Ny myndighetsorganisation på radio- och TV-
området
Prop.
1993/94:160
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 17 februari 1994
Carl Bildt
Birgit Friggebo
(Kulturdepartementet)
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att en ny myndighetsorganisation på radio- och TV-
området införs den 1 juli 1994. Två nya myndigheter ersätter de nuvarande
myndigheterna Radionämnden, Kabelnämnden, Närradionämnden och
Styrelsen för lokalradiotillstånd. De nya myndigheterna benämns Radio- och
TV-verket resp. Granskningsnämnden för radio och TV.
Radio- och TV-verket organiseras som ett enrådighetsverk och ansvarar
för all tillståndsgivning i enlighet med de särskilda lagarna för ljudradio- och
TV-sändningar till allmänheten som inte är regeringens eller någon annan
särskilt angiven myndighets uppgift. Verket ansvarar vidare för registrering
och avgiftshantering, har tillsyn över efterlevnaden av regler som inte gäller
innehållet i sändningarna samt beslutar om sanktioner vid bristande efter-
levnad av sådana regler och vid uteblivna avgifter.
Granskningsnämnden för radio och TV skall ha en domare som ordföran-
de och får till uppgift att ha tillsyn över efterlevnaden av regler för sänd-
ningarnas innehåll både enligt de särskilda lagarna för ljudradio- och TV-
sändningar till allmänheten och enligt de avtal som slutits efter bemyndigande
i radiolagen samt att besluta om sanktioner vid bristande efterlevnad av såda-
na regler. Undantagna är de fall där Justitiekanslem skall ha tillsynen.
1 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 160
Vissa ändringar föreslås när det gäller överklagande m.m. Rätten att över- Prop. 1993/94:160
klaga förelägganden görs enhetlig och begränsas till sådana förelägganden
som förenats med vite. Vitesförelägganden som gäller skyldighet att lämna
vissa uppgifter bör dock inte kunna överklagas. Vidare bör beslut om före-
läggande av vite vid bristande efterlevnad av regler för ljudradio- och TV-
sändningar till allmänheten gälla omedelbart även om beslutet överklagas.
Innehållsförteckning
Prop. 1993/94:160
Förslag till riksdagsbeslut..............................5
Lagtext ..........................................6
2.1 Förslag till lag om ändring i radiolagen (1966:755)........6
2.2 Förslag till lag om ändring i närradiolagen (1982:459)......9
2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1559) med
föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrande-
frihetsgrundlagens områden....................... 12
2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:2027) om kabel-
sändningar till allmänheten........................ 14
2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:72) om koncessions-
avgifts på televisionens område .................... 17
2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1356) om satellit-
sändningar av televisionsprogram till allmänheten ........ 18
2.7 Förslag till lag om ändring i lokalradiolagen (1993:120) .... 21
Ärendet och dess beredning............................22
Allmänna utgångspunkter............................. 22
Gällande tillståndskrav och regler för radio- och TV-sändningar. ... 24
5.1 Radio-och TV-sändningar enligt radiolagen............ 24
5.2 Kabelsändningar.............................. 25
5.3 Närradio.................................... 26
5.4 Satellitsändningar.............................. 27
5.5 Lokalradio.................................. 27
Nuvarande myndigheter på radio- och TV-området............ 28
6.1 Radionämnden............................... 29
6.2 Kabelnämnden............................... 29
6.3 Närradionämnden ............................. 30
6.4 Styrelsen för lokalradiotillstånd .................... 31
Förvaltningsmyndigheters ledning....................... 31
Behov av en ny myndighetsorganisation................... 32
Två nya myndigheter inrättas........................... 34
Radio- och TV-verket................................ 36
10.1 Verkets uppgifter.............................. 36
10.2 Verkets ledning och organisation ...................38
Granskningsnämnden för radio och TV.................... 39
11.1 Granskningsnämndens uppgifter ................... 39
11.2 Granskningsnämndens sammansättning och arbetsformer .. . 41
Överklagande m.m..................................43
Vissa övergångsfrågor...............................47
Finansiering......................................48
Anslagsfrågor förbudgetåret 1994/95 ..................... 49
Bilaga 1 Utredningens sammanfattning av betänkandet
Radio och TV i ett (SOU 1992:36).................. 53
Bilaga 2 Sammanställning av remissyttranden över betänkandet
Radio och TV i ett (SOU 1992:36).................. 55
Bilaga 3 Lagrådsremissens lagförslag......................76
Bilaga 4 Lagrådets yttrande.............................92
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde..................95
Prop. 1993/94:160
Regeringen föreslår att riksdagen
1. antar regeringens förslag till lag om ändring i radiolagen (1966:755),
2. antar regeringens förslag till lag om ändring i närradiolagen
(1982:459),
3. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1991:1559) med
föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrund-
lagens områden,
4. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1991:2027) om
kabelsändningar till allmänheten,
5. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1992:72) om
koncessionsavgift på televisionens område,
6. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1992:1356) om
satellitsändningar av televisionsprogram till allmänheten,
7. antar regeringens förslag till lag om ändring i lokalradiolagen
(1993:120),
8. godkänner vad regeringen föreslår om inrättande av Gransknings-
nämnden för radio och TV och Radio- och TV-verket (avsnitt 9),
9. godkänner vad regeringen föreslår om Radio- och TV-verkets upp-
gifter, ledning och organisation (avsnitt 10),
10. godkänner vad regeringen föreslår om uppgifter för Gransknings-
nämnden för radio och TV, nämndens sammansättning och arbets-
former (avsnitt 11),
11. godkänner vad regeringen föreslår om att Radionämnden, Kabel-
nämnden, Närradionämnden och Styrelsen för lokalradiotillstånd skall
läggas ned (avsnitt 13),
12. till Myndigheter på radio- och TV-området för budgetåret 1994/95
under elfte huvudtiteln anvisar ett nytt ramanslag på 15 467 000 kr,
13. godkänner vad regeringen föreslår om en medelsanvisning från rund-
radiokontot till Granskningsnämnden för radio och TV för budgetåret
1994/95 på 4 618 000 kr (inkl, moms) som nämnden har att redovisa
på statsbudgetens inkomstsida,
14. godkänner vad regeringen föreslår om att anslagssparande eller
anslagskredit budgetåret 1993/94 från ramanslaget Styrelsen för
lokalradiotillstånd överförs till ramanslaget Myndigheter på radio-
och TV-området (avsnitt 15).
2 Lagtext
Regeringen har följande förslag till lagtext.
Prop. 1993/94:160
2.1 Förslag till lag om ändring i radiolagen (1966:755)
Härigenom föreskrivs i fråga om radiolagen (1966:755)*
dels att 7 a, 17-18 och 24 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det närmast före 24 § skall införas en ny rubrik av följande lydelse.
Nuvarande lydelse
7a
Varje programföretag skall årli-
gen till Radionämnden redovisa hur
stor andel av programtjänsten som
utgjorts av sådana program som av-
ses i 13 § första stycket lagen
(1992:1356) om satellitsändningar
av televisionsprogram till allmän-
heten.
17
Radionämnden övervakar genom
granskning i efterhand om ett pro-
gramföretags rätt på grund av till-
stånd enligt 5 § utövas i enlighet
med denna lag och avtalet mellan
regeringen och företaget.
Om det har bestämts i avtalet
mellan regeringen och programfö-
retaget, skall företaget sända redo-
görelse för beslut av radionämnden,
i vilket företaget förklarats ha brutit
mot bestämmelser i denna lag eller i
avtalet mellan regeringen och före-
taget.
Föreslagen lydelse
§2
Varje programföretag som sän-
der televisionsprogram skall årligen
till Radio- och TV-verket redovisa
hur stor andel av programtjänsten
som utgjorts av sådana televisions-
program som avses i 13 § första
stycket lagen (1992:1356) om
satellitsändningar av televisions-
program till allmänheten. Om före-
taget inte fullgör sin skyldighet, får
verket förelägga vite.
§3
Granskningsnämnden för radio
och TV övervakar genom gransk-
ning i efterhand om ett programföre-
tags rätt på grund av tillstånd enligt
5 § utövas i enlighet med denna lag
och avtalet mellan regeringen och
företaget.
Om det har bestämts i avtalet
mellan regeringen och programfö-
retaget, skall företaget sända redo-
görelse för beslut av Gransknings-
nämnden för radio och TV, i vilket
företaget förklarats ha brutit mot be-
stämmelser i denna lag eller i avtalet
mellan regeringen och företaget.
* Lagen omtryckt 1991:1066.
■^Senaste lydelse 1992:1357.
■^Senaste lydelse 1991:2028.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Radionämnden består av en ord-
förande och sex andra ledamöter.
För ledamöterna finns ersättare till
det antal regeringen bestämmer. En
av ledamöterna eller ersättarna skall
vara vice ordförande. Ordföranden
och vice ordföranden skall vara eller
ha varit ordinarie domare.
Regeringen meddelar närmare
föreskrifter om radionämndens
verksamhet.
Granskningsnämnden för radio
och TV består av en ordförande och
sex andra ledamöter. För leda-
möterna finns ersättare till det antal
regeringen bestämmer. Minst en av
ledamöterna eller ersättarna skall
vara vice ordförande. Ordföranden
och vice ordförande skall vara eller
ha varit ordinarie domare.
Granskningsnämnden för radio
och TV är beslutför med ordföran-
den eller en vice ordförande och
ytterligare tre ledamöter. Ärenden
som uppenbart inte är av större vikt
eller principiell betydelse får dock
avgöras av ordföranden eller en vice
ordförande. Regeringen får före-
skriva att en tjänsteman hos nämn-
den skall ha rätt att fatta beslut på
nämndens vägnar, dock inte beslut
som innebär att den sändande brustit
vid tillämpningen av de lagar som
anges i sjätte stycket eller avtalet om
programföretagets sändningsrätt.
Om det vid en överläggning i
Granskningsnämnden för radio och
TV kommer fram skiljaktiga me-
ningar tillämpas föreskrifterna i 16
kap. rättegångsbalken.
Ytterligare bestämmelser om upp-
gifter för Granskningsnämnden för
radio och TV finns i närradiolagen
(1982:459), lagen (1991: 2027) om
kabelsändningar till allmänheten,
lagen (1992:1356) om satellitsänd-
ningar av televisionsprogram till
allmänheten och lokalradiolagen
(1993:120).
Nuvarande lydelse
Om programföretaget bryter mot
en bestämmelse i 7 a §, 9-11 §§,
13 § första eller andra stycket, 14
eller 15 §, får radionämnden före-
lägga programföretaget att följa be-
stämmelsen. Föreläggandet får för-
enas med vite. Motsvarande gäller
om programföretaget bryter mot en
bestämmelse som tagits in i ett avtal
med stöd av 7 § andra stycket eller
13 § tredje stycket.
Föreslagen lydelse
17 a §4
Prop. 1993/94:160
Om programföretaget bryter mot
en bestämmelse i 9-11 §§, 13 §
första eller andra stycket, 14 eller
15 §, får Granskningsnämnden för
radio och TV förelägga program-
företaget att följa bestämmelsen.
Föreläggandet får förenas med vite.
Motsvarande gäller om program-
företaget bryter mot en bestämmelse
som tagits in i ett avtal med stöd av
7 § andra stycket eller 13 § tredje
stycket. Ett sådant föreläggande
gäller omedelbart även om det över-
klagas.
18 §5
Ett programföretag skall på upp-
maning av radionämnden tillställa
nämnden en sådan upptagning av ett
program som avses i 5 kap. 3 §
lagen (1991:1559) med föreskrifter
på tryckfrihetsförordningens och
yttrandefrihetsgrundlagens områ-
den. Om programföretaget inte rättar
sig efter en sådan uppmaning, får
nämnden förelägga vite.
Ett programföretag skall på upp-
maning av Granskningsnämnden för
radio och TV tillställa nämnden en
sådan upptagning av ett program
som avses i 5 kap. 3 § lagen
(1991:1559) med föreskrifter på
tryckfrihetsförordningens och yttran-
defrihetsgrundlagens områden. Om
programföretaget inte rättar sig efter
en sådan uppmaning, får nämnden
förelägga vite.
24
Radionämndens beslut om före-
läggande enligt 17 a § eller 18 § som
har förenats med vite får överklagas
hos kammarrätten.
Överklagande
§6
Beslut av Granskningsnämnden
för radio och TV om föreläggande
enligt 17 a § som har förenats med
vite får överklagas hos kammar-
rätten.
Andra beslut enligt denna lag får
inte överklagas.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.
4Senaste lydelse 1992:1357.
5Senaste lydelse 1991:2028.
6Senaste lydelse 1993:121.
2.2 Förslag till lag om ändring i närradiolagen (1982:459) Prop. 1993/94:160
Härigenom föreskrivs i fråga om närradiolagen (1982:459)1
dels att 2 § skall upphöra att gälla ,
dels att 3, 6-7 och 13-15 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 13 b §, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 §2
Närradio får inte sändas utan till- Närradio får inte sändas utan till-
stånd av Närradionämnden. stånd av Radio- och TV-verket.
Tillstånd får inte ges till en sammanslutning som har tillstånd att sända
lokalradio enligt lokalradiolagen (1993:120).
Om en sammanslutning med tillstånd att sända närradio får tillstånd att
sända lokalradio enligt lokalradiolagen, upphör tillståndet att sända närradio
att gälla, med verkan från och med den första dag då sändningar får bedrivas
med stöd av det andra tillståndet.
Närradionämnden beslutar om
vilka sändningsmöjligheter som
skall få utnyttjas för närradio. Om
en sammanslutning i en kommun så
önskar, skall en sändningsmöjlighet
för närradio finnas i kommunen om
det är tekniskt möjligt. Om det finns
särskilda skäl, får det finnas ytter-
ligare sändningsmöjligheter för när-
radio i en kommun.
6
Närradiosändare får ha en sådan
räckvidd att sändningarna kan tas
emot med god hörbarhet inom ett
avstånd av fem kilometer. När-
radionämnden får i särskilda fall
medge sändare med större räckvidd.
Ett sådant medgivande bör lämnas
endast om en majoritet av de berörda
sändningsberättigade sammanslut-
ningarna önskar det. Utanför stor-
stadsområdena bör det eftersträvas
att sändningarna kan tas emot i hela
kommunen.
Sändare som anges i första stycl
rundradiosändningar.
§3
Radio- och TV-verket beslutar om
vilka sändningsmöjligheter som skall
få utnyttjas för närradio. Om en
sammanslutning i en kommun så
önskar, skall en sändningsmöjlighet
för närradio finnas i kommunen om
det är tekniskt möjligt. Om det finns
särskilda skäl, får det finnas ytter-
ligare sändningsmöjligheter för när-
radio i en kommun.
§4
Närradiosändare får ha en sådan
räckvidd att sändningarna kan tas
emot med god hörbarhet inom ett
avstånd av fem kilometer. Radio-
och TV-verket får i särskilda fall
medge sändare med större räckvidd.
Ett sådant medgivande bör lämnas
endast om en majoritet av de berörda
sändningsberättigade sammanslut-
ningarna önskar det. Utanför stor-
stadsområdena bör det eftersträvas
att sändningarna kan tas emot i hela
kommunen.
t får inte användas för andra slag av
'Senaste lydelse av 2 § 1985:597.
2Senaste lydelse 1993:122.
3Senaste lydelse 1993:122.
4Senaste lydelse 1993:122.
Nuvarande lydelse
För varje sändningsmöjlighet be-
stämmer N ärradionämnden vilka
sammanslutningar som skall få sän-
da och under vilken tid sänd-
ningarna får ske.
Om en sammanslutning som fö-
relagts vid vite att följa bestämmel-
serna i denna lag avstår sändnings-
tid, får Närradionämnden besluta att
sändningstiden inte får utnyttjas av
någon annan sammanslutning under
högst tre månader.
Föreslagen lydelse
§5
För varje sändningsmöjlighet be-
stämmer Radio- och TV-verket vilka
sammanslutningar som skall få sän-
da och under vilken tid sändningarna
får ske.
Om en sammanslutning som fö-
relagts vid vite att följa bestämmel-
serna i denna lag avstår sändnings-
tid, får Radio- och TV-verket besluta
att sändningstiden inte får utnyttjas
av någon annan sammanslutning
under högst tre månader.
Prop. 1993/94:160
13 §6
Tillstånd att sända närradio får Radio- och TV-verket får återkalla
återkallas om sammanslutningen ett tillstånd att sända närradio, om
sammanslutningen
1. inte längre uppfyller kraven enligt 4 §,
2. sänder program trots att det inte finns utgivare för programverk-
samheten enligt 3 kap. 3 och 4 §§ lagen (1991:1559) med föreskrifter på
tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden eller trots
att anmälan om utgivare eller ställföreträdare inte har gjorts enligt vad som
föreskrivs där,
3. inte utnyttjar rätten att sända under tre på varandra följande månader,
eller
4. inte erlägger avgift i ärende om närradio inom föreskriven tid, om
sammanslutningen har förelagts att erlägga den vid påföljd att tillståndet
annars kan återkallas.
När ett tillstånd återkallas får
nämnden bestämma en tid om högst
ett år inom vilken sammanslutningen
inte kan ges nytt tillstånd.
När ett tillstånd återkallas får
verket bestämma en tid om högst ett
år inom vilken sammanslutningen
inte kan ges nytt tillstånd.
13 a §7
Om sammanslutningen
1. bryter mot beslut om sänd-
ningstid eller låter någon annan i
dess ställe utnyttja sändningstid som
tilldelats sammanslutningen eller
2. bryter mot en föreskrift i 10-
11 §§, får Närradionämnden före-
lägga den att följa bestämmelserna.
Föreläggandet får förenas med vite.
Om sammanslutningen bryter mot
beslut om sändningstid eller låter
någon annan i dess ställe utnyttja
sändningstid som tilldelats samman-
slutningen får Radio- och TV-verket
förelägga den att följa bestämmel-
serna. Föreläggandet får förenas
med vite.
5Senaste lydelse 1993:122.
^Senaste lydelse 1993:122.
^Senaste lydelse 1993:122.
10
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
13 b §
Om sammanslutningen bryter mot
10-11 §§ får Granskningsnämnden
för radio och TV förelägga den att
följa bestämmelserna. Föreläggandet
får förenas med vite.
14 §8
En sammanslutning skall på
uppmaning av Närradionämnden
tillställa nämnden sådan inspelning
som avses i 5 kap. 3 § lagen
(1991:1559) med föreskrifter på
tryckfrihetsförordningens och ytt-
randefrihetsgrundlagens områden.
Om sammanslutningen inte rättar sig
efter en sådan uppmaning, får
nämnden förelägga vite.
En sammanslutning skall på upp-
maning av Granskningsnämnden för
radio och TV eller Radio- och TV-
verket tillställa nämnden respektive
verket sådan inspelning som avses i
5 kap. 3 § lagen (1991:1559) med
föreskrifter på tryckfrihetsförord-
ningens och yttrandefrihetsgrund-
lagens områden. Om samman-
slutningen inte rättar sig efter en
sådan uppmaning, får myndigheten
förelägga vite.
15 §9
Närradionämndens beslut i frågor
om tillstånd enligt 4 och 13 §§, be-
slut om fördelning av sändningstid
enligt 7 och 8 §§ eller beslut om
föreläggande enligt 13 a § eller 14 §
vilket har förenats med vite får
överklagas hos kammarrätten.
Andra beslut enligt denna lag får inte
överklagas.
Beslut enligt denna lag gäller ome
Beslut enligt denna lag i frågor
om tillstånd enligt 4 och 13 §§, be-
slut om fördelning av sändningstid
enligt 7 och 8 §§ eller beslut om
föreläggande enligt 13 a § eller
13 b § vilket har förenats med vite
får överklagas hos kammarrätten.
Andra beslut enligt denna lag får inte
överklagas.
bart, om inte annat förordnas.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.
8Senaste lydelse 1992:613.
9Senaste lydelse 1993:122.
11
2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1559) med Prop. 1993/94:160
föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och
yttrandefrihetsgrundlagens områden
Härigenom föreskrivs att 3 kap. 3, 4, 6 a, 6 b, 13, 14 och 17 §§ lagen
(1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefri-
hetsgrundlagens områden skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
3 kap.
3§
Varje sammanslutning som avser
att sända ljudradio med stöd av
närradiolagen (1982:459) skall utse
en utgivare för programverksam-
heten. Sammanslutningen skall till
närradionämnden anmäla vem som
Vaije sammanslutning som av-ser
att sända ljudradio med stöd av
närradiolagen (1982:459) skall utse
en utgivare för programverksam-
heten. Sammanslutningen skall till
Radio- och TV-verket anmäla vem
är utgivare. som är utgivare.
Om den som är utsedd till utgivare inte längre är behörig eller hans upp-
drag upphör, skall sammanslutningen omedelbart utse ny utgivare. Denne
skall anmälas så som föreskrivs i första stycket.
En ställföreträdare för utgivaren
skall vara godkänd av den sam-
manslutning som har utsett utgiva-
ren. Utgivaren skall till närradio-
nämnden anmäla vem som är ställ-
företrädare.
En ställföreträdare för utgivaren
skall vara godkänd av den sam-
manslutning som har utsett utgiva-
ren. Utgivaren skall till Radio- och
TV-verket anmäla vem som är ställ-
företrädare.
6 a §'
Innehavare av tillstånd enligt lo-
kalradiolagen (1993:120) som avser
att sända ljudradio skall utse en ut-
givare för programverksamheten.
Tillståndshavaren skall till Styrelsen
för lokalradiotillstånd anmäla vem
som är utgivare.
Om den som utses till utgivare inte längre är behörig eller hans uppdrag
upphör, skall tillståndshavaren omedelbart utse en ny utgivare. Denne skall
anmälas så som föreskrivs i första stycket.
Innehavare av tillstånd enligt lo-
kalradiolagen (1993:120) som avser
att sända ljudradio skall utse en ut-
givare för programverksamheten.
Tillståndshavaren skall till Radio-
och TV-verket anmäla vem som är
utgivare.
'Senaste lydelse 1993:123.
12
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
6 b §2
En ställföreträdare för utgivaren
skall vara godkänd av den som inne-
har tillståndet. Utgivaren skall till
Styrelsen för lokalradiotillstånd
anmäla vem som är ställföreträdare.
En ställföreträdare för utgivaren
skall vara godkänd av den som inne-
har tillståndet. Utgivaren skall till
Radio- och TV-verket anmäla vem
som är ställföreträdare.
13 §
Den som utser utgivare av andra
radioprogram i trådsändningar än
som avses i 12 § skall anmäla vem
som har utsetts till patent- och
registreringsverket.
Om den som är utsedd till utgivare inte längre är behörig eller hans upp-
drag upphör, skall en ny utgivare omedelbart utses. Denne skall anmälas så
som föreskrivs i första stycket.
Den som utser utgivare av andra
radioprogram i trådsändningar än
som avses i 12 § skall anmäla vem
som har utsetts till Radio- och TV-
verket.
14 §
En ställföreträdare för utgivaren
skall vara godkänd av den som har
utsett utgivaren. Utgivaren skall an-
mäla vem som är ställföreträdare till
patent- och registreringsverket.
En ställföreträdare för utgivaren
skall vara godkänd av den som har
utsett utgivaren. Utgivaren skall an-
mäla vem som är ställföreträdare till
Radio- och TV-verket.
17 §3
Beträffande program som direktsänds får den som skall utse utgivare
besluta att, i stället för utgivaren, var och en som framträder i programmet
själv skall svara för yttrandefrihetsbrott som han begår. Ett sådant beslut skall
före sändningen meddelas de berörda och antecknas i ett särskilt register hos
den som bedriver sändningsverksamheten. Anteckningen skall innehålla
uppgifter om namn, födelsetid och bostadsadress för var och en som avses
med beslutet. Om inte detta sker, är beslutet utan verkan.
Ett utdrag ur registret skall genast
sändas till patent- och registrerings-
verket varje gång ett beslut har an-
tecknats i det.
Ett utdrag ur registret skall genast
sändas till Radio- och TV-verket
varje gång ett beslut har antecknats i
det.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.
2Senaste lydelse 1993:123.
3Lydelse enligt prop. 1993/94:118.
13
2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:2027) om
kabelsändningar till allmänheten
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1991:2027) om kabelsändningar
till allmänheten
dels att 5 § skall upphöra att gälla,
dels att 6, 7, 18 och 21-24 §§ skall ha följande lydelse.
Prop. 1993/94:160
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Var och en som äger eller annars förfogar över ett kabelnät, där det bedrivs
sändningar av annat slag än vidaresändning från sändare på jordytan, är skyl-
dig att
1. se till att de boende i fastigheter som är anslutna till hans kabelnät på ett
tillfredsställande sätt och utan kostnad för själva mottagningen kan ta emot
sådana sändningar som sänds med stöd av 5 § radiolagen (1966:755) och
som är avsedda att tas emot i området, och
2. kostnadsfritt tillhandahålla en
kanal i sitt kabelnät i vaije kommun,
där han har ett sådant nät, för egen-
sändningar av televisionsprogram
från ett eller flera av kabelnämnden
utsedda företag (lokala kabelsändar-
företag).
Om det finns särskilda skäl, får
kabelnämnden medge undantag från
skyldigheterna enligt första stycket.
2. kostnadsfritt tillhandahålla en
kanal i sitt kabelnät i vaije kommun,
där han har ett sådant nät, för egen-
sändningar av televisionsprogram
från ett eller flera av Radio- och TV-
verket utsedda företag (lokala kabel-
sändarföretag).
Om det finns särskilda skäl, får
Radio- och TV-verket medge undan-
tag från skyldigheterna enligt första
stycket.
Ett lokalt kabelsändarföretag skall vara en sådan svensk juridisk person
som har bildats för att bedriva lokala kabelsändningar och som kan antas låta
olika intressen och meningsriktningar komma till tals i sin verksamhet.
Ett lokalt kabelsändarföretag skall i sin sändningsverksamhet sträva efter
vidaste möjliga yttrandefrihet och informationsfrihet.
Kabelnämndens förordnande av Radio- och TV-verkets förord-
lokala kabelsändarföretag enligt 6 §
första stycket 2 skall avse högst tre
år.
nande av lokala kabelsändarföretag
enligt 6 § första stycket 2 skall avse
högst tre år.
18 §
Domstolen skall översända en
kopia av en dom som innehåller ett
sändningsförbud enligt 16 § eller en
förlängning enligt 17 § till kabel-
nämnden. Domen skall översändas
så snart den vunnit laga kraft, eller,
när domen skall gälla även om den
överklagas, samma dag som den
meddelas.
Domstolen skall översända en
kopia av en dom som innehåller ett
sändningsförbud enligt 16 § eller en
förlängning enligt 17 § till Radio-
och TV-verket. Domen skall över-
sändas så snart den vunnit laga kraft,
eller, när domen skall gälla även om
den överklagas, samma dag som den
meddelas.
14
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Kabelnämnden får förelägga den
som bryter mot 3 §, 6 § första
stycket eller mot 8-14 §§ eller 15 §
andra stycket, att följa bestämmel-
serna. Föreläggandet får förenas
med vite.
Om ett vite genom dom som
vunnit laga kraft, har dömts ut mot
ett lokalt kabelsändarföretag för
brott mot 9 § andra stycket och
företaget därefter åter brutit mot
bestämmelsen, får kabelnämnden
återkalla förordnandet för företaget
som lokalt kabelsändarföretag. När
ett förordnande återkallas får kabel-
nämnden bestämma en tid om högst
ett år inom vilket företaget inte kan
ges ett nytt förordnande.
Kabelnämnden består av en ord-
förande, en vice ordförande och fem
andra ledamöter. Ordföranden och
vice ordföranden skall vara eller ha
varit ordinarie domare.
§
Granskningsnämnden för radio
och TV får förelägga den som bryter
mot 3 §, 8-14 §§ eller mot 15 §
andra stycket, att följa bestämmel-
serna. Föreläggandet får förenas
med vite. Ett sådant föreläggande
gäller omedelbart även om det över-
klagas.
Om ett vite genom dom som
vunnit laga kraft, har dömts ut mot
ett lokalt kabelsändarföretag för brott
mot 9 § andra stycket och företaget
därefter, enligt ett lagakraftvunnet
beslut av Granskningsnämnden för
radio och TV, åter brutit mot
bestämmelsen, får Radio- och TV-
verket återkalla förordnandet för
företaget som lokalt kabelsändar-
företag. När ett förordnande åter-
kallas får verket bestämma en tid om
högst ett år inom vilket företaget inte
kan ges ett nytt förordnande.
§
Radio- och TV-verket får före-
lägga den som bryter mot 6 § första
stycket att följa bestämmelsen. Före-
läggandet får förenas med vite.
Den som enligt 5 kap. 3 § lagen
(1991:1559) med föreskrifter på
tryckfrihetsförordningens och ytt-
randefrihetsgrundlagens områden är
skyldig att ombesörja och bevara in-
spelning av en egensändning skall
på uppmaning av kabelnämnden
lämna nämnden sådan inspelning.
Om han inte rättar sig efter en sådan
uppmaning, får nämnden förelägga
vite.
Den som enligt 5 kap. 3 § lagen
(1991:1559) med föreskrifter på
tryckfrihetsförordningens och ytt-
randefrihetsgrundlagens områden är
skyldig att ombesöija och bevara in-
spelning av en egensändning skall på
uppmaning av Granskningsnämnden
för radio och TV eller Radio- och
TV-verket lämna nämnden respekti-
ve verket sådan inspelning. Om han
inte rättar sig efter en sådan upp-
maning, får myndigheten förelägga
vite.
