Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 18 mars 1994
Prop.
1993/94:178
Carl Bildt
Görel Thurdin
(Miljö- och naturresursdepartementet)
I propositionen läggs fram förslag om att ett nytt och från
bygglovsprövningen fristående tillsyns- och kontrollförfarande införs
beträffande de tekniska egenskapskraven på byggnader och andra
anläggningar. Bygglovsprövningen enligt plan- och bygglagen (1987:10),
PBL, kommer därmed att begränsas till att avse endast en prövning av
lokaliseringen och den närmare placeringen och utformningen av
byggnader m.m. Bestämmelserna om de tekniska egenskapskraven
förenklas och föreslås flyttas från PBL och sammanföras med reglerna
i byggproduktlagen (1992:1535) till en ny lag om tekniska egenskapskrav
på byggnadsverk, m.m.
För områden inom detaljplan föreslås att kommunen skall kunna
besluta att byggande i enlighet med planen inte skall behöva undergå en
särskild bygglovsprövning.
Den nya lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 januari 1995.
1 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 178
Innehållsförteckning
Prop. 1993/94:178
1 Förslag till riksdagsbeslut...................... 5
2 Lagtext ................................. 6
2.1 Förslag till lag om ändring i plan- och bygglagen
(1987:10)............................ 6
2.2 Förslag till lag om tekniska egenskapskrav på bygg-
nadsverk, m.m.........................27
2.3 Förslag till lag om ändring i civilförsvarslagen
(1960:74)............................ 32
2.4 Förslag till lag om ändring i naturvårdslagen
(1964:822)........................... 34
2.5 Förslag till lag om ändring i fåstighetstaxeringslagen
(1979:1152).......................... 35
2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:320) om
byggfelsförsäkring ......................36
3 Ärendet och dess beredning ....................37
4 Gällande rätt.............................. 38
4.1 Plan-och bygglagen..................... 38
4.1.1 Inledning........................38
4.1.2 Särskilt om bygglov .................39
4.1.3 Kommunala beslut om bygglovspliktens
omfattning.......................40
4.1.4 Förutsättningar för bygglov.............40
4.1.5 Kraven på byggnader ................41
4.1.6 Föreskrifter meddelade med stöd av PBL .... 42
4.1.7 Handläggningen av lovärenden ..........43
4.1.8 Förhandsbesked ...................45
4.1.9 Byggnadsarbeten, tillsyn och besiktning.....45
4.2 Byggproduktlagstiftningen..................46
4.2.1 Byggproduktlagen ..................47
4.2.2 Byggproduktförordningen..............47
5 Reformbehovet.............................47
5.1 Avreglering och förenkling.................47
5.1.1 Inledning........................47
5.1.2 Förnyelse och utveckling..............48
5.1.3 Förhållandet mellan stat och kommun .....49
5.1.4 Friare kommunal förvaltning på
byggområdet......................50
5.2 Öppet kontrollsystem.....................51
5.3 Samordning ..........................52
5.4 Klarare ansvarsfördelning.................. 52
5.5 Bygglovsprövningen - en sammansatt process......53 2
5.6 Byggkostnaderna .......................54
5.7 Byggfrågor och miljö
54 Prop. 1993/94:178
6 Prövning och kontroll, m.m.....................55
6.1 Inledning............................55
6.2 Lokaliseringsprövning m.m.................55
6.3 Bygglovsplikten inom område med detaljplan......56
6.4 Byggherrens ansvar för de tekniska egenskaperna ... 61
6.5 Det nya kontrollsystemet ..................63
6.5.1 Bygganmälan .....................63
6.5.2 Utstakning.......................67
6.5.3 Kontrollen.......................68
6.5.4 Byggsamråd......................69
6.5.5 Kontrollplan......................73
6.5.6 Slutbevis........................75
6.5.7 Sanktioner.......................77
6.5.8 Kvalitetsansvarig ...................79
6.5.9 Tillsyn, ingripanden, m.m..............82
6.6 Tillämpningen av det föreslagna systemet........83
6.6.1 Förslagets allmänna lämplighet ..........85
6.6.2 Förhandsprövning .................. 88
6.6.3 Kontrollorgan m.m..................90
6.6.4 Radon.......................... 91
6.6.5 Förhandsbesked ...................91
6.6.6 Fastighetsregistrering och arkivering.......92
6.7 Avgifter............................. 92
7 Samordning mellan plan- och bygglagen (1987:10) och
byggproduktlagstiftningen, m.m...................93
7.1 Lagen om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk,
m.m...............................93
7.2 Ombyggnadsbegreppet....................95
7.3 Tekniska egenskapskrav.................. 100
7.3.1 Kravens innebörd.................. 100
7.3.2 Reglering i lag eller förordning......... 104
7.4 Vissa bemyndiganden m.m................ 106
7.4.1 Typgodkännanden och tillverkningskontroll . . 106
7.4.2 Vissa värmeanordningar, hissar m.m...... 106
8 Ikraftträdande
108
9 Följdfrågor.............................. 109
9.1 Konsekvensbedömning................... 109
9.2 Ändringar i annan lagstiftning.............. 110
10 Författningskommentar....................... 110
10.1 Förslaget till lag om ändring i plan- och bygglagen
(1987:10)........................... 110
10.2 Förslaget till lag om tekniska egenskapskrav på
byggnadsverk, m.m..................... 127
10.3 Förslaget till lag om ändring i civilförsvarslagen Prop. 1993/94:178
(1960:74)........................... 131
10.4 Förslaget till lag om ändring i naturvårdslagen
(1964:822).......................... 132
10.5 Förslaget till lag om ändring i
fästighetstaxeringslagen (1979:1152).......... 132
10.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:320) om
byggfelsförsäkring ..................... 132
Bilaga 1 Sammanfattning av betänkandet (SOU 1993:94)
Anpassad kontroll av byggandet......... 134
Bilaga 2 Lagförslag i betänkandet (SOU 1993:94)
Anpassad kontroll av byggandet......... 140
Bilaga 3 Förteckning över de remissinstanser som yttrat
sig över betänkandet (SOU 1993:94) Anpassad
kontroll av byggandet ............... 190
Bilaga 4 De till lagrådet remitterade lagförslagen .... 199
Bilaga 5 Lagrådets yttrande................. 224
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde
den 18 mars 1994 .......................... 238
Rättsdatablad............................. 239
Regeringen föreslår att riksdagen
antar regeringens förslag till
Prop. 1993/94:178
1. lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10),
2. lag om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk, m.m.,
3. lag om ändring i civilförsvarslagen (1960:74),
4. lag om ändring i naturvårdslagen (1964:822),
5. lag om ändring i fastighetstaxeringslagen (1979:1152),
6. lag om ändring i lagen om byggfelsförsäkring (1993:320).
Regeringen har följande förslag till lagtext.
Prop. 1993/94:178
Härigenom föreskrivs i fråga om plan- och bygglagen (1987:10)*
dels att 3 kap. 4-9 §§, 8 kap. 29-31, 9 kap. samt 16 kap. 2 och 3 §§
skall upphöra att gälla,
dels att rubriken närmast före 3 kap. 10 § skall utgå,
dels att 1 kap. 4 och 9 §§, 3 kap. 3, 10, 11, 13, 14 och 16 §§, 5 kap.
7, 16, 26 och 36 §§, 8 kap. 1, 4, 5, 11-13 och 26 §§, 10 kap. 3 och
6 §§, 11 kap. 5 §, 13 kap. 2, 4 och 7 §§ och 16 kap. 1 § samt rubriken
närmast före 3 kap. 1 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall föras in ett nytt kapitel, 9 kap., samt en ny
paragraf, 10 kap. 18 a §, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 kap.
4
Till byggande och rivning av
byggnader samt till schaktning,
fyllning, trädfällning och skogs-
plantering fordras tillstånd i form
av bygglov, rivningslov respektive
marklov i den omfattning som
följer av denna lag.
§
Till byggande och rivning av
byggnader samt till schaktning,
fyllning, trädfällning och skogs-
plantering fordras tillstånd i form
av bygglov, rivningslov respektive
marklov i den omfattning som
följer av denna lag. Vidare skall
den nämnd som avses i 7 § under-
rättas om byggnadsarbeten m.m.
genom bygganmälan i den omfatt-
ning som följer av denna lag.
Beträffande åtgärder som kräver bygglov får ges förhandsbesked huruvida
byggande kan tillåtas på den avsedda platsen.
9 §
Särskilda bestämmelser om bygg-
produkter finns i byggproduktlagen
(1992:1535).
Särskilda bestämmelser om tek-
niska egenskapskrav på byggnader
och andra anläggningar samt om
byggprodukter finns i lagen
(OOOO. OOO) om tekniska egenskaps-
krav på byggnadsverk, m.m.
‘Lagen omtryckt 1992:1769.
3 kap.
Prop. 1993/94:178
Nya byggnader
Byggnader
3
Byggnader skall medge god
hushållning med energi. I områden
dår knapphet på vatten råder eller
kan befaras uppkomma skall bygg-
nader dessutom medge god hus-
hållning med vatten.
I byggnader som innehåller bo-
städer eller arbetslokaler skall
uppvärmningssystemet i skälig
utsträckning utformas så att skilda
energislag som är lämpliga från
allmän energisynpunkt kan använ-
das utan omfattande ändringar.
En- eller tvåbostadshus som i
huvudsak skall värmas upp med el
eller naturgas skall i skälig ut-
sträckning utföras så att ett byte till
uppvärmning med annat energislag
underlättas. Sådana byggnader får
förses med uppvärmningssystemför
direktverkande elvärme endast om
det finns särskilda skäl.
§
Byggnader skall uppfylla de krav
som anges i 2 § lagen (0000:000)
om tekniska egenskapskrav på
byggnadsverk, m. m. i den ut-
sträckning som följer avföreskrifter
utfärdade med stöd av 21 § den
lagen.
10 §
Tillbyggnader, ombyggnader och
andra ändringar av en byggnad
skall utföras varsamt så att bygg-
nadens särdrag beaktas och dess
byggnadstekniska, historiska,
kulturhistoriska, miljömässiga och
konstnärliga värden tas till vara.
Härutöver skall tillses att
1. tillbyggnader som kräver
bygglov uppfyller kraven i 1-8 §§
och att andra tillbyggnader upp-
fyller dessa krav i skälig utsträck-
ning,
2. ombyggnader utförs så att de
delar som byggs om tillförs de i
1-8 §§ angivna egenskaperna i den
omfattning som följer av föreskrif-
ter meddelade med stöd av denna
Ändringar av en byggnad skall
utföras varsamt så att byggnadens
särdrag beaktas och dess bygg-
nadstekniska, historiska, kultur-
historiska, miljömässiga och
konstnärliga värden tas till vara.
lag,
3. andra ändringar än tillbygg-
nad eller ombyggnad utförs så att
ändringarna i skälig utsträckning
uppfyller kraven i 1-8 §§.
I detaljplan eller områdesbestäm-
melser kan kommunen ställa lägre
krav än vad som följer av andra
stycket 2 under förutsättning att
bebyggelsen inom området får
långsiktigt godtagbara egenskaper.
Vid tillämpning av andra och
tredje styckena skall hänsyn tas till
byggnadens förutsättningar. Vid
ändring av fritidshus med högst två
bostäder gäller inte bestämmelser-
na i 3 § första stycket första me-
ningen, andra och tredje styckena
samt 7 och 8 §§ och skall, även
såvitt avser tillbyggnader som
kräver bygglov och ombyggnader,
kravet i 3 § första stycket andra
meningen gälla endast i skälig
utsträckning.
11
Med ombyggnad avses åtgärder
som fordrar bygglov och avsevärt
förlänger brukstiden för byggnaden
eller en del av den. Även sådant
inredningsarbete som syftar till en
väsentligt ändrad användning av
byggnaden eller en del av den
utgör ombyggnad.
§
I fråga om byggnadsåtgärder som
får vidtas utan bygganmälan skall
1, 2 och 10 §§ tillämpas i den
utsträckning som kan krävas med
hänsyn till åtgärdens art och om-
fattning.
13 §
Byggnader skall underhållas så
att deras egenskaper i de hänseen-
den som avses i 3-7 §§ i huvudsak
bevaras. Anordningar som avser
att tillgodose kraven i 6 och 7 §§
skall hållas i stånd. Byggnaders
yttre skall hållas i vårdat skick.
Underhållet skall anpassas till
byggnadens värde från historisk,
kulturhistorisk, miljömässig och
konstnärlig synpunkt samt till
Byggnaders yttre skall hållas i
vårdat skick. Underhållet skall
anpassas till byggnadens värde från
historisk, kulturhistorisk, miljö-
Prop. 1993/94:178
omgivningens karaktär. mässig och konstnärlig synpunkt Prop. 1993/94:178
samt till omgivningens karaktär.
Byggnader som avses i 12 § skall underhällas så att deras särart beva-
ras.
14 §
I fråga om anläggningar för vilka
bygglov krävs skall vad som före-
skrivs om byggnader i 1-13 §§
tillämpas. I fråga om övriga an-
läggningar som anges i 8 kap.
skall 1-13 §§ tillämpas i skälig
utsträckning.
I fråga om anläggningar som
anges i 8 kap. 2 § första stycket
skall föreskrifterna i 1-3 och
10—13 §§ om byggnader tillämpas.
16 §
På bebyggda tomter får bestämmelserna i 15 § första stycket 6 samt
andra och tredje styckena tillämpas
Vid tillbyggnad som kräver bygg-
lov eller vid ombyggnad skall
tomten anordnas så att den upp-
fyller kraven i 15 § i skälig ut-
sträckning.
i skälig utsträckning.
Vid sådan ändring av en byggnad
för vilken bygganmälan krävs skall
tomten anordnas så att den upp-
fyller kraven i 15 § i den utsträck-
ning som efter omständigheterna
kan krävas med hänsyn till kost-
naderna för arbetet och tomtens
särskilda egenskaper.
5 kap.
7§
Utöver vad som enligt 3 § skall redovisas i detaljplanen får i planen
meddelas bestämmelser om
1. i vad mån åtgärder kräver lov enligt 8 kap. 5 § första stycket, 6 §
första stycket 2 och 3, andra stycket samt tredje stycket 2, 8 § första och
tredje styckena samt 9 § första och andra styckena,
2. den största omfattning i vilken byggande över och under markytan
får ske och, om det finns särskilda skäl med hänsyn till bostadsförsöij-
ningen eller miljön, även den minsta omfattning i vilken byggandet skall
ske,
3. byggnaders användning, varvid för bostadsbyggnader kan bestäm-
mas andelen lägenheter av olika slag
4. placering, utformning och
utförande av byggnader, andra
anläggningar och tomter, varvid
ombyggnadsbestämmelser enligt 3
kap. 10 § tredje stycket, skyddsbe-
stämmelser för byggnader som
avses i 3 kap. 12 § och rivnings-
och storlek,
4. placering, utformning och
utförande av byggnader, andra
anläggningar och tomter, varvid
får meddelas skyddsbestämmelser
för byggnader som avses i 3 kap.
12 § och rivningsförbud för sådana
byggnader samt sådana bestämmel-
förbud för sådana byggnader får ser i fråga om andra ändringar av Prop. 1993/94:178
meddelas, byggnader än tillbyggnader som får
utfärdas med stöd av föreskrifter
enligt 21 § lagen (0000:000) om
tekniska egenskapskrav på bygg-
nadsverk, m.m.,
5. vegetation samt markytans utformning och höjdläge,
6. användning och utformning av allmänna platser för vilka kommunen
inte skall vara huvudman,
7. stängsel samt utfart eller annan utgång mot allmänna platser,
8. placering och utformning av parkeringsplatser, förbud att använda
viss mark eller byggnader för parkering samt skyldighet att anordna
utrymme for parkering, lastning och lossning enligt 3 kap. 15 § första
stycket 6,
9. tillfällig användning av mark eller byggnader, som inte genast
behöver tas i anspråk för det ändamål som anges i planen,
10. markreservat for allmänna ledningar, energianläggningar samt
trafik- och väganordningar,
11. skyddsanordningar för att motverka störningar från omgivningen
och, om det finns särskilda skäl, högsta tillåtna värden for störningar
genom luftförorening, buller, skakning, ljus eller annat sådant som
prövas enligt miljöskyddslagen (1969:387),
12. principerna för fastighetsindelningen och för inrättande av gemen-
samhetsanläggningar.
Bestämmelser om byggnaders användning enligt första stycket 3 får inte
utformas så att en effektiv konkurrens motverkas.
I detaljplanen får även meddelas bestämmelser om exploateringssam-
verkan enligt 6 kap. 2 §. Om en detaljplan antas efter det att ett ex-
ploateringsbeslut enligt lagen (1987:11) om exploateringssamverkan har
vunnit laga kraft, skall det anges i planen om den skall genomföras enligt
nämnda lag. Skall mark tas i anspråk från någon fastighet vars ägare inte
deltar i samverkan, skall planen innehålla uppgift därom.
Planen får inte göras mer detaljerad än som är nödvändigt med hänsyn
till syftet med den.
16 §
För begränsade områden som inte omfattas av detaljplan kan områdes-
bestämmelser antas för att säkerställa att syftet med översiktsplanen
uppnås eller att ett riksintresse enligt lagen (1987:12) om hushållning
med naturresurser m.m. tillgodoses. Med områdesbestämmelser får
regleras
1. i vad mån åtgärder kräver lov
enligt 8 kap. 5 § första stycket, 6 §
första stycket 1 och 3 samt andra
och tredje styckena, 7 §, 8 § andra
och tredje styckena samt 9 § tredje
stycket,
2.
grunddragen för användningen av mark- och vattenområden för
1. i vad mån åtgärder kräver lov
enligt 8 kap. 5 § andra stycket,
6 § första stycket 1 och 3 samt
andra och tredje styckena, 7 §, 8 §
andra och tredje styckena samt 9 §
tredje stycket,
10
bebyggelse eller för fritidsanläggningar, kommunikationsleder och andra
jämförliga ändamål,
3. största tillåtna byggnads- eller bruksarean för fritidshus och storle-
Prop. 1993/94:178
ken på tomter till sådana hus,
4. placering, utformning och
utförande av byggnader, andra
anläggningar eller tomter, varvid
ombyggnadsbestämmelser enligt 3
kap. 10 § tredje stycket, skyddsbe-
stämmelser för byggnader som
avses i 3 kap. 12 § och rivnings-
förbud for sådana byggnader får
meddelas,
4. placering, utformning och
utförande av byggnader, andra
anläggningar och tomter, varvid
får meddelas skyddsbestämmelser
för byggnader som avses i 3 kap.
12 § och rivningsförbud för sådana
byggnader samt sådana bestämmel-
ser i fråga om andra ändringar av
byggnader än tillbyggnader som får
utfärdas med stöd av föreskrifter
enligt 21 § lagen (0000:000) om
tekniska egenskapskrav på bygg-
nadsverk, m.m.,
5. användning och utformning av allmänna platser,
6. vegetation samt markytans utformning och höjdläge inom sådana
områden som avses i 8 kap. 9 § tredje stycket,
7. skyddsanordningar för att motverka störningar från omgivningen,
8. exploateringssamverkan enligt 6 kap. 2 §.
26 §
Under utställningstiden skall planförslaget åtföljas av
1. planbeskrivningen och genomförandebeskrivningen,
2. samrådsredogörelsen,
3. program för planen, miljökonsekvensbeskrivning, grundkarta och
fastighetsforteckning, om sådana handlingar har upprättats,
4. annat planeringsunderlag som
for en bedömning av förslaget.
I planbeskrivningen skall redovi-
sas planeringsförutsättningarna,
planens syfte och skälen till pla-
nens utformning. Beskrivningen
skall åtföljas av illustrationsmate-
rial, om det inte är uppenbart
onödigt. Om planförslaget avviker
från översiktsplanen, skall avvikel-
sen och skälen till denna redovisas
i beskrivningen.
Annat tillgängligt material som
ställas ut.
kommunen anser vara av betydelse
I planbeskrivningen skall redovi-
sas planeringsförutsättningarna,
planens syfte och skälen till pla-
nens utformning samt de övervä-
ganden som legat till grund för
orrfattningen av kravet på bygglov
inom planområdet. Beskrivningen
skall åtföljas av illustrationsmate-
rial, om det inte är uppenbart
onödigt. Om planförslaget avviker
från översiktsplanen, skall avvikel-
sen och skälen till denna redovisas
i beskrivningen.
lyser förslagets innebörd, bör också
11
36 §
Av 8 kap. 11, 12, 16 och 18 §§ följer att bygglov, rivningslov och
marklov inte får meddelas i strid mot detaljplan eller områdesbestämmel-
Prop. 1993/94:178
ser i vidare mån än som sägs där.
Åtgärder som inte kräver lov och
som avser byggnader, andra an-
läggningar, tomter och allmänna
platser skall utföras så att de inte
strider mot detaljplan eller om-
rådesbestämmelser. Detta gäller
dock inte sådana åtgärder som
anges i 8 kap. 4 § första stycket
3-6 och som inte kräver lov.
Åtgärder som inte kräver lov och
som avser byggnader, andra an-
läggningar, tomter och allmänna
platser skall utföras så att de inte
strider mot detaljplan eller om-
rådesbestämmelser. Detta gäller
dock inte sådana åtgärder som
anges i 8 kap. 4 § första stycket
och som inte kräver lov.
Enligt vad som föreskrivs särskilt får beslut enligt vissa andra
författningar än denna lag inte meddelas i strid mot detaljplan eller
områdesbestämmelser.
8 kap.
1 §
Bygglov krävs för att
1. uppföra byggnader,
2. göra tillbyggnader,
3. ta i anspråk eller inreda byggnader helt eller till viss del för vä-
sentligen annat ändamål än det för
eller för vilket bygglov har lämnats,
4. göra sådana ändringar av
byggnader som berör konstruktio-
nen av de bärande delarna eller
som avsevärt påverkar byggnader-
nas planlösning,
5. i byggnader installera eller
väsentligt ändra eldstäder, rökka-
naler eller anordningar för venti-
vilket byggnaden senast har använts
4. göra sådana ändringar av
byggnader som innebär att det
inreds någon ytterligare bostad
eller någon ytterligare lokal för
handel, hantverk eller industri.
lation,
5 a. i byggnader eller inom
tomter installera eller väsentligt
ändra anordningar för vattenför-
sörjning eller avlopp,
6. i byggnader installera eller
väsentligt ändra hissar.
Kravet på bygglov för de åtgär-
der som anges i första stycket 4, 5
och 5 a gäller inte i fråga om
byggnader eller tomter som tillhör
staten eller landstingskommuner.
I fråga om ekonomibyggnader för jordbruk, skogsbruk eller därmed
jämförlig näring inom områden som inte omfettas av detaljplan krävs
bygglov endast för åtgärder som anges i första stycket 3.
12
I 4 och 10 §§ finns särskilda bestämmelser för en- eller tvåbostadshus Prop. 1993/94:178
och for vissa byggnader avsedda för totalförsvaret. Enligt 5-7 §§ kan
kommunen besluta om undantag från kravet på bygglov eller om längre
gående krav.
4 §
Bestämmelserna i 1-3 §§ gäller inte i fråga om nedan angivna åtgärder
beträffande en- eller tvåbostadshus och till dem hörande fristående uthus,
garage och andra mindre byggnader (komplementbyggnader):
1. installera eller ändra anord-
ningar för vatterförsörjning eller
avlopp, om byggnaden skall vara
ansluten till en egen anläggning för
vatterförsörjning eller avlopp,
2. göra andra invändiga änd-
ringar, som inte innebär att det
inreds någon ytterligare bostad
eller någon lokal för handel, hant-
verk eller industri och ej heller
berör konstruktionen av byggna-
dens bärande delar, eldstäder eller
rökkanaler,
3. färga om byggnader inom
områden med detaljplan, om bygg-
nadens karaktär därigenom inte
ändras väsentligt,
4. med mur eller plank anordna
skyddade uteplatser i anslutning till
bostadshuset, om muren eller
planket inte är högre än 1, 8 me-
ter, inte sträcker sig mer än 3, 0
meter ut från huset och inte place-
ras närmare gränsen än 4, 5 meter,
5. anordna skärmtak över sådana
uteplatser som anges i 4 eller över
altaner, balkonger eller entréer,
om skärmtaket inte är större än
12,0 kvadratmeter och inte sträck-
er sig närmare gränsen än 4, 5
meter,
6. uppföra högst två komple-
mentbyggnader i omedelbar närhet
av bostadshuset, om byggnadernas
sammanlagda byggnadsarea inte är
större än 10, 0 kvadratmeter,
taknockshöjden inte överstiger 3, 0
meter och byggnaderna inte place-
ras närmare gränsen än 4, 5 meter.
1. färga om byggnader inom
områden med detaljplan, om bygg-
nadens karaktär därigenom inte
ändras väsentligt,
2. med mur eller plank anordna
skyddade uteplatser i anslutning till
bostadshuset, om muren eller
planket inte är högre än 1, 8 me-
ter, inte sträcker sig mer än 3, 0
meter ut från huset och inte place-
ras närmare gränsen än 4, 5 meter,
3. anordna skärmtak över sådana
uteplatser som anges i 4 eller över
altaner, balkonger eller entréer,
om skärmtaket inte är större än
12, 0 kvadratmeter och inte sträck-
er sig närmare gränsen än 4, 5
meter,
4. uppföra högst två komple-
mentbyggnader i omedelbar närhet
av bostadshuset, om byggnadernas
sammanlagda byggnadsarea inte är
större än 10, 0 kvadratmeter,
taknockshöjden inte överstiger 3, 0
meter och byggnaderna inte place-
ras närmare gränsen än 4, 5 meter.
13
Utanför detaljplan är en- och tvåbostadshus och tillhörande komple- Prop. 1993/94:178
mentbyggnader, murar och plank som ej ingår i samlad bebyggelse
undantagna från bestämmelserna i 1 och 2 §§ även i fråga om följande
åtgärder
1. göra mindre tillbyggnader, om åtgärden inte sträcker sig närmare
gränsen än 4, 5 meter,
2. uppföra komplementbyggnader eller murar eller plank i omedelbar
närhet av bostadshuset, om åtgärden inte sträcker sig närmare gränsen än
4, 5 meter,
3. utföra sådana åtgärder som
avses i 1 § första stycket 4, 5 och
5 a.
Om de grannar som berörs med-
ger att åtgärder som avses i första
stycket 4-6 och i andra stycket 1
och 2 utförs närmare gränsen än
4, 5 meter, krävs inte bygglov.
Enligt 6 § får kommunen be-
stämma att de åtgärder som avses
i första stycket 3 och andra stycket
1 och 2 kräver bygglov.
Om de grannar som berörs med-
ger att åtgärder som avses i första
stycket 2-4 och i andra stycket
utförs närmare gränsen än 4, 5
meter, krävs inte bygglov.
Enligt 6 § får kommunen be-
stämma att de åtgärder som avses
i första stycket 7 och andra stycket
kräver bygglov.
Kommunen får i detaljplan eller
områdesbestämmelser besluta att
bygglov inte krävs för att på det
sätt som närmare anges i planen
eller bestämmelserna
Kommunen får i en detaljplan
besluta att bygglov inte krävs för
att på det sätt och under den tid
som närmare anges i planen utföra
åtgärder som avses i 1 och 2 §§.
Kommunen får i områdesbe-
stämmelser besluta att bygglov inte
krävs för att på det sätt som när-
mare anges i bestämmelserna
1. uppföra, bygga till eller på annat sätt ändra komplementbyggnader,
2. göra mindre tillbyggnader,
3. utföra sådana åtgärder som
avses i 1 § första stycket 4, 5 och
5 a,
4. utföra eller ändra anläggningar som avses i 2 §,
5. bygga till eller på annat sätt ändra industribyggnader,
6. uppföra, bygga till eller på annat sätt ändra enklare fritidshus,
kolonistugor och liknande byggnader,
7. utföra sådana åtgärder som avses i 3 § första stycket 2.
Bestämmelser enligt första stycket
får inte meddelas, om bygglov
krävs för att tillvarata grannars
intressen eller allmänna intressen.
Beslut enligt första och andra
stycket får inte fattas, om bygglov
krävs for att tillvarata grannars
intressen eller allmänna intressen.
14
Inte heller får sådana bestämmelser
meddelas beträffande åtgärder som
avser arbetslokaler eller personal-
rum i andra byggnader än industri-
byggnader. Bestämmelser enligt
första stycket 5 får meddelas endast
om yrkesinspektionen samt skydds-
ombud, skyddskommitté eller orga-
nisation som företräder arbets-
tagarna har tillsty rkt bestämmelser-
Prop. 1993/94:178
na.
Inom samlad bebyggelse krävs
medgivande från berörda grannar,
om åtgärder som avses i första
stycket 1 och 2 skall utföras utan
bygglov.
Inom samlad bebyggelse krävs
medgivande från berörda grannar,
om åtgärder som avses i andra
stycket 1 och 2 skall utföras utan
bygglov.
11 §
Ansökningar om bygglov för åtgärder inom områden med detaljplan
skall bifallas om
1. åtgärden inte strider mot detaljplanen eller den fastighetsplan som
gäller för området, varvid det förhållandet att genomförandetiden för
detaljplanen inte börjat löpa utgör hinder mot att bygglov lämnas,
2. den fastighet och den byggnad eller annan anläggning på vilken
åtgärden skall utföras
a) stämmer överens med detaljplanen och med den fastighetsplan som
gäller för området, eller
b) avviker från dessa planer men avvikelserna godtagits vid en bygg-
lovsprövning enligt denna lag eller vid en fastighetsbildning enligt 3 kap.
2 § första stycket andra meningen fastighetsbildningslagen (1970:988),
och
Beträffande sådana inre åtgärder
i byggnader som anges i 1 § första
stycket 4 och sådana yttre åtgärder
på byggnader som anges i 3 §
första stycket 1 skall bygglov
lämnas även om förutsättningarna
i första stycket 2 inte är uppfyllda.
3. åtgärden kan antas uppfylla 3. åtgärden uppfyller kraven i 3
kraven i 3 kap. kap. 1, 2 och 10-18 §§.
Om fastigheten i annat fall än som avses i första stycket 2 b inte
stämmer överens med fastighetsplanen och om ansökningen kommer in
före utgången av genomförandetiden för detaljplanen, skall sökanden
föreläggas att inom viss tid visa att ansökan om förrättning gjorts för att
genomföra den fastighetsindelning, som förutsätts i fastighetsplanen.
Beträffande sådana inre åtgärder
i byggnader som anges i 1 § första
stycket 4-6 och sådana yttre åt-
gärder på byggnader som anges i
3 § första stycket 1 skall bygglov
lämnas även om förutsättningarna
i första stycket 2 inte är uppfyllda.
Även om förutsättningarna i första stycket är uppfyllda, får bygglov till
åtgärder på mark som enligt detaljplanen utgör kvartersmark för allmänt
ändamål lämnas endast om ändamålet är närmare angivet i planen.
Om detaljplanen saknar bestämmelser om byggnadens användning och
15
ansökningen avser bostadslägenhet som behövs för bostadsförsörjningen, Prop. 1993/94:178
får bygglov inte lämnas för sådana åtgärder som anges i 1 § första
stycket 3.
Bygglov får lämnas till åtgärder som innebär mindre avvikelser från
detaljplanen eller fastighetsplanen, om avvikelserna är förenliga med
syftet med planen. I fall som avses i första stycket 2 b och 17 kap.
18 a § skall en samlad bedömning göras av de avvikande åtgärder som
söks och de som tidigare godtagits.
12 §
Ansökningar om bygglov för åtgärder inom områden som inte omfattas
av detaljplan skall bifallas om åtgärden
1. uppfyller kraven i 2 kap.,
2. inte skall föregås av detaljplaneläggning på grund av bestämmel-
serna i 5 kap. 1 §,
3. inte strider mot områdesbestämmelser och
4. kan antas uppfylla kraven i 3 4. uppfyller kraven i 3 kap. 1, 2
kap. och 10-18 §§.
Beträffande en- eller tvåbostadshus skall ansökningar om bygglov till
kompletteringsåtgärder som anges i 13 § bifallas, om åtgärden uppfyller
kraven i första stycket 4 och inte strider mot sådana områdesbestämmel-
ser som anges i 5 kap. 16 § 3 eller 4.
Bestämmelserna i andra stycket
gäller även andra byggnader än en-
eller tvåbostadshus, om ansök-
ningen avser sådana inre åtgärder
i byggnader som anges i 1 § första
stycket 4-6, sådana yttre åtgärder
på byggnader som anges i 3 §
första stycket 1 eller underhållsåt-
gärder på sådana byggnader som
avses i 3 kap. 12 §.
Bygglov får lämnas till åtgärder
Bestämmelserna i andra stycket
gäller även andra byggnader än en-
eller tvåbostadshus, om ansök-
ningen avser sådana åtgärder på
byggnader som anges i 3 § första
stycket 1 eller underhållsåtgärder
på sådana byggnader som avses i 3
kap. 12 §.
>m innebär mindre avvikelser från
områdesbestämmelser, om avvikelserna är förenliga med syftet med
bestämmelserna.
13 §
Med kompletteringsåtgärder avses att
1. uppföra komplementbyggnader,
2. göra mindre tillbyggnader,
3. utföra sådana inre åtgärder i
byggnader som anges i 1 § första
stycket 4-6 och sådana yttre åt-
gärder på byggnader som anges i
3 § första stycket 1,
4. utföra underhållsåtgärder på sådana byggnader som avses i 3 kap.
12 §.
3. utföra sådana åtgärder på
byggnader som anges i 3 § första
stycket 1,
16
26 §
Beslut varigenom ett ärende om
lov avgörs, skall innehålla skälen
till beslutet i enlighet med vad som
föreskrivs i 20 § förvaltningslagen
(1986:223).
Beslut varigenom lov lämnas,
skall ange
1. lovets giltighetstid,
2. de anmälningar och besikt-
ningar som behövs för tillsyn och
kontroll enligt 9 kap. och
3. de villkor och upplysningar i
övrigt som behövs.
I ett beslut varigenom lov läm-
nas, skall anges lovets giltighetstid
samt de villkor och upplysningar i
övrigt som behövs.
i §
Den som för egen räkning utför
eller låter utföra byggnads-,
rivnings- eller markarbeten (bygg-
herren) skall se till att arbetena
utförs enligt bestämmelserna i
denna lag och enligt föreskrifter
eller beslut som har meddelats med
stöd av lagen. Byggherren skall
vidare se till att kontroll och
provning utförs i tillräcklig omfatt-
ning.
Arbetena skall planeras och
utföras med aktsamhet så att perso-
ner och egendom inte skadas och
så att minsta möjliga obehag upp-
står.
2§
Minst tre veckor innan arbetena
påbörjas skall byggherren göra en
anmälan till byggnadsnämnden
(bygganmälan), om arbetena avser
1. uppförande eller tillbyggnad
av en byggnad,
2. åtgärder som anges i 8 kap.
2 § första stycket,
2 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 178
Prop. 1993/94:178
17
3. sådana ändringar av en bygg- Prop. 1993/94:178
nad som berör konstruktionen av
de bärande delarna eller som
avsevärt påverkar dess planlösning,
4. installation eller väsentlig
ändring av hissar, eldstäder, rök-
kanaler eller anordningar för
ventilation i byggnader,
5. installation eller väsentlig
ändring av anordningar för vatten-
försörjning eller avlopp i byggna-
der eller inom tomter,
6. underhåll av sådan bebyggel-
se med särskilt bevarandevärde
som omfattas av skyddsbestämmel-
ser som utfärdats med stöd av 5
kap. 7 § första stycket 4 eller 16 §
4,
7. rivning som omfattas av krav
på rivningslov.
Byggnadsarbetena får påbörjas
tidigare än som anges i första
stycket om byggnadsnämnden
särskilt medger det.
3§
Krav pä bygganmälan gäller inte
1. sådana åtgärder som rör en-
eller tväbostadshus och till dessa
hörande komplementbyggnader och
som enligt 8 kap. 4 § undantagits
från krav på bygglov,
2. uppförande, tillbyggnad eller
annan ändring av ekonomibyggna-
der för jordbruk, skogsbruk eller
därmed jämförlig näring inom
områden som inte omfattas av
detaljplan,
3. sådana åtgärder beträffande
anläggningar som anges i 8 kap.
2 § andra stycket,
4. sådana åtgärder som anges i
2 § första stycket 3-5 i fråga om
byggnader eller tomter som tillhör
staten eller ett landsting,
5. åtgärder som rör sådana
byggnader eller andra anläggning- 18
ar som är avsedda för totalförsva-
ret och som är av hemlig natur. Prop. 1993/94:178
4§
Bygganmälan skall vara skriftlig.
För enkla åtgärder räcker det med
muntlig anmälan. Till anmälan
skall fogas en beskrivning av pro-
jektets art och omfattning.
5§
Om byggnadsåtgärder som anges
i 2 § första stycket 1-5 och som
kräver bygganmälan avser arbets-
lokaler eller personalrum för verk-
samheter där arbetstagare skall
utföra arbete för arbetsgivares
räkning och det är känt för vilket
slag av verksamhet utrymmena är
avsedda, får byggnadsarbetena inte
påbörjas förrän skyddsombud,
skyddskommitté eller organisation
som företräder arbetstagarna har
fått tillfälle att yttra sig över åt-
gärderna.
Om byggnadsåtgärderna avser
tillfälliga personalbostäder för
sammanlagt minst tio boende, får
byggnadsarbetena inte påbörjas
förrän organisation som företräder
arbetstagarna har fått tillfälle att
yttra sig över åtgärderna.
6§
När en bygganmälan har kommit
in skall byggnadsnämnden skynd-
samt låta staka ut byggnaden,
tillbyggnaden eller anläggningen
och märka ut dess höjdläge, om
det behövs med hänsyn till för-
hållandena på platsen och omstän-
digheterna i övrigt. Är byggnaden
eller anläggningen till sitt läge
direkt beroende av gränsen mot en
grannes fastighet, skall grannen
kallas till utstakningen.
19
7§
När en bygganmälan har kommit
in skall byggnadsnämnden skynd-
samt kalla till samråd (byggsam-
råd), om det inte är uppenbart
obehövligt. Till byggsamrädet skall
byggherren, den som enligt 13 §
anmälts som kvalitetsansvarig och
andra som bestäms av nämnden
kallas. Vid behov skall även yrkes-
inspektionen kallas. Om en sådan
försäkring för byggnadsarbeten
behövs som avses i lagen
(1993:320) om byggfelsförsäkring,
skall byggnadsnämnden bereda
försäkringsgivaren tillfälle att
närvara vid samrådet.
Om byggnadsnämnden funnit
byggsamråd obehövligt, skall
nämnden meddela byggherren detta
utan oskäligt dröjsmål och samti-
digt lämna sådana upplysningar
som avses i 8 § tredje stycket.
Byggsamråd skall alltid hållas
när en byggherre begär det.
Prop. 1993/94:178
S§
Vid byggsamrådet skall en ge-
nomgång göras av
1. arbetenas planering,
2. de åtgärder för besiktning,
tillsyn och övrig kontroll som är
nödvändiga för att byggnaden eller
anläggningen skall kunna antas
komma att uppfylla de krav som
avses i 3 kap.,
3. den samordning som behövs,
över samrådet skall föras pro-
tokoll.
Om byggnadsnämnden finner
anledning anta att ett projekt som
inte kräver bygglov, fordrar till-
stånd av någon annan myndighet,
skall nämnden under samrådet
upplysa byggherren om detta.
20
S>§
Vid byggsamrådet eller snarast
möjligt därefter skall byggnads-
nämnden, om det inte är uppenbart
obehövligt, besluta om en kontroll-
plan för arbetena. I kontrollplanen
skall anges vilken kontroll som
skall utföras, vilka intyg och övriga
handlingar som skall företes för
nämnden samt vilka anmälningar
som skall göras till nämnden.
Kontrollen kan utföras genom
dokumenterad egenkontroll, av
fristående sakkunniga eller, om det
finns särskilda skäl, av byggnads-
nämnden.
Byggnadsnämnden får enligt 16
kap. 7 § första stycket även i andra
fall än som avses i första stycket
andra meningen besikta byggpro-
jektet.
Byggnadsnämnden får i samband
med ingripanden enligt 10 kap. 3 §
besluta om ändring av kontrollpla-
nen.
10 §
När byggherren har uppfyllt sina
åtaganden enligt kontrollplanen
och byggnadsnämnden inte funnit
skäl att ingripa enligt 10 kap.,
skall nämnden utfärda ett bevis om
detta (slutbevis).
Om byggnadsnämnden finner att
det brister i förutsättningarna för
att utfärda slutbevis, skall bygg-
nadsnämnden utan oskäligt dröjs-
mål ta ställning till i vilken omfatt-
ning byggnaden skall få användas
innan bristema avhjälpts.
Prop. 1993/94:178
11 §
Byggnadsnämndens beslut i fråga
om byggsamråd och kontrollplan
upphör att gälla om byggnadsarbe-
tena inte påbörjats inom två år
från dagen för bygganmälan.
21
12 §
Om en sådan försäkring för
byggnadsarbeten behävs som avses
i lagen (1993:320) om byggfels-
försäkring, får byggnadsarbetena
inte påbörjas förrän bevis om
försäkringen företetts för bygg-
nadsnämnden. Detsamma gäller om
ett besked om skyddsrum krävs
enligt 32 § civilförsvarslagen
(1960:74).
ld§
För sådana byggnadsåtgärder
som anges i 2 § första stycket 1-6
och som kräver bygganmälan skall
en kvalitetsansvarig utses av bygg-
herren. För skilda delar av ett
byggprojekt kan olika kvalitetsan-
svariga utses. En av dem skall
samordna deras uppgifter. Bygg-
herren skall underrätta byggnads-
nämnden om vem som är kvalitets-
ansvarig.
Den kvalitetsansvarige skall, om
det finns sådan kontrollplan som
avses i 9 §, se till att planen följs
och att annan kontroll som avses i
8 § första stycket 2 utförs. Han
skall vara närvarande vid bygg-
samräd enligt 7 § samt vid besikt-
ningar och andra kontroller.
14 §
Till kvalitetsansvarig får utses
endast den som har fått godkän-
nande (riksbehörighet) av ett organ
som har ackrediterats för detta
ändamål enligt 14 § lagen
(1992:1119) om teknisk kontroll
eller den som byggnadsnämnden
godkänt för visst arbete.
Prop. 1993/94:178
22
15 §
Om byggnadsnämnden finner att
den kvalitetsansvarige har åsidosatt
sina skyldigheter, får nämnden
besluta att en annan kvalitetsan-
svarig skall utses. Nämnden skall,
i de fall den kvalitetsansvarige har
riksbehörighet, anmäla sitt beslut
till det organ som meddelat riksbe-
hörigheten.
Prop. 1993/94:178
10 kap.
3 §
Byggnadsnämnden får förbjuda
att ett visst byggnads-, rivnings-
eller markarbete eller en viss
åtgärd fortsätts, om det är upp-
enbart att arbetet eller åtgärden
strider mot denna lag eller mot
någon föreskrift eller något beslut
som har meddelats med stöd av
Byggnadsnämnden får förbjuda
att ett visst byggnads-, rivnings-
eller markarbete eller en viss
åtgärd fortsätts, om det är upp-
enbart att arbetet eller åtgärden
strider mot denna lag eller mot
någon föreskrift eller något beslut
som har meddelats med stöd av
lagen. lagen. Byggnadsnämnden får ock-
så, om nämnden finner att bygg-
herren inte följer någon väsentlig
del av en kontrollplan, förbjuda att
ett byggnadsarbete fortsätts innan
de uppkomna bristerna avhjälpts.
Är det uppenbart att ett arbete eller en åtgärd som avses i första stycket
äventyrar en byggnads hållfasthet eller medför fara för människors liv
eller hälsa, skall nämnden förbjuda att arbetet eller åtgärden fortsätts,
även om de förutsättningar som anges i första stycket inte föreligger.
Förbud enligt första eller andra stycket får förenas med vite.
Beslut enligt denna paragraf gäller omedelbart.
6§
Särskild avgift skall tas ut om, i
andra fall än som avses i 4 § första
stycket, en överträdelse sker ge-
nom att
1. arbete utförs utan ansvarig
arbetsledare i strid mot bestäm-
melserna i 9 kap. 3 §,
2. någon underlåter att göra
sådana anmälningar till byggnads-
nämnden som avses i 9 kap. 4 §
eller
3.
arbete utförs i strid mot något beslut som byggnadsnämnden har
Särskild avgift skall tas ut om, i
andra fåll än som avses i 4 § första
stycket, en överträdelse sker ge-
nom att
1. arbete utförs utan att det finns
någon kvalitetsansvarig enligt 9
kap. 13 §,
2. någon underlåter att göra
bygganmälan när sådan anmälan
skall göras eller
23
meddelat enligt denna lag. Prop. 1993/94:178
Den särskilda avgiften skall bestämmas till minst 200 och högst 1 000
kronor. Är överträdelsen ringa, behöver någon avgift inte tas ut.
18 a §
Om byggnadsnämnden enligt 9
kap. 10 § beslutar att en byggnad
eller en del av en byggnad inte
skall få användas innan bristerna
avhjälpts, får byggnadsnämnden
förena sitt beslut med vite.
11 kap.
5 §
Byggnadsnämnden får ta ut avgift
i ärenden angående lov och för-
handsbesked samt i andra ärenden
som föranleder upprättande av
nybyggnadskarta, ritningsgransk-
ning, besiktning, framställning av
arkivbeständiga handlingar eller
andra tids- eller kostnadskrävande
åtgärder.
Lämnas bygglov för uppförande,
tillbyggnad eller ombyggnad av en
byggnad eller annan anläggning,
får byggnadsnämnden dessutom ta
ut en planavgift för att täcka kost-
naderna för sådana åtgärder som
erfordras för att enligt denna lag
upprätta eller ändra detaljplaner,
områdesbestämmelser och fastig-
hetsplaner. Planavgift får tas ut
endast om fastighetsägaren har
nytta av planen eller bestämmel-
serna.
Byggnadsnämnden får ta ut avgift
1 ärenden angående lov och för-
handsbesked och i ärenden som
föranleds av en bygganmälan enligt
9 kap. 2 § samt i andra ärenden
som föranleder upprättande av
nybyggnadskarta, ritningsgransk-
ning, besiktning, framställning av
arkivbeständiga handlingar eller
andra tids- eller kostnadskrävande
åtgärder.
Byggnadsnämnden får dessutom,
efter det att bygganmälan som
avser åtgärder som anges i 9 kap.
2 § första stycket 1 eller 2 inkom-
mit avseende uppförande, tillbygg-
nad eller annan ändring av en
byggnad eller annan anläggning, ta
ut en planavgift för att täcka kost-
naderna för sådana åtgärder som
erfordras för att enligt denna lag
upprätta eller ändra detaljplaner,
områdesbestämmelser och fastig-
hetsplaner. Planavgift får tas ut
endast om fastighetsägaren har
nytta av planen eller bestämmel-
serna.
Avgifterna får tas ut med högst det belopp som motsvarar kommunens
genomsnittliga kostnad för åtgärderna. Grunderna for beräkning av
avgifterna skall anges i en taxa som beslutas av kommunfullmäktige.
Avgifterna tas ut av sökanden och får tas ut i förskott.
24
13 kap.
2§
Andra beslut enligt denna lag av kommunfullmäktige och kommunala
nämnder än de som anges i 1 § får överklagas genom besvär hos läns-
styrelsen.
Sådana beslut får dock inte över-
klagas till den del de avser frågor
som redan är avgjorda genom
detaljplan, områdesbestämmelser
eller förhandsbesked.
Sådana beslut får dock inte över-
klagas till den del de avser
1. frågor som redan är avgjorda
genom detaljplan, områdesbestäm-
melser eller förhandsbesked,
2. behovet av byggsamråd.
4§
Länsstyrelsens beslut enligt 12 kap. 2 § huruvida prövning skall ske
eller ej och länsstyrelsens förordnande enligt 12 kap. 4 § första stycket
samt länsstyrelsens beslut enligt 12 kap. 4 § andra stycket att lov eller
förhandsbesked inte skall gälla får inte överklagas.
Andra beslut av länsstyrelsen enligt denna lag än de som anges i första
stycket får överklagas genom besvär hos kammarrätten om beslutet avser
1. bygglov eller förhandsbesked inom område med detaljplan,
2. bygglov eller förhandsbesked inom område som inte omfettas av
detaljplan och besvären avser frågan om åtgärderna utgör komplette-
ringsåtgärder enligt 8 kap. 13 §, uppfyller kraven i 3 kap. eller strider
mot områdesbestämmelser,
3. rivningslov eller marklov och besvären avser frågan om åtgärderna
strider mot en detaljplan eller områdesbestämmelser,
4. förordnanden enligt 6 kap. 19 § att avstå eller upplåta mark eller
enligt 6 kap. 22 § om skyldighet att bekosta anläggande av gator och
vägar samt anordningar för vattenförsöijning och avlopp,
5. ingripanden mot försumlig 5. fråga enligt 9 kap.,
arbetsledare enligt 9 kap. 3 §
fjärde stycket,
6. påföljder och ingripanden enligt 10 kap.,
7. debitering av avgifter som 7. debitering av avgifter som
anges i 11 kap. 5 § anges i 11 kap. 5 §,
samt genom besvär hos regering- hos regeringen i övriga fell.
en i övriga fell.
7 §2
Ett beslut i fråga om lov eller förhandsbesked inom sådana skydds-
eller säkerhetsområden som avses i 8 kap. 9 § tredje stycket får över-
klagas av Luftfartsverket, om beslutet berör en civil flygplats, av till-
synsmyndigheten, om beslutet berör en kämreaktor eller annan käm-
energianläggning, och i övriga fell av Försvarsmakten, Överstyrelsen för
2Senaste lydelse 1993:1609.
Prop. 1993/94:178
25
civil beredskap eller Statens räddningsverk eller de myndigheter de Prop. 1993/94:178
bestämmer.
Avser ett beslut om bygglov eller
förhandsbesked sådana arbetsloka-
ler eller personalrum som avses i 8
kap. 30 §, får beslutet överklagas
av huvudskyddsombud eller, om
sådant ombud inte finns, annat
skyddsombud inom verksamheten.
Finns inget skyddsombud, får
beslutet i stället överklagas av den
eller de arbetstagarorganisationer
som har yttrat sig över ansök-
ningen.
16 kap.
1 §3
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela
de föreskrifter om krav på byggnader m.m. som utöver bestämmelserna
i 3 kap. behövs
1. till skydd for liv, personlig säkerhet eller hälsa,
2. för en lämplig utformning av byggnader och andra anläggningar
samt tomter och allmänna platser,
3. för kontroll av att föreskrifter som avses i 1 efterlevs.
Regeringen bestämmer vilka
organ som får besluta om god-
kännande (riksbehörighet) för den
som skall utföra sådan kontroll som
föreskrivits med stöd av första
stycket 3.
Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får,
utom i fråga om 3 kap. 7 §, i
enskilda fall medge undantag från
bestämmelserna i 3 kap.
Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får
meddela de föreskrifter om kva-
litetsansvariga som behövs utöver
bestämmelserna i 9 kap. 13-15 §§.
Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får i
enskilda fell medge undantag från
bestämmelserna i 3 kap.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.
2. Beträffande ärenden som avgjorts av kommunen före ikraftträdan-
det, skall äldre bestämmelser tillämpas.
3Senaste lydelse 1993:695.
26
2.2 Förslag till lag om tekniska egenskapskrav på bygg- Prop. 1993/94:178
nadsverk, m.m.
Härigenom föreskrivs följande.
1 § Denna lag gäller tekniska egenskapskrav på byggnadsverk (bygg-
nader och andra anläggningar) och byggprodukter.
Med byggprodukt avses i lagen en produkt som är avsedd att stadig-
varande ingå i ett byggnadsverk och som har betydelse för byggnads-
verkets egenskaper i de avseenden som anges i 2 § första stycket 1-6.
2 § Byggnadsverk som uppförs eller ändras skall, under förutsättning av
normalt underhåll, under en ekonomiskt rimlig livslängd uppfylla
väsentliga tekniska egenskapskrav i fråga om
1. bärförmåga, stadga och beständighet,
2. säkerhet i händelse av brand,
3. skydd med hänsyn till hygien, hälsa och miljö,
4. säkerhet vid användning,
5. skydd mot buller,
6. energihushållning och värmeisolering,
7. lämplighet för avsett ändamål,
8. tillgänglighet och användbarhet för personer med nedsatt rörelse-
eller orienteringsförmåga, och
9. hushållning med vatten och avfall.
De tekniska egenskapskraven skall iakttas med beaktande av de var-
samhetskrav som finns i 3 kap. 10-14 §§ plan- och bygglagen (1987:10).
Byggnadsverk skall underhållas så att deras egenskaper i de hänseen-
den som avses i första stycket i huvudsak bevaras.
3 § Särskilda bestämmelser om byggnadsarbeten, tillsyn, kontroll och
påföljder finns i 9 och 10 kap. plan- och bygglagen (1987:10).
Lämplighetskrav
4 § Byggprodukter skall vara lämpliga för avsedd användning för att få
ingå i byggnadsverk. En byggprodukt är lämplig, om den har sådana
egenskaper att det byggnadsverk i vilket den skall ingå, rätt projekterat
och uppfört, kan uppfylla kraven enligt 2 § första stycket 1-6.
5 § Byggprodukter som uppfyller kravet på lämplighet enligt 4 § eller
27
enligt föreskrifter som meddelats med stöd av 22 § får släppas ut på Prop. 1993/94:178
marknaden och användas för avsett ändamål.
Märkning
6 § Om en byggprodukt skall EG-märkas enligt en föreskrift som har
meddelats med stöd av 22 § 3 gäller bestämmelserna i lagen (1992:1534)
om EG-märket.
Tillsyn
7 § Den eller de myndigheter som regeringen bestämmer skall utöva
tillsyn över att bestämmelserna i 4-6 §§ och de föreskrifter som har
meddelats med stöd av 22 § följs.
8 § En tillsynsmyndighet har rätt att hos den som tillverkar, importerar,
saluför eller använder byggprodukter som omfattas av tillsynen
1. få tillgång till produkter för kontroll,
2. på begäran få de upplysningar och handlingar som behövs, och
3. få tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen, dock inte
bostäder.
En tillsynsmyndighet får begära handräckning av kronofogdemyndig-
heten för att genomföra de åtgärder som avses i första stycket.
9 § Om det är motiverat från skyddssynpunkt får en tillsynsmyndighet
meddela de förelägganden och förbud som behövs i enskilda fall för att
5 § och de föreskrifter som har meddelats med stöd av 22 § skall följas.
10 § Om en byggprodukt har EG-märkts trots att den inte överens-
stämmer med de krav som gäller för EG-märkning, får en tillsynsmyn-
dighet förelägga tillverkare, importör eller den som saluför bygg-
produkten att
1. upphöra med användningen av EG-märket,
2. återkalla osålda produkter, eller
3. ta bort EG-märket.
Ett sådant föreläggande gäller till dess att produkten överensstämmer
med kraven.
11 § Förelägganden och förbud enligt 9 eller 10 § får förenas med vite.
Överklagande och verkställighet
12 § En tillsynsmyndighets beslut enligt 9 eller 10 § eller enligt före-
skrifter som meddelats med stöd av 22 § får överklagas hos allmän
28
förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Beslut om förbud gäller omedelbart.
13 § Anordningar som avser att tillgodose kraven i 2 § första stycket
2-4, 6 och 8 skall hållas i stånd.
14 § För hissar och värmeanordningar skall bestämmelserna i 6-12 §§
gälla i tillämpliga delar.
15 § Om det är särskilt föreskrivet att funktionen hos ventilationssystem
skall kontrolleras för att säkerställa ett tillfredsställande inomhusklimat
i byggnader i enlighet med 2 § första stycket 3-6 skall funktionskon-
trollen utföras av en sakkunnig (funktionskontrollant). Funktionskon-
trollanten skall utses av byggnadens ägare.
16 § Till funktionskontrollant får utses endast den som har fått god-
kännande (riksbehörighet) av ett organ som ackrediterats för detta ända-
mål enligt 14 § lagen (1992:1119) om teknisk kontroll eller den som fått
godkännande för viss kontroll av den eller de kommunala nämnder som
fullgör kommunens uppgifter inom plan- och byggnadsväsendet.
17 § Om den kommunala nämnd som avses i 16 § finner att funktions-
kontrollanten har åsidosatt sina skyldigheter får nämnden besluta att en
annan funktionskontrollant skall utses. Nämnden skall, i de fell funk-
tionskontrollanten har riksbehörighet, anmäla sitt beslut till det organ som
meddelat riksbehörigheten.
Nämndens beslut får överklagas till allmän förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
18 § Efter ansökan kan prövas om vissa slag av material, konstruktioner
eller anordningar får användas i byggnadsverk (frivilligt typgodkännan-
de).
Om det behövs till skydd för liv, personlig säkerhet eller hälsa, får
regeringen föreskriva att material, konstruktioner eller anordningar får
användas i byggnadsverk endast efter godkännande (obligatoriskt typ-
godkännande).
Vid meddelande av typgodkännande får bestämmas att fortlöpande
1993/94:178
29
kontroll skall utföras (tillverkningskontroll). Även utan samband med Prop. 1993/94:178
typgodkännande får efter ansökan bestämmas att tillverkningskontroll
skall utföras.
19 § Typgodkända eller tillverkningskontrollerade material, konstruk-
tioner och anordningar skall förutsättas uppfylla kraven enligt 2 § i de
avseenden som godkännandet eller kontrollen gäller.
20 § Typgodkännande och beslut om tillverkningskontroll som avses i
18 § meddelas av de organ som har ackrediterats för detta ändamål enligt
14 § lagen (1992:1119) om teknisk kontroll.
21 5 Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela de närmare föreskrifter som behövs för att byggnadsverk skall
uppfylla kraven enligt 2 § första stycket.
22 § För att uppfylla Sveriges åtaganden enligt avtalet om Europeiska
ekonomiska samarbetsområdet (EES-avtalet) får regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter
1. om krav på byggprodukter för att de enligt 4 § skall vara lämpliga
för avsedd användning,
2. om bestyrkande av överensstämmelse med gällande krav på bygg-
produkter, hissar eller värmeanordningar,
3. om märkning av byggprodukter, hissar och värmeanordningar som
förutsättning för att de skall få släppas ut på marknaden och användas,
och
4. om sådana byggprodukter som är av mindre betydelse med hänsyn
till hälsa och säkerhet och där tillverkaren har utfärdat en försäkran om
byggproduktemas överensstämmelse med allmänt erkänd och tillämpad
teknik.
23 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela de ytterligare föreskrifter som behövs för kontroll av att före-
skrifter utfärdade med stöd av 21 § följs och att sådana anordningar som
avses i 13 § hålls i stånd.
24 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela de föreskrifter om funktionskontrollanter som behövs utöver
bestämmelserna i 15-17 §§.
25 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får Prop. 1993/94:178
meddela närmare föreskrifter om typgodkännanden och tillverknings-
kontroll.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995, då byggproduktlagen
(1992:1535) skall upphöra att gälla.
2. Den nya lagen skall inte tillämpas i ärenden enligt plan- och
bygglagen (1987:10) som avgjorts av kommunen före ikraftträdandet.
31
Härigenom föreskrivs att 32 och 33 §§ civilförsvarslagen (1960:74)’ skall
ha följande lydelse.
Prop. 1993/94:178
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
32 §2
Avser någon att uppföra, bygga till eller bygga om en anläggning eller
en byggnad inom en skyddsrumsort, skall han anmäla detta till kommu-
nen. Undantag från sådan anmälningsskyldighet får föreskrivas av rege-
ringen eller, efter regeringens bemyndigande, av kommunen. Det åligger
kommunen att lämna den som har gjort anmälan besked huruvida
skyddsrum skall anordnas i anläggningen eller byggnaden och, om så är
fallet, uppgift om det antal personer som skall beredas plats i detta.
Avvikelse från det besked som avses i första stycket får göras endast
om
1. den som har gjort anmälan medgiver det,
2. bygglov eller godkännande
enligt 33 § andra stycket icke har
sökts inom två år från beskedets
dag eller
3. i fråga om anläggning eller
byggnad som tillhör staten och som
får byggas om utan bygglov, om-
byggnaden inte har påbörjats inom
den tid som anges i 2.
2. bygglov inte har sökts inom
två år från beskedets dag,
3. bygganmälan inte har gjorts
inom den tid som anges i 2 och det
är fråga om åtgärder som får
vidtas utan bygglov eller
4. ombyggnaden inte har påbör-
jats inom den tid som anges i 2 och
det är fråga om anläggning eller
byggnad som tillhör staten och
denna får byggas om utan att
bygganmälan görs.
'Lagen omtryckt 1984:1026.
2Senaste lydelse 1987:152.
32
33 §3
Föreligger skyldighet att söka
bygglov för anläggning eller bygg-
nad inom skyddsrumsort, ankom-
mer det på byggnadsnämnden att
vid prövning av ansökan om sådant
lov tillse, att byggnadsföretaget
överensstämmer med besked enligt
32 § samt med bestämmelserna i
29 och 30 §§ och med stöd av
dessa meddelade föreskrifter.
Vill någon, då skyldighet ej
föreligger att söka bygglov, utföra
sådant byggnadsföretag som avses
i 32 §, åligger det honom att i
förväg inhämta länsstyrelsens
godkännande av byggnadsföretaget
i omförmälda hänseenden, dock ej
i fråga om byggnad som tillhör
staten.
Föreligger ej besked enligt 32 §,
må bygglov eller godkännande
enligt andra stycket ej meddelas.
Prop
Byggherren skall se till att ett
byggnadsföretag inom en skydds-
rumsort överensstämmer med
besked enligt 32 § samt med be-
stämmelserna i 29 och 30 §§ och
med stöd av dessa meddelade
föreskrifter.
1993/94:178
Vid byggsamråd enligt 9 kap. 7 §
plan- och bygglagen (1987:10)
skall en genomgång göras av de
åtgärder för besiktning, tillsyn och
övrig kontroll som är nödvändiga
för att ett skyddsrum skall kunna
antas komma att uppfylla de krav
som ställs med stöd av 29 och
30
Bestämmelserna i 9 kap. 9 och
10 §§ plan- och bygglagen
(1987:10) om kontroll m.m. och
om slutbevis skall tillämpas på
arbetet med att utföra skyddsrum-
met.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.
3Senaste lydelse 1987:152.
33
3 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 178
Härigenom föreskrivs att 22 § naturvårdslagen (1964:822)* skall ha
följande lydelse.
Prop. 1993/94:178
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
22 §
Tavla, skylt, inskrift eller därmed jämförlig anordning för reklam,
propaganda eller liknande ändamål får ej finnas varaktigt anbringad
utomhus utan tillstånd av regeringen eller statlig eller kommunal myn-
dighet som regeringen bestämmer.
Vad i första stycket sägs gäller icke anordning som tjänar till upp-
lysning om på stället bedriven affärsrörelse eller annan verksamhet och
ej heller anslagstavla för meddelanden rörande kommunala angelägen-
heter, föreningssammanträden, auktioner eller dylikt. Dock får hos
myndighet som avses i första stycket sökas tillstånd jämväl beträffande
anordning som här avses. Har sådan anordning anbringats utan tillstånd
eller i strid mot givet tillstånd och finnes den vara uppenbart vanpry-
dande i landskapsbilden, får myndigheten meddela föreläggande om
avlägsnande av anordningen eller vidtagande av annan erforderlig åtgärd
därmed.
Affisch eller annan tillfällig anordning utomhus för reklam, propaganda
eller liknande ändamål skall av den som anbringat eller låtit anbringa
anordningen avlägsnas inom fyra veckor efter anbringandet, om ej
regeringen eller statlig eller kommunal myndighet som regeringen be-
stämmer medgivit annat. Vad nu sagts gäller ej anordning eller på
anslagstavla anbringade meddelanden som avses i andra stycket.
Bestämmelserna i denna paragraf
gäller inte anordningar inom väg-
område eller för vilka bygglov
krävs eller har lämnats. Bestäm-
melserna gäller inte heller sådana
åtgärder som inte kräver bygglov
efter beslut enligt 8 kap. 5 § första
stycket 7 plan- och bygglagen
(1987:10).
Bestämmelserna i denna paragraf
gäller inte anordningar inom väg-
område eller for vilka bygglov
krävs eller har lämnats. Bestäm-
melserna gäller inte heller sådana
åtgärder avseende skyltar och
ljusanordningar som inte kräver
bygglov efter beslut enligt 8 kap.
5 § första stycket eller andra styck-
et 7 plan- och bygglagen
(1987:10).
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.
‘Lagen omtryckt 1991:641.
34
Härigenom föreskrivs att 18 kap. 11 § fastighetstaxeringslagen
(1979:1152) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
18 kap.
11
Den eller de kommunala nämnder
som fullgör uppgifter inom plan-
och byggnadsväsendet skall i be-
hövlig omfattning, enligt närmare
föreskrifter av regeringen eller den
myndighet som regeringen bestäm-
mer, lämna skattemyndigheten
uppgift om arten och omfattningen
av den byggnadsverksamhet som
avses med lämnade bygglov, riv-
ningslov, marklov eller tillstånd
enligt förhandsbesked.
Uppgift skall lämnas för varje
fastighet för sig senast två veckor
efter utgången av varje kvartal och
om fetta de lov och tillstånd som
lämnats under kvartalet.
§*
Den eller de kommunala nämnder
som fullgör uppgifter inom plan-
och byggnadsväsendet skall i be-
hövlig omfattning, enligt närmare
föreskrifter av regeringen eller den
myndighet som regeringen bestäm-
mer, lämna skattemyndigheten
uppgift om arten och omfattningen
av den byggnadsverksamhet som
avses med bygglov, rivningslov,
marklov, bygganmälan eller till-
stånd enligt förhandsbesked enligt
plan- och bygglagen (1987:10).
Uppgift skall lämnas för varje
fastighet for sig senast två veckor
efter utgången av varje kvartal och
omfetta de lov och tillstånd som
lämnats samt de bygganmälningar
som kommit in under kvartalet.
Länsstyrelsen skall, enligt föreskrifter av regeringen eller den myndig-
het som regeringen bestämmer, lämna skattemyndigheten uppgift om
sådana beslut av länsstyrelsen som är av betydelse för fastighetstaxe-
ringen.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.
'Senaste lydelse 1991:1679.
35
Härigenom föreskrivs att 1 och 12 §§ lagen (1993:320) om byggfels-
försäkring skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1
När en näringsidkare uppför en
byggnad som helt eller till över-
vägande del skall användas som
bostad för permanent bruk eller i
fråga om sådan byggnad utför
ombyggnadsåigärder som fordrar
bygglov och som avsevärt förlänger
byggnadens brukstid, skall det för
byggnadsarbetet finnas en bygg-
felsförsäkring.
Byggfelsförsäkring behövs dock inte i fråga om en- eller tvåbostadshus
när ett sådant garanti-, försäkrings- och avtalsskydd finns som utgör
villkor för statlig bostadsfinansiering.
§
När en näringsidkare uppför en
byggnad som helt eller till över-
vägande del skall användas som
bostad för permanent bruk eller i
fråga om sådan byggnad utför
ätgärder som fordrar bygganmälan
och som avsevärt förlänger bygg-
nadens brukstid, skall det för
byggnadsarbetet finnas en bygg-
felsförsäkring.
12
Att byggnadsarbetet inte får
påbörjas förrän ett bevis om bygg-
felsförsäkring har företetts för den
eller de nämnder som fullgör
kommunens uppgifter inom plan-
och byggnadsväsendet, framgår av
9 kap. I § andra stycket plan- och
bygglagen (1987:10).
§
Att byggnadsarbetet inte får
påbörjas förrän ett bevis om bygg-
felsförsäkring har företetts för den
eller de nämnder som fullgör
kommunens uppgifter inom plan-
och byggnadsväsendet, framgår av
9 kap. 12 § plan- och bygglagen
(1987:10).
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.
36
Utredningen om översyn av plan- och bygglagen (1987:10), PBL, m.m.
(M 1992:03), Plan- och byggutredningen, påböljade sitt arbete i januari
1993 (dir. 1992:104). Vissa frågor, som enligt direktiven skall behandlas
i en första etapp, redovisades i oktober 1993 i betänkandet Anpassad
kontroll av byggandet (SOU 1993:94). En sammanfattning av
betänkandet finns i bilaga 1. De lagförslag som lagts fram i betänkandet
finns i bilaga 2. Betänkandet har remissbehandlats. Närmare 170
remissyttranden har avgivits. En förteckning över remissinstanserna finns
i bilaga 3. En sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i
Miljö- och naturresursdepartementet (Dnr M93/3512).
Enligt direktiven skulle den första etappen av utredningsarbetet omfatta
överväganden och förslag i fråga om samordningen av reglerna i PBL
med den nya byggproduktlagen (1992:1535). Utredningen fann det
ändamålsenligt att samtidigt behandla frågor om bygglov, tillsyn och
kontroll i hela dess vidd. Därigenom har förslag också presenterats som
har samband med flera frågor som kommer att behandlas i kommande
etapper av utredningsarbetet.
Nästa utredningsetapp skall enligt direktiven behandla frågor bl.a. om
miljöhänsyn i den fysiska planeringen, detaljplaneprocessen och med-
borgarinflytande. Däri ingår att skapa förutsättningar för att underlätta
tillämpningen av den s.k. kretsloppsprincipen. I december 1993 fick
utredningen dessutom tilläggsdirektiv rörande bl.a. förutsättningarna att
skydda parker och grönområden i våra städer och tätorter (dir.
1993:122). Utredningen har nyligen överlämnat sitt andra betänkande
Miljö och fysisk planering (SOU 1994:36).
I detta ärende, som grundar sig på utredningens första betänkande,
föreslås i korthet följande. Bygglovsprövningen inskränks till att avse
endast en prövning av lokaliseringen och den närmare placeringen och
utformningen av byggnader m.m. Beträffande de tekniska egenskapskra-
ven på byggnader och andra anläggningar föreslås ett från lovprövningen
fristående tillsyns- och kontrollförfarande som mer liknar vad som gäller
på andra områden. Bestämmelserna om de tekniska egenskapskraven
föreslås flyttas från PBL och sammanföras med reglerna i byggprodukt-
lagen till en ny lag om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk, m.m.
För områden inom detaljplan föreslås att kommunen skall kunna besluta
att byggande i enlighet med planen inte skall behöva föregås av en
särskild bygglovsprövning. Därutöver föreslås vissa mindre ändringar
som föranleds av förenklings- och rationaliseringsskäl.
I fråga om bygglovsplikten föreslår utredningen omfattande ändringar
i förhållande till dagens ordning. Förslagen i denna del skall enligt
utredningen ses som ett fullföljande av principen att den fysiska plane-
ringen i huvudsak är en kommunal angelägenhet. Det innebär att den
enskilda kommunen utifrån sina lokala förutsättningar i ökad utsträckning
skall få möjlighet att avgöra vilken prövning som behövs i enskilda fell.
