Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Regeringens proposition 1993/94:160


Ny myndighetsorganisation på radio- och TV-området


Prop. 1993/94:160


Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen. Stockholm den 17 febraari 1994

Cari Bildt

Birgit Friggebo (Kulmrdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att en ny myndighetsorganisation på radio- och TV-området införs den 1 juli 1994. Två nya myndigheter ersätter de nuvarande myndigheterna Radionämnden, Kabelnämnden, Närradionämnden och Styrelsen för lokalradiotillstånd. De nya myndighetema benämns Radio- och TV-verket resp. Granskningsnämnden för radio och TV.

Radio- och TV-verket organiseras som ett enrådighetsverk och ansvarar för all tillståndsgivrung i enlighet med de särskilda lagama för ljudradio- och TV-sändningar till allmänheten som inte är regeringens eller någon annan särskilt angiven myndighets uppgift. Verket ansvarar vidare för registrering och avgiftshantering, har tillsyn över efterlevnaden av regler som inte gäller innehållet i sändningama samt beslutar om sanktioner vid bristande efter­levnad av sådana regler och vid uteblivna avgifter.

Granskningsnämnden för radio och TV skall ha en domare som ordföran­de och får till uppgift att ha tillsyn över efterlevnaden av regler för sänd­ningamas innehåll både enligt de särskilda lagama för ljudradio- cxh TV-sändningar till aUmänheten och enligt de avtal som slutits efter bemyndigande i radiolagen samt art besluta om sanktioner vid bristande efterievnad av såda­na regler. Undantagna är de fall där Justitiekanslem skall ha tillsynen.

1 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 160


Vissa ändringar föreslås när det gäller överklagande m.m. Rätten art över- Prop. 1993/94:160 klaga förelägganden görs enhetlig och begränsas till sådana förelägganden som förenats med vite. Vitesförelägganden som gäller skyldighet att lämna vissa uppgifter bör dock inte kunna överklagas. Vidare bör beslut om före­läggande av vite vid bristande efterievnad av regler för ljudradio- och TV-sändningar till allmänheten gälla omedelbart även om beslutet överklagas.


 


Innehållsförteckning                                      Prop. 1993/94:160

1         Förslag till riksdagsbeslut.................................... 5

2         Lagtext  ......................................................... 6

 

2.1           Förslag till lag om ändring i radiolagen (1966:755)         6

2.2           Förslag tiU lag om ändring i närradiolagen (1982:459)    9

2.3........................................................ Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1559) med
föreskrifter på tryckfrihetsförordningens cxh yttrande­
frihetsgrandlagens områden........................
  12

2.4           Förslag rill lag om ändring i lagen (1991:2027) om kabel-sändrungar till allmänheten.............................................................   14

2.5           Förslag till lag om ändring i lagen (1992:72) om koncessions­avgifts på televisionens område  ...............................   17

2.6           Förslag tUl lag om ändring i lagen (1992:1356) om satellit­sändningar av televisionsprogram tiU aUmänheten .............   18

2.7           Förslag tUl lag om ändring i lokalradiolagen (1993:120) ....       21

 

3         Ärendet cxh dess beredning...............................   22

4         Allmänna utgångspunkter...................................   22

5         Gällande tillståndskrav och regler för radio- och TV-sändningar....    24

 

5.1           Radio- och TV-sändningar enligt radiolagen... . 24

5.2           Kabelsändningar.......................................   25

5.3           Närtadio..................................................   26

5.4           Satellitsändningar..................................... . 27

5.5           Lokalradio............................................... . 27

6   Nuvarande myndigheter på radio- och TV-området. . 28

6.1           Radionämnden  ........................................ . 29

6.2           Kabelnämnden  ........................................ . 29

6.3           Närradionämnden  .................................... . 30

6.4           Styrelsen för lokalradiotiUstånd................... . 31

 

7         Förvaltningsmyndigheters ledning........................ . 31

8         Behov av en ny myndighetsorganisation............... . 32

9         Två nya myndigheter inrärtas.............................   34

10      Radio- och TV-verket.......................................   36

 

10.1       Verkets uppgifter...................................... . 36

10.2       Verkets lediung cxh organisation  ................ 38

11 Granskningsnämnden för radio och TV.................. 39

11.1       Granskningsnämndens uppgifter................... 39

11.2       Granskningsnämndens sammansärtning och arbetsformer ...      41

 

12      Överklagande m.m............................................ 43

13      Vissa övergångsfrågor....................................... 47

14      Finansiering..................................................... 48

15     Anslagsfrågor för budgetåret 1994/95.................. 49                                r.


 


Bilagal      Utredningens sammanfattning av betänkandet      Pj.q_  1993/94-160

Radio och TV i ert (SOU 1992:36)................ 53

Bilaga 2     Sammanställning av remi«;syttranden över betänkandet

Radio och TV i ett (SOU 1992:36)................ 55

Bilaga 3     Lagrådsremissens lagförslag..................... 76

Bilaga 4     Lagrådets yttrande................................ 92

Utdrag ur protokoll vid regeringssanunanträde............ 95


 


1      Förslag till riksdagsbeslut                       Prop. 1993/94:160

Regeringen föreslår att riksdagen

1.  antar regeringens förslag till lag om ändring i radiolagen (1966:755),

2.       antar regeringens förslag till lag om ändring i närradiolagen (1982:459),

3.       antar regeringens förslag tiU lag om ändring i lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrand­lagens områden,

4.       antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1991:2027) om kabelsändningar tiU allmänheten,

5.       antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1992:72) om koncessionsavgift på televisionens område,

6.       antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1992:1356) om satellitsändningar av televisionsprogram till allmänheten,

7.       antar regeringens förslag till lag om ändring i lokalradiolagen (1993:120),

8.       godkänner vad regeringen föreslår om inrättande av Gransknings­nämnden för radio och TV och Radio- och TV-verket (avsnitt 9),

9.       godkänner vad regeringen föreslår om Radio- och TV-verkets upp­gifter, ledning och organisation (avsnitt 10),

10.    godkänner vad regeringen föreslår om uppgifter för Gransknings­nämnden för radio och TV, nämndens sammansättning och arbets­former (avsnitt 11),

11.    godkänner vad regeringen föreslår om att Radionämnden, Kabel­nämnden, Närradionämnden och Styrelsen för lokalradiotillstånd skall läggas ned (avsnitt 13),

12.    till Myndigheter på radio- och TV-området för budgetåret 1994/95 under elfte huvudtiteln anvisar ert nyrt ramanslag på 15 467 000 kr,

13.    godkänner vad regeringen föreslårom en medelsanvisning från mnd­radiokontot till Granskningsnämnden för radio och TV för budgetåret 1994/95 på 4 618 000 kr (inkl. moms) som nämnden har art redovisa på statsbudgetens inkomstsida,

14.    godkänner vad regeringen föreslår om att anslagssparande eller anslagskredit budgetåret 1993/94 från ramanslaget Styrelsen för lokalradiotillstånd överförs till ramanslaget Myndigheter på radio-och TV-området (avsnirt 15).


 


2     Lagtext

Regeringen har följande förslag tUl lagtext.

2.1    Förslag till lag om ändring i radiolagen (1966:755)

Härigenom föreskrivs i fråga om radiolagen (1966:755)'

deb art 7 a, 17-18 och 24 §§ skall ha följande lydelse,

dels att det närmast före 24 § skall införas en ny rabrik av följande lydelse.


Prop. 1993/94:160


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


7 a §2


Varje programföretag skall årli­gen till Radionämnden redovisa hur stor andel av programtjänsten som utgjorts av sådana program som av­ses i 13 § första stycket lagen (1992:1356) om satellitsändningar av televisionsprogram till allmän­heten.


Varje programföretag som sän­der televisionsprogram skall årligen till Radio- och TV-verket redovisa hur stor andel av programtjänsten som utgjorts av sådana televisions­program som avses i 13 § första stycket lagen (1992:1356) om satellitsändningar av televisions­program till allmänheten. Omföre­taget inte fullgör sin skyldighet, får verket förelägga vite.


17 §3


Radionämnden övervakar genom granskning i efterhand om ett pro­gramföretags rätt på grund av till­ständ enligt 5 § utövas i enlighet med denna lag och avtalet mellan regeringen och företaget.

Om det har bestämts i avtalet mellan regeringen och programfö­retaget, skall företaget sända redo­görelse för beslut av radionämnden, i vilket företaget förklarats ha bratit mot bestämmelser i denna lag eller i avtalet mellan regeringen och före­taget.


Granskningsnämnden för radio och TV övervakar genom gransk­ning i efterhand om ett programföre­tags rart på grand av tillstånd enligt 5 § utövas i enlighet med denna lag och avtalet mellan regeringen och företaget.

Om det har bestämts i avtalet mellan regeringen och programfö­retaget, skall företaget sända redo­görelse för beslut av Gransknings­nämnden för radio och TV, i vilket företaget förklju-ats ha bratit mot be­stämmelser i denna lag eller i avtalet mellan regeringen och företaget.


'Lagen omtryckt 1991:1066. -Senaste lydelse 1992:1357. Senaste lydelse 1991:2028.


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Prop. 1993/94:160


 


Radionämnden består av en ord­förande och sex andra ledamöter. För ledamötema finns ersättare till det antal regeringen bestämmer. En av ledamötema eller ersättarna skall vara vice ordförande. Ordföranden och vice ordföranden skall vara eller ha varit ordinarie domare.

Regeringen meddelar närmare föreskrifter om radionämndens verksamhet.


Granskningsnämnden för radio och TV består av en ordförande och sex andra ledamöter. För leda­mötema finns ersättare till det antal regeringen bestämmer. Minst en av ledamötema eller ersättarna skall vara vice ordförande. Ordföranden och vice ordförande skall vara eller ha varit ordinarie domare.

Granskningsnämnden för radio och TV är beslutför med ordföran­den eller en vice ordförande och ytterligare tre ledamöter. Ärenden som uppenbart inte är av större vikt eller principiell betydelse får dock avgöras av ordföranden eller en vice ordförande. Regeringen får före­skriva att en tjänsteman hos nämn­den skail ha rätt att fatta beslut på nämndens vägnar, dock inte beslut som innebär att den sändande brustit vid tillämpningen av de lagar som anges i sjätte stycket eller avtalet om programföretagets sändningsrätt.

Om det vid en överläggning i Granskningsnämnden för radio och TV kommer fram skiljaktiga me­ningar nllämpas föreskrifterna i 16 kap. rättegångsbalken.

Ytterligare bestämmelser om upp­gifter för Granskningsnämnden för radio och TV finns i närradiolagen (1982:459), lagen (1991: 2027) om kabelsändningar till allmänheten, lagen (1992:1356) om satellitsänd­ningar av televisionsprogram till allmänheten och lokalradiolagen (1993:120).


 


Nuvarande lydebe

17 Om programföretaget bryter mot en bestämmelse i 7 a §, 9-11 §§, 13 § första eller andra stycket, 14 eller 15 §, får radionämnden före­lägga programföretaget att följa be­stämmelsen. Föreläggandet får för­enas med vite. Motsvarande gäller om programföretaget bryter mot en bestämmelse som tagits in i ett avtal med stöd av 7 § andra stycket eller 13 § tredje stycket.


Föreslagen lydelse a §4

Om programföretaget bryter mot en bestämmelse i 9-11 §§, 13 § första eller andra stycket, 14 eller 15 §, får Granskningsnämnden för radio och TV förelägga program­företaget att följa bestämmelsen. Föreläggandet får förenas med vite. Motsvarande gäller om program­företaget bryter mot en bestämmelse som tagits in i ett avtal med stöd av 7 § andra stycket eller 13 § tredje stycket. Ett sådant föreläggande gäller omedelbart även om det över­klagas.


Prop. 1993/94:160


18 §5


Ett programföretag skall på upp­maning av radionämnden tillställa nämnden en sådan upptagning av ett program som avses i 5 kap. 3 § lagen (1991:1559) med föreskrifter pä tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områ­den. Om programföretaget inte rättar sig efter en sådan uppmaning, får nämnden förelägga vite.


Ett programföretag skall på upp­maning av Granskningsnämnden för radio och TV tillställa nämnden en sådan upptagning av ett program som avses i 5 kap. 3 § lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttran­defrihetsgrandlagens områden. Om programföretaget inte rättar sig efter en sådan uppmaning, får nämnden förelägga vite.


Överklagande 24 §6


Radionämndens beslut.om före­läggande enligt 17 a § eller 18 § som har förenats med vite får överklagas hos kammarrätten.


Beslut av Granskningsnämnden för radio och TV om föreläggande enligt 17 a § som har förenats med vite får överklagas hos kammar­rätten.

Andra beslut enligt denna lag får inte överklagas.


Denna lag ttäder i kraft den 1 juli 1994.

Senaste lydelse 1992:1357. Senaste lydelse 1991:2028. Senaste lydelse 1993:121.


 


2.2    Förslag till lag om ändring i närradiolagen (1982:459)    Prop. 1993/94:160

Härigenom föreskrivs i fråga om närtadiolagen (1982:459)'

dels att 2 § skall upphöra att gälla,

dels art 3, 6-7 och 13-15 §§ skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 13 b §, av följande lydelse.


Nuvarande Ivdelse


Föreslagen lydelse


3 §2

Närradio får inte sändas utan till-    Närradio får inte sändas utan till-

stånd av Närradionämnden.         stånd av Radio- och TV-verket.

Tillstånd får inte ges till en sammanslutning som har tillstånd att sända lokalradio enligt lokahadiolagen (1993:120).

Om en sarrunanslutning med tillstånd art sända närtadio får tillstånd art sända lokalradio enligt lokalradiolagen, upphör tillståndet art sända närradio att gälla, med verkan från och med den första dag då sändningar får bedrivas med stöd av det andra tillståndet.

6 §3


Närradionämnden beslutar om vilka sändningsmöjligheter som skall få utnyttjas för närradio. Om en sammanslutning i en kommun så önskar, skall en sändningsmöjlighet för närradio finnas i kommunen om det är tekniskt möjligt. Om det finns särskilda skäl, får det finnas ytter­ligare sändningsmöjligheter för när­radio i en kommun.


Radio- och TV-verket beslutar om vilka sändningsmöjligheter som skall få utnyttjas för närtadio. Om en sammanslutning i en kommun så önskar, skall en sändningsmöjlighet för närtadio finnas i kommunen om det är tekniskt möjligt. Om det finns särskilda skäl, får det finnas ytter­ligare sändningsmöjligheter för när­radio i en kommun.


6 a §4


Sändare som anges i första stycket får inte användas för andra slag av randradiosändningar.

Närradiosändare får ha en sådan räckvidd att sändningarna kan tas emot med god hörbarhet inom ett avstånd av fem kilometer. När­radionämnden får i särskilda fall medge sändare med större räckvidd. Ett sådant medgivande bör lämnas endast om en majoritet av de berörda sändningsberättigade sammanslut­ningama önskar det. Utanför stor­stadsområdena bör det eftersträvas att sändningama kan tas emot i hela kommunen.


Närradiosändare får ha en sådan räckvidd att sändningarna kan tas emot med god hörbarhet inom ett avstånd av fem kilometer. Radio-och TV-verket får i särskilda fall medge sändare med större räckvidd. Ett sådant medgivande bör lämnas endast om en majoritet av de berörda sändningsberättigade sammanslut­ningarna önskar det. Utanför stor­stadsområdena bör det eftersträvas att sändningama kan tas emot i hela kommunen.


'Senaste lydelse  av 2 § 1985:597. Senaste lydelse 1993:122. Senaste lydelse 1993:122. "Senaste lydelse 1993:122.


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Prop. 1993/94:160


7 §5


För varje sändningsmöjlighet be­stämmer Närradionämnden vilka sammanslutningar som skall få sän­da och under vilken tid sänd­ningarna fär ske.

Om en sammanslutning som fö­relagts vid vite art följa bestämmel­sema i denna lag avstår sändnings­tid, får Närradionämnden besluta art sändningstiden inte får utnyttjas av någon annan sammanslutning under högst tre månader.


För varje sändningsmöjlighet be­stämmer Radio- och TV-verket viUca sammanslutningar som skall få sän­da och under viUcen tid sändningama får ske.

Om en sammanslutning som fö­relagts vid vite att följa bestämmel­sema i denna lag avstår sändnings­tid, får Radio- och TV-verket besluta att sändningstiden inte får utnyttjas av någon annan sammanslutning under högst tre månader.


13 §6


Tillstånd att sända närradio får återkallas om sammanslutningen

Radio- och TV-verket får återkalla ett tillstånd att sända närradio, om sammanslutningen

1.     inte längre uppfyller kraven enligt 4 §,

2.  sänder program trots att det inte finns utgivare för programverk­samheten enligt 3 kap. 3 och 4 §§ lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrandlagens områden eller trots att anmälan om utgivare eller ställföreträdare inte har gjorts enligt vad som föreskrivs där,

3.  inte utnyttjar rätten att sända under tre på varandra följande månader, eUer

4.  inte erlägger avgift i ärende om närradio inom föreskriven tid, om sammanslutningen har förelagts att erlägga den vid påföljd att tillståndet annars kan återkallas.

När ett tillstånd återkallas får nämnden bestämma en tid om högst ert år inom viUcen sammanslutningen inte kan ges nytt tillstånd.

När ett tillstånd återkallas får verket bestämma en tid om högst ett år inom vilken sammanslutningen inte kan ges nytt tillstånd.

13 a §7


Om sammanslutningen

1.   bryter mot beslut om sänd­ningstid eller låter någon annan i dess ställe utnyttja sändningstid som tilldelats sammanslutningen eller

2.   bryter mot en föreskrift i 10-11 §§, fär Närradionämnden före­lägga den att följa bestämmelsema. Föreläggandet får förenas med vite.


Om sammanslutningen bryter mot beslut om sändningstid eller låter någon annan i dess ställe utnyttja sändningstid som tilldelats samman­slutningen får Radio- och TV-verket förelägga den att följa bestämmel­serna. Föreläggandet får förenas med vite.


 


5Sena.ste lydelse 1993:122. Senaste lydelse 1993:122. ''Senaste lydelse 1993:122.


10


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Prop. 1993/94:160


13b§

Om sammanslumingen bryter mot 10-11 §§ får Granskningsnämnden för radio och TV förelägga den att följa bestämmelsema. Föreläggandet får förenas med vite.

14 §8


En sammanslutning skall på uppmaning av Närradionämnden tillställa nämnden sådan inspelning som avses i 5 kap. 3 § lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och ytt­randefrihetsgrandlagens områden. Om sammanslutningen inte rättar sig efter en sådan uppmaning, får nämnden förelägga vite.


En sammanslutning skall på upp­maning av Granskningsnämnden för radio och TV eller Radio- och TV-verket tillställa nämnden respektive verket sådan inspelning som avses i 5 kap 3 § lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförord­ningens och yttrandefrihetsgrund­lagens områden. Om samman­slutningen inte rättar sig efter en sådan uppmaning, får myndigheten förelägga vite.


15 §9


Beslut enligt denna lag gäller omedelbart, om inte annat förordnas.


Närradionämndens beslut i frågor om tillstånd enligt 4 och 13 §§, be­slut om fördelning av sändningstid enligt 7 och 8 §§ eller beslut om föreläggande enligt 13 a § eller 14 § vilket har förenats med vite får överklagas hos kammarrätten. Andra beslut enligt denna lag får inte överklagas.


Beslut enligt denna lag i frågor om tillstånd enligt 4 och 13 §§, be­slut om fördelning av sändningstid enligt 7 och 8 §§ eller beslut om föreläggande enligt 13 a § eller 13 b  vilket har förenats med vite får överklagas hos kammarrätten. Andra beslut enligt denna lag får inte överldagas.


Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.


Senaste lydelse 1992:613. Senaste lydelse 1993:122.


11


 


2.3    Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1559) med        Prop. 1993/94:160 föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden

Härigenom föreskrivs art 3 kap. 3, 4, 6 a, 6 b, 13, 14 och 17 §§ lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefri­hetsgrandlagens områden skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                Föreslagen lydelse

3 kap. 3§

Varje sammanslutning som avser  Vaije sammanslutning som av-ser

att sända ljudradio med stöd av att sända ljudradio med stöd av
närtadiolagen (1982:459) skall utse närtadiolagen (1982:459) skall utse
en utgivare för programverksam- en utgivare för programverksam­
heten. Sammanslutningen skall till heten. Sammanslutningen skall till
närradionämnden anmäla vem som Radio- och TV-verket anmäla vem
är utgivare.
                         som är utgivare.

Om den som är utsedd till utgivare inte längre är behörig eller hans upp­drag upphör, skall sammanslutningen omedelbart utse ny utgivare. Denne skall anmälas så som föreskrivs i första stycket.


En ställföreträdare för utgivaren
En ställföreträdare för utgivaren
skall vara godkänd av den sam-
skall vara godkänd av den sam­
manslutning som har utsert utgiva-
manslutning som har utsert utgiva­
ren. Utgivaren skall till närradio-
ren. Utgivaren skall till Radio- och
nämnden anmäla vem som är ställ-
TV-verket anmäla vem som är ställ­
företrädare,
                                               företrädare.

6a§l

Innehavare av tillstånd enligt lo- Innehavare av tillstånd enligt lo-

kalradiolagen (1993:120) som avser kalradiolagen (1993:120) som avser
att sända ljudradio skall utse en ut- att sända ljudradio skall utse en ut­
givare för programverksamheten. givare för programverksamheten.
Tillståndshavaren skall till Styrelsen Tillståndshavaren skall till Radio-
för lokalradiotillstånd anmäla vem och TV-verket anmäla vem som är
som är utgivare.
                    utgivare.

Om den som utses till utgivare inte längre är behörig eller hans uppdrag upphör, skall tillståndshavaren omedelbart utse en ny utgivare. Denne skall anmälas så som föreskrivs i första stycket.

'Senaste lydelse 1993:123.                                                                12


 


Nuvarande lydelse                      Föreslagen lydelse                     pQp  1993/94-160

6 b §2

En ställföreträdare för utgivaren En ställföreträdare för utgivaren
skall vara godkänd av den som inne-
skall vara godkänd av den som inne­
har tillståndet. Utgivaren skall till
har tillståndet. Utgivaren skall till
Styrelsen för lokalradiotillstånd
Radio- och TV-verket anmäla vem
anmäla vem som är ställföreträdare.
   som är ställföreträdare.

13         §

Den som utser utgivare av andra    Den som utser utgivare av andra

radioprogram i trådsändningar än radioprogram i trådsändningar än
som avses i 12 § skall anmäla vem som avses i 12 § skall anmäla vem
som har utsetts till patent- och som har utsetts till Radio- och TV-
registreringsverkeU
                      verket

Om den som är utsedd till utgivare inte längre är behörig eller hans upp­drag upphör, skall en ny utgivare omedelbart utses. Denne skall anmälas så som föreskrivs i första stycket.

14         §

En ställföreträdare för utgivaren  En ställföreträdare för utgivaren
skall vara godkänd av den som har
  skall vara godkänd av den som har
utsett utgivaren. Utgivaren skall an-
     utsett utgivaren. Utgivaren skall an­
mäla vem som är ställföreträdare till
      mala vem som är ställföreträdare till
patent- och registreringsverket.
   Radio- och TV-verket.

17 §3

Beträffande program som direktsänds får den som skall utse utgivare besluta att, i stället för utgivaren, var och en som framträder i programmet själv skall svara för yttrandefrihetsbrott som han begår. Ert sådant beslut skall före sändningen meddelas de berörda och antecknas i ett särskilt register hos den som bedriver sändningsverksamheten. Anteckningen skall innehålla uppgifter om namn, födelsetid och bostadsadress för var och en som avses med beslutet. Om inte detta sker, är beslutet utan verkan.

Ett utdrag ur registret skall genast  Ett utdrag ur registret skall genast

%ax\åasi\\\ patent-och registrerings- sändas till iad/o- och TV-verket
verket varje gång ert beslut har an- varje gång ert beslut har antecknats i
tecknats i det.
                            det..

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.

Senaste lydelse 1993:123.

3Lydelse enligt prop. 1993/94:118.                                                                     13


 


2.4   Förslag till lag om ändring i lagen (1991:2027) om        Prop. 1993/94:160 kabelsändningar till allmänheten

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1991:2027) om kabelsändningar riU allmänheten

dels att 5 § skall upphöra att gälla,

dels art 6, 7, 18 och 21-24 §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

6§ Var cxh en som äger eller annars förfogar över ett kabelnät, där det bedrivs sändningar av annat slag än vidaresändning från sändare på jordytan, är skyl­dig att

1.   se till att de boende i fastigheter som är anslutna till hans kabelnät på ett
tillfredsställande sätt och utan kostnad för själva mottagningen kan ta emot
sådana sändningar som sänds med stöd av 5 § radiolagen (1966:755) och
som är avsedda att tas emot i området, cxh

2.   kostnadsfrirt tillhandahålla en    2. kostnadsfritt tillhandahålla en
kanal i sitt kabelnät i varje kommun, kanal i sitt kabelnät i varje kommun,
där han har ett sådant nät, för egen- där han har ert sådant nät, för egen-
sändningar av televisionsprogram sändningar av televisionsprogram
från ett eller flera av kabelnämnden från ett eller flera av Radio- och TV-
utsedda företag (lokala kabelsändar- verket utsedda företag (lokala kabel­
företag),                                                sändarföretag).

Om det finns särskilda skäl, får    Om det finns särskilda skäl, får

kabelnämnden medge undantag från Radio- och TV-verket medge undan-skyldighetema enligt första stycket.       tag från skyldigheteraa enligt första

stycket.

Ett lokalt kabelsändarföretag skall vara en sådan svensk juridisk person som har bildats för att bedriva lokala kabelsändningar och som kan antas låta olika intressen och meningsriktningar komma till tals i sin verksamhet

Ett lokalt kabelsändarföretag skall i sin sändningsverksamhet sträva efter vidaste möjliga yttrandefrihet cxh informationsfrihet.

Kabelnämndens förordnande av    Radio- och TV-verkets förord-

lokala kabelsändarföretag enligt 6 § nande av lokala kabelsändarföretag
första stycket 2 skall avse högst rt-e enligt 6 § första stycket 2 skall avse
år.
                                     högst tre år.

18                                                                          §
Domstolen skall översända en
Domstolen skall översända en
kopia av en dom som innehåller ert
kopia av en dom som innehåller ert
sändningsförbud enligt 16 § eller en
sändningsförbud enligt 16 § eller en
förlängning enligt 17 § till kabel-
förlängning enligt 17 § till Radio­
nämnden. Domen skall översändas
och TV-verket. Domen skall över-
så snart den vunnit laga kraft, eller,
sändas så snart den vunnit laga kraft,
när domen skall gälla även om den
eller, när domen skall gälla även om
överklagas, samma dag som den
den överldagas, samma dag som den
meddelas.
meddelas.                                                                           j4


 


Nuvararule lydelse


Föreslagen lydelse


Prop. 1993/94:160


21 §


Kabelnämnden får förelägga den som bryter mot 3 §, 6 § första stycket eller mot 8-14 §§ eller 15 § andra stycket, att följa bestämmel­serna. Föreläggandet får förenas med vite.

Om ett vite genom dom som vunnit laga kraft, har dömts ut mot ett lokalt kabelsändarföretag för brott mot 9 § andra stycket och företaget därefter åter brutit mot bestämmelsen, får kabelnämnden återkalla förordnandet för företaget som lokalt kabelsändarföretag. När ett förordnande återkallas får kabel­nämnden bestämma en tid om högst ett år inom vilket företaget inte kan ges ett nytt förordnande.


Granskningsnämnden för radio och TV får förelägga den som bryter mot 3 §, 8-14 §§ eller mot 15 § andra stycket, att följa bestämmel­serna. Föreläggandet får förenas med vite. Ett sådant föreläggande gäller omedelbart även om det över­klagas.

Om ett vite genom dom som vunnit laga kraft, har dömts ut mot ert lokalt kabelsändarföretag för brort mot 9 § andra stycket och företaget därefter, enligt ett lagakraftvunnet beslut av Granskningsnämnden för radio och TV, åter brutit mot bestämmelsen, får Radio- och TV-verket återkalla förordnandet för företaget som lokalt kabelsändar­företag. När ett förordnande åter­kallas får verket bestämma en tid om högst ett år inom vilket företaget inte kan ges ert nytt förordnande.


22 §


Kabelnämnden består av en ord­förande, en vice ordförande och fem andra ledamöter. Ordföranden och vice ordföranden skall vara eller ha varit ordinarie domare.


Radio- och TV-verket får före­lägga den som bryter mot 6 § första stycket att följa bestämmelsen. Före­läggandet får förenas med vite.


23 §


Den som enligt 5 kap. 3 § lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och ytt­randefrihetsgrandlagens områden är skyldig att ombesörja och bevara in­spelning av en egensändning skall på uppmaning av kabelnämnden lämna nämnden sådan inspelning. Om han inte rättar sig efter en sådan uppmaning, får nämnden förelägga vite.


