid förfaller, om det första över-
klagandet återkallas eller av annat
skäl förfaller.

§40

Ett överklagande som kommit in
för sent skall avvisas av tings-
rätten. överklagandet skall dock
inte avvisas om det har kommit in
till hovrätten inom klagotiden.

⁴⁰Senaste lydelse 1990:443.

4 §

I vadeinlagan skall vadekäran-
den uppgiva:

1. den dom, mot vilken talan
föres;

2. grunderna för vadetalan med
angivande, i vilket avseende un-
derrättens domskäl enligt käran-
dens mening äro oriktiga; samt

3. i vilken del domen överklagas
och den ändring i domen, som
käranden yrkar.

Om prövningstillstånd behövs,
skall käranden i vadeinlagan ange
de omständigheter som han åbe-
ropar till stöd för att sådant till-
stånd skall meddelas.

Käranden skall i vadeinlagan
uppgiva de bevis han vill åberopa
och vad han vill styrka med varje
särskilt bevis. Skriftligt bevis, som
ej tidigare förebragts, skall i
huvudskrift eller styrkt avskrift
fogas vid vadeinlagan. Vill käran-
den, att förnyat förhör med vittne
eller sakkunnig skall äga rum eller
förnyad syn å stället skall hållas,
skall han angiva det i vadeinlagan
jämte skälen därtill. I vadeinlagan
skall käranden ock angiva, om
han vill, att målsägande eller den
tilltalade skall infinna sig person-
ligen vid huvudförhandling i hov-
rätten.

Är den tilltalade anhållen eller
häktad, skall det angivas.

Xbdeinlagan skall vara egenhän-
digt undertecknad av käranden
eller hans ombud.

överklagandet skall innehålla
uppgifter om

1. den dom som överklagas,

2. i vilken del domen överklagas
och den ändring i domen som
yrkas,

3. grunderna för överklagandet
och i vilket avseende tingsrättens
domskäl enligt klagandens mening
är oriktiga,

4. de omständigheter som åbe-
ropas till stöd för att prövnings-
tillstånd skall medddelas, när så-
dant tillstånd krävs, och

5. de bevis som åberopas och
vad som skall styrkas med varje
bevis.

Skriftliga bevis som inte lagts
fram tidigare skall ges in samtidigt
med överklagandet. Vill klaganden
att det skall hållas ett förnyat för-
hör med en vittne eller en sakkun-
nig eller förnyad syn pä stället,
skall han ange det och skälen till
detta. Han skall också ange om
han vill att målsäganden eller den
tilltalade skall infinna sig person-
ligen vid huvudförhandling i hov-
rätten.

Är den tilltalade anhållen eller
häktad, skall det anges.

Prop. 1993/94:190

5 §⁴²

Avvisas ej vadetalan, skall un-
derrätten efter utgången av den i
2 § angivna tiden utan dröjsmål

Om inte överklagandet avvisas
enligt 3 §, skall tingsrätten efter
utgången av den i 2 § angivna

“"Senaste lydelse 1993:514.

⁴²Senaste lydelse 1947:616.

till hovrätten insända vadeinlagan
med därvid fogade handlingar
samt akten.

Är den tilltalade häktad eller
framställes i vadeinlagan yrkande,
som påkallar omedelbar prövning,
såsom begäran om den tilltalades
häktande eller om åtgärd, som av-
ses i 25 - 28 kap., eller om
hävande av sådan åtgärd, skall in-
sändandet ske genast; till dess den
i 2 § angivna tiden utgått, skall
dock avskrift av vadeinlagan vara
att tillgå vid underrätten.

tiden sända över detta och övriga
handlingar i målet till hovrätten.

Handlingarna skall översändas
genast, om den tilltalade är häktad
eller om klaganden framställt ett
yrkande som fordrar omedelbar
prövning, såsom ett yrkande om
häktning av den tilltalade, om åt-
gärd som avses i 25 - 28 kap.
eller om upphävande av ett beslut
om sådan åtgärd. Till dess att den
i 2 § angivna tiden har gått ut,
skall dock en kopia av över-
klagandet finnas tillgänglig vid
tingsrätten.

Prop. 1993/94:190

6§

Föreligger mot vadetalans upp- Om det finns något annat hinder
tagande annat hinder än i 3 § mot att ta upp ett överklagande till
sägs, må talan av hovrätten ome- prövning än att detta kommit in
delbart avvisas. för sent, får hovrätten omedelbart

avvisa överklagandet.

Uppfyller vadeinlagan ej före-
skrifterna i 4 § eller är den eljest
ofullständig, skall hovrätten före-
lägga vadekäranden att avhjälpa
bristen.

Följer vadekäranden inte ett
föreläggande enligt första stycket,
skall vadetalan avvisas, om vade-
inlagan är så ofullständig att den
inte utan väsentlig olägenhet kan
läggas till grund för en rättegång i
hovrätten.

För målets beredande skall vade-
inlagan med därvid fogade hand-
lingar delges vadesvaranden, som
skall föreläggas att avge skriftligt
genmäle. Uppgift om målsägandes
eller vittnens ålder, yrke och bo-

Uppfyller överklagandet inte fö-
reskrifterna i 4 § eller är det på
annat sätt ofullständigt, skall hov-
rätten förelägga klaganden att
avhjälpa bristen.

Följer klaganden inte före-
läggandet skall överklagandet av-
visas, om det är så ofullständigt
att det inte utan väsentlig olä-
genhet kan läggas till grund för en
rättegång i hovrätten.

Om inte annat följer av andra
stycket skall överklagandet delges
motparten med föreläggande att
svara skriftligen inom en viss tid.
Uppgift om målsägandes eller
vittnens ålder, yrke och bostads-

⁴³Senaste lydelse 1984:131.

”Lydelse enligt prop. 1993/94:143.

3 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 190

stadsadress, som saknar betydelse
för åtalet, skall inte framgå av de
handlingar som delges den till-
talade i mål om allmänt åtal.

Om det är uppenbart att vadeta-
lan är ogrundad, får hovrätten
dock genast meddela dom i målet
utan att någon åtgärd enligt första
stycket vidtas.

Om tingsrätten har avslagit ett
yrkande om åtgärd, som avses i
26 - 28 kap., eller förordnai om
att en sådan åtgärd skall hävas,
får hovrätten omedelbart bevilja
åtgärden att gälla till dess något
annat bestäms. Om tingsrätten har
beviljat åtgärd som nu sagts, får
hovrätten omedelbart förordna att
vidare åtgärd för verkställighet av
beslutet inte får äga rum. 1 frågor
om häktning, reseförbud eller
omhändertagande enligt 28 kap.
brottsbalken får hovrätten göra
ändring i tingsrättens beslut även
om motparten inte hörts.

Om hovrätten beslutat häkta nå-
gon som inte är närvarande vid
rätten, skall 24 kap. 17 § tredje
och fjärde styckena tillämpas.

adress som saknar betydelse för Prop. 1993/94:190
åtalet skall inte framgå av de
handlingar som delges den till-
talade i mål om allmänt åtal.

Om det är uppenbart att överkla-
gandet är ogrundat, får hovrätten
genast meddela dom i målet.

Har tingsrätten avslagit ett
yrkande om en åtgärd som avses i
26 - 28 kap. eller upphävt ett
beslut om en sådan åtgärd, får
hovrätten omedelbart bevilja
åtgärden att gälla tills vidare. Har
tingsrätten beviljat en sådan åt-
gärd, får hovrätten omedelbart be-
sluta att tingsrättens beslut tills vi-
dare inte får verkställas. I frågor
om häktning, reseförbud eller
omhändertagande enligt 28 kap.
brottsbalken får hovrätten ändra
tingsrättens beslut även om mot-
parten inte hörts.

Om hovrätten beslutat häkta nå-
gon som inte är personligen när-
varande vid rätten, skall 24 kap.
17 § tredje och fjärde styckena
tillämpas.

Genmälet skall innehålla ytt-
rande rörande de av vadekäranden
anförda grunderna för vadetalan
och angivande av de omständig-
heter vadesvaranden vill anföra.

§⁴⁵

Motparten skall i sin svars-
skrivelse yttra sig över de grunder
för överklagandet som klaganden
arfört och ange de omständigheter
han själv vill anföra.

Skrivelsen skall innehålla uppgift
om de bevis parten åberopar och
om vad som skall styrkas med
vaije bevis. Skriftliga bevis som
inte lagts fram tidigare skall ges in
samtidigt med svarsskrivelsen. Vill
parten att det skall hållas förnyat
förhör med ett vittne eller en
sakkunnig eller förnyad syn pä

⁴⁵Senaste lydelse 1963:149.

förnyad syn å stället skall hållas,
skall han angiva det i genmälet
jämte skälen därtill. I genmälet
skall svaranden ock angiva, om
han vill, att målsägande eller den
tilltalade skall infinna sig person-
ligen vid huvudförhandling i hov-
rätten.

stället, skall han ange det och Prop. 1993/94:190
skälen till detta. Han skall också

ange om han vill att målsäganden
eller den tilltalade skall infinna sig
personligen vid huvudförhandling i
hovrätten.

Genmälet skall vara egenhändigt
undertecknat av svaranden eller

hans ombud eller, då den tilltala-
de är svarande, hans försvarare.

Genmälet skall med därvid
fogade handlingar delges vade-
käranden. Uppgift om målsägan-
des eller vittnens ålder, yrke och
bostadsadress, som saknar be-
tydelse för åtalet, skall inte fram-
gå av de handlingar som delges
den tilltalade i mål om allmänt
åtal.

Finnes för målets beredande
ytterligare skriftväxling erforder-
lig, äge hovrätten förordna därom.
Hovrätten äge tillika meddela när-
mare bestämmelser om skriftväx-
lingen och därvid även föreskriva,
i vilket avseende part skall yttra
sig. Part må föreläggas att in-
komma med mer än en skrift, en-
dast om särskilda skäl äro därtill.

Under förberedelsen får sam-
manträde hållas, om det behövs
för en ändamålsenlig handläggning
av målet.

Vad som sagts om sammanträde
47 kap. 10 § skall gälla även vid sar

10 a §⁴⁷

Behövs prövningstillstånd, beslu-
tar hovrätten sedan skriftväxlingen

Hovrätten skall sända över
svarsskrivelsen till klaganden.
Uppgift om målsägandes eller
vittnens ålder, yrke och bostads-
adress som saknar betydelse för
åtalet skall inte framgå av de
handlingar som sänds över till den
tilltalade i mål om allmänt åtal.

Om det behövs, får hovrätten
besluta om ytterligare skriftväx-
ling under förberedelsen. Hovrät-
ten får också meddela närmare be-
stämmelser om skriftväxlingen och
därvid bestämma i vilket avseende
parten skall yttra sig. En part får
föreläggas att ge in mer än en
skrivelse endast om det finns sär-
skilda skäl.

Under förberedelsen får sam-
manträde hållas, om det behövs
för en ändamålsenlig handläggning
av målet. Hovrätten får besluta att
den som är anhållen eller häktad
skall inställas till sammanträdet.
per telefon i 45 kap. 13 § och
imanträde enligt denna paragraf.

11 §

Behövs prövningstillstånd, skall
hovrätten sedan skriftväxlingen

^Lydelse enligt prop. 1993/94:143.

⁴⁷Införd genom 1993:514.

avslutats, om sådant tillstånd skall
meddelas. När det finns skäl for
det, får frågan upptas utan att
skriftväxling skett.

avslutats besluta om sådant till- Prop. 1993/94:190
stånd skall meddelas. När det

finns skäl for det, får frågan tas
upp utan att skriftväxling har
skett.

11 §

Finner hovrätten erforderligt, att
yttrande inhämtas av sakkunnig,
skriftligt bevis företes, föremål
tillhandahålles för syn eller be-
siktning, bevis upptages utom
huvudförhandlingen eller annan
förberedande åtgärd vidtages, skall
beslut därom utan dröjsmål med-
delas.

Vill part, att åtgärd, som nu
sagts, vidtages, skall han, så snart
ske kan, göra framställning därom
hos hovrätten.

Finnes i mål om allmänt åtal för-
undersökningen böra fullständigas
eller, om förundersökning ej ägt
rum, sådan böra företagas, äge
hovrätten meddela åklagaren före-
läggande därom.

12 §

Om hovrätten anser att det be-
hövs, skall hovrätten besluta att
yttrande av sakkunnig inhämtas,
skriftligt bevis läggs fram, föremål
tillhandahålls för syn eller besikt-
ning, bevis tas upp utom hu-
vudförhandlingen eller någon
annan förberedande åtgärd företas.

Om en part vill att en åtgärd en-
ligt första stycket skall företas,
skall han så snart som möjligt
begära det hos hovrätten.

Behöver i mål om allmänt åtal åt-
gärd enligt 23 kap. företas, får
hovrätten meddela åklagaren före-
läggande om det.

12 §«

Hovrätten får bestämma att den
som är anhållen eller häktad skall
inställas till sammanträde enligt
10 § tredje stycket.

13$

Hovrätten får avgöra målet utan
huvudförhandling,

1. om åklagaren har överklagat
endast till den tilltalades förmån,

2. om endast den tilltalade över-
klagat och hans ändringsyrkande
godtas av motparten,

3. om det är uppenbart att över-
klagandet är ogrundat eller

4. om det inte finns anledning att
döma den tilltalade till ansvar
eller ädöma honom påföljd eller

'Senaste lydelse 1989:656.

döma honom till annan påföljd än Prop. 1993/94:190
böter eller villkorlig dom eller
sådana påföljder i förening.

Med de påföljder som anges i
första stycket 4 likställs vite och,
om det inte samtidigt är fråga om
förverkande av villkorligt medgi-
ven frihet från fängelsestraff,
förordnande enligt 34 kap. 1 §
första stycket 1 brottsbalken.

Har i fall som avses i första
stycket en part begärt huvudför-
handling, skall sådan hållas, om
det inte är uppenbart obehövligt.

Avser överklagandet även annat
än ansvar, får målet avgöras utan
huvudförhandling endast om denna
talan enligt 50 kap. 13 § får prö-
vas utan huvudförhandling.

För prövning som inte avser
själva saken behöver huvudför-
handling inte hållas.

13 §⁴⁹

Så snart målets beredande avslu-
tats, skall hovrätten bestämma tid
for huvudförhandlingen. För be-
handling av rättegängsfrågor eller
sådana delar av saken som får
avgöras särskilt får huvudför-
handling sättas ut, trots att målet i
övrigt inte är färdigt for hu-
vudförhandling.

År den tilltalade häktad, skall
huvudförhandling hållas inom fyra
veckor efter utgången av den tid
som anges i 2 §, om det inte till

14 §

Innan ett mål avgörs utan huvud-
förhandling, skall parterna, om
det inte är uppenbart att de redan
har slutfört sin talan, beredas
tillfälle att göra det.

15 §

Om den tilltalade är häktad,
skall huvudförhandling hållas
inom fyra veckor efter utgången
av den tid som anges i 2 §, om

⁴⁹Senaste lydelse 1989:650.

följd av åtgärder som avses i 11 §
eller andra omständigheter är nöd-
vändigt med längre uppskov. Har
den tilltalade häktats efter
utgången av den tid som anges i
2 §, skall tiden räknas från den
dag han häktades.

det inte till följd av åtgärder som
avses i 12 § eller andra omstän-
digheter är nödvändigt med längre
uppskov. Har den tilltalade häktats
efter utgången av den tid som
anges i 2 §, skall tiden räknas från
den dag han häktades.

Prop. 1993/94:190

16 §

Till huvudförhandlingen skall parterna kallas.

En enskild vadekärande skall
föreläggas att komma tillstädes vid
påföljd att hans vadetalan annars
förfaller. Skall han infinna sig
personligen, skall han också
erinras om bestämmelsen i 19 §
första stycket andra meningen. En
enskild vadesvarande skall, om
han är skyldig att infinna sig per-
sonligen eller hans närvaro annars
är av betydelse för målets hand-
läggning eller utredning, föreläg-
gas vite. Finns det i fråga om den
tilltalade anledning anta att han
inte skulle iaktta ett sådant
föreläggande, får hovrätten förord-
na att han skall hämtas till rätten.

Meddelas inte något sådant före-
läggande eller förordnande skall
svaranden erinras om att målet
kan komma att avgöras utan
hinder av att han uteblir. Hov-
rätten förordnar om inställandet av
en tilltalad, som är anhållen eller
häktad.

En enskild klagande skall
föreläggas att inställa sig vid på-
följd att överklagandet annars för-
faller. Skall han infinna sig
personligen, skall hovrätten också
upplysa honom om bestämmelsen i
21 § första stycket andra me-
ningen. Om det är av betydelse för
målets handläggning eller utred-
ning att en enskild motpart in-
ställer sig eller om denne är skyl-
dig att infinna sig personligen,
skall han föreläggas vite. Finns
det i fråga om den tilltalade anled-
ning anta att han inte skulle följa
ett sådant föreläggande, får hov-
rätten besluta att han skall hämtas

till rätten. Om hovrätten inte före-
lägger motparten vite eller be-
slutar att han skall hämtas, skall
hovrätten upplysa honom om att
målet kan komma att avgöras även
om han uteblir. Hovrätten skall
besluta att en tilltalad som är an-
hållen eller häktad skall inställas

Skall i mål om allmänt åtal

till huvudförhandlingen.

Skall i mål om allmänt åtal en

målsägande höras i anledning av
åklagarens talan, skall han vid vite
kallas att vid huvudförhandlingen
infinna sig personligen.

Hovrätten bestämme tillika, om
vittne eller sakkunnig skall kallas
till huvudförhandlingen. Partema
skola underrättas om beslutet. Om

målsägande höras med anledning
av åklagarens talan, skall han vid
vite kallas att infinna sig
personligen.

Hovrätten skall också bestämma
vilka vittnen och sakkunniga som
skall kallas till huvudförhandling-
en. Parterna skall underrättas om

kallande av vittne eller sakkunnig beslutet.

⁵⁰Senaste lydelse 1984:131.

gälle vad i 36 och 40 kap. är
stadgai.

Prop. 1993/94:190

15 §⁵¹

I övrigt skall vad som sägs i
1 kap. 9 § samt 46 kap. 1 - 5 §§,
6 § andra stycket, 7 - 9, 11, 13,

16 och 17 §§ tillämpas i fråga om
huvudförhandling i hovrätten.
Reglerna i 74 § i detta kapitel
skall dock tillämpas i fråga om
kallelser till uppskjuten huvudför-
handling och föreläggande för
parterna.

När ett mål sätts ut till fortsatt
eller ny huvudförhandling, får
hovrätten förordna om lämpliga
åtgärder för att målet vid den
förhandlingen skall kunna slut-
föras.

I fråga om sådana åtgärder gäller

76 §

Vid huvudförhandlingen skall
underrättens dom, i den mån det
erfordras, uppläsas samt vadekä-
randen uppgiva, i vilken del
domen överklagas och vilket yr-
kande han framställer. Tillfälle
skall lämnas vadesvaranden att
yttra sig över yrkandet.

Åklagaren eller målsäganden, då
talan föres allenast av denne, skall
därefter utveckla åtalet, i den mån
det erfordras for prövning av va-
detalan. Har talan fullföljts av den
tilltalade, må dock, om hovrätten
finner det lämpligare, först den
tilltalade och därefter åklagaren
eller målsäganden utveckla sin
talan. Part skall erhålla tillfälle att
bemöta vad motparten anfört.
Äger huvudförhandling rum,
ehuru vadesvaranden icke är till-
städes, skall genom hovrättens för-

17 §

I övrigt skall det som sägs i
1 kap. 9 § samt 46 kap. 1 - 5 §§,
6 § andra stycket, 7 - 9, 11, 13,
16 och 17 §§ tillämpas i fråga om
huvudförhandling i hovrätten.
Reglerna i 76 § i detta kapitel
skall dock tillämpas i fråga om
kallelser till uppskjuten huvudför-
handling och föreläggande för
parterna.

När ett mål sätts ut till fortsatt
eller ny huvudförhandling, får
hovrätten besluta om lämpliga
åtgärder för att målet skall kunna
slutföras vid den förhandlingen.

10 - 12 §§ i detta kapitel.

7S§

Därefter skall åklagaren utveckla
åtalet i den utsträckning det be-
hövs för prövningen av överkla-
gandet. Om talan förs endast av
målsäganden, gäller detta i stället
denne. Om hovrätten finner det
lämpligare får dock en tilltalad
som överklagat utveckla sin talan
före åklagaren eller målsäganden.
Mirje part skall få tillfälle att
bemöta vad den andra parten
anfört. Om förhandlingen äger
rum trots att klagandens motpart
uteblivit, skall hovrätten se till att

”Senaste lydelse 1987:747.

sorg, i den mån det erfordras, ur
handlingarna framläggas vad han
arfört.

Vid förhör med målsäganden
eller den tilltalade må skriftlig
uppteckning av vad han anfört in-
för underrätten eller inför åkla-
gare eller polismyndighet icke
uppläsas i annat fall, än då hans
utsaga vid förhöret avviker från
den tidigare utsagan eller han vid
förhöret underlåter att yttra sig.

det som denne anfört läggs fram Prop. 1993/94:190
ur handlingarna i den utsträckning

det behövs.

17 §

Sedan parternas talan framlagts,
skall bevisningen förebringas. Den
vid underrätten förebragta bevis-
ningen skall genom hovrättens för-
sorg, i den mån det är av betydel-
se för målet i hovrätten, framläg-
gas sådan den föreligger i proto-
koll och andra handlingar; finner
hovrätten det lämpligare och sam-
tycka parterna därtill, må dock
bevisningen förebringas av par-
terna.

Om ej särskilda skäl föranleda
annat, bör bevis, som skall före-
bringas genom protokoll och
andra handlingar från under-
rätten, framläggas, innan bevis
rörande samma omständighet
omedelbart upptages av hovrätten.
Äro rörande samma omständighet
flera bevis, böra de förebringas i
ett sammanhang.

18 §

Efter bevisningens förebringande
äge parterna anföra vad de till
slutförande av sin talan akta
nödigt.

19 §⁵²

Om en enskild vadekärande ute-
blir från huvudförhandling, för-

19 §

Sedan parterna utvecklat sin
talan, skall bevisningen läggas
fram. Hovrätten skall se till att
den bevisning som lagts fram i
tingsrätten läggs fram ur hand-
lingarna i den utsträckning bevis-
ningen har betydelse för målet i
hovrätten.

Om inte särskilda skäl föranleder
annat, bör ett av tingsrätten upp-
taget bevis, som inte enligt
35 kap. 13 § skall tas upp pä nytt,
läggas fram innan bevis som rör
samma omständighet omedelbart
tas upp av hovrätten. Finns det
fiera bevis i fråga om samma
omständighet, bör dessa läggas
fram i ett sammanhang.

20 §

Sedan bevisningen lagts fram
skall parterna lämnas tillfälle att
slutföra sin talan.

21 §

Uteblir en enskild klagande från
sammanträde för huvudforhand-

⁵²Senaste lydelse 1984:131.

faller hans vadetalan. Detsamma
gäller, om en enskild vadekäran-
de, som ålagts att infinna sig per-
sonligen, inställer sig endast ge-
nom ombud och hovrätten inte an-
ser sig ändå kunna avgöra målet.

Om en enskild vadesvarande
uteblir och vite har förelagts
honom, får hovrätten i stället för
att förelägga nytt vite besluta att
han skall hämtas till rätten anting-
en omedelbart eller till en senare
dag. Detsamma gäller om en en-
skild vadesvarande, som vid vite
förelagts att infinna sig person-
ligen, inställer sig endast genom
ombud.

ling, förfaller överklagandet. Det-
samma gäller, om en enskild kla-
gande som förelagts att infinna sig
personligen inställer sig endast ge-
nom ombud och hovrätten inte an-
ser sig ändå kunna avgöra målet.

Uteblir en enskild motpart och
har vite förelagts honom, får hov-
rätten förelägga nytt vite eller be-
sluta att han skall hämtas till
rätten antingen omedelbart eller
till en senare dag. Detsamma
gäller om en enskild motpart som
vid vite förelagts att infinna sig
personligen, inställer sig endast
genom ombud.

Prop. 1993/94:190

Underlåter i mål om allmänt åtal en målsägande, som skall höras i an-
ledning av åklagarens talan, att infinna sig personligen, gäller andra

stycket.

Om vite har förelagts vadesva-
randen eller om denne skall häm-
tas till rätten och hämtning inte
kan ske, får hovrätten avgöra må-
let trots att vadesvaranden inställt
sig endast genom ombud eller ute-
blivit. Ett mål får också avgöras
om en enskild vadekärande, som
förelagts att infinna sig person-
ligen, inställt sig endast genom
ombud.

20 §”

Har vadekärandens talan förfallit
enligt 19 § och förelåg för hans
utevaro eller underlåtenhet att
infinna sig personligen laga förfall
som han inte kunnat anmäla i tid,
skall hovrätten pä ansökan av
honom återuppta målet.

Ansökan om återupptagande
skall göras skriftligen inom tvä
veckor från den dag då beslutet
meddelades. Om käranden sedan
målet återupptagits uteblir från
huvudförhandling eller underlåter

Om vite har förelagts klagandens
motpart eller om denne skall häm-
tas till rätten och hämtning inte
kan ske, får hovrätten avgöra
målet trots att han inställt sig en-
dast genom ombud eller uteblivit.
Ett mål får också avgöras om en
enskild klagande som förelagts att
infinna sig personligen inställt sig
endast genom ombud.

22 §

Har överklagandet förfallit enligt
21 § skall hovrätten pä ansökan
av klaganden återuppta målet, om
han för sin utevaro eller under-
låtenhet att infinna sig personligen
hade laga förfall som han inte
kunde anmäla i tid.

Ansökan om återupptagande
skall göras skriftligen inom tre
veckor från den dag då beslutet
meddelades. Om klaganden sedan
målet återupptagits uteblir eller in-
te följer ett föreläggande att

”Senaste lydelse 1984:131.

att följa ett föreläggande att infin- infinna sig personligen, har han Prop. 1993/94:190
na sig personligen, är hans rätt till inte rätt att få målet återupptaget,
återupptagande av målet förfallen.

21 §⁵⁴

Hovrätten får avgöra mål utan
huvudförhandling,

1. om talan av åklagaren förs
endast till den tilltalades förmån,

2. om talan, som förs av den
tilltalade, biträtts av motparten,

3. om det är uppenbart att vade-
talan är ogrundad, eller

4. om det inte finns anledning att
döma den tilltalade till ansvar
eller att ådöma honom påföljd
eller döma honom till annan på-
följd än böter eller villkorlig dom
eller sådana påföljder i förening.

Med de påföljder som anges i
första stycket 4 likställs utdöman-
de av vite och, om det inte sam-
tidigt är fråga om förverkande av
villkorligt medgiven frihet från
fängelsestraff, förordnande enligt
34 kap. 1 § första stycket 1 brotts-
balken.

Har i fall som avses i första
stycket en part begärt huvudför-
handling, skall sådan hållas, om
det inte är uppenbart obehövligt.

Förs talan även om annat än an-
svar, får målet avgöras utan hu-
vudförhandling endast om denna
talan enligt 50 kap. 21 § får prö-
vas utan huvudförhandling.

För prövning som inte avser
själva saken behöver huvudför-
handling inte hållas.

22 §⁵⁵

Har hovrätten beslutat, att mål
skall avgöras utan huvudförhand-
ling, och finnes ej uppenbart, att
⁵⁴Senaste lydelse 1984:131.
”Senaste lydelse 1954:432.

parterna redan slutfört sin talan,
skall tillfälle därtill lämnas dem.

Utan hinder av tidigare beslut
äge hovrätten förordna, att hu-
vudförhandling skall äga rum.

Har vid huvudförhandlingen i
underrätten rörande viss omstän-
dighet vittne eller sakkunnig hörts
inför rätten eller syn å stället
hållits och beror avgörandet även i
hovrätten av tilltron till den
bevisningen, må ändring i under-
rättens dom i denna del ej ske
annat än till den tilltalades för-
mån, med mindre beviset upptagits
ånyo vid huvudförhandlingen i
hovrätten eller ock synnerliga skäl
föreligga, att dess värde är annat,
än underrätten antagit.

Innan hovrättens dom eller slut-
liga beslut meddelats, må vadeta-
lan återkallas. Åklagare, som i
hovrätten fort talan mot den till-
talade, dge till hans formån ändra
sin talan.

\iidekäranden äge ej ändra sin
vadetalan att gälla annan gärning
än den som avses i vadeinlagan.

Hovrätten får inte med anledning
av den tilltalades talan eller sådan
talan, som åklagaren för till hans
förmån, döma till en brottspåföljd
som är att anse som svårare eller
mer ingripande för den tilltalade
än den som tingsrätten dömt till.
Hovrätten får dock besluta om

Prop. 1993/94:190

Har vid huvudförhandling i
tingsrätten rörande viss omstän-
dighet vittne eller sakkunnig hörts
inför rätten eller syn på stället
hållits och beror avgörandet även i
hovrätten av tilltron till den be-
visningen, får tingsrättens dom
inte ändras i den delen utan att
beviset tagits upp på nytt vid
huvudförhandling i hovrätten. En
sådan ändring får dock göras, om
den är till förmån för den till-
talade eller om det finns synner-
liga skäl för att bevisets värde är
ett annat än tingsrätten antagit.

Ett överklagande får återkallas
innan hovrättens dom eller slutliga
beslut har meddelats. Åklagare
som i hovrätten fört talan mot den
tilltalade får ändra sin talan till
dennes förmån.

En klagande får inte ändra sin
talan att gälla en annan gärning än
den som avses i överklagandet.

r

Hovrätten får inte med anledning
av den tilltalades överklagande
eller av åklagarens överklagande
till hans förmån döma till en
brottspåföljd som är att anse som
svårare eller mer ingripande for
den tilltalade än den som tingsrät-
ten dömt till. Hovrätten får dock

⁵⁶Senaste lydelse 1988:1370.

överlämnande till särskild vård
eller, om tingsrätten beslutat om
sådan vård, döma till annan på-
följd.

Hovrätten får inte heller med an-
ledning av talan som anges i
första stycket besluta om utvis-
ning, om tingsrätten inte meddelat
sådant beslut, eller bestämma
längre tid än tingsrätten gjort för
förbud for den tilltalade att åter-
vända till Sverige.

Föres talan om jäv mot domare i
underrätten och finnes jävet grun-
dat, skall hovrätten undanröja
underrättens dom i vad den över-
klagats.

besluta om överlämnande till
särskild vård eller, om tingsrätten
beslutat om sådan vård, döma till
annan påföljd.

Hovrätten får inte heller med an-
ledning av ett överklagande som
anges i första stycket besluta om
utvisning, om tingsrätten inte har
meddelat sådant beslut, eller be-
stämma längre tid än tingsrätten
gjort för förbud för den tilltalade
att återvända till Sverige.

Förs talan om jäv mot en doma-
re i tingsrätten och anser hov-
rätten att jäv förelegat skall hov-
rätten undanröja tingsrättens dom i
den del den överklagats.

Prop. 1993/94:190

29 §

Undanröjer hovrätten under-
rättens dom och grundas beslutet
ej därå, att underrätten varit obe-
hörig eller eljest icke bort upptaga
målet till prövning, skall hovrätten
tillika visa målet åter till under-
rätten för erforderlig behandling.

Om befogenhet för hovrätten att,
dä underrätten varit obehörig,
hänvisa målet till annan underrätt
stadgas i 19 kap. 11 §.

30 §

Sedan hovrättens dom eller slut-
liga beslut vunnit laga kraft, skall
den från underrätten mottagna
akten jämte avskrift av domen
eller beslutet översändas till un-
derrätten.

31 §

Har talan mot underrätts dom
fullföljts allenast såvitt angår
annat än ansvar, skall målet i
hovrätten behandlas som tviste-
mål.

Undanröjer hovrätten tingsrät-
tens dom pä någon annan grund
än att tingsrätten varit obehörig
eller av något annat skäl inte bort
ta upp målet till prövning, skall
hovrätten samtidigt återförvisa
målet till tingsrätten för fortsatt
behandling.

Bestämmelser om hovrättens
befogenhet att när tingsrätten varit
obehörig hänvisa målet till annan
tingsrätt finns i 19 kap. 11 §.

30 §

Har tingsrättens dom överklagats
endast i fråga om annat än ansvar,
skall målet i hovrätten behandlas
som tvistemål.

52 Kap.

Prop. 1993/94:190

Om besvär

Vill någon överklaga en tings-
rätts beslut, skall han ge in en be-
svärsinlaga till tingsrätten.

Inlagan skall ha kommit in till
tingsrätten inom tre veckor från
den dag då beslutet meddelades.
Om ett beslut under rättegången
inte har meddelats vid samman-
träde för förhandling och det inte
heller vid något sådant samman-
träde har tillkännagivits när be-
slutet kommer att meddelas, skall
dock besvärstiden räknas från den
dag då klaganden fick del av be-
slutet. Klagan över beslut om nå-
gons häktande, kvarhållande i häk-
te, tillstånd till restriktioner enligt
24 kap. 5 a §, om åläggande av
reseförbud eller i fråga, som avses
i 49 kap. 6 §, är inte inskränkt till
viss tid.

I 49 kap. finns bestämmelser <
beslut, i vissa fall först skall anmäla

Om överklagande av beslut

§”

Den som vill överklaga en tings-
rätts beslut skall göra detta skrift-
ligen. Skrivelsen skall ges in till
tingsrätten.

Skrivelsen skall ha kommit in till
tingsrätten inom tre veckor från
den dag då beslutet meddelades.
Om ett beslut under rättegången
inte har meddelats vid samman-
träde och det inte heller vid något
sammanträde har tillkännagetts när
beslutet kommer att meddelas,
skall dock klagotiden räknas från
den dag då klaganden fick del av
beslutet. Ett överklagande av ett
beslut om någons häktande, kvar-
hållande i häkte, tillstånd till re-
striktioner enligt 24 kap. 5 a §,
om åläggande av reseförbud eller i
fråga som avses i 49 kap. 7 § är
inte inskränkt till viss tid.

n att den, som vill överklaga ett
missnöje.

Finnes besvärstalan ej vara full-
följd inom rätt tid, skall den av
underrätten avvisas. Har be-
svärsinlaga inkommit till hovrätten
före besvärstidens utgång, skall
den omständigheten att inlagan
inkommit till underrätten först
därefter ej föranleda att den
avvisas.

I besvärsinlagan skall klaganden
uppgiva:

1. det beslut, mot vilket talan föres;

”Senaste lydelse 1993:1408.

“Senaste lydelse 1990:443.

⁶¹Senaste lydelse 1963:149.

Ett överklagande som kommit in
för sent skall avvisas av tings-
rätten. överklagandet skall dock
inte avvisas om det har kommit in
till hovrätten inom klagotiden.

i⁶¹

överklagandet skall innehålla
uppgifter om

1. det beslut som överklagas,

2. grunderna for besvärstalan;
samt

3. den ändring i beslutet, som
klaganden yrkar.

Klaganden skall i besvärsinlagan
uppgiva de bevis han vill åberopa
och vad han vill styrka med vaije
särskilt bevis. Skriftligt bevis, som
ej tidigare förebragts, skall i
huvudskrift eller styrkt avskrift
fogas vid besvärsinlagan.

Besvärsinlagan skall vara egen-
händigt undertecknad av klagan-
den eller hans ombud.

2. den ändring i beslutet som
yrkas,

3. grunderna för överklagandet,

4. de omständigheter som åbe-
ropas till stöd för att prövnings-
tillstånd skall meddelas, när så-
dant tillstånd krävs, och

5. de bevis som åberopas och
vad som skall styrkas med vaije
bevis.

Skriftliga bevis som inte lagts
fram tidigare skall ges in samtidigt
med överklagandet.

Prop. 1993/94:190

Avvisas ej besvärstalan, skall
underrätten utan dröjsmål till hov-
rätten insända besvärsinlagan med
därvid fogade handlingar samt
huvudskrift eller styrkt avskrift av
akten, såvitt angår den fullföljda
frågan.

Om inte överklagandet avvisas
enligt 2 §, skall tingsrätten till
hovrätten sända över detta och
övriga handlingar i målet som har
betydelse för prövningen av över-
klagandet.

Föreligger mot besvärstalans
upptagande annat hinder än i 2 §
sägs, må talan av hovrätten ome-
delbart avvisas.

Uppfyller besvärsinlagan ej före-
skrifterna i 3 § eller är den eljest
ofullständig, skall hovrätten före-
lägga klaganden att avhjälpa bris-
ten.

Följer klaganden inte ett föreläg-
gande enligt första stycket, skall
besvärstalan avvisas, om besvärs-
inlagan är så ofullständig att den
inte utan väsentlig olägenhet kan
läggas till grund för en rättegång i
hovrätten.

Om det finns något annat hinder
mot att ta upp ett överklagande till
prövning än att detta kommit in
för sent, får hovrätten omedelbart
avvisa överklagandet.

Uppfyller överklagandet inte fö-
reskrifterna i 3 § eller är det på
annat sätt ofullständigt, skall hov-
rätten förelägga klaganden att av-
hjälpa bristen.

Följer klaganden inte föreläg-
gandet skall överklagandet av-
visas, om Jet är så ofullständigt
att det inte utan väsentlig olä-
genhet kan läggas till grund för en
rättegång i hovrätten.

“Senaste lydelse 1984:131.

Finnes motparten böra höras
över besvären, skall besvärsin-
lagan med därvid fogade hand-
lingar delgivas motparten och
föreläggande meddelas honom att
inkomma med skriftlig förklaring.

Ej må, med mindre tillfälle läm-
nats motparten att förklara sig,
ändring göras i underrättens
beslut, såvitt angår hans rätt.

Har underrätten i tvistemål av-
slagit yrkande om kvarstad eller
annan åtgärd enligt 15 kap. eller
förordnat om hävande av sådan
åtgärd eller i brottmål avslagit
yrkande om åtgärd, som avses i
26 - 28 kap., eller förordnai om
hävande av sådan åtgärd, äge hov-
rätten omedelbart bevilja åtgärden
att gälla, till dess annorlunda
förordnas. Har underrätten bevil-
jat åtgärd, som nu sagts, eller för-
ordnat, att beslut må verkställas
utan hinder av att det icke äger la-
ga kraft, äge hovrätten omedelbart
förordna, att vidare åtgärd för
verkställighet ej må äga rum. Är
fråga om häktning, tillstånd till
restriktioner enligt 24 kap. 5 a §
eller reseförbud, må hovrätten ock
utan motpartens hörande göra
ändring i underrättens beslut.

Förklaringen skall innehålla ytt-
rande rörande de av klaganden
arförda grunderna för besvärsta-
lan och angivande av de omstän-
digheter förklaranden vill anföra.

Förklaranden skall i förklaringen
uppgiva de bevis han vill åberopa
och vad han vill styrka med vaije
särskilt bevis. Skriftligt bevis, som

§“

Om hovrätten finner att klagan-
dens motpart bör höras angående
överklagandet, skall överklagandet
delges honom med föreläggande
att svara skriftligen inom en viss
tid.

Det överklagade beslutet får inte
utan att motparten har lämnats
tillfälle att yttra sig ändras såvitt
angår hans rätt.

Har tingsrätten i tvistemål avsla-
git ett yrkande om kvarstad eller
någon annan åtgärd enligt 15 kap.
eller upphävt ett beslut om en
sådan åtgärd eller i brottmål av-
slagit yrkande om en åtgärd som
avses i 26 - 28 kap. eller upphävt
en beslut om en sådan åtgärd, får
hovrätten omedelbart bevilja åtgär-
den att gälla tills vidare. Har
tingsrätten beviljat en sådan åt-
gärd eller förklarat att beslutet får
verkställas även om det inte har
laga kraft, får hovrätten omedel-
bart besluta att tingsrättens beslut
tills vidare inte får verkställas.
Hovrätten får också ändra tings-
rättens beslut i fråga om häktning,
tillstånd till restriktioner enligt
24 kap. 5 a § eller reseförbud
utan att höra motparten.

§^M

Motparten skall i sin svars-
skrivelse yttra sig över de grunder
för överklagandet som klaganden
arfört och ange de omständigheter
han själv vill anföra.

Skrivelsen skall innehålla uppgift
om de bevis parten åberopar och
om vad som skall styrkas med
vaije bevis. Skriftliga bevis som

Prop. 1993/94:190

“Senaste lydelse 1993:1408.

“Senaste lydelse 1963:149.

ej tidigare förebragts, skall i hu-
vudskrift eller styrkt avskrift fogas
vid förklaringen.

Förklaringen skall vara egenhän-
digt undertecknad av förklaranden
eller hans ombud eller, då i brott-
mål den tilltalade är förklarande,
hans försvarare.

Har förklaring inkommit och fin-
nes ytterligare skriftväxling erfor-
derlig, äge hovrätten förordna
därom. Hovrätten äge tillika med-
dela närmare bestämmelser om
skriftväxlingen och därvid även
föreskriva, i vilket avseende part
skall yttra sig. Part må föreläggas
att inkomma med mer än en skrift,
endast om särskilda skäl äro
därtill.

9 a §«

Behövs prövningstillstånd och
har motparten hörts över be-
svären, beslutar hovrätten sedan
skriftväxlingen avslutats, om så-
dant tillstånd skall meddelas. När
det finns skäl för det, får frågan
upptas utan att skriftväxling skett.

10 §“

Om det är nödvändigt för utred-
ningen i målet att en part eller
någon annan hörs muntligen, får
hovrätten förordna om detta på
lämpligt sätt. Hovrätten förordnar
om inställandet av den som är
anhållen eller häktad.

\hd som sägs i 43 kap. 8 § fjär-
de stycket gäller även vid förhör
enligt första stycket.

inte lagts fram tidigare skall ges in
till hovrätten samtidigt med svars-
skrivelsen.

Prop. 1993/94:190

Om det behövs får hovrätten
besluta om ytterligare skrift-
växling. Hovrätten får också med-
dela närmare bestämmelser om
skriftväxlingen och därvid bestäm-
ma i vilket avseende parten skall
yttra sig. En part får föreläggas att
ge in mer än en skrivelse endast
om det finns särskilda skäl.

70 §

Behövs prövningstillstånd och
har motparten hörts angående
överklagandet, skall hovrätten
sedan skriftväxlingen avslutats be-
sluta om sådant tillstånd skall med-
delas. När det finns skäl för det,
får frågan tas upp utan att skrift-
växling har skett.

11 §

Om det är nödvändigt för utred-
ningen i målet att en part eller
någon annan hörs muntligen, får
hovrätten besluta om detta på
lämpligt sätt. Hovrätten skall
besluta att den som är anhållen
eller häktad skall inställas till
förhöret.

Det som sägs i 43 kap. 8 § fjär-
de stycket gäller även vid ett
förhör enligt första stycket.

“Införd genom 1987:747.
“Senaste lydelse 1987:1211.

Om hovrätten beslutat häkta
någon som inte är närvarande vid
rätten, skall 24 kap. 17 § tredje
och fjärde styckena tillämpas.

Om hovrätten beslutat häkta Prop. 1993/94:190
någon som inte är personligen när-
varande vid rätten, skall 24 kap.

17 § tredje och fjärde styckena
tillämpas.

11 §

Sedan erforderliga åtgärder vid-
tagits, skall målet så snart ske kan
av hovrätten företagas till av-
görande.

12 §

Innan hovrättens slutliga beslut Ett överklagande får återkallas
meddelats, må besvärstalan åter- innan hovrättens slutliga beslut
kallas. har meddelats.

13 §

Sedan hovrättens slutliga beslut
vunnit laga kraft, skall den frän
underrätten mottagna akten jämte
avskrift av beslutet översändas till
underrätten.

Har en part eller intervenient
överklagat ett beslut som tagits in
i en dom eller som får överklagas
endast i samband med att domen
överklagas, och är även domen
överklagad, skall målen i hov-
rätten handläggas gemensamt
enligt 50 eller 51 kap.

Första stycket gäller inte om
beslutet angår ett ombud, en för-
svarare, ett vittne, en sakkunnig
eller någon annan som inte var
part eller intervenient i tings-
rätten.

53 Kap.

Om mål, som upptages ome-
delbart av hovrätt

I tvistemål, som skall upptagas

omedelbart av hovrätt, äge vad
om rättegången vid underrätt är i
42-44 kap. stadgat motsvarande
tillämpning.

4 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 190

Om mål som tas upp omedelbart

1 §

I tvistemål som skall tas upp
omedelbart av en hovrätt tillämpas
bestämmelserna om rättegången
vid tingsrätt i 42-44 kap.

2 §⁶⁷

I brottmål, som skall upptagas
omedelbart av hovrätt, äge vad
om rättegången vid underrätt är i
45-47 kap. stadgat motsvarande
tillämpning; i dylikt mål gälle
dock följande avvikelser:

1. Hovrätten äge ej uppdraga åt
åklagaren att utfärda stämning.

2. Hovrätten äge för målets
beredande i stämningen förelägga
den tilltalade att till hovrätten in-
komma med skriftligt genmäle.
Genmälet skall med därvid fogade
handlingar delgivas åklagaren.
Finnes för målets beredande ytter-
ligare skriftväxling erforderlig,
äge hovrätten förordna därom.
Rätten äge tillika meddela när-
mare bestämmelser om skriftväx-
lingen och därvid även föreskriva,
i vilket avseende part skall yttra
sig.

3. I stället för den tid av en
vecka, som i 45 kap. 14 §,
46 kap. 11 § och 47 kap. 22 § är
föreskriven för hållande av
huvudförhandling i mål, vari den
tilltalade är anhållen eller häktad,
skall gälla en tid av tvä veckor.

4. Förekommer ej anledning till
ådömande av annan påföljd än
böter, äge hovrätten företaga
målet till avgörande utan huvud-
förhandling; därom gälle vad i
51 kap. 22 § stadgats.

I brottmål som skall tas upp
omedelbart av en hovrätt, tilläm-
pas bestämmelserna om rätte-
gången vid tingsrätt i 45-47 kap.
med följande avvikelser:

1. Hovrätten får inte uppdra åt
åklagaren att utfärda stämning.

2. Hovrätten skall i stämningen
förelägga den tilltalade att svara
skriftligen inom en viss tid. Hov-
rätten skall sända över svarsskri-
velsen till åklagaren. Om det be-
hövs får hovrätten besluta om
ytterligare skriftväxling. Hovrätten
får också meddela närmare be-
stämmelser om skriftväxlingen och
därvid bestämma i vilket avseende
parten skall yttra sig.

Prop. 1993/94:190

3. I stället för den tid om en
vecka som gäller enligt 45 kap.
14 §, 46 kap. 11 § och 47 kap.
22 § för hållande av huvudför-
handling i vissa fall skall en tid
om två veckor gälla.

4. Om det inte finns anledning
att döma till någon annan påföljd
än böter, får hovrätten avgöra
målet utan huvudförhandling. I
sådant fall tillämpas 51 kap. 14 §.

54 kap.

Om fullföljd av talan mot hov- Om rätten att överklaga hovrätts
rätts dom och beslut domar och beslut

i r

Talan mot hovrätts dom skall En hovrätts dom för överklagas,
föras genom ansökan om revision. om inte annat är föreskrivet.

⁶⁷Senaste lydelse 1964:166.

“Senaste lydelse 1989:656.

Har parterna skriftligen avtalat
att inte överklaga en dom som
meddelas med anledning av en
uppkommen tvist eller en framtida
tvist som kan härledas till ett visst
angivet rättsförhållande, gäller
avtalet, om saken är sådan att
förlikning därom är tillåten. Ett
avtal som ingåttsföre tvistens upp-
komst gäller dock inte i mål som
avses i 1 kap. 3 d § första stycket.

En utfästelse att inte överklaga
som har gjorts efter domen gäller,
om saken är sådan att förlikning
därom är tilläten.

När en hovrätt meddelar dom i
fall som avses i 17 kap. 5 § andra
stycket, skall hovrätten med hän-
syn till omständigheterna bestäm-
ma om domen skall fä överklagas
särskilt eller endast i samband
med att hovrättens slutliga avgö-
rande överklagas.

Prop. 1993/94:190

Den, mot vilken en tredskodom givits, får inte överklaga domen. Be-
stämmelser om hans rätt till återvinning i anledning av sådan dom finns
i 44 kap. 9 § och 53 kap. 1 §.

1 a §⁶’

När en hovrätt meddelar dom i
fall som avses i 17 kap. 5 § andra
stycket, bestämmer hovrätten med
hänsyn till omständigheterna om
talan mot domen skall föras
särskilt eller endast i samband
med talan mot hovrättens slutliga
avgörande. Talan förs genom an-
sökan om revision.

2§

Talan mot hovrätts slutliga be-
slut skall föras genom besvär.
Meddelas i samband med dom
beslut, varigenom saken till viss
del ej upptages till prövning, skall
dock talan mot beslutet foras
genom ansökan om revision.

Åger part göra ansökan om åter-
upptagande av mål, som avgjorts

2§

Har partema skriftligen avtalat
att inte överklaga en dom som
meddelas med anledning av en
uppkommen tvist eller en framtida
tvist som kan härledas till ett visst
angivet rättsförhållande, gäller av-
talet, om förlikning om saken är
tilläten. Ett avtal som ingåtts före
tvistens uppkomst gäller dock inte
i mål som avses i 1 kap. 3 d §
första stycket.

En utfästelse att inte överklaga
som har gjorts efter domen gäller,
om förlikning om saken är tillåten.

3§

En hovrätts slutliga beslut får
överklagas, om inte annat är
föreskrivet. Har en part rätt att
ansöka om återupptagande av ett
mål som avgjorts genom ett slut-
ligt beslut, får han dock inte över-
klaga beslutet.

Ett beslut av en hovrätt enligt
vilket ett mål återförvisats till

⁶⁹Inford genom 1990:443.

genom slutligt beslut, md han ej
fullfölja talan mot beslutet.

tingsrätten får överklagas endast Prop. 1993/94:190
om hovrättens prövning innefattar
ett avgörande av en fråga som in-
verkar på målets utgång.

2 a §⁷⁰

Hovrättens beslut i en överkla-
gad fråga angående ersättning till
offentlig försvarare får inte över-
klagas. Hovrätten får dock tillåta
att beslutet överklagas, om det
föreligger särskilda skäl för en
prövning om tillstånd skall ges
enligt 10 § första stycket 1

3§

\itd i 49 kap. 3 - 5, 7 och 11 §§
är stadgat i fråga om talan mot
underrätts beslut äge motsvarande
tillämpning beträffande talan mot
hovrätts beslut, som ej är slutligt,
i där uppkommen eller dit fullföljd
fråga, som avses i nämnda lag-
rum.

4§

Beträffande hovrätts beslut i
annat fall än nu sagts gälle vad i
49 kap. 8 § är stadgat.

5 §⁷¹

Då hovrätten ogillat yrkande om
häktning, tillstånd till restriktioner
enligt 24 kap. 5 a § eller reseför-
bud eller hävt ett beslut om häkt-
ning, tillstånd till restriktioner
enligt 24 kap. 5 a § eller reseför-
bud, får talan mot beslutet föras
endast i samband med talan mot
hovrättens dom eller slutliga
beslut.

Hovrättens beslut i en överkla-
gad fråga om ersättning till of-
fentlig försvarare får inte överkla-
gas. Hovrätten får dock tillåta att
beslutet överklagas, om det finns
särskilda skäl för att pröva om
tillstånd skall ges enligt 10 §
första stycket 1.

4§

Det som sägs i 49 kap. 4 - 6, 8
och 11 §§ om överklagande av en
tingsrätts beslut skall tillämpas vid
överklagande av en hovrätts be-
slut, som inte är slutligt, i frågor
som avses i de nämnda para-
graferna och som uppkommit i
hovrätten eller överklagats dit.

5§

I fråga om hovrättens beslut i
annat fall än som anges i 3 eller
4 § tillämpas 49 kap. 3 § andra
stycket och 9 §.

<5§

Om hovrätten ogillat ett yrkande
om häktning, tillstånd till
restriktioner enligt 24 kap. 5 a §
eller reseförbud eller upphävt ett
beslut om häktning, tillstånd till
restriktioner enligt 24 kap. 5 a §
eller reseförbud, får beslutet
överklagas endast i samband med
att hovrättens dom eller slutliga
beslut överklagas.

⁷⁰Införd genom 1989:352.

^7lSenaste lydelse 1993:1408.

6§

över beslut, varigenom hovrätt
visat mål åter till underrätt, må ej
klagas; innefattar hovrättens pröv-
ning avgörande av fråga, som
inverkar på målets utgång, äge
dock part utan hinder av vad nu
sagts fullfölja talan däremot.

Prop. 1993/94:190

Har hovrätt funnit underrätten
behörig att upptaga mål, må talan
däremot ej föras, med mindre
invändningen mot underrättens
behörighet grundas å omständig
het, som vid fullföljd högre rätt
haft att självmant beakta.

Talan får inte jöras mot hovrät-
tens beslut angående jäv mot
domare i tingsrätt eller i någon dit
fullföljd fråga som avses i 49 kap.
4 § första stycket 7 eller 9 eller
6 §. Talan får inte heller föras
mot hovrättens beslut att meddela
prövningstillstånd.

Talan mot hovrätts dom eller
slutliga beslut i mål eller ärende
som väckts vid tingsrätt får inte
komma under Högsta domstolens
prövning utan att Högsta dom-
stolen meddelat parten tillstånd till
detta enligt 10 §. Detsamma gäller
talan mot hovrätts slutliga beslut i
ett ärende som har direkt samband
med ett mål eller ärende som nu
sagts, dock inte beslut som avses i
16 §.

Har hovrätten funnit att tingsrät-
ten varit behörig att ta upp ett
mål, får hovrättens beslut om detta
överklagas endast om invänd-
ningen mot tingsrättens behörighet
grundas på en omständighet som
högre rätt självmant skall beakta
vid ett överklagande.

r

Ett beslut får inte överklagas,
om hovrätten i beslutet

1. prövat en fråga om jäv mot
domare i tingsrätt,

2. prövat en till hovrätten över-
klagad fråga som avses i 49 kap.
5 § första stycket 7 eller 9 eller
7 § eller

3. meddelat prövningstillstånd.

§⁷³

Prövningstillstånd krävs för att
Högsta domstolen skall pröva hov-
rättens dom eller slutliga beslut i
mål eller ärende som väckts vid
tingsrätt. Detsamma gäller hov-
rättens slutliga beslut i ett ärende
som har ett direkt samband med
ett sådant mål eller ärende utom
beslut som avses i 17 §.

^Senaste lydelse 1987:747.

⁷³Senaste lydelse 1989:352.

Första stycket gäller inte talan, Första stycket gäller inte över- Prop. 1993/94:190
som i mål om allmänt åtal förs av klaganden av Riksåklagaren, Justi-
Riksåklagaren, Justitiekanslem tiekanslem eller någon av Riks-
ellerjustitieombudsman. dagens ombudsmän i mål där

allmänt åtal förs.

Prövningstillstånd må meddelas
allenast

1. om det är av vikt för ledning
av rättstillämpningen att talan
prövas av Högsta domstolen; eller

2. om det föreligger synnerliga
skäl till sådan prövning, såsom att
grund för resning föreligger eller
domvilla förekommit eller att må-
lets utgång i hovrätten uppenbar-
ligen beror på grovt förbiseende
eller grovt misstag.

Om prövningstillstånd meddelas
i ett av två eller flera likartade
mål, som samtidigt föreligga till
bedömande, må prövningstillstånd
meddelas även i övriga mål.

§⁷⁴

Prövningstillstånd får meddelas
endast om

1. det är av vikt for ledning av
rättstillämpningen att överkla-
gandet prövas av Högsta domsto-
len eller

2. det finns synnerliga skäl till
sådan prövning, såsom att det
finns grund för resning eller att
domvilla förekommit eller att må-
lets utgång i hovrätten uppenbar-
ligen beror på grovt förbiseende
eller grovt misstag.

Om prövningstillstånd fordras i
två eller flera likartade mål och
Högsta domstolen meddelar pröv-
ningstillstånd i ett av dem, får
prövningstillstånd meddelas även i
övriga mål.

11 §⁷⁵

Prövningstillstånd får begränsas till att gälla en viss fråga i målet, vars
prövning är av vikt for ledning av rättstillämpningen (prejudikatfråga)
eller en viss del av målet.

I avvaktan på att prövning sker i enlighet med ett prövningstillstånd
som begränsats enligt första stycket får Högsta domstolen förklara
frågan om meddelande av prövningstillstånd rörande målet i övrigt

vilande helt eller delvis.

Meddelas prövningstillstånd utan
sådan begränsning som avses i
första stycket, gäller det domen
eller det slutliga beslutet i dess
helhet, såvitt parten för talan mot
detta, samt beslut, som överklagas
i samband med talan mot domen
eller det slutliga beslutet.

Ett prövningstillstånd som med-
delas utan sådan begränsning som
avses i första stycket gäller

1. domen eller det slutliga be-
slutet i den utsträckning parten
har överklagat avgörandet,

2. överklagade beslut som tagits
in i domen eller det slutliga be-
slutet och som inte angår ett om-

⁷⁴Senaste lydelse 1971:218.

⁷⁵Senaste lydelse 1989:352.

I den mån prövningstillstånd ej
meddelas och fråga därom ej
förklaras vilande, skall hovrättens
dom eller slutliga beslut stå fast.
Erinran därom skall intagas i
Högsta domstolens beslut.

Il a §^7S

Vid talan som avses i 9 § andra
stycket får Högsta domstolen, om
målet väckts vid tingsrätt, besluta
att begränsa prövningen av målet
till en viss prejudikatfråga.

bud, ett vittne, en sakkunnig eller
någon annan som inte var part
eller intervenient i hovrätten,

3. överklagade beslut som får
överklagas endast i samband med
att domen eller det slutliga
beslutet överklagas.

I den utsträckning prövningstill-
stånd inte meddelas och fråga om
tillstånd inte heller förklaras
vilande, skall hovrättens dom eller
slutliga beslut stå fäst. En upp-
lysning om detta skall tas in i
Högsta domstolens beslut.

Prop. 1993/94:190

I den utsträckning Högsta dom-
stolen inte prövar målet, skall
hovrättens dom eller slutliga
slut stå fest. En upplysning
detta skall tas in i det beslut
nom vilket prövning vägras.

22 §

Vid överklagande som avses i
9 § andra stycket får Högsta dom-
stolen, om målet väckts vid
tingsrätt, besluta att begränsa
prövningen av målet till en viss
prejudikatfråga.