15
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
24 §
Kabelnämndens beslut enligt Beslut som Granskningsnämnden
denna lag får överklagas hos kam- för radio och TV och Radio- och
marrätten. TV-verket meddelat enligt denna lag
och som förenats med vite, utom
beslut som avses i 23 §, får över-
klagas hos kammarrätten. Detsamma
gäller beslut av Radio- och TV-
verket enligt 6 § andra stycket och
21 § andra stycket samt beslut om
förordnande av lokala kabelsändar-
företag enligt 6 § första stycket 2.
Andra beslut av Granskningsnämn-
den för radio och TV och Radio- och
TV-verket enligt denna lag får inte
överklagas.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.
16
2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:72) om
koncessionsavgift på televisionens område
Härigenom föreskrivs att i fråga om lagen (1992:72) om koncessionsavgift
på televisionens område1
dels att i 5-10 och 13 §§ ordet ”kabelnämnden” skall bytas ut mot "Radio-
och TV-verket”,
dels att 11 § skall ha följande lydelse.
Prop. 1993/94:160
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
11
§
Radio- och TV-verkets beslut
enligt 5-7 §§, 9 § andra stycket och
10 § får överklagas hos kammar-
rätten.
Andra beslut av Radio- och TV-
verket enligt denna lag får inte över-
klagas.
Överklagande av beslut enligt denna lag inverkar inte på skyldigheten att
betala den avgift eller ränta som överklagandet avser.
Kabelnämndens beslut enligt
5-7 §§, 9 § andra stycket och 10 §
får överklagas hos kammarrätten.
Kabelnämndens beslut i andra
fall får inte överklagas.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.
'Senaste lydelse av 8 § 1992:827.
17
2 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 160
2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1356) om
satellitsändningar av televisionsprogram till allmänheten
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1992:1356) om satellitsändningar
av televisionsprogram till allmänheten
dels att 4 § skall upphöra att gälla,
dels att 5-9, 11 och 27-30 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 28 a §, av följande lydelse.
Prop. 1993/94:160
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
5§
För att underlätta tillsynen skall
Kabelnämnden upprätta ett register
över satellitprogramföretag och sa-
tellitentreprenörer. Registret skall
föras med hjälp av automatisk data-
behandling. Det får endast innehålla
sådana uppgifter som lämnas av de
registreringsskyldiga enligt 6-9 §§.
Radio- och TV-verket skall upp-
rätta ett register över satellitprogram-
företag och satellitentreprenörer. Re-
gistret skall föras med hjälp av auto-
matisk databehandling. Det får en-
dast innehålla sådana uppgifter som
lämnas av de registreringsskyldiga
enligt 6-9 §§.
6§
Vaije satellitprogramföretag och
satellitentreprenör skall innan de på-
börjar verksamhet enligt denna lag
anmäla sig för registrering hos till-
synsmyndigheten.
En anmälan skall innehålla
1.
2.
3.
4.
fysisk persons namn,
firma eller motsvarande,
postadress och telefonnummer, och
uppgift om vilken verksamhet som bedrivs.
Varje satellitprogramföretag och
satellitentreprenör skall innan de på-
börjar verksamhet enligt denna lag
anmäla sig för registrering hos
Radio- och TV-verket.
7§
Vaije satellitprogramföretag skall
årligen till Kabelnämnden redovisa
hur stor andel av programtjänsten
som utgjorts av sådana program
som avses i 13 § första stycket.
Vaije satellitprogramföretag skall
årligen till Radio- och TV-verket re-
dovisa hur stor andel av program-
tjänsten som utgjorts av sådana pro-
gram som avses i 13 § första
stycket.
8§
På begäran av Kabelnämnden
skall satellitprogramföretaget lämna
upplysningar om vem som äger
företaget och på vilket sätt program-
tjänsten finansieras.
På begäran av Radio- och TV-
verket skall satellitprogramföretaget
lämna upplysningar om vem som
äger företaget och på vilket sätt pro-
gramtjänsten finansieras.
18
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
9§
På begäran av Kabelnämnden På begäran av Radio- och TV-
skall en satellitentreprenör lämna verket skall en satellitentreprenör
upplysningar om lämna upplysningar om
1. vem som är uppdragsgivare och hans adress,
2. namnet på den eller de programtjänster som uppdragsgivaren sänder,
och
3. hur sändningen över satellit sker.
H §
Den som enligt denna lag eller 5
kap. 3 § lagen (1991:1559) med
föreskrifter på tryckfrihetsförord-
ningens och yttrandefrihetsgrund-
lagens områden har spelat in ett
televisionsprogram, skall på begäran
av Granskningsnämnden för radio
och TV utan kostnad lämna en sådan
inspelning till nämnden.
Den som enligt denna lag eller 5
kap. 3 § lagen (1991:1559) med
föreskrifter på tryckfrihetsförord-
ningens och yttrandefrihetsgrund-
lagens områden har spelat in ett
televisionsprogram, skall på begäran
av Kabelnämnden utan kostnad
lämna en sådan inspelning till
nämnden.
27 §
Kabelnämnden får ålägga ett
satellitprogramföretag att på lämpligt
sätt offentliggöra ett beslut av
nämnden enligt vilket företaget har
brutit mot bestämmelserna i 12 § om
beriktigande. Föreläggandet får
dock inte innebära att offentlig-
görande måste ske i ett program som
företaget sänder. Föreläggandet får
förenas med vite.
Granskningsnämnden för radio
och TV får ålägga ett satellitprogram-
företag att på lämpligt sätt offent-
liggöra ett beslut av nämnden enligt
vilket företaget har brutit mot be-
stämmelserna i 12 § om berikti-
gande. Föreläggandet får dock inte
innebära att offentliggörande måste
ske i ett program som företaget sän-
der. Föreläggandet får förenas med
vite. Ett sådant föreläggande gäller
omedelbart även om det överklagas.
Om ett satellitprogramföretag
bryter mot någon av bestämmelserna
i 7, 8, 11 eller 14-24 § får Kabel-
nämnden förelägga företaget att följa
bestämmelsen. Föreläggandet får
förenas med vite.
28 §
Om ett satellitprogramföretag
bryter mot någon av bestämmelserna
i 7, 8 eller 7/ § får Radio- och TV-
verket respektive Gransknings-
nämnden för radio och TV förelägga
företaget att följa bestämmelsen.
Föreläggandet får förenas med vite.
19
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
28 a §
Om ett satellitprogramföretag
bryter mot någon av bestämmelserna
i 14-24 § får Granskningsnämnden
för radio och TV förelägga företaget
att följa bestämmelsen. Föreläggan-
det får förenas med vite. Ett sådant
föreläggande gäller omedelbart även
om det överklagas.
29 §
Om en satellitentreprenör bryter
mot bestämmelsen i 9 § får Radio-
och TV-verket förelägga entrepre-
nören att följa bestämmelsen. Före-
läggandet får förenas med vite.
Om satellitprogramföretaget inte
har hemvist i Sverige, får förelägg-
ande enligt 28 eller 28 a § i stället
riktas mot satellitentreprenören.
Om en satellitentreprenör bryter
mot bestämmelsen i 9 § får Kabel-
nämnden förelägga entreprenören att
följa bestämmelsen. Föreläggandet
får förenas med vite.
Om satellitprogramföretaget inte
har hemvist i Sverige, får förelägg-
ande enligt 28 § i stället riktas mot
satellitentreprenören.
Om satellitentreprenören visar att satellitprogramföretaget fått tillgång till
sändningsmöjligheten genom upplåtelse av en av satellitentreprenörens upp-
dragsgivare utan att satellitentreprenören godkänt det, får dock föreläggandet
rikta sig mot uppdragsgivaren.
30 §1
Beslut av Kabelnämnden som har
förenats med vite får överklagas hos
kammarrätten. Andra beslut som
nämnden har meddelat enligt denna
lag får inte överklagas.
Beslut av Granskningsnämnden
för radio och TV om föreläggande
enligt 27 eller 28 a § som har
förenats med vite får överklagas hos
kammarrätten. Andra beslut enligt
denna lag får inte överklagas.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.
'Senaste lydelse 1993:125.
20
2.7 Förslag till lag om ändring i lokalradiolagen
(1993:120)
Härigenom föreskrivs i fråga om lokalradiolagen (1993:120)
dels att i 4, 5, 8-13, 17-19, 21, 28, 29, 34 och 37 §§ orden ”Styrelsen
för lokalradiotillstånd” skall bytas ut mot ”Radio- och TV-verket”,
dels att i 10-12, 18, 19, 28 och 29 §§ ordet "styrelsen" skall bytas ut mot
"verket",
dels att 30, 31 och 39 §§ skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Om en tillståndshavare bryter mot
en bestämmelse i 22 eller 24-27 §§,
får Radionämnden förelägga honom
att följa bestämmelserna. Före-
läggandet får förenas med vite.
§
Om en tillståndshavare bryter mot
en bestämmelse i 22 eller 24-27 §§,
får Granskningsnämnden för radio
och TV förelägga honom att följa
bestämmelsen. Föreläggandet får
förenas med vite.
31 §
En tillståndshavare skall på upp-
maning av Radionämnden lämna
nämnden en sådan inspelning som
avses i 5 kap. 3 § lagen (1991:1559)
med föreskrifter på tryckfrihets-
förordningens och yttrandefrihets-
grundlagens områden. Om till-
ståndshavaren inte rättar sig efter en
sådan uppmaning, får nämnden
förelägga vite.
En tillståndshavare skall på upp-
maning av Granskningsnämnden för
radio och TV eller Radio- och TV-
verket lämna nämnden respektive
verket en sådan inspelning som
avses i 5 kap. 3 § lagen (1991:1559)
med föreskrifter på tryckfrihets-
förordningens och yttrandefrihets-
grundlagens områden. Om till-
ståndshavaren inte rättar sig efter en
sådan uppmaning, får myndigheten
förelägga vite.
Beslut som Styrelsen för lokalra-
diotillstånd har meddelat får över-
klagas hos kammarrätten. Styrelsens
beslut om sändningsområdenas om-
fattning får dock inte överklagas.
Radionämndens beslut om före-
läggande som har förenats med vite
får överklagas hos kammarrätten.
§
Beslut som Radio- och TV-verket
har meddelat får överklagas hos
kammarrätten. Verkets beslut om
sändningsområdenas omfattning får
dock inte överklagas.
Beslut av Granskningsnämnden
för radio och TV om föreläggande
som har förenats med vite får
överklagas hos kammarrätten.
Beslut enligt 31 § får dock inte
överklagas.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.
Prop. 1993/94:160
21
3 Ärendet och dess beredning
Våren 1991 redovisades i proposition 1990/91:149 om radio- och TV-frågor
att en utredning skulle tillkallas för att se över myndighetsstrukturen på radio-
och TV-området. Översynen skulle omfatta dels Radionämndens, Kabel-
nämndens och Närradionämndens verksamhetsområden, dels ansvaret för
nya former av radio- och TV-sändningar till allmänheten. Syftet var att få till
stånd en gemensam organisation för myndighetsuppgifter i fråga om sådana
sändningar. Riksdagen (bet. 1990/91:KU39, rskr. 1990/91:370) anförde
inga invändningar därvidlag.
I juli 1991 beslutade den dåvarande regeringen om direktiv för en särskild
utredare med uppgift att utarbeta förslag till organisation för en sammanhållen
central myndighet för radio- och TV-sändningar till allmänheten. Den särskil-
de utredaren, direktören Leif Larson, lade i april 1992 fram betänkandet
Radio och TV i ett (SOU 1992:36). I betänkandet föreslås att en ny central
förvaltningsmyndighet, Radio- och televisionsmyndigheten, inrättas. Inom
myndigheten skall det enligt förslaget finnas en särskild nämnd, Radio- och
televisionsnämnden, som bl.a. skall pröva frågor om återkallelse av sänd-
ningstillstånd och meddela förelägganden att följa bestämmelser om sänd-
ningarnas innehåll. Utredarens sammanfattning av betänkandet återfinns i
bilaga 1. Betänkandet har remissbehandlats. En sammanställning av
remissinstansernas synpunkter finns i bilaga 2.
Riksdagen beslutade i februari 1993 (prop. 1992/93:70, bet. 1992/93:
KU15, rskr. 1992/93:168, SFS 1993:120) om inrättandet av en tillfällig
myndighet, Styrelsen för lokalradiotillstånd, för planering och beslut om
tillstånd att sända privat lokalradio. Konstitutionsutskottet konstaterade i sitt
betänkande att frågan om hur myndighetsfrågoma skulle lösas på sikt var
föremål för beredning i regeringskansliet och att det arbetet inte borde före-
gripas genom något uttalande från riksdagens sida.
Regeringen beslutade den 27 januari 1994 att inhämta Lagrådets yttrande
över de lagförslag som finns i bilaga 3.
Lagrådets yttrande finns i bilaga 4.1 förhållande till lagrådsremissen före-
slår Lagrådet en ändring i radiolagen (1966:755) angående rätten att på nämn-
dens vägnar fatta beslut, samt ändringar i lagen (1991:2027) om kabelsänd-
ningar till allmänheten och lagen (1992:1356) om satellitsändningar av televi-
sionsprogram till allmänheten i fråga om rätten att överklaga.
Regeringen har följt Lagrådets förslag (se avsnitt 11.2 och 12).
4 Allmänna utgångspunkter
Yttrandefrihetsgrundlagen (YGL) trädde i kraft den 1 januari 1992. Därmed
är yttrandefriheten i radio, television, filmer, videogram, ljudupptagningar
m.m. grundlagsskyddad. YGL bygger på samma grundsatser som tryck-
frihetsförordningen. Det innebär bl.a. att principerna om censurförbud och
Prop. 1993/94:160
22
etableringsfrihet gäller för hela massmedieområdet, med undantag endast i Prop. 1993/94:160
fråga om att krav på tillstånd för trådlösa sändningar av radio- och TV-
program får uppställas och att viss förhandsgranskning av film och video-
gram tillåts. Vidare gäller de tryckfrihetsrättsliga principerna om ensamansvar
och källskydd, begränsning av möjligheterna till kriminalisering samt särskild
rättegångsordning med tillgång till jury.
Enligt YGL har varje svensk medborgare och svensk juridisk person rätt
att sända radio- och TV-program genom tråd. Denna frihet hindrar dock inte
att det i lag meddelas föreskrifter dels om skyldighet för nätinnehavare att ge
utrymme för vissa program i den utsträckning det behövs med hänsyn till all-
mänhetens intresse av tillgång på allsidig upplysning, dels om ingripanden
mot fortsatt sändning av ett utbud som inriktas på våldsframställningar,
pornografiska bilder eller hets mot folkgrupp (3 kap. 1 §).
Rätten att sända radio- och TV-program på annat sätt än genom tråd får
regleras genom lag som innehåller föreskrifter om tillstånd och villkor för att
sända (3 kap. 2 § första stycket).
Bestämmelserna i grundlagen hindrar inte att det i lag meddelas föreskrifter
om förbud mot kommersiell reklam i radio- och TV-program eller om villkor
för sådan reklam, eller föreskrifter om förbud mot och villkor för annan
annnonsering och sändning av program som helt eller delvis bekostas av
någon annan än den som bedriver programverksamheten (1 kap. 12 § andra
stycket).
YGL anger även hur beslut om tillstånd och sanktioner inom radio- och
TV-området skall fattas.
Frågor om rätt att sända radio- och TV-program skall kunna prövas av
domstol eller av en nämnd, vars sammansättning är bestämd i lag och vars
ordförande skall vara eller ha varit ordinarie domare. Prövningen av beslut av
regeringen skall göras av domstol och behöver endast avse beslutets laglighet
(3 kap. 5 § första stycket). Om sådan prövning finns bestämmelser i lagen
(1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut. Att det i lag före-
skrivs att ett beslut inte får överklagas hindrar inte att beslutets laglighet
prövas i denna ordning.
Ingripande på grund av missbruk av yttrandefriheten måste prövas av
domstol under medverkan av jury. Detta gäller dock inte om saken rör över-
trädelse av föreskrifter eller villkor i fråga om kommersiell reklam etc.
(3 kap. 5 § andra stycket).
Det får vidare i lag föreskrivas att en nämnd vars sammansättning är be-
stämd i lag och vars ordförande skall vara eller ha varit ordinarie domare skall
granska om radio- och TV-program, som någon har sänt på annat sätt än
genom tråd, står i överensstämmelse med de föreskrifter eller andra villkor
som gäller för sändningarna. En sådan nämnd får endast uttala sin mening
och förelägga den sändande att följa föreskrifterna eller villkoren. I lag får
föreskrivas att ett föreläggande av nämnden får förenas med vite. Frågor om
ansvar för yttrandefrihetsbrott och om utdömande av vite prövas alltid av
domstol (7 kap. 4 §).
23
5 Gällande tillståndskrav och regler för radio-
och TV-sändningar
För att radio- och TV-sändningar till allmänheten skall få bedrivas i Sverige
gäller i de flesta fall att den sändande har tillstånd av en myndighet eller att
den som bedriver sändningsverksamhet anmäler sig för registrering hos en
myndighet.
För sändningarna gäller regler av olika slag. Dels finns regler som gäller
att den som sänder skall vara behörig, att sändningarna skall komma i gång
och fortgå, att ansvarig utgivare skall finnas, att olika uppgifter skall anmälas
till en myndighet, att den s.k. must carry-skyldigheten för innehavare av
kabelnät skall fullgöras, att avgifter i vissa fall skall betalas etc. Dels finns
sådana regler som avser programinnehållet, t.ex. om våld, pornografi och
mediets genomslagskraft, otillbörligt kommersiellt gynnande, reklam och
sponsring, sändningsbeteckningar m.m.
De former av radio- och TV-sändningar till allmänheten som berörs av för-
slagen i denna proposition är sändningar med tillstånd enligt radiolagen
(1966:755), kabelsändningar, närradio, satellitsändningar och lokalradio.
Sändning av radiotidningar i rundradiosändning enligt lagen (1981:508) om
radiotidningar omfattas däremot inte av förslagen.
Den pågående Radiolagsutredningen (U 1985:03) har i uppdrag att se över
det nuvarande regelsystemet på radio- och TV-området med syftet att bl.a.
uppnå större klarhet och överskådlighet. Utredningen väntas avge förslag
under våren 1994.
5.1 Radio- och TV-sändningar enligt radiolagen
Enligt 5 § radiolagen (1966:755) krävs tillstånd av regeringen för att sända
radio- och TV-program i rundradiosändning här i landet.
Radiolagen innehåller också vissa bestämmelser om programverksam-
heten. Varje programföretag avgör ensamt vad som skall förekomma i en
sändning men har enligt radiolagen att iaktta bestämmelser om opartiskhet,
saklighet m.m. Övriga villkor för sändningsrätten skall enligt radiolagen tas
in i avtal mellan regeringen och programföretaget.
Ursprungligen gällde radiolagen för dåvarande Sveriges Radios sänd-
ningar, de enda radio- och TV-sändningar till allmänheten som var tillåtna.
När det så småningom har tillkommit andra slags radio- och TV-sändningar
till allmänheten har de i allmänhet reglerats genom särskilda lagar, vilka dock
bygger på radiolagen i fråga om bl.a. den använda begreppsapparaten. Radio-
lagens regler om sändningsinnehåll m.m. gäller endast för de programföretag
som har tillstånd enligt radiolagen, dvs. för närvarande Sveriges Television
AB, Sveriges Radio AB, Sveriges Utbildningsradio AB och TV 4 AB.
Radiolagen anger vad som skall gälla för reklam och annan annonsering i
televisionen samt ger lagstöd för avtalsvillkor om programföretagens rätt att
sända reklam mot ersättning m.m. samt sponsrade program (jfr prop.
Prop. 1993/94:160
24
1990/91:149, bet. 1990/91:KU39, rskr. 1990/91:370). Ett programföretag Prop. 1993/94:160
får inte i programverksamheten mot ersättning eller annars på ett otillbörligt
sätt gynna ett kommersiellt intresse. Programföretaget får dock i fråga om
någon som har bekostat ett program helt eller delvis lämna uppgift om vem
bidragsgivaren är.
För annonser som sänds under annonstid i televisionen innehåller 8-15 §§
radiolagen bestämmelser om bl.a. vilka typer av inslag som får förekomma,
att det skall framgå i vems intresse sändningen sker, hur stor del av sänd-
ningstiden som får avse annonser, hur annonserna får placeras, att det inte får
uppträda vissa personer i annonser och att vissa annonser inte är tillåtna.
Bl.a. är det förbjudet med annonser som syftar till att vinna stöd för politiska
eller religiösa åsikter och annonser som riktar sig till barn.
Programföretagen har sedan den 1 januari 1994 enligt radiolagen en skyl-
dighet att årligen till Radionämnden anmäla hur stor andel av en pro-
gramtjänsts årliga sändningstid som är av europeiskt ursprung (jfr prop.
1992/93:75, bet. 1992/93:KU 12, rskr. 1992/93:117, SFS 1992:1357).
Enligt 5 kap. 3 § lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsför-
ordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden skall den som sänder
radioprogram till allmänheten ombesörja att varje program spelas in. Enligt
18 § radiolagen skall ett programföretag på uppmaning av Radionämnden
tillställa nämnden en sådan upptagning av ett program som avses i 5 kap. 3 §
lagen med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrund-
lagens områden.
Lagen (1992:72) om koncessionsavgift på televisionens område anger i
1 § att ett programföretag som enligt radiolagen har tillstånd att sända lands-
omfattande televisionsprogram är skyldigt att betala koncessionsavgift till
staten under förutsättning att företaget har rätt att sända reklam i hela landet
och är ensamt i landet om att ha denna rätt (jfr prop. 1991/92:78, bet.
1991/92:KU21, rskr. 1991/92:114). Lagen innehåller bestämmelser om bl.a.
beräkning, fastställande och betalning av avgiften och gäller för närvarande
TV 4 AB. Myndighetsuppgifter som följer av denna lag handhas av Kabel-
nämnden.
5.2 Kabelsändningar
En ny lag (1991:2027) om kabelsändningar till allmänheten trädde i kraft
samtidigt med YGL den 1 januari 1992 (jfr prop. 1991/92:53, bet. 1991/92:
KU19, rskr. 1991/92:110).
Utgångspunkten för den nya lagstiftningen är stadgandet i YGL att var och
en har rätt att sända radio- och televisionsprogram i tråd till allmänheten. I
lagen har därför det tidigare kravet på tillstånd för lokala kabelsändningar till
allmänheten tagits bort. Lagen innebär frihet att anlägga kabelnät och att be-
driva sändningar samt tillåter att reklam sänds i egensändningar.
För innehavare av kabelnät anges i 6 § kabellagen vissa skyldigheter, bl.a.
är innehavaren skyldig att se till att de boende i anslutna fastigheter på ett till-
25
fredsställande sätt och utan kostnad för själva mottagningen kan ta emot Prop. 1993/94:160
sändningar som sänds med stöd av radiolagen (s.k. must carry-skyldighet)
samt att kostnadsfritt bereda utrymme för TV-sändningar från lokala kabel-
sändarföretag. Kabelnämnden förordnar lokala kabelsändarföretag enligt
vissa villkor som anges i lagen (7 §).
Kabellagen innehåller även bestämmelser om att egensändningar inte på ett
otillbörligt sätt får gynna ett kommersiellt intresse (8 §) samt regler om reklam
och sponsring (3, 9-15 §§). Lokala kabelsändarföretag får inte sända reklam.
Reglerna för annonser i TV-sändningar överensstämmer med de motsvarande
regler som enligt radiolagen gäller för den trådlösa televisionen. För ljud-
radiosändningar är reglerna dock mindre omfattande.
Förbud mot fortsatta egensändningar får enligt 16 § kabellagen på talan av
Justitiekanslem meddelas av domstol om sändningarna vid upprepade till-
fällen har innehållit program som utgör olaga våldsskildring eller hets mot
folkgrupp, om de vid upprepade tillfällen har innehållit pornografi eller om de
har varit ensidigt inriktade på våldsskildringar.
Enligt 23 § kabellagen skall den som enligt 5 kap. 3 § lagen med föreskrif-
ter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden är
skyldig att ombesörja och bevara inspelning av en egensändning, på uppma-
ning av Kabelnämnden lämna nämnden en sådan inspelning.
Den som utser utgivare av vissa radioprogram i trådsändningar skall enligt
3 kap. 13 § lagen med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrande-
frihetsgrundlagens områden bl.a. anmäla vem som har utsetts till utgivare till
Patent- och registreringsverket.
5.3 Närradio
Riksdagen beslutade våren 1993 (prop. 1992/93:70, bet. 1992/93:KU15,
rskr. 1992/93:168, SFS 1993:122) om vissa ändringar i närradiolagen
(1982:459). Beslutet innebar bl.a. att sammanslutningar med tillstånd att
sända närradio fick rätt att sända reklam och sponsrade program enligt i stort
sett samma regler som gäller för lokalradion.
För att sända närradio krävs enligt 3 § närradiolagen tillstånd av Närradio-
nämnden. Lagen anger också vissa behörighetskrav och reglerar möjligheten
att ta ut avgifter för sändningarna. Nämnden beslutar vilka sammanslutningar
som skall få sända närradio och under vilken tid sändningarna får ske.
I närradiolagen finns även bestämmelser om att sändningarna inte på ett
otillbörligt sätt får gynna ett kommersiellt intresse (10 §), regler om reklam
och sponsring (10 a och 10 b §§), liksom regler om egenproduktion (11 §).
En sammanslutnings sändningstillstånd får enligt 16 § närradiolagen åter-
kallas av en domstol om domstolen funnit att ett program i närradion inne-
fattat ett yttrandefrihetsbrott som innebär ett allvarligt missbruk av yttrande-
friheten.
Enligt 14 § närradiolagen skall en sammanslutning på uppmaning av När-
radionämnden tillställa nämnden sådan inspelning som avses i 5 kap. 3 §
26
lagen med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrund-
lagens områden.
Innehavare av tillstånd att sända närradio skall enligt 3 kap. 3 § lagen med
föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens om-
råden bl.a. anmäla vem som är utgivare för programverksamheten till När-
radionämnden.
5.4 Satellitsändningar
Lagen (1992:1356) om satellitsändningar av televisionsprogram till allmän-
heten trädde i kraft samtidigt med EES-avtalet den 1 januari 1994 (jfr prop.
1992/93:75, bet. 1992/93: KU12,rskr. 1992/93:117).
Något krav på tillstånd för att bedriva satellit-TV-verksamhet finns inte.
Däremot är satellitprogramföretag och satellitentreprenörer enligt satellitlagen
skyldiga att anmäla sig för registrering hos tillsynsmyndigheten samt att
lämna vissa uppgifter. Kabelnämnden är tillsynsmyndighet.
Satellitprogramföretagen skall enligt lagen årligen till Kabelnämnden an-
mäla hur stor andel av programtjänstens årliga sändningstid som är av euro-
peiskt ursprung. På begäran av nämnden skall företaget även lämna upp-
lysningar bl.a. om vem som äger företaget och på vilket sätt programtjänsten
finansieras.
Satellitlagen innehåller även regler om programverksamheten. Bl.a. skall
sändningarna präglas av det demokratiska statsskickets grundidéer samt prin-
cipen om alla människors lika värde och den enskilda människans frihet och
värdighet. När det är befogat skall uppgifter som förekommit i ett program
beriktigas. Satellitprogramföretagen skall även ta hänsyn bl.a. till televisio-
nens särskilda genomslagskraft (12 §). Vidare stadgas hur stor andel av en
programtjänsts årliga sändningstid som skall upptas av program av europeiskt
ursprung (13 §). Satellitprogramföretagets namn eller programtjänstens
beteckning skall anges i sändningarna enligt vissa principer (14 §). Den som
bedriver sändningar enligt satellitlagen får inte heller på ett otillbörligt sätt
gynna ett kommersiellt intresse (15 §).
Bestämmelserna om reklam och sponsring i 19-24 §§ satellitlagen
överensstämmer med motsvarande regler i radiolagen.
Enligt 11 § satellitlagen skall den som enligt satellitlagen eller 5 kap. 3 §
lagen med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrund-
lagens områden har spelat in ett televisionsprogram, på begäran av Kabel-
nämnden utan kostnad lämna en sådan inspelning till nämnden.
5.5 Lokalradio
Riksdagen beslutade våren 1993 om en lokalradiolag (1993:120) som inne-
bär att privata reklamfinansierade ljudradiosändningar tillåts med verkan
fr.o.m. den 1 april 1993 (jfr prop. 1992/93:70, bet. 1992/93:KU15, rskr.
1992/93: 168).
Prop. 1993/94:160
27
Enligt 4 § lokalradiolagen krävs tillstånd av Styrelsen för lokalradiotill- Prop. 1993/94:160
stånd för att sända lokalradio. Lagen reglerar olika frågor om tillståndsgiv-
ningen och betalning av avgifter. För dessa regler är styrelsen ansvarig myn-
dighet.
En tillståndsinnehavare skall på uppmaning av Styrelsen för lokalradiotill-
stånd bl.a. lämna uppgifter om sitt aktieinnehav m.m. i företag som har till-
stånd att sända lokalradio (29 §). Skälet är föreskriften i 5 § om att ingen till-
ståndshavare, vare sig direkt eller indirekt, får ha mer än ett tillstånd.
Innehavare av tillstånd att sända lokalradio skall enligt 3 kap. 6 a § lagen
med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens
områden bl.a. anmäla vem som är utgivare för programverksamheten till
Styrelsen för lokalradiotillstånd.