Den som enligt 5 kap. 3 § lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och ytt­randefrihetsgrandlagens områden är skyldig att ombesörja och bevara in­spelning av en egensändning skall på uppmaning av Granskningsnämnden för radio och TV eller Radio- och TV-verket lämna nämnden respekti­ve verket sådan inspelning. Om han inte rättar sig efter en sådan upp­maning, får myndigheten förelägga vite.


15


 


Nuvarande lydebe


Föreslagen lydelse


Prop. 1993/94:160


24 §


Kabelnämndens beslut enligt denna lag får överklagas hos kam­marrätten.


Beslut som Granskningsnämnden för radio och TV och Radio- och TV-verket meddelat enligt denna lag och som förenats med vite, utom beslut som avses i 23 §, får över­klagas hos kammarrätten. Detsamma gäller beslut av Radio- och TV-verket enligt 6 § andra stycket och 21 § andra stycket samt beslut om förordnande av lokala kabelsändar­företag enligt 6 § första stycket 2. Andra beslut av Granskningsnämn­den för radio och TV och Radio- och TV-verket enligt denna lag får inte överklagas.


 


Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.


16


 


2.5    Förslag till lag om ändring i lagen (1992:72) om      Prop. 1993/94:160

koncessionsavgift på televisionens område

Härigenom föreskrivs att i fråga om lagen (1992:72) om koncessionsavgift på televisionens område'

dels att i 5-10 och 13 §§ ordet "kabelnämnden" skall bytas ut mot "Radio-och TV-verket",

dels art 11 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

Kabelnämndens  beslut enligt  Radio- och TV-verkets beslut

5-7 §§, 9 § andra stycket och 10 §     enligt 5-7 §§, 9 § andra stycket och
får överklagas hos kammartätten.
   10 § får överklagas hos kammar-

rätten.
Kabelnämndens beslut i andra
Andra beslut av Radio- och TV-

fall får inte överklagas.           verket enligt denna lag får inte över-

klagas. Överklagande av beslut enligt denna lag inverkar inte på skyldigheten att betala den avgift eller ränta som överklagandet avser.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.

'Senaste lydelse av 8 § 1992:827.                                                      17

2 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 160


2.6   Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1356) om satellitsändningar av televisionsprogram till allmänheten

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1992:1356) om satellitsändningar av televisionsprogram till allmänheten dels art 4 § skall upphöra att gälla, deb att 5-9, 11 och 27-30 §§ skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 28 a §, av följande lydelse.


Prop. 1993/94:160


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse



För att underlätta tillsynen skall Kabelnämnden upprätta ett register över satellitprogramföretag och sa­tellitentreprenörer. Registret skall föras med hjälp av automatisk data­behandling. Det får endast innehålla sådana uppgifter som lämnas av de registreringsskyldiga enligt 6-9 §§.


Radio- och TV-verket skall upp-rärta ert register över satelUtprogram-företag och satellitentreprenörer. Re­gistret skall föras med hjälp av auto­matisk databehandling. Det får en­dast innehålla sådana uppgifter som lämnas av de registreringsskyldiga enligt 6-9 §§.



Varje satellitprogramföretag och satellitentreprenör skall innan de på­börjar verksamhet enligt denna lag anmäla sig för registrering hos Radio- och TV-verket.

Varje satellitprogramföretag och satellitentreprenör skall innan de på­börjar verksamhet enligt denna lag anmäla sig för registrering hos till­synsmyndigheten.

En anmälan skall innehålla

1.    fysisk persons namn,

2.  firma eller motsvarande,

3.  postadress och telefonnummer, och

4.  uppgift om vilken verksamhet som bedrivs.

7§


Varje satellitprogramföretag skall årligen till Kabelnämnden redovisa hur stor andel av programtjänsten som utgjorts av sådana program som avses i 13 § första stycket.


Varje satellitprogramföretag skall årligen till Radio- och TV-verket re­dovisa hur stor andel av program­tjänsten som utgjorts av sådana pro­gram som avses i 13 § första stycket.


8§


På begäran av Kabelnämnden skall satellitprogramföretaget lämna upplysningar om vem som äger företaget cxh på vilket sätt program­tjänsten finansieras.


På begäran av Radio- och TV-verket skall satellitprogramföretaget lämna upplysningar om vem som äger företaget och på vilket sätt pro­gramtjänsten finansieras.


18


 


Nuvarande lydebe


Föreslagen lydelse


Prop. 1993/94:160



På begäran av Kabelnämnden
På begäran av Radio- och TV-

skall en satellitentreprenör lämna     verket skall en satellitentreprenör
upplysningar om
                    lämna upplysningar om

1.    vem som är uppdragsgivare och hans adress,

2.  namnet på den eller de programtjänster som uppdragsgivaren sänder, och

3.  hur sändningen över satellit sker.

11§


Den som enligt denna lag eller 5 kap 3 § lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförord­ningens och yttrandefrihetsgrand­lagens områden har spelat in ett televisionsprogram, skall på begäran av Kabelnämnden utan kostnad lämna en sådan inspelning till nämnden.


Den som enligt denna lag eller 5 kap. 3 § lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförord­ningens och yttrandefrihetsgrund­lagens områden har spelat in ett televisionsprogram, skall på begäran av Granskningsnämnden för radio och TV utan kostnad lämna en sådan inspelning till nämnden.


27 §


Kabelnämnden får ålägga ert satellitprogramföretag art på lämpligt sätt offentliggöra ett beslut av nämnden enligt vilket företaget har bmtit mot bestämmelsema i 12 § om beriktigande. Föreläggandet får dock inte innebära att offentlig­görande måste ske i ert program som företaget sänder. Föreläggandet får förenas med vite.


Granskningsnämnden för radio och TV får ålägga ett satellitprogram­företag att på lämpligt särt offent­liggöra ett beslut av nämnden enligt vilket företaget har bratit mot be­stämmelserna i 12 § om berikti­gande. Föreläggandet får dock inte innebära art offentliggörande måste ske i ett program som företaget sän­der. Föreläggandet får förenas med vite. Ett sådant föreläggande gäller omedelbart även om det överklagas.


28 §


Om ett satellitprogramföretag bryter mot någon av bestämmelsema i 7, 8, II eller 14-24 § får Kabel­nämnden förelägga företaget art följa bestämmelsen. Föreläggandet får förenas med vite.


Om ett satellitprogramföretag bryter mot någon av bestämmelsema i 7, 8 eller 77 § får Radio- och TV-verket respektive Gransknings­nämnden för radio och 7V förelägga företaget att följa bestämmelsen. Föreläggandet får förenas med vite.


19


 


Nuvararule lydelse                 Föreslagen lydelse                 ProD   1993/94-160

28a§

Om ett satellitprogramföretag bryter mot någon av bestämmelsema i 14—24 § får Granskningsnämnden för radio och TV förelägga företaget att följa bestämmelsen. Föreläggan­det får förenas med vite. Ett sådant föreläggande gäller omedelbart även om det överklagas.

29        §

Om en satellitentreprenör bryter  Om en satellitentreprenör bryter

mot bestämmelsen i 9 § får Kabel- mot bestämmelsen i 9 § får Radio­
nämnden förelägga entreprenören art och TV-verket förelägga entrepre-
följa bestämmelsen. Föreläggandet nören att följa bestämmelsen. Före­
får förenas med vite.
             läggandet får förenas med vite.

Om satellitprogramföretaget inte  Om satellitprogramföretaget inte

har hemvist i Sverige, får förelägg- har hemvist i Sverige, får förelägg­
ande enligt 28 § i stället riktas mot ande enligt 28 eller 28 a  i stäUet
satellitentreprenören.
             rUctas mot satellitentreprenören.

Om satellitenrt-eprenören visar att satellitprogramföretaget fått tillgång till sändningsmöjligheten genom upplåtelse av en av sateUitentreprenörens upp­dragsgivare utan att satellitentreprenören godkänt det, får dock föreläggandet rikta sig mot uppdragsgivaren.

30        §1

Beslut av Kabelnämnden som har Beslut av Granskningsnämnden

förenats med vite får överklagas hos för radio och TV om föreläggande
kammarrätten. Andra beslut som enligt 27 eller 28 a § som har
nämnden har meddelat enligt denna förenats med vite får överklagas hos
lag får inte överklagas.
          kammarrätten. Andra beslut enligt

denna lag får inte överklagas.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.

'Senaste lydelse 1993:125.                                                                20


 


2.7    Förslag till lag om ändring i lokalradiolagen (1993:120)

Härigenom föreskrivs i fråga om lokahadiolagen (1993:120)

deb art i 4, 5, 8-13, 17-19, 21, 28, 29, 34 och 37 §§ orden "Styrelsen för lokalradiotillstånd" skall bytas ut mot "Radio- och TV-verket",

deb att i 10-12, 18, 19, 28 och 29 §§ ordet "styrelsen" skaU bytas ut mot "verket",

deb att 30, 31 och 39 §§ skall ha följande lydelse.


Prop. 1993/94:160


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


30 §


Om en tillståndshavare bryter mot en bestämmelse i 22 eller 24-27 §§, får Radionämnden förelägga honom att följa bestämmelserna. Före­läggandet får förenas med vite.


Om en tillståndshavare bryter mot en bestämmelse i 22 eller 24-27 §§, får Granskningsnämnden för radio och TV förelägga honom art följa bestämmelsen. Föreläggandet får förenas med vite.


31§


En tillståndshavare skall på upp­maning av Radionämnden lämna nämnden en sådan inspelning som avses i 5 kap. 3 § lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihets­förordningens och yttrandefrihets­grundlagens områden. Om till­ståndshavaren inte rättar sig efter en sådan uppmaning, får nämnden förelägga vite.


En tillståndshavare skall på upp­maning av Granskningsnämnden för radio och TV eller Radio- och TV-verket lämna nämnden respektive verket en sådan inspelning som avses i 5 kap. 3 § lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihets­förordningens och yttrandefrihets­grundlagens områden. Om till­ståndshavaren inte rättar sig efter en sådan uppmaning, får myndigheten förelägga vite.


39 §


Beslut som Styreben för lokalra­diotillstånd har meddelat får över­klagas hos kammarrätten. Styrelsens beslut om sändningsområdenas om­fattning får dock inte överklagas.

Radionämndens beslut om före­läggande som har förenats med vite får överklagas hos kammarrätten.


Beslut som Radio- och TV-verket har meddelat får överklagas hos kammarrätten. Verkets beslut om sändningsområdenas omfartning får dock inte överklagas.

Beslut av Granskningsnämnden för radio och TV om föreläggande som har förenats med vite får överklagas hos kammartätten.

Beslut enligt 31 § får dock inte överklagas.


 


Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.


21


 


3     Ärendet och dess beredning             Prop. 1993/94:160

Våren 1991 redovisades i proposition 1990/91:149 om radio- och TV-frågor att en utredning skulle tilUcallas för att se över myndighetsstmkturen på racUo-och TV-området. Översynen skulle omfatta dels Radionämndens, Kabel­nämndens och Närtadionämndens verksamhetsområden, dels ansvaret för nya former av radio- och TV-sändningar till allmänheten. Syftet var att få till stånd en gemensam organisation för myndighetsuppgifter i fråga om sådana sändningar. Riksdagen (bet. 1990/91:KU39, rskr. 1990/91:370) anförde inga invändningar därvidlag.

Ijuli 1991 beslutade den dåvarande regeringen om dhektiv för en särskild utredare med uppgift art utarbeta förslag till organisation för en sammanhållen central myndighet för radio- och TV-sändningar till allmänheten. Den särskil­de utredaren, direktören Leif Larson, lade i april 1992 fram betänkandet Radio och TV i ett (SOU 1992:36). I betänkandet föreslås att en ny central förvaltningsmyndighet. Radio- och televisionsmyndigheten, inrärtas. Inom myndigheten skall det enligt förslaget finnas en särskild nämnd. Radio- och televisionsnämnden, som bl.a. skall pröva frågor om återkallelse av sänd­ningstillstånd och meddela förelägganden art följa bestämmelser om sänd­ningaraas innehåll. Utredarens sammanfartning av betänkandet återfinns i bilaga I. Betänkandet har remissbehandlats. En sammanställning av remissinstansemas synpunkter finns i bilaga 2.

Riksdagen beslutade i febraari 1993 (prop. 1992/93:70, bet. 1992/93: KU 15, rskr. 1992/93:168, SFS 1993:120) om inrättandet av en tillfällig myndighet. Styrelsen för lokalradiotillstånd, för planering och beslut om tillstånd att sända privat lokalradio. Konstitutionsutskottet konstaterade i sirt betänkande att frågan om hur myndighetsfrågoma skulle lösas på sikt var föremål för beredning i regeringskansliet och att det arbetet inte borde före­gripas genom något uttalande från riksdagens sida.

Regeringen beslutade den 27 januari 1994 art inhämta Lagrådets yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 3.

Lagrådets yttrande finns i bilaga 4.1 förhållande till lagrådsremissen före­slår Lagrådet en ändring i radiolagen (1966:755) angående rätten atl på nämn­dens vägnar fatta beslut, samt ändringar i lagen (1991:2027) om kabelsänd­ningar till allmänheten och lagen (1992:1356) om satellitsändningar av televi­sionsprogram till allmänheten i fråga om rärten att överklaga.

Regeringen har följt Lagrådets förslag (se avsnirt 11.2 cxh 12).

4      Allmänna utgångspunkter

Ytlrandefrihetsgrandlagen (YGL) trädde i kraft den 1 januari 1992. Därmed är yttrandefriheten i radio, television, filmer, videogram, ljudupptagningar m.m. grundlagsskyddad. YGL bygger på samma grandsatser som tryck­frihetsförordningen. Det innebär bl.a. att principema om censurförbud och

22


 


etableringsfrihet gäller för hela massmedieområdet, med undantag endast i Prop. 1993/94:160 fråga om att krav på tillstånd för trådlösa sändningar av radio- och TV-program får uppställas och att viss förhandsgranskning av film och video­gram tillåts. Vidare gäller de tryckfrihetsrättsliga principema om ensamansvar cxh källskydd, begränsning av möjlighetema till kriminalisering samt särskild rättegångsordning med tillgång till jury.

Enligt YGL har varje svensk medborgare och svensk juridisk person rart att sända radio- och TV-program genom tråd. Denna frihet hindrar dock inte att det i lag meddelas föreskrifter dels om skyldighet för nätinnehavare art ge utrymme för vissa program i den utsträckning det behövs med hänsyn till all­mänhetens intresse av tillgång på allsidig upplysning, dels om ingripanden mot fortsart sändning av ett utbud som inriktas på våldsframställningar, pornografiska bilder eller hets mot folkgmpp (3 kap. 1 §).

Rätten att sända radio- och TV-program på annat särt än genom tråd får regleras genom lag som innehåller föreskrifter om tillstånd och vilUcor för art sända (3 kap. 2 § första stycket).

Bestämmelsema i grandlagen hindrar inte att det i lag meddelas föreskrifter om förbud mot kommersiell reklam i radio- och TV-program eller om villkor för sådan reklam, eller föreskrifter om förbud mot och villkor för annan annnonsering och sändning av program som helt eller delvis bekostas av någon annan än den som bedriver programverksamheten (1 kap. 12 § andra stycket).

YGL anger även hur beslut om tillstånd och sanktioner inom radio- och TV-området skall fattas.

Frågor om rätt att sända radio- och TV-program skall kunna prövas av domstol eller av en nämnd, vars sammansättning är bestämd i lag och vars ordförande skall vara eller ha varit ordinarie domare. Prövningen av beslut av regeringen skall göras av domstol och behöver endast avse beslutets laglighet (3 kap. 5 § första stycket). Om sådan prövning finns bestämmelser i lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut. Att det i lag före­skrivs att ett beslut inte får överklagas hindrar inte att beslutets laglighet prövas i denna ordning.

Ingripande på gmnd av missbrak av yttrandefriheten måste prövas av domstol under medverkan av jury. Detta gäller dock inte om saken rör över­trädelse av föreskrifter eller villkor i fråga om kommersiell reklam etc. (3 kap. 5 § andra stycket).

Det får vidare i lag föreskrivas art en nämnd vars sammansättning är be­stämd i lag och vars ordförande skall vara eller ha varit ordinarie domare skall granska om radio- och TV-program, som någon har sänt på annat sätt än genom tråd, står i överensstämmelse med de föreskrifter eller andra villkor som gäller för sändningama. En sådan nämnd får endast uttala sin mening och förelägga den sändande att följa föreskriftema eller villkoren. I lag får föreskrivas att ett föreläggande av nämnden får förenas med vite. Frågor om ansvar för yttrandefrihetsbrott och om utdömande av vite prövas alltid av domstol (7 kap. 4 §).

23


 


5     Gällande dllståndskrav och regler för radio-  Prop. 1993/94:i60

och TV-sändningar

För art radio- och TV-sändningar till allmänheten skall få bedrivas i Sverige gäller i de flesta fall art den sändande har tillstånd av en myndighet eller art den som bedriver sändningsverksamhet anmäler sig för registrering hos en myndighet.

För sändningama gäller regler av olika slag. Dels finns regler som gäller att den som sänder skall vara behörig, att sändningama skall komma i gång och fortgå, att ansvarig utgivare skall finnas, att olika uppgifter skall anmälas till en myndighet, att den s.k. must carry-skyldigheten för innehavare av kabelnät skall fullgöras, att avgifter i vissa fall skall betalas etc. Dels finns sådana regler som avser programinnehållet, t.ex. om våld, pomografi och mediets genomslagskraft, otillbörligt kommersiellt gynnande, reklam och sponsring, sändningsbeteckningar m.m.

De former av radio- och TV-sändningar till allmänheten som berörs av för­slagen i denna proposition är sändningar med tillstånd enligt radiolagen (1966:755), kabelsändningar, närradio, satellitsändningar och lokalradio. Sändning av radiotidningar i randradiosändning enligt lagen (1981:508) om radiotidningar omfattas däremot inte av förslagen.

Den pågående Radiolagsutredningen (U 1985:03) har i uppdrag art se över det nuvarande regelsystemet på radio- och TV-området med syftet art bl.a. uppnå störte klarhet och överskådlighet. Utredningen väntas avge förslag under våren 1994.

5.1    Radio- och TV-sändningar enligt radiolagen

Enligt 5 § radiolagen (1966:755) krävs tillstånd av regeringen för att sända radio- cxh TV-program i randradiosändning här i landet.

Radiolagen innehåller också vissa bestämmelser om programverksam­heten. Varje programföretag avgör ensamt vad som skall förekomma i en sändning men har enligt radiolagen att iaktta bestämmelser om opartiskhet, saklighet m.m. Övriga villkor för sändningsrätten skall enligt radiolagen tas in i avtal mellan regeringen och programföretaget.

Ursprangligen gällde radiolagen för dåvarande Sveriges Radios sänd­ningar, de enda radio- och TV-sändningar till allmänheten som var tillåtna. När det så småningom har tillkommit andra slags radio- och TV-sändningar till allmänheten har de i allmänhet reglerats genom särskilda lagar, vilka dcxk bygger på radiolagen i fråga om bl.a. den använda begreppsapparaten. Radio­lagens regler om sändningsinnehåll m.m. gäller endast för de programföretag som har tillstånd enligt radiolagen, dvs. för närvarande Sveriges Television AB, Sveriges Radio AB, Sveriges Utbildningsradio AB och TV 4 AB.

Radiolagen anger vad som skall gälla för reklam och annan annonsering i televisionen samt ger lagstöd för avtalsvillkor om programföretagens rätt art sända reklam mot ersättning m.m. samt sponsrade program (jfr prop.

24


 


1990/91:149, bet. 1990/91:KU39, rskr. 1990/91:370). Ert programföretag    Prop. 1993/94:160 får inte i programverksamheten mot ersättning eller annars på ert otillbörligt sätt gynna ett kommersiellt intresse. Programföretaget får dock i fråga om någon som har bekostat ett program helt eller delvis lämna uppgift om vem bidragsgivaren är.

För annonser som sänds under annonstid i televisionen innehåller 8-15 §§ radiolagen bestämmelser om bl.a. vilka typer av inslag som får förekomma, art det skall framgå i vems intresse sändningen sker, hur stor del av sänd­ningstiden som får avse annonser, hur annonsema får placeras, art det inte får uppträda vissa personer i annonser och att vissa annonser inte är tillåtna. Bl.a. är det förbjudet med annonser som syftar tiU art vinna stöd för poUtiska eller religiösa åsikter cxh annonser som riktar sig till bam.

Programföretagen har sedan den 1 januari 1994 enligt radiolagen en skyl­dighet art årligen till Radionämnden anmäla hur stor andel av en pro­gramtjänsts årliga sändningstid som är av europeiskt ursprang (jfr prop. 1992/93:75, bet 1992/93:KU12, rskr. 1992/93:117, SFS 1992:1357).

Enligt 5 kap. 3 § lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsför­ordningens och yttrandefrihetsgrandlagens områden skall den som sänder radioprogram till allmänheten ombesörja att varje program spelas in. Enligt 18 § radiolagen skall ett programföretag på uppmaning av Radionämnden tillställa nämnden en sådan upptagning av ett program som avses i 5 kap. 3 § lagen med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens cxh yttrandefrihetsgrand­lagens områden.

Lagen (1992:72) om koncessionsavgift på televisionens område anger i 1 § att ett programföretag som enligt radiolagen har tillstånd att sända lands­omfattande televisionsprogram är skyldigt art betala koncessionsavgift till staten under föratsättning att företaget har rätt att sända reklam i hela landet och är ensamt i landet om att ha denna rätt (jfr prop. 1991/92:78, bet. 1991/92:KU21, rskr. 1991/92:114). Lagen innehåller bestämmelser om bl.a. beräkning, fastställande och betalning av avgiften och gäller för närvarande TV 4 AB. Myndighetsuppgifter som följer av denna lag handhas av Kabel­nämnden.

5.2    Kabelsändningar

En ny lag (1991:2027) om kabelsändningar till allmänheten trädde i kraft samtidigt med YGL den 1 januari 1992 (jfr prop. 1991/92:53, bet. 1991/92: KU 19, rskr. 1991/92:110).

Utgångspunkten för den nya lagstiftningen är stadgandet i YGL att var cxh en har rätt att sända radio- och televisionsprogram i tråd till allmänheten. I lagen har därför det tidigare kravet på tillstånd för lokala kabelsändningar till allmänheten tagits bort. Lagen innebär frihet att anlägga kabelnät och att be­driva sändningar samt tillåter art reklam sänds i egensändningar.

För innehavare av kabelnät anges i 6 § kabellagen vissa skyldigheter, bl.a.

är innehavaren skyldig att se till att de boende i anslutna fastigheter på ett till-

25


 


fredsställande sätt och utan kostnad för själva mottagningen kan ta emot    Prop. 1993/94:160 sändningar som sänds med stöd av radiolagen (s.k. must carry-skyldighet) samt att kostnadsfritt bereda utrymme för TV-sändningar från lokala kabel­sändarföretag. Kabelnämnden förordnar lokala kabelsändarföretag enligt vissa villkor som anges i lagen (7 §).

Kabellagen innehåller även bestämmelser om att egensändningar inte på ett otillböriigt sätt får gynna ett kommersiellt intresse (8 §) samt regler om reklam och sponsring (3, 9-15 §§). Lokala kabelsändarföretag får inte sända reklam. Reglema för annonser i TV-sändningar överensstämmer med de motsvarande regler som enligt radiolagen gäller för den trådlösa televisionen. För ljud­radiosändningar är reglema dcxk mindre omfattande.

Förbud mot fortsatta egensändningar får enligt 16 § kabellagen på talan av Justitiekanslem meddelas av domstol om sändningama vid upprepade till­fällen har innehållit program som utgör olaga våldsskildring eller hets mot folkgmpp, om de vid upprepade tillfällen har innehållit pomografi eller om de har varit ensidigt inriktade på våldsskildringar.

Enligt 23 § kabellagen skall den som enligt 5 kap. 3 § lagen med föreskrif­ter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrandlagens områden är skyldig art ombesörja och bevara inspelning av en egensändning, på uppma­ning av Kabelnämnden lämna nämnden en sådan inspelning.

Den som utser utgivare av vissa radioprogram i trådsändningar skall enligt 3 kap. 13 § lagen med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrande­frihetsgrandlagens områden bl.a. anmäla vem som har utsetts till utgivare till Patent- och registreringsverket.

5.3    Närradio

Riksdagen beslutade vären 1993 (prop. 1992/93:70. bet. 1992/93:KU15, rskr. 1992/93:168, SFS 1993:122) om vissa ändringar i närradiolagen (1982:459). Beslutet innebar bl.a. art sammanslutningar med tillstånd art sända närradio fick rätt att sända reklam och sponsrade program enligt i stort sett samma regler som gäller för lokalradion.

För att sända närradio krävs enligt 3 § närradiolagen tillstånd av Närradio­nämnden. Lagen anger också vissa behörighetskrav och reglerar möjligheten att ta ut avgifter för sändningama. Nämnden beslutar vilka sammanslutningar som skall få sända närradio och under vilken tid sändrungama får ske.

l närradiolagen finns även bestämmelser om att sändningama inte på ett otillbörligt sätt får gynna ett kommersiellt intresse (10 §), regler om reklam och sponsring (10 a och 10 b §§), liksom regler om egenproduktion (11 §).

En sammanslutnings sändningstillstånd får enligt 16 § närradiolagen åter­kallas av en domstol om domstolen funnit art ett program i närradion inne­fattat ett yttrandefrihetsbrott som innebär ett allvarligt missbrak av yttrande­friheten.

Enligt 14 § närradiolagen skall en sammanslutning på uppmaning av När­radionämnden tillställa nämnden sådan inspelning som avses i 5 kap. 3 §

26


 


lagen med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrand-    Prop. 1993/94:160 lagens områden.

Innehavare av tUlstånd art sända närtadio skall enligt 3 kap. 3 § lagen med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrandlagens om­råden bl.a. anmäla vem som är utgivare för programverksamheten till När­radionämnden.

5.4    Satellitsändningar

Lagen (1992:1356) om satellitsändningar av televisionsprogram till allmän­heten trädde i kraft samtidigt med EES-avtalet den 1 januari 1994 (jfr prop. 1992/93:75, bet 1992/93: KU 12, rskr. 1992/93:117).

Något krav på tillstånd för att bedriva satellit-TV-verksamhet finns inte. Däremot är satellitprogramföretag cxh satellitentreprenörer enligt satellitiagen skyldiga att anmäla sig för registrering hos tillsynsmyndigheten samt att lämna vissa uppgifter. Kabelnämnden är tillsynsmyndighet.

Satellitprogramföretagen skall enligt lagen årligen till Kabelnämnden an­mäla hur stor andel av programtjänstens årliga sändningstid som är av euro­peiskt ursprang. På begäran av nämnden skall företaget även lämna upp­lysningar bl.a. om vem som äger företaget och på vilket sätt programtjänsten finansieras.

Satellitlagen innehåller även regler om programverksamheten. Bl.a. skall sändningama präglas av det demokratiska statsskickets grandidéer samt prin­cipen om alla människors lika värde och den enskilda människans frihet och värdighet. När det är befogat skall uppgifter som förekommit i ett program beriktigas. Satellitprogramföretagen skall även ta hänsyn bl.a. till televisio­nens särskilda genomslagskraft (12 §). Vidare stadgas hur stor andel av en programtjänsts årliga sändningstid som skall upptas av program av europeiskt ursprung (13 §). Satellitprogramföretagets namn eller programtjänstens beteckning skall anges i sändningama enligt vissa principer (14 §). Den som bedriver sändningar enligt satellitlagen får inte heller på ett otillbörligt sätt gynna ett kommersieUt intresse (15 §).

Bestämmelserna om reklam och sponsring i 19-24 §§ satellitlagen överensstämmer med motsvarande regler i radiolagen.

Enligt 11 § satellitlagen skall den som enligt satellitlagen eller 5 kap. 3 § lagen med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrand­lagens områden har spelat in ett televisionsprogram, på begäran av Kabel­nämnden utan kostnad lämna en sådan inspelning till nämnden.

5.5    Lokalradio

Riksdagen beslutade våren 1993 om en lokalradiolag (1993:120) som inne­
bär att privata reklamfinansierade ljudradiosändningar tillåts med verkan
fr.o.m. den 1 april 1993 (jfr prop. 1992/93:70, bet. 1992/93:KU15, rskr.
1992/93: 168).
                                                                                27


 


Enligt 4 § lokalradiolagen krävs tillstånd av Styrelsen för lokalradiotill-    Prop. 1993/94:160 stånd för att sända lokalradio. Lagen reglerar olika frågor om tillståndsgiv­ningen och betalning av avgifter. För dessa regler är styrelsen ansvarig myn­dighet.

En tillståndsinnehavare skall på uppmaning av Styrelsen för lokalradiotiU­stånd bl.a. lämna uppgifter om sitt aktieinnehav m.m. i företag som har till­stånd att sända lokalradio (29 §). Skälet är föreskriften i 5 § om att ingen till­ståndshavare, vare sig direkt eller indirekt, får ha mer än ett tillstånd.

