Prop.
1993/94:176
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 24 mars 1994
Carl Bildt
Ulf Dinkelspiel
(U trikesdepartementet)
I propositionen lämnas förslag om vissa ändringar i bl.a. lagen
(1991:341) om förbud mot utförsel av vissa produkter som kan
användas i massförstörelsesyfte, m.m.(massförstörelselagen). Förslaget
innebär att lagens tillämpningsområde utvidgas till att avse också
kontroll av dels högteknologiprodukter som nu regleras i förordningen
(1986:89) om förbud mot viss utförsel, oavsett om dessa är av utländsk
eller inhemsk tillverkning, dels kärnämnen och sådan utrustning som
särskilt har ställts i ordning för bearbetning, användning eller fram-
ställning av kärnämnen, som det nu finns bestämmelser om i lagen
(1984:3) om kärnteknisk verksamhet. I lagen införs också bestämmelser
som gör det möjligt för regeringen att delegera prövningen av tillstånds-
ärenden till den myndighet som regeringen bestämmer.
Massförstörelselagen föreslås få en ny rubrik, nämligen Lag om
strategiska produkter.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den dag regeringen bestämmer.
1 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 176
Innehållsförteckning
Prop. 1993/94:176
1 Förslag till riksdagsbeslut...................... 4
2 Lagtext ................................. 5
2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:341) om
förbud mot utförsel av vissa produkter som kan
användas i massförstörelsesyfte, m.m........... 5
2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:3) om kärn-
teknisk verksamhet...................... 9
2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1988:205) om
rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut......... 10
3 Ärendet och dess beredning .................... 11
4 Nuvarande ordning.......................... 13
4.1 Den internationella utvecklingen och det svenska
kontrollsystemet........................ 13
4.2 Krigsmateriel ......................... 14
4.3 Produkter och teknologi som kan användas i mass-
förstörelsesyfte, m.m..................... 16
4.4 Exportkontroll inom EU .................. 21
5 Förslag till ny reglering....................... 22
5.1 Högteknologiprodukter av dual use-karaktär ......22
5.2 Kärntekniska produkter och material...........24
5.3 Undantag från kravet på utförseltillstånd.........26
5.4 Generalklausul ........................ 27
5.5 Ändrad rubrik på lagen om förbud mot utförsel av
vissa produkter som kan användas i massförstörelse-
syfte, m.m............................ 28
5.6 Tidpunkt for lagens ikraftträdande ............29
5.7 Rättsprövning......................... 29
6 Exportkontrollens organisation................... 30
6.1 Handläggningen av ärenden avseende strategiska
produkter............................ 30
6.2 En sammanhållen organisation inom regerings-
kansliet ............................. 32
7 Resursbehov.............................. 33
8 Författningskommentar........................ 34
8.1 Förslaget till ändring i lagen (1991:341) om förbud
mot utförsel av vissa produkter som kan användas i
massförstörelsesyfte, m.m.................. 34
8.2 Förslaget till ändring i lagen (1984:3) om kämtek- 2
nisk verksamhet........................ 36
8.3 Förslaget till ändring i lagen (1988:205) om rätt-
sprövning av vissa förvaltningsbeslut........... 37
Bilaga 1 Sammanfattning av betänkandet Kontrollen över
export av strategiskt känsliga varor (SOU 1993:56) . . 38
Bilaga 2 Utredarens lagförslag ....................45
Bilaga 3 Sammanfattning av remissyttranden över be-
tänkandet (SOU 1993:56) Kontrollen över export
av strategiskt känsliga varor ................49
Bilaga 4 Lagrådsremissens lagtext.................. 57
1.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:341) om
förbud mot utförsel av vissa produkter som kan
användas i massförstörelsesyfte, m.m...........57
1.2 Förslaget till ändring i lagen (1984:3) om kärntek-
nisk verksamhet........................ 60
1.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1988:205) om
rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut......... 61
Bilaga 5 Lagrådets yttrande ...................... 63
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde
den 24 mars 1994 ............................... 64
Rättsdatablad.................................. 65
Prop. 1993/94:176
Regeringen föreslår att riksdagen
antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i lagen (1991:341) om förbud mot utförsel av
vissa produkter som kan användas i massförstörelsesyfte, m.m.,
2. lag om ändring i lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet,
3. lag om ändring i lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa
förvaltningsbeslut.
Prop. 1993/94:176
2 Lagtext Prop. 1993/94:176
Regeringen har följande förslag till lagtext.
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1991:341) om förbud mot
utförsel av vissa produkter som kan användas i massförstörelsesyfte,
m.m.
dels att rubriken till lagen samt 1, 2 a, 3, 5, 5 a och 6 §§ skall ha
följande lydelse,
dels att 6 a § med ändring av dess lydelse enligt lagen (1994:000) om
ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 1 a §, av följande
lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Lag om förbud mot utförsel av Lag om strategiska produkter,
vissa produkter som kan användas
i massförstörelsesyfte, m.m.
1 §'
Lagen gäller i den utsträckning regeringen föreskriver
1. fullständiga robot- och raketsystem och andra obemannade luft-
farkoster som kan utnyttjas som bärare av massförstörelsevapen,
2. delsystem, komponenter och konstruktionsmaterial för system som
avses i 1 och som kan uppnå en räckvidd av minst 300 kilometer,
3. provnings- och tillverkningsutrustning för system, delsystem och
komponenter som avses i 1 och 2,
4. biologiska agenser som kan användas i biologiska vapen och
kemiska produkter som kan användas för tillverkning av kemiska vapen
(kemiska prekursorer),
5. utrustning som kan användas för tillverkning av biologiska eller
kemiska vapen samt av sådana biologiska agenser och kemiska prekur-
sorer som avses i 4,
6. kärnämnen, mineraler med
halt av kärnämne, vad som fram-
ställts av kärnämne eller varor där
sådana ämnen ingår,
Senaste lydelse 1993:106.
|
7. utrustning eller material som Prop. 1993/94:176 | |
|
6. utrustning eller material som |
8. utrustning eller material som |
|
om kärnteknisk verksamhet, och |
9. andra högteknologiska |
|
7. programvara for automatisk |
10. programvaror för automatisk |
1 a §
Frågor om tillstånd enligt denna
lag prövas av regeringen eller den
myndighet som regeringen
bestämmer.
I denna lag förstås med
tillhandahållande: försäljning, upplåtelse, utbjudande mot vederlag,
lån, gåva eller förmedling,
tillverkningsrätt: varje rätt att tillverka en produkt som omfattas av
lagens bestämmelser,
kärnämne: uran, plutonium eller
andra ämnen som används eller
kan användas för utvinning av
kärnenergi (kärnbränsle) eller
föreningar där ett sådant ämne
ingår, torium eller andra ämnen
som är ägnade att omvandlas till
kärnbränsle eller föreningar där
ett sådant ämne ingår, och använt
2 Senaste lydelse 1993:106.
kärnbränsle som inte har placerats Prop. 1993/94:176
i slutförvar.
3 §3
Produkter som avses i 1 § får inte
foras ut ur landet utan tillstånd av
regeringen. I fråga om program-
vara som avses i 1 § 7 likställs
med utförsel överföring till ut-
landet genom telekommunikation
eller på annat liknande sätt.
Produkter som avses i 1 § får inte
föras ut ur landet utan tillstånd. I
fråga om programvaror som avses
i 1 § 10 likställs med utförsel
överföring till utlandet genom
telekommunikation eller på annat
liknande sätt.
Regeringen får meddela före-
skrifter om undantag från detta
tillständskrav för utförsel till vissa
länder av vissa produkter.
5 §4
Avtal som innebär upplåtelse eller
överlåtelse av tillverkningsrätt till
produkter som avses i 1 §
1-6 till någon i utlandet får inte
ingås här i landet utan tillstånd av
regeringen.
Svenska myndigheter, svenska
företag samt den som är bosatt
eller stadigvarande vistas här får
inte heller utom landet ingå
sådant avtal utan tillstånd av
regeringen.
Avtal som innebär upplåtelse eller
överlåtelse av tillverkningsrätt till
produkter som avses i 1 § 1-
5 och 7-9 till någon i utlandet får
inte ingås här i landet utan till-
stånd.
Svenska myndigheter, svenska
företag samt den som är bosatt
eller stadigvarande vistas här får
inte heller utom landet ingå
sådant avtal utan tillstånd.
5 a §5
Avtal om tillägg till eller ändring
av avtal av det slag som kräver
tillstånd enligt 5 § får inte ingås
utan tillstånd av regeringen, om
ändringen eller tillägget avser
1. de produkter som omfattas av avtalet,
2. vidareupplåtelse eller vidareöverlåtelse av rätt enligt avtalet,
Avtal om tillägg till eller ändring
av avtal av det slag som kräver
tillstånd enligt 5 § får inte ingås
utan tillstånd, om ändringen eller
tillägget avser
3 Senaste lydelse 1993:106.
4 Senaste lydelse 1993:106.
5 Senaste lydelse 1993:106.
3. rätt att tillhandahålla produkt till mottagare som inte angivits Prop. 1993/94:176
tidigare, eller
4. förlängning av avtalets giltighetstid.
6 §6
Produkter som avses i 1 § och
som finns i utlandet får inte här i
landet tillhandahållas åt någon i
utlandet utan tillstånd av
regeringen.
Svenska myndigheter, svenska
foretag samt den som är bosatt
eller stadigvarande vistas här får
inte heller i utlandet tillhandahålla
sådana produkter utan tillstånd av
regeringen.
Produkter som avses i 1 § och
som finns i utlandet får inte här i
landet tillhandahållas åt någon i
utlandet utan tillstånd.
Svenska myndigheter, svenska
foretag samt den som är bosatt
eller stadigvarande vistas här får
inte heller i utlandet tillhandahålla
sådana produkter utan tillstånd.
6 a §7
Produkter som avses i 1 § 4 får
inte föras in i landet utan tillstånd
av regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer.
Produkter som avses i 1 § 4 får
inte föras in i landet utan till-
stånd.
Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från detta
tillståndskrav för vissa produkter eller för införsel från vissa länder.
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
6 Senaste lydelse 1993:106.
7 Lydelse enligt prop. 1993/94:120.
Prop. 1993/94:176
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 §’
Denna lag gäller kärnteknisk verksamhet, m.m.
Med sådan verksamhet avses
1. uppförande, innehav eller drift av kärnteknisk anläggning,
2. förvärv, innehav, överlåtelse, hantering, bearbetning, transport av
eller annan befattning med kärnämne eller kärnavfall,
3. införsel till riket och utförsel
ur riket av kärnämne eller kärn-
avfall,
4. utförsel ur riket av
a. mineral med halt av kärnämne,
b. vad som har framställts av
kärnämne eller vara i vilken
sådant ämne ingår,
c. utrustning eller material som
har särskilt konstruerats eller
iordningsställts för bearbetning,
användning eller framställning av
kärnämne, i den utsträckning
regeringen föreskriver, och
5. upplåtelse eller överlåtelse
frän svensk myndighet, svenskt
företag eller den som är bosatt
eller stadigvarande vistas här i
riket till någon i utlandet av rätt
att tillverka sådan utrustning eller
sådant material som avses i 4 c, i
den utsträckning regeringen före-
skriver.
3. införsel till riket av kärnämne
eller kärnavfall, och
4. utförsel ur riket av
kärnavfall.
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
Senaste lydelse 1993:107.
Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1988:205) om rättsprövning av
vissa förvaltningsbeslut skall ha följande lydelse.
Prop. 1993/94:176
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2§9
Lagen gäller inte beslut av en sådan nämnd vars sammansättning är
bestämd i lag och vars ordförande skall vara eller ha varit ordinarie
domare.
Lagen gäller inte heller
1. beslut av arrendenämnd, hyresnämnd eller övervakningsnämnd,
2. beslut om svenskt medborgarskap,
3. beslut om utlänningars vistelse i riket,
4. beslut om värnpliktigas eller reservpersonals inkallelse eller
tjänstgöring inom försvarsmakten,
5. beslut enligt lagen (1966:413) om vapenfri tjänst,
6. beslut som rör skatter eller avgifter,
7. beslut enligt lagen (1992:1602) om valuta- och kreditreglering
eller beslut i frågor om allmän likviditetsindragning eller allmän
prisreglering,
8. andra beslut enligt lagen (1992:
sådana som avser återkallelse av
9. beslut om tillstånd ull sådan
verksamhet som avses i 1 § 3 - 5
lagen (1984:3) om kärnteknisk
verksamhet,
10. beslut enligt lagen
(1991:341) om förbud mot utförsel
av vissa produkter som kan
användas i massförstörelsesyfte,
1300) om krigsmateriel än
tillstånd enligt 3 eller 4 §,
9. beslut om tillstånd till sådan
verksamhet som avses i 1 § 3 - 4
lagen (1984:3) om kärnteknisk
verksamhet,
10. beslut enligt lagen
(1991:341) om strategiska pro-
dukter.
m.m.
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
9 Senaste lydelse 1992:1606.
10
Sverige utövar i likhet med andra västliga industriländer kontroll över
utförseln av strategiskt känsliga varor. Till sådana räknas i internatio-
nella sammanhang inte bara traditionell krigsmateriel utan också en rad
produkter med både civil och militär användning, s.k. dual use-
produkter. Dessa produkter kan förutom sin etablerade civila använd-
ning också brukas för framställning eller användning av massförstörelse-
vapen och annan krigsmateriel eller för andra militära syften.
Den svenska kontrollen baseras på ett antal lagar och förordningar.
Export m.m. av krigsmateriel kontrolleras i enlighet med lagen
(1992:1300) om krigsmateriel (krigsmateriellagen) och tillhörande för-
ordning (SFS 1992:1303). Exporten av kärnteknisk utrustning
kontrolleras enligt lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet (käm-
tekniklagen) och tillhörande förordning (SFS 1984:14). Produkter som
kan användas i syfte att åstadkomma massförstörelse kontrolleras enligt
lagen (1991:341) om förbud mot utförsel av vissa produkter som kan
användas i massförstörelsesyfte, m.m. (massforstörelselagen) och därtill
hörande förordning (SFS 1991:343). Export av vissa högteknologiska
produkter kontrolleras enligt förordningen (1986:89) om förbud mot
viss utförsel (högteknologiförordningen). Genom denna sistnämnda
förordning förbjuds export av vissa varor som är tillverkade i utlandet
och som är föremål för exportrestriktioner i tillverkningslandet.
Flertalet ärenden enligt krigsmateriellagen, massforstörelselagen och
kämtekniklagen prövas av regeringen. I handläggningen av dessa ären-
den deltar flera departement och myndigheter. En central roll spelas av
Krigsmaterielinspektionen (KMI) inom Utrikesdepartementets handels-
avdelning som bereder ärenden enligt krigsmateriellagen och massför-
störelse lagen. Ärenden som faller under kämtekniklagen bereds i dag
inom Miljö- och naturresursdepartementet tillsammans med Utrikes-
departementets politiska avdelning och efter yttrande från Statens käm-
kraftinspektion (SKI). SKI prövar vissa ärenden avseende utförsel av
små mängder kärnämne. Ärenden som rör högteknologiexporten hand-
läggs på Utrikesdepartementets handelsavdelning. Medgivande till utför-
sel av högteknologi i enskilda ärenden lämnas av tullmyndigheterna.
Det nuvarande regelverket och organisationen för att hantera det är
för den enskilde svåröverskådligt. Samma produkt kan omfattas av
kontroll enligt mer än ett regelverk och ingen myndighet har ett samlat
grepp över hela området. Av denna anledning är en översyn av system-
et påkallad.
Ett annat viktigt motiv för en översyn är att den internationella ut-
vecklingen på exportkontrollens område efter det kalla krigets slut har
ändrat inriktning. En rad västliga industriländer bedrev under större
delen av efterkrigstiden ett samarbete för att hindra flödet av högtekno-
logi till det dåvarande östblocket. Motivet för detta embargo har nu
försvunnit i och med det forna östblockets upplösning. Däremot växer
behovet att kontrollera bl.a. exporten till sådana länder som misstänks
sträva efter att förvärva eller vilja tillverka olika former av massför-
störelsevapen. Ansträngningar görs i olika sammanhang att samla
Prop. 1993/94:176
11
viktigare exportländer i ett internationellt samarbete i syfte att förhindra Prop. 1993/94:176
spridningen till sådana länder av strategiskt känsliga produkter och
teknologi. För att Sverige fullt ut skall kunna engagera sig i detta sam-
arbete krävs vissa förändringar i det system som hos oss tillämpas för
kontrollen över bl.a. exporten av sådana produkter och teknologi.
Samarbetet på exportkontrollens område utvecklas nu också inom
Europeiska unionen, EU, både när det gäller principer och kriterier för
vapenexport och när det gäller kontrollen över export av andra
strategiska varor. Vad gäller de senare produkterna är ambitionen att
åstadkomma en så långtgående harmonisering av medlemsländernas
exportkontroll gentemot utomstående länder, att dessa produkter - i
enlighet med principen om den fria rörligheten på EG:s inre marknad -
kan tillåtas att röra sig fritt inom unionen.
Mot bakgrund av de brister som kunde identifieras i vårt nuvarande
system för bl.a. exportkontroll och de krav som den internationella
utvecklingen förväntades ställa, tillkallade regeringen i oktober 1992 en
särskild utredare med uppdrag att "i ljuset av den internationella ut-
vecklingen på exportkontrollens område bedöma hur Sveriges kontroll
över exporten av strategiskt känsliga varor i framtiden bör vara
utformad och hur den bör organiseras."
Utredaren lade i juni 1993 fram sitt betänkande, Kontrollen över
export av strategiskt känsliga varor (SOU 1993:56). Betänkandet har
remissbehandlats.
En sammanfattning av betänkandet finns i bilaga 1. Betänkandets
lagsförslag finns i bilaga 2. En förteckning över remissinstanserna och
en sammanställning av remissyttrandena finns i bilaga 3.
Lagrådet
Regeringen beslutade den 3 mars 1994 att inhämta Lagrådets yttrande
över de lagförslag som finns i bilaga 4.
Lagrådets yttrande finns i bilaga 5.
Lagrådet föreslår en ändring i 3 § andra stycket i förslaget till ändring i
massforstörelselagen.