Ett beslut som avses i första stycket får meddelas att gälla till dess
annorlunda bestäms. Ett sådant beslut fettas enligt de regler som gäller
för beslut om prövningstillstånd. Meddelas beslut enligt detta stycke,
skall målet i övrigt vila.

I den mån Högsta domstolen inte
prövar målet, skall hovrättens dom
eller slutliga beslut stå fest. En
upplysning om detta skall tas in i
det beslut varigenom prövning
vägras.

be-
om
ge-

12 §⁷⁷

Vid avgörandet av om pröv-
ningstillstånd skall meddelas be-
höver hänsyn tas endast till om-
ständigheter som har åberopats av
sökanden.

13$

Vid avgörandet av om pröv-
ningstillstånd skall meddelas be-
höver hänsyn tas endast till såda-
na omständigheter som har åbero-
pats av klaganden.

⁷⁶Införd genom 1989:352.

⁷⁷InfÖrd genom 1981:1088.

13 §⁷*

Förs i mål eller ärende, som
väckts vid underrätt, talan mot
hovrätts beslut, som ej är slutligt,
och har ej i anledning av talan
mot hovrättens dom eller slutliga
beslut meddelats prövningstill-
stånd, som enligt 11 § tredje
stycket gäller även beslutet,
tillämpas 9 - 12 §§.

14 § Prop. 1993/94:190

Avser överklagandet ett beslut av
hovrätten som inte är slutligt och
som meddelats i ett mål eller
ärende som väckts vid tingsrätt
skall 9 - 13 §§ tillämpas. Detta
gäller dock inte om Högsta dom-
stolen med anledning av talan mot
hovrättens dom eller slutliga
beslut har meddelat prövnings-
tillstånd som enligt 11 § tredje
stycket gäller även beslutet.

74 §⁷’

Då hovrätt meddelar beslut,
varemot talan enligt 5, 6, 7 eller
8 § ej må föras, skall hovrätten i
beslutet giva det till känna.

Kan talan mot hovrätts dom eller
beslut ej komma under Högsta
domstolens prövning, med mindre
Högsta domstolen meddelat parten
tillstånd därtill, give hovrätten i
samband med underrättelse om ta-
lans fullföljande det till känna med
angivande av innehållet i 10 §.

75 §⁸°

Anser part, att underrättelse,
som hovrätten enligt 14 § första
stycket meddelat, är oriktig, äge
han i samband med fullföljande av
talan mot domen eller beslutet
påkalla prövning av frågan.

Ej må i annat fall än i första
stycket sägs fråga, som där avses,
komma under Högsta domstolens
prövning. \tid hovrätt i övrigt fö-
reskrivit om sättet för fullföljd av
talan skall lända till efterrättelse.

75 §

Om ett beslut av en hovrätt
enligt 3 § andra stycket eller 6, 7
eller 8 § inte får överklagas, skall
beslutet innehålla uppgift om det.

Krävs prövningstillstånd i Högsta
domstolen, skall hovrättens dom
eller beslut innehålla uppgift om
detta och om innehållet i 10 §.

16 §

Om en part anser att en
upplysning enligt 15 § första
stycket är oriktig, får han i
samband med att beslutet över-
klagas begära att Högsta dom-
stolen prövar frågan om rätt att
överklaga. I annat fall får frågan
inte prövas av Högsta domstolen.

⁷⁸Senaste lydelse 1989:352.

”Senaste lydelse 1971:218.

⁸⁰Senaste lydelse 1971:218.

16 §

över hovrätts beslut, varigenom
missnöjesanmälan eller ansökan
om återvinning eller återuppta-
gande eller revisions- eller be-
svärstalan mot hovrätts dom eller
beslut avvisats, må klagan föras
genom besvär. Ej må i annat fall
fråga, huruvida sådan anmälan
eller ansökan gjorts eller talan
eljest fullföljts på föreskrivet sätt
eller inom rätt tid, komma under
Högsta domstolens bedömande.

17 §

Ett beslut genom vilket hovrätten
avvisat en missnöjesanmälan, en
ansökan om återvinning eller åter-
upptagande eller ett överklagande
av hovrätts dom eller beslut får
överklagas. Frågan om en sådan
anmälan eller ansökan gjorts eller
ett överklagande skett inom rätt tid
får annars inte prövas av Högsta
domstolen.

Prop. 1993/94:190

55 kap.

Om revision

Vill part söka revision av hov-
rätts dom, skall han inom fyra
veckor frän den dag, dä domen
gavs, till hovrätten inkomma med
revisionsinlaga.

3§⁸¹

Finnes revisionstalan ej vara
fullföljd inom rätt tid, skall den av
hovrätten avvisas. Har revi-
sionsinlaga inkommit till Högsta
domstolen före revisionstidens ut-
gång, skall den omständigheten att
inlagan inkommit till hovrätten
först därefter ej föranleda att den
avvisas.

4 §«

/ revisionsinlagan skall revisions-
käranden uppgiva:

1. den dom, mot vilken talan
föres-,

Om överklagande av domar

En part som vill överklaga
hovrättens dom skall göra detta
skriftligen. Skrivelsen skall ges in
till hovrätten. Den skall ha kommit
in till rätten inom fyra veckor från
den dag då domen meddelades.

2§

Ett överklagande som kommit in
för sent skall avvisas av hovrätten,
överklagandet skall dock inte av-
visas om det har kommit in till
Högsta domstolen inom klago-
tiden.

3§

överklagandet skall innehålla
uppgifter om

1. den dom som överklagas,

⁸¹Senaste lydelse 1990:443.

⁸²Senaste lydelse 1981:1088.

2. grunderna for revisionstalan
med angivande, i vilket avseende
hovrättens domskäl enligt käran-
dens mening äro oriktiga; sami

3. i vilken del domen överklagas
och den ändring i domen, som
käranden yrkar.

Erfordras prövningstillstånd,
skall käranden i revisionsinlagan
ange de omständigheter han åbe-
ropar till stöd for att sådant
tillstånd skall meddelas.

Käranden skall i revisionsin-
lagan uppgiva de bevis han vill
åberopa och vad han vill styrka
med varje särskilt bevis. / tviste-
mål skall käranden, om beviset ej
tidigare förebragts, uppgiva an-
ledningen härtill. Åberopar käran-
den skriftligt bevis, som ej tidigare
förebragts, skall det i huvudskrift
eller styrkt avskrift fogas vid re-
visionsinlagan. I revisionsinlagan
skall käranden ock angiva, om
han vill, att motparten eller i
brottmål målsägande eller den till-
talade skall infinna sig personligen
vid huvudförhandling i Högsta
domstolen.

Är i brottmål den tilltalade an-
hållen eller häktad, skall det
angivas.

Revisionsinlagan skall vara
egenhändigt undertecknad av
käranden eller hans ombud.

2. i vilken del domen överklagas Prop. 1993/94:190
och den ändring i domen som

yrkas,

3. grunderna för överklagandet
och i vilket avseende hovrättens
domskäl enligt klagandens mening
är oriktiga,

4. de omständigheter som åbe-
ropas till stöd för att pröv-
ningstillstånd skall meddelas, när
sådant tillstånd krävs, och

5. de bevis som åberopas och
vad som skall styrkas med varje
bevis.

Har en omständighet eller ett be-
vis som åberopas i Högsta dom-
stolen inte lagts fram tidigare,
skall klaganden i tvistemål för-
klara anledningen till det. Skrift-
liga bevis som inte lagts fram
tidigare skall ges in samtidigt med
klagoskrivelsen. Klaganden skall
också ange om han vill att mot-
parten eller i brottmål målsägan-
den eller den tilltalade skall infin-
na sig personligen vid huvudför-
handling i Högsta domstolen.

Är i brottmål den tilltalade an-
hållen eller häktad, skall det
anges.

5 §”

4§

Om inte överklagandet avvisas
enligt 2 §, skall hovrätten efter ut-
gången av klagotiden sända över
detta och övriga handlingar i
målet till Högsta domstolen.
Handlingarna skall översändas ge-
nast, om i brottmål den tilltalade
är häktad eller om klaganden
framställt ett yrkande som fordrar

⁸³Senaste lydelse 1981:828.

som påkallar omedelbar prövning,
såsom i tvistemål begäran om
kvarstad eller om hävande av
sådan åtgärd eller av förordnande,
att dom må verkställas utan hinder
av att den icke äger laga kraft,
eller i brottmål begäran om den
tilltalades häktande eller om åt-
gärd, som avses i 25-28 kap.,
eller om hävande av sådan åtgärd,
skall insändandet ske genast.

omedelbar prövning, såsom i tvis- Prop. 1993/94:190
temål ett yrkande om kvarstad
eller ett yrkande om upphävande
av ett beslut om en sådan åtgärd
eller av ett beslut om att dom får
verkställas även om den inte har
laga kraft, eller i brottmål ett
yrkande om häktning av den till-
talade eller om åtgärd som avses i
25-28 kap. eller om upphävande
av ett beslut om en sådan åtgärd.

6§

Föreligger mot revisionstalans
upptagande annat hinder än i 3 §
sägs, må talan av Högsta domsto-
len omedelbart avvisas.

Uppfyller revisionsinlagan ej
föreskrifterna i 4 § första, tredje
eller femte stycket eller är den
eljest ofullständig, skall Högsta
domstolen förelägga revisionskä-
randen att avhjälpa bristen.

Följer revisionskäranden inte ett
föreläggande enligt första stycket,
skall revisionstalan avvisas, om
revisionsinlagan är så ofullständig
att den inte utan väsentlig olä-
genhet kan läggas till grund for en
rättegång i Högsta domstolen.

5 §

Om det finns något annat hinder
mot att ta upp ett överklagande till
prövning än att detta kommit in
för sent, får Högsta domstolen
omedelbart avvisa överklagandet.

6§

Uppfyller överklagandet inte fö-
reskrifterna i 3 § första stycket 1-
3 eller 5 eller andra stycket eller
är det på annat sätt ofullständigt,
skall Högsta domstolen förelägga
klaganden att avhjälpa bristen.

Följer klaganden inte före-
läggandet skall överklagandet
avvisas, om det är så ofullständigt
att det inte utan väsentlig olä-
genhet kan läggas till grund för en
rättegång i Högsta domstolen.

7§

Behövs prövningstillstånd, skall
Högsta domstolen besluta om
sådant tillstånd skall meddelas.
När det finns skäl för det, får
frågan tas upp utan att skrift-
växling har skett.

8 §⁸⁵För målets beredande skall Om inte annat följer av 7 §,
revisionsinlagan med därvid skall överklagandet delges motpar-

⁸⁴Senaste lydelse 1984:131.

⁸⁵Lydelse enligt prop. 1993/94:143.

fogade handlingar delges revi-
sionssvaranden och föreläggande
meddelas honom att inkomma med
skriftligt genmäle. Uppgift om
målsägandes eller vittnens ålder,
yrke och bostadsadress, som sak-
nar betydelse för åtalet, skall inte
framgå av de handlingar som
delges den tilltalade i mål om
allmänt åtal.

Har hovrätten i tvistemål avslagit
yrkande om kvarstad eller annan
åtgärd enligt 15 kap. eller förord-
nat om hävande av sådan åtgärd
eller i brottmål avslagit yrkande
om åtgärd, som avses i 26 - 28
kap., eller förordnat om hävande
av åtgärd, som där sägs, äge
Högsta domstolen omedelbart be-
vilja åtgärden att gälla, till dess
annorlunda förordnas. Har hov-
rätten beviljat åtgärd, som nu
sagts, eller förordnat, att dom må
verkställas utan hinder av att den
icke äger laga kraft, eller fastställt
underrätts beslut därom, äge
Högsta domstolen ock omedelbart
förordna, att vidare åtgärd för
verkställighet ej må äga rum. Är
fråga om häktning eller reseför-
bud, må Högsta domstolen utan
motpartens hörande göra ändring i
hovrättens beslut.

Genmälet skall, om ej i tvistemål
revisionskärandens yrkande medgi-
ves, innehålla yttrande rörande de
av honom anförda grunderna för
revisionstalan och angivande av
de omständigheter revisionssvaran-
den vill anföra.

Svaranden skall i genmälet upp-
giva de bevis han vill åberopa och
vad han vill styrka med vaije sär-
skilt bevis. / tvistemål skall sva-

ten med föreläggande att svara Prop. 1993/94:190
skriftligen inom en viss tid.

Uppgift om målsägandes eller
vittnens ålder, yrke och bostads-
adress som saknar betydelse för
åtalet skall inte framgå av de
handlingar som delges den till-
talade i mål om allmänt åtal.

Har hovrätten i tvistemål avslagit
ett yrkande om kvarstad eller
någon annan åtgärd enligt 15 kap.
eller upphävt ett beslut om en
sådan åtgärd eller i brottmål avsla-
git ett yrkande om en åtgärd som
avses i 26 - 28 kap. eller upphävt
ett beslut om sådan åtgärd, får
Högsta domstolen omedelbart be-
vilja åtgärden att gälla tills vidare.
Har hovrätten beviljat en sådan
åtgärd eller förklarat att domen får
verkställas även om den inte har
laga kraft, eller fastställt tingsrätts
beslut om det, får Högsta dom-
stolen omedelbart besluta att tings-
rättens eller hovrättens beslut tills
vidare inte får verkställas. I frågor
om häktning eller reseförbud får
Högsta domstolen ändra hov-
rättens beslut även om motparten
inte hörts.

§⁸⁶

Motparten skall i sin svarsskri-
velse yttra sig över de grunder för
överklagandet som klaganden an-
fört och ange de omständigheter
han själv vill anföra. Det som har
sagts nu gäller inte i tvistemål där
klagandens yrkande medges.

Skrivelsen skall innehålla uppgift
om de bevis parten åberopar och
om vad som skall styrkas med
vaije bevis. Om en omständighet

⁸⁶Senaste lydelse 1963:149.

randen, om beviset ej tidigare
förebragts, uppgiva anledningen
härtill. Åberopar svaranden skrift-
ligt bevis, som ej tidigare före-
bragts, skall det i huvudskrift eller
styrkt avskrift fogas vid genmälet.
I genmälet skall svaranden ock an-
giva, om han vill, att motparten
eller i brottmål målsägande eller
den tilltalade skall infinna sig
personligen vid huvudförhandling i
Högsta domstolen.

Genmälet skall vara egenhändigt
undertecknat av svaranden eller
hans ombud eller, då i brottmål
den tilltalade är svarande, hans
försvarare.

Genmälet skall med därvid
fogade handlingar delges revi-
sionskäranden. Uppgift om måls-
ägandes eller vittnens ålder, yrke
och bostadsadress, som saknar be-
tydelse för åtalet, skall inte fram-
gå av de handlingar som delges
den tilltalade i mål om allmänt
åtal.

Finnes för målets beredande
ytterligare skriftväxling erforder-
lig, äge Högsta domstolen förord-
na därom. Högsta domstolen äge
tillika meddela närmare bestäm-
melser om skriftväxlingen och
därvid även föreskriva, i vilket
avseende part skall yttra sig. Part
må föreläggas att inkomma med
mer än en skrift, endast om sär-
skilda skäl äro därtill.

11 §⁸⁸

Erfodras prövningstillstånd, skall
Högsta domstolen sedan skriftväx-
lingen har avslutats bestämma om

eller ett bevis som åberopas i
Högsta domstolen inte lagts fram
tidigare, skall parten i tvistemål
förklara anledningen till det.
Skriftliga bevis som inte lagts
fram tidigare skall ges in till
Högsta domstolen samtidigt med
överklagandet. Parten skall också
ange om han vill att motparten
eller i brottmål målsäganden eller
den tilltalade skall infinna sig per-
sonligen vid huvudförhandling i
Högsta domstolen.

Prop. 1993/94:190

§⁸⁷

Högsta domstolen skall sända
över svarsskrivelsen till klaganden.
Uppgift om målsägandes eller
vittnens ålder, yrke och bostads-
adress som saknar betydelse för
åtalet skall inte framgå av de
handlingar som sänds över till den
tilltalade i mål om allmänt åtal.

Om det behövs, får Högsta dom-
stolen besluta om ytterligare
skriftväxling. Högsta domstolen
får också meddela närmare be-
stämmelser om skriftväxlingen och
därvid bestämma i vilket avseende
parten skall yttra sig. En part/dr
föreläggas att ge in mer än en
skrivelse endast om det finns
särskilda skäl.

⁸⁷Lydelse enligt prop. 1993/94:143.

⁸⁸Senaste lydelse 1981:1088.

sådant tillstånd skall meddelas.
När det finns skäl till det får
frågan tas upp trots att skriftväx-
ling inte har ägt rum.

Prop. 1993/94:190

12 §⁸⁹

Högsta domstolen får utan hu-
vudförhandling avgöra

1. en prejudikatfråga,

2. ett mål, vari Högsta dom-
stolen med stöd av bestämmelser-
na i 12 a § i allt väsentligt grun-
dar avgörandet i övrigt på hov-
rättens bedömning,

3. ett mål som har tagits upp
omedelbart av hovrätten, eller

11 §

Högsta domstolen får utan hu-
vudförhandling avgöra

1. en prejudikatfråga,

2. ett mål i vilket Högsta dom-
stolen med stöd av bestämmelser-
na i 72 § i allt väsentligt grundar
avgörandet i övrigt på hovrättens
bedömning,

3. ett mål som har tagits upp
omedelbart av hovrätten eller

4. ett sådant mål eller en sådan fråga i ett mål som skall avgöras av
Högsta domstolen i dess helhet eller med tolv ledamöter.

Beträffande avgörande i övrigt i
Högsta domstolen av mål utan hu-
vudförhandling skall i tvistemål

50 kap. 27 § och i brottmål

51 kap. 27 § tillämpas.

12 a §⁹⁰

Om Högsta domstolen med
tillämpning av bestämmelserna i
54 kap. 11 eller 77 a § har prövat
en prejudikatfråga får domstolen,
om ytterligare prövning krävs,
helt eller delvis grunda sitt av-
görande av målet i övrigt på hov-
rättens bedömning eller, med un-
danröjande av lägre rätts dom,
återförvisa målet till lägre rätt för
fortsatt handläggning.

En prejudikatfråga får avgöras gi
avses i 17 kap. 5 § andra stycket.

Part må ej i tvistemål i Högsta
domstolen till stöd för sin talan

Beträffande avgörande i övrigt i
Högsta domstolen av mål utan hu-
vudförhandling skall i tvistemål

50 kap. 13 § och i brottmål

51 kap. 13 § tillämpas.

12 §

Har Högsta domstolen med
tillämpning av bestämmelserna i
54 kap. 11 eller 72 § prövat en
prejudikatfråga, får domstolen, om
ytterligare prövning krävs, helt
eller delvis grunda sitt avgörande
av målet i övrigt på hovrättens be-
dömning eller undanröja lägre
rätts dom och återförvisa målet till
lägre rätt for fortsatt hand-
läggning.

om dom även i andra fåll än som

I tvistemål får en part i Högsta
domstolen till stöd för sin talan

”Senaste lydelse 1989:352.

⁹⁰Senaste lydelse 1990:443.

åberopa omständighet eller bevis,
som ej tidigare förebragts, med
mindre han gör sannolikt, att han
icke kunnat åberopa omständighe-
ten eller beviset vid lägre rätt eller
han eljest haft giltig ursäkt att ej
göra det. Framställes först i
Högsta domstolen yrkande om
kvittning, må det avvisas, om det
ej ulan olägenhet kan prövas i
målet.

14 §

Har vid huvudförhandling i lägre
rätt rörande viss omständighet
vittne eller sakkunnig eller part
under sanningsförsäkran hörts
inför rätten eller syn å stället
hållits och beror avgörandet även i
Högsta domstolen av tilltron till
den bevisningen, må i denna del
ändring i hovrättens dom i
tvistemål eller i brottmål annat än
till den tilltalades förmån ej ske,
med mindre hovrätten, ehuru
beviset ej upptagits vid huvudför-
handling i hovrätten, därutinnan
gjort ändring i underrättens dom
eller ock synnerliga skäl föreligga,
att bevisets värde är annat, än
hovrätten antagit.

Beträffande rättegången i Högsta
domstolen skall i övrigt i tvistemål
50 kap. 10 § tredje och fjärde
styckena, 11 - 20 §§, 22 §, 24 §
och 25 § första och andra

styckena samt i brottmål 51 kap.
8 § fjärde stycket, 10 § tredje och
fjärde styckena, 11 - 20 §§, 22,
23 a, 24, 25 och 31 §§ tillämpas.

åberopa en omständighet eller ett
bevis som inte lagts fram tidigare
endast om han gör sannolikt att
han inte kunnat åberopa omstän-
digheten eller beviset vid lägre rätt
eller han annars haft giltig ursäkt
att inte göra det.

Framställs först i Högsta dom-
stolen ett yrkande om kvittning
och kan det inte utan olägenhet
prövas i målet, får yrkandet av-
visas.

Prop. 1993/94:190

Har vid huvudförhandling i lägre
rätt rörande viss omständighet
vittne eller sakkunnig eller part
under sanningsförsäkran hörts
inför rätten eller syn på stället
hållits och beror avgörandet även i
Högsta domstolen av tilltron till
den bevisningen, får hovrättens
dom ändras i den delen endast om
hovrätten i samma del ändrat
tingsrättens dom utan att ta upp
beviset vid huvudförhandling. En
sådan ändring får dock göras, om
den är till förmån för den till-
talade eller om det finns synner-
liga skäl för att bevisets värde är
ett annat än hovrätten antagit.

§’*

Vid rättegången i Högsta dom-
stolen skall i övrigt följande
bestämmelser tillämpas:

1. i tvistemål, 50 kap. 10 §
tredje och fjärde styckena, 12 §,
14 - 22 §§, 24 § och 25 § första
och andra styckena och

2. i brottmål, 51 kap. 8 § fjärde
stycket, 10 § tredje och fjärde
styckena, 72 §, 14 - 22 §§, samt
23 a, 24, 25 och 30 §§.

⁹¹Senaste lydelse 1989:656.

\iui som sägs i 50 kap. 26 -
29 §§ rörande tvistemål samt i
51 kap. 26 - 29 §§ rörande brott-
mål om undanröjande av under-
rätts dom och om återförvisning
gäller for Högsta domstolen i
fråga om lägre rätts dom.

Det som sägs i 50 kap. 26 - Prop. 1993/94:190
29 §§ rörande tvistemål samt i 51
kap. 26 - 29 §§ rörande brottmål
om undanröjande av tingsrätts
dom och om återförvisning gäller
för Högsta domstolen i fråga om
lägre rätts dom.

76 §

Sedan Högsta domstolens dom
eller slutliga beslut givits, skola de
från hovrätten mottagna akterna
jämte avskrifter av domen eller
beslutet översändas, hovrättsakten
till hovrätten och underrättsakten
till underrätten.

56 kap.

Om besvär och om hänskj li-
tande av prejudikatfrågor”

Vill någon anföra besvär mot
hovrätts beslut, skall han inom
fyra veckor från den dag, då be-
slutet meddelades, till hovrätten
inkomma med besvärsinlaga. Har
beslut under rättegången medde-
lats annorledes än vid samman-
träde för förhandling, skall dock
besvärstiden räknas från den dag
då klaganden erhöll del av be-
slutet. Klagan över beslut om nå-
gons häktande, kvarhållande i häk-
te, tillstånd till restriktioner enligt
24 kap. 5 a § eller om åläggande
av reseförbud är inte inskränkt till
viss tid.

Om skyldighet att anmäla miss-
nöje mot hovrätts beslut i fråga,
som avses i 49 kap. 3 § eller 4 §
första stycket 1,2,3, 7,8 eller 9,
stadgas i 54 kap. 3 §.

Om överklagande av beslut
och om hänskjutande av
prejudikatfrågor

§”

Den som vill överklaga en hov-
rätts beslut skall göra detta
skriftligen. Skrivelsen skall ges in
till hovrätten.

Skrivelsen skall ha kommit in till
hovrätten inom fyra veckor från
den dag då beslutet meddelades.
Om ett beslut under rättegången
inte har meddelats vid samman-
träde och det inte heller vid något
sammanträde har tillkännagetts
när beslutet kommer att meddelas,
skall dock klagotiden räknas från
den dag då klaganden fick del av
beslutet. Ett överklagande av ett
beslut om någons häktande, kvar-
hållande i häkte, tillstånd till
restriktioner enligt 24 kap. 5 a §
eller om åläggande av reseförbud
är inte inskränkt till viss tid.

”Senaste lydelse av rubriken 1989:352.

”Senaste lydelse 1993:1408.

Av bestämmelser i 49 kap. och Prop. 1993/94:190
54 kap. 4 § följer att den som vill
överklaga en hovrätts beslut i
vissa fall först skall anmäla miss-
nöje.

3 §⁹⁴

Finnes besvärstalan ej vara full-
följd inom rätt tid, skall den av
hovrätten avvisas. Har besvärs-
inlaga inkommit till Högsta dom-
stolen före besvärstidens utgång,
skall den omständigheten att
inlagan inkommit till hovrätten
först därefter ej föranleda att den
avvisas.

2§

Ett överklagande som kommit in
för sent skall avvisas av hovrätten,
överklagandet skall dock inte av-
visas om det har kommit in till
Högsta domstolen inom klago-
tiden.

4§”

I besvärsinlagan skall klaganden
uppgiva:

överklagandet skall innehålla
uppgifter om

1. det beslut, mot vilket talan
föres-,

2. grunderna för besvärstalan;
samt

3. den ändring i beslutet, som
klaganden yrkar.

Erfordras prövningstillstånd,
skall klaganden i besvärsinlagan
ange de omständigheter han åbe-
ropar till stöd för att sädant till-
stånd skall meddelas.

Klaganden skall i besvärsinlagan
uppgiva de bevis han vill åberopa
och vad han vill styrka med vaije
särskilt bevis. Skriftligt bevis, som

1. det beslut som överklagas,

2. den ändring i beslutet som
yrkas,

3. grunderna för överklagandet,

4. de omständigheter som åbe-
ropas till stöd för att prövningstill-
stånd skall meddelas, när sådant
tillstånd krävs, och

5. de bevis som åberopas och
vad som skall styrkas med vaije
bevis.

Skriftliga bevis som inte lagts
fram tidigare skall ges in samtidigt
med överklagandet.

ej tidigare förebragts, skall i
huvudskrift eller styrkt avskrift
fogas vid besvärsinlagan.

Besvärsinlagan skall vara egen-
händigt undertecknad av klagan-
den eller hans ombud.

’⁴Senaste lydelse 1990:443.

”Senaste lydelse 1981:1088.

5 Riksdagen 1993194. 1 samt. Nr 190

5§

Avvisas ej besvärstalan, skall
hovrätten utan dröjsmål till Högsta
domstolen insända besvärsinlagan
med därvid fogade handlingar
samt huvudskrift eller styrkt av-
skrift av underrättens och hov-
rättens akter i målet, såvitt angår
den fullföljda frågan.

6§

Föreligger mot besvärstalans
upptagande annat hinder än i 3 §
sägs, må talan av Högsta domsto-
len omedelbart avvisas.

7§⁹⁶

Uppfyller besvärsinlagan ej före-
skrifterna i 4 § första, tredje eller
fjärde stycket eller är den eljest
ofullständig, skall Högsta domsto-
len förelägga klaganden att avhjäl-
pa bristen.

S§

Finnes motparten böra höras
över besvären, skall besvärsin-
lagan med därvid fogade hand-
lingar delgivas motparten och fö-
reläggande meddelas honom att
inkomma med skriftlig förklaring.

9§⁹⁷

Förklaringen skall innehålla
yttrande rörande de av klaganden
anförda grunderna för besvärs-

⁹⁶Senaste lydelse 1984:131.

⁹⁷Senaste lydelse 1963:149.

4 § Prop.

Om inte överklagandet avvisas
enligt 2 §, skall hovrätten till
Högsta domstolen sända över
detta och övriga handlingar i
målet som har betydelse för pröv-
ningen av överklagandet.

1993/94:190

5§

Om det finns något annat hinder
mot att ta upp ett överklagande till
prövning än att detta kommit in
för sent, får Högsta domstolen
omedelbart avvisa överklagandet.

6§

Följer klaganden inte föreläg-
gandet skall överklagandet av-
visas, om det är så ofullständigt
att det inte utan väsentlig olägen-
het kan läggas till grund för en
rättegång i Högsta domstolen.

7§

Om Högsta domstolen finner att
klagandens motpart bör höras an-
gående överklagandet, skall över-
klagandet delges honom med före-
läggande att svara skriftligen inom
en viss tid.

Motparten skall i sin svarsskri-
velse yttra sig över de grunder för
överklagandet som klaganden an-

talan och angivande av de omstän-
digheter förklaranden vill anföra.

Förklaranden skall i förklaringen
uppgiva de bevis han vill åberopa
och vad han vill styrka med vaije
särskilt bevis. Skriftligt bevis, som
ej tidigare förebragts, skall i hu-
vudskrift eller styrkt avskrift fogas
vid förklaringen.

Förklaringen skall vara egenhän-
digt undertecknad av förklaranden
eller hans ombud eller, då i brott-
mål den tilltalade är förklarande,
hans försvarare.

70 §

Har förklaring inkommit och
finnes ytterligare skriftväxling er-
forderlig, äge Högsta domstolen
förordna därom. Högsta domstolen
äge tillika meddela närmare be-
stämmelser om skriftväxlingen och
därvid även föreskriva, i vilket
avseende part skall yttra sig. Part
må föreläggas att inkomma med
mer än en skrift, endast om
särskilda skäl äro därtill.

77 §

Erfordras prövningstillstånd och
har motparten hörts över be-
svären, bestämme Högsta dom-
stolen, sedan skriftväxlingen av-
slutats, om sådant tillstånd skall
meddelas. När skäl äro därtill, må
frågan upptagas, ehuru skrift-
växling ej ägt rum.

12 §”

Beträffande rättegången i Högsta
domstolen skall i övrigt 52 kap.
70 - 72 §§ samt 55 kap. 12 a §
första stycket tillämpas.

fört och ange de omständigheter
han själv vill anföra.

Skrivelsen skall innehålla uppgift
om de bevis parten åberopar och
om vad som skall styrkas med
vaije bevis. Skriftliga bevis som
inte lagts fram tidigare skall ges in
till Högsta domstolen samtidigt
med svarsskrivelsen.

Prop. 1993/94:190

P§

Om det behövs får Högsta
domstolen besluta om ytterligare
skriftväxling. Högsta domstolen
får också meddela närmare be-
stämmelser om skriftväxlingen och
därvid bestämma i vilket avseende
parten skall yttra sig. En part får
föreläggas att ge in mer än en
skrivelse endast om det finns sär-
skilda skäl.

70 §

Behövs prövningstillstånd och
har motparten hörts angående
överklagandet, skall Högsta dom-
stolen sedan skriftväxlingen avslu-
tats besluta om sådant tillstånd
skall meddelas. När det finns skäl
för det, får frågan tas upp utan att
skriftväxling har skett.

11 §

Vid rättegången i Högsta
domstolen skall i övrigt 52 kap.
77 - 13 §§ samt 55 kap. 72 §
första stycket tillämpas.

Vid tillämpning av 52 kap. 13 §
första stycket skall den gemensam-
ma handläggningen av målen ske

”Senaste lydelse 1989:352.

enligt 55 kap. i stället för enligt Prop. 1993/94:190
50 eller 51 kap.

13$

Sedan Högsta domstolens slut-
liga beslut meddelats, skola de
från hovrätten mottagna akterna
jämte avskrifter av beslutet över-
sändas, hovrättsakten till hovrätten
och underrättsakten till under-
rätten.

14 §”

\bd i detta kapitel är stadgat
äge motsvarande tillämpning i
fråga om besvär, som avses i
8 kap. 8 §; i dylikt mål gälle dock
följande avvikelser:

1. Den som vill anföra besvär
skall inom fyra veckor från den
dag, då han erhöll del av beslu-
tet, till advokatsamfundet inkomma
med besvärsinlaga.

2. Om ej särskilda skäl föranle-
da annat, skola klaganden och, då
talan föres av justitiekanslem,
även motparten höras muntligen i
Högsta domstolen.

3. Tillfälle skall lämnas det
organ inom advokatsamfundet,
som meddelat beslutet, att in-
komma med skriftlig förklaring
och att, då part höres muntligen,
därvid yttra sig.

4. Advokatsamfundets beslut att
avvisa en besvärstalan får över-
klagas till Högsta domstolen
genom besvär. Därvid tillämpas 1.

75 g¹⁰⁰

Om partema har ingått ett sådant
avtal som avses i 49 kap. 7 § om

72 §

I fråga om överklagande enligt
8 kap. 8 § tillämpas 1 - 77 §§
med följande avvikelser:

1. Klaganden skall ge in sin
skrivelse till advokatsamfundet.
Skrivelsen skall ha kommit in till
samfundet inom fyra veckor från
den dag då klaganden fick del av
beslutet.

2. Om inte särskilda skäl föran-
leder annat, skall klaganden och,
när talan förs av Justitiekanslem,
även motparten höras muntligen i
Högsta domstolen.

3. Det organ inom advokat-
samfundet som meddelat beslutet
skall lämnas tillfälle att ge in en
skriftlig förklaring och att yttra sig
i samband med att en part hörs
muntligen.

4. Ett beslut av advokatsamfun-
det genom vilket överklagandet
avvisas får överklagas hos Högsta
domstolen. Bestämmelserna i 1
skall då tillämpas.

13$

Om partema har ingått ett sådant
avtal som avses i 49 kap. 2 § om

”Senaste lydelse 1989:113.

^,0OInförd genom 1989:352.

att inte överklaga tingsrättens
dom, får tingsrätten med parternas
samtycke hänskjuta en viss fråga i
målet till prövning av Högsta
domstolen.

att inte överklaga tingsrättens Prop. 1993/94:190
dom, får tingsrätten med parternas
samtycke hänskjuta en viss fråga i
målet till prövning av Högsta
domstolen.

16 §¹⁰¹

En fråga som hänskjutits enligt
75 § får inte komma under Högsta
domstolens prövning utan att dom-
stolen meddelat tillstånd till detta.
Sådant tillstånd får ges endast i
den mån det gäller en sådan pre-
judikatfråga som avses i 54 kap.
11 § första stycket.

74 §

En fråga som hänskjutits enligt
13 § får inte komma under Högsta
domstolens prövning utan att dom-
stolen meddelat tillstånd till detta.
Sådant tillstånd får ges endast i
den mån det gäller en sådan pre-
judikatfråga som avses i 54 kap.
11 § första stycket.

Frågan om prövningstillstånd får prövas utan att parterna fått tillfälle
att yttra sig.

77 §¹⁰²

Om prövningstillstånd meddelas
enligt 16 §, skall Högsta domsto-
len pröva prejudikatfrågan med
tillämpning av reglerna i 8, 10
och 72 §§.

75 §

Om prövningstillstånd meddelas
enligt 74 §, skall Högsta domsto-
len pröva prejudikatfrågan med
tillämpning av reglerna i 7, 9 och
77 §§.

57 Kap.

Om mål, som upptages omedel-
bart av Högsta domstolen

Om mål som tas upp omedelbart

1 §

I mål, som skall upptagas ome-
delbart av Högsta domstolen, äge
vad i 53 kap. är stadgat motsva-
rande tillämpning.

I mål som skall tas upp omedel-
bart av Högsta domstolen skall
53 kap. tillämpas.

58 kap.

11 §

Har någon försuttit laga tid för
fullföljande av talan mot dom eller
beslut eller för ansökan om åter-
vinning eller återupptagande och
förelåg för hans underlåtenhet la-

Har någon försuttit den tid som
gäller för överklagande av dom
eller beslut eller for ansökan om
återvinning eller återupptagande,
och hade han laga förfall, får på

^10,Införd genom 1989:352.

¹⁰²Införd genom 1989:352.

ga förfall, som han icke kunde i ansökan av honom den försuttna Prop. 1993/94:190
rätt tid anmäla, må på ansökan av tiden återställas.

honom den försuttna tiden åter-

ställas.

59 Kap.

Om besvär över domvilla

Om klagan över domvilla m.m.

§¹⁰³

Dom som vunnit laga kraft skall
efter klagan av den vars rätt do-
men rör på grund av domvilla un-
danröjas,

Dom, som vunnit laga kraft,
skall pä besvär av den, vilkens
rätt domen rör, på grund av
domvilla undanröjas:

1. om målet har tagits upp trots att det har förelegat ett rättegångshin-
der, som högre rätt haft att beakta självmant vid ett överklagande,

2. om domen givits mot någon, som inte har varit rätteligen stämd och
inte heller har fort talan i målet, eller genom domen någon, som inte
har varit part i målet, lider förfång,

3. om domen är så mörk eller
ofullständig att det inte framgår
därav, hur rätten dömt i saken
eller

3. om domen är så oklar eller
ofullständig att det inte framgår av
den, hur rätten har dömt i saken
eller

4. om i rättegången förekommit
annat grovt rättegångsfel, som kan
antas ha inverkat på målets
utgång.

Besvär över domvilla enligt
första stycket 4 som grundas på en
omständighet som inte tidigare har
åberopats i målet skall avvisas,
om klaganden inte gör sannolikt
att han har varit förhindrad att
åberopa omständigheten i rätte-
gången eller han annars haft giltig
ursäkt att inte göra det.

4. om det i rättegången förekom-
mit något annat grovt rättegångs-
fel som kan antas ha inverkat på
målets utgång.

Klagan över domvilla enligt
första stycket 4 som grundas på en
omständighet som inte tidigare har
åberopats i målet skall avvisas,
om klaganden inte gör sannolikt
att han har varit förhindrad att
åberopa omständigheten i rätte-
gången eller han annars haft giltig
ursäkt att inte göra det.

2§

Den som vill besvära sig över
domvilla skall ge in en skriftlig
besvärsinlaga till hovrätten, om
domen meddelats av tingsrätt, och
i annat fall till Högsta domstolen.

104

Den som vill klaga över dom-
villa skall göra detta skriftligen.
Skrivelsen skall ges in till hov-
rätten, om domen meddelats av
tingsrätt, och i annat fåll till
Högsta domstolen.

“”Senaste lydelse 1989:656.

¹⁰⁴Senaste lydelse 1989:656.

Besvär skall föras, om de grun-
das på någon omständighet som
avses i 1 § 1 eller 4, inom sex
månader från det att domen vann
laga kraft, och, om besvären
grundas på någon omständighet
som avses il § 2, inom sex
månader från det att klaganden
fick kännedom om domen. Fick
han kännedom om domen, innan
den vann laga kraft, skall tiden
räknas från den dag, då domen
vann laga kraft.

Om klagan grundas på någon Prop. 1993/94:190
omständighet som avses i 1 § 1
eller 4 skall skrivelsen ges in inom
sex månader från det att domen
vann laga kraft. Grundas klagan
på någon omständighet som avses
i 1 § 2, skall skrivelsen ges in
inom sex månader från det att
klaganden fick kännedom om do-
men. Fick han kännedom om do-
men innan den vann laga kraft,
skall tiden räknas från den dag då
domen vann laga kraft.

3 §

Om besvär över domvilla och
fullföljd av talan mot hovrätts
beslut i sådant ärende äge i övrigt
vad i 52, 54 och 56 kap. är
stadgat motsvarande tillämpning;
beträffande besvär, som skola
upptagas omedelbart av Högsta
domstolen, gälle dock ej bestäm-
melserna om prövningstillstånd.

Rätten äge, när skäl äro därtill,
förordna, att, till dess annorlunda
föreskrives, vidare åtgärd för
verkställighet av domen ej må äga
rum.

Undanröjes domen och grundas
beslutet ej därå, att rätten varit
obehörig eller eljest icke bort upp-
taga målet till prövning, skall
tillika förordnas, att ny handlägg-
ning skall äga rum vid den rätt,
som meddelat domen.

Om ersättning for kostnad gälle
vad om rättegångskostnad är
stadgat.

105

I fråga om klagan över domvilla
och överklagande av hovrätts
beslut i sådant ärende skall i
övrigt 52, 54 och 56 kap.
tillämpas. 1 fråga om klagan som
skall prövas omedelbart av Högsta
domstolen gäller dock inte be-
stämmelserna om prövningstill-
stånd.

Rätten får besluta att domen tills
vidare inte får verkställas.

Undanröjs domen av annat skäl
än att rätten varit obehörig eller
annars inte bort ta upp målet till
prövning, skall rätten samtidigt
besluta att ny handläggning skall
äga rum vid den rätt som med-
delat domen.

/ fråga om ersättning för kostnad
gäller bestämmelserna om rätte-
gångskostnad.

4§

WzJ i 1 - 3 §§ är stadgat om
dom äge motsvarande tillämpning
beträffande rättens beslut.

Det som sägs i 1 - 3 §§ om dom
skall tillämpas även när det gäller
rättens beslut.

^,05Senaste lydelse 1971:218.

§¹⁰⁶

Om talan mot avgörande av
annan myndighet än tingsrätt
skulle ha fullföljts i tingsrätt eller
hovrätt, arförs besvär över dom-
villa i ärendet skriftligen hos hov-
rätten.

I fråga om besvär enligt första
stycket tillämpas 1 §, 2 § andra
stycket och 3 §.

5§

Om ett avgörande av annan myn-
dighet än tingsrätt skulle ha
överklagats hos tingsrätt eller hov-
rätt, för klagan över domvilla i
ärendet göras skriftligen hos hov-
rätten.

I fråga om klagan enligt första
stycket tillämpas 1 §, 2 § andra
stycket och 3 §.

Prop. 1993/94:190

5 §¹⁰⁷

Strafföreläggande, som godkänts
av den misstänkte, skall efter
besvär undanröjas:

1. om godkännandet icke kan
anses som en giltig viljeförklaring;

2. om vid ärendets behandling
förekommit sådant fel, att före-
läggandet bör anses ogiltigt; eller

3. om föreläggandet eljest ej
överensstämmer med lag.

Har strafföreläggande undan-
röjts, må ej därefter för samma
gärning dömas till eller föreläggas
svårare straff.

6§

Strafföreläggande som godkänts
av den misstänkte skall efter
klagan undanröjas,

1. om godkännandet inte kan
anses som en giltig viljeförklaring,

2. om det vid ärendets behand-
ling har förekommit sådant fel, att
föreläggandet bör anses ogiltigt
eller

3. om föreläggandet av annan
anledning inte överensstämmer
med lag.

Har strafföreläggande undan-
röjts, får inte därefter för samma
gärning dömas till eller föreläggas
svårare straff".

₆§>°»

Den som vill besvära sig över
strafföreläggande skall till den un-
derrätt, som ägt upptaga åtal för
brottet, inkomma med besvärsin-
laga.

Besvär skola föras inom ett år,
sedan åtgärd för verkställighet av
föreläggandet företogs hos den
misstänkte. Om besvär, som nu
sagts, äga i övrigt bestämmelserna
i 52 kap. 2, 3 och 5 - 12 §§ mot-
svarande tillämpning. Bestämmel-

7§

Den som vill klaga på strafföre-
läggande skall göra detta skrift-
ligen. Skrivelsen skall ges in till
tingsrätt som kunnat ta upp åtal
för brottet.

Skrivelsen skall ha kommit in till
tingsrätten inom ett år efter det att
åtgärd för verkställighet av före-
läggandet företogs hos den miss-
tänkte. / fråga om handläggningen
skall 52 kap. 2, 3 och 5 - 12 §§
tillämpas. Bestämmelse som avser

'“Införd genom 1988:1451.

"”Senaste lydelse 1959:257.

'“Senaste lydelse 1966:249.

se som avser hovrätt gäller därvid
i stället underrätten.

hovrätt gäller därvid i stället rings- Prop. 1993/94:190
rätten.

7§^,w

Om fullföljd av talan mot under-
rättens beslut i anledning av be-
svär över strafföreläggande äga
bestämmelserna i 49 och 52 kap.
motsvarande tillämpning.

Mot hovrättens beslut må talan
ej föras.

s§

I fråga om överklagande av
tingsrättens beslut med anledning
av klagan på strafföreläggande
gäller 49 och 52 kap.

Hovrättens beslut får inte över-
klagas.

8 §"°

I mål, som avses i 6 eller 7 §,
äger rätten, när skäl ärv därtill,
förordna, att till dess annorlunda
föreskrives, vidare åtgärd för verk-
ställighet av strafforeläggandet ej
får äga rum.

9§

I mål som avses i 7 eller 8 § får
rätten besluta att strafföreläg-
gandet tills vidare inte får verk-
ställas.

9 §"'

Bestämmelserna i 5 - <8 §§ äga
motsvarande tillämpning i fråga
om besvär över godkänt föreläg-
gande av ordningsbot. I mål om
besvär över sådant föreläggande är
allmän åklagare motpart till den
misstänkte.

10 §

Bestämmelserna i 6 - 9 §§ skall
tillämpas även i fråga om godkänt
föreläggande av ordningsbot. I
mål om klagan på sådant föreläg-
gande är allmän åklagare motpart
till den misstänkte.

1. Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1994.

2. Förekommer det i en lag eller en författning som har beslutats av
regeringen en hänvisning till en föreskrift som har ersatts genom en
föreskrift i denna lag tillämpas i stället den nya föreskriften.

3. Har en dom eller ett beslut meddelats före ikraftträdandet, gäller
äldre bestämmelser i fråga om rätten att överklaga och om vad den som
vill överklaga skall iaktta.

“”Införd genom 1966:249.

"°Inford genom 1966:249.

¹ "Införd genom 1968:193.

2.2 Förslag till lag om ändring i äktenskapsbalken

Härigenom föreskrivs att 17 kap. 9 § äktenskapsbalken skall ha
följande lydelse.

Prop. 1993/94:190

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

17 kap.

9 §’

Bestämmelserna om särskilda
rättsmedel i 58 och 59 kap. rätte-
gångsbalken skall tillämpas i fråga
om bodelning som förrättats av
bodelningsförrättare. Härvid skall
vad som sägs i 58 kap. 10 a och
13 §§ och 59 kap. 4 a § rätte-
gångsbalken om fullföljd av talan
gälla klander av bodelning.

Bestämmelserna om särskilda
rättsmedel i 58 och 59 kap. rätte-
gångsbalken skall tillämpas i fråga
om bodelning som förrättats av
bodelningsförrättare. Härvid skall
det som sägs i 58 kap. 10 a och
13 §§ och 59 kap. 5 § rättegångs-
balken om överklagande gälla
klander av bodelning.

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1994.

‘Införd genom 1988:1452.

2.3 Förslag till lag om ändring i jordabalken

Härigenom föreskrivs att 19 kap. 14 § jordabalken skall ha följande
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

19 kap.

14 §'

Prop. 1993/94:190

Talan mot beslut i inskrivnings-
ärende föres i hovrätten.
Besvärsinlagan skall inges till in-
skrivningsmyndigheten.

Besvärstiden är i fråga om slut-
ligt beslut fyra veckor från den in-
skrivningsdag till vilken beslutet
är att hänföra. Detsamma gäller
beslut varigenom ansökan för-
klarats vilande.

Besvär över beslut som införts i
festighetsboken eller tomträttsbo-
ken skall antecknas i denna. När
slutligt beslut med anledning av
besvären vunnit laga kraft, skall
anteckning ske om innehållet i
beslutet.

Ett beslut i inskrivningsärende
får överklagas hos hovrätten. Skri-
velsen skall ges in till inskriv-
ningsmyndigheten .

Klagotiden i fråga om slutligt
beslut är fyra veckor från den in-
skrivningsdag till vilken beslutet
är att hänföra. Detsamma gäller
beslut genom vilket ansökan har
förklarats vilande. Vid överklagan-
de tillämpas i övrigt bestämmelser-
na i rättegångsbalken om överkla-
gande av tingsrätts beslut.

Ett överklagande av ett beslut,
som har förts in i festighetsboken
eller tomträttsboken, skall an-
tecknas där. När det slutliga
beslutet med anledning av över-
klagandet har vunnit laga kraft,
skall beslutets innehåll antecknas.

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1994.

‘Lagen omtryckt 1971:1209.

2.4 Förslag till lag om ändring i brottsbalken

Härigenom föreskrivs att 37 kap. 8 § brottsbalken skall ha följande
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

37 kap.

8 §'

Bestämmelserna i 7 § första stycket tillämpas på motsvarande sätt
beträffande den som har dömts till skyddstillsyn.

Prop. 1993/94:190

Den som har dömts till skydds-
tillsyn får genom besvär hos hov-
rätt föra talan mot övervaknings-
nämnds beslut i frågor som avses i
26 kap. 15 § eller 28 kap. 7 eller
11 §. Besvärstiden räknas från den
dag då han erhöll del av beslutet.

Den som har dömts till skydds-
tillsyn får hos hovrätten överklaga
ett beslut av övervakningsnämnd i
frågor som avses i 26 kap. 15 §
eller 28 kap. 7 eller 11 §. Skri-
velsen skall ges in till övervak-
ningsnämnden. Klagotiden räknas
från den dag då klaganden fick del
av beslutet / hovrätten tillämpas
bestämmelserna i rättegångsbalken
om överklagande av tingsrätts be-
slut.

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1994.

'Senaste lydelse 1983:240.

2.5 Förslag till lag om ändring i utsökningsbalken

Härigenom föreskrivs i fråga om utsökningsbalken

dels att rubriken närmast före 18 kap. 17 § skall utgå,

dels att 3 kap. 10 - 12 §§, 13 kap. 14 och 16 §§ samt rubriken till
18 kap. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1993/94:190

3 kap.

Ansökan om resning eller åter-
ställande av försutten tid, beslut
varigenom sådan ansökan har be-
viljats eller besvär över domvilla
hindrar ej verkställighet, om ej
annat förordnas med anledning av
ansökningen eller besvären.

Utslag eller beslut i mål om be-
talningsforeläggande eller hand-
räckning varigenom någon har
ålagts betalningsskyldighet får
verkställas genast, om inte något
annat förordnas med anledning av
ansökan om återvinning eller
besvär. Har gäldenären sökt
återvinning eller överklagat,
tillämpas vad som sägs i 6 § om
underrätts dom.

Ansökan om resning eller åter-
ställande av försutten tid, beslut
genom vilket en sådan ansökan har
beviljats eller klagan över
domvilla hindrar inte verk-
ställighet, om inte rätten beslutar
annat.

§'

Utslag eller beslut i mål om be-
talningsföreläggande eller hand-
räckning genom vilket någon har
ålagts betalningsskyldighet får
verkställas genast, om inte något
annat beslutas med anledning av
ansökan om återvinning eller över-
klagande. Har gäldenären sökt
återvinning eller överklagat,
tillämpas det som sägs i 6 § om
underrätts dom.

12 §“
Utslag eller beslut i mål om
handräckning verkställs, utom i
fall som avses i 11 §, såsom la-
gakraftägande dom, om inte något
annat förordnas med anledning av
ansökan om återvinning eller be-
svär.

Utslag eller beslut i mål om
handräckning verkställs, utom i
fall som avses ill §, såsom la-
gakraftägande dom, om inte något
annat beslutas med anledning av
ansökan om återvinning eller över-
klagande.

13 kap.

14 §’

Medel får ej betalas ut utan att säkerhet ställs, om

‘Senaste lydelse 1990:748.

“Senaste lydelse 1991:849.

“Senaste lydelse 1991:848.

1. utmätning har skett med stöd av 3 kap. 5 § 1 eller 6 § och exe-
kutionstiteln ej har vunnit laga kraft eller utmätning har skett på grund
av utslag eller beslut i mål om betalningsföreläggande eller handräck-
ning och gäldenären har sökt återvinning eller överklagat,

2. utmätning har skett hos dödsbo for fordran som ej var förenad med
särskild förmånsrätt i egendomen och den tid som anges i 8 kap. 6 §
första stycket ej har gått till ända,

3. rätten till medlen är beroende 3. rätten till medlen är beroende

Prop. 1993/94:190

av besvär som har anförts över
utmätningen eller den utmätta
egendomens försäljning eller av
talan som avses i 4 kap. 20 - 22
eller 26 §,

av ett överklagande av utmät-
ningen eller den utmätta egendo-
mens försäljning eller av talan
som avses i 4 kap. 20 - 22 eller
26 §,

4. fördelning som har skett vid fördelningssammanträde ej har vunnit
laga kraft,

5. i annat fall tvist råder om vem som är betalningsberättigad.

16 §

Besvär över verkställd fördelning Att en verkställd fördelning
hindrar ej att belopp som ej berörs överklagas hindrar inte att belopp
av besvären betalas ut. som inte berörs av överklagandet

betalas ut.

18 kap. Besvär

18 kap. Överklagande

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1994.

2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1955:227) om in- Prop. 1993/94:190
skrivning av rätt till luftfartyg

Härigenom föreskrivs att 51 och 52 §§ samt rubriken närmast före

51 § lagen (1955:227) om inskrivning av rätt till luftfartyg skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Om besvär

Om överklagande

över inskrivningsdomarens be-
slut enligt denna lag må klagan
föras hos hovrätten genom besvär.

Beträffande arförda besvär även-
som beslut som av inskrivnings-
domaren eller högre rätt meddelas
i anledning av besvären skall an-
teckning verkställas i inskrivnings-
boken.

52 §

Har beslut, varigenom ansökan
om intecknings beviljande helt el-
ler till någon del avslagits, blivit
till följd av besvär ändrat, vare
sökanden pliktig att senast å den
inskrivningsdag, som infäller näst
efter tre månader från det beslutet
om ändringen vann laga kraft,
förete detsamma hos inskriv-
ningsdomaren, vid äventyr att i
annat fall den inteckning, som på
grund av beslutet beviljas, gäller
såsom vore den sökt först ä den
dag beslutet företes för in-
skrivningsdomaren .

Inskrivningsdomarens beslut en-
ligt denna lag får överklagas hos
hovrätten. Skrivelsen skall ges in
till inskrivningsdomaren. Vid över-
klagande tillämpas i övrigt be-
stämmelserna i rättegångsbalken
om överklagande av tingsrätts be-
slut.

överklagandet samt sådana be-
slut som inskrivningsdomaren eller
domstol meddelar med anledning
av överklagandet skall antecknas i
inskrivningsboken.

Om en domstol efter överkla-
gande ändrar ett beslut genom vil-
ket en ansökan om beviljande av
inteckning helt eller delvis har
avslagits, skall sökanden senast på
den inskrivningsdag som infäller
näst efter tre månader från det att
beslutet om ändringen vann laga
kraft visa upp detta beslut hos in-
skrivningsdomaren. Gör han inte
det, gäller en inteckning som
beviljas på grund av beslutet som
om den hade sökts forst pä den
dag beslutet uppvisas för in-
skrivningsdomaren.

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1994.

2.7 Förslag till lag om ändring i miljöskyddslagen
(1969:387)

Härigenom föreskrivs i fråga om miljöskyddslagen (1969:387)
dels att 61 §' skall upphävas,

dels att 59 och 60 §§ skall ha följande lydelse.

Prop. 1993/94:190

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

59 §²

Koncessionsnämndens beslut i mål om miljöskyddsavgift överklagas
hos Svea hovrätt. Målet prövas av hovrätten i dess sammansättning som
vattenöverdomstol. I fråga om sådan talan gäller följande.

Koncessionsnämndens beslut som
innebär ett avgörande av saken
överklagas genom vad. Detsamma
gäller beslut vari nämnden i sam-
band med avgörande av saken har
avgjort frågor om kvarstad eller
ersättning till en part eller skyl-
dighet för en part att utge ersätt-
ning.

Koncessionsnämndens beslut
överklagas genom besvär då
nämnden har

Ett slutligt beslut av Koncessions-
nämnden får överklagas.

Ett beslut av nämnden får över-
klagas särskilt, om beslutet inne-
bär att nämnden

1. ogillat mvändning om jäv mot en ledamot i nämnden eller
invändning om att hinder föreligger for talans prövning,

2. avvisat ett ombud eller ett biträde.

3. avvisat en ansökan om åläg-
gande av miljöskyddsavgift,

4. avskrivit ett ärende om åläg-
gande av miljöskyddsavgift,

5. förelagt någon att medverka
på annat sätt än genom inställelse
inför nämnden och underlåtenhet
att iaktta föreläggandet kan med-
föra en särskild påföljd for ho-
nom,

6. utdömt vite eller annan på-
följd for underlåtenhet att iaktta
föreläggande eller ådömt straff för
en förseelse i förfarandet eller
ålagt ett vittne eller en sakkunnig
att ersätta kostnad som har vållats
genom försummelse eller tredska,

3. förelagt någon att medverka
på annat sätt än genom inställelse
inför nämnden och underlåtenhet
att iaktta föreläggandet kan med-
föra en särskild påföljd för ho-
nom,

4. utdömt vite eller annan på-
följd för underlåtenhet att iaktta
föreläggande eller ådömt straff för
en förseelse i förfarandet eller
ålagt ett vittne eller en sakkunnig
att ersätta kostnad som har vållats
genom försummelse eller tredska,

‘Senaste lydelse av 61 § 1986:1157.

²Senaste lydelse 1987:760.

7. förordnat angående undersök-
ning av egendom eller annan lik-
nande åtgärd,

8. förordnat angående ersättning
för någons medverkan i målet
eller

9. utan samband med avgörande
av saken utlåtit sig om kvarstad
eller ersättning till en part eller
skyldighet for en part att utge er-
sättning.

Andra beslut får överklagas enda!
beslut som innebär avgörande av sa

5. förordnat angående under-
sökning av egendom eller annan
liknande åtgärd,

6. förordnat angående ersättning
for någons medverkan i målet
eller

7. utan samband med avgörande
av saken utlåtit sig om kvarstad
eller ersättning till en part eller
skyldighet för en part att utge er-
sättning.

i samband med överklagande av ett

Prop. 1993/94:190

En vadeinlaga eller en besvärs-
handling skall ha kommit in till
nämnden inom tre veckor från den
dag då klaganden fick del av
beslutet.

§³

Den som vill överklaga skall gö-
ra detta skriftligen. Skrivelsen
skall ges in till nämnden inom tre
veckor från den dag då klaganden
fick del av beslutet.

I övrigt tillämpas vid över-
klagande av ett beslut som innebär
att saken avgörs bestämmelserna i
rättegångsbalken om överklagande
av tingsrätts domar i tvistemål där
förlikning om saken inte är
tillåten. Vid överklagande av an-
nat beslut tillämpas bestämmelser-
na i rättegångsbalken om över-
klagande av tingsrätts beslut.

