Prop.
1993/94:158
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 17 februari 1994
Carl Bildt
Karl Erik Olsson
(Jordbruksdepartementet)
I propositionen föreslås vissa förändringar av fiskeripolitiken i syfte att anpas-
sa fisket till den långsiktiga tillgången på fisk. Förändringarna föranleds ock-
så av internationaliseringen på fiskets område.
I fiskelagen (1993:787) införs ett bemyndigande för regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer att föreskriva om krav på tillstånd för
användning av fartyg för yrkesmässigt fiske.
I fiskelagen införs vidare en bestämmelse som gör det möjligt för rege-
ringen att besluta att miljökonsekvensbeskrivningar skall göras på fiskets om-
råde vad gäller fiskemetoder och utsättning av fiskarter. De föreslagna lagänd-
ringarna bör träda i kraft den 1 juli 1994.
Anslagen Främjande av fiskerinäringen, Särskilda insatser för fisket och
Bidrag till fiskevård förs upp med i stort oförändrade anslagsbelopp jämfört
med innevarande budgetår.
1 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 158
1 Förslag till riksdagsbeslut.............................. 3
2 Lagtext.......................................... 3
2.1 Förslag till lag om ändring i fiskelagen (1993:787)......... 3
3 Ärendet och dess beredning ............................ 4
4 Internationalisering på fiskets område...................... 4
5 Fisket i Sverige .................................... 5
5.1 Yrkesfisket ................................... 5
5.2 Vattenbruket .................................. 9
5.3 Beredningsindustrin m.m......................... 10
5.4 Fritidsfisket.................................. 11
6 EG:s fiskeripolitik.................................. 12
7 Särskilda frågor ................................... 13
7.1 Begränsning av fiskeansträngningen ................. 13
7.2 Främjande av vattenbruket ........................ 14
7.3 Främjande av kust-och insjöfisket................... 16
7.4 Vissa skattefrågor.............................. 18
7.5 Fiske och miljö ............................... 18
7.6 Laxfisket.................................... 22
7.7 Kontrollorganisation............................ 24
7.8 Användning av återstående prisregleringsmedel .......... 25
8 Specialmotivering.................................. 26
8.1 Fiskelagen................................... 26
9 Anslagsfrågor för budgetåret 1994/95 ..................... 26
Bilaga 1 Sammanfattning av betänkandet
Svenskt fiske (SOU 1993:103) 30
Bilaga 2 Sammanställning av remissyttrandena 32
över betänkandet Svenskt fiske (SOU 197693:103) ....... 32
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde
den 17 februari 1994 .................................. 76
Rättsdatablad ....................................... 77
Regeringen föreslår att riksdagen
1. antar regeringens förslag till - lag om ändring i fiskelagen (1993:787),
2. till Främjande av fiskerinäringen för budgetåret 1994/95 under nionde
huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 3 684 000 kr,
3. medger att under budgetåret 1994/95 statligt stöd beviljas till särskilda
insatser för fisket med sammanlagt högst 25 000 000 kr,
4. till Särskilda insatser för fisket för budgetåret 1994/95 under nionde
huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 26 391 000 kr,
5. till Bidrag till fiskevård för budgetåret 1994/95 under nionde huvudti-
teln anvisar ett reservationsanslag på 3 612 000 kr.
Prop. 1993/94:158
Regeringen har följande förslag till lagtext.
Härigenom föreskrivs att 20 och 21 §§ fiskelagen (1993:787) skall ha följ-
ande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
20 §
Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela före-
skrifter om vilken hänsyn som vid fiske skall tas till naturvårdens intressen.
Föreskrifterna får dock inte vara så ingripande att fisket avsevärt försvåras.
Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får före-
skriva att det i ärenden enligt denna
lag skall finnas miljökonsekvensb-
eskrivningar som gör det möjligt att
bedöma vilken inverkan fiskemeto-
der och utsättande av fiskarter har på
miljön. Föreskrifterna får innebära
att en sådan beskrivning skall upp-
rättas av den som avser att använda
metoder eller sätta ut fiskarter.
21 §
Regeringen får för fiske som är fritt för var och en meddela föreskrifter
som begränsar redskapsanvändningen för andra fiskande än sådana som
1. bedriver yrkesmässigt fiske,
2. innehar fiske med äganderätt eller har rätt till fiske på grund av nyttjande-
rätt som omfattar även annat fiske än det som är fritt för var och en.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får med-
dela föreskrifter om krav pä särskilt
tillstånd för användning av fartyg
för yrkesmässigt fiske.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.
Regeringen bemyndigade den 8 juli 1992 chefen för Jordbruksdepartementet
att tillkalla en särskild utredare med uppgift att mot bakgrund av de internatio-
nella överenskommelser som har träffats på bl.a. fiskets område utreda fiskeri-
näringens utvecklingsmöjligheter (dir. 1992:83). Utredaren (generaldirektö-
ren Per Wramner) redovisade den 16 december 1992 i delbetänkandet
Svenskt fiske - nuläge och utvecklingsmöjligheter (SOU 1992:136) förslag
till vissa anpassningsåtgärder per den 1 juli 1993. Dessa förslag har behand-
lats under föregående riksmöte (prop. 1992/93:184, bet. 1992/93:JoU21,
rskr. 1992/93:331). Utredaren har den 18 november 1993 överlämnat slut-
betänkandet Svenskt fiske (SOU 1993:103). Utredningens sammanfattning
av betänkandet finns i bilaga 1. Betänkandet har remissbehandlats. En för-
teckning över remissinstanserna och en sammanställning av remissyttrandena
finns i bilaga 2.
Fiskeriverket har på regeringens uppdrag redovisat konsekvenserna på fis-
kets område för berörda myndigheter av ett svenskt EU-medlemskap i en pro-
memoria den 20 december 1993. Promemorian beskriver de ekonomiska,
organisatoriska och administrativa konsekvenserna. Bl.a. redovisas behov av
ytterligare resurser och organisatoriska förändringar vid Fiskeriverket samt
hur en kontrollorganisation på fiskets område bör organiseras.
I prop. 1989/90:123 om fisket redovisades EFTA-avtalet om frihandel med
fisk och fiskprodukter liksom dess konsekvenser för svensk fiskeripolitik.
Riksdagen beslöt i enlighet med regeringens förslag att godkänna överenskom-
melsen (bet. 1989/90:JoU22, rskr. 1989/90:341). Riksdagen har därefter vid
två tillfällen godkänt förslag till nödvändiga anpassningar av den svenska
fiskeripolitiken till följd av avtalet (prop. 1990/91:87, bet. 1990/91 :JoU25,
rskr. 1990/91:283 och prop. 1991/92:120, bet. 1991/92:JoU20, rskr. 1991/
92:304).
I prop. 1991/92:170 om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)
redovisades bl.a. vissa konsekvenser för fisket till följd av EES-avtalet. Av
redovisningen framgår att avtalet behandlar väsentliga områden inom fiskeri- Prop. 1993/94:158
sektom även om EFTA-statema inte tar över EG:s regelverk på fiskets om-
råde och således inte heller ansluts till EG:s gemensamma fiskeripolitik. Av-
talet innehåller bl.a. tullättnader för fiskprodukter samt bestämmelser om stats-
stöd, gränsskydd, marknadsreglering och direktlandningar. Riksdagen be-
slutade i november 1992 att godkänna EES-avtalet (prop. 1991/92:170, bet.
1992/93:EU1, rskr. 1992/93:390 ff). Till följd av utfallet av den schweiziska
folkomröstningen om avtalet beslutade riksdagen om vissa ändringar i avtalet
i juni 1993 (prop. 1992/93:100, prop. 1992/93:225, bet. 1992/93: EU3, rskr.
1992/93:404). EES-avtalet trädde i kraft den 1 januari 1994.
Sverige ansökte sommaren 1991 om medlemskap i de europeiska gemen-
skaperna. Medlemskapsförhandlingar inleddes den 1 februari 1993. Därefter
har den 1 november 1993 Maastricht- eller Unionsfördraget trätt i kraft.
Inledning
Det svenska havsfisket bedrivs i Nordsjön, Skagerrak, Kattegatt och Öster-
sjön. Fisket i Västerhavet har av tradition varit det viktigaste för svensk del.
Under slutet av 1970-talet utvidgade länderna rent Nordsjön sina fiskegränser
till 200 nautiska mil vilket innebar att det svenska fisket i detta område nume-
ra regleras genom årliga fiskeförhandlingar med EU och Norge. Sverige ut-
vidgade vid samma tidpunkt sin fiskegräns i Östersjön. Gränsdragningen ös-
ter om Gotland, den s.k. vita zonen, löstes dock inte förrän år 1988. Fram till
dess kunde ett oreglerat fiske bedrivas i detta stora och för fiskreproduktionen
viktiga område. Det är en av orsakerna till dagens svaga torskbestånd i Öster-
sjön. Andra orsaker är bristande saltvatteninflöde från Västerhavet och miljö-
störningar.
Det svaga beståndet av torsk i Östersjön har kraftigt påverkat den svenska
fiskerinäringen eftersom torskfisket sedan början av 1980-talet har utgjort en
mycket viktig del av yrkesfisket. Eftersom de flesta andra kommersiella fisk-
arterna är kvoterade är möjligheterna begränsade att övergå till annat fiske. Be-
stånden av sill/strömming är däremot mycket goda. Det är dock svårt att få av-
sättning för denna fisk. Bestånden av ål och lax är i hög grad beroende av ut-
sättningar. I stort sett alla laxodlingar har under de senaste åren drabbats av
hög dödlighet hos yngel förorsakad av ett symptom kallat M-74.
Det yrkesmässiga insjöfisket bedrivs till helt övervägande del i Vänern,
Vättern, Mälaren och Hjälmaren. Här fiskas i första hand högprisarter som
lax, röding, gös, abborre, gädda, lake och sik.
Fisktillgångar Prop. 1993/94:158
Hälften av de svenska fiskfångsterna görs i Östersjön. De viktigaste arterna är
sill/strömming, torsk, skarpsill och lax. För sill/strömming och skarpsill är be-
ståndssituationen mycket god. Torskbeståndet i Östersjön har under senare år
minskat kraftigt.
Det låga inflödet av salt, syrerikt vatten från Västerhavet har medfört att de
för torskens reproduktion nödvändiga miljöerna numera finns bara inom få
och djupare områden i Östersjön. Det mesta tyder på att det inbrott av saltvat-
ten som inträffade under vintem 1993 inte var tillräckligt stort för att åstad-
komma någon märkbar effekt på reproduktionen i det viktiga Gotlandsdjupet.
Den låga vattenomsättningen i kombination med övergödning har medfört
en minskning av syrehalten i Östersjön. Det krävs en kraftig minskning av
kväve- och fosforbelastningen för att åstadkomma en varaktig förbättring.
Ytterligare en faktor som orsakat minskade torskbestånd är det hårda fiske-
tryck som torsken har varit utsatt för under den senaste tioårsperioden. Av be-
tydelse är framför allt förhållandet att det i princip bedrivits ett oreglerat fiske i
den s.k. vita zonen öster om Gotland fram till slutet av 1980-talet.
De flesta av Östersjöns vilda laxstammar har genom åren utrotats, främst
genom utbyggnaden av vattendrag för kraftändamål. Kraftbolagen har ålagts
att kompensera produktionsbortfallet genom att bekosta utsättningar av lax i
de utbyggda älvarna. Laxbeståndet i Östersjön består i dag av ca 10 % vild
lax. Den vilda och odlade laxen lever blandat inom de områden där ett havs-
fiske efter lax bedrivs vilket försvårar en selektiv beskattning av beståndet. Så-
väl de vilda som de odlade laxbestånden hotas av det tidigare nämnda symp-
tomet M-74 vilket har orsakat mycket hög dödlighet hos nykläckta yngel un-
der år 1992 och 1993. Detta förhållande har medfört dels att utsättningar av
lax inte har kunnat ske i normal omfattning i vissa älvar, dels en försämrad na-
turlig rekrytering av vuxen lax. Fiskeriverket bedömer situationen som myck-
et oroande. Regeringen redovisar under avsnittet Laxfisket sina bedömningar
i frågan.
Skagerrak och Kattegatt svarar för knappt hälften av de svenska fångster-
na. Här fångas i huvudsak sill, skarpsill, torsk, makrill, nordhavsräka och
havskräfta. Flertalet bottenlevande fiskslag är hårt exploaterade. Situationen
för torsken i Skagerrak är relativt bra medan den är sämre i Kattegatt. Be-
ståndet av havskräfta är relativt hårt pressat medan beståndet av räka i Skager-
rak är starkt.
Nordsjön svarar för drygt 10 % av det totala fångstvärdet, motsvarande
4 % av den totala fångsten. Nordsjön är dock viktig genom att den väsentligt
bidrar till flexibiliteten i det svenska fisket. De för svenskt fiske viktigaste ar-
tema är sill, makrill, gråsej, kolja och torsk. De bottenlevande fiskslagen så-
som torsk, kolja och gråsej är för närvarande hårt exploaterade. Situationen
för räka är relativt god medan tillgången på makrill varierar.
De för kustfisket viktigaste arterna längs Norrlandskusten (Norrbotten-
Gästrikland) är siklöja, sik, strömming, lax och öring. Siklöjan representerar
det högsta fångstvärdet. Detta fiske är nästan uteslutande inriktat på fiskens Prop. 1993/94:158
rom och utnyttjar beståndet fullt ut. Sikbeståndet är utsatt för ett hårt fiske-
tryck. Fiske efter strömming kan ökas väsentligt. Laxfisket är till största de-
len beroende av kompensationsutsättningar.
Längs Östersjökusten (Uppland-Småland, inkl. Gotland) är ålen ekono-
miskt sett den viktigaste arten. Strömming, torsk, abborre och gädda är andra
betydelsefulla arter. Gös, skrubbskädda, piggvar, sik, öring, lax och lake har
lokalt intresse. Flera av bestånden är mycket stora i förhållande till kustfiskets
nuvarande omfattning.
Längs sydkusten (Blekinge och Skåne) är ål och torsk de viktigaste arter-
na. Andra arter som beskattas är sill, skrubbskädda, öring och piggvar.
Längs västkusten (Halland-Bohuslän) är ålen den för kustfisket viktigaste
arten. Andra viktiga arter är torsk, skarpsill, sill, plattfisk och skaldjur.
I de stora sjöarna kan fisket inte öka nämnvärt på lax, röding och gös. Där-
emot finns utrymme för ökat fiske på abborre, gädda, lake och sik.
Fångster
Det svenska havsfiskets totala fångster utgörs till 80-90 % av torsk, sill och
skarpsill. År 1992 uppgick den totala fångsten till drygt 300 000 ton, varav
165 000 ton var foderfisk, 93 000 ton sill/strömming och 19 000 ton torsk.
Torskfisket i Östersjön har minskat med drygt 60 % sedan år 1985.
Det totala fångstvärdet år 1992 var 744 miljoner kronor. Det är en minsk-
ning med 16 % sedan år 1990. Torskfisket svarade år 1992 för 28 % av det
totala fångstvärdet, sill- och strömmingsfisket för 19 % och foderfisket för
13 %.
Det kustnära fiskets fångster uppgick år 1992 till knappt 15 000 ton, varav
hälften kom från Skagerrak och Kattegatt, ca 30 % från sydkusten och södra
ostkusten och ca 20 % från norra ostkusten.
Fångsterna i det yrkesmässiga insjöfisket uppgick år 1992 till drygt 2 000
ton, varav drygt 75 % kom från de stora sjöarna. Insjöfisket svarade då för
5 % av yrkesfiskets totala fångstvärde.
Fiskemönster
Fiskemönstret inom det svenska havsfisket varierar under året vad gäller bl.a.
fångstområden, arter som fiskas och redskap som används. Mönstret styrs av
biologiska och ekonomiska faktorer, nationella regleringar och internationella
överenskommelser.
Fiskemönstret karaktäriseras framför allt av stor flexibilitet. Fiskeflottan
rör sig över hela det havsområde inom vilket Sverige har kvoter. Detta inne-
bär att fiskeinriktning och fångstområden varierar över året.
Vid en jämförelse av det årliga fiskemönstret hos ett urval av de större fis-
kefartygen mellan åren 1988, 1991 och 1992 kan sammanfattningsvis konsta-
teras att den kraftiga nedgången av torskbeståndet i Östersjön har medfört att Prop. 1993/94:158
fisket under år 1992 inriktades på sill och skarpsill och att fångstområdena i
Västerhavet inkl. Nordsjön ökade väsentligt i betydelse.
Yrkesfiskarna
Antalet yrkesfiskare år 1990 var 3 250. Till detta kommer 570 fiskare som
enligt den officiella statistiken klassificeras som binäringsfiskare. Av yrkes-
fiskarna var 45 % hemmahörande på västkusten, 30 % på ostkusten och
25 % på sydkusten. För binäringsfiskama var motsvarande fördelning 20, 60
resp. 20 %. År 1990 var antalet fiskare i sötvatten 350, varav 70 % fanns vid
de stora sjöarna.