Regeringen har i propositionen följt Lagrådets förslag. Dessutom har
vissa redaktionella ändringar gjorts i lagtexten. Regeringen återkommer
till Lagrådets synpunkter i avsnitt 5.3 och i författningskommentaren till
ändringarna av massforstörelselagen.
12
Flertalet industriländer tillämpar en kontroll över utförseln av strategiskt
känsliga produkter. Kontrollen avser dels krigsmateriel och dels sådana
produkter som har en etablerad civil användning men som också kan
utnyttjas i massförstörelsesyfte eller annars i förstörelsebringande syfte.
Den internationella utvecklingen på bl.a. exportkontrollens område har
under efterkrigstiden präglats av de motsättningar som rått mellan stor-
makterna. Förenta staterna och dess NATO-allierade har haft som mål
att förhindra export av krigsmateriel, kärnteknik och högteknologi till
Warszawapaktens medlemmar och andra kommunistländer. Samarbetet
mellan NATO-ländema på exportkontrollens område har bedrivits inom
ramen for ett särskilt organ, COCOM (Coordinating Committee for
Multilateral Export Controls), som bildades år 1949.
Warszawapaktens upplösning och Sovjetunionens sönderfall har lett
till en helt ny situation på exportkontrollens område. En successiv
avveckling har inletts av det öst-västliga teknologiembargot. Samtidigt
växer oron efter Gulfkriget för att strategiskt känsliga produkter och
teknologi skall spridas till sådana länder där de kommer till användning
för att utveckla olika slag av massförstörelsevapen och konventionella
vapensystem.
Ett internationellt samarbete för att förhindra en sådan spridning har
under senare år vuxit fram. Ett begränsat antal länder, däribland
Sverige, har enats om ett samarbete om exportkontroll för att förhindra
spridningen av missiler och missilteknologi liksom av produkter som
kan användas för framställning av kemiska och biologiska stridsmedel.
Ett motsvarande samarbete har inletts när det gäller viss kärnteknisk
utrustning. Förenta nationernas konvention om förbud mot utveckling,
produktion, innehav och användning av kemiska vapen samt deras
förstöring omfattar också restriktioner för export av vissa ämnen som
kan användas i kemiska vapen eller utgöra utgångsämnen för sådana.
Ambitionerna inriktas nu på att ytterligare bygga ut det internationella
samarbetet till att omfatta fler länder och avse fler produkter. Ett
exempel är en inbjudan som COCOM-ländema år 1992 riktade till de
forna Warszawapakts-ländema till ett samarbete för att ge dessa länder
möjlighet att införa en egen exportkontroll och i takt med att detta görs
få tillgång till tidigare embargobelagda produkter. Initiativet är nu
överspelat, sedan beslut tagits om att avveckla COCOM till den 31 mars
1994 och i stället upprätta ett nytt samarbete om exportkontroll med en
bredare deltagarkrets som skall vara inriktad på att förhindra export av
strategiskt känsliga produkter till destinationer där man kan misstänka
att de kan komma till användning för utveckling och framställning av
massförstörelsevapen eller för destabiliserande rustning.
Inom EU pågår ett arbete att hamonisera medlemsländernas export-
kontrollsystem för strategiskt känsliga produkter. Sedan den inre mark-
naden genomförts inom EU och gränskontrollerna avskaffats mellan
1993/94:176
13
medlemmarna, uppstår utan gemensamma normer för hur exportkontrol- Prop. 1993/94:176
len skall bedrivas en risk för att utförsel till tredje land sker via det land
som har den minst stränga kontrollen. Vid ett medlemskap kommer
krav att ställas på Sverige att vår exportkontroll gentemot tredje land
håller EU:s standard. Risk uppstår annars att exportkontrollen i varans
ursprungsland kan kringgås genom utförsel till tredje länder via
Sverige.
Sverige har under lång tid varit en aktiv deltagare i det internationella
arbetet för fred, avspänning och rustningskontroll. Viktiga delar i
svensk nedrustningspolitik är bl.a. ett stärkande av icke-spridningsför-
draget beträffande kärnvapen (NPT) och förstärkta icke-spridningsåt-
gärder beträffande andra massförstörelsevapen och missil teknologi. Den
svenska kontrollen över exporten av strategiskt känsliga produkter och
teknologi utgör ett medel för att begränsa den internationella spridning-
en av konventionell krigsmateriel och av massförstörelsevapen. Kontrol-
len har således huvudsakligen utrikes- och säkerhetspolitiska motiv.
Samtidigt är det en strävan att ge exportkontrollen en sådan utform-
ning att våra handelspolitiska intressen tillvaratas. En viktig uppgift är
att medverka till att bl.a. trygga Sveriges import av högteknologipro-
dukter, så att svenska företag inte riskerar att hamna i ett underläge
gentemot sina utländska konkurrenter. Den kontroll av exporten av hög-
teknologiprodukter som hittills skett har haft till syfte att förhindra att
Sveriges territorium utnyttjas för att kringgå andra länders export-
kontrollbestämmelser.
För Sverige med sitt stora utrikeshandelsberoende är den internatio-
nella utvecklingen och det internationella samarbetet på exportkontrol-
lens område av största betydelse. Exportkontrollen i Sverige liksom i
flertalet västliga industriländer får sin utformning allt mer i en växel-
verkan mellan internationellt samarbete och nationella överväganden.
Denna tendens kan förväntas ytterligare förstärkas under kommande år.
Sverige tillämpar sedan lång tid en strikt kontroll över bl.a. exporten av
krigsmateriel. Förbud mot utförsel av krigsmateriel infördes i Sverige
redan år 1918. Den nu gällande lagen (1992:1300) om krigsmateriel
(krigsmateriellagen) trädde i kraft den 1 januari 1993 och ersatte den
tidigare lagen (1983:1034) om kontroll över tillverkningen av krigs-
materiel, m.m., den s.k. tillverkningslagen och lagen (1988:558) om
förbud mot utförsel av krigsmateriel, m.m., den s.k. utförsellagen.
Enligt krigsmateriellagen har regeringen att utfärda föreskrifter om
vilka produkter som skall anses utgöra krigsmateriel. Detta har skett i
förordningen (1992:1303) om krigsmateriel (krigsmaterielförordningen),
där produkterna indelas i krigsmateriel för strid och övrig krigsmateriel.
Lagstiftningen innebär att regeringen kontrollerar utförsel och annan
utlandssamverkan avseende krigsmateriel på grundval av Sveriges ut-
rikes-, försvars- och säkerhetspolitiska intressen. Regeringen tillmäter
också förhållandena i mottagarlandet avgörande betydelse för om export Prop. 1993/94:176
skall tillåtas eller inte. Genom lagen kontrolleras inte bara utförsel av
krigsmateriel utan också tillverkning av krigsmateriel, avtal med någon
i utlandet om rätt att tillverka krigsmateriel och samarbetsavtal på detta
område, m.m. Praktiskt taget alla länder, som exporterar krigsmateriel,
tillämpar en liknande kontroll.
I enskilda ärenden, som faller under lagen, krävs tillstånd av
regeringen, som därvid skall beakta de riktlinjer som redovisades i
propositionen 1991/92:174 om lag om krigsmateriel. Enligt dessa är
huvudförutsättningen för tillstånd till utförsel eller annan form av ut-
land ssamverkan, att denna är erforderlig för att tillgodose det svenska
försvarets behov av materiel eller kunnande. Utlandssamverkan måste
sålunda medföra en fördel för det svenska försvaret i form av bibehållen
eller ökad teknologisk kompetens eller beläggning i den svenska krigs-
materielindustrin. En förutsättning är också att bl.a. utförseln är säker-
hetspolitiskt acceptabel och inte står i strid med principerna och målen
för Sveriges utrikespolitik. Det förutsätts att inga utrikespolitiska hinder
finns vid bl.a. utförsel till de nordiska eller traditionellt neutrala län-
derna i Europa, men även utförsel till dessa liksom annan utlandsam-
verkan kräver regeringens tillstånd. I takt med att samarbetet med
länderna inom EU byggs ut, bör samma principer för utförsel och
annan utlandssamverkan tillämpas i fråga om dessa länder.
Hinder mot utförsel eller annan utlandssamverkan finns om detta
skulle strida mot en intemationeU överenskommelse som Sverige
tillträtt, mot beslut av Förenta nationernas (FN:s) säkerhetsråd eller mot
folkrättsliga regler om export från en neutral stat under krig. Tillstånd
för utförsel eller annan utlandssamverkan avseende krigsmateriel för
strid bör inte ges om det förekommer omfattande och grova kränkningar
av de mänskliga rättigheterna i mottagarstaten, om denna befinner sig i
väpnad konflikt med annan stat, har inre väpnade oroligheter eller
befinner sig i en internationell konflikt som kan befaras leda till krig.
För bl.a. utförsel av övrig krigsmateriel gäller något annorlunda riktlin-
jer. Ett tillstånd kan återkallas av regeringen om någon av lagens före-
skrifter inte har följts, om t.ex.folkrättsligt bindande sanktioner inträder
eller andra särskilda omständigheter föreligger.
Ingen global överenskommelse reglerar handeln med konventionella
vapen, trots att alltsedan 1920-talet flera försök gjorts. Under senare år
har FN fattat beslut om förbud mot export av vapen till enskilda länder
bl.a. Haiti, Irak, det forna Jugoslavien, Somalia, Libyen och Liberia.
Sverige är som ovan anförts skyldigt att efterkomma sådana beslut.
Efter kriget vid Persiska viken inledde säkerhetsrådets permanenta
medlemmar (P-5 staterna) diskussioner om ett samarbete för att be-
gränsa vapenexporten till Mellanöstern. De fem har enats om att under-
rätta varandra i förväg om planerad export av vissa kategorier av vapen
till länderna i regionen. Samarbetet har dock under senare tid inte
kunnat utvecklas vidare på det sätt som man hade avsett. FN:s general-
församling antog vidare år 1991 en resolution i vilken medlemsländerna
uppmanas att årligen redovisa sin export av vissa tyngre konventionella 15
vapen. Sverige har lämnat en sådan redogörelse för år 1992.
COCOM (Coordinating Committee for Multilateral Export Controls) Prop. 1993/94:176
bildades år 1949 av USA och andra NATO-länder för att samordna
kontrollen över exporten av strategiskt känsliga produkter och vapen till
dåvarande Sovjetunionen och dess allierade samt Kina. Inom COCOM
har man utarbetat gemensamma riktlinjer och listor över kontrollerade
produkter. För krigsmateriel gäller "The International Munitions List".
Beslut har nyligen fettats om att avveckla COCOM och i stället upprätta
ett nytt internationellt samarbete avsett att omfetta såväl krigsmateriel
som dual use-produkter, dvs.produkter som har både civil och militär
användning. Samarbetet avses fä en bredare deltagarkrets. Det är ej
tänkt att vara riktad mot de forna öststaterna utan i stället vara inriktat
på att förhindra export av strategiskt känsliga produkter till destinationer
där man kan misstänka att de kan komma till användning för framställ-
ning av massförstörelsevapen eller för destabiliserande rustning. För-
slag har lagts fram om att samarbetet också skall etablera gemensamma
kriterier för vapenexport och en förpliktelse att lämna underrättelse om
större exportaffärer, men någon enighet om utformningen av samarbetet
på denna punkt har ännu inte nåtts.
Inom EU gäller att en medlemsstat, i enlighet med artikel 223 i
Romfördraget, har rätt att vidta de åtgärder som den finner nödvändiga
för att skydda väsentliga säkerhetsintressen som har samband med
produktion av eller handel med krigsmateriel. Detta innebär att krigs-
materielexporten är undantagen från den inre marknadens bestämmeler
om den fria rörlighet för varor, som skall gälla mellan medlemsländer-
na. Ett arbete pågår för närvarande med att modernisera den förteck-
ning över krigsmateriel som skall vara tillämplig med avseende på
artikel 223 i Romfördraget. EG-ländema kom år 1992 överens om åtta
kriterier som de avser beakta vid beslut om sin krigsmaterielexport.
Dessa kriterier svarar väl mot de kriterier som tillämpas vid den
svenska tillståndsgivningen. EU-ländema kan med enhällighet fetta
beslut om vapenembargon mot enskilda länder. Ett EU-land kan alltid
gå längre i sina restriktioner mot ett visst land, än vad det gemensamma
ställningstagandet omfettar.
Den internationella utvecklingen vad gäller krigsmaterielexport m.m.
bör för närvarande inte föranleda någon ändring av den svenska lagstift-
ningen. Ett svenskt medlemskap i EU skulle inte heller ändra behovet
av eller förutsättningarna för en på grundval av vår egen utrikes-,
försvars- och säkerhetspolitik utformad reglering och kontroll på krigs-
materielområdet. Däremot torde krigsmaterielförteckningen, som redan
nu till sin form och disposition står nära EU-ländemas förteckning, vid
ett medlemskap behöva bringas i full överensstämmelse med denna.
Ett omfettande internationellt samarbete har under senare år vuxit fram
för att förhindra spridningen av dels massförstörelsevapen (kärnvapen,
kemiska och biologiska vapen) samt missiler och andra obemannade
luftfarkoster med viss lastförmåga och räckvidd som kan transportera Prop. 1993/94:176
massförstörelsevapen, dels produkter och komponenter som kan an-
vändas för utveckling, framställning eller användning av dessa vapen
och dels vissa andra produkter av strategisk betydelse. Sverige deltar
sedan år 1991 i det internationella samarbetet att kontrollera bl.a.
handeln med dual use-produkter på dessa områden, vilket återspeglas i
massforstörelselagen.
Kärnteknisk utrustning
Det internationella samarbetet for att begränsa spridningen av kärn-
vapen grundas på icke-spridningsavtalet (Non Proliferation Treaty,
NPT) som trädde i kraft år 1970. Till avtalet är i dag 162 stater anslut-
na, vilka stater utfäst sig att förhindra kärnvapenspridning och att verka
för en allmän kämvapennedrustning. NPT behandlar kärnvapen och
kärnladdningar samt teknologi och utrustning som är av betydelse för
bearbetning, användning eller framställning av kärnämne. Bärare av
kärnvapen, t.ex. raketer och robotar, omfattas däremot inte. I avtalet
åtar sig de parter som ej förfogar över kärnvapen att inte förvärva,
tillverka eller ta emot bistånd för att tillverka kärnvapen eller andra
kärnladdningar. Sverige ratificerade NPT år 1969. NPT förbjuder inte
export av de produkter som berörs av avtalet men föreskriver att sådana
produkter endast får tillhandahållas, om kärnämnet i mottagarlandet
kommer att omfattas av kontroll av det internationella atomenergiorga-
net, IAEA. Utrustning i sig ställs däremot inte under kontroll enligt
NPT utan endast det kärnämne som framställs, används eller bearbetas
med hjälp av utrustningen. Kärnladdningar omfattas i Sverige av krigs-
materiellagstiftningen.
För att fastställa vilken slags utrustning och material som skulle om-
fattas av NPT utarbetade en grupp av femton länder med egen tillverk-
ning av kärnteknisk utrustning, däribland Sverige, under åren 1971-
1974 gemensamma riktlinjer för en tolkning och tillämpning av för-
draget. Arbetet bedrevs i en kommitté, den s.k. Zangger-kommittén,
som år 1974 presenterade två memoranda som anger vilka material och
vilken utrustning som avses i NPT och som skall utlösa kontroll genom
IAEA.
Genom en ändring i dåvarande atomenergilagen (1956:306) infördes
år 1972 bestämmelser som gjorde det möjligt för regeringen att till-
ståndsbelägga utförsel av viss kärnteknisk utrustning. Lagen innehöll
sedan tidigare förbud mot utförsel av kärnämnen (uran, plutonium,
m.m.) utan särskilt tillstånd av regeringen. Utgående från Zangger-
kommitténs rekommendationer utfärdade regeringen år 1975 förord-
ningen (1975:20) om förbud mot utförsel av utrustning eller materiel för
utvinning av atomenergi m.m. Atomenergilagen omarbetades år 1984
till lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet (kämtekniklagen).
Som ett komplement till NPT-samarbetet har en grupp stater (för
närvarande 27), däribland Sverige, i den s.k. Nuclear Suppliers Group
(NSG), också kallad London-gruppen, sedan år 1974 arbetat för att
2 Riksdagen 1993/94. 1 samt. Nr 176
förhindra att sådana länder, som försöker bygga upp en kämvapenar- Prop. 1993/94:176
senal, får tillgång till kärnteknisk utrustning. NSG kunde år 1976 enas
om en produktförteckning baserad på Zangger-kommitténs arbete och på
riktlinjer för export av dessa produkter. För att uppnå en kontroll också
över export av viss kärnteknisk utrustning, som har annan användning
utanför kämenergiområdet, återupptog NSG under år 1991 sitt arbete
med ökat deltagande och delvis ny inriktning. Deltagarna i NSG enades
år 1992 om riktlinjer också för exporten av kämteknikrelaterade dual
use-produkter och upprättade en lista över dessa. Dessa produkter kon-
trolleras i Sverige sedan den 1 april 1993 enligt massforstörelselagen.
Missiler och missilteknologi (bärare av massförstörelsevapen)
De sju största västliga industriländerna inledde år 1983 överläggningar
om kontroll över exporten av missiler och missilteknologi. Detta ledde
till ett tillkännagivande år 1987 att dessa stater var för sig beslutat
tillämpa exportkontroll för att begränsa spridningen av missiler och
missilteknologi. Samarbetet har fått benämningen Missile Technology
Control Regime, MTCR. Kretsen av deltagare har successivt vidgats
och omfattar för närvarande 25 länder. MTCR:s riktlinjer har också
påverkat utvecklingen i länder som inte deltar. Sålunda har både
Ryssland och Kina deklarerat att de avser att följa MTCR:s riktlinjer i
sin export till länder som står utanför samarbetet. Sverige deltog inte i
MTCR från begynnelsen. Sedan en kontroll över bl.a. exporten i enlig-
het med MTCR:s riktlinjer införts genom massforstörelselagen år 1991,
deltar också Sverige i MTCR-gruppens arbete.