Lokalradiolagen innehåller även vissa bestämmelser om sändningarnas
innehåll, bl.a. att det under minst en tredjedel av sändningstiden varje dygn
skall sändas sådana program som har framställts särskilt för den egna verk-
samheten (22 §), samt regler om reklam och sponsring (24-27 §§). Reglema
om reklam och sponsring som gäller för lokalradion överensstämmer med
motsvarande regler för egensändningar av ljudradio i kabel. För dessa regler
om lokalradiosändningamas innehåll är Radionämnden ansvarig myndighet.
Enligt 31 § lokalradiolagen skall ett programföretag på uppmaning av
Radionämnden lämna nämnden en sådan upptagning av ett program som
avses i 5 kap. 3 § lagen med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och ytt-
randefrihetsgrundlagens områden.
6 Nuvarande myndigheter på radio- och
TV-området
Det är fyra av de nuvarande myndigheterna med uppgift att meddela tillstånd
för samt utöva tillsyn över radio- och TV-sändningar till allmänheten, som
berörs av det förslag till ny myndighetsorganisation som denna proposition
innehåller. Det gäller Radionämnden, Kabelnämnden, Närradionämnden och
Styrelsen för lokalradiotillstånd.
Därutöver utförs myndighetsuppgifter på radio- och TV-området även av
Taltidningsnämnden, som prövar frågor om tillstånd att sända radiotidningar i
rundradiosändning och om återkallelse av sådana tillstånd, Telestyrelsen, som
beslutar om tillstånd att använda radiosändare samt har tillsyn över radioan-
vändningen från teknisk synpunkt samt Justitiekanslem, som har tillsyn över
efterlevnaden av yttrandefrihetslagstiftningen samt fungerar som åklagare i
yttrande frihetsmål.
28
6.1 Radionämnden
Radionämnden består enligt 17 § radiolagen av en ordförande och ytterligare
sex av regeringen utsedda ledamöter jämte ersättare. En av ledamöterna eller
ersättarna skall vara vice ordförande. Ordföranden och vice ordföranden skall
vara eller ha varit ordinarie domare.
Radionämnden övervakar genom granskning i efterhand om ett program-
företag som sänder program med tillstånd enligt 5 § radiolagen utövar sin rätt
i överensstämmelse med radiolagen och de bestämmelser som anges i avtalet
mellan regeringen och programföretaget, för närvarande Sveriges Television,
Sveriges Radio, Sveriges Utbildningsradio och TV 4.
I avtalen anges bl.a. att programföretaget på lämpligt sätt skall redogöra
för beslut av Radionämnden som innebär att företaget har brutit mot vissa be-
stämmelser i radiolagen eller avtalet.
Om programföretaget bryter mot vissa bestämmelser i radiolagen eller av-
talet mellan regeringen och programföretaget får Radionämnden vidare enligt
17 a § förelägga företaget att följa bestämmelsen. Föreläggandet får förenas
med vite. Om programföretaget inte rättar sig efter en uppmaning från Radio-
nämnden att överlämna en inspelning av ett program, får nämnden likaledes
förelägga vite (18 §).
Radionämnden skall även granska om innehavare av tillstånd att sända
lokalradio följer lokalradiolagens regler om sändningarnas innehåll.
Vid brott mot lokalradiolagens bestämmelser om programmens innehåll får
Radionämnden förelägga innehavare av tillståndet att följa bestämmelserna.
Det gäller regeln om andelen program som framställts för den egna
verksamheten (22 §) och reglerna för reklam och sponsring (24-27 §§).
Föreläggandet får förenas med vite. Om en tillståndshavare inte rättar sig efter
en uppmaning från nämnden att överlämna en inspelning av ett program, får
nämnden förelägga vite (31 §).
Radionämndens beslut om förelägganden som har förenats med vite får
enligt 24 § radiolagen och 39 § andra stycket lokalradiolagen överklagas hos
kammarrätten.
6.2 Kabelnämnden
Kabelnämnden består enligt 22 § kabellagen av en ordförande, en vice ordfö-
rande och fem andra ledamöter. Ordföranden och vice ordföranden skall vara
eller ha varit ordinarie domare.
Kabelnämnden har gemensamt kansli med Närradionämnden. Chef för
kansliet är en direktör, som tillika är chef för Kabelnämnden. Ställföreträdan-
de direktören är chef för enheten Närradionämnden. För nämnderna finns en
gemensam delegation.
Kabelnämnden skall följa verksamheten med kabelsändningar och satellit-
sändningar till allmänheten. Nämnden har vidare tillsyn över att satellitlagen
följs och handlägger också ärenden enligt lagen om koncessionsavgift på
televisionens område. I enlighet med bestämmelserna i kabellagen skall
Prop. 1993/94:160
29
nämnden förordna lokala kabelsändarföretag och besluta om återkallelse av Prop. 1993/94:160
sådant förordnande, besluta om undantag från nätinnehavarens skyldigheter
och besluta om förelägganden. I enlighet med satellitlagen skall nämnden föra
register över satellitprogramföretag och satellitentreprenörer, samt besluta om
förelägganden.
Kabelnämnden får enligt 21 § första stycket kabellagen förelägga den som
bryter mot vissa reklamregler eller bestämmelsen om nätinnehavarens skyl-
digheter (must carry-regeln) att följa bestämmelserna. Föreläggandet får för-
enas med vite. Nämnden kan under vissa omständigheter vid brott mot för-
budet för lokala kabelsändarföretag att sända reklam återkalla förordnandet
för företaget (21 § andra stycket). Nämndens beslut enligt kabellagen får
överklagas hos kammarrätten (24 §).
Enligt 27 § satellitlagen får Kabelnämnden under vissa omständigheter
(12 § om beriktigande) ålägga ett satellitprogramföretag att offentliggöra ett
beslut av nämnden och föreläggandet får förenas med vite. Enligt satellit-
lagens 28 § får Kabelnämnden förelägga ett satellitprogramföretag vid vite att
följa vissa bestämmelser. Det gäller såväl programregler (14-18 §§ om
programverksamheten, 19-24 §§ om reklam och sponsring) som andra regler
(7 § om anmälan av andelen europeiskt material, 8 § om upplysningar om
ägarförhållanden etc., samt 11 § om att lämna kopia av inspelade TV-pro-
gram). Enligt 29 § får nämnden under vissa förutsättningar även förelägga en
satellitentreprenör att vid vite följa bestämmelse som gäller för entreprenören.
Beslut av nämnden som förenats med vite får överklagas till kammarrätten
(30 §).
Kabelnämnden skall enligt lagen (1992:72) om koncessionsavgift på tele-
visionens område besluta om fastställande och betalning av avgift, om ränta,
återbetalning, indrivning m.m. Nämndens beslut får i vissa fall överklagas
hos kammarrätten (11 §). Överklagande av beslut inverkar dock inte på
skyldigheten att betala den avgift eller ränta som överklagandet avser.
6.3 Närradionämnden
Närradionämndens ordförande och vice ordförande skall enligt 2 § närradio-
lagen vara lagfarna och erfarna i domarvärv.
Nämnden har till uppgift att pröva frågor om närradio och att ha tillsyn
över närradioverksamheten. I enlighet med bestämmelserna i närradiolagen
prövar nämnden frågor om tillstånd att sända närradio och återkallelse av till-
stånd, fastställer sändningstider, beslutar om förelägganden och efterhands-
granskar program i lämplig omfattning. Nämnden handlägger även ärenden
om avgifter för närradio.
Nämnden får enligt 13 § närradiolagen återkalla tillstånd att sända närradio
i vissa fall. Det gäller t.ex. om behörighetskraven inte längre uppfylls, om
rätten att sända inte utnyttjas eller om avgifter inte erläggs.
Om en sammanslutning bryter mot beslut om sändningstid eller låter någon
annan i dess ställe utnyttja sändningstiden, eller bryter mot bestämmelserna
30
om sändningarnas innehåll i 10-11 §§, får Närradionämnden förelägga Prop. 1993/94:160
sammanslutningen att följa bestämmelserna. Föreläggandet får förenas med
vite (13 a §). Om en sammanslutning inte rättar sig efter en uppmaning från
nämnden att överlämna en inspelning av ett program, får nämnden också
förelägga vite (14 §).
Enligt 15 § får nämndens beslut om tillstånd och återkallelse av tillstånd,
beslut om fördelning av sändningstid enligt 7 och 8 §§ och beslut om före-
läggande enligt 13 a och 14 §§ vilket har förenats med vite, överklagas till
kammarrätten. Andra beslut enligt närradiolagen får inte överklagas.
6.4 Styrelsen för lokalradiotillstånd
Styrelsen för lokalradiotillstånd har i uppgift att pröva frågor om tillstånd att
sända lokalradio enligt lokalradiolagen och om avgift för sådana tillstånd.
Styrelsen får enligt 28 § lokalradiolagen återkalla tillstånd att sända lokal-
radio i vissa fall. Det gäller t.ex. om tillståndshavaren inte inlett sändnings-
verksamheten inom sex månader efter tillståndstidens början, om det saknas
utgivare för sändningsverksamheten, eller under vissa förutsättningar om till-
ståndshavaren inte längre är behörig.
Enligt 29 § får styrelsen förelägga vite om en tillståndshavare inte rättar sig
efter en uppmaning från styrelsen att lämna uppgifter om sitt aktieinnehav
m.m. i företag som har tillstånd att sända lokalradio.
Beslut som styrelsen har meddelat får överklagas hos kammarrätten.
Beslut om sändningsområdenas omfattning får dock inte överklagas (39 §
första stycket).
7 Förvaltningsmyndigheters ledning
Riksdagens s.k. verksledningsbeslut år 1987 (prop. 1986/87:99, bet.
1986/87:KU29, rskr. 1986/87:226) innebär att ansvaret för statliga förvalt-
ningsmyndigheter bör delas mellan en myndighetschef och en lekmannasty-
relse. Myndighetens chef är normalt också styrelsens ordförande. Styrelsen
beslutar om anslagsframställning, föreskrifter som riktar sig till enskilda,
kommuner och landsting m.m. men tar annars inte befattning med den
löpande verksamheten. Beslut fattas av chefen eller, efter föreskrift i instruk-
tion eller genom delegation, av annan tjänsteman. Verksledningsbeslutet
utesluter emellertid inte att även andra ledningsformer kan användas, t.ex.
enrådighetsverk där myndighetens chef är högsta beslutande nivå inom
myndigheten.
Mot bakgrund av att de allmänna villkoren för de statliga myndigheternas
verksamhet successivt har förändrats sedan riksdagen verksledningsbeslut år
1987, har en särskild kommitté haft i uppdrag att se över förvaltnings-
myndigheternas ledningsformer m.m.
31
Kommittén har nyligen lämnat sitt betänkande Effektivare ledning i statliga
myndigheter (SOU 1993:58). Enligt kommittén bör statliga myndigheter
normalt ha en chef som är ensam högsta beslutsfattare (enrådighetsverk).
Målet är främst att få ett tydligare ledningsansvar för myndigheten. Enligt
kommittén bör myndigheterna vid behov själva få besluta om inrättande och
sammansättning av rådgivande organ vid myndigheten.
I vissa fall kan det enligt kommittén vara aktuellt med en styrelse som led-
ningsorgan i en myndighet. Styrelsen skall då ha ett totalt ansvar för verk-
samheten. Myndighetschefen bör enligt kommittén vara självskriven ledamot
i styrelsen och i allmänhet också styrelsens ordförande.
Kommitténs förslag bereds för närvarande inom regeringskansliet.
8 Behov av en ny myndighetsorganisation
Regeringens bedömning: En ny myndighetsorganisation bör
införas på radio- och TV-området. Syftet bör vara att få till stånd en
mer sammanhållen och överskådlig organisation än den nuvarande.
Utredningens bedömning: Som bärande skäl för en förändring av den
nuvarande organisationsstrukturen anger utredningen behovet av ökad rätts-
säkerhet, större flexibilitet och förbättrad effektivitet. Nuvarande nämndord-
ning anses brista i dessa avseenden.
Remissinstanserna: Det stora flertalet remissinstanser förordar, eller
motsätter sig inte, att en administrativ samordning genomförs, så att myndig-
hetsstrukturen inte längre organiseras efter sändningsform, utan efter aktuella
uppgifter som tillståndsgivning, granskning etc.
Skälen för regeringens bedömning: Myndighetsstrukturen inom
etermediernas område är ett uttryck för hur villkoren för radio och television
har sett ut i Sverige. Den helt dominerande ställningen innehades av de av-
giftsfinansierade programföretagen inom den tidigare Sveriges Radio-koncer-
nen. Vid sidan av Sveriges Radio-företagen tillkom så småningom närradion
som en specialradio för föreningslivet. Senare infördes möjlighet att bedriva
sändningar i kabelnät till allmänheten.
De olika sändningsformerna var klart avgränsade från varandra och
styrdes av olikartade regler. Flera små myndigheter skapades med uppgift att
huvudsakligen behandla var sin sändningsform. Radionämnden hade till
uppgift att granska att programföretagen inom Sveriges Radio-koncernen
utövade sin sändningsrätt i enlighet med radiolagen och avtalen med staten.
Närradionämnden hade hand om tillståndsgivning och tillsyn i fråga om
föreningsradion medan Kabelnämnden hade motsvarande uppgift för kabel-
sändningarna.
Sedan början av 1990-talet har emellertid förutsättningarna i grunden för-
ändrats. Nya sändningsformer har tillkommit och villkoren för verksamheten
Prop. 1993/94:160
32
har liberaliserats genom att möjlighet till reklamfinansiering har införts. Prin- Prop. 1993/94:160
cipen om etableringsfrihet så långt tillgängliga frekvensresurser medger det
håller på att genomföras. Skillnaden mellan olika sändningsformer håller på
att suddas ut och konkurrensen om frekvensutrymmet ökar. I denna situation
medför den nuvarande splittrade myndighetsstrukturen problem.
En nackdel är att olika myndigheter utan någon egentlig samordning fattar
beslut om sändningstillstånd som tar i anspråk samma frekvensutrymme. För
närvarande kan t.ex. Närradionämnden och Styrelsen för lokalradiotillstånd i
princip meddela sändningstillstånd för närradio resp, lokalradio som kräver
tillgång till en och samma sändningsfrekvens.
Ett annat problem är att olika myndigheter har att tillämpa samma eller
likartade regler för olika former av sändningar. Det har t.ex. varit en uttalad
ambition under de senaste årens lagstiftning på radio- och TV-området att
skapa överensstämmelse mellan olika sändningsformer när det gäller regler
för reklam och sponsring. Omfattningen av bestämmelserna varierar men
enskilda regler har utformats lika, t.ex. regler om inplacering av reklam i
sändningarna, reklam riktad till barn och förbud mot otillbörligt gynnande av
kommersiella intressen i programmen (jfr prop. 1992/93:70, bet. 1992/93:
KU15, rskr. 1992/93:168 och prop. 1992/93:75, bet. 1992/93:KU12, rskr.
1992/93:117).
Emellertid granskas efterlevnaden av reklamreglema för televisionen av
Radionämnden när det gäller TV 4 och av Kabelnämnden i fråga om satellit-
sändningar och egensändningar i kabel. På ljudradiosidan granskas efter-
levnaden av reklamreglema av Närradionämnden när det gäller närradion och
av Radionämnden i fråga om lokalradio. Därmed finns risk för att olika myn-
digheter kommer till motstridiga resultat i fråga om tillämpningen av liknande
regler.
Till dessa nackdelar kommer att förekomsten av flera små myndigheter
innebär att organisationen blir sårbar och att det blir svårare att upprätthålla
tillräcklig kompetens inom olika administrativa specialområden.
De snabba förändringar som under senare år har präglat radio- och TV-
området visar inga tecken på att avstanna. Bl.a. pågår en utveckling av
digitala distributionsmetoder som kan komma att i grunden förändra villkoren
för programspridning. För närvarande saknas ett organ med uppgift att fortlö-
pande följa utvecklingen i fråga om radio- och TV-sändningar till allmän-
heten.
Mot denna bakgrund anser regeringen att en mer sammanhållen och över-
skådlig myndighetsorganisation än den nuvarande bör införas på radio- och
TV-området. Detta kan uppnås genom att myndighetsuppgifterna samordnas
så att bl.a. ansvaret för tillståndsgivning för olika sändningsformer placeras
hos en och samma myndighet och genom att tillsynen av efterlevnaden av
reklamregler och andra programregler för de olika sändningsformema utövas
av en och samma instans. Skapandet av en sammanhållen myndighetsorgani-
sation ligger i linje med den strävan efter ökad klarhet och överskådlighet som
även avspeglas i Radiolagsutredningens uppdrag.
3 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 160
9 Två nya myndigheter inrättas
Prop. 1993/94:160
Regeringens förslag: Två nya myndigheter inrättas den 1 juli 1994.
Granskningsnämnden för radio och TV har tillsyn över efterlevnaden
av programregler medan Radio- och TV-verket får till uppgift att bl.a.
besluta om sändningstillstånd enligt de särskilda lagarna för ljudradio-
och TV-sändningar till allmänheten.
Utredningens förslag överensstämmer inte helt med regeringens
förslag. Utredningen föreslår inrättandet av en sammanhållen central
förvaltningsmyndighet, Radio- och TV-myndigheten, med ansvar för
samtliga myndighetsuppgifter i fråga om radio- och TV-sändningar till
allmänheten. Inom myndigheten skall finnas en särskild nämnd. Nämnden
skall avgöra ärenden som enligt YGL skall avgöras av en domstolsliknande
nämnd, men inte ha någon verksledande uppgift.
Remissopinionen är splittrad när det gäller förslaget om en samman-
hållen myndighet för samtliga myndighetsuppgifter. Tre större grupperingar
kan urskiljas bland remissinstanserna:
- Förslaget om en sammanslagen myndighet stöds av bl.a. Kabel- och när-
radionämndema, Göta hovrätt, Kammarrätten i Sundsvall, juridiska fakul-
tetsnämnden vid Stockholms universitet, Statskontoret, Sveriges reklam-
förbund, Advokatsamfundet, KLYS, Sveriges Lokal-TV-förbund och
Sundsvalls kommun. Vidare anger Justitieombudsmannen, Justitiekans-
lem, Telestyrelsen, Radiolagsutredningen, Riksrevisonsverket och Riks-
skatteverket att man inte har några erinringar mot förslaget.
- En andra grupp förordar två olika myndighetsorgan där den ena utför de
granskande uppgifterna, och den andra tillståndsgivning och övriga admi-
nistrativa uppgifter. Det är i första hand programföretagens rättssäkerhet
och granskningsverksamhetens integritet som anförs som skäl för en upp-
delning av uppgifterna på två myndigheter. Till denna grupp hör Radio-
nämnden, Patent- och registreringsverket, Sveriges Radio, Sveriges Tele-
vision, Sveriges Utbildningsradio och TV 4. Dessutom framför 1991 års
JK-utredning och Samhällsvetenskapliga fakultetsnämnden vid Göteborgs
universitet kritik mot den ställning granskningsverksamheten får enligt
utredningens förslag.
- En tredje grupp förenas i sin kritik mot vad man anser vara en alltför
omfattande myndighetsreglering på radio- och TV-området. Hit hör
Tidningsutgivareföreningen, TCO, Publicistklubben, Journalistförbundet,
Köpmannaförbundet, SAF, Industriförbundet, Radioutgivareföreningen
och Radio Nova. De alternativa lösningar för myndighetsorganisationen
som dessa föreslår varierar dock.
Flera remissorgan anser att utredningens förslag är oklart när det gäller
ansvarsfördelningen mellan den föreslagna myndighetens ledning och den
nämnd inom myndigheten som bl.a. skall pröva granskningsärenden.
34
Skälen för regeringens förslag: I motsats till utredningen, och i Prop. 1993/94:160
överensstämmelse med flera av remissinstanserna, anser regeringen att
tillsynen över efterlevnaden av programregler bör utföras av ett organ som är
fristående från den myndighet som har att besluta om sändningstillstånd.
Regeringen förordar därför att tillsynen över efterlevnaden av programregler
anförtros en fristående myndighet.
Därmed kan tillsynsverksamhetens oberoende ställning göras tydlig. Till-
tron till opartiskheten i handläggningen av de olika myndighetsuppgifterna på
radio- och TV-området är av avgörande betydelse för att upprätthålla respek-
ten för myndighetsutövningen. Ett tungt vägande skäl mot en sammanslagen
myndighet enligt utredningens förslag är vidare svårigheten att åstadkomma
en tydlig ansvarsfördelning mellan myndighetens ledning och den nämnd
inom myndigheten som skulle pröva granskningsärenden m.m.
Regeringens förslag innebär att två olika myndigheter inrättas den 1 juli
1994 och ersätter de nuvarande myndigheterna Radionämnden, Kabelnämn-
den, Närradionämnden och Styrelsen för lokalradiotillstånd. Vissa över-
gångsfrågor behandlas i avsnitt 13.
De nya myndigheterna bör benämnas Radio- och TV-verket resp. Gransk-
ningsnämnden för radio och TV. Ansvaret för tillståndsgivning enligt de
särskilda lagarna för ljudradio- och TV-sändningar till allmänheten läggs på
verket i den mån uppgiften inte ankommer på regeringen, medan nämnden får
ansvar för granskningen av efterlevnaden av programreglema. Båda myndig-
heterna får sålunda ansvar för samtliga berörda former av radio- och TV-
sändningar till allmänheten: sändningar enligt radiolagen, kabelsändningar,
närradio, satellitsändningar och lokalradio. Om det i framtiden tillkommer nya
former av radio- och TV-sändningar till allmänheten bör de båda myndighe-
terna kunna få ansvar även för dessa. Regeringens förslag när det gäller den
närmare utformningen av de båda myndigheternas uppgifter och organisation
utvecklas nedan.
Med detta förslag undgår man den nuvarande splittringen mellan olika
myndigheter för olika sändningsformer. I jämförelse med utredningens för-
slag blir det samtidigt möjligt att ge respektive organ en enkel organisation
som är anpassad till uppgiften. Genom att tillsynen av efterlevnaden av
programregler skiljs från uppgiften att pröva frågor om sändningstillstånd
skapas större klarhet om ansvarsfördelningen mellan olika organ.
Denna ordning gäller för övrigt redan för lokalradion sedan denna sänd-
ningsform infördes våren 1993. Styrelsen för lokalradiotillstånd ansvarar för
planering och beslut om sändningstillstånd, medan tillsyn över efterlevnaden
av reglerna om lokalradiosändningarnas innehåll utövas av Radionämnden
(jfr bet. 1992/93:KU 15 s. 40f).
En organisation i form av två skilda myndigheter utesluter givetvis inte ett
aktivt informationsutbyte eller praktisk samverkan beträffande t.ex. datafrå-
gor och allmän administration. Ett sådant utbyte underlättas också av att de
nya myndigheterna övertar de nuvarande fyra myndigheternas lokaler som
sedan en tid tillbaka finns i samma fastighet. Därmed minskar styrkan i de
35
administrativa skäl som skulle kunna anföras till förmån för en sammanhållen Prop. 1993/94:160
myndighet.
I fråga om de andra myndigheterna med uppgifter på radio- och TV-områ-
det anser regeringen inte att några förändringar bör genomföras. Det innebär
att Taltidningsnämnden, som bl.a. har till uppgift att pröva frågor om tillstånd
att sända radiotidningar, bör behålla sitt organisatoriska samband med
Presstödsnämnden. Skälet är främst att prövning om frågor om radiotidningar
förutsätter god kännedom om dagspressens förhållanden. Justitiekanslems
och Telestyrelsens uppgifter i fråga om radio- och TV-sändningar berörs inte
heller av förslagen i denna proposition.
10 Radio- och TV-verket
10.1 Verkets uppgifter
Regeringens förslag: Radio- och TV-verket ansvarar för all
tillståndsgivning i enlighet med de särskilda lagarna för ljudradio- och
TV-sändningar till allmänheten som inte är regeringens eller någon
annan särskilt angiven myndighets uppgift. Verket ansvarar vidare för
registrering och avgiftshantering, har tillsyn över efterlevnaden av reg-
ler som inte gäller innehållet i sändningarna samt beslutar om sanktio-
ner vid bristande efterlevnad av sådana regler och vid uteblivna avgif-
ter. Verket får också till uppgift att följa utvecklingen i fråga om radio-
och TV-sändningar till allmänheten.
Utredningens förslag avviker delvis från regeringens. Enligt utred-
ningen bör verksamheten vid den föreslagna Radio- och TV-myndigheten
delas in i fyra funktioner: 1. efterhandsgranskning och kontroll; beredning av
nämndärenden och beslut i ärenden som inte fattas av nämnden, 2. till-
ståndsgivning, 3. information, utredning och internationellt arbete, samt 4.
administration.
Remissinstanserna: Behovet av ett organ för internationella kontakter
inom radio- och TV-området betonas av några instanser. Andra anser inte att
uppgiften att vara expertorgan för politiska beslutsfattare skall anförtros en
myndighet som också skall ha en granskande funktion. Patent- och registre-
ringsverket tillstyrker utredningens förslag att verkets uppgift att anteckna
utgivare för vissa trådsändningar övertas av en ny radio- och TV-myndighet.
Skälen för regeringens förslag: Syftet med den föreslagna omorga-
nisationen är att få till stånd en mer sammanhållen och överskådlig myndig-
hetsstruktur än den nuvarande på radio- och TV-området. Detta uppnås
genom en samordning av myndighetsuppgifterna inom det ansvarsområde
som för närvarande omfattar radio- och TV-sändningar enligt radiolagen,
kabelsändningar, närradio, satellitsändningar och lokalradio.
36
Radio- och TV-verket bör ha följande övergripande uppgifter inom det
berörda ansvarsområdet:
- Att besluta om tillstånd att bedriva radio- och TV-sändningar till allmän-
heten i den mån sådana beslut inte skall fattas av regeringen. För närva-
rande krävs tillstånd av annan myndighet än regeringen för att sända när-
radio och lokalradio. Verket skall också förordna lokala kabelsändarföre-
tag.
- Att vara registreringsmyndighet i de fall då det krävs att den som bedriver
radio- och TV-verksamhet riktad till allmänheten anmäler sig för registre-
ring hos en myndighet. För närvarande skall den som är utgivare eller
ställföreträdare för utgivare för sändningar av lokalradio, närradio eller för
egensändningar i kabel anmälas till myndighet. Enligt satellitlagen skall
vidare satellitprogramföretag och satellitentreprenörer anmäla sig till myn-
dighet.
- Att administrera de avgifter som skall betalas av dem som bedriver viss
sändningsverksamhet. Avgifter skall för närvarande betalas av den som
sänder landsomfattande reklamfinansierad TV, närradio och lokalradio.
- Att utöva tillsyn över efterlevnaden av sådana regler som inte avser sänd-
ningarnas innehåll. De regler som åsyftas gäller bl.a. att den som sänder
skall vara behörig, att det skall finnas en utgivare, att sändningarna skall
komma i gång och fortgå, att olika uppgifter skall anmälas till myndighet
samt att den s.k. must carry-skyldigheten skall fullgöras. På uppmaning
av Radio- och TV-verket bör den som bedriver sändningsverksamhet
lämna verket inspelning av program i närradio, lokalradio och egensänd-
ning i kabel.
- Att besluta om sanktioner vid bristande efterlevnad av regler som inte
avser sändningarnas innehåll och vid uteblivna avgifter. De åtgärder som
för närvarande kan vidtas är återkallelse av sändningstillstånd, återkallelse
av förordnanden som lokalt kabelsändarföretag samt förelägganden om att
följa en bestämmelse. Sådana förelägganden kan förenas med vite.
Radio- och TV-verket bör även få till uppgift att följa utvecklingen i fråga
om radio- och TV-sändningar till allmänheten. I denna uppgift ingår att utföra
vissa utredningsuppgifter samt att svara för statistik inom sitt område.
Om framtida beslut innebär att tillstånd för nya sändningsformer skall
lämnas av annan än regeringen, eller att nuvarande krav på tillstånd för-
svinner för vissa slag av sändningar och ersätts av ett krav på registrering,
eller att nya regler eller sanktioner som inte avser sändningarnas innehåll
tillkommer inom ansvarsområdet, är det regeringens uppfattning att sådana
uppgifter bör handhas av Radio- och TV-verket.
Förslaget om det nya verkets uppgifter innebär att Patent- och registre-
ringsverkets uppgift att anteckna utgivare för vissa trådsändningar enligt
lagen med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihets-
grundlagens områden övertas av Radio- och TV-verket. I övrigt förutsätter
regeringen att det nya verket kommer att samråda med Telestyrelsen om till-
gången på sändningsmöjligheter.
Prop. 1993/94:160
37
I avsnitt 12 föreslås vissa förändringar när det gäller överklagande av Prop. 1993/94:160
beslut som Radio- och TV-verket kommer att ansvara för.
10.2 Verkets ledning och organisation
Regeringens förslag: Radio- och TV-verket organiseras som ett
enrådighetsverk med en överdirektör som chef. Överdirektören tillsätts
av regeringen och är högsta beslutande instans inom verket. Ett särskilt
insynsorgan inrättas vid verket. Dessutom kan extern expertkompetens
eller annan kompetens i form av rådgivande organ finnas vid verket.
Verket får självt bestämma sin inre organisation.
Utredningens förslag om den sammanhållna myndigheten överens-
stämmer i huvudsak med regeringens förslag om Radio- och TV-verket när
det gäller ledningsformen enrådighetsverk och inrättandet av rådgivande
organ eller expertorgan. Utredningen lämnar även vissa förslag om myndig-
hetens inre organisation.