Medelåldern hos yrkesfiskarna är ca 40 år. Under 1980-talet har en föryng-
ring skett inom näringen, särskilt på västkusten och i insjöfisket.
Omkring hälften av samtliga yrkesfiskare i havsfisket bedriver sitt fiske
med trål. I Göteborgs och Bohus län och i Hallands län är andelen trålfiskare
över 75 %.
Fiskeflottan
År 1993 var antalet fartyg längre än 8 m ca 1 700. Av dessa bedrev ca 230
sillfiske och ca 340 torskfiske. Antalet havsfiskefartyg längre än 12 m var ca
550, varav 300 far.ns på västkusten, 100 på sydkusten, 100 på södra ostkus-
ten och 50 på norra ostkusten. Kustfiskeflottan uppgick till ca 900 fartyg var-
av ca 400 fanns i södra Östersjön, ca 290 i Skagerrak och Kattegatt, 120 i nor-
ra Östersjön och 110 i Bottenviken.
Insjöfiskeflottan uppgick till ca 230 fartyg, varav ca 100 fanns i Vänern,
drygt 30 i Vättern, drygt 40 i Mälaren och knappt 30 i Hjälmaren.
Beräknat på försäkringsvärdet uppskattas värdet på de svenska fiskefartyg
som är över 8 m till 1,8 miljarder kronor.
Den svenska fiskeflottan har under senare år genomgått en omfattande mo-
dernisering. Elektronikutrustningen ombord för bl.a. fiskletning och posi-
tionsbestämning har blivit mer avancerad. Arbetet på däck och i lastutrymmen
har rationaliserats. Arbetsmiljön ombord har förbättrats väsentligt.
Fisket som företag
Det totala fångstvärdet i det svenska fisket uppgick under det första halvåret
1991 till 491 miljoner kronor vilket kan jämföras med 345 miljoner kronor
under motsvarande period år 1993. Fångstvärdet har sålunda totalt minskat
med 146 miljoner kronor eller 30 % på två år. Torskfisket har minskat med
206 miljoner kronor medan foderfisket har ökat med 75 miljoner kronor.
Det totala fångstvärdet för sill under budgetåret 1992/93 var ca 122 miljo- Prop. 1993/94:158
ner kronor. Det totala pristillägget för sill uppgick under samma period till ca
45 miljoner kronor, vilket innebär att i genomsnitt 27 % av sillfiskarnas totala
inkomst utgjordes av pristillägg. Pristilläggets betydelse varierade dock mel-
lan olika kuststräckor. På ostkusten var det genomsnittliga förstahandspriset
på sill under budgetåret 1992/93 ca 1,50 kr per kg. Prisstödet uppgick till
samma belopp. På sydkusten var det genomsnittliga priset 85 öre per kg och
pristillägget 1,20 kr per kg. På västkusten var motsvarande tal 1,30 kr per kg
resp. 1 kr per kg.
Förutsättningarna för sillfisket förändrades radikalt i och med att det stat-
liga prisstödet avvecklades den 1 januari 1994. Ett alternativ till sillfiske är en
övergång till riktat fiske för framställning till fiskfoder. Priset på foderfisk är i
dag ca 61 öre per kilo. För lönsamhet i detta fiske krävs fartyg med mycket
stor lastkapacitet. Av de fartyg som under februari 1993 bedrev detta fiske
var 80 % över 30 m.
I syfte att få en uppfattning om investeringsviljan inom fiskerinäringen har
utredningen om fiskerinäringens utvecklingsmöjligheter gjort en samman-
ställning över ansökningarna om statligt stöd till fisket under perioden 1987—
1992. Sammanställningen visar att intresset för att köpa nya eller begagnade
större fartyg har minskat kraftigt eller från 83 % av det totala investerings-
beloppet år 1987 till 37 % år 1992. Intresset för investeringar som syftar till
rationalisering av fisket har däremot ökat kraftigt, nämligen från 9 % av det
totala investeringsbeloppet år 1987 till 56 % år 1992. Det totala investerings-
beloppet i ansökningarna har minskat från ca 223 miljoner kronor år 1987 till
141 miljoner kronor år 1992. Omräknat till 1992 års penningvärde innebär
det en halvering av det totala investeringsbeloppet
En god soliditet är viktig för fiskeföretagens förmåga att klara förlustperio-
der. Ett företag med relativt stor andel eget kapital har bättre förutsättningar att
möta konjunkturnedgångar och branschkriser än ett företag med en liten andel
eget kapital. Av 37 fiskeföretag som granskats av utredningen hade 29 eller
nästan 80 % mycket dålig soliditet. Det är utredningens bedömning att bilden
är likartad inom hela den svenska fiskeflottan.
Det svenska vattenbruket omfattar huvudsakligen matfiskodling, odling av
sättfisk, kräftodling, musselodling samt försöksodling bl.a. av torsk och ost-
ron. Den viktigaste arten för svensk matfiskodling är regnbåge.
År 1992 producerades inom svenskt vattenbruk 5 800 ton matfisk (hel
färskvikt). Produktionen bestod till 90 % av regnbåge. Vidare producerades
1 350 ton musslor och 8 ton kräftor. Det sammanlagda produktionsvärdet
uppgick till 133 miljoner kronor.
År 1992 var ca 320 företag inriktade på odling av matfisk. Härutöver
fanns 130 företag vars verksamhet huvudsakligen bestod av uppfödning av
sättfisk. Under de senaste åren har mellan 20 och 30 vattenbruksföretag gjort Prop. 1993/94:158
konkurs.
Utvecklingen fram till år 1988 visade en jämn och hög tillväxt i antalet
producerande matfiskodlingar. År 1989 bröts utvecklingen och antalet mat-
fiskodlingar har därefter minskat med en tredjedel. Antalet kräftodlingar har
däremot mer än fyrdubblats. Av regnbågsproduktionen kommer närmare
30 % från stora företag i Östergötlands, Kalmar och Blekinge län. De kust-
baserade företagen svarar för merparten av produktionen inom vattenbruket.
Importen av laxfisk uppgick år 1992 till ca 13 000 ton, varav ca 45 % ut-
gjordes av färsk atlantlax från Norge och ca 30 % av fryst stillahavslax från
USA. Importen av musslor, ostron och sötvattenskräftor uppgick till 3 100
ton varav 68 % utgjordes av sötvattenskräftor, huvudsakligen från USA.
Exporten av regnbåge var samma år ca 2 800 ton, nästan uteslutande i
fryst form till främst Japan och Danmark. Exporten av musslor, ostron och
sötvattenskräftor var ca 900 ton.
För att få bedriva vattenbruk krävs tillstånd både enligt fiskelagstiftningen
och miljöskyddslagstiftningen. Prövningen enligt fiskelagstiftningen görs i
syfte att förhindra spridning av fisksjukdomar samt av fiskarter och fiskstam-
mar som kan utgöra ett hot mot värdefulla vilda bestånd. Fiskeriverket utar-
betar föreskrifter och allmänna råd medan länsstyrelsen ger tillstånd och an-
svarar för tillsynen.
Prövningen enligt miljöskyddslagstiftningen görs för att fastställa om ett
vattenområde tål den föroreningsbelastning som ett planerat vattenbruk med-
för. Länsstyrelsen meddelar tillstånd och ansvarar för tillsynen.
Fiskhälsan AB, som till lika delar ägs av Laxforskningsinstitutet och
Vattenbrukamas riksförbund, har till uppgift att ge odlaren råd och hjälp. Bo-
laget skall också verka för att det byggs upp ett system av kontrollerade avels-
stationer och sättfiskodlingar så att leverans av rom och fisk kan ske mellan
odlingar och för utplantering på ett från smittskyddssynpunkt säkert sätt.
Utredningen har föreslagit ett antal åtgärder i syfte att främja utvecklingen
av vattenbruksnäringen. Åtgärderna redovisas under avsnittet Främjande av
vattenbruket.
Fiskdistributionen efter landning sker vanligtvis med lastbil till förstahands-
mottagare och vidare till beredningsindustri, grossist, detaljist, konsument
eller exportör.
De flesta av fiskehamnarna finns i regioner där fisket sedan länge har haft
stor betydelse. Hamnarna är bl.a. utrustade för organiserad fångstmottagning
med bl.a. isverk, kyllager och fryshus. Vidare finns tillgång till verkstäder,
trålbinderi, skeppshandel m.m.
10
År 1992 fanns 160 registrerade fångstmottagare. De fiskarägda företagen Prop. 1993/94:158
stod för 30 % av uppköpen, auktionerna för 23 % och övriga företag för
21 %. Utländska uppköpare stod för resterande 26 %.
Den svenska fiskberedningsindustrin består huvudsakligen av konserv-
industri, frysindustri samt rökerier och övrig beredning. Industrin sysselsatte
år 1990 totalt drygt 2 500 personer varav ca 70 % i Göteborgs och Bohus
län. Utredningen om fiskerinäringens utvecklingsmöjligheter bedömer att den
totala sysselsättningen inom fiskberedningsindustrin inkl, små fiskanlägg-
ningar uppgår till ca 3 000 personer. Det totala produktionsvärdet för fisk och
fiskprodukter var ca 1,3 miljarder kronor år 1990.
Av livsmedelspartihandelns totala omsättning på ca 145 miljarder kronor år
1991 hänförde sig ca 7 miljarder kronor till omsättning av fisk och fiskkonser-
ver.
Antalet försäljningsställen inom detaljhandeln med fiskdiskar är mellan
1 500 och 2 000. Ca 7 000 livsmedelsbutiker saluför djupfryst fisk, rökta
fiskvaror och skaldjur.
Konsumtionen av fisk och skaldjur i Sverige uppgick år 1988 till 31 kg
färskvikt per person och år. Det innebär en ökning med 3 kg per person och
år sedan år 1980. Som jämförelse kan nämnas att motsvarande konsumtion i
Island är 119 kg per person, i Norge 46 kg, i Finland 31 kg och Danmark 15
kg. Konsumtionen av djupfryst vitfisk och skaldjur har under senare år ökat
starkt medan konsumtionen av sill och strömming har minskat kraftigt.
Fiskerinäringen är i jämförelse med andra näringar mer inriktad på produk-
tion än på avsättning. Marknadsföringens svaga ställning återspeglas bl.a. i
brister i distributionsledet.
Den svenska exporten av fisk och fiskprodukter omfattar i huvudsak kon-
server samt hel fisk i form av direktlandad torsk och sill i Danmark. Export-
värdet uppgår till ca 900 miljoner kronor medan importen uppgår till ca 2,7
miljarder kronor. EU:s tullar på fisk och fiskprodukter försvårar exporten av
beredda fiskprodukter från den svenska beredningsindustrin. EES-avtalet
innebär tullättnader för bl.a. torsk, torskfiléer, regnbåge och kaviarsubstitut
men inte för de för den svenska fiskerinäringen så viktiga produkterna sill,
lax, makrill, räkor och havskräfta.
Ungefär 2,2 miljoner vuxna svenskar är enligt en undersökning år 1990 in-
tresserade av fritidsfiske. Av dessa kan 1,4 miljoner betraktas som sportfis-
kare, dvs. de fiskar enbart med handredskap. Av undersökningen framgår
vidare att för 840 000 personer är fiske den viktigaste sysselsättningen på fri-
tiden. Av de fiskande uppger 50 % att de så gott som uteslutande bedrivit
fiske i sötvatten medan 31 % så gott som uteslutande bedrivit fiske i havet.
Fritidsfiskets fångster uppskattas till 30 000-40 000 ton per år.
11
Sportfiske är en viktig del av den svenska turistnäringen. Sportfisket om- Prop. 1993/94:158
sätter årligen minst 4 miljarder kronor inberäknat fiskekort, båtar, mat och
logi, fiskeutrustning och resor. Sportfisket tenderar att mer än andra rekrea-
tion saktiviteter spridas över året och över landet. Det är därför en viktig källa
till kompletterande sysselsättning och inkomst i glesbygder.
Målen för EG.s fiskeripolitik (CFP) är höjd produktivitet inom yrkesfisket,
skälig levnadsstandard för yrkesfiskarna, stabil marknad, säkert och jämnt
utbud samt skäliga priser och bra kvalitet. Målen skall uppnås genom resurs-
förvaltning, marknadsreglering och strukturåtgärder.
Resurspolitiken rör förhållanden såväl inom gemenskapen som i förhåll-
ande till tredje land. Fördelningen av tillgängliga fiskresurser inom gemen-
skapen sker enligt principen om relativ stabilitet där andelarna baseras på tra-
ditionellt fiske, men hänsyn tas även till regioner som är särskilt beroende av
fiske samt den förlust av fiskresurser som enskilda medlemsländer drabbades
av i samband med tredje lands utvidgning av fiskezoner. Resursförvaltning i
form av fiskeregler och kontroll är andra viktiga inslag i resurspolitiken lik-
som fiskeavtal med tredje land.
I marknadspolitiken ingår dels gemensamma marknadsföringsnormer, dels
reglering av marknaden för fisk- och vattenbruksprodukter. Normerna för
marknadsföring omfattar fiskens kvalitet, storlek eller vikt, förpackning och
märkning. Fisk som inte uppfyller de fastställda normerna får inte saluföras.
Det är medlemsländernas skyldighet att kontrollera att normerna uppfylls. De
viktigaste inslagen i marknadsregleringen är reglering av överskott med stöd
av s.k. orienterings- och återtagspriser, fiskarägda producentorganisationer
som svarar för överskottshanteringen samt reglering av importen genom refe-
renspriser. Det mest verkningsfulla instrumentet i importregleringen är dock
tullarna på fisk och fiskprodukter.
Strukturpolitiken syftar primärt till att genom nationella program stödja en
ändamålsenlig utveckling av medlemsländernas fiskeflottor samt främja ut-
vecklingen inom vattenbruket. Reduktion av fiskeflottan har under senare år
spelat en framträdande roll inom strukturpolitiken.
I de pågående EU-förhandlingama är det på fiskets område av särskilt in-
tresse för Sverige att fullt ut bevara de traditionella svenska fiskemönstren,
införa EG:s marknadsorganisation för fiske och vattenbruk fr.o.m. anslut-
ningsdagen samt inom ramen för EG:s fiskeripolitik upprätthålla och utveckla
regionalpolitiska åtgärder. Sverige har presenterat förhandlingspositioner som
omfattar bl.a. krav på fasta andelar av fiskeresursema, avskaffande av tullar
och bibehållande av det betydelsefulla foderfisket.
12
Prop. 1993/94:158
Regeringens förslag: Fiskeriverket bemyndigas i fiskelagen att be-
sluta om krav på särskilt tillstånd för att få använda ett fartyg för yrkes-
mässigt fiske.
Regeringens bedömning: Begränsning av fiskeansträngningen bör
i fortsättningen få en mer framträdande roll inom fiskeripolitiken.
Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Remissinstanserna: Flertalet av de remissinstanser som har berört för-
slagen är positiva till någon form av åtgärder för att begränsa fiskeansträng-
ningen.
Skälen för regeringens förslag och bedömning: Utredningens för-
slag att begränsning av fiskeansträngningen (s.k. effort-begränsning) bör ges
en mer framträdande roll inom fiskeripolitiken innebär att ett i princip nytt sätt
att reglera det svenska fisket än det kvotsystem som i dag är den viktigaste re-
gleringsformen introduceras. Begränsning av fiskeansträngningen kan om-
fatta olika typer av åtgärder som reglerar tillträdet till ett fiske i dess helhet el-
ler begränsar vissa typer av fisken. Exempel på begränsande åtgärder är krav
på licens, skrotning av fiskefartyg, planerat stillaliggande av fiskefartyg, re-
glering av fiskesäsongen, fiskeförbud vissa dagar i veckan, redskapsbegräns-
ning, inrättande av fredningsområden och krav på redskapens utformning.
Samtliga dessa former av begränsning har praktiserats inom det svenska
fisket antingen genom beslut av myndigheter eller genom frivilliga åtaganden
från fiskets sida.
Enligt utredningen är begränsning av fiskeansträngningen det mest effek-
tiva sättet att reglera fisket så att fiskestopp undviks och fisket därmed förde-
las jämnare över året. En begränsning av fiskeansträngningen främjar en an-
passning av fiskekapaciteten till den långsiktiga fisktillgången och bör därför
enligt utredningen i fortsättningen vara det centrala instrumentet vid reglering
av fisket. Därigenom kan kvoterna mer ses som ett kontrollsystem. Kvoterna
måste dock inom överskådlig tid vara utgångspunkten för den internationella
regleringen av fisket. En begränsning av fiskekapaciteten bör enligt utred-
ningen göras så generell som möjligt. Så bör t.ex. alla fartyg inom ett visst
fiske omfattas, oavsett nationalitet. Utredningen föreslår mot denna bakgrund
att fiskelagen kompletteras så att Fiskeriverket bemyndigas att besluta om
krav på tillstånd för fartyg över en viss storlek för yrkesmässigt fiske. Grund-
läggande förutsättning för fartygstillstånd bör vara innehav av yrkesfiskeli-
cens. Vid beslut om fartygstillstånd bör hänsyn tas till om det finns tillräckligt
med fisk av det slag som den sökande avser att fiska.