Massforstörelselagen ändrades år 1993 för att återspegla den skärp-
ning av praxis som etablerats inom MTCR. Från att tidigare endast ha
omfattat missiler och teknologi för sådana med kapacitet att transportera
kärnvapen, täcker nu reglerna alla missiler som kan transportera alla
former av massförstörelsevapen. I massförstörelseförordningen förteck-
nas de missilprodukter, den tillverkningsutrustning och de komponenter
och delsystem för dessa som omfattas av utförselkontrollen.
Massforstörelselagen innehåller förbud mot utförsel, teknologiöver-
föring och förmedling av produkterna och omfattar också överföring av
programvara. Från förbuden kan regeringen meddela undantag i det
enskilda fallet. Liksom beträffande krigsmateriel följer regeringen i
denna prövning kriterier som lagts fast i förarbetena (jfr prop.
1990/91:97 och 1992/93:154).
Den svenska lagstiftningen om kontroll över exporten av missiltekno-
logi motsvarar vad som gäller i andra länder som anslutit sig till
MTCR.
Ämnen och utrustning som kan användas för framställning av
biologiska och kemiska vapen
Konventionen från år 1972 om biologiska vapen och toxinvapen för- Ig
bjuder all utveckling, produktion och lagring av biologiska vapen och
organiska gifter för militärt bruk. Till konventionen har omkring 130 Prop. 1993/94:176
länder anslutit sig, däribland Sverige. Vid den senaste granskningskon-
ferensen som hölls i september 1991 föreslogs en rad åtgärder för att
skärpa övervakningen av att konventionen efterlevs.
FN:s konvention om kemiska vapen slutförhandlades år 1992 och
öppnades för undertecknande den 13 januari 1993. Sverige
undertecknade den samma dag och ratificerade den i juni 1993.
Konventionen, som hittills har undertecknats av sammanlagt 154 stater,
kan träda i kraft först 180 dagar efter att minst 65 stater ratificerat den,
dock tidigast den 13 januari 1995. Konventionen förbjuder allt innehav
samt all utveckling, produktion och användning av kemiska vapen och
föreskriver att existerande lager av kemiska vapen skall förstöras. An-
slutna stater är skyldiga att utöva kontroll också över kemiska utgångs-
ämnen som inte utgör vapen och att verifiera efterlevnaden av kon-
ventionen.
En proposition med de lagändringar, som blir en följd av en svensk
ratificering av konventionen, har i december förra året lämnats till
riksdagen (prop. 1993/94:120). Riksdagen har den 16 mars 1994 antagit
lagförslagen (rskr. 1993/94:174). De kemiska produkter som omfattas
av FN- konventionen är i denna uppdelade på tre listor, varav den
första avser rent militära varor som enligt propositionen täcks av krigs-
materiellagstiftningen, medan de två övriga avser produkter med både
militär och civil användning. Massförstörelselagens bemyndigande till
regeringen att bestämma lagens tillämpningsområde gör att erforderlig
anpassning till konventionen i dessa delar kan ske genom en förord-
ningsändring.
Liksom på kämvapenområdet kompletteras denna konvention av ett
samarbete, i vilket en mindre grupp länder (för närvarande 25) samord-
nar sin nationella kontroll över exporten av kemiska produkter.
Gruppen som bildades år 1985 och kallas Australiengruppen, har gjort
upp en lista över produkter som bör kontrolleras. Listan omfattar i dag
54 utgångsämnen (s.k. kemiska prekursorer), biologiska agenser som
kan användas som stridsmedel samt viss kemisk och biologisk tillverk-
ningsutrustning.
Sverige anslöt sig till samarbetet inom Australiengruppen år 1991, då
massforstörelselagen trätt i kraft. I lagen och den till lagen hörande
förordningen regleras utförseln av biologiska och kemiska produkter. I
bilagor till massförstörelseförordningen anges vilka produkter som skall
kontrolleras. Det reglerade området motsvarar det som enligt
Australiengruppen bör kontrolleras. Samtliga dessa produkter kan
användas för framställning av kemiska och biologiska vapen men har
med enstaka undantag också en legitim civil användning.
Övriga högteknologiprodukter av dual use-karaktär
De länder som deltagit i COCOM-samarbetet har sedan år 1949 gemen-
samt kontrollerat exporten av högteknologiprodukter till de länder som
intill nyligen tillhörde Warszawa-pakten. USA och vissa andra länder
19
har därutöver tillämpat nationella kontrollbestämmelser, som i många Prop. 1993/94:176
fall gått längre än COCOM:s regler. Svenska exportföretag insåg tidigt
att de, för att själva kunna köpa kontrollerade produkter från COCOM-
ländema, måste kunna garantera att dessa inte reexporterades till för-
bjudna destinationer eller kom att ingå i svenska produkter som exporte-
rades till sådana länder.
Den dåvarande regeringen förklarade att den avsåg att se till att
Sverige inte användes for att kringgå andra länders exportkontroll. År
1986 infördes därför en kontroll över exporten av sådana utländska
högteknologiprodukter som var föremål för exportkontroll i tillverk-
ningslandet. Föreskrifterna för den svenska exportkontrollen återfinns i
förordningen (1986:89) om förbud mot viss utförsel, den s.k. högtekno-
logiförordningen (senast ändrad genom SFS 1992:371). De produkter
som omfattas av exportkontroll finns upptagna i en till förordningen
hörande produktlista, som i sin nuvarande form väsentligen motsvarar
COCOM:s industrivarulista. COCOM-ländema har under senare år
behandlat Sverige i likhet med Finland, Irland, Nya Zeeland, Schweiz
och Österrike som ett med COCOM samverkande land, vilket innebär
att export från COCOM-länder till dessa länder åtnjuter samma förenk-
lade licenshantering som gäller för export inom COCOM-kretsen.
Några officiella kontakter mellan Sverige och COCOM har inte före-
kommit förrän Sverige år 1992 tillsammans med de övriga samverkande
länderna inbjöds att som observatör delta i ett första möte mellan
COCOM-ländema och de forna öststaterna i Paris i det s.k. COCOM
Cooperation Forum, CCF. Vid detta tillfälle erbjöds de forna
Warszawapakts-ländema en liberalisering av handeln med högteknologi
i utbyte mot att de själva åtog sig att endast använda de tidigare
kontrollerade högteknologiproduktema för civila ändamål och att införa
en egen nationell kontroll för att förhindra reexport till förbjudna desti-
nationer. Under det dryga år som gått synes de tidigare öststaterna med
hjälp av enskilda COCOM-länder ha nått en bit på vägen att upprätta
nationella exportkontrollsystem. Sverige har indirekt bidragit till dessa
ansträngningar genom det s.k. suveränitetsstödet till de baltiska staterna
och med visst tekniskt bistånd på kämkraftsområdet. Vissa tidigare
öststater anses nu ha upprättat en egen exportkontroll av COCOM-
standard och kan därigenom få tillgång till flertalet kontrollerade
produkter.
Som tidigare nämnts har beslut tagits om att avveckla COCOM till
den 31 mars 1994.
De nuvarande medlemmarna förhandlar för närvarande om ett förslag
att upprätta ett nytt internationellt samarbete med en medlemskrets som
är tänkt att omfatta alla OECD-länder, ett antal forna öststater och
kanske också några ledande länder i tredje världen.
Enligt högteknologiförordningen får högteknologiprodukter som är
tillverkade i utlandet och föremål för exportkontroll i urspungslandet
inte föras ut utan medgivande av myndigheterna i tillverkningslandet.
Denna kontroll motiveras i första hand av ett behov att säkra fortsatt
tillgång till avancerad högteknologi för svensk industri. Förordningen 20
tillkom i syfte att förhindra att Sverige används för att kringå andra
länders exportkontroll. Om så skulle ske, riskerade svenska tillverkare Prop. 1993/94:176
att berövas tillgång till utländska kontrollerade produkter däribland
tillverkningsutrustning, komponenter och material. Förordningen
ändrades år 1992, varvid kontrollen utsträcktes till hela det av COCOM
kontrollerade området och en svensk produktlista infördes som
motsvarade COCOM:s industrivarulista.
Den svenska exportkontrollen på högteknologiområdet ger i sin
nuvarande form inte regeringen möjlighet att förbjuda export av svenska
produkter som är upptagna på listan. I andra länder med motsvarande
kontrollsystem kan regeringen kontrollera exporten av känsliga varor,
oavsett deras ursprung. Framfor allt på denna punkt svarar inte det
nuvarande kontrollsystemet mot de krav som kommer att ställas på
Sverige i internationella sammanhang. I avsnitt 5 beskrivs de föränd-
ringar som regeringen föreslår och motiven för dessa.
Samtliga tolv EU-länder har ratificerat NPT och 1972 års konvention
mot biologiska vapen och har undertecknat konventionen om kemiska
vapen. De deltar alla i såväl NSG som Australien-gruppen och MTCR.
Alla utom Irland deltar i COCOM. Irland betraktas i likhet med Sverige
av COCOM som ett samarbetande land. Tillämpningen av de åtaganden
de gjort inom ramen för de olika regimerna varierar dock något mellan
medlemsländerna i EU.
Samarbetet på exportkontrollens område intensifieras nu inom EG
både när det gäller principer och kriterier för vapenexport och när det
gäller kontrollen över export av andra strategiskt känsliga produkter. I
fråga om de senare produkterna är ambitionen att åstadkomma en så
långtgående harmonisering av exportkontrollen gentemot utomstående
länder att dessa produkter - i enlighet med målsättningen för EG:s inre
marknad - kan tillåtas att röra sig fritt inom unionen.
Efter långa diskussioner mellan medlemmarna har EG-kommissionen
lagt fram ett förslag till reglering för att harmonisera de nationella
exportkontrollbestämmelsema för produkter och teknologi av dual use-
karaktär. Ett förslag till gemensam produktlista, omfattande alla
produkter som kontrolleras i de olika kontrollförfarandena, har också
utarbetats.
Några medlemmar har redan infört denna lista i sin interna lagstiftning.
Arbetet har dock gått långsamt och ett antal frågor återstår ännu att
lösa. EU-ländema kommer sannolikt inte att kunna gå vidare i frågan
förrän de nuvarande COCOM-medlemmama kunnat enas om ett förslag
till den nya regim som skall ersätta COCOM.
21
Regeringens förslag: Massförstörelselagens tillämpningsområde
utvidgas så att den, i den utsträckning regeringen föreskriver,
även omfattar andra högteknologiska produkter som direkt eller
indirekt kan användas i förstörelsebringande syfte. Lagens be-
stämmelser om utförsel, tillverkningsrätt och tillhandahållande åt
någon i utlandet görs tillämpliga på sådana högteknologiproduk-
ter.
Utredarens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag (se
betänkandet s. 65-69).
Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker förslaget.
Skälen för regeringens förslag: Förordningen (1986:89) om förbud
mot viss utförsel reglerar export av sådana utländska högteknologipro-
dukter som är underkastade exportrestriktioner i tillverkningslandet.
Dessa produkter får enligt huvudregien inte föras ut ur landet, om de
inte åtföljs av ett certifikat utfärdat i tillverkningslandet eller annan
handling som visar att de med hänsyn till tillverkningslandets export-
kontrollbestämmelser får reexporteras till det land de avses bli utförda
till. För varor tillverkade i ett COCOM-land som är destinerade till ett
annat COCOM-land krävs dock inte certifikat eller liknande handling.
För produkter som är tillverkade i Sverige och inte regleras av massför-
störelselagen finns inte någon möjlighet att kontrollera exporten. Den
nuvarande ordningen tedde sig naturlig i den situation som var rådande
under huvuddelen av efterkrigstiden, nämligen att de aktuella högtekno-
logiska produkterna var föremål för ett regelrätt embargo från de
NATO-allierade ländernas sida gentemot Warszawapaktens länder. För
Sverige som ett neutralt land fanns det anledning undvika att genom en
reglering också av inhemskt producerad teknologi skapa ett intryck av
att delta i eller anpassa sig till denna embargopolitik.
Situationen är nu emellertid en annan. Warszawapakten är upplöst och
ett arbete har inletts för att liberalisera handeln med högteknologipro-
dukter i takt med att dess forna medlemmar inför tillfredsställande
kontrollsystem. Samtidigt växer ett internationellt samarbete fram i en
vidare länderkrets för att förhindra att sådana högteknologiska produkter
som direkt eller indirekt kan utnyttjas i förstörelsebringande syfte
hamnar i orätta händer.
Det nya internationella samarbete för högteknologiprodukter som nu
diskuteras är avsett att komplettera det samarbete beträffande andra
produkter i vilket Sverige redan ingår. En förutsättning for Sverige att
Prop. 1993/94:176
22
kunna delta är emellertid att det svenska kontrollsystemet motsvarar vad Prop. 1993/94:176
som gäller internationellt. Det betyder att kontrollen inte längre som nu
kan begränsas till att avse vidareexport av i ursprungslandet ex-
portkontrollerade varor utan måste avse all export av ifrågavarande
produkter. En sådan reglering finns i massforstörelselagen.
Det enklaste sättet att åstadkomma den önskvärda heltäckande kontrol-
len är att överfora regleringen av högteknologiprodukter till massför-
störelselagen. Därigenom sammanförs till en forfattning kontrollen av
högteknologiprodukter och den som gäller andra produkter som kan
användas i massförstörelsesyfte. Detta görs lämpligen genom att mass-
förstörelselagens tillämpningsområde utvidgas till att också omfatta
andra högteknologiska produkter som direkt eller indirekt kan användas
i förstörelsebringande syfte. Massforstörelselagen reglerar förutom
utförsel även upplåtelse och överlåtelse av tillverkningsrätt (teknologi-
överföring) till någon i utlandet samt tillhandahållande till någon i ut-
landet (bl.a. formedlingsförbud). I fråga om programvara likställs med
utförsel överföring till utlandet genom telekommunikation eller på annat
liknande sätt. Att tillståndskravet för utförsel skall omfatta ifrågavaran-
de högteknologiprodukter framgår av det som nu anförts. Vad gäller
reglerna om teknologiöverföring framgår av förarbetena till massför-
störelselagen (prop. 1990/91:97 s. 26 och prop. 1992/93:154 s. 21-22)
att teknologiöverföring kan ses som ett alternativ till utförsel och att det
inte finns något säkerhetspolitiskt intresse som talar för att svensk tek-
nologi som riskerar att bli använd i massförstörelsesyfte görs tillgänglig
i utlandet. Vidare sägs i förarbetena att, mot bakgrund av inte bara de
allmänpolitiska skälen utan också det allt mer intensiva internationella
samarbetet på exportkontrollens område, Sverige eftersträvar att undvi-
ka att på något sätt utnyttjas för att kringgå bestämmelser i andra län-
der som syftar till icke-spridning. Vad som där sagts utgör också skäl
att reglera upplåtelse och överlåtelse av tillverkningsrätt avseende hög-
teknologiprodukter.
Införandet i massforstörelselagen av förbudet mot tillhandahållande
av produkter som finns i utlandet motiverades med att det var angeläget
att förhindra att t.ex. någon här i landet utan kontroll köper upp till-
verkningsutrustning som finns i utlandet och säljer det vidare utan att
det passerar svenskt territorium eller förmedlar sådan utrustning som
finns i utlandet till ett annat land. Ett sådant handlande skulle strida mot
de svenska nedrustningssträvandena (prop. 1990/91:97 s. 30). Sedan
dess har det utvidgade internationella samarbetet gjort det än mer ange-
läget att bibehålla ett sådant förbud. De skäl som anfördes när förbudet
infördes gäller även för högteknologiprodukter. Dessa bör därför omfat-
tas av förbudet.
Tillståndsgivningen avseende högteknologiprodukter skall, oavsett om
varan är svensktillverkad eller skall reexporteras, grundas på utrikes-
och säkerhetspolitiska överväganden och gälla huruvida produkten i
mottagarlandet kan antas komma till användning för att stärka den
militära potentialen eller på annat sätt direkt eller indirekt användas i
förstörelsebringande syfte.
23
Att låta exportkontrollbestämmelsema också omfatta inhemskt till- Prop. 1993/94:176
verkad högteknologi innebär i och för sig en inte oväsentlig utvidgning
av regleringen. Den möjlighet att meddela generella tillstånd som i dag
finns beträffande de produkter som omfattas av massforstörelselagen
kan dock tillämpas också på högteknologiprodukter. Antalet ärenden
kan därigenom nedbringas. Som kommer att tas upp i det följande
(avsnitt 5.3) bör därutöver export till vissa länder kunna undantas från
tillståndsplikten.
Regeringens förslag: Massförstörelselagens tillämpningsområde
utvidgas så att den, i den utsträckning regeringen föreskriver,
även omfattar
1. kärnämnen, mineraler med halt av kärnämne och varor där
sådana ämnen ingår,
2. utrustning eller material som har särskilt konstruerats eller
iordningställts för bearbetning, användning eller framställning av
kärnämnen.
Lagens bestämmelser om utförsel, upplåtelse eller överlåtelse av
tillverkningsrätt och tillhandahållande åt någon i utlandet görs
tillämpliga på sådan utrustning och sådant material som anges i
punkt 2. Lagens bestämmelser om utförsel och tillhandahållande
görs tillämpliga på produkter som avses i punkt 1.
Det nuvarande bemyndigandet för regeringen att utfärda före-
skrifter i fråga om kärntekniska produkter av dual use-karaktär
utvidgas från att avse utrustning eller material som är av väsentlig
betydelse för framställning av kärnladdningar till att omfatta
utrustning eller material som kan användas för framställning av
kärnladdningar.
Utredarens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag ( se betänkandet s. 34-36, 65 och 74).
Remissinstanserna: Av remissinstanserna tillstyrker KMI och
Försvarsindustriföreningen förslaget att under den nuvarande massför-
störelselagens bestämmelser föra in kontrollen över utförseln av
kärnämnen och annan sådan utrustning som särskilt iordningställts för
bearbetning, användning eller framställning av kärnämnen. Statens
kämkraftinspektion, SKI, pekar i sitt yttrande på de avgränsnings-
problem som kan uppstå mellan sådana produkter som faller under
kämtekniklagen och sådana som fäller under den utvidgade massför-
störelselagen. Övriga remissinstanser har inte berört utredarens förslag.