I fråga om rättegångskostna-
derna tillämpas rättegångsbalkens
bestämmelser om allmänt åtal. Be-
träffande Naturvårdsverket gäller i
stället för bestämmelserna i rät-
tegångsbalken om föreläggande
för part och parts utevaro i
tvistemål det som är föreskrivet för
åklagare.

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1994. Har Koncessions-
nämnden meddelat ett beslut före ikraftträdandet, gäller äldre
bestämmelser i fråga om rätten att överklaga och om vad den som vill
överklaga skall iaktta.

³Senaste lydelse 1986:1157.

6 Riksdagen 1993/94. 1 samt. Nr 190

2.8 Förslag till lag om ändring i ackordslagen (1970:847)

Härigenom föreskrivs att 41 § ackordslagen (1970:847) skall ha
följande lydelse.

Prop. 1993/94:190

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

41 §'

Tingsrättens beslut i en fråga som enligt denna lag skall prövas av
rätten får överklagas för sig, om inte något annat följer av 32 § första
stycket, 35 § eller 36 § tredje stycket.

Talan mot ett beslut som avses i
första stycket förs genom besvär i
hovrätten inom tre veckor från
den dag då beslutet meddelades.
Är det fråga om beslut om för-
handling om offentligt ackord räk-
nas dock besvärstiden från den
dag då kungörelsen om beslutet
var införd i Post- och Inrikes
Tidningar.

Ett beslut som avses t första
stycket för överklagas hos hov-
rätten inom tre veckor från den
dag då beslutet meddelades. Är
det fråga om beslut om för-
handling om offentligt ackord räk-
nas dock klagotiden från den dag
då kungörelsen om beslutet var
införd i Post- och Inrikes Tid-
ningar.

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1994.

'Senaste lydelse 1990:1073.

2.9 Förslag till lag om ändring i lagen (1971:289) om
allmänna förvaltningsdomstolar

Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1971:289) om allmänna
förvaltningsdomstolar skall ha följande lydelse.

Prop. 1993/94:190

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Regeringsrätten består av ader-
ton regeringsråd eller det högre
antal som av särskilda skäl finnes
erforderligt. Minst två tredjedelar
av antalet regeringsråd skall vara
lagfarna. Regeringsråden får icke
inneha eller utöva annat ämbete.

Regeringsråd utnämnes av re-
geringen. Regeringen förordnar ett
av regeringsråden att vara dom-
stolens ordförande.

Regeringsrätten består av sexton
regeringsråd eller det högre antal
som behövs. Minst två tredjedelar
av antalet regeringsråd skall vara
lagfarna. Regeringsråden får inte
inneha eller utöva nägot annat
ämbete.

Regeringsråd utnämns av re-
geringen. Regeringen förordnar ett
av regeringsråden att vara dom-
stolens ordförande.

När ett regeringsråd på grund av sjukdom eller därmed jämförlig om-
ständighet inte kan tjänstgöra i Regeringsrätten, får den som avgått med
ålderspension från sin tjänst som regeringsråd förordnas att tillfälligt
tjänstgöra som ersättare. Vad som i lag eller annan författning
föreskrivs om regeringsråd skall även tillämpas på ersättare.

Om regeringsråds tjänstgöring i Lagrådet är särskilt föreskrivet.

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1994.

'Senaste lydelse 1991:1820.

2.10 Förslag till lag om ändring i lagen (1974:371) om Prop. 1993/94:190

rättegången i arbetstvister

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 3 § samt 4 kap. 12, 13, 15 och 16 §§
lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister skall ha följande
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap.

3 §’

Arbetsdomstolen är överrätt i
mål som enligt 2 § upptagits vid
tingsrätt och därifrån fullföljs.

Att i Arbetsdomstolen talan i
visst fall kan föras mot beslut,
som meddelats av annan myn-
dighet än tingsrätt, föreskrivs i
lagen (1969:93) om begränsning
av samhällsstöd vid arbetskonflikt.

Arbetsdomstolen prövar besvär
över domvilla i fråga om tingsrätts
avgörande i mål som avses i 2 §
och i fråga om de avgöranden av
annan myndighet som avses i
andra stycket. Frågor om resning
och återställande av försutten tid
beträffande sådana avgöranden
prövas av Högsta domstolen.

Arbetsdomstolen är överrätt vid
överklagande i mål som enligt 2 §
tagits upp av tingsrätt.

Att i visst fall ett beslut som
meddelats av annan myndighet än
tingsrätt kan överklagas hos
Arbetsdomstolen följer av lagen
(1969:93) om begränsning av
samhällsstöd vid arbetskonflikt.

Arbetsdomstolen prövar klagan
över domvilla i fråga om tingsrätts
avgörande i mål som avses i 2 §
och i fråga om de avgöranden av
annan myndighet som avses i
andra stycket. Frågor om resning
och återställande av försutten tid
beträffande sådana avgöranden
prövas av Högsta domstolen.

4 kap.

12 §

Talan mot tingsrätts dom eller
beslut fullföljes i Arbetsdomstolen
genom vad eller besvär enligt vad
som föreskrives i 49 kap. rätte-
gångsbalken. Talan skall fullföljas
på sätt och inom tid som anges i
50 kap. 1 och 2 §§ eller 52 kap.
1 § rättegångsbalken.

13 §

I fullföljdsinlagan skall uppges
det avgörande mot vilket talan
fullföljes, den ändring häri som
yrkas samt grunderna för den full-

En tingsrätts dom eller beslut får
överklagas hos Arbetsdomstolen
enligt bestämmelserna i 49 kap.
rättegångsbalken, överklagandet
skall ske inom den tid som anges
i 50 kap. 1 och 2 §§ eller 52 kap.
1 § rättegångsbalken.

överklagandet skall innehålla
uppgifter om det avgörande som
överklagas, den ändring i av-
görandet som yrkas samt grun-

‘Senaste lydelse 1992:124.

följda talan. Uppgift skall även
lämnas om de bevis som åberopas
till stöd för denna talan och vad
som skall styrkas med vaije sär-
skilt bevis. Skriftligt bevis som ej
tidigare förebragts skall inges
samtidigt med fullföljdsinlagan.
Inlagan skall vara undertecknad
av den som fullföljer talan eller av
hans ombud.

I mål som fullföljes genom vad
skall vadekäranden i inlagan även
uppge om han vill att förnyat för-
hör med vittne eller sakkunnig
eller part skall äga rum eller att
förnyad syn skall hållas.

dema för överklagandet. Uppgift Prop. 1993/94:190
skall även lämnas om de bevis

som åberopas och vad som skall
styrkas med vaije bevis. Skriftliga
bevis som inte lagts fram tidigare
skall ges in samtidigt med över-
klagandet.

Vid överklagande av en tings-
rätts dom skall klaganden i skri-
velsen även ange om han vill att
det skall hållas ett förnyat förhör
med ett vittne, en sakkunnig eller
en part eller hållas en förnyad
syn.

15 §

Sedan målets beredande avslutats, skall Arbetsdomstolen företaga må-
let till avgörande så snart det kan ske.

Mål som fullföljes genom vad får
företagas till avgörande utan
huvudförhandling, om ej muntlig
bevisning skall förebringas eller
eljest särskilda skäl föranleder
annat.

Mål som fullföljes genom besvär
företages till avgörande utan hu-
vudförhandling.

Avser överklagandet en tingsrätts
dom, får målet avgöras utan hu-
vudförhandling, om någon muntlig
bevisning inte skall tas upp och
inte heller något annat särskilt
skäl föranleder att huvudförhand-
ling hålls.

Avser överklagandet ett beslut,
avgörs målet utan huvudförhand-
ling.

16 §

Till huvudförhandling skall part och ställföreträdare för part kallas att
infinna sig personligen, om hans närvaro behövs för utredningen. Skall
personlig inställelse ske, kan Arbetsdomstolen förelägga vite.

Uteblir vadekäranden från sam-
manträde för huvudförhandling, är
hans vadetalan förfallen. Erinran
härom skall intagas i kallelsen till
sammanträdet. Förklaras vadekä-
randens talan ha förfallit, kan han
hos Arbetsdomstolen göra ansökan
om målets återupptagande enligt
vad som föreskrives i 50 kap. 20 §
rättegångsbalken.

Uteblir vadesvaranden från sam-
manträde för huvudförhandling,
företages målet till förhandling

Uteblir klaganden från sam-
manträde för huvudförhandling,
förfaller överklagandet. En upplys-
ning om detta skall tas in i kallel-
sen till sammanträdet. Har över-
klagandet förfallit, kan klaganden
hos Arbetsdomstolen ansöka om
återupptagande av målet enligt
50 kap. 22 § rättegångsbalken.

Uteblir motparten företas målet
till förhandling och avgörande
utan hinder av hans utevaro, om

och avgörande utan hinder av hans
utevaro, om hans närvaro ej är av
betydelse for målets handläggning
eller utredning. Erinran härom
skall intagas i kallelsen till sam-
manträdet.

hans närvaro inte är av betydelse Prop. 1993/94:190
for målets handläggning eller

utredning. En upplysning om detta
skall tas in i kallelsen till samman-
trädet.

Uppskjutes påböijad huvudförhandling, skall förhandlingen fortsättas
snarast möjligt. Ny huvudförhandling behöver ej hållas i anledning av
sådant uppskov.

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1994. Har dom eller beslut
meddelats före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser i fråga om
rätten att överklaga och om vad den som vill överklaga skall iaktta.

2.11 Förslag till lag om ändring i lagen (1976:839) om
Statens va-nämnd

Prop. 1993/94:190

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1976:839) om Statens va-
nämnd

dels att 23 § skall upphävas,

dels att 19 - 21 §§ och rubriken fore 19 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Fullföljd av talan överklagande

19 §'

mot beslut av nämnden,
som innebär avgörande av saken,
föres genom vad. Detsamma gäller
i fråga om beslut, varigenom
nämnden i samband med avgöran-
de av saken utlåtit sig om
ersättning enligt 14 § eller i annan
fråga som gäller allmän rättshjälp
och som rör part.

Mot nämndens beslut, varigenom
nämnden avvisat ansökan, av-
skrivit mål, utlåtit sig om ersätt-
ning enligt 12 § tredje stycket
eller 13 § eller i annat fall än som
avses i första stycket utlåtit sig om
ersättning enligt 14 § eller i annan
fråga som gäller allmän rättshjälp
eller utlåtit sig i fråga som avses i
15 §, föres talan genom besvär.
Mot annat av nämnden meddelat
beslut som ej innebär avgörande
av saken får talan föras endast i
samband med sådan talan som av-
ses i första stycket första punkten.

Beslut av nämnden får verkställas

Ett slutligt beslut av nämnden får
överklagas.

Ett beslut av nämnden får över-
klagas särskilt, om beslutet inne-
bär att nämnden prövat

1. en fråga om ersättning enligt
12 § tredje stycket eller 13 eller
14 §,

2. en fråga som gäller allmän
rättshjälp, eller

3. en fråga som avses i 15 §.

Andm beslut av nämnden får
överklagas endast i samband med
överklagande av ett slutligt beslut.

domstols dom.

20 §²

Talan mot nämndens beslut föres
hos Svea hovrätt. Målet prövas av
hovrätten i dess sammansättning
som vattenöverdomstol.

Nämndens beslut överklagas hos
Svea hovrätt. Målet prövas av
hovrätten i dess sammansättning
som vattenöverdomstol.

'Senaste lydelse 1987:759.

²Senaste lydelse 1986:1174.

En vadeinlaga och en besvärs-
handling skall ha kommit in till
nämnden inom tre veckor från den
dag då klaganden fick del av
beslutet.

Prop. 1993/94:190

21 §³

Beträffande nämndens handlägg-
ning vid överklagande och
beträffande rättegången i hov-
rätten gäller, med de avvikelser
som följer av 22 §, i tillämpliga
delar vad som är föreskrivet i
rättegångsbalken om tvistemål och
om besvär.

Den som vill överklaga skall
göra detta skriftligen. Skrivelsen
skall ges in till nämnden inom tre
veckor frän den dag då klaganden
fick del av beslutet.

I övrigt tillämpas vid överkla-
gande av ett beslut genom vilket
saken avgörs, om inte annat följer
av 22 §, bestämmelserna i rätte-
gångsbalken om överklagande av
tingsrätts domar i tvistemål. Vid
överklagande av annat beslut
tillämpas bestämmelserna i rätte-
gångsbalken om överklagande av
tingsrätts beslut.

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1994. Har nämnden meddelat
ett beslut före ikraftträdandet, gäller äldre bestämmelser i fråga om
rätten att överklaga och om vad den som vill överklaga skall iaktta.

³Senaste lydelse 1986:1174.

2.12 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100) Prop. 1993/94:190

Härigenom föreskrivs att 15 kap. 7 § sekretesslagen (1980:100) skall
ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

15 kap.

7 §*

Beslut varigenom myndighet har avslagit enskilds begäran att få ta del
av handling eller lämnat ut allmän handling med förbehåll, som in-
skränker sökandens rätt att yppa dess innehåll eller annars förfoga över
den, får överklagas av sökanden. Om inte annat följer av andra - fjärde
styckena, överklagas beslutet hos kammarrätten eller, såvitt gäller
kammarrätts beslut i där väckt ärende, hos Regeringsrätten. Har beslutet
meddelats av organ som avses i 1 kap. 8 § andra stycket tilllämpas
bestämmelserna i 23 - 25 §§ och 30 § första meningen förvalt-
ningslagen (1986:223) om överklagande.

Har beslut som avses i första Har beslut som avses i första

stycket meddelats av tingsrätt och
rör det handling i domstols
rättskipande eller rättsvårdande
verksamhet, överklagas det hos
hovrätten. Motsvarande beslut av
hovrätt i där väckt eller dit

överklagat ärende överklagas hos
Högsta domstolen. Vid överkla-
gande av tingsrätts eller hovrätts
beslut tillämpas i övrigt bestäm-
melserna i rättegångsbalken om
besvär.

stycket meddelats av tingsrätt och
rör det handling i domstols
rättskipande eller rättsvårdande
verksamhet, överklagas det hos
hovrätten. Motsvarande beslut av
hovrätt i där väckt eller dit över-

klagat ärende överklagas hos Hög-
sta domstolen. Vid överklagande
av tingsrätts eller hovrätts beslut
tillämpas i övrigt bestämmelserna
i rättegångsbalken om överkla-
gande av beslut.

Första och andra styckena gäller inte för beslut av riksdagen,
regeringen, Högsta domstolen eller Regeringsrätten.

Att beslut av statsråd skall överklagas hos regeringen föreskrivs i

2 kap. 15 § tryckfrihetsförordningen.

Angående rätt att överklaga beslut av myndighet som lyder under
riksdagen är särskilt föreskrivet.

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1994.

‘Lydelse enligt prop. 1993/94:133.

2.13 Förslag till lag om ändring i lagen (1982:80) om an-
ställningsskydd

Härigenom föreskrivs att 43 § lagen (1982:80) om anställningsskydd
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

43 §

Mål om tillämpning av denna lag handläggs enligt lagen (1974:371)

Prop. 1993/94:190

om rättegången i arbetstvister. Mål
läggas skyndsamt.

Ett yrkande om beslut enligt
34 § tredje stycket, 35 § andra
stycket eller 36 § andra stycket får
ej bifallas utan att motparten har
beretts tillfälle att yttra sig. Om
ett dröjsmål skulle medföra risk
för skada, får dock domstolen
omedelbart bifalla yrkandet att
gälla till dess annat förordnas. Be-
slut som en tingsrätt har meddelat
under rättegången får överklagas
särskilt genom besvär.

som avses i 34 - 36 §§ skall hand-

Ett yrkande om beslut enligt
34 § tredje stycket, 35 § andra
stycket eller 36 § andra stycket får
inte bifallas utan att motparten har
beretts tillfälle att yttra sig. Om
ett dröjsmål skulle medföra risk
för skada, får dock domstolen
omedelbart bifalla yrkandet att
gälla till dess annat beslutas. Be-
slut som en tingsrätt har meddelat
under rättegången får överklagas
särskilt.

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1994.

2.14 Förslag till lag om ändring i vattenlagen (1983:291)

Härigenom föreskrivs i fråga om vattenlagen (1983:291)
dels att 13 kap. 66 § skall upphävas,

dels att 13 kap. 65 samt 67 - 69 §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

13 kap.

Prop. 1993/94:190

Vattendomstolens domar eller
beslut får, om inte annat är före-
skrivet, överklagas hos Vatten-
överdomstolen. I stället för de
tider som föreskrivs i 50 kap. 1
och 2 §§ rättegångsbalken gäller
för vad fyra veckor och för anslut-
ningsvad två veckor.

§’

67 §
Vattendomstolens beslut i överklagade frågor som avses i 12 kap. 37 §
första stycket 1 och 3 samt fjärde stycket får inte överklagas.

Vattendomstolens beslut i frågor
som avses i 34 § överklagas
särskilt genom besvär. Beslut i
fråga som avses i 55 § andra
stycket får överklagas endast i
samband med överklagande av
dom eller slutligt beslut i ansök-
ningsmålet.

Vattendomstolens beslut i frågor
som avses i 34 § får överklagas
särskilt. Beslut i fråga som avses i
55 § andra stycket får överklagas
endast i samband med över-
klagande av dom eller slutligt be-
slut i ansökningsmålet.

68 §

Har i ett ansökningsmål, vari
kungörelse enligt 22 § har utfär-
dats, sökanden överklagat vatten-
domstolens dom eller beslut, får
Vattenöverdomstolen i stället for
att förordna om delgivning med
motparterna besluta att ett exem-
plar av vade- eller besvärsinlagan
med därvid fogade handlingar
skall översändas till den eller de
aktforvarare som har förordnats av
vattendomstolen samt utfärda
kungörelse om överklagandet.

Har i ett ansökningsmål, vari
kungörelse enligt 22 § har utfär-
dats, sökanden överklagat vatten-
domstolens dom eller beslut, får
Vattenöverdomstolen i stället for
att förordna om delgivning med
motparterna besluta att ett exem-
plar av överklagandet skall över-
sändas till den eller de aktför-
varare som har förordnats av
vattendomstolen samt utfärda
kungörelse om överklagandet.

‘Senaste lydelse 1990:454.

I kungörelsen skall uppges att ett
exemplar av handlingarna i målet
hålls tillgängligt hos aktförvararen
eller aktförvarama,

att kallelser och andra meddelan-
den i målet till parterna skall, om
de inte särskilt tillställs någon
part, inforas i en viss eller vissa
ortstidningar samt hållas tillgäng-
liga hos aktförvararen eller aktför-
varama,

att skriftligt genmäle eller skrift-
lig förklaring skall ha inkommit till
Vattenöverdomstolen inom den
tid, minst tre veckor från det att
kungörandet skedde, som Vatten-
överdomstolen bestämt.

Kungörelsen skall inforas i den
domstolen har bestämt för meddelai

I kungörelsen skall uppges att ett
exemplar av handlingarna i målet
hålls tillgängligt hos aktförvararen
eller aktförvarama,

att kallelser och andra meddelan-
den i målet till parterna skall, om
de inte särskilt tillställs någon
part, införas i en viss eller vissa
ortstidningar samt hållas tillgäng-
liga hos aktförvararen eller aktför-
varama,

att en svarsskrivelse skall ha
kommit in till Vattenöverdomsto-
len inom den tid, minst tre veckor
från det att kun- görandet skedde,
som Vattenöverdomstolen bestämt.

eller de ortstidningar som vatten-
den i målet.

Prop. 1993/94:190

Första - tredje styckena gäller också i förrättningsmål, vari kungörelse
enligt 58 § har utfärdats, oavsett om sökanden eller någon annan har
klagat.

Då föreskrifterna i denna paragraf har iakttagits, skall delgivning
anses ha skett.

69 §

Videmål får avgöras av Vatten-
överdomstolen utan huvudförhand-
ling, om den skulle sakna betydel-
se för prövningen. Om partema på
ömse sidor har begärt huvud-
förhandling, skall den äga rum,
om den inte uppenbarligen skulle
vara utan betydelse.

har över-

Ett mål där en dom
klagats får avgöras av Vattenöver-
domstolen utan huvudförhandling,
om en sådan förhandling skulle
sakna betydelse för prövningen.
Om partema på ömse sidor har
begärt huvudförhandling, skall den
äga rum, om den inte uppenbar-
ligen skulle vara utan betydelse.

Vid huvudförhandling får utredningen läggas fram genom Vattenöver-
domstolens försorg i den omfattning som domstolen bestämmer.

Om Vattenöverdomstolen i ett överklagat ansöknings- eller förrätt-
ningsmål finner att vite eller annan påföljd för utevaro bör föreläggas
någon part, får föreläggandet inte tillkännages parten genom kungörelse
som avses i 68 § utan det skall delges parten.

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1994. Har vattendomstol
meddelat ett beslut före ikraftträdandet, gäller äldre bestämmelser i
fråga om rätten att överklaga och om vad den som vill överklaga skall
iaktta.

2.15 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:404) om
stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter

Härigenom föreskrivs att 38 och 39 §§ samt rubriken närmast före
38 § lagen (1984:404) om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter
skall ha följande lydelse.

Prop. 1993/94:190

Nuvarande lydelse

Besvär

Inskrivningsmyndighetens beslut
enligt denna lag får överklagas
genom besvär hos hovrätten av
den skattskyldige och av den myn-
dighet som har förordnats till
granskningsmyndighet enligt 41 §.

Beslut om föreläggande enligt 28

Föreslagen lydelse

Överklagande

Inskrivningsmyndighetens beslut
enligt denna lag får överklagas
hos hovrätten av den skattskyldige
och av den myndighet som har
förordnats till granskningsmyndig-
het enligt 41 §. Skrivelsen skall
ges in till inskrivningsmyn-
digheten. Vid överklagande tilläm-
pas i övrigt bestämmelserna i rät-
tegångsbalken om överklagande
av tingsrätts beslut, om inte annat
följer av 39 §.
får inte överklagas.

39 §

Besvär över inskrivningsmyndig-
hetens beslut enligt denna lag
skall ges in till inskrivningsmyn-
digheten och vara ställda till
hovrätten.

Ett beslut som innefattar pröv-
ning av en fråga om fastställande
eller återvinning av skatt får över-
klagas inom tre år från dagen för
beslutet. Har en part överklagat
beslutet och vill även motparten
överklaga det, skall dennes besvär
ha kommit in till hovrätten inom
två månader från det att del-
givning som avses i 52 kap. 7 §
rättegångsbalken har skett.
Hovrätten skall pröva frågan om
motpartens besvärstalan har full-
följts på föreskrivet sätt och inom
rätt tid.

Om ett beslut som avses i andra
stycket har överklagats på be-

Ett beslut som innefattar pröv-
ning av en fråga om fastställande
eller återvinning av skatt får över-
klagas inom tre år från dagen för
beslutet. Har en part överklagat
beslutet och vill även motparten
överklaga, skall dennes skrivelse
ha kommit in till hovrätten inom
två månader från det att
delgivning som avses i 52 kap.
7 § rättegångsbalken har skett.
Hovrätten skall pröva frågan om
motpartens överklagande har skett
inom rätt tid.

Vid överklagande av ett beslut
som avses i andra stycket skall

hörigt sätt skall hovrätten alltid hovrätten, om mälet tas upp till Prop. 1993/94:190
höra klagandens motpart över be- prövning, alltid höra motparten.

svären.

Denna hg träder i kraft den 1 oktober 1994.

2.16 Förslag till lag om ändrad lydelse av lagen (1984:649) Prop. 1993/94:190
om företagshypotek

Härigenom föreskrivs att 4 kap. 24 § samt rubriken närmast före

4 kap. 24 § lagen (1984:649) om företagshypotek skall ha följande
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 kap.

Besvär överklagande

24 §

Beslut i inskrivningsärenden
överklagas till hovrätten. Besvärs-
inlagan skall ges in till inskriv-
ningsmyndigheten .

Besvärstiden är i fråga om slut-
ligt beslut fyra veckor från den in-
skrivningsdag till vilken beslutet
är att hänföra.

Besvär över beslut som har förts
in i företagsinteckningsregistret
skall antecknas där. När slutligt
beslut med anledning av besvären
har vunnit laga kraft skall anteck-
ning göras om beslutets innehåll.

Ett beslut i inskrivningsärende
får överklagas hos hovrätten. Skri-
velsen skall ges in till inskriv-
ningsmyndigheten .

Klagotiden i fråga om slutligt
beslut är fyra veckor från den in-
skrivningsdag till vilken beslutet
är att hänföra. Vid överklagande
tillämpas i övrigt bestämmelserna i
rättegångsbalken om överklagande
av tingsrätts beslut.

Ett överklagande av ett beslut
som har forts in i företagsinteck-
ningsregistret, skall antecknas där.
När det slutliga beslutet med an-
ledning av överklagandet har vun-
nit laga kraft, skall beslutets inne-
håll antecknas.

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1994.

2Al Förslag till lag om ändring i konkurslagen (1987:672) p_rOp. 1993/94:190

Härigenom föreskrivs att 16 kap. 9 § konkurslagen (1987:672) skall
ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

16 kap.

9 §'

Ett sådant beslut av tingsrätten
som avses i 5 § får överklagas ge-
nom besvär i hovrätten. Överkla-
gandet skall ske inom tre veckor
från den dag då beslutet medde-
lades. Är det fråga om ett kon-
kursbeslut eller ett beslut om ned-
läggning av en konkurs på grund
av frivillig uppgörelse, räknas
dock tiden för överklagande från
den dag då kungörelsen om be-
slutet var införd i Post- och In-

Ett sådant beslut av tingsrätten
som avses i 5 § får överklagas hos
hovrätten. Överklagandet skall ske
inom tre veckor från den dag då
beslutet meddelades. Är det fråga
om ett konkursbeslut eller ett be-
slut om nedläggning av en kon-
kurs på grund av frivillig upp-
görelse, räknas dock tiden för
överklagande från den dag då kun-
görelsen om beslutet var införd i
Post- och Inrikes Tidningar.

rikes Tidningar.

Beslut om åläggande av reseförbud, om skyldighet för gäldenären att
lämna ifrån sig sitt pass, om förbud att utfärda pass samt om någons
häktande eller kvarhållande i häkte får överklagas utan inskränkning till
viss tid. Detsamma gäller klagan mot ett beslut på den grunden att
förfarandet onödigt uppehålls genom beslutet.

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1994.

‘Senaste lydelse 1990:457.

2.18 Förslag till lag om ändring i sjölagen (1994:000)

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 19 § sjölagen (1994:000) skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Prop. 1993/94:190

2 kap.¹

19 §

Beslut i registerärenden får
överklagas hos hovrätten. Skri-
velsen med överklagandet skall
ges in till registermyndigheten.

Ett slutligt beslut skall överkla-
gas inom fyra veckor från den in-
skrivningsdag då beslutet fettades.

Beslut i registerärenden får
överklagas hos hovrätten. Skri-
velsen skall ges in till register-
myndigheten.

Ett slutligt beslut skall överkla-
gas inom fyra veckor från den in-
skrivningsdag då beslutet fettades.
Vid överklagande tillämpas i öv-
rigt bestämmelserna i rättegångs-
balken om överklagande av tings-
rätts beslut.

Ett överklagande av ett beslut som finns infört i registret skall
antecknas där. När ett slutligt beslut med anledning av ett överklagande
har vunnit laga kraft, skall beslutets innehåll antecknas.

Om ett registerärende enligt beslut av högre rätt skall tas upp till ny
handläggning av registermyndigheten, skall det ske utan dröjsmål efter
det att beslutet kommit till myndigheten.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

‘Lydelse enligt prop. 1993/94:195.

7 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 190

3 Ärendet och dess beredning

År 1989 tillkallades en parlamentariskt sammansatt kommitté for att se
över domstolarnas uppgifter, arbetssätt och organisation. Kommittén
antog namnet Domstolsutredningen. Utredningens uppdrag begränsades
år 1991 genom tilläggsdirektiv till att inte längre omfatta domstolarnas
organisation.

I december 1991 avgav utredningen betänkandet Domstolarna inför
2000-talet - Arbetsuppgifter och förfaranderegler (SOU 1991:106).
Förslagen i betänkandet tar sikte på arbetsfördelningen mellan domstolar
och förvaltning och mellan de allmänna domstolarna och de allmänna
förvaltningsdomstolarna. Utredningen tar också upp frågor angående
omprövning, överklagande och instansordningen samt vissa andra
processrättsliga frågor. Några delar av betänkandet har redan lagts till
grund för lagstiftning. Det gäller bl.a. frågor om prövningstillstånd i
hovrätt och instansordningen i utsökningsmål (prop. 1992/93:216, bet.
1992/93:JuU 34, rskr. 1992/93:373, SFS 1993:514-521). Ett förslag
från utredningen angående domares rätt att vara ombud (se 12 kap. 3 §
rättegångsbalken, RB) har redan föranlett lagstiftning genom SFS
1992:1511 (prop. 1992/93:64, bet. 1992/93:JuU 13, rskr. 73). Nyligen
överlämnades till riksdagen propositionen 1993/94:133 Instansordningen
m.m. i de allmänna förvaltningsdomstolarna.

I detta ärende tar regeringen upp de övriga frågor om förfarandet i
hovrätt och Högsta domstolen som behandlats av Domstolsutredningen.
Dessutom tar regeringen upp några av utredningen behandlade frågor
om användningen av telefax i domstolsverksamheten. Utredningens
lagförslag i dessa delar finns som bilaga 1. Betänkandet har remissbe-
handlats. En förteckning över remissinstanserna har tagits in i Ds
1993:5 (i bilaga 1). I Ds 1993:5 finns också en sammanställning över
remissvaren (särskilt avsnitten V:26.3 och VIII:3).

Domstolsverket har i skrivelse den 23 september 1993 till Justitie-
departementet hemställt om ändring i 49 kap. 12 a § RB. Ändringsför-
slaget innebär att prövningstillstånd inte skall krävas för talan angående
enskilt anspråk som handläggs tillsammans med ett brottmål när sådant
tillstånd inte krävs för brottmålet. Med anledning av Domstolsverkets
förslag har inom Justitiedepartementet upprättats en promemoria med
förslag till ändring i 49 kap. 12 a § RB. Departementets lagförslag finns
intaget i bilaga 2. Förslaget har remissbehandlats. Yttranden har avgetts
av Domstolsverket, Riksåklagaren, Svea hovrätt, Hovrätten över Skåne
och Blekinge, Hovrätten för Västra Sverige, Hovrätten för Nedre
Norrland, Hovrätten för Övre Norrland, Stockholms tingsrätt, Malmö
tingsrätt, Göteborgs tingsrätt, Sveriges Advokatsamfund, Sveriges do-
mareförbund och Hovrättsprocessutredningen (Ju 1993:04). En
sammanställning av yttrandena finns tillgänglig i lagstiftningsärendet
(Dnr 93-3651).

I detta ärende behandlas även frågan om antalet justitieråd i Högsta
domstolen. Den frågan har aktualiserats genom en skrivelse den 25 ok-
tober 1993 från Högsta domstolen till regeringen (Dnr 93-4070). Även
frågan om antalet regeringsråd i Regeringsrätten behandlas.

Prop. 1993/94:190

Dessutom behandlas en fråga om advokatverksamhet. Sveriges advo- Prop. 1993/94:190
katsamfund har i skrivelse till Justitiedepartementet den 17 januari 1992
hemställt om ändring i 8 kap. 4 § RB. Ändringsförslaget innebär att
förbudet att driva advokatverksamhet i aktiebolagsform upphävs. Advo-
katsamfundet har vidare hemställt om fastställelse av en ändring i 38 §
i samfundets stadgar. Samfundets lagförslag finns i bilaga 3. Förslaget
har remissbehandlats. Yttranden har avgetts av Riksdagens ombudsmän,
Justitiekanslem, Riksåklagaren, Svea hovrätt, Kommerskollegium, Riks-
skatteverket, Konsumentverket och Juridiska fekultetsnämnden vid
Stockholms universitet. Riksåklagaren har bifogat yttrande från Stats-
åklagarmyndigheten för speciella mål. En sammanställning av yttran-
dena finns tillgänglig i lagstiftningsärendet (Dnr 92-357).

Lagrådet

Regeringen beslutade den 17 februari 1994 att inhämta Lagrådets ytt-
rande över de lagförslag som finns i bilaga 5.

Lagrådet har i huvudsak godtagit förslagen men också föreslagit vissa
justeringar. Regeringen har på de flesta punkter följt Lagrådets förslag.
Bl.a. har som Lagrådet föreslagit några ändringar inte gjorts i lagen
(1976:600) om offentlig anställning, eftersom den lagen nyligen före-
slagits bli upphävd (se prop. 1993/94:65). Dessutom har vissa redak-
tionella ändringar gjorts i lagtexten. Vi återkommer till Lagrådets syn-
punkter i avsnittet 5 och i författningskommentaren. Lagrådets yttrande
finns i bilaga 6.

4 Nuvarande förfaranderegler

De allmänna domstolarna är tingsrätterna, hovrätterna och Högsta
domstolen. Rättskipningen i allmän domstol regleras i första hand av
rättegångsbalken, som trädde i kraft år 1948.

Allmänna bestämmelser om det allmänna domstolsväsendet finns i
balkens första avdelning (1-9 kap.). Särskilda regler för hovrätterna
och Högsta domstolen finns i 2 respektive 3 kap. RB. Hovrätterna
fungerar i allmänhet som överinstanser i förhållande till tingsrätterna,
medan Högsta domstolen fungerar som överinstans i förhållande till
hovrätterna. Såväl hovrätterna som Högsta domstolen utgör emellertid
överordnade instanser även till andra organ, och i speciella fall skall en
rättegång inledas i en hovrätt eller Högsta domstolen.

Såvitt gäller förfarandet skiljer rättegångsbalken mellan tvistemål och
brottmål. Allmänna bestämmelser för målen finns i balkens andra avdel-
ning (10 - 34 kap.). När det gäller dessa bestämmelser skall här endast
sägas att avgöranden enligt rättegångsbalken antingen utgör domar eller
beslut (se 17 kap. 1 § och 30 kap. 1 §). Som dom betecknas ett avgö-
rande av själva saken. Ett beslut genom vilket en domstol på annat sätt
än genom dom skiljer saken från sig (t.ex. genom avvisning eller av-

skrivning) utgör ett slutligt beslut. Även vissa fristående avgöranden av Prop. 1993/94:190
en högre domstol betecknas som slutliga beslut.

I balkens tredje avdelning (35 - 41 kap.) finns bestämmelser om be-
visning. Särskilda förfaranderegler för tingsrätterna tas upp i fjärde
avdelningen (42 - 48 kap.). Motsvarande bestämmelser för hovrätterna
och Högsta domstolen finns i balkens femte avdelning (49 - 53 kap.)
respektive sjätte avdelning (54 - 57 kap.).

De särskilda bestämmelserna om hovrätten är fördelade så att 49 kap.
behandlar frågor om själva överklagandet hos hovrätt medan 50 och
51 kap. avser förfarandet i hovrätt efter överklagande av en dom i
tvistemål respektive brottmål. Ett överklagande av en dom sker genom
ett fullföljdsinstitut som kallas ”vad”. ”Vad” är ett s.k. devolutivt rätts-
medel, eftersom den nya prövningen sker i en högre instans. Beslut
skall i allmänhet överklagas genom rättsmedlet ”besvär”. I vissa fall är
dock rättsmedlet mot ett beslut av tingsrätt ”vad”. Besvärsförfarandet
regleras i 52 kap. I 53 kap. finns bestämmelser om sådana fåll som tas
upp av hovrätt som första domstol.

De särskilda bestämmelserna om Högsta domstolen är fördelade så att
54 kap. behandlar frågor om överklagandet av hovrättsavgöranden. I 55
kap. finns bestämmelser om förfarandet i Högsta domstolen efter över-
klagande av en hovrättsdom. Ett sådant överklagande sker genom rätts-
medlet ”revision”. Mot ett beslut av hovrätt kan den som vill överklaga
i allmänhet fullfölja talan genom rättsmedlet ”besvär”. I sådant fall
gäller 56 kap. I vissa fall skall dock ett hovrättsbeslut överklagas genom
”revision”.

Rättsmedlen ”vad”, ”besvär” och ”revision” utgör tre av de fem all-
männa rättsmedlen enligt rättegångsbalken. De övriga är ”återvinning”
och ”återupptagande”, vilka inte i sig leder till någon prövning i högre
instans. De är alltså inte devolutiva.

Vid sidan av de allmänna rättsmedlen finns det enligt rättegångsbalken
några särskilda rättsmedel med vilka en part eller någon annan kan
angripa ett avgörande som inte längre kan överklagas, dvs. ett laga-
kraftvunnet avgörande. De särskilda rättsmedlen är ”resning” (58 kap.),
”återställande av försutten tid” (58 kap. 11 §) samt ”besvär över dom-
villa” (59 kap.).

Tingsrätterna har inte endast rättskipningsuppgifter. Vid sidan av des-
sa uppgifter prövar nämligen tingsrätterna ärenden som avser s.k. fri-
villig rättsvård. Förfarandet i tingsrätt i sådana ärenden regleras av
lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden (ärendelagen).
Vid överklagande i ett domstolsärende gäller rättegångsbalkens besvärs-
kapitel.

För de förvaltningsrättsliga målen finns förvaltningsdomstolar. De ut-
görs av länsrätter, kammarrätter och Regeringsrätten. I de domstolarna
gäller inte rättegångsbalken utan förvaltningsprocesslagen (FPL,
1971:291). För rättegången i förvaltningsdomstolarna finns ingen upp-
delning av överklaganden som motsvarar ”vad”, ”besvär” och ”revi-
sion” enligt rättegångsbalken. I stället är ”besvär” det enda allmänna
rättsmedlet. 100

5 Ett enhetligt system för överklagande

Regeringens förslag: Systemet for överklagande av tingsrätts-
och hovrättsavgöranden görs enhetligt. Detta sker genom att
rättsmedelsbeteckningama ”vad”, ”besvär” och ”revision”
utmönstras ur rättegångsbalken. På sikt utmönstras även uttrycket
”fullföljd av talan”. I stället används genomgående uttrycket
”överklagande”. Samtidigt sker det en språklig modernisering av
nästan samtliga bestämmelser i rättegångsbalken som särskilt
avser processen i hovrätt eller Högsta domstolen.

Domstolsutredningens förslag: Överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Nästan samtliga remissinstanser tillstyrker försla-
get eller lämnar detta utan erinran.

Skälen för regeringens förslag:

Ett enhetligt system

Vårt rättsmedelssystem har delvis uråldriga anor. Det nutida rättsmedlet
mot tingsrättsdomar och vissa tingsrättsbeslut, ”vad”, utgjorde sålunda
det ordinarie rättsmedlet redan på landskapslagarnas tid och innebar ur-
sprungligen en vadslagning mellan klaganden och den som dömt i må-
let. Rättsmedlet ”besvär” infördes under tysk påverkan först under
1600-talet. Besvärsinstitutet har under seklernas lopp haft ett skiftande
tillämpningsområde. Numera utgör besvär det allmänna rättsmedlet mot
flertalet beslut av de allmänna domstolarna. Härtill kommer att besvär
utgör det allmänna rättsmedlet mot samtliga domar och beslut av
förvaltningsdomstolarna. Även rättsmedlet mot hovrättsdomar, ”revi-
sion”, är en 1600-talsskapelse. När det gäller överklagande av en för-
valtningsmyndighets beslut har rättsmedlet numera i allmänhet ingen
särskild beteckning utan man talar helt enkelt om att man ”överklagar”,
ett ord som i rättegångsbalken närmast motsvaras av uttrycket att man
”fullföljer talan”.

Domstolsutredningen konstaterar i sitt betänkande att systemet för
överklaganden av de allmänna domstolarnas avgöranden är onödigt in-
vecklat. Utredningen föreslår därför att man ur rättegångsbalken ut-
mönstrar beteckningar som har att göra med begreppen ”vad”, ”revi-
sion” och ”besvär” samt på sikt även begreppet ”fullföljd av talan”. I
utredningens förslag talar man alltså endast om ”överklagande”. För-
slaget berör ett mycket stort antal bestämmelser i rättegångsbalken.
Bl.a. föreslås ändringar i nästan alla paragrafer i balkens femte och
sjätte avdelningar. De paragrafer som omfettas av förslaget ges i utred-
ningsförslaget en modernare språklig dräkt samtidigt som utredningen
föreslår en del smärre, sakliga korrigeringar av de nu gällande bestäm-
melserna.

Ett annat av utredningen framlagt förslag berör ärendelagen. Den la-
gen avser de allmänna domstolarnas s.k. frivilliga rättsvård till skillnad
från rättegångsbalken som avser rättskipning. Vid överklagande av ett

Prop. 1993/94:190

101

beslut i ett domstolsärende gäller rättegångsbalkens bestämmelser om Prop. 1993/94:190
besvär. Utredningen lägger fram sina förslag rörande processen i hov-
rätt och Högsta domstolen med utgångspunkt från att domstolsärenden
inte längre skall hanteras enligt ärendelagen och rättegångsbalken utan
enligt en av utredningen föreslagen domstolsfÖrfarandelag. Den lagen
bör enligt utredningen ersätta såväl ärendelagen som den för förvalt-
ningsdomstolarna gällande förvaltningsprocesslagen. Utredningens be-
stämmelser om förfarandet i hovrätt och Högsta domstolen enligt rätte-
gångsbalken är alltså inte avsedda för domstolsärenden.

De förslag utredningen lägger fram angående rättegångsbalken innebär
otvivelaktigt en välbehövlig förenkling av reglerna för överklagande hos
hovrätt och Högsta domstolen. Genom förslagen kommer man också till
rätta med att det nuvarande systemet ger ett alltför ålderdomligt intryck
inte minst i språkligt hänseende. I det modema samhället ställs höga
krav på lagstiftningens tillgänglighet och det är alltså inte bara nödvän-
digheten av förenklingar utan också behovet av att skapa en ökad
förståelse som man har att ta hänsyn till. Detta gäller inte minst ett lag-
verk med den centrala roll som rättegångsbalken har. I åtskilliga delar
har inga större förändringar gjorts under de mer än 50 år som balken
funnits. Mot detta måste dock vägas önskemålet om stabilitet i
lagstiftningen, inte minst med tanke på den praktiska rättstillämpningen.

När man i övrigt bedömer behovet av en mera genomgripande reform
kan man konstatera att det sakliga reformbehovet beträffande rätte-
gångsforfarandet undan for undan till allra största delen har tillgodosetts
genom partiella reformer och det kan i detta sammanhang vara värt att
nämna att rättegångsbalken sedan år 1948 ändrats i bortåt 200 lagstift-
ningsärenden. Partiella reformer är ofrånkomligen sådana till sin natur
att man, när de blivit många, kan behöva ta ett samlande grepp på
regelmassan.

Utifrån de nu redovisade utgångspunkterna är det enligt regeringens
mening angeläget att förenkla reglerna for överklagande och att moder-
nisera reglerna om överrättsprocessen. Remissinstanserna har i allmän-
het godtagit Domstolsutredningens förslag i denna del. En remissin-
stans, nämligen Hovrätten for Västra Sverige, har emellertid ställt frå-
gan om inte de föreslagna ändringarna kan avvakta en formell översyn
av hela rättegångsbalken.

Av praktiska skäl bör en modernisering av rättegångsbalken inte ske i
en enda etapp. Utredningens förslag omfattar en relativt väl avgränsad
del av rättegångsbalken för vilken reformbehovet framstår som särskilt
påträngande. Det finns därför goda skäl att gå fram med en partiell re-
form när det gäller överrättsprocessen.

Rättegångsförfärandet i hovrätt är föremål för översyn av Hovrätts-
processutredningen (Ju 1993:04). Enligt direktiven (dir. 1993:38) skall
utredningen göra en översyn av och lämna förslag om vad som bör
gälla för hovrätternas handläggning av målen mot bakgrund av vilka
funktioner hovrätterna skall fylla och hur de lämpligast kan fullgöra
dessa. Vidare skall utredningen bl.a. gå igenom olika tänkbara sätt att
begränsa flödet av mål till hovrätterna och föreslå ändringar även i 102

dessa delar. Reformer i enlighet med de angivna direktiven kan visser-

ligen antas komma att bli betydelsefulla, men de kan knappast komma Prop. 1993/94:190
att beröra mer än ett relativt litet antal paragrafer i rättegångsbalken.
Utredningens arbete torde inte på något sätt behöva störas av att det nu
sker en mera formellt inriktad reform av bestämmelserna angående
överrättsprocessen. Det finns därför inget att förlora på att redan nu gå
fram med en omedelbar reform. I stället har man åtskilligt att vinna på
en sådan. I detta sammanhang bör påpekas att frågan om ett enhetligt
system for överklagande inom det allmänna domstolsväsendets ramar
har hållits svävande ända sedan år 1981 då Rättegångsutredningen
genom tilläggsdirektiv fick i uppgift att utreda frågan (dir. 1981:47). En
osäkerhet om vad som i framtiden skall gälla orsakar svårigheter av
skilda slag.

En särskild fråga är hur man i en reform av överrättsprocessen skall
hantera överklaganden i domstolsärenden. Domstolsutredningens förslag
utgår som redan sagts från att överklaganden i domstolsärenden inte
skall hanteras enligt rättegångsbalken utan enligt den nya domstolsför-
farandelagen. Överklaganden i domstolsärenden bör inte alltid hanteras
enligt samma regler som gäller for överklaganden av processuella beslut
i tvistemål eller brottmål. De förra överklagandena bör t.ex. - bl.a. av
hänsyn till Sveriges åtaganden enligt den europeiska konventionen om
de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna - inte sällan
föranleda en muntlig överrättsprocess, medan muntlighet i mycket stor
utsträckning bör undvikas vid överklaganden av processuella beslut (se
vidare om den frågan i författningskommentaren till 52 kap. 11 §).
Också i andra hänseenden finns det behov av speciella bestämmelser for
hanteringen av domstolsärenden i överrätt. Sammanfattningsvis kan man
säga att rättegångsbalkens nuvarande besvärsregler sakligt sett passar
bra för överklaganden av processuella beslut medan de numera ofta
passar mindre väl för överklaganden av beslut i domstolsärenden.

Remisskritiken mot att man som utredningen föreslår har en för all-
män domstol och allmän förvaltningsdomstol gemensam processlag är
stark, och utredningens förslag i den delen bör inte genomföras. För
domstolsärendena återstår därmed främst alternativen att låta de nu-
varande domstolsärendena hanteras enligt rättegångsbalken eller att re-
videra ärendelagen. Arbetet med att utarbeta en ny ärendelag har redan
inletts inom Justitiedepartementet. Frågor om hanteringen av ärendena i
hovrätt och Högsta domstolen kan antingen regleras i den nya
ärendelagen (självständigt) eller genom tillägg till rättegångsbalkens be-
stämmelser för överklagande av tingsrätts beslut enligt rättegångsbalken.
Varken i det ena eller andra fallet hindrar behovet av att vissa domstols-
ärenden får en speciell hantering i hovrätt att man nu går fram med en
reform på grundval av utredningens förslag när det gäller rättegångsbal-
kens bestämmelser.

Det anförda leder sammantaget till att det nu bör ske en reform i
huvudsak på det sätt som Domstolsutredningen föreslagit. Detta innebär
en modernisering främst av 49 - 57 och 59 kap. rättegångsbalken. Det
är inte någon egentlig olägenhet att låta bestämmelserna i 58 kap. om
resning falla utanför reformen. De bestämmelserna har till stor del 103

redan moderniserats i samband med partiella reformer. Detta utesluter

inte att det med tiden kan bli nödvändigt att se över resningsinstitutet Prop. 1993/94:190
utifrån en mera materiell utgångspunkt.

I bilaga 4 finns tabeller över förhållandet mellan nuvarande och före-
slagna paragrafbeteckningar i rättegångsbalken.

Enhetliga beteckningar

När systemet for överklagande hos allmän domstol görs enhetligt upp-
kommer frågan vilken rättsmedelsbeteckning som bör väljas. Det är en-
dast Kammarrätten i Stockholm (majoriteten), som är negativ till utred-
ningens förslag att uteslutande använda uttrycket ”överklagande”. Kam-
marrättens majoritet föreslår att man i stället använder termen ”besvär”
över hela linjen for fullföljande av talan. Utredningens förslag synes ha
betydande fördelar. Systemet blir enklare och uttrycket ”överklaga” är
begripligt och väl egentligen det ord som används även av jurister i
stället för ”vädja”, ”besvära sig”, ”ansöka om revision” eller ”fullfölja
talan”. Uttrycket ”besvär” har visserligen gammal hävd men har nog
aldrig haft någon egentlig genomslagskraft i det allmänna språkbruket.
För jurister med anknytning till allmän domstol kan det dessutom lätt fö-
ra tankarna till ett visst slags överklagande, låt vara att ”besvär” förr
användes även för andra typer av överklaganden. Mot den bakgrunden
bör uttrycket ”överklagande” användas för det nya enhetliga systemet
i rättegångsbalken. Uttrycket ”fullföljd av talan” bör dock tills vidare
kunna stå kvar i sådana delar av balken som inte ändras nu.

Det ligger, som bl.a. kammarrättens majoritet påpekat, ett problem i
att tala om överklagande. Sammansatta uttryck, sådana som ”överkla-
gandeinlaga”, är nämligen språkligt sett monstruösa, medan t.ex. ”be-
svärsinlaga” är kort och lätt att använda. Utredningen kan i syfte att
undgå problemen sägas ha valt att låta beteckningen ”överklagande”
täcka både den fullföljda talan som immateriellt begrepp och den kon-
kreta skrivelse genom vilken talan fullföljs. På den punkten har
emellertid inte bara kammarrättens majoritet utan även Svea hovrätt och
Hovrätten över Skåne och Blekinge varit kritiska. Svea hovrätt har
föreslagit att själva skrivelsen ges beteckningen ”klagoskrift”.

Juridiskt sett torde man inte ha något egentligt behov av att i lagtexten
göra en åtskillnad i det nu berörda hänseendet. En enhetlig beteckning
utesluter visserligen praktiskt sett möjligheten att uttryckligen markera
om det rör sig om ett fall i vilket man vill avvisa en fullföljd talan på
grund av ett fullfoljdshinder eller ett fall där man vill avvisa en
skrivelse som innehåller ett överklagande därför att skrivelsen är brist-
fällig. Redan de nu gällande reglerna i rättegångsbalken är emellertid
sådana att det är svårt för att inte säga omöjligt att finna någon helt klar
linje när det gäller frågor om ”talan” (eller ”målet”) skall avvisas eller
om en ”inlaga” skall avvisas (se t.ex. nuvarande 50 kap. 3 § RB). Detta
spelar dock mindre roll eftersom de praktiska konsekvenserna av skilda
typer av avvisningsbeslut är desamma. För undvikande av missförstånd
skall tilläggas att det självklart kan vara av mycket stor betydelse om
”talan” eller ”den fullföljda talan” avvisas. Det torde inte heller ligga

104

något problem i att uttrycket ”överklagande” ibland måste täcka in Prop. 1993/94:190
också det som står i en skrivelse genom vilken den ursprungliga inlagan
kompletteras (så exempelvis vid tillämpning av 50 kap. 25 § andra
stycket RB). Det som gör att man kan tveka ligger i stället främst på
det språkliga planet.

Den år 1986 antagna förvaltningslagen (1986:223) skiljer mellan ut-
trycken ”skrivelsen med överklagande” och ”överklagande”. Det finns
givetvis fördelar att använda samma begreppssystem i alla förfaran-
delagar. Uttrycket ”skrivelsen med överklagandet” är emellertid ganska
tungt. Uttrycket ”klagoskrift” som under remissbehandlingen förts fram
av Svea hovrätt och som förordats av Lagrådet kan ses som en förbätt-
ring, men också mot det uttrycket kan man rikta invändningar. Till
dessa hör att uttrycket är ålderdomligt och att det inte klart särskiljer
sådana skrivelser genom vilka någon överklagar. Sålunda kan även t.ex.
skriftliga missnöje sanmälningar och skrivelser genom vilka en part
klagar över en domvilla anses som klagoskrifter. I det allmänna
språkbruket torde "klagoskrifter" också kunna beteckna alla sådana
skrivelser genom vilka någon rent allmänt protesterar mot något. Att ett
och samma uttryck har olika betydelser är numera ganska vanligt. Ett
typexempel är uttrycket ”ansökan”. Även rättegångsbalken innehåller
sådana uttryck (se t.ex. 40 kap. 7 § angående användningen av uttrycket
”utlåtande”). Därför väljer regeringen den lösning som Domstolsutred-
ningen hade och som förordats i lagrådsremissen. Den av utredningen
föreslagna lagtexten bör dock bl.a. till undvikande av missförstånd
justeras på en del punkter. Att regeringens förslag som Lagrådet på-
pekat medför att det inte heller i fortsättningen görs någon klar åtskill-
nad mellan det fallet att det är en bristfällig skrivelse som avvisas och
det fallet att själva överklagandet avvisas har enligt regeringen ingen
större betydelse. I den praktiska rättstillämpningen kommer det som
Lagrådet angett att finnas ett behov av att på något sätt särskilja ifråga-
varande skrivelser från andra som en klagande kan komma att ge in till
domstolen under målets handläggning. Regeringen menar att detta kan
ske genom att man helt enkelt rubricerar skrivelsen "Överklagande".

När det gäller det i 59 kap. RB förekommande institutet ”besvär över
domvilla” bör man i fortsättningen använda uttrycket ”klagan över
domvilla”.

Ändringar i andra lagar än rättegångsbalken

Ändringarna i rättegångsbalkens regler om överrättsprocessen för med
sig ett behov av konsekvensändringar också i annan lagstiftning. Alla
lagbestämmelser som innehåller begreppet ”besvär” kan emellertid inte
ändras nu. Den nu aktuella reformen bör i huvudsak begränsas till
bestämmelser som avser ett överklagande hos hovrätt eller Högsta dom-
stolen.

Detta innebär att alla de bestämmelser om ”besvär” som finns på det
förvaltningsrättsliga området lämnas utanför reformen. När det gäller
förvaltningsdomstolarna bör uttrycket ”överklagande” som ersättning ^5

för ”besvär” införas i samband med att förvaltningsprocesslagen re-
formeras. Även de bestämmelser som finns om överklagande till fas-
tighetsdomstol eller Bostadsdomstolen lämnas utanför.

Vissa bestämmelser som avser besvär till hovrätt bör lämnas utanför
reformen bl.a. därför att det finns ett nära samband med reformen av
ärendelagstiftningen. Exempel på detta är 60 och 70 §§ lagen
(1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt. Beträffande den typen av
bestämmelser bör redan nu sägas att det i samband med reformen av
ärendelagstiftningen behöver övervägas att i vissa fall låta den primära
domstolsprövningen ske i tingsrätt och inte i hovrätt. Det gäller fall som
avses i 12 kap. 21 § jordabalken och 9 a § hgen (1927:56) om ned-
sättningar av pengar hos myndighet. De bestämmelser som avser besvär
till tingsrätt hör också till reformen av ärendelagstiftningen. I samband
med den reformen bör man även ta upp frågor om utformningen av
bestämmelserna i 21 kap. 9 - 11 §§ sjölagen (1994:000) om klander till
tingsrätt av dispasch. De bestämmelserna hänvisar till rättegångsbalkens
besvärsregler for hovrätt.

Flertalet av de regler som nu finns i speciella lagar om överklagande
till hovrätt genom besvär kompletteras av en bestämmelse i 21 §
rättegångsbalkens promulgationslag (RP). Den innebär att rättegångsbal-
kens bestämmelser om överklagande hos hovrätt och Högsta domstolen
och om rättegången där i mål som väckts vid tingsrätt - om inte annat
sägs - skall tillämpas i fråga om överklagande hos högre rätt av mål
som tagits upp av någon annan världslig domstol eller myndighet och
som enligt en författning får överklagas hos hovrätt. Talan skall dock
föras genom besvär. Bestämmelserna i de speciella lagarna om att över-
klagande kan ske hos hovrätt bör nu såvitt möjligt ges en enhetlig ut-
formning utan att det för den skull sker någon saklig ändring. Eftersom
det tills vidare kommer att finnas kvar några mindre fullständiga regle-
ringar av frågor om överklagande av förvaltningsmyndighets beslut hos
hovrätt, kan 21 § promulgationslagen ännu inte upphävas.

6 Användningen av telefax i rättegång

Regeringens förslag: I rättegångsbalken infors en bestämmelse
som klargör att telefax kan godtas för sådana inlagor som inte
behöver vara egenhändigt undertecknade. Stämningsansökningar
skall även i fortsättningen vara egenhändigt undertecknade. Kravet
på att skrivelser genom vilka någon överklagar eller besvarar ett
överklagande skall vara egenhändigt undertecknade tas bort.

Domstolsutredningens förslag: Utredningen föreslår att bestäm-
melserna om egenhändigt undertecknande av skrivelser med överkla-
ganden och skrivelser med svar på överklaganden skall upphävas. För
stämningsansökningar och andra inlagor som enligt rättegångsbalken

Prop. 1993/94:190

106

skall vara egenhändigt undertecknade föreslår utredningen en bestäm- Prop. 1993/94:190
melse i 33 kap. 3 § RB om att ett meddelande skall godtas som egen-
händigt undertecknat trots att det kommit in genom telefax, om det har
avsänts från en telefon med nummer som kan hänföras till någon som
undertecknat meddelandet.

Remissinstanserna: De allra flesta remissinstanser godtar utred-
ningsförslaget. Justitiekanslem menar emellertid att förslaget om upp-
hävande av bestämmelser om egenhändig underskrift på överklaganden
m.m. leder till osäkerhetsmoment i behandlingen och onödiga problem.
Beträffande telefaxkommunikation menar han att man i vaije fall bör
avvakta resultatet av Datastraffrättsutredningens (Ju 1989:04) arbete
före ett ställningstagande. Även Kammarrätten i Stockholm avstyrker
med hänvisning till risken for krångel, misstag eller andra olägenheter.
Patentbesvärsrätten som också är kritisk till förslaget anger bl.a. att det
framstår som omotiverat att inte ha en enhetlig reglering for alla mål-
och ärendekategorier vid domstolarna.