13
Regeringen delar utredningens uppfattning att en begränsning av fiskean- Prop. 1993/94:158
strängningen bör spela en större roll vid regleringen av fisket än vad som hit-
tills har skett. I det längre perspektivet bör denna form av reglering bli styran-
de för yrkesfisket. I dagsläget får begränsningen dock ses som ett komple-
ment till den kvotreglering som sker efter internationella förhandlingar och
som kan bedömas kvarstå under överskådlig tid.
Den nya fiskelagen som trädde i kraft den 1 januari 1994 gör det möjligt att
begränsa den totala fiskeansträngningen genom att det ställs krav på licens för
att få bedriva yrkesfiske och genom att användningen av redskap begränsas
för fritidsfisket. Enligt regeringens uppfattning bör krav kunna ställas på far-
tygstillstånd i syfte att reglera tillträdet till den biologiska resursen. Det bör
också beaktas att EG nyligen har beslutat om att inrätta ett gemensamt system
med fartygslicenser (Council Regulation No 3690/93). Fiskelagen bör mot
denna bakgrund kompletteras med en bestämmelse som gör det möjligt för re-
geringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela före-
skrifter om krav på särskilt tillstånd för att få använda ett fartyg för yrkes-
mässigt fiske. Sådana föreskrifter kan exempelvis innebära att tillstånd läm-
nas för fiskefartyg av viss storlek eller med viss motorstyrka.
Utredningen har vidare föreslagit att det vid prövning av en ansökan om
yrkesfiskelicens, utöver den allmänna tillgången på fisk också skall beaktas
den inriktning på fisket som den sökande avser att ha. Vidare föreslås att
myndigheten vid omprövning av en licens skall kunna återkalla den om den
sökande bedriver ett annat fiske än det som avsågs med den ursprungliga
ansökan.
Enligt regeringens uppfattning tillgodoses utredningens förslag vad gäller
prövning av licens genom bemyndigandet att föreskriva om krav på tillstånd
för fartyg för yrkesmässigt fiske. Vad gäller förslaget som rör återkallelse av
en licens är enligt gällande regler en återkallelse möjlig om det visar sig att li-
censen har meddelats på grund av felaktiga uppgifter i licensansökan. Det
finns för närvarande inte anledning att införa någon ytterligare grund för åter-
kallelse.
Regeringens bedömning: Vattenbruksanläggningar bör i fortsätt-
ningen ingå i det särskilda stödsystem som finns för stormskador på
fasta fiskeredskap. Fiskeriverkets instruktion bör förtydligas vad gäller
verkets ansvar för vattenbruksnäringen.
Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
bedömning.
Remissinstanserna: Flertalet av de remissinstanser som har berört för-
slagen är positiva.
14
Skälen för regeringens bedömning: Utredningen har föreslagit flera Prop. 1993/94:158
åtgärder i syfte att främja utvecklingen inom vattenbruksnäringen. Enligt för-
ordningen (1993:382) om statligt stöd till yrkesfisket m.m. får bidrag under
vissa förutsättningar lämnas om ett fast fiskeredskap som används för lax-
eller ålfiske har skadats eller förlorats i samband med storm. Bidraget får läm-
nas med högst 60 % av skadan eller förlusten. En förutsättning för att bidrag
skall utgå är att ägaren har anmält sig till stödordningen i förväg och betalat en
avgift. Avgiften som skall täcka kostnaderna för stödordningen uppgår för
närvarande till 5 % av redskapets värde. Enligt utredningen kan vattenbrukets
odlingskassar vara väl så utsatta för stormskador som fasta fiskeredskap.
Stormskador på odlingskassar föreslås därför kunna omfattas av detta för-
säkringssystem. Avgifterna för odlingskassar föreslås kunna differentieras
om det visar sig att skadenivån inom vattenbruket avviker kraftigt från vad
som gäller för de fasta redskapen. Regeringen anser att utredningens förslag
bör genomföras.
Av Fiskeriverkets instruktion framgår inte uttryckligen att verket har ett
ansvar för vattenbruksnäringen. Utredningen föreslår en ändring på denna
punkt. Regeringen har för avsikt att förtydliga instruktionen.
Statistiken på fiskets område behöver enligt utredningens uppfattning ut-
vecklas. Det saknas bl.a. uppgifter om vattenbrukets miljöpåverkan och om
produktionen av sättfisk för sportfiskeändamål. Riksdagen har fattat ett prin-
cipbeslut om ansvar för den statliga statistiken (bet. 1992/93:FiU7, rskr.
1992/93:122). Utgångspunkten för regeringens överväganden om ansvarsför-
delningen mellan Statistiska centralbyrån (SCB) och andra myndigheter är att
de sektorsmyndigheter som får ansvar för statistik också tilldelas de resurser
som är avsedda för statistiken. Fiskeriverket har tilldelats 3 828 000 kr för
fiskets statistikbehov. Fiskeriverket bör inom ramen fördetta åtagande kunna
medverka till att förbättra den brist på samordning av uppgiftsinhämtandet på
vattenbrukets område som utredningen har pekat på.
Som närmare redovisas under avsnittet Främjande av kust- och insjöfisket
har regeringen beslutat att uppdra åt Fiskeriverket och SCB att gemensamt se
över statistiken på fiskets och vattenbrukets område mot bakgrund av de krav
på statistikbehov som kan komma att ställas vid ett EU-medlemskap.
Vattenbrukets foderavgiftsmedel används i dag för att finansiera bl.a. Fisk-
hälsan, vissa utvecklingsprojekt inom vattenbruket samt vissa marknads-
föringsinsatser. Avgifterna kommer att slopas vid ett EU-medlemskap till
följd av förändringar inom jordbruksregleringen. Utredningen har föreslagit
att medlen bör kunna utnyttjas även för andra ändamål, t.ex. för stöd för om-
ställning till året-runt-slakt av fisk. Vattenbrukamas riksförbund tillstyrker
förslaget till omställningsstöd men föreslår att detta skall finansieras med
andra medel. De behållna medlen, som förvaltas av Fiskeriverket, uppgick i
januari 1994 till ca 10 miljoner kronor.
Det är en uppgift för Fiskeriverket att i samråd med Vattenbrukamas riks-
förbund besluta om användning av de förvaltade medlen. Enligt regeringens
uppfattning är det viktigt att hänsyn tas till behovet av åtgärder inom vatten-
15
bruksnäringen till följd av den ökade internationaliseringen. Utredningens för- Prop. 1993/94:158
slag om stöd till omställning till året-runt-slakt bör kunna aktualiseras i detta
sammanhang.
Regeringens bedömning: Fiskeriverket bör utreda förutsättningar-
na för att förbättra yrkesfiskets tillgång till fiskevatten i insjöar. Fiske-
vårdsområdesföreningama bör även i fortsättningen ansvara för fiske-
vården i sina egna vatten. Fiskeriverket och Statistiska centralbyrån
(SCB) bör gemensamt utreda statistiken på fiskets och vattenbrukets
område mot bakgrund av ett EU-medlemskap.
Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
bedömning.
Remissinstanserna: Flertalet av de remissinstanser som har berört för-
slagen är positiva.
Skälen för regeringens bedömning: För att bedriva ett uthålligt
yrkesmässigt kustfiske fordras många gånger att fiske kan bedrivas efter flera
arter och att det finns möjlighet att växla mellan olika fiskeinriktning under
året. Ett lönsamt fiske efter vissa dominerande arter kan ge förutsättningar för
fiske även på andra bestånd. Ett exempel är det norrbottniska kustfisket där
lax och siklöja är de viktigaste arterna men där även fisket efter sik är viktigt.
Också arter som gädda och abborre utnyttjas vilket annars knappast skulle
kunna ske kommersiellt. Andra exempel är bottengamfisket efter ål på södra
ostkusten och sydkusten vilket ger bifångster av torsk, abborre och flundra.
Minskar tillgången på de dominerande arterna ål, lax och siklöja får detta
därför stora konsekvenser för det yrkesmässiga kustfisket även efter andra
arter.
En norrlandsfiskare kan inleda fiskeåret med fiske efter gädda och ström-
ming för att sedan övergå till laxfiske. En kustfiskare utefter södra ostkusten
och sydkusten har möjlighet att växla mellan ett större antal arter medan en
västkustfiskare har möjlighet att växla mellan bl.a. fiske efter vitfisk och skal-
djur.
Förutsättningarna för att utveckla insjöfisket är i stora delar de samma som
för det kustnära fisket. Det gäller exempelvis möjligheterna till kombinations-
verksamhet, behov av utsättningar, förbättrad fiskevård och redskapsutveck-
ling.
Utredningen pekar på behovet av forsknings- och utvecklingsinsatser för
att utveckla kust- och insjöfisket och på så sätt få en jämnare och lokalt mer
spridd försörjning av färskfiskmarknaden. Insatserna bör gälla studier över
ett brett område och omfatta både biologiska och tekniska aspekter, såsom fis-
16
kevård, fångstmetoder, fiskhantering, beredning, distribution och marknads- Prop. 1993/94:158
föing.
Regeringen vill för sin del framhålla följande. Under innevarande budgetår
har regeringen avsatt 5 miljoner kronor för stöd till exportfrämjande åtgärder
för fisk och fiskprodukter. I avsnittet Användning av återstående prisregle-
ringsmedel redovisar regeringen sin avsikt att låta stödet ha samma omfatt-
ning och inriktning under nästa budgetår. Stödet omfattar även det kustnära
fisket och insjöfisket. Den nya fiskelagen som gäller från den 1 januari 1994
bör förbättra förutsättningarna för det yrkesmässiga kust- och insjöfisket ge-
nom att konkurrensen från fritidsfisket minskar. De medel som är avsatta för
långsiktig informationsverksamhet till förmån för fiskkonsumtion bör kunna
användas så att avsättningsmöjligheterna ökar även för kust- och insjöfiskets
produkter. Vidare har regeringen under innevarande budgetår avsatt 9 miljo-
ner kronor för utsättning av fisk. Det har stor betydelse, inte minst för ålfisket
längs kusten och i Hjälmaren. I avsnittet Användning av återstående prisre-
gleringsmedel föreslås att utsättningarna bör ha samma omfattning även under
nästa budgetår. Fiskeriverket bör vid fördelning av medel för utsättning sär-
skilt beakta behovet av sådana utsättningar som gynnar kust- och insjöfisket.
Trots att det i många vatten finns biologiska förutsättningar för ett utökat
yrkesmässigt insjöfiske begränsas möjligheterna enligt utredningen i vissa fall
av bristande tillgång på fiskevatten. Genom möjligheten att med statliga medel
underlätta bildandet av fiskevårdsområden har det skapats ändamålsenliga for-
mer för förvaltning av fiskevatten. I vissa fall har emellertid beslut i fiske-
vårdsområdesförer.ingar reglerat fisket så att ett yrkesfiske försvåras eller för-
hindras. Utredningen anser att problemet bör undersökas närmare. Staten har
under lång tid framhållit vikten av att det bildas fiskevårdsområden i syfte att
förbättra fiskevården och underlätta tillgängligheten till fiske för allmänheten.
Genom den nya fiskelagen har fiskevatten ägarna tilldelats ett större ansvar för
fiskevården. För att få en uppfattning om omfattningen av problemen med
tillgång till fiskevatten för yrkesfisket i insjöar och finna lösningar som kan
tillgodose yrkesfiskets intressen utan att den grundläggande principen om
fiskevårdsområdenas centrala roll äventyras bör Fiskeriverket som ansvarig
myndighet granska frågan närmare.
SCB påpekar att behovet av statistik på fiskets och vattenbrukets område
påverkas av ett medlemskap i EU vad gäller bl.a. kravet på rapportering till
EG:s statistiska kontor, Eurostat. Regeringen har mot denna bakgrund be-
slutat att uppdra åt Fiskeriverket och SCB att gemensamt se över statistiken
på fiskets och vattenbrukets område.
Utredningen om förutsättningarna för en levande skärgård (Jo 1993:02)
skall avlämna sitt slutbetänkande den 1 april 1994. Kustfiske är för många
boende i skärgårdskommuner en viktig inkomstkälla och bidrar på så sätt till
en levande skärgård. Regeringen avser att återkomma till riksdagen i denna
fråga.
2 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 158
17
Prop. 1993/94:158
Regeringens bedömning: Regeringen tar ställning till frågan om be-
skattningen av bensin som används inom yrkesfisket när energiskatte-
utredningens arbete avrapporterats. Förutsättningarna för ett särskilt
yrkesfiskeavdrag bör undersökas.
Utredningens förslag: Bensin som används i fiskefartyg bör, i likhet
med vad som gäller för diesel, undantas från skatt. Riksskatteverkets scha-
blonavdrag för ökade levnadsomkostnader vid fiske utanför hemorten bör
höjas till den nivå som gäller för heldagstraktamente för löntagare.
Remissinstanserna: Riksskatteverket avstyrker förslaget att schablon-
beloppet för ökade levnadsomkostnader höjs.
Skälen för regeringens bedömning: Riksskatteverket påpekar att frå-
gan om beskattning av drivmedel för fartygsdrift tas upp av energiskatteutred-
ningen (Fi 1992:15). I utredningens uppdrag ingår bl.a. att anpassa energi-
skattebestämmelsema till motsvarande regler inom EU. Enligt de bestämmel-
ser som gäller för beskattning av mineraloljor inom EU skall inte bara diesel-
olja utan också bensin undantas från skatt när drivmedlet används i fartyg
som bedriver yrkesmässigt fiske. Regeringen tar ställning i frågan först efter
det att utredningens arbete har slutförts.
Den höjning av schablonavdraget förökade levnadsomkostnader vid fiske
utanför hemorten, som utredningen har föreslagit, strider mot det grundläg-
gande synsättet att ett sådant avdrag endast skall täcka verkliga merkostnader.
Utredningen pekar dock på ett behov av att ge yrkesfisket jämbördiga kon-
kurrensvillkor med andra länders fiskare. Regeringen avser därför att under-
söka förutsättningarna för ett särskilt yrkesfiskeavdrag.
Regeringens förslag: Regeringen eller den myndighet som regering-
en bestämmer skall kunna föreskriva att miljökonsekvensbeskrivningar
skall finnas som gör det möjligt att bedöma vilken inverkan fiskemeto-
der och utsättande av fiskarter har på miljön.
Utredningens förslag: Miljökonsekvensbeskrivningar bör krävas för
varje verksamhet inom fiskets område som har större eller mer principiell be-
tydelse och som riskerar att påverka miljön negativt, exempelvis nya fiskeme-
toder och utsättning av nya fiskarter.
Remissinstanserna: Flertalet av de remissinstanser som har berört för-
slaget är positiva. Naturvårdsverket anser att Fiskeriverket bör åläggas att
18
systematiskt göra miljökonsekvensbeskrivningar även för nu förekommande Prop. 1993/94:158
fiskemetoder och för året-runt-produktion inom vattenbruket.
Skälen för regeringens förslag: I prop. 1993/94:111 Med sikte pä
hållbar utveckling; Genomförande av besluten vid FN:s konferens om miljö
och utveckling - UNCED har regeringen presenterat en strategi för det fort-
satta arbetet med anledning av de beslutade principerna i Riodeklarationen och
handlingsprogrammet Agenda 21. Ett av de prioriterade omrädena är att ver-
ka för en långsiktig och hållbar utveckling i Sverige inom ramen för ekosyste-
mets bärighet. Detta mål är väl förenligt med deklarationen och handlingspro-
grammet.
I den ovan nämnda propositionen redovisas allmänna riktlinjer för utveck-
lingen i Sverige inom olika områden och samhällssektorer. Tillsammans for-
mar de en nationell strategi för hållbar utveckling och därmed en svensk Agen-
da 21. På fiskets område - kapitel 17 - är det angeläget att fisk och skaldjur
och deras näringsorganismer bevaras i livskraftiga, naturligt reproducerande
bestånd. Bevarandet av den biologiska mångfalden innebär bl.a. att särskild
hänsyn måste tas till inomartsvariationen. Detta är viktigt för t.ex. laxen som
tillsammans med flodkräftan och malen bör bli föremål för åtgärder inom ra-
men för ett handlingsprogram för upprätthållande av bestånd av hotade akva-
tiska arter. Möjligheterna att förbättra situationen för den naturligt reproduce-
rande laxen ligger främst i en reglering av fisket men också bl.a. i att vid den
omprövning av gamla vattenkraftsdomar som nu förestår, få till stånd skade-
förebyggande åtgärder i form av nya vandringsvägar och restaurering av lek-
biotoper.