24
Skälen för regeringens förslag: Som tidigare redovisats återfinns i Prop. 1993/94:176
massforstörelselagen numera vissa kärntekniska produkter av dual use-
karaktär, som tidigare reglerades i kämtekniklagen. Det är fråga om
bl.a. utrustning eller material som är av väsentlig betydelse for fram-
ställning av kärnladdningar. Däremot regleras alltjämt i kämtekniklagen
bl.a. export av kärnämnen och av sådan utrustning som särskilt kon-
struerats eller iordningställts för bearbetning, användning eller fram-
ställning av kärnämne. Sådan export är underkastad kontroll for att
Sverige skall kunna uppfylla sina förpliktelser enligt icke-spridningsav-
talet.
De produkter vars export kontrolleras i kämtekniklagen är utformade
för nukleär användning och omfattas av icke-spridningsavtalet eftersom
de också kan användas för att tillverka kärnvapen. Detta förhållande gör
dem minst lika känsliga i strategiskt hänseende som de kärntekniska
produkter vilka i dag regleras i massforstörelselagen.
Mot denna bakgrund är det naturligt att även utförselkontrollen av
kärnämnen, mineraler med halt av kärnämne och varor i vilka sådana
ämnen ingår, liksom av utrustning och material som särskilt har kon-
struerats eller iordningställts för bl.a. bearbetning av kärnämne, flyttas
över från kämtekniklagen till massforstörelselagen. Endast utförsel av
kärnavfall ur riket kommer därför i fortsättningen att regleras i käm-
tekniklagen.
Enligt kämtekniklagen är utförsel samt upplåtelse och överlåtelse av
tillverkningsrätt avseende utrustning och material som särskilt har kon-
struerats eller iordningställts för bearbetning, användning eller fram-
ställning av kärnämne föremål för tillståndsprövning. Motsvarande
bestämmelser i massforstörelselagen bör - av samma skäl som anförs
under avsnitt 5.1 - göras tillämpliga for dessa produktslag. Detsamma
gäller massförstörelselagens förbud mot att utan tillstånd tillhandahålla
produkter som finns i utlandet åt någon i utlandet. Sistnämnda
bestämmelse bör omfatta även kärnämnen, mineral med halt av
kärnämne och varor i vilket sådana ämnen ingår.
Frågan om överlåtelse av kärnämne kommer även fortsättningsvis att
prövas enligt kämtekniklagen. Förslaget innebär alltså att ärenden som
avser kärnämne som skall föras ut ur landet och samtidigt överlåtas på
annan person i utlandet kommer att behöva prövas enligt såväl lagen om
strategiska produkter som kämtekniklagen. Beredningen av sådana
ärenden kommer att behöva ske samordnat. Detta torde dock inte vålla
några större praktiska bekymmer. Underlaget för en sådan beredning
avses nämligen såväl vad gäller utförselärenden som överlåtelseärenden
i flertalet fall tas fram av samma myndighet, dvs. SKI.
De kriterier som ligger till grund för regeringens tillståndsprövning
avseende kärntekniska produkter av dual use-karaktär har angivits i
prop. 1992/93:154, s. 20-21. De faktorer som regeringen främst bör
väga in i sin bedömning är:
- om mottagarstaten är part i något internationellt bindande icke-sprid-
ningavtal och är underkastad IAEA:s kontroll genom särskilt avtal med
IAEA som täcker all kämteknikverksamhet i landet
25
- om mottagarstaten inte är part i sådant avtal och har anläggningar eller Prop. 1993/94:176
installationer som varken är eller kommer att bli underkastade IAEA:s
kontroll
- om produktens uppgivna användning är trovärdig och rimlig
- om ansökan avser något som har har samband med forskning, utveck-
ling, utformning, konstruktion, användning eller underhåll av en an-
rikningsanläggning, en upparbetsanläggning eller en anläggning for
framställning av tungt vatten
- om staten agerar i enlighet med sina internationella åligganden inom
det nukleära området.
Samma kriterier bör gälla även för de nu överförda produktgrupperna.
I varje tillståndsärende skall göras en totalbedömning av samtliga
relevanta omständigheter och om så bedöms nödvändigt skriftliga för-
säkringar om produkternas användning, t.ex. genom slutanvändarintyg
införskaffas.
Beträffande de nu aktuella produkterna bör ett företag kunna meddelas
generellt tillstånd avseende vissa produkter och viss tid. I avsnitt 5.3
lämnas vidare förslag som innebär möjlighet att undanta viss utförsel
från tillståndsplikten.
Bemyndigandet vad avser kärntekniska produkter av dual use-karaktär
är avgränsat till att avse produkter av väsentlig betydelse för framställ-
ning av kärnladdningar. När bestämmelsen infördes i kämtekniklagen
motiverades den med att utförselkontrollen endast borde avse produkter
av betydelse ur fördragssynpunkt och att kontrollen därför endast borde
avse produkter som är strategiskt betydelsefulla för framställning av
kärnladdningar (prop. 1983/84:60 s.53). Det kan emellertid inte ute-
slutas att även andra produkter som kan användas för framställning av
kärnladdningar kan komma att omfattas av det internationella samar-
betet. För att ge regeringen bättre möjlighet att framdeles följa framför
allt av Nuclear Suppliers Group rekommenderade ändringar, föreslås att
bemyndigandet ändras till att omfatta utrustning eller material som kan
användas för framställning av kärnladdningar.
Regeringens förslag: Regeringen får meddela undantag från
tillståndskravet för utförsel till vissa länder av vissa produkter.
Utredarens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens för-
slag (se betänkandet s. 72).
Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte framfört några invänd-
ningar.
26
Skälen for regeringens förslag: I enlighet med den nuvarande till-
lämpningen av massforstörelselagen kan regeringen i vissa fall medge
ett foretag ett generellt tillstånd till utförsel eller annan utlandssam-
verkan avseende vissa produkter till ett visst angivet land. Sådana
tillstånd ges för viss tid. Betydelsefullt för prövningen av om ett så-
dant tillstånd kan ges är huruvida landet i fråga deltar i relevant
internationellt samarbete och självt har tillfredsställande kontrollsys-
tem. Denna ordning bör gälla även fortsättningsvis. Enligt regeringens
mening bör man när det gäller länder som har kontrollbestämmelser
som överensstämmer med de svenska i vissa fall kunna gå ytterligare
ett steg och föreskriva undantag från kravet på tillstånd för utförsel.
Riksdagen bör därför bemyndiga regeringen att meddela sådana före-
skrifter. Såsom Lagrådet anfört i sitt yttrande bör bemyndigandet på
samma sätt som de generella tillstånden utformats avse utförsel till
vissa länder av vissa produkter.
Ett sådant bemyndigande bör kunna utnyttjas främst i takt med att
det internationella samarbetet stärks. Som tidigare sagts pågår också
överväganden inom EU med syfte att i fråga om högteknologiproduk-
ter åstadkomma den fria rörlighet som vilar på Romfördragets bestäm-
melser.
Regeringens bedömning: Frågan om införande av en general-
klausul bör för närvarande anstå. Regeringen kommer dock att
utreda modeller för en skärpt lagstiftning.
Utredarens bedömning: Utredaren fann efter att ha diskuterat det
eventuella behovet av en generalklausul att vid tidpunkten för utred-
ningens avlämnande anledning inte förelåg att införa en sådan. Han
pekade dock på den internationella utvecklingen på området och fram-
höll att, om Sveriges viktigaste handelspartners skulle välja att använda
sig av generalklausuler i sin exportkontroll, risk skulle uppstå att
svenskt territorium skulle komma att utnyttjas för att kringgå export-
kontrollen i andra länder. I ett sådant läge kunde enligt utredaren behov
uppstå att införa en generalklausul också i Sverige (se betänkandet s.
72-74).
Remissinstanserna: Av remissinstanserna föreslår KMI och
Geenraltullstyrelsen införandet av en generalklausul. Båda pekar på den
internationella utvecklingen och anser sig kunna konstatera förekomsten
av i dag fullt lagliga transaktioner i Sverige som synes vara motiverade
av en önskan att kringgå andra länders generalklausuler. Delegationen
i Bryssel pekar på utvecklingen inom EU på området och rekom-
menderar att de svenska reglerna på området står i överensstämmelse
med vad som kommer att gälla inom EU i detta avseende.
Prop. 1993/94:176
27
Skälen för regeringens bedömning: Den tekniska utvecklingen på Prop. 1993/94:176
massförstörelseområdet är så snabb, att det är i det närmaste omöjligt
att förutse vilka produkter eller vilket material som kan komma att
användas för bl.a. massförstörelsevapen. Som ett komplement till gäl-
lande bestämmelser och produktlistor anser sig därför många länder
behöva en generell möjlighet för sitt lands regering att föreskriva t.ex.
ett krav på exporttillstånd, också för sådana produkter m.m. som inte är
upptagna på listorna över kontrollerade produkter. Flera länder har
därför infört en generalklausul i sin nationella lagstiftning. Utform-
ningen av en sådan klausul varierar. Frågan om en generalklausul har
diskuterats både inom Australiengruppen och MTCR.
Också inom EU diskuteras för närvarande huruvida en generalklausul
bör införas, men någon enighet har inte nåtts. Enskilda medlemsländer
såsom Tyskland och Storbritannien har infört långtgående general-
klausuler. I andra EU-länder, Nederländerna, Spanien och Belgien har
förslag lagts om att generalklausuler skall införas.
De generalklausuler som finns är vanligen utformade antingen på det
sättet att en exportör som har anledning tro att en produkt som faller
utanför regleringen kan få en slutanvändning för t.ex. framställning av
massförstörelsevapen, skall begära ett utförseltillstånd för produkten i
fråga, eller att regeringen på grundval av mottagen information i det
enskilda fallet kan kräva att en exportör skall söka ett utförseltillstånd.
Det förutsätts att exportören känner ansvar och förvissar sig om berörda
produkters slutliga destination och användning.
Den svenska regleringen är utformad så att regeringen inom ramen
för av riksdagen givna bemyndiganden meddelar föreskrifter om bl.a.
vilka produkter som skall omfattas av regleringen. Om misstanke skulle
uppstå att t.ex. en viss högteknologisk produkt som omfattas av lagens
bemyndigande, men för vilken regeringen inte meddelat någon före-
skrift, kan komma till användning i förstörelsebringande syfte, kan
regeringen med kort varsel genom föreskrifter besluta om att produkten
skall omfattas av lagens bestämmelser.
Regeringen finner de uppgifter som Generaltullstyrelsen och KMI
framför beträffande riskerna för att Sverige utnyttjas för vidareexport
oroande.
Regeringen avser därför snarast utreda tänkbara modeller för en
skärpt lagstiftning som bl.a. kan lösa problemet med vidareexport från
Sverige. En generalklausul är en av de möjligheter som därvid bör
prövas. Regeringen avser redovisa detta arbete infor riksdagen.
Regeringens förslag: Rubriken på den nuvarande lagen om för-
bud mot utförsel av vissa produkter som kan användas i massför-
störelsesyfte, m.m. ändras till Lag om strategiska produkter.
28
Utredarens förslag: Utredaren har föreslagit att lagen ges ett mer Prop. 1993/94:176
neutralt namn än den har i dag (se betänkandet s. 69).
Remissinstanserna: Av remissinstanserna tillstyrker FOA och
Stockholms Handelskammare utredarens förslag. Övriga remissinstanser
berör inte frågan.
Skälen för regeringens förslag: Genom de ändringar som föreslås
kommer massforstörelselagen att beröra en rad produkter, av vilka de
flesta har en företrädesvis civil och helt legitim användning. Att ordet
massförstörelse ingår i benämningen kan därför leda till missuppfatt-
ningar.
Regeringens förslag: Lagen träder i kraft vid den tidpunkt som
regeringen bestämmer.
Utredarens förslag: Utredaren har inte föreslagit någon tidpunkt när
lagen bör träda i kraft.
Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte behandlat frågan.
Skälen för regeringens förslag: COCOM kommer att avvecklas den 31
mars 1994. Förhandlingarna om ett nytt internationellt samarbete med
en bredare deltagarkrets, i vilket Sverige avser delta, pågår ännu och
regeringen kan därför inte nu bedöma vilken slutlig utformning och
omfattning det nya samarbetet kommer att få.
Tillämpningsföreskrifterna till lagen, särskilt vad avser produktomfat-
tningen, bör svara mot den nya internationella överenskommelsen. Med
hänsyn härtill och då fråga om delegering till myndighet av ärenden på
högteknologi- och massförstörelseområdet får prövas i det samman-
hanget (se avsnitt 6), bör lagen inte träda i kraft förrän förhandlingarna
om det nya internationella samarbetet är avslutade.
Regeringens förslag: I 2 § lagen (1988:205) om rättsprövning av
vissa förvaltningsbeslut görs de ändringar som föranleds av
ändringarna i massforstörelselagen och kämtekniklagen.
Utredarens förslag: Utredaren har inte behandlat frågan.
Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte behandlat frågan.
29
Skälen för regeringens förslag: Lagen (1988:205) om rättsprövning av
vissa förvaltningsbeslut har till syfte att säkerställa att svensk lagstift-
ning generellt motsvarar de krav på domstolsprövning som anges i den
europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna
och de grundläggande friheterna (Europakonventionen). Beslut som
regeringen och andra myndigheter meddelar i förvaltningsärenden och
som inte kan komma under någon annan domstols prövning kan enligt
lagen överprövas av regeringsrätten, om ärendet rör tillämpningen av
föreskrifter om något förhållande som avses i 8 kap. 2 eller 3 §
regeringsformen, dvs. civilrättsliga och "betungande" offentligrättsliga
föreskrifter. Från prövningsinstitutet undantas beslut som knappast kan
omfattas av Europakonventionens krav på tillgång till domstolsprövning,
däribland beslut enligt massforstörelselagen och vissa beslut enligt
kämtekniklagen. Dessa beslut har inslag av sådana utrikes- och säker-
hetspolitiska bedömningar som en domstol inte lämpligen bör göra.
Också för de nu föreslagna produkterna innehåller besluten sådana
bedömningar. De bör därför undantas från lagens tillämpningsområde.
Ändringarna i lagen bör träda i kraft vid samma tidpunkt som övriga
ändringar.
Regeringens förslag: Regeringen bemyndigas att till den myndig-
het som regeringen bestämmer delegera prövningen av beslut i
ärenden enligt lagen.
Utredarens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag (se
betänkandet s. 75-76, 78-87).
Remissinstanserna: De flesta remissinstanser stöder utredningens för-
slag. KMI anser dock såvitt avser massförstörelse- och högteknologiska
produkter att man bör avvakta med beslut om delegering. Som skäl
anförs att tillståndsgivning till länder utanför de internationella kontroll-
regimer, vilka Sverige deltar i eller ensidigt tillämpar, i flertalet fall
kräver en utrikespolitisk kompetens, som saknas på en myndighet.
Vidare bedöms att ärendevolymen, särskilt med ett utnyttjande av gene-
rella licenser vid utförsel till andra länder som deltar i internationella
exportkontrollregimer, enligt de förfaranden som tillämpas mellan fler-
talet av dessa, inte kommer att bli så omfattande att det vore motiverat
att bygga upp en erforderlig kompetens på myndighetsnivå. Man anser
också att möjligheten att överklaga en myndighets beslut innebär dubbla
tillståndsinstanser och därmed en risk för ökad administration och län-
gre handläggningstider. KMI anser därför att man bör avvakta med en
delegering till dess att detta visar sig vara klart administrativt motiverat.
Prop. 1993/94:176
30
Generaltullstyrelsen efterlyser en förstärkt och koncentrerad organisa- Prop. 1993/94:176
tion på regeringsnivå och ser inga fördelar med förslaget om dele-
gering. KMI och SKI stöder dock utredningens förslag att handläg-
gningen på myndighetsnivå av frågor om utförsel m.m. av kärntekniska
produkter till länder med vilka Sverige har bilaterala avtal bör hållas
samman på SKI.
Skälen för regeringens förslag: Enligt regeringens mening bör ärenden
enligt lagen delegeras till myndighet i den omfattning detta är möjligt
och lämpligt. En sådan delegering bör vara möjlig och lämplig när det
gäller ärenden som avser t.ex export till länder, som själva deltar i det
relevanta internationella samarbetet och som har en kontroll, som ligger
i linje med vår egen reglering. Även om vårt regelverk baserar sig på
utrikes- och säkerhetspolitiska grunder bör i fall som nyss nämnts en
myndighet vid prövningen av ett ärende endast behöva verifiera omstän-
digheterna i det enskilda fallet och vad som gäller för produkten eller
materialet i fråga till den aktuella destinationen. Skulle emellertid fråga
av principiell vikt uppstå vid handläggningen av ett ärende eller myn-
digheten i övrigt finna att omständigheterna i ett enskilt ärende är så-
dana att det bör underkastas en politisk bedömning, bör myndigheten
hänskjuta ärenden till regeringen för prövning. Föreskrifter om detta
bör ges i förordningsform.
Vad först gäller kämteknikprodukter har regeringen redan i dag givits
bemyndigande att delegera prövningen av vissa ärenden till myndighet.
Så har skett i fråga om ärenden som avser tillstånd till utförsel av
sådana små mängder kärnämnen som endast kan användas i laboratorie-
sammanhang. Dessa ärenden prövas av SKI. SKI bereder även andra
ärenden om utförsel inför regeringens beslut. Detta gäller bl.a. utförsel
till sådana länder med vilka Sverige har bilaterala avtal om civil an-
vändning, där SKI inhämtar garantier för produkternas avsedda an-
vändning. Även prövningen av sådana ärenden bör enligt regeringens
mening hanteras av SKI. SKI bör dock, som nyss sagts, hänskjuta ett
ärende till regeringens prövning, om myndigheten bedömer omstän-
digheterna vara sådana att ärendet bör underkastas en politiska bedöm-
ning.
I fråga om andra ärenden rörande utförsel eller annan utlandsamver-
kan avseende kärntekniska produkter till länder med vilka Sverige inte
har bilaterala avtal måste garantier om civil använding inhämtas på
diplomatisk väg genom Utrikesdepartementets försorg. Prövningen av
sådana ärenden bör även fortsättningsvis ankomma på regeringen. An-
talet sådana ärenden, eller övriga ärenden som av andra skäl kräver
överväganden av politisk natur, kan beräknas till högst ett tiotal per år.