Innehavare av tillstånd att sända lokalradio skall enligt 3 kap. 6 a § lagen med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrandlagens områden bl.a. anmäla vem som är utgivare för programverksamheten till Styrelsen för lokalradiotillstånd.

Lokalradiolagen innehåller även vissa bestämmelser om sändningarnas innehåll, bl.a. att det under minst en tredjedel av sändningstiden varje dygn skall sändas sådana program som har framställts särskilt för den egna verk­samheten (22 §), samt regler om reklam och sponsring (24-27 §§). Reglema om reklam och sponsring som gäller för lokalradion överensstämmer med motsvarande regler för egensändningar av ljudradio i kabel. För dessa regler om lokalradiosändningamas innehåll är Radionämnden ansvarig myndighet.

Enligt 31 § lokalradiolagen skall ett programföretag på uppmaning av Radionämnden lämna nämnden en sådan upptagning av ett program som avses i 5 kap. 3 § lagen med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens cxh ytt­randefrihetsgrandlagens områden.

6      Nuvarande myndigheter på radio- och TV-området

Det är fyra av de nuvarande myndighetema med uppgift att meddela tillstånd för samt utöva tillsyn över radio- och TV-sändningar till allmänheten, som berörs av det förslag till ny myndighetsorganisation som denna proposition innehåller. Det gäller Radionämnden, Kabelnämnden, Närradionämnden cxh Styrelsen för lokalradiotillstånd.

Däratöver utförs myndighetsuppgifter på radio- och TV-området även av Taltidningsnämnden, som prövar frågor om tillstånd att sända radiotidningar i randradiosändning och om återkallelse av sådana tiUstånd, Telestyrelsen, som beslutar om tillstånd att använda radiosändare samt har tillsyn över radioan­vändningen från teknisk synpunkt samt Justitiekanslem, som har tillsyn över efterlevnaden av yttrandefrihetslagstiftningen samt fungerar som åklagare i yttrandefrihetsmål.

28


 


6.1    Radionämnden                                       Prop. 1993/94:160

Radionämnden består enligt 17 § radiolagen av en ordförande och ytterligare sex av regeringen utsedda ledamöter jämte ersättare. En av ledamötema eller ersättarna skall vara vice ordförande. Ordföranden cxh vice ordföranden skall vara eller ha varit ordinarie domare.

Radionämnden övervakar genom granskning i efterhand om ett program­företag som sänder program med tiUstånd enligt 5 § radiolagen utövar sin rätt i överensstämmelse med radiolagen och de bestämmelser som anges i avtalet mellan regeringen och programföretaget, för närvarande Sveriges Television, Sveriges Radio, Sveriges Utbildningsradio och TV 4.

I avtalen anges bl.a. att programföretaget på lämpligt särt skall redogöra för beslut av Radionämnden som irmebär art företaget har bratit mot vissa be­stämmelser i radiolagen eller avtalet.

Om programföretaget bryter mot vissa bestämmelser i radiolagen eller av­talet mellan regeringen cxh programföretaget får Radionämnden vidare enligt 17 a § förelägga företaget att följa bestämmelsen. Föreläggandet får förenas med vite. Om programföretaget inte rättar sig efter en uppmaning från Radio­nämnden att överlämna en inspelning av ett program, får nämnden likaledes förelägga vite (18 §).

Radionämnden skall även granska om innehavare av tillstånd att sända lokalradio följer lokalradiolagens regler om sändningamas innehåll.

Vid brott mot lokalradiolagens bestämmelser om programmens innehåll får Radionämnden förelägga innehavare av tillståndet att följa bestämmelseraa. Det gäller regeln om andelen program som framställts för den egna verksamheten (22 §) och reglerna för reklam och sponsring (24-27 §§). Föreläggandet får förenas med vite. Om en tillståndshavare inte rättar sig efter en uppmaning från nämnden att överlämna en inspelning av ert program, får nämnden förelägga vite (31 §).

Radionämndens beslut om förelägganden som har förenats med vite får enligt 24 § radiolagen och 39 § andra stycket lokalradiolagen överklagas hos kammarrärten.

6.2    Kabelnämnden

Kabelnämnden består enligt 22 § kabellagen av en ordförande, en vice ordfö­rande och fem andra ledamöter. Ordföranden och vice ordföranden skall vara eller ha varit ordinarie domare.

Kabelnämnden har gemensamt kansli med Närradionämnden. Chef för kansliet är en direktör, som tillika är chef för Kabelnämnden. Ställföreträdan­de direktören är chef för enheten Närradionämnden. För nämndema finns en gemensam delegation.

Kabelnämnden skall följa verksamheten med kabelsändningar och satellit­
sändningar till allmänheten. Nämnden har vidare tillsyn över art satellitlagen
följs och handlägger också ärenden enligt lagen om koncessionsavgift på
televisionens område. I enlighet med bestämmelsema i kabellagen skall
      29


 


nämnden förordna lokala kabelsändarföretag och besluta om återkallelse av    Prop. 1993/94:160

sådant förordnande, besluta om undantag från närinnehavarens skyldigheter

och besluta om förelägganden. I enlighet med satellitlagen skall nämnden föra

register över satellitprogramföretag cxh satellitentreprenörer, samt besluta om

förelägganden.

Kabelnämnden får enligt 21 § första stycket kabellagen förelägga den som bryter mot vissa reklamregler eller bestämmelsen om nätinnehavarens skyl­digheter (must carry-regeln) att följa bestämmelsema. Föreläggandet får för­enas med vite. Nämnden kan under vissa omständigheter vid brott mot för­budet för lokala kabelsändarföretag att sända reklam återkalla förordnandet för företaget (21 § andra stycket). Nämndens beslut enligt kabellagen får överklagas hos kammarrätten (24 §).

Enligt 27 § satellitlagen får Kabelnämnden under vissa omständigheter (12 § om beriktigande) ålägga ert satellitprogramföretag art offentliggöra ert beslut av nämnden och föreläggandet får förenas med vite. Enligt satellit­lagens 28 § får Kabelnämnden förelägga ert satellitprogramföretag vid vite att följa vissa bestämmelser. Det gäller såväl programregler (14-18 §§ om programverksamheten, 19-24 §§ om reklam och sponsring) som andra regler (7 § om anmälan av andelen europeiskt material, 8 § om upplysningar om ägarförhållanden etc, samt 11 § om att lämna kopia av inspelade TV-pro­gram). Enligt 29 § får nämnden under vissa föratsättningar även förelägga en satellitentreprenör att vid vite följa bestämmelse som gäller för entreprenören. Beslut av nämnden som förenats med vite får överklagas till kammartätten (30 §).

Kabelnämnden skall enligt lagen (1992:72) om koncessionsavgift på tele­visionens område besluta om fastställande och betalning av avgift, om ränta, återbetalning, indrivning m.m. Nämndens beslut får i vissa fall överklagas hos kammarrätten (11 §). Överklagande av beslut inverkar dock inte på skyldigheten att betala den avgift eller ränta som överklagandet avser

6.3    Närradionämnden

Närradionämndens ordförande och vice ordförande skall enligt 2 § närradio­lagen vara lagfama cxh erfama i domarvärv.

Nämnden har till uppgift att pröva frågor om närradio och att ha tillsyn över närradioverksamheten. I enlighet med bestämmelsema i närradiolagen prövar nämnden frågor om tillstånd art sända närradio och återkallelse av till­stånd, fastställer sändningstider, beslutar om förelägganden och efterhands­granskar program i lämplig omfattning. Nämnden handlägger även ärenden om avgifter för närtadio.

Nämnden får enligt 13 § närtadiolagen återkalla tillstånd art sända närradio i vissa fall. Det gäller t.ex. om behörighetskraven inte längre uppfylls, om rätten art sända inte utnyttjas eller om avgifter inte erläggs.

Om en sammanslutning bryter mot beslut om sändningstid eUer låter någon

annan i dess ställe utnyttja sändningstiden, eller bryter mot bestämmelsema

30


 


om sändningamas innehåll i 10-11 §§, får Närradionämnden förelägga    Prop. 1993/94:160 sammanslutningen att följa bestämmelsema. Föreläggandet får förenas med vite (13 a §). Om en sammanslutning inte rättar sig efter en uppmaning från nämnden att överlämna en inspelning av ett program, får nämnden också förelägga vite (14 §).

Enligt 15 § får nämndens beslut om tillstånd och återkallelse av tillstånd, beslut om fördelning av sändningstid enligt 7 och 8 §§ och beslut om före­läggande enligt 13 a och 14 §§ vilket har förenats med vite, överklagas till kammarrätten. Andra beslut enligt närtadiolagen får inte överklagas.

6.4   Styrelsen för lokalradiotillstånd

Styrelsen för lokalradiotillstånd har i uppgift att pröva frågor om tillstånd att sända lokalradio enligt lokalradiolagen och om avgift för sådana tillstånd.

Styrelsen får enligt 28 § lokalradiolagen återkalla tillstånd att sända lokal­radio i vissa fall. Det gäller t.ex. om tillståndshavaren inte inlett sändnings­verksamheten inom sex månader efter tillståndstidens början, om det saknas utgivare för sändningsverksamheten, eller under vissa föratsättningar om till­ståndshavaren inte längre är behörig.

Enligt 29 § får styrelsen förelägga vite om en tillståndshavare inte rättar sig efter en uppmaning från styrelsen att lämna uppgifter om sitt aktieinnehav m.m. i företag som har tillstånd art sända lokalradio.

Beslut som styrelsen har meddelat får överklagas hos kammarrätten. Beslut om sändningsområdenas omfartning får dock inte överklagas (39 § första stycket).

7      Förvaltningsmyndigheters ledning

Riksdagens s.k. verksledningsbeslut år 1987 (prop. 1986/87:99, bet. 1986/87:KU29, rskr. 1986/87:226) innebär att ansvaret för statliga förvalt­ningsmyndigheter bör delas mellan en myndighetschef och en lekmannasty­relse. Myndighetens chef är normalt också styrelsens ordförande. Styrelsen beslutar om anslagsframställning, föreskrifter som riktar sig till enskilda, kommuner och landsting m.m. men tar annars inte befattning med den löpande verksamheten. Beslut fattas av chefen eller, efter föreskrift i instrak­tion eller genom delegation, av annan tjänsteman. Verksledningsbeslutet utesluter emellertid inte att även andra ledningsformer kan användas, t.ex. enrådighetsverk där myndighetens chef är högsta beslutande nivå inom myndigheten.

Mot bakgrand av att de allmänna villkoren för de statliga myndighetemas verksamhet successivt har förändrats sedan riksdagen verksledningsbeslut år 1987, har en särskild kommitté haft i uppdrag att se över förvaltnings­myndighetemas ledningsformer m.m.

31


 


Kommittén har nyligen lämnat sitt betänkande Effektivare ledning i statliga myndigheter (SOU 1993:58). Enligt kommittén bör statiiga myndigheter normalt ha en chef som är ensam högsta beslutsfattare (enrådighetsverk). Målet är främst art få ert tydligare ledningsansvar för myndigheten. Enligt kommittén bör myndighetema vid behov själva få besluta om inrättande och sammansättning av rådgivande organ vid myndigheten.

I vissa fall kan det enligt kommittén vara aktuellt med en styrelse som led­ningsorgan i en myndighet. Styrelsen skall då ha ert totalt ansvar för verk­samheten. Myndighetschefen bör enligt kommittén vara självskriven ledamot i styrelsen och i allmänhet cxkså styrelsens ordförande.

Kommitténs förslag bereds för närvarande inom regeringskansUet.


Prop. 1993/94:160


8     Behov av en ny myndighetsorganisation

Regeringens bedömning: En ny myndighetsorganisation bör införas på radio- och TV-området. Syftet bör vara art få till stånd en mer sammanhållen och överskådlig orgaiusation än den nuvarande.


Utredningens bedömning: Som bärande skäl för en förändring av den nuvarande organisationsstmkturen anger utredningen behovet av ökad rätts­säkerhet, störte flexibilitet och förbättrad effektivitet. Nuvarande nämndord­ning anses brista i dessa avseenden.

Remissinstanserna: Det stora flertalet remissinstanser förordar, eller motsätter sig inte, att en administrativ samordning genomförs, så att myndig­hetsstmkturen inte längre organiseras efter sändningsform, utan efter aktuella uppgifter som tiUståndsgivning, granskning etc.

Skälen för regeringens bedömning: Myndighetsstrukturen inom etermediemas område är ett urtryck för hur villkoren för radio och television har sett ut i Sverige. Den helt dominerande ställningen innehades av de av­giftsfinansierade programföretagen inom den tidigare Sveriges Radio-koncer­nen. Vid sidan av Sveriges Radio-företagen tillkom så småningom närtadion som en specialradio för föreningslivet. Senare infördes möjlighet att bedriva sändningar i kabelnät till allmänheten.

De olika sändningsformerna var klart avgränsade från varandra och styrdes av olikartade regler. Flera små myndigheter skapades med uppgift att huvudsakligen behandla var sin sändningsform. Radionämnden hade till uppgift att granska att programföretagen inom Sveriges Radio-koncemen utövade sin sändningsrätt i enlighet med radiolagen och avtalen med staten. Närradionämnden hade hand om tillståndsgivning och tillsyn i fråga om föreningsradion medan Kabelnämnden hade motsvarande uppgift för kabel-sändningama.

Sedan början av 1990-talet har emellertid föratsättningama i granden för­ändrats. Nya sändningsformer har tillkommit och villkoren för verksamheten


32


 


har liberaliserats genom att möjlighet tiU reklamfinansiering har införts. Prin-    Prop. 1993/94:160 cipen om etableringsfrihet så långt tillgängliga frekvensresurser medger det håller på att genomföras. Skillnaden mellan olika sändningsformer håller på att suddas ut och konkurtensen om frekvensutrymmet ökar. 1 denna situation medför den nuvarande splittrade myndighetsstmkturen problem.

En nackdel är att olika myndigheter utan någon egentlig samordning fattar beslut om sändningstillstånd som tar i anspråk samma frekvensutrymme. För närvarande kan t.ex. Närtadionämnden och Styrelsen för lokalradiotillstånd i princip meddela sändningstillstånd för närradio resp. lokalradio som kräver tillgång till en och samma sändningsfrekvens.

Ett annat problem är art olika myndigheter har att tiUämpa samma eller likartade regler för olika former av sändningar. Det har t.ex. varit en uttalad ambition under de senaste årens lagstiftning på radio- och TV-området att skapa överensstämmelse mellan olika sändningsformer när det gäller regler för reklam och sponsring. Omfattningen av bestämmelsema varierar men enskilda regler har utformats lika, t.ex. regler om inplacering av reklam i sändningama, reklam riktad till bam och förbud mot otillböriigt gynnande av kommersiella intressen i programmen (jfr prop. 1992/93:70, bet. 1992/93: KU15, rskr. 1992/93:168 och prop. 1992/93:75, bet. 1992/93:KU12, rskr. 1992/93:117).

Emellertid granskas efterlevnaden av reklamreglema för televisionen av Radionämnden när det gäller TV 4 och av Kabelnämnden i fråga om satellit­sändningar och egensändningar i kabel. På ljudradiosidan granskas efter­levnaden av reklamreglema av Närtadionämnden när det gäller närtadion och av Radionämnden i fråga om lokalradio. Därmed finns risk för att olika myn­digheter kommer till motstridiga resultat i fråga om tUlämpningen av lUcnande regler.

Till dessa nackdelar kommer att förekomsten av flera små myndigheter innebär att organisationen blir sårbar och att det blir svårare att upprätthålla tillräcklig kompetens inom olika administrativa specialområden.

De snabba förändringar som under senare år har präglat radio- och TV-området visar inga tecken på att avstanna. Bl.a. pågår en utveckling av digitala distributionsmetoder som kan komma att i granden förändra villkoren för programspridning. För närvarande saknas ert organ med uppgift att fortlö­pande följa utvecklingen i fråga om radio- och TV-sändningar till allmän­heten.

Mot denna bakgrand anser regeringen art en mer sammanhållen och över­skådlig myndighetsorganisation än den nuvarande bör införas på radio- och TV-området. Detta kan uppnås genom att myndighetsuppgiftema samordnas så att bl.a. ansvaret för tillståndsgivning för olika sändningsformer placeras hos en och samma myndighet och genom att tillsynen av efterlevnaden av reklamregler och andra programregler för de olika sändiungsformema utövas av en och samma instans. Skapandet av en sammanhållen myndighetsorgani­sation ligger i linje med den strävan efter ökad klarhet cxh överskådlighet som även avspeglas i Radiolagsutredningens uppdrag.

33

3 Riksdagen 1993/94. I saml. Nr 160


9     Två nya myndigheter inrättas


Prop. 1993/94:160


 


Regeringens förslag: Två nya myndigheter inrättas den 1 juli 1994. Granskningsnämnden för radio och TV har tillsyn över efterlevnaden av programregler medan Radio- och TV-verket får till uppgift att bl.a. besluta om sändningstillstånd enligt de särskilda lagama för Ijudradio-cxh TV-sändiungar rill allmänheten.

Utredningens förslag överensstämmer inte helt med regeringens förslag. Utredningen föreslår inrättandet av en sammanhållen central förvaltningsmyndighet. Radio- och TV-myndigheten, med ansvar för samtliga myndighetsuppgifter i fråga om radio- och TV-sändningar till allmänheten. Inom myndigheten skall finnas en särskild nämnd. Nämnden skall avgöra ärenden som enligt YGL skall avgöras av en domstolsUknande nämnd, men inte ha någon verksledande uppgift.

Remissopinionen är splittrad när det gäller förslaget om en samman­hållen myndighet för samtliga myndighetsuppgifter. Tre större gmpperingar kan urskiljas bland renussinstansema:

-     Förslaget om en sammanslagen myndighet stöds av bl.a. Kabel- och när-radionämndema, Göta hovrätt Kammarrätten i Sundsvall, juridiska fakul­tetsnämnden vid Stockholms universitet. Statskontoret, Sveriges reklam­förbund. Advokatsamfundet, KLYS, Sveriges Lokal-TV-förbund och Sundsvalls kommun. Vidare anger Justitieombudsmannen, Justitiekans­lem, Telestyrelsen, Radiolagsutredningen, Riksrevisonsverket och Riks­skatteverket art man inte har några erinringar mot förslaget.

-     En andra grapp förordar två olika myndighetsorgan där den ena utför de granskande uppgiftema, och den andra tillståndsgivning och övriga admi­nistrativa uppgifter. Det är i första hand programföretagens rättssäkerhet och granskningsverksamhetens integritet som anförs som skäl för en upp­delning av uppgiftema på två myndigheter. Till denna grapp hör Radio­nämnden, Patent- och registreringsverket, Sveriges Radio, Sveriges Tele­vision, Sveriges Utbildningsradio och TV 4. Dessutom framför 7997 års JK-utredning cxh Samhälbvetenskapliga fakultetsnämnden vid Göteborgs universitet kritik mot den ställning granskningsverksamheten får enligt utredningens förslag.

-     En tredje grapp förenas i sin kritik mot vad man anser vara en alltför
omfattande myndighetsreglering på radio- och TV-området. Hit hör
Tidningsutgivareföreningen, TCO, Publicistklubben, Journalistförbundet,
Köpmannaförbundet, SAF, Industriförbundet, Radioutgivareföreningen
och Radio Nova. De altemativa lösningar för myndighetsorganisationen
som dessa föreslår varierar dock.

Flera remissorgan anser att utredningens förslag är oklart när det gäller ansvarsfördelningen mellan den föreslagna myndighetens ledning och den nämnd inom myndigheten som bl.a. skall pröva granskningsärenden.


34


 


Skälen för regeringens förslag: I motsats till utredningen, och i Prop. 1993/94:160 överensstämmelse med flera av remissinstansema, anser regeringen att tillsynen över efterlevnaden av programregler bör utföras av ett organ som är fristående från den myndighet som har att besluta om sändningstillstånd. Regeringen förordar därför att tillsynen över efterlevnaden av programregler anförtros en fristående myndighet.

Därmed kan tillsynsverksamhetens oberoende ställning göras tydlig. Till­tron till opartiskheten i handläggningen av de olika myndighetsuppgiftema på radio- och TV-området är av avgörande betydelse för art upprärthålla respek­ten för myndighetsutövningen. Ett tungt vägande skäl mot en sammanslagen myndighet enligt utredningens förslag är vidare svårigheten art åstadkomma en tydlig ansvarsfördelning mellan myndighetens ledning och den nämnd inom myndigheten som skulle pröva granskningsärenden m.m.

Regeringens förslag innebär att två olika myndigheter inrärtas den 1 juli 1994 och ersätter de nuvarande myndighetema Radionämnden, Kabelnämn­den, Närradionämnden och Styrelsen för lokalradiotillstånd. Vissa över­gångsfrågor behandlas i avsnitt 13.

De nya myndighetema bör benämnas Radio- och TV-verket resp. Gransk­ningsnämnden för radio och TV. Ansvaret för tillståndsgivning enligt de särskilda lagama för ljudradio- och TV-sändningar till allmänheten läggs på verket i den mån uppgiften inte ankommer på regeringen, medan nämnden får ansvar för granskningen av efterlevnaden av programreglema. Båda myndig­hetema får sålunda ansvar för samtliga berörda former av radio- och TV-sändningar till allmänheten: sändningar enligt radiolagen, kabelsändningar, närradio, satellitsändningar och lokalradio. Om det i framtiden tillkommer nya former av radio- och TV-sändningar till allmänheten bör de båda myndighe­teraa kunna få ansvar även för dessa. Regeringens förslag när det gäller den närmare utformningen av de båda myndighetemas uppgifter och organisation utvecklas nedan.

Med detta förslag undgår man den nuvarande splirtringen mellan olika myndigheter för olika sändningsformer. I jämförelse med utredningens för­slag blir det samtidigt möjligt att ge respektive organ en enkel organisation som är anpassad till uppgiften. Genom att tillsynen av efterievnaden av programregler skiljs från uppgiften att pröva frågor om sändningstillstånd skapas större klarhet om ansvarsfördelningen mellan olika organ.

Denna ordning gäller för övrigt redan för lokalradion sedan denna sänd­ningsform infördes våren 1993. Styrelsen för lokalradiotillstånd ansvarar för planering och beslut om sändningstillstånd, medan tillsyn över efterlevnaden av reglema om lokalradiosändningamas innehåll utövas av Radionämnden (jfr bet. 1992/93:KU15 s. 40f).

En organisation i form av två skilda myndigheter utesluter givetvis inte ett aktivt informationsutbyte eller praktisk samverkan beträffande t.ex. datafrå­gor och allmän administration. Ett sådant utbyte underiärtas också av att de nya myndighetema övertar de nuvarande fyra myndighetemas lokaler som sedan en tid tillbaka finns i samma fastighet. Därmed minskar styrkan i de

35


 


administrativa skäl som skulle kunna anföras till förmån för en sammanhållen myndighet.

I fräga om de andra myndighetema med uppgifter på radio- och TV-områ­det anser regeringen inte att några förändringar bör genomföras. Det innebär att Taltidningsnämnden, som bl.a. har till uppgift att pröva frågor om tillstånd att sända radiotidningar, bör behålla sitt organisatoriska samband med Presstödsnämnden. Skälet är främst att prövning om frågor om radiotidningar föratsätter god kännedom om dagspressens förhållanden. Justitiekanslems och Telestyrelsens uppgifter i fråga om radio- cxh TV-sändningar berörs inte heller av förslagen i denna proposition.


Prop. 1993/94:160


10   Radio- och TV-verket 10.1  Verkets uppgifter

Regeringens förslag: Radio- och TV-verket ansvarar för all tillståndsgivning i enlighet med de särskilda lagama för ljudradio- och TV-sändningar till allmänheten som inte är regeringens eller någon annan särskilt angiven myndighets uppgift. Verket ansvarar vidare för registrering cxh avgiftshantering, har tUlsyn över efterlevnaden av reg­ler som inte gäller innehållet i sändningama samt beslutar om sanktio­ner vid bristande efterlevnad av sådana regler och vid uteblivna avgif­ter. Verket får också till uppgift att följa utvecklingen i fråga om radio-cxh TV-sändningar till allmänheten.


Utredningens förslag avviker delvis från regeringens. Enligt utred­ningen bör verksamheten vid den föreslagna Radio- och TV-myndigheten delas in i fyra furUctioner: 1. efterhandsgranskning och kontroU; beredning av nämndärenden och beslut i ärenden som inte fattas av nämnden, 2. till­ståndsgivning, 3. information, utredning och intemationellt arbete, samt 4. administration.

Remissinstanserna: Behovet av ett organ för intemationella kontakter inom radio- och TV-området betonas av några instanser. Ancha anser inte att uppgiften att vara expertorgan för politiska beslutsfattare skall anförtros en myndighet som också skall ha en granskande funktion. Patent- och registre­ringsverket tillstyrker utredningens förslag att verkets uppgift att anteckna utgivare för vissa trådsändningar övertas av en ny radio- och TV-myndighet

Skälen för regeringens förslag: Syftet med den föreslagna omorga­nisationen är att få till stånd en mer sammanhållen och överskådlig myndig­hetsstruktur än den nuvarande på radio- och TV-området. Derta uppnås genom en samordning av myndighetsuppgiftema inom det ansvarsområde som för närvarande omfattar radio- och TV-sändningar enligt radiolagen, kabelsändningar, närradio, satellitsändningar och lokahadio.


36


 


Radio- och TV-verket bör ha följande övergripande uppgifter inom det    Prop. 1993/94:160 berörda ansvarsområdet:

-      Att besluta om tillstånd att bedriva radio- och TV-sändningar till allmän­heten i den mån sådana beslut inte skall fattas av regeringen. För närva­rande krävs tillstånd av annan myndighet än regeringen för art sända när­radio och lokalradio. Verket skall också förordna lokala kabelsändarföre­tag.

-      Att vara registreringsmyndighet i de fall då det krävs att den som bedriver radio- och TV-verksamhet riktad rill allmänheten anmäler sig för registre­ring hos en myndighet. För närvarande skall den som är utgivare eller ställföreträdare för utgivare för sändningar av lokahadio, närradio eller för egensändningar i kabel anmälas till myndighet. Enligt satellitlagen skall vidare satellitprogramföretag och satellitentreprenörer anmäla sig till myn­dighet.

-      Att administrera de avgifter som skall betalas av dem som bedriver viss sändningsverksamhet. Avgifter skall för närvarande betalas av den som sänder landsomfattande reklamfinansierad TV, närradio och lokalradio.

-      Art utöva tillsyn över efterievnaden av sådana regler som inte avser sänd­ningarnas innehåU. De regler som åsyftas gäller bl.a. att den som sänder skall vara behörig, art det skall finnas en utgivare, att sändningama skall komma i gång och fortgå, art olika uppgifter skall anmälas till myndighet samt att den s.k. must carry-skyldigheten skall fullgöras. På uppmaning av Radio- och TV-verket bör den som bedriver sändningsverksamhet lämna verket inspelning av program i närradio, lokalradio och egensänd­ning i kabel.

-      Att besluta om sanktioner vid bristande efterlevnad av regler som inte avser sändningamas innehåll och vid uteblivna avgifter. De åtgärder som för närvarande kan vidtas är återkallelse av sändningstillstånd, återkallelse av förordnanden som lokalt kabelsändarföretag samt förelägganden om art följa en bestämmelse. Sådana förelägganden kan förenas med vite. Radio- och TV-verket bör även få till uppgift att följa utvecklingen i fråga

om radio- och TV-sändningar till allmänheten. I denna uppgift ingår att utföra vissa utredningsuppgifter samt att svara för statistik inom sitt område.

Om framtida beslut innebär att tillstånd för nya sändningsformer skall lämnas av annan än regeringen, eller att nuvarande krav på tillstånd för­svinner för vissa slag av sändningar och ersätts av ett krav på registrering, eller att nya regler eller sanktioner som inte avser sändningamas innehåll tillkommer inom ansvarsområdet, är det regeringens uppfattning att sådana uppgifter bör handhas av Radio- och TV-verket.

Förslaget om det nya verkets uppgifter innebär art Patent- och registre­ringsverkets uppgift att anteckna utgivare för vissa trådsändningar enligt lagen med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihets­grandlagens områden övertas av Radio- och TV-verket. 1 övrigt föratsätter regeringen att det nya verket kommer att samråda med Telestyrelsen om till­gängen pä sändningsmöjligheter.

37


 


I avsnitt 12 föreslås vissa förändringar när det gäller överklagande av beslut som Radio- cxh TV-verket kommer att ansvara för.


Prop. 1993/94:160


10.2 Verkets ledning och organisation

Regeringens förslag: Radio- och TV-verket organiseras som ert enrådighetsverk med en överdirektör som chef Överdirektören tillsärts av regeringen och är högsta beslutande instans inom verket. Ett särskilt insynsorgan inrärtas vid verket. Dessutom kan extem expertkompetens eller annan kompetens i form av rådgivande organ finnas vid verket. Verket får självt bestämma sin inre organisation.