Frågan om åtgärder för att undanröja hoten mot den naturligt reproduce-
rande laxen behandlas i prop. 1993/94:30 En strategi för biologisk mångfald.
Frågan om bekostande av skadeförebyggande och skadekompenserande åt-
gärder vid omprövning av tillstånd enligt äldre vattenrättslig lagstiftning be-
reds för närvarande i regeringskansliet med sikte på att förslag skall kunna
lämnas till riksdagen under våren 1994.
Bevarandet av olika fiskbestånd är beroende av ett balanserat utnyttjande
av befintliga fiskresurser. Det är i det sammanhanget viktigt att kunna selek-
tera fisket. Det gynnar också fångstmöjlighetema på sikt och minskar oöns-
kade bifångster. Internationella överenskommelser om förvaltning av fiskre-
sursema är av grundläggande betydelse för att behålla bestånden av marina ar-
ter. Regeringen återkommer till bedömningar angående laxen under avsnittet
Laxfisket.
I prop. 1993/94:30 En strategi för biologisk mångfald framhölls bl.a. att
sektorsmyndighetema bör utarbeta konkreta planer eller program för beva-
rande av biologisk mångfald. En central utgångspunkt för arbetet bör vara
landstudien om biologisk mångfald.
Genom beslut den 18 februari 1993 uppdrog regeringen åt Naturvårdsver-
ket att i samråd med Jordbruksverket, Skogsstyrelsen, Fiskeriverket och Bo-
verket utarbeta en svensk landstudie om biologisk mångfald. I riktlinjerna för
uppdraget framhålls att landstudien skall ses som första steget i en process
19
och skall framför allt vara en statusrapport som så långt som möjligt ger en Prop. 1993/94:158
objektiv beskrivning av läget för den biologiska mångfalden. Studien skall
redovisas under våren 1994. Fiskeriverket har i uppgift att i samråd med an-
svariga miljömyndigheter följa upp landstudien. Regeringen avser mot denna
bakgrund att komplettera Fiskeriverkets instruktion så att verkets ansvar för
den biologiska mångfalden tydligt anges.
Miljökonsekvensbeskrivningar på fiskets område
Sektorsansvaret för miljön behandlades ingående i 1991 års miljöpolitiska
beslut (prop. 1990/91:90, bet. 1990/9l:JoU30, rskr. 1990/91:338). Därvid
togs även myndigheternas sektorsansvar upp. Bl.a. framhölls att de miljömål
som formulerades på politisk nivå och inom de centrala miljömyndigheterna
skall av sektorsmyndighetema kompletteras med sektorsmål och åtgärdspro-
gram. Fiskeriverkets sektorsmål framgår numera uttryckligen av dess instruk-
tion. Således skall verket verka för ett rikt och varierat fiskbestånd och ett
ansvarsfullt fiske. Sektorsansvaret för miljön har därefter behandlats i den
ovan nämnda propositionen om en strategi för biologisk mångfald. I proposi-
tionen har ansvarsfördelningen mellan sektorsmyndighetema och miljömyn-
digheterna närmare preciserats.
I den av Sverige nyligen ratificerade konventionen om biologisk mångfald
ställs krav på miljökonsekvensbeskrivningar av aktiviteter som har en negativ
effekt på den biologiska mångfalden. Konventionen kräver också att införsel
av främmande växt- och djurarter förhindras eller kontrolleras.
Enligt 4 a § miljöskyddslagen (1969:387) skall naturresurslagen tillämpas
vid prövning av miljöfarlig verksamhet. Anläggning av fiskodling för en pro-
duktion av mer än 10 ton fisk per år räknas enligt miljöskyddslagen som mil-
jöfarlig verksamhet och är därmed tillståndspliktig. Tillstånd skall sökas hos
länsstyrelsen. Ansökan om tillstånd skall bl.a. innehålla en miljökonsekvens-
beskrivning som möjliggör en samlad bedömning av en planerad anläggnings
inverkan på miljön, hälsan och hushållningen med naturresurser.
Fiskeriverket gör inom ramen för sin instruktionsenliga uppgift allmänna
bedömningar av konsekvenserna för fiskbestånden, bl.a. vid införande av
nya föreskrifter på fiskets område. Något formellt krav på miljökonsekvens-
beskrivningar finns dock inte i fiskelagen.
Utredningen har föreslagit att det införs en ny bestämmelse i fiskelagen
som ger regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer befogen-
het att föreskriva att miljökonsekvensbeskrivningar skall göras. Miljökonse-
kvensbeskrivningar bör enligt utredningen krävas för varje verksamhet av
större eller mer principiell betydelse inom fiskets område som riskerar att
påverka miljön negativt. Det kan exempelvis gälla nya fiskemetoder vars
miljöeffekter och långsiktiga påverkan på resurshushållningen inte är klar-
lagda. Vidare föreslås att miljökonsekvensbeskrivningar bör krävas före
utsättning av nya fiskarter och rotenonbehandling av sjöar. En förutsättning
20
för att sådana miljökonsekvensbeskrivningar skall kunna krävas bör enligt Prop. 1993/94:158
förslaget dock vara att verksamheten avses pågå i någon nämnvärd omfatt-
ning eller utföras i miljöer som är särskilt känsliga.
Statens naturvårdsverk har i sitt yttrande föreslagit att Fiskeriverket skall
åläggas att systematiskt göra miljökonsekvensbeskrivningar för nu förekom-
mande fiskemetoder och för tillkommande metoder när det blir aktuellt. Na-
turvårdsverket stöder förslaget att miljökonsekvensbeskrivning skall krävas
vid introduktion av främmande fiskarter och föreslår att kravet också skall
gälla vid omläggning av produktionsinriktningen inom vattenbruket till året-
runt-produktion. Enligt Naturvårdsverket bör länsstyrelsen och Naturvårds-
verket ha möjlighet att påverka Fiskeriverkets beslut om miljökonsekvensut-
redningar.
Regeringen anser i likhet med utredningen att det bör införas en ny bestäm-
melse i fiskelagen som bemyndigar regeringen eller den myndighet som rege-
ringen bestämmer att föreskriva att miljökonsekvensbeskrivningar skall göras
för sådan verksamhet på fiskets område som kan medföra negativ miljöpåver-
kan.
Fiskeriverket bör kunna besluta att miljökonsekvensbeskrivningar skall
göras före introduktion av i området nya fiskemetoder och utsättning av fisk-
arter utanför deras naturliga utbredningsområde. Även förekommande fiske-
metoder och fiskarter bör när så är särskilt motiverat omfattas av kravet. Läns-
styrelsen bör, liksom när det gäller miljökonsekvensbeskrivningar inom öv-
riga samhällssektorer, få tillfälle att yttra sig.
Enligt gällande regler bekostas miljökonsekvensbeskrivningar av den som
ansvarar för verksamheten eller den som skall vidta åtgärden. I de fall stör-
ningarna på miljön bedöms vara så stora att det finns behov av miljökonse-
kvensbeskrivningar bör också fiskerinäringen i likhet med övriga näringar
själv bekosta dessa.
Till skillnad mot flera av de sektorer som nu omfattas av miljökonsekvens-
beskrivningar finns inom fisket ett stort antal små enskilda aktörer. Det är
därför rimligt att, när det gäller dessa små aktörer, miljökonsekvensbeskriv-
ningama utförs och helt eller delvis bekostas av tillsynsmyndigheten. I de fall
det blir aktuellt att i sådana fall låta den enskilde stå för kostnaden finns det
utrymme för att ta ut en avgift för myndighetens verksamhet med stöd av fis-
kelagens bestämmelse om avgift i ärenden enligt lagen eller enligt föreskrifter
som meddelats med stöd av lagen.
Förslaget föranledar att en ny bestämmelse införs i fiskelagen (1993:788).
21
Prop. 1993/94:158
Regeringens bedömning: Alla som fiskar lax har ett ansvar för att
situationen för den naturligt reproducerande laxen förbättras. Regering-
en har för avsikt att fortsätta sina ansträngningar att nå internationella
överenskommelser om skydd för den naturreproducerande laxen. Fiske-
riverket får i uppdrag att lämna en handlingsplan för det fortsatta arbetet
med att skydda den naturligt reproducerande laxen.
Utredningen har pekat på den allvarliga sjukdomssituationen för laxen i
Östersjön.
Remissinstanserna: Laxforskningsinstitutet understryker behovet av
snara och kraftfulla åtgärder för att rädda de utrotningshotade stammarna av
naturligt reproducerande Östersjölax.
Skälen för regeringens bedömning: Den omfattande utbyggnaden
av vattenkraft har starkt begränsat förutsättningarna för naturlig reproduktion
av lax i många av våra vattendrag. Den försämrade miljön och ett hårt fiske-
tryck har också medverkat till detta. Sverige har sedan länge sökt möta detta
problem med utsättning av odlade laxungar. Denna verksamhet har varit fram-
gångsrik. Av den havsfiskade laxen i Östersjön är ca 90 % odlad.
Utsättningen av lax förutsätter att det finns möjlighet att fånga avelslax när
den vandrar tillbaka till sitt hemmavattendrag. En annan viktig förutsättning är
att den genetiska mångfalden bland aveislaxama bibehålls.
Det minskade antalet vattendrag där naturlig reproduktion sker, det effek-
tiva kust- och älvmynningsfisket och det starkt ökade havsfisket utgör all-
varliga hot mot den vilda laxen. Till detta kommer starkt nedsatt fertilitet till
följd av M-74. Situationen har markant förvärrats under de senaste två åren.
Mycket tyder på att orsaken är förändringar i miljön. I vissa odlingar har upp
till 90 % av laxungarna dött. Också den naturliga reproduktionen har påver-
kats i varierande men i de flesta fall betydande omfattning.
Fiskeriverket har tillsammans med Naturvårdsverket, Skogs- och jord-
brukets forskningsråd, Vattenfall och Världsnaturfonden inlett ett omfattande
forskningsprojekt med syfte att undersöka orsakerna till M-74 samt finna åt-
gärder för att komma till rätta med överdödligheten. Fiskeriverket har satsat
510 000 kr i projektets inledningsskede och avser att bidraga med ca 600 000
kr per år under perioden 1994/95-1996/97 samt ett något lägre belopp under
avslutningsåret 1997/98.
Regeringen har i beslut den 9 september 1993 medgivit Fiskeriverket att
utnyttja 4,5 miljoner kronor av särskilda villkorsmedel utdömda enligt vatten-
lagen för forsknings- och undersökningsverksamhet rörande laxens bevaran-
de. Det tidigare nämnda projektet avses att delvis finansieras med dessa me-
del. I övrigt används medlen för uppföljning av situationen för naturlaxen i
älvarna och för genetiska undersökningar av lax. Genom M-74 har behovet
av dessa undersökningar ytterligare accentuerats.
22
Fiskeriverket har även inlett ett arbete med att bygga upp genbanker för Prop. 1993/94:158
den vilda laxen. Verket samarbetar med kraftindustrin i denna fråga vad avser
den odlade laxen.
Sedan år 1985 har en försöksverksamhet pågått med s.k. fördröjd utsätt-
ning av lax. Den har finansierats med prisregleringsmedel. Avsikten med
verksamheten är att skapa underlag för utsättningar som präglar laxen till vis-
sa avgränsade kustavsnitt. Detta skall möjliggöra ett fiske där den naturrepro-
ducerande laxen inte berörs. I avsnittet Användning av återstående prisregle-
ringsmedel föreslås att medel avsätts för detta ändamål även nästa budgetår.
Fiskeriverket arrangerar inom ramen för Fiskerikommissionen för Östersjön
ett seminarium om fördröjd utsättning av lax.
Regeringen och Fiskeriverket arbetar sedan flera år med åtgärder för att
skydda den naturreproducerande laxen i Östersjön. Fiskeriverket har sedan år
1985 i etapper skärpt regleringen av älv- och kustfisket efter lax. Verket be-
slutade den 15 december 1993 om föreskrifter för fisket i Östersjön med an-
gränsande sötvattenområden. Föreskrifterna innebär att regleringen av älv-
och kustfisket efter lax skärps ytterligare. Havsfisket som i Östersjön bedrivs
av flera nationers fiskare kan inte regleras på samma sätt. Ensidiga svenska
åtgärder för havsfisket får en begränsad effekt.
Som regeringen tidigare har redovisat under avsnittet Fiske och miljö kom-
mer Fiskeriverkets ansvar för den biologiska mångfalden att förtydligas. Be-
varandet av de svenska laxstammama är en av de viktigaste frågorna på fis-
kets område som rör den biologiska mångfalden. Som nämnts i det före-
gående har Fiskeriverket sedan flera år gjort betydande insatser på området.
Regeringen avser att uppdra åt Fiskeriverket att utvärdera de åtgärder som har
gjorts för att skydda den naturreproducerande laxen i Östersjön och lämna för-
slag till handlingsplan för det fortsatta arbetet. Uppdraget bör redovisas se-
nast den 1 maj 1994.
Regeringen har i flera år genom Fiskerikommissionen för Östersjön verkat
för begränsningar av fiskeansträngningen av bl.a. havsfisket efter lax. Vid
kommissionens senaste möte i september 1993 beslutades om en minskad lax-
kvot för år 1994. Regeringen avser att inom ramen för kommissionen verka
för att sådana åtgärder vidtas som syftar till att förbättra efterlevnaden av be-
slutade regler och fastställda kvoter.
Jordbruksministern kommer att under våren 1994 stå som värd för ett
möte med fiskeriministrama i de länder som gränsar till Östersjön. Övervak-
ning och kontroll av bl.a. laxfisket i Östersjön är en av frågorna under mötet.
Enligt regeringens uppfattning är det ett gemensamt ansvar för alla som
fiskar lax att medverka till att förbättra situationen för den naturligt reprodu-
cerande laxen. Fiskeriverkets nya föreskrifter innebär att ytterligare åtgärder
införs för att skydda den naturligt reproducerande laxen. Regeringen har å sin
sida för avsikt att fortsätta sina ansträngningar för att nå internationella över-
enskommelser om skydd för laxen.
23
Prop. 1993/94:158
Regeringens bedömning: Frågan om den närmare utformningen av
en kontrollorganisation for fisket bör tas upp i annat sammanhang. Tills
vidare bör Fiskeriverket få disponera 1,5 miljoner kronor under
budgetåret 1994/95 för kvalitetskontroll.
Utredningens förslag: Resurserna för landningskontroll bör förstär-
kas. Inför budgetåret 1994/95 bör av resterande prisregleringsmedel avsättas
2,5 miljoner kronor för kvalitetskontroll.
Remissinstanserna: Förslaget har fått ett blandat mottagande av remiss-
instanserna.
Skälen för regeringens bedömning: Kontrollen på fiskets område
aktualiseras genom EES-avtalet och ett medlemskap i EU. Kustbevakningen
svarar i dag för kontrollen av det svenska och utländska fisket i den svenska
fiskezonen. Fiskeloggboken har hittills varit det viktigaste underlaget för att
kontrollera att fiskekvoterna inte överskrids. Kustbevakningen har ansett det
vara mest rationellt att utföra större delen av kontrollen till sjöss. Endast en
mindre del av kontrollen sker i samband med landningarna. Regleringsföre-
ningen Svensk fisk har fram till den 1 januari 1994 ansvarat för viss kontroll
av bl.a. storlekssortering av fisk. När prisregleringssystemet då avskaffades
övergick ansvaret för denna kontroll till Fiskeriverket.
EU:s bestämmelser om kontroll på fiskets område är mer omfattande och
detaljerade än dagens svenska regler. Det finns bl.a. krav på kontroll av pro-
ducentorganisationer och deras försäljning av fisk och hantering av överskott.
Vidare ställs krav på kontroll att fångsten ombord på fiskefartygen stämmer
med uppgifterna i loggboken (landningskontroll) samt kontroll av den fisk
som säljs (kvalitetskontroll).
Fiskeriverket har uppskattat behovet av nya resurser för kontroll på fiskets
område till 6,6 miljoner kronor vid ett EU-medlemskap, varav 2,3 miljoner
kronor hänför sig till kostnader för landnings- och kvalitetskontroll. Enligt
verket skulle detta tillskott möjliggöra en kontroll av 1-2 % av landningarna
vilket är en väsentlig ökning jämfört med dagens landningskontroll. Den
danska kontrollen har som mål att kontrollera 10 % av landningarna av in-
dustrifisk och 2 % av landningarna av konsumtionsfisk. I jämförelse med
andra länder inom EU har Danmark en hög ambitionsnivå när det gäller
fiskerikontroll. Fiskeriverket disponerar för innevarande budgetår 1,5 mil-
joner kronor för kvalitetskontroll.