När det gäller andra produkter som omfattas av lagen gör regeringen
följande bedömning. Genom att utsträcka kontrollen till att också omfat-
ta även högteknologiprodukter väntas antalet ärenden öka som enligt
nuvarande ordning skulle kräva beslut av regeringen. Samtidigt in-
tensifieras det internationella samarbetet på området också for dessa
produkter. Strävan inom de områden där internationellt samarbete pågår 31
är att skärpa villkoren för bl.a. export till sådana länder, som ej gjort
motsvarande åtaganden som de deltagande och samtidigt underlätta Prop. 1993/94:176
handeln mellan de deltagande länderna och med länder som gjort till-
fredsställande åtaganden och lever upp till dessa. Regeringen förutser
att en stor del av t.ex. exporten av berörda varor också i fortsättningen
kommer att ske till länder, som deltar i internationellt samarbetet på
bl.a. exportkontrollområdet. Sådana ärenden som gäller export till eller
annan tillståndspliktig samverkan med företag i länder som deltar i
relevant internationellt samarbete bör enligt regeringens mening kunna
hanteras på myndighetsnivå. Utredaren har föreslagit att denna myn-
dighet skall vara Kommerskollegium. Liksom i fråga om kärntekniska
produkter bör myndigheten i fråga hänskjuta ett ärende till regeringen,
om ärendet är av principiell vikt eller myndigheten i övrigt finner att
omständigheterna i ett enskilt ärende är sådana att det bör underkastas
politisk bedömning.
Huruvida en delegering av nyssnämnda ärenden bör ske är emellertid
i stor utsträckning avhängigt av de krav som den internationella utveck-
lingen på området kommer att medföra. Det är nämligen ännu för tidigt
att uttala sig om vilken utformning ett nytt internationellt samarbete på
högteknologiområdet kommer att få och vilka länder som kommer att
delta. Först när detta är klart kan en bedömning göras om den framtida
ärendevolymen och om vilka resurser som behövs. Beslut om att dele-
gera beslutsrätten till myndighet i dessa delar bör därför anstå till dess
att regeringen kunnat bilda sig en klar uppfattning om de krav som
kommer att ställas på den framtida organisationen till följd av de inter-
nationella förhandlingar som för närvarande förs.
I prop. 1993/94:120, som förelagts riksdagen, föreslås en ny para-
graf, 6 a §, i massforstörelselagen som föreskriver tillståndskrav vid
införsel av kemikalier. Denna paragraf är föranledd av Sveriges tillträde
till Förenta nationernas konvention om kemiska vapen. Paragrafen
föreslås träda i kraft den dag regeringen bestämmer, då ikraftträdandet
är beroende av att konventionen trätt i kraft i förhållande till Sverige. I
paragrafen föreskrivs att det är regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer som har att meddela tillstånd. Med hänsyn till att
det här föreslås en ny paragraf, 1 a §, som reglerar tillståndsgivningen
föranleder detta också en ändring i den föreslagna 6 a §. Även för nu
föreliggande lagförslag föreslås att det skall träda i kraft den dag
regeringen bestämmer, vilket i sin tur beror på utformningen av det nya
internationella samarbete som skall ersätta COCOM. Det kan förmodas
att nu föreliggande lagförslag kommer att träda i kraft tidigare än för-
slaget avseende 6 a §. Om så skulle vara fallet kan givetvis den nu före-
slagna ändringen i 6 a § inte träda i kraft förrän den dag de bestäm-
melser träder i kraft som föranleds av anslutningen till konventionen om
kemiska vapen.
Regeringen avser överföra ansvaret för handläggningen av alla export-
kontrollfrågor avseende dual use-produkter till en enhet inom
32
Utrikesdepartementets handelsavdelning. Till denna skall sålunda över-
föras samtliga de ärenden rörande dual use-produkter som i dag hand-
läggs av Krigsmaterielinspektionen (MTCR, Australien-gruppen och
NSG), liksom frågor med anknytning till de högteknologiprodukter som
föreslås bli reglerade i lagen om strategiska produkter. Till denna enhet
överfors också frågor om utförsel av vissa kämteknikprodukter. Här-
igenom kan inom Utrikesdepartementets handelsavdelning alla frågor
som rör den strategiskt känsliga icke-militära exportkontrollen samlas på
ett ställe. Samråd med Utrikesdepartmentets politiska avdelning förutses
ske också i framtiden i förekommande fall.
Genom att resurserna på området samlas till en enhet inom
regeringskansliet, bör betydande effektivitetsvinster kunna uppnås. Den
ökade tillståndsgivning som blir en konsekvens av föreslagna lagänd-
ringar kommer dock att kräva en viss resursförstärkning, vare sig till-
ståndsgivningen sker hos myndighet eller i regeringskansliet.
Inom regeringskansliet bör en nära samverkan också i fortsättningen
ske mellan KMI och den motsvarande enheten för kontroll av strate-
giska produkter av dual use-karaktär. Vissa administrativa, juridiska och
tekniska funktioner bör kunna göras gemensamma. Samordningen un-
derlättas också genom att regeringen avser att låta KMI och export-
kontrollen av strategiska produkter ledas av en gemensam chef. Vid
beredningen av krigsmaterielärenden samråder KMI med andra berörda
delar av regeringskansliet, i första hand med Utrikesdepartementets
politiska avdelning. Handläggningen av krigsmatrielärenden kommer ej
att påverkas av de föreslagna ändringarna av massforstörelselagen och
kämtekniklagen. Däremot torde en nära samordning av handläggningen
av krigsmatrielärenden och utförselärenden för strategiska produkter
också vara av värde för KMI och medge en effektiv användning av
resurser och informationskällor.
Prop. 1993/94:176
För tillståndsgivningen, på de områden som ligger utanför den kärn-
tekniska verksamheten, uppkommer frågan om resursbehov. Detta
gäller oavsett om hanteringen sker inom Utrikesdepartementets handels-
avdelning eller delegeras till en myndighet. Den internationella utveck-
lingen på området (se avsnitt 6.1) får ligga till grund för en mer konkret
bedömning om den förväntade framtida ärendevolymen och det därav
föranledda resursbehovet. Resursbehovet avses täckas genom en
omfördelning inom och mellan berörda myndigheter.
3 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 176
Rubriken
Lagens rubrik ändras till Lag om strategiska produkter. Därigenom
markeras att lagens syfte är att reglera utförsel och utlandssamverkan av
strategiska produkter i stort och inte bara produkter som kan användas
i massförstörelsesyfte.
1 §
Paragrafen anger i punktform de olika huvudgrupper inom vilka
regeringen har att bestämma lagens tillämpningsområde. I denna para-
graf har flera ändringar gjorts.
Sjätte punkten reglerar i den gällande lagen vissa kärntekniska pro-
dukter. Dessa skall i fortsättningen ingå i åttonde punkten. I sjätte
punkten införs ett nytt område, nämligen kärnämnen, mineraler med
halt av kärnämne, vad som framställts av kärnämne eller varor där
sådana ämnen ingår. Denna produktgrupp har överförts från kämteknik-
lagen.
Nuvarande sjunde punkten reglerar programvara. Detta skall i fort-
sättningen utgöra en ny tionde punkt.
Den nya sjunde punkten och omfattar utrustning eller material som
har särskilt konstruerats eller iordningställts for bearbetning, använd-
ning eller framställning av kärnämne, vilken produktgrupp överförts
från kämtekniklagen.
Åttonde punkten omfattar kärntekniska produkter av dual use-
karaktär. I denna punkt görs den ändringen att bemyndigandet omfattar
utrustning m.m. som kan användas för framställning av kärnladdningar.
Nionde punkten är ny och genom denna införs en ny produktgrupp,
nämligen andra högteknologiska produkter som direkt eller indirekt kan
användas i förstörelsebringande syfte.
I tionde punkten som motsvarar nuvarande sjunde punkten görs en
referens till de nya punkterna 7, 8 och 9.
1 a §
Paragrafen är ny. I paragrafen föreskrivs att fråga om tillstånd enligt
lagen skall prövas av regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer. Härigenom sammanförs i en paragraf den grundläggande
bestämmelsen om vem som har att meddela tillstånd enligt lagen.
Vidare ges möjlighet för regeringen att delegera beslutanderätten till
förvaltningsmyndighet. Detta har närmare utvecklats i avsnitt 6.1.
Prop. 1993/94:176
34
Prop. 1993/94:176
I paragrafen definieras termer som återkommer i lagen. Till nuvarande
definitioner om tillhandahållande och tillverkningsrätt tillförs defini-
tioner av kärnämne. Med kärnämnen avses sålunda uran, plutonium
eller andra ämnen som används eller kan användas för utvinning av
kärnenergi (kärnbränsle) eller föreningar där ett sådant ämne ingår,
torium eller andra ämnen som är ägnade att omvandlas till kärnbränsle
eller föreningar där ett sådant ämne ingår och använt kärnbränsle som
inte har placerats i slutförvar. Denna definition har överförts från käm-
tekniklagen.
3 §
Paragrafen anger att utförsel av produkter inte får ske utan tillstånd.
Detta krav på utförseltillstånd omfattar alla produktgrupper enligt lagen
och därigenom också de nya produktgrupperna. I andra meningen jäm-
ställs med utförsel överföring av programvaror till utlandet genom
telekommunikation eller på annat liknande sätt. Ändringen i första
stycket första meningen, som innebär att orden "av regeringen" strukits
är föranledd av att regleringen av tillståndsgivningen samlats i den nya
paragrafen, 1 a §. Andra stycket är nytt och innebär att regeringen får
medge undantag från kravet på utförseltillstånd för vissa länder. Detta
har behandlats i avsnitt 5.3. Lagrådet har i anslutning härtill anfört att
andra stycket - för att bättre spegla bestämmelsens innebörd - bör jäm-
kas till att omfatta utförsel till vissa länder av vissa produkter. Bestäm-
melsen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.
4 §
Förbudet mot att ingå avtal om upplåtelse eller överlåtelse av tillverk-
ningsrätt utvidgas till att gälla utrustning och material som har särskilt
konstruerats eller iordningställts för bearbetning, användning eller
framställning av kärnämne samt högteknologiska produkter.
Paragrafen omfattar inte bara upplåtelse eller överlåtelse som har
rättsligt skydd, t.ex. genom patent, utan varje sådant tillhandahållande
av ett tekniskt underlag eller dylikt som utgör en förutsättning för mot-
tagaren att starta egen tillverkning.
Med tillverkningsrätt avses sålunda det medgivande som genom ett
avtal lämnas en motpart att utnyttja viss rätt. På samma sätt innefattas i
tillverkningsrätt upplåtarens eller överlåtarens tillhandahållande av
tekniska underlag, som ritningar, beskrivningar o.d. för att tillverka en
produkt som omfattas av lagen. I de tekniska underlagen kan ingå upp-
lysningar om uppfinningar och metoder, konstruktions- och
kontrollföreskrifter, beskrivningar av arbetsprocesser, dataprogram,
m.m. Med någon i utlandet förstås såväl fysiska personer med hemvist
utom landet som juridiska personer som är bildade enligt lagen i en
35
främmande stat liksom främmande stater och myndigheter i sådana Prop. 1993/94:176
stater.
Som en konsekvens av den nya 1 a § har vidare orden "av
regeringen" strukits i första och andra styckena.
5 a §
Ändringen i paragrafen innebär att orden "av regeringen" strukits,
vilket är en konsekvens av den nya 1 a §.
6 §
Förbudet mot att tillhandahålla produkter som finns i utlandet till någon
i utlandet utvidgas till att omfatta även de nya produktgrupperna.
Bestämmelsens syfte är att förhindra att produkter som omfattas av
lagen sprids genom andra förfaranden än utförsel. Genomgående gäller
att dessa förfaranden skall avse produkter som finns utanför Sverige. Så
snart produkterna kommer in i Sverige gäller i stället vad som sägs i 3
§ om utförsel. Bestämmelsen är tillämplig for det fallet att t.ex. en
person eller ett företag i Sverige avser att förmedla någon produkt
enligt lagen från ett land till ett annat eller att angiven krets personer,
företag eller myndigheter i utlandet avser att t.ex. förmedla ifrågavaran-
de produkt åt någon i utlandet. Tillhandahållande definieras i
2a§.
Ändringarna i övrigt innebär att orden "av regeringen" strukits, vilket
är en konsekvens av den nya 1 a §.
6a§
I prop. 1993/94:120 har föreslagits en ny paragraf, 6 a §, som reglerar
tillståndskrav för införsel av kemikalier.
Den nu föreslagna ändringen innebär att orden "regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer" strukits, vilket är en konsekvens
av den nya 1 a §.
1 §
Paragrafen reglerar lagens tillämpningsområde och definierar vad som
menas med kärnteknisk verksamhet. I punkten 3 har utförsel av
kärnämne tagits bort och i punkten 4 har utförsel av mineral med halt
av kärnämne och vad som framställts av kärnämne eller vara i vilken
sådant ämne ingår samt utrustning eller material som har särskilt kon-
struerats eller iordningställts för bearbetning, användning eller framstäl-
lning av kärnämne tagits bort. Utförsel m.m. av dessa produkter samt
utrustning och material skall inte längre prövas enligt kämtekniklagen Prop. 1993/94:176
utan enligt lagen om strategiska produkter. I punkten 4 anges därför
endast att utförsel av kärnavfall är kärnteknisk verksamhet. Punkten 5,
som handlar om upplåtelse eller överlåtelse från svensk myndighet,
svenskt foretag eller den som är bosatt eller stadigvarande vistas här i
riket till någon i utlandet av rätt att tillverka sådan utrustning eller
sådant material som avses i 4 c, har tagits bort. Avtal om upplåtelse
eller överlåtelse av tillverkningsrätt regleras i stället i lagen om strate-
giska produkter.
2 §
I paragrafen görs undantag från lagens tillämpningsområde för bl.a.
beslut enligt massforstörelselagen och kämtekniklagen. De nu förslagna
ändringarna i dessa lagar medför som konsekvens även ändringar i
denna paragraf.
37
Bakgrund
Utredningen har haft som uppgift att i ljuset av den internationella
utvecklingen på exportkontrollens område bedöma hur Sveriges kontroll
över exporten av strategiskt känsliga varor i framtiden bör vara utfor-
mad och hur den bör vara organiserad.
Till strategiskt känsliga varor är att räkna dels krigsmateriel dels
sådana varor som har en etablerad civil användning men också kan
utnyttjas i förstörelsebringande syfte. Bestämmelser om kontrollen över
export av strategiskt känsliga varor finns i lagen (1992:1300) om krigs-
materiel, lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet, lagen (1991:341)
om förbud mot utförsel av vissa varor som kan användas i massför-
störelsesyfte, m.m. och förordningen (1989:89) om förbud mot viss
utförsel.
Utredningen har konstaterat att bakgrund och motiv till den export-
kontroll som Sverige utövat under efterkrigstiden har varierat. Utrikes-
och säkerhetspolitiska överväganden har varit bestämmande för kon-
trollen över export av krigsmateriel och av kärntekniska produkter
liksom av produkter och teknologi som kan komma till användning för
framställning av massförstörelsevapen. När det gäller kontrollen av
export av högteknologiska produkter har det också varit ett viktigt
ekonomiskt intresse att trygga vår industris tillgång till avancerad tekno-
logi från andra länder.
Att bakgrund och motiv till exportkontrollen har varierat är också en
starkt bidragande orsak till att den i dag är baserad på en rad olika
regelverk och att dess handläggning är spridd på många händer i rege-
ringskansliet och på myndighetsnivå. Härigenom har regelsystemet
blivit svårt att överskåda och den organisatoriska strukturen ofta be-
svärlig att orientera sig i.
Enligt utredningens mening är det angeläget att skapa bättre över-
skådlighet i fråga om de bestämmelser som gäller över export av strate-
giskt känsliga produkter och en tydligare och mer koncentrerad or-
ganisatorisk struktur för ärendenas handläggning.
Den internationella utveckling som pågår och kan föruses på export-
kontrollens område motiverar också en översyn av vårt eget system för
kontroll av strategiskt känsliga varor.
Det vapen- och teknologiembargo som Förenta staterna och deras
NATO-allierade upprätthöll mot Warszawa-paktens medlemmar libera-
liseras nu gradvis i utbyte mot att dessa länder inför en exportkontroll
av västerländskt snitt. Samtidigt har en ökad oro växt fram på senare år
- inte minst under intryck av Gulf-kriget - för att massförstörelsevapen
och konventionella vapensystem skall spridas till nya länder. Ansträng-
ningar görs i en lång rad sammanhang för att förhindra en sådan sprid-
ning.
Prop. 1993/94:176
Bilaga 1
38
Samarbetet på exportkontrollens område utvecklas nu också inom EG, Prop. 1993/94:176
både när det gäller principer och kriterier for vapenexport och när det Bilaga 1
gäller kontrollen över export av andra strategiskt känsliga varor. När
det gäller de senare produkterna är ambitionen att
åstadkomma en så långtgående harmonisering av exportkontrollen gent-
emot utomstående länder att dessa varor - i enlighet med målsättningen
for EG:s inre marknad - kan tillåtas
att röra sig helt fritt inom gemenskapen.
Det är utredningens bedömning att en ansvarsfull medverkan för
svensk del i det internationella icke-spridningssamarbetet kommer att
ställa krav på ett effektivt exportkontrollsystem, inom vars ram kvalifi-
cerade bedömningar måste kunna göras av utrikespolitisk, ekonomisk
och teknisk karaktär.
Lagstiftningen
Mot denna bakgrund har utredningen som en första uppgift haft att
bedöma huruvida den lagstiftning som idag ligger till grund för export-
kontrollen har en sådan utformning att den kan på ett tillfredsställande
sätt möta de krav som nu och i framtiden kan ställas på vårt export-
kontrollsystem.
I vad gäller kontrollen över utförseln av krigsmateriel konstaterar
utredningen att en ny krigsmateriellag trätt i kraft så sent som den 1
januari i år. Några ytterligare förändringar i denna lagstiftning synes för
närvarande inte påkallade och några sådana skulle enligt utredningen
heller knappast aktualiseras av ett svenskt medlemskap i EG.