Utredningens förslag om den sammanhållna myndigheten överens­stämmer i huvudsak med regeringens förslag om Radio- och TV-verket när det gäller ledningsformen enrådighetsverk och inrättandet av rådgivande organ eller expertorgan. Utredningen lämnar även vissa förslag om myndig­hetens inre organisation.

Remissinstanserna kommenterar över lag inte förslaget om att myndig­heten skall organiseras som ett enrådighetsverk. Kabel- och Närradionämn-derna avstyrker dock utredningens förslag i denna del och menar att myn­digheten i stället bör ledas av en styrelse. Ett kollektivt beslutsorgan skulle enligt nämndema bättre garantera en medborgerlig förankring samt utgöra en expertbas med klarare ansvarsställning än enbart ett rådgivande expertorgan. Sveriges Television, Sveriges Utbildningsradio och TY- har inget att erinra mot att ett råd inrättas som kan tillföra kompetens när det gäller tillstånds­givning och intemationellt arbete m.m. I övrigt diskuterar några remissorgan det tänkta rådets sammansättning.

Skälen för regeringens forslag: Radio- och TV-verkets myndighets­utövning bör präglas av ert klart och tydligt ledningsansvar. Gentemot de lokalradioföretag, närradiosammanslutningar, lokala kabelsändarföretag m.fl. till vilka beslut kommer att riktas är det viktigt att det är helt klart var det yttersta ansvaret för besluten ligger.

Även den ökade delegering av verksamhetsansvar och ekonomiskt ansvar till myndighetema som regeringen genereUt sert eftersträvar, föratsätter att myndighetens ledningsansvar gentemot regeringen blir tydligt. Under senare år har det kommit till en rad nya myndigheter där regeringen har valt enrådig­hetsverk som ledningsform, i stället för den traditionella modellen med lek­mannastyrelse. Det gäller t.ex. Skolverket, Verket för högskoleservice, El­säkerhetsverket, Konkurrensverket och Läkemedelsverket.

Mot denna bakgrand föreslår regeringen att Radio- och TV-verket utfor­mas som ert enrådighetsverk. Vid verket bör finnas en överdirektör som är myndighetens chef och högsta beslutande instans. Överdirektören tillsätts av regeringen. Ett altemativ tiU modellen med enrådighetsverk som nyligen före­slagits av den kommitté som omtalats i avsnitt 7 innebär att en styrelse får det


38


 


totala ledningsansvaret för verksamheten. Radio- och TV-verkets uppgifter med tillståndsgivning etc. är dock inte av det slaget art det kan sägas kräva ert kollektivt beslutsfattande.

Regeringen anser emellertid art ett särskilt råd med uppgift att säkerställa en fortlöpande insyn i verksamheten bör inrättas vid verket. Överdirektören bor regelbundet informera rådet om viktiga frågor samt på begäran av rådets medlemmar lämna ytterligare information om verksamheten. Insynsorganet bör givetvis inte delta i handläggningen av enskilda ärenden. Ledamötema i rådet bör utses av regeringen.

För vissa av verkets uppgifter, framför allt den att följa utvecklingen av radio- och TV-sändningar till allmänheten, krävs att verksledningen vid behov kan rådgöra med personer utanför myndigheten. Det kan t.ex. vara fråga om personer som kan bedöma händelsema från olika perspektiv på grund av sin förankring inom andra myndigheter eller organisationer eller genom de särskilda tekniska eller andra fackkunskaper som de besitter. Därför bör det kunna finnas extem expertkompetens eller annan kompetens i form av rådgivande organ vid verket. Beslut om inrättande och samman­sättning av sådana rådgivande organ bör fattas av regeringen, eller om regeringen så bestämmer, av verket.

När det gäller Radio- och TV-verkets inre organisation, irdd. tillsärtning av chefstjänster på nivån närmast under överdirektören, bör verket självt be­stämma.


Prop. 1993/94:160


 


11    Granskningsnämnden för radio och TV 11.1   Granskningsnämndens uppgifter

Regeringens förslag: Granskningsnämnden för radio och TV får till uppgift art ha tillsyn över efterlevnaden av regler för sändningamas innehåll både enligt de särskilda lagama för ljudradio- och TV-sänd­ningar till allmänheten och enligt de avtal som slutits efter bemyndigan­de i radiolagen samt att besluta om sanktioner vid bristande efterlevnad av sådana regler. Undantagna är de fall där Justitiekanslem skall ha tillsynen. Nämnden bör också följa innehållet i utländska TV- och radiosändningar som riktas till den svenska allmänheten.

Utredningens förslag innebär bl.a. att nämnden inom Radio- och TV-myndigheten även prövar frågor om återkallelse av sändningstillstånd och om äterkallelse av förordnanden som lokalt kabelsändarföretag.

Remissinstanserna: Radionämnden menar att den granskning som kan bli följden av Sveriges åtaganden i anledning av EES-avtalet vilar på samma grand som den nuvarande radionämndsgranskningen.


39


 


Skälen för regeringens förslag: Mot bakgrand av syftet med den Prop. 1993/94:160 föreslagna omorganisationen och uppdelningen av myndighetsuppgiftema på radio- och TV-området, bör granskningsnämnden ha tillsyn över efterlev­naden av regler för sändningamas innehåll både enligt de särskilda lagama för ljudradio- och TV-sändningar till allmänheten och enligt de avtal som slutits efter bemyndigande i radiolagen samt besluta om sanktioner vid bristande efterlevnad av sådana regler. Undantagna bör de faU vara då Justitiekanslem har tillsynen som sin uppgift.

Det innebär att granskningsnämnden skall granska efterlevnaden av regler om sändningsbeteckningar, otillåten sändning av gemensamma program, reklam och sponsring, otillbörligt kommersiellt gynnande, mediets genom­slagskraft, genmäle och beriktigande samt innehållet i övrigt.

De åtgärder som granskningsnämnden kan vidta vid bristande efterlevnad av sådana regler är förelägganden om att följa bestämmelsen eller att kräva att företaget skall återge nämndens beslut. Sådana förelägganden kan förenas med vite. För vissa av de programregler i radiolagen eller i avtalen med rege­ringen som nämnden skall granska efterlevnaden av, gäller att ingen särskild sanktion är stadgad men att programföretaget förbundit sig att sända en redo­görelse för beslut enligt vilket företaget har bratit mot regeln.

Den som bedriver sändningsverksamhet bör vara skyldig art lämna inspel­ningar av program till granskningsnämnden i samma utsträckning som gäller enligt nuvarande lagstiftning.

Genom satellittekniken har det blivit enkelt att sända TV och radio till all­mänheten i ett visst land från en plats utanför mottagarlandets jurisdiktion. EES-avtalet, som trädde i kraft den 1 januari 1994, innebär bl.a. att det land som är ansvarigt för gränsöverskridande TV-sändningar skall se till att inne­hållet uppfyller de regler som framgår av EG:s direktiv för sådana sändningar (89/552/EEG). Några motsvarande regler finns inte för ljudradiosändningar. Det bör ankomma på granskningsnämnden att följa de utländska TV- och radiosändningar som riktas till den svenska allmänheten och att rapportera sina iakttagelser till regeringen.

Enligt 21 § lagen (1991:2027) om kabelsändningar till allmänheten får Kabelnämnden i de fall den finner att ett lokalt kabelsändarföretag, sedan ett vite för brott mot reklamförbudet för sådana företag dömts ut, åter bratit mot bestämmelsen, återkalla förordnandet som lokalt kabelsändarföretag. Kabel­nämnden får också bestämma en tid om högst ert år inom vilket företaget inte kan ges ett nytt förordnande. Den uppdelning av myndighetsuppgiftema som regeringen nu föreslår, innebär att bestämmelsen i 21 § kabellagen bör ges ett något annorlunda innehåll. Den prövning av sändningamas innehåll som föregår ert beslut om återkallelse skall göras av Granskningsnämnden för radio och TV. Däremot är det namrligt art själva beslutet om återkallelse fartas av Radio- och TV-verket, eftersom det är denna myndighet som har meddelat förordnandet. Den föreslagna ordningen innebär art verket inte kan granda sitt beslut på någon egen bedömning av sändningamas innehåll.

I avsnitt 12 föreslås vissa förändringar när det gäller överklagande av
beslut som granskningsnämnden konuner att ha ansvar för.
                      4q


 


11.2 Granskningsnämndens sammansättning och arbetsformer


Prop. 1993/94:160


Regeringens forslag: Granskningsnämnden för radio och TV skall bestå av en ordförande och sex andra ledamöter. För ledamötema skall finnas ersättare till det antal som regeringen bestämmer. Minst en av ledamötema eller ersättama skall vara vice ordförande. Ordföranden och vice ordförandena skall vara eller ha varit ordinarie domare. Samtliga ledamöter utses av regeringen.

Nämnden är beslutför med ordföranden eller en vice ordförande cxh ytterligare tre ledamöter. För att förenkla ärendehanteringen ges nämn­dens ordförande eller en vice ordförande rätt att farta beslut i ärenden som uppenbart inte är av störte vUct eller principieU betydelse.


Utredningens förslag avviker på flera punkter från regeringens. Enligt utredningen bör, med tanke på den väntade ärendemängden, en relativt stor nämnd inrärtas. Nämnden bör bestå av tolv ledamöter, varav två ordförande och två vice ordförande som är eller har varit ordinarie domare. I övrigt bör nämnden bestå av lekmän. En viss cirkulation mellan ledamöterna kan planeras. Samtliga ledamöter bör utses av regeringen.

Remissinstanserna: Flera instanser är kritiska mot utredningens förslag när det gäller det stora antalet ledamöter i nämnden, dubbleringen av postema som ordförande och vice ordförande, liksom förslaget om cirkulation mellan ledamöterna. Några instanser anser inte att regeringen bör utse samtliga ledamöter.

Skälen för regeringens förslag: Enligt 7 kap. 4 § YGL får en nämnd vars ordförande är eller har varit ordinarie domare och vars sammansärtning är bestämd i lag, granska om radio- och TV-program i trådlösa sändningar överensstämmer med de föreskrifter och villkor som gäller för sändningen. En sådan nämnd får uttala sin mening och utfärda vitesföreläggande. Para­grafen ger en grandlagsförankring åt den verksamhet som Radionämnden för närvarande bedriver. Eftersom granskningsnämnden bl.a. skall överta Radionämndens uppgifter måste den uppfylla kraven i 7 kap. 4 § YGL.

Ordföranden och vice ordförandena i granskningsnämnden bör vara eller ha varit ordinarie domare. Övriga ledamöter bör vara personer med kompe­tens och integritet och med erfarenhet från olika delar av kultur- och samhällsliv. Samtliga ledamöter i granskningsnämnden bör utses av rege­ringen för en bestämd tid.

Regeringen anser inte att granskningsnämnden, trots ett större ansvars­område, bör ha fler ledamöter än den nuvarande Radionämnden. Att som ut­redningen föreslår inrätta en större nämnd, där ledamötema cirkulerar, skulle stöta på såväl praktiska problem som oklarheter i ansvarsfördelningen. Däremot bör det finnas möjlighet för regeringen att utse ytterligare vice ord­förande. Det innebär att granskningsnämnden kommer att bestå av en ordförande och sex andra ledamöter. För ledamötema bör det finnas ersättare


41


 


till det antal som regeringen bestämmen Minst en av ledamötema eller ersätt-    Prop. 1993/94:160 ama bör vara vice ordförande. Nämnden bör vara beslutför med ordföranden eller en vice ordförande och ytterligare tre ledamöter.

För att granskningsnämnden inte skall belastas med rarinärenden, föreslår regeringen att det införs en möjlighet för ordföranden eller en vice ordförande att på nämndens vägnar besluta i ärenden som uppenbart inte är av större vikt eller principiell betydelse. Exempel på sådana ärenden är enkla fall av över­trädelse av bestämmelsema om reklam och sponsring, eller om ett reklam­inslag som redan har fällts eller kririserats av nämnden sänds av någon annan, eller om en närradiosammanslutning i strid med reglerna återatsänder ett program som en annan närradiosammanslutning redan har fällts för återat-sändningen av. Ändringen innebär att nämnden kan koncentrera sig på principfrågor och andra ärenden där en allsidig bedömning är betydelsefull.

Regeringen föreslog i remissen till Lagrådet att uppgiften att besluta i ären­den som uppenbart inte är av större vikt eller principiell betydelse skulle anförtros ordföranden eller en vice ordförande samt ytterligare en ledamot. Skälet för valet av en sådan ordning var närmast ordalydelsen av det ovan nämnda stadgandet i 7 kap. 4 § YGL. Lagrådet har emellertid ansett att grandlagsregeln inte innebär något hinder mot den i övrigt gängse ordningen, nämligen art beslut fattas av ordföranden eller en vice ordförande ensam, cxh att praktiska skäl talar för en sådan ordning. Regeringen ansluter sig till denna uppfattning och har utformat förslaget i enlighet med vad Lagrådet förordat.

Granskningsnämndens sammansättning bör anges i radiolagen. Kravet i YGL på att sammansättningen skall anges i lag får anses bäst tillgodosett om även regler om granskningsnämndens beslutförhet och omröstning anges i lagen. Även den nu föreslagna möjligheten för ordföranden eller en vice ord­förande att ensam fatta beslut bör framgå av lagen.

Granskningsnämnden bör i likhet med den nuvarande Radionämnden kunna besluta om granskning och sanktioner såväl efter anmälan som på eget initiativ. Initiativgranskning ger särskilt goda föratsättningar art bedöma programföretagens särt att uppfylla sina avtalsenliga förpliktelser i fråga om mångfald, kvalitet, m.m.

Det bör ankomma på regeringen att besluta om inrättande av chefstjänster och om vilka befogenheter de skall ha, utöver vad som följer direkt av lag. Regeringen har för avsikt att inrätta en tjänst som chef för granskningsnämn­den. Tjänsten kommer att benämnas direktör och innehavaren av tjänsten skall vara jurist med domarerfarenhet. Om det är nödvändigt med hänsyn till arbetsbelastningen kommer även en tjänst som ställföreträdare för direktören att inrättas.

I likhet med vad som för närvarande gäller för direktören vid Radionämn­
den (jfr prop. 1977/78:91, bet. KrU 1977/78:24, rskr. 1977/78:337), avser
regeringen att ge direktören och dennes ställföreträdare rätt att självständigt
besluta om utredning och granskning av program eller programinslag utan
föregående anmälan samt rätt att infordra yttrande i granskningsärende från
den som bedriver sändningsverksamheten. Vidare bör direktören och dennes
ställföreträdare, i likhet med vad som gäller direktören vid Radionämnden, ha
    42


 


rätt att på nämndens vägnar fatta beslut som inte innebär att den sändande bmstit vid efterlevnaden av tillämpliga lagar eller avtal. Regeringen bör därför bemyndigas att ge tjänstemän hos granskningsnämnden rätt att besluta i sådana ärenden.


Prop. 1993/94:160


 


12    Överklagande m.m.

Regeringens förslag: Rätten att överklaga förelägganden görs enhetlig och begränsas till sådana förelägganden som förenats med vite. Vitesförelägganden som gäller skyldighet art lämna vissa uppgifter får dock inte överklagas.

Beslut om föreläggande av vite vid bristande efterlevnad av regler för ljudradio- och TV-sändningar till allmänheten gäller omedelbart även om beslutet överklagas.

Utredningens förslag: Utredningen, som lämnade sitt förslag innan lagstiftningen om lokalradio genomförts, föreslår mera långtgående begräns­ningar i rätten att överklaga.

Remissinstanserna: Endast ett fåtal remissinstanser kommenterar frå­goma.

Skälen för regeringens förslag: Regeringens förslag avser överkla­gande av förelägganden samt verkställighet av vitesförelägganden. Vidare kommenteras instansordningen i mål enligt de nuvarande lagarna för ljudradio- och TV-sändningar till allmänheten

Överklagande av förelägganden

Som framgått ovan är vitesförelägganden i de flesta fall den åtgärd som valts för att kunna genomdriva olika reglers efterlevnad enligt lagama för Ijudradio-och TV-sändningar till allmänheten. Om någon av de nuvarande tre nämnder­na inom sitt område finner att de aktuella reglema överträrts får den förelägga den felande att följa bestämmelsen. Ert sådant föreläggande får förenas med vite. Det kan noteras art nämnden inte är tvungen art förena föreläggandet med vite. Vidare kan ert sådant föreläggande inte innehålla annat än att den sändande skall följa en bestämmelse som han ändå är skyldig art följa.

Lagama innehåller emellertid en rad olika regler av varierande betydelse. 1 något fall finns skillnader mellan de olika lagama som inte motiveras av sak­liga skillnader. När samma eller liknande regler i de olika lagama för ljud­radio- och TV-sändningar till allmänheten skall tillämpas av en och samma myndighet finns det skäl att även se över överklagandebestämmelsema och försöka ge dem ett mer enhetiigt innehåU.


43


 


Riksdagen beslutade våren 1993 med anledning av ärendet om lokalradio    Prop. 1993/94:160 (bet. 1992/93:KU15, rskr. 1992/93:268) art vitesföreläggandena skall gå att överklaga. Skälet var att rärtssäkerheten borde stärkas. Ändringar med denna innebörd gjordes i bl.a. radiolagen och närradiolagen.

Regleringen av rätten art överklaga skall naturligtvis i första hand ta hän­syn till rättssäkerheten. Samtidigt är det dock så att rärtssäkerhetsaspektema, när det gäller överklagande av vitesförelägganden inte gör sig riktigt lika starkt gällande som i andra fall av tänkbara begränsningar av rätten att över­klaga. Frågor om utdömande av vite skall nämligen i de nu aktuella fallen all­tid prövas av domstol och domstolens beslut går alltid att överklaga. Det är inte ovanligt art vitesförelägganden inte går art överklaga särskilt. Särskilt när det gäller förelägganden som inte kan innehålla annat än art någon skall följa en förfartningsbestämmelse, är behovet av särskild möjlighet art överklaga begränsad. I de aktuella.fallen, har riksdagen dock funnit rättssäkerhetsskälen så starka att vitesföreläggandena i allmänhet bör gå att överklaga. Regeringen anser dock att vissa förelägganden är av så begränsad betydelse för den enskilde och ger så stora möjligheter till kringgående, att det bör finnas utrymme för att begränsa rätten att överklaga förelägganden till vad som gällde före 1993, dvs. före lokalradiolagen och med den sammanhängande lagändringar.

För närvarande kan ettföreläggande som inte förenats med vite överklagas enligt kabellagen men inte t.ex. enligt radiolagen (jfr 24 § kabellagen och 24 § radiolagen). Som påpekats i det föregående kan ett föreläggande inte innebära annat än att den sändande skall följa bestämmelsen, en skyldighet som följer redan av lagen. En rätt art överklaga förelägganden som inte för­enats med vite kan då knappast ha något stort värde för det enskilda radio-och TV-företaget. Regeringen föreslår därför att överklagandereglema får följa radiolagens modell och art rätt att överklaga förelägganden som inte förenats med vite inte skall föreligga enligt kabellagen. Detta föranleder en ändring i 24 § kabellagen.

Däremot är det är rimUgt att beslut om fö re lägganden som har förenats med vite skall gå att överklaga även om skyldigheten endast avser att bestäm­melsen skall följas, eftersom ett programföretag bör ha möjlighet att få en i och för sig inte orimlig men av myndigheten icke godtagen tolkning prövad av överinstansen utan att åter behöva överträda bestämmelsen.

Några av de skyldigheter föreläggandena kan avse, är emellertid rimligen
av begränsad betydelse för det enskilda programföretaget. Det gäller skyldig­
heten art lämna inspelning av program, art lämna uppgift för registrering om
vem som äger ett satellitprogramföretag, att lämna uppgift om vem som är
satellitentreprenörens uppdragsgivare och att lämna uppgift om andelen euro­
peiska program. Ett företag som vet med sig att det begått ett fel kan i förhal-
ningssyfte använda möjligheten att överklaga ett föreläggande om att t.ex.
lämna en inspelning. Före 1993 gick sådana beslut inte att överklaga. Det har
inte framkommit att detta medfört några problem för de berörda företagen.
Regeringen föreslår därför att beslut av den nämnda typen inte skall gå att
överklaga. En sådan ordning kan inte stå i strid med rättssäkerhetens krav.
44


 


Detta föranleder ändringar i 24 § radiolagen, 15 § närradiolagen, 24 § kabel- Prop. 1993/94:160 lagen, 39 § lokalradiolagen samt 28 och 30 §§ satellitiagen. Bestämmelsema i 24 § kabellagen och 28 § satellitlagen har utformats efter förslag av Lagrådet Som Lagrådet påpekat bör det finnas möjlighet att överklaga beslut enligt kabellagen om återkallelse av förordnande som lokalt kabelsändarföretag. Dessutom bör beslut om förordnande som sådant företag, liksom för närva­rande, kunna överklagas. Av redaktionella skäl anges redan i 7 a § radiolagen att ett företag som inte fullgör sina förpliktelser kan föreläggas vite. Vidare bör i 7 a § radiolagen det förtydligandet göras att skyldighet att ange andelen europeiska program endast avser televisionsprogram.

Verkställighet av vitesförelägganden

Även effektivitetsskäl talar för att reglema om vite och överklagande ses över. Ett vitesföreläggande gäller i allmänhet inte förtän det vunnit laga kraft. Ibland gäller förelägganden dock även om de överklagas. Det kan följa av uttryckliga författningsbestämmelser eller av ert särskilt förordnande som beslutsmyndigheten meddelar med stöd av bemyndigande i författning. I vissa fall anses ert föreläggande på grand av förpliktelsens utformning, gälla omedelbart. Hur ert föreläggande av ifrågavarande slag skulle bedömas vid rättstillämpningen är inte helt klart. Det är inte osannolikt art ert föreläggande skulle anses gälla omedelbart även i de fall någon bestämmelse om detta inte finns i lagen.

Under det senaste året har t.ex. Radionämnden vid ett flertal tillfällen funnit att det förekomnut överträdelser av reglema för reklam. Nämnden har t.ex. i april 1993 vid vite förelagt ett programföretag att följa reglema. Före­läggandet har emellertid överklagats och har ännu inte slutligt prövats. Efter­som vitesförelägganden i allmänhet inte gäller förrän de vunnit laga kraft och det som ovan angivits kan vara osäkert hur ett föreläggande av nu aktuellt slag skulle bedömas, kan ett programföretag komma att utgå ifrån art det kan fortsätta att bryta mot bestämmelsema utan att något ingripande kan ske. Ett sådant förhållande uppmuntrar till överklaganden i förhalningssyfte och risk finns art respekten för regelverket cxh myndighetema minskas.

Det förhållandet art ett programföretag, utan att åter bryta mot bestämmel­sen, bör kunna få sin uppfartning prövad av högre instans innebär emellertid inte nödvändigtvis att dess uppfattning skall gälla under prövotiden. Som nämnts är beslut om vitesförelägganden ofta inte alls överklagbara. De före­lägganden som är aktuella kan inte innebära annat än att programföretaget åläggs att följa en bestämmelse som det ändå enligt lag är skyldigt att följa. Den tid under vilken osäkerhet om lagens rärta tolkning kan råda, kan vara betydande. Under denna tid är myndigheten förhindrad att meddela nytt före­läggande om samma sak. En ordning där myndighetens beslut gäller tills vidare skulle ge mindre skäl till överklagande i syfte att undgå bestämmel­sema, utan att rärtssäkerhetsintressena träddes för när. Vitesföreläggandena bör därför gälla omedelbart även om de överklagas. Eftersom det som ovan

45


 


redovisats är osäkert hur frågan skulle bedömas är det lämpligt att det framgår    Prop. 1993/94:160

direkt av lag. Regeringen föreslår därför att det i lagama införs bestämmelser

om att vitesförelägganden gäller omedelbart även om de överklagas. Detta

föranleder ändringar i 17 a § radiolagen, 21 § kabellagen samt 27 cxh 28 a §§

satellitlagen. 1 lokalradiolagen och närtadiolagen finns bestämmelser om att

beslut enligt dessa lagar gäller omedelbart om inte annat förordnas

(15 § närradiolagen och 38 § lokalradiolagen). Detta torde träffa även

vitesförelägganden. Några motsvarande ändringar i närradiolagen och

lokalradiolagen behövs därför inte.

Innebörden av att ett vitesföreläggande gäller omedelbart blir att om ert programföretag som överklagar ett föreläggande, under den tid ärendet prövas, åter bryter mot bestämmelsen, kan vitet bli utdömt på grand av den överträdelsen. Utdömande kan dock bli aktuellt först sedan föreläggandet vunnit laga kraft. Har företaget framgång med sitt överklagande blir något utdömande således aldrig aktuellt. Möjlighet finns för företaget att begära inhibition, dvs. att överinstansen beslutar att föreläggandet tills vidare inte skall gälla. Ett sådant beslut kan överinstansen t.ex. meddela om den finner myndighetens beslut direkt felaktigt. En domstol som har att pröva ett över­klagande av ett vitesföreläggande kan också förordna att skyldigheten skall gälla från en senare tidpunkt som domstolen bestämmer. I de nu aktuella fallen torde dock skäl för en sådan åtgärd i regel saknas.

Ett vitesföreläggande som gäller den s.k. must carry-skyldigheten i 6 § kabellagen innefattar ofta en positiv förpliktelse. 1 praktiken kan det bli fråga om att t.ex. bygga om ett fastighetsnät. Någon bestänunelse om att ett sådant föreläggande skall gälla omedelbart bör därför inte finnas i dessa fall (21 § jämfört med 22 §).

Instansordningen

Kammarrätten är för närvarande överinstans i alla mål enligt de nuvarande lagama för ljudradio- och TV-sändningar till allmänheten. I 1993 års budget­proposition förordade emellertid regeringen, mot bakgrand av Domstols­utredningens förslag, att förvaltningsdomstolsprövningen i regel bör starta i länsrätt (prop. 1992/93:100 bil 3). Riksdagen har ställt sig bakom de angivna riktlinjema (bet. 1992/93:JuU24, rskr. 1992/93:289). Regeringen har nyligen avlämnat propositionen 1993/94:133 Instansordningen i de aUmänna förvalt­ningsdomstolama. Om förslagen genomförs kommer länsrärt art bli första instans i fråga om bl.a. studiestödsmål och kriminalvårdsmål.

I denna proposition lämnas vissa förslag till förändringar i fråga om an­svarig myndighet på radio- och TV-området. Vidare föreslås vissa smärte be­gränsningar i rätten att överklaga m.m. I sakligt hänseende föreslås emellertid inga förändringar. De olika uppgifter som regleras i lagama förändras inte. Det är endast i frågan om vilken myndighet som skall handha uppgiftema som förändringar föreslås. Enligt regeringens mening är det lämpligt att den

överklagningsinstans som redan har erfarenhet av den aktuella måltypen tills

46


 


vidare fortsätter att handlägga målen. Fömyade överväganden mot bakgrand av beredningen av Domstolsutredningens förslag får utvisa om det finns anledning till en ändrad ordning för överklagande av de aktuella myndighetemas beslut.


Prop. 1993/94:160


13    Vissa Övergångsfrågor

Regeringens förslag: När de båda nya myndighetema på radio- och TV-området inrättas den 1 juli 1994 skall Radionämnden, Kabelnämn­den, Närradionämnden och Styrelsen för lokalradiotillstånd läggas ned.


Utredningens förslag: Utredningen, som behandlar olika genom­förandefrågor, har i enlighet med sina direktiv föreslagit art Radio- och TV-myndigheten skulle ligga i Stockholm.

Remissinstanserna: Förslag har lämnats om att lokalisera en ny myn­dighet på radio- cxh TV-området till andra orter.

Skälen för regeringens förslag: För att de föreslagna förändringama i myndighetsorganisationen skall kunna genomföras den 1 juli 1994 är det angeläget att förberedelsearbetet påbörjas snarast och bedrivs skyndsamt. Regeringen kommer därför inom kort att tillkalla en organisationskommitté med uppdrag att förbereda cxh genomföra den nya myndighetsorganisationen på radio- och TV-orruådet. Kommittén kommer naturligtvis att arbeta med förbehåll för riksdagens kommande beslut med anledning av denna propo­sition.

I kommitténs uppdrag kommer det bl.a. att ingå att lämna förslag till bud­get för de båda nya myndighetema inför regeringens beslut om regleringsbrev för budgetåret 1994/95 (se avsnitt 15). Kommittén bör även anställa personal i de nya myndighetema. Regeringen räknar därvid med art huvuddelen av personalen vid de nuvarande fyra myndighetema får anställning i Radio- och TV-verket och Granskningsnämnden för radio och TV när dessa bildas.

De föreslagna förändringama i myndighetsstmkturen är att betrakta som en ren omorganisation av en etablerad verksamhet. En utiokaUsering skulle utan tvekan medföra ett avbrort i den löpande tillståndsgivningen och gransknings­verksamheten på radio- och TV-området. En föratsärtning för att kunna genomföra den nya myndighetsorganisationen den 1 juli 1994 är att de nuvarande myndighetemas lokaler utnyttjas.