Det behövs enligt regeringens uppfattning ytterligare underlag vad gäller
bl.a. dimensionering av verksamheten, ansvarsfördelning mellan olika myn-
digheter samt bedömningar av vilka insatser som bör utföras av staten resp,
näringen innan ställning kan tas till frågan om ytterligare resurser. Regeringen
har mot denna bakgrund beslutat att uppdra åt Statskontoret att utreda dessa
frågor. Fiskeriverket bör dock få disponera 1,5 miljoner kronor för kvalitets-
24
kontroll under budgetåret 1994/95. Regeringen har beräknat medel för detta i Prop. 1993/94:158
det anslagsförslag som närmare utvecklas i avsnittet Anslagsfrågor för budget-
året 1994/95.
Till följd av EES-avtalet avskaffades prisregleringen på fisk inkl, prisregle-
ringsavgiften från den 1 januari 1994. Återstående medel i prisreglerings-
kassan for fisk beräknas enligt utredningen uppgå till ca 42 miljoner kronor
per den 1 juli 1994. Riksdagen har tidigare godkänt att regeringen får dispo-
nera återstående prisregleringsmedel enligt de grunder som regeringen be-
slutar (prop. 1992/93:184, bet. 1992/93:JoU21, rskr. 1992/93:331). Rege-
ringen kommer senare att besluta om användningen av återstående medel i
huvudsak enligt följande.
Utsättningar av fisk har under en lång följd av år finansierats med medel
från prisregleringskassan. Verksamheten bör under budgetåret 1994/95 fort-
sätta med samma omfattning som under innevarande budgetår. För överskotts-
hanteringen av fisk inom ramen för fiskets producentorganisationer bör det av-
sättas 5 miljoner kronor. Vidare bör det för fiskets trygghetsförsäkring avsät-
tas 4 miljoner kronor, varefter ansvaret för verksamheten övergår till näring-
en. Det stöd som avser exportfrämjande åtgärder och produktutveckling bör
fortsätta med samma omfattning och inriktning som under innevarande bud-
getår. Förbättrad selektivitet i fiskeredskap är ett angeläget insatsområde, som
bl.a. syftar till att bättre utnyttja fiskresursema. För detta ändamål bör för bud-
getåret 1994/95 avsättas 3 miljoner kronor från prisregleringskassan. Härut-
över bör medel reserveras för regionalt stöd.
Konsumentfrämjande åtgärder
Regeringen uppdrog den 10 juni 1993 åt Fiskeriverket att i samråd med re-
gleringsföreningen Svensk fisk, företrädare för fiskbranschen i vid bemär-
kelse och företrädare för konsumentintressena lämna förslag till organisa-
tionsform för och genomförande av informationsverksamhet till förmån för
fiskkonsumtion. Fiskeriverket har redovisat sitt uppdrag den 29 oktober 1993
och kompletterat redovisningen den 2 december 1993.
Regeringen avser att besluta om ändring i förordning (1991:827) med in-
struktion för Fiskeriverket med innebörd att det till verket knyts ett råd för in-
formation och marknadsåtgärder på fiskets område. Det blir sedan rådets upp-
gift att närmare besluta om verksamheten.
25
20 §
Ett nytt andra stycke införs om miljökonsekvensbeskrivningar. Regeringen
har i avsnittet Fiske och miljö utvecklat varför ett sådant krav nu bör införas
för fiskets del i fråga om fiskemetoder och utsättning av fiskarter.
Bestämmelsen är i huvudsak uppbyggd enligt samma mönster som reg-
lerna om miljökonsekvensbeskrivningar inom andra sektorer.
21 §
Ett nytt andra stycke införs som gör det möjligt att göra användningen av
fiskefartyg tillståndspliktig för det yrkesmässiga fisket.
I prop. 1993/94:100 bil. 10 har regeringen föreslagit att, i avvaktan på sär-
skild proposition i ämnet, för budgetåret 1994/95 under angivna anslags-
rubriker beräkna följande belopp:
D 2. Främjande av fiskerinäringen 4 084 000 kr
D 3. Särskilda insatser för fisket 26 391 000 kr
D 4. Stöd till fiskare på syd- och ostkusten och på Gotland 5 000 000 kr
D 6. Bidrag till fiskevård 3 612 000 kr
Regeringen återkommer nu till dessa frågor.
1992/93 Utgift
1993/94 Anslag
1994/95 Förslag
4 784 319
4 084 000
3 684 000
Reservation
1 083 134
Anslaget används för bidrag till främjande av fiskerinäringen och för att
täcka kostnader för forskning, utvecklingsarbete och försöksverksamhet på
fiskets område.
Anslaget bör föras upp med oförändrat belopp.
26
Behovet av forsknings- och utvecklingsinsatser bör beaktas särskilt inom om-
rådena fisksjukdomar, redskapsutveckling, produktutveckling och fiskerieko-
nomi. Ett FoU-program för utveckling av kust- och insjöfisket vad avser bå-
de biologiska och tekniska aspekter bör tas fram.
De remissinstanser som har behandlat frågan är i stort positiva.
Fiskeriverket och Skogs- och jordbrukets forskningsråd (SJFR) svarar till-
sammans för ett sammanhållet FoU-program på fiskets område. Fiskeriver-
kets uppgift är att främja forskning och bedriva undersökningsverksamhet på
fiskets område. SJFR:s uppgift är att stödja grundforskning och tillämpad
forskning. I syfte att utveckla kust- och insjöfisket är det nödvändigt att öka
kunskaperna om både de biologiska förutsättningarna och det tekniska kun-
nandet vad gäller exempelvis fångstmetoder, beredning och distribution. Det
är Fiskeriverkets och SJFR:s uppgift att inom ramen för nuvarande FoU-pro-
gram bedöma behovet och inriktningen av insatser på dessa områden.
Anslaget bör minskas med 400 000 kr för delfinansiering av Sveriges med-
verkan i EG:s tredje ramprogram for forskning avseeende det agroindustriella
forskningsprogrammet AIR. En viktig del av programmet är insatser på fis-
kets område. Regeringen föreslår att anslaget förs upp med 3 684 000 kr.
Som vi redovisat tidigare under avsnittet Användning av återstående prisregle-
ringsmedel kommer särskilda insatser att göras för bl.a. produktutveckling
och redskapsutveckling.
1992/93 Utgift
1993/94 Anslag
1994/95 Förslag
'34 416 085
26 391 000
26 391 000
•Anslagen Isbrytarhjälp åt fiskarbefolkningen, Bidrag till fiskets rationalisering m.m.,
Täckande av förluster vid statlig kreditgaranti till fiske.
Från anslaget lämnas bidrag till investeringar i fiskeföretag, vid fångstbe-
gränsning, vid stillaliggande med fiskefartyg, vid skrotning av fiskefartyg,
vid skador på fiskeredskap samt till lånegarantier. Bestämmelserna om detta
finns i förordning (1993:382) om statligt stöd till yrkesfisket m.m. Från an-
slaget lämnas också ersättning i samband med isbrytning för fiskets och
fiskarbefolkningens behov. Anslaget täcker vidare kostnaderna för förluster
på grund av statlig garanti för lån till fiskeföretag och fiskberedningsföretag
27
enligt nämnda förordning. Från anslaget betalas utgifter för kontroll på fiskets Prop. 1993/94:158
område.
Anslaget bör föras upp med oförändrat belopp.
Statligt stöd bör beviljas dels för byte till redskap med bättre selektivitet, dels
för stormskador på vattenbruksanläggningar.
De remissinstanser som har behandlat frågan är i stort positiva.
Fiskeriverket skall verka för en ansvarsfull hushållning med fisktillgångarna.
Förbättrad selektivitet i fiskeredskap är ett viktigt inslag i detta arbete. Det
finns mot denna bakgrund skäl för staten att stödja byte till redskap med stör-
re selektivitet. Stödet bör dock ges endast om investeringen är av större om-
fattning för det enskilda fiskeföretaget. Som redovisats i avsnittet Främjande
av vattenbruket bör bidrag också kunna lämnas vid stormskador på vatten-
brukets anläggningar enligt det system som gäller för fasta fiskeredskap.
Systemen bör dock hanteras var för sig. Regeringen föreslår att anslaget förs
upp med oförändrat belopp.
1992/93 Utgift
1993/94 Anslag
4 201 600
3 612000
Reservation
185 417
1994/95 Förslag 3 612 000
Från anslaget lämnas bidrag bl.a. till fiskevård och till kostnader för bil-
dande av fiskevårdsområden enligt förordningen (1985:440) om statsbidrag
till fritidsfisket.
Anslaget bör föras upp med oförändrat belopp. På regeringens uppdrag har
Fiskeriverket lämnat förslag till åtgärder som syftar till att avsluta verksam-
heten som rör bildande av fiskevårdsområden före utgången av budgetåret
28
1995/96. Fiskeriverket föreslår dels att ytterligare villkor skall ställas för att Prop. 1993/94:158
statsbidrag för bildande av fiskevårdsområde skall utgå, dels att ytterligare
medel ställs till verkets förfogande.
Flera omständigheter motiverar att förslag om en allmän fiskevårdsavgift
läggs fram eftersom behovet av medel för fiskevård är fortsatt stort och utred-
ningen inte kan finna några alternativa finansieringsformer. Den nya fiskelag
som gäller från den 1 januari 1994 lägger en än större vikt vid fiskevårdsom-
rådenas ansvar för fiskevården. Vidare har prisregleringen slopats, vilken hit-
tills har finansierat delar av fiskevården.
Flertalet av de remissinstanser som har berört förslaget om en allmän fiske-
vårdsavgift är positiva till en sådan.
Genom den nya fiskelagen ges fiskevattenägama ett ansvar för fiskevården i
sina egna vatten. Kostnaderna för denna bör finansieras med exempelvis in-
komster av fiskekortförsäljning. Regeringen uttalade i budgetpropositionen
1993 (prop. 1992/93:100 bil. 10, bet. 1992/93:JoU13, rskr. 1992/93:231) att
någon allmän fiskevårdsavgift inte bör införas. Regeringen är för närvarande
inte beredd att ändra sin inställning i frågan. Frågan om fiskevårdens långsik-
tiga finansiering bör emellertid bli föremål för fortsatta överväganden. Sär-
skilt bör därvidlag beaktas de möjligheter till finansiering av fiskevårdande
åtgärder som står till buds vid ett medlemskap i EU.
Regeringen beslutade den 18 juni 1992 att uppdra åt Fiskeriverket att, med
utgångspunkt i vad jordbruksutskottet anförde i betänkandet 1991/92:JoU20
Reglering av priserna på fisk m.m., utreda förutsättningarna för införande av
en särskild fiskevårdsavgift för Vänern. Fiskeriverket har redovisat sitt för-
slag den 14 februari 1994. Verket föreslår att en särskild fiskevårdsavgift in-
förs i Vänern. Frågan bereds för närvarande inom regeringskansliet.
29
Betänkandets första del innehåller en bred beskrivning av den svenska fiskeri-
näringen. Andra delen tar upp den aktuella situationen för näringen utifrån
den pågående internationella integrationen och den rådande beståndssituatio-
nen. Utredningen föreslår bl.a. följande.
Begränsning av fångstansträngningen bör spela en större roll i regleringen
av det svenska fisket, först som ett komplement till nuvarande system med
nationella kvoter, i ett längre perspektiv allt mer som ett huvudinstrument.
Med ett sådant system bör det vara möjligt med en anpassning till de biolo-
giska resurserna samtidigt som fångststopp undviks.
Den nya fiskelagen, som träder i kraft den 1 januari 1994, bör komplette-
ras med krav på tillstånd för användning av fiskefartyg över viss storlek.
Härigenom underlättas erforderliga begränsningar av fångstansträngningen.
Genom i första hand omprioriteringar inom befintliga resursramar bör
FoU-insatsema öka bl.a. inom områdena fisksjukdomar, kust- och insjöfiske
samt bevarande av biologisk mångfald.
Ekonomiskt stöd bör införas till förvärv av fiskeredskap med större selek-
tivitet, dvs. redskapstyper som ger mindre bifångster än dagens redskap.
Åtgärdsprogram bör komma till stånd för att främja yrkesmässigt kustnära
fiske och insjöfiske. Dessa program bör innefatta bl.a. fiskevård, bestånds-
prognoser, skattemässig jämställdhet mellan bensin och diesel, fiskeregler
som gynnar småskaligt yrkesfiske samt åtgärder för att underlätta för yrkes-
fisket att få tillgång till enskilda vatten.
Åtgärdsprogram bör komma till stånd för att främja vattenbruket. Det bör
bl.a. innefatta stormskadeförsäkring, bidrag till enskilda fiskodlare ur de s.k.
foderavgiftsmedlen, exempelvis för övergång till året-runt-slakt, ökade sats-
ningar på att förebygga fisksjukdomar samt skattemässig likställighet mellan
fisk i odling och djur i jordbruk.
En översyn bör göras av skattereglerna för fiskare och fiskeföretag, bl.a.
genom att schablonavdraget vid vistelse till sjöss höjs.
Prisregleringen på fiskets område upphörden 1 januari 1994. Återstående
medel ur prisregleringskassan bör användas på följande sätt, i huvudsak un-
der budgetåret 1994/95:
Prop. 1993/94:158
Bilaga 1
Utsättningar av fisk
Trygghet sförsäkring för fiskare
Regionalt stöd till ost- och sydkusten
Exportfrämjande åtgärder
Överskottshantering
Kvalitetskontroll av fisk
Reserv, bl.a. produkt- och redskaps-
utveckling
Summa
9 miljoner kronor
8 miljoner kronor
5 miljoner kronor
5 miljoner kronor
5 miljoner kronor
2,5 miljoner kronor
8 miljoner kronor
42 miljoner kronor
30
Behovet av medel för fiskevård, inkl, bildande av fiskevårdsområden, har
ökat under de senaste åren. Utredningen ser ingen annan möjlighet att finan-
siera nödvändiga fiskevårdsåtgärder än genom en allmän fiskevårdsavgift.
Prop. 1993/94:158
Bilaga 1
31
Refererade delar av remissyttrandena är i huvudsak ordagrant återgivna. I
stort sett har alla som har yttrat sig tagits med i sammanställningen men det är
de mest representativa yttrandena som återges vid resp, rubrik.
Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av Kommerskolle-
gium, Fiskeriverket, Konkurrensverket, Statens naturvårdsverk (SNV), Riks-
revisionsverket (RRV), Statskontoret, Närings- och teknikutvecklingsverket
(NUTEK), Riksskatteverket (RSV), Statistiska centralbyrån (SCB), Kust-
bevakningen (KBV), Statens jordbruksverk (SJV), Statens livsmedelsverk
(SLV), Länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus, Jämtlands och Blekinge län
med bifogat yttrande från Karlskrona och Sölvesborgs kommuner, Svenska
sydkustfiskamas centralförbund och Södra Sveriges vattenbrukares förening,
Länsstyrelserna i Kalmar och Västerbottens län, Konsumentberedningen
(KoB), Fiskbranschens riksförbund (FR), Sveriges fiskares riksförbund
(SFR), Sveriges sportfiske- och fiskevårdsförbund, Vattenbrukamas riks-
förbund (VRF), Västkustens husbehovsfiskares förbund, Laxforsknings-
institutet (LFI) samt Utredningen om förutsättningarna för en levande skär-
gård.
Kungl. skogs- och lantbruksakademien och Bo Hansson i Smögen har
kommit in med yttranden.
Fiskeriverket: Några problemområden som inte diskuterats men som för
en del fiskare framstår som växande är skador orsakade av säl och skarv.
Fiskeriverket anser det vara nödvändigt att åtgärder vidtas för att minska in-
verkan på fisket. Det är främst i laxfisket utefter norrlandskusten som sälen ut-
gör en konflikt till fisket. Under de senaste åren har allt större summor beta-
lats ut av Naturvårdsverket till fiskare för skador som orsakats av säl. När det
gäller skarv har det främst varit kolonierna i Kalmar sund som ansetts orsaka
skada på fisket. Under senare tid har emellertid allt fler uppgifter kommit till
Fiskeriverket om problem med skarv. I Östergötlands skärgård och i insjöar i
Skåne och i vissa delar av Vänern finns så stora bestånd av skarv att de enligt
fiskarena utgör en olägenhet för fisket.
Statens naturvårdsverk: Det är positivt att utredningen i så stor omfatt-
ning tar upp frågan om fisket och den allmänna miljö- och naturvården samt
naturresurshushållningen. Med hänsyn till de olika samhällssektorernas an-
svar för miljön är det angeläget att fiskerinäringen utvecklar sitt miljöansvar,
som skall syfta till att förbättra miljön inte enbart för fiskarter som fiskas kom-
mersiellt utan också för andra fiskarter och organismer. Biotopskydd, natur-
vård, rekreation och friluftsliv m.m. bör också beaktas. För att ekonomiskt
Prop. 1993/94:158
Bilaga 2
32
kunna stödja en högre prioritering av dessa åtgärder bör en fiskevårdsavgift
införas. Fiskets påverkan på miljön har under senare år kommit att uppmärk-
sammas i ökande grad. Det gäller bl.a. olika slag av fiskemetoder och bifångs-
ter. Kraven på åtgärder för att begränsa dessa effekter har vuxit både natio-
nellt och internationellt.