Remissinstanserna kommenterar över lag inte förslaget om att myndig-
heten skall organiseras som ett enrådighetsverk. Kabel- och Närradionämn-
derna avstyrker dock utredningens förslag i denna del och menar att myn-
digheten i stället bör ledas av en styrelse. Ett kollektivt beslutsorgan skulle
enligt nämnderna bättre garantera en medborgerlig förankring samt utgöra en
expertbas med klarare ansvarsställning än enbart ett rådgivande expertorgan.
Sveriges Television, Sveriges Utbildningsradio och TV 4 har inget att erinra
mot att ett råd inrättas som kan tillföra kompetens när det gäller tillstånds-
givning och internationellt arbete m.m. I övrigt diskuterar några remissorgan
det tänkta rådets sammansättning.
Skälen för regeringens förslag: Radio- och TV-verkets myndighets-
utövning bör präglas av ett klart och tydligt ledningsansvar. Gentemot de
lokalradioföretag, närradiosammanslutningar, lokala kabelsändarföretag m.fl.
till vilka beslut kommer att riktas är det viktigt att det är helt klart var det
yttersta ansvaret för besluten ligger.
Även den ökade delegering av verksamhetsansvar och ekonomiskt ansvar
till myndigheterna som regeringen generellt sett eftersträvar, förutsätter att
myndighetens ledningsansvar gentemot regeringen blir tydligt. Under senare
år har det kommit till en rad nya myndigheter där regeringen har valt enrådig-
hetsverk som ledningsform, i stället för den traditionella modellen med lek-
mannastyrelse. Det gäller t.ex. Skolverket, Verket för högskoleservice, El-
säkerhetsverket, Konkurrensverket och Läkemedelsverket.
Mot denna bakgrund föreslår regeringen att Radio- och TV-verket utfor-
mas som ett enrådighetsverk. Vid verket bör finnas en överdirektör som är
myndighetens chef och högsta beslutande instans. Överdirektören tillsätts av
regeringen. Ett alternativ till modellen med enrådighetsverk som nyligen före-
slagits av den kommitté som omtalats i avsnitt 7 innebär att en styrelse får det
38
totala ledningsansvaret för verksamheten. Radio- och TV-verkets uppgifter Prop. 1993/94:160
med tillståndsgivning etc. är dock inte av det slaget att det kan sägas kräva ett
kollektivt beslutsfattande.
Regeringen anser emellertid att ett särskilt råd med uppgift att säkerställa
en fortlöpande insyn i verksamheten bör inrättas vid verket. Överdirektören
bör regelbundet informera rådet om viktiga frågor samt på begäran av rådets
medlemmar lämna ytterligare information om verksamheten. Insynsorganet
bör givetvis inte delta i handläggningen av enskilda ärenden. Ledamöterna i
rådet bör utses av regeringen.
För vissa av verkets uppgifter, framför allt den att följa utvecklingen av
radio- och TV-sändningar till allmänheten, krävs att verksledningen vid
behov kan rådgöra med personer utanför myndigheten. Det kan t.ex. vara
fråga om personer som kan bedöma händelserna från olika perspektiv på
grund av sin förankring inom andra myndigheter eller organisationer eller
genom de särskilda tekniska eller andra fackkunskaper som de besitter.
Därför bör det kunna finnas extern expertkompetens eller annan kompetens i
form av rådgivande organ vid verket. Beslut om inrättande och samman-
sättning av sådana rådgivande organ bör fattas av regeringen, eller om
regeringen så bestämmer, av verket.
När det gäller Radio- och TV-verkets inre organisation, inkl, tillsättning av
chefstjänster på nivån närmast under överdirektören, bör verket självt be-
stämma.
11 Granskningsnämnden för radio och TV
11.1 Granskningsnämndens uppgifter
Regeringens förslag: Granskningsnämnden för radio och TV får
till uppgift att ha tillsyn över efterlevnaden av regler för sändningarnas
innehåll både enligt de särskilda lagarna för ljudradio- och TV-sänd-
ningar till allmänheten och enligt de avtal som slutits efter bemyndigan-
de i radiolagen samt att besluta om sanktioner vid bristande efterlevnad
av sådana regler. Undantagna är de fall där Justitiekanslem skall ha
tillsynen. Nämnden bör också följa innehållet i utländska TV- och
radiosändningar som riktas till den svenska allmänheten.
Utredningens förslag innebär bl.a. att nämnden inom Radio- och TV-
myndigheten även prövar frågor om återkallelse av sändningstillstånd och om
återkallelse av förordnanden som lokalt kabelsändarföretag.
Remissinstanserna: Radionämnden menar att den granskning som kan
bli följden av Sveriges åtaganden i anledning av EES-avtalet vilar på samma
grund som den nuvarande radionämndsgranskningen.
39
Skälen för regeringens förslag: Mot bakgrund av syftet med den Prop. 1993/94:160
föreslagna omorganisationen och uppdelningen av myndighetsuppgifterna på
radio- och TV-området, bör granskningsnämnden ha tillsyn över efterlev-
naden av regler för sändningarnas innehåll både enligt de särskilda lagarna för
ljudradio- och TV-sändningar till allmänheten och enligt de avtal som slutits
efter bemyndigande i radiolagen samt besluta om sanktioner vid bristande
efterlevnad av sådana regler. Undantagna bör de fall vara då Justitiekanslem
har tillsynen som sin uppgift.
Det innebär att granskningsnämnden skall granska efterlevnaden av regler
om sändningsbeteckningar, otillåten sändning av gemensamma program,
reklam och sponsring, otillbörligt kommersiellt gynnande, mediets genom-
slagskraft, genmäle och beriktigande samt innehållet i övrigt.
De åtgärder som granskningsnämnden kan vidta vid bristande efterlevnad
av sådana regler är förelägganden om att följa bestämmelsen eller att kräva att
företaget skall återge nämndens beslut. Sådana förelägganden kan förenas
med vite. För vissa av de programregler i radiolagen eller i avtalen med rege-
ringen som nämnden skall granska efterlevnaden av, gäller att ingen särskild
sanktion är stadgad men att programföretaget förbundit sig att sända en redo-
görelse för beslut enligt vilket företaget har brutit mot regeln.
Den som bedriver sändningsverksamhet bör vara skyldig att lämna inspel-
ningar av program till granskningsnämnden i samma utsträckning som gäller
enligt nuvarande lagstiftning.
Genom satellittekniken har det blivit enkelt att sända TV och radio till all-
mänheten i ett visst land från en plats utanför mottagarlandets jurisdiktion.
EES-avtalet, som trädde i kraft den 1 januari 1994, innebär bl.a. att det land
som är ansvarigt för gränsöverskridande TV-sändningar skall se till att inne-
hållet uppfyller de regler som framgår av EG:s direktiv för sådana sändningar
(89/552/EEG). Några motsvarande regler finns inte för ljudradiosändningar.
Det bör ankomma på granskningsnämnden att följa de utländska TV- och
radiosändningar som riktas till den svenska allmänheten och att rapportera
sina iakttagelser till regeringen.
Enligt 21 § lagen (1991:2027) om kabelsändningar till allmänheten får
Kabelnämnden i de fall den finner att ett lokalt kabelsändarföretag, sedan ett
vite för brott mot reklamförbudet för sådana företag dömts ut, åter brutit mot
bestämmelsen, återkalla förordnandet som lokalt kabelsändarföretag. Kabel-
nämnden får också bestämma en tid om högst ett år inom vilket företaget inte
kan ges ett nytt förordnande. Den uppdelning av myndighetsuppgifterna som
regeringen nu föreslår, innebär att bestämmelsen i 21 § kabellagen bör ges ett
något annorlunda innehåll. Den prövning av sändningarnas innehåll som
föregår ett beslut om återkallelse skall göras av Granskningsnämnden för
radio och TV. Däremot är det naturligt att själva beslutet om återkallelse fattas
av Radio- och TV-verket, eftersom det är denna myndighet som har meddelat
förordnandet. Den föreslagna ordningen innebär att verket inte kan grunda sitt
beslut på någon egen bedömning av sändningarnas innehåll.
I avsnitt 12 föreslås vissa förändringar när det gäller överklagande av
beslut som granskningsnämnden kommer att ha ansvar för.
40
11.2 Granskningsnämndens sammansättning och
arbetsformer
Regeringens förslag: Granskningsnämnden för radio och TV skall
bestå av en ordförande och sex andra ledamöter. För ledamöterna skall
finnas ersättare till det antal som regeringen bestämmer. Minst en av
ledamöterna eller ersättarna skall vara vice ordförande. Ordföranden
och vice ordförandena skall vara eller ha varit ordinarie domare.
Samtliga ledamöter utses av regeringen.
Nämnden är beslutför med ordföranden eller en vice ordförande och
ytterligare tre ledamöter. För att förenkla ärendehanteringen ges nämn-
dens ordförande eller en vice ordförande rätt att fatta beslut i ärenden
som uppenbart inte är av större vikt eller principiell betydelse.
Utredningens förslag avviker på flera punkter från regeringens. Enligt
utredningen bör, med tanke på den väntade ärendemängden, en relativt stor
nämnd inrättas. Nämnden bör bestå av tolv ledamöter, varav två ordförande
och två vice ordförande som är eller har varit ordinarie domare. I övrigt bör
nämnden bestå av lekmän. En viss cirkulation mellan ledamöterna kan
planeras. Samtliga ledamöter bör utses av regeringen.
Remissinstanserna: Flera instanser är kritiska mot utredningens förslag
när det gäller det stora antalet ledamöter i nämnden, dubbleringen av posterna
som ordförande och vice ordförande, liksom förslaget om cirkulation mellan
ledamöterna. Några instanser anser inte att regeringen bör utse samtliga
ledamöter.
Skälen för regeringens förslag: Enligt 7 kap. 4 § YGL får en nämnd
vars ordförande är eller har varit ordinarie domare och vars sammansättning
är bestämd i lag, granska om radio- och TV-program i trådlösa sändningar
överensstämmer med de föreskrifter och villkor som gäller för sändningen.
En sådan nämnd får uttala sin mening och utfärda vitesföreläggande. Para-
grafen ger en grundlagsförankring åt den verksamhet som Radionämnden för
närvarande bedriver. Eftersom granskningsnämnden bl.a. skall överta
Radionämndens uppgifter måste den uppfylla kraven i 7 kap. 4 § YGL.
Ordföranden och vice ordförandena i granskningsnämnden bör vara eller
ha varit ordinarie domare. Övriga ledamöter bör vara personer med kompe-
tens och integritet och med erfarenhet från olika delar av kultur- och
samhällsliv. Samtliga ledamöter i granskningsnämnden bör utses av rege-
ringen för en bestämd tid.
Regeringen anser inte att granskningsnämnden, trots ett större ansvars-
område, bör ha fler ledamöter än den nuvarande Radionämnden. Att som ut-
redningen föreslår inrätta en större nämnd, där ledamöterna cirkulerar, skulle
stöta på såväl praktiska problem som oklarheter i ansvarsfördelningen.
Däremot bör det finnas möjlighet för regeringen att utse ytterligare vice ord-
förande. Det innebär att granskningsnämnden kommer att bestå av en
ordförande och sex andra ledamöter. För ledamöterna bör det finnas ersättare
Prop. 1993/94:160
41
till det antal som regeringen bestämmer. Minst en av ledamöterna eller ersätt- Prop. 1993/94:160
ama bör vara vice ordförande. Nämnden bör vara beslutför med ordföranden
eller en vice ordförande och ytterligare tre ledamöter.
För att granskningsnämnden inte skall belastas med rutinärenden, föreslår
regeringen att det införs en möjlighet för ordföranden eller en vice ordförande
att på nämndens vägnar besluta i ärenden som uppenbart inte är av större vikt
eller principiell betydelse. Exempel på sådana ärenden är enkla fall av över-
trädelse av bestämmelserna om reklam och sponsring, eller om ett reklam-
inslag som redan har fällts eller kritiserats av nämnden sänds av någon annan,
eller om en närradiosammanslutning i strid med reglerna återutsänder ett
program som en annan närradiosammanslutning redan har fällts för återut-
sändningen av. Ändringen innebär att nämnden kan koncentrera sig på
principfrågor och andra ärenden där en allsidig bedömning är betydelsefull.
Regeringen föreslog i remissen till Lagrådet att uppgiften att besluta i ären-
den som uppenbart inte är av större vikt eller principiell betydelse skulle
anförtros ordföranden eller en vice ordförande samt ytterligare en ledamot.
Skälet för valet av en sådan ordning var närmast ordalydelsen av det ovan
nämnda stadgandet i 7 kap. 4 § YGL. Lagrådet har emellertid ansett att
grundlagsregeln inte innebär något hinder mot den i övrigt gängse ordningen,
nämligen att beslut fattas av ordföranden eller en vice ordförande ensam, och
att praktiska skäl talar för en sådan ordning. Regeringen ansluter sig till denna
uppfattning och har utformat förslaget i enlighet med vad Lagrådet förordat.
Granskningsnämndens sammansättning bör anges i radiolagen. Kravet i
YGL på att sammansättningen skall anges i lag får anses bäst tillgodosett om
även regler om granskningsnämndens beslutförhet och omröstning anges i
lagen. Även den nu föreslagna möjligheten för ordföranden eller en vice ord-
förande att ensam fatta beslut bör framgå av lagen.
Granskningsnämnden bör i likhet med den nuvarande Radionämnden
kunna besluta om granskning och sanktioner såväl efter anmälan som på eget
initiativ. Initiativgranskning ger särskilt goda förutsättningar att bedöma
programföretagens sätt att uppfylla sina avtalsenliga förpliktelser i fråga om
mångfald, kvalitet, m.m.
Det bör ankomma på regeringen att besluta om inrättande av chefstjänster
och om vilka befogenheter de skall ha, utöver vad som följer direkt av lag.
Regeringen har för avsikt att inrätta en tjänst som chef för granskningsnämn-
den. Tjänsten kommer att benämnas direktör och innehavaren av tjänsten
skall vara jurist med domarerfarenhet. Om det är nödvändigt med hänsyn till
arbetsbelastningen kommer även en tjänst som ställföreträdare för direktören
att inrättas.
I likhet med vad som för närvarande gäller för direktören vid Radionämn-
den (jfr prop. 1977/78:91, bet. KrU 1977/78:24, rskr. 1977/78:337), avser
regeringen att ge direktören och dennes ställföreträdare rätt att självständigt
besluta om utredning och granskning av program eller programinslag utan
föregående anmälan samt rätt att infordra yttrande i granskningsärende från
den som bedriver sändningsverksamheten. Vidare bör direktören och dennes
ställföreträdare, i likhet med vad som gäller direktören vid Radionämnden, ha
42
rätt att på nämndens vägnar fatta beslut som inte innebär att den sändande Prop. 1993/94:160
brustit vid efterlevnaden av tillämpliga lagar eller avtal. Regeringen bör därför
bemyndigas att ge tjänstemän hos granskningsnämnden rätt att besluta i
sådana ärenden.
12 Överklagande m.m.
Regeringens förslag: Rätten att överklaga förelägganden görs
enhetlig och begränsas till sådana förelägganden som förenats med
vite. Vitesförelägganden som gäller skyldighet att lämna vissa uppgifter
får dock inte överklagas.
Beslut om föreläggande av vite vid bristande efterlevnad av regler för
ljudradio- och TV-sändningar till allmänheten gäller omedelbart även
om beslutet överklagas.
Utredningens förslag: Utredningen, som lämnade sitt förslag innan
lagstiftningen om lokalradio genomförts, föreslår mera långtgående begräns-
ningar i rätten att överklaga.
Remissinstanserna: Endast ett fåtal remissinstanser kommenterar frå-
gorna.
Skälen för regeringens förslag: Regeringens förslag avser överkla-
gande av förelägganden samt verkställighet av vitesförelägganden. Vidare
kommenteras instansordningen i mål enligt de nuvarande lagarna för
ljudradio- och TV-sändningar till allmänheten
Överklagande av förelägganden
Som framgått ovan är vitesförelägganden i de flesta fall den åtgärd som valts
för att kunna genomdriva olika reglers efterlevnad enligt lagarna för ljudradio-
och TV-sändningar till allmänheten. Om någon av de nuvarande tre nämnder-
na inom sitt område finner att de aktuella reglerna överträtts får den förelägga
den felande att följa bestämmelsen. Ett sådant föreläggande får förenas med
vite. Det kan noteras att nämnden inte är tvungen att förena föreläggandet med
vite. Vidare kan ett sådant föreläggande inte innehålla annat än att den
sändande skall följa en bestämmelse som han ändå är skyldig att följa.
Lagarna innehåller emellertid en rad olika regler av varierande betydelse. I
något fall finns skillnader mellan de olika lagarna som inte motiveras av sak-
liga skillnader. När samma eller liknande regler i de olika lagarna för ljud-
radio- och TV-sändningar till allmänheten skall tillämpas av en och samma
myndighet finns det skäl att även se över överklagandebestämmelsema och
försöka ge dem ett mer enhetligt innehåll.
43
Riksdagen beslutade våren 1993 med anledning av ärendet om lokalradio Prop. 1993/94:160
(bet. 1992/93:KU15, rskr. 1992/93:268) att vitesföreläggandena skall gå att
överklaga. Skälet var att rättssäkerheten borde stärkas. Ändringar med denna
innebörd gjordes i bl.a. radiolagen och närradiolagen.
Regleringen av rätten att överklaga skall naturligtvis i första hand ta hän-
syn till rättssäkerheten. Samtidigt är det dock så att rättssäkerhetsaspektema,
när det gäller överklagande av vitesförelägganden inte gör sig riktigt lika
starkt gällande som i andra fall av tänkbara begränsningar av rätten att över-
klaga. Frågor om utdömande av vite skall nämligen i de nu aktuella fallen all-
tid prövas av domstol och domstolens beslut går alltid att överklaga. Det är
inte ovanligt att vitesförelägganden inte går att överklaga särskilt. Särskilt när
det gäller förelägganden som inte kan innehålla annat än att någon skall följa
en författningsbestämmelse, är behovet av särskild möjlighet att överklaga
begränsad. I de aktuella fallen, har riksdagen dock funnit rättssäkerhetsskälen
så starka att vitesföreläggandena i allmänhet bör gå att överklaga. Regeringen
anser dock att vissa förelägganden är av så begränsad betydelse för den
enskilde och ger så stora möjligheter till kringgående, att det bör finnas
utrymme för att begränsa rätten att överklaga förelägganden till vad som
gällde före 1993, dvs. före lokalradiolagen och med den sammanhängande
lagändringar.
För närvarande kan ett föreläggande som inte förenats med vite överklagas
enligt kabellagen men inte t.ex. enligt radiolagen (jfr 24 § kabellagen och
24 § radiolagen). Som påpekats i det föregående kan ett föreläggande inte
innebära annat än att den sändande skall följa bestämmelsen, en skyldighet
som följer redan av lagen. En rätt att överklaga förelägganden som inte för-
enats med vite kan då knappast ha något stort värde för det enskilda radio-
och TV-företaget. Regeringen föreslår därför att överklagandereglema får
följa radiolagens modell och att rätt att överklaga förelägganden som inte
förenats med vite inte skall föreligga enligt kabellagen. Detta föranleder en
ändring i 24 § kabellagen.
Däremot är det är rimligt att beslut om förelägganden som har förenats med
vite skall gå att överklaga även om skyldigheten endast avser att bestäm-
melsen skall följas, eftersom ett programföretag bör ha möjlighet att få en i
och för sig inte orimlig men av myndigheten icke godtagen tolkning prövad
av överinstansen utan att åter behöva överträda bestämmelsen.
Några av de skyldigheter föreläggandena kan avse, är emellertid rimligen
av begränsad betydelse för det enskilda programföretaget. Det gäller skyldig-
heten att lämna inspelning av program, att lämna uppgift för registrering om
vem som äger ett satellitprogramföretag, att lämna uppgift om vem som är
satellitentreprenörens uppdragsgivare och att lämna uppgift om andelen euro-
peiska program. Ett företag som vet med sig att det begått ett fel kan i förhal-
ningssyfte använda möjligheten att överklaga ett föreläggande om att t.ex.
lämna en inspelning. Före 1993 gick sådana beslut inte att överklaga. Det har
inte framkommit att detta medfört några problem för de berörda företagen.
Regeringen föreslår därför att beslut av den nämnda typen inte skall gå att
överklaga. En sådan ordning kan inte stå i strid med rättssäkerhetens krav.
44
Detta föranleder ändringar i 24 § radiolagen, 15 § närradiolagen, 24 § kabel-
lagen, 39 § lokalradiolagen samt 28 och 30 §§ satellitlagen. Bestämmelserna i
24 § kabellagen och 28 § satellitlagen har utformats efter förslag av Lagrådet.
Som Lagrådet påpekat bör det finnas möjlighet att överklaga beslut enligt
kabellagen om återkallelse av förordnande som lokalt kabelsändarföretag.
Dessutom bör beslut om förordnande som sådant företag, liksom för närva-
rande, kunna överklagas. Av redaktionella skäl anges redan i 7 a § radiolagen
att ett företag som inte fullgör sina förpliktelser kan föreläggas vite. Vidare
bör i 7 a § radiolagen det förtydligandet göras att skyldighet att ange andelen
europeiska program endast avser televisionsprogram.
Verkställighet av vitesförelägganden
Även effektivitetsskäl talar för att reglerna om vite och överklagande ses över.
Ett vitesföreläggande gäller i allmänhet inte förrän det vunnit laga kraft.
Ibland gäller förelägganden dock även om de överklagas. Det kan följa av
uttryckliga författningsbestämmelser eller av ett särskilt förordnande som
beslutsmyndigheten meddelar med stöd av bemyndigande i författning. I
vissa fall anses ett föreläggande på grund av förpliktelsens utformning, gälla
omedelbart. Hur ett föreläggande av ifrågavarande slag skulle bedömas vid
rättstillämpningen är inte helt klart. Det är inte osannolikt att ett föreläggande
skulle anses gälla omedelbart även i de fall någon bestämmelse om detta inte
finns i lagen.
Under det senaste året har t.ex. Radionämnden vid ett flertal tillfällen
funnit att det förekommit överträdelser av reglerna för reklam. Nämnden har
t.ex. i april 1993 vid vite förelagt ett programföretag att följa reglerna. Före-
läggandet har emellertid överklagats och har ännu inte slutligt prövats. Efter-
som vitesförelägganden i allmänhet inte gäller förrän de vunnit laga kraft och
det som ovan angivits kan vara osäkert hur ett föreläggande av nu aktuellt
slag skulle bedömas, kan ett programföretag komma att utgå ifrån att det kan
fortsätta att bryta mot bestämmelserna utan att något ingripande kan ske. Ett
sådant förhållande uppmuntrar till överklaganden i förhalningssyfte och risk
finns att respekten för regelverket och myndigheterna minskas.
Det förhållandet att ett programföretag, utan att åter bryta mot bestämmel-
sen, bör kunna få sin uppfattning prövad av högre instans innebär emellertid
inte nödvändigtvis att dess uppfattning skall gälla under prövotiden. Som
nämnts är beslut om vitesförelägganden ofta inte alls överklagbara. De före-
lägganden som är aktuella kan inte innebära annat än att programföretaget
åläggs att följa en bestämmelse som det ändå enligt lag är skyldigt att följa.
Den tid under vilken osäkerhet om lagens rätta tolkning kan råda, kan vara
betydande. Under denna tid är myndigheten förhindrad att meddela nytt före-
läggande om samma sak. En ordning där myndighetens beslut gäller tills
vidare skulle ge mindre skäl till överklagande i syfte att undgå bestämmel-
serna, utan att rättssäkerhetsintressena träddes för när. Vitesföreläggandena
bör därför gälla omedelbart även om de överklagas. Eftersom det som ovan
Prop. 1993/94:160
45
redovisats är osäkert hur frågan skulle bedömas är det lämpligt att det framgår
direkt av lag. Regeringen föreslår därför att det i lagarna införs bestämmelser
om att vitesförelägganden gäller omedelbart även om de överklagas. Detta
föranleder ändringar i 17 a § radiolagen, 21 § kabellagen samt 27 och 28 a §§
satellitlagen. I lokalradiolagen och närradiolagen finns bestämmelser om att
beslut enligt dessa lagar gäller omedelbart om inte annat förordnas
(15 § närradiolagen och 38 § lokalradiolagen). Detta torde träffa även
vitesförelägganden. Några motsvarande ändringar i närradiolagen och
lokalradiolagen behövs därför inte.
Innebörden av att ett vitesföreläggande gäller omedelbart blir att om ett
programföretag som överklagar ett föreläggande, under den tid ärendet
prövas, åter bryter mot bestämmelsen, kan vitet bli utdömt på grund av den
överträdelsen. Utdömande kan dock bli aktuellt först sedan föreläggandet
vunnit laga kraft. Har företaget framgång med sitt överklagande blir något
utdömande således aldrig aktuellt. Möjlighet finns för företaget att begära
inhibition, dvs. att överinstansen beslutar att föreläggandet tills vidare inte
skall gälla. Ett sådant beslut kan överinstansen t.ex. meddela om den finner
myndighetens beslut direkt felaktigt. En domstol som har att pröva ett över-
klagande av ett vitesföreläggande kan också förordna att skyldigheten skall
gälla från en senare tidpunkt som domstolen bestämmer. I de nu aktuella
fallen torde dock skäl för en sådan åtgärd i regel saknas.
Ett vitesföreläggande som gäller den s.k. must carry-skyldigheten i 6 §
kabellagen innefattar ofta en positiv förpliktelse. I praktiken kan det bli fråga
om att t.ex. bygga om ett fastighetsnät. Någon bestämmelse om att ett sådant
föreläggande skall gälla omedelbart bör därför inte finnas i dessa fall (21 §
jämfört med 22 §).
Instansordningen
Kammarrätten är för närvarande överinstans i alla mål enligt de nuvarande
lagarna för ljudradio- och TV-sändningar till allmänheten. I 1993 års budget-
proposition förordade emellertid regeringen, mot bakgrund av Domstols-
utredningens förslag, att förvaltningsdomstolsprövningen i regel bör starta i
länsrätt (prop. 1992/93:100 bil 3). Riksdagen har ställt sig bakom de angivna
riktlinjerna (bet. 1992/93:JuU24, rskr. 1992/93:289). Regeringen har nyligen
avlämnat propositionen 1993/94:133 Instansordningen i de allmänna förvalt-
ningsdomstolarna. Om förslagen genomförs kommer länsrätt att bli första
instans i fråga om bl.a. studiestödsmål och kriminalvårdsmål.
I denna proposition lämnas vissa förslag till förändringar i fråga om an-
svarig myndighet på radio- och TV-området. Vidare föreslås vissa smärre be-
gränsningar i rätten att överklaga m.m. I sakligt hänseende föreslås emellertid
inga förändringar. De olika uppgifter som regleras i lagarna förändras inte.
Det är endast i frågan om vilken myndighet som skall handha uppgifterna
som förändringar föreslås. Enligt regeringens mening är det lämpligt att den
överklagningsinstans som redan har erfarenhet av den aktuella måltypen tills
Prop. 1993/94:160
46
vidare fortsätter att handlägga målen. Förnyade överväganden mot bakgrund Prop. 1993/94:160
av beredningen av Domstolsutredningens förslag får utvisa om det finns
anledning till en ändrad ordning för överklagande av de aktuella
myndigheternas beslut.
13 Vissa övergångsfrågor
Regeringens förslag: När de båda nya myndigheterna på radio- och
TV-området inrättas den 1 juli 1994 skall Radionämnden, Kabelnämn-
den, Närradionämnden och Styrelsen för lokalradiotillstånd läggas ned.
Utredningens förslag: Utredningen, som behandlar olika genom-
förandefrågor, har i enlighet med sina direktiv föreslagit att Radio- och TV-
myndigheten skulle ligga i Stockholm.
Remissinstanserna: Förslag har lämnats om att lokalisera en ny myn-
dighet på radio- och TV-området till andra orter.
Skälen för regeringens förslag: För att de föreslagna förändringarna
i myndighetsorganisationen skall kunna genomföras den 1 juli 1994 är det
angeläget att förberedelsearbetet påbörjas snarast och bedrivs skyndsamt.
Regeringen kommer därför inom kort att tillkalla en organisationskommitté
med uppdrag att förbereda och genomföra den nya myndighetsorganisationen
på radio- och TV-området. Kommittén kommer naturligtvis att arbeta med
förbehåll för riksdagens kommande beslut med anledning av denna propo-
sition.
I kommitténs uppdrag kommer det bl.a. att ingå att lämna förslag till bud-
get för de båda nya myndigheterna inför regeringens beslut om regleringsbrev
för budgetåret 1994/95 (se avsnitt 15). Kommittén bör även anställa personal
i de nya myndigheterna. Regeringen räknar därvid med att huvuddelen av
personalen vid de nuvarande fyra myndigheterna får anställning i Radio- och
TV-verket och Granskningsnämnden för radio och TV när dessa bildas.
De föreslagna förändringarna i myndighetsstrukturen är att betrakta som en
ren omorganisation av en etablerad verksamhet. En utlokalisering skulle utan
tvekan medföra ett avbrott i den löpande tillståndsgivningen och gransknings-
verksamheten på radio- och TV-området. En förutsättning för att kunna
genomföra den nya myndighetsorganisationen den 1 juli 1994 är att de
nuvarande myndigheternas lokaler utnyttjas.
Avvecklingen av Radionämnden, Kabelnämnden, Närradionämnden och
Styrelsen för lokalradiotillstånd bör förberedas av organisationskommittén.