Avvecklingen av Radionämnden, Kabelnämnden, Närradionämnden och Styrelsen för lokalradiotillstånd bör förberedas av organisationskommittén. Det bör bl.a. ingå i kommitténs uppdrag att ta fram underlag för en bedöm­ning av de kostnader som uppstår i samband med myndighetemas avveckling (se avsnitt 15). Regeringen avser art senare tiUkalla en särskild utredare med uppgift art fullfölja avvecklingen efter den 1 juli 1994. Uppdraget innebär art den särskilde utredaren från angiven tidpunkt ansvarar för art i erforderlig


47


 


omfattning avsluta verksamheter och för att vid behov ansvara för personalfrågor under en avvecklingsperiod. Utredaren övertar arbetsgivar­ansvaret för evenmeUt övertalig personal.


Prop. 1993/94:160


 


14    Finansiering

Regeringens förslag: Radio- och TV-verket finansieras helt via statsbudgeten. Granskningsnämnden för radio och TV finansieras dels med anvisningar från randradiokontot och dels via statsbudgeten.

Utredningens fbrslag: Radio- och TV-myndigheten ges ert ramanslag för den samlade verksamheten. På statens inkomstsida finansieras verksam­heten med TV-avgiftsmedel och koncessionsavgifter.

Remissinstanserna: Utredningens förslag stöds av bl.a. Kabel- och Närradionämndema. Flera remissinstanser anser inte att marknadens aktörer skall betala för granskningsverksamheten.

Skälen för regeringens förslag: De nuvarande fyra myndigheterna på radio- och TV-området finansieras på olika särt.

Radionämnden anvisas medel direkt från randradiokontot för sin verk­samhet. Kabelnämnden, Närradionämnden och Styrelsen för lokalradiotill­stånd anvisas däremot medel via statsbudgeten. Bland dessa myndigheter finansieras verksamheten vid Närtadionämnden med sändningsavgifter som betalas av de sändande föreningama och som redovisas på statsbudgetens inkomstsida.

Regeringens förslag om finansieringen av de nya myndighetema innebär att verksamheten vid Radio- och TV-verket finansieras helt via statsbudgeten. Rundradiokontot bör dock fortsärta art bidra till finansieringen av gransk­ningsverksamheten. De medel som för innevarande budgetår har anvisats till Radionämnden bör för budgetåret 1994/95 i stället anvisas direkt rill Gransk­ningsnämnden för radio och TV. Däratöver bör ytterligare medel till­föras granskningsnämnden via statsbudgeten. Genom att nämnden redovisar medelstilldelningen från randradiokontot på statsbudgetens irUcomstsida, kan den samlade medelstilldelningen disponeras under ett ramanslag (se avsnitt 15). Härmed tillgodoses cxkså riksdagens generella önskemål om brattoredo­visning av den statliga verksamheten på statsbudgeten.


48


 


15    Anslagsfrågor för budgetåret 1994/95  Prop. 1993/94:160

I prop. 1993/94:100 (bil. 12 s. 166) har regeringen föreslagit att riksdagen i avvaktan på denna proposition beräknar oförändrad medelstilldelning för Radionämnden, Kabelnämnden, Närradionämnden och Styrelsen för lokal­radiotillstånd. För innevarande budgetår har följande medel anvisats för de fyra myndighetema:

Radionämnden (medelsanvisning från randradiokontot)     4 365 000 kr

Kabelnämnden (förslagsanslag)                       4 137 000 kr

Närradionämnden (förslagsanslag)                   4 637 000 kr

Styrelsen för lokalradiotillstånd (ramanslag)       2 100 000 kr

Regeringen återkommer nu till dessa frågor med utgångspunkt från att två nya myndigheter. Radio- och TV-verket och Granskningsnämnden för radio och TV, inrättas den 1 juli 1994 och då ersärter de nuvarande myndighetema.

Budgetförslaget innebär att den medelsanvisning från mndradiokontot som för innevarande budgetår har tillförts Radionänmden och de anslag i stats­budgeten som anvisats för Kabelnämnden, Närtadionämnden och Styrelsen för lokalradiotillstånd, för budgetåret 1994/95 beräknas under det gemen­samma ramanslaget C 18. Myndigheter på radio- cxh TV-området

ELFTE HUVUDTITELN C. Massmedier m.m.

C 18. Myndigheter på radio- och TV-området

Nytt anslag (förslag)   15 467 000 kr

Från anslaget finansieras verksamheten vid Radio- och TV-verket och Granskningsnämnden för radio och TV. Även kostnader för avvecklingen av Radionämnden, Kabelnämnden, Närradionämnden och Styrelsen för lokal­radiotillstånd belastar anslaget under en övergångsperiod.

De nuvarande fyra myndigheteraa har lämnat anslagsframställningar för budgetåret 1994/95.

Radionämnden

Nämnden noterar att det totala antalet granskningsärenden under en lång tid varit förhållandevis konstant. År 1992 uppgick antalet ärenden till 659, cxh år 1993 var siffran 623. Av dessa har nämnden själv initierat 13 resp. 12 ärenden.

Ett betydande antal ärenden under åren 1992 och 1993 har gäUt hur TV 4
följer reklamreglema i radiolagen. Nämnden har också genom ert flertal beslut
   49

4 Riksdagen 1993/94. I saml. Nr 160


granskat hur Sveriges Radio, Sveriges Television och TV 4 uppfyller regler-     Prop. 1993/94:160 na om sponsring i avtalen med staten. I flera fall har nämnden även tiUämpat bestämmelsen i 6 § radiolagen om förbud mot otillbörligt gynnande av kom­mersiella intressen i programverksamheten. Under år 1993 har nämnden be­slutat om vite i ett faU.

Granskningen av programinnehållet i TV 4 och tillämpningen av reglema om reklam och sponsring har funnit sina former och nämnden räknar tills vidare inte med någon ytterligare resursförstärkning med anledning av den ökade arbetsbelastning som kan väntas på detta område. När det gäller till­synen över efterlevnaden av lokalradiolagens bestämmelser om sändningar­nas innehåll, gör nämnden bedömningen att det inom ramen för nuvarande medelstilldelning är möjligt att åtminstone inledningsvis behandla ärenden som föranleds av anmälningar från allmänheten. Om granskningen kommer att innehålla mer kompUcerade utredningstekniska eUer rättsliga frågor kan en utökning av antalet handläggare bli nödvändig.

Med utgångspunkt från sitt nuvarande ansvarsområde hemställer Radio­nämnden om reellt oförändrade medel för budgetåret 1994/95.

Kabelnämnden

Antalet hushåll anslutna till kabelnät med satellitmottagning uppskattas av nämnden till ca 1,9 miljoner, vilket motsvarar ca 49 % av samtliga hushåll. Ytterligare ca 0,5 miljoner bostäder antas ha någon form av satellitmottag­ning. Därmed beräknas ca 60 % av landets hushåll ha rillgång till satellit-TV. I de stora kabelnäten erbjuds i regel över 30 programkanaler.

Vid halvårsskiftet 1993 fanns 24 lokala kabelsändarföretag, varav 21 hade regelbundna sändningar av egenproducerade program i kostnadsfria s.k. lokalkanaler. Däratöver har kommersiella kabelsändningar kommit i gång på ca 30 orter.

Under budgetåret 1992/93 avgjorde nämnden 20 tiUsynsärenden, varav 15 avsåg reglema om reklam och sponsring. Granskningen ledde i tio fall till fällande beslut, vilka i fyra fall förenades med vitesförelägganden. Inom ramen för uppbörden av koncessionsavgiften för TV 4 behandlade nämnden två ärenden under året.

Med hänsyn till osäkerheten om nämndens framtida uppgifter och organi­sationsform, begär Kabelnämnden reellt oförändrade resurser för budgetåret 1994/95.

Närradionämnden

Antalet tillståndshavare minskade från 2 065 till 1 829 under kalenderåret
1992. Minskningen beror främst på art nämnden skärpt ratinema för åter­
kallelse av tillstånd vid obetalda sändningsavgifter och vid underlåten verk­
samhet. Den totala sändningstiden uppgick till 370 000 timmar vid utgången
av år 1992, vilket är en ökning med 16,2 % sedan föregående år.
              cq


 


Under kalenderåret 1992 diariefördes 1 289 ärenden vid nämnden, jämfört med 1 127 året innan. Däratöver handlades ca 9 000 ärenden om sändnings­tider vid nämndens kansli. Under budgetåret 1992/93 behandlade nämnden 31 ärenden om kommersiell reklam, varav sändningstillståndet återkallades i 24 fall. Antalet överträdelser av förbudet mot centralproducerat material har ökat. Detta har dels medfört återkallelser av tillstånd, dels utfärdande av vites­förelägganden i tolv fall. Även antalet tvister mellan sammanslutningar om sändningstider har ökat.

Med hänsyn till osäkerheten om nämndens framtida uppgifter och organi­sationsform, begär Närradionämnden reellt oförändrade resurser för budget­året 1994/95.


Prop. 1993/94:160


Styrelsen för lokalradiotillstånd

Styrelsen konstaterar art myndigheten i sin nuvarande form, som inrättades i mars 1993, är en övergångslösning i avvaktan på en reformering av myndig­hetsstmkturen på radioområdet.

T.o.m. december 1993 hade styrelsen, efter auktionsförrättning, fattat be­slut om 57 lokalradiotillstånd i 23 sändningsområden. Den första stationen påbörjade sina sändningar den 1 oktober 1993. Styrelsen har också godkänt några överiåtelser av tillstånd.

Styrelsen pekar på art arbetsbelastningen vid kansliet varit ojämn och art det kan vara lämpligt att avsätta resurser för personalförstärkningar under begränsade perioder. Inför budgetåret 1994/95 begär styrelsen oförändrat anslag.

Regeringens överväganden

övergripande mål

Radio- cxh TV-verket skall ansvara för de uppgifter som anges i avsnitt 10.1. Granskningsnämnden för radio och TV skall ha de uppgifter som framgår av avsnirt 11.1.


Resurser

Ramanslag 1994/95: 15 467 000 kr

Planeringsram:     1994/95 1995/96

15 467 000 kr      15 467 000 kr


1996/97

15 467 000 kr


 


övrigt

För budgetåret 1994/95 anvisas Granskningsnämnden för radio och TV en medelsanvisning från randradiokontot på 4 618 000 kr (inkl. moms) som nämnden har att redovisa på statsbudgetens inkomstsida.


51


 


Som framgått ovan avser regeringen att ge den organisationskommitté som Prop. 1993/94:160 skall förbereda och genomföra den nya myndighetsorganisationen i uppdrag att lämna förslag till budget för var och en av de nya myndighetema inför regeringens beslut om regleringsbrev för budgetåret 1994/95. Uppdraget innebär art kommittén skall föreslå en fördelning av statsanslaget för myndig­heter på radio- och TV-området på två olUca anslagsposter: en för verksamhe­ten vid verket och en för verksamheten vid granskningsnämnden.

Den föreslagna förändringen av myndighetsstmkturen på radio- och TV-området ger enligt regeringens bedömning utrymme för rationaliseringar i verksamheten. Med den oförändrade medelstiUdelning som nu föreslås bör det därmed vara möjligt för de båda nya myndighetema att uppfylla de upp­gifter som de åläggs. Uppgiftema är av den karaktären art det även bör finnas visst utrymme för konsultinsatser.

Under budgetåret 1994/95 kan vissa avvecklingskostnader uppstå. Det gäller i första hand personal- och övriga förvaltningskostnader. I dagsläget går det inte att närmare beräkna dessa kostnader. Det bör i stället ankomma på organisationskommittén att mot bakgrand av sitt förberedelsearbete bedöma avvecklingskostnademas väntade omfattning, och att ta hänsyn till detta vid beräkningen av förslaget till medelstilldelning för de båda myndighetema. Ut­gångspunkten är att avvecklingskostnaderaa skall finansieras inom ramen för det föreslagna anslaget.

Radio- och TV-verket och Granskningsnämnden för radio och TV skall lämna sina första årsredovisningar till regeringen hösten 1995 om den verk­samhet som bedrivs vid myndighetema. Redovisningen skall göras per verk­samhetsgren. Det bör även framgå vilka avvecklingskostnader som uppstått som en följd av de nuvarande myndighetemas nedläggiung.

De båda nya myndighetema kommer att tilldelas var sitt räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret och medlen under statsanslaget kommer att föras till dessa konton. Utgående anslagssparande eller anslagskredit budgetåret 1993/94 från ramanslaget C 21. Styrelsen för lokalradiotillstånd, bör över­föras till ramanslaget C 18. Myndigheter på radio- och TV-området Till­gångar och skulder, inkl. upptagna lån i Riksgäldskontoret, som kan finnas i de nuvarande myndighetema vid utgången av innevarande budgetår bör föras över till de nya myndighetema.

Vid beräkningen av anslaget har hänsyn tagits till pris- och löneutveck­lingen. Medlen som anvisas från randradiokontot har beräknats inklusive mervärdeskatt. Ert rationaliseringskrav på 1 % har tillämpats på medel som anslås via statsbudgeten.

52


 


Utredningens sammanfattning av betänkandet      Pp. 1993/94:160

Radio och TV i ett (SOU1992:36)            bilaga i

Utredningen skall enligt sina direktiv, som fastställdes ijuli 1991, utmynna i förslag till organisation för en sammanhållen central myndighet för radio- cxh TV-sändningar till allmänheten. Den nya myndigheten skall ersärta Radio­nämnden, Kabelnämnden och Närtadionämnden och även ansvara för myn­dighetsuppgifter som tillkommer på grand av t.ex. nya slag av sändningar tUl allmänheten.

Utredningsuppdraget går tillbaka på uttalanden i samband med 1991 års proposition om radio- och TV-frågor (prop. 1990/91:149, bet 1990/91: KU39, rskr. 1990/91:370). Utredningen har sökt art på olika sätt beakta pågående utredningar m.m. rörande privatradio, översyn av radiolagen samt regler som följer av intemationella åtaganden, t.ex. EES-avtalet.

Föratsättningaraa för det område som ska omfattas av den nya myndig­hetsorganisationen har alltså inte varit fastlagda, något som givetvis kompli­cerat utredningsarbetet. Med hänsyn härtill lämnas i stället för detaljerade förslag en mera principiellt hållen skiss i bl.a. organisationsfrågan. Så snart som möjligt efter det att utredningsförslaget har remissbehandlats bör en organisationskommitté börja arbetet med detaljema i den nya organisationen. Om möjligt bör den fortsatta beredningen av förslagen i detta betänkande samordnas med den beredning som kommer att ske rörande privatradio. Med hänsyn härtill bör den nya myndighetsorganisationen träda i funktion den 1 januari 1993.

1 betänkandet redogörs översiktligt för nuvarande myndighetsstmktur. Radionämnden, Kabelnämnden och Närradionämnden har olika regelsystem och "myndighetskultur". Det rör sig om tre små nämndmyndigheter med avgränsade arbetsområden. Nämndema består av sju ledamöter vardera som samtliga utses av regeringen. Den anställda personalen uppgår för närvarande rill tjugotalet personer

Radionämnden - som funnits i mer än femtio år - övervakar genom efter­handsgranskning att public service-företagen (dvs. de i Sveriges Radio-kon­cernen ingående programbolagen) följer bestämmelsema i radiolagen samt avtalen om programverksamheten. Motsvarande övervakning gäller sedan 1992 också den tredje markbundna TV-kanalen. Kabel- och närradionämn­dema inrättades båda för mindre än rio år sedan och har gemensamt kansli. I Kabelnämndens uppgifter ingår övervakning av att bl.a. reklamreglema för kabelsändningar och den s.k. must carry-principen efterlevs. Närtadionämn­den ger tillstånd till närtadiosändning, fastställer sändningstider samt över­vakar bl.a. att reklamförbudet i närtadio upprätthåUs.

Motsvarande myndighetsreglering i vissa andra länder beskrivs i betän­kandet. Det finns i allmänhet någon typ av myndighetsreglering om än med stora variationer - från veritabla medieverk till små specialiserade organ av samma slag som de nuvarande svenska nämndmyndighetema.

53


 


Den nuvarande ordningen med tre små fristående myndigheter gör det Prop. 1993/94:160 svårt för allmänheten och intressenter art överblicka området. En samordrung Bilaga I bedöms leda till ökad effektivitet samt bättre anpassning till oföratsedda för­ändringar på massmediefältet. Även hänsyn till rärtsäkerheten talar för ökad samordning. Genom att sarrJa kompetensen kan man också lägga granden för en utrednings- och utvärderingsresurs. En sammanslagen organisation be­döms också bättre skickad art ta hand om de nya myndighetsuppgifter som kan föratses.

Utredningen diskuterar i sammanhanget om det, som gjorts gällande från en del håll, är möjligt art begränsa de aktuella myndighetsuppgiftema och/ eller att lägga dem på andra organ, t.ex. den telekommunikationsmyndighet som är under planering. Några fördelar bedöms en sådan ordning inte ha.

När det så gäller modellen för den nya myndigheten, finner utredningen det smidigast att laborera med en central förvaltningsmyndighet med en nämnd. Nämnden skall bl.a. avgöra ärenden som enligt yttrandefrihetsgmnd­lagen skall avgöras i domstolsUknande former, men inte ha några verksledan­de uppgifter.

Myndigheten skall ledas av en överdirektör och arbetet skall organiseras utifrån fyra funktioner, nämligen tillståndsgivning, granskning, utredning/ information cxh administration.

En platt organisation förordas. Indelning i avdelningar etc. bör inte instraktionsfästas.

Den nya organisationen föreslås finansieras dels genom TV-avgifter lik­som f n. Radionämnden, dels genom koncessionsavgifter. Myndigheten bör ha ert ramanslag för den samlade verksamheten.

En administrativ besparing om drygt en årsarbetskraft beräknas.

För de nuvarande uppgiftema beräknas därmed ett sammanlagt personal­behov om 21 tjänster. För tillkommmande uppgifter beräknas behovet rill ett tiotal tjänster.

54


 


Sammanställning av remissyttranden över    pp- 1993/94: 160

betänkandet Radio och TV i ett (SOU 1992:36)    ' 2

1       Remissinstanserna

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av Justitieombudsmannen (JO). Justitiekanslem, Göta hovrätt, 1991 års JK-utredning (Ju 1991:08), Kammartätten i Sundsvall, Televerket, Telestyrelsen, Organi­sationskommittén (K 1992:01) för ny myndighet på telekommunika­tionsområdet, juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet, insti­tutionen för joumalistik, medier och kommunikation vid Stockholms universitet, samhällsvetenskapliga fakultetsnämnden vid Göteborgs univer­sitet. Radionämnden, Kabelnämnden, Närtadionänmden, Radiolagsutred­ningen (U 1985:05), Riksskatteverket, Patent- och registreringsverket. Statskontoret, Riksrevisionsverket, Sveriges Radio AB (ljudradiobolaget), Sveriges Television AB, Sveriges Utbildningsradio AB, Nordisk Television AB (TV 4), Svensk Rundradio AB, Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Sveriges industriförbund. Konstnärliga och litterära yrkesutövares samarbetsnämnd (KLYS), Sveriges advokatsamfund, Föreningen Svenska masskommunikationsforskare. Svenska Tidningsutgivareföreningen, Sveriges reklamförbund, Annonsörför­eningen, Sveriges köpmannaförbund, Radioutgivareföreningen, Publicist­klubben, Svenska kabel-TV-föreningen och Sveriges lokal-TV-förbund.

Häratöver har skrivelser inkommit från Länsstyrelsen i Västemortlands län. Kommunförbundet i Västemortlands län, Sundsvalls kommun, Väster­viks kommun. Svenska journalistförbundet, fackklubbarna vid Kabel- och Närradionämndema (SACO/SR och ST-Kultur avdelning 421-006) samt Radio Nova.

En del av remissinstanserna har lämnat gemensamma yttranden. I sammanställningen används beteckningen Kabel- och Närradionämndema för en gemensam skrivelse från dessa nämnder. SAF och Industriförbundet avser yttrandet från Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges industriförbund. Beteckningen Sveriges Radio avser ett gemensamt yrtrande från de dåvarande (juni 1992) riksradio- och lokalradiobolagen. För tydlighetens skull bör också klargöras att Organisationskommittén för en ny telemyndighet (K 1992:01) lämnade ett yttrande i juni 1992. Den nya myndigheten. Telestyrelsen, inkom senare med en egen skrivelse.

2       Allmänt om utredningen

Utredarens uppdrag har varit att utarbeta förslag till organisation för en sam­manhållen central myndighet för radio- och TV-sändningar till allmänheten. Några remissinstanser har framfört allmänna synpunkter på utredningen.

Samhällsvetenskapliga fakultetsnämnden vid Göteborgs universitet menar
att utredningen borde ha utgärt från vad som fungerat bra respektive mindre
   ,-


 


bra i den tidigare verksamheten. Eftersom denna utgångspunkt saknas i ut- Prop. 1993/94:160 redningen är det svårt art bedöma vilka effektivitetsvinster en sammanslag- Bilaga 2 ning kan ge. Publicistklubben anser att förslag till förändringar av statens verksamhet beträffande etermedier måste föregås av en mer grandläggande och principiell analys än vad som presenteras i utredningen. En sådan analys bör inledas med ett resonemang om vilka åtaganden staten överhuvudtaget skall ha ifråga om radio och television. Köpmannaförbundet konstaterar art en del frågor som berörs i utredningen måste angripas senare. Beslut saknas på vissa områden och utvecklingen inom mediesektom är i stora stycken osäker. Radionämnden beklagar att motiveringar cxh analyser i väsentliga delar är förhållandevis skissartade. Även om duektiven anger en viss färdriktning för utredarens arbete framstår exempelvis redovisningen av tillgängliga altemativ som ofullständig. Nämnden anser, trots art man har förståelse för utredning­ens svårigheter, att den bakomliggande analysen ibland är så bristfällig att det inte klart går att urskilja motiveringen för ett visst ställningstagande. Radio Nova framför sin förtvivlan över den visionära brist och avsaknad av insikt som utredningen uppvisar. Radiostationen anser att utredningen borde ha beaktat att utlandsopererad satellitdistribuerad radio - som inte omfattas av yttrande- och informationsfrihetsinskränkningar - kommer att vara en del av den svenska radiostrakturen inom några år.

3       Frågan om en ny sammanhållen myndighet

Utredningen föreslår, i enlighet med sina direktiv (dir. 1991:68), att en ny förvaltningsmyndighet som ersätter Radionämnden, Kabelnämnden och När­radionämnden inrättas. Myndigheten föreslås utföra de tre nuvarande nämn­demas uppgifter, tillkommande uppgifter relaterade till lokalradio- och satel­litsändningar samt informations- och utredningsverksamhet.

Remissopinionen är splittrad och kan delas in i fem kategorier beroende på den myndighetsstmktur som förordas.

Ja, en sammanslagen myndighet för alla uppgifter

Utredningens förslag om en ny, sammanslagen myndighet stöds av Göta hovrätt. Kammarrätten i Sundsvall, juridiska fakultetsnämnden och institu­tionen för joumalistik, medier och kommunikation vid Stockholms univer­sitet. Kabel- och Närradionämndema, Svensk Rundradio, Statskontoret, KLYS, Advokatsamfundet, Sveriges reklamförbund, Sveriges lokal-TV-för­bund, Sundsvalls kommun samt fackklubbarna vid Kabel- och Närradio­nämndema.

Vidare har Justitiekanslem, Telestyrelsen, Radiolagsutredningen, Riks­skatteverket och Riksrevisionsverket inget att erinra från sina respektive utgångspunkter. JO anser inte att utredningens förslag föranleder någon sär­skild kommentar.

56


 


Rättssäkerhet, flexibilitet och effektivitet                           Prop. 1993/94:160

Utredningen framför flera motiveringar för att nuvarande organisationsstrak­tur bör förändras. Som bärande skäl för en förändring anges bristfälliga möj­ligheter till rättssäkerhet, flexibilitet och effektivitet med nuvarande nämnd­ordning. En ny organisation bör karaktäriseras av dessa egenskaper.

Kabel- och Närradionämndema tillstyrker generellt utredningens slutsatser i detta hänseende och delar också utredningens bedömning att en fortsatt organisatorisk splittring på området skulle innebära stora olägenheter. Stats­kontoret anser att det råder brist på sammanhållen central kompetens inom massmedieområdet. En ordning med endast en myndighet borde leda till effektivare resursutnyttjande, större flexibilitet och minskad sårbarhet. Juri­diska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet anser att förslaget innebär sådana förbärtringar i förhållande till nu gällande ordning, vilken anses helt oacceptabel, att det kan godtas.

Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet, Kabel- och När­radionämndema, Statskontoret, Svensk Rundradio samt fackklubbama vid Kabel- och Närradionämndema anser, i likhet med utredningen, att en sam­manslagen organisation skapar bättre förutsärtningar för en konsekvent regeltillämpning än nuvarande ordning. Juridiska fakultetsnämnden betonar risken för instabil rättstillämpning om de tre nuvarande nämndema fortsätter att verka alltför isolerade i förhållande till varandra och utan ett tillräckligt starkt stöd i sina instraktioner eller i den lagstiftning som respektive myndig­het satts att tillämpa.

Kabel- och Närradionämndema påpekar att en samordnad organisation medför ökad rättssäkerhet eftersom den bättre kan svara mot behovet av kompetenshöjning. Den snabba utvecklingen på radio- och TV-området gör det i fortsättningen mer angeläget att göra sammanvägda bedömningar i sam­band med tillämpningen av enskilda bestämmelser. Bedömningen vid avgö­randet av ett enskilt ärende kräver i regel både mycket god kännedom om verksamheten ifråga och överblick över den aktuella utvecklingen på området. Nämndema har uppfattningen att mycket små myndigheter med endast ett fåtal handläggare inte har möjlighet att skaffa sig egen personal med den specialistkompetens som kommer att behövas när ny lagstiftning, ytterligare myndighetsuppgifter och nya medieformer introduceras.

Utredningen konstaterar att nuvarande nämndorganisation har sämre möj­ligheter än en samordnad myndighet att möta förändringar i omvärlden. Juri­diska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet. Kabel- och närradio­nämndema, Svensk Rundradio och Statskontoret delar utredningens uppfatt­ning och anser att en organisation som ska överblicka och följa utvecklingen inom medieområdet behöver samlad kompetens. Juridiska fakultetsnämnden menar att en större myndighet bör kunna samla den kompetens som krävs för att klara anpassningar till de förändringar som sker och förväntas ske på massmedieområdet.

Flera remissinstanser håller med utredningen om att den nuvarande myn-dighetsstrakturen är svåröverskådlig. Kabel- och Närradionämndema menar

57


 


att den nya mediesituationen med ett flertal etermedier gör det svårt för Prop. 1993/94:160 allmänheten att överblicka vilka regler som gäller för olika medier. Genom att Bilaga 2 enbart ett organ svarar för kontakten med allmänheten är information och opinionsbildning lättare att bedriva och rådvillhet angående vart man skall vända sig med synpunkter kan undvikas. Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet konstaterar att förslaget bl.a. medför ökad överskåd­lighet för såväl allmänheten som enskilda tjänstemän inom den föreslagna myndigheten. Sarruna påpekande görs av fackklubbarna vid Kabel- och När-radionämrulema.

Utredningen anser att en sammanslagen organisation ger möjlighet till ökad effektivitet. Statskontoret instämmer i denna synpunkt och påpekar att en sammanslagning bör leda rill en bättre resurshushållning och till ert bättre tillvaratagande av kompetens. Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet noterar att förslaget torde innebära vinster som en följd av t.ex. samordning av funktioner och förhöjd rationalitet i beslutsfattandet. Kabel-och Närradionämndema anser att dubbelarbete bäst kan undvikas genom att samordna de skilda nämndorganisationema.

Intemationella kontakter

Utredningen påtalar behovet av en naturlig repUpunkt för intemarionella kon­takter och understryker att det ar en klar fördel om en myndighet håller i kontakter med t.ex. EG-organ och Europarådet. Statskontoret delar utred­ningens uppfartning art resurser bör skapas för intemationella kontakter och internationell bevakning. Sveriges reklamförbund anser art en sammanslag­ning av de tre nämndema till en myndighet är en praktisk nödvändighet, främst med hänsyn till den stora ökning av intemationella kontakter som kan förväntas i framtiden. Fackklubbarna vid Kabel- och Närradionämndema understryker att sammanslagningen delvis motiveras av de förändringar som följer med EES-avtalet. Den nya myndigheten med dess samlade ansvar underlättar kontakteraa med EG-organ och med andra länders berörda myn­digheter.

Granskningsverksamhetens betydelse och integritet

Kabel- och Närradionämndema understryker att behovet av en självständig övervakning av radio- och TV-verksamheten, utöver behandling av allmän­hetens anmälningar, har ökat. TilUcomsten av nya regler för satellitsändningar och egensändningar i kabelnät har medfört att det hos allmänheten i ökande grad uppkommit osäkerhet om huravida det längre finns ett fast och givet regelverk för TV-sändningar. Därmed har också allmänhetens förmåga och intresse att genom anmälningar medverka till övervakningen av efterlevnaden av de gällande reglema i nya TV-medier varit ringa. Samma tendens har visat sig under den senaste tiden också vad gäller reklamöverträdelser i närradio.