Fiske kan ge upphov till olika effekter på miljön. Trålning, speciellt botten-
rålning, har tydliga effekter på bottenfaunan och på fiskpopulationema. Trål-
fiskegränsen utgör en viktig gräns för att skydda det kustnära fisket och de
kustnära fiskbestånden. Trålningens långsiktiga effekter beror på bl.a. popula-
tionsdynamik, artbeteenden och trålningsfrekvens. För att kunna studera des-
sa långsiktiga effekter bör trålningsfria områden skapas, där också övrigt fis-
ke är begränsat. Ett system av områden skyddade mot fiske bör etableras
lämpligen i samarbete med våra grannländer. Studier av effekter av minskat
fisketryck i sådana områden bör genomföras av Fiskeriverket. Naturvårds-
verket vill i detta sammanhang även erinra om det pågående arbetet med att
avsätta marina reservat. För den framtida faunavården är det viktigt att risken
av bifångster beaktas. Det gäller inte bara bifångster av fisk utan även sjöfå-
gel, sälar och småvalar. Det behövs därför en teknikutveckling för att modi-
fiera befintliga fångstredskap eller för att utveckla nya som anpassas för att
minimera dessa problem. Konflikten lax vård-säl vård bör belysas. Skyddet av
de naturliga laxstammama kräver minskat internationellt drivgams- och driv-
kroksfiske. I stället införs kustnära fiske med fasta redskap. Det kustnära fis-
ket har lett till att konflikten sälar-fiske ökat längs den svenska kusten, fram-
för allt vid de norra kusterna. Om de nuvarande laxfiskeredskapen inte om-
konstrueras, kommer antagligen konflikten mellan yrkesfisket och sälskyddet
att utvidgas.
Arbetet med att bevara den biologiska mångfalden inom bl.a. fiskets om-
råde håller på att intensifieras. Regeringen uppdrog i februari 1993 åt Statens
naturvårdsverk att i samråd med bl.a. Fiskeriverket utarbeta en svensk land-
studie om biologisk mångfald. I propositionen (1993/94:30) om en strategi
för biologisk mångfald framhåller föredraganden att bl.a. Fiskeriverket bör
utarbeta en aktionsplan för bevarande och hållbart utnyttjande av biologisk
mångfald inom sitt ansvarsområde. Planen bör utarbetas med utgångspunkt i
den ovan nämnda landstudien och bör ange åtgärder för att genomföra den
svenska strategin på detta område. På så sätt skall också arbetet med den
praktiska tillämpningen av principen om sektorsansvar inom naturvårdsom-
rådet föras vidare. Det är angeläget att det givande samarbetet mellan Fiskeri-
verket och Naturvårdsverket om biologisk mångfald i akvatisk miljö fortsätter
och utvecklas.
Riksrevisionsverket: Utredningen skall bl.a. ”...bedöma det svenska
yrkesfiskets förutsättningar och utvecklingsmöjligheter på kort och lång sikt
med beaktande av bl.a. europaintegrationen och beståndsutvecklingen...”.
Utredningen tar som utgångspunkt ett svenskt EU-medlemskap den 1 januari
1995. Detta ger utredningen en prägel av kortsiktighet där förutsättningarna
Prop. 1993/94:158
Bilaga 2
3 Riksdagen 1993/94. I saml. Nr 158
33
och utvecklingsmöjligheterna ses i ett perspektiv på 1-1,5 år. Förslagen be-
gränsas därmed också i stora drag till tekniska anpassningar av regler och
stöd till det som gäller inom EU. RRV efterlyser en mer grundläggande ana-
lys av näringens förutsättningar och utvecklingsmöjligheter på lång sikt kopp-
lat till de fiskepolitiska målsättningarna. Denna koppling är i vissa delar otyd-
lig. Det är därför svårbedömt om förslagen i enlighet med näringspolitikens
mål ska verka för en livskraftig fiskenäring anpassad till en fri marknad eller
om det är regionalpolitiska eller andra mål som varit vägledande för utred-
ningen. När det gäller eventuell statlig stödgivning hade det varit en fördel om
utredningens direktiv haft en bredare ansats där grunderna för statligt stöd
ifrågasatts och förväntade effekter utvärderats. Nu har utredningen fått i upp-
gift att utreda ”...i vilka fall och under vilka former statligt stöd ska kunna
lämnas...” med avseende på EES-avtalet och förhållandena inom EU. EES-
avtalet innebär inte att Sverige övertar EU:s fiskepolitik. Även inom ramen
för ett eventuellt EU-medlemskap finns utrymme för en nationell fiskepolitik
avseende val av stöd och stödnivå. Med en bredare ansats skulle också konse-
kvenserna för en näring som står utanför vissa av EU:s stöd kunnat beaktats.
En kortsiktig strategi med en förtida anpassning till EU:s regel- och bidrags-
system riskerar, särskilt vid ett eventuellt nej till EU, att bli kostsam för när-
ingen och staten i form av nya kursändringar i fiskepolitiken med dålig förut-
sägbarhet för näringen och nya omställningskostnader som följd. Möjligtvis
hade en bredare analys underlättats om allmänintresset i större utsträckning
varit representerat i utredningen. Även med hänsyn tagen till den parlamenta-
riska referensgrupp som knutits till utredningen hade t.ex. en konsumentrepre-
sentation kunnat ge översikten av svensk fiskerinärings framtid en mer allsi-
dig belysning. Den statliga fiskeadministrationen utreddes av Statskontoret
1990. Enligt direktiven var en central myndighetsfunktion på fiskeområdet
given, antingen som egen myndighet eller sammanslagen med den centrala
myndigheten på jordbrukets område. Vissa av de frågeställningar som då ut-
reddes kan komma att behöva omprövas i ljuset av ett ickemedlemskap resp,
ett medlemskap i EU. År 1990 fanns 3 823 yrkesfiskare inkl, binäringsfis-
kare. Enligt utredningens siffror var fiskets förädlingsvärde till producentpris
748 miljoner kronor år 1991 vilket motsvarade ca 1/2 %o av den totala brutto-
nationalprodukten. I ljuset av detta kan det ånyo finnas behov att pröva om
näringen är i behov av en egen central myndighet som årligen kostar ca 50 mil-
joner kronor. RRV efterlyser därför en ny prövning av den statliga fiskeadmi-
nistrationens struktur och dimensionering så fort de yttre omständigheterna av
ett EU-medlemskap klarnat.
Utredningen föreslår att Fiskeriverkets ansvar utvidgas inom ett flertal om-
råden. Regeringen skriver följande i prop. 1993/94:100 bil. 1: ”Att utveckla
verksamheten har riskerat att få högre prioritet än att ifrågasätta den. Detta
förhållningssätt bör ändras. De analyser av den offentiiga verksamheten som i
fortsättningen skall göras bör i stället ha en förutsättningslös inriktning.”
RRV anser mot bakgrund av ovanstående att utredningen inte tillräckligt
belyst de bakomliggande motiven till några av förslagen avseende Fiskeri-
Prop. 1993/94:158
Bilaga 2
34
verkets nya åtaganden, bl.a. ett ansvar för kunskap om utbildningsmöjlighe-
ter, informationsansvar angående fiskresursens fördelning mellan sport- och
yrkesfiskare samt ett uttryckligare ansvar för vattenbruket.
Statskontoret: Eftersom Sverige fortfarande befinner sig i förhandlingar
med EG om bl.a. förutsättningarna for stöd till yrkesfisket är det for närva-
rande enligt Statskontorets bedömning inte möjligt att samlat värdera de i ut-
redningen framlagda mycket detaljerade förslagen. Statskontoret väljer därför
att endast kommentera några speciella områden. Det synes också vara mycket
angeläget att redan nu planera för att följa upp fiskepolitiken efter avslutade
förhandlingar med EG.
Statistiska centralbyrån: Utredningen har tagit del av uppgifter som indi-
kerar att det förekommer ett omfattande kommersiellt fiske vid sidan av det
som redovisas i den officiella statistiken. Detta förhållande har också obser-
verats av SCB som dels omnämner det i den årliga fiskeöversikten dels tog
upp det i sin anslagsframställan, Statistik 96, där det framfördes behov av att
få en indikation om dess omfattning. Det som avses är ett fiske där försälj-
ningen går vid sidan av de fångstmottagare som är kända av SCB. Den nya
fiskelag som träder i kraft den 1 januari 1994 kräver yrkesfiskelicens för att
bedriva ett yrkesmässigt, dvs. kommersiellt fiske. Genom att licensinnehav
också innebär krav på rapporteringsskyldighet om fångster m.m. innebär den
nya fiskelagen förbättrade möjligheter att statistiskt belysa hela det kommer-
siella fisket. Utredningen anser det angeläget att Fiskeriverket följer upp och
utvärderar den nya fiskelagens effekter bl.a. då den nya lagen förväntas för-
bättra det kustnära fiskets utvecklingsmöjligheter. SCB anser att en uppfölj-
ning av den nya fiskelagen också bör omfatta frågan huruvida statistiken över
det kommersiella fisket i framtiden verkligen blir mer heltäckande än för när-
varande.
Statens jordbruksverk: I betänkandets block I görs på ett i huvudsak bra
sätt en bred beskrivning av det svenska fisket. Det framgår dock inte särskilt
klart av redovisningen hur efterfråge- och avsättningsförhållandena ser ut för
fiskerinäringen. När konsumtionen av fisk och fiskprodukter redovisas i av-
snitt 14 borde exempelvis ha påpekats att andelen svenskfångad fisk av kon-
sumtionen i flertalet fall är relativt låg. Endast för sill/strömming och vissa söt-
vattensarter är andelen hög. För sill är samtidigt avsättningsproblemen bety-
dande och fångstkapaciteten stor. Den reglering som var i kraft till utgången
av år 1993, har i mycket hög grad varit en förutsättning for att kunna upprätt-
hålla sillfisket inkl, sill som avsätts som foderfisk. Prisstegringen i konsument-
ledet har varit mycket hög för speciellt torsk. Prisutvecklingen på torsk och
sambandet med konsumtionsutvecklingen kommenteras knappast alls.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: I utredningen anges att
fiskets miljöpåverkan i de flesta fall är obetydlig eller obefindig. Länsstyrel-
Prop. 1993/94:158
Bilaga 2
sen anser därför att utifrån de miljömål samhället anslutit sig till i handlings-
programmet ”Agenda 21” är det särskilt viktigt och - inte minst mot bakgrun-
den av Fiskeriverkets sektorsansvar - att miljöeffekterna av fisket utreds i de
fall där man kan befara påverkan. Fiskeriverket bör beslutsamt verka för för-
hindrande av överfiske. De nu från norsk sida planerade oljebormingama i
Skagerrak utgör ett helt nytt hot mot det mest artrika och produktiva fiskeom-
rådet Sverige förfogar över. Oljespill ger effekter i hela ekosystemet (botten-
fauna, plankton och fisk) bl.a. genom giftiga koncentrationer, som förstör
organismens biologi, oljestress (bl.a. ändrade signalsystem och toleransni-
våer mot andra miljöfaktorer), oljesmak hos vissa fiskarter. Även borrslam-
met ger effekter på närmiljön. Oljebormingen innebär dessutom stora fysiska
begränsningar i fisket, ökade avfallsproblem och redskapsförslitning inom
större områden än själva utvinningsområdet. Utomordentligt stora värden för
svensk fiskerinäring ligger inom påverkansområdet för aktuella exploaterings-
områden. Innan miljöeffekterna noggrant utretts är länsstyrelsen avvisande till
en oljeprospektering i Skagerrak.
Länsstyrelsen vill understryka behovet av att medel ställs till förfogande
för att bekosta förrättningskostnader för ansökningar som lämnats in till läns-
styrelserna före den 1 september 1990. Länsstyrelsen vill också nämna att
ytterligare ett antal vatten i länet är av sådant allmänt värde ur fritidsfiskesyn-
punkt att fiskevårdsområde bör bildas.
Länsstyrelsen i Kalmar län: Under övriga miljöstörningar redovisas en
rad problem. Här borde det vara på sin plats att kommentera den kraftiga till-
växten av mellanskarv och de akuta problem som drabbat fiskbeståndet, fram-
för allt ål och ålfisket. Även om det inte ännu är något problem för fiskarena i
Kalmar län bör det ändå framhållas angelägenheten av att noga följa gråsälens
tillväxt i Östersjön. Som bekant är sälproblemen mycket stora i Bottenhavet
och Bottenviken. Fiskare i Kalmar län har rapporterat att sälbeståndet ökat
bl.a. i sälreservatet vid Örösankor i Oskarshamns kommun men också i Kal-
mar sund.
Utredningen kommenterar inte bristerna i den svenska yrkesfiskestatisti-
ken. Då denna är så omvittnad och livligt diskuterad framför allt vad gäller fis-
karenas låga respekt för loggboksredovisningen anser länsstyrelsen att denna
del borde kräva en kommentar i utredningen. För Kalmar läns vidkommande
med sitt betydande ålfiske är bristerna i ålfiskestatistiken mycket besvärande.
Problemet ligger som bekant i att SCB grundar sin statistik på var förstahands-
mottagaren är bosatt. Många uppköpare finns på sydkusten och därmed redo-
visas en betydande del av bl.a. Kalmar läns ålfångster som fångster tagna på
sydkusten och inte på södra ostkusten i SCB:s statistik. Länsstyrelsen och då-
varande Fiskenämnden har vid upprepade tillfällen påtalat bristema i fiskeri-
statistiken.
I utredningen konstateras vad gäller vattenbruket att det råder stor skillnad
mellan tillståndsgiven produktion och verklig, genom att vissa företag inte ut-
nyttjar sina tillstånd. Detta gäller endast i liten utsträckning i Kalmar län, efter-
Prop. 1993/94:158
Bilaga 2
36
som lämnade tillstånd enligt miljöskyddslagen i stor utsträckning varit tidsbe-
gränsade.
Konsumentberedningen: Lönsamheten i sill/strömmingsfisket har länge
varit dålig och omfattande statligt stöd har utgått. Fångsterna har överstigit
efterfrågan på sill/strömming för konsumtionsändamål. Sill/strömmingsflot-
tan har med andra ord varit överdimensionerad. Export av beredd sill från
Sverige till EG försvåras av en tull. Vid ett svenskt EG-inträde bortfaller detta
hinder, eventuellt, enligt svenska önskemål, omedelbart vid anslutningen utan
övergångsarrangemang. Utredningen framhåller att avsättningen av svensk
vara därmed skulle kunna öka. Den troliga omfattningen och effekten av en
försäljningsökning för sill/strömmingsfisket har dock inte beräknats. Utred-
ningen har inte heller diskuterat möjligheterna av ökad importkonkurrens på
den svenska marknaden efter ett EG-inträde och effekterna härav för svenskt
fiske och på den svenska prisnivån. Enligt 1977 års riksdagsbeslut om de fis-
keripolitiska målen skulle samhällets stöd till fisket endast utgå för fisk till
humankonsumtion. Denna grundtanke har i praktiken övergivits och stöd har
utgått till riktat fiske av sill till foder. Bl.a. detta har lett till att en ökande del
av fiskets fångster nu utgörs av foderfisk. Detta fiske var i ton räknat den
största posten av 1992 års saltsjöfiske och i kronor, före prisstöd, den tredje
största posten efter torsk och sill/strömming till humankonsumtion. Det ökade
beroendet av foderfisk är olyckligt. Riktat foderfiske är förbjudet enligt EG:s
regler. Sverige kräver i medlemskapsförhandlingama undantag från förbudet.
Utredningen har gått förbi detta problem och har inte utrett konsekvenserna
av olika handlingsvägar.
Enligt utredningens direktiv bör förutsättningar skapas för en stark och
konkurrenskraftig fiskerinäring. Utredaren skulle därför göra en analys av
fiskerinäringens kostnads-, marknads- och konkurrenssituation i jämförelse
med Sveriges viktigaste konkurrentländer. En sådan analys saknas. Inte
minst borde man ha diskuterat konsekvenserna för Sveriges del av en anslut-
ning till EG.s fiskeripolitiska mål, som bl.a. syftar till en neddragning av
fiskekapaciteten.
Fiskbranschens riksförbund delar utredningens uppfattning att det är av
yttersta vikt för hela näringen att Sverige får ett omedelbart marknadstillträde
vid ett medlemskap, dvs. total tullfrihet utan några övergångsbestämmelser
eller begränsningar. Detta är speciellt viktigt eftersom vissa produkter med
stor betydelse för svensk fiskerinäring undantagits i EES-avtalet, bl.a. sill,
lax, makrill, räkor och havskräftor.