Domstolsverket ställer sig positivt till ett ökat användande av telefax
och att ett sådant användande bör underlättas. I fråga om stämnings-
ansökningar och andra handlingar av större vikt anser emellertid verket
det vara av värde att behålla kravet på en undertecknad handling. Så-
lunda anser verket att skrivelser med överklaganden skall vara
egenhändigt undertecknade. Verket påpekar bl.a. att avsändamumret ut-
gör ett dåligt bevis om verklig avsändare. Patent- och registreringsver-
ket anser att kravet på en undertecknad originalhandling bör bestå när
det gäller stämningsansökningar och även andra handlingar som intyg
m.m. Verket menar bl.a. att en bestämmelse i rättegångsbalken om tele-
fax kan komma att åberopas även i förhållanden utanför rätte-
gångsbalkens område.

Hovrätten for Västra Sverige är inte övertygad om att förslaget är en
lycklig lösning på problemet med telefax och hovrätten avstyrker
förslaget att ta bort vissa bestämmelser om krav på egenhändigt
undertecknande. Hovrätten anför att utredningens förslag synes vila på
en otillräcklig analys av förslagets tekniska och rättsliga förutsättningar.
Hovrätten menar bl.a. att ett telefax inte åtnjuter det straffrättstiga för-
falskningsskydd som enligt 14 kap. 1 § brottsbalken gäller för urkunder.
Hovrätten påpekar i det sammanhanget att telefax kan sändas direkt från
en dator. Hovrätten påpekar vidare liksom Domstolsverket gjort att
avsändamumret utgör ett dåligt bevis om verklig avsändare. Hovrätten
tar också upp frågan om det varit utredningens mening att en part skall
vara helt förhindrad att åberopa ett obekräftat meddelande eller föra
motbevisning angående äktheten av ett telefax.

Skälen för regeringens förslag: Vissa inlagor till allmän domstol
måste enligt rättegångsbalken vara egenhändigt undertecknade. Det
gäller skriftliga fullmakter, stämningsansökningar, vadeinlagor, besvärs-
inlagor, revisionsinlagor, genmälen i högre rätt (dvs. inte genmälen i
sådana mål som hovrätt eller Högsta domstolen tar upp som första in-
stans), förklaringar i högre rätt, ansökningar om resning samt ansök-
ningar om återställande av försutten tid.

107

Att en inlaga till domstol skall vara egenhändigt undertecknad är i de Prop. 1993/94:190
allra flesta situationer en självklarhet for en avsändare. Det ligger
emellertid ett problem i att handlingar numera ofta överförs från t.ex.
advokatkontor till domstolar genom telefax. Ett telefax har i praxis inte
ansetts uppfylla rättegångsbalkens krav på att handlingen skall vara
egenhändigt undertecknad genom att det i kravet på ett egenhändigt un-
dertecknande också har ansetts ligga ett krav på att det är just det
undertecknade exemplaret som skall ges in till domstolen. Överföring
genom telefax har därmed enligt rättegångsbalken blivit en i princip
otillåten metod när det gäller t.ex. stämningsansökningar, över-
klaganden och genmälen i högre instans. Den som använder sig av tele-
fax drabbas emellertid inte av någon rättsförlust, eftersom rätte-
gångsbalken innehåller en bestämmelse om att rätten, när det brister i
fråga om underskriften, skall ge ingivaren möjlighet att avhjälpa felet
innan avvisning sker (se t.ex. 33 kap. 3 § tredje stycket, 42 kap. 4 §
och 50 kap. 7 § RB).

Otvivelaktigt är telefax enligt rättegångsbalkens nu gällande regler
åtminstone formellt sett tillåtna när det gäller t.ex. en ansökan om kvar-
stad som görs före inledandet av en rättegång eller ett svaromål i tings-
rätt. Ett telefax är formellt sett tillåtet också när det gäller t.ex. sådana
inlagor som innebär att talan återkallas, efterges eller medges eller att
återvinning eller återupptagande söks.

Enligt regeringens mening är det tveksamt om man kan avstå från be-
stämmelser om egenhändigt undertecknande när det gäller så viktiga
handlingar som stämningsansökningar. Under alla omständigheter är
utredningens metod att avskilja vissa som kan härledas till den som har
undertecknat meddelandet inte invändningsfri (se förutom remissytt-
randena även Datastraffrättsutredningen i betänkandet Information och
den nya informationsteknologin, SOU 1992:110, s. 306 och Juridisk
Tidskrift, årgång 5, s. 374). Kravet på att stämningsansökningar måste
vara egenhändigt undertecknade bör därför, åtminstone tills vidare, stå
kvar. I princip bör detsamma gälla i fråga om t.ex. ansökningar om res-
ning.

När det gäller andra handlingar under en rättegång, t.ex. en inlaga
genom vilken part överklagar eller besvarar ett överklagande, kan man
emellertid anlägga ett annat synsätt. Risken för att någon obehörig
skulle okynnesöverklaga for någon annans räkning eller av okynne
besvara ett överklagande får bedömas vara mycket liten. I de allra flesta
fall torde vidare redan de omständigheter som föreligger i samband med
ett överklagande klart utvisa om det rör sig om en skrivelse som härrör
från den uppgivna parten. I sammanhanget kan nämnas att Högsta
domstolen i ett rättsfall, NJA 1991 s. 407, funnit att en skrivelse med
överklagande som över huvud taget inte varit undertecknad kunde
godtas trots att den nuvarande lagtexten ställer upp ett krav på egen-
händigt undertecknande. I målet hade nämligen på annat sätt än genom
undertecknandet bekräftats att skrivelsen härrörde från överklaganden. I
domskälen angav Högsta domstolen att förhållandet var ”klarlagt”. I
rättsfallet NJA 1991 s. 595 ansågs en fotokopia av en handskriven 108

besvärsinlaga kunna läggas till grund för rättegången i hovrätt när det

genom andra handlingar bekräftats att inlagan härrörde från klaganden. Prop. 1993/94:190
Utan att det skall behöva uppstå några nämnvärda problem bör man
därför kunna tillåta att nu berörda inlagor ges in genom telefax. En
sådan ändring får särskild betydelse när det gäller t.ex. överklaganden
av beslut om häktning eller kvarstad där behovet av snabbhet gör sig
starkt gällande. I dessa delar bör alltså utredningsförslaget godtas. Lag-
tekniskt bör detta komma till uttryck genom att kravet på egenhändigt
undertecknande avskaffas när det gäller överklaganden och svars-
skrivelser i högre rätt. För tydlighets skull bör också 33 kap. 3 § RB
ändras så att det klart framgår att telefaxmeddelanden kan godtas. En
sådan ordning förutsätter dock en bestämmelse om att domstolen - i de
fall tveksamhet råder i frågan om ett telefax kommer från den uppgivne
avsändaren - skall kunna förelägga denne att komplettera med en under-
tecknad handling. Den nuvarande bestämmelsen för telegram och andra
meddelanden bör i det sammanhanget formuleras om för att tydligare
markera att komplettering skall kunna begäras inte bara i de fall av-
sändarens underskrift saknas helt utan också i de fall avsändarens
underskrift i original saknas. Detta innebär ingen ändring i sak och
övererensstämmer också med hur motsvarande bestämmelse i 44 §
tredje stycket FPL tolkas och tillämpas.

Det förekommer att parter överklagar ett beslut dels genom ett telefax,
dels genom en egenhändigt undertecknad inlaga. Eftersom handlingarna
i båda fallen skall ges in till den domstol som redan beslutat i målet
borde det vara sörjt för att det inte kan bli en dubbel handläggning i den
högre rätten. Emellertid torde det i praktiken - särskilt vid brådskande
häktnings- och kvarstadsavgöranden - förekomma att en högre domstol
som får in ett överklagande direkt från parten aldrig översänder
överklagandet till den lägre domstolen. Detta är givetvis olyckligt
särskilt i de fall detta resulterar i en dubbel handläggning i hovrätten.
Problemen är emellertid inte speciella för telefaxanvändning. Man kan
nämligen lika gärna tänka sig att såväl en tilltalad som hans försvarare
överklagar eller att försvararen överklagar först genom ett telegram och
senare genom en undertecknad inlaga. Eventuella problem bör därför
lösas på annat sätt än genom att man inte tillåter en i övrigt befogad
användning av telefax for meddelanden inom domstolsväsendet. För
detta behövs inga nya regler i rättegångsbalken.

För att det inte skall råda någon tveksamhet bör det, med anledning av
ett remissyttrande, sägas att en handling som åberopas som bevis i
princip inte behöver vara egenhändigt undertecknad, men att bevisvär-
det av en handling som saknar sådant undertecknande kan vara obefint-
ligt (se även 35 kap. 7 § RB om avvisande av verkningslös bevisning).

7 Antalet justitieråd och regeringsråd

Regeringens förslag: Minimiantalet justitieråd minskas från 22
till 20. Minimiantalet regeringsråd minskas från 18 till 16.

109

Skälen för regeringens förslag: Det lagstadgade antalet ledamöter i Prop. 1993/94:190
Högsta domstolen minskades i samband med en fullföljdsreform år 1971
(prop. 1971:45: SFS 1971:218). I rättegångsbalken föreskrevs att
Högsta domstolen skulle utgöras av 22 justitieråd, men en särskild
övergångsbestämmelse innebar att antalet tills vidare kunde vara högre.
I samband med reformen uttalade föredragande departementschefen
(angiven prop. s. 93) att man till följd av de ändrade fullföljdsreglema
på längre sikt kunde räkna med en väsentlig minskning av antalet
justitieråd. Genom en lagändring år 1974 (prop. 1974:35; SFS
1974:573) bestämdes att Högsta domstolen skulle utgöras av 22 justiti-
eråd eller det högre antal som av särskilda skäl fanns erforderligt.
Föredragande departementschefen angav (prop. 1974:35 s. 107) att
ambitionen borde vara att minska antalet ledamöter i Högsta domstolen
till 22, vilket antal framstod som väl avvägt, men att erfarenheterna
efter 1971 års reform visade att man inte kunde utesluta att det också i
framtiden ibland kunde komma att finnas behov av ett något större
antal.

Den år 1974 bestämda lydelsen gäller fortfarande. Antalet ledamöter i
Högsta domstolen har alltsedan år 1971 legat över 22 och i allmänhet
utgjort omkring 25. Sedan ett drygt år tillbaka har emellertid antalet
kunnat minskas till det i lagen angivna. Det kan nämnas att Högsta
domstolen nyligen har delats i två avdelningar i stället för som tidigare
tre.

Det lagstadgade antalet ledamöter i Regeringsrätten bestämdes år 1974
genom ändringar i 3 § lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdom-
stolar till 18 eller det högre antal som ”av särskilda skäl finnes er-
forderligt”. Denna bestämmelse gäller fortfarande. Antalet regeringsråd
har under en period varit nere i det föreskrivna minimiantalet. För
närvarande består Regeringsrätten av 19 regeringsråd.

Högsta domstolen har i en skrivelse till regeringen föreslagit att 3 kap.
4 § RB ändras så att det föreskrivs att domstolen skall utgöras av 20
justitieråd eller det högre antal som av särskilda skäl finnes erforderligt.
I skrivelsen påpekas att det har varit möjligt att minska antalet
justitieråd till 22 trots att tillströmningen av mål och ärenden fortsatt att
öka i strid mot vad som förväntades vid fullföljdsreformen år 1971.
Högsta domstolen anför att detta beror på de ändringar i domförhets-
reglema som har genomförts under senare år, framför allt möjligheten
till enmansprövning av dispensfrågor. Enligt Högsta domstolen är det
inte uteslutet att en viss minskning av antalet ledamöter i Högsta
domstolen skall visa sig möjlig i framtiden, även om det för närvarande
knappast torde finnas utrymme för en minskning. Högsta domstolen
framhåller att en utveckling i denna riktning från skilda synpunkter
framstår som önskvärd och att det därför är angeläget att inte lagen
lägger hinder i vägen for en annars genomförbar minskning av
ledamotsan talet.

Regeringen delar Högsta domstolens uppfattning. Frågor om antalet
regeringsråd har ofta behandlats samtidigt med frågor om antalet
justitieråd. Regeringen gör den bedömningen att det nu finns skäl att
minska även minimiantalet regeringsråd med två, dvs. från 18 till 16.

110

Detta medför att en ändring bör göras i 3 § lagen (1971:289) om Prop. 1993/94:190
allmänna förvaltningsdomstolar som reglerar antalet regeringsråd. Det
bör framhållas att det inte nu är aktuellt att faktiskt minska antalet re-
geringsråd. Med tanke på att utvecklingen går i den riktningen att
antalet ledamöter i de två högsta instanserna minskar framstår det inte
längre som motiverat att behålla kravet på ”särskilda skäl” för att det
skall få finnas fler ledamöter än minimiantalet. Det bör därför räcka att
det ”behövs” fler än det lägsta antalet för att detta skall få överstigas. I
ett senare sammanhang kan det med anledning av det minskade antalet
justitie- och regeringsråd finnas skäl att se närmare på frågor om Lagrå-
dets sammansättning.

8 Prövningstillstånd för överklaganden som
gäller enskilda anspråk

Regeringens förslag: Prövningstillstånd för enskilt anspråk som
handläggs tillsammans med ett brottmål skall inte krävas i de fall
prövningstillstånd inte krävs för brottmålet eller sådant tillstånd
meddelas. Undantaget från kravet på prövningstillstånd skall dock
inte gälla om överklagandet endast avser påföljden eller avser en
annan gärning än den till vilken det enskilda anspråket hänför sig.

Det remitterade förslaget: Överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Nästan alla remissinstanserna tillstyrker förslaget
eller lämnar det utan erinran. Flera remissinstanser har föreslagit
smärre ändringar och justeringar. Domstolsverket förordar att verkets
eget förslag genomförs. Göteborgs tingsrätt förordar i första hand att
reglerna för prövningstillstånd i brottmål tillämpas även beträffande
överklagande angående enskilda anspråk. I andra hand ansluter sig
tingsrätten till Domstolsverkets förslag. Domareförbundet anser det re-
mitterade förslaget vara alltför snävt.

Skälen för regeringens förslag: Den 1 juli 1993 infördes regler om
prövningstillstånd i hovrätt för vissa brottmål (prop. 1992/93:216, bet.
1992/93:JuU34, rskr. 1992/93:373, SFS 1993:514). Reformen, som
byggde på Domstolsutredningens förslag, hade som huvudsakligt syfte
att begränsa och förenkla hovrätternas prövning av överklagade mål.
Hovrätternas resurser skulle härigenom kunna användas mer effektivt.
Innebörden av reformen var bl.a. att krav på prövningstillstånd infördes
for vissa brottmål i ledet tingsrätt - hovrätt. Enligt 49 kap. 12 a § RB
krävs således prövningstillstånd i brottmål där den tilltalade inte har
dömts till annan påföljd än böter eller frikänts från ansvar for brott för
vilket det inte är föreskrivit svårare straff än sex månaders fängelse. Av
paragrafens tredje stycke framgår att kravet på prövningstillstånd inte
gäller när domen överklagas av Riksåklagaren, Justitiekanslem eller
Riksdagens ombudsmän.

111

Om tingsrätten i ett brottmål även har prövat en talan om enskilt Prop. 1993/94:190
anspråk, gäller i den delen bestämmelsen i 49 kap. 12 § RB. Det som
gäller för prövningstillstånd i tvistemål skall alltså gälla även när det
enskilda anspråket handläggs i samma rättegång som ett brottmål. Det
framgår av 49 kap. 12 a § andra stycket RB och innebär att ett enskilt
anspråk som understiger ett basbelopp och som handlagts tillsammans
med ett brottmål kan prövas av hovrätten endast om prövningstillstånd
meddelas for överklagandet av det enskilda anspråket. Detta gäller även
om prövningstillstånd inte krävs i brottmålsdelen eller om hovrätten
beviljar prövningstillstånd i brottmålsdelen (jfr bet. 1992/93 :JuU34 s.

15).

Sedan de nya reglerna om prövningstillstånd i brottmål trätt i kraft har
det framförts olika meningar om hur 49 kap. 12 a § andra stycket RB
bör tillämpas. Bestämmelsen har tolkats på olika sätt av hovrätterna.
Med anledning av detta har Domstolsverket den 23 september 1993 till
Justitiedepartementet gjort en framställning om att denna regel
förtydligas. Verket föreslår att 49 kap. 12 a § andra stycket RB ändras
så att det klart framgår att prövningstillstånd inte krävs for talan om en-
skilt anspråk när sådant tillstånd inte krävs för övriga delar av domen.
Inom Justitiedepartementet har därefter upprättats en promemoria med
förslag till ändring i 49 kap. 12 a § RB som innebär att undantaget från
kravet på prövningstillstånd avgränsas på ett något annorlunda sätt än
enligt verkets förslag. Förslaget har remissbehandlats.

Rättegångsförferandet i hovrätten är som tidigare redovisats föremål
för översyn av Hovrättsprocessutredningen. Utredningen, som bl.a.
skall utvärdera tillämpningen av det system med prövningstillstånd i
hovrätt som trädde i kraft den 1 juli 1993, skall redovisa sitt arbete före
den 1 april 1995. Den omständigheten att hovrätterna tillämpar regeln i
49 kap. 12 a § RB på olika sätt motiverar emellertid att denna fråga nu
tas upp för sig. Överväganden med anledning av de övriga förslag och
synpunkter som framförts under remissbehandlingen bör emellertid
anstå i avvaktan på att utredningen har slutfört sitt arbete.

I många situationer kan det framstå som onödigt med en separat till-
ståndsprövning när ett enskilt anspråk har överklagats. Detta gäller
främst de fall där skuldfrågan blir föremål för hovrättens prövning och
det enskilda anspråket är kopplat till den gärningen. I de fallen har
utgången i brottmålet typiskt sett betydelse for bedömningen av det
enskilda anspråket. De omständigheter som anförs till stöd för ett
frikännande är normalt av avgörande betydelse för frågan om t.ex.
skadestånd skall utgå. Eftersom det enskilda anspråket i den nu
beskrivna situationen oftast har en sådan anknytning till ansvarsfrågan
ter sig kravet på en separat dispensprövning för en talan om enskilt
anspråk svårmotiverat. Det finns därför anledning att ändra 49 kap.
12 a § andra stycket RB.

En remissinstans har framhållit att reglerna om prövningstillstånd i
brottmål borde kunna tillämpas fullt ut på alla frågor som omfettas av
brottmålsdomen. En sådan reglering innebär emellertid inte att undan-
taget från kravet på prövningstillstånd begränsas till de fellen när detta
är sakligt motiverat. Det skulle också kunna leda till det mycket otill-

112

fredsställande resultatet att ett tvistemål som inte kräver prövningstill- Prop. 1993/94:190
stånd om det handläggs i en civilprocess underkastas en tillstånds-
prövning bara därför att det handläggs gemensamt med ett brottmål.

Domstolsverkets förslag innebär att prövningstillstånd inte krävs för
ett överklagande angående enskilt anspråk i de fall det inte krävs
prövningstillstånd för övriga delar av domen. Denna konstruktion har
den fördelen att den är lätt att förstå för parterna och lätt att tillämpa
för domstolarna. Det kan emellertid ifrågasättas om man skall avstå från
kravet på prövningstillstånd i alla de situationer som skulle omfattas av
en sådan regel. Ett exempel är det fallet att en tilltalad döms i tings-
rätten för stöld till en månads fängelse och förpliktas att utge skadestånd
till målsäganden med ettusen kronor. Den tilltalade kanske accepterar
att han fålls till ansvar för stöld men överklagar och vill att påföljden
bestäms till villkorlig dom samt att skadeståndet sätts ned. I detta fall,
liksom då det överklagade enskilda anspråket hänför sig till en annan
gärning än den som den tilltalade har överklagat, har utgången i
brottmålsdelen typiskt sett inte någon betydelse för bedömningen av det
enskilda anspråket. Det förefaller därför mindre sakligt motiverat att
låta dessa fall undantas från kravet på prövningstillstånd.

Det kan dock ifrågasättas om det är logiskt att behålla kravet på pröv-
ningstillstånd, om hovrätten beslutar att meddela prövningstillstånd i
brottmålsdelen. En ändrad bedömning i skuldfrågan kan ju i detta fall,
på samma sätt som då prövningstillstånd inte behövs, antas få åter-
verkningar på det enskilda anspråket. Dagens reglering innebär inte att
ett enskilt anspråk som hänför sig till samma gärning automatiskt kom-
mer att prövas av hovrätten. Hovrätten måste först ta ställning till om
prövningstillstånd skall beviljas även i den delen.

Som påpekats under remissbehandlingen kan det med den i remissen
föreslagna lösningen inträffa situationer där en talan om enskilt anspråk
inte behöver underkastas någon tillståndsprövning trots att det objektivt
sett kan tyckas finnas skäl för en sådan prövning. Man kan tänka sig det
fallet att den tilltalade överklagar tingsrättens dom på fängelse och
endast yrkar frikännande, medan målsäganden överklagar i skade-
ståndsfrågan avseende samma gärning men endast vad gäller skade-
ståndets storlek. Överklagandet angående skadeståndet kanske inte alls
berör själva grunden för skadeståndsskyldigheten, alltså den brottsliga
gärningen. I ett sådant fall kan det tyckas vara sakligt befogat att skade-
ståndsfrågan tas upp till tillståndsprövning trots att själva skuldfrågan
går upp automatiskt utan sådan prövning. Det skulle dock komplicera
bestämmelsen i 49 kap. 12 a § RB avsevärt om man gjorde en
särreglering i detta avseende. Det är heller inte säkert att den skulle
medföra en arbetslättnad för hovrätterna, särskilt som det nu beskrivna
fallet inte torde uppkomma särskilt ofta.

Mot denna bakgrund föreslås - i enlighet med det remitterade för-
slaget - en ändring som innebär att prövningstillstånd för talan om
enskilt anspråk inte skall krävas när prövningstillstånd inte krävs i
brottmålsdelen förutsatt att överklagandet avser frågan om den tilltalade
skall dömas för en viss gärning och talan om enskilt anspråk avser 113

samma gärning. Kravet på prövningstillstånd bör i dessa fäll slopas inte

8 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 190

bara i de fall prövningstillstånd överhuvudtaget inte krävs i brottmåls-
delen utan även i de fall dispens meddelas i brottmålsdelen. Kravet på
prövningstillstånd skall däremot behållas om överklagandet i brottmåls-
delen endast hänför sig till påföljden och i de fall det enskilda anspråket
avser en annan gärning än den som överklagats.

Flertalet remissinstanser har framhållit att förslaget innebär att tings-
rätterna i sina upplysningar om hur man överklagar saknar möjlighet att
bestämt ange om prövningstillstånd krävs för ett överklagande angående
ett enskilt anspråk. Den konsekvensen blir emellertid svår att undvika
om man vill ha en sakligt tillfredsställande gränsdragning av området
för prövningstillstånd i dessa frågor. Betydelsen av det nu berörda
problemet bör heller inte överdrivas. Med förslaget följer att reglerna
för prövningstillstånd i tvistemål alltjämt skall tillämpas på en talan om
enskilt anspråk. Om värdet uppenbart inte överstiger basbeloppet krävs
alltså enligt huvudregeln prövningstillstånd, vilket skall framgå av full-
foljdshänvisningen. Det faktum att ett överklagande utformas på ett sätt
som medför att prövningstillstånd inte behövs i det enskilda fallet är ett
undantag från huvudregeln. Parterna bör i samband med att de får upp-
lysningar om hur man överklagar även få upplysningar om i vilka fall
någon tillståndsprövning inte kommer att ske. I många fall saknas dock
anledning för parterna att underlåta att anföra omständigheter till stöd
för att hovrätten skall bevilja prövningstillstånd om sådant tillstånd
krävs enligt huvudregeln. Om det krävs prövningstillstånd och en part
underlåter att anföra de omständigheter som han vill åberopa till stöd
för att sådant tillstånd skall meddelas, skall hovrätten förelägga honom
att komplettera överklagandet (jfr 51 kap 4 § andra stycket och 7 §
första stycket RB). Någon risk för rättsförluster föreligger inte och
regeln torde inte vara alltför svår for parterna att förstå. Det bör därför
vara fullt möjligt för tingsrätterna att, inom ramen för vad de måste
göra enligt 49 kap. 15 § RB, utforma lämpliga blanketter för upp-
lysningar om hur man överklagar.

9 Advokatverksamhet i aktiebolag

Regeringens förslag: Förbudet i 8 kap. 4 § andra stycket
rättegångsbalken att bedriva advokatverksamhet i aktiebolag
upphävs.

Advokatsamfundets förslag: Överensstämmer i huvudsak med
regeringens.

Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna har förklarat sig
tillstyrka eller inte ha någon erinran mot samfundets förslag. Justitie-
kanslem har framhållit vikten av att en förändring inte leder till en
uttunning av möjligheterna att förebygga att det reella inflytandet över
ett advokataktiebolag övergår till någon som inte är advokat. Han har

Prop. 1993/94:190

114

också gjort vissa påpekanden i fråga om den lagtekniska utformningen Prop. 1993/94:190
av bestämmelsen.

Skälen för regeringens förslag:

Frågans tidigare behandling

Enligt 8 kap. 4 § andra stycket RB får verksamhet som advokat inte
bedrivas i aktiebolag och inte i bolag med andra än advokater, om inte
advokatsamfundets styrelse medger undantag. Dispensmöjligheten i
fråga om advokatverksamhet i aktiebolag infördes 1978 (prop.
1977/78:2). Dessförinnan gällde ett ovillkorligt förbud att driva advo-
katverksamhet i aktiebolagsform. En möjlighet till dispens fanns också
före år 1964, men utnyttjades aldrig.

Förbudet mot advokatverksamhet i aktiebolagsform ansågs motiverat
med hänsyn till det personliga ansvar som bör åligga en advokat for det
uppdrag som anförtrotts honom. Som skäl for det ovillkorliga förbudet
angavs advokatuppdragets starkt personliga karaktär. Problemet med det
personliga ekonomiska ansvar som advokaten borde ha ansågs inte
kunna lösas inom aktiebolagsformen. Vidare pekades på svårigheten att
förhindra att aktierna i s.k. advokataktiebolag kunde komma att innehas
av andra än samfundets ledamöter (jfr prop. 1963:156 s. 39f).

I 1977 års lagstiftningsärende ansåg departementschefen att det från
principiell synpunkt var naturligt att en advokat liksom andra företagare
ges möjlighet att fritt välja den form för verksamheten som han anser
lämplig, om inte väsentliga skäl finns mot detta. När det gällde frågor
om ett advokataktiebolags förpliktelser mot klienter ansågs det inte inne-
bära några olägenheter att det som gäller för advokatrörelse i handels-
bolagsform principiellt blev tillämpligt för sådan rörelse som bedrivs i
aktiebolagsform. I fråga om aktieägares ansvar gentemot bolagets
klienter infördes därför en regel i aktiebolagslagen som innebär samma
ansvar för dessa som för bolagsmän i ett handelsbolag. En motsvarande
regel infördes i samfundets stadgar (38 §). I 38 § finns också en
bestämmelse som motsvarar 8 kap. 4 § andra stycket RB.

För att åstadkomma en kontroll som förhindrar att det reella in-
flytandet över ett advokataktiebolag övergår till någon annan än en
advokat förenar samfundet vaije tillstånd att driva advokatverksamhet i
aktiebolagsform med dispensvillkor, främst om bolagsordningens inne-
håll. Dispens beviljas alla som uppfyller dessa villkor. Denna ordning
var förutsatt i lagstiftningsärendet. Dispensvillkoren bestäms av sam-
fundets styrelse.

Den 1 januari 1994 trädde vissa ändringar i 8 kap. rättegångsbalken i
kraft (prop. 1992/93:64, bet. 1992/93:JuU 13, rskr. 1992/93:73, SFS
1992:1511 och 1993:1646). Ändringarna innebär en anpassning till
EES-avtalet, särskilt två EG-direktiv som ingår i avtalet. I en ny
bestämmelse, 9 §, anges bl.a. att det som i rättegångsbalken eller annan
lag föreskrivs om advokat i tillämpliga delar skall gälla även den som är
auktoriserad som advokat i något annat land inom EES-området.
Undantag görs emellertid för bestämmelsen i 8 kap. 4 § andra stycket
RB (samt 17 kap. 15 § tredje stycket brottsbalken). En ordning där

115

reglerna om advokatverksamhet i bolagsform gäller också för s.k. EES- Prop. 1993/94:190
advokater ansågs nämligen kräva ytterligare överväganden (prop.

1992/93:64 s. 35). En EES-advokat kan således inte driva
advokatverksamhet i Sverige i bolag tillsammans med en svensk advokat
utan att samfundets styrelse medger dispens. En EES-advokat som
driver advokatverksamhet i ett svenskt aktiebolag omfettas av
aktiebolagslagens regler om personligt betalningsansvar.

Advokatsamfundets förslag

Samfundets styrelse har föreslagit att 8 kap. 4 § andra stycket RB
ändras och att den av samfundet beslutade ändringen i 38 § i stadgarna
festställs. Ändringarna innebär att förbudet att driva advokatverksamhet
i aktiebolag tas bort och, såvitt gäller stadgarna, att regeln om aktie-
ägares ansvar for bolagets förpliktelser utmönstras ur dessa. Sistnämnda
ändring innebär ingen ändring i sak utan motiveras enbart av att det är
tillräckligt att ansvaret regleras i aktiebolagslagen.

Dispensordningen har tillämpats på det sätt som förutsattes vid lagänd-
ringen. Den prövning som sker är således formell och avser endast
frågan om dispensvillkoren är uppfyllda. Antalet dispensansökningar har
enligt styrelsen ökat kraftigt på senare år och det nuvarande systemet
har blivit alltmer resurskrävande. Samfundet menar att tiden nu är
mogen för ett upphävande av gällande förbud. De villkor som bör upp-
ställas för advokatverksamhet i aktiebolagsform bör enligt styrelsens
skrivelse tas in i de vägledande reglerna om god advokatsed. Förbudet
för advokater att utan styrelsens medgivande bedriva advokatverksamhet
i bolag med andra än advokater innebär enligt samfundet en tillräcklig
garanti för att inte annan än advokat får inflytande över verksamheten.

Styrelsen har den 23 oktober 1992 beslutat att de vägledande reglerna
om god advokatsed skall kompletteras med en bestämmelse av följande
innehåll. När en advokat driver verksamhet i bolag får bolaget inte ha
annat verksamhetsändamål och inte driva annan verksamhet än
advokatverksamhet. Endast advokat får direkt eller genom bolag, som
driver advokatverksamhet, inneha aktier i bolaget eller vara bolagsman
i detta. Endast advokat får vara styrelseledamot, styrelsesuppleant,
verkställande direktör, firmatecknare eller prokurist i bolaget. En
bestämmelse med denna innebörd skall - där så lagligen är möjligt - tas
in i bolagsordningen och bolagsavtalet.

Vidare har styrelsen - under förutsättning att den föreslagna ändringen
i 38 § stadgarna festställs och en ändring av 8 kap. 4 § RB genomförs -
beslutat om skyldighet för advokater som driver advokatverksamhet i
aktiebolagsform att se till att auktoriserad eller godkänd revisor utfärdar
intyg om vad aktieboken utvisar beträffande innehavet av aktierna i ett
advokataktiebolag och att intyget inom sex månader efter utgången av
vaije räkenskapsår sänds in till samfundets kansli.

Regeringen delar uppfattningen att förbudet att driva advokat-
verksamhet i aktiebolagsform bör upphävas. Som Justitiekanslem har
påpekat är det viktigt att en förändring inte leder till att möjligheten att

förebygga att det reella inflytandet i ett advokataktiebolag övergår till Prop. 1993/94:190
någon som inte är advokat tunnas ut. Justitiekanslem har ingen invänd-
ning mot den ordning samfundet redovisat, men anser att den tekniska
utformningen av den nya lydelsen av 8 kap. 4 § andra stycket RB bör
övervägas ytterligare. Kommerskollegium, som inte heller haft någon
invändning mot förslaget, har upplyst att revisorer under senare år i allt
större utsträckning delat upp sina verksamheter på flera bolag och att
detta inneburit administrativa problem och även vissa svårigheter vid
tillsynen av kvalificerade revisorer.

Regeringen anser att den ordning som redovisats är tillfredsställande
ur kontrollsynpunkt. De svårigheter Kommerskollegium påtalat leder
inte till någon annan slutsats. Det bör åligga samfundet att följa utveck-
lingen och vidta de åtgärder som är nödvändiga om det visar sig att
kontrollen över inflytandet i advokataktiebolag inte kan fullgöras.

Den föreslagna ändringen innebär ingen förändring när det gäller
EES-advokater. En svensk advokat kan således inte driva advokatverk-
samhet i bolag tillsammans med en EES-advokat om han inte får
dispens. De överväganden om förändringar i det avseendet som krävs
får göras i ett annat sammanhang.

Den utformning av 8 kap. 4 § andra stycket RB som samfundet

föreslagit bör som Justitiekanslem påtalat omarbetas.

Frågan om fastställelse av de ändringar i stadgarna som advokatsam-
fundet beslutat tar regeringen ställning till i ett senare sammanhang.

10 Kostnader och ikraftträdande

Den större enkelheten vid överklagande och att vissa överklaganden av
beslut inte längre kommer att hanteras enligt reglerna för överklagande
av dom utan enligt ett enklare regelsystem avsätter inga direkta spår när
det gäller kostnader. Vissa kostnader uppstår under övergångsskedet
därför att blanketter m.m. behöver tryckas om. Det rör sig emellertid
inte om några mera betydande belopp. De nya lagarna bör träda i kraft
den 1 oktober 1994 sedan först några förordningar har ändrats och nya
blanketter m.m. har tagits fram.

11 Författningskommentar

11.1 Förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken

De allra flesta ändringarna i rättegångsbalken är av redaktionell art och
i grunden föranledda av att uttrycken ”vad”, ”besvär” och ”revision”
byts ut mot ”överklagande” och av att uttrycket ”besvär över domvilla”
byts ut mot ”klagan över domvilla”. I samband med att lagtexten även
i övrigt har moderniserats har numreringen ändrats också när det gäller
några paragrafer som inte är direkt berörda av den ändrade termino-

117

login. Flera paragrafer ändras till följd av att de hänvisar till paragrafer Prop. 1993/94:190
som ändras. Endast i fråga om några av paragraferna görs sakliga
ändringar.

De nuvarande bestämmelserna i 32 kap. 7 § ger möjlighet för den som
vill överklaga eller ansöka om återvinning eller återupptagande men har
laga förfall for att göra detta i rätt tid att på begäran få förlängd tid.
Eftersom det emellertid är i stort sett lika enkelt att överklaga ”blankt”
och begära anstånd med utvecklande av yrkanden och grunder, föreslås
paragrafen upphävd. Ändringen för med sig att också bl.a. 58 kap. 11 §
behöver ändras.

I 50 kap. 30 § finns bestämmelser om att hovrätten i tvistemål skall
återställa tingsrättens akt till tingsrätten sedan hovrättens avgörande har
vunnit laga kraft. Behövliga föreskrifter kan i stället ges i administrativ
ordning och paragrafen kan därmed upphävas. Motsvarande paragrafer
för brottmål i hovrätt (51 kap. 30 §), for besvärsmål (52 kap. 13 § och
56 kap. 13 §) och for revisionsmål (55 kap. 16 §) får ett nytt innehåll
enligt förslaget. Det skall i detta sammanhang nämnas att på förvalt-
ningsdomstolarnas område huvudregeln är att den högre rätten behåller
och arkiverar den lägre rättens akt. Bestämmelserna i 51 kap. 31 § kan
upphävas eftersom de i förslaget får motsvarigheter i 51 kap. 30 §.

I 51 kap. 23 a § finns bestämmelser vilka begränsar hovrättens
prövning av brottmål. Bestämmelserna avser det fallet att tingsrätten
funnit att den tilltalade skall dömas för den åtalade gärningen och
domen överklagas bara beträffande annat än ”denna fråga”. Bestämmel-
serna innebär att hovrätten skall pröva ”frågan” endast om ettdera av
två genombrottsrekvisit är uppfyllt. Bestämmelserna har ådragit sig
kritik i litteraturen (se t.ex. Ekelöf/Boman. Rättsmedlen, 11 :e uppl. år
1990, s. 52 och Welamson i Process och exekution, år 1990, s. 347).

I syfte att tillgodose en del av den kritik som riktats mot paragrafen
har Domstolsutredningen utan att åsyfta någon större saklig skillnad i
förhållande till det som kan antas vara gällande rätt föreslagit vissa
ändringar. Hovrätten över Skåne och Blekinge, Hovrätten för Västra
Sverige och Hovrätten för Nedre Norrland anser att det även med
utredningsförslaget kvarstår oklarheter om hur bestämmelserna skall
tolkas och avstyrker därför en reform i enlighet med utrednings-
förslaget.

Otvivelaktigt kvarstår det oklarheter även med utredningsförslaget.
Detta gäller även definitionen av begreppet ”gärning”. Vid tillkomsten
av bestämmelsen gjorde nämligen Lagrådet uttalanden som synes
innebära att med detta begrepp skall likställas begreppet ”brott”. Det
behövs ett klarläggande också av t.ex. vad som händer ifall åklagaren i
hovrätten skulle justera åtalet. Samtidigt tillhör paragrafen de som
otvivelaktigt måste komma att spela en viktig roll under det arbete som
den nytillsatte utredaren av rättegången i hovrätt m.m. (se avsnittet 5)
har att utföra. Det är i det sammanhanget att märka att det i litteraturen
har förespråkats att man i flera hänseenden går betydligt längre när det
gäller restriktivitet beträffande förnyad prövning än vad den gällande
lydelsen och utredningsförslaget ger uttryck för. Att nu genomföra en 118

viss justering av de nuvarande bestämmelserna i 51 kap. 23 a §

framstår i detta läge som obefogat och bestämmelserna har därför Prop. 1993/94:190
behållits.

Lagrådet efterlyser i sitt yttrande en enhetlig terminologi när det
gäller användningen i balken av sådana uttryck som "inställt sig", "in-
funnit sig personligen", "kommit tillstädes", "uteblir”, "uteblivit" och
"frånvaro". Lagrådet tar i sitt yttrande även upp frågan om använd-
ningen i balken av uttrycket "närvaro". Regeringen delar uppfattningen
att det behövs en enkel och enhetlig terminologi. Arbetet med denna bör
ske fortlöpande alltefter som bestämmelser i balken ändras. De problem
som aktualiseras nu gäller i första hand uttrycket "närvaro". Enligt
balkens ursprungliga lydelse torde detta uttryck, när det användes om
part, ha betecknat det fallet att parten kommit till ett sammanträde
antingen personligen eller på annat sätt, t.ex. genom ett ombud (se t.ex.
nuvarande 50 kap. 14 §). Det finns emellertid numera flera
bestämmelser i balken enligt vilka partens närvaro förutsätter att han
kommer personligen. I syfte att undvika tillämpningsproblem används i
propositionens lagförslag uttrycket "närvaro" såvitt gäller part endast i
förening med ordet "personlig". Såvitt gäller övriga av Lagrådet
omnämnda begrepp vill regeringen framhålla att, när det enligt propo-
sitionsförslagen krävs att parten är personligen närvarande, han skall
föreläggas att "infinna sig personligen". För sådana fall där det räcker
att parten kommer genom t.ex. ombud används uttrycket att parten skall
"inställa sig". Kommer parten endera personligen eller genom t.ex.
ombud har han "inställt sig". Kommer parten varken personligen eller
genom t.ex. ombud, är han "utebliven". Uttrycken "frånvaro" och "till-
städes” används inte i propositionsförslagen.

I bilaga 4 finns en redogörelse för förhållandet mellan nuvarande och
föreslagna paragrafbeteckningar i 49 - 56 kap. RB.

3 kap. 4 §

Bestämmelsen om minimiantalet ledamöter i domstolen har ändrats av
skäl som angetts i avsnittet 7.

3 kap. 6 §

Ändringarna i paragrafen är en följd av att i förslaget uttrycken ”över-
klagande” och ”klagan över domvilla” ersätter flera äldre uttryck (se
avsnittet 5). En hänvisning har ändrats i anledning av den ändrade
paragrafnumrering som förslaget innebär beträffande 54 kap. Andra
stycket tredje punkten avser även det fallet att ett beslut av advokat-
samfundet om avvisning av ett överklagande har överklagats hos Högsta
domstolen enligt 56 kap. 14 § fjärde punkten.

119

3 kap. 7 5

Prop. 1993/94:190

Ändringarna i paragrafen är en följd av att i förslaget uttrycket ”klagan
över domvilla” ersätter uttrycket ”besvär över domvilla” (se avsnittet
5).

8 kap. 4 §

Den ändring som har gjorts i andra stycket har kommenterats i avsnittet

9 och innebär att det principiella förbudet att driva advokatverksamhet i
aktiebolag upphävs. Förbudet att driva advokatverksamhet i bolag
tillsammans med någon annan än advokat gäller fortfarande. Det har
förtydligats för att bättre klargöra att förbudet gäller vare sig verk-
samheten drivs i aktiebolag eller i någon annan form av bolag. Dispens-
möjligheten finns kvar och någon ändring i sak i förhållande till det som
har gällt tidigare är inte avsedd.

Ändringarna i första och tredje styckena är enbart språkliga och inne-
bär ingen ändring i sak.

8 kap. 8 §

Ändringarna i paragrafen är en följd av att i förslaget uttrycket
”överklagande” ersätter flera äldre uttryck (se avsnittet 5).

17 kap. 7, 12 och 13 §§ samt 30 kap. 5, 10 och 11 §§

Ändringarna i paragraferna är en följd av att i förslaget uttrycket ”över-
klagande” ersätter uttrycket ”fullföljd av talan” (se avsnittet 5). De hän-
visningar som med paragrafernas nuvarande lydelse görs till reglerna i
54 kap. 14 § har inte fått några motsvarigheter i förslaget, eftersom de
är onödiga. Noteras kan att det i dag inte finns några hänvisningar i de
berörda paragraferna till bestämmelserna i 49 kap. 15 § som är av
samma natur. Lagtexten har utformats i enligt med Lagrådets förslag.

32 kap. 2 §

1 paragrafen finns bestämmelser om vad som händer när en part som
enligt 2 § andra stycket delgivningslagen (1970:428) medgetts att själv
delge svaranden misslyckas med att delge en stämning eller en skrivelse
med överklagande. Påföljden är betydligt strängare än den som följer av

2 § delgivningslagen.

Den sakliga ändringen har gjorts att någon påföljd inte inträder, om
parten visserligen ombesöijer delgivningen för sent men ger in ett bevis
om delgivningen innan rätten fettar sitt beslut. Ändringen torde stå i

120

överensstämmelse med moderna uppfattningar om möjligheten att av- Prop. 1993/94:190
hjälpa ett processhinder innan detta har föranlett avvisning. Dessutom
görs ändringar i paragrafen i anledning av att i förslaget uttrycket
”överklagande” ersätter flera äldre uttryck (se avsnittet 5). Som
Lagrådet angett bör uttrycket ”företaga målet” ersättas av uttrycket
”skall handlägga målet”.

33 kap. 3 §

I paragrafen finns bestämmelser om när en handling skall anses ha
kommit in till domstolen. I första stycket har uttrycket ”telegram till
domstolen” ersatts av uttrycket ”meddelande till domstolen” eftersom
åtminstone Telia kan lämna en underrättelse till domstolen också om
andra typer av meddelanden än telegram (t.ex. telefax). Ordet
”telegrafanstalt” har bytts ut mot orden ”ett telebefordringsforetag”,
eftersom det inte längre finns några telegrafanstalter och eftersom
televerksamheten har privatiserats (jfr t.ex. 27 kap. 3 §).

I andra stycket förekommer beviskravet ”kan det antagas”. I motiven
till bestämmelsen används emellertid genomgående beviskravet ”om det
inte är osannolikt”. Domstolsutredningen föreslår att det beviskravet
lagfästs. Detta skulle emellertid innebära en saklig ändring (se rättsfallet
NJA 1993 s. 308). En sådan ändring bör inte ske isolerat för de
allmänna domstolarnas del.

Ändringarna i tredje stycket har kommenterats i avsnittet 6. Ett telefax
eller annat telemeddelande kan aldrig vara undertecknat i original.
Tredje stycket har förtydligats på det sättet att avsändaren, om rätten
anser att det behövs, skall bekräfta meddelandet genom en i original
undertecknad handling. I sak gäller detsamma redan med nu gällande
regler. I de fall där en inlaga till domstolen skall vara egenhändigt
undertecknad måste rätten i tredje styckets fall alltid begära en be-
kräftelse innan rätten tar ställning till frågan om avvisning. Av tredje
stycket framgår även att rätten får bortse från sådana meddelanden som
inte bekräftats. Eftersom, i andra fall än de där det ställs upp ett
uttryckligt krav på egenhändigt undertecknande, en bekräftelse skall
begäras endast när bekräftelsen kan tänkas ha betydelse i bevis-
hänseende och underlåtenheten att avge en bekräftelse i sig har ett
bevisvärde (se 35 kap. 4 § RB), torde bestämmelsen praktiskt sett inte
innebära någon nyhet i förhållande till det som gäller nu.

42 kap. 17 a §

Ändringarna innebär att hänvisningarna till 56 kap. har ändrats i
anledning av den ändrade paragrafnumrering som förslaget innebär
beträffande det kapitlet.

121

49 kap.

Prop. 1993/94:190

Rubriken har ändrats som en följd av att i forslaget uttrycket ”över-
klagande” ersätter flera äldre uttryck (se avsnittet 5).

I den nuvarande kapitelrubriken förekommer begreppet ”underrätt”.
Enligt sin ursprungliga lydelse betecknade rättegångsbalken den första
instansen med uttrycket ”underrätten”, medan Domstolsutredningen
genomgående använder uttrycket ”tingsrätten”. Utredningens förslag på
den punkten ligger i linje med en utveckling som har pågått i mer än ett
decennium. Att man sålunda bytt uttryckssätt har föranletts av att
tingsrätterna kommit att ersätta såväl rådhusrätterna som häradsrätterna.
Praktiskt sett har under alla omständigheter användningen av ordet
”tingsrätten” i stället for ordet ”underrätten” för de flesta situationer in-
neburit att det blivit enklare att direkt se vad som gäller.

Det är dock inte alldeles oproblematiskt att låta ordet ”tingsrätten”
ersätta ordet ”underrätten”. Vid behov måste man sålunda med det nya
uttryckssättet ibland läsa ordet ”tingsrätten” som innefattande även ett
annat slags organ vars beslut kan överklagas hos hovrätt (se t.ex.
nuvarande 54 kap. 9 §). En sådan läsning underlättas av en bestäm-
melse i 21 § RP. Det nu berörda problemet bör lösas genom att det i de
speciella lagar som tillåter ett överklagande direkt till hovrätt införs
bestämmelser om att reglerna om överklagande av tingsrättsbeslut skall
tillämpas. Andra problem med utbytet av ordet ”underrätten” hänför sig
till de hänvisningar vilka i rättegångsbalken såvitt gäller rättegången i
Högsta domstolen (54 - 57 kap.) görs till bestämmelserna om
rättegången i hovrätt (49 - 53 kap.) och därifrån ibland vidare till
tingsrättsbestämmelsema. I allmänhet behöver sådana vidarehänvis-
ningar läsas på det sättet att det som gäller tingsrätt skall gälla Högsta
domstolen. När det gäller t.ex. hänvisningarna i 55 kap. 15 § till
50 kap. 25 § och 51 kap. 25 § behöver man emellertid godta att med
”tingsrätt” avses såväl tingsrätt som hovrätt. Ibland har detta beaktats
genom uttryckliga bestämmelser och i andra fall genom att hänvisningar
utformats på ett sådant sätt att de bestämmelser till vilka det hänvisas
skall ”tillämpas”. I det uttryckssättet ligger nämligen att den regel som
avses inte kan tolkas helt enligt sin omedelbara ordalydelse. Regeln
”gäller” alltså inte.

På några punkter har lagtexten förtydligats jämfört med utredningens
förslag, främst genom att i vissa bestämmelser varken ordet
”tingsrätten” eller ordet ”underrätten” använts (se t.ex utrednings-
förslaget beträffande 54 kap. 6 § med den där förekommande hän-
visningen till 49 kap. 3 § andra stycket, utredningsförslaget beträffande
55 kap. 15 § med den där förekommande hänvisningen till 50 kap. 18 §
samt utredningsförslaget beträffande 59 kap. 7 § med den där före-
kommande hänvisningen till 52 kap. 7 §).

122

49 kap. 1 §

Prop. 1993/94:190

Paragrafen har ändrats som en följd av att i förslaget uttrycket ”över-
klagande” ersätter flera äldre uttryck (se avsnittet 5). De bestämmelser
som nu finns i paragrafens andra och tredje stycken om avtal och
utfästelser att inte överklaga en tingsrättsdom har överförts till 49 kap.
2 §. I stället har i paragrafens andra stycke tagits in bestämmelser från
nuvarande 49 kap. 1 a § om överklagande av en s.k. mellandom.

49 kap. 2 §

Paragrafen upptar sakligt sett de bestämmelser som nu finns i 1 § andra
och tredje styckena. De nuvarande bestämmelserna i 2 § har förts över
till 3 §.

49 kap. 3 §

Första stycket överensstämmer i sak med nuvarande 2 § första stycket
första meningen och andra stycket. Bestämmelser om att ett slutligt be-
slut av tingsrätt inte får överklagas förekommer i anslutning till viss
materiell lagstiftning. Till bestämmelserna i nuvarande 2 § första stycket
andra meningen behövs ingen motsvarighet med det nya enhetliga
systemet för överklagande (se avsnittet 5). Andra stycket motsvarar i
sak det nuvarande 8 § första stycket (se även kommentaren till ka-
pitelrubriken).

49 kap. 4 §

Paragrafen överensstämmer i sak med nuvarande 3 §. Dessutom har till
paragrafen lagts de bestämmelser som nu finns i 14 § om att tings-
rättens beslut angående frågor som avses i 1 kap. 3 d § överklagas i
samma ordning som talan mot beslut enligt vilket rätten ogillat en in-
vändning om rättegångshinder. Ändringarna i paragrafen är en följd av
att i förslaget uttrycket ”överklagande” ersätter flera äldre uttryck (se
avsnittet 5).

49 kap. 5 §

Paragrafen motsvarar nuvarande 4 §. Flera av ändringarna i paragrafen
är en följd av att i förslaget uttrycket ”överklagande” ersätter flera äldre
uttryck (se avsnittet 5). Några ändringar i sak har gjorts. Särskilt är att
märka att paragrafen har konstruerats om på det sättet att den gäller inte
bara beslut under rättegången utan också sådana beslut som tas upp i
dom eller slutligt beslut enligt reglerna i 17 kap. 13 § tredje stycket
eller 30 kap. 11 § tredje stycket. En viktig ändring ligger också i att

123

överklagandet i paragrafens fall ”får” och inte ”skall” föras särskilt. Prop. 1993/94:190
Ändringarna medför att en bestämmelse i nuvarande 5 § första stycket
om rätt for annan än part eller intervenient att föra särskild talan mot
beslut som tas upp i dom eller slutligt beslut har kunnat upphävas.

Vidare har kunnat upphävas en bestämmelse i nuvarande 5 § andra
stycket om att part och intervenient skall föra talan mot beslut i fråga
som avses i 4 § eller beslut om skyldighet att ersätta rättegångskostnad
i samma ordning som talan mot domen eller det slutliga beslutet (jfr
också den föreslagna lydelsen av paragrafens fjärde punkt).

Om sålunda en part överklagar en dom är det ingenting som hindrar
att han särskilt överklagar ett i domen upptaget beslut om t.ex. ansvaret
för rättegångskostnaderna särskilt. Han kan dock inte vinna någonting
med detta, eftersom målen kommer att handläggas gemensamt i hov-
rätten, om beslutet inte rör någon annan än den som var part eller
intervenient i tingsrätten (se föreslagen lydelse av 52 kap. 13 §).

I andra punkten har införts bestämmelser som ger rätt till särskilt
överklagande när rätten ogillat en begäran av någon att få delta i en
brottmålsrättegång som målsägande eller enligt 13 kap. 7 § prövat en
fråga om övertagande av ett käromål. Möjligheten till särskilt över-
klagande torde finnas redan med den nu gällande lydelsen, eftersom
paragrafen bör analogitolkas i de angivna fallen (se t.ex. Welamson i
Rättegång VI, 2:a uppl. år 1978, s. 19 med not 15).

I tionde punkten har införts en möjlighet att särskilt överklaga ett
beslut enligt 33 kap. brottsbalken angående avräkning av anhållnings-
och häktningstid m.m. En sådan möjlighet har länge efterlysts (se Ds
1988:66 s. 95 med vidare hänvisningar). Regeln innebär bl.a. att en till-
talad som är nöjd med tingsrättens dom men missnöjd med ett i domen
upptaget beslut om avräkning slipper överklaga själva domen.

De nuvarande bestämmelserna i paragrafens andra och tredje stycken
har motsvarigheter i förslagets 6 §.

Det skall avslutningsvis sägas att paragrafen har ändrats två gånger
sedan utredningen lade fram sitt förslag (se SFS 1991:1561 och
1992:374).

49 kap. 6 §

Paragrafen överensstämmer i sak med nuvarande 4 § andra och tredje
styckena. Se vidare kommentaren till 5 §.

49 kap. 7 och 8 §§

Paragraferna överensstämmer i sak med nuvarande 6 respektive 7 §.
Formella ändringar är en följd av att i förslaget uttrycket ”över-
klagande” ersätter flera äldre uttryck (se avsnittet 5).

124

49 kap. 9 §

Prop. 1993/94:190

Paragrafen överensstämmer i sak med nuvarande 8 § andra och tredje
styckena. Formella ändringar är en följd av att i förslaget uttrycket
”överklagande” ersätter flera äldre uttryck (se avsnittet 5). I fråga om
nuvarande 8 § första stycket, se 3 § andra stycket.

49 kap. 10 §

Paragrafen överensstämmer i sak med nuvarande 9 §. Bestämmelserna
i nuvarande 10 § blir överflödiga till följd av det enhetliga systemet för
överklagande.

49 kap. 11 §

Ändringarna i första och andra styckena är huvudsakligen en följd av att
i förslaget uttrycket ”överklagande” ersätter flera äldre uttryck (se av-
snittet 5). Hänvisningar till vissa bestämmelser har ändrats i anledning
av omdisponeringar i andra paragrafer och kapitel (se bl.a. kommen-
tarerna till 6 §). Ändringarna i tredje stycket är redaktionella.

49 kap. 12 §

Ändringarna i paragrafen är redaktionella. I enlighet med Lagrådets
förslag har den nuvarande hänvisningen till 54 kap. 13 § inte fått någon
motsvarighet i propositionsförslaget.

49 kap. 13 §

Paragrafen motsvarar i huvudsak nuvarande 12 a §. I andra stycket
finns regler om prövningstillstånd för överklagande angående enskilt
anspråk som handlagts tillsammans med ett brottmål. Reglerna har
ändrats. Skälen för detta har redovisats i avsnitt 8. Av första meningen
framgår att det som gäller for tvistemål enligt 12 § skall tillämpas även
på enskilda anspråk. Detta är huvudregeln. I andra meningen anges un-
dantag från denna huvudregel. Om prövningstillstånd inte behövs i
brottmålsdelen eller om sådant prövningstillstånd meddelas behövs inte
heller prövningstillstånd for överklagandet angående det enskilda an-
språket under förutsättning att vissa villkor är uppfyllda. Lagrådet
föreslår att villkoren uttrycks på det sättet att överklagandet skall avse
frågan om den tilltalade begått gärning som föranlett enskilt anspråk.
Uttrycket "begått gärning" synes dock vara alltför snävt i förhållande
till det som eftersträvas (jfr 29 kap. 2 § där det talas om "begått gär-
ningen och hur denna i sådant fall skall bedömas"). Vidare kan ut-
trycket "föranlett enskilt anspråk" möjligen förorsaka tillämpningspro-

125

blem, eftersom det inte torde förekomma i annan lagtext. För den skull Prop. 1993/94:190
uttrycks villkoren på samma sätt i propositionsförslaget som i lagråds-
remissen. Detta innebär att villkoren - som alltså gäller både för det fall
att prövningstillstånd inte krävs i brottmålsdelen och det fallet att sådant
tillstånd har meddelats - är följande. För det första måste överklagandet
i brottmålsdelen avse frågan om den tilltalade skall dömas för den åtala-
de gärningen (jfr 51 kap. 23 a § och prop. 1988/89:95 s. 93 fl). Om
överklagandet endast avser påföljden gäller alltså kravet på pröv-
ningstillstånd i 49 kap. 12 § för talan angående det enskilda anspråket.

För det andra måste överklagandet i ansvarsdelen hänföra sig till samma
gärning som det enskilda anspråket. Det som sagts om överklagande
gäller oavsett vem av parterna i rättegången som överklagar domen. Det
i andra stycket använda uttrycket ”enskilt anspråk med anledning av”
innebär endast en språklig modernisering av det i 22 kap. förekomman-
de uttrycket ”enskilt anspråk i anledning av”.

I fråga om femte stycket, se kommentaren till 12 §.

49 kap. 14 §

Paragrafen överensstämmer i sak med nuvarande 13 §. Formella änd-
ringar är en följd av att i förslaget uttrycket ”överklagande” ersätter
flera äldre uttryck (se avsnittet 5). De nuvarande bestämmelserna i 14 §
har tagits in i 4 §.

49 kap. 15 §

Ändringarna i paragrafen är redaktionella.

50 kap.

Den nuvarande rubriken till kapitlet ”Om vad i tvistemål” måste gi-
vetvis ändras till följd av att uttrycket ”överklagande” skall ersätta bl.a.
uttrycket ”vad”. Som ny lydelse har Domstolsutredningen föreslagit
”Om prövningen av överklagade domar i tvistemål”. Den rubriken
synes emellertid ge kapitlets innehåll en alltför begränsad beskrivning.
Detta gäller särskilt med avseende på 1, 2 och 4 §§ i kapitlet som hand-
lar om själva överklagandet. Som ny rubrik har därför valts ”Om över-
klagande av domar i tvistemål”.

50 kap. 1 §

Ändringarna i paragrafen är en följd av att i förslaget uttrycket
”överklagande” ersätter uttrycket ”vad” (se avsnittet 5).

126

50 kap. 2 §

Prop. 1993/94:190

I paragrafen finns bestämmelser om s.k. anslutningsvad i tvistemål. De
nuvarande reglerna innebär att om ena parten vädjat andra parten får
vädja även under den vecka som fbljer efter utgången av vadetiden.