58


 


Nämndema menar att det därför är angeläget att en myndighet med tUlräckliga    Prop. 1993/94:160
resurser, god överblick och hög kompetens skapas.
             Bilaga 2

Telestyrelsen understryker vikten av att frågor om yttrandefrihet och frågor om tillstånd att inneha och använda radiosändare hålls åtskilda på ett särt som utredningens förslag innebär. Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet invänder inte mot att efterhandsgranskning och tillståndsgivning utförs av samma myndighet eftersom granskningen föreslås ske i en särskild nämnd och övriga funktioner handhas av myndigheten.

Institutionen för joumalistik, medier och kommunikation vid Stockholms universitet anser art sammanslagningen är berättigad men väntar sig vissa svårigheter - både för den nya myndigheten cxh för allmänhetens förhållande till denna - eftersom myndigheten skall vara både tillståndsorgan och döman­de myndighet.

Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet, som tillstyrker att sammanslagningen genomförs, framhåller att tiden kan vara mogen att åtminstone överväga upplösning av det förevarande systemet med särskild myndighets prövning av programinnehåll i efterhand. Fakultetsnämnden understryker art utredningens förslag inte särskilt väl beaktar att den nya ytt­randefrihetsgmndlagen erbjuder en ordning som principiellt gör efterhands­granskning av programinnehåll obehövlig. Att inte låta yttrandefrihetsgrand-lagen uttömmande reglera yttrandefrihet i bl.a. radioprogram är en rest från ett system som på goda grander ter sig i upplösning.

Uppgiftema kan inte handläggas av andra myndigheter

Utredningen menar art andra myndigheter skulle kunna handha vissa av de föreslagna myndighetsuppgiftema, föratsatt resurstillskott men den splittrade handläggning som detta skulle innebära kan inte anses vara rationellt.

Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet finner, i likhet med utredningen, att ifrågavarande myndighetsuppgifter knappast kan avvecklas eller handhas av någon annan myndighet. Organisationskommittén för ny myndighet på telekommunikations-området, som begränsar sitt yttrande till huravida Telestyrelsens arbetsuppgifter bör omfattas av sådana mediefrågor som berörs i betänkandet, anser i likhet med utredningen att Telestyrelsen inte skall arbeta med de i utredningen berörda mediefrågoma.

Nej, skilda organisationer för granskning och administration

Ett antal remissinstanser anser att granskningsverksamhet bör ha en mer självständig ställning än vad som föreslås i utredningen. Mot den bakgranden avstyrks utredningens förslag till myndighetsstraktur av Radionämnden, Patent- och registreringsverket Sveriges Radio, Sveriges Television, Utbild­ningsradion och TV 4.

59


 


I99I års JK-utredning och Samhällsvetenskapliga fakultetsnämnden vid    Prop. 1993/94:160 Göteborgs universitet framför kritiska synpunkter på den ställning gransk-     Bilaga 2 ningsverksamheten får enligt utredningens förslag.

Radionämnden, Sveriges Radio, Sveriges Television, Utbildningsradion och TV 4 tillstyrker att verksamhet som innefartar programgranskning förs samman rill en nämnd.

Radionämnden anser att det ligger närmast till hands att samla efterhands­granskning av programinnehåll och handläggning av beriktigande- och gen-mälesärenden hos Radionämnden. Radionämnden menar vidare art det kan övervägas att överföra den statistik- och rapporteringsskyldighet som blir följden av Sveriges åtaganden enligt EES-avtalet till denna myndighet. Också dessa uppgifter har viss anknytning till den typ av verksamhet som Radio-nämnden för närvarande bedriver.

Radionämnden och Patent- och registreringsverket tillstyrker att aktuella förvaltningsuppgifter förs samman till en myndighet. Patent- och registre­ringsverket anser att den anteckningsskyldighet gällande utgivare för vissa trädsändningar som verket haft under år 1992 bör samordnas med övrig administration av sändningsverksamheten. Verket ser inte nägot skäl till att man skall behålla denna uppgift när den nya myndigheten har inrättats.

Rättssäkerhet och yttrandefrihet

Radionämnden menar att alldeles oberoende av var övriga myndighetsupp­gifter skall utföras finns det fördelar från rättssäkerhetssynpunkt med att all granskningsverksamhet utförs på ett ställe. Nämnden delar därmed utred­ningens uppfattning att en sammanhållen granskning minskar riskema för olika praxis men delar inte utredningens slutsats att granskningsuppgiftema bör ligga pä en sammanslagen myndighet som även har andra uppgifter än efterhandsgranskning. Radionämndens slutsats är att den typ av samman­slagning som utredningen föreslår, och som enligt utredning skulle renodla verksamheten på etermedieområdet, snarare innebär motsatsen till renodling.

Radionämnden anser att utredningen överdriver problemet med dess sår­barhet och bristande möjlighet rill rekrytering av specialister. Radionämnden framför art man hittills kunnat hantera pressade situationer p.g.a. sjukdoms­fall och att nämnden inte haft några svårigheter att rekrytera personal. Allt talar för att detta gynnsamma förhållande skulle kvarstå vid en utvidgad men alltjämt renodlad granskningsverksamhet.

Radionämnden påpekar att dess granskningsverksamhet är av stor betydel­se från yttrandefrihetsrättslig synpunkt. Radionämnden tillhandahåller genom sina beslut prejudikat, dvs. vägledande uttalanden om hur reglema skall tolkas, vilket underlättar för programföretagen att göra egna bedömningar. Eftersom nämndens beslut på detta sätt får genomslag i programverksamheten innebär tillsynsverksamheten att nämnden i praktiken vägleder programföre­tagen i deras bedömning av var gränsema för yttrande- och informationsfri­heten går.

60


 


Granskningsverksamhetens integritet                                Prop. 1993/94:160

Radionämnden, Sveriges Radio, Sveriges Television, Utbildningsradion, TV 4 och Patent- och registreringsverket anser att granskningsverksamhetens integritet försämras om utredningens förslag genomförs.

Sveriges Radio, Sveriges Television, Utbildningsradion och TV 4 anger att en av utgångspunktema vid deras bedömning av en förändrad myndig­hetsstraktur är att respekten för Radionämndens beslut inte får undergrävas. Även om det i enstaka fall finns vissa sanktionsmöjligheter bygger systemet som helhet på att prograinföretagen känner respekt för nämndens beslut.

Radionämnden ifrågasätter starkt lämpligheten i art sammanföra gransk­ning av sända program med uppgifter av ren förvaltningskaraktär. Nämnden påpekar att dess nuvarande organisation utgår ifrån att granskningen skall ske i domstolsUknande former. Skälet härtill är bl.a. att garantera nämndens inte­gritet och fristående ställning i förhållande till statsmaktema och program­företagen. Eftersom utredaren synes vitsorda domstolslikheten anser sig Radionämnden kunna utgå ifrån att det även i framtiden gäller att slå vakt om nämndens oberoende ställning som granskningsorgan och därmed garantera att tilltron till nämndens integritet kan vidmakthållas. Liknande synpunkter framförs av Sveriges Radio, Sveriges Television, Utbildningsradion, TV 4 cxh Patent- och registreringsverket.

Radionämnden framför vidare stark skepsis mot att sammanföra den helt oavhängiga programgranskningen med verksamheter som t.ex. inrymmer att förse regeringen med beredningsunderlag i mediepolitiska frågor. Radio­nämnden erinrar i sammanhanget om vad som sägs i direktiven (dir. 1991:110) för översynen av justitiekanslems artbetsuppgifterappgifter m.m. om svårighetema att förena olika roller och de konflikter som kan bli följden av en sådan ordning.

Samhällsvetenskapliga fakultetsnämnden vid Göteborgs universitet, Sveriges Radio, Sveriges Television, Utbildningsradion och TV 4 framför kritik mot att granskning och tillståndsgivning utförs av samma myndighet Sveriges Radio anser att detta är olyckligt ur yttrande- och informationsfri­hetssynpunkt. Eftersom uppgiftema efterhandsgranskning och tillståndsgiv­ning inte är tillräckligt åtskilda kan de granskade företagen, med rätt eller orätt, uppfatta att myndigheten genom sin tillståndsgivning fått en ny sank­tionsmöjlighet. Detta kan, enligt Sveriges Radio, verka hämmande på ytt­randefriheten. Sveriges Television, Utbildningsradion och TV 4 framför samma synpunkt.

Sveriges Radio, Sveriges Television, Utbildningsradion och 7V 4 påpekar vidare att programföretag bl.a. har till uppgift art granska myndigheter. Möjligheten art granska den föreslagna Radio- och TV-myndighetens arbete kan försämras om kontrollorganet i sig är en del av denna myndighet.

61


 


Nej, skilda organisationer för olika medieslag                       Prop. 1993/94:160

Tidningsutgivareföreningen, som anser att tillsynsfunktionema på medie­området bör hanteras efter uppgiftemas art, avstyrker utredningens förslag. Tidningsutgivareföreningen menar att det går en skiljelinje mellan några mnga medier vars användning är förenat med särskilda krav och andra företrädesvis lättare medier där sådana krav saknas. Till de förra hör public service-före­tagen, TV 4 och satellit-TV vars programföretag har sin hemvist i Sverige. Till de senare hör närradion, egensändningar via kabel och den planerade lokalradion. Föreningen finner det mot den bakgranden inte naturligt att låta Radionämnden försvinna in i en ny myndighet med tillsynsuppgifter av mera ratinmässig karaktär. I stället bör den organisatoriskt fungera som hittills, med det utvidgade ansvar som följer av TV 4-avtalet. Det ter sig också logiskt att till Radionämnden föra den mer begränsade tillsyn som är förenad med den tänkta satellitiagen. För de tillsynsuppgifter som nu utförs av Kabel­nämnden och Närradionämnden samt de som aktualiseras för en lokalradio kan en samordning övervägas. Det kan med fördel resultera i en nämnd som ansvarar för besluten och ett kansli som bereder frågor och svarar för den administrativa servicen.

Granskningsverksamhetens omfatming och integritet

Tidningsutgivareföreningen avstyrker att programetisk eller oprecis gransk­ning utförs av en myndighet och beklagar att utredaren synes sakna en klar uppfattning om efterhandsgranskningens karaktär. Föreningen menar att de sändande företagen och deras medarbetare bör utöva sin professionella etik på egen hand. Pressetik kan inte förvandlas till lag utan att upphöra att vara pressetik och den får inte lagregleras i konkurrens med tryckfrihetsförord­ningens och yttrandefrihetsgrandlagens brottskataloger. Den omständighet att det på eterområdet däratöver är möjligt att ställa vissa allmänna villkor om framställningamas innehåll ändrar ingenting i detta avseende.

Tidningsutgivareföreningen framhåller att det är särskilt angeläget att det organ som har att efterhandsgranska ett redaktionellt innehåll klart kan urskil­jas och bli föremål för en offentlig kritisk bevakning. Detta viktiga önskemål tillgodoses bäst om man har kvar en fristående Radionämnd, tillförd nya uppgifter som är besläktade med de nuvarande. Även utförandet av de övriga tillsynsuppgiftema på medieområdet kan lättare hållas under publik uppsikt om de sköts för sig.

Nej, men en samlad organisation för administrativa uppgifter

Köpmannaförbundet anser att huvudidén om en samlad myndighet är riktig men menar att det rimligaste vore att prognosticera en krympande myndighet där granskningsverksamheten minskar i omfattning. TCO tillstyrker en orga-

62


 


nisatorisk samordning av verksamhetema i de nuvarande tre nämndema men    Prop. 1993/94:160
anser inte att myndighetsövervakning av programinnehåU är motiverat.
  Bilaga 2

Publicistklubben och Joumalistförbundet avstyrker utredningens förslag om en sammanslagen myndighet. Ert särskilt myndighetsorgan för gransk­ning anses obehövligt medan förståelse urtrycks för att en samordning av administrativa uppgifter eftersträvas. Publicistklubben anser att den snabba tekniska och politiska utvecklingen på området inom kort skulle göra uppd­raget för den föreslagna myndigheten lika föråldrat som det redan blivit för de tre myndigheter den skall ersätta.

Granskningsverksamhetens omfatming och integritet

Köpmannaförbundet framhåller att de förändringar som sker på etermedie­området delvis är avregleringar och tror inte det behövs utökad administration för myndighetsutövningen. 1 stället är det vikrigt art gå mot ökade egenåtgär­der och självsanering när det gäller t.ex. publicistiska övertramp. Med en sådan utveckling torde den nya myndigheten inte ha några behov av att växa, utan kan mer och mer renodla arbetet med de rent tekniska föratsättningama för etermediesändningar.

Joumalistförbundet anser att statlig myndighetsövervakning av etersänd­ningar är principiellt tveksamt. Förbundet betonar art situationen inom eter­medieområdet snabbt förändras. När Radionämnden tillkom hade Sveriges Radio-koncernen monopolställning i branschen. Programmen hade då en enorm genomslagskraft och viss myndighetsövervakning av programinne­hållet kanske var befogad. Situationen idag är emellertid mer lik den som rå­der på pressområdet: många röster, många åsikter och konkurrens om publi­ken. Yttrandefrihetens villkor i radio och TV är numera grandlag. Brott mot denna lagstiftning hanteras av domstol. Någon myndighetstillsyn däratöver skall inte behövas. TCO framför samma resonemang.

Publicistklubben tar avstånd från att myndigheten skall förse regerings­kansliet med material om hur programbolag efterlever sina avtalsförpliktelser utöver vad som sker genom den nuvarande radionämndsbevakningen i strUct mening. Ett sådant uppdrag är oförenligt med den anda av vid yttrandefrihet som genomsyrar yttrandefrihetsgmndlagen. Klubben anser vidare att ansvaret för att upprärthålla programregler som inskrivits i avtal med staten i stort sett är ett uttryck för god publicistisk sed. Om staten anser att ett programföretag systematiskt inte lever upp till sina avtalsenliga åtaganden kan sådan tvist slitas på vanlig civilrättslig väg.

TCO och Joumalistförbundet avstyrker att en myndighet bedriver pro­grametisk granskning och hävdar att de nuvarande tre nämndema har inte till uppgift att fullgöra någon etisk granskning, även om Radionämnden under­stundom lagt sådana synpunkter på de program den har granskat. Inom massmediebranschen råder enighet om medarbetamas yrkesetik. Samsyn torde även råda om att de press- och programetiska frågoma varken kan eller får regleras på annat särt än genom branschens egen självsanering. TCO och

63


 


Joumalistförbundet anser att av samma grandläggande skäl som på press-    Prop. 1993/94:160 området behövs en självsanerande verksamhet även inom etermedieområdet.       Bilaga 2

TCO och Joumalistförbundet anser att en granskande myndighet, om en sådan trots allt inrättas, skall vara fristående från beslutande och verkställande statsmakt. Publicistklubben konstaterar art statlig tillståndsgivning och statlig tillsyn måste hållas åtskilda, dels för att begränsa myndighetens makt och dels för att förhindra intressekonflikter

Administrativ verksamhet

TCO tillstyrker en organisatorisk samordning av verksamhetema inom de nuvarande nämndema. En sådan samordning torde innebära att bedömningen av hela etermedieområdet blir enhetligare och mer rättvist. TCO har, liksom Joumalistförbundet, förståelse för att det kan finnas behov av en myndighet för olika typer av tillståndsärenden.

Publicistklubben, som anser att statens roll på etermedieområdet bör vara så inskränkt som möjligt, finner det ofrånkomligt att staten fördelar sänd­ningstillstånd och förfogar över något instrament art övervaka efterlevnaden av de avtal som knyts till koncessionema. Publicistklubben hyser viss för­ståelse för de organisatoriska, personalmässiga och ekonomiska förändringar som föreslås i utredningen.

Nej, ingen ny myndighet för vare sig granskning eller administration

SAF och Industriförbundet, Radioutgivareföreningen och Radio Nova anser att förslaget om en sammanslagen myndighet innebär en alltför omfattande myndighetsreglering på området och avstyrker av det skälet utredningens förslag. Dessa instanser förespråkar art tryckfrihetsförordningens principer skall tillämpas på etermedieområdet

Granskningsverksamhetens omfatming

SAF och Industriförbundet, Radioutgivareföreningen och Radio Nova anför att förslaget inte stämmer överens med regeringens uttalade avsikt att avregle­ra medieområdet. Radio Nova finner det därför mycket märkligt att utred­ningens direktiv inte ändrades i samband med regeringsskiftet

Radioutgivareföreningen, vars kommentarer endast berör lokalradions ställning, anser att lokalradion till sin natur har mer gemensamt med tidning-ama än med public service-sektom. Föreningen betraktar därför regel- och kontrollsystem på tidningsonuådet som en namrUg förebild för hur lokal­radion bör hanteras. Radio Nova har en liknande uppfattning av lokalradions karaktär. Radioutgivareföreningen hävdar vidare att erfarenhet från andra länder visar att statsmakten gäma överreglerar inledningsvis och att det är

64


 


svårt att senare liberalisera lagstiftningen när en lokalradiomarknad väl etable-    Prop. 1993/94:160
rats.
                                                                           Bilaga 2

SAF och Industriförbundet påpekar att den föreslagna organisationen medför betydande kostnader vilka skulle Icunna undvUcas.vid en mindre byrå-, kratisk hantering av de berörda frågoma. Denna synpunkt delas av Radiout­givareföreningen.

SAF och Industriförbundet, Radioutgivareföreningen cxh Radio Nova anser att programgranskning inte bör utövas av en myndighet. Radio Nova hävdar att det, mot bakgmnd av de intemationella konventioner på området som Sverige ratificerat, endast är tillåten art reglera verksamheten på rent tek­niska grander.

SAF och Industriförbundet anför att förbud mot förhandsgranskning av programinnehåll har varit en självklarhet i vårt land. I andan av vidgad yttran­defrihet bör inte heller efterhandsgranskning komma ifråga. Det finns lag­stiftning som genom domstolsbehandling tar hand om allvarliga övertramp. Radioutgivareföreningen anser att den typ av efterhandsgranskning som Radionänmden utför kombinerar godtycke och förmynderi på ett sätt som strider mot modem syn på yttrandefrihet. Föreningen anser art ingen gransk­ning av programinnehållet i den fria radion skall förekomma. Radio Nova framför Uknande synpunkter.

SAF och Industriförbundet, Radioutgivareföreningen och Radio Nova anser att pressens modell för art slå vakt om god publicistisk sed kan använ­das även på etermedieområdet. Branschintem självreglering och självsanering förordas därför av dessa instanser

Administrativ verksamhet

SAF och Industriförbundet, Radioutgivareföreningen och Radio Nova anser att myndighetsuppgifter inom medieområdet enbart är av teknisk cxh adnti-nistrativ karaktär. Dessa instanser förordar att redan befintliga organ, främst Telestyrelsen cxh Patent- cxh registreringsverket, aiUitas för dessa ändamål.

SAF och Industriförbundet, som anser att de nuvarande nämndema kan avskaffas, föreslår att en utredning sker beträffande handläggandet av de tekniska och administrativa frågor som även i framtiden bör bli föremål för myndighetsutövning.

4     Typ av sammanslagning

Utredningen utgår ifrån den nuvarande nämnd-kansli-organisationen. Två altemativ rencxllas; en enkel sammanslagning där nämndindelningen bibehålls men administrationen samordnas och en mer avancerad sammanslagning som grapperar verksamheten efter vissa nyckelfunktioner. Utredningen förordar en avancerad sammanslagning.

Kammarrätten i Sundsvall, Kabel- och Närradionämndema, Svensk
Rundradio, Statskontoret, Sveriges lokal-TV-förbund samt fackklubbarna vid
    gg

5 Riksdagen 1993/94. 1 samL Nr 160


Kabel- och Närradionämndema instämmer i utredningens slutsats. Enligt    Prop. 1993/94:160 Kammartätten i Sundsvall är enbart en administrativ samordning inte tillräck-    Bilaga 2 lig för att uppnå hög flexibilitet och effektivitet. Statskontoret och fack­klubbarna vid Kabel- och Närtadionämndema betonar att myndigheten blir mer flexibel med en funktionsinriktad orgaiusation.

Televerket och Svenska kabel-TV-föreningen avstyrker utredningens för­slag i den del det gäller uppgifter som nu utförs av Kabelnämnden. Kabel­nämndens nuvarande uppgifter bör enligt dessa instanser handhas av Tele­styrelsen. Televerket framför att den reglering som kommer att gälla för kabel-TV är av renodlat teknisk karaktär. Dessa uppgifter skiljer sig från de övriga, mer medie- och kulturpolitiskt inriktade, uppgiftema som den nya myndigheten föreslås att få. De spänningar som kan uppstå vid samman­smältning av olika myndighetskulturer undviks om Kabelnämndens nuva­rande uppgifter överförs till Telestyrelsen. Svenska kabel-TV-föreningen argumenterar på ett liknande sätt.

5       Närmare om den föreslagna myndigheten

Nämndens ställning i förhållande till yttrandefrihetsgrundlagens krav

Utredningen föreslår att det inom den nya myndigheten skall finnas en nämnd, vars ställning skall uppfylla yrtrandefrihetsgmndlagens krav avseen­de efterhandsgranskning av radioprogram (7 kap. 4 § YGL). Remissinstan­sema är inte eniga i frågan huravida dessa krav uppfylls av den föreslagna ordningen.

Kammarrätten i SundsvaU anser att förslaget uppfyller de krav som upp­ställs i ytlrandefrihetsgrandlagen när det gäller efterhandsgranskning.

7997 års JK-utredning avstyrker däremot utredningens organisatoriska lösning eftersom den kan antas förringa självständigheten av en nämnd som skall fullgöra uppgifter enligt 7 kap. 4 § YGL. Nämndens uppgifter, och väsentliga element i dess sammansättning, är fastslagna direkt i grandlag varmed nämnden knappast kan anses vara annat än en självständig myndig­het. Detta särskilt eftersom man av flera skäl eftersträvat att ge nämnden en domstolsUknande status. JK-utredningen anser att den föreslagna ordningen med en myndighet i en annan som kinesiska askar sätter den "inneslutna" myndighetens självständighet i fråga: är den "omslutande" myndigheten överordnad och vad betyder det i så fall med avseende på direktivrätt, över-prövningsmöjligheter, allmänna handlingar etc? Det är möjligt art den före­slagna konstraktionen kan återfalla på något etablerat exempel men man får, enligt 1991 års JK-utredning, närmast intrycket att de nu berörda komplika­tionema inte uppmärksammats av utredningen.

66


 


Nämndens sammansättning och arbetsformer                      Prop. 1993/94:160

Utredningen föreslår att nämnden skall bestå av tolv ledamöter, varav två ord­förande och två vice ordförande som skall vara eller ha varit ordinarie domare. Nämnden bör i övrigt bestå av lekmän. Samtliga ledamöter utses av regeringen. Utredningen föreslår vidare att nämndsammanträden kan hållas relativt ofta och att en viss cirkulation mellan ledamötema kan planeras.

Kammarrätten i Sundsvall bifaller att nämnden görs relativt stor och påpe­kar att ärendebalanser i nämnden undviks genom att nämnden är så utformad art den kan arbeta med olika sammansärtningar och hålla täta sammanträden. Kabel- och Närradionämdema har inga invändningar mot nämndens före­slagna dimensionering.

Patent- och registreringsverket anser att ledamötema bör vara färte än som föreslagits. Detta för att vidmakthålla en enhetlig praxis. KLYS ifrågasätter om en så stor nämnd bör inrättas innan villkoren för den framtida public serviceverksamheten fastlagts. Annonsörföreningen anser att den föreslagna nämndens sammansättning och funktion bör utredas mer utförligt innan beslut på området fattas.

Radionämnden, Kabel- och Närradionämndema, Patent- och registre­ringsverket, Sveriges Radio, Sveriges Television, Utbildningsradion, TV 4 och fackklubbarna vid Kabel- och Närradionämndema avstyrker konstrak­tionen med två ordförande och två vice ordförande. Radionämnden menar att det inte finns något behov av en förskjutning av nämndens kompetens till förmån för juridisk sådan. De frågor nämnden har att ta ställning till är ofta grannlaga och ställer stora krav på kunskaper från skilda samhällsområden. Erfarenheten har visat att denna breda kompetens är styrkan i nämndens verk­samhet.

Radionämnden avstyrker vidare att ledamötema kallas enligt en "lämplig och rimlig cirkulation". Denna ordning är olämplig dels därför att den sam­lade komjjetensen är nämndens styrka och dels därför att ett beslut binder hela nämnden. En ordning med cirkulationsnämnder skulle kunna försvaga auk­toriteten i nämndens avgöranden. Liknande synpunkter framförs av Sveriges Radio, Sveriges Television, Utbildningsradion cxh TV 4.

Kabel- och Närradionämndema avstyrker en underhand bestämd cirkula­tion av ledamötema. Om ärendevolymen bedöms vara för stor för att klaras i plenum kan någon sorts indelning övervägas. Indelningskriterier bör i så fall framgå av nämndens instraktion. Nämndens karaktär av enhetlig församling bör bibehållas genom att prejudicerande ärenden avgörs i plenum. Fack­klubbarna vid kabel- och närradionämndema framför en Uknande synpunkt.

Kabel- och Närradionämndema konstaterar att förekomsten av två lik­ställda ordförande kan skapa oklarheter både vad gäller ansvarsfördelning och representation utåt. Nämndema finner förslaget inkonsekvent eftersom det inte förefaller vara utredningens mening art nämnden skall arbeta i permanent skilda arbetslag.

Sveriges Radio, Sveriges Television, Utbildningsradion och TV 4 menar att om en uppdelning av ärendena i nämnden måste göras, bör en del av

67


 


nämnden svara för kvalitativa bedömningar och en annan del för de kvantita-    Prop. 1993/94:160
tiva bedömningama.
                                                       Bilaga 2

Annonsörföreningen anser det mycket viktigt att nämndens ledamöter utses på ett sådant särt att risken för politisk styming, eller annan styming från statsmaktemas sida, minimeras. Föreningen framför förslagen att inne­havaren av en viss befartning automatiskt blir ledamot av nämnden cxh att långvariga förordnanden utses. Regeringens direkta inflytande skulle därmed minska eftersom ledamötema får en mer oberoende ställning.

Sveriges reklamförbund förstår inte varför nämnden, med undantag av ordförande- och vice ordförandeposterna, endast skall bestå av lekmän. För­bundet föreslår art hälften av ledamötema utses av regeringen och att andra hälften utses av näringslivet. På detta särt minskas regeringens direkta infly­tande och därmed risken för politisk styming, Att näringslivet finns represen­terat i nämnden medför sannolikt även en mer kvalificerad efterhandsgransk­ning, enligt förbundet.

Myndighetens ledning och organisation

Utredningen föreslår art myndigheten blir ett enrådighetsverk som leds av en överdirektör. Utöver detta skall inom myndigheten finnas två befattnings­havare med domarerfarenhet. Dessa är föredragande i nämnden och fattar beslut i enklare och okontroversiella granskiungsärenden.

Utredningen föreslår art myndigheten organiseras efter uppgiftemas karak­tär snarare än efter medieform. Kammarrätten i SundsvaU ansluter sig, från de synpunkter domstolen har att företräda, i allt väsentligt till utredningens förslag rörande myndighetens organisation. Fackklubbarna vid Kabel- och Närradionämndema tillstyrker att en platt, ftinktionsindelad organisations­form väljs.

Kabel- och Närradionämndema, liksom fackklubbarna vid Kabel- och Närradionärrmdema, avstyrker art myndigheten leds av en överdirektör. Man föreslår istället att myndigheten leds av en styrelse. Nämndema påpekar att bland de beslut myndigheten har att fatta är några av sådan vikt vad gäller mediepolitiska konsekvenser och rärtsverkan för enskilda företag, att det inte förefaller lämpligt att lägga detta ansvar på en enda tjänsteman. Det gäller t.ex. tillstånd art sända lokalradio, undantag för nätinnehavarens skyldigheter enligt kabellagen och debitering av avgifter. Ett kollektivt beslutsorgan skulle bättre kunna garantera en medborgerlig förankring samt utgöra en expertbas med klarare ansvarsställning än enbart ett rådgivande expertorgan. Även uppgiften som ansvarig myndighet enligt EG-direktivet respektive Europa­rådskonventionen kan i viktigare ärenden kräva en bredare förankring än ett tjänstemannabeslut.

Radionämnden, som finner utredningens beskrivning av hur arbetet inom granskningsfunktionen skall bedrivas mycket bristfällig, anser att den före­slagna ansvarsfördelningen mellan överdirektören och chefsjuristen är oklar. Utredningens förslag att lägga de arbetsledande uppgiftema hos överdirek-

68


 


tören, som inte avses avgöra ärendena, kräver en motivering. Det bör även    Prop. 1993/94:160 framgå av instraktionen vilka typer av ärenden som kan avgöras av en    Bilaga 2 tjänsteman.