Laxforskningsinstitutet: Situationen för laxen, och speciellt för de åter-
stående få och svaga naturreproducerande stammarna av Östersjölax, är som
framgår av utredningen för närvarande prekär. Det akuta hotet kommer främst
från de, sannolikt primärt miljöbetingade, reproduktionsstörningar som blivit
kända under beteckningen ”M74”. I bakgrunden finns dock också gamla för-
Prop. 1993/94:158
Bilaga 2
37
syndelser i form av ett sedan över trettio år pågående överfiske på de naturle-
kande stammarna under havsfasen, där de ingår i det biandbestånd som utgör
underlaget för havsfisket efter lax i södra Östersjön. Detta underlag består för
närvarande till över 90% av kompensationsodlad lax, som är mindre känslig
för ett hårt fisketryck. Det har därför varit möjligt att fortsätta fisket på biand-
beståndet tills vissa av de naturlekande stammarna nått utrotningens gräns re-
dan innan de M74-betingade yngelförlustema tillkom som ett ytterligare hot.
Det är därför av största vikt att de nödvändiga forskningsinsatserna för att
klarlägga M74-problematiken kombineras med effektiva fiskeregleringsbe-
stämmelser för att skydda de naturreproducerande bestånden. I Vänern är det
ytterligt svaga beståndet av naturreproducerande Gullspångslax utsatt för sam-
ma riskbild i form av överexploatering i ett blandbeståndsfiske. Också i de
svenska västkuståarna har mängden uppväxande laxungar under de allra se-
naste åren visat en vikande tendens, trots att biotopvård (kalkning) och fiske-
begränsningar på uppväxtområdena i Atlanten borde resultera i förbättrad re-
produktion. Det är önskvärt att orsaken till nedgången klarlägges.
Beträffande laxfisket omtalas bl.a. de svårigheter man haft (och fortfaran-
de har) att nå biologiskt godtagbara internationella överenskommelser för att
reglera fisket efter lax i Östersjön, och man nämner också på flera ställen i ut-
redningen det för närvarande mest akuta problemet, nämligen yngeldödlighe-
ten ”M74-syndromet”. LFI kan starkt understryka allvaret i båda dessa hot
mot den vilda Östersjölaxens fortsatta existens, och vill även betona att med
nuvarande nivå på yngelförlustema är tidsmarginalen för att vända utveck-
lingen innan katastrofen är ett faktum knapp - högst ett par år. LFI delar helt
utredningens oro, men vill dessutom påpeka att vi ännu inte sett den fulla
effekten av M74-dödligheten - kläckningsårgångama 1992 och 1993 har ju
ännu inte nått den ålder då de vandrar ut ur älven, resp, sätts ut från odling-
arna, varför den beskrivna situationen med underskott i kraftbolagens kom-
pensationsutsättningar i realiteten inte inträffar förrän våren 1994.
Fisksjukdomssituationen i Sverige har drastiskt försämrats i takt med den
snabba expansionen av det kommersiella vattenbruket under 1980-talet, något
som utgör ett hot mot både de vilda laxfiskbestånden och mot kraftindustrins
kompensationsodlingsverksamhet. Framför allt har den snabba spridningen
av furunkulos och BKD ingett oro, och i några fall har redan kompensations-
odlingar smittats och därmed tvingats till saneringsåtgärder (bl.a. utslaktning
av smittade besättningar). Under de senaste åren har sjukdomssituationen i
landet stabiliserats, till stor del tack vare lyckade saneringsprogram i smittade
odlingar plus en viss självsanering genom nedläggning av många kasseod-
lingar. Då kraftindustrin är helt beroende av tillgång till smittfri smolt för att
kunna genomföra sina ålagda kompensationsutsättningar är det nödvändigt att
odlingarna även efter EES-avtalets ikraftträdande skyddas mot smitta utifrån;
LFI understryker därför vikten av att Sverige strävar efter att tillförsäkra sig
bästa möjliga ”godkänd zon-status” och tilläggsgarantier beträffande de fisk-
sjukdomar, som skulle kunna inskränka möjligheten att använda den kom-
pensationsodlade smolten för utsättningar i vattenmålen.
Prop. 1993/94:158
Bilaga 2
38
LFI:s roll som artinriktat forskningsinstitut omnämns i korthet under FoU
på vattenbruksområdet. I den stora sammanfattningen av FoU-verksamheten
saknas däremot LFI helt, trots att en stor del av verksamheten utgöres av be-
ståndsstatusanalyser och genetiska analyser av vilda såväl som odlade lax-
och öringpopulationer, av studier av vandringsbeteende hos lax, och av pro-
jekt inriktade på att klarlägga orsakerna till reproduktionsstörningarna hos
Östersjölaxen (M74-syndromet). Dessa FoU-områden är inte direkt relaterade
till vattenbrukets problem, och de finansieras också delvis med allmänna
forskningsmedel.
LFI understryker betydelsen av att erforderliga resurser ställs till förfo-
gande för att klara M74-problemet. Förutom de omfattande fysiologiska/bio-
kemiska/kemiska FoU-insatser som krävs för att klarlägga de bakomliggande
orsakerna till syndromet kommer det också att behövas genetisk kompetens
och odlingstekniska kunskaper (och ekonomiska resurser!) för att klara de
hotade laxstammama genom krisen. Speciellt allvarlig är situationen för de
naturreproducerande bestånden, som dels är mer sårbara för reproduktions-
bortfallet, dels inte, som de kompensationsodlade stammarna, har sin fort-
satta existens garanterad av ekonomiskt starka kraftföretag. LFI har som tvär-
vetenskaplig artinriktad institution med kompetens inom samtliga relevanta
ämnesområden goda förutsättningar för att ta aktiv del i detta räddningsarbete,
och institutet är redan djupt engagerat i olika aspekter av problemet.
Kungl. skogs- och lantbruksakademien kan konstatera att ”Svenskt
fiske” (SOU 1992:136) innehåller en hel del skrivningar om vilka EG-regler
vi kommer att ställas inför i framtiden. Tyvärr saknar både slutbetänkandet
och betänkandet från 1992 viktiga analyser av konsekvenserna av ett medlem-
skap. Det hade varit önskvärt med jämförelser av den karaktär som återfinns i
miljödepartementets analys av miljökonsekvenserna vid en framtida integra-
tion i den europeiska gemenskapen (FAKTA EUROPA - Svensk miljöpolitik
i ett västeuropeiskt perspektiv. En jämförelse mellan Sveriges och EG:s regler
på miljöområdet från 1989). I denna diskuteras bl.a. sötvattenskvalitet med
avseende på fiske (78/659/EEC) och vattenkvalitet med avseende på skaldjurs-
fiske (79/923/EEC). Inget av detta berörs i utredningen. Nationella problem
behandlas dock i kapitel 4 om Fiske och miljö. I SOU 1993:103 behandlas
medlemskap i EG och EES-avtalet mycket styvmoderligt på några sidor, efter-
som man hänvisar till delbetänkandet från 1992, där konsekvenser av EES-av-
talet för fiskets del bedömdes vad beträffar ekonomi, prisregleringar, ekono-
miskt stöd till fisket etc. Det hade varit önskvärt med en uppdaterad konse-
kvensanalys av nuvarande situation och ett eventuellt framtida medlemskap
i EG med avseende på olika biologiska frågeställningar.
Prop. 1993/94:158
Bilaga 2
Riksrevisionsverket: Med hänvisning till näringspolitikens inriktning och
finansplanens (prop. 1993/94:100 bil. 1) krav på en systematisk prövning av
39
det offentliga åtagandet efterlyser RRV en grundligare analys avseende sta-
tens roll på området. Det är enligt RRV av betydelse att näringen utvecklas
mot en livskraftig näring som på sikt tar hand om sig själv. Det finns i utred-
ningen ett antal förslag där RRV vill ifrågasätta behovet av ett statligt engage-
mang.
Statskontoret: Utredningsdirektivet har sin tyngdpunkt i en utvärdering av
yrkesfisket och fiskerinäringen som bransch med beaktande av europaintegra-
tionen och andra internationella konventioner samt tillgången på fisk (be-
ståndsutvecklingen). I utredningen framhålls att branschen är beroende av en
knapp biologisk resurs och därför kräver andra hänsynstaganden än de inom
näringspolitiken aktuella målen om t.ex. fri konkurrens och generella åtgär-
der. Därefter behandlar utredningen områden inom fiskeripolitik, närings-
politik, regionalpolitik och miljöpolitik som har betydelse för näringsgrenen
såväl som för andra aspekter på fiske t.ex. fritidsfiske. Fiskerinäringen som
bransch är dock förhållandevis mycket liten med endast 10 000 yrkesverk-
samma. Enligt Statskontorets uppfattning har branschens överlevnad utifrån
nuvarande betingelser i vattenmiljöerna i alltför hög grad kommit i fokus för
förslagen till åtgärder medan branschens framtida förutsättningar främst är
beroende av hur vattnen hanteras. Det är i allt väsentligt åtgärder utanför den
egentliga fiskepolitiken som bestämmer tillgången till den biologiska resursen
medan fiske, dvs. det branschen arbetar med, i de flesta fall har liten direkt
miljöpåverkan om man bortser från utfiskningsrisken. Endast i fråga om
vattenbruk kan man tala om en direkt påverkan genom näringsgrenen och i
dessa fall krävs för tillstånd prövning enligt miljöskyddslagen. Enligt Stats-
kontorets mening är det angeläget att fiskenäringen för att vara livskraftig ej
får bli alltför stödberoende utan följer målen förden allmänna näringspoliti-
ken. Däremot krävs grundläggande förändringar och resurstillskott på andra
politikområden för att det ska bli möjligt för branschen att kunna agera enbart
näringspolitiskt och kunna överleva på sikt. Sådana åtgärder gäller återställ-
andet av förstörda vatten i Östersjön såväl som i landets sjöar och vattendrag
och berör miljöpolitik såväl som regionalpolitik och fiskepolitikens vatten-
vårdsdel. Statskontoret efterlyser en mer samlad bedömning av vilka åtgärder
som skulle krävas för att branschen skulle kunna agera utan bidrag samt att
dessa åtgärder kostnadsberäknas och tidplaneras. Därmed skulle möjlighet
skapas till en helhetsbedömning av yrkesfiskets roll då det gäller biologisk
mångfald och hållbart utnyttjande av biologiska resurser på sikt. Detta förslag
ligger i linje med regeringens prop. 1993/94:30 En strategi för biologisk
mångfald, där enligt propositionen en helhetssyn ska tillämpas vad gäller åt-
gärder för att upprätthålla ekologiska processer och säkra arters långsiktiga
överlevnad. Med hänvisning till detta tillstyrker Statskontoret utredningens
förslag om att en ny bestämmelse införs i fiskelagen som ger regeringen eller
den myndighet regeringen bestämmer befogenhet att föreskriva att miljökonse-
kvensbeskrivning skall göras.
Prop. 1993/94:158
Bilaga 2
40
Konkurrensverket: Enligt internationella överenskommelser kvoteras
fångsterna av de flesta för det svenska fisket kommersiellt viktiga arterna
genom ett system med TAC (Total Allowable Catch). Dessa nationella kvoter
kan sedan brytas ned på delkvoter, exempelvis individuella kvoter. Utred-
ningen anser att nackdelarna med individuella kvoter väger tyngre än för-
delarna och att ett system med individuella kvoter därför inte bör införas i
Sverige. Utredningen väljer i stället en principiellt sett helt annan metod att
reglera fisket, nämligen en begränsning av fångstansträngningen (s.k. effort-
begränsning). En sådan begränsning innebär att insatsen av kapital, arbete
etc. begränsas. Exempel på effort-begränsningar är licenssystem, skrotning
av fiskefartyg, planerat stillaliggande, reglering av fiskesäsongen, fiskeför-
bud vissa dagar i veckan, redskapsbegränsning, ffedningsområden och krav
på redskapsutformning. Samtliga dessa former av begränsning har enligt ut-
redningen praktiserats i Sverige, antingen genom myndighetsbeslut eller ge-
nom frivilliga åtaganden från fiskeföretagens sida. Utredningen anser att den
nya fiskelag som trädde i kraft den 1 januari 1994 ger bättre möjligheter att re-
glera fångstansträngningen. Den nya lagen ställer krav på licens för yrkes-
fiske och begränsar redskapsanvändningen för övriga fiskande. Konkurrens-
verket vill i detta sammanhang redovisa sin principiella inställning till yrkes-
fiskelicenser och hänvisar till vad verket tidigare framfört i sitt yttrande (dnr
292/92) över Enklare fiskebestämmelser (Ds 1992/70). Verket framför i
yttrandet att en reglering i form av licensgivning utgör ett hinder för inträde på
marknaden och riskerar att hämma konkurrensen och effektiviteten. Enligt
fiskelagen kan yrkesfiskelicens beviljas den ”förvars försöijning fisket är av
väsentlig betydelse”. Konkurrensverket avstyrkte också i sitt yttrande att en
administrativ myndighet vid licensprövning skulle ha som uppgift att särskilt
beakta ”förutsättningarna i övrigt att bedriva ett rationellt och för företagaren
lönsamt fiske”. Från konkurrenssynpunkt är det negativt med en sådan pröv-
ning, eftersom licensgivning baserad på en sådan grundläggande förutsätt-
ning och en sådan bedömningsgrund kan riskera att utestänga effektiva fis-
keföretag från marknaden samtidigt som mindre effektiva företag genom olika
stödformer blir kvar i branschen. Det statliga stödet till yrkesfisket är knutet
till innehav av yrkesfiskelicens. Utredningen föreslår att ytterligare en bestäm-
melse införs i fiskelagen i syfte att reglera tillträdet till fiske. Regleringen bör
ske i form av krav på tillstånd för användandet av fartyg över en viss storlek.
Eftersom ett sådant förslag om licenssystem är aviserat inom EU anser utred-
ningen att den närmare utformningen av regleringen bör ske först när klarhet
råder om denna reglering inom EU. Konkurrensverket konstaterar att även en
reglering genom fartygstillstånd försvårar inträde på marknaden och riskerar
att hämma konkurrensen och effektiviteten. Utredningens övergripande för-
slag vad gäller hushållning av fiskresursema innebär att begränsning av
fångstansträngningen skall spela en större roll i regleringen av det svenska
fisket, först som ett komplement till nuvarande system med nationella kvoter,
Prop. 1993/94:158
Bilaga 2
41
och i ett längre perspektiv allt mer som ett huvudinstrument. Med ett sådant
system bör det enligt utredningen vara möjligt med en anpassning till de bio-
logiska resurserna samtidigt som fångststopp och konkurrens om kvoter und-
viks. Konkurrensverket tolkar utredningens förslag så att ytterligare detaljreg-
leringar är att vänta - tvärtemot utvecklingen inom större delen av näringslivet
i övrigt och tvärtemot regeringens näringspolitiska uttalanden, bl.a. i prop
1991/92:38 om inriktning av den ekonomiska politiken. Konkurrensverket
har förståelse för att det kan behövas regler som tillgodoser intresset av en
långsiktig tillgång på fisk. Enligt Konkurrensverkets principiella inställning
bör dock de fördelar som konkurrens- och marknadslösningar kan medföra
så långt som möjligt tas till vara inom alla delar av samhällsekonomin, även
på sådana områden som det allmänna funnit anledning att reglera. Av detta
följer att regleringar inte bör begränsa konkurrensen mer än som är nödvän-
digt för att skydda de intressen som motiverar regleringen. Vidare är det vik-
tigt att också inom ett så reglerat område som yrkesfisket söka finna vägar att
tillvarata konkurrensens fördelar till nytta för konsumenterna.
Statens naturvårdsverk stöder i huvudsak utredningens förslag att Fi-
skeriverket genomför miljökonsekvensbeskrivningar. Förslaget bör emeller-
tid skärpas så att Fiskeriverket åläggs att systematiskt göra miljökonsekvens-
beskrivningar för nu förekommande fiskemetoder och för tillkommande me-
toder när det blir aktuellt. Dessutom bör klaras ut hur ansvaret att vidta åtgär-
der skall fördelas om t.ex. berörd länsstyrelse finner att en metod har olämp-
liga miljökonsekvenser och denna uppfattning inte delas av Fiskeriverket.
Länsstyrelserna och Naturvårdsverket bör därför ha möjlighet att påverka be-
sluten. Bestämmelserna bör även kunna tillämpas på avsiktlig introduktion av
främmande arter. Året-runt-produktion inom vattenbruket kan sannolikt med-
föra både positiva och negativa miljöeffekter. Fiskeriverket bör därför ta initia-
tiv till att en miljökonsekvensbeskrivning genomförs för en omläggning av
produktionsinriktningen till en året-runt-produktion.
Riksrevisionsverket: I valet mellan olika metoder att reglera fisket föror-
dar utredningen användandet av begränsningar av fiskeansträngningen, s.k.
effort-begränsningar, framför ett system med kvoter. RRV efterlyser en tyd-
ligare koppling mellan de mål man vill uppnå och valet av regleringsmetod.