Domstolsutredningen föreslår att ett överklagande av en dom skall få
mötas med ett anslutningsöverklagande beträffande samma dom inom
den nu gällande tiden för anslutningsvad. Förslaget får, sett i sam-
manhang med de föreslagna bestämmelserna om överklagande, t.ex. den
konsekvensen att ett överklagande som avser endast ett kostnadsbeslut
inte såsom nu kan mötas med ett anslutningsöverklagande beträffande
själva saken och vice versa (jfr 52 kap. 13 § och kommentaren till
denna). Hovrätten för Nedre Norrland och Hovrätten för Västra Sverige
avstyrker denna sakliga ändring.

Rätten till anslutningsvad är mindre befogad än annars när det som i
de av hovrätterna berörda situationerna handlar om inkommensurabla
yrkanden (jfr Welamson, Rättegång VI, 2:a uppl. s. 78). Det är ju
också så att vaije möjlighet att anslutningsvädja upphäver en del av
fördelarna med att en dom av lägre rätt normalt inte får ändras till
nackdel för klaganden (förbudet mot reformatio in pejus). Exempelvis
bör den som vill få till stånd en enkel prövning enligt 52 kap. av ett
rättegångskostnadsbeslut inte behöva riskera att motparten hotar med att
riva upp hela saken till fortsatt prövning. Möjligheter till anslutnings-
överklagande beträffande sådana beslut som tas upp i en dom skulle
också krångla till systemet en hel del. Domstolsutredningens förslag i
fråga om rätten att överklaga anslutningsvis har mot den nu angivna
bakgrunden genomförts.

50 kap. 3 §

Ändringarna i paragrafen är en följd av att i förslaget uttrycket
”överklagande” ersätter uttrycket ”vad” (se avsnittet 5). Dom-
stolsutredningen föreslår i förtydligande syfte att det till paragrafen skall
läggas en bestämmelse om hur hovrätten skall förfara, om skrivelsen
getts in till hovrätten i stället för till tingsrätten (jfr 7 § tredje stycket
FPL). Frågor om hur domstolen skall förfara när ansökningar, över-
klaganden m.m. ges in till en obehörig domstol bör emellertid tas upp
ur ett mera allmänt perspektiv i ett senare sammanhang (jfr det som
sägs i anslutning till rubriken till 58 kap). I förslaget finns därför ingen
uttrycklig bestämmelse om att en hovrätt i det berörda fallet skall
översända överklagandet till tingsrätten.

50 kap. 4 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om vad ett överklagande skall
innehålla.

127

Domstolsutredningen har som en konsekvens av vissa i 50 kap. 25 § Prop. 1993/94:190
skärpta krav för tillåtande i hovrätt av nya omständigheter och bevis (se
SFS 1971:218 och 1989:656) föreslagit att en klagande som åberopar ett
inte tidigare förebringat bevis i ett mål där förlikning om saken är
tillåten vid överklagandet skall uppge anledningen till att beviset inte
förebringats redan tidigare (jfr nuvarande 55 kap. 3 § andra stycket).
Förslaget är ägnat att förenkla hanteringen i hovrätten av de fall i vilka
klaganden åberopar ett nytt bevismedel i hovrätten. Man bör emellertid
beakta att 50 kap. 25 § även avser åberopade nya ”omständigheter”,
varmed - åtminstone i huvudsak - avses endast rättsfakta, dvs. om-
ständigheter som är av omedelbar betydelse för utgången av målet.
Givetvis bör i ett dispositivt tvistemål även en klagande som åberopar
en sådan omständighet ange varför åberopandet inte skett redan i tings-
rätten (jfr Lindell, Processuell preklusion, år 1993, s. 152). Lagtexten
har förtydligats i enlighet med detta. Detta torde inte kunna vara till
nackdel for någon part.

Begreppet ”förebringas” har i förslaget genomgående ersatts av
begreppet ”framlägga”. Någon saklig ändring åsyftas inte.

Ett överklagande skall enligt nu gällande regler vara egenhändigt
undertecknat av parten eller hans ombud. Den bestämmelsen har slopats
av skäl som anges i avsnittet 6.

Det skall i anslutning till den nu berörda paragrafen sägas att de
uppgifter som lämnas enligt paragrafen kan behöva kompletteras. Be-
stämmelser om föreläggande angående komplettering finns i 7 §. Även
de uppgifter som parten lämnar i en kompletteringsskrivelse hör till
överklagandet. Sålunda bör ett yrkande som preciseras inom förelagd
tid betraktas som framställt i överklagandet trots att preciseringen skett
efter utgången av klagotiden. Även sådana uppgifter som parten lämnar
inom fristen för ett anstånd med utvecklande av yrkanden och grunder
hör till överklagandet.

50 kap. 5 §

Ändringarna i paragrafen är en följd av att i förslaget uttrycket ”över-
klagande” ersätter uttrycket ”vad” (se avsnittet 5). I sin nuvarande
lydelse upptar paragrafen (i likhet med flera andra i balken) bestäm-
melser om att en domstol till en högre rätt skall sända in en viss typ av
inlaga med de handlingar som fogats till den samt akten i målet. I
fortsättningen bör för samma sak i stället användas uttrycket
”handlingarna i målet”.

50 kap. 6 och 7 §§

Ändringarna i paragraferna är en följd av att i förslaget uttrycket
”överklagande” ersätter uttrycket ”vad” (se avsnittet 5).

128

50 kap. 8 §

Prop. 1993/94:190

Ändringarna i paragrafen är en följd av att i förslaget uttrycket
”överklagande” ersätter uttrycket ”vad” (se avsnittet 5). I sin nuvarande
lydelse upptar paragrafen (i likhet med flera andra i balken) be-
stämmelser om att sådana handlingar vilka fogats till en viss typ av
inlaga skall sändas över till en part tillsammans med själva inlagan.
Eftersom ett sådant förfaringssätt torde vara en självklarhet har några
motsvarande bestämmelser inte tagits med i lagförslaget.

50 kap. 9 §

Paragrafen handlar om svaret på överklagandet. För det fåll att det i en
svarsskrivelse påkallas ny bevisning eller åberopas en ny omständighet
har införts en bestämmelse om att anledningen till att beviset eller
omständigheten inte tidigare lagts fram skall uppges (se kommentaren
till 4 § och jämför med 55 kap. 8 §). Ur paragrafen har vidare i
förslaget tagits bort en bestämmelse om att skrivelsen med svaret skall
vara egenhändigt undertecknad (se avsnittet 6).

50 kap. 10 §

I paragrafen finns bestämmelser om fortsatt skriftväxling efter det att
motparten har svarat på överklagandet. Enligt den nuvarande lydelsen
skall klaganden delges svaret. Formlig delgivning är knappast nöd-
vändig mot bakgrund av bl.a. de allmänna bestämmelser om
domstolarnas delgivningsskyldighet som år 1990 tagits in i 33 kap. 2 §
första stycket (SFS 1990:1411; prop. 1990/91:11). Någon bestämmelse
om att svarsskrivelsen skall delges tas därför inte upp i förslaget.

Självklart skall dock svarsskrivelsen sändas över till klaganden. Detta
följer redan av allmänna processrättsliga principer. Uttryckliga bestäm-
melser om att svarsskrivelser skall sändas över till den som överklagat
finns for närvarande såvitt gäller vademålen och revisionsmålen. Sådana
bestämmelser saknas dock for besvärsmål. Detta är märkligt inte minst
ur den synvinkeln att vade- och revisionsmålen inte utom i uppenbara
fall kan komma att bli avgjorda utan att klaganden fått tillfälle att
slutföra sin talan eller kallats till en huvudförhandling medan besvärs-
målen kan avgöras utan förhandling eller ytterligare skriftväxling sedan
svarsskrivelsen kommit in till domstolen. Det är i detta sammanhang att
märka att rättegångsbalken som från böijan innehöll mycket långt
gående regler om avgöranden efter muntlig huvudförhandling inte inne-
håller några mera allmänna bestämmelser om rättens kommunika-
tionsskyldighet. Det gör däremot såväl förvaltningslagen (1986:223)
som förvaltningsprocesslagen. Tyvärr kan man för de allmänna domsto-
larnas del inte reglera kommunikationsfrågan riktigt lika enkelt.

Domstolsutredningen anger att starka skäl talar for att man inte bör
söka lösa problemen med kommunikationsskyldigheten i allmän domstol

129

9 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 190

isolerat för överrättemas del. Det finns nämligen som utredningen Prop. 1993/94:190
påpekar inte någon naturlig plats for en motsvarighet till 18 § FPL i de
kapitel i rättegångsbalken som handlar om processen i de olika in-
stanserna utan endast i de kapitel som är gemensamma for alla instanser
(närmast 17 och 30 kap.). Frågan om införandet av regler om rättens
kommunikationsskyldighet bör därför tas upp till närmare behandling
först i ett senare sammanhang. Självklart måste därvid uppmärksammas
sambandet med den nya regleringen i 33 kap. 2 § om i vilka fall en
handling som skall sändas över till en part också formligen behöver
delges. Mot den nu angivna bakgrunden behålls i förslaget nuvarande
regel om att vid överklagande av en dom svarsskrivelsen skall sändas
över till klaganden.

För att hovrätten skall få forordna om ytterligare skriftväxling krävs
enligt paragrafens nuvarande lydelse att en sådan är ”erforderlig”. Detta
krav som vid balkens införande var nödvändigt för att de då nya prin-
ciperna om muntlighet, omedelbarhet och koncentration skulle slå
igenom torde numera ha spelat ut sin roll. En bättre överensstämmelse
med hur de nu gällande bestämmelserna om hovrättsprocessen faktiskt
tillämpas och bör tillämpas får man genom att i stället använda ordet
”behövs”. Det uttrycket ger ett något större utrymme for skriftväxling
och överensstämmer med formuleringen i paragrafens tredje stycke om
när sammanträde får hållas under förberedelsen.

50 kap. 11 §

Paragrafen överensstämmer i sak med nuvarande 10 a §. De nuvarande
bestämmelserna i 11 § har tagits in i 12 §.

50 kap. 12 §

Paragrafen överensstämmer i sak med nuvarande 11 och 12 §§.
Uttrycket ”erforderligt” har dock av skäl som angetts i kommentaren
till 10 § ersatts av uttrycket ”om det behövs”. Det föreskrivs inte att
hovrätten skall vidta åtgärder enligt paragrafen ”utan dröjsmål”,
eftersom det kravet i princip gäller allt hovrättens arbete med målet.

50 kap. 13 och 14 §

Paragraferna motsvarar nuvarande 21 respektive 22 §§. Den nuvarande
bestämmelsen i 22 § om att hovrätten utan hinder av tidigare beslut får
förordna att huvudförhandling skall äga rum är en självklarhet och har
därför ingen motsvarighet i lagförslaget.

130

50 kap. 15 §

Prop. 1993/94:190

Paragrafen överensstämmer i sak med nuvarande 13 §. Till paragrafen
har dock lagts en bestämmelse om att tiden för en huvudförhandling om
möjligt skall bestämmas efter samråd med parterna.

50 kap. 16 $

Paragrafen överensstämmer i sak med nuvarande 14 §. I paragrafen har
dock inte tagits med någon motsvarighet till de nu gällande hänvis-
ningarna till regler om kallelse av vittne och sakkunnig i 36 och 40 kap.
Sedan år 1987 (SFS 1987:747) finns det nämligen inga speciella regler
om kallelse av sakkunnig (se angående sådana äldre lydelse av 40 kap.
11 § första stycket). Bestämmelserna i andra stycket tredje meningen
har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.

50 kap. 17 §

Paragrafen överensstämmer i sak med nuvarande 15 §.

50 kap. 18 §

Paragrafen överensstämmer i huvudsak med nuvarande 16 § första och
andra styckena. De ändringar som görs är av redaktionell natur. En
avvikelse har gjorts från utredningsförslaget beträffande första stycket
för att en hänvisning i 55 kap. 15 § skall bli mera rättvisande. Andra
stycket har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Bestämmelserna
i nuvarande 16 § tredje stycket om att det som en tillstädeskommen part
anfört som regel inte får uppläsas har inga motsvarigheter i proposi-
tionsförslaget. Anledningen till detta är att de av bestämmelserna be-
rörda frågorna numera regleras genom hänvisningen i 37 kap. 3 § till
36 kap. 16 § och av hänvisningen i 50 kap. 17 § till 43 kap. 5 §.

50 kap. 19 och 20 §§

Paragraferna överensstämmer i sak med nuvarande 17 respektive 18 §.
Lagtexten har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.

50 kap. 21 §

Paragrafen överensstämmer i sak med nuvarande 19 §. Ändringarna i
paragrafen är en följd av att i förslaget uttrycket ”överklagande” ersät-
ter uttrycket ”vad” (se avsnittet 5). I första stycket har i förhållande till
utredningsförslaget gjorts den ändringen att orden ”sammanträde for”

131

har inforts som en ersättning för orden "rättegångstillfalle för” vilka Prop. 1993/94:190
förekommer i den nuvarande lagtexten. Bestämmelserna i nuvarande

21 § har tagits in i 13 §. Att orden "ett sammanträde" skjuts in i andra
och tredje styckena mellan orden "eller till" och "en senare dag"
underlättar enligt regeringens mening inte läsningen av paragrafen.

50 kap. 22 §

Paragrafen motsvarar nuvarande 20 §. Fristen för ansökan om återupp-
tagande har bestämts till tre veckor i stället för till två veckor. Anled-
ningen till detta är att fristen för överklagande av domar och beslut
numera är tre veckor och inte som förr två veckor och att enhetliga
frister i allmän domstol har ett egenvärde. Ändringarna i paragrafen är
i övrigt en följd av att i förslaget uttrycket ”överklagande” ersätter
uttrycket ”vad” (se avsnittet 5). Vissa av bestämmelserna i nuvarande

22 § har tagits in i 14 §.

50 kap. 23 §

Ändringarna i paragrafen är av redaktionell natur.

50 kap. 24 och 25 §§

Ändringarna i paragraferna är en följd av att i förslaget uttrycket ”över-
klagande” ersätter uttrycket ”vad” (se avsnittet 5). Bestämmelserna i
25 § har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.

50 kap. 27 och 29 §§

Ändringarna i paragraferna är av redaktionell natur.

51 kap.

Bestämmelserna i 51 kap. som gäller brottmål överensstämmer till stora
delar med bestämmelserna i 50 kap. som gäller tvistemål. Ändringarna
i kapitlet överensstämmer därför i stor utsträckning med de ändringar
som gjorts i 50 kap. Därför kan beträffande de flesta ändringarna hän-
visas till det som sägs i kommentaren till 50 kap. Vissa skillnader före-
ligger dock i förhållande till ändringarna i det kapitlet. Rubriken till
kapitlet har utformats i enlighet med det som har angetts beträffande
rubriken till 50 kap.

132

51 kap. 1 — 3 §§

Prop. 1993/94:190

Paragraferna överensstämmer liksom nu med motsvarande paragrafer
för tvistemål i 50 kap. 1 - 3 §§.

51 kap. 4 och 5 §§

Ändringarna i paragraferna är en följd av att i förslaget uttrycket
”överklagande” ersätter uttrycket ”vad” (se avsnittet 5). De första
styckena i paragraferna överensstämmer liksom nu med motsvarande
paragrafer för tvistemål i 50 kap. 4 och 5 §§. Bestämmelserna i nu-
varande 4 § sista stycket om krav på egenhändigt undertecknande har
tagits bort av skäl som angetts i avsnittet 6. I övrigt är ändringarna av
redaktionell natur.

51 kap. 6 och 7 §§

Paragraferna överensstämmer liksom nu med motsvarande paragrafer
för tvistemål i 50 kap. 6 och 7 §§.

51 kap. 8 §

Ändringarna i paragrafen är en följd av att i förslaget uttrycket ”över-
klagande” ersätter uttrycket ”vad” (se avsnittet 5). I fråga om första
stycket första meningen, se vidare kommentaren till motsvarande
bestämmelse för tvistemål i 50 kap. 8 §. I sista stycket har i
propositionsförslaget för tydlighets skull ordet "personligen" skjutits in
före ordet "närvarande" (jfr det som sägs i anslutning till lagrubriken).

51 kap. 9 §

Paragrafen handlar om svaret på överklagandet. Ur paragrafen har
tagits bort en bestämmelse om att svarsskrivelsen skall vara egenhändigt
undertecknad (se avsnittet 6). I övrigt har inte gjorts några sakliga
ändringar (jfr kommentaren till 50 kap. 9 § angående tvistemål).

51 kap. 10 §

Ändringarna i paragrafen är en följd av att i förslaget uttrycket ”över-
klagande” ersätter uttrycket ”vad” (se avsnittet 5). I fråga om
utformningen av första stycket första meningen och andra stycket första
meningen, se kommentaren till motsvarande bestämmelser for tvistemål
i 50 kap. 10 §. Till tredje stycket har även lagts en bestämmelse mot-

133

svarande den som nu finns i 12 §. Andra meningen i tredje stycket har Prop. 1993/94:190
utformats i enlighet med Lagrådets förslag.

51 kap. 11 §

Paragrafen överensstämmer i sak med nuvarande 10 a §. Den har
utformats på samma sätt som motsvarande paragraf för tvistemål i 50
kap. 11 §.

51 kap. 12 §

Paragrafen överensstämmer i sak med nuvarande 11 §. Såvitt gäller
första och andra styckena har paragrafen utformats på samma sätt som
motsvarande paragraf for tvistemål, dvs. 50 kap. 12 §.

51 kap. 13 och 14 §

Paragraferna motsvarar nuvarande 21 respektive 22 §§. Den nuvarande
bestämmelsen i 22 § om att hovrätten utan hinder av tidigare beslut får
förordna att huvudförhandling skall äga rum har ingen motsvarighet i
lagförslaget (jfr 50 kap. 13 och 14 §).

51 kap. 15 §

Paragrafen överensstämmer i sak med nuvarande 13 §. Såvitt gäller
första stycket har paragrafen utformats på samma sätt som motsvarande
paragraf för tvistemål, dvs. 50 kap. 15 §.

51 kap. 16 §

Paragrafen överensstämmer i sak med nuvarande 14 §. Ändringarna i
paragrafen är en följd av att i förslaget uttrycket ”överklagande” er-
sätter uttrycket ”vad” (se avsnittet 5). Bestämmelserna i andra stycket
har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. I fråga om sista stycket,
se kommentaren till de likalydande bestämmelserna i 50 kap. 16 §.

51 kap. 17 §

Paragrafen överensstämmer i sak med nuvarande 15 § (jfr motsvarande
bestämmelser för tvistemål i 50 kap. 17 §).

134

51 kap. 18 §

Prop. 1993/94:190

Paragrafen överensstämmer i sak med nuvarande 16 § första och andra
styckena. Bestämmelserna i nuvarande 16 § tredje stycket har inte fått
någon motsvarighet i propositionsförslaget (jfr kommentaren till 51 kap.
18 §).

51 kap. 19 - 20 §§

Paragraferna överensstämmer i sak med nuvarande 17 och 18 §§. De
ändringar som görs är av redaktionell natur (jfr motsvarande bestäm-
melser för tvistemål i 50 kap. 19 - 20 §§). Lagtexten har utformats i
enlighet med Lagrådets förslag.

51 kap. 21 §

Paragrafen överensstämmer i sak med nuvarande 19 §. Ändringarna i
paragrafen är en följd av att i förslaget uttrycket ”överklagande” er-
sätter uttrycket ”vad” (se avsnittet 5). I förtydligande syfte har
markerats att påföljderna för utevaro gäller redan när den kallade uteblir
från ett visst förhandlingstillfälle (jfr t.ex. 46 kap. 15 §). Frågan synes
inte ha uppmärksammats när orden ”rättegångstillfälle för” togs bort ur
paragrafen år 1984 (prop. 1983/84:78; jfr i övrigt kommentaren till

50 kap. 21 §).

51 kap. 22 §

Paragrafen överensstämmer i sak med nuvarande 20 § utom när det
gäller fristen för ansökan om återupptagande som angetts till tre veckor
i stället för två. Paragrafen har utformats på samma sätt som mot-
svarande paragraf för tvistemål i 50 kap. 22 §.

51 kap. 23 §

Bestämmelserna i paragrafens första stycke om tilltrosbevisningens
betydelse har behållits i sak oförändrade. De undantag som gäller har
dock getts en annan redaktionell utformning.

51 kap. 24 och 25 §§

Ändringarna i paragraferna är en följd av att i förslaget uttrycket
”överklagande” ersätter flera äldre uttryck (se avsnittet 5). Såvitt gäller
24 § finns motsvarande bestämmelser för tvistemål i 50 kap. 25 §.

135

51 kap. 27 och 29 §§

Prop. 1993/94:190

Paragraferna överensstämmer liksom nu med motsvarande paragrafer
för tvistemål i 50 kap. 27 och 29 §§.

51 kap. 30 §

Paragrafen överensstämmer i sak med nuvarande 31 §. Skillnaderna
jämfört med det lagrummet är en följd av att i förslaget uttrycket ”över-
klagande” ersätter flera äldre uttryck (se avsnittet 5). De nuvarande
bestämmelserna i 30 § har av skäl som angetts under lagrubriken inte
någon motsvarighet i förslaget.

52 kap.

Kapitlet handlar om överklaganden av beslut. Rubriken till kapitlet har
utformats i enlighet med det som har angetts i inledningen av kom-
mentaren till 50 kap. De nya reglerna i 49 kap. medför att i
fortsättningen vissa överklaganden som enligt nu gällande regler sker
med rättsmedlet ”vad” och därmed handläggs enligt 50 eller 51 kap. i
fortsättningen skall handläggas enligt 52 kap. (se kommentaren till

49 kap. 5 §). I det fallet att både en dom och ett i domen intaget beslut
överklagas skall dock som regel båda överklagandena handläggas enligt

50 eller 51 kap. (se 13 §).

52 kap. 1 §

Ändringarna i paragrafen är en följd av att i förslaget uttrycket
”överklagande” ersätter uttrycket besvär (se avsnittet 5).

52 kap. 2 §

Paragrafen överensstämmer med motsvarande paragrafer för tvistemål
och brottmål i 50 kap. 3 § och 51 kap. 3 §.

52 kap. 3 §

Ändringarna i paragrafen är en följd av att i förslaget uttrycket
”överklagande” ersätter uttrycket besvär (se avsnittet 5). I första stycket
femte punkten har införts en bestämmelse om att - när prövnings-
tillstånd krävs - överklagandet skall innehålla uppgifter om de omstän-
digheter som åberopas till stöd för att tillstånd skall meddelas (jfr t.ex.
50 kap. 4 § första stycket femte punkten). Av skäl som angetts i av-

136

snittet 6 krävs inte att överklagandet skall vara egenhändigt under- Prop. 1993/94:190
tecknat.

52 kap. 4 §

Ändringarna i paragrafen är en följd av att i förslaget uttrycket
”överklagande” ersätter uttrycket ”besvär” (se avsnittet 5). Mot-
svarande bestämmelser för tvistemål och brottmål finns i 50 kap. 5 §
och 51 kap. 5 §.

52 kap. 5 och 6 §§

Paragraferna överensstämmer i sak med motsvarande bestämmelser för
tvistemål och brottmål i 50 kap. 6 och 7 §§ och 51 kap. 6 och 7 §§.

52 kap. 7 §

Ändringarna i paragrafen är en följd av att i förslaget uttrycket ”över-
klagande” ersätter uttrycket ”besvär” (se avsnittet 5). I fråga om sådana
handlingar som fogats till överklagandet, se kommentaren till 50 kap.
8 §.

52 kap. 8 §

Ändringarna i paragrafen är en följd av att i förslaget uttrycket
”överklagande” ersätter uttrycket ”besvär” (se avsnittet 5). I fråga om
kravet på egenhändigt undertecknande, se avsnittet 6 (jfr kommentaren
till 50 kap. 9 §).

52 kap. 9 §

Paragrafen har fått samma utformning som 50 kap. 10 § andra stycket.

52 kap. 10 §

Paragrafen överensstämmer i sak med nuvarande 9 a § (jfr t.ex. 50 kap.
11 §)•

52 kap. 11 §

I paragrafen som i sak motsvarar nuvarande 52 kap. 10 § finns för
närvarande bl.a. bestämmelser om att en part eller annan kan höras

137

muntligen i ett besvärsmål. Domstolsutredningen har övervägt men Prop. 1993/94:190
avstått från att föreslå bestämmelser som stärker muntligheten i de fall
där det är ett beslut som överklagas. Det är här att märka att utred-
ningsförslaget huvudsakligen avser överklagande av processuella beslut
i tvistemål och brottmål. Utredningens förslag till ny processlag skulle
ju ersätta inte bara förvaltningsprocesslagen utan också ärendelagen och
gälla även vid överklagande hos hovrätten. Utredningen påpekar att en
av anledningarna till att det i allmänhet går bra att ha en rent skriftlig
besvärsprocess är att sakfrågorna inte brukar vara stridiga och att det
därför inte behövs någon bevisupptagning eller att sakfrågorna är
stridiga utan att det praktiskt sett finns någon muntlig bevisning att till-
gå. En stor andel av målen gäller enligt utredningen främst rättsfrågor.

Till nackdelarna med sammanträden i andra besvärsmål än sådana som
avser häktning hör enligt utredningen - förutom att kostnaderna i vissa
fall ökar - framför allt att ett avgörande kan försenas. Dessa nackdelar
är särskilt framträdande vid överklaganden av processuella beslut, och
samtidigt är i de allra flesta fåll fördelarna med muntlighet särskilt små
vid sådana överklaganden. Om det finns muntlig bevisning rörande en
fråga som kan bli föremål för ett processuellt beslut, dvs. en rätte-
gångsfråga, är det sålunda enligt utredningen nästan alltid lämpligt att
denna presenteras i ett såvitt möjligt ursprungligt skick i samband med
prövningen av själva saken.

Även såvitt gäller parternas möjligheter att argumentera muntligen kan
enligt utredningen på goda grunder hävdas att det räcker att de får göra
detta i huvudmålet. I vart fall bör det enligt utredningen inte ske någon
mera allmän reform som ger parterna en vidgad rätt att vid över-
klagande av ett processuellt beslut få tillfälle till muntlig argumentering.
Man har nämligen enligt utredningen anledning att i största möjliga
utsträckning undvika att överklaganden av processuella frågor medför
att det uppstår vad som kan uppfattas som dubbla huvudprocesser. I den
mån det för viss typ av processuell fråga skulle anses föreligga ett
behov av muntlighet vilket inte kan tillgodoses genom den nuvarande
regeln om anordnande av förhör, bör enligt utredningen reformbehovet
tillgodoses genom en lagstiftning särskilt inriktad på den typen av
frågor.

Remissinstanserna har godtagit utredningens ställningstagande. Hov-
rätten för Västra Sverige påstår dock att utredningen synes ha ha förbi-
gått det förhållandet att vissa besvärsmål - med utredningsförslaget -
inte kan anses avse enbart processuella frågor. Hovrätten syftar på de
interimistiska beslut som fattas vid tingsrätterna i mål om bland annat
vårdnad och umgänge. Hovrätten hävdar att det måste anses som en
brist i utredningsförslaget att inte rätt till muntlig förhandling öppnats
för de interimistiska beslut som kommer att handläggas enligt 52 kap.

Även interimistiska beslut är givetvis ett slags processuella beslut. I
vart fall utgör frågor om sådana beslut rättegångsfrågor enligt rätte-
gångsbalken, och vaije rättegångsfråga avser såväl rättsfrågor som
sakfrågor. Det speciella med de interimistiska besluten (och vissa andra
typer av processuella beslut) är att frågor om saken får en preliminär 138

bedömning med oftast lägre beviskrav och ett mindre robust bevismate-

rial och - särskilt i vissa fåmiljerättsliga förhållanden - att en verk- Prop. 1993/94:190
ställighet av beslutet kan komma att få betydelse för prövningen av
själva saken. Man kan därför tycka att en ökad muntlighet vid överkla-
gande av de interimistiska besluten har fördelar. Emellertid är inte bara
fördelarna utan också nackdelarna med muntlighet vid överklagande
särskilt framträdande i fråga om de interimistiska besluten.

Mot den bakgrunden bör inte i rättegångsbalken upptas någon mer
allmän regel om ökad muntlighet vid överklagande av beslut. Ett behov
av speciella regler för vissa måltyper bör som Domstolsutredningen
menat beaktas i samband med reformer på de skilda materiella rätts-
områden där behovet kan göra sig gällande. Såvitt gäller domstols-
ärendena kommer behovet av lagstiftning att uppmärksammas i samband
med den i avsnittet 5 omtalade reformen av ärendelagstiftningen. Så
länge den nuvarande ärendelagen gäller bör beaktas bl.a. rättsfallen
NJA 1991 s. 188 och 1992 s. 363 och 513 i fråga om parts rätt till
muntlighet i vissa fall.

Det skall sägas att det i nuvarande 11 § för närvarande finns en be-
stämmelse om att besvärsmål skall företas till avgörande så snart ske
kan. Domstolsutredningen föreslår att denna regel som inte har några
motsvarigheter när det gäller andra slags mål enligt rättegångsbalken
upphävs, eftersom den i sin onyanserade utformning inte säger något
annat än en självklarhet. Detta har godtagits av alla remissinstanser
utom av Riksdagens ombudsmän som menar att bestämmelsen
korresponderar med bestämmelserna i 50 och 51 kap. att när målets
beredande avslutats hovrätten skall bestämma tid för huvudförhandling.

De sist nämnda reglerna anger emellertid knappast mer än vid vilken
tidpunkt en viss processuell åtgärd skall företas. Några uttryckliga
allmänna regler om att domstolarna skall handlägga mål så snabbt som
möjligt behövs inte och behovet av att åstadkomma en särskilt skyndsam
behandling av vissa målgrupper bör tillgodoses genom bestämmelser i
arbetsordningar m.m. om förtur. Den nuvarande bestämmelsen i
52 kap. 10 § bör därför upphävas. Vissa överklaganden av beslut bör
givetvis liksom hittills behandlas med förtur i hovrätterna.

I sista stycket har för tydlighets skull ordet "personligen" skjutits in
före ordet "närvarande" (jfr det som sägs i anslutning till lagrubriken).
I övrigt har paragrafen ändrats endast redaktionellt.

52 kap. 12 §

Ändringarna i paragrafen är en följd av att i förslaget uttrycket
”överklagande” ersätter uttrycket ”besvär” (se avsnittet 5).

52 kap. 13 §

I paragrafen har tagits in bestämmelser som medför att i hovrätten
överklaganden av domar och överklaganden av beslut skall kunna 139

handläggas gemensamt i samma utsträckning som nu. Första stycket ger

huvudregeln om gemensam handläggning för sådana fall där en part Prop. 1993/94:190
eller intervenient överklagat ett beslut som tagits in i en dom eller som
får överklagas endast i samband med överklagande av dom och även
domen är överklagad (av parten eller någon annan). Bestämmelsen om
att målen i dessa fall skall handläggas gemensamt i hovrätten enligt 50
eller 51 kap. motsvarar den nuvarande regeln om att talan mot beslutet
skall foras antingen i samma ordning som talan mot domen eller att
beslutet får överklagas endast i samband med överklagande av dom (se
nuvarande 49 kap. 3 §, 5 § andra stycket och 8 § första stycket).

Enligt nuvarande 49 kap. 5 § första stycket behandlas emellertid
sådana fall där ett i domen upptaget beslut rör ett ombud, en försvarare,
ett vittne, en sakkunnig eller någon annan som inte är part eller in-
tervenient på ett annat sätt. Talan skall nämligen enligt de nuvarande
reglerna föras genom besvär. I förslaget kommer samma princip till
uttryck genom ett undantag i paragrafens andra stycke för dessa fall
från den i första stycket givna huvudregeln. Uttrycket ”var part eller
intervenient i tingsrätten” inbegriper också den som inträder som
intervenient i processen först genom överklagandet. Att det i de fall
som avses i andra stycket inte skall ske en ”gemensam” handläggning
utesluter inte att målen vid behov handläggs ”samtidigt”.

Huruvida 50 eller 51 kap. blir tillämpligt i första styckets fäll bestäms
i första hand av om det gäller en tvistemåls- eller brottmålsdom (se
även 51 kap. 30 § som medför att ett överklagande av en brottmålsdom
i vissa fall skall behandlas enligt tvistemålsreglema).

Om endast beslutet överklagas, sker handläggningen i hovrätten med
nuvarande regler enligt bestämmelserna for ”vad”. Enligt förslaget kom-
mer i stället reglerna om överklagande av beslut att vara tillämpliga.
Målet får därmed en både enklare och mer adekvat behandling. Skulle
vid gemensam handläggning överklagandet av domen återkallas eller
förfalla, skall målet angående det överklagade beslutet i fortsättningen
handläggas enligt 52 kap. Detsamma gäller om dispens skulle beviljas
endast såvitt avser beslutet.

De nuvarande bestämmelserna i 13 § har av skäl som angetts under
lagrubriken inte någon motsvarighet i förslaget.

53 kap.

I kapitelrubriken har orden ”av hovrätt” tagits bort (jfr rubriken till
balkens femte avdelning).

53 kap. 1 §

Ändringarna i paragrafen är av redaktionell natur.

140

53 kap. 2 §

Prop. 1993/94:190

I paragrafen som reglerar förfarandet i sådana brottmål som skall tas
upp omedelbart i hovrätt har en regel om skriftligt svaromål gjorts
obligatorisk. I praktiken torde skriftliga svaromål alltid krävas in även
med de nu gällande reglerna. I fråga om de i andra punkten for när-
varande använda uttrycken ”delgivas” och ”erforderlig”, se kom-
mentaren till 50 kap. 10 §).

54 kap.

Kapitlet upptar bestämmelser om överklagande av hovrättsavgöranden.
Det som sägs i kommentaren till 49 kap. angående överklaganden av
tingsrättsavgöranden har i stor utsträckning betydelse även när det gäller
överklaganden av hovrättsavgöranden. I fråga om kapitelrubriken, se
det som sägs om rubriken till 49 kap.

54 kap. 1 och 2 §§

Ändringarna i paragraferna är en foljd av att i förslaget uttrycket
”överklagande” ersätter flera äldre uttryck (se avsnittet 5). Paragraferna
har fått samma utformning som 49 kap. 1 och 2 §§.

54 kap. 3 §

Paragrafen handlar om överklagande av hovrätts slutliga beslut.
Ändringarna i paragraferna är en foljd av att i förslaget uttrycket ”över-
klagande” ersätter flera äldre uttryck (se avsnittet 5). Första stycket
överensstämmer i sak med det som nu gäller enligt 2 §. I andra stycket
har inforts bestämmelser från nuvarande 6 § om överklagande av ett
hovrättsbeslut genom vilket mål återförvisas till tingsrätt. När ett sådant
beslut får överklagas rör det sig nämligen om ett slutligt beslut (se t.ex.
1949 års kommentar till rättegångsbalken av Gärde m.fl. s. 815).

Som ett tredje stycke har i paragrafen tagits in bestämmelserna om
överklagande av beslut om ersättning i nuvarande 2 a §. Också i det
fallet är det ett slutligt beslut som överklagas.

54 kap. 4 och 5 §§

Paragraferna motsvarar nuvarande 3 och 4 §§. De ändringar som görs i
paragraferna föranleds av att bestämmelserna i 49 kap. har disponerats
om.

141

54 kap. 6 §

Prop. 1993/94:190

Paragrafen motsvarar nuvarande 5 §. Ändringarna i paragraferna är en
följd av att i förslaget uttrycket ”överklagande” ersätter flera äldre
uttryck (se avsnittet 5). De nuvarande bestämmelserna i 6 § har tagits in
i 3 § andra stycket.

54 kap. 7 - 10 §§

Ändringarna i paragraferna är av redaktionell natur.

54 kap. 11 §

Paragrafen motsvarar i sak nu gällande ordning. Innebörden av
paragrafen är att ett prövningstillstånd kan beviljas i en vidare om-
fattning än som följer av kravet på dispensskäl i 10 §. Tredje stycket
andra punkten avser sådana fall där parten med nu gällande regler skall
föra talan mot ett beslut i samma ordning som talan mot domen eller det
slutliga beslutet (se nu gällande 49 kap. 5 § andra stycket och 49 kap.
5 § i förslaget). Tredje stycket tredje punkten avser sådana fall där
parten får överklaga ett beslut endast i samband med överklagande av
domen eller det slutliga beslutet (se nu gällande 49 kap. 3 § och 8 §
första stycket och 49 kap. 3 § andra stycket och 4 § i förslaget). Tredje
stycket första punkten har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.

54 kap. 12 - 15 §§

Paragraferna överensstämmer i sak med nuvarande 11 a - 14 §§.
Ändringarna i paragraferna är en foljd av att i förslaget uttrycket
”överklagande” ersätter flera äldre uttryck (se avsnittet 5).

54 kap. 16 §

Paragrafen överensstämmer i sak med nuvarande 15 §. Vissa ändringar
i paragrafen är en följd av att uttrycket "överklagande" ersätter flera
äldre uttryck (se avsnittet 5).

Lagrådet påpekar i sitt yttrande att avfattningen av paragrafen kan ge
upphov till tvekan angående bestämmelsens närmare innebörd. I sin
ursprungliga lydelse upptog 12 § bestämmelser om att vid överklagande
av ett hovrättsavgörande prövningstillstånd enligt 10 § i vissa fall inte
fick meddelas annat än på viss angiven grund. I 14 § andra stycket
upptogs förutom nuvarande bestämmelser även en bestämmelse om att
hovrätten i domar och beslut skulle ange på vilka grunder pröv-
ningstillstånd med hänsyn till utgången i hovrätten fick meddelas. Pro-
cesslagberedningen uttalade i samband med balkens införande bl.a. att

142

då hovrätten enligt 14 § meddelat underrättelse rörande forbud mot Prop. 1993/94:190
fullföljd av talan eller rörande begränsning i rätten att erhålla pröv-
ningstillstånd parten i viss utsträckning syntes böra ha möjlighet att
påkalla prövning av hovrättens beslut (se NJA II 1943 s. 706). Parten
borde enligt beredningen ha denna rätt "så snart han ansåg hovrättens
beslut oriktigt". Enligt beredningen borde parten samtidigt ha att söka
ändring i domen eller beslutet. Bestämmelserna om detta togs in i 15 §
första stycket som kom att hänvisa till 14 § i dess helhet.

Bestämmelserna i 14 § om att hovrätt i samband med dom eller
slutligt beslut skulle ha att ange på vilken grund prövningstillstånd
kunde meddelas togs bort i samband med en fullföljdsreform år 1971
(prop. 1971:45; SFS 1971:218). Som en följd av detta begränsades hän-
visningen i 15 § till att gälla 14 § första stycket. Emellertid kom i 15 §
att kvarstå en bestämmelse om att parten skulle ha rätt att påkalla
prövningen enligt paragrafen "i samband med fullföljande av talan mot
domen eller beslutet". Som framgår av åtskilliga rättsfall har parten
även efter 1971 års reform kvar sin rätt att genast överklaga ett beslut
av det slag som avses med hänvisningen till 14 §. Att orden "domen
eller" behölls trots att 14 § första stycket inte kom att innehålla någon
bestämmelse om domar kan inte tolkas på det sättet att parten alternativt
skulle kunna vänta med ett överklagande till dess att hovrätten meddelar
dom eller slutligt beslut. En sådan ordning skulle generellt sett leda till
nackdelar med avseende på bl.a. processkostnaderna genom att det
slutliga avgörandet av de viktiga rättegångsfrågor det gäller skjuts upp.
Mot den nu redovisade bakgrunden har i propositionsförslaget orden
"domen eller” utgått.

54 kap. 17 §

Paragrafen överensstämmer i sak med nuvarande 16 §. Ändringarna i
paragrafen är en följd av att uttrycket "överklagande" ersätter flera
äldre uttryck (se avsnittet 5).

55 kap.

Kapitlet avser rättegången i Högsta domstolen vid överklagande av en
hovrättsdom. Ändringarna i kapitlet överensstämmer i huvudsak med de
ändringar som har gjorts i 50 och 51 kap. I fråga om kapitelrubrikens
utformning, se kommentaren till 50 kap.

55 kap. 1 §

Paragrafen handlar om överklagande av hovrättsdomar. Enligt nu
gällande regler är fristen för överklagande till Högsta domstolen fyra
veckor. Domstolsutredningen föreslår att den skall förkortas till tre

143

veckor som är den vanligen förekommande fristen för olika slags över- Prop. 1993/94:190
klaganden (se dock även t.ex. 13 kap. 65 § vattenlagen och 17 kap. 1 §
fästighetsbildningslagen). Utredningen anger som skäl att en längre frist
förr torde ha kunnat vara motiverad med hänsyn till att parter vid
överklagande till Högsta domstolen normalt hade att skaffa fram och
nedsätta fullföljdsavgift och belopp till säkerhet för motparts kostnader
(jfr processlagberedningen i NJA II 1943 s. 710). Utredningen påpekar
att dessa skyldigheter avskaffats men att man för brottmålens del också
kan åberopa att endast Riksåklagaren är allmän åklagare vid Högsta
domstolen och att därför den åklagare som drivit målet i lägre rätt
måste informera honom om målet inom klagotiden. Utredningen menar
emellertid att sådan information numera kan ges snabbare och enklare
än förr.

Riksåklagaren avstyrker förslaget om en förkortning av fristen. Han
påpekar att en åklagare som anser att en hovrättsdom bör överklagas
först måste för egen del bedöma om det finns tillräckliga skäl för
fullföljd och därefter underställa Riksåklagaren frågan. Ett överklagande
till Högsta domstolen kräver enligt vad Riksåklagaren uttalat ofta
ingående rättsliga och sakliga överväganden och erfarenhetsmässigt upp-
står inte sällan svårigheter att inom den utsatta tiden färdigställa och
inge en revisionsinlaga. Förslaget skulle enligt vad Riksåklagaren uttalar
leda till ytterligare tidspress med risk for att mer ingående bedömningar
som ofta är nödvändiga inte hinner göras. Enligt Riksåklagarens mening
kan det inte anses vara förenat med några olägenheter att tiden för full-
följd till Högsta domstolen behålls, trots att det innebär en avvikelse i
förhållande till det som gäller beträffande t.ex. Regeringsrätten.

Även Överåklagaren i Stockholm har avstyrkt förslaget om en ned-
kortning av tiden från fyra till tre veckor medan Överåklagaren i
Malmö ställt sig tvekande. Hovrätten för Övre Norrland samt Ronneby,
Kristinehamns och Vänersborgs tingsrätter har i motsats härtill uttryck-
ligen tillstyrkt en avkortning av tiden.

Med en klagotid uppgående till endast tre veckor skulle verkställighet
kunna komma till stånd något snabbare i en del fall. De krav som ställs
på den som med framgång vill överklaga till Högsta domstolen är dock
generellt sett större än de som annars ställs på en klagande, och mot
den bakgrunden behålls i förslaget den nuvarande klagotiden om fyra
veckor. I övrigt har paragrafen utformats med 50 kap. 1 § som förebild.

55 kap. 2 - 6 §§

Paragraferna motsvarar nuvarande 3 — 7 §§. Ändringarna i paragraferna
är en följd av att i förslaget uttrycket ”överklagande” ersätter flera äldre
uttryck (se avsnittet 5). Paragraferna har utformats i nära anslutning till
motsvarande paragrafer för tvistemål och brottmål i hovrätt (se 50 kap.
3 - 7 §§ och 51 kap. 3 - 7 §§).

144

55 kap. 7 §

Prop. 1993/94:190

Paragrafen som handlar om prövningstillstånd vid överklagande av en
dom motsvarar nuvarande 11 §. Förslagen i lagrådsremissen innebär
inte någon ändring i sak av reglerna i nuvarande 8 § om att ett
överklagande av en dom skall delges motparten. I sak behålls även
regleringen i nuvarande 11 § om att Högsta domstolen i de fall där
prövningstillstånd behövs sedan skriftväxlingen avslutats skall bestämma
om sådant tillstånd skall meddelas men att när det finns skäl till det
frågan får tas upp utan att skriftväxling har skett. Lagrådet påpekar i
sitt yttrande att kommunikation av en revisionsinlaga som regel sker
enbart när revisionssvaranden antas kunna tillföra tillståndsprövningen
viktiga synpunkter. Mot den bakgrunden och med förebild i ut-
formningen av nuvarande 56 kap. 8 § föreslår lagrådet att reglerna i
nuvarande 55 kap. 8 § ändras så att ett överklagande av en hovrättsdom
i tvistemål skall delges om ”Högsta domstolen finner att klagandens
motpart bör höras angående överklagandet”. Lagrådet menar att det kan
förutsättas att Högsta domstolen även utan en uttrycklig regel därom
kommer att iaktta att en parts intressen inte träds för när.

Regeringen har förståelse for de skäl som ligger bakom Lagrådets
forslag. Regleringen för överklagande av domar bör emellertid vara
sådan att det inte ens formellt är möjligt att ändra en dom utan att den i
lägre rätt vinnande parten hörts. De syften som ligger bakom Lagrådets
förslag synes dock kunna uppnås genom en omdisponering av vissa
bestämmelser i 55 kap. utan att man gör avkall på det kravet. I
propositionsförslaget upptas för den skull redan i 7 § nuvarande be-
stämmelser i 11 § om prövningstillstånd vilka i lagrådsremissen togs
upp i 10 §. Förslaget får till följd att nuvarande 8 - 10 §§ som i
lagrådsremissen betecknats som 7-9 kan behålla sina nuvarande be-
teckningar.

55 kap. 8 - 10 §§

Ändringarna i paragraferna - som i lagrådsremissen hade beteck-
ningarna 7 - 9 §§ - är en följd av att i förslaget uttrycket
”"överklagande” ersätter flera äldre uttryck (se avsnittet 5). Bestäm-
melserna i 8 § första stycket har utformats i huvudsaklig överens-
stämmelse med det Lagrådet föreslagit beträffande 7 § första stycket i
det till lagrådet remitterade förslaget.

55 kap. 11 - 15 §§

Paragraferna motsvarar nuvarande 12 - 15 §§. De ändringar som görs
är av redaktionell natur. Bestämmelserna i nuvarande 11 § har tagits in
i 7 §. De nuvarande bestämmelserna i 16 § har inga motsvarigheter i
förslaget (se det som sägs i anslutning till lagrubriken). Bestämmelserna

145

10 Riksdagen 1993/94. 1 samt. Nr 190

i 55 kap. 13 § andra stycket har utformats i enlighet med Lagrådets Prop. 1993/94:190
förslag.

56 kap.

Kapitlet avser rättegången i Högsta domstolen vid överklagande av ett
hovrättsbeslut samt handläggningen av vissa till Högsta domstolen
hänskjutna prejudikatfrågor. Ändringarna överensstämmer i huvudsak
med de som gjorts i 52 kap.

56 kap. 1 §

I paragrafen finns bestämmelser om bl.a. fristen for överklagande av
hovrätts beslut. När det gäller utgångspunkten för beräkningen av
fristen är den nuvarande regeln i fråga om beslut under rättegången som
meddelats vid ett sammanträde den dag då beslutet meddelas. För
övriga beslut räknas tiden från det att den som vill överklaga fick del av
beslutet.

I fråga om överklaganden av tingsrätters beslut genomfördes år 1984
den ändringen att fristen skall räknas från dagen for beslutet, om be-
slutet meddelas vid ett sammanträde eller om det vid ett sammanträde
har tillkännagetts när beslutet kommer att meddelas (se prop.
1983/84:78 s. 60). Motsvarande föreslås nu för hovrättsbeslutens del.
Därför har paragrafen i det nu berörda hänseendet utformats med
52 kap. 1 § som förebild.

56 kap. 2 - 10 §§

Paragraferna motsvarar nuvarande 3 - 11 §§. Ändringarna i para-
graferna är en följd av att i förslaget uttrycket ”överklagande” ersätter
uttrycket ”besvär” (se avsnittet 5). Paragraferna har utformats i nära
anslutning till motsvarande bestämmelser for hovrätt i 52 kap. 2 - 6 §§,
7 § första stycket och 8 - 10 §§.

56 kap. 11 §

Hänvisningen till nuvarande 52 kap. 10 § behöver i fortsättningen avse
52 kap. 11 §. Bestämmelserna i nuvarande 52 kap. 11 § föreslås
upphävda. I 52 kap. 13 § har tagits in en regel om det fallet att såväl en
dom som ett i domen upptaget beslut överklagas. Den regeln innebär att
det skall ske en gemensam handläggning enligt 50 eller 51 kap. Samma
princip behöver tillämpas vid överklagande hos Högsta domstolen av ett
beslut, men i sådant fall behöver 55 kap. tillämpas i stället for 50 eller
51 kap.

146

56 kap. 12 $

Prop. 1993/94:190

Ändringarna i paragraferna är en följd av att i förslaget uttrycket
”överklagande” ersätter uttrycket ”besvär” (se avsnittet 5).

56 kap. 13 - 15 §§

Ändringarna avser endast hänvisningar till paragrafer som fått ett nytt
nummer.

57 kap.

Ändringarna i kapitlet är av redaktionell natur. I fråga om
kapitelrubriken, se kommentaren till rubriken till 53 kap.

58 kap.

Kapitlet upptar bestämmelser om de särskilda rättsmedlen ”resning” och
”återställande av försutten tid” (se 59 kap. om det särskilda rättsmedlet
”besvär över domvilla”).

Högsta domstolen har i sitt remissyttrande tagit upp en fråga som inte
har berörts av Domstolsutredningen men som enligt domstolens mening
förtjänar att övervägas i det fortsatta lagstiftningsarbetet. Högsta dom-
stolen påpekar att om en skrivelse med överklagande i rätt tid har getts
in till överrätten i stället för till den domstol som dömt eller beslutat
den omständigheten att skrivelsen kommit in till den lägre domstolen
först därefter inte skall föranleda att den avvisas (se t.ex. 50 kap. 3 §).
Bestämmelser om detta infördes år 1973 (prop. 1973:30; JuU 1973:17;
rskr. 1973:168; SFS 1973:240). Motsvarande bestämmelser saknas när
det gäller de särskilda rättsmedlen. Högsta domstolen uppger att efter-
som hovrätterna numera kan pröva inte bara domvillobesvär utan även
ansökningar om resning och återställande av försutten tid problemen
med ansökningar som ges in till fel instans har ökat. Domstolen finner
det angeläget att lagstiftningsåtgärder vidtas för att hindra att det upp-
kommer rättsförluster när en ansökan eller inlaga i ett extraordinärt mål
eller ärende visserligen kommit in till Högsta domstolen i tid men inte
till hovrätten eller omvänt (se 58 kap. 4 och 12 §§ samt 59 kap. 2 §).

En reform med den inriktning Högsta domstolen föreslagit kan inte
komma till stånd utan att det har förekommit en remissbehandling.
Frågan får därför tas upp i ett senare sammanhang.

58 kap. 11 §

Enligt paragrafens nuvarande lydelse får en tid för fullföljande av talan
mot dom eller beslut eller för ansökan om återvinning eller återupp-

147

tagande återställas, om ansökan görs av den som försuttit tiden på grund Prop. 1993/94:190
av laga förfall som han inte kunnat i rätt tid anmäla. Domstolsutred-
ningen föreslår att man tar bort orden ”som han inte kunnat i rätt tid
anmäla”, eftersom dessa syftar på den regel i 32 kap. 7 § som föreslås
upphävd.

Hovrätten för Västra Sverige har förklarat sig ha svårt att förstå skälet
för att ta bort kravet på att laga förfall om möjligt skall anmälas i rätt
tid och avstyrker därför förslaget. Domstolsutredningens förslag
förefaller emellertid välgrundat och har därför lagts till grund för den
nya lydelsen.

59 kap. 1 - 9 §§

Ändringarna i kapitlet föranleds av att uttrycket ”klagan över domvilla”
ersätter uttrycket ”besvär över domvilla” och att uttrycket ”över-
klagande” ersätter flera äldre uttryck (se avsnittet 5). Rubriken samt 3
och 9 §§ har utformats i enlighet med Lagrådets föslag.

Övergångsbestämmelser

De allra flesta bestämmelser i särskilda lagar på de allmänna dom-
stolarnas område vilka inte är förenliga med ändringarna i rättegångs-
balken föreslås nu ändrade. Som angetts i avsnittet 5 kommer dock
några sådana bestämmelser att finnas kvar under ett övergångsskede.
Det gäller bl.a. bestämmelser om besvär från länsstyrelse till hovrätt.
För den skull föreskrivs i andra punkten att om det i en lag eller för-
fattning som har beslutats av regeringen förekommer en hänvisning till
en föreskrift som har ersatts genom en föreskrift i denna lag i stället
den nya bestämmelsen skall tillämpas. Detta innebär i de fåll där talan
skall fullföljas hos hovrätt genom besvär att reglerna om överklagande
av tingsrätts beslut kommer att gälla.

När en dom eller ett beslut har meddelats före ikraftträdandet bör
äldre bestämmelser gälla i fråga om rätten att överklaga domen eller be-
slutet och i fråga om vad parten skall iaktta. Detta innebär vid över-
klagande av ett tingsrättsavgörande som meddelats före ikraftträdandet
att dels 49 kap., dels 50 kap. 1, 2 och 4 §§ eller 51 kap. 1, 2 och 4 §§
eller 52 kap. 1 och 3 §§ skall gälla i sin äldre lydelse. Såvitt gäller
rättegången i den högre instansen och såvitt gäller vidare överklagande
bör dock de nya reglerna gälla. Detta kan innebära att enstaka mål vilka
redan böijat handläggas enligt de nuvarande reglerna för vademål eller
revisionsmål i fortsättningen skall handläggas enligt de nya reglerna för
rättegången vid överklagande av beslut. Detta leder i så fall till att må-
let kan ges en enklare och mera adekvat behandling. Det kan knappast
uppstå några större praktiska olägenheter av den föreslagna ordningen.
Ett byte av handläggningsordning behövs endast när det gäller sådana
fall i vilka ett beslut som tagits upp i dom, t.ex. angående ansvaret för

148

rättegångskostnader, har överklagats utan att också själva domen har Prop. 1993/94:190
överklagats. Någon formell omlottning behöver inte ske.

11.2 Förslaget till lag om ändring i äktenskapsbalken

Hänvisningen i 17 kap. 9 § till 59 kap. RB behöver i fortsättningen avse
5 § med dess bestämmelser om den situationen att överklagande skulle
ha skett hos tingsrätt.

11.3 Förslaget till lag om ändring i jordabalken

Bestämmelserna i 12 kap. 21 § om överklagande från länsstyrelse till
hovrätt lämnas av skäl som angetts i den allmänna motiveringen
(avsnittet 5) utanför reformen.

Bestämmelserna i 19 kap. 14 § om besvär till hovrätt har ändrats i en-
lighet med det som har sagts i avsnittet 5. Delvis har bestämmelserna
utformats med 2 kap. 19 § sjölagen (1994:000) som förebild. Det skall
nämnas att enligt 19 kap. 3 § andra stycket jordabalken rätte-
gångsbalken är subsidiärt tillämplig hos inskrivningsmyndigheten.

I det föreslagna uttryckssättet ”bestämmelserna i rättegångsbalken om
överklagande av tingsrättsbeslut” ligger inte någon begränsning till
bestämmelserna i 52, 54 och 56 kap. RB. Vid prövningen i hovrätt av
ett överklagat tingsrättsbeslut gäller nämligen även balkens tre första
avdelningar (och fjärde avdelningen i den utsträckning det sker hänvis-
ningar till den avdelningen). Som exempel på kapitel i rättegångsbalken
vilka kan behöva tillämpas vid överklagande av ett beslut av inskriv-
ningsmyndigheten kan nämnas 11 kap. om part och ställföreträdare,
12 kap. om rättegångsombud, 16 kap. om omröstning, 32 kap. om
frister och laga förfall och 33 kap. om inlagor. Att förfarandets i
princip skriftliga och enkla natur gör att en tillämpning av de i
exemplen anförda kapitlen sällan ställs på sin spets är en annan sak. Det
skall nämnas att i samtliga fall tvistemålsbestämmelsema och inte
brottmålsbestämmelsema i balkens tre första avdelningar bör tillämpas,
eftersom målet inte angår någon fråga om ansvar för brott.

Ändringarna i lagen ingår som ett led i arbetet med att på sikt kunna
upphäva 21 § rättegångsbalkens promulgationslag.

Det bör observeras att enligt 58 a § lagen (1970:995) om införande av
nya jordabalken bestämmelserna om besvärstid i 19 kap. 14 § andra
stycket jordabalken träder i kraft först den dag regeringen bestämmer.
Till dess gäller att klagotiden är två veckor från den dag expeditionen i
ärendet hölls sökanden till handa, dock minst fyra veckor från den in-
skrivningsdag till vilken beslutet är att hänföra. I detta läge föreslås inte
någon avkortning av klagotiden till tre veckor, som är den normala när
det gäller beslut av myndigheter.

149

11.4 Förslaget till lag om ändring i brottsbalken

Bestämmelserna i 37 kap. 8 § om överklagande av ett beslut av över-
vakningsnämnd genom besvär till hovrätt har ändrats i enlighet med det
som har sagts i avsnittet 5. Detta innebär bl.a. att till paragrafen har
lagts en bestämmelse om att skrivelsen med överklagandet skall ges in
till nämnden. I sak gäller detta redan nu som en följd av att förvalt-
ningslagen (1986:223) är tillämplig hos nämnden (se 23 § den lagen).
Klagotiden är enligt förvaltningslagen i normala fall tre veckor från den
dag då klaganden fick del av beslutet. Nämnden har vid överklagande
att iaktta bl.a. reglerna angående omprövning i 27 och 28 §§ för-
valtningslagen.

Det skall nämnas att ett överklagande enligt paragrafen av ett beslut
angående omhändertagande enligt 28 kap. 11 § brottsbalken i undan-
tagsfall kan kräva en muntlig förhandling i hovrätten. En särskild
bestämmelse om rätten till muntlighet kan tills vidare undvaras med
hänsyn till de förslag som Domstolsutredningen lagt fram beträffande
övervakningsnämndema. Dessa övervägs för närvarande inom Justitie-
departementet.

11.5 Förslaget till lag om ändring i utsökningsbalken

Bestämmelserna i 3 kap. 10 - 12 §§ samt 13 kap. 14 och 16 §§ om
besvär till hovrätt har ändrats i enlighet med det som har sagts i
avsnittet 5. Detsamma gäller rubriken till 18 kap. Rubrken närmast före
18 kap. 17 § är numera missvisande och föreslås därför upphävd.