Radionämnden påpekar att arbetet vid Radionämnden för närvarande leds av en jurist (direktör) som ansvarar för art fördela och planera arbetet vid nämnden. Direktörens arbetsuppgifter består så gott som uteslutande av beslutsfattande och ledning av nämndens arbete. Denna ordning har fungerat väl med ert minimum av adnunistration. Utredningens förslag tUl ansvarsför­delning kan visserligen minska risken för konflUcter eftersom överdirektörens ansvar begränsas till övergripande frågor utan befattning med ärendehand­läggningen. En sådan ansvarsfördelning medför dcxk i gengäld att chefsjuris­ten, som i praktiken leder grariskningsenheten, får en - jämfört med nuvaran­de ordning - mindre självständig ställning och inte kommer att ha något över­gripande ansvar för att verksamheten fungerar.

Utredningen rekommenderar att ett rådgivande organ, som har till uppgift att stödja överdirektören i utformningen cxh utvärdering av verksamheten, knyts tillmyndigheten. Sveriges lokal-TV-förbund tillstyrker förslaget om ert råd och föratsätter att förbundet, som kan bidra med kunskaper och erfaren­heter från olika lokal-TV-sammanslutningar, blir representerat i rådet.

Sveriges Radio, Sveriges Television, Utbildningsradion cxh TV 4, vilka förordar att nämnden får en helt fristående ställning, framför att om utred­ningens förslag genomförs bör det råd som knyts till myndigheten inte få be­handla frågor som rör efterhandsgranskning. En följd av inrättandet av ert råd enligt utredningens förslag är att överdirektören, när det gäller efterhands­granskning, skulle ha två kretsar för diskussion av ärenden. Dels nämnden, som utnämns av regeringen, dels ett råd med ledamöter som utses av över­direktören själv. Detta skulle starkt minska nämndens integritet. Däremot har Sveriges Television, Utbildningsradion och TV 4 inget att erinra mot att ett råd inrärtas som kan tillföra kompetens när det gäller tillståndsgivning och intemationellt arbete m.m.

Institutionen för joumalistik, medier och kommunikation vid Stockholms universitet ställer sig frågande inför tanken att låta partsrepresentanter vara företrädda i det tänkta rådet. Det vore, enligt institutionen, fel att blanda obe­roende experter med parts företrädare. Fackklubbarna vid kabel- och när­radionämndema avstyrker att ett fast råd av experter utsedda av överdirek­tören inrättas.

Vissa myndighetsuppgifter

Funktion för information, utredning och intemationeUt arbete

Utredningen föreslår att information, utredningar och intemationellt arbete skall ingå i den nya myndighetens uppgifter. Inom denna funktion ingår art följa medieutvecklingen och göra utredningar med bl.a. regering cxh riksdag som målgrapp.

69


 


Institutionen för joumalistik, medier och kommunikation vid Stockholms    Prop. 1993/94:160 universitet hävdar art den nya myndigheten knappast kommer att ha kompe-     Bilaga 2 tens för art göra utredningar inom medieområdet. Myndigheten måste därför ges resurser för att från utomstående experter beställa utredningar.

Tidningsutgivareföreningen anser att bevakning av medieutvecklingen väsentligen bör ske utanför departements- och myndighetssfären. Uppgiften att hålla politiska beslutsfattare informerade bör inte anförtros ett verk som kan befaras komma att uppfatta sig som övervakare av yttrandefriheten. Radioutgivareföreningen anser att denna typ av uppgifter bör skötas av den avdelning inom regeringskansliet som handlägger mediefrågor.

TCO och Joumalistförbundet menar att om en ny nämnd skall förse depar­tementen med expertstöd riskerar dess knytning till den direkta statsmakten art bli så stark att man kan ifrågasätta den granskande funktionen. Intrycket blir att det inte är en självständig nänmd, utan ett ombud för regeringsmakten, som sätter sig till doms över yttrandefrihetens gränser i radio och TV.

Beredskapsåtgärder

Utredningen föreslår att den nya myndigheten i en framtid bör kunna få sär­skilda uppgifter inom beredskapssektom.

Göfa hovrätt finner det önskvärt art myndigheten ges ett generellt ansvar för beredsskapsplaneringen inom hela verksamhetsområdet inklusive när­radio- och kabel-TV-sektom. Hovrätten anser att derta bör framgå av myn­dighetens instraktion.

Svensk Rundradio erinrar om att staten den 1 juli 1992 ingick avtal med företaget om verksamheten vid krig och krigsfara samt beredskapsplane­ringen härför. Verksamheten är starkt knuten till den som bedrivs av Sveriges Radio.

Sanktionsmöjligheter

Samhällsvetenskapliga fakultetsnämnden vid Göteborgs universitet, KLYS och fackklubbarna vid Kabel- och Närradionämndema efterlyser ytterligare beredning av den föreslagna nämndens sanktionsmöjligheter och påpekar att det nuvarande sanktionssystemet varit svagt. Fakultetsnämnden konstaterar att i förslaget får vite utdömas i samband med överträdelser av reklamregler och tekniska regler men undrar vad som händer vid andra överträdelser. Det saknas konsekvensanalys av t.ex. Sveriges Televisions vägran att efterleva "demokratiparagrafen" (6 § radiolagen) i samband med sportsändningar.

KLYS påpekar vikten av att myndigheten ges medel att genomdriva sina beslut så att inte den nuvarande situationen, med t.ex. fortsatt sändning trots indragna sändningstillstånd p.g.a. upprepade brott mot reklamförbudet, permanentas. Fackklubbarna vid Kabel- och Närradionämndema framför en liknande synpunkt.

70


 


Göta hovrätt och Kammarrätten i SundsvaU framhåller det olyckliga i att     Prop. 1993/94:160 endast specificera ett av de aktuella lagrammen (17a § radiolagen) i den nya    Bilaga 2 myndighetens instraktion rörande befogenhet att förena vissa slags före­lägganden med vite. Hovrätten föreslår att man antingen stryker det nu enda nämnda lagrammet eller tar med också övriga hithörande lagram i de andra författningama (inbegripet lokahadiolagen).

Överklaganden och första domstolsinstans

Utredningens förslag innebär att beslut i frågor om tillstånd och återkallande av tillstånd får överklagas hos kammarrätten. Andra beslut får inte över­klagas.

Televerket och Svenska kabel-TV-föreningen avstyrker den föreslagna lagstiftningen i den del det gäller överklagandemöjligheter. De regler som finns rörande nätinnehavares skyldigheter och undantag därvid (den s.k. must carry-skyldigheten) är såpass vagt utformade enligt såväl lagtext som förarbeten att möjligheten att få innebörden av dessa bestämmelser prövade av kammartätt är av största betydelse. Till skillnad från exempelvis reklamregler är regeln utformad på ett sådant sätt art en viss diskretionär prövning måste göras av myndigheten. Att ert sådant beslut icke kan överklagas är, enligt Televerkets och kabel-TV-föreningens mening, helt otillfredsställande.

Kammarrätten i SundsvaU anser att det bör övervägas att låta länsrätt ut­göra första domstolsinstans. Kammarrätten påpekar att utredningens lag­förslag står i strid med de grandläggande tankama i domstolsutredningens betänkande (SOU 1991:106) och departementspromemorian angående dom­stolsväsendet (Ds 1992:38).

Myndighetens dimensionering och personella resurser

Utredningen utgår, vad gäller sakhandläggningen, ifrån nuvarande tre nämnders personalbehov. De tillkommande uppgiftema bedöms kräva 11,5 tjänster. Den gemensamma administrationen innebären besparing av 1,25 assistenttjänt jämfört med nuvarande läge.

Kammarrätten i Sundsvall understryker vikten av att myndigheten inte, under trycket av det statsfinansiella läget, underdimensioneras. Det är i hög grad angeläget att organisationen är så utformad att den kan svara för en snabb och effektiv handläggning. Sveriges lokal-TV-förbund tror att behovet av information om den nya kabellagen kommer att öka och tillstyrker utred­ningens förslag rörande ökade informationsresurser.

Köpmannaförbundet finner det anmärkningsvärt att man vid en samman­slagning av tre små myndigheter inte åstadkommer någon rationaUsering.

Statskontoret anser att några samlade bedömningar om personalbehov ej kan göras med utredningens betänkande som underiag. Detta är bl.a. beroen­de pä svårighetema att bedöma omfattningen av olUca uppgifter som myndig­heten föreslås ansvara för. Den organisationskommitté som tillsätts bör därför


 


beakta behovet av flexibilitet vid bemanning och dimensionering av den nya    Prop. 1993/94:160 myndigheten. Kabel- och Närradionämndema menar att det i dagsläget är     Bilaga 2 nästan ogörligt att bedöma myndighetens framtida resursbehov. Nämndema finner emellertid att utredningens förslag till dimensionering verkar vara en rimlig utgångspunkt.

Utredningen uppskattar personalbehovet för den kommande lokalradio-och satellit-TV-granskning till två tjänster. Samhälbvetenskapliga fakultets­nämnden vid Göteborgs universitet ställer sig frågande till om gransknings­funktionen kommer att klaras med endast två nya tjänster eftersom gransk­ning och övervakning av mellan 10 och 20 satellitkanaler och över hundra lokalradiostationer väntas tillkomma.

Föreningen Svenska masskommunikationsforskare, som inte yttrar sig över den administrativa ordningen i sig, påpekar att det i den nya myndig­hetens uppgifter och budget bör ingå att stimulera och stödja kvalificerad upp­följning av medieutvecklingen.

Finansiering och anslagssystem

Utredningen föreslår att den nya myndigheten finansieras dels av allmänheten via TV-avgifter och dels av marknadens aktörer genom koncessionsavgifter. Denna finansieringsform jämförs med två andra altemativ, en efterfråge- och behovsbaserad finansieringsmodell och en modell bestående av enbart kon­cessionsavgifter som finansieringsbas. Vidare föreslås att den nya myndig­heten ges ett ramanslag för den samlade verksamheten.

Kabel- och Närradionämndema, Statskontoret, KLYS och fackklubbarna vid Kabel- och Närradionämndema tillstyrker utredningens förslag. KLYS betecknar den i utredningen föreslagna finansieringsformen som naturlig.

Kabel- och Närradionämndema anser att en efterfråge- och behovsbaserad finansieringsform blir alltför arbetskrävande. Merarbetet för en detaljerad kostnadsredovisning uppvägs inte av motsvarande förbättring av verksam­hetens ekonomistyrning. Vidare kan det, inom många arbetsmoment, vara tveksamt under vilken finansieringskälla respektive kostnad skall konteras.

Köpmannaförbundet avvisar den föreslagna finansieringsformen. För­bundet, som förordar en efterfråge - och behovsbaserad finansiering, anser inte att marknadens aktörer skall betala för t.ex domstolsUknande gransk­ningsverksamhet som de inte efterfrågat med sina avgifter. Inte minst med tanke på den svällande myndighet som skisseras i förslaget.

Radio Nova, som starkt motsätter sig bildandet av den nya myndigheten, anser att finansiering av "Åsiktsverket för ljud & bild" via lokahadiostationers koncessionsavgifter antingen är en oacceptabel branschbeskattning eller rent ocker. Radioutgivareföreningen är av lUcnande åsikt och framhåller orimlig­heten i att den privata lokalradion skall finansiera diverse myndig­hetsuppgifter som den inte har beställt och inte är i behov av.

Sveriges lokal-TV-förbund, som inte tar ställning till hur den nya myndig­heten skall finansieras, framhåller art förbundets medlemmar inte har någon

72


 


möjlighet att bidra till finansieringen. Detta eftersom de flesta lokal-TV sta-    Prop. 1993/94:160
tioner lever under mycket knappa ekonomiska förhållanden.
   Bilaga 2

Fackklubbama vid Kabel- och Närradionämndema anser det bör över­vägas att ta in avgifter från t.ex kabeloperatörer och lokalradions intressenter för att bekosta den övervakning av verksamheten som måste till. Dessa avgif­ter skulle även kunna finansiera ett utökat stöd till lokal programverksamhet.

6      Särskilda frågor och övriga synpunkter

Lokalisering

Utredningen har, med utgångspunkt från de direktiv som givits, föratsart art den nya myndigheten skall ligga i Stockholm. En samlad organisation har därför försäkrats möjlighet till lokaler i Stockholm. Kirana och Sundsvalls kommuner har tillskrivit utredningen i denna fråga.

Kammarrätten i Sundsvall, Länsstyrelsen i Västernorrlands län. Kommunförbundet i Västemorrland och Sundsvalls kommun argumenterar för art den nya myndigheten skaU föriäggas utanför Stockholmsområdet och företrädesvis i Sundsvall.

Kammarrätten i SundsvaU menar art en lokalisering utanför storstads­områdena ligger i linje med de grandläggande tankama bakom utiokaUsering av statliga myndigheter och statlig verksamhet. Länsstyrelsen i Väster­norrlands län påpekar att det i regeringens kommittédirektiv (dir. 1992:50) om att redovisa regionalpolitiska konsekvenser anges att vid förslag om att bilda nya myndigheter bör överväganden om lokalisering utanför Stockholmsområdet redovisas. Kommunförbundet i Västemorrlands län och Sundsvalls kommun anser att en ny myndighet, som ersätter tre tidigare myndigheter, rimligen implementeras enklare på en ny ort. Vid lokalisering på en ny ort skulle myndigheten lättare hamna på rätt statusnivå och därmed respekteras av allmänhet och intressenter.

Kammarrätten i Sundsvall, Kommunförbundet i Västemorrlands län och Sundsvalls kommun konstaterar art en föriäggning av verksamheten till Sundsvall torde innebära kostnadsbesparingar i jämförelse med utredningens förslag. Sundsvall erbjuder vidare fördelar både ur rekryterings- och verk-sainhetssynpunkt. Det finns ert stort urval kvaUficerade jurister och Sundsvall har en prägel av massmediestad med goda tele- och datakommunUcarioner.

Länsstyrelsen i Västemorrlands län framför regionalpolitiska motiv för en
lokalisering till Sundsvall. Sundsvall har en viktig roll i kraft av sirt näringsliv
och sin relativt stora befolkningskoncentration. Strakturförändringar inom
industrin har emellertid inneburit stora påfrestningar för Sundsvall såväl som
för länet som helhet. Derta tillsammans med vissa brister i infrastraktur och
tjänsteproduktion har medfört en långsammare utvecklingstakt än vad som
kan noteras för likvärdiga orter på andra håll i landet. Tendenser till
avlänkning av företag - och därmed sysselsärtning - till andra, av stat och
näringsliv mer favoriserade regioner, har förstärkts de senaste åren och
speglar ovan nämnda strakturbrister. I ett nationellt perspekiv handlar det om
          -jn


 


att slå vakt om utvecklingsföratsättningama i exporttunga industriregioner    Prop. 1993/94:160 som Sundsvall. Det är då fråga om att avvärja pågående arbetsavlänkiung och    Bilaga 2 från statligt håll etablera verksamheter som på ett naturligt sätt flyter in i cxh förstärker näringslivet i Sundsvall.

Västerviks kommun föreslår att myndigheten förläggs till Västervik. Inom kommunen finns företag med bred medieerfarenhet och kommunen är en attraktiv bostadsort. Dessutom talar regionalpolitiska skäl för en lokalisering till Orten.

Utredningen konstaterar att om annan geografisk lokalisering än till Stockholm skall övervägas krävs en kompletterande utredning. Sundsvalls kommun och Länsstyrelsen i Västemorrlands län betonar, med hänvisning till sin argumentation, nödvändigheten av att en prövning av utiokaUsering kommer till stånd.

Departementstillhörighet

Utredningen drar slutsatsen art det inte är rationellt att splittra handläggningen av mediefrågor mellan olika departement. Enligt utredningens mening är det felaktigt att tillmäta departementstillhörigheten för stor vikt. Några remiss­instanser anför emellertid principiella synpunkter på departementstillhörig­heten.

Samhällsvetenskapliga fakultetsnämnden vid Göteborgs universitet anser att den nya myndigheten bör ligga under Kulturdepartementet. Detta för att markera en viss ambition med mediepolitUcen.

Radio Nova anser att mediefrågor bör ligga under kommunikationsdepar­tementet eftersom myndighetsutövning endast fär ske på tekniska gmnder.

Övriga synpunkter

Kammarrätten i SundsvaU menar att i den inledande paragrafen i radiolagen bör tillföras ett andra stycke där den nya myndigheten anges. Derta kan ge stadga åt innebörden att Radio- och TV-myndigheten är central förvaltnings­myndighet för frågor om TV- och radiosändningar.

I utredningens förslag till myndighetsinstraktion (2 § punkt 1) sägs art myndigheten särskilt skall "besluta vilka sändare som skall få utnyttjas för närradio". Svensk rundradio påpekar art Radio- och televisionsmyndighetens beslut inte ensamt kommer att vara tillräckligt för att en sammanslutrung med tillstånd att sända närradio skall få utnyttja en viss sändare. Givetvis förat­sättes ocksä att föreningen ifråga i förekommande fall träffat avtal en sändar-operatör och att den som opererar sändaren erhållit det frekvenstillstånd av Telestyrelsen som krävs.

I den föreslagna myndighetsinstraktion (2 § punkt 4) sägs att myndigheten
särskilt skall "bestämma sändningsområden för lokalradio". Svensk
Rundradio understryker det angelägna i att företaget får möjlighet att tillför­
säkra samtliga sina kunder en god radiomiljö.
                                        -,,


 


Kabel- och Närradionämndema anser att frågan om central registrering av    Prop. 1993/94:160 sändningstider i närradion helt beror på hur sanktionssystemet för över-    Bilaga 2 trädelser av närradiolagen utformas.

Publicistklubben anser att staten i framtiden bör fördela koncessioner för kommersiell radio och kommersiell TV på samma särt. Den politiska seg­dragningen i regeringskansliet och det tjuv- och rackarspel som föregick koncessionen till TV 4 AB manar inte till efterföljd. Den tänkta metoden för fördelning av tillstånd till reklamradio tycks innehålla störte stadga och rätts­säkerhet.

Statskontoret och Telestyrelsen berör förhållandet mellan den föreslagna myndigheten och Telestyrelsen. Statskontoret påpekar att utredningen inte klarlagt ansvarsfördelningen mellan dessa. Det finns anledning för organisa­tionskommittén att beakta behovet av samordning mellan myndighetema. Även Telestyrelsen pekar på vikten av samråd mellan den föreslagna myn­digheten och Telestyrelsen. Telestyrelsen framför vidare att ett omfattande och tidskrävande koordineringsarbete blir nödvändigt med hänsyn till grannländema.

75


 


Lagrådsremissens lagförslag

1       Förslag till lag om ändring i radiolagen (1966:755)

Härigenom föreskrivs i fråga om radiolagen (1966:755)'

dels att 7 a, 17-18 och 24 §§ skall ha följande lydelse,

dels art det närmast före 24 § skall införas en ny rabrik av följande lydelse.


Prop. 1993/94:160 Bilaga 3


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


7 a §2


Varje programföretag skall årli­gen till Radionämnden redovisa hur stor andel av programtjänsten som utgjorts av sådana program som av­ses i 13 § första stycket lagen (1992:1356) om satellitsändningar av televisionsprogram till allmän­heten.


Varje programföretag som sänder televisionsprogram skall årligen till Radio- och TV-verket redovisa hur stor andel av programtjänsten som utgjorts av sådana televisionspro­gram som avses i 13 § första stycket lagen (1992:1356) om satellitsänd­ningar av televisionsprogram till allmänheten. Om företaget inte full­gör sin skyldighet, får verket före­lägga vite.


17 §3


Radionämnden övervakar genom granskning i efterhand om ett pro­gramföretags rätt på grund av till­stånd enligt 5 § utövas i enlighet med denna lag och avtalet mellan regeringen och företaget.

Om det har bestämts i avtalet mellan regeringen och programfö­retaget, skall företaget sända redo­görelse för beslut av radionämnden, i vilket företaget förklarats ha bratit mot bestämmelser i denna lag eller i avtalet mellan regeringen och företaget.


Granskningsnämnden för radio och TV övervakar genom gransk­ning i efterhand om ett programföre­tags rätt på gmnd av tillstånd enligt 5 § utövas i enlighet med denna lag och avtalet mellan regeringen och företaget.

Om det har bestämts i avtalet mellan regeringen och programfö­retaget, skall företaget sända redo­görelse för beslut av Gransknings­nämnden för radio och TV, i vilket företaget förklarats ha bratit mot be­stämmelser i denna lag eller i avtalet mellan regeringen och företaget


 


'Lagen omtryckt 1991:1066. Senaste lydelse 1992:1357. Senaste lydelse 1991:2028.


76


 


Nuvarande lydebe

Radionämnden består av en ord­förande och sex andra ledamöter. För ledamötema finns ersärtare till det antal regeringen bestämmer En av ledamötema eller ersärtama skall vara vice ordförande. Ordföranden cxh vice ordföranden skall vara eller ha varit ordinarie domare.

Regeringen meddelar närmare föreskrifter om radionämndens verksamhet.


Föreslagen lydelse

Granskningsnämnden för radio och TV består av en ordförande cxh sex andra ledamöter. För leda­mötema finns ersättare till det antal regeringen bestämmer. Minst en av ledamöterna eller ersättama skall vara vice ordförande. Ordföranden och vice ordförandena skall vara eller ha varit ordinarie domare.

Granskningsnämnden för radio-och TV är beslutför med ordföran­den eller en av vice ordförandena och ytterligare tre ledamöter. Om det är uppenbart att ärendet inte är av större vikt eller principiell betydebe är nämnden dock beslutför med ord­föranden eller en av vice ordföran­dena och ytterligare en ledamot. Regeringen får ge tjänsteman hos nämnden rätt att på nämndens vägnar fatta beslut som inte innebär att den sändande brustit vid tillämpningen av de lagar som anges i sjätte stycket eller avtalet om programföretagets sändningsrätt.

Om det vid en överläggning kommer fram skiljaktiga meningar tillämpas föreskriftema i 16 kap. rättegångsbalken.

Ytterligare bestämmeber om upp­gifter för Granskningsnämnden för radio och TV ftnns i närradiolagen (1982:459), lagen (1991: 2027) om kabelsändningar till allmänheten, lagen (1992:1356) om satellitsänd­ningar av televisionsprogram till allmänheten och lokalradiolagen (1993:120).


Prop. 1993/94:160 Bilaga 3


77


 


Nuvarande lydelse

17

Om programföretaget bryter mot en bestämmelse i 7 a §, 9-11 §§, 13 § första eller andra stycket, 14 eller 15 §, får radionämnden före­lägga programföretaget art följa be­stämmelsen. Föreläggandet får för­enas med vite. Motsvarande gäller om programföretaget bryter mot en bestämmelse som tagits in i ett avtal med stöd av 7 § andra stycket eller 13 § tredje stycket


Föreslagen lydelse

a §4

Om programföretaget bryter mot en bestämmelse i 9-11 §§, 13 § första eller andra stycket 14 eller 15 §, får Granskningsnämnden för radio och TV förelägga program­företaget att följa bestämmelsen. Föreläggandet får förenas med vite. Motsvarande gäller om programfö­retaget bryter mot en bestämmelse som tagits in i ett avtal med stöd av 7 § andra stycket eller 13 § tredje stycket. Ett sådant föreläggande gäller omedelbart även om det över­klagas.


Prop. 1993/94:160 Bilaga 3


18 §5


Ett programföretag skall på upp­maning av radionämnden tillställa nämnden en sådan upptagning av ett program som avses i 5 kap. 3 § lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områ­den. Om programföretaget inte rättar sig efter en sådan uppmaning, får nämnden förelägga vite.


Ett programföretag skall på upp­maning av Granskningsnämnden för radio och TV tillställa nämnden en sådan upptagning av ett program som avses i 5 kap. 3 § lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttt-an-defrihetsgrandlagens områden. Om programföretaget inte rättar sig efter en sådan uppmaning, får nämnden förelägga vite.


Överklagande 24 §6


Radionämndens beslut om före­läggande enligt 17 a § eller 18 § som har förenats med vite får överklagas hos kammartärten.


Beslut av Granskningsnämnden för radio och TV om föreläggande enligt 17 a § som har förenats med vite får överklagas hos kammar­rätten.

Andra beslut enligt denna lag får inte överklagas.


Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.


''Senaste lydelse 1992:1357. Senaste lydelse 1991:2028. Senaste lydelse 1993:121.


78


 


2      Förslag till lag om ändring i närradiolagen (1982:459)

Härigenom föreskrivs i fråga om närradiolagen (1982:459)'

dels att 2 § skall upphöra art gälla,

dels art 3, 6-7 och 13-15 §§ skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas en ny paragraf 13 b §, av följande lydelse.


Prop. 1993/94:160 Bilaga 3


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


3 §2

Närradio får inte sändas utan till-    Närtadio får inte sändas utan till-

stånd av Närradionämnden. .       stånd av Radio- och TV-verket.

Tillstånd får inte ges till en sammanslutning som har tillstånd att sända lokalradio enligt lokalradiolagen (1993:120).

Om en sammanslutning med tillstånd att sända närradio får tillstånd att sända lokalradio enligt lokalradiolagen, upphör tillståndet att sända närtadio att gälla, med verkan från och med den första dag då sändningar får bedrivas med stöd av det ancha tillståndet.

6 §3


Närradionämnden beslutar om vilka sändningsmöjligheter som skall få utnyttjas för närradio. Om en sammanslutning i en kommun så önskar, skall en sändningsmöjlighet för närradio finnas i kommunen om det är tekniskt möjligt. Om det finns särskilda skäl, får det finnas ytter­ligare sändningsmöjligheter för när­radio i en kommun.


Radio- och TV-verket beslutar om vilka sändningsmöjligheter som skall få utnyttjas för närtadio. Om en sammanslutning i en kommun så önskar, skall en sändningsmöjlighet för närradio finnas i kommunen om det är tekniskt möjligt. Om det finns särskilda skäl, får det finnas ytter­ligare sändningsmöjligheter för när­radio i en kommun.


6 a §4


Sändare som anges i första stycket får inte användas för andra slag av randradiosändningar.


Närradiosändare får ha en sådan räckvidd att sändningama kan tas emot med god hörbarhet inom ett avstånd av fem kilometer. När­radionämnden får i särskilda fall medge sändare med störte räckvidd. Ett sådant medgivande bör läm­nas endast om en majoritet av de berörda sändningsberättigade sam­manslutningama önskar det. Utan­för storstadsområdena bör det efter­strävas att sändningarna kan tas emot i hela kommunen.


Närradiosändare får ha en sådan räckvidd att sändningama kan tas emot med god hörbarhet inom ett avstånd av fem kilometer. Radio-och TV-verket får i särskilda fall medge sändare med större räckvidd. Ett sådant medgivande bör lämnas endast om en majoritet av de berörda sändningsberättigade sammanslut­ningama önskar det Utanför stor­stadsområdena bör det eftersträvas att sändningama kan tas emot i hela kommunen.


 


'Senaste lydelse av 2 § 1985:597. 2Senaste lydelse 1993:122. Senaste lydelse 1993:122. "♦Senaste lydelse 1993:122.


79


 


Nuvararule lydelse


Föreslagen lydelse

7 §5


Prop. 1993/94:160 Bilaga 3


 


För varje sändningsmöjlighet be­stämmer Närradionämnden vilka sammanslutningar som skall få sän­da och under vilken tid sänd­ningama får ske.

Om en sammanslutning som fö­relagts vid vite att följa bestämmel­sema i denna lag avstår sändnings­tid, får Närradionämnden besluta att sändningstiden inte får utnyttjas av någon annan sammanslutning under högst tre månader.


För varje sändningsmöjlighet be­stämmer Radio- och TV-verket vilka sammanslutningar som skall få sän­da cxh under vilken tid sändningama får ske.

Om en sammanslutning som fö­relagts vid vite att följa bestämmel­sema i denna lag avstår sändnings­tid, får Radio- och TV-verket besluta att sändningstiden inte får utnyttjas av någon annan sammanslutning under högst rt-e månader.


13 §6


Tillstånd att sända närradio får återkallas om sammanslutningen

Radio- och TV-verket får återkalla ett tillstånd att sända närradio, om sammanslutningen

1.    inte längre uppfyUer kraven enligt 4 §,

2.  sänder program trots att det inte finns utgivare för programverk­samheten enligt 3 kap. 3 och 4 §§ lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrandlagens områden eller trots att anmälan om utgivare eller ställföreträdare inte har gjorts enligt vad som föreskrivs där,

3.  inte utnyttjar rätten att sända under tre på varandra följande månader, eUer

4.  inte erlägger avgift i ärende om närtadio inom föreskriven tid, om sammanslutningen har förelagts att erlägga den vid påföljd art tillståndet annars kan återkallas.

När ett tillstånd återkallas får nämnden bestämma en tid om högst ett år inom viUcen sammanslumingen inte kan ges nytt tillstånd.