För områden utanför detaljplan skall lov krävas bara i viss grundläggande
omfattning. Lovpliktens omfattning därutöver skall kunna beslutas av
kommunen i översiktsplan. Den av utredningen föreslagna grundnivån för
Prop. 1993/94:178
37
lovplikten är således av ett annat slag än dagens över landet generella
regler om bygglovsplikt. I dag innebär beslut i områdesbestämmelser om
ökning eller minskning av lovplikten att det görs undantag från vad som
kan betraktas som normala krav på bygglov. Den av utredningen
föreslagna ordningen är av en helt annan karaktär. Normgivnings-
kompetensen är enligt förslaget genom delegation delad mellan riksdagen
och kommunerna. De i lagen uppställda minimikraven på bygglov
förutsätter kompletteringar genom kommunala beslut. För att göra det
möjligt att lägga förslag och genomföra önskvärda förändringar i detta
avseende har regeringen i prop. 1993/94:116 Normgivningsfrågor på
dataskyddsområdet, m.m. föreslagit riksdagen att bemyndigandet i 8 kap.
7 § regeringsformen ändras så att regeringen i hg bemyndigas att
meddela föreskrifter om bl.a. bygglovsplikt for byggande. Mot den
redovisade bakgrunden har regeringen valt att inte nu lägga förslag i här
berörda hänseenden. Av nyss nämnda proposition framgår dock att
regeringen gör den bedömningen att utredningens förslag i denna del är
väl ägnat att ligga till grund för fortsatta överväganden.
Lagrådet
Regeringen beslutade den 3 mars 1994 att inhämta Lagrådets yttrande
över de lagförslag som finns i bilaga 4. Lagrådets yttrande finns i
bilaga 5. Lagrådets förslag till ändringar har godtagits.
Plan- och bygglagen (1987:10), PBL, innehåller bestämmelser om
planläggning av mark och vatten och om byggande. Här redovisas i
huvudsak de bestämmelser som rör byggande.
I PBL finns således bestämmelser om och på vilka villkor som vissa
åtgärder får vidtas när det gäller olika slag av byggnader och andra
anläggningar och annat som ingår i bebyggelse. Bland dessa villkor ingår
att anläggningarna m.m. skall ges vissa egenskaper. Kommunerna skall
övervaka att villkoren efterlevs. I ett stort antal fäll får arbetena inte
påböijas utan ett särskilt tillstånd - bygglov - från kommunen.
PBL reglerar rätten att vidta vissa åtgärder. Sådana åtgärder är att
bygga, riva, schakta och fylla respektive att vidta annan åtgärd. Åtgärden
att bygga indelas i sin tur i nybyggnad och ändring av byggnad.
Nybyggnad benämns ibland uppförande. Begreppet ändring av byggnad
delas upp i tillbyggnad och annan ändring. Tillbyggnad är att utöka en
befintlig byggnad, t.ex. genom påbyggnad. Att vidta annan ändring
beskrivs som att ta i anspråk, inreda, installera, färga om m.m. I två fäll
definieras annan ändring som ombyggnad. Det ena är om byggnaden
ändras på ett sätt som dels fordrar bygglov, dels avsevärt förlänger
Prop. 1993/94:178
38
brukstiden för byggnaden eller en del av den. Det andra är om byggna- Prop. 1993/94:178
den eller en del av byggnaden inreds i syfte att väsentligt förändra
användningen.
Bestämmelserna om bygglov finns i 8 kap. PBL. Kapitlet inleds med ett
antal bestämmelser som anger bygglovspliktens omfattning för olika
situationer. Därvid gäller särskilda regler for områden med detaljplan och
för en- eller tvåbostadshus, småhus. Beträffande de sistnämnda gäller
olika regler beroende på om åtgärden skall vidtas inom detaljplan eller
utom detaljplan och - när huset inte ligger inom detaljplan - om det är
fråga om ett område med samlad bebyggelse eller inte. Samlad be-
byggelse föreligger om bebyggelsegruppen utgörs av 10-20 hus och de
bebyggda tomtema gränsar till varandra eller åtskiljs endast av väg,
parkmark o.d. (bet. 1986/87:BoUl s. 100). Kommunen kan genom
föreskrifter i detaljplan eller områdesbestämmelser i viss utsträckning
reglera bygglovspliktens omfattning.
Den materiella prövningen av en ansökan om bygglov sker mot PBL:s
regler i 2 och 3 kap. och de bestämmelser i dessa avseenden som
utfärdats med stöd av bemyndiganden i PBL.
Det krävs bygglov för att uppföra byggnader, göra tillbyggnader och
för att ta i anspråk eller inreda byggnader helt eller till viss del för
väsentligen annat ändamål än det för vilken byggnaden senast har använts
eller för vilket bygglov lämnats. Vidare krävs bygglov för vissa
väsentliga ändringar av byggnaders konstruktion, för installation och
väsentliga ändringar av va-anläggningar och hissar. För småhus gäller
vissa undantag. Bygglov krävs t.ex. inte för s.k. friggebodar och anord-
nande av mindre uteplatser i anslutning till småhus, om de uppförs längre
från gränsen till granntomten än 4,5 m.
I fråga om ekonomibyggnader for jordbruk, skogsbruk eller därmed
jämförlig näring inom områden som inte omfattas av detaljplan, krävs
bygglov endast för att ta i anspråk eller inreda byggnaden helt eller till
viss del för väsentligen annat ändamål. Vidare är va-installationer bygg-
lovsfria om ett småhus skall vara anslutet till en egen anläggning, liksom
vissa ändringsåtgärder beträffande sådana hus.
För småhus utanför samlad bebyggelse gäller att också mindre till-
byggnader och alla komplementbyggnader, murar och plank som uppförs
längre från gräns till granntomt än 4,5 m samt vissa mera omfattande
ändringsåtgärder är bygglovsbefriade. De bygglovsbefriade åtgärderna får
vidtas närmare tomtgränsen än 4,5 m om den berörde grannen samtyck-
er.
Inom områden med detaljplan gäller en utökad bygglovsplikt. Bygglov
krävs för vissa åtgärder som innebär att en byggnads yttre utseende
avsevärt påverkas. De eljest bygglovsfria ekonomibyggnaderna för
jordbruk m.m. är bygglovspliktiga inom detaljplan.
Bygglov krävs aldrig för uppförande av eller åtgärder med de av
totalförsvarets byggnader som är av hemlig natur.
39
Kommunen kan som nämnts i viss utsträckning reglera bygglovspliktens
omfattning genom bestämmelser i detaljplaner eller områdesbestämmel-
ser. Sådan reglering kan göras både i mildrande och skärpande riktning.
Således får kommunen besluta att bygglov inte krävs för att på det sätt
som närmare anges i planen eller områdesbestämmelserna uppföra, bygga
till eller på annat sätt ändra komplementbyggnader och göra mindre
tillbyggnader, bygga till eller på annat sätt ändra industribyggnader samt
vissa ytterligare installations- och ändringsåtgärder.
För områden som utgör en värdefull miljö får kommunen bestämma
att bygglov krävs också för vissa åtgärder som eljest skulle få utföras
utan bygglov, t.ex. omfärgning av småhus inom ett område som omfattas
av en detaljplan. Vidare får kommunen, om det finns särskilda skäl,
bestämma att bygglov krävs för att inom områden som inte omfattas av
detaljplan uppföra eller ändra eljest bygglovsfria ekonomibyggnader. Som
nämnts är åtgärder med försvarets hemliga anläggningar alltid bygglovs-
fria.
Generellt gäller bygglovsplikt for vissa angivna idrotts- och fritidsan-
läggningar, upplag och materialgårdar, tunnlar och bergrum, cisterner
m.m. för kemiska produkter, master och tom, större vindkraftverk,
murar och plank, parkeringsplatser som anordnas utomhus samt för
begravningsplatser. Vissa mindre anläggningar är undantagna. Vidare
kan kommunen i detaljplan eller områdesbestämmelser bestämma att
bygglov inte krävs för att utföra eller ändra anläggningar som eljest är
bygglovspliktiga.
Ansökningar om bygglov inom områden med detaljplan skall bifallas om
åtgärden inte strider mot den gällande detaljplanen, om den fastighet och
den byggnad eller annan anläggning på vilken åtgärden skall utföras
stämmer överens med detaljplanen och med den fastighetsplan som gäller
for området och om åtgärden kan antas uppfylla kraven i 3 kap. PBL.
Ansökningar skall bifallas även om fastigheten eller anläggningen avviker
från planen i de fall avvikelsen godtagits som mindre avvikelse vid en
bygglovsprövning enligt PBL eller vid en fastighetsbildning enligt
fastighetsbildningslagen (1970:988). Vidare skall lov lämnas till vissa -
i huvudsak inre - åtgärder oavsett om avvikelsen godtagits som mindre
avvikelse eller ej. Slutligen får lov lämnas till åtgärder som innebär
mindre avvikelser från detaljplanen eller fastighetsplanen, om av-
vikelserna är förenliga med syftet med planen.
Ansökningar om bygglov för åtgärder inom områden som inte omfattas
av detaljplan skall bifallas om åtgärden uppfyller kraven i 2 kap. PBL -
dvs. de allmänna intressen som skall beaktas -, inte omfattas av krav på
detaljplan, inte strider mot områdesbestämmelser och kan antas uppfylla
kraven i 3 kap. PBL. Vissa lättnader gäller för kompletteringsåtgärder.
Dessa lättnader är större för småhus än för andra byggnader. Med
Prop. 1993/94:178
40
kompletteringsåtgärder avses att uppföra komplementbyggnader, göra Prop. 1993/94:178
mindre tillbyggnader, utföra vissa inre och yttre åtgärder med byggnader
samt underhållsåtgärder på särskilt värdefulla byggnader. Bygglov får
vidare lämnas till åtgärder som innebär mindre avvikelser från
områdesbestämmelser, om avvikelserna är förenliga med syftet med
bestämmelserna.
I 3 kap. 1-8 §§ föreskrivs ett antal krav på byggnader. De är samman-
fattningsvis följande:
- Byggnader skall placeras och utformas på ett sätt som är lämpligt med
hänsyn till stads- eller landskapsbilden och till natur- och kultur-
värdena på platsen (1 §).
- Byggnader skall ha en yttre form och farg, som är lämplig för bygg-
naderna som sådana och ger en god helhetsverkan (1 §).
- Byggnader skall placeras och utformas så att de eller deras avsedda
användning inte inverkar menligt på trafiksäkerheten eller på annat sätt
medför fara eller betydande olägenheter for omgivningen (2 §).
- Inverkan på grundvattnet som kan vara skadlig för omgivningen skall
begränsas (2 §).
- I fråga om byggnader som skall placeras under markytan skall i skälig
omfattning beaktas att användningen av marken över byggnaderna inte
försvåras (2 §).
- Byggnader skall medge god hushållning med energi. Denna bestäm-
melse kompletteras med särskilda regler om övergång mellan olika
uppvärmningssystem m.m. (3 §).
- I områden där knapphet på vatten råder eller kan befaras uppkomma
skall byggnader medge god hushållning med vatten (3 §).
- Byggnaders grundkonstruktion, stomme och andra bärande delar skall
ha betryggande bärförmåga, stadga och beständighet (4 §).
- Övriga byggnadsdelar skall ha en med hänsyn till ändamålet tillfreds-
ställande hållfasthet (4 §).
- Byggnader skall vara lämpliga för sitt ändamål och ge möjlighet till
trevnad, god hygien, en god arbetsmiljö och ett tillfredsställande
inomhusklimat (5 §).
- Byggnader skall ge ett tillfredsställande skydd mot olycksfall, mot
uppkomst och spridning av brand och mot personskador vid brand
(6§).
- Avfell skall kunna tas om hand och forslas bort från byggnader på ett
tillfredsställande sätt (6 §).
- Byggnader som innehåller bostäder, arbetslokaler eller lokaler till vilka
allmänheten har tillträde, skall vara tillgängliga för personer med
nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga och inrättade så att bostäder-
na och lokalerna blir tillgängliga för och kan användas av dessa
personer. Denna bestämmelse kompletteras med särskilda bestämmel-
ser om hissar i vissa fell (7 §).
- Byggnader skall utföras med sådant material och på sådant sätt att
41
reparations-, underhålls- och driftkostnader begränsas (8 §).
Dessa krav gäller ny- och tillbyggnader, som fordrar bygglov for att
få utföras.
Vissa avsteg från tillgänglighetskravet i 7 § får göras vad gäller
småhus, om det är befogat med hänsyn till terrängen och vad gäller
arbetslokaler med hänsyn till arten av verksamheten.
De tidigare angivna kraven skall vidare uppfyllas i skälig utsträckning
när det gäller ny- och tillbyggnader, som får utföras utan lov, och andra
ändringar av en befintlig byggnad än till- och ombyggnad (3 kap. 9 och
10 §§).
Bestämmelserna i 3, 7 och 8 §§ avseende energihushållning, tillgäng-
lighet samt reparations-, underhålls- och driftekonomi omfattar dock inte
fritidshus med högst två bostäder. För sådana hus gäller vattenhus-
hållningskravet endast i skälig utsträckning (3 kap. 9 och 10 §§).
Beträffande takskyddsanordningar, portar och liknande samt avfålls-
hämtning gäller vissa speciella bestämmelser för äldre hus (17 kap.
20 §).
Det förhållandet att tillbyggnader och ändringar av byggnader i större
eller mindre utsträckning skall uppfylla samma krav som nybyggnader
innebär att byggherren kan tvingas ändra även delar av byggnaden som
inte direkt berörs av den planerade tillbyggnaden eller ändringen. Änd-
ringar på det översta planet i ett hus kan t.ex. fordra att ledningarna byts
i hela huset eller att huset måste förses med hiss - s.k. följdkrav.
När det gäller ombyggnader är regleringen något annorlunda upp-
byggd. Här har föreskriftsrätten - inom de ramar som anges i 3 kap.
1-8 §§ - delegerats till regeringen eller den myndighet regeringen bestäm-
mer (3 kap. 10 §, 16 kap. 1 §). Med stöd av detta bemyndigande har
regeringen i 3 § plan- och byggförordningen (1987:383), PBF, föreskrivit
att de ombyggda delarna av en byggnad skall tillföras vissa egenskaper.
Vid alla ändringar av byggnader gäller att hänsyn skall tas till bygg-
nadens särdrag och förutsättningar samt till historiska, kulturhistoriska,
miljömässiga och konstnärliga värden, vilket framgår av 3 kap. 10 och
12 §§ (varsamhetskravet).
Vad som nu sagts om byggnader gäller på motsvarande sätt också för
andra anläggningar än byggnader (3 kap. 14 §).
Enligt 16 kap. 1 § PBL har regeringen rätt att meddela de föreskrifter
om krav på byggnader m.m. som utöver bestämmelserna i 3 kap. behövs
till skydd för liv, personlig säkerhet eller hälsa eller för en lämplig
utformning av bl.a. byggnader och andra anläggningar. Denna möjlighet
har inte utnyttjats utom då det gäller ombyggnader. Sådana regerings-
föreskrifter förutsätts nämligen i 3 kap. 10 § PBL, eftersom PBL inte
innehåller några krav på ombyggnader utöver varsamhetskravet.
Föreskrifterna om ombyggnader finns i PBF.
Kommunen kan genom föreskrifter i detaljplan eller områdesbestäm-
melser bestämma lägre krav på ombyggnader än de som anges i 3 § PBF
1993/94:178
42
under förutsättning att bebyggelsen inom området får långsiktigt Prop. 1993/94:178
godtagbara egenskaper (3 kap. 10 § PBL).
Regeringen har en generell rätt att medge undantag från föreskrifterna
i 3 § PBF.
När ombyggnaden sker i etapper får byggnadsnämnden medge anstånd
under viss tid (senare ombyggnadsetapp) med uppfyllandet av ett eller
flera av egenskapskraven i 3 § PBF.
Som nämnts har regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer
enligt 16 kap. 1 § PBL rätt att meddela de föreskrifter om krav på
byggnader m.m. som utöver bestämmelserna i 3 kap. behövs till skydd
för liv, personlig säkerhet eller hälsa eller för en lämplig utformning av
bl.a. byggnader och andra anläggningar. Med stöd härav har regeringen
bemyndigat Boverket att meddela de föreskrifter som behövs för till-
lämpningen av ett antal av föreskrifterna i PBL och PBF.
Med stöd av regeringens bemyndigande har Boverket i byggreglerna
(BFS 1993:57), BBR, och konstruktionsreglema (BFS 1993:58), BKR,
meddelat tillämpningsföreskrifter till ett antal av bestämmelserna i 3 och
9 kap. PBL. Bestämmelserna gäller för sådana nybyggnader som kräver
bygglov. De skall i skälig utsträckning tillämpas också i fråga om nya
byggnader som får uppföras utan lov. Dessutom innehåller bestämmel-
serna vissa krav beträffande tomter och byggnadsarbeten.
Ansökningar om lov skall göras hos byggnadsnämnden. De skall vara
skriftliga, om det inte är fråga om enkla åtgärder. I samband med in-
gripande mot olovligt byggande kan byggnadsnämnden utan ansökan
pröva frågor om lov.
När ansökan görs skall de ritningar och beskrivningar och uppgifter i
övrigt lämnas in som behövs för prövningen. Är ansökningshandlingarna
ofullständiga kan byggnadsnämnden förelägga sökanden att komplettera
dem.
För ärenden om bygglov gäller att byggnadsnämnden får anpassa sin
granskning av ritningar och övriga handlingar till den sökta åtgärdens art
och omfattning och till byggherrens kvalifikationer. Nämnden skall i
beslutet om bygglov fastställa de ritningar och övriga handlingar som
legat till grund för lovet.
Enligt PBL-propositionen (prop. 1985/86:1 s. 310 fl), bygger lagens
bestämmelser om byggnadsarbeten, tillsyn och kontroll på principen att
byggherren har huvudansvaret för att bestämmelserna iakttas.
Byggnadsnämnden skall alltid godta typgodkända eller tillverknings-
kontrollerade material m.m. i de avseenden godkännandet eller kontrollen
gäller.
Innan lov lämnas skall byggnadsnämnden bereda kända sakägare och
de kända bostadsrättshavare, hyresgäster och boende som berörs samt
känd hyresgästorganisation eller förening av hyresgäster som är berörd
tillfälle att yttra sig över ansökan, om åtgärden innebär mindre avvikelse
från en detaljplan eller områdesbestämmelser eller om den skall utföras
i ett område som inte omfattas av detaljplan och åtgärden inte är en Prop. 1993/94:178
kompletteringsåtgärd och inte heller är reglerad i områdesbestämmelser.
Ett ärende om lov får inte avgöras utan att sökanden underrättats om det
som tillförts ärendet genom andra än honom själv och tillfälle beretts
honom att yttra sig över det.
Begärs tillstånd till expropriation eller påbörjas arbete med att anta,
ändra eller upphäva detaljplan, områdesbestämmelser eller fastighetsplan
som berör byggnad eller mark som omfattas av ansökan om lov, får
byggnadsnämnden besluta om anstånd med avgörandet om lov till dess
att ärendet om expropriation avgjorts eller planarbetet avslutats. Om
kommunen inte avgjort planärendet inom två år från det att ansökan om
lov kom in till byggnadsnämnden skall dock ansökan avgöras utan
dröjsmål. När det gäller ärenden om rivningslov skall nämnden meddela
beslut om anstånd om upprustningsåläggande begärts enligt bostadssa-
neringslagen (1973:531).
Bygglov som avser arbetslokaler eller personalrum för verksamheter,
där arbetstagare skall utföra arbete för arbetsgivarens räkning, får lämnas
endast om det föreligger ett yttrande från yrkesinspektionen över
åtgärdens lämplighet från arbetsmiljösynpunkt och - i de fall det är känt
vilket slag av verksamhet det är fråga om - det av yttrandet framgår att
skyddsombud, skyddskommitté eller organisation som företräder
arbetstagarna har fått tillfälle att yttra sig över ansökan. Organisation som
företräder arbetstagare skall också yttra sig över ansökningar som avser
tillfälligt bygglov för personalbostäder för sammanlagt mer än tio
boende. Vidare får bygglov lämnas endast efter medgivande av hyres-
nämnden för åtgärder utöver lägsta godtagbara standard enligt bostads-
saneringslagen, om en organisation av hyresgäster motsatt sig att åt-
gärderna vidtas.
Om byggnadsnämnden finner anledning anta att en åtgärd som kräver
lov fordrar tillstånd även av någon annan myndighet skall nämnden
upplysa sökanden om detta.
Beslut varigenom ett ärende om lov avgörs skall innehålla skälen till
beslutet i enlighet med vad som gäller enligt förvaltningslagen
(1986:223). Vidare skall i beslut om lov anges lovets giltighetstid, de
anmälningar och besiktningar som behövs för tillsyn och kontroll samt
de villkor och upplysningar i övrigt som behövs. De villkor som kan
föreskrivas med stöd av lagen kan t.ex. gälla att en åtgärd skall utföras
på visst sätt eller att en viss byggnad skall rivas. Det kan också vara
fråga om att vissa handlingar skall ges in till nämnden.
I beslutet om bygglov eller senare kan nämnden bestämma att kon-
struktionshandlingar och andra handlingar skall ges in till nämnden innan
arbetena påbörjas. Sådana handlingar skall granskas av nämnden.
Byggherren skall underrättas om resultatet av granskningen. Nämnden
kan även i beslutet om lov föreskriva att handlingar som beskriver
byggnaden i färdigt skick skall ges in till nämnden när arbetena har
avslutats.
Byggnadsnämndens granskning kan således ske i två led.
I PBL-propositionen (s. 321 f och 741 f) anges mera i detalj vad 44
departementschefen ansåg borde prövas av byggnadsnämnden.
Sökanden och andra berörda skall omedelbart underrättas om innehål- Prop. 1993/94:178
let i det beslut varigenom ett ärende om lov avgörs. Om beslutet gått
någon emot skall han även underrättas om hur man överklagar och om
eventuella skiljaktiga meningar.
Ett bygglov upphör att gälla om åtgärden inte har påböljats inom två
år och avslutats inom fem år från dagen för beslutet om lov.
I fråga om lokalisering av åtgärder som kräver bygglov kan besked i
lokaliseringsfrågan på ansökan lämnas i form av förhandsbesked (8 kap.
34 §).
Den bedömning som görs i ett ärende om bygglov innefattar ofta såväl
tillåtligheten från planmässig synpunkt av den sökta åtgärden som den
närmare utformningen i estetiskt avseende och det tekniska utförandet.
För att undvika kostsam och onödig projektering infördes med PBL
möjligheten att erhålla ett bindande förhandsbesked. I ett ärende om
förhandsbesked prövas således i första hand om en byggnadsåtgärd över
huvud taget kan tillåtas på platsen, dvs. närmast en prövning av platsens
lämplighet för den avsedda åtgärden. Även andra aspekter kan emellertid
tas med i bedömningen, t.ex. om den tilltänkta platsen är lämplig med
hänsyn till de krav i 3 kap. PBL som rör anpassningen till omgivningen.
Om förhandsbesked givits att åtgärden kan tillåtas är byggnadsnämn-
den vid bygglovsprövningen bunden av sitt ställningstagande i förhands-
beskedet. Den senare prövningen får då avse endast sådana frågor som
inte omfattas av förhandsbeskedet.
Ett förhandsbesked gäller i två år. Om bygglov inte söks inom den
tiden förfaller tillståndet.
Den som för egen räkning utför eller låter utföra byggnads-, rivnings-
eller markarbeten (byggherren) skall se till att arbetena utförs enligt
bestämmelserna i PBL och enligt föreskrifter och beslut som meddelats
med stöd av lagen. Han skall också se till att kontroll och provning utförs
i tillräcklig omfattning. Arbetena skall planeras och utföras med
aktsamhet så att personer och egendom inte skadas och så att minsta
möjliga obehag uppkommer.
För arbeten som kräver lov skall det finnas en ansvarig arbetsledare
som har utsetts av byggherren. Om arbetena är av mindre omfattning kan
dock byggnadsnämnden bestämma att ansvarig arbetsledare inte skall
utses. Till ansvarig arbetsledare får utses endast den som har s.k.
riksbehörighet eller den som byggnadsnämnden godkänner för visst
arbete. Den ansvarige arbetsledaren skall leda och ha fortlöpande tillsyn
över arbetena så att de utförs på rätt sätt. Han skall också vara närva-
rande vid byggnadsnämndens besiktningar.
Snarast möjligt efter det att bygglov lämnats skall byggnadsnämnden, 45
om det inte är uppenbart obehövligt, hålla samråd. Till detta skall bl.a.
den ansvarige arbetsledaren, entreprenören och projektören kallas. Vid Prop. 1993/94:178
samrådet skall en genomgång göras av arbetenas planering, de åtgärder
för besiktning, tillsyn och kontroll som är nödvändiga för att byggnaden
skall uppfylla egenskaperna och funktionerna i 3 kap. PBL samt den
samordning som behövs. Över samrådet skall föras protokoll. Bestäm-
melsen om detta samråd infördes som ett led i försöken att lösa pro-
blemen med s.k. sjuka hus (prop. 1990/91:145, bet. 1990/91 :BoUl9,
rskr. 1990/91:353). Syftet var att byggnadsnämnden tillsammans med den
ansvarige arbetsledaren och övriga i byggprocessen inblandade parter
skulle gå igenom byggprojektet och därvid uppmärksamma en byggnads
egenskaper och funktioner med inriktning särskilt på ventilationssystem,
byggmaterial och fuktskydd.
När en byggnad eller annan anläggning skall uppföras, byggas till eller
på annat sätt ändras eller när den skall rivas och åtgärden kräver bygglov
eller rivningslov skall den ansvarige arbetsledaren göra anmälan till
byggnadsnämnden innan arbetena påböijas och när de har slutförts. Om
ansvarig arbetsledare inte har blivit utsedd skall byggherren göra
anmälningarna. Byggnadsnämnden får medge befrielse helt eller delvis
från anmälningsskyldigheten. Nämnden får också i beslutet om lov
föreskriva att anmälan får göras vid andra tillfällen.
När en anmälan kommer in till byggnadsnämnden att en byggnad skall
uppföras eller byggas till eller att en annan anläggning skall utföras eller
väsentligt ändras skall nämnden skyndsamt låta utstaka byggnaden,
tillbyggnaden eller anläggningen och utmärka dess höjdläge, om det är
motiverat med hänsyn till förhållandena på platsen och omständigheterna
i övrigt. Är byggnaden eller anläggningen till sitt läge direkt beroende av
gränsen till en grannes fastighet skall grannen kallas till utstakningen.
Byggnadsnämnden skall i erforderlig omfattning besikta arbeten som
kräver bygglov. Slutbesiktning skall göras, om det inte är uppenbart
onödigt, och skall alltid göras om byggherren eller yrkesinspektionen
begär det. Byggnadsnämnden får, om byggnaders och andra anlägg-
ningars egenskaper och funktioner inte på ett enkelt sätt kan iakttas och
bedömas vid nämndens besiktningar, begära att byggherren skall förete
bevis av sakkunnig om att egenskaperna och funktionerna uppfyller
kraven i 3 kap. PBL. Byggnadsnämnden skall utfärda skriftligt bevis om
vad som förekommit vid besiktningar.
EES-avtalets ikraftträdande har medfört ett stort antal betydelsefulla
förändringar inom byggsektorn. Bl.a. gäller harmoniserade krav på
byggprodukter inom hela EES-området.
Med anledning av att Sverige i EES-avtalet förbinder sig att genomföra
EG:s byggproduktdirektiv (89/106/EEG) antog riksdagen i december
1992 en ny byggproduktlag (1992:1535). Den nya lagen trädde i kraft
den 1 januari 1994.
46
Byggproduktlagen innehåller i stor utsträckning bemyndiganden för
regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela
föreskrifter om införandet av byggproduktdirektivets krav i Sverige.
Byggprodukt definieras i lagen som en produkt som är avsedd att sta-
digvarande ingå i en byggnad eller annan anläggning och som har be-
tydelse för byggnadsverkets egenskaper med avseende på sex väsentliga
krav som ett byggnadsverk bör kunna uppfylla. I lagen stadgas dels att
byggprodukter skall vara lämpliga för avsedd användning för att få ingå
i ett byggnadsverk, dels att byggprodukter som uppfyller kravet på
lämplighet enligt lagen eller enligt föreskrifter som meddelats med stöd
av lagen får släppas ut på marknaden och användas för avsett ändamål.
Lagen innehåller slutligen regler om tillsyn och överklaganden m.m.
I anslutning till lagen har regeringen i september 1993 utfärdat en
byggproduktförordning (1993:1051) med närmare föreskrifter om förut-
sättningarna för att byggprodukter skall åtnjuta fri cirkulation i enlighet
med lagen och direktivet.
I byggproduktförordningen finns föreskrifter om
1. krav på byggprodukter för att de skall vara lämpliga för avsedd
användning utifrån de sex väsentliga kraven,
2. bestyrkande om överensstämmelse med gällande krav beträffande
byggprodukter,
3. märkning av byggprodukter som förutsättning för att produkterna
skall få släppas ut på marknaden och användas och
4. sådana byggprodukter som är av mindre betydelse med hänsyn till
hälsa och säkerhet och där tillverkaren har utfärdat en försäkran om
byggproduktemas överensstämmelse med allmänt erkänd och tillämpad
teknik.
Boverket bemyndigas i förordningen att meddela de ytterligare före-
skrifter som behövs för genomförande av direktivet.
Bebyggelseplanering och byggnadsreglering förekommer i alla utvecklade
samhällen. Det har exempelvis varit en nödvändig förutsättning för att
människor skall kunna bo och verka i tätorter. Syftet har i första hand
varit att skydda människors liv och hälsa, men också - i ett vidare
perspektiv - att säkerställa en från allmän synpunkt lämplig markan-
vändning samt att reglera ekonomiska mellanhavanden. Av praktiska och
principiella skäl har byggregleringen i vårt land successivt delegerats från
1993/94:178
47
staten till kommunerna, även om utvecklingen ingalunda följt någon rät Prop. 1993/94:178
linje. Detta har medfört att staten kommit att bestämma de yttre ramarna
för kommunerna, dels i förhällande till övergripande statliga intressen,
dels i forhällande till sådana enskilda intressen som staten ansett vara ett
allmänt intresse att värna om. Utvecklingen har - med vissa avbrott - gått
mot en alltmer detaljerad styrning och reglering.
Mycket tyder på att regelsystemet pä området i vissa avseenden med
tiden kommit att utgöra en hämmande faktor på utveckling och tillväxt
utan att vi alltid fått den önskvärda kvaliteten i byggandet. Samtidigt
måste konstateras att regelsystemet i andra avseenden fungerar tillfreds-
ställande och åtnjuter en betydande legitimitet hos medborgarna. En
angelägen uppgift för att behälla denna legitimitet är därför att mönstra
ut regler som inte bedöms nödvändiga, som har förlorat i aktualitet eller
som kan utgöra ett hinder mot en önskvärd samhällsutveckling. Regel-
systemet bör utformas så att bättre kvalitet i byggandet främjas och
väsentliga allmänna intressen tillgodoses.
Innan vi går in på förslagen i detta ärende finns det anledning att
belysa några av de utvecklingstendenser som kan ha betydelse särskilt
inom byggområdet och som därmed påverkar reformbehovet.
Omprövningen och förnyelsen av den offentliga sektom och olika regel-
system är ett led i den politik som angavs redan i regeringsförklaringen
i oktober 1991 och som nu stegvis utvecklas och genomförs. Detta arbete
är en viktig del i den förnyelse av Sverige som regeringens politik är ett
samlat uttryck för. De förändringar som pågår syftar till att skapa en
grund för och bidra till förverkligandet av de övergripande mål för
samhällsutvecklingen som riksdagen och regeringen har lagt fast.
Offentliga regelsystem bör omprövas för att ge den enskilde större
valfrihet och ett ökat handlingsutrymme. Det är också viktigt att åstad-
komma tydliga gränser för statens och kommunernas åtaganden och
ansvar inom olika sektorer. Onödig byråkrati måste ersättas med en
mindre och samtidigt mer effektiv offentlig förvaltning. Marknadslik-
nande förutsättningar bör så långt det är möjligt introduceras i den
offentliga verksamheten utan att rättssäkerhet, demokratisk kontroll eller
andra väsentliga allmänna intressen åsidosätts. Självfallet måste föränd-
ringsarbetet också ske med beaktande av att samhället måste ha effektiva
instrument för att skydda liv, hälsa och miljö. Det innebär att behovet av
avreglering och förenkling måste vägas mot andra allmänna intressen.
Det hindrar emellertid inte att också de områden där de allmänna
intressena är starka bör utsättas för krav på rationalisering och att
regelsystemen hela tiden måste omprövas. Detta gäller också myn-
dighetsutövningen .
Regeringens utgångspunkt kan sammanfattas med den till synes själv-
klara ståndpunkten att de regleringar som inte är nödvändiga skall
avskaffas. De regler som måste finnas kvar skall ha en sådan utformning
att en önskvärd samhällsutveckling - med bl.a. tillväxt i ekonomin - inte
onödigtvis försvåras. Prop. 1993/94:178
Under det senaste året har takten i arbetet med avregleringar ökat. En
särskild delegation, knuten till Näringsdepartementet, för avregle-
ringsfrågor och för genomförande av regeringens avregleringsprogram
(dir. 1993:113) tillkallades av regeringen i september 1993. Delegationen
har till uppgift att ställa samman och konkretisera regelförändringar och
andra åtgärder för ökad konkurrens och tillväxt i ett avreglerings-
program. Delegationen har lämnat en första rapport till regeringen den
29 november 1993.
Bland de åtgärder som vidtas kan nämnas att provnings- och certifie-
ringsverksamheten avregleras och förändras bl.a. för att underlätta
företagens import och export av produkter. En fortlöpande reformering
pågår också beträffande byggproduktreglema.
Vidare fortsätter avregleringen inom bostadssektorn. En mängd statliga
regleringar som begränsat valfriheten for bostadsproducenter och
bostadskonsumenter och som inte behövs för ekonomisk och annan
stabilitet inom området har avskaffats. Stödsystem som motverkar eko-
nomisk stabilitet och kostnadseffektivitet har avvecklats eller är under
avveckling. Andra stödsystem har konstruerats om. Den statliga bo-
stadsadministrationen har setts över och effektiviserats. Reformeringen
av stödsystemen måste följas av ändringar av de byggregler som ingått
som en del i stödsystemet.
Sedan lång tid har det funnits en strävan att decentralisera offentliga
uppgifter och att öka den kommunala självstyrelsen. Kommunerna har
successivt fått allt större kompetens och bättre förutsättningar att själva
organisera, prioritera och utforma sin verksamhet.
Den tidigare statliga detaljstyrningen hade främst sin grund i kraven
på rättssäkerhet och likvärdig service för medborgarna. Den bidrog dock
till att försvåra förnyelse och effektivitet i och lokal anpassning av den
kommunala verksamheten. Behovet av flexibilitet och av att kunna
utforma verksamheten efter lokala förutsättningar har nu ökat. En för-
sämrad samhällsekonomi har också bidragit till att verksamheter måste
omprövas. Begränsade resurser ställer allt större krav på förnyelse och
effektivisering. Stora förändringar har därför vidtagits under de senaste
åren när det gäller förutsättningarna för den kommunala verksamheten
och statens styrning av denna.
Ett viktigt syfte har varit att åstadkomma en tydligare ansvarsför-
delning mellan staten och den kommunala sektom.
Reglerna för kommunernas verksamhet finns i kommunallagen
(1991:900). Lagen, som trädde i kraft den 1 januari 1992, ger kommu-
nerna en betydande frihet att utforma sin organisation och att välja
former för sin förvaltning.
Den nya kommunallagen är uttryck för strävandena att avreglera den
kommunala sektorns organisation och verksamhetsformer. Kommunerna
är fria att bestämma om sin nämndorganisation. Lagen innehåller också
4 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 178
viktiga preciseringar när det gäller förtroendevaldas arbetsförutsättningar Prop. 1993/94:178
och demokratiska principer. Medborgarnas möjligheter till insyn och
inflytande förbättras.
Med den nya lagstiftningen har flertalet kommuner genomfört föränd-
ringar i såväl nämnd- som förvaltningsorganisationen för att åstadkomma
bättre samordning och ökad effektivitet i verksamheten.
Kommunernas frihet att själva besluta om sin egen organisation innebär
bl.a. att tvånget att ha en särskild byggnadsnämnd upphört. Kommuner-
nas uppgifter på plan- och byggområdena sköts numera på många håll av
en eller flera nämnder med andra benämningar och andra sidoordnade
uppgifter.
Av Plan- och byggutredningens betänkande framgår att kommunerna
under lång tid upphandlat olika tjänster utanför den kommunala för-
valtningen. Vid sidan av den interna kommunala verksamheten har
sålunda alltid konsulter anlitats for att bistå kommunerna. I de mindre
kommunerna har det varit vanligt att anlita stadsarkitekt på konsultbasis.
Även för detaljplanearbetet har konsulter använts i stor utsträckning.
Också när kommunerna haft egna arkitekter anställda har konsultinsatser
ofta behövts för vissa planarbeten. Under senare tid har behovet att
effektivisera kommunernas verksamhet gjort att allt större delar av deras
verksamhet lagts på resultatenheter med eget kostnadsansvar. I vissa fell
väljer kommunerna också att upphandla verksamheter i konkurrens med
privata företag. Generellt sett har det dock varit mindre vanligt att utsätta
planverksamheten och byggnadskontrollen för konkurrens än vad som
gäller andra kommunala verksamheter. Där det förekommer har det i
första hand varit planläggningsuppdrag som lämnats till särskilda
resultatenheter.
Byggnadsnämndsuppgiftema har enligt utredningen en något speciell
ställning genom att de till stor del innefettar myndighetsutövning. Något
principiellt hinder mot att anlita privata otgan vid beredningen av
byggnadsnämndsuppgifter föreligger dock inte så länge beslutanderätten
ligger kvar hos kommunen och de utomstående konsulter som anlitas har
en fristående ställning i förhållande till den byggherre eller entreprenör
som är aktuell i projektet. Förändringar i systemet i riktning mot mindre
byggnadsnämndskontroll behövs för att privata organ i större utsträckning
skall kunna användas för kontrollen. Formellt kan mycket väl ett
byggkontrollsystem med stora möjligheter att lita till privata organ
konstrueras.
I strävandena att förenkla bygglovsprövningen har alla kommuner i
större eller mindre utsträckning delegerat beslutanderätt till sina tjänste-
män. Detta ligger helt i linje med de rationaliseringssträvanden som för
närvarande gör sig gällande och med strävandena att renodla förtroende-
manna- respektive tjänstemannarollerna bl.a. genom politisk målstyrning
i stället för detaljstyrning. Väsentliga delar av bygglovsprövningen in-
nehåller normalt inga politiska ställningstaganden utan är ren förfett- 50
ningstillämpning. De politiska mål för verksamheten som kan sättas upp Prop. 1993/94:178
gäller därför i första hand prioriteringar och resursutnyttjande. Genom
de förslag som regeringen nu lägger fram kan också kommunernas
kostnader begränsas.
Utredningen framhåller att det inom det tekniska tillsyns- och kontroll-
området sedan en tid pågår en genomgripande förändring av det svenska
systemet. Bl.a. kommer riksprovplatsema att avskaffas och Sveriges
Provnings- och Forskningsinstitut AB och Svenskt Byggodkännande AB
har övertagit de uppgifter som tidigare åvilat Statens provningsanstalt och
Boverkets typgodkännandekontor. Ett mer uttryckligt produktansvar har
lagts på tillverkarna, bl.a. genom den nya produktsäkerhetslagen
(1988:1604) och lagen (1993:320) om byggfelsförsäkring. Konkurrensen
på marknaden har gynnats genom en rad åtgärder, bl.a. den nya kon-
kurrenslagstiftningen och reglerna for offentlig upphandling.
De nya regler som införs på tillsyns- och kontrollområdet bygger i
huvudsak på EG:s helhetssyn på provning och kontroll. Det innebär att
staten skall fastställa de egenskapskrav som en produkt skall uppfylla.
Dessa krav skall, liksom inom EU, begränsas till krav som är av vä-
sentligt allmänt intresse - huvudsakligen hälso-, säkerhets- och miljö-
aspekter.
EG:s system innebär fullt utbyggt att det i harmoniserade standarder
eller i ett europeiskt tekniskt godkännande (ETA) framgår både hur
kraven på produkten kan uppfyllas och på vilket sätt kravuppfyllandet
skall kontrolleras under tillverkningen. Kontrollformen avgörs med
hänsyn till hur farlig produkten är. Kontrollen kan ske som produkt-
certifiering, systemcertifiering, inspektion eller laboratorieprovning.
Överensstämmelsen bestyrks sedan antingen genom EG-försäkran (till-
verkarförsäkran) eller med ett EG-certifikat.
Rätten att vara certifieringsorgan respektive provningsorgan skall
tillkomma varje statligt, kommunalt eller privat organ som uppfyller
kraven för ackreditering. Deras verksamhet skall finansieras genom
avgifter från dem som anlitar organen.
De nu beskrivna principerna avser sådana produkter som är föremål
för marknadsföring i vanlig mening. Dit hör bara i begränsad omfattning
byggnader - t.ex. prefabricerade småhus - men det skulle vara klart
olämpligt om inte byggkontrollen i största möjliga utsträckning ut-
formades med hänsyn till dessa allmänna principer. Annars finns risk för
att förlora de samordningseffekter som kan uppnås och man skulle
riskera att hamna i en situation med skilda kontrollsystem för t.ex. de
fäbrikstillverkade och de platsbyggda småhusen.
Mot den nu redovisade bakgrunden anser vi i likhet med utredningen
att PBL:s bygglovsförfarande och det till detta knutna kontrollsystemet
är föråldrat. Det finns en klar risk att PBL:s regler blir ett hinder för
eller i vart fall en broms mot en önskvärd utveckling. Det finns också
anledning befara att utvecklingen på marknaden leder till att nya system '
byggs upp utan statlig kontroll och styrning och att dessa faktiska om- Prop. 1993/94:178
ständigheter tar över PBL:s regler. Redan nu förekommer parallella
kontrollsystem mellan vilka möjligheten till samordningsvinster försvåras.
Traditionellt har frågor om produktsäkerhet och teknisk kontroll reglerats
utifrån vid vaije tid uppkommande behov och efter vad som då ansetts
mest lämpligt inom varje produktområde. Ett exempel på detta är enligt
utredningen just bygg- och anläggningsverksamheten. För byggnader har
det utarbetats specifika regler om bl.a. bygglov, byggkontroll och tillsyn.
På senare år har utvecklingen gått mot en samordning av de historiskt
uppkomna specialreglerna. Till slut har man funnit ett antal övergripande
principer som ansetts kunna tillämpas inom alla sektorer. Fördelen med
detta är att systemet blir överskådligt och enhetligt och därmed lättare att
tillämpa. Samtidigt kan betydande samordningsvinster göras genom att
det inte blir så betydelsefullt till vilket produktområde en produkt skall
hänföras. Reglerna är desamma för alla produktområden.
Som exempel på en typ av produkter där ett uppenbart behov av
samordning av olika regelsystem uppkommit kan man nämna prefabri-
cerade småhus.
PBL:s regler syftar till att skapa garantier för att samhället på goda
grunder skall kunna anta att byggherrarna uppfyller de krav som ställs på
byggnader. I praktiken har det enligt utredningen fått till följd att
kommunerna får ett med byggherrarna delat ansvar för att kraven
uppfylls, nämligen i de avseenden som byggnadsnämnden efter gransk-
ning godtagit ett visst utförande. Tvärt emot lagstiftningens syfte får det
i praktiken konsekvensen att ju mer arbete nämnden ägnar åt att kon-
trollera om byggherren tar sitt ansvar för bygget desto mindre blir
byggherrens eget ansvar för detta.
Till dessa oklara ansvarsförhållanden kommer att PBL inte klart skiljer
mellan förfarandet för att erhålla tillstånd att uppföra en byggnad och
förfarandet för att kontrollera att byggnaden uppförs i enlighet med
tillståndet. Inte heller görs det någon klar skillnad mellan bedömningar
av en byggnads lämplighet och väsentliga krav på byggnaden eller mellan
kommunala och väsentligen statliga krav på byggnader. Detta bidrar
enligt regeringens bedömning inte till att säkerställa en god kvalitet i
byggandet.
Den omedelbara kostnaden med anledning av byggregleringen upp-
kommer i samband med bygglovet. Uppbyggnaden av systemet för
bygglovsavgiftema stimulerar emellertid inte, som utredningen ser det,
till kostnadsbesparingar i det enskilda ärendet. Tvärt om kan det vara
lönsamt för byggherren att i så stor utsträckning som möjligt förlita sig
på byggnadsnämndens kontroll - som många gånger är skattesubventio-
52
nerad - för att därigenom slippa kostnader för egenkontroll.
Vi anser i likhet med utredningen att byggnad skontrollen måste ut-
formas så att man gör en klar skillnad mellan de statliga egenskapskraven
på byggnader och ansvaret för att uppfylla dessa krav. Tillsynen och
kontrollen bör i största möjliga utsträckning kunna utövas av fristående
organ som har en kompetens och ett oberoende som gör dem lämpliga
för en sådan uppgift. Samtidigt finns det dock ingen anledning att i alla
sammanhang bygga upp ett system som helt liknar det som håller på att
införas på byggproduktområdet. Det finns inget behov av att exempelvis
den som själv bygger sitt fritidshus skall tvingas styrka att detta hus
uppfyller kraven enligt lika stränga regler som den som yrkesmässigt
saluför en produkt på marknaden. Huvudprincipen bör dock vara att det
alltid åvilar byggherren att vid behov bestyrka att byggnaden uppfyller
egenskapskraven, medan samhället beslutar om hur detta skall ske.
Ett system där byggherren själv har ansvaret för att uppfylla de statliga
kraven på en byggnad förutsätter att dessa krav är distinkta och inte
lämnar utrymme för alltför vida tolkningar.
Som framgått av vad som tidigare sagts prövas inom ramen för dagens
bygglovsforfarande såväl lokaliserings- och planenlighetsfrågor som
tekniska egenskapskrav på byggnader och anläggningar. Reglernas
innehåll har styrts av önskemålet att i varierad omfattning ha en för-
handskontroll från samhällets sida av en rad skilda aspekter på ett
byggnadsföretag. Lokaliseringsprövningen är emellertid till sin karaktär
annorlunda än prövningen av om tillstånd till uppförande av byggnaden
skall ges med hänsyn till om byggnaden kan förväntas uppfylla de
tekniska kraven. Båda dessa prövningar skiljer sig dessutom från
prövningen av om en byggnad under uppförande faktiskt fyller de
uppställda kraven. Ambitionen att fånga upp all samhällelig kontroll inom
ramen för ett och samma förfarande har inneburit att utrymmet för
anpassning till behovet av kontroll i det enskilda fallet blivit mycket litet.
När det finns ett svagt samhällsintresse av att bevaka en byggnads
lokalisering kan intresset av uppföljning av hälso- och säker-
hetsaspekterna i byggnaden vara stort. Den omvända situationen kan lika
gärna föreligga. Kommunernas möjligheter att variera bygglovspliktens
omfattning enligt bestämmelserna i PBL är mot denna bakgrund ytterst
begränsade. Dessutom visar hittillsvarande erfarenheter att kommunerna
i mycket liten utsträckning utnyttjat möjligheten att minska bygglovsplik-
ten eller att överlåta byggkontrollen åt byggherren. Vad gäller bygg-
kontrollen är det som tidigare nämnts uppenbart att den i mycket liten
utsträckning är anpassad till och samordnad med de övriga kontrollsystem
som finns på byggområdet och de nya principer som utvecklats på detta
område.
Mot denna bakgrund anser regeringen i likhet med utredningen att det
är nödvändigt att bättre anpassa samhällets tillstånds- och kontrollsystem
till det verkliga behovet. Det är också viktigt att de samhällsintressen
Prop. 1993/94:178
53
som skall hävdas är väl underbyggda och förutsebara för medborgarna. Prop. 1993/94:178
Inte heller bör underskattas den tröghet som ett dåligt anpassat prövnings-
system kan förorsaka för samhällsutvecklingen. För att uppnå en bättre
anpassning av samhällets kontroll rörande planläggning och byggande till
de verkliga behoven, bör reglerna för lokaliseringsprövningen skiljas från
de regler som bör finnas för att kontrollera att byggherren tar sitt ansvar
för att byggnaden uppförs enligt de byggnadstekniska kraven.
Kostnaderna för byggproduktionen steg kraftigt under slutet av 1980- och
böijan av 1990-talet. Orsakerna var självfallet många och orsaks-
sambanden komplicerade. Uppenbart har dock incitamenten att begränsa
kostnaderna varit för svaga. Det tidigare subventionssystemet stimulerade
inte till kostnadsbesparingar och medförde en detaljerad reglering av
bostadsbyggandet som i sin tur i sig själv var kostnadsdrivande i vissa
avseenden.
De förslag som läggs fram i detta ärende syftar till att ompröva och
avveckla sådana regler för byggandet som vi menar är onödiga och
kostnadsdrivande. Redan här - innan vi kommer in på förslagen - vill vi
dock stryka under att regler som kan försvaras från allmän synpunkt,
dvs. sådana regler som hävdar väsentliga allmänna och enskilda intres-
sen, också skall bevaras och till och med hävdas med större kraft än
tidigare. Det torde dock stå klart att även sådana regler som anses
väsentliga från allmän synpunkt, kan behöva bli föremål för omprövning
i den meningen att det egentliga syftet med dessa regler skall preciseras
och målet med regleringen tydliggöras. Ett allmänt syfte med förslagen
är att öka kostnadsmedvetandet bland byggprocessens aktörer och öppna
möjligheter till rationaliseringar och samordningsvinster utan att några
väsentliga allmänna intressen efterges.
Som tidigare framgått (avsnitt 3) skall utredningen enligt sina direktiv
bl.a. tillgodose kraven på större miljöhänsyn i fysisk planering och
byggande. Dessa frågor behandlas i utredningens andra delbetänkande
Miljö och fysisk planering (SOU 1994:36). Betänkandet remissbehandlas
under våren 1994. Regeringen vill emellertid redan här erinra om att
byggandet nu måste riktas in mot ett mer effektivt resursutnyttjande, bl.a.
genom återanvändning och återvinning (kretsloppsprincipen).
Här är det bl.a. fråga om att inom ramen för det europeiska samarbe-
tet påverka utvecklingen så att vi får sådana krav på produkter att de inte
skadar hälsa och miljö och att de kan ingå i ett kretslopp. Vidare bör
svenska tillverkare och importörer utveckla system för återanvändning
och återvinning och se till att skadliga material och produkter byts ut.
Mot den bakgrunden bör berörda parter intensifiera sina insatser, inte
minst genom forskning och utveckling, i syfte att bl.a. underlätta
54
kretsloppsprincipens tillämpning inom byggområdet.
Utredningen har haft i uppdrag att se över bl.a. bygglovsförfarandet med
inriktning på avreglering och förenkling. Både i regeringens direktiv till
utredningen och i betänkandet markeras att samhället även framdeles
skall ha möjlighet att hävda viktiga intressen i fråga om fysisk planering
och byggande. Som exempel på sådana viktiga allmänna intressen nämns
i utredningen hälsa och säkerhet, miljöhänsyn, hänsyn till kulturmiljön,
hushållning med naturresurserna och tillgänglighet för personer med
nedsatt rörelse- och orienteringsförmåga.
Som framgått av avsnitt 5 förestår, utöver de överväganden som nu
görs i detta ärende, ett omfattande reformbehov, dels i form av avregle-
ring och förenkling, dels också för att tillgodose behovet av ökad miljö-
hänsyn samt demokratisk insyn och kontroll av samhällsbyggandet. Som
Lagrådet har påpekat är det angeläget att man under den fortsatta
översynen av PBL försöker komma till rätta med tillämpningsproblem
som beror på den valda lagstiftningstekniken. Regeringen avser att låta
utreda den frågan särskilt.
I detta ärende behandlar vi i första hand utformningen av samhällets
prövning, tillsyn och kontroll av tekniska frågor i samband med byg-
gandet. Först tar vi upp frågan om bygglovsprövningen och kontrollen
av de tekniska egenskaperna. Därefter behovet av tillståndsprövning för
genomförandet av en detaljplan, för att sedan övergå till utformningen av
tillsyn och kontroll av byggandet m.m.
Regeringens förslag: Den nuvarande bygglovsprövningen in-
skränks till att avse endast en prövning av lokaliseringen samt den
närmare placeringen och utformningen av byggnaden m.m. Ett
särskilt system infors för kontrollen av de tekniska egenskapskra-
ven. Möjligheten att få ett särskilt förhandsbesked behålls.
Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag utom
vad gäller förhandsbesked.
Remissinstanserna: En stor majoritet av remissinstanserna tillstyrker
en uppdelning av bygglovet i en lokaliseringsprövning och ett fristående
tillsyns- och kontrollförfarande. Några, framför allt kommuner, anser
dock att väsentliga samhällskrav på bebyggelsen, såsom bl.a. handi-
kappanpassning, skall förhandsprövas i samband med lokaliseringspröv-
ningen.
Skälen för regeringens förslag: Utredningen har pekat på en rad
Prop. 1993/94:178
55
brister i PBL:s nuvarande prövnings- och kontrollsystem. Bl.a. nämns Prop. 1993/94:178
sammanblandningen av tillstAndsgivning och kontroll, den ologiska
kopplingen mellan lokaliseringsfrågan och de tekniska egenskapskraven
samt det nuvarande systemets oförmåga att säkerställa en god kvalitet i
byggandet. Utredningen pekar också på att det nuvarande systemet
avviker från moderna principer när det gäller provning och kontroll av
tekniska egenskaper.
Till de förstnämnda bristema hör att själva bygglovsprövningen -
förutom lokaliseringen - i praktiken endast omfattar ett fåtal tekniska
egenskaper. Övriga egenskaper kontrolleras ofta, men inte alltid, genom
att byggnadsnämnden granskar ingivna handlingar efter det att bygglov
givits. Vidare förekommer det, efter det att bygglov givits, ett samråd
mellan bl.a. byggnadsnämnden och byggherren, där nämnden lämnar råd
och anvisningar om hur byggnaden bör utföras. Därutöver gör byggnads-
nämnden i viss omfattning besiktningar på platsen efter det att en åtgärd
utförts. När det gäller bygglovsbefriade åtgärder sker emellertid ingen
kontroll alls av att byggnaderna uppfyller gällande krav, utom då det i
efterhand uppkommit en misstanke om brott mot föreskrifterna.
Bygglovskravet är oftast motiverat av behovet att pröva byggnadens
eller anläggningens lokalisering. Därför varierar bygglovskravet i PBL
med hänsyn till byggnaders och andra anläggningars påverkan på om-
givningen. Bygglovskravet kan också variera till följd av kommunala
beslut med hänsyn till de lokala förhållandena. Därmed blir prövningen
av de tekniska egenskapskraven också beroende av lokaliseringsfrågan i
stället för av behovet av teknisk prövning.
Regeringen delar i allt väsentligt, i likhet med en praktiskt taget enig
remissopinion, utredningens uppfattning och anser det nödvändigt att
skilja kontrollen av de tekniska frågorna från lokaliseringsfrågoma. Två
olika förfaranden bör byggas upp. Förhandsprövningen genom bygglov
bör bara omfatta lokaliseringsfrågoma i vid bemärkelse. Detta gör det
också möjligt att ta fram ett modernt system för kontrollen av de tekniska
egenskaperna, vilket samtidigt ger bättre garantier for kvaliteten i
byggandet.
De invändningar som gjorts från remissinstansernas sida riktar sig
främst mot själva utformningen av tillsyns- och kontrollförfarandet. Vi
återkommer till denna fråga i avsnitt 6.5 som behandlar kontrollen av de
tekniska egenskaperna m.m.
Regeringens förslag: Kommunerna skall genom beslut i detaljplan
kunna helt befria från kravet på bygglov inom planområdet. I
beslutet får som villkor uppställas att åtgärderna skall utföras på
det sätt och inom den tid som anges i beslutet. Bygglovsbefrielse
får dock inte medges om bygglov krävs för att tillvarata grannars
intressen eller allmänna intressen.
56
Utredningens förslag: Överensstämmer i princip med regeringens Prop. 1993/94:178
förslag.
Remissinstanserna: Huvuddelen av remissinstanserna är positiva till
att kommunen ges ökade möjligheter att variera bygglovsplikten inom
områden med detaljplan. Bland annat anför Länsstyrelsen i Jönköpings
län att det är angeläget att den offentliga sektorns krympande resurser
används på bästa sätt och genom insatser i sådana frågor som det är
angeläget att styra. Många instanser bl.a. Riksrevisionsverket och Bygg-
forskningsrådet anser dock att en ändring av reglerna bör avvakta till
dess att dagens möjligheter att variera lovplikten ytterligare har prövats
och utvärderats. Andra instanser, bl.a. Länsstyrelsen i Blekinge län,
anser att de eftersträvade effekterna kan uppnås genom betydligt mindre
ingrepp i det nuvarande PBL-systemet. En del kommuner, bl.a. Gävle,
Nyköping och Luleå, har påpekat att en slopad lovplikt kan medföra att
eventuella problem vid byggandet upptäcks alltför sent. Flera kommuner
anför en oro för att det framtida detaljplanearbetet kommer att bli mycket
betungande och kostnadskrävande utan motsvarande nytta. Kammarrätten
i Jönköping, Justitieombudsmannen och Villaägarna påpekar att grannars
möjligheter att få sin "rätt" prövad kan komma att minskas. Kammarrät-
ten anger att frågan om t.ex. grannes intresse av att kunna överklaga
beslut om bygglov, som i och för sig inte strider mot detaljplan, borde
ha analyserats närmare.
Skälen for regeringens förslag: Enligt gällande rätt kan bygglovs-
prövningen nästan aldrig bli bara en upprepning av vad som har bestämts
i detaljplanen, eftersom bygglovsprövningen omfattar en prövning mot
alla bestämmelser i 3 kap. PBL, således även de tekniska kraven på
byggnader och andra anläggningar. Som framgår av föregående avsnitt
(avsnitt 6.2) föreslår vi att bygglovsprövningen inte längre skall omfatta
en förhandsprövning av att de tekniska kraven på byggnader och andra
anläggningar kan antas bli uppfyllda. Därmed kommer relationen mellan
detaljplanen och bygglovsprövningen att förändras avsevärt.
Detaljplanerna har ofta kommit att bli mycket inriktade på genomfö-
randet. De omfattar således vanligen mycket begränsade områden och är
ofta så detaljerade att de kan sägas motsvara den prövning som avses
föregå ett bygglov.
Enligt 13 kap. 2 § andra stycket PBL får ett beslut om bygglov inte
överklagas till den del det avser frågor som redan har avgjorts genom
detaljplan. Bestämmelsen kan antas leda till att det ofta inte finns något
att klaga över när det gäller det efterföljande lovbeslutet. Mot denna
bakgrund framstår det som onödigt med en särskild lovprövning i dessa
fall.
Förutsättningar för undantag från bygglovsplikt
För att det skall vara möjligt att slopa krav på lov för åtgärder inom ett
område som omfattas av en detaljplan är det naturligtvis nödvändigt att
planen är direkt bindande för fastighetsägaren på samma sätt som ett
lovbeslut. En bestämmelse om detta finns i 5 kap. 36 § andra stycket.
57
Där stadgas att åtgärder som inte kräver lov och som avser byggnader, Prop. 1993/94:178
andra anläggningar, tomter och allmänna platser, med vissa undantag,
skall utföras så att de inte strider mot detaljplan. Ett planbeslut har alltså
från kontrollsynpunkt samma rättsliga effekter som ett lovbeslut och det
finns därför från den synpunkten inte några hinder mot att kravet på en
efterföljande lovprövning efterges i vissa fell.
Alla detaljplaner är emellertid inte av det detaljerade slag som nu har
beskrivits. Planernas detaljeringsgrad varierar i ganska stor utsträckning
och det finns i många fell starka skäl som talar mot en hög detaljerings-
grad. Okad flexibilitet minskar emellertid möjligheterna att avstå från en
särskild lovprövning. Om viktiga frågor rörande den närmare lokali-
seringen och utformningen har lämnats öppna i planen, krävs inte minst
av hänsyn till grannamas intressen att planbeslutet följs av ytterligare ett
överklagbart beslut.
Behovet av en efterföljande lovprövning varierar således med hänsyn
till planens detaljeringsgrad och därmed till omfattningen av återstående
frågor som kan behöva prövas. Regeringen delar därför utredningens
bedömning att det är omöjligt att direkt i lagen ange fell då krav på en
särskild lovprövning skall kunna slopas. För att uppnå en rimlig an-
passning till behovet av kontroll måste det således överlåtas på kommu-
nen att pröva frågan från fell till fell genom beslut i varje detaljplan.
Med denna utgångspunkt torde detaljplanearbetet inte onödigtvis tyngas
genom den utökade möjligheten till bygglovsbefrielse.
Vid tillämpningen av en bestämmelse som ger kommunen möjlighet att
besluta om befrielse från krav på bygglov för genomförande av en
detaljplan gör sig skilda, till synes motstridiga önskemål gällande. Det är
å ena sidan angeläget att kommunerna verkligen utnyttjar möjligheterna
att besluta om undantag från bygglovsplikten. Å andra sidan får krav på
bygglov inte efterges när de frågor som inte har avgjorts genom planen
är av sådant intresse för grannar och det allmänna att de bör bli föremål
för en särskild bygglovsprövning. Slutligen måste tillses att en sådan
reform inte leder till att planerna blir ännu mer detaljerade än i dag bara
för att en särskild bygglovsprövning skall kunna underlåtas.
Detta kan lösas genom att kommunen inte driver detaljeringen för
långt utan i stället preciserar förutsättningarna för bygglovsbefrielse. Som
exempel kan tas en plan avseende nyexploatering. Om projekteringen har
drivits så långt att de som berörs har fått en klar uppfattning om hur det
hela kommer att se ut, skulle detaljplanen i och för sig kunna göras
mycket detaljerad och kombineras med ett beslut om befrielse från
bygglovsplikt. Å andra sidan kan det vara olämpligt att frågor rörande
t.ex. användningen och utformningen låses alltför mycket. Planen kan då
ges en flexibel utformning i dessa hänseenden samtidigt som det som
villkor för bygglovsbefrielse anges att byggnadsprojektet i huvudsak skall
utföras på det sätt som framgår av i planen angivna projekteringshand-
lingar, som då måste förses med uppgift att de tillhör beslutet. Eventuella
avvikelser från villkoren kan förväntas uppdagas under det kontrollförfa-
rande som följer på bygganmälan (Se avsnitt 6.5.1). Villkor av det här
slaget hindrar naturligtvis inte framtida förändringar som ligger inom 58
ramen för planen, men sådana förändringar måste då föregås av en
bygglovsprövning. Regeringen anser att den föreslagna lösningen Prop. 1993/94:178
härigenom uppfyller kravet på rättssäkerhet och förutsebarhet. I
planärendet skall grannar och andra kunna bilda sig en uppfattning om
förändringarnas art och omfattning. I många fell torde det erfordras att
fäsadritningar ligger till grund för bygglovsbefrielse för att tydlig-
hetskravet skall anses vara uppfyllt.
Genomförandetid
Bygglovsbefrielse bör kunna villkoras med avseende på inte bara sättet
for utförandet utan också tiden. I beslutet skall således kunna anges att
befrielse från bygglovsplikten bara gäller under planens genomförandetid.
Detta innebär inte bara att en slutpunkt kan sättas för bygglovsbefrielse
utan även att en begynnelsepunkt kan anges. Enligt 8 kap. 11 § första
stycket 1 utgör det förhållandet att genomförandetiden för detaljplanen
inte har böljat löpa hinder mot att bygglov lämnas. Genom att olika
genomförandetider bestäms för olika delar av planen kan t.ex. en
etappvis utbyggnad åstadkommas. I ett system med bygglovsbefrielse kan
det i ett sådant fell beslutas att krav på bygglov bortfaller först när de
olika genomförandetidema böijar löpa.
Förbud mot igångsättande av byggnadsarbete
Den här föreslagna ordningen kan leda till vissa problem med anknytning
till regeln i 8 kap. 23 §. Enligt denna bestämmelse får byggnadsnämnden
besluta om anstånd med avgörandet av en ansökan om lov dels om det
begärs tillstånd att expropriera den byggnad eller mark som ansökan
avser, dels om arbete påböijas för att bl.a. ändra eller upphäva en
detaljplan som är aktuell i ärendet. Om befrielse från krav på bygglov
har beslutats i detaljplanen, bortfaller möjligheten att fetta beslut om
anstånd. En ändring av planen medför visserligen hinder mot att vidta
åtgärder som strider mot planen, men om det inte finns något krav på
bygglov, kan fastighetsägaren sätta spaden i marken kort tid efter en
bygganmälan och kommunen hinner alltså inte fetta något beslut om
ändring. Möjligheterna att ändra eller upphäva en plan kan alltså omin-
tetgöras. Möjligheten till expropriation försvinner däremot inte men
ersättningsnivån kan påverkas. I lagrådsremissen föreslogs därför att
kommunen skulle ges möjlighet att besluta om förbud mot att vidta de
lovbefriade åtgärderna, senast inom en vecka från det att en bygganmälan
kommit in till byggnadsnämnden. Lagrådet har ifrågasatt om en sådan
bestämmelse behövs. Det finns enligt lagrådet anledning utgå från att
kommunerna kommer att begränsa beslutet om bygglovsbefrielse till den
genomförandetid som gäller för detaljplanen dvs. minst fem och högst
femton år. Regeringen delar lagrådets uppfattning att något behov av en
säkerhetsventil liknande den som anståndsmöjligheten utgör knappast
föreligger. Regeringen vidhåller därför inte förslaget i lagrådsremissen.
Genom att bygglovsbefrielse kan begränsas till genomförandetiden 59
torde frågor om expropriation eller planändring sällan aktualiseras.
Förutsättningarna för att under genomförandetiden ändra eller upphäva Prop. 1993/94:178
en detaljplan är enligt 5 kap. 11 § mycket begränsade och om ett sådant
beslut ändå fettas, är fastighetsägaren i princip berättigad till ersättning.
Även frågor om expropriation torde vara sällsynta under genomförande-
tiden. Motsvarighet till den säkerhetsventil som anståndsmöjligheten
innebär bör dock finnas kvar. I annat fell kan det medföra att kommu-
nerna avstår från att besluta om bygglovsbefrielse.
Problemet kan lösas genom att kommunen ges rätt att förbjuda igång-
sättandet av arbeten för genomförande av planen. Förbudet skall kunna
meddelas när som helst, men senast i samband med att en bygganmälan
enligt den ordning vi föreslår i avsnitt 6.5.1 inkommer. I överensstäm-
melse med vad som gäller för nuvarande anståndsbeslut skall ett förbud
som är föranlett av planarbete inte få gälla under längre tid än två år.
Skillnaden för fastighetsägarna mellan anståndsbeslut och förbud torde bli
av begränsad betydelse. Ett anståndsbeslut träffer fastighetsägaren i
samband med att han ger in en ansökan om bygglov, vilket sker när
projekteringen är klar. Ett förbud kan i sämsta fell inträda i ett något
senare skede när förberedelserna för arbetenas genomförande har kommit
längre. Men det får förutsättas att kommunen meddelar förbud så snart
tillstånd till expropriation begärs eller arbete med att ändra eller upphäva
detaljplanen påbörjas och i ett sådant fell får fastighetsägaren besked
tidigare än i dag. Under alla förhållanden har fastighetsägaren en
principiell rätt till ersättning om förbudet utfärdas under genomföran-
detiden.
Mindre avvikelse
Fastighetsägarens handlingsutrymme vid bygglovsbefrielse begränsas i
första hand av detaljplanen. Enligt 5 kap. 36 § skall åtgärderna utföras
så att de inte strider mot planen. Vid en bygglovsprövning kan enligt 8
kap. 11 § sista stycket bygglov ges även vid mindre avvikelse från
planen. Något utrymme för mindre avvikelser finns däremot av naturliga
skäl inte i regeln i 5 kap. 36 §. Det går ju knappast att till fastig-
hetsägaren överlåta bedömningen av om en avvikelse är av mindre
omfattning och är förenlig med planens syfte. Om det vid genomförande
av en plan uppstår behov av att göra en mindre avvikelse, blir således
fastighetsägaren tvungen att ansöka om bygglov.
I andra hand kan fastighetsägarens handlingsutrymme vara begränsat
av i planen angivna villkor för befrielse från bygglovsplikten. Även i
detta fell blir fastighetsägaren tvungen att ansöka om bygglov, om det
skulle uppstå behov av att avvika från villkoren.
Utredningen har, för att möjligheten till begränsning av bygglovsplik-
ten verkligen skall utnyttjas, föreslagit att det i 5 kap. PBL skulle tas in
en bestämmelse som ålägger kommunerna att alltid i en detaljplan ta upp
frågan om förutsättningarna för bygglovsbefrielse beträffande åtgärder
som behövs för genomförandet. Utredningen har också föreslagit att det
i planbeskrivningen alltid skall tas in en redogörelse för skälen till den
valda nivån för bygglovspliktens omfattning. Regeringen anser att den
sistnämnda bestämmelsen är tillräcklig för att uppnå det tänkta syftet att Prop. 1993/94:178
få en öppen belysning av kommunens överväganden i denna fråga.
Granneintressen
Regeringen anser i likhet med utredningen att det bör finnas ett skydd för
andra enskilda som kan drabbas av en alltför generös bygglovsbefrielse.
En sådan reglering finns redan i 8 kap. 5 § för de åtgärder som enligt
gällande bestämmelser kan bygglovsbefrias. En lämplig samordning kan
därför, enligt regeringens mening, göras genom att den av utredningen
föreslagna bestämmelsen som medger att kommunerna helt bygglovsbe-
friar inom en detaljplan, tas in som ett nytt första stycke i 8 kap. 5 § och
de bestämmelser som nu är tillämpliga på både detaljplan och områdesbe-
stämmelser, görs tillämpliga enbart på områdesbestämmelser. Enligt
nuvarande andra stycket, tredje stycket i paragrafens föreslagna lydelse,
får bestämmelser om bygglovsbefrielse inte meddelas om bygglov krävs
för att tillvarata grannars intressen eller allmänna intressen. En ny
uppgift för länsstyrelsen blir att under samrådet påtala alltför långtgående
lovfrihet. Regeringens förslag innebär dock inte någon förändring av
länsstyrelsens ingripandemöjligheter enligt 12 kap. Grannar m.fl. måste
även i detta avseende själva bevaka sina intressen.
Rätt att överklaga bör finnas om kommunen i en detaljplan har befriat
från krav på bygglov trots att väsentliga frågor har lämnats öppna i
planen och tillräckliga villkor inte har angetts för bygglovsbefrielse.
Detta följer redan av gällande bestämmelser. Regeringen anser vidare,
i likhet med utredningen, att ett beslut inte bör kunna överklagas på den
grunden att kommunen inte tillräckligt utnyttjat möjligheterna till bygg-
lovsbefrielse. Regeringen anser emellertid att det inte behövs någon
särskild lagreglering i frågan, eftersom bygglovsbefrielse inte kan anses
vara en rättighet och varje sådant beslut får anses vara gynnande för den
som har fördel av det. Bestämmelserna i 12 kap. 1 § bör kunna utgöra
grund för staten att ingripa på grund av att staten genom för långtgående
undantag från bygglovskrav har berövats möjligheterna att bevaka där
angivna statliga intressen.