Det är utredningens bedömning att ett svenskt EG-medlemskap inte
ändrar behovet av eller förutsättningarna för en på grundval av vår egen
utrikes-, försvars-, och säkerhetspolitik utformad reglering och kontroll
på krigsmaterielområdet.
Den exportkontroll som sker vid sidan av kontrollen över krigsmate-
riel avser ull helt övervägande del s.k. dual use-produkter. Som den
engelska termen låter förstå rör det sig om produkter med dubbel an-
vändning, dvs. produkter som har en etablerad civil användning men
som också direkt eller indirekt kan utnyttjas i förstörelsebringande syfte.
Kontrollen över exporten av dessa produkter baseras idag huvudsakligen
på två regelverk, nämligen den s.k. massforstörelselagen och högtek-
nologiförordningen.
Massförstörelselagens nuvarande bestämmelser omsätter i inhemsk
lagstiftning de överenskommelser som har träffats inom ramen för de
särskilda multilaterala exportkontrollregimer (MTCR,
Australiengruppen, NSG) vars syfte är att begränsa spridningen av
missiler, missil teknologi, vissa kärntekniska produkter, tillverknings-
utrustning för biologiska och kemiska stridsmedel samt vissa kemiska
och biologiska produkter som kan användas för tillverkning av strids-
medel. Dessa bestämmelser har enligt utredningen en ändamålsenlig
utformning och några förändringar av dem synes för närvarande inte
påkallade av hänsyn till den internationella utvecklingen. ^9
Däremot är det utredningens bedömning att väsentliga förändringar är
nödvändiga i den lagstiftning som avser kontrollen över export av hög-
teknologiska produkter. Enligt utredningen krävs att en heltäckande
kontrollagstiftning infors på det produktområde som idag täcks av hög-
teknologiförordningen. Detta betyder att kontrollen inte längre som nu
bör vara begränsad till att avse vidareexport av i ursprungslandet ex-
portkontrollerade varor utan avse all export av ifrågavarande produkter
oavsett om dessa är av utländskt ursprung eller är - helt eller delvis -
inhemskt producerade.
Enligt utredningens bedömning är en sådan förändring av lagstift-
ningen nödvändig om Sverige fullt ut ska kunna delta i det
internationella samarbete som nu är under framväxt för att förhindra att
högteknologi som kan utnyttjas i förstörelsebringande syfte hamnar i
orätta händer. Enligt utredningen ter det sig inte bara naturligt utan
starkt önskvärt att Sverige med sina traditioner på nedrustningens och
icke-spridningspolitikens område engagerar sig i dessa internationella
ansträngningar.
En anpassning av detta slag av vår lagstiftning skulle också väsentligt
underlätta Sveriges deltagande i den licensfria handel med högteknolo-
giska produkter som idag äger rum mellan ett antal västliga in-
dustriländer och som i framtiden kan förutses successivt utvidgas till en
bredare länderkrets. En sådan utveckling av lagstiftningen skulle också
väl ansluta sig till det harmoniserade system för kontroll över export av
dual use-teknologi som nu är under uppbyggnad i EG. Enligt utred-
ningen måste det anses osannolikt att Sverige skulle kunna inpassas i
detta system utan att en sådan förändring företas i lagstiftningen.
Utredningen anvisar som ett sätt att åstadkomma den önskvärda hel-
täckande kontrollen av högteknologiexporten att den nuvarande högtek-
nologiförordningen upphävs och att exporten av de aktuella högteknolo-
giproduktema istället regleras av massförstörelselagens bestämmelser.
Utredningen konstaterar vidare att massforstörelselagen numera in-
rymmer de bestämmelser om utförsel av vissa kärntekniska produkter
av dual use-karaktär, som tidigare återfanns i kämtekniklagen. Däremot
regleras alltjämt i den senare lagen export av kärnämnen och av sådan
utrustning som särskilt iordningställts för framställning, bearbetning
eller användning av kärnämnen.
Dessa senare produkter är utformade för nukleär användning och
omfattas av icke-spridningsfordraget eftersom de också kan användas
för att tillverka kärnvapen. Detta förhållande gör dem minst lika käns-
liga i strategiskt hänseende som de kärntekniska produkter, vilka idag
regleras i massforstörelselagen. Utredningen anser det därför naturligt
att även denna exportkontroll flyttas över från kämtekniklagen till mass-
förstörelse lagen.
Mot denna bakgrund lämnar utredningen följande förslag:
- Den nuvarande högteknologiförordningen upphävs och export av de
Prop. 1993/94:176
Bilaga 1
40
produkter som omfattas av förordningen regleras istället av massför-
störelselagens bestämmelser, vilket innebär att utförseln av de aktuella
produkterna - vare sig de är av utländsk eller inhemsk tillverkning - inte
får ske med mindre tillstånd lämnas i det enskilda fallet.
- Till massforstörelselagen överförs de bestämmelser i kämtekniklagen
som avser kontrollen över utförsel av kärnämnen och av sådan utrust-
ning som särskilt iordningställts för bearbetning, användning eller fram-
ställning av kärnämnen.
Då den nuvarande massforstörelselagen härmed skulle få en vidare
täckning och bl.a. reglera exporten av en rad högteknologiska produkter
som har en företrädesvis civil och fullt legitim användning, anser utred-
ningen att den således utvidgade lagen bör ges ett nytt och mer neutralt
namn.
Organisationen
Utredningen har också haft att ta ställning till hur exportkontrollens
handläggning bör organiseras i regeringskansliet och på myndighetsni-
vå. Utredningen har ansett att tre huvudsakliga krav bör ställas på en
framtida organisation för exportkontroll.
Den bör för det första vara lätt att orientera sig i och att nå kontakt
med för de enskilda medborgare och företag som berörs av exportkon-
trollbestämmelsema och den bör skyndsamt och effektivt kunna be-
handla de utförselärenden som anhängiggörs hos den.
Den bör för det andra vara så utformad att den ansluter väl till det
mönster för internationellt samarbete på exportkontrollens område som
nu växer fram efter det kalla krigets avslutning, i synnerhet det samar-
bete som tar form inom EG.
Den bör slutligen tillfredsställa krav på en så långtgående delegering
av beslutsfattandet som möjligt under vederbörligt hänsynstagande till
ärendenas stundom känsliga karaktär.
Organisationen i regeringskansliet
Utredningen anser att ansvaret för handläggningen i regeringskansliet av
alla frågor som rör export av strategiskt känsliga produkter bör samlas
i UD:s handelsavdelning. Där bör krigsmaterielinspektionen liksom
hittills handlägga ärenden rörande krigsmateriel, medan samtliga frågor
som rör export av s.k. dual use-produkter bör föras ihop till en sam-
manhållen handläggning i annan del av handelsavdelningen.
En sådan ordning förutsätter att handläggningen av ärenden enligt den
nuvarande massforstörelselagen flyttas från krigsmaterielinspektionen
och förs samman med handläggningen av ärenden som rör exporten av
högteknologiska produkter liksom med handläggningen av ut-
förselärenden rörande kärnämnen och sådan utrustning som särskilt har
iordningställts för bearbetning, användning eller framställning av käm-
Prop. 1993/94:176
Bilaga 1
41
ämnen. De senare ärendena bör överföras från miljö- och Prop. 1993/94:176
naturresursdepartementet. Bilaga 1
Härigenom upprätthålls också en klar åtskillnad mellan utförsel av
krigsmateriel å ena sidan och annan teknologi å den andra. En sådan
åtskillnad ansluter enligt utredningen väl till det mönster som gäller i
det internationella samarbetet och i andra länders exportkontrollsystem.
Detta gäller inte minst inom EG, där en grundläggande distinktion
upprätthålls redan i Romfördraget mellan krigsmateriel å ena sidan och
dual use-produkter å den andra. De senare skall omfattas av gemen-
skapens regler om fri rörlighet for varor och tjänster medan handeln
med krigsmateriel är strikt förbehållen nationella beslut.
Mot denna bakgrund lämnar utredningen följande förslag:
- Ansvaret för handläggningen i regeringskansliet av alla frågor som rör
exportkontroll av strategiskt känsliga produkter samlas till UD:s han-
delsavdelning respektive den i UD integrerade
Krigsmaterielinspektionen. Kontrollen uppdelas i en "militär" del som
avser krigsmateriel och en "civil" del som avser alla s.k. dual use-
produkter.
- Handläggningen av ärenden enligt den nuvarande massforstörelselagen
överförs från Krigsmaterielinspektionen till annan del av UD:s han-
delsavdelning och förs där samman med handläggningen av andra ären-
den rörande s.k. dual use-produkter. Krigsmaterielinspektionens befatt-
ning med exportkontroll renodlas till att avse krigsmateriel.- Handläg-
gningen av ärenden som avser kontroll över export av kärnämnen och
sådan utrustning som särskilt iordningställts för bearbetning, användning
eller framställning av kärnämnen förs över från miljö- och natur-
resursdepartementet till UD:s handelsavdelning där de förs samman med
handläggningen av övriga dual use-frågor.
Delegering
Utredningen har också haft att ta ställning till i vilken utsträckning
exportkontrollen kan delegeras till myndighetsnivå och hur den i så fall
bör vara organiserad där.
Enligt utredningen är utrymmet för en delegering av beslut från
regeringen ull myndighetsnivå betydande. En väsentlig del av de ären-
den som aktualiseras enligt den nuvarande massforstörelselagen bör
enligt utredningen avgöras på myndighetsnivå liksom den helt över-
vägande delen av de ärenden som blir aktuella till följd av den föreslag-
na regleringen av högteknologiprodukter i en utvidgad massförstörelse-
lag. Även när det gäller exportkontrollen av kärntekniska produkter
anser utredningen att en större mängd ärenden av rutinartad karaktär
kan urskiljas, i vilka beslut bör fattas på myndighetsnivå.
Även i fråga om utförselärenden på krigsmaterielområdet anser utred-
ningen att utrymme finns för en delegering. De ärenden som idag 42
genom delegation beslutas av det föredragande statsrådet är enligt utred-
ningen av en sådan rutinartad karaktär att de med fordel kunde dele-
geras Ull myndighetsnivå. Utredningen anser emellertid att en sådan
förändring i beslutsordningen bör anstå till dess att en klarare praxis
etablerats i vad avser tillämpningen av den nya krigsmateriellagens
bestämmelser.
Mot denna bakgrund lämnar utredningen följande förslag:
- Till myndighetsnivå delegeras beslut i sådana ärenden enligt massfor-
störelselagen som avser utförsel till länder, vilka deltar i de internatio-
nella exportkontrollregimer som ligger till grund for vår egen reglering.
Myndigheten ges möjlighet att hänskjuta ärenden till regeringen for
beslut.
- Beslut i ärenden om högteknologiexport lättas på myndighetsnivå,
dock med möjlighet för myndigheten att hänskjuta enskilda ärenden till
regeringen.
- Till myndighetsnivå delegeras beslut i sådana ärenden enligt den
nuvarande kämtekniklagen som avser handel med länder med vilka
Sverige har träffat bilaterala avtal om civil användning.
Organisation på myndighetsnivå
En väsentligt mer omfattande mängd exportkontrollärenden än vad fallet
är nu skulle med utredningens förslag komma att hanteras på myn-
dighetsnivå och det är utredningens mening att denna handläggning så
långt som möjligt bör hållas samman inom en myndighet. Den myn-
dighet som traditionellt fullgjort och idag fullgör de licensierings- och
tillståndsgivande funktioner som aktualiseras på utrikeshandelns område,
Kommerskollegium, synes enligt utredningen vara den lämpliga in-
stansen för dessa uppgifter. I anslutning till den ärendenhantering som
härvid blir aktuell bör Kommerskollegium enligt utredningen också axla
ett ansvar för information till företag och allmänhet om ex-
portkontrollens innebörd och utgöra en samtalspartner för de företag
som berörs av exportkontrollbestämmelsema liksom bistå departementet
vid intemationellella förhandlingar.
Mot denna bakgrund lämnar utredningen följande förslag:
- Kommerskollegiet bör besluta i de ärenden enligt den utvidgade mass-
förstörelselagen som delegeras till myndighetsnivå, utom beträffande
utförsel av kärnämnen och utrustning som särskilt har utformats för att
framställa, bearbeta eller använda sådana ämnen. De senare besluten
bör fattas av Statens kämkraftinspektion.
Prop. 1993/94:176
Bilaga 1
43
Information
Aven med de förändringar i lagstiftningen som utredningen föreslår
kommer behovet att kvarstå for berörda företag att på ett enkelt sätt
orientera sig i gällande bestämmelser och handläggningsordning för
exportkontrollen. För att tillfredsställa detta behov bör enligt utred-
ningen en vägledning eller handbok sammanställas, som innehåller ett
uttömmande register över alla de strategiskt känsliga varor som är
föremål för exportkontroll, såväl krigsmateriel som dual use-produkter.
Den bör också ange det eller de lagrum enligt vilka kontrollen utövas
liksom innehålla en redovisning av de administrativa instanser som är
inblandade och den handläggningsordning som gäller i förekommande
fall.
Mot denna bakgrund lämnar utredningen följande förslag:
- I syfte att skapa bättre överskådlighet i fråga om de bestämmelser och
den handläggning som gäller för exportkontrollen ges en handbok ut
som täcker samtliga för exportkontrollen relevanta regelverk och pro-
duktförteckningar samt de administrativa rutiner som gäller i före-
kommande fall.
Prop. 1993/94:176
Bilaga 1
44
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1991:341) om förbud mot
utförsel av vissa produkter som kan användas i massförstörelsesyfte,
m.m.
dels att 1, 2 a och 3§§ skall ha följande lydelse.
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf 1 a §, av följande
lydelse
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Inledande bestämmelser
1 §
Lagen gäller i den utsträckning regeringen föreskriver
1. fullständiga robot- och raketsystem och andra obemannade luft-
farkoster som kan utnyttjas som bärare av massförstörelsevapen,
2. delsystem, komponenter och konstruktionsmaterial för system som
avses i 1 och som kan uppnå en räckvidd av minst 300 kilometer,
3. provnings- och tillverkningsutrustning för system, delsystem och
komponenter som avses i 1 och 2,
4. biologiska agenser som kan användas i biologiska vapen och
kemiska produkter som kan användas för tillverkning av kemiska vapen
(kemiska prekursorer),
5. utrustning som kan användas för tillverkning av biologiska eller
kemiska vapen samt av sådana biologiska agenser och kemiska prekur-
sorer som avses i 4,
6. utrustning eller material som är av väsentlig betydelse för fram-
ställning av kärnladdningar och inte omfattas av lagen (1984:3) om
kärnteknisk verksamhet, och
Prop. 1993/94:176
Bilaga 2
45
7. programvara för automatisk
databehandling och annan pro-
gramvara särkilt utformade för
produkter som avses i 1-3 eller
sådan utrustning som avses i 5-6
Prop. 1993/94:176
7. utrustning eller material som Bilaga 2
har särskilt konstruerats eller
iordningställts för bearbetning,
användning eller framställning av
kärnämne.
8. kärnämne, kärnavfall, mineral
med hall av kärnämne och vara i
vilken sådant ämne ingår,
9. andra högteknologiska pro-
dukter som direkt eller indirekt
kan användas i massförstörelse-
syfte, och
10. programvara för automatisk
databehandling och annan
programvara särskilt utformad
för produkter som avses i 1-3 eller
5-9.
Frågor om tillstånd enligt denna
lag prövas av regeringen eller den
myndighet som regeringen
bestämmer.
Om ett ärende som avses i första
stycket enligt regeringens före-
skrifter skall avgöras av en myn-
dighet och myndigheten finner
ärendet vara av principiell vikt,
får myndigheten hänskjuta ärendet
till regeringen för prövning.
2a §
I denna lag förstås med
tillhandahållande: försäljning, upp-
låtelse, utbjudande mot vederlag,
lån, gåva eller förmedling,
tillverkningsrätt: varje rätt att
tillverka en produkt som omfattas
av lagens bestämmelser.
I denna lag förstås med
tillhandahållande: försäljning,
upplåtelse, utbjudande mot veder-
lag, lån, gåva eller förmedling,
tillverkningsrätt: varje rätt att
tillverka en produkt som omfattas
av lagens bestämmelser.
kärnämne: uran, plutonium eller
annat ämne som används eller kan
användas för utvinning av kärn-
energi (kärnbränsle) eller förening
i vilken sådant ämne ingår,
46
torium eller annat ämne som är
ägnat att omvandlas till käm- Prop. 1993/94:176
bränsle eller förening i vilken Bilaga 2
sådant ämne ingår, och
använt kärnbränsle som inte har
placerats i slutförvar,
kärnavfall: använt bränsle som
har placerats i slutförvar,
radioaktivt ämne som har bildats
i en kärnteknisk anläggning eller
material eller annat som har blivit
radioaktivt förorenat i en sådan
anläggning, och
radioaktiva delar av en kärntek-
nisk anläggning som avvecklas.
Produkter som avses i 1 § får
inte föras ut ur landet utan till-
stånd av regeringen. I fråga om
programvara som avses i 1 § 7
likställs med utförsel överföring
till utlandet genom telekommuni-
kation eller på annat liknande sätt.
Produkter som avses i 1 § får
inte föras ut ur landet utan till-
stånd. I fråga om programvara
som avses i 1 § 10 likställs med
utförsel överföring till utlandet
genom telekommunikation eller på
annat liknande sätt.
Regeringen får genom föreskrif-
ter meddela undantag från detta
tilllståndskravför utförsel till vissa
länder.
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1984:3) om kärnteknisk verksam-
het skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 §
Denna lag gäller kärnteknisk
verksamhet, m.m.
Med sådan verksamhet avses
1. uppförande, innehav eller drift
av kärnteknisk anläggning,
2. förvärv, innehav, överlåtelse,
hantering, bearbetning, transport
Denna lag gäller kärnteknisk
verksamhet, m.m.