11.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1955:227) om
inskrivning av rätt till luftfartyg

Bestämmelserna i 51 och 52 §§ om besvär till hovrätt har ändrats i
enlighet med det som har sagts i avsnittet 5. Detta innebär bl.a. att till
51 § har lagts en bestämmelse om att en klagande skall ge in sin
skrivelse till inskrivningsdomaren. I sak gäller detta redan nu som en
följd av en allmän grundsats för överklagande. Förvaltningslagen
(1986:223) torde inte vara tillämplig hos inskrivningsdomaren (jfr
Hellners/Malmqvist, Nya förvaltningslagen med kommentarer, Stock-
holm 1987, s. 53).

11.7 Förslaget till lag om ändring i miljöskyddslagen
(1969:387)

Bestämmelserna i 59 och 60 §§ ändras som en följd av att systemet för
överklagande görs enhetligt (se avsnittet 5) samtidigt som 61 § föreslås
upphävd. De nuvarande bestämmelserna i 61 § första stycket ges enligt
förslaget motsvarigheter i 60 § andra stycket. Ingen uttrycklig be-
stämmelse ges dock i förslaget om att hänvisningen till rättegångsbalken

Prop. 1993/94:190

150

skall avse även Koncessionsnämndens befattning med ärendet. Hänvis- Prop. 1993/94:190
ningen till rättegångsbalkens bestämmelser bör nämligen tolkas på det
sättet att det är nämnden som har att avvisa ett for sent inkommet över-
klagande. De nuvarande bestämmelserna i 61 § andra stycket om rätte-
gångskostnader m.m. har överforts till 60 § tredje stycket. De nu-
varande bestämmelserna i 61 § tredje stycket avsåg ursprungligen att ge
möjlighet att förelägga betydligt högre vite än som var tillåtet enligt
9 kap. 8 § RB. I det lagrummet finns dock inte längre några bestämmel-
ser om storleken av vite. Sådana bestämmelser finns i stället i lagen
(1985:206) om viten och for viten enligt den lagen föreskrivs inga
maximibelopp. Några särbestämmelser om vite behövs därför inte
längre i miljöskyddslagen.

59 §

I fråga om ändringarna kan hänvisas till det som sägs i kommentaren
till 49 kap. 5 § RB. Mindre sakliga skillnader finns till följd av att ett
överklagande av vissa i dom upptagna beslut inte längre skall hanteras
enligt reglerna för överklagande av dom annat än om också själva
domen överklagas. Det gäller t.ex. beslut om kvarstad.

60 §

I paragrafen har tagits in bestämmelser som ersätter de nuvarande
bestämmelserna i 59 § om sättet för överklagande och de nuvarande
bestämmelserna i 61 §. Skulle både ett beslut om saken och ett beslut
om fördelningen av rättegångskostnaderna överklagas (enligt 59 § andra
respektive tredje stycket) skall målen handläggas gemensamt till följd av
bestämmelserna i 52 kap. 13 § RB.

11.8 Förslaget till lag om ändring i ackordslagen (1970:847)

Bestämmelserna i 41 § om besvär till hovrätt har ändrats i enlighet med
det som har sagts i avsnittet 5.

11.9 Förslaget till lag om ändring i lagen (1971:289) om
allmänna förvaltningsdomstolar

Bestämmelsen i 3 § om minimiantalet regeringsråd har ändrats från att
gälla 18 till att gälla 16 (se avsnittet 7).

11.10 Förslaget till lag om ändring i lagen (1974:371)
om rättegången i arbetstvister

De relativt många ändringar som görs i 2 kap. 3 § samt 4 kap. 12, 13,

151

15 och 16 §§ är huvudsakligen av redaktionellt slag och föranledda av Prop. 1993/94:190
att rättegångsbalkens system for överklagande görs enhetligt enligt det
som har sagts i avsnittet 5. Mindre sakliga skillnader finns dock till
följd av att ett överklagande av vissa i dom upptagna beslut inte längre
skall hanteras enligt reglerna for överklagande av dom annat än om
också själva domen överklagas.

Bestämmelserna i 4 kap. 13 § om att en inlaga skall vara underteck-
nad av den som fullföljer talan eller av hans ombud har ingen motsva-
righet i förslaget (jfr avsnittet 6). I rättegångsbalken har de av reformen
berörda bestämmelserna om att bevisning skall ”förebringas” ändrats till
att bevisningen skall ”läggas fram”. I 4 kap. 15 § ändras emellertid
ordet ”förebringas” till ”tas upp”, eftersom det fallet att en i tingsrätten
upptagen muntlig bevisning skall läggas fram genom t.ex. protokoll inte
torde omfattas.

Bestämmelserna i 4 kap. 15 § tredje stycket samt övergångsbe-
stämmelserna har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.

11.11 Förslaget till lag om ändring i lagen (1976:839)
om statens va-nämnd

Bestämmelserna i 19-21 §§ har ändrats som en följd av att systemet
för överklagande görs enhetligt enligt det som har sagts i avsnittet 5. De
nuvarande bestämmelserna i 23 § som avser överklagande till Högsta
domstolen kan upphävas, eftersom de är onödiga. Av rättegångsbalkens
regler framgår nämligen att ett hovrättsbeslut enligt rättegångsbalken får
överklagas till Högsta domstolen enligt reglerna i 54 kap., om inte
annat följer av en särskild bestämmelse, och 22 §, till vilken hänvisning
sker i nuvarande 23 §, blir givetvis tillämplig även i Högsta domstolen.

19 §

I fråga om de sakliga ändringarna kan hänvisas till det som sägs i
kommentaren till 49 kap. 5 § RB (jfr lagförslaget under 11.7). Mindre
sakliga skillnader finns till följd av att ett överklagande av vissa beslut
som nämnden meddelar i samband med ett avgörande av saken inte
längre skall hanteras enligt reglerna for överklagande av det beslut ge-
nom vilket saken avgörs annat än om också det beslutet överklagas.

20 §

Bestämmelserna i nuvarande andra stycket om fristen for överklagande
har förts över till 21 §.

152

21 §

Prop. 1993/94:190

Paragrafen har i huvudsak getts samma utformning som 60 § första och
andra styckena i det under 11.7 upptagna lagförslaget.

11.12 Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen
(1980:100)

En bestämmelse i 15 kap. 7 § om ”besvär” har ändrats till att avse
”överklagande av beslut” i enlighet med det som har sagts i avsnittet 5.

11.13 Förslaget till lag om ändring i lagen (1982:80)
om anställningsskydd

Orden ”genom besvär” har tagits bort ur 43 § som en följd av att
systemet för överklagande görs enhetligt enligt det som har sagts i
avsnittet 5.

11.14 Förslaget till lag om ändring i vattenlagen
(1983:291)

De relativt många ändringar som görs i 13 kap. 65 och 67 - 69 §§ är
huvudsakligen av redaktionellt slag och föranledda av att rätte-
gångsbalkens system for överklagande görs enhetligt enligt det som har
sagts i avsnittet 5. Mindre sakliga skillnader finns dock till foljd av att
ett överklagande av vissa i dom upptagna beslut inte längre skall
hanteras enligt reglerna för överklagande av dom annat än om också
själva domen överklagas. De nuvarande bestämmelserna i 13 kap. 66 §
som innebär att talan mot ett beslut i visst fall skall föras i samma
ordning som talan mot dom har i förslaget upphävts därför att de blir
onödiga med det nya systemet for överklagande (jfr 52 kap. 13 § RB).
I 68 § upptas inte någon motsvarighet till nu gällande regler om att även
sådana handlingar som fogats till en vade- eller besvärsinlaga skall
översändas (jfr kommentaren till 50 kap. 8 § RB).

11.15 Förslaget till lag om ändring i lagen (1984:404)
om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter

Bestämmelserna i 38 och 39 §§ samt rubriken närmast före 38 § om
besvär till hovrätt har ändrats i enlighet med det som har sagts i avsnit-
tet 5.

153

38 5

I första stycket har införts dels en bestämmelse från 39 § om var
överklaganden skall ges in, dels en hänvisning till rättegångsbalkens
regler om överklagande av tingsrätts beslut (jfr t.ex. det i 11.3 upptagna
lagförslaget).

39 §

Bestämmelserna i nuvarande första stycket har förts in i 38 §.

11.16 Förslaget till lag om ändring i lagen (1984:649)
om företagshypotek

Bestämmelserna i 4 kap. 24 § om besvär till hovrätt har ändrats i
enlighet med det som har sagts i avsnittet 5 (jfr det i 11.3 upptagna
förslaget). Det kan nämnas att i 4 kap. 3 § sägs att for behandlingen av
inskrivningsärenden rättegångsbalken gäller i tillämpliga delar.

11.17 Förslaget till lag om ändring i konkurslagen
(1987:672)

Ändringen som avser 16 kap. 9 § är en följd av att systemet för över-
klagande görs enhetligt enligt det som har sagts i avsnittet 5.

11.18 Förslaget till lag om ändring i sjölagen
(1994:000)

Till 2 kap. 19 § har lagts en bestämmelse om att vid överklagande skall
tillämpas bestämmelserna i rättegångsbalken om överklagande av tings-
rättsbeslut. Dessutom har en redaktionell ändring gjorts. I fråga om
tidpunkten för ikraftträdande har Lagrådets förslag följts.

Prop. 1993/94:190

154

Domstolsutredningens lagförslag

Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom föreskrivs i fråga om rättegångsbalken

dels att 32 kap. 7 §, 50 kap. 30 § och 51 kap. 31 § skall upphöra att
gälla,¹

dels att rubrikerna före 50 och 51 kap, skall ha följande lydelse,

dels att 3 kap. 6 och 7 §§, 8 kap. 8 §, 12 kap. 3 §, 17 kap. 7, 12
och 13 §§, 29 kap. 3 §, 30 kap. 5, 10 och 11 §§, 32 kap. 2 §, 33 kap.
3 §, 42 kap. 17 a §, 49 kap., 50 kap. 1 - 25, 27 och 29 §§, 51 kap. 1 -
25, 27, 29 och 30 §§, 52 - 57 kap., 58 kap. 11 § samt 59 kap. skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Prop. 1993/94:190

Bilaga 1

3 kap.

6 §²

En avdelning av högsta domstolen är domför med fem ledamöter.

Fler än sju ledamöter får inte sitta i

Om prövningen är av enkel be-
skaffenhet, är avdelningen domför
med tre ledamöter vid prövning av

1. frågor om förening av mål
enligt 14 kap. 7 a §,

2. besvär över hovrätts avvis-
ningsbeslut som avses i 54 kap.
16 §,

3. frågor om avvisning av revi-
sionstalan enligt 55 kap. 6 och
7 §§ eller av besvärstalan enligt
56 kap. 6 och 7 §§,

4. frågor om häktning och rese-
förbud som avses i 55 kap. 8 §
andra stycket tredje meningen,

5. ansökningar om resning eller
återställande av försutten tid eller

rätten.

Om prövningen är av enkel be-
skaffenhet, är avdelningen domför
med tre ledamöter vid prövning av

1. frågor om förening av mål
enligt 14 kap. 7 a §,

2. överklagande av hovrätts av-
visningsbeslut som avses i 54 kap.
18 1,

3. frågor om avvisning av ett
överklagande till högsta domsto-
len,

4. frågor om häktning och rese-
förbud som avses i 55 kap. 7 §
andra stycket tredje meningen,

5. ansökningar om resning eller
återställande av försutten tid eller

6. klagan angående domvilla. 6. besvär över domvilla.

Har högsta domstolen tidigare lämnat en ansökan om resning från
samma sökande beträffande samma avgörande utan bifall och anför
sökanden inget nytt som är av betydelse för prövningen av ansökningen,
är avdelningen domför med en ledamot, om ansökningen avslås eller
avvisas.

Frågor om prövningstillstånd får
avgöras av en ledamot. Fler än tre

‘Senaste lydelse av 32 kap. 7 § 1987:747.

²Senaste lydelse 1989:352.

155

ledamöter får inte delta. Frågor
om prövningstillstånd som har
förklarats vilande enligt 54 kap.
77 § andra stycket avgörs dock av
de ledamöter som prövar målet.

Vid beslut om avskrivning av
mål efter återkallelse och vid
prövning av frågor som avses i
55 kap. 8 § andra stycket första
och andra meningarna är avdel-
ningen domfor med en ledamot.

ledamöter får inte delta. Frågor Prop. 1993/94:190
om prövningstillstånd som har Bilaga 1
förklarats vilande enligt 54 kap.

72 § andra stycket avgörs dock av
de ledamöter som prövar målet.

Vid beslut om avskrivning av
mål efter återkallelse och vid
prövning av frågor som avses i
55 kap. 7 § andra stycket första
och andra meningarna är avdel-
ningen domför med en ledamot.

7 §³

Då avdelning behandlar ansökan
om resning eller besvär över
domvilla i något av högsta dom-
stolen avgjort mål, må ej ledamot,
som deltagit i det tidigare
avgörandet, tjänstgöra på avdel-
ningen, om domfört antal leda-
möter ändå är att tillgå inom dom-
stolen.

Då avdelning behandlar ansökan
om resning eller klagan över
domvilla i något av högsta dom-
stolen avgjort mål, får inte leda-
mot, som deltagit i det tidigare
avgörandet, tjänstgöra på avdel-
ningen, om domfört antal leda-
möter ändå finns att tillgå inom
domstolen.

8 kap.

8 §⁴

Talan skall föras genom besvär
till högsta domstolen.

Den som vägrats inträde i eller
uteslutits ur advokatsamfundet får
överklaga beslutet. Justitiekanslem
får överklaga ett beslut enligt 7 §
av samfundets styrelse eller något
annat organ inom samfundet.

Överklagande sker till högsta
domstolen.

12 kap.

3 §⁵

Lagfaren domare i eller rättsbil-
dad befattningshavare vid allmän
domstol eller allmän åklagare eller
kronofogde må ej vara ombud,
med mindre regeringen eller myn-
dighet som regeringen bestämmer

Lagfaren domare i eller rättsbil-
dad befattningshavare vid domstol
eller allmän åklagare eller
kronofogde får inte vara ombud,
utan att regeringen eller en myn-
dighet som regeringen bestämmer

³Senaste lydelse 1972:147.

⁴Senaste lydelse 1963:149.

⁵Senaste lydelse 1981:828.

156

giver lov därtill. Vad nu sagts
skall dock ej avse den som, under
tjänstledighet, i utbildningssyfte
tjänstgör såsom biträde åt advokat.

Ej må nämndeman vid den dom-
stol han tillhör föra annans talan.

medger detta. Vad som har sagts
nu gäller inte den som, under
tjänstledighet, i utbildningssyfte
tjänstgör såsom biträde åt advokat.

En nämndeman får inte vara om-
bud vid den domstol han tillhör.

Prop. 1993/94:190

Bilaga 1

17 kap.

7 §⁶

Dom skall avfattas skriftligen
och i skilda avdelningar angiva:

1. domstolen samt tid och ställe
för domens meddelande;

2. parterna samt deras ombud
eller biträden;

3. domslutet;

4. parternas yrkanden och invän-
dningar samt de omständigheter,
varå de grundats; samt

5. domskälen med uppgift å vad
i målet är bevisat.

Högre rätts dom skall, i den mån
det finnes erforderligt, innehålla
redogörelse för lägre rätts dom.

Äger part fullfölja talan mot dom
eller söka återvinning, skall i do-
men givas tillkänna, vad han där-
vid har att iakttaga. Om under-
rättelse, som tillika skall meddelas
i hovrätts dom, stadgas i 54 kap.
14 §.

12 §
\bd i 2 och 9 §§ är stadgat om
dom äge motsvarande tilllämpning
i fråga om slutligt beslut. A sådant
beslut skola ock bestämmelserna i
7 och 10 §§ tillämpas, om frågans
beskaffenhet fordrar det. Medde-
las slutligt beslut i samband med
dom, skall det upptagasi domen.

Äger part fullfölja talan mot slut-
ligt beslut eller göra ansökan om
återupptagande, skall i beslutet gi-
vas till känna, vad han därvid har
att iakttaga. Om underrättelse,

En dom skall avfattas skriftligt
och i skilda avdelningar ange:

1. domstolen samt tid och ställe
för domens meddelande,

2. parterna samt deras ombud
eller biträden,

3. domslutet,

4. parternas yrkanden och invän-
dningar samt de omständigheter,
på vilka de grundats,

5. domskälen med uppgift om
vad som är bevisat i målet.

En högre rätts dom skall i den
utsträckning det är lämpligt in-
nehålla en redogörelse för lägre
rätts dom.

Om en part har rätt att överkla-
ga domen eller att ansöka om åter-
vinning, skall domen innehålla
uppgift om det och om vad han
därvid har att iaktta.

Det som sägs i 2 och 9 §§ om
dom skall tillämpas i fråga om
slutligt beslut. I fråga om sådant
beslut skall även 7 och 10 §§
tillämpas, om frågans beskaffenhet
fordrar det. Meddelas slutligt be-
slut i samband med dom, skall det
tas upp i domen.

Om en part har rätt att över-
klaga det slutliga beslutet eller att
ansöka om återupptagande, skall
beslutet innehålla uppgift om det

⁶Senaste lydelse 1976:567.

157

som tillika skall meddelas i hov- och om vad han därvid har att Prop. 1993/94:190

rätts beslut, stadgas i 54 kap. iaktta. Bilaga 1

14 §.

13 §

Beslut, som ej är slutligt, skall, i
den mån det erfordras, angiva de
skäl, varå beslutet grundas.

Har den som vill föra talan mot
beslut under rättegången att anm-
äla missnöje, skall det tillkännagi-
vas. Skall mot sådant beslut talan
föras särskilt, give rätten ock det
till känna. Den som vill föra talan
mot beslutet äge hos rätten erhålla
underrättelse om vad han eljest
har att iakttaga.

Om underrättelse, som tillika
skall meddelas i hovrätts beslut,
stadgas i 54 kap. 14 §.

Ett beslut, som inte är slutligt,
skall i den utsträckning det behövs
ange de skäl som det grundas på.

Om den som vill överklaga ett
beslut under rättegången måste
anmäla missnöje, skall det anges i
beslutet. Får sådant beslut över-
klagas särskilt, skall det anges.
Rätten skall på begäran lämna
underrättelse om hur överklagande
skall göras.

Meddelas ett beslut, som inte är
slutligt, i samband med dom eller
slutligt beslut, skall det tas upp i
domen eller det slutliga beslutet.
Får beslutet överklagas särskilt,
skall rätten ange vad den som vill
överklaga har att iaktta.

29 kap.

3 §⁷

Vid omröstning skall den mening gälla som omfattas av mer än
hälften av ledamöterna. Om någon mening har fått hälften av rösterna
och denna är den lindrigaste eller minst ingripande för den tilltalade,
skall den meningen gälla. Kan ingen mening anses som lindrigare eller
mindre ingripande, gäller den mening som fått hälften av rösterna,
bland dem ordförandens.

Om det framförs flera meningar än två utan att någon av dem skall
gälla, skall de röster som är ogynnsammast för den tilltalade läggas
samman med de röster som är därnäst minst förmånliga for honom. Om
det behövs, skall sammanläggningen fortsätta till dess någon mening
skall gälla. Kan inte någon mening anses som ogynnsammare för den
tilltalade, skall den mening gälla som har fått flest röster. Har flera
meningar fått lika många röster, gäller den som biträtts av den främste
bland dem som röstat för någon av dessa meningar.

Ingen mening skall anses lindrigare eller mindre ingripande än någon
annan mening vid omröstning enligt 2 § tredje stycket.

⁷Senaste lydelse 1988:1369.

158

Vid avgörande av en fråga om
prövningstillstånd enligt 49 kap.
13 § skall, om en av ledamöterna
vill bevilja prövningstillstånd,
hans mening gälla som hovrättens
beslut.

Prop. 1993/94:190

Bilaga 1

30 kap.

Dom skall avfattas skriftligen
och i skilda avdelningar angiva:

1. domstolen samt tid och ställe
för domens meddelande;

2. parterna samt deras ombud
eller biträden och den tilltalades
försvarare;

3. domslutet;

4. partemas yrkanden och de
omständigheter, varå de grundats;
samt

5. domskälen med uppgift å vad
i målet är bevisat.

Högre rätts dom skall, i den mån
det finnes erforderligt, innehålla
redogörelse för lägre rätts dom.

Äger part fullfölja talan mot
dom, skall i domen givas till
känna, vad han därvid har att
iakttaga. Om underrättelse, som
tillika skall meddelas i hovrätts
dom, stadgas i 54 kap. 14 §.

Vid i 2 och 7 §§ är stadgat om
dom äge motsvarande tillämpning
i fråga om slutligt beslut. 1 den
mån ej annat föreskrivits, skola
ock bestämmelserna i 5 och 8 §§
tillämpas å sådant beslut, om
frågans beskaffenhet fordrar det.
Meddelas slutligt beslut i samband
med dom, skall det upptagas i do-
men.

Äger part fullfölja talan mot
slutligt beslut eller göra ansökan

En dom skall avfattas skriftligt
och i skilda avdelningar ange:

1. domstolen samt tid och ställe
för domens meddelande,

2. parterna samt deras ombud
eller biträden och den tilltalades
försvarare,

3. domslutet,

4. parternas yrkanden och de
omständigheter, på vilka de grun-
dats,

5. domskälen med uppgift om
vad som är bevisat i målet.

En högre rätts dom skall i den
utsträckning det är lämpligt in-
nehålla en redogörelse för lägre
rätts dom.

Om en part har rätt att över-
klaga domenskali domen innehålla
uppgift om det och om vad han
därvid har att iaktta.

§’

Det som sägs i 2 och 7 §§ om
dom skall tillämpas i fråga om
slutligt beslut. När inte annat är
föreskrivet skall även 5 och 8 §§
tillämpas i fråga om sådant beslut,
om frågans beskaffenhet fordrar
det. Meddelas slutligt beslut i
samband med dom, skall det tas
upp i domen.

Om en part har rätt att över-
klaga det slutliga beslutet eller att

⁸Senaste lydelse 1969:101.

’Senaste lydelse 1982:1123.

159

om återupptagande, skall i beslutet
givas till känna, vad han därvid
har att iakttaga. Om underrättelse,
som tillika skall meddelas i
hovrätts beslut, stadgas i 54 kap.
14 §.

Beslut, som ej är slutligt, skall, i
den mån det erfordras, angiva de
skäl, varå beslutet grundas.

Meddelas beslut, som ej är slut-
ligt, i samband med dom eller
slutligt beslut, skall det upptagas
däri. Skall mot beslutet föras sär-
skild talan, give rätten till känna,
vad den som vill fullfölja talan har
att iakttaga.

Om underrättelse, som tillika
skall meddelas i hovrätts beslut,
stadgas i 54 kap. 14 §.

ansöka om återupptagande, skall
beslutet innehålla uppgift om det
och om vad han därvid har att
iaktta.

Prop. 1993/94:190

Bilaga 1

Ett beslut, som inte är slutligt,
skall i den utsträckning det behövs
ange de skäl som det grundas på.

Om den som vill överklaga ett
beslut under rättegången måste
anmäla missnöje, skall det anges i
beslutet. Får beslutet överklagas
särskilt, skall det anges. Rätten
skall på begäran lämna under-
rättelse om hur överklagande skall
göras.

32 kap.

Skall stämning eller vade-, be-
svärs- eller revisionsinlaga del-
givas genom parts försorg och har
ej, då rätten företager målet, till
denna inkommit bevis, att del-
givning skett inom föreskriven tid
och på föreskrivet sätt, samt ej
heller motparten inställt sig eller
avgivit svaromål, genmäle eller
förklaring, vare partens talan för-
fallen. Underrättelse härom skall
intagas i rättens föreläggande om
delgivningen.

Skall en stämning eller ett över-
klagande delges genom en parts
försorg och har, när rätten företar
målet till avgörande, till rätten
inte kommit in något bevis om att
delgivning skett på föreskrivet sätt
och inte heller motparten inställt
sig eller yttrat sig över saken,
skall partens talan förklaras för-
fallen. Underrättelse om vad som
har sagts nu skall tas in i rättens
medgivande till parten att om-
besörja delgivningen.

‘“Senaste lydelse 1970:429.

160

33 kap.

3 §”

Prop. 1993/94:190

Bilaga 1

Inlaga eller annan handling
anses ha inkommit till rätten den
dag dä handlingen eller avi om
betald postforsändelse, i vilken
handlingen är innesluten, anlänt
till rätten eller kommit behörig
tjänsteman till handa. Underrättas
rätten särskilt om att telegram till
rätten anlänt till telegrafanstalt,
anses telegrammet ha inkommit
redan när underrättelsen nått behö-
rig tjänsteman.

Kan det antagas att handlingen
eller avi om denna viss dag av-
lämnats i rättens kansli eller
avskilts för rätten på postanstalt,
anses den ha inkommit den dagen,
om den kommit behörig tjänste-
man till handa närmast följande
arbetsdag.

Telegram eller annat meddelande
som ej är undertecknat skall
bekräftas av avsändaren genom
undertecknad handling, om rätten
begär det.

En handling anses ha kommit in
till rätten den dag då handlingen
eller en avi om betald postfor-
sändelse, i vilken handlingen är
innesluten, anlänt till rätten eller
kommit en behörig tjänsteman till
handa. Underrättas rätten särskilt
om att meddelande till rätten
anlänt till en telecentral, anses
meddelandet ha kommit in redan
när underrättelsen nått behörig
tjänsteman.

Om det inte är osannolikt att
handlingen eller en avi om denna
viss dag avlämnats i rättens kansli
eller avskilts for rätten på
postanstalt, anses den ha kommit
in den dagen, om den kommit be-
hörig tjänsteman till handa när-
mast följande arbetsdag.

Ett meddelande som inte är
undertecknat skall bekräftas av
avsändaren genom egenhändigt
undertecknad handling, om rätten
begär det. Om meddelandet inte
bekräftas, skall det inte beaktas.

Ett meddelande skall godtas som
egenhändigt undertecknat utan
hinder av att det kommit in genom
telefax, om det har avsänts från en
telefon med nummer som kan
hänföras till någon som
undertecknat meddelandet

42 kap.

I 56 kap. 15 - 17 §§ finns be-
stämmelser om att tingsrätten får
hänskjuta en fråga till prövning av
högsta domstolen.

§'²

I 56 kap. 13 - 15 §§ finns be-
stämmelser om att tingsrätten får
hänskjuta en fråga till prövning av
högsta domstolen.

"Senaste lydelse 1973:240.

¹²Senaste lydelse 1989:352.

161

11 Riksdagen 1993/94. 1 samt. Nr 190

49 kap.

Om fullföljd av talan mot under- Om överklagande av tingsrätts
rätts dom och beslut domar och beslut

1 §¹³

Talan mot underrätts dom skall En tingsrätts dom får överklagas
föras genom vad. om inte annat är föreskrivet.

Har parterna skriftligen avtalat att inte överklaga en dom som med-
delas med anledning av en uppkommen tvist eller en framtida tvist som
kan härledas till ett visst angivet rättsförhållande, gäller avtalet, om
saken är sådan att förlikning därom är tillåten. Ett avtal som ingåtts före
tvistens uppkomst gäller dock inte i mål som avses i 1 kap. 3 d § första
stycket.

En utfästelse att inte överklaga som har gjorts efter domen gäller, om
saken är sådan att förlikning därom är tillåten.

Den, mot vilken en tredskodom givits, får inte överklaga domen. Be-
stämmelser om hans rätt till återvinning i anledning av sådan dom finns
i 44 kap. 9 §.

Prop. 1993/94:190

Bilaga 1

1 a §¹⁴

När en tingsrätt meddelar dom i
fall som avses i 17 kap. 5 § andra
stycket, bestämmer rätten med
hänsyn till omständigheterna om
talan mot domen skall föras sär-
skilt eller endast i samband med
talan mot tingsrättens slutliga
avgörande. Talan förs genom vad.

2 §

Äger part göra ansökan om åter-
upptagande av mål, som avgjorts
genom slutligt beslut, må han ej
fullfölja talan mot beslutet.

2 §

När en tingsrätt meddelar dom i
fall som avses i 17 kap. 5 § andra
stycket, bestämmer rätten med
hänsyn till omständigheterna om
domen skall få överklagas särskilt
eller endast i samband med över-
klagande av tingsrättens slutliga
avgörande.

⁵!

Även ett slutligt beslut av tings-
rätt får överklagas, om inte annat
är föreskrivet. Har en part rätt att
ansöka om återupptagande av ett
mål, som avgjorts genom slutligt
beslut, får han dock inte överklaga
beslutet.

Ett beslut som inte är slutligt får
överklagas endast i samband med
överklagande av tingsrättens dom
eller slutliga beslut, om inte annat
är föreskrivet.

¹³Senaste lydelse 1989:656.

^l4Senaste lydelse 1990:443.

162

3 §'⁵

4§¹⁶

Talan mot underrätts beslut
under rättegången skall föras
särskilt, om rätten

1. avvisat ombud, biträde eller
försvarare eller ogillat ett yrkande

2. ogillat tredje mans yrkande att
få som intervenient deltaga i
rättegången;

3. förelagt en part eller någon
annan att förete skriftligt bevis
eller att tillhandahålla föremål för
syn eller besiktning eller också
enligt 3 kap. 3 § 5 tryckfrihets-
förordningen, 9 § första stycket 5
radioansvarighetslagen (1966:756)
eller 11 § 5 lagen (1982:521) om
ansvarighet för radio- och
kassettidningar funnit det vara av
synnerlig vikt att en uppgift som

”Senaste lydelse 1987:747.
¹⁶Senaste lydelse 1985:415.

4§

Har en tingsrätt i beslut under
rättegången ogillat jäv mot domare
eller invändning om rättegångs-
hinder, skall den part som vill
överklaga beslutet först anmäla
missnöje. Sådan anmälan skall
göras genast, om beslutet med-
delats vid ett sammanträde, och
annars inom en vecka från den
dag när parten fick del av be-
slutet. Försummar parten detta,
har han inte längre rätt att över-
klaga beslutet. Om en part anmä-
ler missnöje, bestämmer rätten
med hänsyn till omständigheterna,
om överklagande får ske särskilt
eller endast i samband med över-
klagande av dom eller slutligt
beslut.

5 §

Ett beslut får överklagas särskilt,
om beslutet innebär att tingsrätten

1. avvisat ett ombud, ett biträde
eller en försvarare eller ogillat ett
yrkande om detta,

2. ogillat tredje mans yrkande att
få delta i rättegången som inter-
venient eller målsägande eller
också enligt 13 kap. 7 § prövat en
fråga om övertagande av ett
käromål,

3. förelagt en part eller någon
annan att förete ett skriftligt bevis
eller att tillhandahålla ett föremål
för syn eller besiktning eller också
enligt 3 kap. 3 § 5 tryckfrihets-
förordningen, 9 § första stycket 5
radioansvarighetslagen (1966:756)
eller 11 § 5 lagen (1982:521) om
ansvarighet för radio- och
kassettidningar funnit det vara av
synnerlig vikt att en uppgift som

Prop. 1993/94:190

Bilaga 1

163

avses där lämnas vid vittnesförhör
eller förhör med en part under
sanningsförsäkran

4. utlåtit sig angående ådömande
av förelagt vite eller häkte eller
om ansvar för förseelse i rätte-
gången eller angående skyldighet
för någon, som ej är part eller
intervenient, att gott göra i rätte-
gången vållad kostnad;

5. utlåtit sig angående ersättning
eller förskott av allmänna medel
till målsägande eller angående
ersättning eller förskott till biträ-
de, försvarare, vittne, sakkunnig
eller annan, som ej är part eller
intervenient;

6. utlåtit sig i tvistemål angående
kvarstad eller annan åtgärd enligt
15 kap. eller i brottmål angående
häktning eller åtgärd, som avses i
25-28 kap.;

7. avslagit begäran om biträde
eller försvarare eller till sådant
uppdrag förordnat annan än part
föreslagit;

8. utlåtit sig i annat fåll än som
avses i 5 eller 7 i fråga som gäller
allmän rättshjälp; eller

9. avslagit begäran om rättshjälp
åt misstänkt i brottmål eller om
ersättning eller förskott till part,
som åtnjuter sådan förmån.

Särskild talan skall föras genom
besvär. År fråga om beslut, som
avses i 1, 2, 3, 7, 8 eller 9, åligge
den som vill föra talan att, om
beslutet meddelats vid sam-
manträde för förhandling, genast
och eljest inom en vecka frän den
dag, då han erhöll del därav, an-
mäla missnöje; försummas det,
äge han ej vidare rätt till talan.
Rätten pröve genast, om anmälan
rätteligen gjorts.

1 fråga om missnöjesanmälan av
myndigheter, som enligt lag eller
förordnande med stöd av lag är
behöriga att överklaga beslut som

avses där lämnas vid vittnesförhör
eller förhör med en part under
sanningsförsäkran,

4. prövat en fråga angående
ådömande av förelagt vite eller
häkte eller om ansvar för förseelse
i rättegången eller angående skyl-
dighet för någon att ersätta rätte-
gångskostnad,

5. prövat en fråga angående er-
sättning eller förskott av allmänna
medel till målsägande eller an-
gående ersättning eller förskott till
ett biträde, en försvarare, ett vitt-
ne, en sakkunnig eller någon an-
nan,

6. prövat en fråga i tvistemål an-
gående kvarstad eller annan åtgärd
enligt 15 kap. eller i brottmål an-
gående häktning eller någon sådan
åtgärd som avses i 25-28 kap.,

7. avslagit en begäran om biträ-
de eller försvarare eller till ett
sådant uppdrag utsett någon annan
än part föreslagit;

8. prövat en fråga om allmän
rättshjälp i annat fall än som avses
i 5 eller 7,

9. avslagit en begäran om rätts-
hjälp åt misstänkt i brottmål eller
om ersättning eller förskott till en
part, som åtnjuter sådan förmån,
eller

10. prövat en fråga enligt
33 kap. brottsbalken angående av-
räkning av anhållnings- och häk-
testid m.m.

Prop. 1993/94:190

Bilaga 1

164

avses i andra stycket, gäller föl-
jande. Har beslutet meddelats vid
sammanträde för förhandling vid
vilken myndigheten inte har varit
företrädd, skall missnöje anmälas
senast en vecka från dagen för
beslutet.

Prop. 1993/94:190

Bilaga 1

5 §

Har underrätt i samband med
dom eller slutligt beslut meddelat
beslut i fråga, som avses i 4 §,
och rör frågan ombud, biträde,
försvarare, vittne, sakkunnig eller
annan, som ej är part eller inter-
venient, skall mot beslutet föras
särskild talan genom besvär. Xtid
nu sagts gälle ock, om underrätt i
samband med dom eller slutligt
beslut meddelat beslut om skyldig-
het för åklagare att ersätta rätte-
gångskostnad.

Då eljest i samband med dom
eller slutligt beslut meddelats be-
slut i fråga, som avses i 4 §, eller
beslut om skyldighet för part eller
intervenient eller statsverket att er-
sätta rättegångskostnad, skall ta-
lan mot beslutet föras i samma
ordning som talan mot domen
eller det slutliga beslutet.

6§

Menar part, att genom underrätts
beslut målet onödigt uppehälles,
äge han mot beslutet föra särskild
talan genom besvär.

7§¹⁷

Har tingsrätten förklarat en do-
mare jävig eller bifallit en begäran
om rättshjälp åt misstänkt i brott-
mål eller förordnat målsägandebi-
träde, får tingsrättens beslut inte
överklagas.

6§

Den som vill överklaga ett så-
dant beslut som avses i 5 § 1, 2,
3, 7, 8 eller 9 skall först anmäla
missnöje, om beslutet har med-
delats under rättegången.

Anmälan skall göras genast, om
beslutet meddelats vid ett samman-
träde, och annars inom en vecka
från den dag när parten fick del
av beslutet. Försummar parten
detta, har han inte längre rätt att
överklaga beslutet.

I fråga om missnöjesanmälan av
myndigheter, som enligt lag eller
förordnande med stöd av lag är
behöriga att överklaga beslut som
avses i första stycket, gäller
följande. Har beslutet meddelats
vid sammanträde vid vilken myn-
digheten inte har varit företrädd,
skall missnöje anmälas senast en
vecka frän dagen för beslutet.

7§

Anser en part att tingsrättens
beslut gör att målet försenas i
onödan, får han överklaga beslutet
särskilt.

S§

Har tingsrätten förklarat en do-
mare jävig eller bifallit en begäran
om rättshjälp åt misstänkt i brott-
mål eller utsett någon till måls-
ägandebiträde, får tingsrättens be-
slut inte överklagas.

”Senaste lydelse 1988:610.

165

S§

Är i detta kapitel eller eljest i
lag ej annat stadgat, må mot un-
derrätts beslut talan föras allenast
i samband med talan mot dom
eller slutligt beslut.

Till bemötande av motpartens
ändringsyrkande må part, ehuru
han ej fullföljt talan mot dom eller
slutligt beslut, påkalla prövning av
beslut, mot vilket särskild talan ej
må föras.

Prop. 1993/94:190

För att bemöta motpartens änd- Bilaga 1
ringsyrkande får en part, trots att
han inte har överklagat, begära
prövning av ett beslut som inte får
överklagas särskilt.

Om ett beslut genom vilket rätten
förelagt vite eller annan påföljd
inte får överklagas särskilt, kan
den som är missnöjd med beslutet,
begära att beslutet prövas i sam-
band med att han överklagar ett
beslut genom vilket föreläggandet
har tillämpats.

9 §”

Tingsrätts beslut, varigenom
missnöjesanmälan eller ansökan
om återvinning eller återuppta-
gande eller vade- eller besvärs-
talan avvisats, får överklagas ge-
nom besvär. I annat fall får inte
frågan, huruvida sådan anmälan
eller ansökan gjorts eller talan
annars fullföljts på föreskrivet sätt
eller inom rätt tid, prövas av
hovrätten.

70 §

\bd underrätt föreskrivit om
sättet för fullföljd av talan skall
lända till efterrättelse.

Har part, som enligt 3 § anmält
missnöje med underrätts beslut
under rättegången, hänvisats att
föra särskild talan mot beslutet,
skall målet vila i avbidan på ut-
gången av partens klagan. Finner

10 §

En tingsrätts beslut genom vilket
en missnöjesanmälan eller en an-
sökan om återvinning eller åter-
upptagande eller ett överklagande
har avvisats, får överklagas. I
andra fall får hovrätt inte pröva
fråga om en sådan anmälan eller
ansökan gjorts eller överklagande
skett inom rätt tid.

Har en part, som enligt 4 § an-
mält missnöje med tingsrätts
beslut under rättegången, hänvi-
sats att överklaga beslutet särskilt,
skall målet vila till dess över-
klagandet prövats. Rätten får dock

¹⁸Senaste lydelse 1989:656.

166

rätten förberedelsen i målet böra
fortsättas, må dock rätten förordna
därom.

Anmäles missnöje enligt 4 §, äge
rätten, om särskilda skäl föranleda
därtill, förordna, att målet skall
vila i avbidan på utgången av den
missnöjdes klagan.

Ej må i annat fall än nu sagts
klagan över underrätts beslut
under rättegången föranleda uppe-
håll med målets behandling.

Talan mot tingsrättens dom eller
beslut i mål som handlagts av en
lagfaren domare enligt 1 kap.
3 d § första stycket får inte prövas
av hovrätten i vidare mån än som
följer av 13 §, om inte hovrätten
meddelat prövningstillstånd.

Prövningstillstånd behövs inte
vid talan mot beslut som rör nå-
gon annan än en part eller en in-
tervenient, beslut varigenom tings-
rätten ogillat jäv mot en domare,
beslut angående utdömande av
förelagt vite eller om ansvar för en
rättegångsförseelse eller beslut va-
rigenom en missnöjesanmälan eller
en vade- eller besvärstalan av-
visats.

I fråga om meddelade prövnings-
tillstånd skall 54 kap. 11 § tredje

bestämma att förberedelsen i målet
skall fortsätta.

Anmäls missnöje enligt 6 §, får
rätten förklara målet vilande till
dess överklagandet prövats, om
det finns särskilda skäl.

I andra fall än som har sagts nu
får ett överklagande av tingsrätts
beslut under rättegången inte för-
anleda uppehåll med målets be-
handling.

Prop. 1993/94:190

Bilaga 1

§”

I tvistemål krävs prövningstill-
stånd för att hovrätten skall pröva
tingsrättens avgörande

1. vid överklagande av tings-
rättens dom eller beslut i mål som
handlagts av en lagfaren domare
enligt 1 kap. 3 d § första stycket,
och

2. vid överklagande av tings-
rättens dom eller beslut i andra
tvistemål där förlikning om saken
är tillåten, där det värde som sägs
i 1 kap. 3 d § uppenbart inte över-
stiger basbeloppet enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring.

Prövningstillstånd behövs inte
vid överklagande av

1. avgörande i mål som av tings-
rätt handlagts i särskild samman-
sättning,

2. beslut som rör någon annan
än en part eller en intervenient,

3. beslut genom vilket tingsrätten
ogillat jäv mot en domare, eller

4. beslut genom vilket en miss-
nöjesanmälan eller en ansökan om
återvinning eller ett överklagande
avvisats.

I fråga om meddelade prövnings-
tillstånd skall 54 kap. 12 § tredje

¹⁹Senaste lydelse 1990:443.

167

stycket och 13 § gälla i tillämpliga stycket och 75 § gälla i tillämpliga Prop. 1993/94:190
delar. delar. Bilaga 1

73 §²⁰

Prövningstillstånd får meddelas
endast om

1. det är av vikt for ledning av
rättstillämpningen att talan prövas
av högre rätt,

13 §

Prövningstillstånd behövs, om
åklagaren, målsäganden eller den
tilltalade överklagat en dom i
brottmål genom vilken tingsrätten i
påföljdsdelen endast dömt den
tilltalade till böter eller frikänt
honom från ansvar för brott för
vilket det inte stadgats svårare
straff än föngelse i sex månader.
Om tingsrätten i sin dom även
prövat enskilda anspråk gentemot
den tilltalade, krävs prövningstill-
stånd, om det sammanlagda värdet
av vad den tilltalade ålagts i fråga
om enskilda anspråk uppenbart
inte överstiger ett basbelopp enligt
lagen (1962:381) om allmän
försäkring.

Första stycket gäller inte riks-
åklagarens, justitiekanslems och
justitieombudsmannens överkla-
ganden.

Ifråga om meddelade prövnings-
tillstånd skall 54 kap. 12 § tredje
stycket och 15 § gälla i tillämpli ga
delar.

Om det krävs prövningstillstånd
vid överklagande av en dom,
gäller kravet på prövningstillstånd
även vid överklagande av ett be-
slut som får överklagas i samband
med överklagande av domen.

14 §

Prövningstillstånd får meddelas
endast om

1. det är av vikt for ledning av
rättstillämpningen att överklagan-
det prövas av högre rätt,

²⁰Införd genom 1987:747.

168

2. anledning förekommer till
ändring i det slut vartill tingsrätten
kommit eller

3. det annars föreligger synner-
liga skäl att pröva talan.

Talan mot tingsrättens beslut an-
gående frågor som avses i 1 kap.
3 d § förs i samma ordning som
talan mot beslut varigenom rätten
ogillat en invändning om rätte-
gångshinder.

15 r

50
Om vad i tvistemål

Har ena parten enligt 1 § vädjat
mot tingsrättens dom, får också

^2lSenaste lydelse 1989:656.
“Införd genom 1987:747.

“Senaste lydelse 1987:747.
“Senaste lydelse 1987:747.

2. anledning förekommer till
ändring i det slut vartill tings-
rätten kommit eller

3. det annars finns synnerliga
skäl att pröva överklagandet.

15 §

Tingsrättens beslut angående frå-
gor som avses i 1 kap. 3 d § över-
klagas pä samma sätt som beslut
genom vilket rätten ogillat en
invändning om rättegångshinder.

76 §

Krävs särskilt tillstånd för pröv-
ning i hovrätten, skall tingsrättens
dom eller beslut innehålla uppgift
om det och om de grunder på
vilket sådant tillstånd meddelas.

Prop. 1993/94:190

Bilaga 1

kap.

Om prövningen av överklagade
domar i tvistemål

En part, som vill överklaga
tingsrättens dom i ett tvistemål,
skall göra detta skriftligt. Över-
klagandet skall ges in till tingsrät-
ten. Det skall ha kommit in till
rätten inom tre veckor från den
dag när domen meddelades.

Har ena parten överklagat tings-
rättens dom, har motparten rätt att

169

motparten, även om han inte
iakttagit vad som sägs i den para-
grafen, föra talan mot domen.
Han skall dock inom en vecka
från den dag, då vadetiden gick
ut, ge in sin vadeinlaga till tings-
rätten.

Om den första vadetalan återkal-
las eller av annat skäl förfaller, är
också den senare vadetalan förfal-
len.

Finnes vadetalan ej vara fullföljd
inom rätt tid, skall den av under-
rätten avvisas. Har vadeinlaga in-
kommit till hovrätten före vadeti-
dens utgång, skall den omständig-
heten an inlagan inkommit till
underrätten först därefter ej för-
anleda att den avvisas.

I vadeinlagan skall vadekäran-
den uppgiva:

1. den dom, mot vilken talan
föres;

2. grunderna for vadetalan med
angivande, i vilket avseende
underrättens domskäl enligt käran-
dens mening äro oriktiga; samt

3. i vilken del domen överklagas
och den ändring i domen, som
käranden yrkar.

Om prövningstillstånd behövs,
skall käranden i vadeinlagan ange
de omständigheter som han åbero-
par till stöd for att sådant tillstånd
skall meddelas.

Käranden skall i vadeinlagan
uppgiva de bevis han vill åberopa

göra detta inom en vecka från den
dag då den i 1 § angivna tiden
gick ut.

Prop. 1993/94:190

Bilaga 1

Om det första överklagandet
återkallas eller av annat skäl för-
faller, är också det senare över-
klagandet förfallet.

§²⁵

Tingsrätten prövar om överkla-
gandet har gjorts i rätt tid. Ett
överklagande som gjorts för sent
skall avvisas av tingsrätten.

Överklagandet skall dock inte
avvisas om det inom tiden för
överklagande har kommit in till
hovrätten. J ett sådant fall skall
hovrätten sända överklagandet
vidare till tingsrätten och sam-
tidigt lämna uppgift om vilken dag
det kom in till hovrätten.

§²⁵

I överklagandet skall klaganden
uppge:

1. den dom som överklagas,

2. grunderna för överklagandet
med uppgift om i vilket avseende
tingsrättens domskäl enligt klagan-
dens mening är oriktiga,

3. i vilken del domen överklagas
och den ändring i domen, som
klaganden yrkar.

Om prövningstillstånd behövs,
skall klaganden också ange de om-
ständigheter som han åberopar till
stöd for att sådant tillstånd skall
meddelas.

Klaganden skall vidare uppge de
bevis han åberopar och vad som

“Senaste lydelse 1990:443.

“Senaste lydelse 1987:747.

170

och vad han vill styrka med vaije
särskilt bevis. Skriftligt bevis, som
ej tidigare förebragts, skall i hu-
vudskrift eller styrkt avskrift fogas
vid vadeinlagan. Vill käranden att
förnyat förhör med vittne eller
sakkunnig eller part skall äga rum
eller förnyad syn å stället skall
hållas, skall han angiva det i
vadeinlagan jämte skälen därtill. I
vadeinlagan skall käranden ock
angiva, om han vill, att motparten
skall infinna sig personligen vid
huvudförhandling i hovrätten.

Videinlagan skall vara egenhän-
digt undertecknad av käranen eller
hans ombud.

Avvisas ej vadetalan, skall un-
derrätten efter utgången av den i
2 § angivna tiden utan dröjsmål
till hovrätten insända vadeinlagan
med därvid fogade handlingar
samt akten.

Föreligger mot vadetalans upp-
tagande annat hinder än i 3 §
sägs, må talan av hovrätten ome-
delbart avvisas.

skall styrkas med vaije bevis. Om
beviset inte tidigare har före-
bringats, skall i mål där förlikning
om saken är tillåten klaganden
uppge anledningen till det. Skrift-
liga bevis, som inte tidigare före-
bringats, skall ges in tillsammans
med överklagandet. Vill klaganden
att det skall hållas ett nytt förhör
med ett vittne, en sakkunnig eller
en part eller förnyad syn på
stället, skall han ange det och
samtidigt ange sina skäl. Han
skall också ange om han vill att
motparten skall infinna sig person-
ligen vid huvudförhandling i
hovrätten.

P⁷

Om inte överklagandet avvisas
enligt 3 §, skall tingsrätten efter
utgången av den i 2 § angivna
tiden överlämna överklagandet till-
sammans med övriga handlingar i
målet till hovrätten.

Har i överklagandet framställts
ett yrkande, som kräver omedelbar
prövning, såsom begäran om kvar-
stad eller om upphävande av ett
beslut om sådan åtgärd eller av ett
beslut om att dom får verkställas
trots att den inte har laga kraft,
skall överklagandet samt övriga
handlingar i målet sändas in ge-
nast. Till dess den i 2 § angivna
tiden har gått ut, skall dock en
kopia av överklagandet finnas
tillgänglig vid tingsrätten.

Om det finns något annat hinder
mot att ta upp överklagandet till
prövning än som avses i 3 §, får
hovrätten omedelbart avvisa
överklagandet.

Prop. 1993/94:190

Bilaga 1

²⁷Senaste lydelse 1981:828.

171

Uppfyller vadeinlagan ej före-
skrifterna i 4 § eller är den eljest
ofullständig, skall hovrätten före-
lägga vadekäranden att avhjälpa
bristen.

Följer vadekäranden inte ett fö-
reläggande enligt första stycket,
skall vadetalan avvisas, om vade-
inlagan är så ofullständig att den
inte utan väsentlig olägenhet kan
läggas till grund for en rättegång i
hovrätten.

För målets beredande skall vade-
inlagan med därvid fogade hand-
lingar delgivas vadesvaranden och
föreläggande meddelas honom att
inkomma med skriftligt genmäle.

Om det är uppenbart att vadeta-
lan är ogrundad, får hovrätten
dock genast meddela dom i målet
utan att någon åtgärd enligt första
stycket vidtas.

Har underrätten avslagit yrkande
om kvarstad eller annan åtgärd
enligt 15 kap. eller förordnat om
hävande av sådan åtgärd, äge
hovrätten omedelbart bevilja åt-
gärden att gälla, till dess annor-
lunda förordnas. Har underrätten
beviljat åtgärd, som nu sagts, eller
förordnat, att dom må verkställas
utan hinder av att den icke äger
laga kraft, äge ock hovrätten
omedelbart förordna, att vidare
åtgärd för verkställighet ej må äga
rum.

Genmälet skall, om ej vadekä-
randens yrkande medgives, inne-
hålla yttrande rörande de av ho-

Uppfyller överklagandet inte fö-
reskrifterna i 4 § eller är det pä
annat sätt ofullständigt, skall hov-
rätten förelägga klaganden att av-
hjälpa bristen.

Följer klaganden inte ett föreläg-
gande enligt första stycket, skall
överklagandet avvisas, om det är
så ofidlständi gt att det inte utan
väsentlig olägenhet kan läggas till
grund för en rättegång i hovrätten.

Prop. 1993/94:190

Bilaga 1

I²’

överklagandet skall, om inte an-
nat följer av andra stycket, med
tillhörande handlingar delges mot-
parten med föreläggande att svara
skriftligt inom viss tid.

Om det är uppenbart att överkla-
gandet är ogrundat, får hovrätten
genast meddela dom i målet.

Har tingsrätten avslagit ett yr-
kande om kvarstad eller någon
annan åtgärd enligt 15 kap. eller
upphävt ett beslut om en sådan åt-
gärdar hovrätten omedelbart be-
vilja åtgärden att gälla tills vidare.
Har tingsrätten beviljat en åtgärd,
som har sagts nu eller förklarat att
domen får verkställas trots att den
inte har laga kraft, får hovrätten
omedelbart besluta att tingsrättens
beslut tills vidare inte skall gälla.

§’°

Om inte klagandens yrkande
medges, skall motparten i sitt svar
yttra sig rörande de av klaganden

^Senaste lydelse 1984:131.

²⁹Senaste lydesle 1984:131.

³⁰Senaste lydelse 1963:149.

172

nom anförda grunderna för vade-
talan och angivande av de omstän-
digheter vadesvaranden vill an-
föra.

Svaranden skall i genmälet upp-
giva de bevis han vill åberopa och
vad han vill styrka med varje
särskilt bevis. Skriftligt bevis, som
ej tidigare förebragts, skall i hu-
vudskrift eller styrkt avskrift fogas
vid genmälet. Vill svaranden, att
förnyat förhör med vittne eller
sakkunnig eller part under san-
ningsförsäkran skall äga rum eller
förnyad syn å stället skall hållas,
skall han angiva det i genmälet
jämte skälen därtill. I genmälet
skall svaranden ock angiva, om
han vill, att motparten skall in-
finna sig personligen vid huvud-
förhandling i hovrätten.

Genmälet skall vara egenhändigt
undertecknat av svaranden eller
hans ombud.

anförda grunderna för överklä- Prop. 1993/94:190
gandet och ange de omständighe- Bilaga 1
ter han själv vill anföra.

Svaret skall innehålla uppgift om
de bevis parten åberopar och om
vad som skall styrkas med vaije
bevis. Om beviset inte förebringats
tidigare, skall i mål där förlikning
om saken är tillåten uppgift läm-
nas om anledningen till det. Skrift-
liga bevis, som inte tidigare före-
bringats, skall ges in till hov-
rätten. Vill parten att det skall
hållas nytt förhör med ett vittne,
en sakkunnig eller en part eller
förnyad syn på stället, skall han
ange det i svaret och samtidigt
ange sina skäl. I svaret skall par-
ten också ange om han vill att
klaganden skall infinna sig per-
sonligen vid huvudförhandling i
hovrätten.

Genmälet skall med därvid foga-
de handlingar delgivas vadekäran-
den.

Finnes för målets beredande
ytterligare skriftväxling erforder-
lig, äge hovrätten förordna därom.
Hovrätten äge tillika meddela
närmare bestämmelser om
skriftväxlingen och därvid även
föreskriva, i vilket avseende part
skall yttra sig. Part må föreläggas
att inkomma med mer än en skrift,
endast om särskilda skäl äro där-
till.

§³¹

Hovrätten skall ge klaganden
tillfälle att ta del av svaret med
tillhörande handlingar.

Är ytterligare skriftväxling nöd-
vändig, får hovrätten besluta om
sådan. Om det behövs får hovrät-
ten meddela närmare bestäm-
melser om skriftväxlingen och
därvid även föreskriva i vilket av-
seende en part skall yttra sig. En
part får föreläggas att komma in
med mer än en skrift endast om
det finns särskilda skäl.

Under förberedelsen får sammanträde hållas, om det behövs för en
ändamålsenlig handläggning av målet.

Vad som sagts om sammanträde per telefon i 42 kap. 10 § skall gälla
även vid sammanträde enligt denna paragraf.

”Senaste lydelse 1989:656.

173

10 a §³² 11 §

Behövs prövningstillstånd, beslutar hovrätten sedan skriftväxlingen
avslutats, om sådant tillstånd skall meddelas. När det finns skäl för det,
får frågan upptas utan att skriftväxling skett.

Prop. 1993/94:190

Bilaga 1

11 §

Finner hovrätten erforderligt,
att yttrande inhämtas av sakkun-
nig, skriftligt bevis företes, före-
mål tillhandahålles för syn eller
besiktning, bevis upptages utom
huvudförhandlingen eller annan
förberedande åtgärd vidtages, skall
beslut därom utan dröjsmål med-
delas.

Vill part, att åtgärd, som nu
sagts, vidtages, skall han, så snart
ske kan, göra framställning därom
hos hovrätten.

12 §”

I fråga om hovrättens skyldighe-
ter under förberedelsen skall
42 kap. 8 § andra stycket tilläm-
pas.

12 §

Om hovrätten anser det behövligt
att ett yttrande av sakkunnig in-
hämtas, ett skriftligt bevis företes,
ett föremål tillhandahålls for syn
eller besiktning, ett bevis upptas
utom huvudförhandlingen eller
någon annan förberedande åtgärd
företas, skall hovrätten besluta om
det.

Om en part vill att en åtgärd en-
ligt första stycket skall företas,
skall han så snart som möjligt
anmäla det till hovrätten.

I fråga om hovrättens skyl-
digheter under förberedelsen skall
42 kap. 8 § andra stycket tilläm-
pas.

³²Senaste lydelse 1987:747.

”Senaste lydelse 1989:656.

13 §

Ett mål avgörs efter huvudför-
handling. Hovrätten får dock av-
göra målet utan sådan förhand-
ling,

1. om klagandens ändringsyrkan-
de har medgetts,

2. om det är uppenbart att änd-
ringsyrkandet är ogrundat,

3. om båda parter har begärt att
målet skall avgöras utan huvud-
förhandling eller förklarat att de
inte har något att invända mot
det, eller

4. om värdet av det som överkla-
gandet gäller uppenbart inte upp-

174

73 §

Så snart målets beredande avslu-
tats, bestämme hovrätten tid for
huvudförhandlingen. För behand-
ling av rättegångsfråga eller del
av saken, som må avgöras sär-
skilt, må huvudförhandling utsät-
tas, ehuru målet i övrigt ej är be-
rett till huvudförhandling.

14 §

Till huvudförhandlingen skola
parterna kallas.

Xtidekäranden skall föreläggas
att komma tillstädes vid påföljd att
hans vadetalan eljest förfaller.
Skall han infinna sig personligen,

går till det basbelopp enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring
som gällde vid tidpunkten för
tingsrättens dom och inte båda
parter har begärt huvudförhand-
ling.

Vid beräkningen av värdet enligt
första stycket 4 bortses från rätte-
gångskostnader och sådan ränta
som har upplupit efter det att
talan väckts.

Ett mål får alltid avgöras utan
huvudförhandling, om det är
uppenbart att sådan förhandling är
obehövlig.

För prövning som inte avser
själva saken behöver huvudför-
handling inte hållas.

14 §

Innan ett mål avgörs utan huvud-
förhandling, skall parterna lämnas
tillfälle att slutföra sin talan, om
det inte är uppenbart att de redan
gjort detta.

Trots tidigare beslut får hovrät-
ten besluta, att huvudförhandling
skall äga rum.