Regeringens förslag: Byggherren ges det fulla ansvaret för att
byggnaden eller anläggningen uppfyller de tekniska egenskapskra-
ven, medan byggnadsnämnden får ett renodlat tillsynsansvar.
Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Av remissinstanserna har ett femtiotal yttrat sig
i frågan. Nästan alla är positiva till principen att byggherren skall ha det
fulla ansvaret, även om det föreligger olika synpunkter på frågan i vilken
utsträckning utredningsmannens förslag till kontrollsystem verkligen
61
tillgodoser denna princip. Några remissinstanser, bl.a. Boverket, Prop. 1993/94:178
länsstyrelserna i Jönköpings och i Göteborgs och Bohus län, Stockholms
stad samt Malmö och Borås kommuner, anser inte att utredningens
förslag till kontrollsystem är tillräckligt klarläggande i ansvarsfrågan.
Föreningen for samhällsplanering anser att nuvarande regler är tillräck-
liga. Några remissinstanser, bl.a. Konsumentverket, Föreningen Sveriges
bygglovgranskare och byggnadsnämndssekreterare, Sveriges bygg-
nadsinspektörer och Föreningen Sveriges WS-inspektörer och ett antal
kommuner, är inne på tanken att principen inte är lämplig beträffande
engångsbyggare och små företag och prefabricerade småhus. Närings-
och teknikutvecklingsverket anser att huvudansvaret bör vila på
entreprenören. De handikappades riksförbund och Handikappförbundens
samarbetsorgan anser att det är byggnadsnämnden som skall garantera
byggnadens egenskaper.
Skälen för regeringens förslag: Till de brister i nuvarande pröv-
nings- och kontrollsystem som utredningen har pekat på hör det oklara
ansvarsförhållande som råder mellan byggnadsnämnden och byggherren,
bl.a. till följd av den sammanblandning av deras roller som redovisats i
tidigare avsnitt.
Enligt 9 kap. 1 § PBL skall byggherren se till att arbetena utförs enligt
bestämmelserna i PBL och enligt föreskrifter eller beslut som har
meddelats med stöd av dessa bestämmelser. I propositionen med förslaget
till PBL framhålls att bestämmelserna i PBL om byggnadsarbeten, tillsyn
och kontroll skall vila på principen att byggherren har huvudansvaret för
att bestämmelserna iakttas och att byggnadsnämndens tillsyn bör inriktas
på att kontrollera att byggherren tagit sitt ansvar (prop. 1985/86:1
s. 310 ff och 755 ff). Detta återspeglas också i 8 kap. 11 och 12 §§ PBL
där det sägs att ansökningar om bygglov skall bifallas om åtgärden "kan
antas" uppfylla egenskapskraven i 3 kap. Utvecklingen har emellertid
blivit den att både byggherrar och allmänhet ofta uppfattar ett bygglov
och förfarandet kring detta så att byggnadsnämnden i alla avseenden
granskat och godkänt byggnaden och därmed garanterar dess kvalitet när
det gäller föreskrivna egenskaper. Det är vidare oklart vilket ansvar
byggnadsnämnden tar på sig om den granskat och godkänt en felaktig
teknisk konstruktion av en byggnad. Byggherren for sin del är ju skyldig
att följa beslut som meddelats av byggnadsnämnden. Särskilt oklar är
situationen om byggnadsnämnden under samrådet lämnat felaktiga råd
och rekommendationer, som byggherren sedan följt, eller om nämnden
under bygglovsprocessen eller vid besiktningar inte uppmärksammat och
påtalat sådana fel som det kan anses att den rimligen borde ha upptäckt.
Regeringen anser att ansvaret gentemot det allmänna för att en bygg-
nad eller annan anläggning uppfyller gällande tekniska egenskapskrav
självklart helt skall åvila byggherren. Det klargörs bäst genom att bygg-
nadsnämndens förhandsprövning av projekten tas bort och nämnden
åläggs ett renodlat tillsynsansvar. Hur detta sedan bör utformas dis-
kuteras i det följande.
En sådan lösning har också andra fördelar genom att den möjliggör en
avbyråkratisering och förenklingar för den enskilde. Även dessa aspekter
tas upp i det följande.
62
Byggherre är den som för egen räkning utför eller låter utföra bygg- Prop. 1993/94:178
nadsarbeten (9 kap. 1 § PBL). I mänga länder finns ett lagstadgat ansvar
for entreprenörer, arkitekter och andra. Regeringen finner dock inte
anledning att i detta sammanhang gä ifrån den svenska traditionen att det
är den som låter uppföra byggnaden som har ansvaret gentemot det
allmänna för att uppfylla de statliga kraven. Ansvarsförhållandena mellan
beställaren och hans uppdragstagare och leverantörer samt mellan
beställaren och brukare och köpare av byggnaden får regleras i civil-
rättslig ordning.
Ett nytt kontrollsystem bör utformas från den utgångspunkten att bygg-
herren bestämmer byggnadens utformning och kvalitet i tekniskt avseende
och har ansvaret for byggnadens egenskaper gentemot köpare, brukare
och tredje man. Byggherrens valfrihet måste dock begränsas inom av
staten uppställda ramar med hänsyn till väsentliga allmänna intressen när
det gäller hälsa, säkerhet, miljö och sociala behov. Endast byggnader,
som håller sig inom dessa ramar, bör få förekomma. Byggherren skall
därför ha en skyldighet att för byggnadsnämnden styrka att hans byggnad
uppfyller dessa statliga krav. Bestyrkandet bör ske genom att byggherren
företer intyg om utförd kontroll av byggnaden utfärdat av någon person
som byggnadsnämnden har förtroende för.
Kontrollsystemet bör alltså gå ut på att en byggherre inför byggnads-
nämnden skall visa att han låtit det hus som han uppför undergå kontroll
i de avseenden som krävs med hänsyn till de väsentliga allmänna intres-
sena. Från denna principiella utgångspunkt bör ett system utformas med
de modifieringar som en praktisk tillämpning fordrar.
Regeringens förslag: Bygglov omfattar inte en prövning av en
byggnads eller annan anläggnings tekniska egenskaper. Vissa i lag
angivna åtgärder får dock inte vidtas förrän tre veckor efter det att
byggnadsnämnden underrättats om arbetena genom en byggan-
mälan. Bygganmälan kan göras separat eller som en del av en
anmälan om bygglov. Byggnadsnämnden kan medge att arbetena
påböijas tidigare än tre veckor efter underrättelsen. I de fall bygg-
felsförsäkring krävs får arbetena inte påböijas innan bevis om
sådan försäkring getts in till byggnadsnämnden. Arbetena får inte
heller påbörjas utan sådant yttrande från skyddsombud m.fl. som
nu krävs for bygglov.
Utredningens förslag: Överensstämmer i sak med regeringens förslag
med den skillnaden att utredningen föreslår att anmälningsplikten också
skall omfatta de areella näringarnas ekonomibyggnader utanför detaljplan,
63
vissa ändringar av en-och tvåbostadshus utanför detaljplan och områden Prop. 1993/94:178
med samlad bebyggelse samt anordnande av tunnlar för tunnelbana.
Utredningen föreslår också att en bygganmälan skall förfalla efter två år.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna har haft synpunkter
på anmälningsfrågan. I den mån de inte tillstyrkt förslaget eller tagit
avstånd från det föreslagna systemet som helhet har följande synpunkter
framförts: Några remissinstanser anser att bygganmälan inte bör krävas
då bygglov krävs. En rad remissinstanser, bl.a. Riksdagens ombudsmän
(JO), Jordbruksverket, Länsstyrelserna i Malmöhus och i Göteborgs och
Bohus län, Norrtälje, Västerås och Sundsvalls kommuner samt Lant-
brukarnas riksförbund anser att anmälningsskyldigheten inte bör omfatta
sådana åtgärder som idag inte kräver bygglov. Andra, bl.a. Vägverket,
har motsatt uppfattning. Linköpings kommun hävdar att statliga och
landstingsägda byggnader inte bör undantas från anmälningsplikten. Ett
par remissinstanser, bland dem exempelvis Gotlands kommun föreslår att
kommunen bör kunna besluta om anmälningspliktens omfattning. Många
remissinstanser, bl.a. Enköpings, Helsingborgs och Västerås kommuner,
anser att treveckorsfristen är för kort. Andra såsom exempelvis Svenska
arkitekters riksförbund föreslår att fullständiga ritningar och tekniska
beskrivningar skall bifogas anmälningen. Arbetarskyddsstyrelsen anser
att yttrandet från arbetstagarna bör vara skriftligt och ges in till bygg-
nadsnämnden samtidigt med bygganmälningen. Ett antal remissinstanser,
såsom exempelvis Räddningsverket, länsstyrelsen i Malmöhus län och
Tingsryds kommun, har påpekat att det i förslaget saknas en koppling
till reglerna om skyddsrum.
Skälen för regeringens förslag: För att byggnadsnämnden skall kunna
utöva sin tillsyn över byggnadsverksamheten och vid behov kunna ingripa
på ett tidigt stadium är det rimligt att större byggnadsåtgärder inte får
vidtas utan att nämnden underrättats om dem och haft tid att eventuellt
reagera.
I det fall bygglov krävs är bygglovsansökningen i sig en tillräcklig
underrättelse till byggnadsnämnden om byggnadsarbetena, om hand-
lingarna innehåller en uppgift också om planerad byggstart. I sådana fall
bör någon separat bygganmälan inte krävas. Inget bör dock hindra att
byggherren lämnar in en sådan anmälan separat, t.ex. före ansökningen
om bygglov i syfte att kunna påbölja arbetena omedelbart när bygglov
föreligger. I vissa fell, då bygglov inte krävs, är det nödvändigt att en
särskild bygganmälan görs för byggnader och andra anläggningar där det
normalt är angeläget med en något skärpt kontroll av de tekniska
egenskaperna.
När det gäller de areella näringarnas ekonomibyggnader och vissa
ändringar av småhus delar regeringen utredningens principiella uppfatt-
ning att det bör vara åtgärdernas karaktär och inte den plats där de vidtas
som bör vara styrande för kravet på teknisk kontroll. Emellertid har
dessa åtgärder sedan länge varit befriade från bygglov och den tekniska
kontroll som följer med ett sådant. Regeringen känner inte till att detta
medfört några påtagliga olägenheter. Det finns därför av praktiska skäl
inte någon anledning att nu skärpa kontrollreglema genom att i dessa fell 64
kräva en bygganmälan.
Tunnelbanetunnlar omfattas idag inte av krav på bygglov. Med an- Prop. 1993/94:178
ledning av att stadsbyggnadskontoret i Stockholm framhållit det angeläg-
na i att byggnadsnämnden ges möjligheter att ställa krav på framfor allt
tärning av sådana tunnlar för att skydda grundvattnet föreslår utredningen
att anmälningsplikt skall införas beträffande dessa tunnlar. Utredningen
anser däremot att man bör avvakta pågående lagstiftningsarbete rörande
järnvägar innan anmälningsplikt införs för järnvägstunnlar (betänkandet
s. 210-211). Regeringen noterar att både tunnelbane- och järnvägstunnlar
omfattas av föreskriften i 3 kap. 2 § PBL om utformning så att inverkan
på grundvattnet, som kan vara skadlig för omgivningen, begränsas. Krav
på tunnlarnas utformning till skydd för grundvattnet finns alltså. Frågan
är därför bara om tunnlarna skall omfattas av det nya kontrollsystemet.
Regeringen konstaterar därvid att landstingsägda anläggningar generellt
undantagits från nuvarande tekniska byggslovprövning och föreslagits bli
undantagna från den nya anmälningsplikten. Det kan mot den bakgrunden
inte anses angeläget att nu införa en anmälningsplikt för sådana tunnel-
banetunnlar som inte tillhör något landsting. Frågan bör avvakta tills
resultatet av övervägandena om järnvägstunnlar lett till resultat.
Anmälningsplikt bör alltså föreligga beträffande samma åtgärder som
for närvarande kräver bygglov. Det bör gälla även i de fell bygglovsbe-
frielse meddelats genom beslut i detaljplan eller områdesbestämmelser.
Regeringen ser inget behov av att anmälningsplikten skall kunna
varieras genom kommunala beslut. I enkla fell är ju anmälningsplikten
ytterst lindrig. Det kan i de allra enklaste fellen räcka med ett telefon-
samtal där byggherren talar om vad han tänker bygga och var, varefter
en tjänsteman hos byggnadsnämnden dokumenterar samtalet genom en
tjänsteanteckning.
I enklare fell bör anmälan alltså kunna göras muntligt, men för att
missförstånd och osäkerhet skall undvikas bör det normala vid större
projekt dock vara en skriftlig anmälan.
Det faller sig naturligt att en anmälning av byggnadsarbeten innehåller
upplysning om deras art och omfattning samt fastighetens beteckning och
byggherrens namn och adress. Det bör också framgå när byggherren
avser att starta arbetena. Om denna tidpunkt ligger längre fram än tre
veckor kan det ha betydelse för nämndens planering av tidpunkt för
byggsamrådet (se avsnitt 6.5.4). Det bör dock inte finnas något krav på
att en viss dag när arbetena skall påböijas måste anges. Det kan ex-
empelvis räcka med att byggherren uppger att han avser att påbörja
arbetena inom viss tid efter det att bygglov beviljats. De närmare före-
skrifterna om bygganmälningar bör meddelas i förordning.
Det kan naturligtvis många gånger underlätta handläggningen hos
byggnadsnämnden om anmälan innehåller relativt utförliga uppgifter om
byggnadsarbetena. Nämnden kan då t.ex. tidigt avgöra om byggsamråd
behövs eller inte. Ar nämnden osäker om projektets utformning riskerar
byggherren att nämnden kallar till samråd även i fell då sådant egentligen
inte behövs.
Innehållet i anmälningen bör inte mer än beträffande vissa grund-
läggande uppgifter regleras i föreskrifter utan överlåtas till byggherrens 65
eget omdöme och eventuella råd från den berörda byggnadsnämnden.
5 Riksdagen 1993/94. 1 samt. Nr 178
I de fall då bygglov inte krävs för lokaliseringsprövningen eller då Prop. 1993/94:178
bygglov redan har meddelats bör arbetena få starta vid den tidpunkt som
byggherren själv bestämmer. Detta underlättar väsentligt hans tids-
planering av arbetena, beställning av leveranser, upphandling av tjänster
etc.
Man skulle kunna tänka sig att byggnadsarbetena skulle få påbörjas
genast efter det att dessa anmälts till byggnadsnämnden. Det finns emel-
lertid ett berättigat intresse för både byggnadsnämnden och byggherren
att nämnden får en begränsad tid på sig för att hinna förvarna byggherren
om det redan av anmälningen framgår att arbetena av någon anledning
inte kommer att kunna uppfylla gällande krav och därför inte bör
påböijas. Nämnden behöver också viss tid för att ta ställning till behovet
av samråd. Denna tid kan lämpligen vara tre veckor, såvida nämnden
inte själv i det enskilda fallet finner att den inte behöver utnyttja hela
denna tidsfrist. En sådan tidsfrist gör att det ändå blir byggherren som
bestämmer när arbetena kan böija.
Tre veckor torde vara en fullt tillräcklig tid för att nämnden skall
hinna bedöma om byggnadsföretaget är av sådan beskaffenhet att något
samråd och någon kontrollplan (se avsnitt 6.5.5) inte behövs, om ut-
stakning behövs (se avsnitt 6.5.2) eller om byggnadsföretaget förefaller
vara så uppenbart felaktigt att byggherren bör varnas för att påbörja det.
Till en bygganmälan, vare sig den sker separat eller som en del av en
bygglovsansökan, kan i förekommande fell fogas ett sådant bevis om
byggfelsförsäkring enligt lagen (1993:320) om byggfelsförsäkring som
skall ges in före byggstart samt sådant yttrande från skyddsombud m.fl.
som för närvarande krävs för bygglov. Något krav på att så skall ske bör
dock inte ställas. Det räcker med en bestämmelse om att byggnadsarbeten
inte får påböijas innan bevis om försäkring respektive att skyddsombud
m.fl. beretts tillfälle att yttra sig. Motsvarande bör gälla för besked om
skyddsrum enligt 32 § civilförsvarslagen (1960:74). Kravet på yttrande
från skyddsombud m.fl. ansluter till bestämmelser i arbetsmiljölagen,
enligt vilka skyddsombud och skyddskommitté skall delta i planering av
nya och ändrade arbetslokaler. Det är viktigt att den samverkan som
sålunda skall ske äger rum på ett så tidigt stadium som möjligt. Yttrandet
är en slutlig bekräftelse på att erforderlig samverkan har skett.
Att byggnadsarbetena inte får påböijas i strid mot ett sådant beslut om
gatuersättning m.m. som avses i 8 kap. 32 § PBL framgår av det
lagrummet.
Eftersom förutsättningarna för ett byggnadsarbete kan förändras med
tiden bör ny bygganmälan göras om byggherren inte hunnit starta arbe-
tena inom två år. Till skillnad från utredningen anser regeringen dock att
denna tidsfrist inte bör kopplas till bygganmälan, som är en relativt
formlös underrättelse, utan till det formella beslutet om kontrollplan (se
avsnitt 6.5.5).
66
Prop.
1993/94:178
Regeringens bedömning: Den nuvarande regleringen i fråga om
utstakning bör bibehållas.
Utredningens bedömning: Överensstämmer med regeringens be-
dömning.
Remissinstanserna: Bara ett par remissinstanser, däribland Lant-
mäteriverket och länsstyrelsen i Stockholms län, har yttrat sig i denna
fråga. De synpunkter som framförts är att förslaget bör förtydligas så att
det framgår att utstakningen inte är ett kommunalt monopol.
Skälen för regeringens bedömning: Enligt gällande bestämmelser,
9 kap. 5 §, skall byggnadsnämnden, när en byggnad skall uppföras eller
byggas till eller när en annan anläggning skall utföras eller väsentligt
ändras, skyndsamt låta utstaka byggnaden, tillbyggnaden eller an-
läggningen och utmärka dess höjdläge, om detta är motiverat med hänsyn
till förhållandena på platsen och omständigheterna i övrigt. Är byggnaden
eller anläggningen till sitt läge direkt beroende av gränsen mot en
grannes fastighet, skall grannen kallas till utstakningen.
I PBL-propositionen anförde föredragande statsrådet följande (prop.
1985/86:1, s. 762).
”Enligt min mening bör det ankomma på byggnadsnämnden att pröva
om utstakning och utmärkning erfordras. Behovet av sådana förrätt-
ningar gör sig starkast gällande i fråga om bygglovspliktiga åtgärder
inom områden med samlad bebyggelse. För mindre byggnader, tillbygg-
nader och anläggningar av mindre omfattning eller för byggnadsåtgärder
inom glest bebyggda områden bör byggherren själv kunna ta ansvar för
att placeringen blir riktig. I sådana fall bör byggnadsnämnden alltså avstå
från utstakning och utmärkning. Det bör också kunna ske i fråga om
projekt där byggherren eller entreprenören är ett välrenommerat företag
e.d. med tillgång till mätteknisk kompetens.”
I propositionen framhölls också (s. 84 f) att byggnadsnämnden borde
kunna underlåta bl.a. utsättningar som fördyrar projektet för den enskil-
de.
Regeringen delar bedömningen i PBL-propositionen av när byggnads-
nämnden bör tillse att utstakning sker. Det är också naturligt att bygg-
nadsnämnden skall tillse att grannar som berörs av utstakningen kallas till
denna. Det finns därför inte någon anledning att ändra nuvarande regler.
Vanligen torde det finnas tid för utstakningen inom den treveckorsfrist
som enligt huvudregeln löper mellan bygganmälan och byggstart.
Remissinstansernas påpekande bygger enligt regeringens mening i viss
mån på ett missförstånd. Bestämmelsen ålägger inte byggnadsnämnden
att själv göra utstakningen utan att tillse att utstakning sker under sådana
former att det finns rimliga garantier för att det som skall utföras
placeras på exakt rätt plats när placeringen har stor betydelse. Bygg-
nadsnämnden skall givetvis godta att arbetet med utstakningen utförs av
någon med tillräcklig kompetens som föreslås av byggherren.
67
Prop. 1993/94:178
Regeringens förslag: Byggnadsnämndens tillsyn skall anpassas till
det enskilda projektets art och komplexitet, förtillverkningsgrad,
annan myndighetskontroll samt byggherrens kompetens och eget
kontrollsystem. Byggherren kan av byggnadsnämnden åläggas att
bestyrka att egenskapskraven uppfyllts. Bestyrkanden skall ske
genom fristående sakkunniga eller dokumenterad egenkontroll.
Övergångsvis och i enklare fall kan också besiktningar av bygg-
nadsnämnden användas för bestyrkande.
Utredningens förslag: Överensstämmer i sak med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Förslaget har i denna del mött ett övervägande
positivt mottagande från remissinstanserna. De synpunkter som framförs
går delvis tvärt emot varandra. Ett par remissinstanser, bland dem
Statskontoret, anser att utredningen lagt för liten vikt vid bestyrkandena
genom fristående sakkunniga. Något fler remissinstanser, såsom ex-
empelvis Göteborgs kommun, anser att större vikt bör läggas vid de
kompetenta byggherrarnas egenkontroll. Ett antal kommuner, bland dem
Vänersborgs och Hudiksvalls kommuner, liksom Svenska kommunal tek-
niska föreningen anser att större utrymme bör ges för byggnadsnämndens
besiktningar. Flera remissinstanser, t.ex. Boverket, Konkurrensverket,
Sveriges provnings- och forskningsinstitut, Linköpings kommun och
Byggentreprenörerna, betonar att det aldrig eller endast undantagsvis bör
få förekomma att byggnadsnämnden själv utför besiktningar.
Skälen för regeringens förslag: När det gäller produkter som omfat-
tas av byggproduktlagen skall producenten respektive importören ta
ansvar för produktens egenskaper och själv låta den undergå den kontroll
som staten anser behövlig. Den kontroll som myndigheterna utövar
inriktas helt på en marknadsövervakning som går ut på att undersöka om
tillverkaren respektive importören tagit sitt ansvar för de produkter som
han saluför. Komponenterna i en byggnad omfattas av detta system.
Kontrollen av att själva byggnaden uppfyller de statliga kraven bör
lämpligen anpassas till denna förutsättning och i görligaste mån bygga på
samma principer.
För närvarande råder det en viss oklarhet om vem som skall bevisa att
en byggnad uppfyller statens krav. En grundläggande allmän s.k.
bevisbörderegel är att den som påstår att något förhåller sig på ett visst
sätt också är den som måste bevisa detta. Det är av många skäl lämpligt
att i princip utgå från denna regel också i detta sammanhang. Eftersom
rätten att uppföra en byggnad är beroende av att byggnaden får vissa
egenskaper, är det också rimligt att byggherren åläggs att visa att förut-
sättningarna för denna rättighet är uppfyllda.
Regeringen finner utredningens förslag ändamålsenligt från dessa
utgångspunkter. Av ekonomiska och praktiska skäl skall naturligtvis
byggnadsnämnden inskränka sin kontroll till frågor där nämnden erfa-
renhetsmässigt eller på andra grunder har anledning att anta att en
68
kontroll gör mest nytta. Avgörande faktorer är därvid projektets art och Prop. 1993/94:178
komplexitet, förtillverkningsgraden, den kontroll som utövas av andra
myndigheter, byggherrens kompetens och kvaliteten och arten av den
kontroll som byggherren själv utövar i relation till entreprenörer och
andra. Kontroll kan helt undvaras då bygglovsbefrielse meddelats med
stöd av 8 kap. 5 § PBL beträffande sådana åtgärder som anges i nuva-
rande lydelse av paragrafen. Detsamma gäller många av de åtgärder som
anges i 8 kap. 2 §.
I den utsträckning som behövs bör byggnadsnämnden kräva att bygg-
herren styrker att egenskapskraven uppfylls genom att för nämnden visa
resultatet av besiktningar och andra kontroller. Lämpligen kan det ofta
ske genom att byggherren redovisar resultatet av den kontroll som ingår
i hans eget eller hans entreprenörs kvalitetssäkringssystem eller i en
entreprenadkontroll. Är inte detta tillräckligt bör nämnden kunna kräva
intyg från besiktningar eller kontroller av fristående, oberoende personer
med tillräcklig kompetens. I den mån sådana personer inte finns att tillgå
bör byggnadsnämnden i undantagsfall också själv kunna åta sig att mot
ersättning utföra vissa besiktningar genom sin personal. Detta kan av
praktiska skäl också bli aktuellt när det gäller enklare s.k. självbyggen,
där byggherren kan föredra att be byggnadsnämnden kontrollera vissa
förhållanden i stället för att anlita en fristående kontrollant.
Regeringen delar visserligen den uppfattning som framförts av ett par
remissinstanser att stor vikt bör fästas vid kontroll genom oberoende
sakkunniga. Regeringen anser dock att det också är angeläget att upp-
muntra företagens egen kvalitetssäkring.
När byggherren ger in ett kontrollintyg skall byggnadsnämnden godta
detta som bevis på att egenskapskraven är uppfyllda i de avseenden som
de kontrollerats. Bara om byggnadsnämnden har anledning att ifrågasätta
intygets riktighet bör den kunna begära in annan bevisning eller själv
kontrollera förhållandena.
Regeringens förslag: Omfattningen, sättet och formen för be-
styrkande av byggnadens eller anläggningens överensstämmelse
med egenskapskraven skall bestämmas i samband med ett sam-
rådsmöte mellan byggnadsnämnden, byggherren och dennes entre-
prenörer m.fl. Ett sådant byggsamråd kan påkallas av byggherren.
Byggnadsnämnden är skyldig att kalla till byggsamråd utom då
projektet är mycket enkelt eller då egenskapskraven bevakas av en
annan myndighet. Vid byggsamrådet skall byggnadsnämnden
informera byggherren om nämnden har anledning att anta att
arbetena kräver tillstånd av annan myndighet. I de fall byggsamråd
inte behövs enligt byggnadsnämndens bedömning, skall nämnden
snarast underrätta byggherren om detta.
Utredningens förslag: Överensstämmer i sak med regeringens förslag
69
med den skillnaden att utredningen inte föreslagit någon skyldighet för Prop. 1993/94:178
byggnadsnämnden att underrätta byggherren då samråd inte behövs.
Remissinstanserna: En majoritet av de remissinstanser som yttrat sig
i denna fråga anser att samrådet är mycket värdefullt. Många är dock
kritiska till detaljer i den föreslagna regleringen. Ett par remissinstanser,
såsom exempelvis Sala och Östersunds kommuner befarar att samrådet
blir än mer byråkratiskt än nuvarande bygglovsprövning. Många
remissinstanser, t.ex. Värnamo kommun, anser att det kommer för sent
i processen. Det hävdas också av Byggentreprenörerna och Riksbyggen
att samrådet bör initieras av byggherren och inte av byggnadsnämnden
och att dess syfte att klarlägga behovet av bestyrkanden av byggnadens
egenskaper, i stället for att klarlägga byggnadens egenskaper, bör framgå
tydligare. Det ifrågasätts också, bl.a. av Stockholms stad, hur frågor om
godtagbara avvikelser från gällande föreskrifter skall hanteras. Det
påpekas vidare att större byggnadsarbeten ofta upphandlas successivt och
att entreprenörer för senare etapper ofta inte är utsedda när den första
etappen startas. Ett par remissinstanser tar upp byggnadsnämndens
serviceskyldighet och säger att denna innebär att nämnderna genom
samrådet kan få ett ansvar for byggnadernas utformning och egenskaper.
Det påpekas också, bl.a. av Boverket, att övergången till att ange de
tekniska egenskapskraven i funktionstermer i stället för genom före-
skrifter om tekniska lösningar som tillgodoser vissa funktioner, ökar
byggherrarnas behov av besked från byggnadsnämnden om en viss
teknisk lösning kan godtas. Slutligen anser Handikappförbundens sam-
arbetsorgan att handikapporganisationerna bör vara representerade vid
samrådsmöten.
Skälen för regeringens förslag: När en byggnad väl är färdigställd är
det ofta för sent att kontrollera vissa egenskaper, t.ex. grundläggningen.
Det är då också ofta för sent att på ett ekonomiskt rimligt sätt rätta till
uppkomna fel, t.ex. avsaknad av hiss. Kontrollen måste därför vanligen
ske successivt under byggets gång. Såväl byggherren som byggnadsnämn-
den har därmed ett starkt intresse av att på ett så tidigt stadium som
möjligt få klarhet i vilka kontroller och verifikationer som behövs. Detta
är också angeläget för att byggherren skall kunna rationellt samordna de
bestyrkanden, som byggnadsnämnden kräver, med de verifikationer som
han själv behöver från t.ex. entreprenören. Likaså finns det ett behov på
myndighetssidan att samordna olika myndigheters kontroller.
För detta ändamål finner regeringen i likhet med utredningen det
lämpligt att de berörda parterna vid ett, eller vid behov flera, möten går
igenom projektet och på ett uttömmande och för byggnadsnämnden
bindande sätt klarlägger vilka krav på bestyrkanden som nämnden har.
Detta syfte med samrådet kan enligt regeringens mening uttryckas klarare
i lagtexten än vad utredningsförslaget gör. Vidare anser vi att samrådet
inför byggstarten bör kallas byggsamråd för att skilja det från det samråd
om planer som skall ske enligt 4 och 5 kap. PBL.
Fördelen med sådana samrådsmöten är också att byggnadsnämnden då
kan informera byggherren om gällande regler och delge honom nämndens
erfarenheter av liknande projekt eller av sådana tekniska lösningar som 70
byggherren tänkt sig. Byggherren kan också begära upplysningar av
nämnden i frågor som är av betydelse för honom.
Byggnadsnämndens rådgivande verksamhet
Enligt 11 kap. 1 § PBL skall byggnadsnämnden lämna råd och upplys-
ningar i frågor som rör nämndens verksamhet. Denna bestämmelse sägs
i propositionen med förslaget till PBL (prop. 1985/86:1, s. 306 och 307)
ha tillkommit mot bakgrund av att en väl fungerande information om
gällande regler för byggandet är en förutsättning för att bestämmelserna
följs i praktiken. Byggnadsnämnden bör därför enligt propositionen ge
råd samt upplysa om och förklara de regler som den byggande måste
följa. Byggnadsnämndens information och rådgivning bör dock, enligt
vad som sägs i propositionen, inte gå så långt att den kan jämställas med
projektering eller att nämnden upprättar färdiga tekniska förslag.
Regeringen anser att denna informations- och rådgivningsskyldighet
alltjämt bör gälla. Den bör ingå som en väsentlig del i byggsamrådet.
Som framgår av den nämnda propositionen bör skyldigheten inriktas på
innehållet i gällande regler och krav och inte utövas på ett sådant sätt att
byggnadsnämnden faktiskt tar ansvaret för byggnadernas projektering
eller fungerar som teknisk konsult. Också information om innehållet i
gällande produktregler kan bli aktuell.
Byggsamråd
Byggherren bör kunna begära samråd när han finner behov av det. Det
kan till exempel ske redan på projekteringsstadiet och ligga till grund för
byggherrens överväganden om han skall söka bygglov eller inte. Samråd
kan också ske först sedan arbetena påbörjats, om byggherren bedömer att
samrådet inte har någon betydelse för t.ex. schaktning och förbe-
redelserna för grundläggningen. Vid behov kan byggsamrådet delas upp
i etapper och genomföras successivt under arbetenas gång. Eftersom
byggherren är den som har det fulla ansvaret för byggnadens egenskaper
och skall tillhandahålla den verifiering av dessa som behövs, är det
naturligt att det är byggherren som tar initiativet till samrådet och lämnar
förslag på verifieringssätt. Byggnadsnämnden bör dock ha en skyldighet
att kalla till samråd då nämnden anser att det behövs för att kunna utöva
en effektiv tillsyn över att gällande regler följs. Kallelsen bör då ske så
snart som möjligt efter det att bygganmälan gjorts. Byggherren bör få
kännedom om att byggnadsnämnden påkallar byggsamråd innan han
börjar byggnadsarbetena.
Frågan om tillämpningen av funktionsnormer bör vid samrådet teore-
tiskt hanteras så att byggnadsnämnden vid behov informerar byggherren
om normens innebörd. Med denna utgångspunkt redovisar byggherren en
teknisk lösning som han anser tillgodoser normens krav. Byggnads-
nämnden kan då många gånger konstatera att lösningen är sådan att
nämnden saknar anledning att begära någon särskild kontroll av att den
tillgodoser egenskapskraven. I andra fell kan nämnden känna osäkerhet
om den tekniska lösningens ändamålsenlighet. I så fell kan nämnden
Prop. 1993/94:178
71
begära att byggherren genom ett sakkunnigintyg bestyrker att den Prop. 1993/94:178
tekniska lösningen uppfyller normens krav. Nämnden kan då också
behöva klargöra hur den anser att verifikationen bör ske. Byggherren har
i så fell att lämna förslag på en sakkunnig som han anser vara lämplig att
göra bedömningen. Om byggnadsnämnden godtar detta förslag är
nämnden också skyldig att godta den slutsats som den sakkunnige
kommer fram till i sitt intyg. I det fell den sakkunnige skulle finna att
den av byggherren föreslagna tekniska lösningen inte är godtagbar, får
byggherren söka en annan teknisk lösning. Han har också möjlighet att
begära prövning av en annan sakkunnig, som byggnadsnämnden kan
godta. Det är givetvis i byggherrens intresse att frågor av detta slag
klaras ut så tidigt som möjligt. Det är bl.a. därför som han bör ha rätt
att påkalla samråd redan på projekteringsstadiet.
Byggnadsnämnden bör ha en skyldighet att vid byggsamrådet infor-
mera byggherren om nämnden finner anledning att anta att arbetena
kräver tillstånd av någon annan myndighet. Detta får ses som ett led i
byggnadsnämndens allmänna serviceskyldighet och skall inte uppfattas så
att nämnden garanterar att tillstånd inte krävs av myndigheter som
nämnden inte pekat ut. Syftet med informationen är att underlätta för
båda parter att samordna tillsyns- och kontrollverksamheten på ett ratio-
nellt och kostnadsbesparande sätt.
Formerna för byggsamrådet
Förutom byggherren själv och en representant för byggnadsnämnden kan
det vara lämpligt att entreprenörer, berört försäkringsbolag samt berörda
representanter för yrkesinspektionen och andra berörda myndigheter och
kommunala förvaltningar deltar i byggsamrådet. Byggherrens kvalitetsan-
svarige (se avsnitt 6.5.8) bör alltid närvara. Yttrandet från skyddsom-
budet m.fl. bör kunna visas upp vid samrådet. I övrigt har nämnden att
bevaka de tekniska egenskapskraven, inklusive tillgänglighetsfrågoma.
Formerna för byggsamrådet bör inte detaljregleras i lag eller före-
skrifter utan kunna anpassas till förutsättningarna i varje enskilt fell.
Byggnadsnämnden måste dock få en så pass omfettande redovisning av
projektet att nämnden kan ta ställning till bestyrkandefrågoma. Många
gånger kräver detta att byggherren ger in handlingar i god tid före
samrådsmötet eller att detta delas upp i etapper. Det ligger i parternas
eget intresse att från fell till fell finna den mest praktiska formen för
samrådsförferandet.
SamrådsfÖrferandet bör, som redan framhållits, göras så enkelt som
möjligt. Någon risk för att det skall kunna bli mer komplicerat än den
komplicerade process, som dagens bygglovshantering kan göras till,
föreligger inte. Både i det nuvarande och det föreslagna systemet är kom-
plexiteten ytterst beroende på de enskilda individernas förmåga och vilja
att hantera ärendena på ett smidigt sätt. Det föreslagna systemet har dock
den fördelen att det ger byggherren större möjligheter än dagens system
att påverka handläggningen.
Om byggnadsnämnden finner att samråd inte är nödvändigt, bör 72
byggherren underrättas om detta. Det behövs för att undvika oklarheter Prop. 1993/94:178
och missförstånd. Underrättelsen bör givetvis lämnas så snart som
möjligt.
Byggnadsnämnden kan för närvarande i samband med bygglov medge
mindre avvikelser från gällande tekniska föreskrifter (8 § PBF). Behovet
av sådana avvikelser minskar när egenskapskraven uttrycks i funktions-
krav i stället för som föreskrifter om tekniska lösningar. Ett stort steg i
den riktningen har tagits i Boverkets nya bygg- och konstruktionsregler
(BFS 1993:57 resp. 58) som trädde i kraft den 1 januari 1994. Det är
emellertid uppenbart att denna avvikelsemöjlighet behöver behållas ännu
en tid. Ett sådant medgivande kan lämpligen dokumenteras i protokollet
från samrådsmötet.
Regeringens förslag: Omfattningen, sättet och formen för att
bestyrka en byggnads eller anläggnings överensstämmelse med
egenskapskraven skall i samband med byggsamrådet dokumenteras
i en kontrollplan om detta inte på grund av omständigheterna är
obehövligt. Beslut om en kontrollplan kan överklagas hos länssty-
relsen. Beslutet förfaller om arbetena inte påböijas inom två år.
Det gör också ett besked från byggnadsnämnden att kontrollplan
inte behövs.
Utredningens förslag: Överensstämmer i sak med regeringens förslag,
även om utredningen använder beteckningen "kvalitetsplan" och uttrycket
"godkänna" planen. Utredningen har inte föreslagit att beslutet om
kontrollplanen skall förfalla efter två år, men väl att bygganmälan skall
förfalla.
Remissinstanserna: Av de remissinstanser som yttrat sig i frågan är
ingen helt negativ till förslaget, men ett antal frågor och synpunkter
framförs. En invändning från ett antal remissinstanser är att kvali-
tetsplanen innebär att byggnadsnämnden tar ett ansvar for byggnadens
egenskaper, trots att detta skall vila på byggherren. Boverket föreslår att
byggherrens förslag till kvalitetsplan skall lämnas in till byggnadsnämn-
den samtidigt med bygganmälan för att ge byggnadsnämndens personal
mer tid att granska den och vid behov ta upp den i nämnden. En re-
missinstans anser det oklart i vad mån en kvalitetsplan kan överklagas.
Sveriges fastighetsägareförbund uttrycker oro för att kommunerna kan
komma att ställa mycket olika krav på kontrollplaner. Också beteck-
ningen "kvalitetsplan" kritiseras.
Skälen för regeringens förslag: Omfattningen, sättet och formen för
bestyrkande av byggnadens eller anläggningens överensstämmelse med
egenskapskraven bör, som nyss sagts, på ett uttömmande och för bygg-
nadsnämnden bindande sätt bestämmas i samband med byggsamrådet.
För detta ändamål finner regeringen i likhet med utredningen det lämpligt
att byggnadsnämnden vid eller strax efter mötet beslutar om en plan för
73
kontrollen av arbetena. Kontrollplan är då en mer adekvat benämning än Prop. 1993/94:178
kvalitetsplan.
Kontrollplanen - inklusive handlingar som legat till grund för den -
måste av ordningsskäl dokumenteras på lämpligt sätt. Ansvaret för detta
bör vila på byggnadsnämnden, som har att besluta om planen. Underlaget
för planen tillhandahålles dock lämpligen av byggherren.
I enklare fell kan kontrollplanen givetvis bli mycket kortfattad eller
helt undvaras. Samrådet kan ju till och med resultera i att någon kon-
trollplan inte anses behövlig. Även detta bör i så fell dokumenteras i ett
beslut.
Även om det sällan förekommer att byggnadstekniska frågor tas upp
i den samfällda byggnadsnämnden (dessa avgörs vanligen av tjänstemän
efter delegation) kan det givetvis inträffa att ett behov av nämndbehand-
ling av kontrollplanen uppkommer. I dessa fell kommer alltså beslutet om
kontrollplanen att dra ut på tiden. Byggherren kan dock i någon mån
motverka detta genom att lämna in ett väl underbyggt förslag i god tid.
Att beslut om kontrollplan inte fettats hindrar inte heller att byggherren
på egen risk startar arbetena, kanske i okontroversiella delar.
Det vanliga bör vara att beslut om kontrollplanen fettas av någon
tjänsteman efter delegation från byggnadsnämnden. Nämndens befattning
med planerna bör i första hand bestå i att meddela riktlinjer för tjänste-
männens handläggning. Det är en viktig uppgift för nämnden att genom
sådana riktlinjer prioritera kontrollinsatserna till sådana frågor där
kontroll är mest angelägen. Nämnden får därmed ett avgörande in-
flytande på hur smidigt det nya systemet fungerar.
Tvärt emot vad en av remissinstanserna ansett bör kraven på kontroll-
planer kunna variera från kommun till kommun beroende på lokala
omständigheter och prioriteringar. Byggherren bör dock ha en möjlighet
att angripa alltför långtgående krav. För det fell att byggherren anser att
byggnadsnämnden går för långt i sina önskemål om kontroll, bör det gå
att få byggnadsnämndens beslut i fråga om kontrollplanen överprövat. Ett
sådant överklagande bör, i vart fell i avvaktan på utredningens fortsatta
överväganden rörande överklagandefrågor, följa samma instansordning
som för närvarande gäller för överprövning av frågor enligt 3 kap. PBL.
Första instans bör därför vara länsstyrelsen. Dess beslut bör kunna
överklagas till kammarrätten. Även i detta fell gäller att frånvaron av en
kontrollplan inte hindrar att byggherren på egen risk påböljar byggnads-
arbetena.
Det ligger i sakens natur att överprövningen inte kan avse ett yrkande
om utökad kontroll.
Kontrollplanens uppgift är att bl.a. ange hur och av vem bestyrkanden
skall göras. Det kommer att vara en fördel för byggherren att då kunna
hänvisa till kvalitetssäkringssystem och kontrollanter som certifierats för
sådana ändamål. Om så inte sker, måste byggnadsnämnden själv göra en
bedömning i det enskilda fellet. Vanligen torde detta inte medföra några
problem på grund av nämndernas kännedom om olika företag och
personer som är verksamma inom kommunen. Också den bedömning som
byggherrens kvalitetsansvarige (se avsnitt 6.5.8) gör bör ha stor betydelse 74
i sammanhanget.
Regeringen anser inte att byggnadsnämnden påtar sig något ansvar for Prop. 1993/94:178
byggnadens egenskaper genom att besluta om vilka bestyrkanden av
byggnadens egenskaper som nämnden önskar for att försäkra sig om att
byggherren kan antas ta sitt ansvar att uppfylla gällande egenskapskrav.
Det av utredningen föreslagna uttrycket "godkänna" planen anger vis-
serligen att det är byggherren som lämnar ett förslag som sedan godkänns
av nämnden. Men för att helt undvika att planen kan uppfattas som något
slags godkännande av byggnadens egenskaper bör uttrycket "godkänna"
inte användas.
Eftersom förhållandena ändras över tiden bör byggnadsnämndens
beslut om en kontrollplan eller besked att en kontrollplan inte behövs
gälla bara under två år, om byggnadsarbetena inte påböijas dessförinnan.
Löper denna tidsfrist ut, måste således en ny bygganmälan göras. Det
innebär att byggnadsnämnden då kan kalla till nytt samråd och besluta
om en ny kontrollplan.
En kontrollplan kan också behöva revideras om grundläggande förut-
sättningar for byggnadsarbetena ändras under arbetenas gång, t.ex.
genom byte av byggherre eller entreprenör.
Frågan om kontrollplanens utformning vid etappindelningar av bygg-
nadsarbeten och vid etappindelad ombyggnad tas upp i avsnitt 6.5.7. En
kontrollplan kan givetvis inte krävas vid rivningsarbeten.
Regeringens förslag: När byggherren bestyrkt byggnadens eller
anläggningens egenskaper på föreskrivet sätt och byggnadsnämn-
den inte har funnit någon särskild anledning till ingripande skall
byggnadsnämnden utfärda ett bevis om detta (slutbevis). Ett beslut
att inte utfärda ett slutbevis kan av byggherren överklagas hos
länsstyrelsen.
Utredningens förslag: När arbetena slutförts, skall byggnadsnämnden
utan onödigt dröjsmål lämna ett slutgodkännande under förutsättning att
det kan antas att samhällskraven uppfyllts. Denna prövning grundas
normalt på byggnadsnämndens uppföljning av kontrollplanen. I enklare
fall får byggnadsnämnden besluta att slutgodkännande inte erfordras.
Slutgodkännanden överklagas hos länsstyrelsen.
Remissinstanserna: Slutgodkännandet är den del i det föreslagna
kontrollsystemet som rönt mest kritik från remissinstanserna. Några
remissinstanser, såsom exempelvis Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus
län, Helsingborgs kommun, Byggentreprenörerna och Föreningen Sveri-
ges byggnadsinspektörer har påtalat att slutgodkännandet i väsentliga
avseenden liknar det godkännande som ett bygglov innebär och därmed
ger byggnadsnämnden ett ansvar för byggnadens egenskaper, trots att
detta bör åvila byggherren. Ansvarsfrågan anses därför oklar. Också
termen "godkännande" anses missvisande i sammanhanget, bl.a. av
Boverket. Flera remissinstanser, såsom exempelvis Kalmar kommun och
75
Svenska kommunaltekniska föreningen anser att ett slutgodkännande inte Prop. 1993/94:178
rimligen kan lämnas utan att byggnadsnämnden själv besiktat arbetena.
Det har också påpekats att en så viktig handling som slutgodkännandet
bör utfärdas omgående. En remissinstans anser det oklart i vad mån ett
slutgodkännande kan överklagas. Mörbylånga kommun anser att den
kvalitetsansvarige (se avsnitt 6.5.8) bör utfärda slutgodkännandet.
Skälen för regeringens förslag: Utredningen har anfört (s. 251):
”Av hänsyn till byggherren och hans kreditgivare m.fl. bör bygg-
nadsnämnden, när de intyg och de besiktningar skett, som framgår av
kvalitetsplanen, utfärda ett bevis om att nämnden för sin del saknar
anledning att inte tillåta att byggnaden tas i bruk. Ett sådant slutgod-
kännande innebär inte att byggnadsnämnden ikläder sig något ansvar för
att byggnaden uppfyller samhällets krav.”
Regeringen delar i sak utredningens uppfattning men anser att denna
kan formuleras tydligare än vad som skett i utredningsförslaget. Bl.a. bör
det klart framgå att det inte är fråga om något godkännande av byggna-
den som kan liknas vid det nuvarande bygglovet. Ordet slutgodkännande
bör därför bytas mot slutbevis. Detta skall enbart utgöra ett kvitto på att
byggherren har fullgjort vad på honom ankommer i förhållande till
byggnadsnämnden i samband med byggnadsarbetena. Slutbevis skall
således utfärdas så snart alla de bestyrkanden som anges i kontrollplanen
kommit in till nämnden och befunnits vara i sin ordning. Det ligger i
sakens natur att ett sådant kvitto endast kan utfärdas av byggnadsnämn-
den.
Under vissa omständigheter kan det dock inträffa att slutbevis inte bör
utfärdas, trots att förutsättningarna föreligger enligt kontrollplanen. Det
kan vara fallet om byggnadsnämnden i sin egenskap av tillsynsmyndighet
får kännedom om att byggnaden, trots att kontrollplanen följts, ändå
saknar väsentliga egenskaper. I så fell bör denna fråga klaras ut innan
slutbevis utfärdas.
Slutbeviset bör utfärdas snarast möjligt. Till skillnad mot utredningen
anser regeringen att det inte är nödvändigt att vänta till dess byggnaden
färdigställts. Det räcker med att alla begärda bestyrkanden kommit in till
nämnden och det spelar ingen roll att en del åtgärder av mindre betydelse
då kanske återstår. Har nämnden inte i kontrollplanen krävt bestyrkande
av dem får de anses vara av mindre betydelse från kontrollsynpunkt.
Syftet med byggnadsnämndens kontroll är ju att den varken skall utgöra
någon förhandskontroll av en tillämnad byggnad eller en efterhands-
kontroll av en färdig byggnad utan en parallellt med byggnadsarbetena
löpande kontroll av att byggherren förvissar sig om att med hänsyn till
de föreskrivna egenskapskraven viktiga moment i arbetena utförs på rätt
sätt.
Regeringen delar inte utredningens uppfattning att byggnadsnämnden
i enklare fell skall få underlåta att utfärda slutbevis. Har en kontrollplan
upprättats behövs en kvittens på att den fullföljts. Slutbeviset har den
rättsliga innebörden att byggnadsnämnden inte kan kräva ytterligare
bestyrkanden av byggnadens egenskaper. Inte heller kan byggnadsnämn-
76
den därefter kräva några ändringar av byggnaden utan att inleda ett nytt Prop. 1993/94:178
förfarande enligt 10 kap. 12 § PBL.
Av rättssäkerhetsskäl bör byggherren kunna överklaga en vägran från
byggnadsnämnden att utföra ett slutbevis.
Regeringens förslag: Om byggnadsarbeten påböijas utan före-
skriven anmälan skall en särskild avgift på mellan 200 och 1 000
kronor betalas. Om byggherren till byggnadsnämnden gett in de
bestyrkanden som krävs enligt kontrollplanen, men nämnden finner
att det brister i förutsättningarna för att utfärda ett slutbevis, skall
nämnden utan oskäligt dröjsmål ta ställning till i vilken omfattning
byggnaden skall få användas till dess att bristerna åtgärdats. Ett
därvid beslutat användningsförbud kan förenas med vite.
Utredningens förslag: En byggnad får inte användas förrän slutgod-
kännande lämnats, om inte byggnadsnämnden särskilt medger det. Om
en byggnad tas i bruk utan att ett sådant godkännande meddelats i ett fall
då slutgodkännande skulle ha krävts får byggnadsnämnden inom fem år
från det bygganmälan gjordes eller skulle ha gjorts meddela ett
vitessanktionerat användningsförbud. Såvitt avser sanktioner mot under-
låtenhet att inge bygganmälan överensstämmer utredningens förslag med
regeringens.
Remissinstanserna: Uppfattningen om användningsförbudet är split-
trad och övervägande negativ bland de remissinstanser som yttrat sig i
frågan. Flera remissinstanser, bland dem Boverket, har ifrågasatt värdet
av ett slutgodkännande som påtryckningsmedel för att uppnå god kvalitet
i byggandet, eftersom de anser att det blir praktiskt taget omöjligt att
förhindra en användning. Andra, t.ex. Sala kommun, Byggentreprenö-
rerna, Hyresgästernas riksförbund och Villaägarnas riksförbund, anser att
användningsförbudet är alltför drastiskt och föreslår att det omvända skall
gälla, det vill säga att byggnaden skall få användas om inte bygg-
nadsnämnden förbjuder detta. Det påpekas också att det finns en risk att
ett användningsförbud drabbar brukarna hårdare än byggherren. Ett par
remissinstanser, bl.a. Östersunds kommun, anser å andra sidan att det
automatiska användningsförbudet innebär en förbättring i förhållade till
dagens system. Ett par remissinstanser, t.ex. Arvidsjaurs kommun och
Sveriges fastighetsägareförbund, önskar ett klarläggande av hur systemet
med slutgodkännande skall fungera vid etappindelning av byggandet eller
vid successiv inflyttning i ett större bostadsbestånd. Ett par remissinstan-
ser, bl.a. Linköpings kommun och Hyresgästernas riksförbund, påpekar
att tidsfristen fem år är för kort om byggnadsarbetena drar ut på tiden
eller om felen är allvarliga. Ett par kommuner liksom HSB riksförbund,
Hyresgästernas riksförbund samt Föreningen Sveriges bygglovsgranskare
och byggnadsnämndssekreterare samt Föreningen Sveriges byggnadsin-
spektörer anser att avgiften för underlåten bygganmälan är för låg och att
77
åtgärden i stället bör jämföras med olovligt byggande. Prop. 1993/94:178
Skälen för regeringens förslag: Den naturliga sanktionen om en
byggnad eller anläggning inte uppfyller de egenskaper som krävs är,
såsom utredningen framhållit, att den inte får tas i bruk. En byggnad är
emellertid en mycket komplex och dyrbar konstruktion. Det bör därför
finnas en möjlighet för byggherren att helt eller delvis få ta den i bruk
även om vissa smärre brister, som lätt kan avhjälpas i efterhand, återstår.
Detta är bakgrunden till utredningens förslag att byggnadsnämnden skall
få medge att byggnaden tas i bruk trots att ett slutgodkännande inte
föreligger.
Regeringen delar i grunden utredningens bedömning men anser att den
föreslagna regleringen är onödigt drastisk och att den skulle bli svår att
tillämpa vid etappvisa utbyggnader och särskilt vid ombyggnader som
utförs utan att huset evakueras.
Om rätten att ta byggnaden i bruk knyts till tidpunkten för slutbeviset
i stället för färdigställandet blir användningsförbudet mindre drastiskt än
i utredningens förslag. Regeringen anser dock att det över huvud taget
inte är behövligt med ett särskilt användningsförbud för tiden innan
byggnadsarbetena kommit så långt att huset praktiskt blir beboeligt och
användbart. Om ett hus ändå skulle komma att användas under denna tid
finns det möjligheter både för byggnadsnämnden och andra myndigheter
att ingripa med stöd av redan befintliga bestämmelser i PBL och annan
lagstiftning.
Behov av ett användningsförbud uppstår först då byggnadsarbetena
kommit så långt att de närmar sig sin fullbordan.
Mot denna bakgrund finner regeringen att regelverket bör konstrueras
så att byggnadsnämnden åläggs att ta ställning till om byggnaden skall få
användas när byggherren gett in de verifikationer och andra handlingar
som kontrollplanen föreskriver. Finns det då inga invändningar mot
arbetena skall slutbevis utfärdas. Men om verifikationerna inte är
tillfredsställande eller byggnadsnämnden av annan anledning känner till
brister i byggnaden, skall nämnden omgående ta ställning till om
byggnaden får användas intill dess att bristerna avhjälps. Använd-
ningsförbud bör meddelas om bristerna inte är obetydliga. Ett sådant
förbud bör kunna förenas med vite.
Av avgörande betydelse vid ombyggnader och etappvist byggande blir
kontrollplanens utformning. Vid en etappindelning av ett byggnadsföretag
kan slutbeviset bara avse den etapp som omfattas av en bestämd
kontrollplan. Kopplingen mellan olika byggnadsetapper och kontrollpla-
nen måste bestämmas vid samrådet. Om en successiv inflyttning i ett
nybygge eller i ett hus som är föremål för ombyggnad är avsedd, måste
kontrollplanen delas upp i flera planer eller utformas så att slutbevis kan
lämnas for olika delar av bygget i den takt de blir färdiga. Det bör därvid
observeras vad som sagts i föregående avsnitt om att huset inte behöver
vara helt färdigställt för att slutbevis skall kunna utfärdas.
Vad gäller användningsförbudet som påtryckningsmedel torde detta ha
större effekt än vad en del remissinstanser förmodar. Avsaknaden av ett
slutbevis, särskilt med ett därtill kopplat användningsförbud, innebär en 78
kraftig varning till kreditgivare och kommande brukare eller köpare om
att byggnadens lämplighet som beläningsobjekt och för avsedd an- Prop. 1993/94:178
vändning kan ifrågasättas och att det är en överhängande risk för myn-
dighetsingripanden mot byggherren eller en eventuell senare ägare.
När det gäller avgiften för underlåten bygganmälan är det riktigt att
denna är relativt låg. Å andra sidan är det en alltför hård påföljd för en
i verkligheten kanske rätt obetydlig förseelse att betrakta en byggnad som
utförts utan bygganmälan som ett olovligt bygge med därav följande höga
avgifter. Bygganmälan är blott en underrättelse om tilltänkta arbeten.
Eftersom byggnadsnämnen har rätt att ingripa med användningsförbud
och i förekommande fell föreläggande om rättelse med därtill knutna
viten, finner regeringen att det inte nu finns anledning att införa strängare
påföljder mot byggande utan anmälan än vad utredningen föreslagit.
Utredningen kommer i en senare etapp att se över PBL:s hela av-
giftssystem.
Regeringens förslag: För att anmälningspliktiga åtgärder skall få
påböijas skall det finnas en eller flera kvalitetsansvariga, som
utsetts av byggherren. En kvalitetsansvarig skall antingen ha
behörighet för ändamålet meddelad av ett ackrediterat organ
(riksbehörighet) eller ha godkänts för den aktuella uppgiften av
byggnadsnämnden. En kvalitetsansvarigs uppgift skall vara att delta
i samrådet och se till att kontrollplanen följs. Han skall beredas
tilllfälle att närvara vid kontroller och besiktningar. Om flera
kvalitetsansvariga utsetts skall byggherren bestämma att en av dem
skall ha samordningsansvar. Byggnadsnämnden skall kunna kräva
att byggherren byter ut en försumlig kvalitetsansvarig. Om
byggnadsarbeten sker utan kvalitetsansvarig, då sådan krävs, skall
en särskild avgift på mellan 200 och 1 000 kronor betalas.
Utredningens förslag: Överensstämmer i sak med regeringens förslag
utom såtillvida att utredningen föreslagit att kvalitetsansvarig inte skall
behövas om byggnadsnämnden medger detta på grund av arbetenas
begränsade omfattning och att den kvalitetsansvariges uppgifter i ut-
redningsförslaget beskrivs så att han skall ha fortlöpande tillsyn över
arbetena så att de utförs på föreskrivet sätt. Utredningen föreslår också
att byggnadsnämnden skall få förbjuda en kvalitetsansvarig som misskött
sig, att under viss tid vara verksam i kommunen.
Remissinstanserna: Förslaget har inte mött några principiella in-
vändningar från de remissinstanser som yttrat sig i frågan, även om några
anser att den ansvarige arbetsledaren också bör finnas kvar. Många har
dock ställt sig frågande till detaljer i förslaget. Ett par remissinstanser,
bl.a. Boverket och Kristianstads kommun, anser att den kvalitetsan-
svariges roll och ansvar är oklart i relation till byggnadsnämnden,
byggherren, arbetsledaren och kontrollanterna. Tjänstemännens centralor-
ganisation betonar särskilt vikten av att den kvalitetsansvarige bör kunna
79
leda arbetena på samma sätt som en ansvarig arbetsledare. En annan Prop. 1993/94:178
anser däremot att den kvalitetsansvarige aldrig bör få vara ansvarig for
arbetsledningen. Benämningen "kvalitetsansvarig" har kritiserats som
vilseledande av bl.a. Arbetarskyddsstyrelsen, Nyköpings och Linköpings
kommuner samt HSB:s riksförbund. Byggentreprenörerna anser att
byggnadsnämndens möjligheter bör vara begränsade när det gäller att
vägra godkänna den av byggherren utsedde kvalitetsansvarige. Boverket
anser att det alltid bör finnas en kvalitetsansvarig. Påföljden av att bygga
utan kvalitetsansvarig anses av flera remissinstanser, bl.a. HSB:s riksför-
bund samt Föreningen Sveriges bygglovsgranskare och byggnadsnämnds-
sekreterare, vara för mild.
Skälen för regeringens förslag: I dag är byggherren skyldig att ha en
ansvarig arbetsledare för alla byggnadsarbeten av betydelse. Denne, som
skall ha viss föreskriven kompetens, skall leda och ha fortlöpande tillsyn
över arbetena så att de utförs på föreskrivet sätt (9 kap. 3 § PBL).
Inom det kontrollsystem som beskrivits i det föregående finns det
ingen anledning för staten att reglera hur byggherren skall ha sin arbets-
ledning organiserad och vilken kompetens hans personal skall ha. Syste-
met med ansvariga arbetsledare har också bidragit till de oklara ansvars-
förhållandena, eftersom den ansvarige arbetsledaren ofta i praktiken
felaktigt uppfattas som en byggnadsnämndens förlängda arm. Det statligt
reglerade systemet med ansvariga arbetsledare bör således avskaffas. I
praktiken torde funktionen ändå komma att leva kvar på byggarbets-
platserna.
Utredningen har emellertid föreslagit att byggherren i de situationer
där han idag måste ha en ansvarig arbetsledare i framtiden skall vara
skyldig att ha en särskild person med speciell kompetens (kvalitetsan-
svarig) som skall ha fortlöpande tillsyn över arbetena så att de utförs på
föreskrivet sätt. I betänkandet (s. 274) utvecklar utredningen detta så att
uppgifterna främst bör bestå i att utöva tillsyn över kvalitetsstyrningen
och kvalitetsuppföljningen. Det är alltså fråga om en helt annan funktion
än den ansvarige arbetsledarens.
Regeringen delar utredningens uppfattning att det är rimligt att staten
förvissar sig om att byggherren själv har eller har tillgång till tillräcklig
kompetens för att kunna delta i upprättandet av och genomföra den
kontrollplan som är en förutsättning för den offentliga byggkontrollen.
Den kvalitetsansvariges uppgift bör alltså vara att delta i samrådet och se
till att kvalitetsplanen följs. Detta antyder också att den kvalitetsansvarige
måste kopplas in på projektet betydligt tidigare än den nuvarande
ansvarige arbetsledaren. Redan på projekteringsstadiet görs ofta viktiga
vägval som har betydelse för den efterföljande kvalitetskontrollen. Den
kvalitetsansvariges uppgifter bör uttryckas tydligare i lagtexten än vad
utredningen föreslagit.
Regeringen anser det vidare möjligt att förenkla regelsystemet något
i förhållande till utredningens förslag. Detta förslag innebär exempelvis
att byggnadsnämnden i vissa fell måste fetta tre beslut - om en kvali-
tetsansvarig behövs, om denne i så fell inte behöver ha riksbehörighet
och, då sådan behörighet inte behövs, om den av byggherren utsedda
personen kan godtas. Regleringen bör i stället utgå från att det alltid skall
80
finnas en kvalitetsansvarig, men att denne kan vara byggherren själv. Prop. 1993/94:178
Detta gör regelverket mer överskådligt.
Den kvalitetsansvarige skall utses av byggherren, men måste antingen
ha riksbehörighet för uppgiften eller ha en kompetens som byggnads-
nämnden godtar. I de fell byggherren är en juridisk person, kan bygg-
herren inte vara kvalitetsansvarig.
Kraven på den kvalitetsansvariges grundkompetens bör ställas i myn-
dighetsföreskrifter och styrkas genom certifiering av ett ackrediterat
organ. I den mån byggherren själv enligt byggnadsnämndens bedömning
besitter erforderlig kompetens bör det dock, som nyss anförts, vara
möjligt för honom att efter byggnadsnämndens medgivande ta på sig
ansvaret att fungera som kvalitetsansvarig. Detsamma bör gälla om
byggherren låter utföra arbetena genom någon som byggnadsnämnden
bedömer ha sådan kompetens. Det blir framför allt aktuellt beträffande
enklare arbeten och s.k. självbyggeri.
Till skillnad mot utredningen anser regeringen inte att byggnads-
nämnden bör kunna avstänga en misskötsam kvalitetsansvarig från
verksamhet inom kommunen. Om en kvalitetsansvarig missköter sig bör
byggnadsnämnden i stället kunna besluta att byggherren skall utse en
annan person som kvalitetsansvarig. Har den kvalitetsansvarige riksbe-
hörighet, skall nämnden dessutom underrätta det organ som godkänt
honom. Detta organ kan då återkalla sitt godkännande. Detta klargör
ansvarsförhållandlena bättre än utredningens förslag.
Regeringen delar i princip uppfattningen att den kvalitetsansvarige inte
bör vara den som samtidigt är ansvarig för arbetenas utförande. På grund
av vad som nyss sagts om mindre byggnadsarbeten anser regeringen dock
att denna princip av praktiska skäl måste tillämpas med viss moderation.
Regeringen delar däremot inte den uppfattning som framförts av en av
remissinstanserna att kompetenskraven på den kvalitetsansvarige i princip
skall bestämmas av byggherren. Tanken med kravet på kvalitetsansvarig
är ju att det allmänna skall ha garantier för att byggherren har tillräcklig
kompetens till sitt förfogande för att kunna anförtros uppgiften att bygga
utan en detaljerad myndighetskontroll av byggnadsarbetena.
En kvalitetsansvarig måste finnas när arbetena påböijas och när samråd
äger rum. Frågan om vem som skall vara kvalitetsansvarig behöver
emellertid ofta klaras ut redan på projekteringsstadiet. Detta är ytterligare
ett skäl för byggherren att påkalla samråd i god tid.
Vad gäller den kvalitetsansvariges ansvar anser regeringen att detta
framgår av de fortydliganden och ändringar i utredningens förslag som
nu gjorts. Byggherren har ansvaret gentemot det allmänna för att de
tekniska egenskapskraven på byggnaden uppfylls och ansvar gentemot
byggnadsnämnden att kontrollplanen följs. Som en garanti för att bygg-
herren skall ha kompetens att leva upp till kontrollplanens krav fordras
det att han själv eller någon av honom anlitad person har kompetens som
kvalitetsansvarig. Skulle byggherren inte rätta sig efter den kvali-
tetsansvariges berättigade anvisningar eller driva arbetena i strid mot
kontrollplanen eller gällande föreskrifter måste den kvalitetsansvarige, för
att kunna behålla sitt förtroende i egenskap av kvalitetsansvarig, lämna 81
sitt uppdrag. Om så sker, innebär det att byggherren brutit mot kontroll-
6 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 178
planen eller dess förutsättningar, varvid byggnadsnämnden kan ingripa Prop. 1993/94:178
mot byggherren. Vilka befogenheter den kvalitetsansvarige har gentemot
arbetsledaren beror på vilka befogenheter byggherren givit honom. I
sakens natur ligger dock att den kvalitetsansvarige skall biträda bygg-
herren med att se till att arbetena bedrivs enligt kontrollplanen och dess
förutsättningar. Ibland kan det innebära att arbeten måste avbrytas, t. ex.
i avvaktan på en föreskriven sakkunnigkon troll, eller måste göras om i
fell då de underkänts vid en kontroll. I förhållande till sådana sakkunniga
kontrollanter som anges i kontrollplanen har den kvalitetsansvarige inga
andra uppgifter än att, som byggherrens ombud, se till att de gör sina
kontroller vid rätt tidpunkt och avger sina utlåtanden i tid. Det ligger i
sakens natur att han skall närvara vid kontrollen och besiktningen.
Regeringen finner visserligen inte skäl att, såsom föreslagits av en
remissinstans, byta beteckningen "kvalitetsansvarig" mot "samordnings-
ansvarig", men detta senare ord ger i och för sig ett bra uttryck för en
viktig del av den kvalitetsansvariges uppgifter. I praktiken kan en duglig
kvalitetsansvarig få mycket stor betydelse både när det gäller att uppnå
en hög kvalitet i byggandet och att pressa kostnaderna såväl i själva
byggprocessen som genom att förebygga behov av rättelser i efterhand.
Med anledning av en del missförstånd som framskymtar i remissytt-
randena vill regeringen erinra om att byggherren givetvis kan ha egna
kvalitetsansvariga för andra delar av projektet än sådana där byggnads-
nämnden kräver kontroll.
Vad gäller påföljden av att bygga utan kvalitetsansvarig hänvisar
regeringen till vad som anförts om påföljder i föregående avsnitt.
Avslutningsvis vill regeringen påpeka att bestämmelserna om kvali-
tetsansvarig bara gäller vid byggnadsarbeten och inte vid rivningar. Idag
krävs det vid rivningsarbeten en ansvarig arbetsledare. Några arbets-
ledare med riksbehörighet just for rivningsarbeten finns dock inte utan
sådana godkänns alltid från fell till fell av byggnadsnämnderna. Ofta är
det innehavaren av ett företag som specialiserat sig på rivningar. Rivning
av småhus och liknande är i de flesta fell tämligen okomplicerat. Vid
större rivningar uppstår en del säkerhetsfrågor och frågor om om-
händertagande av avfell och ohyra. Något krav på att det skall finnas en
kvalitetsansvarig behövs inte i detta sammanhang. Ansvaret för rivningen
vilar på den som låter utföra den.
Regeringens förslag: I sin tillsynsverksamhet skall byggnads-
nämnden ha rätt till tillträde till byggnader och byggarbetsplatser
och kunna meddela förelägganden och förbud på samma sätt som
hittills. Om byggherren inte följer väsentliga föreskrifter i kon-
trollplanen, får byggnadsnämnden också stoppa byggnadsarbetena.
I sådant fell får nämnden besluta om ändring av kontrollplanen.
Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
82
Remissinstanserna: Bara några få remissinstanser har haft synpunkter Prop. 1993/94:178
på denna fråga. Boverket har föreslagit att byggnadsnämnden skall ha rätt
att förbjuda påbörjandet av uppenbart olämpliga byggnadsföretag. Ett par
kommuner, bl.a. Sala kommun, betonar vikten av att byggnadsnämnden
genom besök på byggarbetsplatserna håller sig informerad om byggnads-
verksamheten och håller sitt tekniska kunnande vid liv.
Skälen for regeringens förslag: Som tillsynsmyndighet måste bygg-
nadsnämnden ha samma maktbefogenheter som idag för det fell att det
visar sig att en byggherre missköter sig eller en byggnad efter färdig-
ställandet har brister i föreskrivna avseenden. Här föreligger dock en
olikhet i förhållande till det ovan beskrivna kontrollsystemet i det att det
är byggnadsnämnden som i nu aktuella situationer har att påvisa att en
byggnad har sådana brister att ett ingripande är motiverat.
Därutöver bör byggnadsnämnden ha rätt att avbryta ett bygge om det
visar sig att byggherren inte följer kontrollplanen i väsentliga avseenden.
I sådant fell bör nämnden också ha rätt att besluta om de ändringar av
kontrollplanen som är nödvändiga.
Regeringen finner inte att det finns något behov av en rätt för bygg-
nadsnämnden att förbjuda påbörjandet av uppenbart olämpliga bygg-
nadsföretag. Det bör räcka med att nämnden informerar byggherren om
att han inte kommer att kunna uppfylla egenskapskraven och därför
riskerar att inte kunna använda byggnaden samt drabbas av förelägganden
om rättelse eller rivning. Om byggherren trots detta påbörjar arbetena
kan nämnden avbryta dem.
Regeringens bedömning: Det föreslagna kontrollsystemet passar
såväl små som stora byggnadsarbeten och bör kunna förenas med
en utvecklad serviceroll hos byggnadsnämnden. Förslaget innebär
goda möjligheter för byggnadsnämnden att i behövlig utsträckning
förvissa sig om att egenskapskraven uppfylls, t.ex. i fråga om hälsa
och säkerhet samt tillgänglighet och varsamhet, samtidigt som
byggherrens ansvar blir tydligare. Byggnadsnämnderna kommer
under en övergångstid att behöva utföra besiktningar och organisera
byggsamråd på ett sätt som liknar dagens bygglovsgranskning med
därtill hörande samråd. Successivt bör en avlastning kunna ske av
nämndens uppgifter i takt med att fristående kontrollanter god-
känns. Regeringen lämnar i detta avsnitt exempel på hur det
föreslagna systemet kan tillämpas i praktiken.
Utredningens bedömning: Överensstämmer i sak med regeringens
bedömning.