Med sådan verksamhet avses
1. uppförande, innehav eller
drift av kärnteknisk anläggning,
2. förvärv, innehav, överlåtelse,
hantering, bearbetning, transport
47
av eller annan befattning med
kärnämne eller kärnavfall,
3. införsel till riket och utförsel
ur riket av kärnämne eller kärnav-
fall,
4. utförsel ur riket av
a. mineral med halt av kärn-
ämne,
b. vad som har framställts av
kärnämne eller vara i vilken så-
dant ämne ingår,
c. utrustning eller material som
har särskilt iordningsställts för
bearbetning, användning eller
framställning av kärnämne, i den
utsträckning regeringen föres-
kriver, och
5. upplåtelse eller överlåtelse
frän svensk myndighet, svenskt
företag eller den som är bosatt
eller stadigvarande vista här i
riket till någon i utlandet av rätt
att tillverka sådan utrustning eller
sådant material som avses i 4c, i
den utsträckning regeringen före-
skriver.
av eller annan befattning med
kärnämne eller kärnavfall,
3. införsel till riket av kärnämne
eller kärnavfall.
Prop. 1993/94:176
Bilaga 2
48
Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av:
Justitiekanslem, Rikspolisstyrelsen, Krigsmaterielinspektionen (KMI),
Sveriges EG-delegationen i Bryssel, Kommerskollegium,
Överbefälhavaren, Försvarets materielverk, Försvarets forskningsanstalt
(FOA), Smittskyddsinstitutet, Generaltullstyrelsen, Riksrevisionsverket,
Närings- och teknikutvecklingsverket (Nutek), Kemikalieinspektionen,
Statens kämkraftinspektion (SKI), Exportrådet, Stockholms Han-
delskammare, Grossistförbundet Svensk Handel, Sveriges Industri-
förbund, Sveriges Verkstadsindustrier och Sveriges Försvarsindustri-
förening.
Flertalet remissinstanser tillstyrker utredningens förslag eller lämnar
dem utan erinran.
I det följande redovisas remissinstansernas yttranden på de punkter
där de haft en annan uppfattning än utredaren, eller i övrigt kommente-
rat dessa.
1. Massförstörelselagens tillämpningsområde utvidgas så att den
även omfattar högteknologiska produkter, som direkt eller indirekt kan
användas i förstörelsebringande syfte.
KMI: "I Utredningens överväganden har en alltför schematisk uppdel-
ning gjorts i dels krigsmateriel, dels civil dual-use-materiel. Det be-
tonas, kanske under påverkan av EG-kommissionens strävan att inom
EG låta de varor som kontrolleras enligt COCOM, AG, MTCR och
NSG föras mellan länderna utan tillståndsplikt, att dessa varor är civila.
Deras presumtiva förstörelsebringande egenskaper kommer i utredning-
en i bakgrunden. I själva verket är vissa av dem betydligt farligare i
orätta händer än vissa typer av krigsmateriel. De utgör politiska varor i
samma utsträckning som krigsmaterielen. Man kan konstatera att det
råder oenighet inom EG om vem som skall ge tillstånd, ursprungslandet
eller det land som importerat produkten, i det fall t.ex. en MTCR-pro-
dukt skall reexporteras till land utanför EG. Ett flertal EG-länder kräver
att som ursprungsland ha inflytande på tillståndsgivningen för sådana
transaktioner.
Den klara åtskillnad mellan krigsmateriel och s.k. dual-use-produkter,
som utredningen säger sig vilja eftersträva, kan därför främst avse
regelverkets utformning och tillämpning. Eftersom i detta avseende
redan en klar åtskillnad gjorts i existerande bestämmelser, anvisningar
och tillämpning syns utredningens strävan redan uppfylld. Den starka
koppling som föreligger mellan produktgrupperna ur utrikespolitisk och
säkerhetspolitisk synvinkel borde i stället ha betonats och slutsatsen
dragits att mycket starka skäl talar för att ärendena bör enligt KMI
beredas inom samma organisationsenhet.
49
4 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 176
KMI delar utredningens uppfattning att det är angeläget att en bättre
överskådlighet skapas och en mer samlad organisation bildas för ären-
denas handläggning. Det är därvid med hänsyn till bl.a. våra interna-
tionella åtaganden nödvändigt att som utredningen föreslår skyndsamt
genomföra en ändamålsenlig kontrollagstiftning för högteknologiproduk-
tema.KMI biträder därmed i princip förslaget att den nuvarande högtek-
nologiförordningen inordnas i massforstörelselagen och förordningen.
Det bör dock härvid beaktas att många produkter i högteknologiförord-
ningen inte har något samband med massförstörelsevapen. Detta förhål-
lande anser KMI att utredningen inte närmare har analyserat. Frågan
om alla produkter som nu finns upptagna i COCOM :s förteckning skall
exportkontrolleras även om de har svenskt ursprung bör därför prövas i
anslutning till propositionsskrivandet. Produkter som bandspelare, sig-
nalanalysatorer, utrustningar för tillverkning av halvledare, vissa
datorer, telekommunikationsutyrustning, akustiska sensorer för under-
vattensbruk, vissa kameror, lasrar och optiska utrustningar samt kom-
ponenter till dessa, magnetometrar radarstationer, undervattensfartyg,
ytfårtyg och gasturbinmotorer kan t.ex. svårligen rymmas under
begreppet massförstörelsevapen och det kan starkt ifrågasättas om
sådana produkter med svenskt ursprung överhuvudtaget skall ex-
portkontrolleras om de inte utgör krigsmateriel.
FOA delar uppfattningen att export av högteknologiprodukter skall
kontrolleras, även om de tillverkats i Sverige. FOA anser också att
utredningens förslag att minska antalet lagar/förordningar på vilken
exportkontrollen grundas innebär en förbättring. FOA anser dock att det
mest önskvärda hade varit en lag.
Generaltullstyrelsen anser att ett genomförande av förslaget skulle
medföra en förenklad situation inte minst för näringslivet, varför det
tillstyrks.
Sveriges \krkstadsindustrier anför att föreningen efter hittills gjorda
bedömningar ej kunnat finna att den möjliga skärpningen av lagen som
uppstår när massforstörelselagen och högteknologiförordningen läggs
samman skulle innebära allvarliga problem för företagen.
2. Massförstörelselagens tillämpningsområde utvidgas så att den
även omfattar vissa kärntekniska produkter.
SKI anser att utredningens förslag om att överföra kärntekniska produk-
ter från kämtekniklagen till massforstörelselagen motiveras med
Sveriges åtaganden om icke-spridning av kärnvapen. Detta gäller i sin
helhet för kärnämne och kärntekniska produkter som kan hänföras till
NSG, lista 1.
För radioaktivt ämne, annat än kärnämne, som bildats i kärnteknisk
anläggning eller material eller annat som blivit förorenat i en sådan
anläggning och radioaktiva delar av en kärnteknisk anläggning som
avvecklats finns inte enligt SKI:s bedömning, krav om exportkontroll ut
icke-spridningssynpunkt. Andra krav kan föreligga, vilka dock inte
redovisas av utredningen.
Prop. 1993/94:176
Bilaga 3
SKI anser att en sådan ordning skulle medföra komplikationer och att
frågan bör belysas ytterligare.
SKI anser att enligt utredningens förslag överlåtelse av kärnämne och
kärnavfall förblir kärnteknisk verksamhet, som kräver särskilt tillstånd
enligt kämtekniklagen. I de fall då ansökan om utförsel även innefattar
ansökan om överlåtelse skulle utredningens förslag innebära att för
sådana ärenden frågan om överlåtelse behandlas av Miljö- och natur-
resursdepartementet och frågan om utförsel behandlas av
Utrikesdepartementets handelsavdelning. SKI anser att frågan om
lämpligheten av en sådan ordning inte berörs av utredningen.
3. Regeringen får meddela undantag frän tillståndskravet vid utför-
sel till vissa länder.
KMI: Utredningen ställer sig positiv till att i vissa fall och till vissa
länder undantag må göras från utförselförbudet, alterantivt att generella
licenser utfärdas. KMI förordar intill ett EG-medlemskap den senare
lösningen. Det engelska systemet med Open General License (OGL)
synes enligt KMI fungera väl. Dess införande har inneburit att antalet
årligen utfärdade licenser har minskat från 100 000 till 26 000.Det är
KMI:s uppfattning att ett sådant system skulle innebära att antalet en-
skilda licensärenden, även sedan högteknologiproduktema förts in under
tillståndsplikt, kommer att vara begränsat.
4. Rubriken pä den nuvarande lagen om förbud mot utförsel av
vissa produkter som kan användas i massförstörelsesyfte, m.m. ändras.
FOA anser att det är positivt att man tänker sig ett nytt namn på den
nya lagen så att ordet massförstörelse försvinner.
Stockholms Handelskammare anser liksom utredningen att den nuva-
rande massforstörelselagen i och med den föreslagna förändringen bör
få ett nytt och mer neutralt namn. En benämning som enligt handel-
skammaren kan övervägas är Lag om exportkontroll av vissa strategiskt
känsliga produkter (Exportkontrollagen).
5. Regeringen bemyndigas att till myndighet som regeringen be-
stämmer delegera beslut i ärenden enligt lagen. Myndigheten skall ges
möjlighet att hänskjuta delegerade ärenden till regeringen för beslut.
KMI föreslår att det i lagen öppnas för möjligheten att hänskjuta vissa
tillståndsärenden till Kommerskollegium, men att konkreta åtgärder i
denna riktning först vidtas om det skulle visa sig att arbetsomfättningen
blir så stor, att organisationen inte rimligen i sin helhet kan inrymmas i
regeringskansliet. Den organisation som skisseras i utredningen inom
handelsavdelningen torde enligt KMI sannolikt vara tillräcklig för att
handha alla ärenden. En delad handläggning av utförselärendena skulle
komma att ianspråkta större personalresurser, förlänga handläggnings-
Prop. 1993/94:176
Bilaga 3
51
tiderna och motverka syftet att till gagn för industrin åstadkomma en
samlad organisation för ärendeberedningen.
Man kan enligt KMI jämföra med de organisationer som länder med
likartad storlek har. Norge har sin organisation koncentrerad till UD,
Finland, som haft en splittrad organisation, för samman den till UD och
Danmark gör sammaledes. Att stora länder som Tyskland, England och
USA har lagt stora delar av sin tillståndsgivning på myndighetsbasis
förklaras av deras stora antal ärenden, minst tiofalt fler än vad vi kan
förvänta oss.
Sammanfattningsvis finner KMI att man bör avvakta med att dubblera
tillståndsorganisationen tills efter ett EG-inträde. Den bör vidare då
genomföras enbart om exportkontrollorganisationen i regeringansliet
skulle avsevärt behöva förstärkas utöver vad utredningen föreslagit.
GTS understryker vikten av att kunna hänskjuta enskilda ärenden till
regeringen för beslut. Omfattningen bedöms bli mycket liten men
möjligheten är av största betydelse i fall då den utrikes- eller
säkerhetspolitiska aspekten är av svårbedömd natur.
Utredningen föreslår att Kommerskollegium bör besluta i de ärenden
enligt den utvidgade massforstörelselagen som delegeras till myndig-
hetsnivå, utom vad beträffar kärnämnen o.d. GTS tycker att nackdelar-
na med en sådan ordning inte har belysts av utredningen. GTS påpekar
att det visserligen kan sägas vara principiellt riktigt att söka skilja den
materiella tillämpningen med tillståndsfrågor från kontrollfunktionen för
att söka nå en balans i avvägningen mellan de ibland motstridiga intres-
sena. Normalt är det dock så, att den myndighet som svarar för den
materiella tillämpningen också ges ansvar för tillsyn och kontroll. Den
åtskillnad som kan behövas är en organisatorisk fråga inom myndig-
heten. Den för tullverkets del rådande situationen med ett antal fack-
myndigheter, med ansvar för kontrollen av den gränsöverskridande
handeln, är inte ett utslag av någon princip, utan en fråga om rationa-
litet. Observeras bör att tullverkets kontrollverksamhet ibland endast
kompletterar fackmyndighetens eget ansvar för kontroll av inrikes trans-
aktioner. När kontrollen av högteknologivaror infördes, saknades en
naturlig fackmyndighet, varför arbetet kom att stanna på tullverket.
Någon naturlig fackmyndighet finns inte heller i dag.
Kommerskollegium är en handelspolitisk myndighet. Av budgetpro-
postionen framgår att regeringens strävan att renodla myndighetens
verksamhet till det handelspolitiska området kvarstår. Den saknar tradi-
tionsenligt kompetens inom det utrikes- och säkerhetspolitiska området
det här är frågan om. Det finns naturligtvis ett generellt handelspolitiskt
intresse av att Sverige skall kunna exportera så mycket som möjligt,
men detta intresse är perifert i sammanhanget. Det anförda innebär, till
skillnad från vad utredningen hävdar, att myndigheten måste tillföras ny
kompetens i detta avseende. Vidare måste Kommerskollegiet enligt GTS
tillföras en viss teknisk kompetens för att överhuvudtaget kunna hantera
tillståndsprövningen. De problem som uppstår, när frågan om varan
överhuvudtaget omfattas av varuförteckningen och hur den i så fall
skall klassificeras, är ingalunda av lätt natur.
Prop. 1993/94:176
Bilaga 3
52
Hanteringen av tillståndsärendena fordrar ofta stöd av en rikstäckande
organisation. Ett generellt medgivande för ett visst foretag enligt 4§
högteknologiförordningen förutsätter att företaget blir besökt för genom-
gång av exportkontrollrutiner, klassificeringar och andra förutsättningar
för medgivandet. Lämnade medgivanden måste sedan regelmässigt
följas upp, då förutsättningarna för medgivandena förändras med tiden.
I samband med ansökningar avseende enskilda sändningar blir det ofta
nödvändigt att på plats informera sig om varan och omständigheterna
kring transaktionen. Denna form av uppgifter skulle visserligen kunna
stanna på tullverket genom att något sorts remissförfarande tillämpades,
men detta skulle leda till en för företagen tidsödande byråkratisering.
Tillkomsten av en ny myndighet i sammanhanget skulle enligt GTS inte
heller bidra till att skapa den av utredningen eftersträvade klarheten i
organisationen av exportkontrollen.
Den internationella underrättelseverksamheten inom området stra-
tegiska varor är intensiv. Med stöd av tullmyndigheterna i respektive
samarbetsländer har effektiva och förtroendefulla kontakter kunnat
etableras även med vissa utländska tillståndsmyndigheter. Detta är
naturligtvis av största betydelse även när det gäller att kunna följa till-
lämpningen i dessa länder och inte minst följa utvecklingen inom
COCOM. Sådana informationer är av största betydelse för hanteringen
av tillståndsfrågan. Det är onödigt att Sverige här uppträder mer restrik-
tivt än vad som är nödvändigt, sett mot bakgrund av den ibland flytan-
de tillämpningen inom blocket. GTS anser att det säger sig självt att
Kommerskollegiet skulle behöva tillföras resurser för att bygga upp och
underhålla ett motsvarande kontaktnät, särskilt som man saknar den
erforderliga internationella kontaktytan och erfarenhet av den här for-
men av verksamhet.
Kontakten med företagen i samband med besök och i övrigt utgör i
sig en värdefull kontaktyta ur underrättelseteknisk synvinkel. Här kan
information om misstänkta förfrågningar från inköpsorganisationer och
bulvaner fångas upp. Det är givet att denna del av informationsutbytet
inte kommer att förenklas med ännu en myndighet inblandad.
GTS finner att sammantaget det inte torde finnas några fördelar med
den av utredningen föreslagna ordningen med Kommerskollegium som
tillståndsmyndighet.
Kommerskollegium framhåller att man är positiv till att ta på sig de
arbetsuppgifter som föreslås i betänkandet. Dessa ligger väl i linje med
Kollegiets nuvarande verksamhet. Resursfrågan måste dock närmare
preciseras.
Kollegiet noterar att utredaren tagit fest på den kompetens som
Kollegiet byggt upp under många år som licensmyndighet på utrikeshan-
delns område. De arbetsområden som anges, information, företagskon-
takter, expertstöd vid internationella förhandlingar etc. är alla traditio-
nella uppgifter för Kollegiet som licensmyndighet.
Kollegiets licensfunktion har som nämnts minskat från ett tjugotal
handläggare till två handläggare på några år, som ett resultat av teko-
regleringamas avveckling. Inom funktionen utrikeshandel finns resurser
motsvarande drygt en handläggare. Utredningen har inte närmare be-
Prop. 1993/94:176
Bilaga 3
5 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 176
handlat resursfrågan på myndighetsnivå, men de föreslagna arbetsupp-
gifterna kräver således enligt Kollegiet en förstärkning av organisa-
tionen.
Kommerskollegium är positivt till att ta på sig de nya arbetsuppgif-
terna. De skulle utan stöne problem kunna passas in i Kollegiets
licensfunktion med utnyttjande av den datoriserade behandling av licen-
särenden som redan sker i dag. Arbete pågår om en framtida
datoriserad överföring av licensbesked från Kommerskollegium till
tullverket och avrapportering av importen från tullverket till
Kommerskollegium.
Kollegiet anser sig kunna endast i mycket begränsad omfattning be-
manna en utvidgad organisation genom interna omflyttningar och priori-
teringar. Den kompetens som Kollegiet besitter som licens- och funk-
tionsmyndighet och det samarbete som licensmyndigheten kommer att få
med kommissionen och EG-ländema vid EG/EU- medlemskap, skulle
dock ge de rationaliserings- och stordriftsfördelar som utredningen torde
syfta på i dessa delar.
Om regeringen skulle komma att besluta i enlighet med utredarens
förslag utber sig Kollegiet att, innan beslut fattas, närmare få presentera
erforderlig organisation och behov av resurser. Redan nu kan sägas att
ett rekryteringsbehov av licenshandläggare med teknisk kompetens på
flera områden och visst ökat juridiskt stöd skulle föreligga.
Stockholms Handelskammare inriktar sig på den framtida hanteringen
av generella licenser motsvarande de nuvarande 4 § tillstånden samt
anför att frågan om vilken myndighet som i framtiden skall besluta om
respektive revidera medgivande motsvarande s.k. 4 §-tillstånd, är ej
behandlad av utredningen. Det naturligaste torde enligt handleskam-
maren vara att Kommerskollegium - efter en lämplig övergångsperiod -
fick fatta beslut om medgivande. Däremot borde även i fortsättningen
revision och uppföljning åligga tullverket inom ramen för kontroll-
besöksverksamheten.