När ett tillstånd återkallas får verket bestämma en tid om högst ett år inom vilken sammanslut­ningen inte kan ges nyrt tillstånd.

13 a §7


Om sammanslutiungen

7. bryter mot beslut om sänd­ningstid eller låter någon annan i dess ställe utnyttja sändningstid som tilldelats sammanslutiungen eller

2. bryter mot en föreskrift i 10-11 §§, fåi Närradionämnden förelägga den att följa bestämmel­serna. Föreläggandet får förenas med vite.


Om sammanslurtungen bryter mot beslut om sändningstid eller låter någon annan i dess ställe utnyttja sändningstid som tilldelats samman­slutningen får Radio- och TV-verket förelägga den att följa bestämmel­serna. Föreläggandet får förenas med vite.


 


SSenaste lydelse 1993:122. öSenaste lydelse 1993:122. ■'Senaste lydelse 1993:122.


80


 


Nuvarande lydebe


Föreslagen lydebe

13b§

Om sammanslumingen bryter mot lO-II §§ får Granskningsnämnden för radio och TV förelägga den att följa bestämmelsema. Föreläggandet får förenas med vite.


Prop. 1993/94:160 Bilaga 3


14 §8


En sammanslutning skall på upp­maning av Närradionämnden tillställa nämnden sådan inspelning som avses i 5 kap. 3 § lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och ytt­randefrihetsgrandlagens områden. Om sammanslutningen inte rättar sig efter en sådan uppmaning, får nämnden förelägga vite.


En sammanslutning skall på upp­maning av Granskningsnämnden för radio och TV eller Radio- och TV-verket tillställa nämnden respektive verket sådan inspelning som avses i 5 kap 3 § lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförord­ningens och yttrandefrihetsgrund­lagens områden. Om sammanslutn­ingen inte rättar sig efter en sådan uppmaning, får myndigheten före­lägga vite.


15 §9


Beslut enligt denna lag gäller omedelbart, om inte annat förordnas.

Närradionämndens beslut i frågor om tillstånd enligt 4 och 13 §§, beslut om fördelning av sändnings­tid enligt 7 och 8 §§ eller beslut om föreläggande enligt 13 a § eller 14 § vilket har förenats med vite får överklagas hos kammartätten. And­ra beslut enligt denna lag får inte överklagas.


Beslut enligt denna lag i frågor om tillstånd enligt 4 och 13 §§, be­slut om fördelning av sändningstid enligt 7 och 8 §§ eller beslut om föreläggande enligt 13 a § eller 13 b % vilket har förenats med vite får överklagas hos kammarrätten. Andra beslut enligt denna lag får inte överklagas.


Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.


Senaste lydelse 1992:613. Senaste lydelse 1993:122.


81


6 Riksdagen 1993/94. I samL Nr 160


3       Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden

Härigenom föreskrivs art 3 kap. 3,4, 6 a, 6 b, 13, 14 och 17 §§ lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefri­hetsgrandlagens områden skall ha följande lydelse.


Prop. 1993/94:160 Bilaga 3


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


3 kap. 3§


Om den som är utsedd till utgivare inte längre är behörig eller hans upp­drag upphör, skall sammanslutningen omedelbart utse ny utgivare. Denne skall anmälas så som föreskrivs i första stycket.

Varje sammanslutning som avser att sända ljudradio med stöd av närtadiolagen (1982:459) skall utse en utgivare för programverk­samheten. Sammanslutningen skall till närradionämnden anmäla vem som är utgivare.


Varje sammanslutning som avser att sända ljudradio med stöd av närtadiolagen (1982:459) skall utse en utgivare för programverk­samheten. Sammanslutningen skall till Radio- och TV-verket anmäla vem som är utgivare.


4§


En ställföreträdare för utgivaren skall vara godkänd av den sam­manslutning som har utsert utgiva­ren. Utgivaren skall till närradio­nämnden anmäla vem som är ställ­företrädare.


En ställföreträdare för utgivaren skall vara godkänd av den sam­manslutning som har utsett utgiva­ren. Utgivaren skall till Radio- och TV-verket anmäla vem som är ställ­företrädare.


1

Innehavare av tillstånd enligt lo­kalradiolagen (1993:120) som avser art sända ljudradio skall utse en ut­givare för programverksamheten. Tillståndshavaren skall till Radio-och TV-verket anmäla vem som är utgivare.

6a§

Innehavare av tillstånd enligt lo­kalradiolagen (1993:120) som avser att sända ljudradio skall utse en ut­givare för programverksamheten. Tillståndshavaren skall till Styrelsen för lokalradiotiUstånd anmäla vem som är utgivare.

Om den som utses till utgivare inte längre är behörig eller hans uppdrag upphör, skall tillståndshavaren omedelbart utse en ny utgivare. Denne skall anmälas så som föreskrivs i första stycket.

6b §2


En ställföreträdare för utgivaren skall vara godkänd av den som inne­har tillståndet. Utgivaren skall till Styrelsen för lokalradiotillstånd anmäla vem som är ställföreträdare.

'Senaste lydelse 1993:123. 2Senaste lydelse 1993:123.


En ställföreträdare för utgivaren skall vara godkänd av den som inne­har tillståndet. Utgivaren skall till Radio- och TV-verket anmäla vem som är ställföreu-ädare.


82


 


Nuvarande lydebe                 Föreslagen lydelse                Proo  1993/94-160

Bilaga 3

13        §

Den som utser utgivare av andra Den som utser utgivare av andra

radioprogram i trådsändningar än radioprogram i trådsändningar än
som avses i 12 § skall anmäla vem som avses i 12 § skall anmäla vem
som har utsetts till patent- och som har utsetts till Radio- och TV-
registreringsverket
               verket

Om den som är utsedd till utgivare inte längre är behörig eller hans upp­drag upphör, skall en ny utgivare omedelbart utses. Denne skall anmälas så som föreskrivs i första stycket.

14        §

En ställföreträdare för utgivaren En ställföreträdare för utgivaren
skall vara godkänd av den som har
skall vara godkänd av den som har
utsett utgivaren. Utgivaren skall an-
         utsett utgivaren. Utgivaren skall an­
mäla vem som är ställföreträdare till
        mala vem som är ställföreträdare till
patent- och registreringsverket.
Radio- och TV-verket.

17 §3

Beträffande program som direktsänds får den som skall utse utgivare besluta art, i stället för utgivaren, var och en som framträder i programmet själv skall svara för yttrandefrihetsbrort som han begår. Ett sådant beslut skall före sändningen meddelas de berörda och antecknas i ett särskilt register hos den som bedriver sändningsverksamheten. Anteckningen skall innehålla uppgifter om namn, födelsetid och bostadsadress för var och en som avses med beslutet. Om inte detta sker, är beslutet utan verkan.

Ett utdrag ur registret skall genast        Ett utdrag ur registret skall genast

sändas till patent-och registrerings- sändas till 7?ac/io- och TV-verket
verket varje gång ett beslut har an- varje gång ert beslut har antecknats i
tecknats i det
                      det.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.

3Lydelse enligt prop. 1993/94:118.                                                      83


 


4      Förslag till lag om ändring i lagen (1991:2027) om   Prop. 1993/94:160

kabelsändningar till allmänheten                       Bilaga 3

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1991:2027) om kabelsändningar riU alhnänheten

dels art 5 § skall upphöra att gälla,

deb att 6, 7, 18 och 21-24 §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

Var och en som äger eller annars förfogar över ett kabelnät, där det bedrivs sändningar av annat slag än vidaresändning från sändare på jordytan, är skyldig att

1.   se till att de boende i fastigheter som är anslutna till hans kabelnät på ett
tillfredsställande sätt och utan kostnad för själva mottagningen kan ta emot
sådana sändningar som sänds med stöd av 5 § radiolagen (1966:755) och
som är avsedda art tas emot i området, cxh

2.   kostnadsfrirt tillhandahålla en    2. kostnadsfrirt tillhandahålla en
kanal i sitt kabelnät i varje kommun, kanal i sitt kabelnät i varje kommun,
där han har ett sådant nät, för egen- där han har ett sådant nät, för egen­
sändningar av televisionsprogram sändningar av televisionsprogram
från ett eller flera av kabelnämnden från ett eller flera av Radio- och TV-
utsedda företag (lokala kabelsändar- verket utsedda företag (lokala kabel­
företag),                                              sändarföretag).

Om det finns särskilda skäl, får    Om det finns särskilda skäl, får

kabelnämnden medge undantag från Radio- och TV-verket medge undan-skyldighetema enligt första stycket.       tag från skyldighetema enligt första

stycket.

Ett lokalt kabelsändarföretag skall vara en sådan svensk juridisk person som har bildats för att bedriva lokala kabelsändningar cxh som kan antas låta olika intressen och meningsriktningar komma till tals i sin verksamhet.

Ett lokalt kabelsändarföretag skall i sin sändningsverksamhet sträva efter vidaste möjliga yttrandefrihet cxh informationsfrihet.

Kabelnämndens förordnande av   Radio- och TV-verkets förord-

lokala kabelsändarföretag enligt 6 § nande av lokala kabelsändarföretag
första stycket 2 skall avse högst tre enligt 6 § första stycket 2 skall avse
år.
                                     högst tre år.

18 §

Domstolen skall översända en Domstolen skall översända en
kopia av en dom som innehåller ett
kopia av en dom som innehåller ett
sändningsförbud enligt 16 § eller en
sändningsförbud enligt 16 § eller en
förlängning enligt 17 § till kabel-
förlängning enligt 17 § till Radio­
nämnden. Domen skall översändas
  och TV-verket. Domen skall över-
så snart den vunnit laga kraft, eller,
         sändas så snart den vunnit laga kraft,
när domen skall gälla även om den
  eller, när domen skall gälla även om
överklagas, samma dag som den
den överklagas, samma dag som den

meddelas.                           meddelas.                                              □.

84


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse

21 §


Prop. 1993/94:160 Bilaga 3


 


Kabelnämnden får förelägga den som bryter mot 3 §, 6 § första stycket eller mot 8-14 §§ eller 15 § andra stycket, att följa bestämmel­serna. Föreläggandet får förenas med vite.

Om ett vite genom dom som vunnit laga kraft, har dömts ut mot ett lokalt kabelsändarföretag för brott mot 9 § andra stycket och företaget därefter åter brutit mot bestämmelsen, får kabelnämnden återkalla förordnandet för företaget som lokalt kabelsändarföretag. När ett förordnande återkallas får kabel­nämnden bestämma en tid om högst ett år inom vilket företaget inte kan ges ett nytt förordnande.


Granskningsnämnden för radio och TV får förelägga den som bryter mot 3 §, 8-14 §§ eller mot 15 § andra stycket, att följa bestämmel­serna. Föreläggandet får förenas med vite. Ett sådant föreläggande gäller omedelbart även om det över­klagas.

Om ett vite genom dom som vunnit laga kraft, har dömts ut mot ert lokalt kabelsändarföretag för brort mot 9 § andra stycket och företaget därefter, enligt ett lagakraftvunnet beslut av Granskningsnämnden för radio och TV, åter brutit mot bestämmelsen, får Radio- och TV-verket återkalla förordnandet för företaget som lokalt kabelsändar­företag. När ert förordnande åter­kallas får verket bestämma en tid om högst ert år inom vilket företaget inte kan ges ett nytt förordnande.


22 §


Kabelnämnden består av en ord­förande, en vice ordförande och fem andra ledamöter. Ordföranden och vice ordföranden skall vara eller ha varit ordinarie domare.


Radio- och TV-verket får före­lägga den som bryter mot 6 § första stycket att följa bestämmelsen. Före­läggandet får förenas med vite.


23 §


Den som enligt 5 kap. 3 § lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och ytt­randefrihetsgrandlagens områden är skyldig att ombesörja och bevara in­spelning av en egensändning skall på uppmaning av kabelnämnden lämna nämnden sådan inspelning. Om han inte rättar sig efter en sådan uppmaning, får nämnden förelägga vite.


Den som enligt 5 kap. 3 § lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och ytt­randefrihetsgrandlagens områden är skyldig att ombesörja och bevara in­spelning av en egensändning skall på uppmaning av Granskningsnämnden för radio och TV eller Radio- och TV-verket lämna nämnden res­pektive verket sådan inspelning. Om han inte rättar sig efter en sådan upp­maning, får myndigheten förelägga vite.


85


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydebe

24 §


Prop. 1993/94:160 Bilaga 3


 


Kabelnämndens beslut enligt denna lag får överklagas hos kam­marrätten.


Beslut av Granskningsnämnden för radio och TV eller Radio- och TV-verket enligt denna lag som för­enats med vite, utom sådana som av­ses i 23 §, samt beslut enligt 6 § andra stycket får överklagas hos kammarrätten. Andra beslut av Granskningsnämnden för radio och TV och Radio- och TV-verket enligt denna lag får inte överklagas.


 


Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.


86


 


5       Förslag till lag om ändring i lagen (1992:72) om     Prop. 1993/94:160

koncessionsavgift på televisionens område         Bilaga 3

Härigenom föreskrivs att i fråga om lagen (1992:72) om koncessionsavgift på televisionens område'

dels att i 5-10 och 13 §§ ordet "kabelnämnden" skall bytas ut mot "Radio-och TV-verket" i motsvarande form,

dels art 11 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

11§
Kabelnämndens beslut enligt 5-
   Radio- och TV-verkets beslut

7 §§, 9 § andra stycket och 10 §     enligt 5-7 §§, 9 § andra stycket och
får överklagas hos kammarrärten.
   10 § får överklagas hos kammar-

rätten.
Kabelnämndens beslut i andra
Andra beslut av Radio- och TV-

fall får inte överklagas.           verket enligt denna lag får inte över-

klagas. Överklagande av beslut enligt denna lag inverkar inte på skyldigheten art betala den avgift eller ränta som överklagandet avser

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.

'Senaste lydelse av 8 § 1992:827.                                                      87


 


6      Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1356) om satellitsändningar av televisionsprogram till allmänheten

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1992:1356) om satellitsändningar av televisionsprogram till allmänheten dels art 4 § skall upphöra art gälla, deb att 5-9, 11 och 27-30 §§ skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 28 a §, av följande lydelse.


Prop. 1993/94:160 Bilaga 3


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse



För att underlätta tillsynen skall Kabelnämnden upprätta ett register över satellitprogramföretag och sa­tellitentreprenörer. Registret skall föras med hjälp av automatisk data­behandling. Det får endast innehålla sådana uppgifter som lämnas av de registreringsskyldiga enligt 6-9 §§.


Radio- och TV-verket skall upp­rätta ett register över satellitprogram­företag och satellitentreprenörer. Registret skall föras med hjälp av automatisk databehandling. Det får endast innehålla sådana uppgifter som lämnas av de registrerings­skyldiga enligt 6-9 §§.



Varje satellitprogramföretag och satellitentreprenör skall innan de på­börjar verksamhet enligt denna lag anmäla sig för registrering hos Radio- och TV-verket

Varje satellitprogramföretag och satellitentreprenör skall innan de på­börjar verksamhet enligt denna lag anmäla sig för registrering hos till­synsmyndigheten.

En anmälan skall innehålla

1.    fysisk persons namn,

2.  firma eller motsvarande,

3.  postadress och telefonnummer, och

4.  uppgift om vilken verksamhet som bedrivs

7§


Varje satellitprogramföretag skall årligen till Kabelnämnden redovisa hur stor andel av programtjänsten som utgjorts av sådana program som avses i 13 § första stycket.


Varje satellitprogramföretag skall årligen till Radio- och TV-verket re­dovisa hur stor andel av program­tjänsten som utgjorts av sådana pro­gram som avses i 13 § första stycket.



På begäran av Kabelnämnden skall satellitprogramföretaget lämna upplysningar om vem som äger företaget och på vilket sätt program­tjänsten finansieras.


På begäran av Radio- och TV-verket skall satellitprogramföretaget lämna upplysningar om vem som äger företaget och på vilket sätt pro­gramtjänsten finansieras.


 


Nuvarande lydelse



Föreslagen lydelse


Prop. 1993/94:160 Bilaga 3


På begäran av Kabelnämnden På begäran av Radio- och TV-

skall en satellitentreprenör lämna      verket skall en satellitentreprenör
upplysningar om
                    lämna upplysningar om

1.    vem som är uppdragsgivare och hans adress,

2.  namnet på den eller de programtjänster som uppdragsgivaren sänder, och

3.  hur sändningen över sateUit sker.

11§


Den som enligt denna lag eller 5 kap. 3 § lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförord­ningens och yttrandefrihetsgrand­lagens områden har spelat in ett televisionsprogram, skall på begäran av Kabelnämnden utan kostnad lämna en sådan inspelning till nämnden.


Den som enligt denna lag eller 5 kap. 3 § lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförord­ningens och yttrandefrihetsgrund­lagens områden har spelat in ett televisionsprogram, skall på begäran av Granskningsnämnden för radio och TV utan kostnad lämna en sådan inspelning till nämnden.


27 §


Kabelnämnden fkr ålägga ett satellitprogramföretag att på lämpligt sätt offentliggöra ett beslut av nämnden enligt vilket företaget har bratit mot bestämmelsema i 12 § om beriktigande. Föreläggandet får dock inte innebära att offentliggö­rande måste ske i ett program som företaget sänder. Föreläggandet får förenas med vite.


Granskningsnämnden för radio och TV får ålägga ett satellitprogram­företag att på lämpligt sätt offent­liggöra ett beslut av nämnden enligt vilket företaget har bratit mot be­stämmelserna i 12 § om berikti­gande. Föreläggandet får dock inte innebära att offentliggörande måste ske i ett program som företaget sän­der. Föreläggandet får förenas med vite. Ett sådant föreläggande gäller omedelbart även om det överklagas.


28 §


Om ett satellitprogramföretag bryter mot någon av bestämmelseraa i 7, 8. 11 eller 14-24 § får Kabel­nämnden förelägga företaget att följa bestämmelsen. Föreläggandet får förenas med vite..


Om ett satellitprogramföretag bry­ter mot någon av bestämmelsema i 7, 8 eller 77 § får Radio- och TV-verket förelägga företaget att följa bestämmelsen. Föreläggandet får förenas med vite.


89


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse

28 a§

Om ett satellitprogramföretag bryter mot någon av bestämmelsema i 14-24 § får Granskningsnämnden för radio och TV förelägga företaget att följa bestämmelsen. Föreläggandet får förenas med vite. Ett sådant föreläggande gäller omedelbart även om det överklagas.


Prop. 1993/94:160 Bilaga 3


29 §


Om satellitentreprenören visar att satellitprogramföretaget fart tillgång till sändningsmöjligheten genom upplåtelse av en av satellitentreprenörens upp­dragsgivare utan att satellitentreprenören godkänt det, får dock föreläggandet rikta sig mot uppdragsgivaren.

Om en satellitentreprenör bryter mot bestämmelsen i 9 § får Kabel­nämnden förelägga entreprenören att följa bestämmelsen. Föreläggandet får förenas med vite.

Om satellitprogramföretaget inte har hemvist i Sverige, får förelägg­ande enligt 28 § i stället riktas mot satellitentreprenören.


Om en satellitentreprenör bryter mot bestämmelsen i 9 § får Radio-och TV-verket förelägga entrepre­nören att följa bestämmelsen. Före­läggandet får förenas med vite.

Om satellitprogramföretaget inte har hemvist i Sverige, får förelägg­ande enligt 28 eller 25 a § i stället rUctas mot satellitentreprenören.


30 §'


Beslut av Kabelnämnden som har förenats med vite får överklagas hos kammarrätten. Andra beslut som nämnden har meddelat enligt denna lag får inte överklagas.


Beslut av Granskningsnämnden för radio och TV om föreläggande enligt 27 eller 28 a § som har förenats med vite får överklagas hos kammarrätten. Andra beslut enligt denna lag får inte överklagas.


Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.


'Senaste lydelse 1993:125.


90


 


7       Förslag till lag om ändring i lokalradiolagen (1993:120)

Härigenom föreskrivs i fräga om k'kalradiolagen (1993:120)

deb att i 4, 5, 8-13, 17-19, 21, 28, 29, 34 och 37 §§ orden "Styrelsen för lokalradiotillstånd" skall bytas ut mot "Radio- och TV-verket",

deb art i 10-12, 18, 19, 28 och 29 §§ ordet "styrelsen" skall bytas ut mot "verket",

deb art 30, 31 och 39 §§ skall ha följande lydelse.


Prop. 1993/94:160 Bilaga 3


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydebe


30 §


Om en tillståndshavare bryter mot en bestämmelse i 22 eller 24-27 §§, får Radionämnden före­lägga honom att följa bestämmelser­na. Föreläggandet får förenas med vite.


Om en tillståndshavare bryter mot en bestämmelse i 22 eller 24-27 §§, får Granskningsnämnden för radio och TV förelägga honom art följa bestämmelsen. Föreläggan­det får förenas med vite.


31 §


En tillståndshavare skall på upp­maning av Radionämnden lämna nämnden en sådan inspelning som avses i 5 kap. 3 § lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihets­förordningens och yttrandefrihets­grundlagens områden. Om till­ståndshavaren inte rättar sig efter en sådan uppmaning, får nämnden förelägga vite.


En tillståndshavare skall på upp­maning av Granskningsnämnden för radio och TV eller Radio- och TV-verket lämna nämnden respektive verket en sådan inspelning som avses i 5 kap 3 § lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihets­förordningens och yttrandefrihets­grundlagens områden. Om till­ståndshavaren inte rättar sig efter en sådan uppmaning, får myndigheten förelägga vite.


39 §


Beslut som Styrelsen för lokalra­diotillstånd har meddelat får över­klagas hos kammarrätten. Styrelsens beslut om sändningsområdenas om­fattning får dock inte överklagas.

Radionämndens beslut om före­läggande som har förenats med vite får överklagas hos kammartätten.


Beslut som Radio- och TV-verket har meddelat får överklagas hos kammarrätten. Verkets beslut om sändningsområdenas omfattning får dock inte överklagas.

Beslut av Granskningsnämnden för radio och TV om föreläggande som har förenats med vite får överklagas hos kammarrätten. Beslut enligt 31 §får dock inte överklagas.


 


Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.


91


 


Lagrådets yttrande                                         Prop. 1993/94:160

Bilaga 4
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1994-02-08
                     °

Närvarande: justitierådet Per Jermsten, justitierådet Lars Å. Beckman, rege­ringsrådet Sigvard Holstad.

Enligt en lagrådsremiss den 27 januari 1994 (kulturdepartementet) har rege­ringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag tUl

1.  lag om ändring i radiolagen (1966:755),

2.       lag om ändring i närradiolagen (1982:459),

3.       lag om ändring i lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihets­förordningens och yttrandefrihetsgrandlagens områden,

4.       lag om ändring i lagen (1991:2027) om kabelsändningar till allmän­heten,

5.       lag om ändring i lagen (1992:72) om koncessionsavgift på televi­sionens område,

6.       lag om ändring i lagen (1992:1356) om satellitsändningar av televi­sionsprogram till allmänheten,

7.  lag om ändring i lokalradiolagen (1993:120).

Förslagen har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessom Greger Lindberg.

Förslagen föranleder följande yrtrande av Lagrådet

Förslaget till lag om ändring i radiolagen (1966:755)

17 §

Fjärde stycket i denna paragraf innehåller bl.a. vissa krav på hur Gransk­ningsnämnden för radio och TV skall vara sammansatt för art den skall vara beslutför. I andra meningen i stycket anges därvid, för fall då det är uppenbart att ärendet inte är av större vikt eller principiell betydelse, att nämnden kan vara beslutför "med ordföranden eller en av vice ordförandena och ytteriigare en ledamot". Denna bestämmelse innebär en avvUcelse från vad som normalt brukar föreskrivas i motsvarande fall, nämligen att en ordförande ensam är behörig att fatta beslut i vissa mål eUer ärenden.

Det har under föredragningen inför Lagrådet uppgivits art den nu föreslag­na ordningen, med en ordförande samt en ledamot, ansetts nödvändig på grand av reglema i 7 kap. 4 § ytlrandefrihetsgrandlagen, närmare bestämt kravet på en "nämnd" vars "sammansärtning" är bestämd i lag. Lagrådet har för sin del svårt att se att den sålunda åberopade grandlagsregeln skulle innebära något hinder mot den i övrigt gängse ordningen. Det finns åtskilliga exempel på lagbestämmelser angående både domstolars och nämnders sammansärtning där det för vissa fall anges art domstolen eller nämnden är beslutför med endast en ledamot (t.ex. 1 kap. 3 § rättegångsbalken) eller en


 


ordförande (t.ex. 37 kap. 1 § brottsbalken, jfr även 7 § förordningen    Prop. 1993/94:160 1991:1817 med instraktion för utiänningsnämnden). Mot den nu föreslagna    Bilaga 4 ordningen talar också rent praktiska skäl av inte obetydlig styrka. Genom den i femte stycket intagna hänvisningen till omröstningsreglema i 16 kap. rättegångsbalken skulle en ledamots medverkan i sammanhanget för övrigt närmast bli av rådgivande karaktär.

Mot bakgrand av det anförda förordar Lagrådet att förslaget i denna del ges den utformning som normalt förekommer i motsvarande sammanhang. I det aktuella stycket i paragrafen bör lämpligen även en del redaktionella för­ändringar göras. Lagrådet föreslår således att stycket ges följande lydelse:

"Granskningsnämnden för radio och TV är beslutför med ordföranden eller en vice ordförande och ytterligare tre ledamöter. Ärende som uppenbart inte är av störte vikt eller principiell betydelse får dock avgöras av ord­föranden eller en vice ordförande. Regeringen får föreskriva att tjänsteman hos nämnden skall ha rätt art farta beslut på nämndens vägnar, dock inte beslut som innebär art den sändande bmstit vid tillämpningen av de lagar som anges i sjärte stycket eller avtalet om programföretagets sändningsrätt".

Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:2027) om kabelsändningar till allmänheten

24 §

I paragrafen anges vilka beslut av dels Granskningsnämnden för radio och TV och dels Radio- och TV-verket som får överklagas hos kammarrätten. I uppräkningen finns inte med beslut som Radio- och TV-verket fattar enligt 21 § andra stycket. Beslut enligt det lagrammet avser återkallande av förord­nandet för ett företag som lokalt kabelsändarföretag. Ett sådant beslut är av så ingripande karaktär att det bör finnas möjlighet art överklaga beslutet. Upp­räkningen i förevarande paragraf av beslut som får överklagas bör därför kompletteras med beslut enligt 21 § andra stycket. Paragrafen bör även ändras redaktioneUt. Lagrådet föreslår att paragrafen ges följande lydelse:

"Beslut som Granskningsnämnden för radio och TV och Radio och TV-verket meddelat enligt denna lag och som förenats med vite, utom beslut som avses i 23 §, får överklagas hos kammarratten. Detsamma galler beslut av Radio- och TV-verket enligt 6 § andra stycket och 21 § andra stycket Andra beslut av Granskningsnämnden för radio och TV och Radio- och TV-verket enligt denna lag får inte överklagas."

Förslaget till lag om ändring i lagen (1992:1356) om satellitsändningar av televisionsprogram till allmänheten

28 §

För det fallet art ert satellitprogramföretag bryter mot någon av bestämmel­
sema i 7, 8 eller 11 § föreskrivs i förevarande paragraf att Radio- och TV-
verket får förelägga företaget att följa bestämmelsen. Vidare stadgas art före­
läggandet får förenas med vite.
                                                          93


 


Lagrådet har ingenting art erinra mot förslaget såvitt gäller möjligheten att Prop. 1993/94:160 utfärda förelägganden vid brott mot 7 eller 8 §. När det gäller förelägganden Bilaga 4 med anledning av brott mot 11 § däremot vill Lagrådet förorda en ändring i förslaget. Enligt 11 § är det Granskningsnämnden för radio och TV som har rätt att på begäran få inspelningar av televisionsprogram. Mot den bakgran­den synes det naturligt art det läggs på nämnden art vid brort mot den para­grafen utfärda de förelägganden som kan behövas.

Med hänvisning till det sagda förordar Lagrådet att 28 § ges följande lydelse:

"Om ett satellitprogramföretag bryter mot någon av bestämmelsema i 7, 8 eller 11 § får Radio- och TV-verket respektive Granskningsnämnden för radio och TV förelägga företaget att följa bestämmelsen. Föreläggandet får förenas med vite."

Övriga lagförslag

Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.

94


 


Kulturdepartementet                                      Prop. 1993/94:160

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanrtäde den 17 febmari 1994

Närvarande: statsministem Bildt, ordförande, och statsråden B. Westerberg, Friggebo, Laurén, Hörnlund, Olsson, Svensson, Dinkelspiel, Thurdin, Hellsvik, Wibble, Björck, Davidsson, Könberg, Odell, Unckel, P. Westerberg, Ask

Föredragande: statsrådet Friggebo

Regeringen beslutar proposition 1993/94:160 Ny myndighetsorganisation på radio- och TV-området.

95


 


gotab  46020, Stockholm 1994