Remissinstanserna: Ett stort antal remissinstanser, främst kommuner
såsom exempelvis Vallentuna, Kävlinge, Göteborgs, Skövde och Västerås
kommuner, men även exempelvis Villaägarnas Riksförbund anser att det
av utredningen föreslagna systemet inte passar för majoriteten av ärenden
83
hos byggnadsnämnden, vilka handlar om enkla åtgärder som fastig- Prop. 1993/94:178
hetsägaren själv utfor. Flera kommuner, bl.a. Hällefors, Borlänge och
Falu kommuner, pekar på att de nu lärt sig komma bort från den gamla
myndighetsrollen och blivit mer serviceinriktade, men att utredningsför-
slaget innebär att de måste återgå till den förra, mer polisiära rollen.
Ett par remissinstanser såsom Riksantikvarieämbetet, Statens historiska
museer och Svenska föreningen för byggnadsvård anser att systemet med
förhandsprövning bör behållas när det gäller varsamhetskraven vid
ombyggnad. Andra, bl.a. handikapporganisationerna, anser att tillgäng-
lighetskravet bör omfattas av en förhandsprövning. Ett par länsstyrelser
och flera kommuner liksom exempelvis Tjänstemännens centralorganisa-
tion anser att avsaknaden av en förhandskontroll över huvud taget lägger
alltför stort ansvar på mindre byggnadsföretag och engångsbyggare.
Några andra remissinstanser, bl.a. Statens institut för byggnadsforskning,
menar att förhandskontroll alltid visat sig vara bäst för att förebygga fel.
Ytterligare någon remissinstans undrar hur frågor om parkeringsplatser,
infarter m.m. skall lösas.
Flera remissinstanser, bl.a. Boverket, Riksrevisionsverket, Konkur-
rensverket, Glesbygdsmyndigheten och Föreningen Sveriges byggnads-
inspektörer, pekar på att fristående kontrollorgan idag inte finns i
tillräcklig omfattning. Det anförs också att det saknas regler om vilka
kompetenskrav som skall ställas på sakkunniga kontrollanter. Flera
remissinstanser, exempelvis Länsstyrelsen i Västmanlands län samt
Järfälla, Värnamo, Malmö och Mariestads kommuner, uttrycker oro för
att byggnadsnämnderna inte har eller i det föreslagna systemet inte kan
behålla det kunnande som systemet kräver. Vidare ifrågasätts det om
systemet totalt sett innebär några besparingar. Slutligen påpekar
Linköpings kommun att ordet "besiktning" används med oklar betydelse
i ett par av de föreslagna nya bestämmelserna.
Några remissinstanser, såsom Lantmäteriverket och Sveriges Lant-
mätareförening oroar sig för att det nya systemet kan försvåra den
fästighetsregistrering som behövs för andra behov. Några kommuner,
bl.a. Uddevalla och Sala kommuner, framhåller liksom Föreningen
Sveriges bygglovgranskare och byggnadsnämndssekreterare vikten av att
ritningar och andra handlingar rörande byggnader bevaras i kommunens
arkiv.
Skälen för regeringens bedömning: Efter föregående redovisning av
det föreslagna nya kontrollsystemet och de synpunkter som framförts på
olika enskildheter i utredningsförslaget tas nu de mer allmänt kritiska
invändningarna mot det av utredningen föreslagna systemet upp till
behandling. Generellt sett har detta system fått ett blandat mottagande
från remissinstanserna. De statliga myndigheterna är i allmänhet positiva
till förslaget medan det fått ett mer varierat mottagande bland
kommunerna och intresseorganisationerna. Totalt sett överväger dock de
positiva omdömena Regeringen gör i detta avsnitt en sammanfattande
bedöming av det nya kontrollsystemet.
84
Ett stort antal remissinstanser menar att det föreslagna kontrollsystemet
mest är anpassat till de stora byggarna. Regeringen anser för sin del att
det passar väl också vid smärre byggnadsarbeten som fastighetsägaren
själv utför. I sådana fell kommer det nya systemet i praktiken att skilja
sig mindre från det nuvarande systemet än då det gäller större byggen.
I de fell bygglov behövs i ett enkelt ärende, kan byggherren ansöka om
bygglov och göra bygganmälan på samma handlingar. Om nämnden eller
byggherren anser ett byggsamråd behövligt kan ett sådant möte
arrangeras i anslutning till behandlingen av bygglovsansökningen. Ofta
torde inga fler handlingar än de som givits in i bygglovsärendet eller som
byggherren ändå har tillgängliga behövas för byggsamrådet. Om
samrådet leder till beslut som behöver dokumenteras kan det ske i ett
protokoll som inte behöver vara mer omfettande än dagens
bygglovsbeslut.
Regeringen anser inte att den förändrade roll som byggnadsnämnderna
får i det föreslagna systemet är oförenlig med en serviceinriktning.
Snarare understryker förslaget vikten av ett smidigt och förtroendefullt
samarbete mellan nämnden och byggherrarna för att de tillsammans skall
uppnå ett bra resultat som tillgodoser bådas intressen.
Mot bakgrund av den kritik som framförts vill vi med två exempel visa
hur det nya kontrollsystemet kan fungera i praktiken. Det första exemplet
avser ett småhus inom ett område med en detaljplan i vilken bygglovsbe-
frielse beslutats enligt den föreslagna lydelsen av 8 kap. 5 § första
stycket PBL. I exemplet är finansieringen klar.
Petra Ö vill bygga ett småhus åt sig och sin femilj. Hon har erbjudits
att köpa en tomt, Kantarellen 4, som hon tycker verkar bra. Innan hon
skriver på köpekontraktet hör hon sig för hos kommunens byggnadskon-
tor om vilka bestämmelser som gäller för bebyggande av tomten. Hon får
då av stadsarkitekten veta att det enligt detaljplanen inte krävs bygglov
för småhus på högst 200 kvadratmeter i en våning, om huset placeras
mer än 4,5 meter från tomtgränsen på en befintlig tomt. Petra O upplyses
också om att byggnadsnämnden vid bebyggelse av tomten kräver en
nybyggnadskarta för att kunna se att huset placeras rätt i förhållande till
gränserna och till det kommunala ledningsnätet. Petra Ö köper därefter
tomten. Någon vecka senare, den 10 februari, skriver hon med en
husleveratör kontrakt på ett prefabricerat småhus på 125 kvadratmeter i
en våning utan källare. Huset skall levereras den 15 april. Leverantören
åtar sig att beställa en nybyggnadskarta och att mellan den 10 och 15
april låta utföra grundläggningen och anslutningarna till de kommunala
ledningsnäten genom en lokal firma, som leverantören har god kontakt
med. Petra Ö tar den 15 februari med sig husleverantörens katalog till
det kommunala byggnadskontoret och fyller där i en blankett, där hon
uppger sitt namn, sin adress och sitt telefonnummer samt att hon den 10
april på Kantarellen 4 tänker påböija uppförandet av det i katalogen
beskrivna huset. På fråga uppger hon också att husleverantören har en
lokal representant, som kan vara kvalitetsansvarig. Den 20 februari får
Petra Ö, husleverantören, den kvalitetsansvarige och kommunens va-verk
1993/94:178
85
kallelse till samråd med byggnadsinspektören den 5 mars. Samtidigt ber Prop. 1993/94:178
byggnadsinspektören Petra Ö att i god tid före samrådet skicka honom
nybyggnadskartan, ritningarna över huset och handlingar som beskriver
grundläggningen. Petra Ö vänder sig till husleverantören och ber denne
sända byggnadsnämnden de begärda handlingarna. När byggnadsinspek-
tören får handlingarna, upptäcker han att grundläggningen skall utföras
av ett lokalt företag. Han kallar därför också detta till byggsamrådet. Vid
samrådet går man igenom projektet. Byggnadsinspektören tar särskilt upp
frågan hur man tänkt sig att undvika risk för mögelbildning i botten-
bjälklaget. Han frågar också om anslutningen till fjärrvärmenätet är klar.
Den kvalitetsansvarige upplyser att han särskilt tänkt kontrollera att
ventilationen av grunden fungerar. Han visar också vilka besiktningar
som skall göras enligt kontraktet om husleveransen. Efter samrådet
upprättar byggnadsinspektören ett protokoll där det framgår vilka
handlingar som gåtts igenom. Protokollet avslutas med en kontrollplan
som säger att Petra Ö, så snart grunden kommit på plats, till byggnads-
nämnden skall ge in ett intyg från den kvalitetsansvarige om att denne
kontrollerat grundens läge mot nybyggnadskartan samt att ventilations-
spalter finns och är rätt placerade. När leveransbesiktningen av huset
gjorts, skall byggnadsnämnden få en kopia av besiktningsprotokollet.
Vidare skall nämnden få kopior av besiktningsbevis från va-verket och
ljärrvärmeverket rörande anslutningen till ledningsnätet. Den 14 april får
nämnden intygen om grundkontrollen. Den 20 april kommer bevisen
rörande va- och fjärrvärmeanslutningama och den 25 april protokollet
från leveransbesiktningen. Ingen av handlingarna innehåller några
anmärkningar som rör krav i lagen om tekniska egenskapskrav på
byggnadsverk. Den 26 april utfärdar därför byggnadsinspektören ett
slutbevis och debiteras Petra Ö avgift for bygganmälningen och
byggsamrådet. Samtidigt sätter han upp ärendet som ett anmälningsärende
på byggnadsnämndens föredragningslista.
Det andra exemplet avser uppförandet av ett flerfamiljshus. I övrigt är
grundförutsättningarna de samma.
Byggnadsföretaget HUSAB har under hösten förvärvat en tomt. Enligt
detaljplanen får den bebyggas med bostadshus i högst fyra våningar som
upptar högst en tredjedel av tomtens areal och ligger minst 6 meter från
tomtgräns. HUSAB låter en konsult upprätta preliminära ritningar över
huset samt sänder in dem till byggnadsinspektören och begär
byggsamråd. HUSAB uppger sig avse att upphandla arbetena under
vintern för att påbölja bygget under våren. Byggnadsinspektören kallar
HUSAB och kommunens tekniska verk till samråd. Vid detta konstateras
det att marken är lätt att bebygga men avger små mängder radon.
Byggnadsinspektören upplyser därför HUSAB om att särskild kontroll
kommer att krävas av att luften i huset inte kommer att innehålla skadliga
mängder radon. Byggnadsnämnden kräver också att husets läge stakas ut
genom byggnadsnämndens försorg, även om det inte behöver ske med
kommunens personal. Byggnadsinpektören upplyser vidare att
byggnadsnämnden lägger stor vikt vid att kontrollera handi-
kappanpassningen av byggnader. Eftersom bebyggelsen i området är ny, 86
finns det inga särskilda kultur- eller miljömässiga varsamhetskrav att
beakta i ärendet. Byggnadsinspektören påminner slutligen om att HUSAB Prop. 1993/94:178
måste teckna en byggfelsförsäkring. Byggnadsinspektören sammanfattar
byggsamrådet i ett protokoll. Där framgår det att samrådet skall fortsätta
när bygganmälan gjorts. Därefter låter HUSAB utarbeta bygghandlingar
och handlar upp arbetena. Byggstart bestäms i kontraktet till den 1 april.
Entreprenören skall tillämpa sitt kvali te tssäkringssystem. HUSAB
anställer en konsult med riksbehörighet som kvalitetsansvarig. Därefter
gör HUSAB bygganmälan och uppger att arbetena skall starta den 1 april
samt anger namnet på den kvalitetsansvarige. Till anmälningen bifogar
HUSAB ett av den kvalitetsansvarige upprättat förslag till kontrollplan.
Det innehåller utstakning genom kommunens stadsmätningskontor,
kontroll av va-anslutningen genom kommunens tekniska verk, kontroller
enligt entreprenörens kvali te tssäkringssystem, entreprenadbesiktningama
fram till och med överlämnandet, den kvalitetsansvariges kontroll av
handikappanpassningen samt radonkontroll genom ett fristående företag.
HUSAB sänder också in kopior av de byggnadshandlingar som omfattas
av entreprenadkontraktet. Samtidigt beställer HUSAB utstakningen.
Slutligen upplyser HUSAB att bolaget vid samrådet kommer att ta med
sig en representant för det försäkringsbolag med vilket man förhandlar
om en byggfelsförsäkring. Byggnadsinspektören kallar HUSAB,
entreprenören, dennes underentreprenörer och den kvalitetsansvarige till
fortsatt byggsamråd. Under tiden stakar stadsmätningskontoret ut
byggnadens läge och underrättar byggnadsinspektören om detta. Vid
byggsamrådet gås de ingivna handlingarna igenom. Byggnadsinspektören
accepterar att radonkontrollen utförs av det föreslagna företaget. Han
påpekar att han också vill ha ett intyg om utförd funktionskontroll av
ventilationssystemet och provtryckning av rökkanalema. Han förklarar
att han vill ha verifikationerna på dessa och på de olika kontrollmomen-
ten i kontrollplanen vart efter de utförts. När det gäller entreprenörens
kvalitetssäkring och entreprenadkontrollen förklarar sig dock byggnadsin-
spektören inte vara intresserad av verifikationerna beträffande målnings-
arbetena. Byggnadsinspektören beslutar därefter en kontrollplan, som
grundar sig på den kvalitetsansvariges förslag med de tillägg och
ändringar som man kommit fram till. Beslutet dokumenteras i protokoll.
Samtidigt tar han upp beslutet som ett anmälningsärende till byggnads-
nämndens nästa sammanträde. Några dagar senare lämnar HUSAB in ett
bevis om att byggfelsförsäkringen tecknats och den 1 april påböijas
byggnadsarbetena. Efter en tid gör byggnadsinspektören ett besök på
bygget och ser att arbetena tycks framskrida normalt på det sätt man
diskuterat vid samrådet. De verifikat som kommer in under byggnadsar-
betenas gång ger inte byggnadsinspektören anledning att vidta någon
åtgärd. Samma dag som det sista verifikatet enligt kontrollplanen kommit
in till byggnadsnämnden utfärdar byggnadsinspektören ett slutbevis samt
överlämnar ärendet till ekonomiavdelningen för debitering av avgifterna.
Han tar också upp ärendet i byggnadsnämnden som ett anmälningsärende.
87
Regeringen anser bl.a. mot bakgrund av de nyss redovisade exemplen,
inte att förhandsprövning genom bygglov måste vara bättre än varje
annat system för att förebygga tekniska fel. Avgörande för en byggnads
kvalitet är inte bara projekteringen utan även materialval och hur arbe-
tena faktiskt utförs. Projekteringen kan granskas på förhand. Kontrollen
av utförandet måste ofta ske i direkt samband med arbetena, innan
utförandet hinner döljas av ytbeläggningar m.m. Med det nu föreslagna
systemet kan byggnadsnämnden och byggherren vid samrådet på förhand
gå igenom projekteringen och hur arbetena bör utföras, varefter nämnden
av byggherren kan kräva bevis om såväl att arbetena verkligen utförts på
detta sätt som att byggnaden därefter uppfyller egenskapskraven. Det
föreslagna systemet ger därför möjlighet för byggnadsnämnden att
förvissa sig om att egenskapskraven uppfyllts när byggnaden står färdig.
Det är sedan en fråga för byggnadsnämnden att inte kräva sådan
fullständig säkerhet i alla avseenden utan bedöma vilken kontroll som
behövs för att nämnden som tillsynsmyndighet skall kunna räkna med att
byggherrarna tar sitt ansvar att uppfylla egenskapskraven.
Ett skäl för förhandskontroll som framförs främst beträffande kraven
på varsamhet och tillgänglighet är att dessa är särskilt svåra att precisera
i föreskrifter därför att de ofta kräver en bedömning från fell till fell.
Tillgänglighetskravet återfinns i 3 kap. 7 § PBL. Det innebär enligt
huvudregeln att byggnader som innehåller bostäder, arbetslokaler eller
lokaler till vilka allmänheten har tillträde skall vara tillgängliga for
personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga och inrättade så
att bostäderna och lokalerna blir tillgängliga for och kan användas av
dessa personer. I den utsträckning som behövs med hänsyn till kravet på
tillgänglighet skall byggnader med vissa undantag vara försedda med hiss
eller annan lyftanordning. Enligt regeringens mening skiljer sig till-
gänglighetskravet inte i något principiellt avseende från övriga tekniska
egenskapskrav. Visserligen kräver dess tillämpning vissa bedömningar,
men de avviker inte till sin karaktär från de som måste göras när man
bedömer t.ex. hållfasthet eller brandsäkerhet. Snarare är olikheten den
att tillgängligheten är mycket lättare att kontrollera än många av de andra
kraven. Som nyss nämnts kan tillgänglighetsffågoma i förväg gås igenom
vid samrådet och verifiering krävas i efterhand. Verifieringen skall vid
behov göras genom en for ändamålet behörig person med särskild
kompetens på tillgänglighetsfrågor. Om kraven inte uppfylls, finns starka
sanktioner för att framtvinga rättelse. Det kan gälla t.ex. borttagande av
trösklar och andra tillgänglighetshinder som normalt inte redovisas i
projekteringshandlingama. Regeringen har ingen avsikt att sänka
nuvarande tillgänglighetskrav och anser att det nya systemet ger bättre
möjligheter än det gamla att kontrollera att detta krav verkligen
tillgodoses.
Varsamhetskravet är annorlunda till sin karaktär. Det är inte ett krav
på att byggnaden skall ha vissa tekniska egenskaper utan att dessa
egenskaper vid ändringar av en byggnad skall tillgodoses genom sådana
tekniska lösningar som är varsamma mot den befintliga byggnaden. Men
1993/94:178
88
också här gäller vad som nyss sagts om att möjligheterna att garantera att Prop. 1993/94:178
varsamhetskravet uppfylls är minst lika goda inom det föreslagna nya
systemet som i det nuvarande. Ett lämpligt tillfälle för byggnadsnämnden
och byggherren att gå igenom de frågor som varsamhetskravet ställer är
samrådsmötet. Byggherren bör redovisa byggnadens befintliga egenskaper
och vilka förändringar han avser att göra. Byggnadsnämnden bör
informera om varsamhetskravets innebörd och dess relation till de
egenskapskrav som bör tillgodoses. Resultatet av diskussionen
dokumenteras lämpligen i protokollet från byggsamrådet. I övrigt gäller
här som eljest att det är byggnadsnämndens sak att vid behov kräva
verifiering av att kraven uppfylls. Om verifieringen skall ske av en
opartisk person, blir det till sist denne specialist som avgör om varsam-
hetskravet har uppfyllts eller ej.
Parkeringsplatser, infarter m.m. prövas i huvudsak inom ramen för
bygglovet. De berörs av det nya kontrollsystemet bara i den mån de
påverkar en byggnads tekniska egenskaper.
Bakom tanken att förhandskontrollen underlättar för smärre bygg-
nadsföretag och enskilda byggherrar ligger den säkerligen riktiga upp-
fattningen att byggnadsnämndens granskning vid tillståndsprövningen
indirekt innebär en rådgivning till byggherren inte bara om vilka regler
och krav som gäller utan också hur dessa lämpligen bör uppfyllas. Det
föreslagna systemet innebär ingen ändring i byggnadsnämndens skyldig-
het och möjlighet att informera om gällande regler eller verka för en god
byggnadskultur. Byggnadsnämndens huvuduppgift är dock att vara
kontroll- och tillsynsmyndighet. Det är då klart olämpligt om nämnden
i denna sin verksamhet engagerar sig på ett sådant sätt i enskilda ärenden
att den faktiskt fungerar som en konsult åt byggherren. Det är en sådan
omständighet som bidrar till oklara ansvarsförhållanden. Det är också
olämpligt från den utgångspunkten att vissa byggherrar gynnas på
skattebetalarnas eller andra byggherrars bekostnad. Om kommunen anser
en sådan rådgivningsverksamhet angelägen bör den bedrivas i andra
former än som en del av tillsynsverksamheten.
Just gruppen av oerfarna byggherrar måste för övrigt anses ha störst
anledning att skaffa sig kvalificerad konsulthjälp på annat sätt än att
förlita sig på att byggnadsnämnden skall ge dem den hjälp de behöver.
Visserligen innebär det - som ett par remissinstanser påpekat - att dessa
byggherrars kostnader för byggenskapen ökar något. Mot detta kan dock
invändas att de med bättre kontroll bör få en byggnad med färre fel och
någon anledning att hålla vissa byggherrars kostnader låga på andra
boendegruppers bekostnad finns inte. Det kan dessutom starkt ifrågasättas
om inte byggnadsnämnden faktiskt kan ge exempelvis de oerfarna
byggherrarna bättre stöd genom att i kontrollplanens form hjälpa dem att
välja rätt kontroll av viktiga delar av byggnadsarbetena än om nämnden
själv utför viss kontroll åt dem.
89
6.6.3 Kontrollorgan m.m. Prop. 1993/94:178
Regeringen anser inte att det nya systemet i sig ställer ökade krav på
byggnadsnämndernas kompetens. Däremot är det enligt regeringens
uppfattning så att många byggnadsnämnder inte idag har de resurser som
fordras för att de i allo skall leva upp till PBL:s krav. En fördel med det
nya systemet är att byggnadsnämnderna i framtiden inte behöver ha
högsta kunnande på alla byggnadsverksamhetens områden. I stället for
att själva granska komplicerade tekniska lösningar kan de i framtiden
ålägga byggherren att låta någon fristående kompetent person kontrollera
dem. Detta öppnar också möjligheter för kommunal samverkan i sådana
specialistfrågor.
Kraven på kompetens hos byggnadsnämnderna blir däremot annorlunda
än för närvarande. Byggnadsinspektörerna måste inte bara ha ett allmänt
brett kunnande om alla aspekter på ett bygge utan också kunna bedöma
lämpliga sätt att säkra kvaliteten i byggandet och hur olika egenskaper
skall kunna bestyrkas.
Kommunens kostnader för kontrollen enligt det föreslagna systemet
blir lägre än för närvarande. För byggherrarna kan projekteringskost-
naderna komma att bli något större än de faktiskt är idag. Detta uppvägs
dock av möjligheter till besparingar i senare led. Det föreslagna
systemets totala kostnadseffekter är dock svåra att bedöma men systemet
ger möjligheter till stora rationaliseringar och uppmuntrar till en bättre
kvalitet i byggandet, vilket indirekt medför lägre kostnader för rättelser,
reparationer och underhåll. Det avgörande är alltså i vad mån bygg-
herrarna utnyttjar dessa möjligheter eller ej.
I dag saknas sådana kontrollanter som det nya systemet kräver. Det är
ett av skälen till att besiktningar under en övergångstid bör kunna utföras
av byggnadsnämnderna. En följd torde också vara att byggnadsnämnden
under en övergångsperiod måste organisera byggsamrådet på ett sätt som
i viss mån liknar dagens bygglovsgranskning med därtill hörande samråd.
En yrkeskår av kontrollanter torde dock gå att bygga upp relativt snabbt.
Boverket bör härvid få en central roll att vid behov ta fram de
föreskrifter som behövs för certifiering av kontrollanter.
Vad slutligen gäller ordet "besiktning" är det riktigt, som påpekats, att
dess innebörd är något oklar i ett par bestämmelser i utredningsförslaget.
Det övergripande uttrycket för att någon i kontrollerande syfte granskar
en produkts egenskaper är ofta "teknisk kontroll" medan teknisk kontroll
genom ett i särskild ordning certifierat kontrollorgan kallas "besiktning".
De åtgärder av byggnadsnämnden som i nuvarande PBL kallas "besikt-
ningar" är alltså med det språkbruket "annan teknisk kontroll än
besiktning". Uttrycket "byggnadsnämndsbesiktning" är emellertid så
etablerat att regeringen inte nu finner skäl att ändra på det. Lagtexten har
dock förtydligats i förhållande till utredningens förslag så att inga
missförstånd behöver uppstå.
90
Prop. 1993/94:178
Statens strålskyddsinstitut (SSI) har i en skrivelse till regeringen den 13
maj 1993 hemställt att regeringen tar initiativ till ett åtgärdsprogam mot
radon i bostäder, innefattande bl.a. att kommunerna i bygglov skall ställa
krav på redovisning av byggnaders radondotterhalt och att byggherrarna
skall informeras om de lokala riskerna med radon och de föreskrifter som
gäller för radon vid nybyggnad.
Dessa förslag får anses tillgodosedda genom det nu föreslagna kon-
trollsystemet. I byggnadsnämndens uppgifter vid samrådet ingår att i mån
av behov uppmärksamma byggherren både på förekomsten av markradon
och innebörden av hälsokravet i 2 § lagen om tekniska egenskapskrav på
byggnadsverk, m.m. När anledning förekommer kan byggnadsnämnden
också i kontrollplanen begära att byggherren verifierar att hälsokravet är
uppfyllt. Det är dock angeläget att än en gång understryka att det är
byggherren som både mot sig själv och andra har ansvaret för byggna-
dens egenskaper. Byggnadsnämnderna bör inte begära verifikat annars än
när de har anledning anta att verifikatet fyller en viktig funktion i det
enskilda fallet.
Vidare bör det observeras att bestämmelserna i den nya lagstiftningen
också innebär att byggprodukter, för att få marknadsföras, måste uppfylla
krav på att inte avge hälsovådliga emissioner och att detta kommer att
kontrolleras i särskild ordning. Dessa bestämmelser kommer att bli
tillämpliga i den takt harmoniserade tekniska specifikationer utarbetas
inom EES.
Regeringen vill i detta sammanhang också ta upp frågan om förhandsbe-
sked rörande tillgänglighetskravet och kravet på anordnande av parke-
ringsutrymme.
Den förutvarande regeringen föreslog i prop. 1990/91:146 om änd-
ringar i plan- och bygglagen (1987:10), m.m. att förhandsbesked enligt
8 kap. 34 § PBL också skulle kunna avse huruvida en åtgärd uppfyller
kraven på tillgänglighet i 3 kap. 7 § och på anordnande av parkeringsut-
rymme i 3 kap. 15 § första stycket 6. Skälet for förslaget var att det är
av värde för fastighetsägarna att redan innan de ansöker om bygglov
kunna få besked om i vilken utsträckning de måste installera hiss och
anordna parkeringsplatser.
Bostadsutskottet (bet. 1990/91 :BoU17) fann att förslaget skulle beta
hyresgästerna möjligheten att i samband med bygglovet påverka en av
fastighetsägaren planerad ombyggnad med avseende på hiss- och parke-
ringsfrågoma. På utskottets förslag beslöt riksdagen att avslå proposi-
tionen i denna del samt ge regeringen till känna att ytterligare över-
väganden borde göras och att regeringen därefter borde lämna riksdagen
sin syn på frågan (rskr. 1990/91:296).
Enligt de nu föreslagna lagändringarna finns inte något samband
mellan hissfrågan och bygglovet. Genom att påkalla samråd i god tid kan
emellertid fastighetsägaren på ett tidigit stadium få klarlagt om hissinstal-
91
lation krävs eller ej. Det kan ske redan innan han slutligt bestämt sig för Prop. 1993/94:178
om han skall utföra byggnadsarbetena.
När det gäller frågan om behov av parkeringsplatser är denna enligt
förslaget kopplad till bygglovet på samma sätt som för närvarande.
Bygglovsprövningen har emellertid i förslaget ändrat karaktär i förhål-
lande till vad som nu gäller. Prövningen kommer i hög grad att likna den
prövning som görs vid ett förhandsbesked. Utredningen har av denna
anledning föreslagit att institutet förhandsbesked skall avskaffas (be-
tänkandet s. 216-218). Regeringen har visserligen inte bedömt det
lämpligt att nu avskaffa förhandsbeskeden, men det finns inte heller
anledning att utvidga institutet till att omfatta också parkeringsfrågor.
Syftet med ett förhandsbesked är att fastighetägaren skall kunna få
kännedom om de grundläggande förutsättningarna för byggenskapen,
innan han påböijar en dyrbar projektering. I det av regeringen föreslagna
systemet kan bygglov sökas på betydligt enklare handlingar än för
närvarande och därmed på ett tidigare stadium i projekteringen än vad
som nu är möjligt. Behovet av förhandsbesked minskar därmed.
Enligt regeringens mening bör alltså en ändring av reglerna om för-
handsbesked av det slag som föreslogs i prop. 1990/91:146 inte genom-
föras.
Regeringen finner inte att det nya systemet i sig självt behöver försvåra
registreringen av byggnader i samband med t.ex. fastighetstaxeringen.
Samordningen får bevakas i annat sammanhang.
Även om det är ett värde att kommunernas arkiv innehåller handlingar
som beskriver byggnaderna i kommunen kan detta inte få styra ut-
formningen av kontrollsystemet. Det nu föreslagna systemet torde dock
inte hindra att alla viktigare handlingar av detta slag ges in till nämnden
och därmed kan arkiveras. Vid alla större byggnadsföretag torde t.ex.
huvudritningama ges in antingen i samband med bygglovet, byggan-
mälningen eller byggsamrådet.
Regeringens förslag: Byggnadsnämnden får ta ut avgift för bygg-
anmälan, byggsamråd, utstakning och besiktningar. Planavgift skall
kunna tas ut vid bygganmälan.
Utredningen: För i kvalitetsplanen bestämda besiktningar av bygg-
nadsnämnden skall nämnden tillämpa marknadsmässig prissättning.
Remissinstanserna: Ett antal kommuner, exempelvis Kungsbacka,
Sala, Ömsköldsviks, Östersunds och Luleå kommuner, har påpekat att
byggnadsnämnden bör få ta ut avgift också för bygganmälan, samråd och
slutgodkännande. Andra remissinstanser, bland dem Sveriges fastig-
92
hetsägareforbund och Sveriges trähusfabrikanters riksförbund, anser att Prop. 1993/94:178
de kommunala avgifterna bör reduceras, eftersom byggherrens kostnader
för tredjepartskontroll ökar.
Skälen för regeringens förslag: Det är rimligt att byggnadsnämnderna
får ta ut avgifter för samråd och utstakning enligt samma principer som
nu gäller för avgifter vid bygglov.
Vid en bygganmälan bör planavgift kunna debiteras även i de fell
bygglov inte krävs.
Bygganmälningar föranleder ett visst arbete som det är rimligt att
kommunen får rätt att finansiera genom avgifter. Kommuner bör därför
ha möjlighet att i taxa bestämma en i förhållande till objektets art skälig
avgift för att täcka byggnadsnämndens kostnader för registrering och för
att bedöma om byggsamråd behövs eller ej.
När byggnadsnämnden på byggherrens begäran utför besiktningar som
ett led i en kontrollplan bör nämnden kunna ta arvode för arbetet. En
sådan verksamhet är att betrakta som uppdragsverksamhet. För att inte
enskilda besiktningsmän skall missgynnas bör ersättningen till kommunen
inte understiga kommunens självkostnader för besiktningsverksamheten.
Som en av remissinstanserna påpekat innebär detta synsätt också att
byggnadsnämnden får ett mer entydigt ansvar gentemot byggherren för
ett korrekt utförande av besiktningar än idag.
Regeringens förslag: De generella krav som ställs på byggnaders
och andra anläggningars egenskaper samlas tillsammans med de
krav som gäller för byggprodukter i en ny lag om tekniska egen-
skapskrav på byggnadsverk, m.m. Också reglerna om typgod-
kännande och tillverkningskontroll flyttas till den nya lagen. De
egenskapskrav vars tillämpning kräver en lokal bedömning från fell
till fell bibehålls i PBL.
Utredningens förslag: Överensstämmer i sak med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Drygt ett tjugotal remissinstanser har yttrat sig i
frågan. Samtliga har tillstyrkt förslaget utom ett par, som utan motivering
avfärdat det i mycket allmänna ordalag och Föreningen Sveriges
byggnadsinspektörer, som anser att de tekniska egenskapskraven hör mer
samman med PBL:s övriga regler än med byggproduktlagens regler.
Skälen för regeringens förslag: I 3 kap. PBL anges ett antal egen-
skaper som byggnader och andra anläggningar skall uppfylla medan 3 §
byggproduktlagen anger krav som skall uppfyllas av de produkter som
93
ingår i byggnader och andra anläggningar. Kraven på byggproduktema Prop. 1993/94:178
är definierade med utgångspunkt från att den byggnad eller anläggning,
där de skall ingå, skall få vissa egenskaper. Dessa sistnämnda egenskaper
kan givetvis inte skilja sig från motsvarande egenskapskrav i 3 kap. PBL.
Om man exempelvis vill uppföra en byggnad, vars fasad skall ha vissa
egenskaper, måste självklart det fesad material man använder uppfylla
dessa egenskaper. Egenskapskraven är emellertid olika formulerade i
PBL och byggproduktlagen, trots att någon saklig skillnad inte föreligger.
Av bl.a. 1 kap. 9 § PBL och 4 § byggproduktlagen framgår det att
kraven i PBL inte får tolkas eller tillämpas i konflikt med kraven i
byggproduktlagen. Det är emellertid uppenbart olämpligt att ha samma
egenskaper hos byggnader beskrivna på två olika sätt i två olika lagar.
Med hänsyn till att byggproduktlagen avser fler anläggningar än PBL och
att byggproduktlagens bestämmelser vid en eventuell inkongruens tar
över PBL:s bestämmelser är det endast i byggproduktlagen kraven
lämpligast bör återfinnas. De egenskapskrav som är gemensamma för
PBL och byggproduktlagen bör därför sammanföras i den senare lagen.
Med anledning av denna förändring bör byggproduktlagen byta namn till
lagen om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk, m.m.
I 3 kap. PBL finns också egenskapskrav som inte har eller bara delvis
har någon motsvarighet i byggproduktlagen. Dessa krav kan delas i tre
grupper. Den ena gäller generella, av staten uppställda krav som har
samma karaktär som de nyss behandlade kraven. Dessa krav är till sin
natur sådana att det på ett objektivt sätt går att kontrollera om de
uppfyllts eller ej. Ett exempel på sådana krav är kravet att byggnader
skall vara tillgängliga för personer med nedsatt rörelse- eller oriente-
ringsförmåga. En annan grupp gäller krav vars innebörd inte direkt
framgår av lagen utan som i vaije enskilt fell måste tolkas mot bakgrund
av förhållandena på platsen och kommunens avsikter med ett visst
område. En prövning av om dessa krav uppfyllts eller ej innehåller med
nödvändighet ett betydande inslag av värderingar. Dit hör bestämmel-
serna om lämplig utformning och färg med hänsyn till omgivningen och
om lämplig placering med hänsyn till omgivningen och vissa andra
förhållanden. En tredje grupp slutligen utgör bestämmelser av det slag
som finns i 3 kap. 10 § att tillbyggnader, ombyggnader och andra änd-
ringar av byggnader skall utföras varsamt i förhållande till det befintliga
huset.
Av praktiska skäl är det lämpligast att bestämmelserna om de tekniska
egenskapskraven i den först nämnda gruppen inarbetas i den nya lagen
om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk, m.m. på samma sätt som
de andra kraven av samma karaktär.
Bestämmelserna i den andra gruppen har ett så nära samband med
planläggning och andra lokaliseringsfrågor att de lämpligen bör stå kvar
i PBL.
Varsamhetskraven i 3 kap. 10 - 14 §§äravett annat slag än de övriga
kraven. De anger nämligen inga egenskaper som en byggnad skall
uppfylla, utan att förändringar av en byggnad skall utföras under
hänsynstagande till sådana befintliga egenskaper hos byggnaden som är 94
värda att bevara. Bestämmelsernas innebörd i det enskilda fellet kan
alltså inte anges generellt utan måste bedömas från fell till fall och i viss Prop. 1993/94:178
mån under hänsynstagande till kommunens värderingar. Mot den
bakgrunden får bestämmelserna till sin karaktär anses ha mest likhet med
bestämmelserna i den nyssnämnda andra gruppen. Härtill kommer att
bestämmelserna visserligen också gäller byggnadens tekniska egenskaper
men framför allt har betydelse för deras yttre utformning och utseende
på samma sätt som bestämmelserna i den andra gruppen. Bestämmelserna
bör därför stå kvar i PBL.
Underhållskravet i 3 kap. 13 § PBL är visserligen inget egenskapskrav,
men har så nära samband med de tekniska egenskaperna att det av den
anledningen delvis bör flyttas till den nya lagen om tekniska egen-
skapskrav på byggnadsverk, m.m.
PBL:s regler om typgodkännanden och tillverkningskontroll är så
likartade reglerna om byggprodukter och har ett så direkt samband med
dessa att de bör sammanföras till med dessa i den nya lagen.
Regeringens förslag: Begreppen ombyggnad och annan ändring av
byggnad sammanförs till ett begrepp, ändring.
Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag med
det tillägget att ändring definieras som en åtgärd som ändrar en byggnads
konstruktion, funktion eller utseende och som inte är tillbyggnad.
Remissinstanserna: Ett trettiotal remissinstanser har yttrat sig i
frågan. De flesta anser att förslaget är bra eller mycket bra. Några
avstyrker förslaget i generella ordalag utan närmare motivering. Ett par
remissinstanser bl.a. handikapporganisationer, menar att förslaget kan
medföra en sänkning av kraven vid ombyggnadsåtgärder.
Skälen för regeringens förslag: I PBL skiljs mellan nybyggnad,
tillbyggnad, ombyggnad och annan ändring av byggnad.
De krav som ställs vid ombyggnad regleras på ett annorlunda sätt än
kraven vid nybyggnad, tillbyggnad och annan ändring. De egenskapskrav
som skall uppfyllas vid nybyggnad, tillbyggnad och annan ändring anges
i 3 kap. 1-8 och 10 §§ PBL. Som ett överordnat krav gäller därvid vid
både tillbyggnad och annan ändring att åtgärderna skall utföras varsamt
så att byggnadens särdrag beaktas och dess byggnadstekniska, historiska,
kulturhistoriska, miljömässiga och konstnärliga värden tas till vara. Vid
ombyggnad gäller enligt 3 kap. 10 § samma varsamhetskrav. Däremot
innehåller PBL inga bestämmelser om vilka egenskapskrav som skall
uppfyllas vid ombyggnad. Denna fråga är delegerad till regeringen att
fetta beslut om. PBL föreskriver enbart att vid tillämpningen av de krav
som regeringen anger hänsyn skall tas till byggnadens förutsättningar.
Dessutom bemyndigas kommunerna att i detaljplan eller
områdesbestämmelser bestämma lägre ombyggnadskrav än vad regering-
en anger under förutsättning att bebyggelsen inom området ändå får
långsiktigt godtagbara egenskaper.
95
Med stöd av bemyndigandet i 3 kap. 10 § PBL har regeringen i 3 § Prop. 1993/94:178
PBF föreskrivit att ombyggnader i vissa avseenden skall uppfylla samma
krav som nybyggnader och i andra avseenden fylla nybyggnadskraven i
den utsträckning det skäligen kan fordras med hänsyn till den förlängning
av brukstiden som ombyggnaden medför. Beträffande ett av kraven -
tillgänglighetskravet - sägs att det skall uppfyllas i samma utsträckning
som vid nybyggnad, om det inte är uppenbart oskäligt med hänsyn till
ombyggnadens omfattning och byggnadens standard. Lägsta godtagbara
standard enligt bostadssaneringslagen (1973:531) får dock aldrig
underskridas.
Regeringen har i en lagrådsremiss om ändringar i hyresförhandlings-
lagen m.m. föreslagit att bostadssaneringslagen (1973:531) skall upphöra
att gälla den 1 juli 1994. Bestämmelserna om lägsta godtagbara standard
föreslås dock i huvudsak bibehållas och föras över till hyreslagen.
Några tillämpningsföreskrifter till ombyggnadsbestämmelsema i 3 §
plan- och byggförordningen har aldrig meddelats av Boverket.
Med ombyggnad avses enligt 3 kap. 11 § PBL två helt olika saker. I
det ena fallet avses åtgärder som fordrar bygglov och avsevärt förlänger
brukstiden för byggnaden eller en del av den. I det andra fallet avses
sådant inredningsarbete som syftar till en väsentligt ändrad användning
av byggnaden eller del av den.
Bestämmelserna om ombyggnad har visat sig svåra att tillämpa. En
orsak till detta är svårigheten att inom en ombyggnad urskilja de åtgärder
som är en följd av eftersatt underhåll och alltså egentligen är under-
hållsåtgärder. En annan är de två definitionerna av ombygg-
nadsbegreppet. Den ena av dessa anknyter till åtgärdens effekt på bygg-
nadens brukstid och den andra till åtgärdens syfte.
Regeringen delar utredningens bedömning att det är olämpligt att i
detta sammanhang använda definitioner som anknyter till så många
gånger svårbedömbara frågor som en åtgärds effekt eller syfte. En i sig
själv liten förbättring av en byggnad kan bedömas ha avsevärd betydelse
för möjligheterna att bruka byggnaden under en längre tid än vad som
skulle varit möjligt med enbart underhållsåtgärder. Samtidigt kan stora
förändringar av en byggnad befinnas sakna effekter beträffande byggna-
dens brukstid. Detta innebär att det är svårt att använda ombygg-
nadsbegreppet både som grund för att i föreskrifter bestämma vilka krav
som skall gälla vid ombyggnader och for att i ett enskilt fall avgöra om
en ombyggnad föreligger eller inte. En definition bör i stället utgå från
åtgärden som sådan.
Vidare är den ena av de båda definitionerna knuten till kravet på
bygglov. Det är enligt vår uppfattning olämpligt att knyta de krav som
skall gälla för byggnader till om vissa förändringar av dem får utföras
utan ett särskilt tillstånd eller ej. Tillståndsplikten kan ju variera
beträffande likartade byggnader, beroende t.ex.på om de är privata eller
statliga, om de ligger inom eller utom detaljplan eller om de ligger inom
ett detaljplaneområde där bygglov krävs respektive inte krävs.
Härtill kommer att EG:s byggproduktdirektiv, som reglerar använd-
ningen av byggvaror m.m., och som Sverige förbundit sig att följa, inte 96
gör någon skillnad mellan produkter för nybyggnad, ombyggnad eller
annan ändring av en byggnad. Det gör att vi inte kan ställa olika krav på Prop. 1993/94:178
produkter som omfattas av direktivet, beroende på den situation i vilken
de skall användas.
Slutligen anser vi att institutet bygglov bör begränsas till att enbart
omfatta lokaliseringsprövningen. Därmed blir ombyggnadsdefinitionen
omöjlig att använda när det gäller de tekniska egenskapskraven.
Anledningen till den speciella behandling som ombyggnader fått i PBL
är att det ansågs nödvändigt att egenskapskraven vid ombyggnader
ställdes från helt andra utgångspunkter än kraven vid nybyggnad (prop.
1985/86:1, s. 235-241) Vid ombyggnad borde kraven vara betydligt mer
nyanserade än vid nybyggnad med hänsyn till den befintliga byggnadens
och bebyggelsemiljöns karaktär och till kostnaderna för förnyelsen av det
befintliga byggnadsbeståndet. Kommunerna ansågs böra få ett stort
inflytande över vilka krav som skulle ställas vid ombyggnad.
Samtidigt har ombyggnadsbegreppet också betydelse för de s.k.
följdkraven. Därmed menas att myndigheterna - då fastighetsägaren vill
vidta vissa förändringar av sin byggnad - skall kunna kräva att även
andra åtgärder vidtas. Tämligen små förändringar av en lokal kan t.ex.
syfta till att möjliggöra en ny användning av lokalen, vilken i sig kan
fordra att ytterligare förändringar vidtas. Exempelvis kan inredande av
ett förråd till arbetslokal fordra att också ventilationen förbättras. Vidare
kan det vara lämpligt att i samband med förändringar av några av
lägenheterna i ett hus förse samtliga lägenheter i huset med hiss. Om-
byggnadsdefinitionema är utformade så att de skall täcka in sådana
förändringar då följdkrav av detta slag bör kunna utlösas.
Behovet av ett ombyggnadsbegrepp hängde också samman med det
tidigare bostadsfinansieringssystemet. Detta uppmuntrade till mycket
genomgripande och ovarsamma ombyggnader, något som inte längre är
fallet. Vidare ville man garantera att de ombyggnader som utfördes med
statliga subventioner höll en viss standard, varvid miniminivån var den
som anges i bostadssaneringslagen (1973:531). Det finns emellertid idag
knappast några bostäder som inte fyller dessa minimikrav. Regeringen
har i prop. 1993/94:199 Ändringar i hyresförhandlingslagen m.m.
föreslagit att bostadssaneringslagen skall upphävas.
För kraven i 3 kap. PBL på färgsättning, formgivning och omgiv-
ningsanpassning saknar begreppet ombyggnad självständig betydelse som
en del av det vidare begreppet ändring av byggnad. Det finns nämligen
inget behov av att ställa lägre krav i de nu aktuella avseendena vid
ombyggnad än vid övriga ändringar. Detsamma gäller varsamhetskravet
i 3 kap. 10 § PBL. Inte heller de s.k. följdkraven har någon betydelse i
detta sammanhang. Ombyggnadsbegreppet behövs alltså inte med hänsyn
till dessa krav.
Beträffande flera av de tekniska egenskapskraven gäller, som nämnts,
idag samma krav vid ombyggnad som vid nybyggnad. Det gäller vatten-
hushållning, bärförmåga, stadga, beständighet, hållfasthet samt olycks-
falls- och brandskydd. Det saknas anledning att sänka dessa krav vid om-
byggnad.
När det gäller kraven beträffande energi- och vattenhushållning, 97
hygien, arbetsmiljö, inomhusklimat och avfallshantering är dessa i 3 kap.
7 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 178
PBL utformade så att det vid nybyggnad och tillbyggnad, som kräver Prop. 1993/94:178
bygglov, krävs "god" hushållning, hygien och arbetsmiljö, i "skälig
utsträckning" flexibla uppvärmningssystem samt "tillfredsställande"
inomhusklimat. Vid andra tillbyggnader och andra ändringar av en
byggnad än till- och ombyggnad skall dessa krav "uppfyllas i skälig
utsträckning". Beträffande ombyggnader stadgas i 3 § PBF att kraven
skall tillämpas "i den utsträckning det skäligen kan fordras med hänsyn
till den förlängning av brukstiden som ombyggnaden medför". I den
praktiska tillämpningen innebär det att kraven är i huvudsak desamma vid
ombyggnad som vid annan ändring. Ombyggnad och annan ändring kan
alltså utan olägenhet sammanföras till en kategori när det gäller dessa
krav.
Vad gäller kravet på trevnad anser regeringen - som också framgår av
följande avsnitt - att detta bör kunna upphävas såväl vid nybyggnad som
ombyggnad.
När det gäller kravet på lämplighet anser regeringen - som framgår av
avsnitt 7.3.1 - att innebörden av detta krav bör förändras. Denna
förändring innebär att det knappast kan bli aktuellt att ha ett lägre lämp-
lighetskrav vid ombyggnad än vid nybyggnad.
Slutligen behöver kravet på tillgänglighet nyanseras beroende på om
det är fråga om uppförande av en helt ny byggnad eller ändring av en
befintlig byggnad. Det skulle dock vara opraktiskt att med anledning av
detta enda egenskapskrav behålla den nuvarande ombyggnadsdefinitionen.
Den nyansering av kravet som behövs kan ske inom ramen för begreppet
ändring, om man skiljer mellan ändringar av olika omfattning och
karaktär.
Varsamhetskravet i 3 kap. 10 § PBL avser tillbyggnader, ombyggnader
och alla andra ändringar, dvs. även åtgärder som inte kräver bygglov
(prop. 1985/86:1, s. 500). Utredningen har föreslagit att varsam-
hetskravet i fortsättningen skall avse tillbyggnader och ändringar, varvid
ändring definieras som en åtgärd som ändrar byggnadens konstruktion,
funktion eller utseende. En av avsikterna med definitionen är att täcka in
de nuvarande ombyggnaderna. Däremot framgår det inte helt klart av
utredningsförslaget om definitionen avser att täcka också samtliga de
andra ändringar som nu omfattas av varsamhetskravet (s. 239-244).
Mot den föreslagna definitionen kan invändas att den vid en orda-
grann tolkning innefattar också tillbyggnader. Av samma skäl som när
det gäller egenskapskraven i 3 kap. PBL gör regeringen bedömningen att
varsamhetskravet bör omfatta alla förändringar av en byggnad och att det
saknas anledning att skilja mellan tillbyggnader och ändringar. Något
behov av en särskild ändringsdefinition finns således inte i detta
sammanhang.
Vad så gäller de s.k. följdkraven anförde det föredragande statsrådet
i propositionen med förslaget till plan- och bygglagen bl.a. följande
(prop. 1985/86:1 s. 504):
”Ombyggnadsföreskriftema skall syfta till att säkerställa att ombygg-
nader utförs så att de delar av en byggnad som byggs om kan brukas för
sitt ändamål på ett godtagbart sätt under den förlängda brukstiden. Det
98
innebär att byggnadsnämnden liksom idag skall kunna kräva att andra Prop. 1993/94:178
arbeten än de som fastighetsägaren har planerat skall utföras vid
ombyggnaden (följdkrav). Detta gäller i första hand i fråga om den del
av byggnaden som ombyggnaden avser. Det kan emellertid också - som
jag utvecklat i fråga om tillbyggnader - komma att gälla andra delar av
byggnaden, om ändringar i sådana delar är nödvändiga för att den
ombyggda delen skall få de egenskaper och funktioner som ombygg-
nadsföreskriftema kräver. [---]
Sådana följdkrav kan dessutom medföra att vissa gemensamma funk-
tioner i byggnaden måste åtgärdas. [---] Sådana fimktioner kan inte
alltid ändras del for del utan måste förbättras i ett sammanhang. [---]
Kraven bör enligt min mening i första hand utlösas vid sådana tillfallen
då det är tekniskt och ekonomiskt lämpligt att vidta de åtgärder som
behövs. Bedömningen måste göras med utgångspunkt från standardnivån
på övriga delar av byggnaden eller på en avgränsad enhet av denna. [- -
-] Vad nu sagts innebär att ombyggnader inte kan genomföras etappvis
på ett sådant sätt att kraven på ändringar av dessa funktioner kringgås.”
För att vissa av egenskapskraven skall kunna uppfyllas beträffande en
ombyggd del av ett hus, krävs det med automatik att också andra delar
av huset ändras. T.ex. om en lägenhet inreds på en övre våning, fordrar
tillgänglighetskravet att denna förses med hiss. Därmed får också vå-
ningarna längre ned automatiskt hiss. På samma sätt förhåller det sig ofta
med behov av ledningar. Dessa slag av följdkrav utlöses alltså självklart
som en del av ändringen av huset och något särskilt ombyggnadsbegrepp
behövs inte för detta. I andra fall, t.ex. när det gäller energihushållning
eller inomhusklimat, är det inte lika självklart att ändra andra delar av
huset vid inredande av t.ex. en ny lägenhet i detta. I den utsträckning
som följdkrav då ställs i statliga föreskrifter, bör dessa utformas på ett
entydigt och förutsebart sätt. För detta syfte är det oklara ombygg-
nadsbegreppet olämpligt. Kraven kan enklare kopplas till begreppet
ändring av byggnad.
Av det som nu anförts drar regeringen slutsatsen att ombyggnadsde-
finitionen och den särskilda ombyggnadsregleringen kan avvaras. Inte
heller finns det behov av att, som utredningen föreslagit, i lagen införa
någon särskild definition av begreppet ändring. Varken nybyggnad eller
tillbyggnad definieras ju där.
De tekniska egenskapskraven på byggnader måste således skilja sig
något beroende på om det gäller uppförandet av en helt ny byggnad eller
ändring av en befintlig byggnad. Det är vidare nödvändigt att kraven är
så preciserade att de är förutsebara och i möjligaste mån oberoende av
tolkningar från fall till fell. De preciseringar som behövs sker bättre i
förordning och i myndighetsföreskrifter än i dag. Någon sänkning av
ambitionsnivån beträffade egenskapskraven vid ombyggnadsarbeten
innebär inte detta.
99
Regeringens förslag: De tekniska egenskapskrav som ställs i den
nya lagen om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk, m.m. skall
motsvarara de egenskapskrav på byggnader och anläggningar som
nu finns i 3 § byggproduktlagen och i 3 kap. 3-7 och 9 §§ PBL,
med undantag för trevnads- och ändamålsenlighetskraven i 3 kap.
5 § PBL, som ersätts med ett användbarhetskrav för bostäder.
Kravet på driftsekonomi m.m. i 3 kap. 8 § PBL upphävs.
Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag.
Remissinstanserna: Ett fyrtiotal remissinstanser har yttrat sig i denna
fråga. Ett trettiotal av dessa har negativa synpunkter på en eller flera
delar av förslaget. Borttagande av trevnadskravet och förändringen av
ändamålsenlighetskravet avstyrks i huvudsak av ett tjugotal remissin-
stanser, bland dem Konsumentverket, Länsstyrelsen i Södermanlands län,
Vallentuna kommun, Arkitektförbundet, Hyresgästernas riksförbund samt
Kvinnors byggforum, och borttagande av kravet på driftsekonomi
avstyrks av ett femtontal, däribland Boverket, Byggforskningsrådet,
Ronneby kommun och SABO. Många avstyrkanden är allmänt hållna
och utan närmare motivering. Bland de skäl som anförs för ett bevarande
av trevnads- och ändamålsenlighetskraven är att marknadskrafterna inte
fungerar lika effektivt när det gäller bostäder som beträffande vanliga
handelsvaror och att ett borttagande av kravet medför en risk för
försämrade och mer svårskötta lägenheter och en ojämn bostadsstandard.
Andra avstyrkanden grundas på att kraven anses vara uttryck för en god
byggnadskultur och en vällovlig ambition som bl.a. påverkar byggnads-
nämndernas rådgivningsverksamhet. De invändningar som framförs mot
borttagande av föreskriften om driftsekonomi grundar sig på hus-
hållningsaspekter och önskemål om låga driftskostnader. Också krets-
loppssynpunkter anförs.
Utöver nu redovisade synpunkter har flera remissinstanser föreslagit
olika förändringar av de krav som utredningen ansett böra vara oföränd-
rade. Det handlar i vissa fell om att införa ytterligare krav och i andra
fell om preciseringar av kraven. Två handikapporganisationer anser att
detaljföreskrifter om tekniska lösningar för att tillgodose tillgänglig-
hetskravet bör införas i lagen.
Skälen för regeringens förslag: De bestämmelser om tekniska egen-
skapskrav som med andra formuleringar men i sak oförändrade bör
återfinnas i den nya lagen om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk
m.m. bör vara föreskrifterna
- om mekanisk motståndsförmåga och stabilitet, säkerhet i händelse av
brand, skydd med hänsyn till hygien, hälsa och miljö, säkerhet vid
användning, skydd mot buller samt energihushållning och värmeisole-
ring i 3 § byggproduktlagen,
Prop. 1993/94:178
100
- om hushållning med energi och vatten, om bärförmåga, stadga, be- Prop. 1993/94:178
ständighet och hållfasthet, om hygien, arbetsmiljö och inomhusklimat,
om skydd mot olycksfall, mot uppkomst och spridning av brand och
mot personskador vid brand, om avfallshantering samt om tillgänglig-
het i 3 kap. 3 - 7 §§ PBL.
Däremot bör kraven i 3 kap. 5 § PBL på att byggnader skall vara
lämpliga för sitt ändamål och ge möjlighet till trevnad inte oförändrade
arbetas in i den nya lagen. Dessa krav täcks till viss del av kraven på god
hygien, god arbetsmiljö och tillfredsställande inomhusklimat i samma
paragraf och av kravet på tillgänglighet och användbarhet för personer
med nedsatt rörelse- och orienteringsförmåga i 3 kap. 7 § PBL. I övrigt
är kraven av sådan art att det inte kan anses vara ett väsentligt statligt
intresse att lagreglera dem. Med anledning av den oro som några
remissinstanser givit uttryck för anser regeringen dock att det tills vidare
är lämpligt att behålla ett allmänt krav på att byggnader skall kunna
fungera för sitt ändamål. Det gör det möjligt att ingripa om en extrem
marknadssituation skulle leda till ett undermåligt bostadsbyggande. Detta
krav bör ha ungefär den innebörd som utredningen föreslagit, nämligen
att bostäder skall ha utrymme for vila, samvaro, måltider, hygien och
förvaring samt utrustning för hygien och matberedning. I skälig
utsträckning bör dessa funktioner vara avskiljbara från varandra. Detta
bör i den nya lagen om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk, m.m.
uttryckas som ett krav på lämplighet för avsett ändamål. Något krav på
vissa mått eller viss utrustning i olika slag av bostäder ligger inte i detta.
Vi vill i detta sammanhang erinra om att regeringen i prop. 1993/94:199
Ändringar i hyresförhandlingslagen m.m. föreslagit att hyresnämnden
skall kunna ålägga hyresvärden att rusta upp en bostadslägenhet till lägsta
godtagbara standard (12 kap. 18 a § jordabalken). Vad som krävs för att
en lägenhet skall anses ha lägsta godtagbara standard beskrivs i 12 kap.
55 a § jordabalken. Bl.a. skall lägenheten vara utrustad med spis, diskho,
kylskåp, förvaringsutrymmen, avställningsytor, förrådsutrymmen och
anordningar för hushållstvätt.
Utredningen har föreslagit att även bestämmelsen i 3 kap. 8 § PBL
utmönstras ur den nya lagstiftningen. I den bestämmelsen föreskrivs det
att byggnader skall utföras med sådant material och på sådant sätt att
reparations-, underhålls- och driftkostnader begränsas. Utredningen anför
i den delen följande (betänkandet s. 233 och 234).
”Kraven på reparations-, underhålls- och driftsekonomi i 3 kap. 8 §
PBL skiljer sig från de övriga kraven i 3 kap. på det sättet att de inte
ställer något krav på byggnaden som sådan utan på det material som
ingår i byggnaden och på det sätt på vilket byggnaden utförs. Avsikten
är inte att uppnå några egenskaper hos byggnaden utan att byggnadens
funktioner och egenskaper med skäliga insatser skall kunna hållas i sånd
under den avsedda brukstiden.
När det gäller byggnadens grundkonstruktion, stomme och andra
bärande delar saknar bestämmelsen i 3 kap. 8 § betydelse, eftersom det
redan i 3 kap. 4 § PBL föreskrivs att dessa byggnadsdelar skall ha en
betryggande beständighet. Därmed menas enligt förarbetena att de skall
ha en livslängd som motsvarar byggnadens avsedda brukstid (prop. 101
1985/86:1, s. 488).
Föreskriften har såvitt gäller materialkravet inte någon självständig Prop
funktion vid sidan av föreskrifterna i byggproduktlagen. Denna lag
omfattar produkter som är avsedda att stadigvarande ingå i en byggnad
eller annan anläggning och som har betydelse för byggnadsverkets
egenskaper när det gäller bärförmåga, stadga och beständighet, säkerhet
i händelse av brand, skydd med hänsyn till hygien, hälsa och miljö,
säkerhet vid användning, skydd mot buller samt energihushållning och
värmeisolering (2 §). För att få ingå i byggnadsverk skall produkter ha
sådana egenskaper att det byggnadsverk i vilket de skall ingå - rätt
projekterat och uppfört - kan uppfylla de nämnda egenskapskraven (3 §).
Bedömningen av produkten skall ske under den förutsättningen att
byggnadsverket skall uppfylla de angivna kraven under en ekonomiskt
rimlig livslängd. Med det sistnämnda uttrycket avses enligt ett tolk-
ningsförslag inom EG den tidsperiod under vilken det avsedda bygg-
nadsverket med hänsyn till omständigheterna kommer att bibehållas på
en nivå som är adekvat för dess användning. Begreppet "ekonomiskt
rimlig livslängd" synes alltså i huvudsak komma att ges samma innebörd
som uttrycket "byggnadens avsedda brukstid" i PBL-propositionen.
Byggproduktlagens krav på byggprodukter torde således komma att bli
strängare än PBL:s på det sättet att det beständighetskrav som nu upp-
ställs i 3 kap. 4 § PBL på materialet i grundkonstruktion, stomme och
andra bärande delar utvidgas till att gälla materialet också i de bygg-
nadsdelar som har betydelse för brand- och brukarsäkerhet, hygien,
hälso-, buller- och miljöskydd, energihushållning och värmeisolering.
När byggproduktlagens regler träder i kraft och harmoniserade standarder
successivt antas blir bestämmelsen i 3 kap. 8 § PBL överflödig i detta
avseende.
Med tiden kommer 3 kap. 8 § alltså sannolikt att få reell betydelse bara
när det gäller valet av material i sådana byggnadsdelar, som inte har
betydelse med hänsyn till hälsa och säkerhet i vid mening, och när det
gäller sättet att utföra byggnaden.
Bestämmelsen har visserligen det vällovliga syftet att åstadkomma en
ekonomiskt lämplig balans mellan investeringskostnaderna och repara-
tions-, underhålls- och driftkostnaderna så att de senare kan hållas låga
genom att de förra ökas något. Detta är emellertid enligt min mening inte
något som bör föreskrivas av samhället. Det kan inte anses vara ett
väsentligt allmänt intresse. Inte heller några hushållningssynpunkter av
allmänt intresse gör sig gällande i sammanhanget.”
Regeringen delar utredningens principiella syn på dessa frågor. Be-
stämmelsen i 3 kap. 8 § PBL bör därför upphävas utan att flyttas över till
den nya lagen om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk, m.m. Det
förtydligandet bör dock här göras att sedan utredningens betänkande
lämnades har EG-kommissionen antagit s.k. tolkningsdokument till
byggproduktdirektivet (89/106/EEG). Där behandlas direktivets
bestämmelse om att dess krav på byggprodukter, under förutsättning av
normalt underhåll, skall uppfyllas under en ekonomiskt rimlig livslängd.
Till en början framgår det att med "ekonomiskt rimlig livslängd" menas
den tid under vilken det med hänsyn till alla relevanta omständigheter är
ekonomiskt rimligt att bibehålla byggnadsverket på en egenskapsnivå som
motsvarar direktivets kravnivå beträffande byggnadsverks egenskaper.
Därefter sägs att det av de harmoniserade tekniska specifikationerna för
byggprodukter (standarden m.m.) skall framgå vilken livslängd produkten
förväntas ha, så att rätt produkt kan väljas med hänsyn till
byggnadsverkets avsedda livslängd. Visserligen innehåller byggpro-
1993/94:178
102
duktdirektivet inte - lika litet som byggproduktlagen - något uttryckligt Prop. 1993/94:178
krav på att de byggprodukter som har en livslängd som motsvarar minst
byggnadens ekonomiskt rimliga livslängd skall väljas. Detta framgår dock
indirekt, eftersom de sex väsentliga kraven i direktivet syftar till att
förhindra att byggnader under brukstiden förorsakar skador eller ohälsa.
Beträffande kravet på mekanisk motståndsförmåga och stabilitet sägs det
också uttryckligen i direktivet att dessa egenskaper skall uppfyllas under
"bruksskedet".
Slutligen bör det med anledning av ett par remissynpunkter påpekas att
föreskriften inte ger uttryck för något kretsloppstänkande. Bestämmelsens
innebörd är enligt propositionen med förslaget till PBL att byggnader
skall utföras med sådant material och sådana system som är ekonomiskt
och praktiskt möjliga att sköta. Byggnadsdelar och installationer m.m.
med begränsad livslängd skall vara lätt åtkomliga och lätta att underhålla,
driva och besikta. Avsikten med detta är enligt propositionen att
byggnadens funktioner och egenskaper under bruksskedet skall kunna
hållas i stånd till måttliga kostnader genom att byggherren lägger ned
något större kostnader på investeringen. Kravet innebär dock inte att
byggnadsnämnden kan fordra t.ex. ett dyrare byggnadsmaterial än det
som är tillräckligt för att uppfylla övriga egenskapskrav (prop. 1985/86:1
s. 234 och 496). Syftet med föreskriften var således att - främst då det
gäller bostäder - tvinga fastighetsägarna att göra sina investeringar så att
de fick låga drifts- och underhållskostnader för fastigheterna. Med det
förutvarande statliga subventionssystemet innebar det att staten tog på sig
att delvis finansiera dessa dyrare investeringar i syfte att åstadkomma
lägre boendekostnader. Bestämmelser som främjar ett kretsloppsanpassat
byggande måste införas på ett annat sätt än genom att behålla 3 kap. 8 §
PBL. Plan- och byggutredningen har således fått i uppdrag att ägna
uppmärksamhet åt frågan om byggprodukter som kan ingå i ett kretslopp.
Utredningen behandlar denna fråga i delbetänkandet Miljö och fysisk
planering (SOU 1994:36).
Regeringen finner med ett undantag inte skäl att nu föreslå några andra
ändringar av de gällande egenskapskraven på byggnader än dem som
utredningen föreslagit. Vissa av de preciseringar som några
remissinstanser föreslagit bör ske på föreskriftsnivå. Statliga föreskrifter
om tekniska lösningar bör över huvud taget inte meddelas.
Det nyss nämnda undantaget gäller det underhållskrav på ventilations-
anläggningar som nu regleras i förordningen (1991:1273) om funktions-
kontroll av ventilationssystem. Detta krav bör i detta sammanhang för
tydlighetens och enhetlighetens skull uttryckligen anges i lagtexten. I
övrigt bör samma regler gälla för funktionskontrollanter som for kvali-
tetsansvariga.
103
7.3.2 Reglering i lag eller förordning
Prop.
Regeringens förslag: De egenskapskrav som gäller för byggnader
och andra anläggningar anges kortfattat i hg. Närmare föreskrifter
om tillämpningen meddelas av regeringen eller den myndighet
regeringen bestämmer.
Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Endast ett fåtal remissinstanser bl.a. handikapp-
organisationer, har yttrat sig i frågan. De befarar att förslaget kan leda
till en avreglering och sänkta egenskapskrav.
Skälen för regeringens förslag: Som anförts i föregående avsnitt bör
de flesta bestämmelserna om byggnaders tekniska egenskaper flyttas från
PBL till den nya hgen om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk,
m.m.
De bestämmelser i 3 kap. PBL som helt eller delvis har motsvarigheter
i 3 § byggproduktlagen är kraven på energihushållning, bärförmåga
m.m., hygien och inomhusklimat m.m., olycksfalls- och brandskydd samt
avfallshantering i 3, 4, 5 och 6 §§.
Bestämmelsen i 3 § byggproduktlagen är formulerad med utgångspunkt
från EG:s byggproduktdirektiv och anger att en byggprodukt är lämplig,
om den har sådana egenskaper att det byggnadsverk (byggnader och
anläggningar) i vilket den skall ingå, rätt projekterat och uppfört, kan
uppfylla krav på
1. bärförmåga, stadga och beständighet,
2. säkerhet i händelse av brand,
3. skydd med hänsyn till hygien, hälsa och miljö,
4. säkerhet vid användning,
5. skydd mot buller, och
6. energihushållning och värmeisolering.
Eftersom den exakta innebörden av byggproduktlagens krav är bero-
ende av rättsutvecklingen inom EES är det lämpligt att bestämmelserna
om egenskapskrav i den nya lagen om tekniska egenskapskrav på bygg-
nadsverk, m.m. ges samma kortfattade lydelse som den i 3 § byggpro-
duktlagen och att regeringen eller den myndighet som regeringen be-
stämmer bemyndigas att meddela de tillämpningsföreskrifter som behövs.
De bestämmelser som saknar motsvarighet i byggproduktlagen men
som är av sådan karaktär att de bör sammanföras med dessa i den nya
lagen om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk, m.m. bör lämpligen
ges samma kortfattade formulering som de nyssnämnda kraven och med
samma bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer att närmare precisera kraven i förordning.
När egenskapskraven, så som föreslagits, anges mycket kortfattat i
lagen och utvecklas närmare i förordningen ligger det i sakens natur att
behovet av myndighetsföreskrifter i viss mån minskar och att dessa kan
begränsas till föreskrifter av mer teknisk natur.
Regleringen blir på så sätt systematiskt redig och konsekvent och
möjliggör smidiga förändringar av innehållet i de krav som nu finns i
1993/94:178
104
byggproduktlagen och som Sverige genom EES-avtalet förbundit sig att Prop. 1993/94:178
anpassa till den tillämpning som vid varje tillfälle gäller i EES. En sådan
konstruktion möjliggör också smidigare förändringar av i vilken
omfattning olika slag av byggnader och anläggningar skall omfattas av
de olika kraven. Det kan bli aktuellt genom rättsutvecklingen inom EG
eller på grund av inhemska behov. Slutligen undviks den variation i
detaljeringsgrad som de nuvarande bestämmelserna har i PBL och den
inkonsekvens som ligger däri att ett par av PBL:s nuvarande bestäm-
melser inte bara anger egenskapskrav utan också vilka avsteg från dessa
krav som byggnadsnämnden i vissa fell kan tillåta. Frågor av sistnämnda
slag bör principiellt regleras på annat sätt. Med den nya uppbyggnaden
av regelsystemet kommer riksdagen att ange de grundläggande tekniska
egenskapskrav som skall ställas på byggnader och regeringen att inom
denna ram ange de preciseringar som är av mer politisk natur medan
föreskrifter med huvudsakligen tekniskt innehåll överlåts till en myndig-
het.
Uppbyggnaden medger också en smidig anpassning av behovet av
föreskrifter till behovet av att dessa till sin innebörd är så preciserade att
de är förutsebara. Detta är helt nödvändigt med hänsyn till det nya
system för byggkontrollen som föreslagits. Det är också praktiskt och
lämpligt att de olika kravnivåer som skall gälla vid nybyggnad respektive
tillbyggnad och ändring av en byggnad läggs fest i förordning i stället för
i lagen. Idag regleras tillbyggnads- och ändringskraven i lag men
ombyggnadskraven i förordning.
Också de undantag från PBL:s krav som enligt 3 kap. 9 och 10 §§
PBL gäller för vissa fritidshus bör återfinnas i förordningen. Detsamma
gäller de nyanseringar i kraven som alltjämt bör gälla beträffande åt-
gärder som för närvarande inte kräver bygglov och beträffande s.k.
"andra ändringar" än till- och ombyggnader.
Slutligen bör regeringen i förordning ha möjlighet att meddela före-
skrifter om olika kravnivåer i vissa fell utom respektive inom detaljplan
eller beträffande vissa slag av byggnader. Dessa föreskrifter skulle
motsvara dagens regler om att egenskapskraven i 3 kap. PBL endast
gäller i skälig utsträckning beträffande åtgärder som inte kräver bygglov
(8 kap. 1, 3 - 6 och 10 §§ PBL).
Överflyttningen till förordning innebär självklart inte i sig någon
ändring av kravnivån. Det är helt och hållet en praktisk fråga om i vilket
slag av författning som bestämmelser av olika detaljeringsgrad lämpligen
återfinns. Den nu föreslagna uppdelningen är den normala på andra
områden än byggandets. Inställningen bland en del remissinstanser i
denna fråga tyder på att de beferar att regeringen skulle föra en annan
politik än riksdagsmajoriteten, något som knappast är möjligt.
I förordningsarbetet kan en del av de preciseringar och förtydliganden
av egenskapskraven som några remissinstanser efterlyst göras.
105
Utöver de förslag som PBL-utredningen lämnat bör vissa bemyndiganden
samt tillsyns- och sanktionsregler ändras i samband med de tidigare
föreslagna lagändringarna.
Regeringens förslag: Regeringen eller den myndighet regering-
en bestämmer bemyndigas att meddela föreskrifter om typgod-
kännanden och tillverkningskontroll av material, konstruktioner
eller anordningar for användning i byggnader eller andra an-
läggningar. Beslut om typgodkännanden och tillverkningskontroll
får meddelas av organ som ackrediterats för detta ändamål av
Styrelsen för teknisk ackreditering.