Det bör bl.a. ingå i kommitténs uppdrag att ta fram underlag för en bedöm-
ning av de kostnader som uppstår i samband med myndigheternas avveckling
(se avsnitt 15). Regeringen avser att senare tillkalla en särskild utredare med
uppgift att fullfölja avvecklingen efter den 1 juli 1994. Uppdraget innebär att
den särskilde utredaren från angiven tidpunkt ansvarar för att i erforderlig
47
omfattning avsluta verksamheter och för att vid behov ansvara för Prop. 1993/94:160
personalfrågor under en avvecklingsperiod. Utredaren övertar arbetsgivar-
ansvaret för eventuellt övertalig personal.
14 Finansiering
Regeringens förslag: Radio- och TV-verket finansieras helt via
statsbudgeten. Granskningsnämnden för radio och TV finansieras dels
med anvisningar från rundradiokontot och dels via statsbudgeten.
Utredningens förslag: Radio- och TV-myndigheten ges ett ramanslag
för den samlade verksamheten. På statens inkomstsida finansieras verksam-
heten med TV-avgiftsmedel och koncessionsavgifter.
Remissinstanserna: Utredningens förslag stöds av bl.a. Kabel- och
Närradionämndema. Flera remissinstanser anser inte att marknadens aktörer
skall betala för granskningsverksamheten.
Skälen för regeringens förslag: De nuvarande fyra myndigheterna
på radio- och TV-området finansieras på olika sätt.
Radionämnden anvisas medel direkt från rundradiokontot för sin verk-
samhet. Kabelnämnden, Närradionämnden och Styrelsen för lokalradiotill-
stånd anvisas däremot medel via statsbudgeten. Bland dessa myndigheter
finansieras verksamheten vid Närradionämnden med sändningsavgifter som
betalas av de sändande föreningarna och som redovisas på statsbudgetens
inkomstsida.
Regeringens förslag om finansieringen av de nya myndigheterna innebär
att verksamheten vid Radio- och TV-verket finansieras helt via statsbudgeten.
Rundradiokontot bör dock fortsätta att bidra till finansieringen av gransk-
ningsverksamheten. De medel som för innevarande budgetår har anvisats till
Radionämnden bör för budgetåret 1994/95 i stället anvisas direkt till Gransk-
ningsnämnden för radio och TV. Därutöver bör ytterligare medel till-
föras granskningsnämnden via statsbudgeten. Genom att nämnden redovisar
medelstilldelningen från rundradiokontot på statsbudgetens inkomstsida, kan
den samlade medelstilldelningen disponeras under ett ramanslag (se avsnitt
15). Härmed tillgodoses också riksdagens generella önskemål om bruttoredo-
visning av den statliga verksamheten på statsbudgeten.
48
15 Anslagsfrågor för budgetåret 1994/95
I prop. 1993/94:100 (bil. 12 s. 166) har regeringen föreslagit att riksdagen i
avvaktan på denna proposition beräknar oförändrad medelstilldelning för
Radionämnden, Kabelnämnden, Närradionämnden och Styrelsen för lokal-
radiotillstånd. För innevarande budgetår har följande medel anvisats för de
fyra myndigheterna:
Radionämnden (medelsanvisning från rundradiokontot) 4 365 000 kr
Kabelnämnden (förslagsanslag) 4 137 000 kr
Närradionämnden (förslagsanslag) 4 637 000 kr
Styrelsen för lokalradiotillstånd (ramanslag) 2 100 000 kr
Regeringen återkommer nu till dessa frågor med utgångspunkt från att två
nya myndigheter, Radio- och TV-verket och Granskningsnämnden för radio
och TV, inrättas den 1 juli 1994 och då ersätter de nuvarande myndigheterna.
Budgetförslaget innebär att den medelsanvisning från rundradiokontot som
för innevarande budgetår har tillförts Radionämnden och de anslag i stats-
budgeten som anvisats för Kabelnämnden, Närradionämnden och Styrelsen
för lokalradiotillstånd, för budgetåret 1994/95 beräknas under det gemen-
samma ramanslaget C 18. Myndigheter på radio- och TV-området.
ELFTE HUVUDTITELN
C. Massmedier m.m.
C 18. Myndigheter på radio- och TV-området
Nytt anslag (förslag) 15 467 000 kr
Från anslaget finansieras verksamheten vid Radio- och TV-verket och
Granskningsnämnden för radio och TV. Även kostnader för avvecklingen av
Radionämnden, Kabelnämnden, Närradionämnden och Styrelsen för lokal-
radiotillstånd belastar anslaget under en övergångsperiod.
De nuvarande fyra myndigheterna har lämnat anslagsframställningar för
budgetåret 1994/95.
Radionämnden
Nämnden noterar att det totala antalet granskningsärenden under en lång tid
varit förhållandevis konstant. År 1992 uppgick antalet ärenden till 659, och år
1993 var siffran 623. Av dessa har nämnden själv initierat 13 resp. 12
ärenden.
Ett betydande antal ärenden under åren 1992 och 1993 har gällt hur TV 4
följer reklamreglema i radiolagen. Nämnden har också genom ett flertal beslut
Prop. 1993/94:160
49
4 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 160
granskat hur Sveriges Radio, Sveriges Television och TV 4 uppfyller regler-
na om sponsring i avtalen med staten. I flera fall har nämnden även tillämpat
bestämmelsen i 6 § radiolagen om förbud mot otillbörligt gynnande av kom-
mersiella intressen i programverksamheten. Under år 1993 har nämnden be-
slutat om vite i ett fall.
Granskningen av programinnehållet i TV 4 och tillämpningen av reglerna
om reklam och sponsring har funnit sina former och nämnden räknar tills
vidare inte med någon ytterligare resursförstärkning med anledning av den
ökade arbetsbelastning som kan väntas på detta område. När det gäller till-
synen över efterlevnaden av lokalradiolagens bestämmelser om sändningar-
nas innehåll, gör nämnden bedömningen att det inom ramen för nuvarande
medelstilldelning är möjligt att åtminstone inledningsvis behandla ärenden
som föranleds av anmälningar från allmänheten. Om granskningen kommer
att innehålla mer komplicerade utredningstekniska eller rättsliga frågor kan en
utökning av antalet handläggare bli nödvändig.
Med utgångspunkt från sitt nuvarande ansvarsområde hemställer Radio-
nämnden om reellt oförändrade medel för budgetåret 1994/95.
Kabelnämnden
Antalet hushåll anslutna till kabelnät med satellitmottagning uppskattas av
nämnden till ca 1,9 miljoner, vilket motsvarar ca 49 % av samtliga hushåll.
Ytterligare ca 0,5 miljoner bostäder antas ha någon form av satellitmottag-
ning. Därmed beräknas ca 60 % av landets hushåll ha tillgång till satellit-TV.
I de stora kabelnäten erbjuds i regel över 30 programkanaler.
Vid halvårsskiftet 1993 fanns 24 lokala kabelsändarföretag, varav 21 hade
regelbundna sändningar av egenproducerade program i kostnadsfria s.k.
lokalkanaler. Därutöver har kommersiella kabelsändningar kommit i gång på
ca 30 orter.
Under budgetåret 1992/93 avgjorde nämnden 20 tillsynsärenden, varav 15
avsåg reglerna om reklam och sponsring. Granskningen ledde i tio fall till
fällande beslut, vilka i fyra fall förenades med vitesförelägganden. Inom
ramen för uppbörden av koncessionsavgiften för TV 4 behandlade nämnden
två ärenden under året.
Med hänsyn till osäkerheten om nämndens framtida uppgifter och organi-
sationsform, begär Kabelnämnden reellt oförändrade resurser för budgetåret
1994/95.
Närradionämnden
Antalet tillståndshavare minskade från 2 065 till 1 829 under kalenderåret
1992. Minskningen beror främst på att nämnden skärpt rutinerna för åter-
kallelse av tillstånd vid obetalda sändningsavgifter och vid underlåten verk-
samhet. Den totala sändningstiden uppgick till 370 000 timmar vid utgången
av år 1992, vilket är en ökning med 16,2 % sedan föregående år.
Prop. 1993/94:160
50
Under kalenderåret 1992 diariefördes 1 289 ärenden vid nämnden, jämfört Prop. 1993/94:160
med 1 127 året innan. Därutöver handlades ca 9 000 ärenden om sändnings-
tider vid nämndens kansli. Under budgetåret 1992/93 behandlade nämnden
31 ärenden om kommersiell reklam, varav sändningstillståndet återkallades i
24 fall. Antalet överträdelser av förbudet mot centralproducerat material har
ökat. Detta har dels medfört återkallelser av tillstånd, dels utfärdande av vites-
förelägganden i tolv fall. Även antalet tvister mellan sammanslutningar om
sändningstider har ökat.
Med hänsyn till osäkerheten om nämndens framtida uppgifter och organi-
sationsform, begär Närradionämnden reellt oförändrade resurser för budget-
året 1994/95.
Styrelsen för lokalradiotillstånd
Styrelsen konstaterar att myndigheten i sin nuvarande form, som inrättades i
mars 1993, är en övergångslösning i avvaktan på en reformering av myndig-
hetsstrukturen på radioområdet.
T.o.m. december 1993 hade styrelsen, efter auktionsförrättning, fattat be-
slut om 57 lokalradiotillstånd i 23 sändningsområden. Den första stationen
påbörjade sina sändningar den 1 oktober 1993. Styrelsen har också godkänt
några överlåtelser av tillstånd.
Styrelsen pekar på att arbetsbelastningen vid kansliet varit ojämn och att
det kan vara lämpligt att avsätta resurser för personalförstärkningar under
begränsade perioder. Inför budgetåret 1994/95 begär styrelsen oförändrat
anslag.
Regeringens överväganden
Övergripande mål
Radio- och TV-verket skall ansvara för de uppgifter som anges i avsnitt
10.1. Granskningsnämnden för radio och TV skall ha de uppgifter som
framgår av avsnitt 11.1.
Resurser
Ramanslag 1994/95: 15 467 000 kr
Planeringsram: 1994/95 1995/96 1996/97
15 467 000 kr 15 467 000 kr 15 467 000 kr
Övrigt
För budgetåret 1994/95 anvisas Granskningsnämnden för radio och
TV en medelsanvisning från rundradiokontot på 4 618 000 kr (inkl,
moms) som nämnden har att redovisa på statsbudgetens inkomstsida.
51
Som framgått ovan avser regeringen att ge den organisationskommitté som
skall förbereda och genomföra den nya myndighetsorganisationen i uppdrag
att lämna förslag till budget för var och en av de nya myndigheterna inför
regeringens beslut om regleringsbrev för budgetåret 1994/95. Uppdraget
innebär att kommittén skall föreslå en fördelning av statsanslaget för myndig-
heter på radio- och TV-området på två olika anslagsposter: en for verksamhe-
ten vid verket och en för verksamheten vid granskningsnämnden.
Den föreslagna förändringen av myndighetsstrukturen på radio- och TV-
området ger enligt regeringens bedömning utrymme för rationaliseringar i
verksamheten. Med den oförändrade medelstilldelning som nu föreslås bör
det därmed vara möjligt för de båda nya myndigheterna att uppfylla de upp-
gifter som de åläggs. Uppgifterna är av den karaktären att det även bör finnas
visst utrymme för konsultinsatser.
Under budgetåret 1994/95 kan vissa avvecklingskostnader uppstå. Det
gäller i första hand personal- och övriga förvaltningskostnader. I dagsläget
går det inte att närmare beräkna dessa kostnader. Det bör i stället ankomma på
organisationskommittén att mot bakgrund av sitt förberedelsearbete bedöma
avvecklingskostnademas väntade omfattning, och att ta hänsyn till detta vid
beräkningen av förslaget till medelstilldelning för de båda myndigheterna. Ut-
gångspunkten är att avvecklingskostnadema skall finansieras inom ramen för
det föreslagna anslaget.
Radio- och TV-verket och Granskningsnämnden för radio och TV skall
lämna sina första årsredovisningar till regeringen hösten 1995 om den verk-
samhet som bedrivs vid myndigheterna. Redovisningen skall göras per verk-
samhetsgren. Det bör även framgå vilka avvecklingskostnader som uppstått
som en följd av de nuvarande myndigheternas nedläggning.
De båda nya myndigheterna kommer att tilldelas var sitt räntekonto med
kredit i Riksgäldskontoret och medlen under statsanslaget kommer att föras
till dessa konton. Utgående anslagssparande eller anslagskredit budgetåret
1993/94 från ramanslaget C 21. Styrelsen för lokalradiotillstånd, bör över-
föras till ramanslaget C 18. Myndigheter på radio- och TV-området. Till-
gångar och skulder, inkl, upptagna lån i Riksgäldskontoret, som kan finnas i
de nuvarande myndigheterna vid utgången av innevarande budgetår bör föras
över till de nya myndigheterna.
Vid beräkningen av anslaget har hänsyn tagits till pris- och löneutveck-
lingen. Medlen som anvisas från rundradiokontot har beräknats inklusive
mervärdeskatt. Ett rationaliseringskrav på 1 % har tillämpats på medel som
anslås via statsbudgeten.
Prop. 1993/94:160
52
Utredningens sammanfattning av betänkandet
Radio och TV i ett (SOU 1992:36)
Prop. 1993/94:160
Bilaga 1
Utredningen skall enligt sina direktiv, som fastställdes i juli 1991, utmynna i
förslag till organisation för en sammanhållen central myndighet för radio- och
TV-sändningar till allmänheten. Den nya myndigheten skall ersätta Radio-
nämnden, Kabelnämnden och Närradionämnden och även ansvara för myn-
dighetsuppgifter som tillkommer på grund av t.ex. nya slag av sändningar till
allmänheten.
Utredningsuppdraget går tillbaka på uttalanden i samband med 1991 års
proposition om radio- och TV-frågor (prop. 1990/91:149, bet 1990/91:
KU39, rskr. 1990/91:370). Utredningen har sökt att på olika sätt beakta
pågående utredningar m.m. rörande privatradio, översyn av radiolagen samt
regler som följer av internationella åtaganden, t.ex. EES-avtalet.
Förutsättningarna för det område som ska omfattas av den nya myndig-
hetsorganisationen har alltså inte varit fastlagda, något som givetvis kompli-
cerat utredningsarbetet. Med hänsyn härtill lämnas i stället för detaljerade
förslag en mera principiellt hållen skiss i bl.a. organisationsfrågan. Så snart
som möjligt efter det att utredningsförslaget har remissbehandlats bör en
organisationskommitté börja arbetet med detaljerna i den nya organisationen.
Om möjligt bör den fortsatta beredningen av förslagen i detta betänkande
samordnas med den beredning som kommer att ske rörande privatradio. Med
hänsyn härtill bör den nya myndighetsorganisationen träda i funktion den 1
januari 1993.
I betänkandet redogörs översiktligt för nuvarande myndighetsstruktur.
Radionämnden, Kabelnämnden och Närradionämnden har olika regelsystem
och ”myndighetskultur”. Det rör sig om tre små nämndmyndigheter med
avgränsade arbetsområden. Nämnderna består av sju ledamöter vardera som
samtliga utses av regeringen. Den anställda personalen uppgår för närvarande
till tjugotalet personer.
Radionämnden - som funnits i mer än femtio år - övervakar genom efter-
handsgranskning att public service-företagen (dvs. de i Sveriges Radio-kon-
cernen ingående programbolagen) följer bestämmelserna i radiolagen samt
avtalen om programverksamheten. Motsvarande övervakning gäller sedan
1992 också den tredje markbundna TV-kanalen. Kabel- och närradionämn-
dema inrättades båda för mindre än tio år sedan och har gemensamt kansli. I
Kabelnämndens uppgifter ingår övervakning av att bl.a. reklamreglema för
kabelsändningar och den s.k. must carry-principen efterlevs. Närradionämn-
den ger tillstånd till närradiosändning, fastställer sändningstider samt över-
vakar bl.a. att reklamförbudet i närradio upprätthålls.
Motsvarande myndighetsreglering i vissa andra länder beskrivs i betän-
kandet. Det finns i allmänhet någon typ av myndighetsreglering om än med
stora variationer - från veritabla medieverk till små specialiserade organ av
samma slag som de nuvarande svenska nämndmyndighetema.
53
Den nuvarande ordningen med tre små fristående myndigheter gör det
svårt för allmänheten och intressenter att överblicka området. En samordning
bedöms leda till ökad effektivitet samt bättre anpassning till oförutsedda för-
ändringar på massmediefältet. Även hänsyn till rättsäkerheten talar för ökad
samordning. Genom att samla kompetensen kan man också lägga grunden för
en utrednings- och utvärderingsresurs. En sammanslagen organisation be-
döms också bättre skickad att ta hand om de nya myndighetsuppgifter som
kan förutses.
Utredningen diskuterar i sammanhanget om det, som gjorts gällande från
en del håll, är möjligt att begränsa de aktuella myndighetsuppgifterna och/
eller att lägga dem på andra organ, t.ex. den telekommunikationsmyndighet
som är under planering. Några fördelar bedöms en sådan ordning inte ha.
När det så gäller modellen för den nya myndigheten, finner utredningen
det smidigast att laborera med en central förvaltningsmyndighet med en
nämnd. Nämnden skall bl.a. avgöra ärenden som enligt yttrandefrihetsgrund-
lagen skall avgöras i domstolsliknande former, men inte ha några verksledan-
de uppgifter.
Myndigheten skall ledas av en överdirektör och arbetet skall organiseras
utifrån fyra funktioner, nämligen tillståndsgivning, granskning, utredning/
information och administration.
En platt organisation förordas. Indelning i avdelningar etc. bör inte
instruktionsfästas.
Den nya organisationen föreslås finansieras dels genom TV-avgifter lik-
som f.n. Radionämnden, dels genom koncessionsavgifter. Myndigheten bör
ha ett ramanslag för den samlade verksamheten.
En administrativ besparing om drygt en årsarbetskraft beräknas.
För de nuvarande uppgifterna beräknas därmed ett sammanlagt personal-
behov om 21 tjänster. För tillkommmande uppgifter beräknas behovet till ett
tiotal tjänster.
Prop. 1993/94:160
Bilaga 1
54
Sammanställning av remissyttranden över
betänkandet Radio och TV i ett (SOU 1992:36)
Prop. 1993/94:160
Bilaga 2
1 Remissinstanserna
Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av Justitieombudsmannen
(JO). Justitiekanslern, Göta hovrätt, 1991 års JK-utredning
(Ju 1991:08), Kammarrätten i Sundsvall, Televerket, Telestyrelsen, Organi-
sationskommittén (K 1992:01) för ny myndighet på telekommunika-
tionsområdet, juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet, insti-
tutionen för journalistik, medier och kommunikation vid Stockholms
universitet, samhällsvetenskapliga fakultetsnämnden vid Göteborgs univer-
sitet, Radionämnden, Kabelnämnden, Närradionämnden, Radiolagsutred-
ningen (U 1985:05), Riksskatteverket, Patent- och registreringsverket,
Statskontoret, Riksrevisionsverket, Sveriges Radio AB (ljudradiobolaget),
Sveriges Television AB, Sveriges Utbildningsradio AB, Nordisk Television
AB (TV 4), Svensk Rundradio AB, Svenska arbetsgivareföreningen (SAF),
Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Sveriges industriförbund,
Konstnärliga och litterära yrkesutövares samarbetsnämnd (KLYS), Sveriges
advokatsamfund, Föreningen Svenska masskommunikationsforskare,
Svenska Tidningsutgivareföreningen, Sveriges reklamförbund, Annonsörför-
eningen, Sveriges köpmannaförbund, Radioutgivareföreningen, Publicist-
klubben, Svenska kabel-TV-föreningen och Sveriges lokal-TV-förbund.
Härutöver har skrivelser inkommit från Länsstyrelsen i Västemorrlands
län, Kommunförbundet i Västemorrlands län, Sundsvalls kommun, Väster-
viks kommun, Svenska journalistförbundet, fackklubbarna vid Kabel- och
Närradionämnderna (SACO/SR och ST-Kultur avdelning 421-006) samt
Radio Nova.
En del av remissinstanserna har lämnat gemensamma yttranden. I
sammanställningen används beteckningen Kabel- och Närradionämnderna för
en gemensam skrivelse från dessa nämnder. SAF och Industriförbundet avser
yttrandet från Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges industriförbund.
Beteckningen Sveriges Radio avser ett gemensamt yttrande från de dåvarande
(juni 1992) riksradio- och lokalradiobolagen. För tydlighetens skull bör
också klargöras att Organisationskommittén för en ny telemyndighet
(K 1992:01) lämnade ett yttrande i juni 1992. Den nya myndigheten,
Telestyrelsen, inkom senare med en egen skrivelse.
2 Allmänt om utredningen
Utredarens uppdrag har varit att utarbeta förslag till organisation för en sam-
manhållen central myndighet för radio- och TV-sändningar till allmänheten.
Några remissinstanser har framfört allmänna synpunkter på utredningen.
Samhällsvetenskapliga fakultetsnämnden vid Göteborgs universitet menar
att utredningen borde ha utgått från vad som fungerat bra respektive mindre
55
bra i den tidigare verksamheten. Eftersom denna utgångspunkt saknas i ut-
redningen är det svårt att bedöma vilka effektivitetsvinster en sammanslag-
ning kan ge. Publicistklubben anser att förslag till förändringar av statens
verksamhet beträffande etermedier måste föregås av en mer grundläggande
och principiell analys än vad som presenteras i utredningen. En sådan analys
bör inledas med ett resonemang om vilka åtaganden staten överhuvudtaget
skall ha ifråga om radio och television. Köpmannaförbundet konstaterar att en
del frågor som berörs i utredningen måste angripas senare. Beslut saknas på
vissa områden och utvecklingen inom mediesektom är i stora stycken osäker.
Radionämnden beklagar att motiveringar och analyser i väsentliga delar är
förhållandevis skissartade. Även om direktiven anger en viss färdriktning för
utredarens arbete framstår exempelvis redovisningen av tillgängliga alternativ
som ofullständig. Nämnden anser, trots att man har förståelse för utredning-
ens svårigheter, att den bakomliggande analysen ibland är så bristfällig att det
inte klart går att urskilja motiveringen för ett visst ställningstagande. Radio
Nova framför sin förtvivlan över den visionära brist och avsaknad av insikt
som utredningen uppvisar. Radiostationen anser att utredningen borde ha
beaktat att utlandsopererad satellitdistribuerad radio - som inte omfattas av
yttrande- och informationsfrihetsinskränkningar - kommer att vara en del av
den svenska radiostrukturen inom några år.
3 Frågan om en ny sammanhållen myndighet
Utredningen föreslår, i enlighet med sina direktiv (dir. 1991:68), att en ny
förvaltningsmyndighet som ersätter Radionämnden, Kabelnämnden och När-
radionämnden inrättas. Myndigheten föreslås utföra de tre nuvarande nämn-
dernas uppgifter, tillkommande uppgifter relaterade till lokalradio- och satel-
litsändningar samt informations- och utredningsverksamhet.
Remissopinionen är splittrad och kan delas in i fem kategorier beroende på
den myndighetsstruktur som förordas.
Ja, en sammanslagen myndighet för alla uppgifter
Utredningens förslag om en ny, sammanslagen myndighet stöds av Göta
hovrätt, Kammarrätten i Sundsvall, juridiska fakultetsnämnden och institu-
tionen för journalistik, medier och kommunikation vid Stockholms univer-
sitet, Kabel- och Närradionämndema, Svensk Rundradio, Statskontoret,
KLYS, Advokatsamfundet, Sveriges reklamförbund, Sveriges lokal-TV-för-
bund, Sundsvalls kommun samt fackklubbarna vid Kabel- och Närradio-
nämndema.
Vidare har Justitiekanslem, Telestyrelsen, Radiolagsutredningen, Riks-
skatteverket och Riksrevisionsverket inget att erinra från sina respektive
utgångspunkter. JO anser inte att utredningens förslag föranleder någon sär-
skild kommentar.
Prop. 1993/94:160
Bilaga 2
56
Rättssäkerhet, flexibilitet och effektivitet
Utredningen framför flera motiveringar för att nuvarande organisationsstruk-
tur bör förändras. Som bärande skäl för en förändring anges bristfälliga möj-
ligheter till rättssäkerhet, flexibilitet och effektivitet med nuvarande nämnd-
ordning. En ny organisation bör karaktäriseras av dessa egenskaper.
Kabel- och Närradionämndema tillstyrker generellt utredningens slutsatser
i detta hänseende och delar också utredningens bedömning att en fortsatt
organisatorisk splittring på området skulle innebära stora olägenheter. Stats-
kontoret anser att det råder brist på sammanhållen central kompetens inom
massmedieområdet. En ordning med endast en myndighet borde leda till
effektivare resursutnyttjande, större flexibilitet och minskad sårbarhet. Juri-
diska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet anser att förslaget innebär
sådana förbättringar i förhållande till nu gällande ordning, vilken anses helt
oacceptabel, att det kan godtas.
Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet, Kabel- och När-
radionämndema, Statskontoret, Svensk Rundradio samt fackklubbarna vid
Kabel- och Närradionämndema anser, i likhet med utredningen, att en sam-
manslagen organisation skapar bättre förutsättningar för en konsekvent
regeltillämpning än nuvarande ordning. Juridiska fakultetsnämnden betonar
risken för instabil rättstillämpning om de tre nuvarande nämnderna fortsätter
att verka alltför isolerade i förhållande till varandra och utan ett tillräckligt
starkt stöd i sina instruktioner eller i den lagstiftning som respektive myndig-
het satts att tillämpa.
Kabel- och Närradionämndema påpekar att en samordnad organisation
medför ökad rättssäkerhet eftersom den bättre kan svara mot behovet av
kompetenshöjning. Den snabba utvecklingen på radio- och TV-området gör
det i fortsättningen mer angeläget att göra sammanvägda bedömningar i sam-
band med tillämpningen av enskilda bestämmelser. Bedömningen vid avgö-
randet av ett enskilt ärende kräver i regel både mycket god kännedom om
verksamheten ifråga och överblick över den aktuella utvecklingen på området.
Nämnderna har uppfattningen att mycket små myndigheter med endast ett
fåtal handläggare inte har möjlighet att skaffa sig egen personal med den
specialistkompetens som kommer att behövas när ny lagstiftning, ytterligare
myndighetsuppgifter och nya medieformer introduceras.
Utredningen konstaterar att nuvarande nämndorganisation har sämre möj-
ligheter än en samordnad myndighet att möta förändringar i omvärlden. Juri-
diska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet, Kabel- och närradio-
nämndema, Svensk Rundradio och Statskontoret delar utredningens uppfatt-
ning och anser att en organisation som ska överblicka och följa utvecklingen
inom medieområdet behöver samlad kompetens. Juridiska fakultetsnämnden
menar att en större myndighet bör kunna samla den kompetens som krävs för
att klara anpassningar till de förändringar som sker och förväntas ske på
massmedieområdet.
Flera remissinstanser håller med utredningen om att den nuvarande myn-
dighetsstrukturen är svåröverskådlig. Kabel- och Närradionämndema menar
Prop. 1993/94:160
Bilaga 2
57
att den nya mediesituationen med ett flertal etermedier gör det svårt för
allmänheten att överblicka vilka regler som gäller för olika medier. Genom att
enbart ett organ svarar för kontakten med allmänheten är information och
opinionsbildning lättare att bedriva och rådvillhet angående vart man skall
vända sig med synpunkter kan undvikas. Juridiska fakultetsnämnden vid
Stockholms universitet konstaterar att förslaget bl.a. medför ökad överskåd-
lighet för såväl allmänheten som enskilda tjänstemän inom den föreslagna
myndigheten. Samma påpekande görs av fackklubbarna vid Kabel- och När-
radionämndema.
Utredningen anser att en sammanslagen organisation ger möjlighet till
ökad effektivitet. Statskontoret instämmer i denna synpunkt och påpekar att
en sammanslagning bör leda till en bättre resurshushållning och till ett bättre
tillvaratagande av kompetens. Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms
universitet noterar att förslaget torde innebära vinster som en följd av t.ex.
samordning av funktioner och förhöjd rationalitet i beslutsfattandet. Kabel-
och Närradionämndema anser att dubbelarbete bäst kan undvikas genom att
samordna de skilda nämndorganisationema.
Internationella kontakter
Utredningen påtalar behovet av en naturlig replipunkt för internationella kon-
takter och understryker att det är en klar fördel om en myndighet håller i
kontakter med t.ex. EG-organ och Europarådet. Statskontoret delar utred-
ningens uppfattning att resurser bör skapas för internationella kontakter och
internationell bevakning. Sveriges reklamförbund anser att en sammanslag-
ning av de tre nämnderna till en myndighet är en praktisk nödvändighet,
främst med hänsyn till den stora ökning av internationella kontakter som kan
förväntas i framtiden. Fackklubbarna vid Kabel- och Närradionämndema
understryker att sammanslagningen delvis motiveras av de förändringar som
följer med EES-avtalet. Den nya myndigheten med dess samlade ansvar
underlättar kontakterna med EG-organ och med andra länders berörda myn-
digheter.
Granskningsverksamhetens betydelse och integritet
Kabel- och Närradionämndema understryker att behovet av en självständig
övervakning av radio- och TV-verksamheten, utöver behandling av allmän-
hetens anmälningar, har ökat. Tillkomsten av nya regler för satellitsändningar
och egensändningar i kabelnät har medfört att det hos allmänheten i ökande
grad uppkommit osäkerhet om huruvida det längre finns ett fast och givet
regelverk för TV-sändningar. Därmed har också allmänhetens förmåga och
intresse att genom anmälningar medverka till övervakningen av efterlevnaden
av de gällande reglerna i nya TV-medier varit ringa. Samma tendens har visat
sig under den senaste tiden också vad gäller reklamöverträdelser i närradio.