Kriterierna för tillståndsgivning när det gäller det område som i dag
omfattas av högteknologiförordningen kommer med nödvändighet att bli
betydligt mer komplicerade än när det gäller varor som direkt är av-
sedda för militär användning. Det är väsentligt att tillståndsmyndig-
heten, vid bedömningen av tillståndsfrågor, utnyttjar den kompetens och
de kontaktvägar som i dag finns inom svenskt näringsliv.
SKI stöder förslaget att under vissa villkor delegera beslut om tillstånd
för de varor som förtecknas i NSG lista 1 till SKI, under förutsättning
att mottagande land gjort bindande åtagande om fredlig användning,
tillämpning av NSG och att fullständig IAEA-safeguards tillämpas i
mottagarlandet. SKI skall ha rätt att överlämna ett ärende till regeringen
för bedömning, bl.a. om tvekan råder om fredlig användning av varan.
Om handläggningen på myndighetsnivå skriver SKI att SKI enligt
kämtekniklagen är beredningsorgan för ansökningar om export av
kärnämne, visst kärnavfall (i vissa fall är Statens strålskyddsinstitut, SSI
ansvarig myndighet) och kärntekniska produkter (NSG lista 1). I de fall
exporten omfattas av ett bilateralt avtal ombesörjer SKI de rutiner som
Prop. 1993/94:176
Bilaga 3
54
erfordras enligt avtalet, bl.a. de villkor som ställs enligt NSG. I de fall
där bilaterala avtal inte finns, inhämtas garantier enligt NSG av UD.
SKI instämmer med utredningen att ärenden som rör exportkontroll
av kärnämne och kärntekniska produkter bör hållas samman på myndig-
hetsnivå och att SKI även fortsättningsvis skall vara ansvarig myndighet
för beredning av ärenden om export av kärnämne och kärntekniska
produkter. SKI framhåller att hanteringen av dual-use produkter med
kärnteknisk anknytning bör hållas samman med hanteringen av övriga
kärntekniska produkter. I internationella sammanhang förs diskussioner-
na om kärntekniska produkter, vilka är upptagna på NSG lista 1, och
dual-use produkter, vilka är upptagna i NSG lista 2 vid samma till-
fällen och i samma fora.
Industriförbundet Sveriges Wrkstadsindustri och Försvars-
industriföreningen, som stöder förslagen i betänkandet, pekar främst på
behovet för industrin att kunna vända sig till en enda instans i alla
ärenden som avser exportkontroll. Man efterlyser också en möjlighet
för en exportörer att på begäran kunna erhålla förhandsbesked.
6. Ansvaret för handläggningen av alla exportkontrollfrågor över-
förs till en enhet inom UD:s handelsavdelning.
KMI anser att gränsdragningen mellan Utrikesdepartementets handels-
avdelnings och Miljödepartementets ansvar i hithörande frågor bör
klaras ut i propositionsarbetet.
Generaltullstyrelsen anser det vara av stor vikt även för General-
tullstyrelsen, att den departementala funktionen avseende strategiska
varor förstärks och koncentreras. Hur denna fråga närmare skall lösas
organisatoriskt inom Utrikesdepartementet finner inte styrelsen anled-
ning att ha synpunkter på.
FOA stöder utredningens förslag att Utrikesdepartementets handels-
avdelning skall hantera alla ärenden som kräver regeringens beslut.
Utredningen kunde dock ha varit något mera konkret då det gäller
utformningen av organisationen och verksamhetens ledningen. FOA
anser det angeläget att den "militära" och "civila" delen knyts så nära
till varandra som möjligt.
7. En enhetlig lista över alla kontrollerade varor bildas genom en
sammanslagning av de nuvarande listorna för MTCR, Australien-grup-
pen, NSG lista 2 och exportkontrollförordningen. (NSG lista 1 och
krigsmateriellistan kommer att ligga utanför den konsoliderade listan,
men de produkter som omfattas av dessa kommer att finnas med i det
korsregister som upprättas för alla kontrollistor.)
Förslaget har ej berörts av remissinstanserna.
Prop. 1993/94:176
Bilaga 3
55
8. Frågan om införandet av en generalklausul (catch all clause).
En sådan skulle ge rätt att kunna kräva av exportörer att de inhämtade
exporttillstånd också för icke kontrollerade varor, om de känt till eller
bort känna till att varorna direkt eller indirekt skulle komma till an-
vändning i militärt eller förstörelsebringande syfte.
Generaltullstyrelsen anför att sådana viktiga handelspartners som
Tyskland, Storbritannien och USA i dag har långtgående
generalklausuler. Redan nu finns exempel på att företag , för att und-
vika att komma i konflikt med denna lagstiftning, styrt sin försäljning
via Sverige. Frågan är därför av större aktualitet än vad som framgår
av utredningen och bör redan i dagsläget bli föremål för övervägande.
KMI noterar att också frågan om en generalklausul diskuteras i ut-
redningen. En sådan har införts av vissa EG-länder medan andra liksom
Sverige varit tveksamma härtill. Det förefaller därför f.n. inte kunna
skapas en enighet inom EG att införa en sådan klausul. Den general-
klausul som bl.a. Tyskland, Storbritannien och USA infört avser utför-
sel till vissa namngivna länder och gäller alla produkter. Den består av
två delar:
- en skyldighet för ett företag att söka exportlicens om man har känne-
dom om att en produkt kommer att användas i massförstörelsesyfte eller
för annat militärt ändamål.
- en möjlighet för den exportkontrollerande myndigheten att påbjuda att
ett företag skall söka exporttillstånd för en viss utförsel.
Vissa länder, bl.a. Holland har enbart lagfäst den senare export-
kontrollåtgärden. KMI anser att det bör i samband med propositions-
arbetet prövas om också vi bör gå samma väg. För detta talar att det
på senare tid i några fall observerats transaktioner, som kan tyda på ett
kringgående av andra länders generalklausuler. Ett införande av be-
stämmelsen skulle enligt KMI möjliggöra ett svenskt ingripande t.ex. på
grundval av information från annat land om en i detta land olaglig
export via Sverige.
9. I syfte att skapa bättre överskådlighet i fråga om de bestämmelser
och den handläggning som gäller för exportkontrollen ges en handbok
ut, som täcker samtliga för exportkontrollen relevanta regelverk och
produktförteckningar samt de administrativa rutiner som gäller i före-
kommande fall.
Remissinstanserna välkomnar starkt detta förslag och den modell som
utredaren presenterar.
Generaltullstyrelsen anser att den bör ingå i tullverkets handboksserie
och att GTS bör svara för tryckning, distribution och försäljning.
SKI anser att information om exportkontroll, t.ex. utarbetande av
handboken, i de delar som rör kärnämne och kärntekniska produkter
bör genomföras i nära samråd med SKI.
Prop. 1993/94:176
Bilaga 3
56
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1991:341) om förbud mot ut-
försel av vissa produkter som kan användas i massförstörelsesyfte,
m. m.
dels att rubriken till lagen samt 1, 2 a, 3, 5, 5 a och 6 §§ skall ha
följande lydelse,
dels att 6 a § med ändring av dess lydelse enligt lagen (1994:000) om
ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 1 a §, av följande
lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:176
Bilaga 4
Lag om förbud mot utförsel av Lag om strategiska produkter,
vissa produkter som kan användas
i massförstörelsesyfte, m.m.
1 §10
Lagen gäller i den utsträckning regeringen föreskriver
1. fullständiga robot- och raketsystem och andra obemannade luft-
farkoster som kan utnyttjas som bärare av massförstörelsevapen,
2. delsystem, komponenter och konstruktionsmaterial för system som
avses i 1 och som kan uppnå en räckvidd av minst 300 kilometer,
3. provnings- och tillverkningsutrustning för system, delsystem och
komponenter som avses i 1 och 2,
4. biologiska agenser som kan användas i biologiska vapen och
kemiska produkter som kan användas för tillverkning av kemiska vapen
(kemiska prekursorer),
5. utrustning som kan användas för tillverkning av biologiska eller
kemiska vapen samt av sådana biologiska agenser och kemiska prekur-
sorer som avses i 4,
6. kärnämnen, mineraler med
halt av kärnämne, vad som fram-
ställts av kärnämne eller varor där
sådana ämnen ingår,
6. utrustning eller material som
är av väsentlig betydelse för fram-
ställning av kärnladdningar och
7. utrustning eller material som
har särskilt konstruerats eller
iordningställts för bearbetning,
10
Senaste lydelse 1993:107.
57
inte omfattas av lagen (1984:3)
om kärnteknisk verksamhet, och
användning eller framställning av Prop. 1993/94:176
kärnämnen, Bilaga 4
8. utrustning eller material som
kan användas för framställning av
kärnladdningar,
9. andra högteknologiska pro-
dukter som direkt eller indirekt
7. programvara för automatisk
databehandling och annan pro-
gramvara särskilt utformade för
produkter som avses i 1-3 eller
sådan utrustning som avses i 5-6.
kan användas i förstörelsebringan-
de syfte, och
10. programvaror för automatisk
databehandling och andra pro-
gramvaror särskilt utformade för
produkter som avses i 1-3 och 9
eller sådan utrustning eller
material som avses i 5, 7 och 8.
Frågor om tillstånd enligt denna
lag prövas av regeringen eller den
myndighet som regeringen bestäm-
mer.
I denna lag förstås med
tillhandahållande: försäljning, upplåtelse, utbjudande mot vederlag,
lån, gåva eller förmedling,
tillverkningsrätt: vaije rätt att tillverka en produkt som omfattas av
lagens bestämmelser,
kärnämne: uran, plutonium eller
andra ämnen som används eller
kan användas för utvinning av
kärnenergi (kärnbränsle) eller
föreningar där ett sådant ämne
ingår,
torium eller andra ämnen som
är ägnade att omvandlas till kärn-
bränsle eller föreningar där ett
sådant ämne ingår, och
använt kärnbränsle som inte har
placerats i slutförvar.
ii
Senaste lydelse 1992:1606
58
3 §12
Produkter som avses i 1 § får inte
föras ut ur landet utan Ullstånd av
regeringen. I fråga om program-
vara som avses i 1 § 7 likställs
med utförsel överföring till ut-
landet genom telekommunikation
eller på annat liknande sätt.
Produkter som avses i 1 § får inte
föras ut ur landet utan tillstånd. I
fråga om programvaror som
avses i 1 § 10 likställs med utför-
sel överföring till utlandet genom
telekommunikation eller på annat
liknande sätt.
Regeringen får meddela före-
skrifter om undantag från detta
tillståndskrav för utförsel till vissa
länder.
Prop. 1993/94:176
Bilaga 4
Avtal som innebär upplåtelse eller
överlåtelse av tillverkningsrätt till
produkter som avses i 1 §
1-6 till någon i utlandet får inte
ingås här i landet utan tillstånd av
regeringen.
Svenska myndigheter, svenska
företag samt den som är bosatt
eller stadigvarande vistas här får
inte heller utom landet ingå så-
dant avtal utan tillstånd av rege-
ringen.
Avtal som innebär upplåtelse eller
överlåtelse av tillverkningsrätt till
produkter som avses i 1 § 1-5 och
7-9 till någon i utlandet får inte
ingås här i landet utan tillstånd.
Svenska myndigheter, svenska
företag samt den som är bosatt
eller stadigvarande vistas här får
inte heller utom landet ingå så-
dant avtal utan tillstånd.
5 a §'4
Avtal om tillägg till eller ändring
av avtal av det slag som kräver
tillstånd enligt 5 § får inte ingås
utan tillstånd av regeringen, om
ändringen eller tillägget avser
Avtal om tillägg till eller ändring
av avtal av det slag som kräver
tillstånd enligt 5 § får inte ingås
utan tillstånd, om ändringen eller
tillägget avser
1. de produkter som omfattas av avtalet,
2. vidareupplåtelse eller vidareöverlåtelse av rätt enligt avtalet,
3. rätt att tillhandahålla produkt till mottagare som inte angivits
tidigare, eller
4. förlängning av avtalets giltighetstid.
12 Senaste lydelse 1993:106
13 Senaste lydelse 1993:106
14 Senaste lydelse 1993:106.
59
6§
Produkter som avses i 1 § och
som finns i utlandet får inte här i
landet tillhandahållas åt någon i
utlandet utan tillstånd av rege-
ringen.
Svenska myndigheter, svenska
foretag samt den som är bosatt
eller stadigvarande vistas här får
inte heller i utlandet tillhandahålla
sådana produkter utan tillstånd
av regeringen.
Produkter som avses i 1 § och
som finns i utlandet får inte här i
landet tillhandahållas åt någon i
utlandet utan tillstånd.
Svenska myndigheter, svenska
foretag samt den som är bosatt
eller stadigvarande vistas här får
inte heller i utlandet tillhandahålla
sådana produkter utan tillstånd.
Prop. 1993/94:176
Bilaga 4
a §'5
Produkter som avses i 1 § 4 får
inte foras in i landet utan till-
stånd.
6
Produkter som avses i 1 § 4 får
inte föras in i landet utan tillstånd
av regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer.
Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från detta tillstånds
krav för vissa produkter eller för införsel från vissa länder.
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
15
Senaste lydelse 1993:106.
60
Prop. 1993/94:176
Bilaga 4
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 § 16
Denna lag gäller kärnteknisk verksamhet, m.m.
Med sådan verksamhet avses
1. uppförande, innehav eller drift av kärnteknisk anläggning,
2. förvärv, innehav, överlåtelse, hantering, bearbetning, transport av
eller annan befattning med kärnämne eller kärnavfall,
3. införsel till riket och utförsel
ur riket av kärnämne eller kämav-
3. införsel till riket av kärnämne
eller kärnavfall, och
fall,
4. utförsel ur riket av
a. mineral med halt av kamämne,
b. vad som har framställts av
kärnämne eller vara i vilken så-
dant ämne ingår,
c. utrustning eller material som
har särskilt konstruerats eller
iordningsställts för bearbetning,
användning eller framställning av
kärnämne, i den utsträckning
regeringen föreskriver, och
5. upplåtelse eller överlåtelse
från svensk myndighet, svenskt
företag eller den som är bosatt
eller stadigvarande vistas här i
riket till någon i utlandet av rätt
att tillverka sådan utrustning eller
sådant material som avses i 4 c, i
den utsträckning regeringen före-
skriver.
4. utförsel ur riket av käm-
avfall.
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
16 Senaste lydelse 1993:107.
61
Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1988:205) om rättsprövning av
vissa förvaltningsbeslut skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:176
Bilaga 4
Lagen gäller inte beslut av en sådan nämnd vars sammansättning är
bestämd i lag och vars ordförande skall vara eller ha varit ordinarie
domare.
Lagen gäller inte heller
1. beslut av arrendenämnd, hyresnämnd eller övervakningsnämnd,
2. beslut om svenskt medborgarskap,
3. beslut om utlänningars vistelse i riket,
4. beslut om värnpliktigas eller reservpersonals inkallelse eller tjänst-
göring inom försvarsmakten,
5. beslut enligt lagen (1966:413) om vapenfri tjänst,
6. beslut som rör skatter eller avgifter,
7. beslut enligt lagen (1992:1602) om valuta- och kreditreglering eller
beslut i frågor om allmän likviditetsindragning eller allmän prisregle-
ring,
8. andra beslut enligt lagen (1992:1300) om krigsmateriel än sådana
som avser återkallelse av tillstånd enligt 3 eller 4 §,
9. beslut om tillstånd till sådan
verksamhet som avses il § 3 - 5
lagen (1984:3) om kärnteknisk
verksamhet,
10. beslut enligt lagen
(1991:341) om förhud mot utförsel
av vissa produkter som kan an-
vändas i massförstörelsesyfte,
9. beslut om ullstånd till sådan
verksamhet som avses il § 3 - 4
lagen (1984:3) om kärnteknisk
verksamhet,
10. beslut enligt lagen
(1991:341) om strategiska
produkter.
m.m.
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
''Senaste lydelse 1992:1606.
62
Lagrådet
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1994-03-15
Närvarande: f.d. justitierådet Ulf Gad, regeringsrådet Leif Lindstam
och justitierådet Bengt Lambe.
Enligt en lagrådsremiss den 3 mars 1994 (Utrikesdepartementet) har
regeringen beslutat inhämta lagrådets yttrande över forslag till lag om
ändringar i lagen (1991:341) om förbud mot utförsel av vissa produkter
som kan användas i massförstörelsesyfte, m.m., m.fl.
Förslagen har infort Lagrådet föredragits av regeringsrättssekreteraren
Christer Ljungqvist.
Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:
Förslag till lag om ändring i lagen om förbud mot utförsel av vissa
produkter som kan användas i massförstörelsesyfte. m.m,
3 § andra stycket
I den allmänna motiveringen (s. 21) anförs, att regeringen i enlighet
med den nuvarande tillämpningen av massforstörelselagen kan i vissa
fall medge ett företag ett generellt tillstånd till utförsel eller annan
utlandssamverkan avseende produkter till ett visst angivet land. Denna
ordning bör, enligt remissen, gälla även fortsättningsvis.
I linje med denna praxis föreslås att ett ytterligare steg nu tas.
Regeringen bör sålunda bemyndigas att meddela föreskrifter om undan-
tag från kravet på tillstånd för utförsel till vissa länder.
Enligt Lagrådet bör lydelsen av 3 § andra stycket jämkas enligt nedan-
stående för att bättre avspegla bestämmelsens innebörd:
"Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från detta tillstånds-
krav för utförsel till vissa länder av vissa produkter.”
Övriga lagförslag
Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.
Prop. 1993/94:176
Bilaga 5
63
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 24 mars 1994
Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden
B. Westerberg, Friggebo, Johansson, Laurén, Hörnlund, Olsson,
Svensson, af Ugglas, Dinkelspiel, Hellsvik, Wibble, Björck, Davidson,
Könberg, Odell, Lundgren, Unckel, P. Westerberg
Föredragande: statsrådet Dinkelspiel
Regeringen beslutar proposition 1993/94:176 Ändringar i lagen
(1991:341) om förbud mot utförsel av vissa produkter som kan använ-
das i massförstörelsesyfte, m.m.
64
Prop. 1993/94:176
|
Författningsrubrik |
Bestämmelser som Celexnummer för inför, ändrar, upp- bakomliggande EG- häver eller upprepar regler ett normgivnings- |
|
Lag (1991:341) om |
1, 3 § |
65
gotab 46284, Stockholm 1994