Skälen för regeringens förslag: Enligt gällande bestämmelser (16
kap. 3 § PBL) prövas frågor om typgodkännanden och tillverknings-
kontroll av det eller de organ som regeringen bestämmer. I enlighet med
principerna om öppna system för teknisk provning och kontroll bör rätten
att meddela typgodkännanden och beslut om tillverkningskontroll
tillkomma vaije kompetent organ. Det är därför inte lämpligt att rege-
ringen vid vaije tillfälle utser sådana organ utan att de ackrediteras
genom Styrelsen för teknisk ackreditering.
Regeringens förslag: Bestämmelserna om tillsyn och sanktioner
samt bemyndiganden för regeringen i den nuvarande byggprodukt-
lagen utvidgas till att omfatta också sådana anordningar i byggna-
der som kan jämställas med byggprodukter utan att omfattas av
EG:s byggproduktdirektiv.
Värmeanordningar m.m.
Genom EES-avtalet har Sverige förbundit sig att genomföra bl.a. EG-
rådets direktiv av den 13 februari 1978 om funktionen hos värmeanord-
ningar för rumsuppvärmning och varmvattenförsörjning i nya eller
befintliga icke-industriella byggnader samt värmeisolering och varm-
vattenförsörjning i hushåll i nya, icke-industriella byggnader
(78/170/EEG). Detta direktiv har väsentligt byggts ut och konkretiserats
i rådets direktiv av den 21 maj 1992 om effektivitetskrav för nya vär-
mepannor som eldas med flytande eller gasformigt bränsle (92/42/EEG).
Prop. 1993/94:178
106
Det sistnämnda direktivet omfattas inte av EES-avtalet men torde komma Prop. 1993/94:178
att ingå i tilläggsavtalet till detta.
De tekniska krav som uppställs i de båda direktiven är i sak införda i
Boverkets byggregler (BFS 1993:57). Dessa har utfärdats med stöd av
bemyndigandet i 2 § PBF för verket att meddela de föreskrifter som
behövs för tillämpningen bl.a. av bestämmelserna i 3 kap. 3 § PBL om
hushållning med energi. Detta bemyndigande går i sin tur tillbaka på
bemyndigandet i 16 kap. 1 § PBL for regeringen att utse en myndighet
att meddela de föreskrifter som, utöver bestämmelserna i 3 kap., behövs
för en lämplig utformning av byggnader m.m.
Utöver tekniska krav innehåller emellertid direktiven också bestäm-
melser om kontroll och märkning av värmeanordningar i samband med
tillverkningen och om vissa förutsättningar för marknadsföring. Några
bestämmelser om detta finns inte i Sverige.
I 5 § byggproduktlagen finns ett bemyndigande för regeringen eller
den myndighet regeringen bestämmer att meddela föreskrifter bl.a. om
bestyrkande av överensstämmelse med gällande krav beträffande bygg-
produkter och om märkning av byggprodukter som förutsättning för att
produkten skall få släppas ut på marknaden och användas. Enligt 10 §
byggproduktlagen får en tillsynsmyndighet förelägga en tillverkare, en
importör eller den som saluför byggprodukter att t.ex. ta bort EG-märket
om en produkt EG-märkts trots att den inte överensstämer med kraven.
Enligt 8 § byggproduktlagen slutligen har en tillsynsmyndighet rätt att för
tillsynen bl.a. få tillgång till vissa handlingar och lokaler. Motsvarande
bestämmelser saknas för de nämnda värmeanordningarna.
Hissar m.m.
Regeringen har den 16 december 1993 beslutat en förordning
(1993:1598) om hissar och vissa andra motordrivna anordningar, vilken
träder i kraft den 1 juli 1994. Den omfattar anordningar som en byggnad
eller fastighet försetts med, men innehåller inga regler om tillverkning
och marknadsföring av anordningarna (1 §). Förordningen är utfärdad
med stöd av 16 kap. 1 § PBL, som ger regeringen eller den myndighet
regeringen bestämmer rätt att bl.a. meddela föreskrifter som utöver
bestämmelserna i 3 kap. PBL behövs till skydd för liv, personlig säkerhet
eller hälsa. Hissar omfattas av kraven i 3 kap. PBL och kräver bygglov.
Detsamma gäller linbanor och skidliftar, som också omfattas av den nya
förordningen.
Vissa hissar faller under EG:s maskindirektiv (89/392/EEC). Inom
EG pågår arbete med att utarbeta ett särskilt hissdirektiv. Diskussioner
pågår också om ett linbanedirektiv. Liksom då det gäller de nyssnämnda
värmeanordningarna är det också här, förutom tekniska krav på
anordningarna, aktuellt med regler om märkning, marknadsföring och
tillsyn av samma slag som då det gäller sådana byggprodukter som
omfattas av EG:s byggproduktdirektiv
Maskindirektivet är genomfört i Sverige genom Arbetarskydds-
styrelsens föreskrifter (AFS 1993:10), som innehåller såväl tekniska
föreskrifter som föreskrifter om marknadsföring m.m. och har meddelats Prop. 1993/94:178
med stöd av 18 § arbetsmiljöförordningen (1977:1166). Den bestämmel-
sen går bl.a. tillbaks på bemyndigandet i 4 kap. 2 § arbetsmiljölagen
(1977:1160) rörande marknadsföring av tekniska anordningar som kan
föranleda ohälsa eller olycksfall i verksamhet i vilken arbetstagare utför
arbete för arbetsgivares räkning.
Tekniska krav på hissar finns också i Arbetarskyddsstyrelsens
föreskrifter (AFS 1989:5) om hissar. Dessa föreskrifter är utfärdade med
stöd av 18 § arbetmiljöförordningen och 3 § kungörelsen (1939:783)
angående anordnande och begagnande samt tillsyn av vissa hissar. Den
sistnämnda kungörelsen upphör att gälla den 1 juli 1994 när den nya
förordningen om hissar och vissa andra motordrivna anordningar träder
i kraft.
Utöver de nämnda författningarna finns på hissområdet lagen
(1977:484) med bemyndigande att meddela föreskrifter om hissar och
andra lyft- eller transportanordningar. Denna innehåller inga bestämmel-
ser om märkning och marknadsföring.
Det saknas alltså en möjlighet för regeringen att meddela föreskrifter
med krav på kontroll och märkning som villkor för marknadsföring av
hissar och liknande anordningar då det gäller andra aspekter på hissarna
än arbetarskyddssynpunkter. Sådana föreskrifter kan bli aktuella genom
vårt samarbete inom EES.
Slutsats
Regler bör införas som gör det möjligt att - i den mån det blir aktuellt
genom utvecklingen inom EES och behovet inte täcks av arbetsmil-
jölagens regler - genom förordning göra sådana bestämmelser om
kontroll, märkning, marknadsföring och marknadsövervakning som finns
i byggproduktlagen tillämpliga också på anordningar som inte omfattas
av EG:s byggproduktdirektiv men som är avsedda att ingå i byggnads-
verk på samma sätt som byggprodukter. Regeringen har därvid möjlighet
att allt efter omständigheterna åstadkomma en lämplig samordning med
andra förordningsbestämmelser av samma slag.
Lagförslagen föreslås träda i kraft den 1 januari 1995. Beträffande
ärenden som avgjorts av kommunen före ikraftträdandet skall dock äldre
bestämmelser tillämpas både vad gäller förfarandet och i sak.
108
Överflyttningen av bestämmelser från PBL till en ny lag om egenskaps-
krav på byggnadsverk, m.m. och inarbetandet av byggproduktlagen i
denna lag är i sig enbart en lagteknisk fråga. Detsamma kan sägas om att
preciseringen av vissa egenskapskrav på byggnader överförs från PBL till
en förordning till den nya lagen.
De ökade möjligheterna att i detaljplan besluta om befrielse från kravet
på bygglov medför något mer arbete för kommunerna vid utarbetandet
av detaljplaner men detta vägs utan vidare upp av de förenklingar och
kostnadsbesparingar både för kommunen och de enskilda som det innebär
att bygglov inte behövs inom planområdet.
Förändringarna då det gäller kraven på trevnad, ändamålsenlighet och
driftsekonomi beträffande byggnader har visserligen i praktiken till stora
delar redan böijat tillämpas genom Boverkets byggregler, men de innebär
en väsentligt förbättrad möjlighet att finna kostnadsbesparande planlös-
ningar av bostäder och bör på sikt få en mätbar effekt i form av lägre
boendekostnader. De bör också stimulera bostadsproducentema till
konkurrens om att uppföra bostäder som har en hög kvalitet till ett lågt
pris. Även detta bör på sikt bidra till att hålla boendekostnaderna låga.
Samtidigt innebär de ändrade kraven en avreglering som leder till ett
minskat behov av kontroll från byggnadsnämndernas sida, vilket även
kan medge besparingar.
Effekterna av att bygglovsprövningen av de tekniska egenskapskraven
ersätts med det föreslagna nya kontrollsystemet är svåra att exakt be-
döma, eftersom de i hög grad beror på hur olika parter utnyttjar de
möjligheter som systemet ger. Det nya systemet gör det möjligt att
minska kostnaderna för byggnadsnämnderna samtidigt som det kan leda
till ökade kostnader för byggherrarna i form av noggrannare projektering
och kontroll. Dessa kostnadsökningar bör dock väl uppvägas av att
byggfelen och reparationskostnaderna minskar. De största vinsterna torde
dock uppstå om de större byggherrarna förmår att ta till vara de
möjligheter till ett rationellt byggande och teknisk utveckling som det nya
systemet stimulerar till. En ökad konkurrens mellan byggföretagen i
sistnämnda avseenden torde i hög grad kunna bidra till bl.a. lägre boen-
dekostnader för de enskilda medborgarna.
Andra effekter av det nya kontrollsystemet är att det bättre än det
nuvarande ger möjligheter att utnyttja de nya regler och rutiner som vi
måste införa som en följd av EES-avtalet och som är en följd av den
övergång till s.k. öppna system när det gäller teknisk kontroll som i
övrigt håller på att genomföras. Några komplikationer i förhållande till
EES eller EG förutses inte.
Inledningsvis kan ett visst föreskrifts- och uppföljningsarbete krävas
av Boverket.
Sannolikt kommer också vissa utbildnings- och informationsinsatser
att krävas. För statens del är det Boverket som svarar för detta.
Sammantaget medför förslagen inga kostnadskonsekvenser för staten
1993/94:178
109
och något sänkta kostnader för kommunerna. För byggföretagen medför Prop. 1993/94:178
förslagen en begränsad kostnadsökning, vilken dock mer än väl uppvägs
av möjligheter till kostnadsbesparingar och högre kvalitet i byggandet.
De föreslagna ändringarna i PBL föranleder ändringar i civilförsvarslagen
(1960:74), naturvårdslagen (1964:822), fastighetstaxeringslagen
(1979:1152) och hgen (1993:320) om byggfelsförsäkring. Ändringarna
belyses i författningskommentaren, avsnitt 10.
Paragrafen, som presenterar de olika tillståndsbesluten enligt PBL, har
kompletterats genom ett tillägg i första stycket avseende bygganmälan,
som behandlas i 9 kap. 2 och 3 §§.
Ändringen har behandlats i den allmänna motiveringen, avsnitt 7.1. Den
är föranledd av samordningen av PBL:s tekniska egenskapskrav på
byggnader och andra anläggningar med byggproduktlagen i den nya hgen
om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk, m.m. Byggproduktlagen
upphör att gälla genom övergångsbestämmelserna till den nya hgen.
Ändringen har behandlats i den allmänna motiveringen, avsnitten 7.1 och
7.3. Den är föranledd av att bestämmelserna med krav på byggnader i
3-9 §§ upphävs och ersätts med hänvisningen i denna paragraf till 2 och
21 §§ i den nya hgen om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk,
m.m., som därigenom blir tillämpliga i ärenden enligt PBL. Föreskrifter
och bestämmelser för byggnader och andra anläggningar som utfärdas
med stöd av 21 § hgen om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk,
m.m. omfattas därmed bl.a. av förfärande- och tillsynsreglema i 8-10
kap. PBL.
I första stycket, som innehåller bestämmelser i fråga om varsamhet med
avseende på den befintliga byggnaden eller anläggningen vid byggnads-
arbeten, har begreppet ombyggnad utgått till följd av att ombygg-
110
nadsbegreppet utmönstrats ur PBL genom en ändring i 11 §. Vidare har Prop. 1993/94:178
stycket ändrats redaktionellt så att tillbyggnader och andra ändringar
sammanfattande benämns ändringar.
De tidigare andra-fjärde styckena har upphävts till följd av att de
tekniska egenskapskraven överförts till den nya lagen om tekniska
egenskapskrav på byggnadsverk, m.m. och ombyggnadsbegreppet ut-
mönstrats. I 21 § lagen om tekniska egenskapskrav finns ett bemyndi-
gande för regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer att
utfärda föreskrifter om i vilken utsträckning de i lagen uppställda egen-
skapskraven skall uppfyllas vid nybyggnader, tillbyggnader och andra
ändringar av byggnadsverk.
Bestämmelserna i 3 kap. 1 och 2 §§ PBL är så utformade att det inte
direkt framgår i vad mån de är tillämpliga vid nybyggnad, tillbyggnad
resp, ombyggnad. Av rubriken närmast före 1 § framgår att dessa
bestämmelser skall tillämpas på nya byggnader. I paragrafens äldre
lydelse regleras i vilken omfattning 1 och 2 §§ skall tillämpas vid åt-
gärder avseende befintliga byggnader. Genom att rubriken omedelbart
före 1 § ändras från Nya byggnader till Byggnader och rubriken Befint-
liga byggnader omedelbart före denna paragraf utgår blir rubrikerna inte
längre styrande för bestämmelsernas tillämpning i detta avseende. Av
11 § framgår att åtgärder som får vidtas utan bygganmälan endast be-
höver uppfylla dessa krav i den utsträckning som kan krävas med hänsyn
till åtgärdens art och omfattning.
Paragrafen har fått ett nytt innehåll som i viss utsträckning motsvarar den
nuvarande bestämmelsen i 3 kap. 9 § andra stycket. Bestämmelsen
innebär att kravnivån sänks för åtgärder med byggnader som får vidtas
utan bygganmälan (se 9 kap. 2 och 3 §§). De krav som modifieras enligt
bestämmelsen är kraven i 3 kap. 1 och 2 §§ samt varsamhetskravet i
10 §. Bestämmelserna i dessa paragrafer skall tillämpas i den utsträck-
ning som kan krävas med hänsyn till åtgärdens art och omfattning. Enligt
den äldre lydelsen av 3 kap. 9 § andra stycket skall i paragrafen angivna
bestämmelser tillämpas i skälig utsträckning på åtgärder som får vidtas
utan lov. Enligt PBL-propositionens specialmotivering (s. 498) avses
härmed att något strikt hävdande av kraven inte är avsett och att mindre
avvikelser kan tolereras. Där framhålls också att någon formaliserad
kontroll och tillsyn av dessa arbeten inte sker, men att det finns
möjligheter att ingripa i efterhand. Ändringen är avsedd som ett
förtydligande av vad som avses med skälig omfattning. Den innebär
således inte någon ändring i sak.
Paragrafen innehåller inte någon hänvisning till 3 §. De krav som
gäller på grund av hänvisningen till 2 § lagen om tekniska egenskapskrav
på byggnadsverk, m.m., kan modifieras enligt ett bemyndigande i 21 §
den lagen för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
att meddela föreskrifter om i vilken utsträckning de kraven skall vara
uppfyllda.
Ändringen innebär att de två första meningarna i första stycket utgår.
Dessa bestämmelser har överförts till 2 § tredje stycket, resp. 13 § hgen
om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk, m.m. Den återstående
meningen i första stycket, att byggnaders yttre skall hållas i vårdat skick,
har förts samman med nuvarande andra stycket, som således blir
paragrafens första stycke.
Paragrafen innehåller i sin äldre lydelse en hänvisning som innebär att
kapitlets tidigare paragrafer blir tillämpliga på sådana andra anläggningar
än byggnader som kan kräva bygglov. Genom att nivån på de tekniska
egenskapskraven enligt 11 § direkt knutits till om bygganmälan krävs (se
9 kap. 2 och 3 §§), har bestämmelsen kunnat göras tillämplig på alla
anläggningar som kan vara bygglovspliktiga.
Ändringarna i andra stycket är i huvudsak följdändringar som är föran-
ledda av dels ändringen i 10 § andra stycket, dels uppdelningen av
bygglovet i en del som avser lokaliseringsprövning och en del som avser
kontroll av de tekniska egenskapskraven. Vidare har uttrycket i skälig
omfattning preciserats så att kraven i 15 § skall uppfyllas i den ut-
sträckning som efter omständigheterna kan krävas med hänsyn till
kostnaderna för arbetet och tomtens särskilda egenskaper.
Utmönstringen av ombyggnadsbegreppet innebär att kraven på tomtens
anordnande i och för sig kan ställas redan vid ändringar som inte är så
omfattande att de kunnat bedömas som ombyggnad. Enligt den gällande
lydelsen skall kraven i 15 § uppfyllas i skälig utsträckning. Denna
skälighetsbedömning innebar att kraven skulle ställas bl.a. i relation till
de arbeten som utlöser följdkravet avseende tomten. Redan i PBL-
propositionen (s. 523) framhålls att kraven på tomten inte får drivas
längre än vad som är skäligt med hänsyn till omständigheterna i det
enskilda fallet. Det framhålls vidare att omfattningen av de arbeten som
krävs måste avvägas mot tomtens befintliga värden och kostnaderna för
arbetena. I lagtexten har begreppet särskilda egenskaper valts i stället för
befintliga värden för att understryka att det inte är fråga om tomtens
ekonomiska värde som avses. Av det anförda framgår att avsikten med
ändringen inte är att skärpa kraven i förhållande till vad som gäller idag.
Detta innebär att ändringsarbetena även framdeles måste ha en viss
omfattning för att följdkrav över huvud taget skall kunna ställas i detta
avseende.
Prop. 1993/94:178
112
Första stycket 4
Ändringen är en konsekvens av att ombyggnadsbegreppet utmönstrats ur
PBL.
Tidigare innehöll paragrafen en hänvisning som innebar att kommunen
i detaljplaner och områdesbestämmelser vid ombyggnader kunde ställa
lägre krav än som skall följa enligt föreskrifter, under förutsättning att
bebyggelsen inom området får långsiktigt godtagbara egenskaper. Den
bestämmelsen kommer fortsättningsvis inte att finnas i lag. Regeringen
har emellertid för avsikt att låta motsvarande bestämmelse återfinnas i
bestämmelser som utfärdas med stöd av det bemyndigande som finns i
21 § lagen om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk, m.m.
Ändringen i första stycket 7 är en följdändring till det nya första stycket
i 8 kap. 5 §. Ändringen i första stycket 4 motsvarar ändringen i 7 § 4.
Ändringen har behandlats i den allmänna motiveringen, avsnitt 6.3. Den
innebär att de överväganden som legat till grund för bygglovspliktens
omfattning inom en detaljplan skall redovisas i planbeskrivningen.
Den nya bestämmelsen i 8 kap. 5 § första stycket innebär att alla
åtgärder inom ett område som omfattas av detaljplan kan bygglovsbe-
frias. Sådana byggnader och delar av byggnader som uppförs utan lov är
också befriade från krav på rivningslov, om inte annat bestäms i planen.
Det är lämpligt att kommunen i planbeskrivningen också redovisar
överväganden i frågan om rivningslov erfordras för det som får uppföras
utan krav på bygglov.
Ändringen är en följdändring till ändringen i 8 kap. 4 §.
Ändringen i första stycket innebär att punkten 4 får ett delvis annat
innehåll och att punkterna 5-6 utgår. Den är en följd av att de tekniska
egenskapskraven i PBL överförts till den nya lagen om tekniska egen-
skapskrav på byggnadsverk, m.m.
Ändringen i punkten 4 skall ses tillsammans med ändringen i 4 § första
stycket 2. Den tidigare punkten 4 innehöll bestämmelser om krav på
bygglov vid sådana ändringar som berör konstruktionen av de bärande
delarna eller som avsevärt påverkar byggnadens planlösning. Vad avser
den förstnämnda förutsättningen var kravet grundat på enbart ett behov
Prop. 1993/94:178
113
8 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 178
av teknisk kontroll. När det gäller planlösningen, kan den ha betydelse Prop. 1993/94:178
för lokaliseringsfrågor genom att förändringar av planlösningen kan
innebära inredande av ytterligare lägenheter eller förändringar av lokaler,
dvs. frågor som kan ha inverkan på behov och dimension av va-
anläggningar, gator, parkeringsutrymmen och service m.m. Den tidigare
bestämmelsen i 4 § första stycket 2 undantar förändringar av planlös-
ningen i en- eller tvåbostadshus från lovplikt, under förutsättning att det
inte inreds någon ytterligare bostad eller lokal. Ändringen i punkten 4 i
den nu aktuella paragrafen innebär att lovplikten inskränks till att omfatta
endast sådana åtgärder som undantagits från lovfriheten i 4 § första
stycket 2 och som inte enbart har betydelse för den tekniska kontrollen,
dvs. inredande av någon ytterligare bostad eller någon ytterligare lokal
för handel, hantverk eller industri. I övrigt skall de åtgärder som nämns
i den gällande lydelsen av förevarande punkt enbart vara föremål för
teknisk kontroll.
Andra stycket, som innehöll en bestämmelse om bygglovsfrihet for
staten och landstingen för de åtgärder som anges i första stycket 4-6, har
upphävts. Det saknas anledning att behålla lovfriheten för de åtgärder
som efter lagändringen anges i första stycket 4.
Upphävandet av första stycket 1 och 2 är en följd av ändringarna i 1 §
första stycket. De tidigare punkterna 3-6 har till följd av upphävandet
omnumrerats. Andra stycket 3 har upphävts till följd av ändringarna i
1 §. Ändringarna i tredje och fjärde styckena i följdändringar till änd-
ringarna i första och andra styckena i den nu aktuella paragrafen.
Första stycket
Stycket är nytt. Bestämmelsen har behandlats i den allmänna motive-
ringen, avsnitt 6.3. Den motsvarar 8 kap. 4 § i utredningens förslag.
Bestämmelsen innebär att kommunen genom beslut i detaljplan helt
kan befria åtgärder inom planområdet från bygglovsplikt. Den kan
givetvis användas när en detaljplan är så detaljerad att det egentligen inte
återstår några frågor att pröva i ett bygglovsärende, t. ex. när planen
utarbetats för ett speciellt projekt. I detaljplanen kan då beslutas att lov
inte skall krävas för att utföra de åtgärder som behövs för att genomföra
planen.
Det är emellertid inte en nödvändig förutsättning att detaljplanen är
särskilt detaljerad för att beslut om bygglovsbefrielse skall kunna med-
delas. I beslut om bygglovsbefrielse kan de lovbefriade åtgärderna
preciseras genom beskrivningar och hänvisningar till bifogade ritningar.
Om fastighetsägaren vill avvika från sådana preciseringar, blir bygg-
nadsföretaget lovpliktigt.
Vidare bör som villkor för lovbefrielse uppställas krav på att den
114
aktuella fastigheten överensstämmer med en gällande fastighetsplan på Prop. 1993/94:178
motsvarande sätt som gäller för bygglov enligt 8 kap. 11 § första stycket
2.
En precisering i detaljplanen kan avse inte bara hur åtgärderna skall
utföras utan även den tid under vilken de får utföras utan lov. Det
vanliga och lämpligaste torde vara att tiden för lovbefrielse sammanfaller
med genomförandetiden, men det föreligger inte något hinder mot att
bestämma en kortare eller längre tid. I sammanhanget förtjänar påpekas
att beslut om bygglovsbefrielse kan ändras utan hinder av bestämmelser-
na om genomförandetid. Bygglovsbefrielse är visserligen till fördel for
en fastighetsägare, men är inte någon rättighet i den mening som avses
i 5 kap. 11 §, jfr. prop. 1990/91:146 s. 45.
Begynnelsetidpunkten för lovbefrielse kan skjutas upp till dess att ge-
nomförandetiden böljar löpa med stöd av bestämmelserna i 5 kap. 5 §
första stycket, enligt vilken olika genomförandetider kan bestämmas för
skilda områden av en detaljplan, och 8 kap. 11 § första stycket 1, enligt
vilken det förhållandet att genomförandetiden inte böljat löpa utgör
hinder mot att bygglov lämnas.
Andra stycket
Stycket motsvarar i huvudsak det tidigare första stycket.
Ändringen i första meningen innebär att stycket blir tillämpligt endast
på områdesbestämmelser. Detta är en följd av de mera vittgående
möjligheterna att lovbefria enligt bestämmelsen i första stycket.
Vidare har tredje punkten upphävts till följd av ändringarna i 1 §.
Tredje stycket
Stycket motsvarar till viss del det tidigare andra stycket. Ändringen i
första meningen innebär att bestämmelsen om att bygglovsbefrielse inte
får medges om bygglov krävs för att tillvarata grannars intressen eller
allmänna intressen gjorts tillämplig även på det nya första stycket.
Att enskilda som berörs av detaljplanen kan överklaga alltför omfat-
tande lovfrihet som kan påverka deras förhållanden följer av allmänna
rättsgrundsatser. Vidare omfattar bestämmelserna i 12 kap. om statlig
kontroll också regleringen i detaljplanen av lovpliktens omfattning.
Länsstyrelsen kan således vid prövning enligt 12 kap. upphäva ett an-
tagandebeslut t. ex. på den grunden att ett riksintresse inte tillgodosetts
genom att lovplikten lagts på en för låg nivå. Däremot kan, som nämnts
i den allmänna motiveringen, avsnitt 6.3, inte en fastighetsägare över-
klaga ett beslut på den grunden att lovplikten är för omfattande.
Bestämmelserna om arbetslokaler och personalrum har utgått till följd
av de nya reglerna om tillsyn och kontroll. I viss mån motsvarande
bestämmelser finns i 9 kap. 5 §.
Fjärde stycket
Ändringen, som endast är redaktionell, är föranledd av införandet av det
nya första stycket.
Paragrafen motsvarar 8 kap. 14 § i utredningens förslag. Ändringen i
första stycket 3 är föranledd av att de tekniska egenskapskraven överförts
till lagen om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk, m.m. Det
innebär att kraven i återstående bestämmelser i 3 kap. är sådana att de
kan bedömas i förväg i ett ärende om lov. Punkten hänvisar till dessa
bestämmelser. Givetvis avser hänvisningen bestämmelserna i tillämpliga
delar. I 3 kap. 3 §, som är den bestämmelse i 3 kap. som inte omfattas
av hänvisningen, finns en hänvisning till de tekniska egenskapskraven i
lagen om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk, m.m.
Ändringen i tredje stycket är föranledd av ändringen i 1 §.
Ändringen i första stycket motsvarar den i 11 § första stycket. Ändringen
i tredje stycket är föranledd av ändringarna i 1 § första stycket.
Ändringen i första stycket 3 är föranledd av ändringarna i 1 § första
stycket.
Det tidigare första stycket har utgått.
Enligt den tidigare lydelsen av första stycket skulle ett beslut var-
igenom ett ärende om lov avgörs innehålla skälen till beslutet i enlighet
med vad som föreskrivs i 20 § förvaltningslagen (1986:223). Bestäm-
melsen utformades efter förslag av lagrådet under beredningen av PBL-
propositionen (8 kap. 26 § lagrådsremissen med förslag till ny plan- och
bygglag m.m., prop. 1985/86:1 s.738. Se även bilaga 10 Bilagedelen
s. 302). Hänvisningen gällde då 17 § äldre förvaltningslagen, dvs.
(1971:290). Förvaltningslagens bestämmelser är direkt tillämpliga i
ärenden enligt PBL hos byggnadsnämnden. Hänvisningen till förvalt-
ningslagen fyller således inte någon funktion. Bestämmelsen får därför
utgå.
Ändringen i de återstående bestämmelserna i paragrafen innebär att
andra stycket 2 har utgått till följd av det nya systemet för tillsyn och
kontroll.
Kapitlet är nytt och ersätter det tidigare 9 kap.
Prop. 1993/94:178
116
Första stycket har samma lydelse som motsvarande stycke i 9 kap. 1 §
i tidigare lydelse. Andra bestämmelser, bl.a. de om kontrollplan i 9 §
och slutbevis i 10 §, syftar dock till att ytterligare understryka att bygg-
herren ensam har ansvar för att arbetena utförs på rätt sätt och att det
som utförs uppfyller de krav som ställs.
Andra stycket motsvarar nuvarande 9 kap. 2 § i äldre lydelse. Det
tidigare andra stycket i den paragrafen har placerats i 12 §.
Paragrafen, som behandlats i den allmänna motiveringen, avsnitt 6.5.1,
motsvarar i viss utsträckning 9 kap. 4 § i dess äldre lydelse.
Paragrafen innehåller bestämmelser om när byggherren skall underrätta
byggnadsnämnden om att han har för avsikt att utföra byggnadsåtgärder.
En sådan underrättelse kallas bygganmälan.
Givetvis kan byggherren, om han anser det lämpligt, redan i ansökan
om bygglov lämna de uppgifter som skall ingå i bygganmälan. I ett
sådant fall får bygglovsansökan anses innefatta bygganmälan. Tidpunkten
för byggstart kan då anges i förhållande till lovbeslutet.
Enligt inledningen till första stycket skall anmälan göras minst tre
veckor före byggstart. Skälet till denna frist är att byggnadsnämnden
skall kunna hinna få en bild av kontrollbehovet i projektet och av behovet
av utstakning enligt 6 §.
Första stycket 1
Kravet på bygganmälan omfattar uppförande och tillbyggnader av bygg-
nader.
Första stycket 2
I bestämmelsen anges i vilken omfattning bygglovspliktiga åtgärder med
andra anläggningar än byggnader enligt huvudregeln skall omfattas av
krav på bygganmälan. I 3 § anges undantagen.
Första stycket 3-5
Dessa punkter motsvarar bestämmelserna i 8 kap. första stycket 4-6 i
äldre lydelse, dvs. i huvudsak inre ändringar av byggnader som var
bygglovspliktiga. Dessa åtgärder blir således underkastade enbart teknisk
kontroll.
Första stycket 6
Enligt denna punkt skall bygganmälan göras for åtgärder som avser
underhåll av sådan bebyggelse med särskilt bevarandevärde som omfattas
av skyddsbestämmelser som utfärdats med stöd av 5 kap. 7 § första
stycket 4 eller 16 § 4. Sådana åtgärder kunde göras bygglovspliktiga
genom kommunala beslut i detaljplaner eller områdesbestämmelser enligt
Prop. 1993/94:178
117
8 kap. 6 § första stycket 3.
Prop. 1993/94:178
Första stycket 7
Bestämmelsen föreskriver att bygganmälan skall göras vid rivning som
omfettas av krav på rivningslov.
Andra stycket
Enligt bestämmelsen får byggnadsnämnden medge att byggnadsarbetena
får påböijas före treveckorsfristens utgång.
Paragrafen, som behandlats i den allmänna motiveringen, avsnitt 6.5.1,
motsvarar 9 kap. 2 § andra stycket i utredningens förslag.
Punkten 1
Bestämmelsen innebär att bygganmälan inte behöver göras för de genom
bestämmelserna i 8 kap. 4 § bygglovsbefriade åtgärderna avseende en-
eller tvåbostadshus och till dem hörande komplementbyggnader.
Punkten 2
Bestämmelsen innebär att bygganmälan inte behöver göras för åtgärder
med ekonomibyggnader för jordbruk, skogsbruk eller därmed jämförtig
näring inom områden som inte omfettas av detaljplan.
Punkten 3
Bestämmelsen innebär att bygganmälan inte behöver göras för de genom
bestämmelserna i 8 kap. 2 § andra stycket bygglovsbefriade åtgärderna
avseende andra anläggningar än byggnader.
Punkten 4
Bestämmelsen innebär att de flesta inre ändringar av byggnader som
tillhör staten eller ett landsting får göras utan anmälan. Bestämmelsen
motsvarar bygglovsbefrielsen enligt 8 kap. 1 § andra stycket i äldre
lydelse.
Punkten 5
Bestämmelsen innebär att åtgärder avseende totalförsvarets hemliga
byggnader och anläggningar är anmälningsfria. Motsvarande bestämmelse
i fråga om bygglov finns i 8 kap. 10 §.
Paragrafen har behandlats i den allmänna motiveringen, avsnitt 6.5.1.
118
I paragrafen, som motsvarar 9 kap. 3 § första stycket i utredningens
förslag, ges föreskrifter om formen för en bygganmälan. Enligt första
meningen skall bygganmälan vara skriftlig. För enkla åtgärder får den
dock göras muntligen. Detta överensstämmer med vad som gäller för
ansökningar om bygglov enligt 8 kap. 19 §.
Regeringen har for avsikt att med stöd av det allmänna bemyndigandet
i 8 kap. 13 § första stycket 1 regeringsformen i förordning föreskriva att
det i en anmälan skall anges sådana uppgifter att arbetena kan identifie-
ras, således festighetsbeteckning samt byggherrens namn och adress.
Dessutom bör tidpunkten för avsedd byggstart anges.
Till anmälan skall enligt första stycket andra meningen fogas en
beskrivning av projektets art och omfattning. Syftet med kravet på
redovisning i detta inledande skede är att ge byggnadsnämnden möjlighet
till en preliminär bedömning av behovet av kontroll. Behovet av
redovisning varierar naturligtvis i hög grad alltefter projektets omfatt-
ning. I enkla fell kan det räcka med en muntlig redovisning och en enkel
skiss. I andra fell behövs en mer omfettande dokumentation.
Prop. 1993/94:178
Paragrafen motsvarar delar av de äldre bestämmelserna i 8 kap. 30 § och
9 kap. 6 § i utredningens förslag. Den har kommenterats i den allmänna
motiveringen, avsnitt 6.5.1 och 6.5.4.
Bygglov som avser arbetslokaler eller personalrum för verksamheter
där arbetstagare skall utföra arbete för arbetsgivares räkning får enligt
nuvarande 8 kap. 30 § lämnas endast om yrkesinspektionen har yttrat sig
över åtgärdens lämplighet från arbetsmiljösynpunkt och om det av
yttrandet firamgår att skyddsombud, skyddskommitté eller organisation
som företräder arbetstagarna har fått tillfälle att yttra sig över ansök-
ningen.
Kravet på yttrande från yrkesinspektionen har här uteslutits. Det
förutsätts att byggnadsnämnden och yrkesinspektionen själva finner
lämpliga rutiner for samarbete. Dessa kan t.ex. innebära att nämnden för
kännedom översänder bygganmälningar till yrkesinspektionen, om
byggnadsarbetena avser arbetslokaler m.m. Att yrkesinspektionen vid
behov skall kallas till byggsamråd framgår av 7 §. Kravet på att skydds-
ombud m.fl. skall ha fått tillfälle att yttra sig över åtgärderna kvarstår.
Enligt andra stycket skall organisation som företräder arbetstagare
beredas tillfälle att yttra sig över byggnadsåtgärder som avser tillfälliga
personalbostäder.
Givetvis skall eventuella yttranden företes för byggnadsnämnden. I de
fell yttranden enligt första eller andra stycket inte avges får byggnads-
nämnden avgöra från fell till fell om den skall infordra något särskilt
bevis om att de berörda beretts tillfälle att yttra sig, vilket är en förut-
sättning för att byggnadsarbetena skall få påböijas. Det förtjänar dock att
påpekas att det ligger i byggherrens intresse att inhämta synpunkter från
de berörda, annars kan han riskera ingripanden i efterhand med stöd av
annan lagstiftning.
Paragrafen, som behandlats i den allmänna motiveringen, avsnitt 6.5.2,
motsvarar med endast några mindre justeringar den äldre lydelse av
tidigare 9 kap. 5 §. Den motsvarar 9 kap. 7 § i utredningens förslag.
Både den nuvarande lydelsen och utredningens förslag begränsas ut-
tryckligen till de fall när en byggnad skall uppföras eller byggas till eller
till när en annan anläggning skall utföras eller väsentligt ändras. Denna
begränsning kan emellertid också utläsas av att utstakningen skall vara
motiverad med hänsyn till förhållandena på platsen och omständigheterna
i övrigt. Ändringen av bestämmelsen i detta avseende innebär således inte
någon ändring i sak.
Paragrafen, som behandlats i den allmänna motiveringen, avsnitt 6.5.4,
överensstämmer med vissa justeringar med bestämmelserna i den tidigare
9 kap. 3 a § första stycket. Den motsvarar 9 kap. 8 § i utredningens
förslag.
Enligt den nya bestämmelsen har byggnadsnämnden ansvar för att
kalla till och hålla samråd. Samråd behöver dock inte hållas om det är
uppenbart obehövligt.
Byggherren kan enligt tredje stycket väcka frågan om samråd redan i
ett tidigt skede så att samrådet kan komma till stånd redan före byggan-
mälan. Vid behov kan flera samrådsmöten hållas. Till samrådsmötet skall
byggherren, den som enligt 13 § anmälts som kvalitetsansvarig och i
förekommande fell den som utfärdat byggfelsförsäkringen enligt lagen om
byggfelsförsäkring kallas. Det sistnämnda innebär att byggnadsnämnden
måste ta ställning till om en sådan försäkring krävs även i de fell att
bygglov inte fordras. Vidare skall byggnadsnämnden vid behov kalla
yrkesinspektionen. Det står också byggnadsnämnden fritt att kalla andra
som har betydelse för byggnadsföretaget till samrådet.
Enligt andra stycket skall byggnadsnämnden utan oskäligt dröjsmål
meddela byggherren om nämnden funnit det obehövligt med samråd och
samtidigt upplysa om det finns anledning anta att byggnadsföretaget
fordrar tillstånd av någon annan myndighet. En sådan upplysning erfor-
dras endast om byggnadsnämnden inte enligt 8 kap. 25 § upplyst bygg-
herren om detta i ett lovärende. Om samråd hålls skall motsvarande
upplysning enligt 12 § andra stycket lämnas vid samrådsmötet.
Att byggnadsnämndens ställningstagande till behovet av samråd inte
kan överklagas framgår av 13 kap. 2 § andra stycket 2.
Enligt tredje stycket skall byggnadsnämnden medverka om byggherren
tar initiativ till samråd. Givetvis skall nämnden medverka även om
nämnden bedömer samrådet som uppenbart obehövligt.
Prop. 1993/94:178
120
Bestämmelserna har kommenterats i den allmänna motiveringen, avsnitt
6.5.4.
Paragrafen, som motsvarar 9 kap. 8 § i utredningens förslag, över-
ensstämmer i huvudsak med bestämmelserna i tidigare 9 kap. 3 a § andra
stycket. Till paragrafen har fogats en bestämmelse om skyldighet for
byggnadsnämnden att lämna upplysningar om eventuella krav på tillstånd
av någon annan myndighet som motsvarar 8 kap. 25 §. Bestämmelsen
i den nu aktuella paragrafen tar sikte på de projekt som inte bygglovsprö-
vats. Om bygganmälan föregåtts av en bygglovsprövning skall upplys-
ningarna enligt 8 kap. 25 § ha lämnats redan i samband med hand-
läggningen av bygglovsärendet. Det förtjänar att än en gång påpekas att
det är byggherren som även i detta fell har det yttersta ansvaret för att
nödvändiga tillstånd finns. Som påpekas i PBL-propositionen (s. 737) bör
det dock i byggnadsnämndens serviceuppgifter ingå att upplysa om att det
kan behövas tillstånd från andra myndigheter.
Bestämmelserna, som är nya har behandlats i den allmänna motiveringen,
avsnitt 6.5.5. De utgör grunden för det nya systemet för tillsyn och
kontroll. Paragrafen motsvarar 9 kap. 10 § i utredningens förslag.
Första stycket
Stycket innehåller bestämmelser om en kontrollplan för arbetena. Hu-
vudsyftet med samrådet är att man skall komma fram till en överens-
kommelse om en sådan plan. Byggnadsnämnden skall alltså i mån av
behov klargöra för den byggande vilka krav som gäller för byggnaden
samt i förekommande fell informera om gällande produktkrav och krav
på arbetsutforande. Byggherren skall med stöd av sina konsulter och den
kvalitetsansvarige redovisa hur han har tänkt sig att kraven skall
uppfyllas och hur uppfyllandet skall kontrolleras. Byggnadsnämnden skall
uppge vilken verifiering av kontrollen som nämnden anser sig behöva och
byggherren skall redovisa hur han tänkt sig att bestyrka kontrollen. Det
ankommer på byggherren att lägga fram förslag till en kontrollplan.
I planen skall anges vilken kontroll som skall utföras samt vilka
sakkunnigintyg och övriga handlingar som skall företes för nämnden. Av
planen kan också framgå att anmälningar skall göras till nämnden
beträffande vissa arbetsmoment.
Kontrollen kan utföras genom dokumenterad egenkontroll av bygg-
herren, dennes kvalitetsansvariga eller entreprenörer eller av fristående
sakkunniga, i undantagsfall också av byggnadsnämnden själv. Bygg-
herrens förslag till kontrollsystem skall godtas, om det inte finns skäl att
ifrågasätta kvaliteten på kontrollen. Om kontrollen skall ske genom
byggnadsnämnden, uppträder nämnden på samma villkor som en
fristående sakkunnig.
Beträffande kontrollen erfordras naturligtvis alltid en generell kontroll
Prop. 1993/94:178
121
av material, produkter och arbetsutförande, även om den i mänga fell kan Prop. 1993/94:178
göras på ett mycket enkelt sätt - t.ex. då byggherren själv uppför ett
fritidshus åt sig - och inte alltid behöver verifieras för byggnadsnämn-
den. Härutöver kan det erfordras kontroll avseende t.ex. konstruk-
tionsdetaljer som har avgörande betydelse for konstruktionens bärför-
måga, stadga eller beständighet och konstruktionsdetaljer med speciellt
utförande samt omgivningspåverkan. För sådan speciell kontroll kan det
behövas en särskild plan, som då blir en del av kontrollplanen.
Kraven på kontroll och bestyrkande i olika hänseenden måste
naturligtvis anpassas efter den kompetens som finns på byggherresidan.
Verifierande av arbetsutförandet bör dock vanligen ankomma på den
kvalitetsansvarige. Frågor om metoder för bestyrkande skall lösas vid
samrådet.
Avgörande för omfattningen av den dokumentation som kan behövas
för att byggherren skall veta att byggnaden uppfyller egenskapskraven
och for byggnadsnämndens tillsyn är i första hand byggherrens kompe-
tens samt projektets komplexitet och omgivningspåverkan.
När det gäller behovet av dokumentation kan man skilja mellan doku-
mentation som behövs vid samrådet, före arbetets påbörjande, under
arbetets genomförande och efter arbetets slutförande.
Vid samrådet kan, förutom huvudritningar och konstruktionshand-
lingar, behövas t.ex. en geoteknisk undersökning inklusive eventuell
utredning om grundvattenförhållandena m.m., en sprängningsplan, en
rivningsplan samt brandskyddsdokumentation. Också en särskild
redovisning av tillgänglighetsfrågoma kan aktualiseras. Genomgången av
dessa frågor kan leda till att verifieringar krävs i något eller några
avseenden. Många gånger är det lämpligt att byggherren ser till att
behovet härav klarläggs innan arbetena påbörjas.
Under arbetets genomförande kan dokumentationen bestå av de
kvalitetsansvarigas protokoll över fortlöpande kontroll och provning
enligt kontrollplan. Den kan också bestå av sakkunnigintyg om utförd
dimensioneringskontroll rörande bärande konstruktioner och om utförd
täthetsprovning m.m. av rök- och avgaskanaler, eldstäder m.m.
Sakkunnigintyg angående ledningar för vattenförsörjning eller avlopp,
värmeledningsanläggning m.m. torde ofta kunna tillhandahållas i form av
besiktningsprotokoll från kommunens va-verk eller motsvarande.
I kontrollplanen kan i mån av behov, tas in bestämmelser om kontroll
och dokumentation av denna när schaktning eller sprängning till grund-
botten blivit utförd eller pålning skall påbörjas, när grundläggning
färdigställts men innan första bjälklaget utförts, när byggnadens bärande
stomme och skorsten uppförts men innan putsning eller annan ytbe-
handling utförts eller ytskikt påförts.
Efter ett arbetes slutförande kan dokumentationen bestå av t.ex.
sakkunnigintyg om utförd funktionsprovning av ventilationssystem,
sakkunnigintyg avseende hissinstallationer och övriga rörliga anordningar
samt sakkunnigintyg om kontroll av att byggnaden uppfyller de krav som
ställs på tillgänglighet för personer med nedsatt rörelse- eller oriente-
ringsförmåga. 122
I undantagsfall kan det finnas behov av anmälningar av vissa bygg-
nadsmoment till byggnadsnämnden för att denna skall kunna följa ge- Prop. 1993/94:178
nomförandet av projektet och ges möjlighet att övervaka att kontrollpla-
nen följs eller göra besiktningar.
Andra stycket
För uppfyllande av sin allmänna tillsynsfunktion får byggnadsnämnden
besikta byggprojektet. Detta framgår av bestämmelsen i 16 kap. 7 §, som
ger byggnadsnämnden rätt till tillträde för utövandet av sin tillsyns-
funktion. Vad gäller frågan om när tillsynsinspektioner skall förekomma
spelar, förutom byggnadsföretagets art, naturligtvis byggherrens kompe-
tens en avgörande roll.
Tredje stycket
Bestämmelsen ger byggnadsnämnden rätt att ändra kontrollplanen om den
inte följs i något väsentligt avseende. Enligt en ny bestämmelse i 10 kap.
3 § får byggnadsnämnden förbjuda att ett byggnadsarbete fortsätts till
dess att sådana brister har åtgärdats som uppkommit genom att kontroll-
planen inte följts.
I paragrafen, som har behandlats i den allmänna motiveringen, avsnitt
6.5.6, finns bestämmelser om slutbevis. Den motsvarar 9 kap. 11 § i
utredningens förslag.
Första stycket
Enligt den äldre lydelsen av 9 kap. 6 § skall byggnadsnämnden göra
slutbesiktning, om det inte är uppenbart onödigt, och utfärda skriftligt
bevis över besiktningen. Det slutbevis som skall lämnas enligt den nu
aktuella bestämmelsen är inte ett bevis över en slutbesiktning. Slutbeviset
skall lämnas när byggherren uppfyllt sina åtaganden enligt kontrollplanen
och byggnadsnämnden inte funnit anledning att ingripa enligt 10 kap.
Dessa förutsättningar innefattar att byggnadsnämnden inte har anledning
anta att byggnaden strider mot ett meddelat bygglov eller mot en
detaljplan eller områdesbestämmelser.
Av formuleringen av förutsättningarna för lämnande av slutbevis
framgår att detta inte utgör någon garanti för att byggnaden eller an-
läggningen verkligen uppfyller alla ställda krav. Betydelsen av beviset
inskränker sig till att det utgör ett kvitto på att byggherren och bygg-
nadsnämnden är överens om att kontrollplanen följts och att det således
finns anledning att anta att byggnaden uppfyller de krav som i olika
avseenden ställs på den.
Andra stycket
Enligt bestämmelsen skall byggnadsnämnden, om den finner att det 123
brister i förutsättningarna för att utfärda slutbevis, utan oskäligt dröjsmål Prop. 1993/94:178
ta ställning till i vilken omfattning byggnaden skall få användas i
avvaktan på att bristerna åtgärdats. Bestämmelsen har utformats så att det
föreligger en presumtion för att nämnden förbjuder användningen av
byggnaden eller den del som omfattats av byggnadsåtgärderna till dess
att bristerna åtgärdats. Bestämmelsen utgör ett komplement till andra
ingripandemöjligheter byggnadsnämnden har mot åtgärder som strider
mot PBL eller lagen om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk, m.m.
eller mot föreskrifter eller beslut som meddelats med stöd av dessa lagar.
Det finns alltså anledning att understryka att byggnadsnämnden under
pågående arbeten har möjlighet att ingripa med stöd av t.ex. 10 kap. 3 §
andra stycket mot arbeten som utgör fora for människors liv eller hälsa
eller med att begära handräckning för att åstadkomma rättelse. Föreva-
rande bestämmelse är utformad främst med avseende på mindre
omfottande men betydelsefulla brister, som t.ex. att det framkommer att
arbeten utförts så att reglerna om tillgänglighet för personer med nedsatt
rörelse- eller orienteringsförmåga inte uppfylls fullt ut. Den är avsedd
som ett effektivt och verkningsfullt påtryckningsmedel för att byggnader
till alla delar skall uppfylla de krav som ställs på dem från samhällets
sida.
Enligt bestämmelsen skall byggnadsnämnden ta ställning till i vilken
omfattning byggnaden skall få användas. I detta uttryck ligger att för-
budet både kan avse visst slag av användning och användning av viss del
av en byggnad.
Paragrafen, som behandlats i den allmänna motiveringen, avsnitt 6.5.5,
motsvarar 9 kap. 12 § i utredningens förslag.
Enligt bestämmelsen upphör byggnadsnämndens beslut i fråga om
byggsamråd och kontrollplan att gälla om byggnadsarbetena inte påbörjas
inom två år från dagen för bygganmälan. Dessa beslut skall fettas i nära
anslutning till bygganmälan. Efter så lång tid som två år kan förut-
sättningarna för projektet ha ändrats. Det är därför lämpligt att projektet
får prövas på nytt. Det sker efter en ny bygganmälan.
Paragrafen, som behandlats i den allmänna motiveringen, avsnitt 6.5.1,
motsvarar 9 kap. 4 § i utredningens förslag.
I paragrafen ställs krav på företeende av bevis om en försäkring för
byggnadsarbetena, om en sådan behövs enligt lagen (1993:320) om
byggfelsförsäkring, och besked om skyddsrum enligt 32 § civilförsvars-
lagen (1960:74), om ett sådant besked krävs. Innan ett sådant bevis resp,
besked har företetts får byggnadsarbetena inte påböijas. Bestämmelsen
motsvarar, såvitt avser byggfelsförsäkringen, den tidigare lydelsen av 9
kap. 1 § andra stycket. Regleringen i fråga om beskedet om skyddsrum
är ny för PBL.
124
Paragrafen, som behandlats i den allmänna motiveringen, avsnitt 6.5.8,
upptar bestämmelser om en kvalitetsansvarig. Den motsvarar 9 kap. 5 §
första och tredje styckena i utredningens förslag.
Benämningen kvalitetsansvarig har valts för att understryka att den
ansvariges uppgifter främst består i att utöva tillsyn över kvalitetsstyr-
ningen och kvalitetsuppföljningen så att de väsentliga samhällskraven
uppfylls i projektet. Liksom enligt dagens system är det dock byggherren
som har det fulla ansvaret. Systemet med kvalitetsansvarig är till för att
samhället skall ha garantier för att byggherren eller dennes konsult har
tillräcklig kunskap och erfarenhet. Den kvalitetsansvariges arbetsuppgifter
ligger således inom ramen för byggherrens egenkontroll.
Byggherren skall underrätta byggnadsnämnden om vem som är kvali-
tetsansvarig. Att detta måste ske innan arbetena påböljats och samråd ägt
rum, framgår av paragrafens andra stycke och av 7 §.
Enligt bestämmelsen i andra stycket skall den kvalitetsansvarige vara
närvarande vid byggsamrådet samt vid besiktningar och andra kontroller.
Därmed avses både sådana kontroller som ligger inom ramen för
kontrollplanen och sådana som byggnadsnämnden kan tänkas företa i
egenskap av tillsynsmyndighet.
Paragrafen, som behandlats i den allmänna motiveringen, avsnitt 6.5.8,
motsvarar 9 kap. 5 § andra stycket i utredningens förslag.
Till kvalitetsansvarig får utses den som har s.k. riksbehörighet eller
som byggnadsnämnden godkänt för visst arbete. I de fell byggnads-
nämnden finner att någon särskild kvalitetsansvarig inte erfordras på
grund av att arbetena är av mindre beskaffenhet kan byggherren, om
denne är en fysisk person godkännas som kvalitetsansvarig. Det före-
ligger inte något hinder mot att en byggherre som själv har tillräcklig
kompetens är kvalitetsansvarig även vid mera omfettande arbeten.
Riksbehörighet kan meddelas för endast vissa slag av arbeten och
tidsbegränsas.
Paragrafen, som behandlats i den allmänna motiveringen, avsnitt 6.5.8,
motsvarar 9 kap. 5 § fjärde stycket i utredningens förslag.
I paragrafen finns bestämmelser som tar sikte på försumliga kvalitets-
ansvariga. Beslut av byggnadsnämnden om byte av kvalitetsansvarig kan
överklagas enligt 13 kap. 4 § andra stycket 5.
Genom en ny bestämmelse i första stycket, som behandlats i den all-
Prop. 1993/94:178
125
männa motiveringen, avsnitt 6.5.9, får byggnadsnämnden förbjuda att ett Prop. 1993/94:178
byggnadsarbete fortsätts till dess att uppkomna brister åtgärdats, om
byggherren inte följer någon väsentlig del av kontrollplanen. Bestäm-
melsen motsvarar en del av 9 kap. 10 § tredje stycket i utredningens
förslag.
Ändringen i första stycket 7 är en följd av bestämmelsen i 9 kap. 13 §.
Ändringen i första stycket 2 innebär att särskild avgift skall tas ut om
någon underlåter att inkomma med bygganmälan när sådan erfordras.
Den har behandlats i den allmänna motiveringen, avsnitt 6.5.7.
Som framgår av specialmotiveringen till 9 kap. 2 § är bygganmälan i
sig endast en underrättelse från byggherren till byggnadsnämnden. Det
nya systemet för tillsyn och kontroll innebär att byggherren bygger på
egen risk. Kan han inte visa att byggnaden efter de vidtagna åtgärderna
uppfyller de krav som kan ställas på den, kan byggnadsnämnden förbjuda
vidare användning av byggnaden eller en del av den. Byggnadsnämnden
kan också framtvinga rättelser med stöd av andra bestämmelser i detta
kapitel.
Paragrafen är ny. Den har behandlats i den allmänna motiveringen,
avsnitt 6.5.7. Bestämmelsen, som motsvarar 10 kap. 15 § andra stycket
i det remitterade förslaget, har utformats i enlighet med Lagrådets
förslag.
Om byggnadsnämnden finner att det brister i förutsättningarna för att
utfärda slutbevis, skall nämnden enligt 9 kap. 10 § andra stycket ta
ställning till i vilken omfattning byggnaden skall få användas till dess att
bristerna åtgärdats. Enligt förevarande paragraf kan byggnadsnämnden
förena ett användningsförbud med vite. Av 9 kap. 10 § framgår att ett
användningsförbud också kan avse visst slag av användning.
Första stycket
Ändringen i första meningen innebär att byggnadsnämnden får ta ut
avgifter enligt självkostnadsprincipen i ärenden som föranleds av en
bygganmälan, dvs. bl.a. medverkan vid samråd samt beslut om kontroll-
plan. Även de smärre åtgärder av administrativ beskaffenhet som kan
föranledas av själva bygganmälan omfattas givetvis av denna bestämmel-
se. Vad gäller arbetet som tillsynsmyndighet och besiktningar som
föranleds av det, skall det, liksom enligt gällande regler, inte avgifts-
finansieras enligt förevarande bestämmelse.
126
Andra stycket
Ändringen är föranledd av att fullständig bygglovsbefrielse kan medges
i detaljplan. Den innebär att kommunen har möjlighet att ta ut planavgift
även för upprättande av planer som har sådana bestämmelser och för
ändring av planer som bl.a. innebär bygglovsbefrielse.
Paragrafens andra stycke har delats in i punkter.
I 2 har intagits en bestämmelse som innebär att kommunens ställ-
ningstagande till om det erfordras byggsamråd inte kan överklagas.
Andra stycket 5
Ändringen är föranledd av det nya 9 kap. Bestämmelserna i kapitlet är
sådana att de bör överklagas till en kammarrätt när överklagande kan
ske. De beslut som kan komma i fråga är beslut om kontrollplan enligt
9 § första stycket, ändring av kontrollplan enligt 9 § tredje stycket,
utfärdande av slutbevis enligt 10 § och byte av kvalitetsansvarig enligt
15 §.
Ändringen innebär att andra stycket upphävs. Detta är en följd av det nya
systemet för tillsyn och kontroll, som innebär att frågor om arbetslokaler
och personalrum inte skall prövas i bygglovsskedet.
Genom det nya andra stycket bemyndigas regeringen eller den myndighet
regeringen bestämmer att utfärda föreskrifter om kvalitetsansvariga.
Bemyndigandet i första stycket gäller de krav som fortfarande kan ställas
med stöd av PBL.
I paragrafen anges lagens tillämpningsområde. Lagen gäller dels
tekniska egenskapskrav på byggnader och andra anläggningar (bygg-
nadsverk) och dels byggprodukter. Lagen är tillämplig inte bara på
byggnader och andra anläggningar som regleras i plan- och bygglagen
(1987:10) (PBL) utan även på t.ex. vägar, järnvägar, ledningsnät,
plattformar, slussar och dammar. I paragrafen definieras också vad som
Prop. 1993/94:178
127
menas med byggprodukt. Denna definition är densamma som upptas i 2 § Prop. 1993/94:178
byggproduktlagen (1992:1535) och i artikel 1 i EG:s byggproduktdirektiv
(89/106/EEG).
2 §
Paragrafens första stycke innehåller de tekniska egenskapskrav som ställs
på byggnadsverk. Byggnadsverk skall, under förutsättning av normalt
underhåll, under en ekonomiskt rimlig livslängd uppfylla de angivna
tekniska egenskapskraven. Formuleringen överensstämmer med vad som
föreskivs i bilaga 1 till EG:s byggproduktdirektiv. Genom att kraven
skall uppfyllas under en ekonomiskt rimlig livslängd erhålls en viss
motsvarighet till kravet i 3 kap. 8 § PBL att byggnader skall utföras med
sådant material och på sådant sätt att reparations-, underhålls- och
driftskostnader begränsas. Kraven under punkterna 1-6 är desamma som
upptas i den nuvarande bestämmmelsen i 3 § byggproduktlagen och
överensstämmer med de krav som anges i bilaga 1 till byggprodukt-
direktivet. Samma krav återfinns också i den nuvarande lydelsen av 3
kap. 3-6 §§ PBL. Kraven under punkterna 7 och 8 är nya. Kravet i
punkten 7 avseende lämplighet för avsett ändamål är en motsvarighet till
kravet på ändamålsenlighet i nuvarande 3 kap. 5 § PBL.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer har för
avsikt att med stöd av bemyndigandet i 21 § precisera detta krav på så
sätt att tidigare ändamålsenlighetskrav ersätts med funktionskrav be-
träffande vissa från allmän synpunkt väsentliga krav på en byggnads
lämplighet för avsedd användning. Kravet i punkten 8 kommer också att
utfyllas av föreskrifter utfärdade av regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer. Dessa föreskifter kommer att i sak vara desamma
som finns i nuvarande 3 kap. 7 § PBL.
Kravet i punkten 9 på hushållning med vatten och avfall fanns i 3 kap.
3 och 6 §§ PBL.
Paragrafens andra stycke innehåller en erinran om att de varsamhetskrav
och krav på underhåll som uppställs i 3 kap. 10-14 §§ PBL också skall
iakttagas vid uppförande och ändring av byggnadsverk.
I paragrafens tredje stycke föreskrivs att byggnadsverk skall under-
hållas så att deras egenskaper i de hänseenden som avses i första stycket
i huvudsak bevaras. Bestämmelsen är med vissa redaktionella ändringar
överflyttad från 3 kap. 13 § första stycket första meningen PBL.
3 §
I paragrafen erinras om att särskilda bestämmelser om byggnadsarbeten,
tillsyn, kontroll och påföljder finns i 9 och 10 kap. PBL. Detta innebär
att PBL:s kontrollsystem skall användas.
128
Prop. 1993/94:178
Paragraferna överensstämmer med bestämmelserna i 3 och 4 §§ samt ti-
ll §§ byggproduktlagen. I paragraferna har gjorts vissa redaktionella
ändringar.
Paragrafen motsvarar 12 § i byggproduktlagen med den ändringen att en
tillsynsmyndighets beslut får överklagas till allmän förvaltningsdomstol
och att prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Ändringen är föranledd av det förslag till ändrad instansordning i de
allmänna förvaltningsdomstolarna som föreslås i prop. 1993/94:133 och
som avses träda i kraft den 1 oktober 1994. Förslaget innebär bl.a. att
länsrätt skall vara första instans och att prövningstillstånd införs i
kammarrätt. Regler om vilka mål eller målgrupper som skall omfattas av
krav på prövningstillstånd får avgöras beträffande varje målgrupp och
bestämmelser om prövningstillstånd skall tas in i de materiella för-
fattningarna. När det gäller frågan om prövningstillstånd skall krävas
uttalas att prövningstillstånd främst bör användas i de fall målet prövats
av en förvaltningsmyndighet innan det prövats av länsrätt (prop.
1993/94:133 s. 34). De beslut som det här är fråga om har prövats av en
tillsynsmyndighet och systemet med prövningstillstånd i kammarrätt
lämpar sig väl för dessa målgrupper.
I paragrafen uppställs ett krav på att anordningar skall underhållas så att
de kan tillgodose kraven i 2 § första stycket 2-4, 6 och 8. Bestämmelsen
är med vissa redaktionella ändringar överflyttad från 3 kap. 13 § första
stycket andra meningen PBL.
Paragrafen innehåller en hänvisning till bestämmelserna i 6-12 §§ och
gör det möjligt att tillämpa bestämmelserna om märkning och tillsyn även
för hissar och värmeanordningar. Skälen för att tillämpa dessa be-
stämmelser även på nu nämnda anordningar har behandlats i den
allmänna motiveringen, avsnitt 7.4.
Paragraferna innehåller regler om funktionskontroll och anger vem som
får utses till funktionskontrollant. Bestämmelserna motsvarar reglerna i
9 kap. 14 och 15 §§ PBL om hur en kvalitetsansvarig får utses.
Nämndens beslut att att en annan funktionskontrollant skall utses kan
överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid
129
9 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 178
överklagande till kammarrätten av samma skäl som angetts i kommenta- Prop. 1993/94:178
ren till 12 §.
I paragrafen finns bestämmelser om typgodkännande och tillverknings-
kontroll och paragrafen motsvarar de nuvarande bestämmelserna i 16
kap. 2 § PBL.
Paragrafen föreskriver att typgodkända eller tillverkningskontrollerade
material, konstruktioner och anordningar skall förutsättas uppfylla kraven
enligt 2 § i de avseenden som godkännandet eller kontrollen gäller.
Bestämmelserna avser byggnadsverk och motsvarar de äldre bestämmel-
serna i 8 kap. 29 § andra stycket andra meningen PBL.
I paragrafen anges att typgodkännande och beslut om tillverknings-
kontroll meddelas av de organ som har ackrediterats för detta ändamål
enligt 14 § lagen (1992:1119) om teknisk kontroll. I enlighet med vad
som anförts i den allmänna motiveringen, avsnitt 7.4.1, bör rätten att
meddela typgodkännanden och beslut om tillverkningskontroll tillkomma
vaije kompetent organ som ackrediterats genom Styrelsen för teknisk
ackreditering.
Paragrafen innehåller ett bemyndigande för regeringen eller den myn-
dighet som regeringen bestämmer att meddela de närmare föreskrifter
som behövs för att byggnadsverk skall uppfylla kraven enligt 2 § första
stycket.
I denna paragraf bemyndigas regeringen eller den myndighet som rege-
ringen bestämmer att meddela vissa föreskrifter till uppfyllande av
Sveriges åtaganden enligt EES-avtalet. Paragrafen överensstämmer med
bestämmelsen i 5 § byggproduktlagen med den ändringen att även hissar
och värmeanordningar medtagits i punkten 2 och 3.
Paragrafen innehåller ett bemyndigande för regeringen eller den myn-
dighet som regeringen bestämmer att meddela de ytterligare föreskrifter
130
som behövs för kontroll av att föreskrifter som utfärdats med stöd av Prop. 1993/94:178
21 § efterlevs och att anordningar underhålls.
Genom denna bestämmelse bemyndigas regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer att utfärda föreskrifter om funktionskontrol-
lanter.
Genom denna paragraf bemyndigas regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer att meddela närmare föreskifter om typgodkän-
nande och tillverkningskontroll.
Ändringarna är föranledda av det nya systemet for tillsyn och kontroll i
9 kap. plan- och bygglagen (1987:10), PBL.
Enligt 9 kap. 12 § plan- och bygglagen (1987:10) skall, i de fell besked
behövs enligt första stycket av denna paragraf, beskedet visas upp för
byggnadsnämnden för att byggnadsarbetena skall få påböijas.
Andra stycket 2
Ändringen är en följd av ändringen i 33 § andra stycket.
Andra stycket 3
Punkten är ny. Bestämmelsen är föranledd av att det genom beslut i en
detaljplan enligt PBL är möjligt att inom det område som omfettas av
planen helt befria från krav på bygglov. Tidsfristen har därför, för
bygglovsfria åtgärder, knutits till bygganmälan.
Andra stycket 4
Punkten motsvarar den tidigare punkten 3. Den har ändrats redaktionellt.
Första stycket
Ändringen är föranledd av det nya systemet för tillsyn och kontroll. Den
speglar också synen på byggherrens ansvar.
131
Andra stycket
Stycket har fått ett nytt innehåll. Bestämmelsen innebär att frågor kring
de tekniska egenskapskraven på skyddsrummet skall behandlas vid
byggsamrådet enligt 9 kap. 7 § PBL.
Tredje stycket
Stycket har fått ett helt nytt innehåll. Bestämmelsen innebär att PBL:s
kontrollsystem blir tillämpligt också på de tekniska egenskapskrav som
gäller specifikt för skyddsrum. Således skall beslutet om kontrollplan
enligt 9 kap. 9 § PBL också beakta de krav som ställs på skyddsrummet.
Genom hänvisningen till 9 kap. 10 § PBL blir bestämmelserna om
slutbevis också tillämpliga. Detta innebär att slutbevis inte skall utfärdas
om kontrollplanen inte uppfyllts med avseende på skyddsrummet. Det
innebär att byggnadsnämnden kan besluta om användningsförbud för
byggnaden om brister med avseende på skyddsrummet inte åtgärdas. Ett
sådant förbud kan förenas med vite enligt 10 kap. 18 a §.
Ändringen är föranledd av den nya bestämmelsen i 8 kap. 5 § första
stycket plan- och bygglagen (1987:10) som avser bygglovsbefrielse inom
områden med detaljplan enligt den lagen.
Ändringen innebär att skattemyndigheten också skall få del av uppgifter
i bygganmälningar enligt 9 kap. 2 § plan- och bygglagen (1987:10).
Ändringen, som innebär att kravet på byggfelsförsäkring knyts till
bygganmälan i stället för bygglov, är föranledd av det nya systemet för
teknisk kontroll i plan- och bygglagen (1987:10), PBL. Den förändringen
innebär att bygglovsprövningen inskränks till i huvudsak en lokalise-
ringsprövning.
Det nya systemet innebär inte någon förändring av byggnadsnämndens
skyldighet enligt 8 kap. 26 § PBL att i beslut om bygglov i förekomman-
de fäll upplysa om krav på byggfelsförsäkring. Vidare skall frågan om
Prop. 1993/94:178
132
byggfelsförsäkring avhandlas i samband med samrådet, vilket framgår av Prop. 1993/94:178
att byggnadsnämnden enligt 9 kap. 7 § PBL skall bereda försäkrings-
givaren tillfälle att närvara vid byggsamrådet.
Ändringen är en följdändring av det nya 9 kap. PBL.
133
Min uppgift är att göra en bred översyn av plan- och bygglagstiftningen
mot bakgrund av vunna erfarenheter av PBL-reformen och de nya
förutsättningar som samhällsutvecklingen inneburit för planeringen av
mark- och vattenanvändningen och för byggandet.
Den viktigaste nyheten i plan- och bygglagen (1987:10), PBL, som
trädde i kraft den 1 juli 1987, var decentraliserandet till kommunerna av
ansvaret för beslut om fysisk planering och lokalisering av bebyggelse.
Andra viktiga ambitioner med PBL var ett utökat medborgarinflytande,
förenklingar för den enskilde och ett ökat ansvar för byggherren.
I mina direktiv pekas på att de erfarenheter som vunnits tyder på att
reformen på vissa viktiga punkter ännu inte fått sitt genombrott. Detta
gäller bl.a. i fråga om lättnader för den enskilde som förutsätter kom-
munala beslut. Vad gäller nya förutsättningar i samhällsutvecklingen som
bör vara vägledande i översynsarbetet pekas bl.a. på
- att samhället måste riktas in mot ett mer effektivt resursutnyttjande,
bl.a. genom återanvändning och återvinning (kretsloppsprincipen),
- att behovet av avreglering och förenkling rörande byggregelsystemet
vuxit sig allt starkare samtidigt som behovet att hävda väsentliga sam-
hällsintressen finns kvar,
- att den ekonomiska utvecklingen har lett till att den statliga och kom-
munala administrationen måste minskas,
- att synen på den offentliga sektorns roll i förhållande till den enskilda
förändrats, varvid som exempel på sådant som kan påverka lagstiftningen
nämns stärkt äganderätt, minskad detaljreglering och ökad privatisering.
Jag har funnit det ändamålsenligt att i utredningsarbetet först behandla
de frågor som rör bygglov och byggkontroll, inklusive samordningen
med den nya byggproduktlagen som är en följd av EES-avtalet. Mina
överväganden och förslag i dessa frågor presenteras nu i detta delbe-
tänkande, Anpassad kontroll av byggandet.
I betänkandet lämnas förslag till lagändringar på en rad olika punkter.
Till en bötjan föreslås att den nuvarande tillståndsprövningen (bygg-
lovet) inskränks till att avse endast en prövning av lokaliseringen och den
närmare placeringen och utformningen av byggnader m.m. I ett
fristående förfärande, som skall inledas med en anmälan (bygganmälan),
sker en kontroll av att de tekniska egenskapskraven på byggnader och
andra anläggningar uppfylls. Begreppen bygglov, rivningslov och mark-
lov ersätts av begreppen byggtillstånd, rivningstillstånd och marktillstånd.
En sådan uppdelning mellan lokaliseringsprövningen och byggkontrollen
är enligt min mening nödvändig för att uppnå en bättre anpassning av
samhällets kontroll rörande fysisk planering och byggande till de verkliga
behoven i enskilda fall.
Lokaliseringsprövning m.m.
Enligt PBL är det kommunerna som med beaktande av vissa riksintressen
Prop. 1993/94:178
Bilaga 1
134
skall ha ansvaret när det gäller beslut om fysisk planering och lokalise-
ring av bebyggelse. Kommunernas lagliga möjligheter att differentiera sin
lokaliseringsprövning är dock mycket begränsade i dag. Delvis har detta
sin grund i den koppling till även byggnadstekniska krav som finns i
dagens bygglov, men även ambitionen att ha generella regler för hela
landet spelar in. Hittillsvarande erfarenheter visar också att kommunerna
har varit obenägna att använda det utrymme till variation i lovplikten som
finns i nuvarande system. För att uppnå en bättre anpassning av
tillståndsplikten till det verkliga behovet av lokaliseringsprövning är det
enligt min mening rimligt att ta festa på principen att den fysiska
planeringen i huvudsak är en kommunal angelägenhet och låta den
enskilda kommunen utifrån sina lokala förutsättningar i ökad utsträckning
få avgöra vilken prövning som är erforderlig.