75 §

Så snart förberedelsen avslutats,
skall hovrätten, om inte målet av-
görs utan huvudförhandling, be-
stämma tid för sådan förhandling,
om möjligt efter samråd med par-
terna. För behandling av rätte-
gångsfrågor eller sådana delar av
saken som får avgöras särskilt får
huvudförhandling sättas ut, trots
att målet i övrigt inte är färdigt
för huvudförhandling.

76 §

Till huvudförhandlingen skall
parterna kallas.

Klaganden skall föreläggas att
inställa sig vid påföljd att överkla-
gandet annars förfaller. Skall han
infinna sig personligen, skall hov-

Prop. 1993/94:190

Bilaga 1

175

förelägge hovrätten tillika vite.
Videsvaranden skall, om han är
skyldig att infinna sig personligen
eller hans närvaro eljest finnes
vara av betydelse för målets hand-
läggning eller utredning, föreläg-
gas vite; förelägges ej vite, skall
svaranden erinras om att målet må
avgöras utan hinder av hans ute-
varo.

rätten också förelägga honom vite. Prop. 1993/94:190
Om motparten är skyldig att in- Bilaga 1
finna sig personligen eller hans
närvaro annars är av betydelse för
målets handläggning eller utred-
ning, skall han föreläggas vite.
Föreläggs han inte vite, skall han
upplysas om att målet kan komma
att avgöras även om han inte in-
ställer sig.

Hovrätten skall också bestämma
vilka vittnen och sakkunniga som
skall kallas till huvudförhandling-
en. Pärtema skall underrättas om
beslutet. / fråga om kallelse till
vittnen och sakkunniga gäller 36
och 40 kap.

75 §³⁴

I övrigt skall vad som sägs i
1 kap. 9 § samt 43 kap. 1 - 6 §§,
8 § andra - fjärde styckena och 10
- 14 §§ tillämpas i fråga om hu-
vudförhandling i hovrätten.

Reglema i 74 § i detta kapitel
skall dock tillämpas i fråga om
kallelser till uppskjuten huvud-
förhandling och föreläggande för
parterna.

76 §

Vid huvudförhandlingen skall
underrättens dom, i den mån det
erfordras, uppläsas samt vadekär-
anden uppgiva, i vilken del domen
överklagas och vilket yrkande han
framställer. Videsvaranden skall
angiva, huruvida han medgiver
eller bestrider yrkandet.

17 §

I övrigt skall vad som sägs i
1 kap. 9 § samt 43 kap. 1 - 6 §§,
8 § andra - fjärde styckena och 10
- 14 §§ tillämpas i fråga om hu-
vudförhandling i hovrätten.

Reglema i 16 § i detta kapitel
skall dock tillämpas i fråga om
kallelser till uppskjuten huvud-
förhandling och föreläggande för
parterna.

18 §

Vid huvudförhandlingen skall
tingsrättens dom redovisas i be-
hövlig omfattning. Klaganden skall
uppge i vilken del domen över-
klagas och vilket yrkande han
framställer. Motparten skall ange
om han medger eller bestrider
yrkandet.

Därefter skall, om inte hovrätten
anser något annat lämpligare,
först klaganden och sedan mot-
parten utveckla sin talan. Virje
part skall yttra sig över vad den
andra parten anfört. Om förhand-
lingen äger rum trots att klagan-

³⁴Senaste lydelse 1987:747.

176

tillstädes, skall genom hovrättens
försorg, i den mån det erf'ordras,
ur handlingarna framläggas vad
han anfört.

Vad tillstädeskommen part anfört
under skriftväxlingen eller eljest
vid målets beredande må ej upp-
läsas i annat fall, än då hans
utsaga vid förhandlingen avviker
från den tidigare utsagan eller han
underlåter att yttra sig eller eljest
särskilda skäl äro därtill.

17§

Sedan parterna utvecklat sin ta-
lan, skall bevisningen förebringas.
Äger huvudförhandling rum,
ehuru vadesvaranden icke är
tillstädes, skall den av honom vid
underrätten förebragta bevisnin-
gen, i den mån det erfordras,
framläggas genom hovrättens
försorg.

Om ej särskilda skäl föranleda
annat, bör bevis, som skall före-
bringas genom protokoll och andra
handlingar från underrätten, fram-
läggas, innan bevis rörande sam-
ma omständighet omedelbart upp-
tages av hovrätten. Äro rörande
samma omständighet flera bevis,
böra de förebringas i ett sam-
manhang.

75 §

Efter bevisningens förebringande
äge partema anföra vad de till
slutförande av sin talan akta
nödigt.

19 §

Uteblir vadekäranden från rätte-
gångstillfölle för huvudförhand-
ling, vare hans vadetalan förfal-
len.

Uteblir vadesvaranden och har
vite förelagts honom, äge hovrät-

dens motpart inte är närvarande,
skall hovrätten se till att det i den
utsträckning det behövs ur hand-
lingarna läggs fram vad han an-
fört.

Vad en vid huvudförhandlingen
närvarande part har anfört under
förberedelsen får läsas upp endast
om hans utsaga vid förhandlingen
avviker från den tidigare utsagan
eller om han inte yttrar sig eller
om det finns särskilda skäl.

79 §

Sedan parterna utvecklat sin
talan, skall bevisningen förebring-
as. Om huvudförhandlingen äger
rum trots att klagandens motpart
inte är närvarande, skall hovrätten
se till att den bevisning, som han
förebringat i tingsrätten, läggs
fram ur handlingarna i den ut-
sträckning bevisningen har bety-
delse för målet i hovrätten.

Om inte särskilda skäl föranleder
annat, bör ett bevis, som inte
omedelbart skall tas upp av hov-
rätten, förebringas innan bevis
rörande samma omständighet
omedelbart tas upp av hovrätten.
Finns det flera bevis i fråga om
samma omständighet, bör dessa
förebringas i ett sammanhang.

20 §

Sedan bevisningen förebringats
får partema muntligt slutföra sin
talan.

21 §

Uteblir klaganden från huvudför-
handling, förfaller överklagandet.

Uteblir klagandens motpart och
har vite förelagts honom, får

12 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 190

Prop. 1993/94:190

Bilaga 1

177

ten, då saken är sådan, att förlik-
ning därom ej är tillåten, i stället
for att förelägga nytt vite förord-
na, att han skall hämtas till rätten
antingen omedelbart eller till se-
nare dag.

Kommer part tillstädes genom
ombud, då föreläggande med-
delats honom vid vite att infinna
sig personligen, och är saken så-
dan, att förlikning därom ej är
tillåten, äge hovrätten i stället för
att förelägga nytt vite förordna,
att han skall hämtas till rätten an-
tingen omedelbart eller till senare
dag.

20 §³⁵

Har vadekärandens talan förfallit
enligt 19 § och förelåg för hans
utevaro laga förfall som han inte
kunnat anmäla i tid, skall hovrät-
ten pä ansökan av honom åter-
uppta målet.

Ansökan om återupptagande
skall göras skriftligen inom två
veckor från den dag då beslutet
meddelades. Om käranden uteblir
på nytt, är hans rätt till återupp-
tagande av målet förfallen.

21 §³⁶

Hovrätten får avgöra mål utan
huvudförhandling,

1. om vadetalan medgivits,

2. om det är uppenbart att va-
detalan är ogrundad,

3. om båda parter har begärt att
målet skall avgöras utan huvud-

hovrätten, när saken är sådan att
förlikning därom inte är tillåten, i
stället for att förelägga nytt vite
besluta att han skall hämtas till
rätten antingen omedelbart eller
till senare dag.

Inställer sig part endast genom
ombud, när han förelagts vid vite
att infinna sig personligen, och är
saken sådan att förlikning därom
inte är tillåten, får hovrätten före-
lägga nytt vite eller besluta att han
skall hämtas till rätten antingen
omedelbart eller till senare dag.

Har vite förelagts en part eller
skall parten hämtas till rätten och
kan han inte hämtas, får dock må-
let avgöras trots att parten inställt
sig endast genom ombud eller
uteblivit.

22 §

Har överklagandet förfallit enligt
21 § skall hovrätten på ansökan
av klaganden återuppta målet, om
denne kan visa att han för sin
utevaro haft laga förfall som han
inte kunnat anmäla i tid. Ansökan
om återupptagande skall göras
skriftligen inom tre veckor från
den dag när beslutet meddelades.
Om klaganden uteblir på nytt, har
han inte rätt till återupptagande av
målet.

Prop. 1993/94:190

Bilaga 1

”Senaste lydelse 1984:131.

³⁶Senaste lydelse 1984:131.

178

förhandling eller förklarat sig inte
ha något att erinra häremot, eller
4. om värdet av det varom talan
fullföljts uppenbart inte uppgår till
det basbelopp enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring
som gällde vid tidpunkten för
tingsrättens dom och inte båda
parter har begärt huvudförhand-
ling.

Vid beräkningen av värdet enligt
första stycket 4 bortses frän rätte-
gångskostnader och sådan ränta
som har upplupit efter det att ta-
lan väckts.

Ett mål får alltid avgöras utan
huvudförhandling, om det är up-
penbart att sådan förhandling är
obehövlig.

För prövning som inte avser själ-
va saken behöver huvudför-
handling inte hållas.

22 §³⁷

Har hovrätten beslutat, att mål
skall avgöras utan huvudför-
handling, och finnes ej uppenbart,
att parterna redan slutfört sin
talan, skall tillfälle därtill lämnas
dem.

Utan hinder av tidigare beslut
äge hovrätten förordna, att hu-
vudförhandling skall äga rum.

23
Har vid huvudförhandlingen i
underrätten rörande viss omstän-
dighet vittne eller sakkunnig eller
part under sanningsförsäkran hörts
inför rätten eller syn å stället
hållits och beror avgörandet även i
hovrätten av tilltron till den
bevisningen, må ändring i under-

Har vid huvudförhandling i
tingsrätten rörande viss omstän-
dighet vittne eller sakkunnig eller
part under sanningsförsäkran hörts
infor rätten eller syn på stället
hållits och beror avgörandet även i
hovrätten av tilltron till den
bevisningen, får tingsrättens dom

”Senaste lydelse 1954:432.

Prop. 1993/94:190

Bilaga 1

179

rättens dom i denna del ej ske,
med mindre beviset upptagits ånyo
vid huvudförhandlingen i hov-
rätten eller ock synnerliga skäl
föreligga, att dess värde är annat,
än underrätten antagit.

Har, då tredskodom givits, den
som yrkat sådan dom vädjat mot
domen och upptages av motparten
gjord ansökan om återvinning,
skall målet av hovrätten visas åter
till underrätten att handläggas i
samband med återvinningsmålet.

inte ändras i den delen utan att
beviset tagits upp pä nytt vid
huvudförhandling i hovrätten. Det
som har sagts nu gäller dock inte
om det finns synnerliga skäl att
bevisets värde är ett annat än
tingsrätten antagit.

Om den överklagande domen är
en tredskodom och tingsrätten tar
upp en av klagandens motpart
gjord ansökan om återvinning,
skall målet av hovrätten visas åter
till tingsrätten att handläggas i
samband med återvinningsmålet.

Prop. 1993/94:190

Bilaga 1

25 §”

Innan hovrättens dom eller slut-

liga beslut meddelats, får vadeta-
lan återkallas.

\bdekäranden får inte ändra sin
talan att avse annan del av tings-
rättens dom än den som uppgivits
i vadeinlagan.

I mål där förlikning om saken ä

liga beslut meddelats, får överkla-
gandet återkallas.

Klaganden får inte ändra sin ta-
lan att avse annan del av tings-
rättens dom än den som uppgivits
i överklagandet.

tillåten får en part i hovrätten till

stöd för sin talan åberopa omständigheter eller bevis, som inte tidigare

har förebringats, endast om

1. han gör sannolikt att han inte kunnat åberopa omständigheten eller
beviset vid tingsrätten eller

2. han annars haft giltig ursäkt att inte göra det.

Framställs först i hovrätten ett yrkande om kvittning, får det avvisas,
om det inte utan olägenhet kan prövas i målet.

Föres talan om jäv mot domare i
underrätten och finnes jävet grun-
dat, skall hovrätten undanröja un-
derrättens dom i vad den överkla-
gats.

Undanröjer hovrätten under-
rättens dom och grundas beslutet
ej därå, att underrätten varit obe-
hörig eller eljest icke bort upptaga

Förs talan om jäv mot en do-
mare i tingsrätten och finnes jävet
grundat, skall hovrätten undanröja
tingsrättens dom i den del den
överklagats.

Undanröjer hovrätten tingsrät-
tens dom på någon annan grund
än att tingsrätten varit obehörig
eller av något annat skäl inte bort

”Senaste lydelse 1989:656.

180

målet till prövning, skall hovrätten
tillika visa målet åter till under-
rätten för erforderlig behandling.

Om befogenhet för hovrätten att,
då underrätten varit obehörig,
hänvisa målet till annan underrätt
stadgas i 10 kap. 20 §.

51
Om vad i brottmål

ta upp målet till prövning, skall
hovrätten även visa målet åter till
tingsrätten för fortsatt behandling.

Om hovrättens befogenhet att
när tingsrätten varit obehörig
hänvisa målet till annan tingsrätt
finns bestämmelser i 10 kap. 20 §.

kap.

Om prövningen av överklagade
domar i brottmål

Prop. 1993/94:190

Bilaga 1

Vill part vädja mot underrätts
dom i brottmål, skall han inom tre
veckor från den dag, då domen
gavs, till underrätten inkomma
med vadeinlaga.

Har ena parten enligt 1 § vädjat
mot underrätts dom, äge även
motparten, ehuru han ej iakttagit
vad i nämnda paragraf sägs, föra
talan mot domen; dock äligge ho-
nom att inom en vecka från den
dag, då vadetiden utgick, till un-
derrätten inkomma med vadein-
laga.

Återkallas eller förfaller eljest
den första vadetalan, är ock den
senare vadetalan förfallen.

En part, som vill överklaga
tingsrättens dom i ett brottmål,
skall göra detta skriftligt, över-
klagandet skall ges in till tings-
rätten. Det skall ha kommit in till
rätten inom tre veckor från den
dag när domen meddelades.

Har ena parten överklagat tings-
rättens dom, har motparten rätt
att göra detta inom en vecka från
den dag då den i 1 § angivna tiden
gick ut.

Om det första överklagandet
återkallas eller av annat skäl för-
faller, är också det senare överkla-
gandet förfallet.

§”

Tingsrätten prövar om överkla-
gandet har gjorts i rätt tid. Ett
överklagande som gjorts för sent
skall avvisas av tingsrätten.

överklagandet skall dock inte
avvisas om det inom tiden för
överklagande har kommit in till
hovrätten. I ett sådant fall skall
hovrätten sända överklagandet vi-

”Senaste lydelse 1990:443.

181

dare till tingsrätten och samtidigt Prop. 1993/94:190
lämna uppgift om vilken dag det Bilaga 1
kom in till hovrätten.

I vadeinlagan skall vadekäran-
den uppgiva:

1. den dom, mot vilken talan
föres;

2. grunderna for vadetalan med
angivande, i vilket avseende un-
derrättens domskäl enligt käran-
dens mening äro oriktiga; samt

3. i vilken del domen överklagas
och den ändring i domen, som
käranden yrkar.

Käranden skall i vadeinlagan
uppgiva de bevis han vill åberopa
och vad han vill styrkas med varje
särskilt bevis. Skriftligt bevis, som
ej tidigare förebragts, skall i hu-
vudskrift eller styrkt avskrift fogas
vid vadeinlagan. Vill käranden,
att förnyat forhör med vittne eller
sakkunnig skall äga rum eller
förnyad syn å stället skall hållas,
skall han angiva det i vadeinlagan
jämte skälen därtill. I vadeinlagan
skall käranden ock angiva, om
han vill, att målsägande eller den
tilltalade skall infinna sig person-
ligen vid huvudförhandling i hov-
rätten.

Är den tilltalade anhållen eller
häktad, skall det angivas.

Vadeinlagan skall vara egenhän-
digt undertecknad av käranden
eller hans ombud.

Avvisas ej vadetalan, skall un-
derrätten efter utgången av den i
2 § angivna tiden utan dröjsmål

g⁴⁰

I överklagandet skall klaganden
uppge:

1. den dom som överklagas,

2. grunderna for överklagandet
med uppgift om i vilket avseende
tingsrättens domskäl enligt klagan-
dens mening är oriktiga,

3. i vilken del domen överklagas
och den ändring i domen, som
klaganden yrkar.

Om prövningstillstånd behövs,
skall klaganden också ange de om-
ständigheter som han åberopar till
stöd för att sådant tillstånd skall
meddelas.

Klaganden skall vidare uppge de
bevis han åberopar och vad som
skall styrkas med vaije bevis.
Skriftliga bevis, som inte tidigare
förebringats, skall ges in tillsam-
mans med överklagandet. Vill kla-
ganden att det skall hållas ett nytt
forhör med ett vittne eller en
sakkunnig eller förnyad syn på
stället, skall han ange det och
samtidigt ange sina skäl. Han
skall också ange om han vill att
målsäganden eller den tilltalade
skall infinna sig personligen vid
huvudförhandling i hovrätten.

Är den tilltalade anhållen eller
häktad, skall det anges.

.41

Om inte överklagandet avvisas
enligt 3 §, skall tingsrätten efter
utgången av den i 2 § angivna

“Senaste lydelse 1963:149.

^4lSenaste lydelse 1947:616.

182

till hovrätten insända vadeinlagan
med därvid fogade handlingar
samt akten.

Föreligger mot vadetalans upp-
tagande annat hinder än i 3 §
sägs, må talan av hovrätten ome-
delbart avvisas.

Uppfyller vadeinlagan ej före-
skrifterna i 4 § eller är den eljest
ofullständig, skall hovrätten före-
lägga vadekäranden att avhjälpa
bristen.

För målets beredande skall vade-
inlagan med därvid fogade hand-
lingar delges vadesvaranden, som
skall föreläggas att avge skriftligt
genmäle.

tiden överlämna överklagandet till-
sammans med övriga handlingar i
målet till hovrätten.

Är den tilltalade häktad eller har
i överklagandet framställts ett yr-
kande, som kräver omedelbar
prövning, såsom begäran om den
tilltalades häktande eller om åt-
gärd, som avses i 25 - 28 kap.,
eller om upphävande av ett beslut
om sådan åtgärd, skall överklagan-
det samt övriga handlingar i målet
sändas in genast. Till dess den i 2
§ angivna tiden har gått ut, skall
dock en kopia av överklagandet
finnas tillgänglig vid tingsrätten.

Om det finns något annat hinder
mot att ta upp överklagandet till
prövning än som avses i 3 §, får
hovrätten omedelbart avvisa över-
klagandet.

_§«

Uppfyller överklagandet inte fö-
reskrifterna i 4 § eller är det på
annat sätt ofullständigt, skall hov-
rätten förelägga klaganden att av-
hjälpa bristen.

Följer klaganden inte ett föreläg-
gande enligt första stycket, skall
överklagandet avvisas, om det är
så ofullständigt att det inte utan
väsentlig olägenhet kan läggas till
grund för en rättegång i hovrätten.

§⁴³

överklagandet skall, om inte an-
nat följer av andra stycket, med
tillhörande handlingar delges mot-
parten med föreläggande att svara
skriftligt inom viss tid.

Prop. 1993/94:190

Bilaga 1

⁴²Senaste lydelse 1984:131.

⁴³Senaste lydelse 1987:1211.

183

Om det är uppenbart att vadeta-
lan är ogrundad, får hovrätten
dock genast meddela dom i målet
utan att någon åtgärd enligt första
stycket vidtas.

Om tingsrätten har avslagit ett
yrkande om åtgärd, som avses i
26 - 28 kap., eller förordnat om
att en sådan åtgärd skall hävas,
får hovrätten omedelbart bevilja
åtgärden att gälla till dess något
annat bestäms. Om tingsrätten har
beviljat åtgärd som nu sagts, får
hovrätten omedelbart förordna att
vidare åtgärd för verkställighet av
beslutet inte får äga rum. I frågor
om häktning eller reseförbud får
hovrätten göra ändring i tingsrät-
tens beslut även om motparten inte
hörts.

Om hovrätten beslutat häkta nå-
gon som inte är närvarande vid
rätten, skall 24 kap. 17 § tredje
och fjärde styckena tillämpas.

Om det är uppenbart att överklä- Prop. 1993/94:190
gandet är ogrundat, får hovrätten Bilaga 1
genast meddela dom i målet.

Har tingsrätten avslagit ett
yrkande om en åtgärd, som avses
i 26 - 28 kap., eller upphävt ett
beslut om en sådan åtgärd, får
hovrätten omedelbart bevilja åtgär-
den att gälla tills vidare. Har
tingsrätten beviljat en åtgärd, som
har sagts nu, får hovrätten ome-
delbart besluta att tingsrättens be-
slut tills vidare inte skall gälla. I
frågor om häktning eller reseför-
bud får hovrätten ändra tingsrät-
tens beslut även om motparten inte
hörts.

Om hovrätten beslutat häkta
någon som inte är närvarande vid
rätten, skall 24 kap. 17 § tredje
och fjärde styckena tillämpas.

Genmälet skall innehålla ytt-
rande rörande de av vadekäranden
anförda grunderna for vadetalan
och angivande av de omständig-
heter vadesvaranden vill anföra.

Svaranden skall i genmälet upp-
giva de bevis han vill åberopa och
vad han vill styrka med vaije
särskilt bevis. Skriftligt bevis, som
ej tidigare förebragts, skall i hu-
vudskrift eller styrkt avskrift fogas
vid genmälet. Vill svaranden, att
förnyat forhör med vittne eller
sakkunnig skall äga rum eller för-
nyad syn ä stället skall hållas,
skall han angiva det i genmälet
jämte skälen därtill. I genmälet
skall svaranden ock angiva, om
han vill, att målsägande eller den
tilltalade skall infinna sig person-

Motparten skall i sitt svar yttra
sig rörande de av klaganden an-
förda grunderna för överklagandet
och ange de omständigheter han
själv vill anföra.

Svaret skall innehålla uppgift om
de bevis parten åberopar och om
vad som skall styrkas med vaije
bevis. Skriftliga bevis, som inte
tidigare förebringats, skall ges in
till hovrätten. Vill parten att det
skall hållas nytt förhör med ett
vittne eller en sakkunnig eller
förnyad syn på stället, skall han
ange det i svaret och samtidigt an-
ge sina skäl. I svaret skall parten
också ange om han vill att måls-
ägande eller den tilltalade skall in-
finna sig personligen vid huvud-
förhandling i hovrätten.

”Senaste lydelse 1963:149.

184

ligen vid huvudförhandling i
hovrätten.

Genmälet skall vara egenhändigt
undertecknat av svaranden eller
hans ombud eller, dä den tilltala-
de är svarande, hans försvarare.

Prop. 1993/94:190

Bilaga 1

Genmälet skall med därvid foga-
de handlingar delgivas vadekäran-
den.

Finnes för mälets beredande
ytterligare skriftväxling erforder-
lig, äge hovrätten förordna dämm.
Hovrätten äge tillika meddela när-
mare bestämmelser om skriftväx-
lingen och därvid även föreskriva,
i vilket avseende part skall yttra
sig. Part må föreläggas att in-
komma med mer än en skrift, en-
dast om särskilda skäl äm därtill.

§⁴⁵

Hovrätten skall ge klaganden
tillfälle att ta del av svaret med
tillhörande handlingar.

År ytterligare skriftväxling nöd-
vändig, för hovrätten besluta om
sådan. Om det behövs får hovrät-
ten meddela närmare bestämmel-
ser om skriftväxlingen och därvid
även föreskriva i vilket avseende
en part skall yttra sig. En part får
föreläggas att komma in med mer
än en skrift endast om det finns
särskilda skäl.

Under förberedelsen fär sammanträde hällas, om det behövs för en
ändamålsenlig handläggning av målet.

Vad som sagts om sammanträde per telefon i 45 kap. 13 § och
47 kap. 10 § skall gälla även vid sammanträde enligt denna paragraf.

77 §

Finner hovrätten erforderligt, att
yttrande inhämtas av sakkunnig,
skriftligt bevis företes, föremål
tillhandahålles för syn eller besikt-
ning, bevis upptages utom huvud-
förhandlingen eller annan förbe-
redande åtgärd vidtages, skall be-
slut dämm utan dröjsmål med-
delas.

77 §

Behövs prövningstillstånd, be-
slutar hovrätten sedan skriftväx-
lingen avslutats, om sådant till-
stånd skall meddelas. När det
finns skäl för det, får frågan tas
upp utan att skriftväxling har
skett.

12 §

Om hovrätten anser det behövligt
att ett yttrande av sakkunnig in-
hämtas, ett skriftligt bevis företes,
ett föremål tillhandahålls för syn
eller besiktning, ett bevis upptas
utom huvudförhandlingen eller
någon annan förberedande åtgärd
företas, skall hovrätten besluta om
det.

⁴⁵Senaste lydelse 1989:656.

185

Vill part, att åtgärd, som nu
sagts, vidtages, skall han, så snart
ske kan, göra framställning därom
hos hovrätten.

Om en part vill att en åtgärd en- Prop. 1993/94:190
ligt första stycket skall företas, Bilaga 1
skall han så snart som möjligt an-
mäla det till hovrätten.

Behöver i mål om allmänt åtal
åtgärd enligt 23 kap. företas får
hovrätten meddela åklagaren före-
läggande om det.

Om den, som behöver vara när-
varande vid sammanträde enligt
10 § tredje stycket är anhållen
eller häktad, skall hovrätten se till
att han kan inställa sig.

12 g⁴⁶

Hovrätten får bestämma att den
som är anhållen eller häktad skall
inställas till sammanträde enligt
10 § tredje stycket.

75 §

Ett mål avgörs efter huvudför-
handling. Hovrätten får dock av-
göra målet utan sådan förhand-
ling,

1. om åklagaren har överklagat
endast till den tilltalades förmån,

2. om endast den tilltalade över-
klagat och hans ändringsyrkande
godtas av motparten,

3. om det är uppenbart att över-
klagandet är ogrundat, eller

4. om det inte finns anledning att
döma den tilltalade till ansvar
eller att ädöma honom påföljd
eller döma honom till annan på-
följd än böter eller villkorlig dom
eller sådana påföljder i förening.

Med de påföljder som anges i
första stycket 4 likställs utdömande
av vite och, om det inte samtidigt
är fråga om förverkande av vill-
korligt medgiven frihet från fäng-
elsestraff, beslut enligt 34 kap. 1 §
första stycket 1 brottsbalken.

^Senaste lydelse 1989:656.

186

Har i fall som avses i första Prop. 1993/94:190
stycket en part begärt huvudför- Bilaga 1
handling, skall sådan hållas, om
det inte är uppenbart obehövligt.

Avser överklagandet även annat
än ansvar, får målet avgöras utan
huvudförhandling endast om denna
talan enligt 50 kap. 13 § får prö-
vas utan huvudförhandling.

För prövning som inte avser
själva saken behöver huvudför-
handling inte hållas.

14 §

Innan ett mål avgörs utan huvud-
förhandling, skall parterna lämnas
tillfälle att slutföra sin talan, om
det inte är uppenbart att de redan
gjort detta.

Trots tidigare beslut får hovrät-
ten besluta, att huvudförhandling
skall äga rum.

13 §⁴⁷

Så snart målets beredande avslu-
tats, skall hovrätten bestämma tid
för huvudförhandlingen. För be-
handling av rättegångsfrågor eller
sådana delar av saken som får av-
göras särskilt får huvudförhand-
ling sättas ut, trots att målet i öv-
rigt inte är färdigt för huvudför-
handling.

År den tilltalade häktad, skall
huvudförhandling hållas inom fyra
veckor efter utgången av den tid
som anges i 2 §, om det inte till
följd av åtgärder som avses i 77 §
eller andra omständigheter är nöd-
vändigt med längre uppskov. Har
den tilltalade häktats efter ut-
gången av den tid som anges i
2 §, skall tiden räknas från den
dag han häktades.

75 §

Om den tilltalade är häktad,
skall huvudförhandling hållas
inom fyra veckor efter utgången
av den tid som anges i 2 §, om
det inte till följd av åtgärder som
avses i 72 § eller andra omstän-
digheter är nödvändigt med längre
uppskov. Har den tilltalade häktats
efter utgången av den tid som
anges i 2 §, skall tiden räknas från
den dag han häktades.

⁴⁷Senaste lydelse 1989:650.

187

14 §“

Till huvudförhandlingen skall
parterna kallas.

En enskild vadekärande skall fö-
reläggas att komma tillstädes vid
påföljd att hans vadetalan annars
förfaller. Skall han infinna sig
personligen, skall han också erin-
ras om bestämmelsen i 19 § första
stycket andra meningen. En en-
skild vadesvarande skall, om han
är skyldig att infinna sig person-
ligen eller hans närvaro annars är
av betydelse för målets hand-
läggning eller utredning, föreläg-
gas vite. Finns det i fråga om den
tilltalade anledning anta att han
inte skulle iaktta ett sådant före-
läggande, får hovrätten förordna
att han skall hämtas till rätten.

16 § Prop. 1993/94:190

Till huvudförhandlingen skall Bilaga 1
parterna kallas.

En enskild klagande skall
föreläggas att inställa sig vid på-
följd att överklagandet annars för-
faller. Skall han infinna sig per-
sonligen, skall hovrätten också
upplysa honom om bestämmelsen i
21 § första stycket andra me-
ningen. Om en enskild motpart är
skyldig att infinna sig personligen
eller hans närvaro annars är av
betydelse för målets handläggning
eller utredning, skall han före-
läggas vite. Finns det i fråga om
den tilltalade anledning anta att
han inte skulle följa ett sådant
föreläggande, får hovrätten besluta
att han skall hämtas till rätten. Om

hovrätten inte förelägger motpar-
ten vite eller beslutar att han skall
hämtas skall hovrätten upplysa ho-
nom om att målet kan komma att
avgöras utan hinder av att han
uteblir. Hovrätten skall se till att
en tilltalad, som är anhållen eller

häktad. häktad, kan inställa sig.

Skall i mål om allmänt åtal målsägande höras i anledning av
åklagarens talan, skall han vid vite kallas att vid huvudförhandlingen
infinna sig personligen.

Hovrätten bestämme tillika, om Hovrätten skall också bestämma

vittne eller sakkunnig skall kallas
till huvudförhandlingen. Parterna
skola underrättas om beslutet. Om

kallande av vittne eller sakkunnig
gälle vad i 36 och 40 kap. är
stadgat.

vilka vittnen och sakkunniga som
skall kallas till huvudförhandling-
en. Parterna skall underrättas om

beslutet. 7 fråga om kallelse till
vittnen och sakkunniga gäller 36
och 40 kap.

75 §⁴⁹

I övrigt skall vad som sägs i
1 kap. 9 § samt 46 kap. 1 - 5 §§,
6 § andra stycket, 7 - 9, 11, 13,
16 och 17 §§ tillämpas i fråga om

77 §

I övrigt skall vad som sägs i

1 kap. 9 § samt 46 kap. 1 - 5 §§,
6 § andra stycket, 7-9, 11, 13,
16 och 17 §§ tillämpas i fråga om

^Senaste lydelse 1984:131.

⁴⁹Senaste lydelse 1987:747.

188

huvudförhandling i hovrätten.
Reglema i 14 § i detta kapitel
skall dock tillämpas i fråga om
kallelser till uppskjuten huvudför-
handling och föreläggande för
parterna.

När ett mål sätts ut till fortsatt
eller ny huvudförhandling, får
hovrätten förordna om lämpliga
åtgärder för att målet vid den
förhandlingen skall kunna slut-
föras.

I fråga om sådana åtgärder gäller

16 §

Åklagaren eller målsäganden, då
talan föres allenast av denne, skall
därefter utveckla åtalet, i den mån
det erfordras för prövning av va-
detalan. Har talan fullföljts av den
tilltalade, må dock, om hovrätten
finner det lämpligare, först den
tilltalade och därefter åklagaren
eller målsäganden utveckla sin
talan. Part skall erhålla tillfälle att
bemöta vad motparten anfört.
Äger huvudförhandling rum,
ehuru vadesvaranden icke är
tillstädes, skall genom hovrättens
försorg, i den mån det erfordras,
ur handlingarna framlägga vad
han anfört.

77 §

Sedan parternas talan framlagts,
skall bevisningen förebringas. Den
vid underrätten förebragta bevis-
ningen skall genom hovrättens för-
sorg, i den mån det är av

huvudförhandling i hovrätten.
Reglema i 76 § i detta kapitel
skall dock tillämpas i fråga om
kallelser till uppskjuten huvudför-
handling och föreläggande för
parterna.

När ett mål sätts ut till fortsatt
eller ny huvudförhandling, får
hovrätten besluta om lämpliga
åtgärder för att målet vid den
förhandlingen skall kunna slutfö-
ras.

10 - 12 §§ i detta kapitel.

7S§

Därefter skall åklagaren eller,
om talan förs endast av måls-
äganden, denne utveckla åtalet i
den utsträckning det behövs för
prövningen av överklagandet. Har
den tilltalade överklagat får dock,
om hovrätten finner det lämp-
ligare, först den tilltalade och där-
efter åklagaren eller målsäganden
utveckla sin talan, \brje part skall
få tillfälle att bemöta vad den
andra parten anfört. Om förhand-
lingen äger rum trots att kla-
gandens motpart inte är närva-
rande, skall hovrätten se till att
det i den utsträckning det behövs
ur handlingarna läggs fram vad
han anfört.

79 §

Sedan parterna utvecklat sin
talan, skall bevisningen förebring-
as. Hovrätten skall se till att den
bevisning, som förebringats i
tingsrätten, läggs fram ur hand-

Prop. 1993/94:190

Bilaga 1

189

betydelse för målet i hovrätten,
framläggas sådan den föreligger i
protokoll och andra handlingar;
finner hovrätten det lämpligare
och samtycka parterna därtill, må
dock bevisningen förebringas av
parterna.

Om ej särskilda skäl föranleda
annat, bör bevis, som skall före-
bringas genom protokoll och
andra handlingar från under-
rätten, framläggas, innan bevis
rörande samma omständighet ome-
delbart upptages av hovrätten. Äro
rörande samma omständighet flera
bevis, böra de förebringas i ett
sammanhang.

18 §

Efter bevisningens förebringande
äge parterna anföra vad de till
slutförande av sin talan akta
nödigt.

19 §⁵⁰

Om en enskild vadekärande ute-
blir från huvudförhandling, för-
faller hans vadetalan. Detsamma
gäller, om en enskild vadekäran-
de, som ålagts att infinna sig per-
sonligen, inställer sig endast ge-
nom ombud och hovrätten inte an-
ser sig ändå kunna avgöra målet.

Om en enskild vadesvarande ute-
blir och vite har förelagts honom,
får hovrätten i stället för att före-
lägga nytt vite besluta att han skall
hämtas till rätten antingen ome-
delbart eller till en senare dag.
Detsamma gäller om en enskild
vadesvarande, som vid vite före-
lagts att infinna sig personligen,
inställer sig endast genom ombud.

Underlåter i mål om allmänt åtal
en målsägande, som skall höras i
anledning av åklagarens talan, att

lin gama i den utsträckning bevis- Prop. 1993/94:190
ningen har betydelse för målet i Bilaga 1
hovrätten.

Om inte särskilda skäl föranleder
annat, bör ett bevis, som inte
omedelbart skall tas upp av hov-
rätten, förebringas innan bevis
rörande samma omständighet ome-
delbart tas upp av hovrätten.
Finns det flera bevis i fråga om
samma omständighet, bör dessa
förebringas i ett sammanhang.

20 §

Sedan bevisningen förebringats
får parterna muntligt slutföra sin
talan.

21 §

Uteblir en enskild klagande från
huvudförhandling, förfaller över-
klagandet. Detsamma gäller, om
en enskild klagande, som förelagts
att infinna sig personligen, in-
ställer sig endast genom ombud
och hovrätten inte anser sig ändå
kunna avgöra målet.

Uteblir klagandens motpart och
har vite förelagts honom, får hov-
rätten i stället för att förelägga
nytt vite besluta att han skall
hämtas till rätten antingen ome-
delbart eller till senare dag. Det-
samma gäller om en enskild mot-
part, som vid vite förelagts att in-
finna sig personligen, inställer sig
endast genom ombud.

Underlåter i mål om allmänt åtal
en målsägande, som skall höras i
anledning av åklagarens talan, att

^wSenaste lydelse 1984:131.

190

infinna sig personligen, gäller
andra stycket.

Om vite har förelagts vade-
svaranden eller om denne skall
hämtas till rätten och hämtning
inte kan ske, får hovrätten avgöra
målet trots att vadesvaranden
inställt sig endast genom ombud
eller uteblivit. Ett mål får också
avgöras om en enskild vadekäran-
de, som förelagts att infinna sig
personligen, inställt sig endast ge-
nom ombud.

20 §⁵¹

Ansökan om återupptagande
skall göras skriftligen inom två
veckor från den dag då beslutet
meddelades. Om käranden sedan
målet återupptagits uteblir från
huvudförhandling eller underlåter
att följa ett föreläggande att infin-
na sig personligen, är hans rätt till
återupptagande av målet förfallen.

21 §⁵²

Hovrätten får avgöra mål utan
huvudförhandling,

1. om talan av åklagaren förs
endast till den tilltalades förmån,

2. om talan, som förs av den
tilltalade, biträtts av motparten,

3. om det är uppenbart att vade-
talan är ogrundad, eller

4. om det inte finns anledning att
döma den tilltalade till ansvar
eller att ådöma honom påföljd

infinna sig personligen, gäller
andra stycket.

Om vite har förelagts klagandens
motpart eller om denne skall häm-
tas till rätten och hämtning inte
kan ske, får hovrätten avgöra
målet trots att han inställt sig en-
dast genom ombud eller uteblivit.
Ett mål får också avgöras om en
enskild klagande, som förelagts att
infinna sig personligen, inställt sig
endast genom ombud.

Prop. 1993/94:190

Bilaga 1

22 §

Har överklagandet förfallit enligt
21 § skall hovrätten på ansökan
av klaganden återuppta målet, om
denne kan visa att han för sin
utevaro eller underlåtenhet att
infinna sig personligen haft laga
förfall som han inte kunnat anmäla
i tid.

Ansökan om återupptagande
skall göras skriftligen inom tre
veckor från den dag när beslutet
meddelades. Om klaganden uteblir
på nytt eller underlåter att följa ett
föreläggande att infinna sig per-
sonligen, har han inte rätt till
återupptagande av målet.

⁵'Senaste lydelse 1984:131.

⁵²Senaste lydelse 1984:131.

191

eller döma honom till annan
påföljd än böter eller villkorlig
dom eller sådana påföljder i
förening.

brottsbalken.

Har i fåll som avses i första
stycket en part begärt huvudför-
handling, skall sådan hållas, om
det inte är uppenbart obehövligt.

Förs talan även om annat än
ansvar, får målet avgöras utan
huvudförhandling endast om denna
talan enligt 50 kap. 21 § får
prövas utan huvudförhandling.

För prövning som inte avser
själva saken behöver huvudför-
handling inte hållas.

22 §”

Har hovrätten beslutat, att mål
skall avgöras utan huvudförhand-
ling, och finnes ej uppenbart, att
parterna redan slutfört sin talan,
skall tillfälle därtill lämnas dem.

Utan hinder av tidigare beslut
äge hovrätten förordna, att hu-
vudförhandling skall äga rum.

Prop. 1993/94:190

Bilaga 1

23 §

”Senaste lydelse 1954:432.

192

rättens dom i denna del ej ske
annat än till den tilltalades för-
mån, med mindre beviset upptagits
ånyo vid huvudförhandlingen i
hovrätten eller ock synnerliga skäl
föreligga, att dess värde är annat,
än underrätten antagit.

23 a

Har tingsrätten funnit att den
tilltalade skall dömas för den
åtalade gärningen och överklagas
domen bara beträffande annat än
denna fråga, skall hovrätten pröva
frågan endast om

1. det i denna del föreligger
något förhållande som skulle
kunna utgöra grund för resning
enligt 58 kap. 2 § eller kunna
medföra undanröjande av domen
på grund av domvilla eller

2. målets utgång vid tingsrätten i
samma del uppenbarligen beror på
förbiseende eller misstag.

Beträffande fråga som avses i
första stycket 1 eller 2 behöver
hänsyn tas endast till omständig-
heter som har åberopats av part.

Innan hovrättens dom eller slut-
liga beslut meddelats, må vadeta-
lan återkallas. Åklagare, som i
hovrätten fört talan mot den till-
talade, äge till hans förmån ändra
sin talan.

Vadekäranden äge ej ändra sin
vadetalan att gälla annan gärning
än den som avses i vadeinlagan.

Hovrätten får inte med anledning
av den tilltalades talan eller sådan

⁵⁴Införd genom 1989:656.
”Senaste lydelse 1988:1370.

inte ändras i den delen utan att
beviset tagits upp på nytt vid
huvudförhandling i hovrätten. Det
som har sagts nu gäller dock inte
om det finns synnerliga skäl att
bevisets värde är ett annat än
tingsrätten antagit.

Har tingsrätten funnit att den
tilltalade skall dömas för den
åtalade gärningen och överklagas
domen bara beträffande annat än
frågan om han begått gärningen
eller frågan hur denna skall bedö-
mas, får hovrätten pröva dessa
frågor endast om

1. det i denna del föreligger
något förhållande som skulle
kunna utgöra grund för resning
enligt 58 kap. 2 § eller kunna
medföra undanröjande av domen
på grund av domvilla eller

2. målets utgång vid tingsrätten i
samma del uppenbarligen beror på
förbiseende eller misstag.

Beträffande fråga som avses i
andra stycket 1 eller 2 behöver
hänsyn tas endast till omständig-
heter som har åberopats av part.

Innan hovrättens dom eller slut-
liga beslut meddelats, får överkla-
gandet återkallas. Åklagare, som i
hovrätten fört talan mot den till-
talade, för till hans förmån ändra
sin talan.

Klaganden får inte ändra sin
talan att gälla annan gärning än
den som avses i överklagandet.

§^5S

Hovrätten får inte med anledning
av den tilltalades överklagande

13 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 190

Prop. 1993/94:190

Bilaga 1

193

talan, som åklagaren för till hans
förmån, döma till en brottspåföljd
som är att anse som svårare eller
mer ingripande for den tilltalade
än den som tingsrätten dömt till.
Hovrätten får dock besluta om
överlämnande till särskild vård
eller, om tingsrätten beslutat om
sådan vård, döma till annan på-
följd.

Föres talan om jäv mot domare i
underrätten och finnes jävet grun-
dat, skall hovrätten undanröja
underrättens dom i vad den över-
klagats.

Om befogenhet för hovrätten att,
då underrätten varit obehörig,
hänvisa målet till annan underrätt
stadgas i 19 kap. 11 §.

Sedan hovrättens dom eller slut-
liga beslut vunnit laga kraft, skall
den från underrätten mottagna
akten jämte avskrift av domen
eller beslutet översändas till un-
derrätten.

eller av åklagarens överklagande
till hans förmån, döma till en
brottspåföljd som är att anse som
svårare eller mer ingripande för
den tilltalade än den som tingsrät-
ten dömt till. Hovrätten får dock
besluta om överlämnande till sär-
skild vård eller, om tingsrätten be-
slutat om sådan vård, döma till
annan påföljd.

Hovrätten får inte heller med an-
ledning av överklagande som
anges i första stycket besluta om
utvisning, om tingsrätten inte
meddelat sådant beslut, eller
bestämma längre tid än tingsrätten
gjort för forbud för den tilltalade
att återvända till Sverige.

Förs talan om jäv mot en do-
mare i tingsrätten och finnes jävet
grundat, skall hovrätten undanröja
tingsrättens dom i den del den
överklagats.

Undanröjer hovrätten tingsrät-
tens dom på någon annan grund
än att tingsrätten varit obehörig
eller av något annat skäl inte bort
ta upp målet till prövning, skall
hovrätten även visa målet åter till
tingsrätten för fortsatt behandling.

Om hovrättens befogenhet att
när tingsrätten varit obehörig
hänvisa målet till annan tingsrätt
finns bestämmelser i 19 kap. 11 §.

Har tingsrättens dom överklagats
endast i fråga om annat än an-
svar, skall målet i hovrätten
behandlas som tvistemål.

Prop. 1993/94:190

Bilaga 1

194

Om besvär

52 Kap.

Om prövningen av överklagade
beslut

Prop. 1993/94:190

Bilaga 1

1 §

Vill någon överklaga en tings-
rätts beslut, skall han ge in en be-
svärsinlaga till tingsrätten.

Inlagan skall ha kommit in till
rätten inom tre veckor från den
dag då beslutet meddelades. Om
ett beslut under rättegången inte
har meddelats vid sammanträde
för förhandling och det inte heller
vid något sådant sammanträde har
tillkännagivits när beslutet kom-
mer att meddelas, skall dock be-
svärstiden räknas från den dag då
klaganden fick del av beslutet.
Klagan över beslut om någons
häktande eller kvarhållande i häkte
eller om åläggande av reseförbud
eller i fråga, som avses i 49 kap.
6 §, är inte inskränkt till viss tid.

Den som vill överklaga en tings-
rätts beslut skall göra detta skrift-
ligt. överklagandet skall ges in till
tingsrätten.

överklagandet skall ha kommit
in till rätten inom tre veckor från
den dag när beslutet meddelades.
Om ett beslut under rättegången
inte har meddelats vid samman-
träde och det inte heller vid något
sammanträde har tillkännagivits
när beslutet kommer att meddelas,
skall dock tiden för överklagande
räknas från den dag när klaganden
fick del av beslutet. Ett överkla-
gande av ett beslut om någons
häktande eller kvarhållande i häkte
eller om åläggande av reseförbud
eller i fråga, som avses i 49 kap.
6-7 §, är inte inskränkt till viss
tid.

I 49 kap. finns bestämmelser om att den, som vill överklaga ett
beslut, i vissa fall först skall anmäla missnöje.

Finnes besvärstalan ej vara full-
följd inom rätt tid, skall den av
underrätten avvisas. Har besvärs-
inlaga inkommit till hovrätten före
besvärstidens utgång, skall den
omständigheten att inlagan inkom-
mit till underrätten först därefter
ej föranleda att den avvisas.

Tingsrätten prövar om överkla-
gandet har gjorts i rätt tid. Ett
överklagande som gjorts för sent
skall avvisas av tingsrätten.

Överklagandet skall dock inte
avvisas om det inom tiden för
överklagande har kommit in till
hovrätten. I ett sådant fall skall
hovrätten sända överklagandet vi-
dare till tingsrätten och samtidigt
lämna uppgift om vilken dag det
kom in till hovrätten.

⁵⁶Senaste lydelse 1990:443.

⁵⁷Senaste lydelse 1990:443.

195

I besvärsinlagan skall klaganden
uppgiva:

1. det beslut, mot vilket talan
föres;

2. grunderna för besvärstalan;
samt

3. den ändring i beslutet, som
klaganden yrkar.

Klaganden skall i besvärsinlagan
uppgiva de bevis han vill åberopa
och vad han vill styrka med vaije
särskilt bevis. Skriftligt bevis, som
ej tidigare förebragts, skall i hu-
vudskrift eller styrkt avskrift fogas
vid besvärsinlagan.

Besvärsinlagan skall vara egen-
händigt undertecknad av klagan-
den eller hans ombud.

Avvisas ej besvärstalan, skall
underrätten utan dröjsmål till
hovrätten insända besvärsinlagan
med därvid fogade handlingar
samt huvudskrift eller styrkt av-
skrift av akten, såvitt angår den
fullföljda frågan.

Föreligger mot besvärstalans
upptagande annat hinder än i 2 §
sägs, må talan av hovrätten
omedelbart avvisas.

Uppfyller besvärsinlagan ej före-
skrifterna i 3 § eller är den eljest
ofullständig, skall hovrätten före-
lägga klaganden att avhjälpa
bristen.

Följer klaganden inte ett föreläg-
gande enligt första stycket, skall

”Senaste lydelse 1963:149.
”Senaste lydelse 1984:131.

§⁵⁸

I överklagandet skall klaganden
uppge:

1. det beslut som överklagas,

2. grunderna för överklagandet

3. den ändring i beslutet, som
klaganden yrkar.

Om prövningstillstånd behövs,
skall klaganden också ange de
omständigheter som han åberopar
till stöd för att sådant tillstånd
skall meddelas.

Klaganden skall vidare uppge de
bevis han åberopar och vad som
skall styrkas med vaije bevis.
Skriftliga bevis, som inte tidigare
förebringats, skall ges in tillsam-
mans med överklagandet.

Om inte överklagandet avvisas
enligt 2 §, skall tingsrätten till
hovrätten överlämna överklagan-
det med tillhörande handlingar
samt de handlingar i akten som
har betydelse för prövningen av
överklagandet.

Om det finns något annat hinder
mot att ta upp överklagandet till
prövning än som avses i 2 §, får
hovrätten omedelbart avvisa över-
klagandet.

Uppfyller överklagandet inte fö-
reskrifterna i 3 § eller är det på
annat sätt ofullständigt, skall
hovrätten förelägga klaganden att
avhjälpa bristen.

Följer klaganden inte ett föreläg-
gande enligt första stycket, skall

Prop. 1993/94:190

Bilaga 1

196

besvärstalan avvisas, om besvärs-
inlagan är sä ofullständig att den
inte utan väsentlig olägenhet kan
läggas till grund for en rättegång i
hovrätten.

Finnes motparten böra höras
över besvären, skall besvärsinla-
gan med därvid fogade handlingar
delgivas motparten och föreläg-
gande meddelas honom att in-
komma med skriftlig förklaring.

Ej må, med mindre tillfälle läm-
nats motparten att förklara sig,
ändring göras i underrättens be-
slut, såvitt angår hans rätt.

Har underrätten i tvistemål av-
slagit yrkande om kvarstad eller
annan åtgärd enligt 15 kap. eller
förordnat om hävande av sådan
åtgärd eller i brottmål avslagit yr-
kande om åtgärd, som avses i 26 -
28 kap., eller forordnat om
hävande av sådan åtgärd, äge
hovrätten omedelbart bevilja åt-
gärden att gälla, till dess annor-
lunda förordnas. Har underrätten
beviljat åtgärd, som nu sagts, eller
förordnat, att beslut må verkställas
utan hinder av att det icke äger
laga kraft, äge hovrätten omedel-
bart förordna, att vidare åtgärd
för verkställighet ej må äga rum.
År fråga om häktning eller rese-
förbud, må hovrätten ock utan
motpartens hörande göra ändring i
underrättens beslut.-

Förklaringen skall innehålla ytt-
rande rörande de av klaganden
anförda grunderna för besvärsta-
lan och angivande av de omstän-
digheter förklaranden vill anföra.

“Senaste lydelse 1981:828.
“'Senaste lydelse 1963:149.

överklagandet avvisas, om det är
så ofullständigt att det inte utan
väsentlig olägenhet kan läggas till
grund för en rättegång i hovrätten.

§“

Om hovrätten finner att klagan-
dens motpart bör höras angående
överklagandet, skall detta med
tillhörande handlingar delges ho-
nom med föreläggande att svara
skriftligt inom viss tid.

Tingsrättens beslut får inte utan
att motparten har lämnats tillfälle
att yttra sig ändras såvitt angår
hans rätt.

Har tingsrätten i tvistemål avsla-
git ett yrkande om kvarstad eller
någon annan åtgärd enligt 15 kap.
eller upphävt ett beslut om en
sådan åtgärd eller i brottmål
avslagit yrkande om en åtgärd,
som avses i 26 - 28 kap., eller
förordnat om upphävande av ett
beslut om en sådan åtgärd, får
hovrätten omedelbart bevilja åtgär-
den att gälla tills vidare. Har
tingsrätten beviljat en åtgärd, som
har sagts nu eller förklarat att
beslutet får verkställas trots att det
inte har laga kraft, får hovrätten
omedelbart besluta att tingsrättens
beslut tills vidare inte skall gälla.
Också när fråga är om häktning
eller reseförbud får hovrätten utan
motpartens hörande ändra tings-
rättens beslut.

Motparten skall i sitt svar yttra
sig rörande de av klaganden an-
förda grunderna för överklagandet
och ange de omständigheter han
själv vill anföra.

Prop. 1993/94:190

Bilaga 1

197

Förklaringen skall vara egenhän-
digt undertecknad av förklaranden
eller hans ombud eller, då i brott-
mål den tilltalade är förklarande,
hans försvarare.

9 a §“

10 §^M

Svaret skall innehålla uppgift om
de bevis parten åberopar och om
vad som skall styrkas med vaije
bevis. Skriftliga bevis, som inte
tidigare förebringats, skall ges in
till hovrätten.

Prop. 1993/94:190

Bilaga 1

§ „

Är ytterligare skriftväxling nöd-
vändig, får hovrätten besluta om
sådan. Om det behövs får hovrät-
ten meddela närmare bestämmel-
ser om skriftväxlingen och därvid
även föreskriva i vilket avseende
en part skall yttra sig. En part får
föreläggas att komma in med mer
än en skrift endast om det finns
särskilda skäl.

10 §

Behövs prövningstillstånd och
har motparten hörts angående
överklagandet, beslutar hovrätten
sedan skriftväxlingen avslutats,
om sådant tillstånd skall meddelas.
När det finns skäl för det, får
frågan tas upp utan att skrift-
växling har skett.

11 §

Om det är nödvändigt för utred-
ningen i målet att en part eller
någon annan hörs muntligt, får
hovrätten besluta om detta på
lämpligt sätt. Hovrätten skall se
till att den, som är anhållen eller
häktad, kan inställa sig.

“Senaste lydelse 1987:747.

“Senaste lydelse 1987:1211.

198

Vad som sägs i 43 kap. 8 § ljär- Vad som sägs i 43 kap. 8 § fjär-
de stycket gäller även vid förhör de stycket gäller även vid ett
enligt första stycket. förhör enligt första stycket.

Om hovrätten beslutat häkta någon som inte är närvarande vid rätten,
skall 24 kap. 17 § tredje och fjärde styckena tillämpas.

11 §

Sedan erforderliga åtgärder vid-

tagits, skall målet så snart ske kan
av hovrätten företagas till av-
görande.

Prop. 1993/94:190

Bilaga 1

12 §

Innan hovrättens slutliga beslut Innan hovrättens slutliga beslut
meddelats, må besvärstalan åter- meddelats får överklagandet åter-
kallas. / kallas.

13 §

Sedan hovrättens slutliga beslut
vunnit laga kraft, skall den från
underrätten mottagna akten jämte
avskrift av beslutet översändas till
underrätten.

Har part eller intervenient över-
klagat en beslut, som tagits upp i
dom eller som får överklagas
endast i samband med överkla-
gande av dom, och är även domen
överklagad, skall målen i
hovrätten handläggas gemensamt
enligt 50 eller 51 kap.

Det som har sagts nu gäller dock
inte om beslutet angår ett ombud,
en försvarare, ett vittne, en sak-
kunnig eller någon annan som inte
varit part eller intervenient.

53 Kap.

Om mål, som upptages ome- Om mål som tas upp omedelbart
delbart av hovrätt

I tvistemål, som skall upptagas
omedelbart av hovrätt, äge vad
om rättegången vid underrätt är i
42-44 kap. stadgat motsvarande
tillämpning.

I tvistemål, som skall tas upp
omedelbart av en hovrätt, tilläm-
pas bestämmelserna om rätte-
gången vid tingsrätt i 42-44 kap.

199

I brottmål, som skall upptagas
omedelbart av hovrätt, äge vad
om rättegången vid underrätt är i
45-47 kap. stadgat motsvarande
tillämpning; i dylikt mål gälle
dock följande avvikelser:

1. Hovrätten äge ej uppdraga åt
åklagaren att utfärda stämning.

3. I stället för den tid av en

vecka, som i 45 kap. 14 §, 46
kap. 11 § och 47 kap. 22 § är
föreskriven för hållande av
huvudförhandling i mål, vari den
tilltalade är anhållen eller häktad,
skall gälla en tid av två veckor.

4. Förekommer ej anledning till
ådömande av annan påföljd än
böter, äge hovrätten företaga
målet till avgörande utan huvud-
förhandling; därom gälle vad i
51 kap. 22 § stadgats.

I brottmål, som skall tas upp
omedelbart av en hovrätt, tilläm-
pas bestämmelserna om rätte-
gången vid tingsrätt i 45-47 kap.
med följande avvikelser.

1. Hovrätten får inte uppdra åt
åklagaren att utfärda stämning.

2. Hovrätten skall i stämningen
förelägga den tilltalade att svara
skriftligt inom viss tid. Åklagaren
skall ges tillfälle att ta del av sva-
ret med tillhörande handlingar. Är
ytterligare skriftväxling nödvän-
dig, för hovrätten besluta om så-
dan. Om det behövs får rätten
meddela närmare bestämmelser
om skriftväxlingen och därvid
även föreskriva, i vilket avseende
en part skall yttra sig.

3. I stället för den tid av en

Prop. 1993/94:190

Bilaga 1

vecka, som enligt 45 kap. 14 §,
46 kap. 11 § och 47 kap. 22 § i
vissa fall gäller för hållande av
huvudförhandling, skall gälla en
tid av två veckor.

4. Om det inte förekommer an-
ledning döma till annan påföljd än
böter, får hovrätten avgöra målet
utan huvudförhandling. I sådant
fall tillämpas 51 kap. 14 §.

54 kap.

Om fullföljd av talan
hovrätts dom och beslut

mot Om överklagande av hovrätts
domar och beslut

Talan mot hovrätts dom skall
föras genom ansökan om revision.

§“

En hovrätts dom får överklagas,
om inte annat är föreskrivet.

“Senaste lydelse 1964:166.

“Senaste lydelse 1989:656.

200

Har partema skriftligen avtalat att inte överklaga en dom som
meddelas med anledning av en uppkommen tvist eller en framtida tvist
som kan härledas till ett visst angivet rättsförhållande, gäller avtalet, om
saken är sådan att förlikning därom är tillåten. Ett avtal som ingåtts före
tvistens uppkomst gäller dock inte i mål som avses i 1 kap. 3 d § första
stycket.

En utfästelse att inte överklaga som har gjorts efter domen gäller, om
saken är sådan att förlikning därom är tillåten.