Prop. 1993/94:160
Bilaga 2
58
Nämnderna menar att det därför är angeläget att en myndighet med tillräckliga
resurser, god överblick och hög kompetens skapas.
Telestyrelsen understryker vikten av att frågor om yttrandefrihet och frågor
om tillstånd att inneha och använda radiosändare hålls åtskilda på ett sätt som
utredningens förslag innebär. Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms
universitet invänder inte mot att efterhandsgranskning och tillståndsgivning
utförs av samma myndighet eftersom granskningen föreslås ske i en särskild
nämnd och övriga funktioner handhas av myndigheten.
Institutionen för journalistik, medier och kommunikation vid Stockholms
universitet anser att sammanslagningen är berättigad men väntar sig vissa
svårigheter - både för den nya myndigheten och för allmänhetens förhållande
till denna - eftersom myndigheten skall vara både tillståndsorgan och döman-
de myndighet.
Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet, som tillstyrker att
sammanslagningen genomförs, framhåller att tiden kan vara mogen att
åtminstone överväga upplösning av det förevarande systemet med särskild
myndighets prövning av programinnehåll i efterhand. Fakultetsnämnden
understryker att utredningens förslag inte särskilt väl beaktar att den nya ytt-
randefrihetsgrundlagen erbjuder en ordning som principiellt gör efterhands-
granskning av programinnehåll obehövlig. Att inte låta yttrandefrihetsgrund-
lagen uttömmande reglera yttrandefrihet i bl.a. radioprogram är en rest från ett
system som på goda grunder ter sig i upplösning.
Uppgifterna kan inte handläggas av andra myndigheter
Utredningen menar att andra myndigheter skulle kunna handha vissa av de
föreslagna myndighetsuppgifterna, förutsatt resurstillskott, men den splittrade
handläggning som detta skulle innebära kan inte anses vara rationellt.
Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet finner, i likhet med
utredningen, att ifrågavarande myndighetsuppgifter knappast kan avvecklas
eller handhas av någon annan myndighet. Organisationskommittén för ny
myndighet på telekommunikations-området, som begränsar sitt yttrande till
huruvida Telestyrelsens arbetsuppgifter bör omfattas av sådana mediefrågor
som berörs i betänkandet, anser i likhet med utredningen att Telestyrelsen inte
skall arbeta med de i utredningen berörda mediefrågorna.
Nej, skilda organisationer för granskning och administration
Ett antal remissinstanser anser att granskningsverksamhet bör ha en mer
självständig ställning än vad som föreslås i utredningen. Mot den bakgrunden
avstyrks utredningens förslag till myndighetsstruktur av Radionämnden,
Patent- och registreringsverket, Sveriges Radio, Sveriges Television, Utbild-
ningsradion och TV 4.
Prop. 1993/94:160
Bilaga 2
59
1991 års JK-utredning och Samhällsvetenskapliga fakultetsnämnden vid
Göteborgs universitet framför kritiska synpunkter på den ställning gransk-
ningsverksamheten får enligt utredningens förslag.
Radionämnden, Sveriges Radio, Sveriges Television, Utbildningsradion
och TV 4 tillstyrker att verksamhet som innefattar programgranskning förs
samman till en nämnd.
Radionämnden anser att det ligger närmast till hands att samla efterhands-
granskning av programinnehåll och handläggning av beriktigande- och gen-
mälesärenden hos Radionämnden. Radionämnden menar vidare att det kan
övervägas att överföra den statistik- och rapporteringsskyldighet som blir
följden av Sveriges åtaganden enligt EES-avtalet till denna myndighet. Också
dessa uppgifter har viss anknytning till den typ av verksamhet som Radio-
nämnden för närvarande bedriver.
Radionämnden och Patent- och registreringsverket tillstyrker att aktuella
förvaltningsuppgifter förs samman till en myndighet. Patent- och registre-
ringsverket anser att den anteckningsskyldighet gällande utgivare för vissa
trådsändningar som verket haft under år 1992 bör samordnas med övrig
administration av sändningsverksamheten. Verket ser inte något skäl till att
man skall behålla denna uppgift när den nya myndigheten har inrättats.
Rättssäkerhet och yttrandefrihet
Radionämnden menar att alldeles oberoende av var övriga myndighetsupp-
gifter skall utföras finns det fördelar från rättssäkerhetssynpunkt med att all
granskningsverksamhet utförs på ett ställe. Nämnden delar därmed utred-
ningens uppfattning att en sammanhållen granskning minskar riskerna för
olika praxis men delar inte utredningens slutsats att granskningsuppgiftema
bör ligga på en sammanslagen myndighet som även har andra uppgifter än
efterhandsgranskning. Radionämndens slutsats är att den typ av samman-
slagning som utredningen föreslår, och som enligt utredning skulle renodla
verksamheten på etermedieområdet, snarare innebär motsatsen till renodling.
Radionämnden anser att utredningen överdriver problemet med dess sår-
barhet och bristande möjlighet till rekrytering av specialister. Radionämnden
framför att man hittills kunnat hantera pressade situationer p.g.a. sjukdoms-
fall och att nämnden inte haft några svårigheter att rekrytera personal. Allt
talar för att detta gynnsamma förhållande skulle kvarstå vid en utvidgad men
alltjämt renodlad granskningsverksamhet.
Radionämnden påpekar att dess granskningsverksamhet är av stor betydel-
se från yttrandefrihetsrättslig synpunkt. Radionämnden tillhandahåller genom
sina beslut prejudikat, dvs. vägledande uttalanden om hur reglerna skall
tolkas, vilket underlättar för programföretagen att göra egna bedömningar.
Eftersom nämndens beslut på detta sätt får genomslag i programverksamheten
innebär tillsynsverksamheten att nämnden i praktiken vägleder programföre-
tagen i deras bedömning av var gränserna för yttrande- och informationsfri-
heten går.
Prop. 1993/94:160
Bilaga 2
60
Granskningsverksamhetens integritet
Radionämnden, Sveriges Radio, Sveriges Television, Utbildningsradion,
TV 4 och Patent- och registreringsverket anser att granskningsverksamhetens
integritet försämras om utredningens förslag genomförs.
Sveriges Radio, Sveriges Television, Utbildningsradion och TV 4 anger
att en av utgångspunkterna vid deras bedömning av en förändrad myndig-
hetsstruktur är att respekten för Radionämndens beslut inte får undergrävas.
Även om det i enstaka fall finns vissa sanktionsmöjligheter bygger systemet
som helhet på att programföretagen känner respekt för nämndens beslut.
Radionämnden ifrågasätter starkt lämpligheten i att sammanföra gransk-
ning av sända program med uppgifter av ren förvaltningskaraktär. Nämnden
påpekar att dess nuvarande organisation utgår ifrån att granskningen skall ske
i domstolsliknande former. Skälet härtill är bl.a. att garantera nämndens inte-
gritet och fristående ställning i förhållande till statsmakterna och program-
företagen. Eftersom utredaren synes vitsorda domstolslikheten anser sig
Radionämnden kunna utgå ifrån att det även i framtiden gäller att slå vakt om
nämndens oberoende ställning som granskningsorgan och därmed garantera
att tilltron till nämndens integritet kan vidmakthållas. Liknande synpunkter
framförs av Sveriges Radio, Sveriges Television, Utbildningsradion, TV 4
och Patent- och registreringsverket.
Radionämnden framför vidare stark skepsis mot att sammanföra den helt
oavhängiga programgranskningen med verksamheter som t.ex. inrymmer att
förse regeringen med beredningsunderlag i mediepolitiska frågor. Radio-
nämnden erinrar i sammanhanget om vad som sägs i direktiven (dir.
1991:110) för översynen av justitiekanslems artbetsuppgifteruppgifter m.m.
om svårigheterna att förena olika roller och de konflikter som kan bli följden
av en sådan ordning.
Samhällsvetenskapliga fakultetsnämnden vid Göteborgs universitet,
Sveriges Radio, Sveriges Television, Utbildningsradion och TV 4 framför
kritik mot att granskning och tillståndsgivning utförs av samma myndighet.
Sveriges Radio anser att detta är olyckligt ur yttrande- och informationsfri-
hetssynpunkt. Eftersom uppgifterna efterhandsgranskning och tillståndsgiv-
ning inte är tillräckligt åtskilda kan de granskade företagen, med rätt eller
orätt, uppfatta att myndigheten genom sin tillståndsgivning fått en ny sank-
tionsmöjlighet. Detta kan, enligt Sveriges Radio, verka hämmande på ytt-
randefriheten. Sveriges Television, Utbildningsradion och TV 4 framför
samma synpunkt.
Sveriges Radio, Sveriges Television, Utbildningsradion och TV 4 påpekar
vidare att programföretag bl.a. har till uppgift att granska myndigheter.
Möjligheten att granska den föreslagna Radio- och TV-myndighetens arbete
kan försämras om kontrollorganet i sig är en del av denna myndighet.
Prop. 1993/94:160
Bilaga 2
61
Nej, skilda organisationer för olika medieslag
Tidningsutgivareföreningen, som anser att tillsynsfunktionerna på medie-
området bör hanteras efter uppgifternas art, avstyrker utredningens förslag.
Tidningsutgivareföreningen menar att det går en skiljelinje mellan några tunga
medier vars användning är förenat med särskilda krav och andra företrädesvis
lättare medier där sådana krav saknas. Till de förra hör public service-före-
tagen, TV 4 och satellit-TV vars programföretag har sin hemvist i Sverige.
Till de senare hör närradion, egensändningar via kabel och den planerade
lokalradion. Föreningen finner det mot den bakgrunden inte naturligt att låta
Radionämnden försvinna in i en ny myndighet med tillsynsuppgifter av mera
rutinmässig karaktär. I stället bör den organisatoriskt fungera som hittills,
med det utvidgade ansvar som följer av TV 4-avtalet. Det ter sig också logiskt
att till Radionämnden föra den mer begränsade tillsyn som är förenad med
den tänkta satellitlagen. För de tillsynsuppgifter som nu utförs av Kabel-
nämnden och Närradionämnden samt de som aktualiseras för en lokalradio
kan en samordning övervägas. Det kan med fördel resultera i en nämnd som
ansvarar för besluten och ett kansli som bereder frågor och svarar för den
administrativa servicen.
Granskningsverksamhetens omfattning och integritet
Tidningsutgivareföreningen avstyrker att programetisk eller oprecis gransk-
ning utförs av en myndighet och beklagar att utredaren synes sakna en klar
uppfattning om efterhandsgranskningens karaktär. Föreningen menar att de
sändande företagen och deras medarbetare bör utöva sin professionella etik på
egen hand. Pressetik kan inte förvandlas till lag utan att upphöra att vara
pressetik och den får inte lagregleras i konkurrens med tryckfrihetsförord-
ningens och yttrandefrihetsgrundlagens brottskataloger. Den omständighet att
det på eterområdet därutöver är möjligt att ställa vissa allmänna villkor om
framställningarnas innehåll ändrar ingenting i detta avseende.
Tidningsutgivareföreningen framhåller att det är särskilt angeläget att det
organ som har att efterhandsgranska ett redaktionellt innehåll klart kan urskil-
jas och bli föremål för en offentlig kritisk bevakning. Detta viktiga önskemål
tillgodoses bäst om man har kvar en fristående Radionämnd, tillförd nya
uppgifter som är besläktade med de nuvarande. Även utförandet av de övriga
tillsynsuppgiftema på medieområdet kan lättare hållas under publik uppsikt
om de sköts för sig.
Nej, men en samlad organisation för administrativa uppgifter
Köpmannaförbundet anser att huvudidén om en samlad myndighet är riktig
men menar att det rimligaste vore att prognosticera en krympande myndighet
där granskningsverksamheten minskar i omfattning. TCO tillstyrker en orga-
Prop. 1993/94:160
Bilaga 2
62
nisatorisk samordning av verksamheterna i de nuvarande tre nämnderna men
anser inte att myndighetsövervakning av programinnehåll är motiverat.
Publicistklubben och Journalistförbundet avstyrker utredningens förslag
om en sammanslagen myndighet. Ett särskilt myndighetsorgan för gransk-
ning anses obehövligt medan förståelse uttrycks för att en samordning av
administrativa uppgifter eftersträvas. Publicistklubben anser att den snabba
tekniska och politiska utvecklingen på området inom kort skulle göra uppd-
raget för den föreslagna myndigheten lika föråldrat som det redan blivit för de
tre myndigheter den skall ersätta.
Granskningsverksamhetens omfattning och integritet
Köpmannaförbundet framhåller att de förändringar som sker på etermedie-
området delvis är avregleringar och tror inte det behövs utökad administration
för myndighetsutövningen. I stället är det viktigt att gå mot ökade egenåtgär-
der och självsanering när det gäller t.ex. publicistiska övertramp. Med en
sådan utveckling torde den nya myndigheten inte ha några behov av att växa,
utan kan mer och mer renodla arbetet med de rent tekniska förutsättningarna
för etermediesändningar.
Journalistförbundet anser att statlig myndighetsövervakning av etersänd-
ningar är principiellt tveksamt. Förbundet betonar att situationen inom eter-
medieområdet snabbt förändras. När Radionämnden tillkom hade Sveriges
Radio-koncernen monopolställning i branschen. Programmen hade då en
enorm genomslagskraft och viss myndighetsövervakning av programinne-
hållet kanske var befogad. Situationen idag är emellertid mer lik den som rå-
der på pressområdet: många röster, många åsikter och konkurrens om publi-
ken. Yttrandefrihetens villkor i radio och TV är numera grundlag. Brott mot
denna lagstiftning hanteras av domstol. Någon myndighetstillsyn därutöver
skall inte behövas. TCO framför samma resonemang.
Publicistklubben tar avstånd från att myndigheten skall förse regerings-
kansliet med material om hur programbolag efterlever sina avtalsförpliktelser
utöver vad som sker genom den nuvarande radionämndsbevakningen i strikt
mening. Ett sådant uppdrag är oförenligt med den anda av vid yttrandefrihet
som genomsyrar yttrandefrihetsgrundlagen. Klubben anser vidare att ansvaret
för att upprätthålla programregler som inskrivits i avtal med staten i stort sett
är ett uttryck för god publicistisk sed. Om staten anser att ett programföretag
systematiskt inte lever upp till sina avtalsenliga åtaganden kan sådan tvist
slitas på vanlig civilrättslig väg.
TCO och Journalistförbundet avstyrker att en myndighet bedriver pro-
grametisk granskning och hävdar att de nuvarande tre nämnderna har inte till
uppgift att fullgöra någon etisk granskning, även om Radionämnden under-
stundom lagt sådana synpunkter på de program den har granskat. Inom
massmediebranschen råder enighet om medarbetarnas yrkesetik. Samsyn
torde även råda om att de press- och programetiska frågorna varken kan eller
får regleras på annat sätt än genom branschens egen självsanering. TCO och
Prop. 1993/94:160
Bilaga 2
63
Journalistförbundet anser att av samma grundläggande skäl som på press-
området behövs en självsanerande verksamhet även inom etermedieområdet.
TCO och Journalistförbundet anser att en granskande myndighet, om en
sådan trots allt inrättas, skall vara fristående från beslutande och verkställande
statsmakt. Publicistklubben konstaterar att statlig tillståndsgivning och statlig
tillsyn måste hållas åtskilda, dels för att begränsa myndighetens makt och dels
för att förhindra intressekonflikter.
Administrativ verksamhet
TCO tillstyrker en organisatorisk samordning av verksamheterna inom de
nuvarande nämnderna. En sådan samordning torde innebära att bedömningen
av hela etermedieområdet blir enhetligare och mer rättvist. TCO har, liksom
Journalistförbundet, förståelse för att det kan finnas behov av en myndighet
för olika typer av tillståndsärenden.
Publicistklubben, som anser att statens roll på etermedieområdet bör vara
så inskränkt som möjligt, finner det ofrånkomligt att staten fördelar sänd-
ningstillstånd och förfogar över något instrument att övervaka efterlevnaden
av de avtal som knyts till koncessionerna. Publicistklubben hyser viss för-
ståelse för de organisatoriska, personalmässiga och ekonomiska förändringar
som föreslås i utredningen.
Nej, ingen ny myndighet för vare sig granskning eller
administration
SAF och Industriförbundet, Radioutgivareföreningen och Radio Nova anser
att förslaget om en sammanslagen myndighet innebär en alltför omfattande
myndighetsreglering på området och avstyrker av det skälet utredningens
förslag. Dessa instanser förespråkar att tryckfrihetsförordningens principer
skall tillämpas på etermedieområdet.
Granskningsverksamhetens omfattning
SAF och Industriförbundet, Radioutgivareföreningen och Radio Nova anför
att förslaget inte stämmer överens med regeringens uttalade avsikt att avregle-
ra medieområdet. Radio Nova finner det därför mycket märkligt att utred-
ningens direktiv inte ändrades i samband med regeringsskiftet.
Radioutgivareföreningen, vars kommentarer endast berör lokalradions
ställning, anser att lokalradion till sin natur har mer gemensamt med tidning-
arna än med public service-sektorn. Föreningen betraktar därför regel- och
kontrollsystem på tidningsområdet som en naturlig förebild för hur lokal-
radion bör hanteras. Radio Nova har en liknande uppfattning av lokalradions
karaktär. Radioutgivareföreningen hävdar vidare att erfarenhet från andra
länder visar att statsmakten gärna överreglerar inledningsvis och att det är
Prop. 1993/94:160
Bilaga 2
64
svårt att senare liberalisera lagstiftningen när en lokalradiomarknad väl etable-
rats.
SAF och Industriförbundet påpekar att den föreslagna organisationen
medför betydande kostnader vilka skulle kunna undvikas vid en mindre byrå-
kratisk hantering av de berörda frågorna. Denna synpunkt delas av Radiout-
givareföreningen.
SAF och Industriförbundet, Radioutgivareföreningen och Radio Nova
anser att programgranskning inte bör utövas av en myndighet. Radio Nova
hävdar att det, mot bakgrund av de internationella konventioner på området
som Sverige ratificerat, endast är tillåten att reglera verksamheten på rent tek-
niska grunder.
SAF och Industriförbundet anför att förbud mot förhandsgranskning av
programinnehåll har varit en självklarhet i vårt land. I andan av vidgad yttran-
defrihet bör inte heller efterhandsgranskning komma ifråga. Det finns lag-
stiftning som genom domstolsbehandling tar hand om allvarliga övertramp.
Radioutgivareföreningen anser att den typ av efterhandsgranskning som
Radionämnden utför kombinerar godtycke och förmynderi på ett sätt som
strider mot modem syn på yttrandefrihet. Föreningen anser att ingen gransk-
ning av programinnehållet i den fria radion skall förekomma. Radio Nova
framför liknande synpunkter.
SAF och Industriförbundet, Radioutgivareföreningen och Radio Nova
anser att pressens modell för att slå vakt om god publicistisk sed kan använ-
das även på etermedieområdet. Branschintem självreglering och självsanering
förordas därför av dessa instanser.
Administrativ verksamhet
SAF och Industriförbundet, Radioutgivareföreningen och Radio Nova anser
att myndighetsuppgifter inom medieområdet enbart är av teknisk och admi-
nistrativ karaktär. Dessa instanser förordar att redan befintliga organ, främst
Telestyrelsen och Patent- och registreringsverket, anlitas för dessa ändamål.
SAF och Industriförbundet, som anser att de nuvarande nämnderna kan
avskaffas, föreslår att en utredning sker beträffande handläggandet av de
tekniska och administrativa frågor som även i framtiden bör bli föremål för
myndighetsutövning.
4 Typ av sammanslagning
Utredningen utgår ifrån den nuvarande nämnd-kansli-organisationen. Två
alternativ renodlas; en enkel sammanslagning där nämndindelningen bibehålls
men administrationen samordnas och en mer avancerad sammanslagning som
grupperar verksamheten efter vissa nyckelfunktioner. Utredningen förordar
en avancerad sammanslagning.
Kammarrätten i Sundsvall, Kabel- och Närradionämndema, Svensk
Rundradio, Statskontoret, Sveriges lokal-TV-förbund samt fackklubbarna vid
Prop. 1993/94:160
Bilaga 2
5 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 160
Kabel- och Närradionämndema instämmer i utredningens slutsats. Enligt
Kammarrätten i Sundsvall är enbart en administrativ samordning inte tillräck-
lig för att uppnå hög flexibilitet och effektivitet. Statskontoret och fack-
klubbarna vid Kabel- och Närradionämndema betonar att myndigheten blir
mer flexibel med en funktionsinriktad organisation.
Televerket och Svenska kabel-TV-föreningen avstyrker utredningens för-
slag i den del det gäller uppgifter som nu utförs av Kabelnämnden. Kabel-
nämndens nuvarande uppgifter bör enligt dessa instanser handhas av Tele-
styrelsen. Televerket framför att den reglering som kommer att gälla för
kabel-TV är av renodlat teknisk karaktär. Dessa uppgifter skiljer sig från de
övriga, mer medie- och kulturpolitiskt inriktade, uppgifterna som den nya
myndigheten föreslås att få. De spänningar som kan uppstå vid samman-
smältning av olika myndighetskulturer undviks om Kabelnämndens nuva-
rande uppgifter överförs till Telestyrelsen. Svenska kabel-TV-föreningen
argumenterar på ett liknande sätt.
5 Närmare om den föreslagna myndigheten
Nämndens ställning i förhållande till yttrandefrihetsgrundlagens
krav
Utredningen föreslår att det inom den nya myndigheten skall finnas en
nämnd, vars ställning skall uppfylla yttrandefrihetsgrundlagens krav avseen-
de efterhandsgranskning av radioprogram (7 kap. 4 § YGL). Remissinstan-
serna är inte eniga i frågan huruvida dessa krav uppfylls av den föreslagna
ordningen.
Kammarrätten i Sundsvall anser att förslaget uppfyller de krav som upp-
ställs i yttrandefrihetsgrundlagen när det gäller efterhandsgranskning.
1991 års JK-utredning avstyrker däremot utredningens organisatoriska
lösning eftersom den kan antas förringa självständigheten av en nämnd som
skall fullgöra uppgifter enligt 7 kap. 4 § YGL. Nämndens uppgifter, och
väsentliga element i dess sammansättning, är fastslagna direkt i grundlag
varmed nämnden knappast kan anses vara annat än en självständig myndig-
het. Detta särskilt eftersom man av flera skäl eftersträvat att ge nämnden en
domstolsliknande status. JK-utredningen anser att den föreslagna ordningen
med en myndighet i en annan som kinesiska askar sätter den "inneslutna"
myndighetens självständighet i fråga: är den "omslutande" myndigheten
överordnad och vad betyder det i så fall med avseende på direktivrätt, över-
prövningsmöjligheter, allmänna handlingar etc.? Det är möjligt att den före-
slagna konstruktionen kan återfalla på något etablerat exempel men man får,
enligt 1991 års JK-utredning, närmast intrycket att de nu berörda komplika-
tionerna inte uppmärksammats av utredningen.
Prop. 1993/94:160
Bilaga 2
66
Nämndens sammansättning och arbetsformer
Utredningen föreslår att nämnden skall bestå av tolv ledamöter, varav två ord-
förande och två vice ordförande som skall vara eller ha varit ordinarie
domare. Nämnden bör i övrigt bestå av lekmän. Samtliga ledamöter utses av
regeringen. Utredningen föreslår vidare att nämndsammanträden kan hållas
relativt ofta och att en viss cirkulation mellan ledamöterna kan planeras.
Kammarrätten i Sundsvall bifaller att nämnden görs relativt stor och påpe-
kar att ärendebalanser i nämnden undviks genom att nämnden är så utformad
att den kan arbeta med olika sammansättningar och hålla täta sammanträden.
Kabel- och Närradionämdema har inga invändningar mot nämndens före-
slagna dimensionering.
Patent- och registreringsverket anser att ledamöterna bör vara färre än som
föreslagits. Detta för att vidmakthålla en enhetlig praxis. KLYS ifrågasätter
om en så stor nämnd bör inrättas innan villkoren för den framtida public
serviceverksamheten fastlagts. Annonsörföreningen anser att den föreslagna
nämndens sammansättning och funktion bör utredas mer utförligt innan
beslut på området fattas.
Radionämnden, Kabel- och Närradionämndema, Patent- och registre-
ringsverket, Sveriges Radio, Sveriges Television, Utbildningsradion, TV 4
och fackklubbarna vid Kabel- och Närradionämndema avstyrker konstruk-
tionen med två ordförande och två vice ordförande. Radionämnden menar att
det inte finns något behov av en förskjutning av nämndens kompetens till
förmån för juridisk sådan. De frågor nämnden har att ta ställning till är ofta
grannlaga och ställer stora krav på kunskaper från skilda samhällsområden.
Erfarenheten har visat att denna breda kompetens är styrkan i nämndens verk-
samhet.
Radionämnden avstyrker vidare att ledamöterna kallas enligt en "lämplig
och rimlig cirkulation". Denna ordning är olämplig dels därför att den sam-
lade kompetensen är nämndens styrka och dels därför att ett beslut binder hela
nämnden. En ordning med cirkulationsnämnder skulle kunna försvaga auk-
toriteten i nämndens avgöranden. Liknande synpunkter framförs av Sveriges
Radio, Sveriges Television, Utbildningsradion och TV 4.
Kabel- och Närradionämndema avstyrker en underhand bestämd cirkula-
tion av ledamöterna. Om ärendevolymen bedöms vara för stor för att klaras i
plenum kan någon sorts indelning övervägas. Indelningskriterier bör i så fall
framgå av nämndens instruktion. Nämndens karaktär av enhetlig församling
bör bibehållas genom att prejudicerande ärenden avgörs i plenum. Fack-
klubbarna vid kabel- och närradionämndema framför en liknande synpunkt.
Kabel- och Närradionämndema konstaterar att förekomsten av två lik-
ställda ordförande kan skapa oklarheter både vad gäller ansvarsfördelning och
representation utåt. Nämnderna finner förslaget inkonsekvent eftersom det
inte förefaller vara utredningens mening att nämnden skall arbeta i permanent
skilda arbetslag.
Sveriges Radio, Sveriges Television, Utbildningsradion och TV 4 menar
att om en uppdelning av ärendena i nämnden måste göras, bör en del av
Prop. 1993/94:160
Bilaga 2
67
nämnden svara för kvalitativa bedömningar och en annan del för de kvantita-
tiva bedömningarna.
Annonsörföreningen anser det mycket viktigt att nämndens ledamöter
utses på ett sådant sätt att risken för politisk styrning, eller annan styrning
från statsmakternas sida, minimeras. Föreningen framför förslagen att inne-
havaren av en viss befattning automatiskt blir ledamot av nämnden och att
långvariga förordnanden utses. Regeringens direkta inflytande skulle därmed
minska eftersom ledamöterna får en mer oberoende ställning.
Sveriges reklamförbund förstår inte varför nämnden, med undantag av
ordförande- och vice ordförandeposterna, endast skall bestå av lekmän. För-
bundet föreslår att hälften av ledamöterna utses av regeringen och att andra
hälften utses av näringslivet. På detta sätt minskas regeringens direkta infly-
tande och därmed risken för politisk styrning, Att näringslivet finns represen-
terat i nämnden medför sannolikt även en mer kvalificerad efterhandsgransk-
ning, enligt förbundet.
Myndighetens ledning och organisation
Utredningen föreslår att myndigheten blir ett enrådighetsverk som leds av en
överdirektör. Utöver detta skall inom myndigheten finnas två befattnings-
havare med domarerfarenhet. Dessa är föredragande i nämnden och fattar
beslut i enklare och okontroversiella granskningsärenden.
Utredningen föreslår att myndigheten organiseras efter uppgifternas karak-
tär snarare än efter medieform. Kammarrätten i Sundsvall ansluter sig, från
de synpunkter domstolen har att företräda, i allt väsentligt till utredningens
förslag rörande myndighetens organisation. Fackklubbarna vid Kabel- och
Närradionämndema tillstyrker att en platt, funktionsindelad organisations-
form väljs.
Kabel- och Närradionämndema, liksom fackklubbarna vid Kabel- och
Närradionämndema, avstyrker att myndigheten leds av en överdirektör. Man
föreslår istället att myndigheten leds av en styrelse. Nämnderna påpekar att
bland de beslut myndigheten har att fatta är några av sådan vikt vad gäller
mediepolitiska konsekvenser och rättsverkan för enskilda företag, att det inte
förefaller lämpligt att lägga detta ansvar på en enda tjänsteman. Det gäller
t.ex. tillstånd att sända lokalradio, undantag för nätinnehavarens skyldigheter
enligt kabellagen och debitering av avgifter. Ett kollektivt beslutsorgan skulle
bättre kunna garantera en medborgerlig förankring samt utgöra en expertbas
med klarare ansvarsställning än enbart ett rådgivande expertorgan. Även
uppgiften som ansvarig myndighet enligt EG-direktivet respektive Europa-
rådskonventionen kan i viktigare ärenden kräva en bredare förankring än ett
tjänstemannabeslut.
Radionämnden, som finner utredningens beskrivning av hur arbetet inom
granskningsfunktionen skall bedrivas mycket bristfällig, anser att den före-
slagna ansvarsfördelningen mellan överdirektören och chefsjuristen är oklar.
Utredningens förslag att lägga de arbetsledande uppgifterna hos överdirek-
Prop. 1993/94:160
Bilaga 2
68
tören, som inte avses avgöra ärendena, kräver en motivering. Det bör även
framgå av instruktionen vilka typer av ärenden som kan avgöras av en
tjänsteman.