Vad gäller områden med detaljplan föreslås att kommunen skall kunna
besluta att genomförandet av planen skall kunna ske utan någon
tillståndsprövning. I lagen skall finnas krav på byggtillstånd för i huvud-
sak samma åtgärder som for närvarande kräver bygglov, bortsett från
vissa inre åtgärder som bara skall bli föremål for kontroll av de tekniska
egenskaperna. Det skall emellertid var möjligt att i detaljplanen besluta
att tillstånd inte krävs för genomförandet. I planen skall därvid som
villkor för befrielse från krav på tillstånd kunna närmare anges hur
åtgärderna skall utföras. Undantag från krav på tillstånd skall inte få
beslutas när de frågor som inte har avgjorts genom planen är av sådant
intresse för sakägare och andra intressenter och i vissa fell for staten att
de bör bli föremål för tillståndsprövning. I planen skall redovisas de
överväganden som legat till grund för tillståndspliktens omfattning.
Förhållandena i olika delar av landet och inom de enskilda kommuner-
na är mycket skiftande. Tillståndsplikten i områden utanför detaljplan bör
enligt min mening kunna varieras mycket mer än i dag, om kommunerna
ges ett lämpligt och effektivt verktyg for en sådan anpassning. Direkt
enligt lag föreslås tillstånd krävas bara i viss grundläggande omfettning.
Krav på tillstånd härutöver skall beslutas av kommunerna i översiktplan.
I viss utsträckning skall finnas en skyldighet för kommunerna att besluta
om krav på tillstånd för tillgodoseende av grannars och allmänna
intressen. Regeringen skall kunna förelägga kommunen att ändra
översiktsplanen, om tillståndsplikten inte har ökats i tillräcklig omfettning
för att riksintressen skall kunna bevakas. Även om bygglovsplikten
generellt sett förväntas minska, förutsätter förslaget att kommunerna i
översiktsplanen ökar tillståndsplikten i stor omfettning. Den föreslagna
grundnivån för tillståndsplikt är nämligen av annat slag än dagens
generella regler om bygglovsplikt. I dagens system innebär beslut i
områdesbestämmelser om ökning eller minskning av lovplikten att det
görs undantag från vad som kan betraktas som normala krav på bygglov.
Det nu föreslagna systemet är av en annan karaktär. Normeringsmakten
är enligt förslaget genom delegation delad mellan riksdag och kommuner-
na. De i lagen uppställda minimikraven på tillstånd kräver komplettering
genom kommunala beslut. Sådana beslut om ökning av tillståndplikten är
alltså inte att betrakta som undantag utan som självklara kompletteringar
av de lagliga kraven.
Prop. 1993/94:178
Bilaga 1
135
Enligt nuvarande regler skall byggnadsnämnden på ansökan ge för-
handsbesked huruvida en åtgärd som kräver bygglov kan tillåtas på den
avsedda platsen. På grund av att tillståndsprövningen enligt ovannämnda
förslag och nuvarande prövning av förhandsbesked i stort rör samma
frågor, föreslås att reglerna om förhandsbesked upphävs.
Tillsyn och kontroll av de tekniska egenskapskraven
På det tekniska tillsyns- och kontrollområdet pågår sedan en tid tillbaka
en genomgripande förändring såväl inom Sverige som internationellt. Ett
mer renodlat produktansvar har lagts på tillverkarna, bl.a. genom den
nya produktsäkerhetslagen och lagen om byggfelsförsäkring. Konkurren-
sen på marknaden har gynnats genom en rad åtgärder, bl.a. den nya
konkurrenslagstiftningen.
De nya regler som införs på tillsyns- och kontrollområdet bygger i
huvudsak på de principer som ligger bakom EG:s sk. helhetssyn på
provning och kontroll. Den innebär att man gör en klar boskillnad mellan
å ena sidan de tekniska kraven på en produkt och å andra sidan systemet
för kontroll av att dessa krav uppfylls. Att uppställa de tekniska kraven
anses vara en uppgift för staten och dess föreskrivande myndigheter,
medan det är producenternas skyldighet att styrka att deras produkter
uppfyller kraven. Myndigheterna beslutar hur sådana bestyrkanden skall
ske. Funktionen att kontrollera att producenten tar detta ansvar skall
enligt på förhand fastställda regler vara öppen för var och en som har
kompetens för detta och som förutsätts finansiera sin verksamhet på
marknadsmässiga grunder.
Mot denna bakgrund framstår PBL:s bygglovsförfarande och det till
detta knutna byggkontrollsystemet som föråldrat. Det finns bl.a. en risk
att utvecklingen på marknaden leder till att nya system byggs upp utan
statlig kontroll och styrning och att dessa faktiskt tar över PBL:s regler.
Redan nu förekommer det parallella kontrollsystem där man inte utnyttjar
möjligheten till samordningsvinster. Till detta kommer det oklara
ansvarsförhållande som i dag rådet mellan byggherren och byggnads-
nämnden. I praktiken får kommunerna ett med byggherrarna delat ansvar
för uppfyllandet av kraven, nämligen i de avseenden som byggnadsnämn-
den efter granskning godtagit ett visst utförande. Systemet med bygglovs-
avgifter stimulerar inte heller till kostnadsbesparingar. Tvärt om kan det
vara lönsamt för byggherren att i så stor utsträckning som möjligt förlita
sig på byggnadsnämndens kontroll.
Byggkontrollen bör enligt min mening utformas så att man gör en klar
skillnad mellan de statliga egenskapskraven på byggnader och ansvaret
för att uppfylla dessa krav. Den tredjepartskontroll som kan erfordras bör
utövas av fristående organ som har en kompetens och ett oberoende som
gör dem lämpliga för en sådan uppgift. Huvudprincipen bör vara att det
åvilar byggherren att bestyrka att byggnaden uppfyller egenskapskraven,
medan samhället beslutar om på vilket sätt sådana bestyrkanden skall ske.
Prop. 1993/94:178
Bilaga 1
136
Egenskapskraven
En förutsättning för ett system där byggherren själv har ansvaret för
uppfyllandet av de statliga kraven på en byggnad förutsätter att dessa inte
lämnar utrymme för alltför vida tolkningar. Därutöver är det givetvis
angeläget att kraven verkligen är grundade på väsentliga allmänna
intressen. Därför har i utredningen prövats dagens tekniska egenskaps-
krav på byggnader i 3 kap. PBL. När det gäller dessa krav föreslås att
nuvarande trevnadskrav samt krav på material och utförande med hänsyn
till reparations, underhålls och driftskostnader skall upphävas. Övriga
tekniska egenskapskrav på en byggnads eller anläggnings inre föreslås
behållas i allt väsentligt och samordnas med byggproduktlagens regler i
en ny lag om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk, m.m. Nuvarande
ombyggnadsbegrepp föreslås dock utmönstras. I fortsättningen skall
behandlas endast två typer av förändringsåtgärder rörande en byggnad;
tillbyggnader och ändringar. Med ändring skall avses en åtgärd som
förändrar en byggnads konstruktion, funktion eller utseende. Det uttalas
vidare att det är angeläget att samhällskraven vid ändring i bl.a.
tillämpningsföreskrifter preciseras på ett sätt som skapar förutsebarhet.
Tillsynen och kontrollen
Ett från tillståndsprövningen fristående tillsyns- och kontrollförfarande
föreslås införas rörande de tekniska egenskapskraven på byggnader och
andra anläggningar.
I detta förferande ges byggherren det fulla ansvaret för att byggnaden
uppfyller samhällets krav, medan byggnadsnämnden får ett renodlat
tillsynsansvar.
Förfarandet inleds med en anmälan (bygganmälan) från byggherren.
En sådan anmälan till byggnadsnämnden är obligatorisk före påbörjandet
av byggnadsarbetena. Den efterföljande kontrollen skall dock anpassas
till det enskilda projektets art och komplexitet, förtillverkningsgraden,
annan myndighetskontroll samt byggherrens kompetens och egna
kontrollsystem.
Vid ett samrådsmöte mellan byggnadsnämnden samt byggherren och
dennes entreprenörer m.fl. skall diskuteras bl.a. hur samhällskraven skall
bestyrkas för projektet. Ett sådant samråd kan undvaras vid enkla
projekt eller där t.ex. samhällskraven bevakas av annan myndighet.
Vid samrådet eller snarast möjligt därefter skall byggnadsnämnden, om
det inte är obehövligt, godkänna en kvalitetsplan för arbetena, som anger
vilken kontroll m.m. som skall utföras. Kontrollen skall i huvudsak
utövas genom dokumenterad egenkontroll eller av fristående sakkunnig.
Övergångsvis bör dock även byggnadsnämndsbesiktningar kunna
användas.
När arbetena slutförts, skall byggnadsnämnden lämna ett slutgod-
kännande under förutsättning att det kan antas att samhällskraven upp-
fyllts. Denna prövning skall normalt grundas på byggnadsnämndens
uppföljning av kvalitetsplanen. Byggnaden skall inte få användas förrän
Prop. 1993/94:178
Bilaga 1
137
sådant godkännande lämnats, om inte byggnadsnämnden särskilt medger Prop. 1993/94:178
det. Bilaga 1
Jag föreslår att de nya bestämmelserna träder i kraft den 1 juli 1995.
Konsekvenser av förslagen
Att direkt i pengar värdera mina förslag torde vara en mycket svår
uppgift. I stället måste analysen av effekterna grundas på vissa beteen-
deantaganden. T.ex. kan man förvänta sig att en byggherre, som vill
minimera sina kostnader, söker efter den lösning, som uppfyller de
tekniska egenskapskraven till lägsta kostnad. Detta leder till en för
honom optimal situation. För att detta även skall vara optimalt för
samhället krävs att priset på de resurser som byggherren använder är
korrekt från en samhällsekonomisk synvinkel. Detta kan uppnås genom
att även privata organ ges möjlighet att konkurrera om att erbjuda bygg-
herrarna sina tjänster. Huruvida den faktiska utvecklingen kommer att
följa den skisserade banan blir ytterst en empirisk fråga. Utredningens
analys måste av naturliga skäl grundas på antaganden.
Exempel på sådana antaganden på vilka jag grundat min analys är
- att ett i sig dåligt anpassat prövningssystem är hämmande för en
naturlig samhällsutveckling,
- att oklara ansvarsförhållanden samt överlagrande och ej samordnade
kontrollsystem innebär risk för dålig kvalitet i byggandet och ett re-
sursslöseri,
- att kommunernas byggkontroll skattefinansieras i inte ringa utsträck-
ning,
- att många kommuner i dag inte har resurser att pröva mer komplexa
byggprojekt.
Med hänsyn till dessa grundläggande antaganden har jag försökt finna
ett system för samhällets kontroll av byggandet som - bättre än det
nuvarande - anpassar samhällsinsatserna till väsentliga samhällsintressen,
ger möjlighet till samordningsvinster med andra kontrollsystem, bl.a.
byggherrens egenkontroll, låter byggbranschen i större utsträckning få stå
för sina egna kostnader samt främjar konkurrens och utvecklandet av nya
rationella metoder.
Den av mig föreslagna tillståndsprövningen rörande byggnaders och
anläggningars lokalisering m.m. bör generellt sett innebära kostnadsbe-
sparingar för enskilda genom bortfallet av bygglovsavgifter. För sam-
hället - kommuner och länsstyrelser - torde systemet inledningsvis kräva
relativt stora planeringsinsatser. I det längre perspektivet kan dock
förväntas samhällsekonomiska vinster av en bättre översiktsplanering.
Det föreslagna tillsyns- och kontrollförfarandet rörande de tekniska
egenskapskraven förväntas innebära lägre kostnader för kommunerna,
eftersom dagens byggnadsnämndskontroll skattefinansieras i viss ut-
sträckning. Kostnadsökningarna för byggherrarna torde bli obetydliga
138
med hänsyn till möjligheterna att samordna de av byggnadsnämnden
begärda bestyrkandena med entreprenadkontrollen. Kostnadsökningarna
kan dessutom förväntas väl uppvägas av lägre avgift till byggnadsnämn-
den, ett förenklat förfarande och en förbättrad tillsyn av de väsentliga
egenskapskraven.
Prop. 1993/94:178
Bilaga 1
139
Härigenom föreskrivs i fråga om plan- och bygglagen (1987:10)*
dels att 3 kap. 4-9 §§, 8 kap., 9 kap. samt 16 kap. 2 och 3 §§ skall
upphöra att gälla,
dels att 1 kap. 3, 4, 6 och 9 §§, 2 kap. 1 och 2 §§, 3 kap. 3, 10, 11,
13, 14 och 16 §§, 5 kap. 1, 7, 8, 16, 26 och 36 §§, 6 kap. 16 och
24 §§, 10 kap. 1, 4, 6, 7, 12, 14, 19, 21 och 27 §§, 11 kap. 1, 2 och
5 §§, 12 kap. 4, 6 och 7 §§, 13 kap. 2 och 4 §§, 14 kap. 5, 7 och 8 §§,
16 kap. 1 § och 17 kap. 7, 16, 17 och 18 a §§ samt att rubriken närmast
före 3 kap. 1 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas två nya kapitel, 8 kap. och 9 kap.,
samt fem nya paragrafer, 4 kap. 1 a §, 5 kap. 5 a §, 10 kap. 3 a §, 13
kap. 2 a § och 16 kap. 1 a §, av följande lydelse
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:178
Bilaga 2
1 kap.
3
Vaije kommun skall ha en aktuell
översiktsplan, som omfattar hela
kommunen. Översiktsplanen skall
i stort ange hur mark- och vatten-
områden är avsedda att användas
och hur bebyggelseutvecklingen
bör ske. översiktsplanen är inte
bindande för myndigheter och
enskilda.
§
Vaije kommun skall ha en aktuell
översiktsplan, som omfattar hela
kommunen. Översiktsplanen skall
i stort ange hur mark- och vatten-
områden är avsedda att användas
och hur bebyggelseutvecklingen
bör ske. I översiktsplanen får
regleras huruvida åtgärder kräver
tillstånd enligt denna lag. I övrigt
är översiktsplanen inte bindande
för myndigheter och enskilda.
Regleringen av markens användning och av bebyggelsen inom
kommunen sker genom detaljplaner. En detaljplan får omfatta endast en
begränsad del av kommunen.
För begränsade områden av kommunen som inte omfettas av detaljplan
får områdesbestämmelser antas, om det behövs för att syftet med
översiktsplanen skall uppnås eller för att säkerställa att riksintressen
enligt lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m. till-
godoses.
Fastighetsplaner får antas för att underlätta genomförandet av detalj-
planer.
Lagen omtryckt 1992:1769.
140
För samordning av flera kommuners planläggning får regionplaner
antas.
Prop. 1993/94:178
Bilaga 2
Till byggande och rivning av
byggnader samt till schaktning,
fyllning, trädfällning och skogs-
plantering fordras tillstånd i form
av bygglov, rivningslov respektive
marklov i den omfettning som
följer av denna lag.
Till byggande och rivning av
byggnader samt till schaktning,
fyllning, trädfällning och skogs-
planering fordras tillstånd i form
av byggtillstånd, rivningstillstånd
respektive marktillstånd i den
omfettning som följer av denna lag
och föreskrifter som meddelats med
stöd av lagen. Vid utfärdandet av
sådana föreskrifter skall allmänna
och olika enskilda intressen be-
aktas.
Beträffande åtgärder som kräver
bygglov får ges förhandsbesked
huruvida byggande kan tillåtas på
den avsedda platsen.
För att mark skall få användas
för bebyggelse skall den vara från
allmän synpunkt lämplig för ända-
målet. Lämplighetsbedömningen
sker vid planläggning eller i ären-
den om bygglov eller förhands-
besked.
För att mark skall få användas
för bebyggelse skall den vara från
allmän synpunkt lämplig för ända-
målet. Lämplighetsbedömningen
sker vid planläggning eller i ären-
den om byggtillstånd.
9§
Särskilda bestämmelser om bygg- Särskilda bestämmelser om tek-
produkter finns i byggproduktlagen niska egenskapskrav på byggnader
(1992:1535). och andra anläggningar samt
byggprodukter finns i lagen
(0000:000) om tekniska egenskaps-
krav på byggnadsverk, m.m.
2 kap.
1 §
Planläggning skall ske så att den främjar en från allmän synpunkt
lämplig utveckling och ger förutsättningar för en från social synpunkt god
bostads-, arbets-, trafik- och fritidsmiljö. Hänsyn skall därvid tas till
förhållandena i angränsande kommuner. Mark- och vattenområden skall
användas för det eller de ändamål förvilka områdena är mest lämpade
141
med hänsyn till beskaffenhet och läge samt föreliggande behov.
Vad som anges i första stycket Vad som anges i första stycket
skall beaktas även i ärenden om skall beaktas även i ärenden om
bygglov och förhandsbesked. byggtillstånd.
Prop. 1993/94:178
Bilaga 2
Vid planläggning och i ärenden
om bygglov och förhandsbesked
skall lagen (1987:12) om hus-
hållning med naturresurser m.m.
tillämpas.
Vid planläggning och i ärenden
om byggtillstånd skall lagen
(1987:12) om hushållning med
naturresurser m.m. tillämpas.
3 kap.
3
Byggnader skall medge godhus-
hållning med energi. I områden
där knapphet på vatten råder eller
kan befaras uppkomma skall bygg-
nader dessutom medge god hus-
hållning med vatten.
I byggnader som innehåller bo-
städer eller arbetslokaler skall
uppvärmningssystemet i skälig
utsträckning utformas så att skilda
energislag som är lämpliga från
allmän energisynpunkt kan an-
vändas utan omfattande ändringar.
En- eller tvåbostadshus som i
huvudsak skall värmas upp med el
eller naturgas skall i skälig ut-
sträckning utföras så att ett byte till
uppvärmning med annat energislag
underlättas. Sådana byggnader får
förses med uppvärmningssystem
för direktverkande elvärme endast
om det finns särskilda skäl.
§
Byggnader skall uppfylla de
tekniska egenskapskrav som anges
i 3 § lagen (0000:000) om tekniska
egenskapskrav på byggnadsverk,
m.m.
10 §
Tillbyggnader, ombyggnader och
andra ändringar av en byggnad
skall utföras varsamt så att byggna-
dens särdrag beaktas och dess
byggnadstekniska, historiska, kul-
turhistoriska, miljömässiga och
Tillbyggnader och ändringar av
en byggnad skall utföras varsamt
så att byggnadens särdrag beaktas
och dess byggnadstekniska, histo-
riska, kulturhistoriska, miljö-
mässiga och konstnärliga värden
142
konstnärliga värden tas till vara.
Härutöver skall tillses att
1. tillbyggnader som kräver
bygglov uppfyller kraven i 1-8 §§
och att andra tillbyggnader upp-
fyller dessa krav i skälig utsträck-
ning,
2. ombyggnader utförs så att de
delar som byggs om tillförs de i
1-8 §§ angivna egenskaperna i den
omfattning som följer av före-
skrifter meddelade med stöd av
denna lag,
3. andra ändringar än till-
byggnad eller ombyggnad utförs så
att ändringarna i skälig utsträck-
ning uppfyller kraven i 1-8 §§.
I detaljplan eller områdesbestäm-
melser kan kommunen ställa lägre
krav än vad som följer av andra
stycket 2 under förutsättning att
bebyggelsen inom området får
långsiktigt godtagbara egenskaper.
Vid tillämpning av andra och
tredje styckena skall hänsyn tas till
byggnadens förutsättningar. Vid
ändring av fritidshus med högst tvä
bostäder gäller inte bestämmelser-
na i 3§ första stycket första me-
ningen, andra och tredje styckena
samt 7 och 8 §§ och skall, även
såvitt avser tillbyggnader som
kräver bygglov och ombyggnader,
kravet i 3§ första stycket andra
meningen gälla endast i skälig
utsträckning.
11
Med ombyggnad avses åtgärder
som fordrar bygglov och avsevärt
förlänger brukstiden för byggnaden
eller en del av den. Även sådant
inredningsarbete som syftar till en
väsentligt ändrad användning av
byggnaden eller en del av den
utgör ombyggnad.
tas till vara.
Med ändring avses en åtgärd som
förändrar en byggnads konstruk-
tion, funktion eller utseende.
§
I fråga om byggnadsåtgärder som
får vidtas utan bygganmälan enligt
9 kap. 2 § skall bestämmelserna i
1, 2 och 10 §§ tillämpas i skälig
utsträckning.
Prop. 1993/94:178
Bilaga 2
143
13 §
Byggnader skall underhållas sä Byggnadens yttre skall hållas i
att deras egenskaper i de hän- vårdat skick.
seenden som avses i 3-7 §§ i hu-
vudsak bevaras. Anordningar som
avser att tillgodose kraven i 6 och
7 §§ skall hållas i stånd. Byggna-
dens yttre skall hållas i vårdat
skick.
Underhållet skall anpassas till byggnadens värde från historisk,
kulturhistorisk, miljömässig och konstnärlig synpunkt samt till om-
givningens karaktär.
Byggnader som avses i 12 § skall underhållas så att deras särart
bevaras.
Prop. 1993/94:178
Bilaga 2
14
I fråga om anläggningar för
vilka bygglov krävs skall vad som
föreskrivs om byggnader i 1-13 §§
tillämpas. I fråga om övriga an-
läggningar som anges i 8 kap.
skall 1-13 §§ tillämpas i skälig
utsträckning.
§
I fråga om anläggningar som
anges i 8 kap. 2 § första stycket
skall 1-13 §§ tillämpas.
16 §
På bebyggda tomter får bestämmelserna i 15 § första stycket 6 samt
andra och tredje styckena tillämpas
Vid tillbyggnad som kräver bygg-
lov eller vid ombyggnad skall
tomten anordnas så att den upp-
fyller kraven i 15 § i skälig ut-
sträckning.
skälig utsträckning.
Vid sådan tillbyggnad eller
ändring av en byggnad för vilken
bygganmälan krävs enligt 9 kap.
2§ skall tomten anordnas så att den
uppfyller kraven i 15 § i skälig
utsträckning.
4 kap
lal
I översiktsplanen får regleras i
vad mån åtgärder kräver tillstånd
enligt 8 kap. 7, 9 och 10§§ samt
11 § andra stycket och 12 § tredje
stycket.
5 kap
144
Prövning av markens lämplighet för bebyggelse och reglering av
bebyggelsemiljöns utformning skall ske genom detaljplan för
1. ny sammanhållen bebyggelse,
2. ny enstaka byggnad vars
användning får betydande inverkan
på omgivningen eller som skall
förläggas inom ett område där det
råder stor efterfrågan på mark för
bebyggelse, om tillkomsten av
byggnaden inte kan prövas i sam-
band med prövning av ansökan om
bygglov eller förhandsbesked,
2. ny enstaka byggnad vars an-
vändning får betydande inverkan
på omgivningen eller som skall
förläggas inom ett område där det
råder stor efterfrågan på mark för
bebyggelse, om tillkomsten av
byggnaden inte kan prövas i sam-
band med prövning av ansökan om
byggtillstånd,
Prop. 1993/94:178
Bilaga 2
3. bebyggelse som skall förändras eller bevaras, om regleringen
behöver ske i ett sammanhang.
Första stycket skall tillämpas
också i fråga om andra anlägg-
ningar än byggnader, om anlägg-
ningarna kräver bygglov enligt 8
kap. 2 §.
Första stycket skall tillämpas
också i fråga om andra anlägg-
ningar än byggnader, om anlägg-
ningarna kräver byggtillstånd enligt
8 kap. 6 § första stycket 4 eller 7
§.
Detaljplan behöver inte upprättas i den mån tillräcklig reglering har
skett genom områdesbestämmelser.
2a §
I detaljplanen skall anges i vilken
omfattning åtgärder inom plan-
området skall kräva tillstånd enligt
denna lag.
Utöver vad som enligt 3 § skall redovisas i detaljplanen får i planen
meddelas bestämmelser om
1. i vad mån åtgärder kräver lov
enligt 8 kap. 5 § första stycket, 6
§ första stycket 2 och 3, andra
stycket samt tredje stycket 2, 8 §
första och tredje styckena samt 9 §
första och andra styckena,
1. i vad mån åtgärder kräver
tillstånd enligt 8 kap. 4 och 5 §§,
11 § första och tredje styckena
samt 12 § första och andra
styckena,
2. den största omfettning i vilken byggande över och under markytan
får ske och, om det finns särskilda skäl med hänsyn till bostadsförsöij-
ningen eller miljön, även den minsta omfettning i vilken byggandet skall
ske,
3. byggnaders användning, varvid för bostadsbyggnader kan be-
stämmas andelen lägenheter av olika slag och storlek,
4. placering, utformning och
utförande av byggnader, andra
anläggningar och tomter, varvid
ombyggnadsbestämmelser enligt 3
4. placering, utformning och
utförande av byggnader, andra
anläggningar och tomter, varvid
bestämmelser i fråga om ändring
145
10 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 178
kap. 10 § tredje stycket, skydds-
bestämmelser för byggnader som
avses i 3 kap. 12 § och rivnings-
förbud för sådana byggnader får
av byggnader och andra anlägg-
ningar, skydds-bestämmelser för
byggnader som avses i 3 kap. 12 §
och rivningsförbud för sådana
Prop. 1993/94:178
Bilaga 2
meddelas, byggnader får meddelas,
5. vegetation samt markytans utformning och höjdläge.
6. användning och utformning av allmänna platser för vilka kommunen
inte skall vara huvudman.
7. stängsel samt utfart eller annan utgång mot allmänna platser,
8. placering och utformning av parkeringsplatser, förbud att använda
viss mark eller byggnader för parkering samt skyldighet att anordna
utrymme för parkering, lastning och lossning enligt 3 kap. 15 § första
stycket 6,
9. tillfällig användning av mark eller byggnader, som inte genast
behöver tas i anspråk för det ändamål som anges i planen,
10. markreservat for allmänna ledningar, energianläggningar samt
trafik- och väganordningar,
11. skyddsanordningar för att motverka störningar från omgivningen
och, om det finns särskilda skäl, högsta tillåtna värden för störningar
genom luftförorening, buller, skakning, ljus eller annat sådant som
prövas enligt miljöskyddslagen (1969:387),
12. principerna för fastighetsindelningen och för inrättande av
gemensamhetsanläggningar.
Bestämmelser om byggnaders användning enligt första stycket 3 får inte
utformas så att en effektiv konkurrens motverkas.
I detaljplanen får även meddelas bestämmelser om exploatering-
samverkan enligt 6 kap. 2 §. Om en detaljplan antas efter det att ett
exploateringsbeslut enligt lagen (1987:11) om exploateringssamverkan
har vunnit laga kraft, skall det anges i planen om den skall genomforas
enligt nämnda lag. Skall mark tas i anspråk från någon fastighet vars
ägare inte deltar i samverkan, skall planen innehålla uppgift därom.
Planen får inte göras mer detaljerad än som är nödvändigt med hänsyn
till syftet med den.
I detaljplanen får bestämmas att
bygglov inte skall lämnas till åt-
gärder som innebär väsentlig
ändring av markens användning
förrän
I detaljplanen får bestämmas att
byggtillstånd inte skall lämnas till
åtgärder som innebär väsentlig
ändring av markens användning
förrän
1. viss trafik-, vatten-, avlopps- eller energianläggning för vilken
kommunen inte skall vara huvudman har kommit till stånd,
2. viss byggnad eller anläggning på tomten har rivits, byggts om eller
fått en i planen angiven ändrad användning eller utfarten eller annan
utgång från fastigheten har ändrats eller
3. beslut om antagande av en i detaljplanen förutsatt fastighetsplan har
vunnit laga kraft eller fastighetsplanen får genomföras efter förordnande
enligt 13 kap. 8 § andra stycket.
146
16 §
För begränsade områden som inte omfattas av detaljplan kan områdes-
bestämmelser antas för att säkerställa att syftet med översiktsplanen
uppnås eller att ett riksintresse enligt lagen (1987:12) om hushållning
med naturresurser m.m. tillgodoses. Med områdesbestämmelser får
regleras
1. i vad mån åtgärder kräver
lov enligt 8 kap. 5 § första stycket,
6 § första stycket 1 och 3 samt
andra och tredje styckena, 7 §, 8 §
andra och tredje styckena samt 9 §
tredje stycket,
2. grunddragen för användningen av mark- och vattenområden för
bebyggelse eller för fritidsanläggningar, kommunikationsleder och andra
jämförliga ändamål.
3. största tillåtna byggnads- eller bruksarean för fritidshus och
storleken på tomter till sådana hus,
4. placering, utformning och
utförande av byggnader, andra
anläggningar eller tomter, varvid
ombyggnadsbestämmelser enligt 3
kap. 10 § tredje stycket, skydds-
bestämmelser för byggnader som
avses i 3 kap. 12 § och rivnings-
förbud för sådana byggnader får
meddelas,
5. användning och utformning av allmänna platser,
6. vegetation samt markytans
utformning och höjdläge inom
sådana områden som avses i 8 kap.
9 § tredje stycket,
7. skyddsanordningar för att motverka störningar från omgivningen,
8. exploateringssamverkan enligt 6 kap. 2 §.
Prop. 1993/94:178
Bilaga 2
4. placering, utformning och
utförande av byggnader, andra
anläggningar eller tomter, varvid
bestämmelser i fråga om ändring
av byggnader och andra anlägg-
ningar, skydds-bestämmelser för
byggnader som avses i 3 kap. 12 §
och rivningsförbud för sådana
byggnader får meddelas,
6. vegetation samt markytans
utformning och höjdläge inom
sådana områden som avses i 8 kap.
12 § tredje stycket,
26 §
Under utställningstiden skall planförslaget åtföljas av
1. planbeskrivningen och genomförandebeskrivningen,
2. samrådsredogörelsen,
3. program för planen, miljökonsekvensbeskrivning, grundkarta och
fästighetsförteckning, om sådana handlingar har upprättats,
4. annat planeringsunderlag som kommunen anser vara av betydelse
för en bedömning av förslaget.
I planbeskrivningen skall redo-
visas planeringsförutsättningarna,
planens syfte och skälen till
planens utformning. Beskrivningen
skall åtföljas av illustrations-
I planbeskrivningen skall redo-
visas planeringsförutsättningarna,
planens syfte och skälen till
planens utformning samt de över-
väganden som legat till grund för
147
material, om det inte är uppenbart
onödigt. Om planförslaget avviker
från översiktsplanen, skall avvikel-
sen och skälen till denna redovisas
i beskrivningen
tillståndsplikt ens omfattning inom
planområdet. Beskrivningen skall
åtföljas av illustrationsmaterial, om
det inte är uppenbart onödigt. Om
planförslaget avviker från över-
siktsplanen, skall avvikelsen och
skälen till denna redovisas i be-
Prop. 1993/94:178
Bilaga 2
skrivningen.
Annat tillgängligt material som belyser förslagets innebörd, bör också
ställas ut.
36 §
Av 8 kap. 11, 12, 16 och 18 §§
följer att bygglov, rivningslov och
marklov inte får meddelas i strid
mot detaljplan eller områdes-
bestämmelser i vidare mån än som
sägs där.
Åtgärder som inte kräver lov och
som avser byggnader, andra an-
läggningar, tomter och allmänna
platser skall utföras så att de inte
strider mot detaljplan eller om-
rådesbestämmelser. Detta gäller
dock inte sådana åtgärder som
anges i 8 kap. 4 § första stycket
3-6 och som inte kräver lov.
Av 8 kap. 14-17, 22 och 23 §§
följer att byggtillstånd, rivning-
tillstånd och marktillständ inte får
meddelas i strid mot detaljplan
eller områdesbestämmelser i vidare
mån än som sägs där.
Åtgärder som inte kräver tillstånd
och som avser byggnader, andra
anläggningar, tomter och allmänna
platser skall utföras så att de inte
strider mot detaljplan eller om-
rådesbestämmelser. Detta gäller
dock inte sådana åtgärder som
anges i 8 kap. 3 § och som inte
kräver tillstånd.
Enligt vad som föreskrivs särskilt får beslut enligt vissa andra
författningar än denna lag inte meddelas i strid mot detaljplan eller
områdesbestämmelser.
6 kap
16 §
Av 8 kap. 11 § följer att bygglov
inte får meddelas i strid mot fastig-
hetsplan i vidare mån än som sägs
där.
Åtgärder som inte kräver bygglov
och som avser byggnader, andra
anläggningar, tomter och allmänna
platser skall utföras så att de inte
strider mot en fastighetsplan. Detta
gäller dock inte sådana åtgärder
som anges i 8 kap. 4 § första
stycket 3-6.
Av 8 kap. 14 och 15 §§ följer att
byggtillstånd inte får meddelas i
strid mot fastighetsplan i vidare
mån än som sägs där.
Åtgärder som inte kräver bygg-
tillstånd och som avser byggnader,
andra anläggningar, tomter och
allmänna platser skall utföras så att
de inte strider mot en fastig-
hetsplan. Detta gäller dock inte
sådana åtgärder som anges i 8 kap.
3§.
Enligt vad som föreskrivs särskilt får beslut enligt vissa andra
författningar än denna lag inte meddelas i strid mot fastighetsplan.
148
24 §
Om kommunen är huvudman för allmänna platser, får kommunen efter
genomförandetidens utgång lösa fastigheter eller delar av fastigheter som
tillhör olika ägare och som enligt fastighetsplanen skall utgöra en
fäs tighet.
Prop. 1993/94:178
Bilaga 2
En kommun som är huvudman
för allmänna platser får efter
genomförandetidens utgång även
lösa mark, som inte har bebyggts i
huvudsaklig överensstämmelse med
detaljplanen. Lösenrätt föreligger
dock inte så länge det finns ett
bygglov som kan tas i anspråk.
Besväras mark som avses i första
får rättigheten lösas.
En kommun som är huvudman
för allmänna platser får efter
genomförandetidens utgång även
lösa mark, som inte har bebyggts i
huvudsaklig överensstämmelse med
detaljplanen. Lösenrätt föreligger
dock inte så länge det finns ett
byggtillstånd som kan tas i an-
språk.
och andra styckena av särskild rätt,
8 kap. Byggtillstånd,
rivningstillstånd och mark-
tillstånd
Åtgärder som kräver bygg-
tillstånd
Områden med detaljplan
Byggtillstånd krävs för att
1. uppföra byggnader,
2. göra tillbyggnader
3. ta i anspråk eller inreda
byggnader helt eller till viss del för
väsentligen annat ändamål än det
för vilket byggnaden senast har
använts eller för vilket byggtill-
stånd har lämnats,
4. färga om byggnader eller byta
fasadbeklädnad eller taktäcknings-
material samt för att göra andna
ändringar av byggnader som
väsentligt ändrar byggnadens ka-
raktär,
5. sätta upp eller väsentligt
ändra skyltar eller ljusanordningar.
I 3 och 13 §§ finns särskilda
bestämmelser för en- eller tvåbo-
stadshus och för vissa byggnader
avsedda för totalförsvaret. Enligt 4
149
och 5 §§ kan kommunen besluta
om undantag från kravet på bygg-
tillstånd eller om längre gående
krav.
2§
I fråga om andra anläggningar
än byggnader krävs byggtillstånd
för att
1. anordna nöjesparker, djur-
parker, idrottsplatser, skidbackar
med liftar, kabinbanor, camping-
platser, skjutbanor, småbåts-
hamnar, friluftsbad, motorbanor
och golfbanor,
2. anordna upplag eller ma-
terialgårdar,
3. anordna tunnlar eller bergrum
som inte är avsedda för tunnelbana
eller gruvdrift,
4. inrätta fasta cisterner eller
andra fasta anläggningar för
kemiska produkter, som är hälso-
och miljöfarliga, och för varor som
kan medföra brand eller andra
olyckshändelser.
5. uppföra radio- eller tele-
master eller tom,
6. uppföra vindkraftverk, om
vindturbinens diameter är större än
två meter eller om kraftverket
placeras på ett avstånd från
gränsen som är mindre än kraft-
verkets höjd över marken eller om
kraftverket skall fast monteras på
en byggnad.
7. uppföra murar eller plank,
8. anordna parkeringsplatser ut-
omhus,
9. anordna begravningsplatser,
10. väsentligt ändra anläggning-
ar som avses i 1-9.
Krav på byggtillstånd gäller inte
i fråga om
1. en mindre anläggning som
avses i första stycket 4 eller 5, om
anläggningen är avsedd endast för
en viss fastighets behov.
Prop. 1993/94:178
Bilaga 2
150
2. åtgärder enligt första stycket
8, om det på fastigheten finns
endast ett eller tvä enbostadshus
eller ett tvåbostadshus och
parkeringsplatsen är avsedd ute-
slutande för fastighetens behov
eller om parkeringsplatsen anläggs
med stöd av väglagen (1971:948)
eller på mark som i detaljplan har
avsatts till gata eller väg.
I 3 och 13 §§ finns särskilda
bestämmelser för en- eller tvåbo-
stadshus och för vissa byggnader
avsedda för totalförsvaret. Enligt 4
och 5 §§ får kommunen besluta om
undantag från kravet på byggtill-
stånd eller om längre gående krav.
3§
Bestämmelserna i 1 och 2 §§
gäller inte i fråga om nedan an-
givna åtgärder beträffande el- eller
tvåbostadshus och till dem hörande
komplementbyggnader (fristående
uthus, garage och andra mindre
byggnader):
1. med mur eller plank anordna
skyddade uteplatser i anslutning till
bostadshuset, om muren eller
planket inte är högre än 1,8 meter,
inte sträcker sig mer än 3,0 meter
ut från huset och inte placeras
närmare gränsen än 4,5 meter,
2. anordna skärmtak över såda-
na uteplatser som anges i 1 eller
över altaner, balkonger eller entré-
er, om skärmtaket inte är större än
12,0 kvadratmeter och inte sträcker
sig närmare gränsen än 4,5 meter,
3. uppföra högst två kom-
plementbyggnader i omedelbar
närhet av bostadshuset, om bygg-
nadernas sammanlagda byggnads-
area inte är större än 10,0 kva-
dratmeter, taknockshöjden inte
överstiger 3,0 meter och byggna-
derna inte placeras närmare grän-
sen än 4,5 meter.
Prop. 1993/94:178
Bilaga 2
151
Om de grannar som berörs med-
ger att åtgärder som avses i första
stycket utförs närmare gränsen än
4,5 meter, krävs inte byggtillstånd.
4§
Kommunen får i detaljplan be-
sluta att byggtillstånd inte krävs för
att på det sätt och under den tid
som närmare anges i planen utföra
åtgärder som avses i 1 och 2 §§.
Undantag från krav på byggtill-
stånd enligt första stycket får inte
beslutas när de frågor som inte har
avgjorts genom detaljplanen är av
sådant intresse för sakägare och
andra intressenter att de bör prö-
vas i samband med byggtillstånd.
Sådant undantag får heller inte
beslutas när de frågor som inte har
avgjorts kan inverka på sådana
intressen som länsstyrelsen har att
bevaka enligt 12 kap. 1 §.
5§
Kommunen får för ett område
som utgör en värdefull miljö i
detaljplan besluta att byggtillstånd
krävs för att underhålla sådan
bebyggelse med särskilt bevarande-
värde som avses i 3 kap. 12 §.
Kommunen får vidare, om det
finns särskilda skäl, i detaljplan
besluta att bygtillstånd krävs för att
anordna eller väsentligt ändra
anläggningar för sådana grund-
vattentäkter som avses i 4 kap.
1 a § 1 vattenlagen (1983:291).
Områden utanför detaljplan
6§
Byggtillstånd krävs för att
1. uppföra byggnader,
2. göra tillbyggnader,
Prop. 1993/94:178
Bilaga 2
152
3. ta i anspråk byggnader eller
inreda byggnader helt eller till viss
del för väsentligen annat ändamål
än det för vilket byggnaden senast
har använts eller för vilket bygg-
tillstånd har lämnats.
4. anordna sådana andra an-
läggningar än byggnader som
anges i 5 kap. 18 § andra stycket.
Byggtillstånd enligt första stycket
krävs inte för att
1. uppföra en- eller tvåbostads-
hus,
2. uppföra eller bygga till kom-
plementbyggnader,
3. göra mindre tillbyggnader,
4. bygga till industribyggnader,
5. uppföra eller bygga till enkla-
re fritidshus, kolonistugor och
liknande byggnader,
I fråga om ekonomibyggnader för
jordbruk, skogsbruk eller därmed
jämförlig näring krävs byggtillstånd
endast för åtgärder som anges i
första stycket 3.
I 8 och 13 §§ finns särskilda
bestämmelser för en- eller tvåbo-
stadshus och för vissa byggnader
avsedda för totalförsvaret. Enligt
7, 9 och 10 §§ kan beslut meddelas
om längre gående krav på byggtill-
stånd.
Prop. 1993/94:178
Bilaga 2
7§
Kommunen får, efter regeringens
bemyndigande, i översiktsplan
besluta att byggtillstånd krävs för
att
1. vidta sådana åtgärder som
avses i 6 § andra stycket,
2. utföra eller väsentligt ändra
sådana anläggningar som kräver
byggtillstånd enligt 2 § och som
inte kräver tillstånd enligt 6 §
första stycket 4.
Bestämmelser med krav på bygg-
tillstånd för åtgärder som avses i
första stycket skall meddelas om
153
det behövs för att tillvarata gran-
nars intressen eller allmänna in-
tressen.
S§
Beträffande en- eller tvåbostads-
hus och till dem hörande komple-
mentbyggnader omfattar krav på
byggtillstånd inte de åtgärder som
anges i 3 § första stycket.
Beträffande en- eller tvåbostads-
hus och till dem hörande komple-
mentbyggnader utanför område
med samlad bebyggelse omfattar
krav på byggtillstånd inte heller
följande åtgärder:
1. göra mindre tillbyggnader,
om åtgärden inte sträcker sig när-
mare gränsen än 4,5 meter,
2. uppföra komplement bygg-
nader eller murar eller plank i
omedelbar närhet av bostadshuset,
om åtgärden inte sträcker sig när-
mare gränsen än 4,5 meter.
Om de grannar som berörs med-
ger att åtgärder som avses i första
och andra styckena utförs närmare
gränsen än 4,5 meter, krävs inte
byggtillstånd.
Enligt 9 § kan beslut meddelas
om att åtgärder som avses i andra
stycket kräver byggtillstånd.
S>§
Kommunen får, efter regeringens
bemyndigande, för ett område som
utgör en värdefull miljö i över-
siktsplan besluta att byggtillstånd
krävs för att
1. utföra sådana åtgärder som
avses i 1 § första stycket 4,
2. underhålla sådan bebyggelse
med särskilt bevarandevärde som
avses i 3 kap. 12 §,
3. utföra sådana åtgärder som
avses i 8 § andra stycket.
Kommunen får, efter regeringens
Prop. 1993/94:178
Bilaga 2
154
bemyndigande, i områden för vilka
områdesbestämmelser utfärdats i
översiktsplan besluta att byggtill-
stånd krävs för att utföra sådana
åtgärder som avses i 8 § andm
stycket.
Kommunen får vidare, efter
regeringens bemyndigande, om det
finns särskilda skäl, i översiktsplan
bestämma att byggtillstånd krävs
för att
1. uppföra, bygga till eller på
annat sätt ändra ekonomibyggna-
der för jordbruk, skogsbruk eller
därmed jämförlig näring,
2. anordna eller väsentligt ändra
anläggningar för sådana grundvat-
tentäkter som avses i 4 kap. / a §
1 vattenlagen (1983:291).
Prop. 1993/94:178
Bilaga 2
10 §
Kommunen får, efter regeringens
bemyndigande, i översiktsplan
besluta att byggtillstånd krävs för
att
1. sätta upp eller väsentligt
ändra ljusanordningar inom om-
råden som ligger i närheten av
befintliga eller planerade anlägg-
ningar för totalförsvaret, statliga
flygplatser, andm flygplatser för
allmänt bruk, kämreaktorer, andm
kämenergianläggningar eller andm
anläggningar som kräver ett skydds-
eller säkerhetsområde,
2. sätta upp eller väsentligt
ändra skyltar eller ljusanordningar
inom områden som utgör värdefulla
bebyggelsemiljöer.
Åtgärder som kräver rivnings-
tillstånd eller marktillstånd
H §
Inom områden med detaljplan
krävs rivningstillstånd för att riva
155
byggnader eller delar av bygg-
nader, om inte annat har bestämts
i planen.
Kommunen får, efter regeringens
bemyndigande, i översiktsplan
besluta att rivningstillstånd krävs
för att riva byggnader eller delar
av byggnader inom områden som
inte omfattas av detaljplan.
Rivningstillstånd behövs inte för
att riva sådana byggnader eller
delar av byggnader som får upp-
föras utan byggtillstånd. Kom-
munen får dock i detaljplan eller,
efter regeringens bemyndigande, i
översiktsplan besluta att rivnings-
tillstånd krävs för sådana åtgärder.
12 §
Inom områden med detaljplan
krävs, om inte annat har bestämts
i planen, marktillstånd för schakt-
ning eller fyllning som medför att
höjdläget för tomter eller mark för
allmän plats ändras avsevärt. Om
ett visst höjdläge för markytan
anges i planen, krävs dock inte
marktillstånd för att höja eller
sänka markytan till denna nivå.
Kommunen får i detaljplan be-
sluta att marktillstånd krävs för
trädfällning eller skogsplantering.
Kommunen får, efter regeringens
bemyndigande, för områden som
inte ingår i detaljplan, i över-
siktsplan besluta att marktillstånd
krävs för schaktning, fyllning,
trädfällning eller skogsplantering
inom områden som är avsedda för
bebyggelse eller inom områden
som ligger i närheten av befintliga
eller planerade anläggningar för
totalförsvaret, statliga ftygplaiser,
andra flygplatser för allmänt bruk,
kämneaktorer, andra kärnenergi-
anläggningar eller andra anlägg-
ningar som kräver ett skydds- eller
säkerhetsområde.
Prop. 1993/94:178
Bilaga 2
156
Vissa for totalförsvaret avsedda
byggnader m.m.
Prop. 1993/94:178
Bilaga 2
13$
Bestämmelserna om byggtillstånd,
rivningstillstånd och marktillstånd
gäller inte åtgärder med byggnader
eller andra anläggningar som är
avsedda för totalförsvaret och som
är av hemlig natur. Sådana åt-
gärder skall föregås av samråd
med länsstyrelsen, som pä lämpligt
sätt skall underrätta kommunen om
åtgärderna och var de skall ut-
föras.
Förutsättningar för tillstånd
Byggtillstånd
14 §
Ansökningar om byggtillstånd för
åtgärder inom områden med detalj-
plan skall bifallas om
1. åtgärden inte strider mot
detaljplanen eller den fastig-
hetsplan som gäller för området,
varvid det förhållandet att genom-
förandetiden för detaljplanen inte
har börjat löpa utgör hinder mot
att byggtillstånd lämnas,
2. den fastighet och den byggnad
eller annan anläggning på vilken
åtgärden skall utföras
a) stämmer överens med detalj-
planen och med den fastighetsplan
som gäller för området eller
b) avviker från dessa planer men
avvikelserna godtagits vid en till-
ståndsprövning enligt denna lag
eller vid en fastighetsbildning
enligt 3 kap. 2 § första stycket
andra meningen fastighets-
bildningslagen (1970:988), och
3. åtgärden uppfyller kraven i 3
157
kap. 1, 2, 10, 12, 14-16 och Prop. 1993/94:178
18 §§. Bilaga 2
15 §
Om fastigheten i annat fall än
som avses i 14 § 2 b inte stämmer
överens med fastighetsplanen och
om ansökningen kommer in före
utgången av genonförandetiden för
detaljplanen, skall sökanden före-
läggas att inom viss tid visa att
ansökan om förrättning gjorts för
att genomföra den fastighetsin-
delning, som förutsätts i fastig-
hetsplanen.
Beträffande sådana åtgärder på
byggnader som anges i 1 § första
stycket 4 skall byggtillstånd lämnas
även om förutsättningarna i 14 § 2
inte är uppfyllda.
Även om förutsättningarna i 14 §
dr uppfyllda, får byggtillstånd till
åtgärder pä mark som enligt detalj-
planen utgör kvartersmark för
allmänt ändamål lämnas endast om
ändamålet är närmare angivet i
planen.
Om detaljplanen saknar bestäm-
melser om byggnadens användning
och ansökningen avser bostads-
lägenhet som behövs för bostads-
försörjningen, får byggtillstånd inte
lämnas för sådana åtgärder som
anges i 1 § första stycket 3.
Byggtillstånd får lämnas till
åtgärder som innebär mindre av-
vikelser från detaljplanen eller
fastighetsplanen, om avvikelserna
ärförenliga med syftet med planen.
I fall som avses i 14 § 2 b och 17
kap. 18 a § skall en samlad be-
dömning göras av de avvikande
åtgärder som söks och de som
tidigare godtagits.
16 §
Ansökningar om byggtillstånd för
158
åtgärder inom områden som inte
omfattas av detaljplan skall bifallas
om åtgärden
1. uppfyller kraven i 2 kap.
2. uppfyller kraven i 3 kap. 1,2,
10, 12, 14-16 och 18 §§,
3. inte skall föregås av detalj-
planeläggning på grund av bestäm-
melserna i 5 kap. 1 § och
4. inte strider mot områdes-
bestämmelser.
17 §
Beträffande en- eller tvåbostads-
hus skall ansökningar om byggtill-
stånd till kompletteringsåtgärder
som anges i 19 § bifallas, om
åtgärden uppfyller kraven i 16 § 2
och inte strider mot sådana om-
rådesbestämmelser som anges i 5
kap. 16 § 3 eller 4.
Bestämmelserna i första stycket
gäller även andra byggnader än
en- eller tväbostadshus, om ansök-
ningen avser sådana åtgärder på
byggnader som anges i 1 § första
stycket 4 eller underhållsåtgärder
på sådana byggnader som avses i 3
kap. 12 §.
Byggtillstånd får lämnas till
åtgärder som innebär mindre av-
vikelser frän områdesbestämmelser,
om avvikelserna är förenliga med
syftet med bestämmelserna.
18 §
Ansökan om byggtillstånd för
åtgärder som avses i 5 § andra
stycket och 9 § tredje stycket 2
skall bifallas om åtgärden inte
medför risk för skada på befintliga
eller i den kommunala planeringen
redovisade grundvattentäkter.
19 §
Med kompletteringsåtgärder av-
Prop. 1993/94:178
Bilaga 2
159
ses att
1. uppföra komplementbyggna-
der,
2. göra mindre tillbyggnader,
3. utföra sådana åtgärder på
byggnader som anges i 1 § första
stycket 4,
4. utföra underhållsåtgärder på
sådana byggnader som avses i 3
kap. 12 §.
Prop. 1993/94:178
Bilaga 2
20 §
Kan byggtillstånd inte lämnas på
grund av bestämmelserna i
14-17 §§, får byggtillstånd för
tillfölli g åtgärd lämnas, om
sökanden begär det. Sådant till-
stånd skall lämnas, om den ansökta
åtgärden har stöd i en detaljplane-
bestämmelse om tillfölli g använd-
ning av byggnad eller mark.
1 ett byggtillstånd som avses i
första stycket får medges att en
byggnad eller annan anläggning
uppförs, byggs till eller i övrigt
ändras och att en byggnads eller
en byggnadsdels användning änd-
ras. Tillståndet skall lämnas för
högst tio år. Tiden kan på
sökandens begäran förlängas med
högst fem är i sänder. Den sam-
manlagda tiden får dock inte över-
stiga tjugo år.
21 §
Om byggtillstånd har vägrats till
en viss åtgärd pä grund av att
tillstånd till expropriation har
lämnats och tillståndet har upphört
att gälla, får en ny ansökan om
byggtillstånd till åtgärden inte
avslås pä samma grund förrän tio
år har förflutit från den dag då det
första tillståndet till expropriation
meddelades.
160
Rivningstillstånd och marktillstånd
22 §
Ansökningar om rivningstillstånd
skall bifallas, om inte byggnaden
eller byggnadsdelen
1. omfattas av rivningsförbud i
detaljplan eller områdesbestämmel-
ser,
2. behövs för bostadsför-
sörjningen eller
3. bör bevaras på grund av
byggnadens eller bebyggelsens
historiska, kulturhistoriska, miljö-
mässiga eller konstnärliga värde.
23 §
Ansökningar om marktillstånd
skall bifallas om den sökta åt-
gärden inte
1. strider mot detaljplan eller
områdesbestämmelser,
2. förhindrar eller försvårar det
berörda områdets användning för
bebyggelse,
3. medför olägenheter för an-
vändningen av sådana försvars-
anläggningar eller andra anlägg-
ningar som avses i 12 § tredje
stycket,
4. i annat fall medför störningar
för omgivningen.
Marktillstånd får lämnas till
åtgärder som innebär mindre av-
vikelser frän detaljplan eller om-
rådesbestämmelser, om avvikelser-
na är förenliga med syftet med
planen eller bestämmelserna.
Generella bestämmelser
24 §
Har beslut fattats om antagande,
ändring eller upphävande av de-
taljplan, områdesbestämmelser
eller fastighetsplan får byggtill-
Prop. 1993/94:178
Bilaga 2
161
11 Riksdagen 1993/94. 1 samt. Nr 178
stånd, rivningstillstånd eller mark-
tillstånd ges med villkor att planbe-
slutet vinner laga kraft. I beslutet
om tillstånd skall därvid tas in en
upplysning om att sökanden inte
har rätt att påbörja åtgärden innan
planbeslutet har vunnit laga kraft.
Handläggningen av tillstånds-
ärenden.
25 §
Byggnadsnämnden prövar ansök-
ningar om byggtillstånd, rivnings-
tillstånd och marktillstånd.
Ansökningar om tillstånd skall
göras hos nämnden. Ansökningarna
skall vara skriftliga. Beträffande
enkla åtgärder får ansökan dock
göras muntligen.
Bestämmelser om prövning av
byggtillstånd, rivningstillstånd och
marktillstånd utan ansökan finns i
10 kap. 19 § andra stycket.
26 §
När ansökan görs, skall de rit-
ningar, beskrivningar och uppgifter
i övrigt lämnas in som behövs för
prövningen.
Är ansökningshandlingarna ofull-
ständiga, får byggnadsnämnden
förelägga sökanden att avhjälpa
bristerna inom en viss tid. Följs
inte föreläggandet, får ärendet
avgöras i befintligt skick eller
ansökningen avvisas.
Följs inte ett föreläggande enligt
15 § första stycket, för ärendet
avgöras i befintligt skick.
Förelägganden som avses i andra
och tredje styckena skall innehålla
en upplysning om verkan av att
föreläggandet inte följs.
Prop. 1993/94:178
Bilaga 2
162
27 §
Även om en åtgärd med bygg-
nader, andra anläggningar eller
mark inte kräver tillstånd enligt
1-12 §§, skall byggnadsnämnden,
om det begärs, pröva frågan om
tillstånd till åtgärden.
Bestämmelserna i denna lag om
tillstånd skall tillämpas i ärenden
enligt första stycket.
28 §
Innan tillstånd lämnas, skall
byggnadsnämnden genom under-
rättelse bereda kända sakägare och
de kända bostadsrättshavare, hy-
resgäster och boende som berörs
samt sådan känd organisation eller
förening som anges i 5 kap. 25 §
första stycket 2 tillfälle att yttra sig
över ansökningen, om åtgärden
1. innebär en avvikelse från
detaljplan eller områdesbestämmel-
ser eller
2. skall utföras i ett område som
inte omfattas av detaljplan och
åtgärden inte är en kompletterings-
åtgärd och inte heller är reglerad
i områdesbestämmelser.
I det fall som avses i 5 kap. 25 §
tredje stycket jörsta meningen får
underrättelse ske genom kungöran-
de på det sätt som anges i 5 kap.
24 §, eller genom en kungörelse
som anslås på kommunens anslags-
tavla, informationsblad om kun-
görelsen som sprids till de boende
som berörs och brev till kända
sakägare och sådan organisation
eller förening som avses i 5 kap.
25 § första stycket 2.
Ärenden om tillstånd får inte
avgöras utan att sökanden under-
rättats om det som tillförts ärendet
genom andra än honom själv och
tillfälle beretts honom att yttra sig
över det. Byggnadsnämnden får
dock avgöra ett ärende utan att så
Prop. 1993/94:178
Bilaga 2
163
skett, om det är uppenbart onödigt Prop. 1993/94:178
att sökanden yttrar sig. Bilaga 2
29 §
Begärs tillstånd att expropriera
den byggnad eller mark som en
ansökan om tillstånd enligt denna
lag avser eller påbörjas arbete för
att anta, ändra eller upphäva
detaljplan, områdesbestämmelser
eller den fastighetsplan som berör
byggnaden eller marken, får bygg-
nadsnämnden besluta om anstånd
med avgörandet om tillstånd till
dess att ärendet om expropriations-
tillståndet avgjorts eller planarbetet
avslutats. Om kommunen inte
avgjort planärendet inom två år
från det att ansökningen om till-
stånd kom in till byggnads-
nämnden, skall dock ansökningen
avgöras utan dröjsmål.
Om i en detaljplan har beslutats
att tillstånd inte skall krävas för
åtgärder som behövs för genom-
förande av planen, för byggnads-
nämnden under de förutsättningar
som anges i första stycket besluta
om förbud mot att företa de till-
ståndsbefriade åtgärderna till dess
att ärendet om expropriations-
tillståndet avgjorts eller planarbetet
avslutats. Ett förbud som utfärdats
pä grund av planarbete upphör att
gälla om kommunen inte avgjort
planärendet inom två år. Beslut om
förbud får inte fattas senare än en
vecka efter det att en bygganmälan
som avses i 9 kap. 2 § har kommit
in till byggnadsnämnden.
30 §
Om byggnadsnämnden finner
anledning anta att en åtgärd som
kräver tillstånd fordrar tillstånd
även av någon annan myndighet,
skall nämnden upplysa sökanden
164
om detta.
Prop. 1993/94:178
Bilaga 2
31 §
I ett beslut varigenom tillstånd
lämnas skall anges tillståndets
giltighetstid och de villkor och
upplysningar i övrigt som behövs.
32 §
Sökanden skall av byggnads-
nämnden omedelbart underrättas
om innehållet i det beslut vari-
genom ett ärende om tillstånd
avgörs. Underrättelse skall också
sändas till sådan i 28 § första
stycket omnämnd person, organisa-
tion eller förening som yttrat sig i
ärendet, om det inte är uppenbart
obehövligt. Om beslutet går någon
emot, skall han även underrättas
om hur han kan överklaga det och
om avvikande meningar som har
antecknats i ett protokoll eller i
någon annan handling.
Underrättelse får ske genom
delgivning. Med sökanden får
delgivning dock inte ske med till-
ämpning av 12 eller 15 § delgiv-
ningslagen (1970:428).
33 §
Om förordnande enligt 12 kap.
4 § meddelats, skall byggnads-
nämnden genast sända sådana
beslut om tillstånd som omfattas av
förordnandet till länsstyrelsen.
34 §
I beslut om byggtillstånd för
bestämmas att byggnadsarbeten
inte får påbörjas förrän fastighets-
ägaren betalat ersättning för gator
eller andra allmänna platser eller
ställt säkerhet för ersättningen.
Om byggtillstånd eller marktill-
165
stånd meddelas till en åtgärd som
redan har utförts, får i beslutet om
tillstånd bestämmas skyldighet att
vidta de ändringar i det utförda
som behövs. I beslutet skall anges
viss tid inom vilken ändringarna
skall vara utförda.
Giltighetstiden för tillstånd
35 §
Byggtillstånd, rivningstillstånd
och marktillstånd upphör att gälla,
om åtgärden inte har påbörjats
inom tvä år och avslutats inom fem
år från dagen för beslutet om lov.
Bestämmelser om byggtillstånd
för tillfälliga åtgärder finns i 20 §.
9 kap. Byggnadsarbeten,
tillsyn och kontroll
1 §
Den som för egen räkning utför
eller låter utföra byggnad, riv-
nings- eller markarbeten (bygg-
herren) skall se till att arbetena
utförs enligt bestämmelserna i
denna lag och enligt föreskrift eller
beslut som har meddelats med stöd
av dessa bestämmelser. Han skall
vidare se till att kontroll och prov-
ning utförs i tillräcklig omfattning.
Arbetena skall planeras och
utföras med aktsamhet så att perso-
ner och egendom inte skadas och
så att minsta möjliga obehag upp-
kommer.
2§
Minst tre veckor innan byggnads-
arbetena påbörjas skall byggherren
göra en anmälan till byggnads-
nämnden (bygganmälan), om arbe-
Prop. 1993/94:178
Bilaga 2
166
tena avser Prop. 1993/94:178
1. åtgärder som anges i 8 kap. Bilaga 2
1 § första stycket och kan kräva
tillstånd enligt 2 §,
2. anordnande av tunnlar för
tunnelbana,
3. sådana ändringar av byggna-
der som berör konstruktionen av de
bärande delarna eller - såvitt avser
andra byggnader än en- eller
tvåbostadshus - som avsevärt på-
verkar byggnadernas planlösning,
4. installation eller väsentlig
ändring av eldstäder, rökkanaler
eller anordningar för ventilation i
byggnader,
5. installation eller väsentlig
ändring av anordningar för vatten-
försörjning eller avlopp i byggna-
der eller inom tomter,
6. installation eller väsentlig
ändring av hissar i byggnader,
7. underhåll av sådan bebyggel-
se med särskilt bevarandevärde
som omfattas av skyddsbestämmel-
ser som utfärdats med stöd av 5
kap. 7 § första stycket 4 eller 16 §
4 och
8. rivning av byggnader inom
område med detaljplan och inom
område med samlad bebyggelse
utanför område med detaljplan.
Krav på bygganmälan enligt
första stycket gäller inte
1 . sådana åtgärder beträffande en-
eller tvåbostadshus och till dem
hörande komplementbyggnader som
anges i 8 kap. 3 § första stycket,
2. sådana åtgärder beträffande
anläggningar som anges i 8 kap. 2
§ andra stycket,
3. sådana åtgärder som anges i
första stycket 3-5 i fråga om bygg-
nader eller tomter som tillhör
staten eller ett landsting.
4. sådana åtgärder med byggna-
der eller andra anläggningar som
är avsedda för totalförsvaret och
som är av hemlig natur.
167
Byggnadsarbetena får påbörjas
tidigare än som anges i första
stycket om byggnadsnämnden
särskilt medger det.
3§
Bygganmälan skall vara skriftlig.
Till anmälan skall fogas en be-
skrivning av projektets art och
omfattning. Beträffande enkla
åtgärder för anmälan göras munt-
ligen.
Byggnadsnämnden skall utan
dröjsmål i brev underrätta grannar
om innehållet i anmälan om den
avser sådana åtgärder som anges i
2 § första stycket 1. Sådan under-
rättelse behöver inte ske om åt-
gärden omfattas av ett byggtill-
stånd eller om grannarna eljest
bevisligen pä annat sätt under-
rättats om byggnadsåtgärderna.
4§
Om en sådan försäkring för
byggnadsarbeten behövs som avses
i lagen (1993:320) om byggfels-
försäkring, för byggnadsarbetena
inte påbörjas förrän bevis om
försäkringen företetts för bygg-
nadsnämnden.
5§
I fråga om sådana byggnadsåt-
gärder som avses i 2 § skall det
finnas en kvalitetsansvarig som har
utsetts av byggherren. Om arbetena
är av mindre omfattning, kan dock
byggnadsnämnden bestämma att
kvalitetsansvarig inte behöver
utses. För skilda delar av ett bygg-
projekt kan olika kvalitetsansvariga
utses. En av dem skall samordna
deras uppgifter.
Till kvalitetsansvarig får utses
endast den som har fått godkän-
Prop. 1993/94:178
Bilaga 2
168
nande (riksbehörighet) av de organ
som regeringen bestämmer eller
den som byggnadsnämnden god-
känner för ett visst arbete. Riks-
behörighet för meddelas för visst
slag av arbete och för begränsas
till viss tid.
Den kvalitetsansvarige skall ha
fortlöpande tillsyn överarbetena så
att de utförs på föreskrivet sätt.
Han skall vara närvarande vid
besiktningarna.
Om byggnadsnämnden finner att
den kvalitetsansvarige har åsidosatt
sina skyldigheter, får nämnden ta
ifrån honom tillsynen av arbetet.
Om han grovt har åsidosatt sina
skyldigheter, kan nämnden besluta
att han under viss tid inte för vara
kvalitetsansvarig inom kommunen.
Nämnden skall anmäla sådana
beslut till det organ som meddelat
riksbehörigheten. Om en kvalitets-
ansvarig med riksbehörighet grovt
har åsidosatt sina skyldigheter, för
organet återkalla godkännandet av
honom.
<5§
Om byggnadsåtgärderna avser
arbetslokaler eller personalrum för
verksamheter där arbetstagare skall
utföra arbete för arbetsgivares
räkning och det är känt för vilket
slag av verksamhet utrymmena är
avsedda,för byggnadsarbetena inte
påbörjas förrän skyddsombud,
skyddskommitté eller organisation
som företräder arbetstagarna har
fått tillfälle att yttra sig över åt-
gärderna.
Om byggnadsåtgärderna avser
tillfälliga personalbostäder för
sammanlagt minst tio boende, för
byggnadsarbetena inte påbörjas
förrän organisation som företräder
arbetstagarna har fått tillfälle att
yttra sig över åtgärderna.
Prop. 1993/94:178
Bilaga 2
169
7§
När till byggnadsnämnden har
inkommit en anmälan enligt 2 § att
en byggnad skall uppföras eller
byggas till eller att annan anlägg-
ning skall utföras eller väsentligt
ändras, skall nämnden skyndsamt
låta utstaka byggnaden, tillbyggna-
den eller anläggningen och ut-
märka dess höjdläge, om detta är
motiverat med hänsyn till förhål-
landena på platsen och omständig-
heterna i övrigt. Är byggnaden
eller anläggningen till sitt läge
direkt beroende av gränsen mot en
grannes fastighet, skall grannen
kallas till utstakningen.
S§
Snarast möjligt efter det att det
till byggnadsnämnden har inkommit
en anmälan enligt 2 § skall
nämnden, om det inte är uppenbart
obehövligt, hålla samråd. Till detta
skall den kvalitetsansvarige samt
byggherren, entreprenören, pro-
jektören och andra som bestäms av
nämnden kallas. Vid behov skall
även yrkesinspektionen kallas. Om
en sådan försäkring för byggnads-
arbeten behövs som avses i lagen
(1993:320) om byggfelsförsäkring,
skall byggnadsnämnden bereda
försäkringsgivaren tillfälle att
närvara vid samrådet.
9§
Vid samrådet skall en genomgång
göras av arbetenas planering, de
åtgärder för besiktning, tillsyn och
övrig kontroll som är nödvändiga
för att byggnaden eller anlägg-
ningen skall uppfylla de krav som
avses i 3 kap. samt den sam-
ordning som behövs. Om bygg-
nadsnämndenfinner anledning anta
Prop. 1993/94:178
Bilaga 2
170
att byggprojektet fordrar tillstånd
av någon annan myndighet, skall
nämnden upplysa byggherren om
detta, över samrådet skall föras
protokoll.
10 §
Vid samrådet eller snarast möjligt
därefter skall byggnadsnämnden,
om det inte är uppenbart obehöv-
ligt, godkänna en kvalitetsplan för
arbetena, som anger vilken kontroll
som skall utföras, vilka sakkunnig-
bevis och övriga handlingar som
skall företes för nämnden samt
vilka anmälningar som skall göras
till nämnden. Kontrollen kan ut-
föras genom dokumenterad egen-
kontroll, av fristående sakkunnig
eller av byggnadsnämnden.
Byggnadsnämnden får även i
andra fall än som avses i första
stycket andra meningen besikta
byggprojektet, om detta är motive-
rat med hänsyn till projektets art
och omständigheterna i övrigt.
Om byggherren inte följer väsent-
liga föreskrifter i kvalitetsplanen,
får Byggnadsnämnden förbjuda att
arbetena fortsätts till dess de på-
talade bristerna åtgärdats. Bygg-
nadsnämnden får i sådant fall
också besluta om ändring av kvali-
tetsplanen.
H §
När arbetena slutförts skall bygg-
nadsnämnden utan onödigt dröjs-
mål lämna ett slutgodkännande.
Sådant godkännande skall lämnas,
om byggnaden eller anläggningen
inte strider mot detaljplan, om-
rådesbestämmelser eller meddelat
byggtillstånd och det kan antas att
den uppfyller de krav som avses i 3
kap.
Byggnaden eller anläggningen får
Prop. 1993/94:178
Bilaga 2
171
inte tagas i bruk förrän slutgod-
kännande lämnats, om inte bygg-
nadsnämnden särskilt medger det.
Byggnadsnämnden för i enkla fall
besluta att slut godkännande inte
erfordras.
12 §
En bygganmälan förfaller om
byggnadsarbetena inte påbörjats
inom två år från dagen för an-
mälan.
Prop. 1993/94:178
Bilaga 2
10 kap
1 §
Byggnadsnämnden skall ta upp frågan om påföljd eller ingripande enligt
detta kapitel så snart det finns anledning att anta att en överträdelse har
skett av bestämmelserna om byggande i denna lag eller av någon
föreskrift eller något beslut som har meddelats med stöd av dessa
bestämmelser.
När en åtgärd som kräver bygg-
lov, rivningslov eller marklov har
vidtagits utan lov, skall byggnads-
nämnden se till att det som har
utförts blir undanröjt eller på annat
sätt rättat, om inte lov till åtgärden
meddelats i efterhand.
När en åtgärd som kräver bygg-
tillstånd, rivningstillstånd eller
marktillstånd har vidtagits utan
tillstånd, skall byggnadsnämnden
se till att det som har utförts blir
undanröjt eller på annat sätt rättat,
om inte tillstånd till åtgärden med-
delats i efterhand.
3a§
Om en byggnad eller annan
anläggning används trots att den
enligt 9 kap. 11 § andra stycket
inte får användas eftersom slut god-
kännande inte lämnats, får bygg-
nadsnämnden förbjuda vidare
användning. Ett sådant förbud för
förenas med vite.
Har frågan om förbud enligt
första stycket inte tagits upp till
överläggning vid sammanträde med
byggnadsnämnden inom fem år
från det att bygganmälan gjordes,
får ett sådant förbud inte beslutas.
Om bygganmälan inte gjorts, skall
tiden i stället räknas från den
172
tidpunkt vid vilken bygganmälan
senast skulle ha gjorts.
Prop. 1993/94:178
Bilaga 2
4§
Utfor någon utan lov en åtgärd
som kräver bygglov, rivningslov
eller marklov, skall byggnadsavgift
tas ut.
Byggnadasavgiften skall bestäm-
mas till ett belopp som motsvarar
fyra gånger den avgift som enligt
taxa, festställd med stöd av 11 kap.
5 §, skulle ha betalats om lov till
samma åtgärd hade meddelats.