Den, mot vilken en tredskodom givits, får inte överklaga domen. Be-
stämmelser om hans rätt till återvinning i anledning av sådan dom finns
i 44 kap. 9 § och 53 kap. 1 §.

Prop. 1993/94:190

Bilaga 1

7 a

När en hovrätt meddelar dom i
fall som avses i 17 kap. 5 § andra
stycket, bestämmer hovrätten med
hänsyn till omständigheterna om
talan mot domen skall föras sär-
skilt eller endast i samband med
talan mot hovrättens slutliga av-
görande. Talan förs genom an-
sökan om revision.

2§

Äger part göra ansökan om åter-
upptagande av mål, som avgjorts
genom slutligt beslut, må han ej
fullfölja talan mot beslutet.

2 a §⁶⁷

Hovrättens beslut i en överkla-
gad fråga angående ersättning till
offentlig försvarare får inte över-
klagas. Hovrätten får dock tillåta
att beslutet överklagas, om det fö-

“Infiörd genom 1990:443.

⁶⁷Införd genom 1989:352.

2§

När en hovrätt meddelar dom i
fall som avses i 17 kap. 5 § andra
stycket, bestämmer hovrätten med
hänsyn till omständigheterna om
domen skall få överklagas särskilt
eller endast i samband med över-
klagande av hovrättens slutliga av-
görande.

3 §

Även ett slutligt beslut av en
hovrätt får överklagas, om inte
annat är föreskrivet. Har en part
rätt att ansöka om återupptagande
av ett mål, som avgjorts genom
slutligt beslut, får han inte över-
klaga beslutet.

Ett beslut av en hovrätt genom
vilket ett mål återförvisats till
tingsrätten får överklagas endast
om hovrättens prövning innefattar
ett avgörande av en fråga som in-
verkar på målets utgång.

4§

Hovrättens beslut i en överkla-
gad fråga angående ersättning till
offentlig försvarare får inte över-
klagas. Hovrätten får dock tillåta
att beslutet överklagas, om det fö-

201

religger särskilda skäl for en
prövning om tillstånd skall ges
enligt 70 § första stycket 1.

3§

\bd i 49 kap. 3 - 5, 7 och 11 §§
är stadgat i fråga om talan mot
underrätts beslut äge motsvarande
tillämpning beträffande talan mot
hovrätts beslut, som ej är slutligt,
i där uppkommen eller dit fullföljd
fråga, som avses i nämnda lag-
rum.

4 §

Beträffande hovrätts beslut i
annat fall än nu sagts gälle vad i
49 kap. 8 § är stadgat.

religger särskilda skäl for en Prop. 1993/94:190
prövning om tillstånd skall ges Bilaga 1
enligt 77 § första stycket 1.

5§

Det som sägs i 49 kap. 4 - 6, 8
och 11 §§ om överklagande av
tingsrätts beslut skall tillämpas
beträffande överklagande av en
hovrätts beslut, som inte är slut-
ligt, i där uppkommen eller dit
överklagad fråga som avses i de
nämnda lagrummen.

6§

Beträffande hovrättens beslut i
annat fall än som har sagts nu
tillämpas 49 kap. 3 § andra
stycket och 9 §.

5 §“

Då hovrätten ogillat yrkande om
häktning eller reseförbud eller
hävt ett beslut om häktning eller
reseförbud, får talan mot beslutet
föras endast i samband med talan
mot hovrättens dom eller slutliga
beslut.

7§

Om hovrätten ogillat ett yrkande
om häktning eller reseförbud eller
upphävt ett beslut om häktning
eller reseförbud, får beslutet över-
klagas endast i samband med
överklagande av hovrättens dom
eller slutliga beslut.

6§

Över beslut, varigenom hovrätt
visat mål åter till underrätt, må ej
klagas; innefattar hovrättens pröv-
ning avgörande av fråga, som in-
verkar på målets utgång, äge dock
part utan hinder av vad nu sagts
fullfölja talan däremot.

7§

Har hovrätt funnit underrätten
behörig att upptaga mål, må talan
däremot ej föras, med mindre in-
vändningen mot underrättens be-
hörighet grundas å omständighet,
som vid fullföljd högre rätt haft att
självmant beakta.

S§

Har hovrätten funnit att tingsrät-
ten varit behörig att ta upp målet,
får hovrättens beslut om detta
överklagas endast om in-
vändningen mot tingsrättens
behörighet grundas på omständig-
het, som vid överklagande den

“Senaste lydelse 1987:1211.

202

s§⁶’

Talan får inte föras mot hovrät-
tens beslut angående jäv mot
domare i tingsrätt eller i någon dit
fullföljd fråga som avses i 49 kap.
4 § första stycket 7 eller 9 eller
6 §. Talan får inte heller föras
mot hovrättens beslut att meddela
prövningstillstånd.

p §7°

Talan mot hovrätts dom eller
slutliga beslut i mål eller ärende
som väckts vid tingsrätt får inte
komma under högsta domstolens
prövning utan att högsta domsto-
len meddelat parten tillstånd till
detta enligt 10 §. Detsamma gäller
talan mot hovrätts slutliga beslut i
ett ärende som har direkt samband
med ett mål eller ärende som nu
sagts, dock inte beslut som avses i
16 §.

Första stycket gäller inte talan,
som i mål om allmänt åtal förs av
riksåklagaren, justitiekanslem
eller justitieombudsman.

10 §⁷¹

Prövningstillstånd må meddelas
allenast

1. om det är av vikt för ledning
av rättstillämpningen att talan
prövas av högsta domstolen; eller

2. om det föreligger synnerliga
skäl Ull sådan prövning, såsom att
grund för resning föreligger eller

högre rätten haft att självmant
beakta.

9§

Ett beslut får inte överklagas,
om beslutet innebär att hovrätten

1. prövat en fråga angående jäv
mot domare i tingsrätt,

2. prövat en till hovrätten över-
klagad fråga som avses i 49 kap.
5 § första stycket 7 eller 9 eller
7 §, eller

3. meddelat prövningstillstånd.

70 §

Ett överklagande av hovrättens
dom eller slutliga beslut i mål
eller ärende som väckts vid tings-
rätt får inte prövas av högsta dom-
stolen i vidare mån än som fram-
går av 77 §, om inte högsta dom-
stolen meddelat parten pröv-
ningstillstånd. Detsamma gäller ett
överklagande av hovrätts slutliga
beslut i ett ärende som har direkt
samband med ett mål eller ärende
som sagts nu, dock inte beslut
som avses i 18 §.

Första stycket gäller inte riks-
åklagarens, justitiekanslems eller
justitieombudsmannens överkla-
ganden i mål om allmänt åtal.

77 §

Prövningstillstånd får meddelas
endast om

1. det är av vikt for ledning av
rättstillämpningen att överklagan-
det prövas av högsta domstolen,
eller

2. det föreligger synnerliga skäl
till sådan prövning, såsom att
grund for resning föreligger eller

Prop. 1993/94:190

Bilaga 1

⁶⁹Senaste lydelse 1987:747.

⁷⁰Senaste lydelse 1989:352.

⁷¹Senaste lydelse 1971:218.

203

domvilla förekommit eller att må-
lets utgång i hovrätten uppenbar-
ligen beror på grovt förbiseende
eller grovt misstag.

Om prövningstillstånd meddelas
i ett av två eller flera likartade
mål, som samtidigt föreligga till
bedömande, må prövningstillstånd
meddelas även i övriga mål.

domvilla förekommit eller att må-
lets utgång i hovrätten uppenbar-
ligen beror på grovt förbiseende
eller grovt misstag.

Om prövningstillstånd meddelas
i ett av två eller flera likartade
mål, som samtidigt föreligger till
bedömande, får prövningstillstånd
meddelas även i övriga mål.

Prop. 1993/94:190

Bilaga 1

n r 12 §

Prövningstillstånd får begränsas till att gälla en viss fråga i målet, vars
prövning är av vikt för ledning av rättstillämpningen (prejudikatfråga)
eller en viss del av målet.

I avvaktan på att prövning sker i enlighet med ett prövningstillstånd
som begränsats enligt första stycket får högsta domstolen förklara
frågan om meddelande av prövningstillstånd rörande målet i övrigt
vilande helt eller delvis.

I den mån prövningstillstånd ej
meddelas och fråga därom ej för-
klaras vilande, skall hovrättens
dom eller slutliga beslut stå fäst.
Erinran därom skall intagas i
högsta domstolens beslut.

11 a §⁷³

Vid talan som avses i 9 § andra
stycket får högsta domstolen, om
målet väckts vid tingsrätt, besluta

Ett prövningstillstånd, som med-
delas utan sådan begränsning som
avses i första stycket, gäller, såvitt
parten överklagat,

1. domen eller det slutliga be-
slutet i dess helhet,

2. sådant beslut som tagits in i
domen eller det slutliga beslutet
och som inte angår en ombud, ett
vittne, en sakkunnig eller någon
annan, som inte är part,

3. sådant beslut, som får över-
klagas endast i samband med att
domen eller det slutliga beslutet
överklagas.

I den utsträckning prövningstill-
stånd inte meddelas och fråga om
tillstånd inte heller förklaras vilan-
de, skall hovrättens dom eller slut-
liga beslut stå fäst. En erinran om
detta skall tas in i högsta dom-
stolens beslut.

13 §

Vid överklagande som avses i

9 § andra stycket får högsta dom-
stolen, om målet väckts vid tings-

^Senaste lydelse 1989:352.

⁷³Införd genom 1989:352.

204

att begränsa prövningen av målet rätt, besluta att begränsa pröv-
till en viss prejudikatfråga. ningen av målet till en viss preju-

dikatfråga.

Ett beslut som avses i första stycket får meddelas att gälla till dess
annorlunda bestäms. Ett sådant beslut fattas enligt de regler som gäller
för beslut om prövningstillstånd. Meddelas beslut enligt detta stycke,
skall målet i övrigt vila.

Prop. 1993/94:190

Bilaga 1

I den mån högsta domstolen inte
prövar målet, skall hovrättens dom
eller slutliga beslut stå fest. En
upplysning om detta skall tas in i
det beslut varigenom prövning
vägras.

I den utsträckning högsta dom-
stolen inte prövar målet, skall
hovrättens dom eller slutliga be-
slut stå fest. En upplysning om
detta skall tas in i det beslut ge-
nom vilket prövning vägras.

12 §⁷⁴

Vid avgörandet av om pröv-
ningstillstånd skall meddelas be-
höver hänsyn tas endast till om-
ständigheter som har åberopats av
sökanden.

13 §⁷⁵

14 §⁷⁶

Då hovrätt meddelar beslut,
varemot talan enligt 5, 6, 7 eller
8 § ej må föras skall hovrätten i
beslutet giva det till känna.

Kan talan mot hovrätts dom eller
beslut ej komma under högsta
domstolens prövning, med mindre
högsta domstolen meddelat parten
tillstånd därtill, give hovrätten i
samband med underrättelse om

14 §

Vid avgörandet av om pröv-
ningstillstånd skall meddelas be-
höver hänsyn tas endast till så-
dana omständigheter som har
åberopats av klaganden.

15 §

Avser överklagandet ett ej slut-
ligt beslut av hovrätten i ett mål
eller ärende, som väckts vid tings-
rätt, och har inte i anledning av
talan mot hovrättens dom eller
slutliga beslut meddelats pröv-
ningstillstånd, som enligt 12 §
tredje stycket gäller även beslutet,
skall 10 - 14 §§ tillämpas.

16 §

Om ett beslut av en hovrätt
enligt 3 § andra stycket eller 7, 8
eller 9 § inte får överklagas, skall
beslutet innehålla uppgift om det.

Krävs särskilt tillstånd för pröv-
ning i högsta domstolen, skall
hovrättens dom eller beslut inne-
hålla uppgift om det och om de
grunder på vilka sådant tillstånd
meddelas.

⁷⁴Införd genom 1981:1088.

^7JSenaste lydelse 1989:352.

⁷⁶Senaste lydelse 1971:218.

205

talans fullföljande det till känna
med angivande av innehållet i
10

Prop. 1993/94:190

Bilaga 1

15 §⁷⁷

Anser part, att underrättelse,
som hovrätten enligt 14 § första
stycket meddelat, är oriktig, äge
han i samband med fullföljande av
talan mot domen eller beslutet på-
kalla prövning av frågan.

Ej må i annat fall än i första
stycket sägs fråga, som där avses,
komma under högsta domstolens
prövning. \hd hovrätt i övrigt
föreskrivit om sättet för fullföljd av
talan skall lända till efterrättelse.

16 §

över hovrätts beslut, varigenom
missnöjesanmälan eller ansökan
om återvinning eller återupptagan-
de eller revisions- eller besvärsta-
lan mot hovrätts dom eller beslut
avvisats, må klagan föras genom
besvär. Ej må i annat fall fråga,
huruvida sådan anmälan eller an-
sökan gjorts eller talan eljest full-
följts på föreskrivet sätt eller inom
rätt tid, komma under högsta
domstolens bedömande.

Om revision

Vill part söka revision av hov-
rätts dom, skall han inom fyra
veckor från den dag, då domen

17§

Om en part anser att en under-
rättelse, som hovrätten meddelat
enligt 16 § första stycket, är
oriktig, får han i samband med ett
överklagande av domen eller be-
slutet begära att högsta domstolen
prövar frågan om rätt att över-
klaga. I annat fall får frågan inte
prövas av högsta domstolen.

18 §

Ett beslut genom vilket hovrätten
avvisat en missnöjesanmälan, en
ansökan om återvinning eller åter-
upptagande eller ett överklagande
av hovrätts dom eller beslut får
överklagas. 1 annat fall får en frå-
ga om sådan anmälan eller an-
sökan gjorts eller överklagande
skett inom rätt tid, inte prövas av
högsta domstolen.

kap.

Om prövningen av överklagade
domar

En part, som vill överklaga hov-
rättens dom, skall göra detta
skriftligt, överklagandet skall ges

⁷⁷Senaste lydelse 1971:218.

206

gavs, till hovrätten inkomma med
revisionsinlaga.

Finnes revisionstalan ej vara
fullföljd inom rätt tid, skall den av
hovrätten avvisas. Har revisions-
inlaga inkommit till högsta dom-
stolen före revisionstidens utgång,
skall den omständigheten att in-
lagan inkommit till hovrätten först
därefter ej föranleda att den av-
visas.

4 §⁷’

I revisionsinlagan skall revi-
sionskäranden uppgiva'.

1. den dom, mot vilken talan
föres',

2. grunderna for revisionstalan
med angivande, i vilket avseende
hovrättens domskäl enligt käran-
dens mening äro oriktiga; samt

3. i vilken del domen överklagas
och den ändring i domen, som
käranden yrkar.

Erfordras prövningstillstånd,
skall käranden i revisionsinlagan
ange de omständigheter han åbe-
ropar till stöd för att sådant till-
stånd skall meddelas.

Käranden skall i revisionsin-
lagan uppgiva de bevis han vill
åberopa och vad han vill styrka
med varje särskilt bevis. I tviste-
mål skall käranden, om beviset ej
tidigare förebragts, uppgiva anled-
ningen härtill. Åberopar käranden
skriftligt bevis, som ej tidigare
⁷⁸Senaste lydelse 1990:443.
^7,Senaste lydelse 1981:1088.

in till hovrätten. Det skall ha kom-
mit in till rätten inom tre veckor
från den dag när domen med-
delades.

2§

Hovrätten prövar om överkla-
gandet har gjorts i rätt tid. Ett
överklagande som gjorts för sent
skall avvisas av hovrätten.

överklagandet skall dock inte
avvisas om det inom tiden för
överklagande har kommit in till
högsta domstolen. I ett sådant fall
skall högsta domstolen sända
överklagandet vidare till hovrätten
och samtidigt lämna uppgift om
vilken dag det kom in till högsta
domstolen.

5§

I överklagandet skall klaganden
uppge:

1. den dom som överklagas,

2. grunderna for överklagandet
med uppgift om i vilket avseende
hovrättens domskäl enligt klagan-
dens mening är oriktiga,

3. i vilken del domen överklagas
och den ändring i domen, som
klaganden yrkar.

Om prövningstillstånd behövs,
skall klaganden också ange de om-
ständigheter han åberopar till stöd
för att sådant tillstånd skall med-
delas.

Klaganden skall vidare uppge de
bevis han vill åberopa och vad
som skall styrkas med vaije bevis.
I tvistemål skall klaganden, om
beviset inte tidigare har före-
bringats, uppge anledningen till
det. Skriftligt bevis, som inte ti-
digare förebringats, skall ges in

Prop. 1993/94:190

Bilaga 1

207

förebragts, skall det i huvudskrift
eller styrkt avskrift fogas vid revi-
sionsinlagan. I revisionsinlagan
skall käranden ock angiva, om
han vill, att motparten eller i
brottmål målsägande eller den till-
talade skall infinna sig personligen
vid huvudförhandling i högsta
domstolen.

Är i brottmål den tilltalade an-

tillsammans med överklagandet. Prop. 1993/94:190
Klaganden skall också ange om Bilaga 1
han vill att motparten eller i brott-
mål målsägande eller den tilltalade
skall infinna sig personligen vid
huvudförhandling i högsta domsto-
len.

Är i brottmål den tilltalade an-

hållen eller häktad, skall det
angivas.

Revisionsinlagan skall vara
egenhändigt undertecknad av
käranden eller hans ombud.

Avvisas ej revisionstalan, skall
hovrätten efter revisionstidens ut-
gång utan dröjsmål till högsta
domstolen insända revisionsinla-
gan med därvid fogade handlingar
samt underrättens och hovrättens
akter i målet. Är i brottmål den
tilltalade häktad eller framställes i
revisionsinlagan yrkande, som
påkallar omedelbar prövning,
såsom i tvistemål begäran om
kvarstad eller om hävande av
sådan åtgärd eller av förordnande,
att dom må verkställas utan hinder
av att den icke äger laga kraft,
eller i brottmål begäran om den
tilltalades häktande eller om
åtgärd, som avses i 25-28 kap.,
eller om hävande av sådan åtgärd,
skall insändandet ske genast.

6§

Föreligger mot revisionst alans
upptagande annat hinder än i 3 §
sägs, må talan av högsta domsto-
len omedelbart avvisas.

hållen eller häktad, skall det
anges.

4§

Om infe överklagandet avvisas
enligt 2 §, skall hovrätten efter
utgången av tiden för överkla-
gande överlämna överklagandet
tillsammans med övriga hand-
lingar i målet till högsta domsto-
len. Är i brottmål den tilltalade
häktad eller framställs i överkla-
gandet ett yrkande, som kräver
omedelbar prövning, såsom i
tvistemål begäran om kvarstad
eller om upphävande av ett beslut
om en sådan åtgärd eller av ett
beslut om att dom får verkställas
trots att den inte har laga kraft,
eller i brottmål begäran om den
tilltalades häktande eller om åt-
gärd, som avses i 25-28 kap.,
eller om upphävande av ett beslut
om sådan åtgärd, skall överkla-
gandet samt övriga handlingar i
målet sändas in genast.

5 §

Om det finns något annat hinder
mot att ta upp ett överklagande till
prövning än som avses i 3 §, får
högsta domstolen omedelbart
avvisa överklagandet.

⁸⁰Senaste lydelse 1981:828.

208

7 §”

Uppfyller revisionsinlagan ej fö-
reskrifterna i 4 § första, tredje
eller femte stycket eller är den
eljest ofullständig, skall högsta
domstolen förelägga revisionskä-
randen att avhjälpa bristen.

Följer nevisionskäranden inte ett
föreläggande enligt första stycket,
skall revisionstalan avvisas, om
revisionsinlagan är så ofullständig
att den inte utan väsentlig olä-
genhet kan läggas till grund för en
rättegång i högsta domstolen.

6§ Prop. 1993/94:190

Uppfyller överklagandet inte Bilaga 1
föreskrifterna i 3 § första, tredje
eller femte stycket eller är det på
annat sätt ofullständigt, skall hög-
sta domstolen förelägga klaganden
att avhjälpa bristen.

S§^K

För målets beredande skall revi-
sionsinlagan med därvid fogade
handlingar delgivas revisionssva-
randen och föreläggande meddelas
honom att inkomma med skriftligt
genmäle.

Har hovrätten i tvistemål avslagit
yrkande om kvarstad eller annan
åtgärd enligt 15 kap. eller förord-
nat om hävande av sådan åtgärd
eller i brottmål avslagit yrkande
om åtgärd, som avses i 26-28
kap., eller förordnat om hävande
av åtgärd, som där sägs, äge
högsta domstolen omedelbart
bevilja åtgärden att gälla, till dess
annorlunda förordnas. Har hov-
rätten beviljat åtgärd, som nu s-
agts, eller förordnat, att dom må
verkställas utan hinder av att den
icke äger laga kraft, eller fastställt
underrätts beslut därom, äge
högsta domstolen ock omedelbart
förordna, att vidare åtgärd för
verkställighet ej må äga rum. År
fråga om häktning eller reseför-
bud, må högsta domstolen utan
motpartens hörande göra ändring i
hovrättens beslut.

7§

överklagandet skall med tillhö-
rande handlingar delges motparten
med föreläggande att svara
skriftligt inom viss tid.

Har hovrätten i tvistemål avslagit
ett yrkande om kvarstad eller
någon annan åtgärd enligt 15 kap.
eller upphävt ett beslut om sådan
åtgärd eller i brottmål avslagit ett
yrkande om en åtgärd, som avses
i 26-28 kap., eller upphävt ett
beslut om sådan åtgärd, _/är högsta
domstolen omedelbart bevilja
åtgärden att gälla tills vidare. Har
hovrätten beviljat en åtgärd, som
har sagts nu, eller förklarat att
domen får verkställas trots att den
inte har laga kraft, eller festställt
tingsrätts beslut om det, får högsta
domstolen omedelbart besluta att
tingsrättens eller hovrättens beslut
tills vidare inte skall gälla. 1
frågor om häktning eller reseför-
bud får högsta domstolen ändra
hovrättens beslut även om
motparten inte hörts.

”‘Senaste lydelse 1984:131.

⁸²Senaste lydelse 1981:828.

14 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 190

9§”

Svaranden skall i genmälet upp-
giva de bevis han vill åberopa och
vad han vill styrka med vaije
särskilt bevis. I tvistemål skall
svaranden, om beviset ej tidigare
förebragts, uppgiva anledningen
härtill. Åberopar svaranden skrift-
ligt bevis, som ej tidigare före-
bragts, skall det i huvudskrift eller
styrkt avskrift fogas vid genmälet.
I genmälet skall svaranden ock
angiva, om han vill, att motparten
eller i brottmål målsägande eller
den tilltalade skall infinna sig
personligen vid huvudförhandling i
högsta domstolen.

Genmälet skall vara egenhändigt
undertecknat av svaranden eller
hans ombud eller, då i brottmål
den tilltalade är svarande, hans
försvarare.

10$

Genmälet skall med därvid foga-
de handlingar delgivas revisions-
käranden.

Finnes för målets beredande
ytterligare skriftväxling erforder-
lig, äge högsta domstolen förord-
na därom. Högsta domstolen äge
tillika meddela närmare bestäm-
melser om skriftväxlingen och
därvid även föreskriva, i vilket av-
seende part skall yttra sig. Part
må föreläggas att inkomma med
mer än en skrift, endast om sär-
skilda skäl äro därtill.

Om inte i tvistemål klagandens
yrkande medges, skall motparten i
sitt svar yttra sig rörande de av
klaganden anförda grunderna for
överklagandet och ange de om-
ständigheter han själv vill anföra.

Svaret skall innehålla uppgift om
de bevis parten åberopar och om
vad som skall styrkas med vaije
bevis. Om beviset inte förebringats
tidigare, skall i tvistemål uppgift
lämnas om anledningen till det.
Skriftliga bevis, som inte tidigare
förebringats, skall ges in till
högsta domstolen. I svaret skall
även anges om parten vill att mot-
parten eller i brottmål målsägande
eller den tilltalade skall infinna sig
personligen vid huvudförhandling i
högsta domstolen.

Prop. 1993/94:190

Bilaga 1

P§

Hovrätten skall ge klaganden
tillfälle att ta del av svaret med
tillhörande handlingar.

Är ytterligare skriftväxling nöd-
vändig, får högsta domstolen be-
sluta om sådan. Om det behövs får
högsta domstolen meddela när-
mare bestämmelser om skriftväx-
lingen och därvid även föreskriva,
i vilket avseende en part skall
yttra sig. En part får föreläggas att
komma in med mer än en skrift,
endast om det finns särskilda skäl.

⁸³Senaste lydelse 1963:149.

210

11 §⁸⁴

Erfordras prövningstillstånd,
skall högsta domstolen sedan
skriftväxlingen har avslutats be-
stämma om sådant tillstånd skall
meddelas. När det finns skäl till
det får frågan tas upp trots att s-
kriftväxling inte har ägt rum.

10 § Prop. 1993/94:190

Behövs prövningstillstånd, be- Bilaga 1
slutar högsta domstolen sedan
skriftväxlingen avslutats om sådant
tillstånd skall meddelas. När det
finns skäl för det, får frågan tas
upp utan att skriftväxling skett.

12 §⁸⁵

Högsta domstolen får utan hu-
vudförhandling avgöra

1. en prejudikatfråga,

2. ett mål, vari högsta domstolen
med stöd av bestämmelserna i
12 a § i allt väsentligt grundar
avgörandet i övrigt på hovrättens
bedömning,

3. ett mål som har tagits upp
omedelbart av hovrätten, eller

4. ett sådant mål eller en sådan
fråga i ett mål som skall avgöras
av högsta domstolen i dess helhet
eller med tolv ledamöter.

Beträffande avgörande i övrigt i
högsta domstolen av mål utan hu-
vudförhandling skall i tvistemål 50
kap. 27 § och i brottmål 51 kap.
27 § tillämpas.

12 a §⁸⁶

Om högsta domstolen med
tillämpning av bestämmelserna i
54 kap. 77 eller 77 a § har prövat
en prejudikatfråga får domstolen,
om ytterligare prövning krävs,
helt eller delvis grunda sitt av-
görande av målet i övrigt på
hovrättens bedömning eller, med
undanröjande av lägre rätts dom,
återförvisa målet till lägre rätt för
fortsatt handläggning.

77 §

Högsta domstolen får utan hu-
vudförhandling avgöra

1. en prejudikatfråga,

2. ett mål, vari högsta dom-
stolen med stöd av bestämmel-
serna i 12 § i allt väsentligt
grundar avgörandet i övrigt på
hovrättens bedömning,

3. ett mål som har tagits upp
omedelbart av hovrätten, eller

4. ett sådant mål eller en sådan
fråga i ett mål som skall avgöras
av högsta domstolen i dess helhet
eller med tolv ledamöter.

Beträffande avgörande i övrigt i
högsta domstolen av mål utan hu-
vudförhandling skall i tvistemål 50
kap. 13 § och i brottmål 51 kap.
72 § tillämpas.

12 §

Om högsta domstolen med
tillämpning av bestämmelserna i
54 kap. 72 eller 13 § har prövat
en prejudikatfråga får domstolen,
om ytterligare prövning krävs,
helt eller delvis grunda sitt av-
görande av målet i övrigt på hov-
rättens bedömning eller, med un-
danröjande av lägre rätts dom,
återförvisa målet till lägre rätt for
fortsatt handläggning.

⁸⁴Senaste lydelse 1981:1088.

”Senaste lydelse 1989:352.

”Senaste lydelse 1990:443.

211

En prejudikatfråga får avgöras genom dom även i andra fall än som
avses i 17 kap. 5 § andra stycket.

Prop. 1993/94:190

Bilaga 1

Part må ej i tvistemål i högsta
domstolen till stöd för sin talan
åberopa omständighet eller bevis,
som ej tidigare förebragts, med
mindre han gör sannolikt, att han
icke kunnat åberopa omständighe-
ten eller beviset vid lägre rätt eller
han eljest haft giltig ursäkt att ej
göra det. Framställes först i
högsta domstolen yrkande om
kvittning, må det avvisas, om det
ej utan olägenhet kan prövas i
målet.

I tvistemål får en part i högsta
domstolen till stöd för sin talan
åberopa omständigheter eller
bevis, som inte tidigare förebring-
ats, endast om

1. han gör sannolikt att han inte
kunnat åberopa omständigheten
eller beviset vid lägre rätt eller

2. han annars haft giltig ursäkt
att inte göra det.

Framställs först i högsta domsto-
len ett yrkande om kvittning, får
det avvisas, om det inte utan
olägenhet kan prövas i målet.

Har vid huvudförhandling i lägre
rätt rörande viss omständighet
vittne eller sakkunnig eller part
under sanningsförsäkran hörts
inför rätten eller syn å stället
hållits och beror avgörandet även i
högsta domstolen av tilltron till
den bevisningen, må i denna del
ändring i hovrättens dom i
tvistemål eller i brottmål annat än
till den tilltalades förmån ej ske,
med mindre hovrätten, ehuru be-
viset ej upptagits vid huvudför-
handling i hovrätten, därutinnan
gjort ändring i underrättens dom
eller ock synnerliga skäl föreligga,
att bevisets värde är annat, än
hovrätten antagit.

Beträffande rättegången i högsta
domstolen skall i övrigt i tvistemål
50 kap. 10 § tredje och fjärde
styckena, 11 - 20 §§, 22 §, 24 §
och 25 § första och andra

styckena samt i brottmål 51 kap.

Har vid huvudförhandling i lägre
rätt rörande viss omständighet
vittne eller sakkunnig eller part
under sanningsförsäkran hörts
inför rätten eller syn på stället
hållits och beror avgörandet även i
högsta domstolen av tilltron till
den bevisningen, får hovrättens
dom ändras i den delen endast om
hovrätten i samma del ändrat
tingsrättens dom utan att ta upp
beviset vid huvudförhandling. \hd
nu sagts gäller dock inte om i
brottmål ändringen är till förmån
för tilltalad eller om det finns syn-
nerliga skäl att bevisets värde är
ett annat, än hovrätten antagit.

§⁸⁷

Beträffande rättegången i högsta
domstolen skall i övrigt i tvistemål
50 kap. 10 § tredje och fjärde
styckena, 72 §, 14 - 22 §§, 24 §
och 25 § första och andra

styckena samt i brottmål 51 kap.

⁸⁷Senaste lydelse 1989:656.

212

8 § fjärde stycket, 10 § tredje och
fjärde styckena, 11 - 20 §§, 22,
23 a, 24, 25 och 31 §§ tillämpas.

Vad som sägs i 50 kap. 26 -
29 §§ rörande tvistemål samt i
51 kap. 26 - 29 §§ rörande brott-
mål om undanröjande av under-
rätts dom och om återforvisning
gäller för högsta domstolen i fråga
om lägre rätts dom.

8 § fjärde stycket, 10 § tredje och
fjärde styckena, 72 §, 14 - 22 §§,
samt 24, 25 och 31 § tillämpas.

Vad som sägs i 50 kap. 26 -
29 §§ rörande tvistemål samt i
51 kap. 26 - 29 §§ rörande brott-
mål om undanröjande av tingsrätts
dom och om återforvisning gäller
for högsta domstolen i fråga om
lägre rätts dom.

Prop. 1993/94:190

Bilaga 1

76 §

Sedan högsta domstolens dom
eller slutliga beslut givits, skola de
från hovrätten mottagna akterna
jämte avskrifter av domen eller
beslutet översändas, hovrättsakten
till hovrätten och underrätt sakten
till underrätten.

Om besvär och om hänskju-
tande av prejudikatfrågor⁸⁸

Vill någon anföra besvär mot
hovrätts beslut, skall han inom
fyra veckor från den dag, då be-
slutet meddelades, till hovrätten
inkomma med besvärsinlaga. Har
beslut under rättegången medde-
lats annorledes än vid samman-
träde för förhandling, skall dock
besvärstiden räknas från den dag
då klaganden erhöll del av be-
slutet. Klagan över beslut om nå-
gons häktande eller kvarhållande i
häkte eller om åläggande av
reseförbud är inte inskränkt till
viss tid.

Om skyldighet att anmäla miss-
nöje mot hovrätts beslut i fråga,

kap.

Om prövningen av överklagade
beslut och av hänskjutna
prejudikatfrågor

Den som vill överklaga en hov-
rätts beslut skall göra detta
skriftligt, överklagandet skall ges
in till tingsrätten.

överklagandet skall ha kommit in
till rätten inom tre veckor från
den dag när beslutet meddelades.
Om ett beslut under rättegången
inte har meddelats vid samman-
träde och det inte heller vid något
sammanträde har tillkännagetts
när beslutet kommer att meddelas,
skall dock tiden för överklagande
räknas från den dag när klaganden
fick del av beslutet. Ett över-
klagande av ett beslut om någons
häktande eller kvarhållande i häkte

⁸⁸Senaste lydelse av rubriken 1989:352.

”Senaste lydelse 1981:1294.

213

som avses i 49 kap. 3 § eller 4 §
första stycket 1,2,3, 7,8 eller 9,
stadgas i 54 kap. 3 §.

3§*°

Finnes besvärstalan ej vara full-
följd inom rätt tid, skall den av
hovrätten avvisas. Har besvärs-
inlaga inkommit till högsta dom-
stolen före besvärstidens utgång,
skall den omständigheten att
inlagan inkommit till hovrätten
först därefter ej föranleda att den
avvisas.

4§⁹¹

I besvärsinlagan skall klaganden
uppgiva:

1. det beslut, mot vilket talan
föres-

2. grunderna for besvärstalan;
samt

3. den ändring i beslutet, som
klaganden yrkar.

Erfordras prövningstillstånd,
skall klaganden i besvärsinlagan
ange de omständigheter han åbe-
ropar till stöd for att sådant till-
stånd skall meddelas.

Besvärsinlagan skall vara

eller om åläggande av reseförbud
är inte inskränkt till viss tid.

Av bestämmelser i 49 kap. och 54
kap. 3 § följer att den, som vill
överklaga ett beslut, i vissa fall
först skall anmäla missnöje.

2§

Hovrätten prövar om överkla-
gandet har gjorts i rätt tid. Ett
överklagande som gjorts för sent
skall avvisas av hovrätten.

överklagandet skall dock inte
avvisas om det inom tiden för
överklagande har kommit in till
högsta domstolen. I ett sådant fall
skall högsta domstolen sända över-
klagandet vidare till hovrätten och
samtidigt lämna uppgift om vilken
dag det kom in till högsta dom-
stolen.

3§

I överklagandet skall klaganden
appge:

1. det beslut som överklagas,

2. grunderna för överklagandet,

3. den ändring i beslutet, som
klaganden yrkar.

On prövningstillstånd behövs,
skall klaganden också ange de
omständigheter som han åberopar
till stöd for att sådant tillstånd
skall meddelas.

Klaganden skall vidare uppge de
bevis han åberopar och vad som
skall styrkas med varje bevis.
Skriftliga bevis, som inte tidigare
förebringats, skall ges in tillsam-
mans med överklagandet.

Prop. 1993/94:190

Bilaga 1

⁹⁰Senaste lydelse 1990:443.

⁹'Senaste lydelse 1981:1088.

214

egenhändigt undertecknad av
klaganden eller hans ombud.

5§

Avvisas ej besvärstalan, skall
hovrätten utan dröjsmål till högsta
domstolen insända besvärsinlagan
med därvid fogade handlingar
samt huvudskrift eller styrkt av-
skrift av underrättens och hov-
rättens akter i mälet, såvitt angår
den fullföljda frågan.

6§

Föreligger mot besvärstalans
upptagande annat hinder än i 3 §
sägs, må talan av högsta domsto-
len omedelbart avvisas.

7§”

Uppfyller besvärsinlagan ej före-
skrifterna i 4 § första, tredje eller
fjärde stycket eller är den eljest
ofullständi g, skall högsta dom-
stolen förelägga klaganden att av-
hjälpa bristen.

Följer klaganden inte ett föreläg-
gande enligt första stycket, skall
besvärstalan avvisas, om be-
svärsinlagan är så ofullständig att
den inte utan väsentlig olägenhet
kan läggas till grund för en rätte-
gång i högsta domstolen.

S§

Finnes motparten böra höras
över besvären, skall besvärsin-
lagan med därvid fogade hand-
lingar delgivas motparten och
föreläggande meddelas honom att
inkomma med skriftlig förklaring.

Prop. 1993/94:190

Bilaga 1

4§

Om inte överklagandet avvisas
enligt 2 §, skall hovrätten till
högsta domstolen överlämna över-
klagandet med tillhörande hand-
lingar samt de handlingar i tings-
rättens och hovrättens akter som
har betydelse för prövningen av
överklagandet.

5§

Om det finns något annat hinder
mot att ta upp överklagandet till
prövning än som avses i 3 §, får
högsta domstolen omedelbart
avvisa överklagandet.

6§

Uppfyller överklagandet inte
föreskrifterna i 3 § första, tredje
eller fjärde stycket eller är det på
annat sätt ofullständigt, skall hög-
sta domstolen förelägga klaganden
att avhjälpa bristen.

7 §

Om högsta domstolen finner att
klagandens motpart bör höras
angående överklagandet, skall
detta med tillhörande handlingar
delges honom med föreläggande
att svara skriftligt inom viss tid.

”Senaste lydelse 1984:131.

215

9§”

Förklaringen skall innehålla
yttrande rörande de av klaganden
anförda grunderna för besvärs-
talan och angivande av de omstän-
digheter förklaranden vill anföra.

Förklaringen skall vara egenhän-
digt undertecknad av förklaranden
eller hans ombud eller, då i
brottmål den tilltalade är förkla-
rande, hans försvarare.

10 §

Har förklaring inkommit och
finnes ytterligare skriftväxling er-
forderlig, äge högsta domstolen
förordna därom. Högsta domstolen
äge tillika meddela närmare be-
stämmelser om skriftväxlingen och
därvid även föreskriva, i vilket
avseende part skall yttra sig. Part
må föreläggas att inkomma med
mer än en skrift, endast om
särskilda skäl äro därtill.

11 §

Erfordras prövningstillstånd och
har motparten hörts över be-
svären, bestämme högsta dom-
stolen, sedan skriftväxlingen av-
slutats, om sådant tillstånd skall
meddelas. När skäl äro därtill, må
frågan upptagas, ehuru
skriftväxling ej ägt rum.

12 §’⁴

Beträffande rättegången i högsta
domstolen skall i övrigt 52 kap.

”Senaste lydelse 1963:149.
’⁴Senaste lydelse 1989:352.

«§

Motparten skall i sitt svar yttra
sig rörande de av klaganden an-
förda grunderna för överklagandet
och ange de omständigheter han
själv vill anföra.

Svaret skall innehålla uppgift om
de bevis parten åberopar och om
vad som skall styrkas med vaije
bevis. Skriftliga bevis, som inte
tidigare förebringats, skall ges in
till rätten.

Prop. 1993/94:190

Bilaga 1

År ytterligare skriftväxling nöd-
vändig, får högsta domstolen be-
sluta om sådan. Om det behövs får
högsta domstolen meddela när-
mare bestämmelser om skriftväx-
lingen och därvid även föreskriva,
i vilket avseende en part skall
yttra sig. En part får föreläggas att
komma in med mer än en skrift,
endast om det finns särskilda skäl.

70 §

Behövs prövningstillstånd och
har motparten hörts angående
överklagandet, beslutar högsta
domstolen sedan skriftväxlingen
avslutats om sådant tillstånd skall
meddelas. När det finns skäl för
det, får frågan tas upp utan att
skriftväxling har skett.

11 §

Beträffande rättegången i högsta
domstolen skall i övrigt 52 kap.

216

10 - 12 §§ samt 55 kap. 12 a §
första stycket tillämpas.

13 §

Sedan högsta domstolens slutliga
beslut meddelats, skola de från
hovrätten mottagna akterna jämte
avskrifter av beslutet översändas,
hovrättsakien till hovrätten och
underrättsakten till underrätten.

14 §”

Vad i detta kapitel är stadgat äge
motsvarande tillämpning i fråga
om besvär, som avses i 8 kap.
8 §; i dylikt mål gälle dock följan-
de avvikelser:

1. Den som vill anföra besvär
skall inom fyra veckor från den
dag, då han erhöll del av beslutet,
till advokatsamfundet inkomma
med besvärsinlaga.

2. Om ej särskilda skäl föranle-
da annat, skola klaganden och, då
talan föres av justitiekanslem,
även motparten höras muntligen i
högsta domstolen.

3. Tillfälle skall lämnas det
organ inom advokatsamfundet,
som meddelat beslutet, att inkom-
ma med skriftlig förklaring och
att, då part höres muntligen,
därvid yttra sig.

4. Advokatsamfundets beslut att
avvisa en besvärstalan får över-
klagas till högsta domstolen genom
besvär. Därvid tillämpas 1.

11 - 13 §§ samt 55 kap. 72 §
första stycket tillämpas.

Prop. 1993/94:190

Bilaga 1

72 §

I fråga om överklagande enligt
8 kap. 8 § tillämpas bestämmel-
serna z 7 - 77 §§ med följande
avvikelser.

1. överklagandet skall ges in till
advokatsamfundet. Det skall ha
kommit in till samfundet inom tre
veckor från den dag när
klaganden fick del av beslutet.

2. Om inte särskilda skäl föran-
leder annat, skall klaganden och,
när talan förs av justitiekanslem,
även motparten höras muntligt i
högsta domstolen.

3. Tillfälle skall lämnas det
organ inom advokatsamfundet,
som meddelat beslutet, att inkom-
ma med skriftlig förklaring och att
yttra sig i samband med att part
hörs muntligt.

4. Ett beslut av advokatsamfun-
det genom vilket överklagandet
avvisas får överklagas till högsta
domstolen. Därvid tillämpas 1.

75 §” 13 §

Om partema har ingått ett sådant avtal som avses i 49 kap. 1 § om att
inte överklaga tingsrättens dom, får tingsrätten med parternas samtycke
hänskjuta en viss fråga i målet till prövning av högsta domstolen.

”Senaste lydelse 1989:113.

”Införd genom 1989:352.

217

16 §⁹⁷

En fråga som hänskjutits enligt
15 § får inte komma under högsta
domstolens prövning utan att
domstolen meddelat tillstånd till
detta. Sådant tillstånd får ges en-
dast i den mån det gäller en sådan
prejudikatfråga som avses i
54 kap. 77 § första stycket.

Frågan om prövningstillstånd får
att yttra sig.

77 §”

Om prövningstillstånd meddelas
enligt 76 §, skall högsta domstolen
pröva prejudikatfrågan med
tillämpning av reglema i 8, 10
och 72 §§.

74 §

En fråga som hänskjutits enligt
13 § får inte komma under högsta
domstolens prövning utan att dom-
stolen meddelat tillstånd till detta.
Sådant tillstånd får ges endast i
den mån det gäller en sådan
prejudikatfråga som avses i
54 kap. 12 § första stycket.

prövas utan att parterna fått tillfälle

Prop. 1993/94:190

Bilaga 1

15 §

Om prövningstillstånd meddelas
enligt 74 §, skall högsta domstolen
pröva prejudikatfrågan med
tillämpning av reglema i 7, 9 och
11 §§•

57 Kap.

Om mål, som upptages omedel-
bart av högsta domstolen

I mål, som skall upptagas ome-
delbart av högsta domstolen, äge
vad i 53 kap. är stadgat motsva-
rande tillämpning.

Om mål som tas upp omedelbart

1 §

I mål, som skall tas upp omedel-
bart av högsta domstolen, skall
53 kap. tillämpas.

58 kap.

11 §

Har någon försuttit laga tid för
fullföljande av talan mot dom eller
beslut eller för ansökan om åter-
vinning eller återupptagande och
förelåg för hans underlåtenhet
laga förfall, som han icke kunde i
rätt tid anmäla, må på ansökan av
honom den försuttna tiden

Har någon försuttit laga tid för
överklagande av dom eller beslut
eller för ansökan om återvinning
eller återupptagande, får på an-
sökan av honom den försuttna
tiden återställas, om han hade
laga förfall.

återställas.

⁹⁷Införd genom 1989:352.

⁹⁸Införd genom 1989:352.

218

59 Kap.

Om besvär över domvilla

Dom, som vunnit laga kraft,
skall på besvär av den, vilkens
rätt domen rör, på grund av
domvilla undanröjas

1. om målet har tagits upp trots
att det har förelegat ett rätte-
gångshinder, som högre rätt haft
att beakta självmant vid ett över-
klagande,

2. om domen givits mot någon,
som inte har varit rätteligen stämd
och inte heller har fort talan i
målet, eller genom domen någon,
som inte har varit part i målet,
lider förfång,

3. om domen är så mörk eller
ofullständig att det inte framgår
därav, hur rätten dömt i saken
eller

4. om i rättegången förekommit
annat grovt rättegångsfel, som kan
antas ha inverkat på målets
utgång.

Den som vill besvära sig över
domvilla skall ge in en skriftlig
besvärsinlaga till hovrätten, om
domen meddelats av tingsrätt, och
i annat fall till högsta domstolen.

Om klagan angående domvilla

§"

Dom, som vunnit laga kraft,
skall efter klagan av den, vilkens
rätt domen rör, på grund av
domvilla undanröjas

1. om målet har tagits upp trots
att det har förelegat ett rätte-
gångshinder, som högre rätt haft
att beakta självmant vid ett över-
klagande,

2. om domen givits mot någon,
som inte har varit rätteligen stämd
och inte heller har fort talan i
målet, eller genom domen någon,
som inte har varit part i målet,
lider förfång,

3. om domen är så mörk eller
ofullständig att det inte framgår av
domen, hur rätten har dömt i
saken eller

4. om i rättegången förekommit
något annat grovt rättegångsfel,
som kan antas ha inverkat på
målets utgång.

Klagan angående domvilla enligt
första stycket 4 som grundas på en
omständighet som inte tidigare har
åberopats i målet skall avvisas,
om klaganden inte gör sannolikt
att han har varit förhindrad att
åberopa omständigheten i rätte-
gången eller han annars haft giltig
ursäkt att inte göra det.

IOO

Den som vill klaga angående
domvilla skall göra detta skriftligt.
Klagan skall ges in till hovrätten,
om domen meddelats av tingsrätt,
och i annat fall till högsta domsto-
len.

Prop. 1993/94:190

Bilaga 1

"Senaste lydelse 1989:656.

¹⁰⁰Senaste lydelse 1989:656.

219

Besvär skall föras, om de grun-
das på någon omständighet som
avses i 1 § 1 eller 4, inom sex
månader från det att domen vann
laga kraft, och, om besvären
grundas på någon omständighet
som avses i 1 § 2, inom sex
månader från det att klaganden
fick kännedom om domen. Fick
han kännedom om domen, innan
den vann laga kraft, skall tiden
räknas från den dag, då domen
vann laga kraft.

Om besvär över domvilla och
fullföljd av talan mot hovrätts
beslut i sådant ärende äge i övrigt
vad i 52, 54 och 56 kap. är
stadgat motsvarande tillämpning;
beträffande besvär, som skola
upptagas omedelbart av högsta
domstolen, gälle dock ej bestäm-
melserna om prövningstillstånd.

Rätten äge, när skäl äro därtill,
förordna, att, till dess annorlunda
föreskrives, vidare åtgärd för
verkställighet av domen ej må äga
rum.

Undanröjes domen och grundas
beslutet ej därå, att rätten varit
obehörig eller eljest icke bort
upptaga målet till prövning, skall
tillika förordnas, att ny handlägg-
ning skall äga rum vid den rätt,
som meddelat domen.

Om ersättning för kostnad gälle
vad om rättegångskostnad är
stadgat.

\bd i 1 - 3 §§ är stadgat om
dom äge motsvarande tillämpning
beträffande rättens beslut.

Om klagan grundas på någon
omständighet som avses i 1 § 1
eller 4 skall den ges in inom sex
månader från det att domen vann
laga kraft. Grundas klagan på
någon omständighet som avses i
1 § 2 skall den ges in inom sex
månader från det att klaganden
fick kännedom om domen. Fick
han kännedom om domen, innan
den vann laga kraft, skall tiden
räknas från den dag, då domen
vann laga kraft.

101

I fråga om klagan angående
domvilla och överklagande av
hovrätts beslut i sådant ärende
skall i övrigt 52, 54 och 56 kap.
tillämpas. I fråga om klagan, som
skall prövas omedelbart av högsta
domstolen, gäller dock inte be-
stämmelserna om prövningstill-
stånd.

När det finns anledning till det
får rätten besluta att domen tills
vidare inte får verkställas.

Undanröjs domen av annat skäl
än att rätten varit obehörig eller
av annan anledning inte bort ta
upp målet till prövning, skall
rätten samtidigt besluta att ny
handläggning skall äga rum vid
den rätt, som meddelat domen.

1 fråga om ersättning för kostnad
gäller bestämmelserna om rätte-
gångskostnad.

Det som sägs i 1 - 3 §§ om dom
skall tillämpas även beträffande
rättens beslut.

Prop. 1993/94:190

Bilaga 1

^I0'Senaste lydelse 1971:218.

220

4a$^m

Om talan mot avgörande av
annan myndighet än tingsrätt
skulle ha fullföljts i tingsrätt eller
hovrätt, arförs besvär över dom-
villa i ärendet skriftligen hos
hovrätten.

I fråga om besvär enligt första
stycket tillämpas 1 §, 2 § andra
stycket och 3 §.

5§^1M

Strafföreläggande, som godkänts
av den misstänkte, skall efter
besvär undanröjas:

1. om godkännandet icke kan
anses som en giltig viljeförklaring;

2. om vid ärendets behandling
förekommit sådant fel, att före-
läggandet bör anses ogiltigt; eller

3. om föreläggandet eljest ej
överensstämmer med lag.

Har strafföreläggande undan-
röjts, må ej därefter för samma
gärning dömas till eller föreläggas
svårare straff.

6 §¹⁰⁴

Den som vill besvära sig över
strafföreläggande skall till den un-
derrätt, som ägt upptaga åtal för
brottet, inkomma med besvärs-
inlaga.

5§

Om ett avgörande av annan myn-
dighet än tingsrätt skulle ha
överklagats i tingsrätt eller hov-
rätt, får klagan angående domvilla
i ärendet göras skriftligt hos
hovrätten.

I fråga om klagan enligt första
stycket tillämpas 1 §, 2 § andra
stycket och 3 §.

6§

Strafföreläggande, som godkänts
av den misstänkte, skall efter
klagan undanröjas:

1. om godkännandet inte kan
anses som en giltig viljeförklaring,

2. om vid ärendets behandling
har förekommit sådant fel, att
föreläggandet bör anses ogiltigt,
eller

3. om föreläggandet av annan
anledning inte överensstämmer
med lag.

Har strafföreläggande undan-
röjts, får därefter inte för samma
gärning dömas till eller föreläggas
svårare straff.

7§

Den som vill klaga angående
strafföreläggande skall göra detta
skriftligt. Klagan skall ges in till
den tingsrätt, som haft att ta upp
åtal för brottet.

Klagan skall ha kommit in till
tingsrätten inom ett år efter det att
åtgärd för verkställighet av
föreläggandet företogs hos den
misstänkte. I fråga om handlägg-
ningen skall 52 kap. 2, 3 och 5 -
12 §§ tillämpas. Bestämmelse som
avser hovrätt gäller därvid i stället
tingsrätten.

Prop. 1993/94:190

Bilaga 1

'”Införd genom 1988:1451.

'“Senaste lydelse 1959:257.

¹⁰⁴Senaste lydelse 1966:249.

221

7 §¹⁰⁵

Om fullföljd av talan mot under-
rättens beslut i anledning av
besvär över strafföreläggande äga
bestämmelserna i 49 och 52 kap.
motsvarande tillämpning.

Mot hovrättens beslut må talan
ej föras.

S§¹⁰⁶

I mål, som avses i 6 eller 7 §,
äger rätten, när skäl äro där till,
förordna, att till dess annorlunda
föreskrives, vidare åtgärd för verk-
ställighet av straflföreläggandet ej
får äga rum.

9§¹⁰⁷

Bestämmelserna i 5 - 8 §§ äga
motsvarande tillämpning i fråga
om besvär över godkänt föreläg-
gande av ordningsbot. I mål om
besvär över sådant föreläggande är
allmän åklagare motpart till den
misstänkte.

«§

I fråga om överklagande av
tingsrättens beslut i anledning av
klagan angående strafföreläggande
gäller 49 och 52 kap.

Hovrättens beslut för inte över-
klagas.

När det finns anledning till det
för rätten i mål som avses i 7 eller
8 § besluta att straflföreläggandet
tills vidare inte för verkställas.

Prop. 1993/94:190

Bilaga 1

10 §

Bestämmelserna i 6 - 9 §§ skall
tillämpas även i fråga om godkänt
föreläggande av ordningsbot. I
mål om klagan angående sådant
föreläggande är allmän åklagare
motpart till den misstänkte.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.

3. Har en dom eller ett beslut meddelats före ikraftträdandet, gäller
äldre bestämmelser i fråga om överklagande och krav på prövnings-
tillstånd.

4. I fråga om behörighet att vara ombud eller biträde gäller äldre be-
stämmelser, om talan i målet väckts före ikraftträdandet.

¹⁰⁵Införd genom 1966:249.

¹⁰⁶Införd genom 1966:249.

¹⁰⁷Införd genom 1968:193.

222

Justitiedepartementets lagförslag angående 49 kap.

12 a § rättegångsbalken

Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom föreskrivs att 49 kap. 12 a § rättegångsbalken skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

49 kap.

12 a §‘

1 brottmål krävs prövningstillstånd för att hovrätten skall pröva en
tingsrätts dom genom vilken den tilltalade inte dömts till annan påföljd
än böter eller frikänts från ansvar for brott för vilket det inte är
föreskrivet svårare straff än fängelse i sex månader.

Om tingsrätten i sin dom även
prövat enskilt anspråk mot den
tilltalade, gäller i den delen be-
stämmelserna i 12 §. Krävs inte
prövningstillstånd enligt första
stycket eller meddelas sådant
prövningstillstånd och avser den
fullföljda talan frågan om den till-
talade skall dömas för den åtalade
gärningen krävs inte prövnings-
tillstånd för enskilt anspråk i an-
ledning av gärningen.

Första stycket gäller inte om domen överklagas av Riksåklagaren,
Justitiekanslem eller Justitieombudsman.

Krav på prövningstillstånd enligt första eller andra stycket omfattar
även beslut som får överklagas endast i samband med överklagande av
dom.

I fråga om meddelade prövningstillstånd skall 54 kap. 11 § tredje
stycket och 13 §§ gälla.

Prop. 1993/94:190

Bilaga 2

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.

‘Senaste lydelse 1993:514.

223

Advokatsamfundets lagförslag

Förslag till lag om ändring i 8 kap. 4 § andra stycket RB

Prop. 1993/94:190

Bilaga 3

Nuvarande lydelse

Verksamhet som advokat får
icke bedrivas i bolag med annan
än advokat eller i aktiebolag om ej
advokatsamfundets styrelse med-
giver undantag.

Föreslagen lydelse

Verksamhet som advokat får
icke bedrivas i bolag med annan
än advokat om ej advokatsam-
fundets styrelse medgiver undan-
tag.

224

Förhållandet mellan nuvarande och föreslagna
paragrafbeteckningar i 49 - 56 kap. RB

Prop. 1993/94:190

Bilaga 4

Nuvarande beteckning

Föreslagen beteckning

49:1
49:1a
49:2
49:3
49:4
49:5
49:6
49:7
49:8
49:9
49:10
49:11-12
49:12a
49:13
49:14
49:15
50:1-10
50:10 a
50:11
50:12
50:13
50:14
50:15
50:16
50:17
50:18
50:19
50:20
50:21
50:22
50:23-29
50:30
51:1-10
51:10 a
51:11
51:12
51:13
51:14
51:15
51:16
51:17
51:18

49:1+49:2

49:1

49:3

49:4

49:5+49:6

49:5

49:7

49:8

49:3+49:9

49:10

49:11-12

49:13

49:14

49:4

49:15

50:1-10

50:11

50:12

50:15

50:16

50:17

50:18

50:19

50:20

50:21

50:22

50:13

50:14

50:23-29

51:1-10

51:11

51:12

51:10

51:15

51:16

51:17

51:18

51:19

51:20 225

15 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 190

51:19
51:20
51:21
51:22
51:23
51:24-29
51:30
51:31
52:1-9
52:9 a
52:10
52:11
52:12
52:13
53:1-2
54:1
54:1 a
54:2
54:2 a
54:3
54:4
54:5
54:6
54:7-11
54:11 a
54:12
54:13
54:14
54:15
54:16
55:1
55:3
55:4
55:5
55:6
55:7
55:8
55:9
55:10
55:11
55:12
55:12 a
55:13-15
55:16
56:1
56:3
56:4
56:5
56:6

51:21

51:22

51:13

51:14

51:23

51:24-29

51:30

52:1-9

52:10

52:11

52:12

53:1-2

54:1+54:2

54:1

54:3

54:4

54:5

54:6

54:3

54:7-11

54:12

54:13

54:14

54:15

54:16

54:17

55:1

55:2

55:3

55:4

55:5

55:6

55:8

55:9

55:10

55:7

55:11

55:12

55:13-15

56:1

56:2

56:3

56:4

56:5

Prop. 1993/94:190

Bilaga 4

226

56:7	56:6
56:8	56:7
56:9	56:8
56:10	56:9
56:11	56:10
56:12	56:11
56:13	-
56:14	56:12
56:15	56:13
56:16	56:14
56:17	56:15

Prop. 1993/94:190

Bilaga 4

227

Lagrådsremissens lagförslag

2.1 Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom föreskrivs i fråga om rättegångsbalken

dels att 32 kap. 7 §, 50 kap. 30 § och 51 kap. 31 § skall upphöra att
gälla,²

dels att rubrikerna före 50 och 51 kap, skall ha följande lydelse,

dels att 3 kap. 4, 6 och 7 §§, 8 kap. 4 och 8 §§, 17 kap. 7, 12 och
13 §§, 30 kap. 5, 10 och 11 §§, 32 kap. 2 §, 33 kap. 3 §, 42 kap. 17
a §, 49 kap., 50 kap. 1-25 , 27 och 29 §§, 51 kap. 1-23, 24, 25, 27, 29
och 30 §§, 52-57 kap., 58 kap. 11 § samt 59 kap. skall ha följande
lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1993/94:190

Bilaga 5

3 kap.

Högsta domstolen utgöres av
tjugotvå justitieråd eller det högre
antal som av särskilda skäl finnes
erforderligt. Justitieråden skola
vara lagfarna. De fä icke inneha
eller utöva annat ämbete.