Radionämnden påpekar att arbetet vid Radionämnden för närvarande leds
av en jurist (direktör) som ansvarar för att fördela och planera arbetet vid
nämnden. Direktörens arbetsuppgifter består så gott som uteslutande av
beslutsfattande och ledning av nämndens arbete. Denna ordning har fungerat
väl med ett minimum av administration. Utredningens förslag till ansvarsför-
delning kan visserligen minska risken för konflikter eftersom överdirektörens
ansvar begränsas till övergripande frågor utan befattning med ärendehand-
läggningen. En sådan ansvarsfördelning medför dock i gengäld att chefsjuris-
ten, som i praktiken leder granskningsenheten, får en - jämfört med nuvaran-
de ordning - mindre självständig ställning och inte kommer att ha något över-
gripande ansvar för att verksamheten fungerar.
Utredningen rekommenderar att ett rådgivande organ, som har till uppgift
att stödja överdirektören i utformningen och utvärdering av verksamheten,
knyts tillmyndigheten. Sveriges lokal-TV-förbund tillstyrker förslaget om ett
råd och förutsätter att förbundet, som kan bidra med kunskaper och erfaren-
heter från olika lokal-TV-sammanslutningar, blir representerat i rådet.
Sveriges Radio, Sveriges Television, Utbildningsradion och TV 4, vilka
förordar att nämnden får en helt fristående ställning, framför att om utred-
ningens förslag genomförs bör det råd som knyts till myndigheten inte få be-
handla frågor som rör efterhandsgranskning. En följd av inrättandet av ett råd
enligt utredningens förslag är att överdirektören, när det gäller efterhands-
granskning, skulle ha två kretsar för diskussion av ärenden. Dels nämnden,
som utnämns av regeringen, dels ett råd med ledamöter som utses av över-
direktören själv. Detta skulle starkt minska nämndens integritet. Däremot har
Sveriges Television, Utbildningsradion och TV 4 inget att erinra mot att ett
råd inrättas som kan tillföra kompetens när det gäller tillståndsgivning och
internationellt arbete m.m.
Institutionen för journalistik, medier och kommunikation vid Stockholms
universitet ställer sig frågande inför tanken att låta partsrepresentanter vara
företrädda i det tänkta rådet. Det vore, enligt institutionen, fel att blanda obe-
roende experter med partsföreträdare. Fackklubbarna vid kabel- och när-
radionämndema avstyrker att ett fast råd av experter utsedda av överdirek-
tören inrättas.
Vissa myndighetsuppgifter
Funktion för information, utredning och internationellt arbete
Utredningen föreslår att information, utredningar och internationellt arbete
skall ingå i den nya myndighetens uppgifter. Inom denna funktion ingår att
följa medieutvecklingen och göra utredningar med bl.a. regering och riksdag
som målgrupp.
Prop. 1993/94:160
Bilaga 2
69
Institutionen för journalistik, medier och kommunikation vid Stockholms
universitet hävdar att den nya myndigheten knappast kommer att ha kompe-
tens för att göra utredningar inom medieområdet. Myndigheten måste därför
ges resurser för att från utomstående experter beställa utredningar.
Tidningsutgivareföreningen anser att bevakning av medieutvecklingen
väsentligen bör ske utanför departements- och myndighetssfären. Uppgiften
att hålla politiska beslutsfattare informerade bör inte anförtros ett verk som
kan befaras komma att uppfatta sig som övervakare av yttrandefriheten.
Radioutgivareföreningen anser att denna typ av uppgifter bör skötas av den
avdelning inom regeringskansliet som handlägger mediefrågor.
TCO och Journalistförbundet menar att om en ny nämnd skall förse depar-
tementen med expertstöd riskerar dess knytning till den direkta statsmakten att
bli så stark att man kan ifrågasätta den granskande funktionen. Intrycket blir
att det inte är en självständig nämnd, utan ett ombud för regeringsmakten,
som sätter sig till doms över yttrandefrihetens gränser i radio och TV.
Beredskapsåtgärder
Utredningen föreslår att den nya myndigheten i en framtid bör kunna få sär-
skilda uppgifter inom beredskapssektom.
Göta hovrätt finner det önskvärt att myndigheten ges ett generellt ansvar
för beredsskapsplaneringen inom hela verksamhetsområdet inklusive när-
radio- och kabel-TV-sektom. Hovrätten anser att detta bör framgå av myn-
dighetens instruktion.
Svensk Rundradio erinrar om att staten den 1 juli 1992 ingick avtal med
företaget om verksamheten vid krig och krigsfara samt beredskapsplane-
ringen härför. Verksamheten är starkt knuten till den som bedrivs av Sveriges
Radio.
Sanktionsmöjligheter
Samhällsvetenskapliga fakultetsnämnden vid Göteborgs universitet, KLYS
och fackklubbarna vid Kabel- och Närradionämndema efterlyser ytterligare
beredning av den föreslagna nämndens sanktionsmöjligheter och påpekar att
det nuvarande sanktionssystemet varit svagt. Fakultetsnämnden konstaterar
att i förslaget får vite utdömas i samband med överträdelser av reklamregler
och tekniska regler men undrar vad som händer vid andra överträdelser. Det
saknas konsekvensanalys av t.ex. Sveriges Televisions vägran att efterleva
"demokratiparagrafen" (6 § radiolagen) i samband med sportsändningar.
KLYS påpekar vikten av att myndigheten ges medel att genomdriva sina
beslut så att inte den nuvarande situationen, med t.ex. fortsatt sändning trots
indragna sändningstillstånd p.g.a. upprepade brott mot reklamförbudet,
permanentas. Fackklubbarna vid Kabel- och Närradionämndema framför en
liknande synpunkt.
Prop. 1993/94:160
Bilaga 2
70
Göta hovrätt och Kammarrätten i Sundsvall framhåller det olyckliga i att
endast specificera ett av de aktuella lagrummen (17a § radiolagen) i den nya
myndighetens instruktion rörande befogenhet att förena vissa slags före-
lägganden med vite. Hovrätten föreslår att man antingen stryker det nu enda
nämnda lagrummet eller tar med också övriga hithörande lagrum i de andra
författningarna (inbegripet lokalradiolagen).
Överklaganden och första domstolsinstans
Utredningens förslag innebär att beslut i frågor om tillstånd och återkallande
av tillstånd får överklagas hos kammarrätten. Andra beslut får inte över-
klagas.
Televerket och Svenska kabel-TV-föreningen avstyrker den föreslagna
lagstiftningen i den del det gäller överklagandemöjligheter. De regler som
finns rörande nätinnehavares skyldigheter och undantag därvid (den s.k.
must carry-skyldigheten) är såpass vagt utformade enligt såväl lagtext som
förarbeten att möjligheten att få innebörden av dessa bestämmelser prövade av
kammarrätt är av största betydelse. Till skillnad från exempelvis reklamregler
är regeln utformad på ett sådant sätt att en viss diskretionär prövning måste
göras av myndigheten. Att ett sådant beslut icke kan överklagas är, enligt
Televerkets och kabel-TV-föreningens mening, helt otillfredsställande.
Kammarrätten i Sundsvall anser att det bör övervägas att låta länsrätt ut-
göra första domstolsinstans. Kammarrätten påpekar att utredningens lag-
förslag står i strid med de grundläggande tankarna i domstolsutredningens
betänkande (SOU 1991:106) och departementspromemorian angående dom-
stolsväsendet (Ds 1992:38).
Myndighetens dimensionering och personella resurser
Utredningen utgår, vad gäller sakhandläggningen, ifrån nuvarande tre
nämnders personalbehov. De tillkommande uppgifterna bedöms kräva 11,5
tjänster. Den gemensamma administrationen innebär en besparing av 1,25
assistenttjänt jämfört med nuvarande läge.
Kammarrätten i Sundsvall understryker vikten av att myndigheten inte,
under trycket av det statsfinansiella läget, underdimensioneras. Det är i hög
grad angeläget att organisationen är så utformad att den kan svara för en
snabb och effektiv handläggning. Sveriges lokal-TV-förbund tror att behovet
av information om den nya kabellagen kommer att öka och tillstyrker utred-
ningens förslag rörande ökade informationsresurser.
Köpmannaförbundet finner det anmärkningsvärt att man vid en samman-
slagning av tre små myndigheter inte åstadkommer någon rationalisering.
Statskontoret anser att några samlade bedömningar om personalbehov ej
kan göras med utredningens betänkande som underlag. Detta är bl.a. beroen-
de på svårigheterna att bedöma omfattningen av olika uppgifter som myndig-
heten föreslås ansvara för. Den organisationskommitté som tillsätts bör därför
Prop. 1993/94:160
Bilaga 2
71
beakta behovet av flexibilitet vid bemanning och dimensionering av den nya
myndigheten. Kabel- och Närradionämndema menar att det i dagsläget är
nästan ogörligt att bedöma myndighetens framtida resursbehov. Nämnderna
finner emellertid att utredningens förslag till dimensionering verkar vara en
rimlig utgångspunkt.
Utredningen uppskattar personalbehovet för den kommande lokalradio-
och satellit-TV-granskning till två tjänster. Samhällsvetenskapliga fakultets-
nämnden vid Göteborgs universitet ställer sig frågande till om gransknings-
funktionen kommer att klaras med endast två nya tjänster eftersom gransk-
ning och övervakning av mellan 10 och 20 satellitkanaler och över hundra
lokalradiostationer väntas tillkomma.
Föreningen Svenska masskommunikationsforskare, som inte yttrar sig
över den administrativa ordningen i sig, påpekar att det i den nya myndig-
hetens uppgifter och budget bör ingå att stimulera och stödja kvalificerad upp-
följning av medieutvecklingen.
Finansiering och anslagssystem
Utredningen föreslår att den nya myndigheten finansieras dels av allmänheten
via TV-avgifter och dels av marknadens aktörer genom koncessionsavgifter.
Denna finansieringsform jämförs med två andra alternativ, en efterfråge- och
behovsbaserad finansieringsmodell och en modell bestående av enbart kon-
cessionsavgifter som finansieringsbas. Vidare föreslås att den nya myndig-
heten ges ett ramanslag för den samlade verksamheten.
Kabel- och Närradionämndema, Statskontoret, KLYS och fackklubbarna
vid Kabel- och Närradionämndema tillstyrker utredningens förslag. KLYS
betecknar den i utredningen föreslagna finansieringsformen som naturlig.
Kabel- och Närradionämndema anser att en efterfråge- och behovsbaserad
finansieringsform blir alltför arbetskrävande. Merarbetet för en detaljerad
kostnadsredovisning uppvägs inte av motsvarande förbättring av verksam-
hetens ekonomistyrning. Vidare kan det, inom många arbetsmoment, vara
tveksamt under vilken finansieringskälla respektive kostnad skall konteras.
Köpmannaförbundet avvisar den föreslagna finansieringsformen. För-
bundet, som förordar en efterfråge - och behovsbaserad finansiering, anser
inte att marknadens aktörer skall betala för t.ex domstolsliknande gransk-
ningsverksamhet som de inte efterfrågat med sina avgifter. Inte minst med
tanke på den svällande myndighet som skisseras i förslaget.
Radio Nova, som starkt motsätter sig bildandet av den nya myndigheten,
anser att finansiering av "Åsiktsverket för ljud & bild" via lokalradiostationers
koncessionsavgifter antingen är en oacceptabel branschbeskattning eller rent
ocker. Radioutgivareföreningen är av liknande åsikt och framhåller orimlig-
heten i att den privata lokalradion skall finansiera diverse myndig-
hetsuppgifter som den inte har beställt och inte är i behov av.
Sveriges lokal-TV-förbund, som inte tar ställning till hur den nya myndig-
heten skall finansieras, framhåller att förbundets medlemmar inte har någon
Prop. 1993/94:160
Bilaga 2
72
möjlighet att bidra till finansieringen. Detta eftersom de flesta lokal-TV sta-
tioner lever under mycket knappa ekonomiska förhållanden.
Fackklubbarna vid Kabel- och Närradionämndema anser det bör över-
vägas att ta in avgifter från t.ex kabeloperatörer och lokalradions intressenter
för att bekosta den övervakning av verksamheten som måste till. Dessa avgif-
ter skulle även kunna finansiera ett utökat stöd till lokal programverksamhet.
6 Särskilda frågor och övriga synpunkter
Lokalisering
Utredningen har, med utgångspunkt från de direktiv som givits, förutsatt att
den nya myndigheten skall ligga i Stockholm. En samlad organisation har
därför försäkrats möjlighet till lokaler i Stockholm. Kiruna och Sundsvalls
kommuner har tillskrivit utredningen i denna fråga.
Kammarrätten i Sundsvall, Länsstyrelsen i Västemorrlands län,
Kommunförbundet i Västernorrland och Sundsvalls kommun argumenterar
för att den nya myndigheten skall förläggas utanför Stockholmsområdet och
företrädesvis i Sundsvall.
Kammarrätten i Sundsvall menar att en lokalisering utanför storstads-
områdena ligger i linje med de grundläggande tankarna bakom utlokalisering
av statliga myndigheter och statlig verksamhet. Länsstyrelsen i Väster-
norrlands län påpekar att det i regeringens kommittédirektiv (dir. 1992:50)
om att redovisa regionalpolitiska konsekvenser anges att vid förslag om
att bilda nya myndigheter bör överväganden om lokalisering utanför
Stockholmsområdet redovisas. Kommunförbundet i Västemorrlands län och
Sundsvalls kommun anser att en ny myndighet, som ersätter tre tidigare
myndigheter, rimligen implementeras enklare på en ny ort. Vid lokalisering
på en ny ort skulle myndigheten lättare hamna på rätt statusnivå och därmed
respekteras av allmänhet och intressenter.
Kammarrätten i Sundsvall, Kommunförbundet i Västemorrlands län och
Sundsvalls kommun konstaterar att en förläggning av verksamheten till
Sundsvall torde innebära kostnadsbesparingar i jämförelse med utredningens
förslag. Sundsvall erbjuder vidare fördelar både ur rekryterings- och verk-
samhetssynpunkt. Det finns ett stort urval kvalificerade jurister och Sundsvall
har en prägel av massmediestad med goda tele- och datakommunikationer.
Länsstyrelsen i Västemorrlands län framför regionalpolitiska motiv för en
lokalisering till Sundsvall. Sundsvall har en viktig roll i kraft av sitt näringsliv
och sin relativt stora befolkningskoncentration. Strukturförändringar inom
industrin har emellertid inneburit stora påfrestningar för Sundsvall såväl som
för länet som helhet. Detta tillsammans med vissa brister i infrastruktur och
tjänsteproduktion har medfört en långsammare utvecklingstakt än vad som
kan noteras för likvärdiga orter på andra håll i landet. Tendenser till
avlänkning av företag - och därmed sysselsättning - till andra, av stat och
näringsliv mer favoriserade regioner, har förstärkts de senaste åren och
speglar ovan nämnda strukturbrister. I ett nationellt perspekiv handlar det om
Prop. 1993/94:160
Bilaga 2
73
att slå vakt om utvecklingsförutsättningama i exporttunga industriregioner Prop. 1993/94:160
som Sundsvall. Det är då fråga om att avvälja pågående arbetsavlänkning och Bilaga 2
från statligt håll etablera verksamheter som på ett naturligt sätt flyter in i och
förstärker näringslivet i Sundsvall.
Västerviks kommun föreslår att myndigheten förläggs till Västervik. Inom
kommunen finns företag med bred medieerfarenhet och kommunen är en
attraktiv bostadsort. Dessutom talar regionalpolitiska skäl för en lokalisering
till orten.
Utredningen konstaterar att om annan geografisk lokalisering än till
Stockholm skall övervägas krävs en kompletterande utredning. Sundsvalls
kommun och Länsstyrelsen i Västemorrlands län betonar, med hänvisning till
sin argumentation, nödvändigheten av att en prövning av utlokalisering
kommer till stånd.
Departementstillhörighet
Utredningen drar slutsatsen att det inte är rationellt att splittra handläggningen
av mediefrågor mellan olika departement. Enligt utredningens mening är det
felaktigt att tillmäta departementstillhörigheten för stor vikt. Några remiss-
instanser anför emellertid principiella synpunkter på departementstillhörig-
heten.
Samhällsvetenskapliga fakultetsnämnden vid Göteborgs universitet anser
att den nya myndigheten bör ligga under Kulturdepartementet. Detta för att
markera en viss ambition med mediepolitiken.
Radio Nova anser att mediefrågor bör ligga under kommunikationsdepar-
tementet eftersom myndighetsutövning endast får ske på tekniska grunder.
Övriga synpunkter
Kammarrätten i Sundsvall menar att i den inledande paragrafen i radiolagen
bör tillföras ett andra stycke där den nya myndigheten anges. Detta kan ge
stadga åt innebörden att Radio- och TV-myndigheten är central förvaltnings-
myndighet för frågor om TV- och radiosändningar.
I utredningens förslag till myndighetsinstruktion (2 § punkt 1) sägs att
myndigheten särskilt skall "besluta vilka sändare som skall få utnyttjas för
närradio". Svensk rundradio påpekar att Radio- och televisionsmyndighetens
beslut inte ensamt kommer att vara tillräckligt för att en sammanslutning med
tillstånd att sända närradio skall få utnyttja en viss sändare. Givetvis förut-
sättes också att föreningen ifråga i förekommande fall träffat avtal en sändar-
operatör och att den som opererar sändaren erhållit det frekvenstillstånd av
Telestyrelsen som krävs.
I den föreslagna myndighetsinstruktion (2 § punkt 4) sägs att myndigheten
särskilt skall "bestämma sändningsområden för lokalradio". Svensk
Rundradio understryker det angelägna i att företaget får möjlighet att tillför-
säkra samtliga sina kunder en god radiomiljö.
74
Kabel- och Närradionämndema anser att frågan om central registrering av
sändningstider i närradion helt beror på hur sanktionssystemet för över-
trädelser av närradiolagen utformas.
Publicistklubben anser att staten i framtiden bör fördela koncessioner för
kommersiell radio och kommersiell TV på samma sätt. Den politiska seg-
dragningen i regeringskansliet och det tjuv- och rackarspel som föregick
koncessionen till TV 4 AB manar inte till efterföljd. Den tänkta metoden för
fördelning av tillstånd till reklamradio tycks innehålla större stadga och rätts-
säkerhet.
Statskontoret och Telestyrelsen berör förhållandet mellan den föreslagna
myndigheten och Telestyrelsen. Statskontoret påpekar att utredningen inte
klarlagt ansvarsfördelningen mellan dessa. Det finns anledning för organisa-
tionskommittén att beakta behovet av samordning mellan myndigheterna.
Även Telestyrelsen pekar på vikten av samråd mellan den föreslagna myn-
digheten och Telestyrelsen. Telestyrelsen framför vidare att ett omfattande
och tidskrävande koordineringsarbete blir nödvändigt med hänsyn till
grannländerna.
Prop. 1993/94:160
Bilaga 2
75
Lagrådsremissens lagförslag
1 Förslag till lag om ändring i radiolagen (1966:755)
Härigenom föreskrivs i fråga om radiolagen (1966:755)1
dels att 7 a, 17-18 och 24 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det närmast före 24 § skall införas en ny rubrik av följande lydelse.
Prop. 1993/94:160
Bilaga 3
Nuvarande lydelse
7
Varje programföretag skall årli-
gen till Radionämnden redovisa hur
stor andel av programtjänsten som
utgjorts av sådana program som av-
ses i 13 § första stycket lagen
(1992:1356) om satellitsändningar
av televisionsprogram till allmän-
heten.
17
Radionämnden övervakar genom
granskning i efterhand om ett pro-
gramföretags rätt på grund av till-
stånd enligt 5 § utövas i enlighet
med denna lag och avtalet mellan
regeringen och företaget.
Om det har bestämts i avtalet
mellan regeringen och programfö-
retaget, skall företaget sända redo-
görelse för beslut av radionämnden,
i vilket företaget förklarats ha brutit
mot bestämmelser i denna lag eller i
avtalet mellan regeringen och
företaget.
Föreslagen lydelse
§2
Varje programföretag som sänder
televisionsprogram skall årligen till
Radio- och TV-verket redovisa hur
stor andel av programtjänsten som
utgjorts av sådana televisionspro-
gram som avses i 13 § första stycket
lagen (1992:1356) om satellitsänd-
ningar av televisionsprogram till
allmänheten. Om företaget inte full-
gör sin skyldighet, får verket före-
lägga vite.
Granskningsnämnden för radio
och TV övervakar genom gransk-
ning i efterhand om ett programföre-
tags rätt på grund av tillstånd enligt 5
§ utövas i enlighet med denna lag
och avtalet mellan regeringen och
företaget.
Om det har bestämts i avtalet
mellan regeringen och programfö-
retaget, skall företaget sända redo-
görelse för beslut av Gransknings-
nämnden för radio och TV, i vilket
företaget förklarats ha brutit mot be-
stämmelser i denna lag eller i avtalet
mellan regeringen och företaget.
'Lagen omtryckt 1991:1066.
"Senaste lydelse 1992:1357.
"Senaste lydelse 1991:2028.
76
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Radionämnden består av en ord-
förande och sex andra ledamöter.
För ledamöterna finns ersättare till
det antal regeringen bestämmer. En
av ledamöterna eller ersättarna skall
vara vice ordförande. Ordföranden
och vice ordföranden skall vara eller
ha varit ordinarie domare.
Regeringen meddelar närmare
föreskrifter om radionämndens
verksamhet.
Granskningsnämnden för radio
och TV består av en ordförande och
sex andra ledamöter. För leda-
möterna finns ersättare till det antal
regeringen bestämmer. Minst en av
ledamöterna eller ersättarna skall
vara vice ordförande. Ordföranden
och vice ordförandena skall vara
eller ha varit ordinarie domare.
Granskningsnämnden för radio-
och TV är beslutför med ordföran-
den eller en av vice ordförandena
och ytterligare tre ledamöter. Om det
är uppenbart att ärendet inte är av
större vikt eller principiell betydelse
är nämnden dock beslutför med ord-
föranden eller en av vice ordföran-
dena och ytterligare en ledamot.
Regeringen får ge tjänsteman hos
nämnden rätt att på nämndens vägnar
fatta beslut som inte innebär att den
sändande brustit vid tillämpningen
av de lagar som anges i sjätte stycket
eller avtalet om programföretagets
sändningsrätt.
Om det vid en överläggning
kommer fram skiljaktiga meningar
tillämpas föreskrifterna i 16 kap.
rättegångsbalken.
Ytterligare bestämmelser om upp-
gifter för Granskningsnämnden för
radio och TV finns i närradiolagen
(1982:459), lagen (1991: 2027) om
kabelsändningar till allmänheten,
lagen (1992:1356) om satellitsänd-
ningar av televisionsprogram till
allmänheten och lokalradiolagen
(1993:120).
77
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
17 a §4
Om programföretaget bryter mot
en bestämmelse i 7 a §, 9-11 §§,
13 § första eller andra stycket, 14
eller 15 §, får radionämnden före-
lägga programföretaget att följa be-
stämmelsen. Föreläggandet får för-
enas med vite. Motsvarande gäller
om programföretaget bryter mot en
bestämmelse som tagits in i ett avtal
med stöd av 7 § andra stycket eller
13 § tredje stycket.
Om programföretaget bryter mot
en bestämmelse i 9-11 §§, 13 §
första eller andra stycket, 14 eller
15 §, får Granskningsnämnden för
radio och TV förelägga program-
företaget att följa bestämmelsen.
Föreläggandet får förenas med vite.
Motsvarande gäller om programfö-
retaget bryter mot en bestämmelse
som tagits in i ett avtal med stöd av
7 § andra stycket eller 13 § tredje
stycket. Ett sådant föreläggande
gäller omedelbart även om det över-
klagas.
18 §5
Ett programföretag skall på upp-
maning av radionämnden tillställa
nämnden en sådan upptagning av ett
program som avses i 5 kap. 3 §
lagen (1991:1559) med föreskrifter
på tryckfrihetsförordningens och
yttrandefrihetsgrundlagens områ-
den. Om programföretaget inte rättar
sig efter en sådan uppmaning, får
nämnden förelägga vite.
Ett programföretag skall på upp-
maning av Granskningsnämnden för
radio och TV tillställa nämnden en
sådan upptagning av ett program
som avses i 5 kap. 3 § lagen
(1991:1559) med föreskrifter på
tryckfrihetsförordningens och yttran-
defrihetsgrundlagens områden. Om
programföretaget inte rättar sig efter
en sådan uppmaning, får nämnden
förelägga vite.
Överklagande
24 §6
Radionämndens beslut om före-
läggande enligt 17 a § eller 18 § som
har förenats med vite får överklagas
hos kammarrätten.
Beslut av Granskningsnämnden
för radio och TV om föreläggande
enligt 17 a § som har förenats med
vite får överklagas hos kammar-
rätten.
Andra beslut enligt denna lag får
inte överklagas.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.
4Senaste lydelse 1992:1357.
5Senaste lydelse 1991:2028.
6Senaste lydelse 1993:121.
78
2 Förslag till lag om ändring i närradiolagen (1982:459)
Härigenom föreskrivs i fråga om närradiolagen (1982:459)'
dels att 2 § skall upphöra att gälla ,
dels att 3, 6-7 och 13-15 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 13 b §, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 §2
Närradio får inte sändas utan till- Närradio får inte sändas utan till-
stånd av Närradionämnden. . stånd av Radio- och TV-verket.
Tillstånd får inte ges till en sammanslutning som har tillstånd att sända
lokalradio enligt lokalradiolagen (1993:120).
Om en sammanslutning med tillstånd att sända närradio får tillstånd att
sända lokalradio enligt lokalradiolagen, upphör tillståndet att sända närradio
att gälla, med verkan från och med den första dag då sändningar får bedrivas
med stöd av det andra tillståndet.
Prop. 1993/94:160
Bilaga 3
Närradionämnden beslutar om
vilka sändningsmöjligheter som
skall få utnyttjas för närradio. Om
en sammanslutning i en kommun så
önskar, skall en sändningsmöjlighet
för närradio finnas i kommunen om
det är tekniskt möjligt. Om det finns
särskilda skäl, får det finnas ytter-
ligare sändningsmöjligheter för när-
radio i en kommun.
6
Närradiosändare får ha en sådan
räckvidd att sändningarna kan tas
emot med god hörbarhet inom ett
avstånd av fem kilometer. När-
radionämnden får i särskilda fall
medge sändare med större räckvidd.
Ett sådant medgivande bör läm-
nas endast om en majoritet av de
berörda sändningsberättigade sam-
manslutningarna önskar det. Utan-
för storstadsområdena bör det efter-
strävas att sändningarna kan tas
emot i hela kommunen.
Sändare som anges i första stycl
rundradiosändningar.
§3
Radio- och TV-verket beslutar om
vilka sändningsmöjligheter som skall
få utnyttjas för närradio. Om en
sammanslutning i en kommun så
önskar, skall en sändningsmöjlighet
för närradio finnas i kommunen om
det är tekniskt möjligt. Om det finns
särskilda skäl, får det finnas ytter-
ligare sändningsmöjligheter för när-
radio i en kommun.
§4
Närradiosändare får ha en sådan
räckvidd att sändningarna kan tas
emot med god hörbarhet inom ett
avstånd av fem kilometer. Radio-
och TV-verket får i särskilda fall
medge sändare med större räckvidd.
Ett sådant medgivande bör lämnas
endast om en majoritet av de berörda
sändningsberättigade sammanslut-
ningarna önskar det. Utanför stor-
stadsområdena bör det eftersträvas
att sändningarna kan tas emot i hela
kommunen.
t får inte användas för andra slag av
'Senaste lydelse av 2 § 1985:597.
2Senaste lydelse 1993:122.
3Senaste lydelse 1993:122.
4Senaste lydelse 1993:122.
79
Nuvarande lydelse
För varje sändningsmöjlighet be-
stämmer Närradionämnden vilka
sammanslutningar som skall få sän-
da och under vilken tid sänd-
ningarna får ske.
Om en sammanslutning som fö-
relagts vid vite att följa bestämmel-
serna i denna lag avstår sändnings-
tid, får Närradionämnden besluta att
sändningstiden inte får utnyttjas av
någon annan sammanslutning under
högst tre månader.
Föreslagen lydelse
§5
För vaije sändningsmöjlighet be-
stämmer Radio- och TV-verket vilka
sammanslutningar som skall få sän-
da och under vilken tid sändningarna
får ske.
Om en sammanslutning som fö-
relagts vid vite att följa bestämmel-
serna i denna lag avstår sändnings-
tid, får Radio- och TV-verket besluta
att sändningstiden inte får utnyttjas
av någon annan sammanslutning
under högst tre månader.
Prop. 1993/94:160
Bilaga 3
13 §6
Tillstånd att sända närradio får Radio- och TV-verket får återkalla
återkallas om sammanslutningen ett tillstånd att sända närradio, om
sammanslutningen
1. inte längre uppfyller kraven enligt 4 §,
2. sänder program trots att det inte finns utgivare för programverk-
samheten enligt 3 kap. 3 och 4 §§ lagen (1991:1559) med föreskrifter på
tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden eller trots
att anmälan om utgivare eller ställföreträdare inte har gjorts enligt vad som
föreskrivs där,
3. inte utnyttjar rätten att sända under tre på varandra följande månader,
eller
4. inte erlägger avgift i ärende om närradio inom föreskriven tid, om
sammanslutningen har förelagts att erlägga den vid påföljd att tillståndet
annars kan återkallas.
När ett tillstånd återkallas får
nämnden bestämma en tid om högst
ett år inom vilken sammanslutningen
inte kan ges nytt tillstånd.