Byggnadsavgiften skall dock be-
stämmas till minst 500 kronor. När
avgiften bestäms på grundval av
taxan, skall hänsyn inte tas till
sådana höjningar eller sänkningar
av normalbeloppet som enligt taxan
orsakas av omständigheterna i det
särskilda fellet. Hänsyn skall inte
heller tas till belopp som avser
kostnader for nybyggnadskarta,
utstakning eller lägeskontroll av
byggnad eller andra mätnings-
tekniska åtgärder.
Är överträdelsen ringa, får byggnadsavgiften bestämmas till ett lägre
belopp än som följer av andra stycket eller helt efterges.
UtfÖr någon utan tillstånd en
åtgärd som kräver byggtillstånd,
rivningstillstånd Mer marktillstånd,
skall byggnadsavgift tas ut.
Byggnadasavgiften skall bestäm-
mas till ett belopp som motsvarar
fyra gånger den avgift som enligt
taxa, festställd med stöd av 11 kap.
5 §, skulle ha betalats om tillstånd
till samma åtgärd hade meddelats.
Byggnadsavgiften skall dock be-
stämmas till minst 500 kronor. När
avgiften bestäms på grundval av
taxan, skall hänsyn inte tas till
sådana höjningar eller sänkningar
av normalbeloppet som enligt taxan
orsakas av omständigheterna i det
särskilda fellet. Hänsyn skall inte
heller tas till belopp som avser
kostnader for nybyggnadskarta,
utstakning eller lägeskontroll av
byggnad eller andra mätnings-
tekniska åtgärder.
6§
Särskilt avgift skall tas ut om, i andra fell än som avses i 4 § första
stycket, en överträdelse sker genom att
1. arbete utförs utan ansvarig
arbetsledare i strid mot bestämmel-
serna i 9 kap. 3 §,
2. någon underlåter att göra
sådana anmälningar till byggnads-
nämnden som avses i 9 kap. 4 §
eller
1. arbete utförs utan en kvalitets-
ansvarig i strid mot bestämmelser-
na i 9 kap. 5 §,
2. någon underlåter att göra
sådan anmälan till byggnads-
nämnden som avses i 9 kap. 2 §
eller
3. arbete utförs i strid mot något beslut som byggnadsnämnden har
meddelat enligt denna lag.
Den särskilda avgiften skall bestämmas till minst 200 och högst 1 000
kronor. Är överträdelsen ringa, behöver någon avgift inte tas ut.
173
7 §
I sådana fell som avses i 4 § första stycket skall förutom byggnadsavgift
även tilläggsavgift tas ut, om åtgärden innebär att
1. en byggnad uppförs,
2. en tillbyggnad görs,
Prop. 1993/94:178
Bilaga 2
3. en byggnad helt eller till viss
del tas i anspråk eller inreds för ett
väsentligen annat ändamål än det
för vilket byggnaden eller bygg-
nadsdelen senast har använts eller
för vilket bygglov har lämnats eller
3. en byggnad helt eller till viss
del tas i anspråk eller inreds för ett
väsentligen annat ändamål än det
för vilket byggnaden eller bygg-
nadsdelen senast har använts eller
för vilket byggtillstånd har lämnats
eller
4. en byggnad rivs.
Tilläggsavgift skall inte tas ut i de fell som anges i 5 §. Tilläggsavgift
skall inte heller tas ut, om den olovliga åtgärden omfettar ett utrymme
vars bruttoarea inte överstiger tio kvadratmeter.
Tilläggsavgiften skall tas ut med ett belopp som motsvarar 500 kronor
för vaije kvadratmeter bruttoarea som åtgärden har omfettat. När
bruttoarean beräknas skall dock tio kvadratmeter frånräknas.
Avgiften får bestämmas till ett lägre belopp än som följer av tredje
stycket eller helt efterges, om föreläggande om rättelse har meddelats
enligt 14 §, om rättelse har skett genom handräckning eller på annat sätt
eller om det annars finns särskilda skäl.
12 §
Kronofogdemyndigheten får meddela särskild handräckning så att
rättelse sker när någon
1. utan lov har vidtagit en åtgärd
som kräver bygglov, rivningslov
eller marklov.
2. har vidtagit en åtgärd med
stöd av bygglov, rivningslov eller
marklov, om lovet har ändrats eller
upphävts genom ett beslut som har
vunnit laga kraft,
1. utan tillstånd har vidtagit en
åtgärd som kräver byggtillstånd,
rivningstillstånd eller marktillstånd.
2. har vidtagit en åtgärd med
stöd av byggtillstånd, rivnings-
tillstånd eller marktillstånd, om
tillståndet har ändrats eller upp-
hävts genom ett beslut som har
vunnit laga kraft,
3. I annat fell än som avses i 1 har vidtagit en åtgärd som strider mot
denna lag eller mot någon föreskrift eller något beslut som har meddelats
med stöd av lagen,
4. har underlåtit att utföra arbete eller vidta en åtgärd som har
förelagts honom enligt 15 §, 16 § första stycket eller 17 §.
14 §
I de fell som avses i 12 § 1-3 får byggnadsnämnden, i stället för att
ansöka om handräckning, förelägga ägaren av den fastighet, byggnad
eller anläggning som frågan gäller att inom viss tid vidta rättelse. Följs
174
inte föreläggandet, får byggnadsnämnden begära handräckning.
Avser ett föreläggande enligt
första stycket en åtgärd som har
utförs utan bygglov, där sådant
krävs, får byggnadsnämnden i
föreläggandet förbjuda att åtgärden
åter utförs.
Beviljas bygglov, rivningslov eller
marklov efter det att föreläggande
har meddelats, upphör föreläggan-
det att gälla.
Avser ett föreläggande enligt
första stycket en åtgärd som har
utförs utan byggtillstånd, där så-
dant krävs, får byggnadsnämnden
i föreläggandet förbjuda att åt-
gärden åter utförs.
Beviljas byggtillstånd, rivnings-
tillstånd eller marktillstånd efter
det att föreläggande har meddelats,
upphör föreläggandet att gälla.
Prop. 1993/94:178
Bilaga 2
19 §
Har en åtgärd som kräver bygg-
lov, rivningslov eller marklov
vidtagits utan sådant lov men fram-
står det som sannolikt att lov kan
meddelas till åtgärden, skall bygg-
nadsnämnden, innan handräckning
begärs eller föreläggande med-
delas, bereda ägaren tillfälle att
inom viss tid ansöka om lov.
Om ansökan inte inkommer inom
föreskriven tid, får byggnads-
nämnden trots detta pröva frågan
om lov till åtgärden. Nämnden får
därvid på ägarens bekostnad låta
upprätta de ritningar och beskriv-
ningar samt företa de åtgärder i
övrigt som är nödvändiga för
prövningen av ärendet.
21
Har ett föreläggande enligt 14 §
första stycket, 15 §, 16 § första
stycket eller 17 § eller ett förbud
enligt 14 § andra stycket eller 16 §
andra stycket meddelats någon i
egenskap av ägare till en viss
fastighet och övergår äganderätten
till fastigheten till ny ägare, gäller
föreläggandet eller förbudet i
stället mot denne. Har i före-
läggandet eller förbudet utsatts
löpande vite enligt 4 § lagen
(1985:206) om viten och har
fastigheten överlåtits genom köp,
Har en åtgärd som kräver bygg-
tillstånd, rivningstillstånd eller
marktillstånd vidtagits utan sådant
tillstånd men framstår det som
sannolikt att tillstånd kan meddelas
till åtgärden, skall byggnads-
nämnden, innan handräckning
begärs eller föreläggande med-
delas, bereda ägaren tillfälle att
inom viss tid ansöka om tillstånd.
Om ansökan inte inkommer inom
föreskriven tid, får byggnads-
nämnden trots detta pröva frågan
om tillstånd till åtgärden. Nämnden
får därvid på ägarens bekostnad
låta upprätta de ritningar och be-
skrivningar samt företa de åtgärder
i övrigt som är nödvändiga för
prövningen av ärendet.
§
Har ett föreläggande enligt 14 §
första stycket, 15 §, 16 § första
stycket eller 17 § eller ett förbud
enligt 3 a §, 14 § andra stycket
eller 16 § andra stycket meddelats
någon i egenskap av ägare till en
viss fastighet och övergår ägande-
rätten till fastigheten till ny ägare,
gäller föreläggandet eller förbudet
i stället mot denne. Har i före-
läggandet eller förbudet utsatts
löpande vite enligt 4 § lagen
(1985:206) om viten och har
fastigheten överlåtits genom köp,
175
byte eller gåva, gäller vitet mot
den nye ägaren räknat från tid-
punkten för äganderättsövergången,
under förutsättning att anteckning
om vitesföreläggandet dessförinnan
gjorts enligt 22 §. Löpande vite
som avser viss period får endast
tas ut av den som var ägare vid
periodens början. Annat vite gäller
inte mot den nye ägaren, men
byggnadsnämnden får sätta ut vite
för denne.
byte eller gåva, gäller vitet mot
den nye ägaren räknat från tid-
punkten för äganderättsövergången,
under förutsättning att anteckning
om vitesföreläggandet dessförinnan
gjorts enligt 22 §. Löpande vite
som avser viss period får endast
tas ut av den som var ägare vid
periodens början. Annat vite gäller
inte mot den nye ägaren, men
byggnadsnämnden får sätta ut vite
för denne.
Prop. 1993/94:178
Bilaga 2
Första stycket gäller även när ett föreläggande eller förbud har
meddelats någon i egenskap av tomträttshavare eller eljest som ägare av
en byggnad på mark som tillhör någon annan. Vad som sägs om löpande
vite gäller dock endast i fråga om föreläggande eller förbud som har
meddelats någon i egenskap av tomträttshavare.
I ärenden om föreläggande eller förbud som anges i första eller andra
stycket skall bestämmelserna i rättegångsbalken om verkan av att
tvisteföremålet överlåts och om tredje mans deltagande i rättegång
tillämpas.
27 §
Har frågan om påföljd för en överträdelse som avses i 4 § första stycket
inte tagits upp till överläggning vid sammanträde med byggnadsnämnden
inom tio år från det att överträdelsen begicks, får byggnadsavgift eller
tilläggsavgift inte tas ut. Detta gäller också i fråga om särskild avgift.
Därvid skall dock i stället för tio år gälla en tid av tre år.
Sedan tio år har förflutit från det
att en åtgärd som avses i 12 § 1-3
vidtogs, får byggnadsnämnden inte
ansöka om handräckning eller
besluta om föreläggande enligt 14
§ första stycket. Detta skall dock
inte tillämpas när någon utan lov
enligt 8 kap. 1 § första stycket 3
har tagit i anspråk eller inrett en
bostadslägenhet för väsentligen
annat ändamål än bostadsändamål.
Sedan tio år har förflutit från det
att en åtgärd som avses i 12 § 1-3
vidtogs, får byggnadsnämnden inte
ansöka om handräckning eller
besluta om föreläggande enligt 14
§ första stycket. Detta skall dock
inte tillämpas när någon utan till-
stånd enligt 8 kap. 1 § första styc-
ket 3 eller 6 § första stycket 3 har
tagit i anspråk eller inrett en bo-
stadslägenhet för väsentligen annat
ändamål än bostadsändamål.
11 kap
1 §
Utöver de uppgifter byggnadsnämnden har enligt övriga föreskrifter i
denna lag skall nämnden
1. verka för en god byggnadskultur samt en god stads- och land-
skapsmiljö,
176
2. uppmärksamt följa den allmänna utvecklingen mom kommunen och
dess närmaste omgivning samt ta de initiativ som behövs i frågor om
planläggning, byggande och fastighetsbildning.
3. samarbeta med myndigheter, organisationer och enskilda vilkas
arbete och intressen berör nämndens verksamhet,
4. lämna råd och upplysningar i frågor som rör nämndens verksamhet,
5. övervaka efterlevnaden av denna lag och med stöd av lagen
Prop. 1993/94:178
Bilaga 2
meddelade föreskrifter och beslut.
Byggnadsnämnden skall ta till
vara de möjligheter lagen ger att
förenkla och underlätta ärenden för
enskilda och bör därvid verka för
att lagens föreskrifter om begräns-
ning av bygglovsplikten vinner
tillämpning.
Byggnadsnämnden skall ta till
vara de möjligheter lagen ger att
förenkla och underlätta ärenden för
enskilda samt verka för att till-
ståndsplikten anpassas efter all-
männa och olika enskilda intres-
sen.
2§
Om någon begär det, skall byggnadsnämnden lämna skriftliga upplys-
ningar om planläggning, byggande och fastighetsbildning.
Behövs nybyggnadskarta för Behövs nybyggnadskarta för
prövningen av en fråga om bygglov
inom områden med sammanhållen
bebyggelse, skall byggnads-
nämnden tllhandahålla sådan karta,
om sökanden begär det.
5
Byggnadsnämnden får ta ut avgift
i ärenden angående lov och för-
handsbesked samt i andra ärenden
som föranleder upprättande av
nybyggnadskarta, ritnings-
granskning, besiktning, framställ-
ning av arkivbeständiga handlingar
eller andra tids- eller kostnads-
krävande åtgärder.
Lämnas bygglov för uppförande,
tillbyggnad eller ombyggnad av en
byggnad eller annan anläggning,
får byggnadsnämnden dessutom ta
ut en planavgift för att täcka kost-
naderna för sådana åtgärder som
erfordras för att enligt denna lag
upprätta eller ändra detaljplaner,
områdesbestämmelser och fastig-
hetsplaner. Planavgift får tas ut
endast om fastighetsägaren har
prövningen av en fråga om bygg-
tillstånd inom områden med sam-
manhållen bebyggelse, skall bygg-
nadsnämnden tllhandahålla sådan
karta, om sökanden begär det.
§
Byggnadsnämnden får ta ut avgift
i ärenden angående tillstånd samt
i andra ärenden som föranleder
upprättande av nybyggnadskarta,
ritningsgranskning, besiktning,
framställning av arkivbeständiga
handlingar eller andra tids- eller
kostnadskrävande åtgärder.
Lämnas byggtilllständ för upp-
förande, tillbyggnad eller ombygg-
nad av en byggnad eller annan
anläggning, får byggnadsnämnden
dessutom ta ut en planavgift för att
täcka kostnaderna för sådana åt-
gärder som erfordras för att enligt
denna lag upprätta eller ändra
detaljplaner, områdesbestämmelser
och fastighetsplaner. Planavgift får
tas ut endast om fastighetsägaren
har nytta av planen eller bestäm-
177
12 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 178
nytta av planen eller bestämmelser- melserna.
na.
Avgifterna får tas ut med högst det belopp som motsvarar kommunens
genomsnittliga kostnad för åtgärderna. Grunderna för beräkning av
avgifterna skall anges i en taxa som beslutas av kommunfullmäktige.
Avgifterna tas ut av sökanden och får tas ut i förskott.
Prop. 1993/94:178
Bilaga 2
12 kap.
4 §
Om det finns särskilda skäl, får
länsstyrelsen eller regeringen for
ett visst område förordna att 1-3 §§
skall tillämpas på beslut att lämna
lov eller förhandsbesked.
Om länsstyrelsen, efter det att ett
förordnande enligt första stycket
har meddelats, beslutar att ett lov
eller förhandsbesked skall prövas,
får länsstyrelsen förordna att lovet
eller förhandsbeskedet inte skall
gälla förrän frågan om prövning
har slutligt avgjorts.
Om det finns särskilda skäl, får
länsstyrelsen eller regeringen för
ett visst område förordna att 1-3 §§
skall tillämpas på beslut att lämna
tillstånd.
Om länsstyrelsen, efter det att ett
förordnande enligt första stycket
har meddelats, beslutar att ett
tillstånd skall prövas, får läns-
styrelsen förordna att tillståndet
inte skall gälla förrän frågan om
prövning har slutligt avgjorts.
6§
Regeringen får förelägga kommunen att inom en viss tid anta, ändra
eller upphäva en detaljplan eller områdesbestämmelser (planföreläggan-
de), om det behövs for att tillgodose sådana intressen som avses i 1 § 1
och 2.
Regeringen får också, om det
behövs för att tillgodose riksintres-
sen enligt lagen (1987:12) om
hushållning med naturresurser,
utförda planföreläggande avseende
kommunens översiktsplan såvitt
avser i vada mån åtgärder kräver
tillstånd enligt denna lag.
178
Om kommunen inte följer ett
planföreläggande, får regeringen
på kommunens bekostnad låta
upprätta de förslag som behövs
samt anta, ändra eller upphäva
detaljplanen eller områdesbestäm-
melserna. Därvid skall länsstyrel-
sen ombesöija ärendets beredning.
Om kommunen inte följer ett
planföreläggande, får regeringen
på kommunens bekostnad låta
upprätta de förslag som behövs
samt anta, ändra eller upphäva
detaljplanen eller områdesbestäm-
melserna eller anta eller ändra
översiktsplanen. Därvid skall läns-
styrelsen ombesöija ärendets be-
redning.
Prop. 1993/94:178
Bilaga 2
13 kap
2§
Andra beslut enligt denna lag av kommunfullmäktige och kommunala
nämnder än de som anges i 1 §
länsstyrelsen.
Sådana beslut får dock inte över-
klagas till den del de avser frågor
som redan är avgjorda genom
detaljplan, områdesbestämmelser
eller förhandsbesked.
får överklagas genom besvär hos
Sådana beslut får dock inte över-
klagas till den del de avser frågor
som redan är avgjorda genom
detaljplan eller områdesbestämmel-
ser.
Länsstyrelsens beslut enligt 12
kap. 2 § huruvida prövning skall
ske eller ej och länsstyrelsens
förordnande enligt 12 kap. 4 §
första stycket samt länsstyrelsens
beslut enligt 12 kap. 4 § andra
stycket att lov eller förhandsbesked
inte skall gälla får inte överklagas.
Länsstyrelsens beslut enligt 12
kap. 2 § huruvida prövning skall
ske eller ej och länsstyrelsens
förordnande enligt 12 kap. 4 §
första stycket samt länsstyrelsens
beslut enligt 12 kap. 4 § andra
stycket att tillstånd inte skall gälla
får inte överklagas.
Andra beslut av länsstyrelsen enligt denna lag än de som anges i första
stycket får överklagas genom besvär
1. bygglov eller förhandsbesked
inom område med detaljplan,
2. bygglov eller förhandsbesked
inom område som inte omfettas av
detaljplan och besvären avser
frågan om åtgärderna utgör kom-
pletteringsåtgärder enligt 8 kap. 13
§, uppfyller kraven i 3 kap. eller
strider mot områdesbestämmelser,
3. rivningslov eller marklov och
besvären avser frågan om åtgärder-
hos kammarrätten om beslutet avser
1. byggtillstånd inom område med
detaljplan,
2. byggtillstånd inom område
som inte omfettas av detaljplan och
besvären avser frågan om åtgärder-
na utgör kompletteringsåtgärder
enligt 8 kap. 19 §, uppfyller kra-
ven i 3 kap. 1, 2, 10, 12, 14-16
och 18 §§ eller strider mot om-
rådesbestämmelser,
3. rivningstillstånd eVter marktill-
stånd och besvären avser frågan
179
na strider mot en detaljplan eller om åtgärderna strider mot en
områdesbestämmelser, detaljplan eller områdesbestämmel-
ser,
4. förordnanden enligt 6 kap. 19 § att avstå eller upplåta mark eller
enligt 6 kap. 22 § om skyldighet att bekosta anläggande av gator och
vägar samt anordningar för vattenförsöijning och avlopp,
5. ingripanden mot försumlig 5. ingripanden mot försumlig
arbetsledare enligt 9 kap. 3 § kvalitetsansvarig enligt 9 kap. 5 §
fjärde stycket, fjärde stycket,
6. påföljder och ingripanden enligt 10 kap.
7. debitering av avgifter som anges i 11 kap. 5 § samt genom besvär
hos regeringen i övriga fall.
5a§
Beslut enligt 8 kap. 4 § får över-
klagas endast på den grunden att
de frågor som inte har avgjorts
genom detaljplanen är av sådant
intresse för den klagande att de bör
prövas i samband med byggtill-
stånd.
Prop. 1993/94:178
Bilaga 2
14 kap
5 §
Om en detaljplan ändras eller upphävs före genomförandetidens utgång,
har ägaren av en fastighet och innehavare av särskild rätt till fastigheten
rätt till ersättning av kommunen får den skada de lider.
Medför ändringen eller upphävandet att synnerligt men uppkommer vid
användningen av en fastighet, är kommunen skyldig att lösa fastigheten,
om ägaren begär det.
Andras eller upphävs en detalj-
plan efter genomförandetidens
utgång skall första och andra
styckena tillämpas, om bygglov har
sökts men ärendet inte slutligt
avgjorts före genomförandetidens
utgång.
Andras eller upphävs en detalj-
plan efter genomförandetidens
utgång skall första och andra
styckena tillämpas, om byggtill-
stånd har sökts men ärendet inte
slutligt avgjorts före genom-
förandetidens utgång.
180
Om ersättning har betalats för
gatukostnader enligt 6 kap. 31 eller
32 § eller enligt motsvarande äldre
bestämmelser, är kommunen skyl-
dig att betala tillbaka ersättningen,
i den mån skada uppkommer för
ägaren av fastigheten genom att
han på grund av att bygglov vägras
inte kan använda fastigheten så
som förutsattes när ersättningen
Om ersättning har betalats för
gatukostnader enligt 6 kap. 31 eller
32 § eller enligt motsvarande äldre
bestämmelser, är kommunen skyl-
dig att betala tillbaka ersättningen,
i den mån skada uppkommer för
ägaren av fastigheten genom att
han på grund av att byggtillstånd
vägras inte kan använda fastigheten
så som förutsattes när ersättningen
Prop. 1993/94:178
Bilaga 2
togs ut. togs ut.
Kommunen är också skyldig att betala ränta enligt 5 § räntelagen
(1975:635) från den dag fastighetsägaren betalade ersättningen.
8 §2
Ägare och innehavare av särskild rätt till fastigheter har
ersättning av kommunen, om skada uppkommer till följd av att
1. bygglov vägras till att ersätta
en riven eller genom olyckshändel-
se förstörd byggnad med en i
huvudsak likadan byggnad och
ansökan om bygglov har gjorts
inom fem år från det att byggnaden
revs eller förstördes,
2. rivningsförbud meddelas i
detaljplan eller områdesbestämmel-
ser eller rivningslov vägras med
stöd av 8 kap. 16 § 2 eller 3,
3. skyddsbestämmelser for byggnader som avses i 3 kap. 12 §
meddelas i en detaljplan eller områdesbestämmelser,
4. om vegetation samt markytans
utformning och höjdläge inom
sådana områden som avses i 8 kap.
9 § tredje stycket meddelas i om-
rådesbestämmelser,
5. marklov vägras med stöd av 8
kap. 18 § första stycket 2 eller 3.
rätt till
till att
genom
olyckshändelse förstörd byggnad
med en i huvudsak likadan bygg-
nad och ansökan om byggtillstånd
har gjorts inom fem år från det att
byggnaden revs eller förstördes,
2. rivningsförbud meddelas i
detaljplan eller områdesbestämmel-
ser eller rivningstillstånd vägras
med stöd av 8 kap. 22 § 2 eller 3,
1. byggtillstånd vägras
ersätta en riven eller
4. om vegetation samt markytans
utformning och höjdläge inom
sådana områden som avses i 8 kap.
12 § tredje stycket meddelas i
områdesbestämmelser,
5. marktillstånd vägras med stöd
av 8 kap. 23 § första stycket 2
eller 3.
Rätt till ersättning föreligger i fell som avses i första stycket 1, om
byggnaden förstörs genom olyckshändelse. I övriga fell som avses i
första stycket 1 och i fell som avses i första stycket 2 föreligger rätt till
ersättning, om skadan är betydande i förhållande till värdet av berörd del
av fastigheten. I fell som avses i första stycket 3-5 föreligger rätt till
ersättning, om skadan medför att pågående markanvändning avsevärt
2Senaste lydelse 1993:559.
181
försvåras inom berörd del av fastigheten. Prop. 1993/94:178
Medför beslut som avses i första stycket att synnerligt men uppkommer Bilaga 2
vid användningen av fastigheten, är kommunen skyldig att lösa festig-
heten, om ägaren begär det.
Vid tillämpningen av andra och tredje styckena skall även beaktas andra
beslut som avses i första stycket samt beslut enligt 3 kap. 2 § lagen
(1988:950) om kulturminnen m.m., 5, 8, 9, 11 och 19 §§ naturvårds-
lagen (1964:822), förbud enligt 20 § andra stycket och 21 § andra stycket
samma lag och beslut enligt 18 § skogsvårdslagen (1979:429) och 19
kap. 2 § vattenlagen (1983:291), under förutsättning att besluten
meddelats inom tio år före det senaste beslutet. Dessutom skall beaktas
sådan inverkan av hänsynstaganden enligt 30 § skogsvård slagen som i
särskilda fell har inträtt inom samma tid. Har talan eller rätt till
ersättning eller inlösen med anledning av nyss angivna beslut förlorats på
grund av bestämmelserna i 15 kap. 4 § eller motsvarande bestämmelser
i lagen om kulturminnen m.m. naturvårdslagen eller vattenlagen, utgör
detta förhållande inte något hinder mot att beslutet beaktas.
Har kommunen efter föreläggande enligt 12 kap. 6 § beslutat om
rivningsförbud eller skyddsbestämmelser som avses i första stycket 2
eller 3 för att tillgodose ett riksintresse enligt lagen (1987:12) om
hushållning med naturresurser m.m., är staten skyldig att ersätta
kommunen dess kostnader för ersättning eller inlösen. I fell som avses
i första stycket 4 och 5 är ägaren till den anläggning för vilken skydds-
eller säkerhetsområdet har beslutats skyldig att ersätta kommunen dess
kostnader för ersättning eller inlösen.
16 kap.
1 §3
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela
de föreskrifter om krav på byggnader m.m. som utöver bestämmelserna
i 3 kap. behövs.
1. till skydd för liv, personlig säkerhet eller hälsa,
2. för en lämplig utformning av byggnader och andra anläggningar
samt tomter och allmänna platser,
3. för kontroll av att föreskrifter som avses i 1 efterlevs.
Regeringen bestämmer vilka organ som får besluts om godkännade
(riksbehörighet) för den som skall utföra sådan kontroll som föreskrivs
med stöd av första stycket 3.
Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får,
utom i fråga om 3 kap. 7 §, i
enskilda fell medge undantag från
bestämmelserna i 3 kap.
Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får i
enskilda fell medge undantag från
bestämmelserna i 3 kap.
3Senaste lydelse 1993:695.
182
1 a §
Regeringen eller de kommuner
som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om huruvida
åtgärder kräver tillstånd enligt
denna lag.
Prop. 1993/94:178
Bilaga 2
17 kap.
7§
Bestämmelserna i 8 kap. 11 §
ftärde stycket gäller inte inom
områden som omfattas av stadsplan
eller byggnadsplan.
Bestämmelserna i 8 kap. 15 §
tredje stycket gäller inte inom
områden som omfattas av stadsplan
eller byggnadsplan.
16
För områden där förbud mot
nybyggnad m.m. råder enligt 81 §
byggnadslagen (1947:385) eller har
utfärdats med stöd av 82 § samma
lag skall förordnande om prövning
som avses i 12 kap. 4 § anses ha
utfärdats i fråga om beslut om
bygglov, marklov och förhands-
besked.
Inom områden som omfattas av
föreskrifter enligt 54 § 1 mom.
tredje stycket byggnadsstadgan
(1959:612) skall skyldighet före-
ligga att enligt 8 kap. 7 § söka
bygglov för att sätta upp eller
väsentligt ändra ljusanordningar
och att enligt 8 kap. 9 § söka
marklov för schaktning eller fyll-
ning.
Talan om ersättning eller inlösen med anledning av förbud som anges
i första stycket skall väckas före utgången av juni 1988. I sådana mål
skall beträffande prövningen i sak äldre bestämmelser tillämpas.
§
För områden där förbud mot
nybyggnad m.m. råder enligt 81 §
byggnadslagen (1947:385) eller har
utfärdats med stöd av 82 § samma
lag skall förordnande om prövning
som avses i 12 kap. 4 § anses ha
utfärdats i fråga om beslut om
byggtillstånd och marktillstånd.
Inom områden som omfattas av
föreskrifter enligt 54 § 1 mom.
tredje stycket byggnadsstadgan
(1959:612) skall skyldighet före-
ligga att enligt 8 kap. 70 § söka
byggtillstånd för att sätta upp eller
väsentligt ändra ljusanordningar
och att enligt 8 kap. 72 § söka
marktillstånd för schaktning eller
fyllning.
183
17
Inom områden där förbud med
stöd av 40 § andra stycket eller
110 § Qärde stycket byggnadslagen
(1947:385) har utfärdats mot
schaktning, fyllning, trädfällning
eller annan därmed jämförlig åt-
gärd skall skyldighet föreligga att
enligt 8 kap. 9 § söka marklov för
sådana åtgärder.
§
Inom områden där förbud med
stöd av 40 § andra stycket eller
110 § gärde stycket byggnadslagen
(1947:385) har utfärdats mot
schaktning, fyllning, trädfällning
eller annan därmed jämförlig åt-
gärd skall skyldighet föreligga att
enligt 8 kap. 12 § söka marktill-
stånd för sådana åtgärder.
Prop. 1993/94:178
Bilaga 2
18 a §
Byggnadsnämnden får i ett ären-
de om bygglov förklara att en
nybyggnadsåtgärd eller fastighets-
bildning som har utfört i strid mot
en stadsplan, byggnadsplan, av-
styckningsplan eller tomtindelning
med stöd av 34 §, 38 § tredje
stycket eller 110 § första stycket
byggnadslagen (1947:385) eller
motsvarande äldre bestämmelser
eller 3 kap. 2 § tredje stycket
fastighetsbildningslagen i dess
lydelse vid utgången av juni 1987,
skall anses utgöra en sådan av-
vikelse som avses i 8 kap. 11 §
första stycket 2 b. En sådan för-
klaring får avse endast mindre
avvikelser från planen eller tomt-
indelningen vilka är förenliga med
Byggnadsnämnden får i ett ären-
de om byggtillstånd förklara att en
nybyggnadsåtgärd eller fastighets-
bildning som har utfört i strid mot
en stadsplan, byggnadsplan, av-
styckningsplan eller tomtindelning
med stöd av 34 §, 38 § tredje
stycket eller 110 § första stycket
byggnadslagen (1947:385) eller
motsvarande äldre bestämmelser
eller 3 kap. 2 § tredje stycket
fastighetsbildningslagen (1970:988)
i dess lydelse vid utgången av juni
1987, skall anses utgöra en sådan
avvikelse som avses i 8 kap. 14 §
första stycket 2 b. En sådan för-
klaring får avse endast mindre
avvikelser från planen eller tomt-
indelningen vilka är förenliga med
syftet med denna. Förklaringen får syftet med denna. Förklaringen får
lämnas endast i beslut om bifall till lämnas endast i beslut om bifall till
ansökan om bygglov. ansökan om byggtillstånd.
Första stycket skall tillämpas också i fråga om fastighet, byggnad eller
annan anläggning i den utsträckning den efter ett beslut om fastställelse
av en stadsplan, byggnadsplan eller tomtindelning avviker från planen
eller tomtindelningen.
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
2. Under tiden till utgången av 1996 gäller inte bestämmelsen i 8 kap.
6 § andra stycket 1 samt krävs det utan särskilt beslut enligt 8 kap. 7 §
byggtillstånd för att i områden utanför detaljplan utföra eller väsentligt
ändra alla sådana anläggningar som kräver byggtillstånd enligt 8 kap.
2 §.
3. Beträffande åtgärder för vilka lov lämnats skall äldre bestämmelser
184
tillämpas.
4. Beträffande åtgärder som kräver byggtillstånd och för vilka tillstånd
har lämnats i ett ärende om förhandsbesked enligt 8 kap. 34 § i dess
äldre lydelse skall äldre bestämmelser tillämpas, om förhandsbeskedet
fortfarande är bindande vid en prövning av en ansökan om bygglov.
5. Beträffande ärenden som avgjorts av kommunen före ikraftträdandet
skall äldre bestämmelser tillämpas.
6. Om kommunen i översiktsplanen reglerar i vad mån åtgärder kräver
byggtillstånd, rivningstillstånd och marktillstånd för ett område som
omfattas av områdesbestämmelser i vilka lovplikten reglerats enligt 5
kap. 16 § 1 i dess äldre lydelse, skall områdesbestämmelserna i detta
avseende anses ha den lydelse som beslutats i översiktsplanen.
7. Vad som i lag eller annan författning föreskrivs om bygglov,
rivningslov och marklov skall i stället gälla byggtillstånd, rivnings-
tillstånd och respektive marktillstånd.
Prop. 1993/94:178
Bilaga 2
185
Härigenom föreskrivs följande.
1 § Denna lag gäller tekniska egenskapskrav på byggnader och andra
anläggningar (byggnadsverk) samt byggprodukter.
Särskilda bestämmelser om byggande finns i plan- och bygglagen
(1987:10).
2 § Med byggprodukt avses i lagen en produkt som är avsedd att
stadigvarande ingå i ett byggnadsverk och som har betydelse för
byggnadsverkets egenskaper i de avseenden som anges i 3 § första
stycket 1-6.
3 § Byggnadsverk som uppförs eller ändras skall, under förutsättning av
normalt underhåll, under en ekonomiskt rimlig livslängd uppfylla
väsentliga tekniska egenskapskrav i fråga om
1. bärförmåga, stadga och beständighet,
2. säkerhet i händelse av brand,
3. skydd med hänsyn till hygien, hälsa och miljö,
4. säkerhet vid användning,
5. skydd mot buller,
6. energihushållning och värmeisolering,
7. lämplighet för avsett ändamål samt
8. tillgänglighet och användbarhet för personer med nedsatt rörelse-
eller orienteringsförmåga.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela
föreskrifter om krav på byggnadsverk för att de skall uppfylla de
väsentliga kraven enligt första stycket samt i vilken utsträckning kraven
skall vara uppfyllda vid nybyggnader, tillbyggnader och ändringar av
byggnadsverk.
Med ändring avses en åtgärd som förändrar ett byggnadsverks
konstruktion, funktion eller utseende.
4 § Typgodkända eller tillverkningskontrollerade material, konstruk-
tioner och anordningar skall anses uppfylla kraven enligt 3 § i de
avseenden som godkännandet eller kontrollen gäller.
5 § Särskilda bestämmelser om krav på varsamhet vid tillbyggnader och
ändringar av byggnadsverk finns i 3 kap. 10-12 och 14 §§ plan- och
Prop. 1993/94:178
Bilaga 2
186
bygglagen (1987:10).
6 § Byggnadsverk skall underhållas så att deras egenskaper i de
hänseenden som avses i 3 § i huvudsak bevaras. Anordningar som avser
att tillgodose kraven i 3 § första stycket 2-4 och 8 skall hållas i stånd.
Särskilda bestämmelser om utförande av underhållsåtgärder och om
krav på underhåll av särskilt värdefulla byggnadsverk finns i 3 kap. 13
och 14 §§ plan- och bygglagen (1987:10).
Lämplighetskrav
7 § Byggprodukter skall för att få ingå i byggnadsverk vara lämpliga för
avsedd användning. En byggprodukt är lämplig, om den har sådana
egenskaper att det byggnadsverk i vilket den skall ingå, rätt projekterat
och uppfört, kan uppfylla kraven enligt 3 § första stycket 1-6.
8 § Byggprodukter som uppfyller kravet på lämplighet enligt denna lag
eller enligt föreskrifter som meddelats med stöd av lagen får släppas ut
på marknaden och användas for avsett ändamål.
Bemyndigande
9 § För att uppfylla Sveriges åtaganden enligt internationella överens-
kommelser får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
meddela föreskrifter
1. om krav på byggprodukter för att de skall vara lämpliga för avsedd
användning enligt 7 §,
2. om bestyrkande av överensstämmelse med gällande krav beträffande
byggprodukter,
3. om märkning av byggprodukter som förutsättning för att produkten
skall få släppas ut på marknaden och användas, och
4. om sådana byggprodukter som är av mindre betydelse med hänsyn
till hälsa och säkerhet och där tillverkaren har utfärdat en försäkran om
byggproduktemas överensstämmelse med allmänt erkänd och tillämpad
teknik
Prop. 1993/94:178
Bilaga 2
Märkning
10 § Om en byggprodukt skall EG-märkas enligt en föreskrift som har
meddelats med stöd av 9 § 3 gäller bestämmelserna i lagen (1992:1534)
om EG-märket.
187
11 § Den eller de myndigheter som regeringen bestämmer skall utöva
tillsyn över att bestämmelserna i 7-10 §§ och de föreskrifter som har
meddelats med stöd av lagen följs.
12 § En tillsynsmyndighet har rätt att för tillsynen
1. på begäran få de upplysningar och handlingar som behövs,
2. få tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen, dock inte
bostäder, och
3. hos den som tillverkar, importerar eller saluför produkter som
omfettas av tillsynen, få tillgång till produkter för kontroll.
En tillsynsmyndighet får begära handräckning av kronofogdemyndig-
heten för att genomföra de åtgärder som avses i första stycket 1-3.
13 § Om det är motiverat från skyddssynpunkt får en tillsynsmyndighet
meddela de förelägganden och förbud som behövs i enskilda fell för att
lagen och de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen skall
följas.
14 § Om en byggprodukt har EG-märkts trots att den inte överensstäm-
mer med de krav som gäller för EG-märkning, får en tillsynsmyndighet,
till dess att produkten överensstämmer med kraven, förelägga tillverkare,
importör eller den som saluför byggprodukten att
1. upphöra med användningen av EG-märket,
2. återkalla osålda produkter, eller
3. ta bort EG-märket
15 § Förelägganden och förbud enligt 13 eller 14 § får förenas med
vite.
Prop. 1993/94:178
Bilaga 2
Överklagande och verkställighet
16 § En tillsynsmyndighets beslut enligt denna lag eller enligt före-
skrifter som meddelats med stöd av lagen får överklagas hos kammar-
rätten.
Beslut om förbud gäller omedelbart och får verkställas utan hinder av
att det inte vunnit laga kraft..
Typgodkännande m.m.
17 § Efter ansökan kan prövas huruvida vissa slag av material,
konstruktioner eller anordningar får användas i byggnadsverk (frivilligt
typgodkännande).
Om det behövs till skydd för liv, personlig säkerhet eller hälsa, får
regeringen föreskriva att material eller annat som anges i första stycket
får användas i byggnadsverk endast efter godkännande (obligatoriskt
188
typgodkännande).
Vid meddelande av typgodkännande får bestämmas att fortlöpande
kontroll skall utföras (tillverkningskontroll). Även utan samband med
typgodkännande får efter ansökan bestämmas att tillverkningskontroll
skall utföras.
18 § typgodkännande och beslut om tillverkningskontroll som avses i
17 § meddelas av de organ regeringen bestämmer.
Ett typgodkännande får ändras eller återkallas om det strider mot en
teknisk specifikation som skall följas enligt Sveriges åtaganden enligt
internationella överenskommelser.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela
föreskrifter om avgifter för typgodkännande och beslut om tillverknings-
kontroll.
Prop. 1993/94:178
Bilaga 2
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
2. Lagen skall inte tillämpas i ärenden enligt plan- och bygglagen
(1987:10) som avgjorts av kommunen före ikraftträdandet.
3. Genom lagen upphävs byggproduktlagen (1992:1535)
189
Yttrande har till Miljö- och naturresursdepartementet avgetts av följande
myndigheter, organisationer och personer.
Justitieombudsmannen, Svea Hovrätt, Hovrätten för Nedre Norrland,
Kammarrätten i Göteborg, Kammarrätten i Jönköping, Överbefälhavaren,
Överstyrelsen för civil beredskap, Statens handikappråd, Kommerskolle-
gium, Statens fastighetsverk, Boverket, Statens bostadskreditnämnd, Ut-
redningen (1993:01) om beskattning av fastigheter, Statskontoret, Riks-
revisionsverket, Banverket, Luftfartsverket, Vägverket, Juridiska fakul-
tetsnämnden vid universitetet i Stockholm, Statens jordbruksverk,
Arbetarskyddsstyrelsen, Riksantikvarieämbetet, Närings- och teknikut-
vecklingsverket, Sveriges geologiska undersökning, Konkurrensverket,
Sveriges provnings- och forskningsinstitut AB, Byggforskningsrådet,
Statens institut för byggnadsforskning, Konsumentverket, Statens
naturvårdsverk, Statens lantmäteriverk, Centralnämnden för fastighets-
data, Länsstyrelsen i Stockholms län, Länsstyrelsen i Södermanlands län,
Länsstyrelsen i Jönköpings län, Länsstyrelsen i Blekinge län, Länsstyrel-
sen i Malmöhus län, Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, Länssty-
relsen i Älvsborgs län, Länsstyrelsen i Västmanlands län, Länsstyrelsen
i Jämtlands län, Länsstyrelsen i Norrbottens län, Vallentuna kommun,
Järfälla kommun, Värmdö kommun, Stockholms kommun, Södertälje
kommun, Norrtälje kommun, Uppsala kommun, Enköpings kommun,
Nyköpings kommun, Eskilstuna kommun, Linköpings kommun, Vadstena
kommun, Jönköpings kommun, Värnamo kommun, Tingsryds kommun,
Växjö kommun, Mörbylånga kommun, Kalmar kommun, Gotlands
kommun, Ronneby kommun, Sölvesborgs kommun, Båstads kommun,
Kristianstads kommun, Kävlinge kommun, Malmö kommun, Helsing-
borgs kommun, Halmstads kommun, Kungsbacka kommun, Orusts
kommun, Göteborgs kommun, Uddevalla kommun, Lilla Edets kommun,
Vänersborgs kommun, Borås kommun, Mariestads kommun, Skövde
kommun, Karlstads kommun, Arvika kommun, Hällefors kommun,
Örebro kommun, Västerås kommun, Sala kommun, Malungs kommun,
Falu kommun, Gävle kommun, Hudiksvalls kommun, Sundsvalls
kommun, Ömsköldsviks kommun, Bergs kommun, Östersunds kommun,
Lycksele kommun, Arvidsjaurs kommun, Luleå kommun, Svenska
kommunförbundet, Arkitektförbundet, Byggentreprenörerna, Bygg-
herreföreningen, Sveriges akademikers centralorganisation, Föreningen
för samhällsplanering, Föreningen Sveriges bygglovsgranskare och
byggnadsnämndssekreterare, Föreningen Sveriges byggnadsinspektörer,
Föreningen Sveriges stadsarkitekter, Föreningen Sveriges WS-inspek-
törer, Landskapsarkitekternas riksförbund, HSB:s riksförbund, Hyres-
gästernas riksförbund, Styrelsen för Konungariket Sveriges stads-
hypotekskassa, Landsorganisationen i Sverige, Riksbyggen, Villaägarna,
Samfundet för fastighetsvärdering, Svenska arbetsgivareföreningen,
Svenska arkitekters riksförbund, Svenska bankföreningen, Svenska
föreningen för byggnadsvård, Svenska kommunaltekniska föreningen,
Svenska konsultforeningen, Svenska förbundet för kvalitet, byggsek-
Prop. 1993/94:178
Bilaga 3
190
tionen, Sveriges allmännyttiga bostadsföretag, Sveriges bostadsrätts-
föreningars centralorganisation, Sveriges fastighetsägareförbund, Sveriges
försäkringsförbund, Sveriges industriförbund, Sveriges lantmätareföre-
ning, Sveriges privatpraktiserande arkitekter, Sveriges trähusfabrikers
riksförbund, Swedac, Tjänstemännens centralorganisation, Lantbrukarnas
riksförbund, Riksförbundet mot Astma-Allergi, Kvinnors byggforum,
Folkrörelserådet Hela Sverige skall leva, Glesbygdsmyndigheten, Statens
räddningsverk, Göran Borgstrand, arkitekt SAR, Norrköpings kommun,
Strömsunds kommun, Föreningen V, Isoleringsfirmomas förening och
Rörfirmomas Riksförbund, Vikbolandsmoderatema, Borlänge kommun,
Svenska Förbundet för Koloniträdgårdar och Fritidsbyar, Byggutbildama,
Byggnadsinspektörer i Lidköping, Skogsstyrelsen, Tandvårdsskadeförbun-
det, Rättviks kommun, Upplands Väsby kommun, Arne Malm (C),
Föreningen Sveriges Länsantikvarier, FOU-a vdelningen Elisabet
Svensson, Handikappförbundens Samarbetsorgan, Socialstyrelsen, De
Handikappades Riksförbund.
Prop. 1993/94:178
Bilaga 3
191
Härigenom föreskrivs i fråga om plan- och bygglagen (1987:10)'
dels att 3 kap. 4-9 §§, 8 kap. 29-31, 9 kap. samt 16 kap. 2 och 3 §§
skall upphöra att gälla,
dels att rubriken närmast före 3 kap. 10 § skall utgå,
dels att 1 kap. 4 och 9 §§, 3 kap. 3, 10, 11, 13, 14 och 16 §§, 5 kap.
7, 16, 26 och 36 §§, 8 kap. 1, 4, 5, 11-13, 23 och 26 §§, 10 kap. 3, 6
och 15 §§, 11 kap. 5 §, 13 kap. 2, 4 och 7 §§ och 16 kap. 1 § samt
rubriken närmast före 3 kap. 1 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall föras in ett nytt kapitel, 9 kap., av följande
lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:178
Bilaga 4
1 kap.
4
Till byggande och rivning av
byggnader samt till schaktning,
fyllning, trädfällning och skogs-
plantering fordras tillstånd i form
av bygglov, rivningslov respektive
marklov i den omfattning som
följer av denna lag.
§
Till byggande och rivning av
byggnader samt till schaktning,
fyllning, trädfällning och skogs-
plantering fordras tillstånd i form
av bygglov, rivningslov respektive
marklov i den omfattning som
följer av denna lag. Vidare skall
den nämnd som avses i 7 § under-
rättas om byggnadsarbeten m.m.
genom bygganmälan i den omfatt-
ning som följer av denna lag.
Beträffande åtgärder som kräver bygglov får ges förhandsbesked huruvida
byggande kan tillåtas på den avsedda platsen.
9§
Särskilda bestämmelser om bygg-
produkter finns i byggproduktlagen
(1992:1535).
Särskilda bestämmelser om tek-
niska egenskapskrav på byggnader
och andra anläggningar samt om
byggprodukter finns i lagen
(0000:000) om tekniska egenskaps-
krav på byggnadsverk, m.m.
'Lagen omtryckt 1992:1769.
192
3 kap.
Nya byggnader
Byggnader
Prop. 1993/94:178
Bilaga 4
3
Byggnader skall medge god
hushållning med energi. I områden
där knapphet på vatten råder eller
kan befaras uppkomma skall bygg-
nader dessutom medge god hus-
hållning med vatten.
I byggnader som innehåller bo-
städer eller arbetslokaler skall
uppvärmningssystemet i skälig
utsträckning utformas så att skilda
energislag som är lämpliga från
allmän energisynpunkt kan använ-
das utan omfattande ändringar.
En- eller tväbostadshus som i
huvudsak skall värmas upp med el
eller naturgas skall i skälig ut-
sträckning utföras så att ett byte till
uppvärmning med annat energislag
underlättas. Sådana byggnader får
förses med uppvärmningssystem för
direktverkande elvärme endast om
det finns särskilda skäl.
§
Byggnader skall uppfylla de
tekniska egenskapskrav som anges
i 2 § lagen (0000:000) om tekniska
egenskapskrav på byggnadsverk,
m. m. i den utsträckning som följer
av föreskrifter utfärdade med stöd
av 21 § den lagen.
10 §
Tillbyggnader, ombyggnader och
andra ändringar av en byggnad
skall utföras varsamt så att bygg-
nadens särdrag beaktas och dess
byggnadstekniska, historiska,
kulturhistoriska, miljömässiga och
konstnärliga värden tas till vara.
Härutöver skall tillses att
1. tillbyggnader som kräver
bygglov uppfyller kraven i 1-8 §§
och att andra tillbyggnader upp-
fyller dessa krav i skälig utsträck-
ning,
2. ombyggnader utförs så att de
delar som byggs om tillförs de i
1-8 §§ angivna egenskaperna i den
omfattning som följer av föreskrif-
ter meddelade med stöd av denna
Ändringar av en byggnad skall
utföras varsamt så att byggnadens
särdrag beaktas och dess bygg-
nadstekniska, historiska, kultur-
historiska, miljömässiga och
konstnärliga värden tas till vara.
193
13 Riksdagen 1993/94. 1 samt. Nr 178
lag,
3. andra ändringar än tillbygg-
nad eller ombyggnad utförs så att
ändringarna i skälig utsträckning
uppfyller kraven i 1-8 §§.
I detaljplan eller områdesbestäm-
melser kan kommunen ställa lägre
krav än vad som följer av andra
stycket 2 under förutsättning att
bebyggelsen inom området får
långsiktigt godtagbara egenskaper.
Vid tillämpning av andra och
tredje styckena skall hänsyn tas till
byggnadens förutsättningar. Vid
ändring av fritidshus med högst två
bostäder gäller inte bestämmelser-
na i 3 § första stycket första me-
ningen, andra och tredje styckena
samt 7 och 8 §§ och skall, även
såvitt avser tillbyggnader som
kräver bygglov och ombyggnader,
kravet i 3 § första stycket andra
meningen gälla endast i skälig
utsträckning.
11
Med ombyggnad avses åtgärder
som fordrar bygglov och avsevärt
förlänger brukstiden för byggnaden
eller en del av den. Även sådant
inredningsarbete som syftar till en
väsentligt ändrad användning av
byggnaden eller en del av den
utgör ombyggnad.
§
I fråga om byggnadsåtgärder som
får vidtas utan bygganmälan skall
1, 2 och 10 §§ tillämpas i den
utsträckning som kan krävas med
hänsyn till åtgärdens art och om-
fattning.
13 §
Byggnader skall underhållas så
att deras egenskaper i de hänseen-
den som avses i 3-7 §§ i huvudsak
bevaras. Anordningar som avser
att tillgodose kraven i 6 och 7 §§
skall hållas i stånd. Byggnaders
yttre skall hållas i vårdat skick.
Underhållet skall anpassas till
byggnadens värde från historisk,
kulturhistorisk, miljömässig och
konstnärlig synpunkt samt till
Byggnaders yttre skall hållas i
vårdat skick. Underhållet skall
anpassas till byggnadens värde från
historisk, kulturhistorisk, miljö-
Prop. 1993/94:178
Bilaga 4
194
omgivningens karaktär. mässig och konstnärlig synpunkt
samt till omgivningens karaktär.
Byggnader som avses i 12 § skall underhållas så att deras särart beva-
ras.
Prop. 1993/94:178
Bilaga 4
14 §
I fråga om anläggningar för vilka
bygglov krävs skall vad som före-
skrivs om byggnader i 1-13 §§
tillämpas. I fråga om övriga an-
läggningar som anges i 8 kap.
skall 1-13 §§ tillämpas i skälig
utsträckning.
I fråga om anläggningar som
anges i 8 kap. 2 § första stycket
skall föreskrifterna i 1-13 §§ om
byggnader tillämpas.
16 §
På bebyggda tomter får bestämmelserna i 15 § första stycket 6 samt
andra och tredje styckena tillämpas
Vid tillbyggnad som kräver bygg-
lov eller vid ombyggnad skall
tomten anordnas så att den upp-
fyller kraven i 15 § i skälig ut-
sträckning.
i skälig utsträckning.
Vid sådan ändring av en byggnad
för vilken bygganmälan krävs skall
tomten anordnas så att den upp-
fyller kraven i 15 § i den utsträck-
ning som efter omständigheterna
kan krävas med hänsyn till kost-
naderna för arbetet och tomtens
särskilda egenskaper.
5 kap.
7§
Utöver vad som enligt 3 § skall redovisas i detaljplanen får i planen
meddelas bestämmelser om
1. i vad mån åtgärder kräver lov enligt 8 kap. 5 § första stycket, 6 §
första stycket 2 och 3, andra stycket samt tredje stycket 2, 8 § första och
tredje styckena samt 9 § första och andra styckena,
2. den största omfettning i vilken byggande över och under markytan
får ske och, om det finns särskilda skäl med hänsyn till bostadsförsörj-
ningen eller miljön, även den minsta omfettning i vilken byggandet skall
ske,
3. byggnaders användning, varvid
mas andelen lägenheter av olika slag
4. placering, utformning och
utförande av byggnader, andra
anläggningar och tomter, varvid
ombyggnadsbestämmelser enligt 3
kap. 10 § tredje stycket, skyddsbe-
stämmelser för byggnader som
avses i 3 kap. 12 § och rivnings-
för bostadsbyggnader kan bestäm-
och storlek,
4. placering, utformning och
utförande av byggnader, andra
anläggningar och tomter, varvid
skyddsbestämmelser för byggnader
som avses i 3 kap. 12 § och riv-
ningsförbud för sådana byggnader
samt sådana bestämmelser i fråga
195
förbud för sådana byggnader får om andra ändringar av byggnader
meddelas, än tillbyggnader som får utfärdas
med stöd av föreskrifter enligt 21 §
lagen (0000:000) om tekniska
egenskapskrav på byggnadsverk,
m.m. får meddelas,
5. vegetation samt markytans utformning och höjdläge,
6. användning och utformning av allmänna platser för vilka kommunen
inte skall vara huvudman,
7. stängsel samt utfart eller annan utgång mot allmänna platser,
8. placering och utformning av parkeringsplatser, förbud att använda
viss mark eller byggnader for parkering samt skyldighet att anordna
utrymme för parkering, lastning och lossning enligt 3 kap. 15 § första
stycket 6,
9. tillfällig användning av mark eller byggnader, som inte genast
behöver tas i anspråk for det ändamål som anges i planen,
10. markreservat för allmänna ledningar, energianläggningar samt
trafik- och väganordningar,
11. skyddsanordningar for att motverka störningar från omgivningen
och, om det finns särskilda skäl, högsta tillåtna värden för störningar
genom luftförorening, buller, skakning, ljus eller annat sådant som
prövas enligt miljöskyddslagen (1969:387),
12. principerna för fastighetsindelningen och för inrättande av gemen-
samhetsanläggningar.
Bestämmelser om byggnaders användning enligt första stycket 3 får inte
utformas så att en effektiv konkurrens motverkas.
I detaljplanen får även meddelas bestämmelser om exploateringssam-
verkan enligt 6 kap. 2 §. Om en detaljplan antas efter det att ett ex-
ploateringsbeslut enligt lagen (1987:11) om exploateringssamverkan har
vunnit laga kraft, skall det anges i planen om den skall genomföras enligt
nämnda lag. Skall mark tas i anspråk från någon fastighet vars ägare inte
deltar i samverkan, skall planen innehålla uppgift därom.
Planen får inte göras mer detaljerad än som är nödvändigt med hänsyn
till syftet med den.
Prop. 1993/94:178
Bilaga 4
16 §
För begränsade områden som inte omfettas av detaljplan kan områdes-
bestämmelser antas för att säkerställa att syftet med översiktsplanen
uppnås eller att ett riksintresse enligt lagen (1987:12) om hushållning
med naturresurser m.m. tillgodoses. Med områdesbestämmelser får
regleras
1. i vad mån åtgärder kräver lov
enligt 8 kap. 5 § första stycket, 6 §
första stycket 1 och 3 samt andra
och tredje styckena, 7 §, 8 § andra
och tredje styckena samt 9 § tredje
stycket,
1. i vad mån åtgärder kräver lov
enligt 8 kap. 5 § andra stycket,
6 § första stycket 1 och 3 samt
andra och tredje styckena, 7 §, 8 §
andra och tredje styckena samt 9 §
tredje stycket,
196
2. grunddragen för användningen av mark- och vattenområden för
bebyggelse eller for fritidsanläggningar, kommunikationsleder och andra
jämförliga ändamäl,
3. största tillåtna byggnads- eller bruksarean för fritidshus och storle-
Prop. 1993/94:178
Bilaga 4
ken på tomter till sådana hus,
4. placering, utformning och
utförande av byggnader, andra
anläggningar eller tomter, varvid
ombyggnadsbestämmelser enligt 3
kap. 10 § tredje stycket, skyddsbe-
stämmelser för byggnader som
avses i 3 kap. 12 § och rivnings-
förbud för sådana byggnader får
meddelas,
4. placering, utformning och
utförande av byggnader, andra
anläggningar och tomter, varvid
skyddsbestämmelser för byggnader
som avses i 3 kap. 12 § och riv-
ningsförbud för sådana byggnader
samt sådana bestämmelser i fråga
om andra ändringar av byggnader
än tillbyggnader som för utfärdas
med stöd av föreskrifter enligt 21 §
lagen (0000:000) om tekniska
egenskapskrav på byggnadsverk,
m.m. får meddelas,
5. användning och utformning av allmänna platser,
6. vegetation samt markytans utformning och höjdläge inom sådana
områden som avses i 8 kap. 9 § tredje stycket,
7. skyddsanordningar för att motverka störningar från omgivningen,
8. exploateringssamverkan enligt 6 kap. 2 §.
26 §
Under utställningstiden skall planförslaget åtföljas av
1. planbeskrivningen och genomförandebeskrivningen,
2. samrådsredogörelsen,
3. program för planen, miljökonsekvensbeskrivning, grundkarta och
fastighetsfÖrteckning, om sådana handlingar har upprättats,
4. annat planeringsunderlag som kommunen anser vara av betydelse
för en bedömning av förslaget.
I planbeskrivningen skall redovi-
sas planeringsförutsättningarna,
planens syfte och skälen till pla-
nens utformning. Beskrivningen
skall åtföljas av illustrationsmate-
rial, om det inte är uppenbart
onödigt. Om planförslaget avviker
från översiktsplanen, skall avvikel-
sen och skälen till denna redovisas
i beskrivningen.
Annat tillgängligt material som
ställas ut.
I planbeskrivningen skall redovi-
sas planeringsförutsättningarna,
planens syfte och skälen till pla-
nens utformning samt de övervä-
ganden som legat till grund för
lovpliktens omfattning inom plan-
området. Beskrivningen skall
åtföljas av illustrationsmaterial, om
det inte är uppenbart onödigt. Om
planförslaget avviker från över-
siktsplanen, skall avvikelsen och
skälen till denna redovisas i be-
skrivningen.
yser förslagets innebörd, bör också
197
36 §
Av 8 kap. 11, 12, 16 och 18 §§ följer att bygglov, rivningslov och
marklov inte får meddelas i strid mot detaljplan eller områdesbestämmel-
Prop. 1993/94:178
Bilaga 4
ser i vidare mån än som sägs där.
Åtgärder som inte kräver lov och
som avser byggnader, andra an-
läggningar, tomter och allmänna
platser skall utföras så att de inte
strider mot detaljplan eller om-
rådesbestämmelser. Detta gäller
dock inte sådana åtgärder som
anges i 8 kap. 4 § första stycket
3-6 och som inte kräver lov.
Åtgärder som inte kräver lov och
som avser byggnader, andra an-
läggningar, tomter och allmänna
platser skall utföras så att de inte
strider mot detaljplan eller om-
rådesbestämmelser. Detta gäller
dock inte sådana åtgärder som
anges i 8 kap. 4 § första stycket
och som inte kräver lov.
Enligt vad som föreskrivs särskilt får beslut enligt vissa andra
författningar än denna lag inte meddelas i strid mot detaljplan eller
områdesbestämmelser.
8 kap.
1 §
Bygglov krävs för att
1. uppföra byggnader,
2. göra tillbyggnader,
3. ta i anspråk eller inreda byggnader helt eller till viss del for vä-
sentligen annat ändamål än det för
eller för vilket bygglov har lämnats,
4. göra sådana ändringar av
byggnader som berör konstruktio-
nen av de bärande delarna eller
som avsevärt påverkar byggnader-
nas planlösning,
5. i byggnader installera eller
väsentligt ändra eldstäder, rökka-
naler eller anordningar för venti-
lation,
vilket byggnaden senast har använts
4. göra sådana ändringar av
byggnader som innebär att det
inreds någon ny bostad eller någon
ny lokal för handel, hantverk eller
industri.
5 a. i byggnader eller inom
tomter installera eller väsentligt
ändra anordningar för vattenför-
sörjning eller avlopp,
6. i byggnader installera eller
väsentligt ändra hissar.
Kravet på bygglov för de åtgär-
der som anges i första stycket 4, 5
och 5 a gäller inte i fråga om
byggnader eller tomter som tillhör
staten eller landstingskommuner.
I fråga om ekonomibyggnader för jordbruk, skogsbruk eller därmed
jämförlig näring inom områden som inte omfattas av detaljplan krävs
bygglov endast för åtgärder som anges i första stycket 3.
198
I 4 och 10 §§ finns särskilda bestämmelser för en- eller tvåbostadshus
och för vissa byggnader avsedda för totalförsvaret. Enligt 5-7 §§ kan
kommunen besluta om undantag från kravet på bygglov eller om längre
gående krav.
Prop. 1993/94:178
Bilaga 4
4 §
Bestämmelserna i 1-3 §§ gäller inte i fråga om nedan angivna åtgärder
beträffande en- eller tvåbostadshus och till dem hörande fristående uthus,
garage och andra mindre byggnader (komplementbyggnader):
1. installera eller ändra anord-
ningar för vatterförsörjning eller
avlopp, om byggnaden skall vara
ansluten till en egen anläggning för
vatterförsörjning eller avlopp,
2. göra andra invändiga änd-
ringar, som inte innebär att det
inreds någon ytterligare bostad
eller någon lokal för handel, hant-
verk eller industri och ej heller
berör konstruktionen av byggna-
dens bärande delar, eldstäder eller
rökkanaler,
3. färga om byggnader inom
områden med detaljplan, om bygg-
nadens karaktär därigenom inte
ändras väsentligt,
4. med mur eller plank anordna
skyddade uteplatser i anslutning till
bostadshuset, om muren eller
planket inte är högre än 1, 8 me-
ter, inte sträcker sig mer än 3, 0
meter ut från huset och inte place-
ras närmare gränsen än 4, 5 meter,
5. anordna skärmtak över sådana
uteplatser som anges i 4 eller över
altaner, balkonger eller entréer,
om skärmtaket inte är större än
12,0 kvadratmeter och inte sträck-
er sig närmare gränsen än 4, 5
meter,
6. uppföra högst två komple-
mentbyggnader i omedelbar närhet
av bostadshuset, om byggnadernas
sammanlagda byggnadsarea inte är
större än 10, 0 kvadratmeter,
taknockshöjden inte överstiger 3, 0
meter och byggnaderna inte place-
ras närmare gränsen än 4, 5 meter.
1. farga om byggnader inom
områden med detaljplan, om bygg-
nadens karaktär därigenom inte
ändras väsentligt,
2. med mur eller plank anordna
skyddade uteplatser i anslutning till
bostadshuset, om muren eller
planket inte är högre än 1, 8 me-
ter, inte sträcker sig mer än 3, 0
meter ut från huset och inte place-
ras närmare gränsen än 4, 5 meter,
3. anordna skärmtak över sådana
uteplatser som anges i 4 eller över
altaner, balkonger eller entréer,
om skärmtaket inte är större än
12, 0 kvadratmeter och inte sträck-
er sig närmare gränsen än 4, 5
meter,
4. uppföra högst två komple-
mentbyggnader i omedelbar närhet
av bostadshuset, om byggnadernas
sammanlagda byggnadsarea inte är
större än 10, 0 kvadratmeter,
taknockshöjden inte överstiger 3, 0
meter och byggnaderna inte place-
ras närmare gränsen än 4, 5 meter.
199
Utanför detaljplan är en- och tvåbostadshus och tillhörande komple-
mentbyggnader, murar och plank som ej ingår i samlad bebyggelse
undantagna från bestämmelserna i 1 och 2 §§ även i fråga om följande
åtgärder
1. göra mindre tillbyggnader, om åtgärden inte sträcker sig närmare
gränsen än 4, 5 meter,
2. uppföra komplementbyggnader eller murar eller plank i omedelbar
närhet av bostadshuset, om åtgärden inte sträcker sig närmare gränsen än
4, 5 meter,
3. utföra sådana åtgärder som
avses i 1 § första stycket 4, 5 och
5 a.
Prop. 1993/94:178
Bilaga 4
Om de grannar som berörs med-
ger att åtgärder som avses i första
stycket 4-6 och i andra stycket 1
och 2 utförs närmare gränsen än
4, 5 meter, krävs inte bygglov.
Enligt 6 § får kommunen be-
stämma att de åtgärder som avses
i första stycket 3 och andra stycket
1 och 2 kräver bygglov.
Om de grannar som berörs med-
ger att åtgärder som avses i första
stycket 2-4 och i andra stycket
utförs närmare gränsen än 4, 5
meter, krävs inte bygglov.
Enligt 6 § får kommunen be-
stämma att de åtgärder som avses
i första stycket 1 och andra stycket
kräver bygglov.
Kommunen får i detaljplan eller
områdesbestämmelser besluta att
bygglov inte krävs för att på det
sätt som närmare anges i planen
eller bestämmelserna
Kommunen får i en detaljplan
besluta att bygglov inte krävs för
att på det sätt och under den tid
som närmare anges i planen utföra
åtgärder som avses i 1 och 2 §§.
Kommunen får i områdesbe-
stämmelser besluta att bygglov inte
krävs för att på det sätt som när-
mare anges i bestämmelserna
1. uppföra, bygga till eller på annat sätt ändra komplementbyggnader,
2. göra mindre tillbyggnader,
3. utföra sådana åtgärder som
avses i 1 § första stycket 4, 5 och
5 a,
4. utföra eller ändra anläggningar som avses i 2 §,
5. bygga till eller på annat sätt ändra industribyggnader,
6. uppföra, bygga till eller på annat sätt ändra enklare fritidshus,
kolonistugor och liknande byggnader,
7. utföra sådana åtgärder som avses i 3 § första stycket 2.
Bestämmelser enligt första styck-
et får inte meddelas, om bygglov
krävs för att tillvarata grannars
intressen eller allmänna intressen.
Inte heller får sådana bestämmelser
Bestämmelser enligt första och
andra stycket får inte meddelas,
om bygglov krävs för att tillvarata
grannars intressen eller allmänna
intressen.
200
meddelas beträffande åtgärder som
avser arbetslokaler eller personal-
rum i andra byggnader än industri-
byggnader. Bestämmelser enligt
första stycket 5 får meddelas endast
om yrkesinspektionen samt skydds-
ombud, skyddskommitté eller orga-
nisation som företräder arbets-
tagarna har tillsty rkt bestämmelser-
na.
Inom samlad bebyggelse krävs
medgivande från berörda grannar,
om åtgärder som avses i första
stycket 1 och 2 skall utföras utan
bygglov.
Prop. 1993/94:178
Bilaga 4
Inom samlad bebyggelse krävs
medgivande från berörda grannar,
om åtgärder som avses i andra
stycket 1 och 2 skall utföras utan
bygglov.
11 §
Ansökningar om bygglov för åtgärder inom områden med detaljplan
skall bifallas om
1. åtgärden inte strider mot detaljplanen eller den fastighetsplan som
gäller för området, varvid det förhållandet att genomförandetiden för
detaljplanen inte böijat löpa utgör hinder mot att bygglov lämnas,
2. den fastighet och den byggnad eller annan anläggning på vilken
åtgärden skall utföras
a) stämmer överens med detaljplanen och med den fastighetsplan som
gäller för området, eller
b) avviker från dessa planer, men avvikelserna godtagits vid en bygg-
lovsprövning enligt denna lag eller vid en fastighetsbildning enligt 3 kap.
2 § första stycket andra meningen fastighetsbildningslagen (1970:988),
och
Beträffande sådana inre åtgärder
i byggnader som anges i 1 § första
stycket 4 och sådana yttre åtgärder
på byggnader som anges i 3 §
första stycket 1 skall bygglov
lämnas även om förutsättningarna
i första stycket 2 inte är uppfyllda.
3. åtgärden kan antas uppfylla 3. åtgärden uppfyller kraven i 3
kraven i 3 kap. kap. 1, 2 och 10-18 §§.
Om fastigheten i annat fall än som avses i första stycket 2 b inte
stämmer överens med fastighetsplanen och om ansökningen kommer in
före utgången av genomförandetiden för detaljplanen, skall sökanden
föreläggas att inom viss tid visa att ansökan om förrättning gjorts för att
genomföra den fastighetsindelning, som förutsätts i fastighetsplanen.
Beträffande sådana inre åtgärder
i byggnader som anges i 1 § första
stycket 4-6 och sådana yttre åt-
gärder på byggnader som anges i
3 § första stycket 1 skall bygglov
lämnas även om förutsättningarna
i första stycket 2 inte är uppfyllda.
Även om förutsättningarna i första stycket är uppfyllda, får bygglov till
åtgärder på mark som enligt detaljplanen utgör kvartersmark för allmänt
ändamål lämnas endast om ändamålet är närmare angivet i planen.
Om detaljplanen saknar bestämmelser om byggnadens användning och
201
ansökningen avser bostadslägenhet som behövs for bostadsförsöijningen,
får bygglov inte lämnas för sådana åtgärder som anges i 1 § första
stycket 3.
Bygglov får lämnas till åtgärder som innebär mindre avvikelser från
detaljplanen eller fastighetsplanen, om avvikelserna är förenliga med
syftet med planen. I fell som avses i första stycket 2 b och 17 kap.
18 a § skall en samlad bedömning göras av de avvikande åtgärder som
söks och de som tidigare godtagits.
Prop. 1993/94:178
Bilaga 4
12 §
Ansökningar om bygglov för åtgärder inom områden som inte omfettas
av detaljplan skall bifellas om åtgärden
1. uppfyller kraven i 2 kap.,
2. inte skall föregås av detaljplaneläggning på grund av bestämmel-
serna i 5 kap. 1 §,
3. inte strider mot områdesbestämmelser och
4. kan antas uppfylla kraven i 3 4. uppfyller kraven i 3 kap. 1, 2
kap. och 10-18 §§.
Beträffande en- eller tvåbostadshus skall ansökningar om bygglov till
kompletteringsåtgärder som anges i 13 § bifellas, om åtgärden uppfyller
kraven i första stycket 4 och mte st
ser som anges i 5 kap. 16 § 3 eller
Bestämmelserna i andra stycket
gäller även andra byggnader än en-
eller tvåbostadshus, om ansök-
ningen avser sådana inre åtgärder
i byggnader som anges i 1 § första
stycket 4-6, sådana yttre åtgärder
på byggnader som anges i 3 §
första stycket 1 eller underhållsåt-
gärder på sådana byggnader som
avses i 3 kap. 12 §.
Bygglov får lämnas till åtgärder
ler mot sådana områdesbestämmel-
Bestämmelsema i andra stycket
gäller även andra byggnader än en-
eller tvåbostadshus, om ansök-
ningen avser sådana åtgärder på
byggnader som anges i 3 § första
stycket 1 eller underhållsåtgärder
på sådana byggnader som avses i 3
kap. 12 §.
>m innebär mindre avvikelser från
områdesbestämmelser, om avvikelserna är förenliga med syftet med
bestämmelserna.
13 §
Med kompletteringsåtgärder avses att
1. uppföra komplementbyggnader,
2. göra mindre tillbyggnader,
3. utföra sådana inre åtgärder
i byggnader som anges i 1 § första
stycket 4-6 och sådana yttre åt-
gärder på byggnader som anges i
3. utföra sådana åtgärder på
byggnader som anges i 3 § första
stycket 1,
3 § första stycket 1,
4. utföra underhållsåtgärder på sådana byggnader som avses i 3 kap.
12 §.
202
23 § Prop. 1993/94:178
Begärs tillstånd att expropriera den byggnad eller mark som en ansökan Bilaga 4
om lov avser eller påböijas arbete för att anta, ändra eller upphäva
detaljplan, områdesbestämmelser eller fastighetsplan som berör byggna-
den eller marken, får byggnadsnämnden besluta om anstånd med
avgörandet om lov till dess att ärendet om expropriationstillståndet
avgjorts eller planarbetet avslutats. Om kommunen inte avgjort plan-
ärendet inom två år från det att ansökningen om lov kom in till bygg-
nadsnämnden, skall dock ansökningen avgöras utan dröjsmål.
Om en detaljplan innehåller
bestämmelser om att lov inte skall
krävas för i planen angivna åt-
gärder, för byggnadsnämnden
under de förutsättningar som anges
i första stycket besluta om förbud
mot att företa de lovbefriade åt-
gärderna till dess att ärendet om
expropriationstillståndet avgjorts
eller planarbetet avslutats. Ett
förbud på grund av planarbete
upphör att gälla om kommunen inte
avgjort planärendet inom två år
från det att bygganmälan kom in
till byggnadsnämnden. Beslut om
förbud för inte fattas senare än en
vecka efter det att bygganmälan
kom in till byggnadsnämnden.
26 §
Beslut varigenom ett ärende om
lov avgörs, skall innehålla skälen
till beslutet i enlighet med vad som
föreskrivs i 20 § förvaltningslagen
(1986:223).
Beslut varigenom lov lämnas,
skall ange
1. lovets giltighetstid,
2. de anmälningar och besikt-
ningar som behövs för tillsyn och
kontroll enligt 9 kap. och
3. de villkor och upplysningar i
övrigt som behövs.
I ett beslut varigenom lov läm-
nas, skall anges lovets giltighetstid
samt de villkor och upplysningar i
övrigt som behövs.
203
1 §
Den som för egen räkning utför
eller låter utföra byggnads-,
rivnings- eller markarbeten (bygg-
herren) skall se till att arbetena
utförs enligt bestämmelserna i
denna lag och enligt föreskrifter
eller beslut som har meddelats med
stöd av lagen. Byggherren skall
vidare se till att kontroll och prov-
ning utförs i tillräcklig omfattning.
Arbetena skall planeras och
utföras med aktsamhet så att perso-
ner och egendom inte skadas och
så att minsta möjliga obehag upp-
står.
2 §
Minst tre veckor innan arbetena
påböijas skall byggherren göra en
anmälan till byggnadsnämnden
(bygganmälan), om arbetena avser
1. uppförande eller tillbyggnad
av en byggnad,
2. åtgärder som kräver bygglov
enligt 8 kap. 2 §,
3. sådana ändringar av en bygg-
nad som berör konstruktionen av
de bärande delarna eller som
avsevärt påverkar dess planlösning,
4. installation eller väsentlig
ändring av hissar, eldstäder, rök-
kanaler eller anordningar för
ventilation i byggnader,
5. installation eller väsentlig
ändring av anordningar för vatten-
försörjning eller avlopp i byggna-
der eller inom tomter,
6. underhåll av sådan bebyggel-
se med särskilt bevarandevärde
som omfattas av skyddsbestämmel-
ser som utfärdats med stöd av 5
kap. 7 § första stycket 4 eller 16 §
204
4, Prop. 1993/94:178
7. rivning som omfattas av krav Bilaga 4
på rivningslov.
Byggnadsarbetena får påbörjas
tidigare än som anges i första
stycket om byggnadsnämnden
särskilt medger det.
3§
Krav på bygganmälan gäller inte
1. sådana åtgärder som rör en-
eller tvåbostadshus och till dessa
hörande komplementbyggnader och
som enligt 8 kap. 4 § undantagits
från krav på bygglov,
2. uppförande, tillbyggnad eller
annan ändring av ekonomibyggna-
der för jordbruk, skogsbruk eller
därmed jämförlig näring inom
områden som inte omfattas av
detaljplan,
3. sådana åtgärder beträffande
anläggningar som anges i 8 kap.
2 § andra stycket,
4. sådana åtgärder som anges i
2 § första stycket 3-5 i fråga om
byggnader eller tomter som tillhör
staten eller ett landsting,
5. åtgärder som rör sådana
byggnader eller andra anläggning-
ar som är avsedda för totalförsva-
ret och som är av hemlig natur.
4§
Bygganmälan skall vara skriftlig.
Till anmälan skall fogas en be-
skrivning av projektets art och
omfattning. För enkla åtgärder får
anmälan göras muntligen.
5§
Om byggnadsåtgärder som anges
i 2 § första stycket 1-5 och som
kräver bygganmälan avser arbets-
lokaler eller personalrum för verk- 205
samheter där arbetstagare skall
utföra arbete för arbetsgivares Prop. 1993/94:178
räkning och det är känt för vilket Bilaga 4
slag av verksamhet utrymmena är
avsedda, får byggnadsarbetena inte
påbörjas förrän ett skyddsombud,
en skyddskommitté eller en organi-
sation som företräder arbetstagar-
na har fått tillfälle att yttra sig
över åtgärderna.
Om byggnadsåtgärderna avser
tillfälliga personalbostäder för
sammanlagt minst tio boende, får
byggnadsarbetena inte påbörjas
förrän organisation som företräder
arbetstagarna har fått tillfälle att
yttra sig över åtgärderna.
6§
När en bygganmälan har kommit
in skall byggnadsnämnden skynd-
samt låta staka ut byggnaden,
tillbyggnaden eller anläggningen
och märka ut dess höjdläge, om
det behövs med hänsyn till för-
hållandena på platsen och omstän-
digheterna i övrigt. Är byggnaden
eller anläggningen till sitt läge
direkt beroende av gränsen mot en
grannes fastighet, skall grannen
kallas till utstakningen.
7§
När en bygganmälan har kommit
in skall byggnadsnämnden skynd-
samt kalla till samråd (byggsam-
råd), om det inte är uppenbart
obehövligt. Till byggsamrådet skall
byggherren, den som enligt 13 §
anmälts som kvalitetsansvarig och
andra som bestäms av nämnden
kallas. Vid behov skall även yrkes-
inspektionen kallas. Om en sådan
försäkring för byggnadsarbeten
behövs som avses i lagen
(1993:320) om byggfelsförsäkring,
skall byggnadsnämnden bereda 206
försäkringsgivaren tillfälle att
närvara vid samrådet. Prop. 1993/94:178
Om byggnadsnämnden funnit Bilaga 4
byggsamråd obehövligt, skall
nämnden meddela byggherren detta
utan oskäligt dröjsmål och samti-
digt lämna sådana upplysningar
som avses i 8 § tredje stycket.
Byggsamråd skall alltid hållas
när en byggherre begär det.
8§
Vid byggsamrådet skall en ge-
nomgång göras av
1. arbetenas planering,
2. de åtgärder för besiktning,
tillsyn och övrig kontroll som är
nödvändiga för att byggnaden eller
anläggningen skall kunna antas
komma att uppfylla de krav som
avses i 3 kap.,
3. den samordning som behövs,
över samrådet skall föras pro-
tokoll.
Om byggnadsnämnden finner
anledning anta att ett projekt som
inte kräver bygglov, fordrar till-
stånd av någon annan myndighet,
skall nämnden under samrådet
upplysa byggherren om detta.
9§
Vid byggsamrådet eller snarast
möjligt därefter skall byggnads-
nämnden, om det inte är uppenbart
obehövligt, besluta om en kontroll-
plan för arbetena. I kontrollplanen
skall anges vilken kontroll som
skall utföras, vilka intyg och övriga
handlingar som skall visas upp för
nämnden samt vilka anmälningar
som skall göras till nämnden.
Kontrollen kan utföras genom
dokumenterad egenkontroll, av
fristående sakkunniga eller, om det
finns särskilda skäl, av byggnads-
nämnden. 207
Byggnadsnämnden får enligt 16
kap. 7 § första stycket även i andra Prop. 1993/94:178
fall än som avses i första stycket Bilaga 4
andra meningen besikta byggpro-
jektet.
Byggnadsnämnden för i samband
med ingripanden enligt 10 kap. 3 §
besluta om ändring av kontrollpla-
nen.
10 §
När byggherren har bestyrkt
byggnadens eller anläggningens
egenskaper i enlighet med kon-
trollplanen och byggnadsnämnden
inte funnit skäl att ingripa enligt 10
kap., skall nämnden utfärda ett
bevis om detta (slutbevis).
Om byggnadsnämnden finner att
det brister i förutsättningarna för
att utfärda slutbevis, skall bygg-
nadsnämnden utan oskäligt dröjs-
mål ta ställning till i vilken ontfatt-
ning byggnaden skall få användas
till dess att bristema åtgärdats.
H §
Byggnadsnämndens beslut i fråga
om byggsamråd och kontrollplan
upphör att gälla om byggnadsarbe-
tena inte påbörjats inom två år
från dagen för bygganmälan.
12 §
Om en sådan försäkring för
byggnadsarbeten behövs som avses
i lagen (1993:320) om byggfels-
försäkring, för byggnadsarbetena
inte påbörjas förrän bevis om
försäkringen visats upp för bygg-
nadsnämnden. Detsamma gäller om
ett besked om skyddsrum krävs
enligt 32 § civilförsvarslagen
(1960:74).
208
13 § Prop. 1993/94:178
För sädana byggnadsåtgärder Bilaga 4
som anges i 2 § första stycket 1-6
och som kräver bygganmälan skall
en kvalitetsansvarig utses av bygg-
herren. För skilda delar av ett
byggprojekt kan olika kvalitetsan-
svariga utses. En av dem skall
samordna deras uppgifter. Bygg-
herren skall underrätta byggnads-
nämnden om vem som är kvalitets-
ansvarig.
Den kvalitetsansvarige skall, om
det finns sådan kontrollplan som
avses i 9 §, se till att planen följs
och att annan kontroll som avses i
8 § första stycket 2 utförs. Han
skall vara närvarande vid bygg-
samråd enligt 7 § so/nr vid besikt-
ningar och andra kontroller.
14 §
Till kvalitetsansvarig får utses
endast den som har fått godkän-
nande (riksbehörighet) av ett organ
som har ackrediterats för detta
ändamål enligt 14 § lagen
(1992:1119) om teknisk kontroll
eller den som byggnadsnämnden
godkänt för visst arbete.
75 §
Om byggnadsnämnden finner att
den kvalitetsansvarige har åsidosatt
sina skyldigheter, får nämnden
besluta att en annan kvalitetsan-
svarig skall utses. Nämnden skall,
i de fall den kvalitetsansvarige har
riksbehörighet, anmäla sitt beslut
till det organ som meddelat riksbe-
hörigheten.
10 kap.
3 §
Byggnadsnämnden får förbjuda Byggnadsnämnden får förbjuda 209
att ett visst byggnads-, rivnings- att ett visst byggnads-, rivnings-
14 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 178
eller markarbete eller en viss
åtgärd fortsätts, om det är upp-
enbart att arbetet eller åtgärden
strider mot denna lag eller mot
någon föreskrift eller något beslut
som har meddelats med stöd av
eller markarbete eller en viss Prop. 1993/94:178
åtgärd fortsätts, om det är upp- Bilaga 4
enbart att arbetet eller åtgärden
strider mot denna lag eller mot
någon föreskrift eller något beslut
som har meddelats med stöd av
lagen. lagen. Byggnadsnämnden får ock-
så, om nämnden finner att bygg-
herren inte följer någon väsentlig
del av en kontrollplan, förbjuda att
ett byggnadsarbete fortsätts till
dess att de uppkomna bristerna
åtgärdats.
Ar det uppenbart att ett arbete eller en åtgärd som avses i första stycket
äventyrar en byggnads hållfasthet eller medför fåra for människors liv
eller hälsa, skall nämnden förbjuda att arbetet eller åtgärden fortsätts,
även om de förutsättningar som anges i första stycket inte föreligger.
Förbud enligt första eller andra stycket får förenas med vite.
Beslut enligt denna paragraf gäller omedelbart.
Särskild avgift skall tas ut om, i
andra fall än som avses i 4 § första
stycket, en överträdelse sker ge-
nom att
1. arbete utförs utan ansvarig
arbetsledare i strid mot bestäm-
melserna i 9 kap. 3 §,
2. någon underlåter att göra
sådana anmälningar till byggnads-
nämnden som avses i 9 kap. 4 §
eller
Särskild avgift skall tas ut om, i
andra fall än som avses i 4 § första
stycket, en överträdelse sker ge-
nom att
1. arbete utförs utan att det finns
någon kvalitetsansvarig enligt 9
kap. 13 §,
2. någon underlåter att göra
bygganmälan när sådan anmälan
skall göras eller
3. arbete utförs i strid mot något beslut som byggnadsnämnden har
meddelat enligt denna lag.
Den särskilda avgiften skall bestämmas till minst 200 och högst 1 000
kronor. Är överträdelsen ringa, behöver någon avgift inte tas ut.
15 §
Om någon underlåter att utföra arbete eller vidta någon annan åtgärd
som åligger honom enligt denna lag eller någon föreskrift eller något
beslut som har meddelats med stöd av lagen, får byggnadsnämnden
förelägga honom att inom en viss tid vidta åtgärden.
Om byggnadsnämnden enligt 9
kap. 10 § andra stycket finner att
en byggnad eller en del av en
byggnad inte skall få användas till
dess att bristerna åtgärdats, får
210
byggnadsnämnden förena sitt beslut Prop. 1993/94:178
med vite. Bilaga 4
11 kap.
5 §
Byggnadsnämnden får ta ut avgift
i ärenden angående lov och för-
handsbesked samt i andra ärenden
som föranleder upprättande av
nybyggnadskarta, ritningsgransk-
ning, besiktning, framställning av
arkivbeständiga handlingar eller
andra tids- eller kostnadskrävande
åtgärder.
Lämnas bygglov för uppförande,
tillbyggnad eller ombyggnad av en
byggnad eller annan anläggning,
för byggnadsnämnden dessutom ta
ut en planavgift för att täcka kost-
naderna för sådana åtgärder som
erfordras för att enligt denna lag
upprätta eller ändra detaljplaner,
områdesbestämmelser och fastig-
hetsplaner. Planavgift får tas ut
endast om fastighetsägaren har
nytta av planen eller bestämmel-
serna.
Byggnadsnämnden får ta ut avgift
1 ärenden angående lov och för-
handsbesked och i ärenden som
föranleds av en bygganmälan enligt
9 kap. 2 § samt i andra ärenden
som föranleder upprättande av
nybyggnadskarta, ritningsgransk-
ning, besiktning, framställning av
arkivbeständiga handlingar eller
andra tids- eller kostnadskrävande
åtgärder.
Byggnadsnämnden för dessutom,
efter det att bygganmälan som
avser åtgärder som anges i 9 kap.
2 § första stycket 1 eller 2 inkom-
mit avseende uppförande, tillbygg-
nad eller annan ändring av en
byggnad eller annan anläggning, ta
ut en planavgift för att täcka kost-
naderna för sådana åtgärder som
erfordras för att enligt denna lag
upprätta eller ändra detaljplaner,
områdesbestämmelser och fastig-
hetsplaner. Planavgift får tas ut
endast om fastighetsägaren har
nytta av planen eller bestämmel-
serna.
Avgifterna får tas ut med högst det belopp som motsvarar kommunens
genomsnittliga kostnad för åtgärderna. Grunderna för beräkning av
avgifterna skall anges i en taxa som beslutas av kommunfullmäktige.
Avgifterna tas ut av sökanden och får tas ut i förskott.
13 kap.
2§
Andra beslut enligt denna lag av kommunfullmäktige och kommunala
nämnder än de som anges i 1 § får
styrelsen.
Sådana beslut får dock inte över-
klagas till den del de avser frågor
som redan är avgjorda genom
detaljplan, områdesbestämmelser
eller förhandsbesked.
överklagas genom besvär hos läns-
Sådana beslut får dock inte över-
klagas till den del de avser
1. frågor som redan är avgjorda
genom detaljplan, områdesbestäm-
melser eller förhandsbesked,
211
2. behovet av byggsamråd.
Prop. 1993/94:178
Bilaga 4
4 §
Länsstyrelsens beslut enligt 12 kap. 2 § huruvida prövning skall ske
eller ej och länsstyrelsens förordnande enligt 12 kap. 4 § första stycket
samt länsstyrelsens beslut enligt 12 kap. 4 § andra stycket att lov eller
förhandsbesked inte skall gälla får inte överklagas.
Andra beslut av länsstyrelsen enligt denna lag än de som anges i första
stycket får överklagas genom besvär hos kammarrätten om beslutet avser
1. bygglov eller förhandsbesked inom område med detaljplan,
2. bygglov eller förhandsbesked inom område som inte omfattas av
detaljplan och besvären avser frågan om åtgärderna utgör komplette-
ringsåtgärder enligt 8 kap. 13 §, uppfyller kraven i 3 kap. eller strider
mot områdesbestämmelser,
3. rivningslov eller marklov och besvären avser frågan om åtgärderna
strider mot en detaljplan eller områdesbestämmelser,
4. förordnanden enligt 6 kap. 19 § att avstå eller upplåta mark eller
enligt 6 kap. 22 § om skyldighet att bekosta anläggande av gator och
vägar samt anordningar för vattenförsörjning och avlopp,
5. ingripanden mot försumlig 5. fråga enligt 9 kap.,
arbetsledare enligt 9 kap. 3 §
fjärde stycket,
6. påföljder och ingripanden enligt 10 kap.,
7. debitering av avgifter som 7. debitering av avgifter som
anges i 11 kap. 5 § samt genom anges i 11 kap. 5 § samt till rege-
besvär hos regeringen i övriga fell. ringen i övriga fell.
7 §2
Ett beslut i fråga om lov eller förhandsbesked inom sådana skydds-
eller säkerhetsområden som avses i 8 kap. 9 § tredje stycket får över-
klagas av Luftfartsverket, om beslutet berör en civil flygplats, av till-
synsmyndigheten, om beslutet berör en kämreaktor eller annan käm-
energianläggning, och i övriga fell av Försvarsmakten, Överstyrelsen för
civil beredskap eller Statens räddningsverk eller de myndigheter de
bestämmer.
Avser ett beslut om bygglov eller
förhandsbesked sådana arbetsloka-
ler eller personalrum som avses i 8
kap. 30 §, får beslutet överklagas
av huvudskyddsombud eller, om
sådant ombud inte finns, annat
skyddsombud inom verksamheten.
Finns inget skyddsombud, får
beslutet i stället överklagas av den
2Senaste lydelse 1993:1609.
212
eller de arbetstagarorganisationer
som har yttrat sig över ansök-
ningen.
Prop. 1993/94:178
Bilaga 4
16 kap.
1 §’
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela
de föreskrifter om krav på byggnader m.m. som utöver bestämmelserna
i 3 kap. behövs
1. till skydd för liv, personlig säkerhet eller hälsa,
2. för en lämplig utformning av byggnader och andra anläggningar
samt tomter och allmänna platser,
3. för kontroll av att föreskrifter som avses i 1 efterlevs.
Regeringen bestämmer vilka
organ som får besluta om god-
kännande (riksbehörighet) för den
som skall utföra sådan kontroll som
föreskrivits med stöd av första
stycket 3.
Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får,
utom i fråga om 3 kap. 7 §, i
enskilda fell medge undantag från
bestämmelserna i 3 kap.
Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får
meddela de föreskrifter om kva-
litetsansvariga som behövs utöver
bestämmelserna i 9kap. 13-15 §§.
Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får i
enskilda fell medge undantag från
bestämmelserna i 3 kap.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.
2. Beträffande ärenden som avgjorts av kommunen före ikraftträdan-
det, skall äldre bestämmelser tillämpas.
3Senaste lydelse 1993:695.
213
Härigenom föreskrivs följande.
1 § Denna lag gäller tekniska egenskapskrav på byggnadsverk (bygg-
nader och andra anläggningar) och byggprodukter.
Med byggprodukt avses i lagen en produkt som är avsedd att stadig-
varande ingå i ett byggnadsverk och som har betydelse för byggnads-
verkets egenskaper i de avseenden som anges i 2 § första stycket 1-6.
Prop. 1993/94:178
Bilaga 4
2 § Byggnadsverk som uppförs eller ändras skall, under förutsättning av
normalt underhåll, under en ekonomiskt rimlig livslängd uppfylla
väsentliga tekniska egenskapskrav i fråga om
1. betryggande bärförmåga, stadga och beständighet,
2. tillfredsställande säkerhet i händelse av brand,
3. gott skydd med hänsyn till hygien, hälsa och miljö,
4. tillfredsställande säkerhet vid användning,
5. gott skydd mot buller,
6. god energihushållning och värmeisolering,
7. lämplighet för avsett ändamål,
8. tillgänglighet och användbarhet för personer med nedsatt rörelse-
eller orienteringsförmåga, och
9. god hushållning med vatten och avfall.
De tekniska egenskapskraven skall iakttas med beaktande av de var-
samhets krav som finns i 3 kap. 10-14 §§ plan- och bygglagen (1987:10).
Byggnadsverk skall underhållas så att deras egenskaper i de hänseenden
som avses i första stycket i huvudsak bevaras.
3 § Särskilda bestämmelser om byggnadsarbeten, tillsyn, kontroll och
påföljder finns i 9 och 10 kap. plan- och bygglagen (1987:10).
Lämplighetskrav
4 § Byggprodukter skall vara lämpliga för avsedd användning för att få
ingå i byggnadsverk. En byggprodukt är lämplig, om den har sådana
egenskaper att det byggnadsverk i vilket den skall ingå, rätt projekterat
och uppfört, kan uppfylla kraven enligt 2 § första stycket 1-6.
214
5 § Byggprodukter som uppfyller kravet på lämplighet enligt 4 § eller
enligt föreskrifter som meddelats med stöd av 22 § får släppas ut på
marknaden och användas för avsett ändamål.
Märkning
6 § Om en byggprodukt skall EG-märkas enligt en föreskrift som har
meddelats med stöd av 22 § 3 gäller bestämmelserna i lagen (1992:1534)
om EG-märket.
Tillsyn
7 § Den eller de myndigheter som regeringen bestämmer skall utöva
tillsyn över att bestämmelserna i 4-6 §§ och de föreskrifter som har
meddelats med stöd av 22 § följs.
8 § En tillsynsmyndighet har rätt att for tillsynen
1. på begäran få de upplysningar och handlingar som behövs,
2. få tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen, dock inte
bostäder, och
3. hos den som tillverkar, importerar eller saluför byggprodukter som
omfattas av tillsynen, få tillgång till produkter för kontroll.
En tillsynsmyndighet får begära handräckning av kronofogdemyndig-
heten för att genomföra de åtgärder som avses i första stycket 1-3.
9 § Om det är motiverat från skyddssynpunkt får en tillsynsmyndighet
meddela de förelägganden och förbud som behövs i enskilda fell for att
5 § och de föreskrifter som har meddelats med stöd av 22 § skall följas.
10 § Om en byggprodukt har EG-märkts trots att den inte överens-
stämmer med de krav som gäller för EG-märkning, får en tillsynsmyn-
dighet, till dess att produkten överensstämmer med kraven, förelägga
tillverkare, importör eller den som saluför byggprodukten att
1. upphöra med användningen av EG-märket,
2. återkalla osålda produkter, eller
3. ta bort EG-märket.
11 § Förelägganden och förbud enligt 9 eller 10 § får förenas med vite.
överklagande och verkställighet
12 § En tillsynsmyndighets beslut enligt 9 eller 10 § eller enligt före-
skrifter som meddelats med stöd av 22 § får överklagas hos allmän
Prop. 1993/94:178
Bilaga 4
215
förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Beslut om förbud gäller omedelbart och får verkställas trots att det inte
vunnit laga kraft.
13 § Anordningar som avser att tillgodose kraven i 2 § första stycket
2-4, 6 och 8 skall hållas i stånd.
14 § För sådana anordningar som hissar och värmeanordningar skall be-
stämmelserna i 6-12 §§ gälla i tillämpliga delar.
15 § Om det är särskilt föreskrivet att funktionen hos ventilationssystem
skall kontrolleras for att säkerställa ett tillfredsställande inomhusklimat
i byggnader i enlighet med 2 § första stycket 3-6 skall funktionskon-
trollen utföras av en sakkunnig (funktionskontrollant). Funktionskon-
trollanten skall utses av byggnadens ägare.
16 § Till funktionskontrollant får utses endast den som har fått god-
kännande (riksbehörighet) av ett organ som ackrediterats för detta ända-
mål enligt 14 § lagen (1992:1119) om teknisk kontroll eller den som fått
godkännande för viss kontroll av den eller de kommunala nämnder som
fullgör kommunens uppgifter inom plan- och byggnadsväsendet.
17 § Om den kommunala nämnd som avses i 16 § finner att funktions-
kontrollanten har åsidosatt sina skyldigheter får nämnden besluta att en
annan funktionskontrollant skall utses. Nämnden skall, i de fell funk-
tionskontrollanten har riksbehörighet, anmäla sitt beslut till det organ som
meddelat riksbehörigheten.
Nämndens beslut får överklagas till allmän förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
18 § Efter ansökan kan prövas om vissa slag av material, konstruktioner
eller anordningar får användas i byggnadsverk (frivilligt typgodkännan-
de).
Om det behövs till skydd för liv, personlig säkerhet eller hälsa, får
regeringen föreskriva att material, konstruktioner eller anordningar får
användas i byggnadsverk endast efter godkännande (obligatoriskt typ-
godkännande).
Prop. 1993/94:178
Bilaga 4
216
Vid meddelande av typgodkännande får bestämmas att fortlöpande
kontroll skall utföras (tillverkningskontroll). Även utan samband med
typgodkännande får efter ansökan bestämmas att tillverkningskontroll
skall utföras.
19 § Typgodkända eller tillverkningskontrollerade material, konstruk-
tioner och anordningar skall förutsättas uppfylla kraven enligt 2 § i de
avseenden som godkännandet eller kontrollen gäller.
20 § Typgodkännande och beslut om tillverkningskontroll som avses i
18 § meddelas av de organ som har ackrediterats för detta ändamål enligt
14 § lagen (1992:1119) om teknisk kontroll.
Prop. 1993/94:178
Bilaga 4
Bemyndiganden
21 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela ytterligare föreskrifter om byggnadsverk för att de skall uppfylla
kraven enligt 2 § första stycket 1-9 samt i vilken utsträckning dessa krav
skall vara uppfyllda vid nybyggnader, tillbyggnader och andra ändringar
av byggnadsverk.
22 § För att uppfylla Sveriges åtaganden enligt avtalet om Europeiska
ekonomiska samarbetsområdet (EES-avtalet) får regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter
1. om krav på byggprodukter för att de enligt 4 § skall vara lämpliga
för avsedd användning,
2. om bestyrkande av överensstämmelse med gällande krav på bygg-
produkter eller anordningar enligt 14 §,
3. om märkning av byggprodukter och anordningar enligt
14 § som förutsättning för att de skall få släppas ut på marknaden och
användas, och
4. om sådana byggprodukter som är av mindre betydelse med hänsyn
till hälsa och säkerhet och där tillverkaren har utfärdat en försäkran om
byggproduktemas överensstämmelse med allmänt erkänd och tillämpad
teknik.
23 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela de ytterligare föreskrifter som behövs för kontroll av att före-
skrifter utfärdade med stöd av 21 § följs och att sådana anordningar som
avses i 13 § hålls i stånd.
217
24 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela de föreskrifter om funktionskontrollanter som behövs utöver
bestämmelserna i 15-17 §§.
25 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela närmare föreskrifter om typgodkännanden och tillverknings-
kontroll.
Prop. 1993/94:178
Bilaga 4
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995, då byggproduktlagen
(1992:1535) skall upphöra att gälla.
2. Den nya lagen skall inte tillämpas i ärenden enligt plan- och
bygglagen (1987:10) som avgjorts av kommunen före ikraftträdandet.
218
Härigenom föreskrivs att 32 och 33 §§ civilförsvarslagen (1960:74)’ skall
ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:178
Bilaga 4
32 §2
Avser någon att uppföra, bygga till eller bygga om en anläggning eller
en byggnad inom en skyddsrumsort, skall han anmäla detta till kommu-
nen. Undantag från sådan anmälningsskyldighet får föreskrivas av rege-
ringen eller, efter regeringens bemyndigande, av kommunen. Det åligger
kommunen att lämna den som har gjort anmälan besked huruvida
skyddsrum skall anordnas i anläggningen eller byggnaden och, om så är
fallet, uppgift om det antal personer som skall beredas plats i detta.
Avvikelse från det besked som avses i första stycket får göras endast
om
1. den som har gjort anmälan medgiver det,
2. bygglov eller godkännande
enligt 33 § andra stycket icke har
sökts inom två år från beskedets
dag eller
3. i fråga om anläggning eller
byggnad som tillhör staten och som
får byggas om utan bygglov, om-
byggnaden inte har påbörjats inom
den tid som anges i 2.
2. bygglov inte har sökts mom
två år från beskedets dag,
3. bygganmälan inte har gjorts
inom den tid som anges i 2 och det
är fråga om åtgärder som får
vidtas utan bygglov eller
4. ombyggnaden inte har påbör-
jats inom den tid som anges i 2 och
det är fråga om anläggning eller
byggnad som tillhör staten och
denna får byggas om utan att
bygganmälan görs.
33 §3
Föreligger skyldighet att söka
bygglov för anläggning eller bygg-
nad inom skyddsrumsort, ankom-
mer det på byggnadsnämnden att
vid prövning av ansökan om sådant
lov tillse, att byggnadsföretaget
överensstämmer med besked enligt
32 § samt med bestämmelserna i
Byggherren skall se till att ett
byggnadsföretag inom en skydds-
rumsort överensstämmer med
besked enligt 32 § samt med be-
stämmelserna i 29 och 30 §§ och
med stöd av dessa meddelade
föreskrifter.
‘Lagen omtryckt 1984:1026.
2Senaste lydelse 1987:152.
‘Senaste lydelse 1987:152.
219
29 och 30 §§ och med stöd av
dessa meddelade föreskrifter.
Vill någon, då skyldighet ej
föreligger att söka bygglov, utföra
sådant byggnadsföretag som avses
i 32 §, åligger det honom att i
förväg inhämta länsstyrelsens
godkännande av byggnadsföretaget
i omförmälda hänseenden, dock ej
i fråga om byggnad som tillhör
staten.
Föreligger ej besked enligt 32 §,
må bygglov eller godkännande
enligt andra stycket ej meddelas.
Vid byggsamråd enligt 9 kap. 7 §
plan- och bygglagen (1987:10)
skall en genomgång göras av de
åtgärder för besiktning, tillsyn och
övrig kontroll som är nödvändiga
för att ett skyddsrum skall kunna
antas komma att uppfylla de krav
som ställs med stöd av 29 och
30 §§.
Bestämmelserna i 9 kap. 9 och
10 §§ plan- och bygglagen
(1987:10) om kontroll m.m. och
om slutbevis skall tillämpas på
arbetet med att utföra skyddsrum-
met.
Prop. 1993/94:178
Bilaga 4
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.
220
Härigenom föreskrivs att 22 § naturvårdslagen (1964:822)* skall ha
följande lydelse.
Prop. 1993/94:178
Bilaga 4
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
22 §
Tavla, skylt, inskrift eller därmed jämförlig anordning för reklam,
propaganda eller liknande ändamål får ej finnas varaktigt anbringad
utomhus utan tillstånd av regeringen eller statlig eller kommunal myn-
dighet som regeringen bestämmer.
Vad i första stycket sägs gäller icke anordning som tjänar till upp-
lysning om på stället bedriven affärsrörelse eller annan verksamhet och
ej heller anslagstavla för meddelanden rörande kommunala angelägen-
heter, föreningssammanträden, auktioner eller dylikt. Dock får hos
myndighet som avses i första stycket sökas tillstånd jämväl beträffande
anordning som här avses. Har sådan anordning anbringats utan tillstånd
eller i strid mot givet tillstånd och finnes den vara uppenbart vanpry-
dande i landskapsbilden, får myndigheten meddela föreläggande om
avlägsnande av anordningen eller vidtagande av annan erforderlig åtgärd
därmed.
Affisch eller annan tillfällig anordning utomhus för reklam, propaganda
eller liknande ändamål skall av den som anbringat eller låtit anbringa
anordningen avlägsnas inom fyra veckor efter anbringandet, om ej
regeringen eller statlig eller kommunal myndighet som regeringen be-
stämmer medgivit annat. Vad nu sagts gäller ej anordning eller på
anslagstavla anbringade meddelanden som avses i andra stycket.
Bestämmelserna i denna paragraf
gäller inte anordningar inom väg-
område eller för vilka bygglov
krävs eller har lämnats. Bestäm-
melserna gäller inte heller sådana
åtgärder som inte kräver bygglov
efter beslut enligt 8 kap. 5 § första
stycket 7 plan- och bygglagen
(1987:10).
Bestämmelserna i denna paragraf
gäller inte anordningar inom väg-
område eller för vilka bygglov
krävs eller har lämnats. Bestäm-
melserna gäller inte heller sådana
åtgärder avseende skyltar och
ljusanordningar som inte kräver
bygglov efter beslut enligt 8 kap.
5 § första stycket eller andra styck-
et 7 plan- och bygglagen
(1987:10).
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.
'Lagen omtryckt 1991:641.
221
Härigenom föreskrivs att 18 kap. 11 § festighetstaxeringslagen
(1979:1152) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:178
Bilaga 4
18 kap.
11 §*
Den eller de kommunala nämnder
som fullgör uppgifter inom plan-
och byggnadsväsendet skall i be-
hövlig omfattning, enligt närmare
föreskrifter av regeringen eller den
myndighet som regeringen bestäm-
mer, lämna skattemyndigheten
uppgift om arten och omfattningen
av den byggnadsverksamhet som
avses med lämnade bygglov, riv-
ningslov, marklov eller tillstånd
enligt förhandsbesked.
Uppgift skall lämnas för vaije
fastighet för sig senast två veckor
efter utgången av vaije kvartal och
omfatta de lov och tillstånd som
lämnats under kvartalet.
Den eller de kommunala nämnder
som fullgör uppgifter inom plan-
och byggnadsväsendet skall i be-
hövlig omfettning, enligt närmare
föreskrifter av regeringen eller den
myndighet som regeringen bestäm-
mer, lämna skattemyndigheten
uppgift om arten och omfattningen
av den byggnadsverksamhet som
avses med bygglov, rivningslov,
marklov, bygganmälan eller till-
stånd enligt förhandsbesked enligt
plan- och bygglagen (1987:10).
Uppgift skall lämnas för vaije
fastighet för sig senast två veckor
efter utgången av vaije kvartal och
omfetta de lov och tillstånd som
lämnats samt de bygganmälningar
som kommit in under kvartalet.
Länsstyrelsen skall, enligt föreskrifter av regeringen eller den myndig-
het som regeringen bestämmer, lämna skattemyndigheten uppgift om
sådana beslut av länsstyrelsen som är av betydelse för fastighetstaxe-
ringen.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.
'Senaste lydelse 1991:1679.
222
Härigenom föreskrivs att 1 och 12 §§ hgen (1993:320) om byggfels-
försäkring skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
När en näringsidkare uppför en
byggnad som helt eller till över-
vägande del skall användas som
bostad för permanent bruk eller i
fråga om sådan byggnad utför
ombyggnadsåtgärder som fordrar
bygglov och som avsevärt förlänger
byggnadens brukstid, skall det för
byggnadsarbetet finnas en bygg-
felsförsäkring.
Byggfelsförsäkring behövs dock inte i fråga om en- eller tvåbostadshus
när ett sådant garanti-, försäkrings- och avtalsskydd finns som utgör
villkor för statlig bostadsfinansiering.
§
När en näringsidkare uppför en
byggnad som helt eller till över-
vägande del skall användas som
bostad för permanent bruk eller i
fråga om sådan byggnad utför
åtgärder som fordrar bygganmälan
och som avsevärt förlänger bygg-
nadens brukstid, skall det för
byggnadsarbetet finnas en bygg-
felsförsäkring.
12 §
Att byggnadsarbetet inte får
påbörjas förrän ett bevis om bygg-
felsförsäkring har företetts för den
eller de nämnder som fullgör
kommunens uppgifter inom plan-
och byggnadsväsendet, framgår av
9 kap. 1 § andra stycket plan- och
bygglagen (1987:10).
Att byggnadsarbetet inte får
påböijas förrän ett bevis om bygg-
felsförsäkring har företetts för den
eller de nämnder som fullgör
kommunens uppgifter inom plan-
och byggnadsväsendet, framgår av
9 kap. 12 § plan- och bygglagen
(1987:10).
Denna hg träder i kraft den 1 januari 1995.
223
Prop. 1993/94:178
Bilaga 5
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1994-03-17.
Närvarande: regeringsrådet Stig Brink, justitierådet Inga-Britt Tömell
och presidenten i Försäkringsöverdomstolen Leif Ekberg.
Enligt en lagrådsremiss den 3 mars 1994 (Miljö- och
naturresursdepartementet) har regeringen beslutat inhämta Lagrådets
yttrande över förslag till lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10),
lag om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk, m.m.
Förslagen har infor Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Henrik
Lagergren och hovrättsassessorn Margareta Gårdmark.
Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:
Lagrådsremissen innehåller förslag till ändringar i plan- och bygglagen
(1987:10), PBL, och till en lag om tekniska egenskapskrav på byggnads-
verk m.m. Remissen innehåller häijämte förslag till följdändringar i
annan lagstiftning.
De remitterade förslagen utgör den första etappen i en beslutad översyn
av PBL (dir. 1992:104). I korthet innebär förslagen följande. Bygglovs-
prövningen som regleras i 8 kap. PBL, inskränks till att avse endast en
prövning av lokaliseringen och den närmare placeringen och utform-
ningen av byggnader m.m. För de tekniska egenskapskraven på
byggnader och andra anläggningar föreslås ett från bygglovsprövningen
fristående tillsyns- och kontrollförfarande, bestämmelserna om de
tekniska egenskapskraven föreslås bli flyttade från 3 kap. PBL och
sammanföras med reglerna i byggproduktlagen (1992:1535) till en ny lag
om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk m.m. För områden inom
detaljplan föreslås att kommunen skall kunna besluta att byggande i
enlighet med planen inte skall behöva föregås av en särskild bygglovs-
prövning.
Den byggnadslagstiftning som PBL ersatte var svåröverskådlig. Bl.a.
var reglerna splittrade på flera författningar. Även om tillkomsten av
PBL medförde en avsevärd förbättring i angivna hänseenden måste
konstateras att lagen inte är helt lätt att tillämpa. Till stor del beror detta
på den lagstiftningsteknik som valts och som innebär att bestämmelserna
i de olika kapitlen ofta inte kan läsas fristående. I paragraferna före-
kommer i stor utsträckning hänvisningar till bestämmelser i samma
kapitel och till bestämmelser i ett eller flera andra kapitel, där det i sin
tur förekommer hänvisningar till andra kapitel. I förevarande remiss
föreslås, som nämnts, att reglerna om egenskapskrav för byggnader
flyttas från 3 kap. PBL till en ny lag om tekniska egenskapskrav på
byggnadsverk m.m. Utöver en hänvisning i detta kapitel till den nya
lagen föranleder detta hänvisningar i 1 kap. 9 §, 5 kap. 7 och 16 §§.
Den valda tekniken är inte någon nyhet när det gäller byggnadslagstift-
224
ningen. Enligt 1 kap. 2 § hgen (1987:12) om hushållning med natur-
resurser m.m. skall sålunda 2 och 3 kap. i den hgen tillämpas enligt vad
som är föreskrivet i PBL. Sådana föreskrifter finns bl.a. i 1 och 2 kap.
PBL.
Av vad som sagts följer att den som avser att företa en åtgärd som kan
antas kräva tillstånd enligt PBL redan i dag får bereda sig på att inte
omedelbart finna svar på sina frågor när han läser i PBL och även efter
ingående studier av bestämmelserna kan han känna osäkerhet i vad mån
han täckt in allt. Under föredragningen inför Lagrådet har också
framkommit att man vid beredningen i departementet - trots tillgång till
rättsdata - inte är helt säker på att ha funnit alla de lagrum där följdän-
dringar behövs. För Lagrådets del har det varit i det närmaste ogörligt
att inom ramen för granskningen av de remitterade förslagen och med
den tid som stått till förfogande annat än stickprovsvis undersöka om
ytterligare följdändringar erfordras.
Lagrådet har i det föregående pekat på problem som redan i dag kan
uppstå vid tillämpningen av PBL. Någon försämring härvidlag kan inte
förutses om de remitterade förslagen antas av riksdagen. Lagrådet anser
det dock angeläget att man under den fortsatta översynen av PBL
utformar hgen så att de tillämpningsproblem som ett system med
hänvisningar mellan paragraferna kan ge upphov till i görligaste mån
undviks.
8 kap. 23 §
Enligt nuvarande lydelse av denna paragraf får byggnadsnämnden besluta
om anstånd med avgörandet av en ansökan om bygglov dels om det
begärs tillstånd att expropriera den byggnad eller den mark som ansökan
avser, dels om arbete påböijas för att ändra eller upphäva en detaljplan
som är aktuell i ärendet. I lagrådsremissen föreslås i 8 kap. 5 § att en
kommun får besluta i en detaljplan att bygglov inte krävs för åtgärder
som enligt huvudreglerna i 1 och 2 §§ samma kapitel är underkastade
krav på bygglov. Om sådan befrielse har införts i en detaljplan, bortfaller
möjligheten att fatta beslut om anstånd. I stället föreslås i ett nytt stycke
i 23 § att kommunen skall ges möjlighet att i nämnda situationer besluta
om förbud mot att vidfa de lovbefriade åtgärderna. Ett sådant förbud
skall enligt vad som sägs i remissen (avsnitt 6.3) kunna fettas när som
helst, men senast inom en vecka efter det att bygganmälan kommit in till
byggnad snämnden.
Lagrådet ifrågasätter om den föreslagna bestämmelsen behövs. Det
finns anledning utgå från att kommunerna kommer att begränsa beslutet
om bygglovsbefrielse till den genomförandetid som gäller för detaljplanen
dvs. minst fem och högst femton år. Att det under denna förhållandevis
korta tid skulle framkomma sådana omständigheter som mot berörda
fastighetsägares bestridanden kan ge kommunen rätt att ändra eller
upphäva detaljplanen är knappast sannolikt (jfr 5 kap. 11 §). Likaså torde
det som framhålls i remissen bli sällsynt att frågor om expropriation
Prop. 1993/94:178
Bilaga 5
225
15 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 178
aktualiseras under genomförande tiden. Något behov av en säkerhetsventil
liknande den som anståndsmöjligheten utgör torde därför knappast
föreligga.
Den föreslagna bestämmelsen måste under alla förhållanden omarbetas
och göras tydligare. Det framgår t.ex. inte klart huruvida bestämmelsen
för sin tillämpning är beroende av att en bygganmälan har gjorts eller ej.
I den allmänna motiveringen sägs att ett beslut att förbjuda igångsättandet
av arbeten för genomförande av planändringar kan meddelas när som
helst. Detta ger närmast intrycket att kommunen skall kunna lätta ett
interimistiskt beslut av innehåll att den i detaljplanen lämnade byggglovs-
beffielsen tills vidare inte skall gälla och att beslutet kan omfatta såväl
enstaka som alla fastigheter som berörs av detaljplanen. Det torde vara
tveksamt om kommunen kan fatta ett sådant beslut på annat sätt än
genom ändring av planen. En indragning av bygglovsbefrielsen bör enligt
Lagrådets mening klart kopplas till en ingiven bygganmälan eller i vart
fell till ett avgränsat byggprojekt som aktualiserats för byggnadsnämnden
genom kontakter från fastighetsägaren, tilltänkt byggherre eller någon
annan berörd person.
Lagrådet är också tveksamt till den valda terminologin att besluta om
"förbud mot att företa lovbeffiade åtgärder". Ordet förbud i kombination
med ordet befrielse kan lätt föra tanken fel. Beslutet innebär i realiteten
att det i detaljplanen gjorda undantaget från krav på bygglov tas bort och
att bygglov i fortsättningen skall erfordras. Utformningen av bestämmel-
sen bör återspegla detta förhållande.
10 kap. 15 §
Enligt lagrummet i dess nuvarande lydelse får byggnadsnämnden, om
någon underlåter att vidta åtgärd som åligger honom enligt lagen eller
föreskrift eller beslut som meddelats med stöd av lagen, förelägga honom
att inom viss tid vidta åtgärden.
Till paragrafen har i det remitterade lagförslaget fogats ett nytt stycke,
vari stadgas att ett av byggnadsnämnden enligt 9 kap. 10 § meddelat
förbud att använda byggnad eller del av byggnad får förenas med vite.
Stadgandet saknar naturligt samband med bestämmelsen i första stycket
och bör upptas i en särskild paragraf. Denna kan lämpligen placeras som
18 a § i kapitlet och bör enligt Lagrådet ges följande lydelse:
"Om byggnadsnämnden enligt 9 kap. 10 § beslutar att en byggnad eller
en del av byggnad inte skall få användas innan bristerna avhjälpts, får
byggnadsnämnden förena sitt beslut med vite."
Prop. 1993/94:178
Bilaga 5
Granskningen av det remitterade lagförslaget har i övrigt föranlett förslag
till ändringar av redaktionell art. Förslagen framgår av bilaga till detta
protokoll.
226
|
Förslaget till lag om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk |
Prop. 1993/94:178 Bilaga 5 |
Granskningen av det remitterade lagförslaget har föranlett förslag till
ändringar av redaktionell art. Förslagen framgår av bilaga till detta
protokoll.
Lagrådet lämnar övriga lagförslag utan erinran.
227
Det remitterade förslaget Lagrådets förslag
Prop. 1993/94:178
Bilaga 5
3 kap.
3
Byggnader skall uppfylla de
tekniska egenskapskrav som anges
i 2 § lagen (0000:000) om tekniska
egenskapskrav på byggnadsverk,
m. m. i den utsträckning som
följer av föreskrifter utfärdade med
stöd av 21 § den lagen.
§
Byggnader skall uppfylla de krav
som anges i 2 § lagen (0000:000)
om tekniska egenskapskrav på
byggnadsverk, m. m. i den ut-
sträckning som följer av föreskrif-
ter utfärdade med stöd av 21 § den
lagen.
14 §
I fråga om anläggningar som I fråga om anläggningar som
anges i 8 kap. 2 § första stycket anges i 8 kap. 2 § första stycket
skall föreskrifterna i 1-13 §§ om skall föreskrifterna i 1-3 och
byggnader tillämpas. 10-13 §§ om byggnader tillämpas.
5 kap.
7§
Utöver vad som enligt 3 § skall redovisas i detaljplanen får i planen
meddelas bestämmelser om
1. i vad mån åtgärder kräver lov enligt 8 kap. 5 § första stycket, 6 §
första stycket 2 och 3, andra stycket samt tredje stycket 2, 8 § första och
tredje styckena samt 9 § första och andra styckena,
2. den största omfattning i vilken byggande över och under markytan
får ske och, om det finns särskilda skäl med hänsyn till bostadsförsöij-
ningen eller miljön, även den minsta omfettning i vilken byggandet skall
ske,
3. byggnaders användning, varvid för bostadsbyggnader kan bestäm-
mas andelen lägenheter av olika slag
4. placering, utformning och
utförande av byggnader, andra
anläggningar och tomter, varvid
skyddsbestämmelser för byggnader
som avses i 3 kap. 12 § och riv-
ningsförbud for sådana byggnader
samt sådana bestämmelser i fråga
om andra ändringar av byggnader
än tillbyggnader som får utfärdas
med stöd av föreskrifter enligt 21 §
och storlek,
4. placering, utformning och
utförande av byggnader, andra
anläggningar och tomter, varvid
får meddelas skyddsbestämmelser
för byggnader som avses i 3 kap.
12 § och rivningsförbud för sådana
byggnader samt sådana bestämmel-
ser i fråga om andra ändringar av
byggnader än tillbyggnader som får
utfärdas med stöd av föreskrifter
228
lagen (0000:000) om tekniska enligt 21 § lagen (0000:000) om
egenskapskrav på byggnadsverk, tekniska egenskapskrav på bygg-
m.m. får meddelas, nadsverk, m.m.,
5. vegetation samt markytans utformning och höjdläge,
6. användning och utformning av allmänna platser för vilka kommunen
inte skall vara huvudman,
7. stängsel samt utfart eller annan utgång mot allmänna platser,
8. placering och utformning av parkeringsplatser, forbud att använda
viss mark eller byggnader för parkering samt skyldighet att anordna
utrymme för parkering, lastning och lossning enligt 3 kap. 15 § första
stycket 6,
9. tillfällig användning av mark eller byggnader, som inte genast
behöver tas i anspråk för det ändamål som anges i planen,
10. markreservat för allmänna ledningar, energianläggningar samt
trafik- och väganordningar,
11. skyddsanordningar for att motverka störningar från omgivningen
och, om det finns särskilda skäl, högsta tillåtna värden för störningar
genom luftförorening, buller, skakning, ljus eller annat sådant som
prövas enligt miljöskyddslagen (1969:387),
12. principerna för fastighetsindelningen och för inrättande av gemen-
samhetsanläggningar.
Bestämmelser om byggnaders användning enligt första stycket 3 får inte
utformas så att en effektiv konkurrens motverkas.
I detaljplanen får även meddelas bestämmelser om exploateringssam-
verkan enligt 6 kap. 2 §. Om en detaljplan antas efter det att ett ex-
ploateringsbeslut enligt lagen (1987:11) om exploateringssamverkan har
vunnit laga kraft, skall det anges i planen om den skall genomföras enligt
nämnda lag. Skall mark tas i anspråk från någon fastighet vars ägare inte
deltar i samverkan, skall planen innehålla uppgift därom.
Planen får inte göras mer detaljerad än som är nödvändigt med hänsyn
till syftet med den.
16 §
För begränsade områden som inte omfattas av detaljplan kan områdes-
bestämmelser antas för att säkerställa att syftet med översiktsplanen
uppnås eller att ett riksintresse enligt lagen (1987:12) om hushållning
med naturresurser m.m. tillgodoses. Med områdesbestämmelser får
regleras
1. i vad mån åtgärder kräver lov enligt 8 kap. 5 § andra stycket, 6 §
första stycket 1 och 3 samt andra och tredje styckena, 7 §, 8 § andra och
tredje styckena samt 9 § tredje stycket,
2. grunddragen för användningen av mark- och vattenområden for
bebyggelse eller för fritidsanläggningar, kommunikationsleder och andra
jämförliga ändamål,
Prop. 1993/94:178
Bilaga 5
229
största tillåtna byggnads- eller bruksarean för fritidshus och storle-
3.
ken på tomter till sådana hus,
4. placering, utformning och
utförande av byggnader, andra
anläggningar och tomter, varvid
skyddsbestämmelser för byggnader
som avses i 3 kap. 12 § och riv-
ningsförbud för sådana byggnader
samt sådana bestämmelser i fråga
om andra ändringar av byggnader
än tillbyggnader som får utfärdas
med stöd av föreskrifter enligt 21 §
lagen (0000:000) om tekniska
egenskapskrav på byggnadsverk,
m.m. får meddelas,
4. placering, utformning och
utförande av byggnader, andra
anläggningar och tomter, varvid
får meddelas skyddsbestämmelser
för byggnader som avses i 3 kap.
12 § och rivningsförbud för sådana
byggnader samt sådana bestämmel-
ser i fråga om andra ändringar av
byggnader än tillbyggnader som får
utfärdas med stöd av föreskrifter
enligt 21 § lagen (0000:000) om
tekniska egenskapskrav på bygg-
nadsverk, m.m.,
Prop. 1993/94:178
Bilaga 5
5. användning och utformning av allmänna platser,
6. vegetation samt markytans utformning och höjdläge inom sådana
områden som avses i 8 kap. 9 § tredje stycket,
7. skyddsanordningar för att motverka störningar från omgivningen,
8. exploateringssamverkan enligt 6 kap. 2 §.
26 §
Under utställningstiden skall planförslaget åtföljas av
1. planbeskrivningen och genomförandebeskrivningen,
2. samrådsredogörelsen,
3. program for planen, miljökonsekvensbeskrivning, grundkarta och
fastighetsförteckning, om sådana handlingar har upprättats,
4. annat planeringsunderlag som
för en bedömning av förslaget.
I planbeskrivningen skall redovi-
sas planeringsförutsättningarna,
planens syfte och skälen till pla-
nens utformning samt de övervä-
ganden som legat till grund för
lovpliktens omfattning inom plan-
området. Beskrivningen skall
åtföljas av illustrationsmaterial, om
det inte är uppenbart onödigt. Om
planförslaget avviker från över-
siktsplanen, skall avvikelsen och
skälen till denna redovisas i be-
kommunen anser vara av betydelse
I planbeskrivningen skall redovi-
sas planeringsförutsättningarna,
planens syfte och skälen till pla-
nens utformning samt de övervä-
ganden som legat till grund för
omfattningen av kravet på bygglov
inom planområdet. Beskrivningen
skall åtföljas av illustrationsmate-
rial, om det inte är uppenbart
onödigt. Om planförslaget avviker
från översiktsplanen, skall avvikel-
sen och skälen till denna redovisas
skrivningen. i beskrivningen.
Annat tillgängligt material som belyser förslagets innebörd, bör också
ställas ut.
230
8 kap.
1 §
Prop. 1993/94:178
Bilaga 5
Bygglov krävs for att
1. uppföra byggnader,
2. göra tillbyggnader,
3. ta i anspråk eller inreda byggnader helt eller till viss del för vä-
sentligen annat ändamål än det för vilket byggnaden senast har använts
eller för vilket bygglov har lämnats,
4. göra sådana ändringar av
byggnader som innebär att det
inreds någon ny bostad eller någon
ny lokal för handel, hantverk eller
industri.
4. göra sådana ändringar av
byggnader som innebär att det
inreds någon ytterligare bostad
eller någon ytterligare lokal för
handel, hantverk eller industri.
I firåga om ekonomibyggnader för jordbruk, skogsbruk eller därmed
jämförlig näring inom områden som inte omfettas av detaljplan krävs
bygglov endast för åtgärder som anges i första stycket 3.
I 4 och 10 §§ finns särskilda bestämmelser för en- eller tvåbostadshus
och för vissa byggnader avsedda for totalförsvaret. Enligt 5-7 §§ kan
kommunen besluta om undantag från kravet på bygglov eller om längre
gående krav.
uppföra, bygga till eller på annat sätt ändra komplementbyggnader,
göra mindre tillbyggnader,
Föreslås upphävd i det remitterade förslaget.
utföra eller ändra anläggningar som avses i 2 §,
bygga till eller på annat sätt ändra industribyggnader,
uppföra, bygga till eller på annat sätt ändra enklare fritidshus,
5 §
Kommunen får i en detaljplan besluta att bygglov inte krävs för att på
det sätt och under den tid som närmare anges i planen utföra åtgärder
som avses i 1 och 2 §§.
Kommunen får i områdesbestämmelser besluta att bygglov inte krävs
för att på det sätt som närmare anges i bestämmelserna
1.
2.
3.
4.
5.
6.
kolonistugor och liknande byggnader,
7. utföra sådana åtgärder som avses i 3 § första stycket 2.
Bestämmelser enligt första och
andra stycket får inte meddelas,
om bygglov krävs för att tillvarata
grannars intressen eller allmänna
intressen.
Inom samlad bebyggelse krävs medgivande från berörda grannar, om
åtgärder som avses i andra stycket 1 och 2 skall utföras utan bygglov.
Beslut enligt första och andra
stycket får inte fattas, om bygglov
krävs för att tillvarata grannars
intressen eller allmänna intressen.
9 kap.
2§
Minst tre veckor innan arbetena påböijas skall byggherren göra en
anmälan till byggnadsnämnden (bygganmälan), om arbetena avser
231
1. uppförande eller tillbyggnad av en byggnad, Prop. 1993/94:178
2. åtgärder som kräver bygglov 2. åtgärder som anges i 8 kap. 2 § Bilaga 5
enligt 8 kap. 2 §, första stycket,
3. sådana ändringar av en byggnad som berör konstruktionen av de
bärande delarna eller som avsevärt påverkar dess planlösning,
4. installation eller väsentlig ändring av hissar, eldstäder, rökkanaler
eller anordningar för ventilation i byggnader,
5. installation eller väsentlig ändring av anordningar för vatten-
försörjning eller avlopp i byggnader eller inom tomter,
6. underhåll av sådan bebyggelse med särskilt bevarandevärde som
omfattas av skyddsbestämmelser som utfärdats med stöd av 5 kap. 7 §
första stycket 4 eller 16 § 4,
7. rivning som omfettas av krav på rivningslov.
Byggnadsarbetena får påbörjas tidigare än som anges i första stycket
om byggnadsnämnden särskilt medger det.
Bygganmälan skall vara skriftlig.
Till anmälan skall fogas en be-
skrivning av projektets art och
omfettning. För enkla åtgärder får
anmälan göras muntligen.
Bygganmälan skall vara skriftlig.
För enkla åtgärder räcker det med
muntlig anmälan. Till anmälan
skall fogas en beskrivning av
projektets art och omfettning.
5 §
Om byggnadsåtgärder som anges
i 2 § första stycket 1-5 och som
kräver bygganmälan avser arbets-
lokaler eller personalrum för verk-
samheter där arbetstagare skall
utföra arbete för arbetsgivares
räkning och det är känt för vilket
slag av verksamhet utrymmena är
avsedda, får byggnadsarbetena inte
påbörjas förrän ett skyddsombud,
en skyddskommitté eller en organi-
sation som företräder arbetstagarna
har fått tillfälle att yttra sig över
Om byggnadsåtgärder som anges
i 2 § första stycket 1-5 och som
kräver bygganmälan avser arbets-
lokaler eller personalrum for verk-
samheter där arbetstagare skall
utföra arbete for arbetsgivares
räkning och det är känt för vilket
slag av verksamhet utrymmena är
avsedda, får byggnadsarbetena inte
påböijas förrän skyddsombud,
skyddskommitté eller organisation
som företräder arbetstagarna har
fått tillfälle att yttra sig över åt-
åtgärdema. gärdema.
Om byggnadsåtgärderna avser tillfälliga personalbostäder för samman-
lagt minst tio boende, får byggnadsarbetena inte påböijas förrän
organisation som företräder arbetstagarna har fått tillfälle att yttra sig
över åtgärderna.
232
Vid byggsamrådet eller snarast
möjligt därefter skall byggnads-
nämnden, om det inte är uppenbart
obehövligt, besluta om en kontroll-
plan for arbetena. I kontrollplanen
skall anges vilken kontroll som
skall utföras, vilka intyg och övri-
ga handlingar som skall visas upp
för nämnden samt vilka anmäl-
ningar som skall göras till nämn-
den. Kontrollen kan utföras genom
dokumenterad egenkontroll, av
fristående sakkunniga eller, om det
finns särskilda skäl, av byggnads-
nämnden.
Vid byggsamrådet eller snarast
möjligt därefter skall byggnads-
nämnden, om det inte är uppenbart
obehövligt, besluta om en kontroll-
plan for arbetena. I kontrollplanen
skall anges vilken kontroll som
skall utföras, vilka intyg och övri-
ga handlingar som skall företes för
nämnden samt vilka anmälningar
som skall göras till nämnden.
Kontrollen kan utföras genom
dokumenterad egenkontroll, av
fristående sakkunniga eller, om det
finns särskilda skäl, av byggnads-
nämnden.
Prop. 1993/94:178
Bilaga 5
Byggnadsnämnden får enligt 16 kap. 7 § första stycket även i andra fell
än som avses i första stycket andra meningen besikta byggprojektet.
Byggnadsnämnden får i samband med ingripanden enligt 10 kap. 3 §
besluta om ändring av kontrollplanen.
10 §
När byggherren har bestyrkt
byggnadens eller anläggningens
egenskaper i enlighet med kon-
trollplanen och byggnadsnämnden
inte funnit skäl att ingripa enligt 10
kap., skall nämnden utfärda ett
bevis om detta (slutbevis).
Om byggnadsnämnden finner att
det brister i förutsättningarna för
att utfärda slutbevis, skall bygg-
nadsnämnden utan oskäligt dröjs-
mål ta ställning till i vilken omfett-
ning byggnaden skall få användas
till dess att bristerna åtgärdats.
När byggherren uppfyllt sina
åtaganden enligt kontrollplanen
och byggnadsnämnden inte funnit
skäl att ingripa enligt 10 kap.,
skall nämnden utfärda ett bevis om
detta (slutbevis).
Om byggnadsnämnden finner att
det brister i förutsättningarna för
att utfärda slutbevis, skall bygg-
nadsnämnden utan oskäligt dröjs-
mål ta ställning till i vilken omfett-
ning byggnaden skall få användas
innan bristema avhjälpts.
12 §
Om en sådan försäkring för
byggnadsarbeten behövs som avses
i lagen (1993:320) om byggfels-
försäkring, får byggnadsarbetena
inte påböijas förrän bevis om
försäkringen visats upp för bygg-
nadsnämnden. Detsamma gäller om
Om en sådan försäkring för
byggnadsarbeten behövs som avses
i lagen (1993:320) om byggfels-
försäkring, får byggnadsarbetena
inte påböijas förrän bevis om
försäkringen företetts för bygg-
nadsnämnden. Detsamma gäller om
233
ett besked om skyddsrum krävs ett besked om skyddsrum krävs Prop. 1993/94:178
enligt 32 § civilförsvarslagen enligt 32 § civilförsvarslagen Bilaga 5
(1960:74). (1960:74).
10 kap.
3 §
Byggnadsnämnden får förbjuda
att ett visst byggnads-, rivnings-
eller markarbete eller en viss
åtgärd fortsätts, om det är upp-
enbart att arbetet eller åtgärden
strider mot denna lag eller mot
någon föreskrift eller något beslut
som har meddelats med stöd av
lagen. Byggnadsnämnden får ock-
så, om nämnden finner att bygg-
herren inte följer någon väsentlig
del av en kontrollplan, förbjuda att
ett byggnadsarbete fortsätts till dess
att de uppkomna bristerna åtgär-
dats.
Byggnadsnämnden får förbjuda
att ett visst byggnads-, rivnings-
eller markarbete eller en viss
åtgärd fortsätts, om det är upp-
enbart att arbetet eller åtgärden
strider mot denna lag eller mot
någon föreskrift eller något beslut
som har meddelats med stöd av
lagen. Byggnadsnämnden får ock-
så, om nämnden finner att bygg-
herren inte följer någon väsentlig
del av en kontrollplan, förbjuda att
ett byggnadsarbete fortsätts innan
de uppkomna bristerna avhjälpts.
Är det uppenbart att ett arbete eller en åtgärd som avses i första stycket
äventyrar en byggnads hållfasthet eller medför fara för människors liv
eller hälsa, skall nämnden förbjuda att arbetet eller åtgärden fortsätts,
även om de förutsättningar som anges i första stycket inte föreligger.
Förbud enligt första eller andra stycket får förenas med vite.
Beslut enligt denna paragraf gäller omedelbart.
13 kap.
4 §
Länsstyrelsens beslut enligt 12 kap. 2 § huruvida prövning skall ske
eller ej och länsstyrelsens förordnande enligt 12 kap. 4 § första stycket
samt länsstyrelsens beslut enligt 12 kap. 4 § andra stycket att lov eller
förhandsbesked inte skall gälla får inte överklagas.
Andra beslut av länsstyrelsen enligt denna lag än de som anges i första
stycket får överklagas genom besvär hos kammarrätten om beslutet avser
1. bygglov eller förhandsbesked inom område med detaljplan,
2. bygglov eller förhandsbesked inom område som inte omfattas av
detaljplan och besvären avser frågan om åtgärderna utgör komplette-
ringsåtgärder enligt 8 kap. 13 §, uppfyller kraven i 3 kap. eller strider
mot områdesbestämmelser,
3. rivningslov eller marklov och besvären avser frågan om åtgärderna
strider mot en detaljplan eller områdesbestämmelser,
4. förordnanden enligt 6 kap. 19 § att avstå eller upplåta mark eller
enligt 6 kap. 22 § om skyldighet att bekosta anläggande av gator och
vägar samt anordningar för vattenförsörjning och avlopp,
5. fråga enligt 9 kap.,
234
6. påföljder och ingripanden enligt 10 kap.,
7. debitering av avgifter som 7. debitering av avgifter som
anges i 11 kap. 5 § samt till re ge- anges i 11 kap. 5 §,
ringen i övriga fell. hos regeringen i övriga fell.
Prop. 1993/94:178
Bilaga 5
Det remitterade förslaget Lagrådets förslag
Byggnadsverk som uppförs eller
ändras skall, under förutsättning av
normalt underhåll, under en ekono-
miskt rimlig livslängd uppfylla
väsentliga tekniska egenskapskrav
i fråga om
1. betryggande bärförmåga,
stadga och beständighet,
2. tillfredsställande säkerhet i
händelse av brand,
3. gott skydd med hänsyn till
hygien, hälsa och miljö,
4. tillfredsställande säkerhet vid
användning,
5. gott skydd mot buller,
6. god energihushållning och
värmeisolering,
7. lämplighet för avsett ändamål,
8. tillgänglighet och användbar-
het för personer med nedsatt rörel-
se- eller orienteringsförmåga,
9. god hushållning med vatten
och avfell.
Byggnadsverk som uppförs eller
ändras skall, under förutsättning av
normalt underhåll, under en ekono-
miskt rimlig livslängd uppfylla
väsentliga tekniska egenskapskrav
i fråga om
1. bärfömåga, stadga och be-
ständighet,
2. säkerhet i händelse av brand,
3. skydd med hänsyn till hygien,
hälsa och miljö,
4. säkerhet vid användning,
5. skydd mot buller,
6. energihushållning och värme-
isolering,
7. lämplighet för avsett ändamål,
8. tillgänglighet och användbar-
het för personer med nedsatt rörel-
se- eller orienteringsförmåga,
9. hushållning med vatten och
avfell.
De tekniska egenskapskraven skall iakttas med beaktande av de
varsamhetskrav som finns i 3 kap. 10 - 14 §§ plan- och bygglagen
(1987:10).
Byggnadsverk skall underhållas så att deras egenskaper i de hänseenden
som avses i första stycket i huvudsak bevaras.
235
En tillsynsmyndighet har rätt att
för tillsynen
1. på begäran få de upplysningar
och handlingar som behövs,
2. få tillträde till områden,
lokaler och andra utrymmen, dock
inte bostäder, och
3. hos den som tillverkar, im-
porterar eller salufor byggproduk-
ter som omfettas av tillsynen, få
tillgång till produkter för kontroll.
En tillsynsmyndighet får begära
handräckning av kronofogdemyn-
digheten för att genomföra de
åtgärder som avses i första stycket
1-3.
En tillsynsmyndighet har rätt att
hos den som tillverkar, importerar,
saluför eller använder byggpro-
dukter som omfettas av tillsynen
1. få tillgång till produkter för
kontroll,
2. på begäran få de upplysningar
och handlingar som behövs, och
3. få tillträde till områden,
lokaler och andra utrymmen, dock
inte bostäder.
En tillsynsmyndighet får begära
handräckning av kronofogdemyn-
digheten för att genomföra de
åtgärder som avses i första stycket.
Prop. 1993/94:178
Bilaga 5
10 §
Om en byggprodukt har EG-
märkts trots att den inte överens-
stämmer med de krav som gäller
för EG-märkning, får en tillsyns-
myndighet, till dess att produkten
överensstämmer med kraven, före-
lägga tillverkare, importör eller
den som saluför byggprodukten att
1. upphöra med användningen
av EG-märket,
2. återkalla osålda produkter,
eller
3. ta bort EG-märket.
Om en byggprodukt har EG-
märkts trots att den inte överens-
stämmer med de krav som gäller
för EG-märkning, får en tillsyns-
myndighet förelägga tillverkare,
importör eller den som saluför
byggprodukten att
1. upphöra med användningen
av EG-märket,
2. återkalla osålda produkter,
eller
3. ta bort EG-märket.
Ett sådant föreläggande gäller till
dess att produkten överensstämmer
med kraven.
12 §
En tillsynsmyndighets beslut enligt 9 eller 10 § eller enligt föreskrifter
som meddelats med stöd av 22 § får överklagas hos allmän förvaltnings-
domstol.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Beslut om förbud gäller omedel- Beslut om förbud gäller omedel-
bart och får verkställas trots att det bart.
inte vunnit laga kraft.
236
14 §
För sådana anordningar som
hissar och värmeanordningar skall
bestämmelserna i 6-12 §§ gälla i
tillämpliga delar.
För hissar och värmeanordningar
skall bestämmelserna i 6-12 §§
gälla i tillämpliga delar.
Prop. 1993/94:178
Bilaga 5
21 §
Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får
meddela ytterligare föreskrifter om
byggnadsverk för att de skall upp-
fylla kraven enligt 2 § första styck-
et 1-9 samt i vilken utsträckning
dessa krav skall vara uppfyllda vid
nybyggnader, tillbyggnader och
andra ändringar av byggnadsverk.
Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får
meddela de närmare föreskrifter
som behövs för att byggnadsverk
skall uppfylla kraven enligt 2 §
första stycket.
22 §
För att uppfylla Sveriges åtaganden enligt avtalet om Europeiska
ekonomiska samarbetsområdet (EES-avtalet) får regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter
1. om krav på byggprodukter for
för avsedd användning,
2. om bestyrkande av överens-
stämmelse med gällande krav på
byggprodukter eller anordningar
enligt 14 §,
3. om märkning av byggpro-
dukter och anordningar enligt 14 §
som förutsättning för att de skall få
släppas ut på marknaden och an-
vändas, och
att de enligt 4 § skall vara lämpliga
2. om bestyrkande av överens-
stämmelse med gällande krav på
byggprodukter, hissar eller värme-
anordningar,
3. om märkning av byggpro-
dukter, hissar och värmeanord-
ningar som förutsättning för att de
skall få släppas ut på marknaden
och användas, och
4. om sådana byggprodukter som är av mindre betydelse med hänsyn
till hälsa och säkerhet och där tillverkaren har utfärdat en försäkran om
byggproduktemas överensstämmelse med allmänt erkänd och tillämpad
teknik.
237
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 18 mars 1994
Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden Svensson,
Thurdin, Hellsvik, Björck
Föredragande: statsrådet Thurdin
Regeringen beslutar proposition 1993/94:178 Ändring i plan- och
bygglagen, m.m.
238
Prop. 1993/94:178
|
Författnings rubrik |
Bestämmelser som Celexnummer för inför, ändrar, upp- bakomliggande EG- häver eller upprepar regler ett normgivnings- |
|
Lag om ändring i plan- |
16 kap. 1 § |
|
Lag (1994:000) om |
21-25 §§ |
239
gotab 46214, Stockholm 1994