När ett tillstånd återkallas får
verket bestämma en tid om högst
ett år inom vilken sammanslut-
ningen inte kan ges nytt tillstånd.
13 a §7
Om sammanslutningen
1. bryter mot beslut om sänd-
ningstid eller låter någon annan i
dess ställe utnyttja sändningstid som
tilldelats sammanslutningen eller
2. bryter mot en föreskrift i
10—11 §§, får Närradionämnden
förelägga den att följa bestämmel-
serna. Föreläggandet får förenas
med vite.
Om sammanslutningen bryter mot
beslut om sändningstid eller låter
någon annan i dess ställe utnyttja
sändningstid som tilldelats samman-
slutningen får Radio- och TV-verket
förelägga den att följa bestämmel-
serna. Föreläggandet får förenas
med vite.
5Senaste lydelse 1993:122.
6Senaste lydelse 1993:122.
7Senaste lydelse 1993:122.
80
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
13 b §
Om sammanslutningen bryter mot
10-11 §§ får Granskningsnämnden
för radio och TV förelägga den att
följa bestämmelserna. Föreläggandet
får förenas med vite.
14 §8
En sammanslutning skall på upp-
maning av Närradionämnden
tillställa nämnden sådan inspelning
som avses i 5 kap. 3 § lagen
(1991:1559) med föreskrifter på
tryckfrihetsförordningens och ytt-
randefrihetsgrundlagens områden.
Om sammanslutningen inte rättar sig
efter en sådan uppmaning, får
nämnden förelägga vite.
En sammanslutning skall på upp-
maning av Granskningsnämnden för
radio och TV eller Radio- och TV-
verket tillställa nämnden respektive
verket sådan inspelning som avses i
5 kap. 3 § lagen (1991:1559) med
föreskrifter på tryckfrihetsförord-
ningens och yttrandefrihetsgrund-
lagens områden. Om sammanslutn-
ingen inte rättar sig efter en sådan
uppmaning, får myndigheten före-
lägga vite.
15 §9
Närradionämndens beslut i frågor
om tillstånd enligt 4 och 13 §§,
beslut om fördelning av sändnings-
tid enligt 7 och 8 §§ eller beslut om
föreläggande enligt 13 a § eller 14 §
vilket har förenats med vite får
överklagas hos kammarrätten. And-
ra beslut enligt denna lag får inte
överklagas.
Beslut enligt denna lag gäller ome
Beslut enligt denna lag i frågor
om tillstånd enligt 4 och 13 §§, be-
slut om fördelning av sändningstid
enligt 7 och 8 §§ eller beslut om
föreläggande enligt 13 a § eller
13 b § vilket har förenats med vite
får överklagas hos kammarrätten.
Andra beslut enligt denna lag får inte
överklagas.
bart, om inte annat förordnas.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.
8Senaste lydelse 1992:613.
9Senaste lydelse 1993:122.
6 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 160
3 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1559) med prOp. 1993/94:160
föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och Bilaga 3
yttrandefrihetsgrundlagens områden
Härigenom föreskrivs att 3 kap. 3, 4, 6 a, 6 b, 13, 14 och 17 §§ lagen
(1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefri-
hetsgrundlagens områden skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
3 kap.
3§
Varje sammanslutning som avser
att sända ljudradio med stöd av
närradiolagen (1982:459) skall utse
en utgivare för programverk-
samheten. Sammanslutningen skall
till närradionämnden anmäla vem
Varje sammanslutning som
avser att sända ljudradio med stöd
av närradiolagen (1982:459) skall
utse en utgivare för programverk-
samheten. Sammanslutningen skall
till Radio- och TV-verket anmäla
som är utgivare. vem som är utgivare.
Om den som är utsedd till utgivare inte längre är behörig eller hans upp-
drag upphör, skall sammanslutningen omedelbart utse ny utgivare. Denne
skall anmälas så som föreskrivs i första stycket.
En ställföreträdare för utgivaren
skall vara godkänd av den sam-
manslutning som har utsett utgiva-
ren. Utgivaren skall till närradio-
nämnden anmäla vem som är ställ-
företrädare.
6a§>
Innehavare av tillstånd enligt lo-
kalradiolagen (1993:120) som avser
att sända ljudradio skall utse en ut-
givare för programverksamheten.
Tillståndshavaren skall till Styrelsen
för lokalradiotillstånd anmäla vem
som är utgivare.
Om den som utses till utgivare inte längre är behörig eller hans uppdrag
upphör, skall tillståndshavaren omedelbart utse en ny utgivare. Denne skall
anmälas så som föreskrivs i första stycket.
En ställföreträdare för utgivaren
skall vara godkänd av den sam-
manslutning som har utsett utgiva-
ren. Utgivaren skall till Radio- och
TV-verket anmäla vem som är ställ-
företrädare.
Innehavare av tillstånd enligt lo-
kalradiolagen (1993:120) som avser
att sända ljudradio skall utse en ut-
givare för programverksamheten.
Tillståndshavaren skall till Radio-
och TV-verket anmäla vem som är
utgivare.
6 b §2
En ställföreträdare för utgivaren
skall vara godkänd av den som inne-
har tillståndet. Utgivaren skall till
Styrelsen för lokalradiotillstånd
anmäla vem som är ställföreträdare.
En ställföreträdare för utgivaren
skall vara godkänd av den som inne-
har tillståndet. Utgivaren skall till
Radio- och TV-verket anmäla vem
som är ställföreträdare.
'Senaste lydelse 1993:123.
2Senaste lydelse 1993:123.
82
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
13 §
i Den som utser utgivare av andra
radioprogram i trådsändningar än
i som avses i 12 § skall anmäla vem
: som har utsetts till Radio- och TV-
verket.
Den som utser utgivare av andra
radioprogram i trådsändningar än
som avses i 12 § skall anmäla vem
som har utsetts till patent- och
registreringsverket.
Om den som är utsedd till utgivare inte längre är behörig eller hans upp-
drag upphör, skall en ny utgivare omedelbart utses. Denne skall anmälas så
som föreskrivs i första stycket.
En ställföreträdare för utgivaren
skall vara godkänd av den som har
utsett utgivaren. Utgivaren skall an-
mäla vem som är ställföreträdare till
patent- och registreringsverket.
§
En ställföreträdare för utgivaren
skall vara godkänd av den som har
utsett utgivaren. Utgivaren skall an-
mäla vem som är ställföreträdare till
Radio- och TV-verket.
17 §3
Beträffande program som direktsänds får den som skall utse utgivare
besluta att, i stället för utgivaren, var och en som framträder i programmet
själv skall svara för yttrandefrihetsbrott som han begår. Ett sådant beslut skall
före sändningen meddelas de berörda och antecknas i ett särskilt register hos
den som bedriver sändningsverksamheten. Anteckningen skall innehålla
uppgifter om namn, födelsetid och bostadsadress för var och en som avses
med beslutet. Om inte detta sker, är beslutet utan verkan.
Ett utdrag ur registret skall genast
sändas till patent- och registrerings-
verket varje gång ett beslut har an-
tecknats i det.
Ett utdrag ur registret skall genast
sändas till Radio- och TV-verket
varje gång ett beslut har antecknats i
det.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.
3Lydelse enligt prop. 1993/94:118.
83
4 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:2027) om
kabelsändningar till allmänheten
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1991:2027) om kabelsändningar
till allmänheten
dels att 5 § skall upphöra att gälla,
dels att 6, 7, 18 och 21-24 §§ skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:160
Bilaga 3
Var och en som äger eller annars förfogar över ett kabelnät, där det bedrivs
sändningar av annat slag än vidaresändning från sändare på jordytan, är
skyldig att
1. se till att de boende i fastigheter som är anslutna till hans kabelnät på ett
tillfredsställande sätt och utan kostnad för själva mottagningen kan ta emot
sådana sändningar som sänds med stöd av 5 § radiolagen (1966:755) och
som är avsedda att tas emot i området, och
2. kostnadsfritt tillhandahålla en 2. kostnadsfritt tillhandahålla en
kanal i sitt kabelnät i vaije kommun,
där han har ett sådant nät, för egen-
sändningar av televisionsprogram
från ett eller flera av kabelnämnden
utsedda företag (lokala kabelsändar-
företag).
Om det finns särskilda skäl, får
kabelnämnden medge undantag från
skyldigheterna enligt första stycket.
kanal i sitt kabelnät i vaije kommun,
där han har ett sådant nät, för egen-
sändningar av televisionsprogram
från ett eller flera av Radio- och TV-
verket utsedda företag (lokala kabel-
sändarföretag).
Om det finns särskilda skäl, får
Radio- och TV-verket medge undan-
tag från skyldigheterna enligt första
stycket.
Ett lokalt kabelsändarföretag skall vara en sådan svensk juridisk person
som har bildats för att bedriva lokala kabelsändningar och som kan antas låta
olika intressen och meningsriktningar komma till tals i sin verksamhet.
Ett lokalt kabelsändarföretag skall i sin sändningsverksamhet sträva efter
vidaste möjliga yttrandefrihet och informationsfrihet.
Kabelnämndens förordnande av Radio- och TV-verkets förord-
lokala kabelsändarföretag enligt 6 §
första stycket 2 skall avse högst tre
år.
nande av lokala kabelsändarföretag
enligt 6 § första stycket 2 skall avse
högst tre år.
18 §
Domstolen skall översända en
kopia av en dom som innehåller ett
sändningsförbud enligt 16 § eller en
förlängning enligt 17 § till kabel-
nämnden. Domen skall översändas
så snart den vunnit laga kraft, eller,
när domen skall gälla även om den
överklagas, samma dag som den
meddelas.
Domstolen skall översända en
kopia av en dom som innehåller ett
sändningsförbud enligt 16 § eller en
förlängning enligt 17 § till Radio-
och TV-verket. Domen skall över-
sändas så snart den vunnit laga kraft,
eller, när domen skall gälla även om
den överklagas, samma dag som den
meddelas.
Nuvarande lydelse
21
Kabelnämnden får förelägga den
som bryter mot 3 §, 6 § första
stycket eller mot 8-14 §§ eller 15 §
andra stycket, att följa bestämmel-
serna. Föreläggandet får förenas
med vite.
Om ett vite genom dom som
vunnit laga kraft, har dömts ut mot
ett lokalt kabelsändarföretag för
brott mot 9 § andra stycket och
företaget därefter åter brutit mot
bestämmelsen, får kabelnämnden
återkalla förordnandet för företaget
som lokalt kabelsändarföretag. När
ett förordnande återkallas får kabel-
nämnden bestämma en tid om högst
ett år inom vilket företaget inte kan
ges ett nytt förordnande.
Kabelnämnden består av en ord-
förande, en vice ordförande och fem
andra ledamöter. Ordföranden och
vice ordföranden skall vara eller ha
varit ordinarie domare.
Föreslagen lydelse
§
Granskningsnämnden för radio
och TV får förelägga den som bryter
mot 3 §, 8-14 §§ eller mot 15 §
andra stycket, att följa bestämmel-
serna. Föreläggandet får förenas
med vite. Ett sådant föreläggande
gäller omedelbart även om det över-
klagas.
Om ett vite genom dom som
vunnit laga kraft, har dömts ut mot
ett lokalt kabelsändarföretag för brott
mot 9 § andra stycket och företaget
därefter, enligt ett lagakraftvunnet
beslut av Granskningsnämnden för
radio och TV, åter brutit mot
bestämmelsen, får Radio- och TV-
verket återkalla förordnandet för
företaget som lokalt kabelsändar-
företag. När ett förordnande åter-
kallas får verket bestämma en tid om
högst ett år inom vilket företaget inte
kan ges ett nytt förordnande.
§
Radio- och TV-verket får före-
lägga den som bryter mot 6 § första
stycket att följa bestämmelsen. Före-
läggandet får förenas med vite.
Prop. 1993/94:160
Bilaga 3
23 §
Den som enligt 5 kap. 3 § lagen
(1991:1559) med föreskrifter på
tryckfrihetsförordningens och ytt-
randefrihetsgrundlagens områden är
skyldig att ombesörja och bevara in-
spelning av en egensändning skall
på uppmaning av kabelnämnden
lämna nämnden sådan inspelning.
Om han inte rättar sig efter en sådan
uppmaning, får nämnden förelägga
vite.
Den som enligt 5 kap. 3 § lagen
(1991:1559) med föreskrifter på
tryckfrihetsförordningens och ytt-
randefrihetsgrundlagens områden är
skyldig att ombesörja och bevara in-
spelning av en egensändning skall på
uppmaning av Granskningsnämnden
för radio och TV eller Radio- och
TV-verket lämna nämnden res-
pektive verket sådan inspelning. Om
han inte rättar sig efter en sådan upp-
maning, får myndigheten förelägga
vite.
85
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
24 §
Kabelnämndens beslut enligt Beslut av Granskningsnämnden
denna lag får överklagas hos kam- för radio och TV eller Radio- och
marrätten. TV-verket enligt denna lag som för-
enats med vite, utom sådana som av-
ses i 23 §, samt beslut enligt 6 §
andra stycket får överklagas hos
kammarrätten. Andra beslut av
Granskningsnämnden för radio och
TV och Radio- och TV-verket enligt
denna lag får inte överklagas.
Prop. 1993/94:160
Bilaga 3
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.
86
5 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:72) om
koncessionsavgift på televisionens område
Härigenom föreskrivs att i fråga om lagen (1992:72) om koncessionsavgift
på televisionens område1
dels att i 5-10 och 13 §§ ordet ”kabelnämnden” skall bytas ut mot ”Radio-
och TV-verket” i motsvarande form,
dels att 11 § skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Kabelnämndens beslut enligt 5-
7 §§, 9 § andra stycket och 10 §
får överklagas hos kammarrätten.
Radio- och TV-verkets beslut
enligt 5-7 §§, 9 § andra stycket och
10 § får överklagas hos kammar-
rätten.
Kabelnämndens beslut i andra
Andra beslut av Radio- och TV-
Prop. 1993/94:160
Bilaga 3
fall får inte överklagas.
verket enligt denna lag får inte över-
klagas.
Överklagande av beslut enligt denna lag inverkar inte på skyldigheten att
betala den avgift eller ränta som överklagandet avser.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.
'Senaste lydelse av 8 § 1992:827.
87
6 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1356) om
satellitsändningar av televisionsprogram till allmänheten
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1992:1356) om satellitsändningar
av televisionsprogram till allmänheten
dels att 4 § skall upphöra att gälla,
dels att 5-9, 11 och 27-30 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 28 a §, av följande lydelse.
Prop. 1993/94:160
Bilaga 3
Nuvarande lydelse
För att underlätta tillsynen skall
Kabelnämnden upprätta ett register
över satellitprogramföretag och sa-
tellitentreprenörer. Registret skall
föras med hjälp av automatisk data-
behandling. Det får endast innehålla
sådana uppgifter som lämnas av de
registreringsskyldiga enligt 6-9 §§.
Föreslagen lydelse
§
Radio- och TV-verket skall upp-
rätta ett register över satellitprogram-
företag och satellitentreprenörer.
Registret skall föras med hjälp av
automatisk databehandling. Det får
endast innehålla sådana uppgifter
som lämnas av de registrerings-
skyldiga enligt 6-9 §§.
Varje satellitprogramföretag och
satellitentreprenör skall innan de på-
börjar verksamhet enligt denna lag
anmäla sig för registrering hos till-
synsmyndigheten.
En anmälan skall innehålla
1.
2.
3.
4.
Varje satellitprogramföretag och
satellitentreprenör skall innan de på-
börjar verksamhet enligt denna lag
anmäla sig för registrering hos
Radio- och TV-verket.
fysisk persons namn,
firma eller motsvarande,
postadress och telefonnummer, och
uppgift om vilken verksamhet som bedrivs.
Varje satellitprogramföretag skall
årligen till Kabelnämnden redovisa
hur stor andel av programtjänsten
som utgjorts av sådana program
som avses i 13 § första stycket.
Varje satellitprogramföretag skall
årligen till Radio- och TV-verket re-
dovisa hur stor andel av program-
tjänsten som utgjorts av sådana pro-
gram som avses i 13 § första
stycket.
8§
På begäran av Kabelnämnden
skall satellitprogramföretaget lämna
upplysningar om vem som äger
företaget och på vilket sätt program-
tjänsten finansieras.
På begäran av Radio- och TV-
verket skall satellitprogramföretaget
lämna upplysningar om vem som
äger företaget och på vilket sätt pro-
gramtjänsten finansieras.
88
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
På begäran av Kabelnämnden På begäran av Radio- och TV-
skall en satellitentreprenör lämna verket skall en satellitentreprenör
upplysningar om lämna upplysningar om
1. vem som är uppdragsgivare och hans adress,
2. namnet på den eller de programtjänster som uppdragsgivaren sänder,
och
3. hur sändningen över satellit sker.
Den som enligt denna lag eller 5
kap. 3 § lagen (1991:1559) med
föreskrifter på tryckfrihetsförord-
ningens och yttrandefrihetsgrund-
lagens områden har spelat in ett
televisionsprogram, skall på begäran
av Kabelnämnden utan kostnad
lämna en sådan inspelning till
nämnden.
H §
Den som enligt denna lag eller 5
kap. 3 § lagen (1991:1559) med
föreskrifter på tryckfrihetsförord-
ningens och yttrandefrihetsgrund-
lagens områden har spelat in ett
televisionsprogram, skall på begäran
av Granskningsnämnden för radio
och TV utan kostnad lämna en sådan
inspelning till nämnden.
27 §
Kabelnämnden får ålägga ett
satellitprogramföretag att på lämpligt
sätt offentliggöra ett beslut av
nämnden enligt vilket företaget har
brutit mot bestämmelserna i 12 § om
beriktigande. Föreläggandet får
dock inte innebära att offentliggö-
rande måste ske i ett program som
företaget sänder. Föreläggandet får
förenas med vite.
Granskningsnämnden för radio
och TV får ålägga ett satellitprogram-
företag att på lämpligt sätt offent-
liggöra ett beslut av nämnden enligt
vilket företaget har brutit mot be-
stämmelserna i 12 § om berikti-
gande. Föreläggandet får dock inte
innebära att offentliggörande måste
ske i ett program som företaget sän-
der. Föreläggandet får förenas med
vite. Ett sådant föreläggande gäller
omedelbart även om det överklagas.
28 §
Om ett satellitprogramföretag
bryter mot någon av bestämmelserna
i7, 8. 11 eller 14-24 § får Kabel-
nämnden förelägga företaget att följa
bestämmelsen. Föreläggandet får
förenas med vite..
Om ett satellitprogramföretag bry-
ter mot någon av bestämmelserna i
7, 8 eller 11 § får Radio- och TV-
verket förelägga företaget att följa
bestämmelsen. Föreläggandet får
förenas med vite.
89
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
28 a §
Om ett satellitprogramföretag
bryter mot någon av bestämmelserna
i 14—24 § får Granskningsnämnden
för radio och TV förelägga företaget
att följa bestämmelsen.
Föreläggandet får förenas med vite.
Ett sådant föreläggande gäller
omedelbart även om det överklagas.
29 §
Om en satellitentreprenör bryter
mot bestämmelsen i 9 § får Kabel-
nämnden förelägga entreprenören att
följa bestämmelsen. Föreläggandet
får förenas med vite.
Om satellitprogramföretaget inte
har hemvist i Sverige, får förelägg-
ande enligt 28 § i stället riktas mot
satellitentreprenören.
Om satellitentreprenören visar att satellitprogramföretaget fått tillgång till
sändningsmöjligheten genom upplåtelse av en av satellitentreprenörens upp-
dragsgivare utan att satellitentreprenören godkänt det, får dock föreläggandet
rikta sig mot uppdragsgivaren.
Om en satellitentreprenör bryter
mot bestämmelsen i 9 § får Radio-
och TV-verket förelägga entrepre-
nören att följa bestämmelsen. Före-
läggandet får förenas med vite.
Om satellitprogramföretaget inte
har hemvist i Sverige, får förelägg-
ande enligt 28 eller 28 a § i stället
riktas mot satellitentreprenören.
30 §>
Beslut av Kabelnämnden som har
förenats med vite får överklagas hos
kammarrätten. Andra beslut som
nämnden har meddelat enligt denna
lag får inte överklagas.
Beslut av Granskningsnämnden
för radio och TV om föreläggande
enligt 27 eller 28 a § som har
förenats med vite får överklagas hos
kammarrätten. Andra beslut enligt
denna lag får inte överklagas.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.
'Senaste lydelse 1993:125.
90
7 Förslag till lag om ändring i lokalradiolagen
(1993:120)
Härigenom föreskrivs i fråga om lokalradiolagen (1993:120)
dels att i 4, 5, 8-13, 17-19, 21, 28, 29, 34 och 37 §§ orden ”Styrelsen
för lokalradiotillstånd” skall bytas ut mot ”Radio- och TV-verket”,
dels att i 10-12, 18, 19, 28 och 29 §§ ordet "styrelsen" skall bytas ut mot
"verket",
dels att 30, 31 och 39 §§ skall ha följande lydelse.
Prop. 1993/94:160
Bilaga 3
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Om en tillståndshavare bryter mot
en bestämmelse i 22 eller
24-27 §§, får Radionämnden före-
lägga honom att följa bestämmelser-
na. Föreläggandet får förenas med
vite.
Om en tillståndshavare bryter mot
en bestämmelse i 22 eller
24—27 §§, får Granskningsnämnden
för radio och TV förelägga honom
att följa bestämmelsen. Föreläggan-
det får förenas med vite.
En tillståndshavare skall på upp-
maning av Radionämnden lämna
nämnden en sådan inspelning som
avses i 5 kap. 3 § lagen (1991:1559)
med föreskrifter på tryckfrihets-
förordningens och yttrandefrihets-
grundlagens områden. Om till-
ståndshavaren inte rättar sig efter en
sådan uppmaning, får nämnden
förelägga vite.
Beslut som Styrelsen för lokalra-
diotillstånd har meddelat får över-
klagas hos kammarrätten. Styrelsens
beslut om sändningsområdenas om-
fattning får dock inte överklagas.
Radionämndens beslut om före-
läggande som har förenats med vite
får överklagas hos kammarrätten.
31 §
En tillståndshavare skall på upp-
maning av Granskningsnämnden för
radio och TV eller Radio- och TV-
verket lämna nämnden respektive
verket en sådan inspelning som
avses i 5 kap. 3 § lagen (1991:1559)
med föreskrifter på tryckfrihets-
förordningens och yttrandefrihets-
grundlagens områden. Om till-
ståndshavaren inte rättar sig efter en
sådan uppmaning, får myndigheten
förelägga vite.
39 §
Beslut som Radio- och TV-verket
har meddelat får överklagas hos
kammarrätten. Verkets beslut om
sändningsområdenas omfattning får
dock inte överklagas.
Beslut av Granskningsnämnden
för radio och TV om föreläggande
som har förenats med vite får
överklagas hos kammarrätten. Beslut
enligt 31 § får dock inte överklagas.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.
91
Lagrådets yttrande
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1994-02-08
Närvarande: justitierådet Per Jermsten, justitierådet Lars Å. Beckman, rege-
ringsrådet Sigvard Holstad.
Enligt en lagrådsremiss den 27 januari 1994 (kulturdepartementet) har rege-
ringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till
1. lag om ändring i radiolagen (1966:755),
2. lag om ändring i närradiolagen (1982:459),
3. lag om ändring i lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihets-
förordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden,
4. lag om ändring i lagen (1991:2027) om kabelsändningar till allmän-
heten,
5. lag om ändring i lagen (1992:72) om koncessionsavgift på televi-
sionens område,
6. lag om ändring i lagen (1992:1356) om satellitsändningar av televi-
sionsprogram till allmänheten,
7. lag om ändring i lokalradiolagen (1993:120).
Förslagen har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Greger
Lindberg.
Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet.
Förslaget till lag om ändring i radiolagen (1966:755)
17 §
Fjärde stycket i denna paragraf innehåller bl.a. vissa krav på hur Gransk-
ningsnämnden för radio och TV skall vara sammansatt för att den skall vara
beslutför. I andra meningen i stycket anges därvid, för fall då det är
uppenbart att ärendet inte är av större vikt eller principiell betydelse, att
nämnden kan vara beslutför "med ordföranden eller en av vice ordförandena
och ytterligare en ledamot". Denna bestämmelse innebär en avvikelse från vad
som normalt brukar föreskrivas i motsvarande fall, nämligen att en
ordförande ensam är behörig att fatta beslut i vissa mål eller ärenden.
Det har under föredragningen inför Lagrådet uppgivits att den nu föreslag-
na ordningen, med en ordförande samt en ledamot, ansetts nödvändig på
grund av reglerna i 7 kap. 4 § yttrandefrihetsgrundlagen, närmare bestämt
kravet på en "nämnd" vars "sammansättning” är bestämd i lag. Lagrådet har
för sin del svårt att se att den sålunda åberopade grundlagsregeln skulle
innebära något hinder mot den i övrigt gängse ordningen. Det finns åtskilliga
exempel på lagbestämmelser angående både domstolars och nämnders
sammansättning där det för vissa fall anges att domstolen eller nämnden är
beslutför med endast en ledamot (t.ex. 1 kap. 3 § rättegångsbalken) eller en
Prop. 1993/94:160
Bilaga 4
92
ordförande (t.ex. 37 kap. 1 § brottsbalken, jfr även 7 § förordningen
1991:1817 med instruktion för utlänningsnämnden). Mot den nu föreslagna
ordningen talar också rent praktiska skäl av inte obetydlig styrka. Genom den
i femte stycket intagna hänvisningen till omröstningsreglerna i 16 kap.
rättegångsbalken skulle en ledamots medverkan i sammanhanget för övrigt
närmast bli av rådgivande karaktär.
Mot bakgrund av det anförda förordar Lagrådet att förslaget i denna del
ges den utformning som normalt förekommer i motsvarande sammanhang. I
det aktuella stycket i paragrafen bör lämpligen även en del redaktionella för-
ändringar göras. Lagrådet föreslår således att stycket ges följande lydelse:
"Granskningsnämnden för radio och TV är beslutför med ordföranden
eller en vice ordförande och ytterligare tre ledamöter. Ärende som uppenbart
inte är av större vikt eller principiell betydelse får dock avgöras av ord-
föranden eller en vice ordförande. Regeringen får föreskriva att tjänsteman
hos nämnden skall ha rätt att fatta beslut på nämndens vägnar, dock inte
beslut som innebär att den sändande brustit vid tillämpningen av de lagar som
anges i sjätte stycket eller avtalet om programföretagets sändningsrätt".
Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:2027) om
kabelsändningar till allmänheten
24 §
I paragrafen anges vilka beslut av dels Granskningsnämnden för radio och
TV och dels Radio- och TV-verket som får överklagas hos kammarrätten. I
uppräkningen finns inte med beslut som Radio- och TV-verket fattar enligt 21
§ andra stycket. Beslut enligt det lagrummet avser återkallande av förord-
nandet för ett företag som lokalt kabelsändarföretag. Ett sådant beslut är av så
ingripande karaktär att det bör finnas möjlighet att överklaga beslutet. Upp-
räkningen i förevarande paragraf av beslut som får överklagas bör därför
kompletteras med beslut enligt 21 § andra stycket. Paragrafen bör även
ändras redaktionellt. Lagrådet föreslår att paragrafen ges följande lydelse:
"Beslut som Granskningsnämnden för radio och TV och Radio och TV-
verket meddelat enligt denna lag och som förenats med vite, utom beslut som
avses i 23 §, får överklagas hos kammarratten. Detsamma galler beslut av
Radio- och TV-verket enligt 6 § andra stycket och 21 § andra stycket. Andra
beslut av Granskningsnämnden för radio och TV och Radio- och TV-verket
enligt denna lag får inte överklagas."
Förslaget till lag om ändring i lagen (1992:1356) om
satellitsändningar av televisionsprogram till allmänheten
28 §
För det fallet att ett satellitprogramföretag bryter mot någon av bestämmel-
serna i 7, 8 eller 11 § föreskrivs i förevarande paragraf att Radio- och TV-
verket får förelägga företaget att följa bestämmelsen. Vidare stadgas att före-
läggandet får förenas med vite.
Prop. 1993/94:160
Bilaga 4
93
Lagrådet har ingenting att erinra mot förslaget såvitt gäller möjligheten att
utfärda förelägganden vid brott mot 7 eller 8 §. När det gäller förelägganden
med anledning av brott mot 11 § däremot vill Lagrådet förorda en ändring i
förslaget. Enligt 11 § är det Granskningsnämnden för radio och TV som har
rätt att på begäran få inspelningar av televisionsprogram. Mot den bakgrun-
den synes det naturligt att det läggs på nämnden att vid brott mot den para-
grafen utfärda de förelägganden som kan behövas.
Med hänvisning till det sagda förordar Lagrådet att 28 § ges följande
lydelse:
"Om ett satellitprogramföretag bryter mot någon av bestämmelserna i 7, 8
eller 11 § får Radio- och TV-verket respektive Granskningsnämnden för
radio och TV förelägga företaget att följa bestämmelsen. Föreläggandet får
förenas med vite."
Övriga lagförslag
Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.
Prop. 1993/94:160
Bilaga 4
94
Kulturdepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 17 februari 1994
Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B. Westerberg,
Friggebo, Laurén, Hörnlund, Olsson, Svensson, Dinkelspiel, Thurdin,
Hellsvik, Wibble, Björck, Davidsson, Könberg, Odell, Unckel, P.
Westerberg, Ask
Föredragande: statsrådet Friggebo
Prop. 1993/94:160
Regeringen beslutar proposition 1993/94:160 Ny myndighetsorganisation på
radio- och TV-området.
95
gotab 46020, Stockholm 1994