Är målet enbart att begränsa uttaget av fisk av biologiska skäl eller vill man
inom ramen för regleringsmetoden även uppnå andra, t.ex. regionalpolitiska,
mål? Utredningen har inte heller beskrivit vilka statliga insatser som blir resul-
tatet av olika regleringsmetoder. En effort-begränsande regleringsmetod kan
sägas gynna det småskaliga fisket men innebär sannolikt samtidigt en högre
grad av reglering och tillsyn. Är det biologiska målet överordnat andra mål
kan ett kvotsystem möjligen vara att föredra. Ett undvikande av fångststopp,
men även beredningsindustrins krav på ett jämnt fiske, torde gå att tillgodose
inom ramen för t.ex. ett individuellt kvotsystem. Med en sådan målsättning
blir det också irrelevant att undvika en konkurrens om kvoter. Ett individuellt
Prop. 1993/94:158
Bilaga 2
42
kvotsystem, där rättigheten går att sälja och köpa, är mer marknadslikt än ett
statligt reglerat effort-system och förefaller vara mer kostnadseffektivt då det
kan förväntas innebära mindre statlig tillsyn och kontroll.
Grunden för miljökonsekvensbeskrivningar är behovet av en korrigering
av marknaden. I de fall störningarna på miljön bedöms vara så stora att be-
hovet av miljökonsekvensbeskrivningar föreligger bör även fiskerinäringen, i
enlighet med övriga näringar som berörs av miljökonsekvensbeskrivningar,
själv bekosta dessa.
Kustbevakningen: De olika metoder som beskrivs för att begränsa fiske-
ansträngningen (s.k. effort-begränsning) innehåller egentligen inga nya in-
slag, utan innehåller främst de sedan länge tillämpade stymingsmedlen.
Utredningen säger att systemets möjligheter att åstadkomma lättkontrolle-
rade bestämmelser som sprider fisket tidsmässigt i största möjliga utsträck-
ning bör tas till vara. Kustbevakningen som svarar för fiskeövervakningen,
stöder självfallet denna inriktning på bestämmelserna. Det finns likväl anled-
ning att på nytt erinra om den i olika sammanhang framförda svårigheten att
komma till rätta med lagöverträdelser, som bygger på fiskarens avsikt att
fånga viss fiskart oavsett vilka redskap som används. Vid kontroller kommer
då ofta invändningen att fisket bedrivs i avsikt att fånga en icke fredad art, vil-
ket ställer de rättsvårdande instanserna inför svårigheten att bevisa fiskarens
avsikt med fisket. Om bevisningen inte räcker blir effekten i sämsta fall en
sämre efterlevnad av bestämmelserna. Detta i sin tur leder till att de fredade
bestånden inte får det fiskeribiologiska skydd som krävs för att ett uthålligt
fiske ska kunna bedrivas. Kustbevakningen stöder därför helt utredningens
uppfattning att begränsningarna görs så generella som möjligt.
Från strikt övervakningssynpunkt förordas sådana bestämmelser som för-
bjuder fångst av en viss fiskart inom visst angivet område, kombinerat med
återutsättningsskyldighet av ofrivilligt fångad fisk av denna art och förbud
mot fiske med visst angivet slag av redskap. Vidare bör sådana föreskrifter
som reglerar vissa fredningsområden vara generella, dvs. de fredningstider
som gäller bör omfatta alla förekommande arter inom området (även arter med
mindre eller inget skyddsbehov). Kustbevakningen är införstådd med att
generella bestämmelser av dessa slag kan innebära restriktioner som ibland
skulle bli alltför långtgående för fiskets utövare och att det därför kan finnas
behov av undantag. Från övervakningssynpunkt bör bestämmelserna dock
normalt ges den här angivna inriktningen.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Begränsning av fiskean-
strängningen syns vara den metod som utifrån traditionellt västkustfiske
lättast kan tillämpas för att hindra överfiske. Den bör bäst bibehålla, utveckla
kunnande och flexibilitet inom fisket. Konkurrensförmågan bör i detta system
kunna utvecklas och medverka till rationalisering och effektivisering, vilket
gynnar konsumentens intresse av hög kvalitet och bra pris på produkten.
Fiskerinäringen sett ur det regionalpolitiska perspektivet bör på sikt gynnas
Prop. 1993/94:158
Bilaga 2
43
av större handlingsfrihet inom generella åtgärders ram. Det friare konkurrens-
läge som uppstår vid allmänna regleringar i jämförelse med tillämpningen av
individuell kvotering bör även bättre tillgodose fiskberedningsindustrins be-
hov av önskade kvaliteter och kvantiteter. Ett kvoteringssystem ställer särskilt
höga krav på beståndsuppskattningar för god kontinuitet i fisket samt är ad-
ministrativt dyrare. Stora delar av länets fiskare och fiskeflotta har sedan flera
decennier regelmässigt bedrivit fiske inom alla för Sverige tillgängliga fångst-
områden. Därför är den nu väl anpassad volymmässigt, maskinellt och fiske-
tekniskt för fiske över stora fångstområden långt avlägsna hemmahamnen.
Det personliga kunnandet och kompetensen hos länets fiskare om fisket och
fångstområdena i bl.a. Östersjön och Nordsjön har varit förutsättningar och i
hög grad bidragit till utvecklingen av den modema, svenska fiskeflottans upp-
byggnad. Länsstyrelsen anser det vara ett stort samhällsintresse att länets
fiskeflotta ges fortsatt goda förutsättningar för ett rationellt och effektivt fiske,
inom traditionella fångstområden. Länsstyrelsen rekommenderar metoden
med kontinuerliga fiskestopp under veckosluten, då begränsningen erfordras.
Tillstånd för användandet av fartyg över en viss storlek ger regleringsmöj-
lighet som kan säkra en jämnare tillförsel av fisk, minska riskerna för fångst-
stopp och överfiskning och därmed gynna god hushållning. Det bör även
underlätta planeringen i fisket och ekonomi för de enskilda fiskeföretagen ge-
nerellt. Länsstyrelsen understryker därför vikten av att ett fartygslicenssystem
genomförs.
Länsstyrelsen tillstyrker att ett tillägg görs till fiskelagen om att nya verk-
samheter och fiskemetoder samt andra åtgärder som anges i betänkandet skall
föregås av en miljökonsekvensbeskrivning (MKB). Av lagtexten bör framgå
vad som skall uppnås med en MKB, exempelvis att göra det möjligt att bedö-
ma vilken inverkan en ny verksamhet, fiskemetod eller annan åtgärd har på
fisket och miljön. En MKB utgör i vissa fall ett nödvändigt beslutsunderlag i
samband med att tillstånd krävs till åtgärder enligt ett antal lagar som är knut-
na till naturresurslagen. Nya fiskemetoder och vissa andra åtgärder som utred-
ningen föreslår skall MKB-prövas kan dock tas i bruk utan att de föregås av
någon tillståndsprövning hos myndighet. Om en MKB skall utgöra ett allsi-
digt kunskapsunderlag innan nya miljöpåverkade verksamheter införs måste
fiskelagstiftningens MKB-bestämmelser ges en annan utformning än i de
NRL-anknutna lagarna, exempelvis genom att regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får förbjuda att nya högeffektiva fiskemetoder får
tas i bruk innan miljökonsekvensbeskrivningen har utförts. Lagstiftningen
skall i övrigt så långt möjligt anpassas till den snåriga regelflora som redan
finns på detta område. Det innebär bl.a. att allmänhetens intresse av insyn
över miljökonsekvensutredningen tillmötesgås genom regler om offentlig-
görande och att yttrande över utredningen skall inhämtas från länsstyrelsen.
Jämför förordningen (1991:738) om miljökonsekvensbeskrivningar samt den
nya skogsvårdslagstiftningens bestämmelser om MKB (SFS 1993:552 och
1096).
Prop. 1993/94:158
Bilaga 2
44
Länsstyrelsen i Jämtlands län: Utredningens förslag att miljökonse-
kvensbeskrivningar bör införas på fiskets område utgör ett viktigt steg i en
strategi för bevarande av biologisk mångfald och ett hållbart nyttjande av
fiskbestånden. Denna möjlighet kan t.ex. tillämpas inför rotenonbehandlingar
och vid övergång till nya fiskemetoder med oklar beståndsinverkan.
Länsstyrelsen i Blekinge län: Betydelsen av att hushålla med fiskre-
sursema kan inte nog betonas. Länsstyrelsen vill i detta sammanhang fram-
hålla vikten av att långvariga fångststopp undviks eftersom de allvarligt ska-
dar hela näringens infrastruktur. Därför krävs ett större hänsynstagande än
som hittills varit fallet till de ekonomiska följder som uppstår inom hela nä-
ringen bl.a. fiskberedning, handel och distribution i samband med beslut om
inskränkningar i fisket. Länsstyrelsen har tidigare i skrivelse till såväl rege-
ringen som Fiskeriverket påtalat nödvändigheten av att sydkustfisket ges rim-
liga fångstmöjligheter. För att detta skall kunna åstadkommas är det nödvän-
digt med någon form av begränsning av det omfattande fiske som i dag utö-
vas i Östersjön av fartyg från andra kuststräckor. Länsstyrelsen har därför för-
ordat en viss kvottilldelning för de skilda kuststräckoma för fiske i Östersjön.
Utredningen förordar en annan form av begränsning av fiskeansträngningen.
Enligt länsstyrelsens mening är det inte formen för hur begränsningen genom-
förs som är den väsentliga, utan nödvändigheten av att den genomförs. Läns-
styrelsen har svårt att bedöma hur effektiv den form av begränsning av fiske-
ansträngningen, som utredningen förordar, är. Länsstyrelsen vill dock under-
stryka nödvändigheten av att en begränsning sker. Det bör ankomma på re-
geringen att närmare utarbeta de medel som skall användas för att uppnå be-
gränsningen. Länsstyrelsen motsätter sig inte att den av utredningen föror-
dade metoden används även om länsstyrelsen fortfarande är av den uppfatt-
ningen att en kuststräckebaserad kvotering är den effektivaste.
Länsstyrelsen i Västerbottens län delar utredningens tveksamhet till in-
dividuella kvoter men menar däremot att någon form av regionala kvoter bör
införas. Motivet härför är att det utan uppdelning av kvoterna mellan olika
fångstområden finns stor risk för att kvoter uppfiskas inom ett område innan
fisket böljat i andra områden. Ett exempel på detta är laxfisket. Om tillgången
på lax är god i södra Östersjön kan laxkvoten uppfiskas där innan fisket på-
böijas vid t.ex. norrlandskusten. Det vore därför lämpligt att dela kvoten i
3 delar; en för vinterfisket i havet, en för sommarfisket vid kusterna och en
för höstfisket i havet. På detta sätt säkerställs också en jämnare tillgång på
vildfångad lax på marknaden. Utredningens uppfattning att den interna styr-
ningen genom fiskets organisationer skulle försvåras har länsstyrelsen svårt
att förstå. Tvärtom bör sådan styrning underlättas om den regionala fördel-
ningen redan gjorts.
Utredningen understryker vikten av effort-begränsningar som ett nödvän-
digt komplement till kvoter. Länsstyrelsen vill understryka behovet av denna
form av reglering av fisket eftersom kvoter oftast är svåra att kontrollera.
Prop. 1993/94:158
Bilaga 2
45
Mot bakgrunden av den överkapacitet som finns inom fiskeflottan finner
länsstyrelsen det nödvändigt att på ett bättre sätt än hittills kunna styra etable-
ringar av framför allt stora fartyg.
Det förefaller naturligt att miljökonsekvensbeskrivningar införes även för
verksamhet inom fisket som kan påverka fiskbestånden. Eftersom Fiskeri-
verket har ett ansvar for såväl bevarande som nyttjande av den biologiska re-
surs som fiskbestånden utgör är det enligt länsstyrelsens uppfattning viktigt
att det i fiskelagen klart utsägs vilka verksamheter som skall bli föremål för
miljökonsekvensbeskrivningar. När det gäller kostnaden bör Fiskeriverket
kunna stå för dessa men enbart när det gäller mindre fiskeföretag. Det finns
ingen anledning att behandla större fiskeföretag på annat sätt än andra företag,
t.ex. vattenbruksföretag, som får svara för kostnaderna för miljökonsekvens-
beskrivningar.
Konsumentberedningen: Fisket är en begränsad reproducerbar resurs.
För att bevara denna resurs måste styrmedel anlitas, som begränsar fångs-
terna. Restriktionerna bör göras så att de orsakar minsta möjliga ingrepp i den
fria marknaden och inte hämmar strukturutvecklingen i näringen. KoB går
här inte in på olika tänkbara modeller utan konstaterar att vi för närvarande
har internationella överenskommelser om högsta fångstmängd och i svensk
lagstiftning finns från i år ett krav på yrkesfiskelicens. KoB anser inte att det
finns anledning att uppställa ytterligare hinder för det fria fisket. En licen-
siering med hänsyn till fiskefartygens storlek, som föreslås av utredningen,
har den nackdelen att den tekniska utvecklingen kan komma att hindras.
Fiskbranschens riksförbund stöder förslaget att begränsa fiskeansträng-
ningen, men vill understryka vikten av att detta sker med hänsyn tagen till be-
redningsindustrins och handelns behov av råvaror, med fördelning över så
stor del av året som möjligt. Då det gäller torskfisket i Östersjön förordar FR
som exempel ett fiskestopp under maj-juli, och ett system för kvotering så att
råvarutillgången tryggas under så stor del av året som möjligt.
Sveriges fiskares riksförbund: Utredningen anser att det saknas för-
utsättningar för ett system med individuella eller regionala kvoter i Sverige,
en uppfattning som helt delas av Sveriges fiskares riksförbund. Genom en
sådan uppdelning skulle bl.a. den för svenskt yrkesfiske så nödvändiga
flexibiliteten gå förlorad. En betydligt bättre metod att åstadkomma ett mera
uthålligt fiske, som fördelas jämnare över hela året, är att begränsa fiske-
ansträngningen (effort-begränsning), detta som komplement till de högsta
tillåtna kvoter (TAC) som fastställs internationellt med fördelning på enskilda
länder. Olika typer av effort-begränsningar tas upp som exempel i utred-
ningen. Förslag till begränsning av fångstansträngningen i Östersjön har på
svenskt initiativ diskuterats vid 1993 års möte med Fiskerikommissionen för
Östersjön. Bland de förslag som togs upp vid detta tillfälle kan nämnas be-
gränsning av antalet fiskedagar i torskfisket och införandet av s.k. fyrkants-
Prop. 1993/94:158
Bilaga 2
46
maska i torsktrålar, en metod som med framgång prövats av svenska yrkes-
fiskare och som är ett viktigt steg mot användandet av mera selektiva redskap.
Den nya fiskelagen med dess möjligheter till fördelning och begränsning av
fisket innebär också betydligt större utrymme än tidigare att reglera fångstan-
strängningen. Även vid bilaterala förhandlingar med övriga länder som be-
driver fiske i Östersjön har från svensk sida frågan om effort-begränsning ta-
gits upp. Ytterligare ansträngningar måste göras för att kunna etablera ett mer
uthålligt torskfiske i Östersjön. Ett antal fiskelag har som nämnts gjort om-
fattande försök med fyrkantsmaskor i praktiskt torskfiske, delvis med ett
visst utvecklingsbidrag från Fiskeriverket. Det skulle vara av mycket stort
värde för att öka tempot i införandet av fyrkantsmaskor och för att snabbt öka
skyddet av torskbeståndet om dessa möjligheter kunde utvidgas, så att samt-
liga fiskefartyg som trålar torsk i Östersjön kan förse sina redskap med denna
selektiva konstruktion. Det skall i detta sammanhang framhållas att det för
den enskilde fiskaren blir oerhört mycket dyrare att byta ut hela trålen om det
t.ex. skulle införas regler om 120 mm diagonalmaska. Detta lär för övrigt inte
heller av ekonomiska skäl gå att genomföra med tanke på de ekonomiska för-
hållandena i flera av de övriga östersjöländerna. Sverige har presenterat en väl
sammanhållen fiskepolitik under Warszawa-konferensen. Förbundet beklagar
djupt att inte en multilateral överenskommelse har kunnat uppnås. Att ”kon-
trollera” bort bristen på en väl fungerande fiskepolitik i Östersjön är rent ut
sagt naivt.
När den nya fiskelagen och fiskeriförordningen infördes tolkades beslutet
av Fiskeriverket så, att kravet på fartygslicens ej längre gällde. Följden har bli-
vit att det sedan årsskiftet 1993/94 inte finns några fartygslicenser. Bl.a. för
att anpassa yrkesfisket efter de befintliga resurserna är det dock en nödvändig-
het att ett system med fartygslicenser återinföres så snart detta låter sig göra.
SFR delar utredningens uppfattning i denna fråga. Förbundet vill i detta sam-
manhang understryka vikten av att Fiskeriverket fullföljer intentionerna att in-
dividuellt pröva nytillkomna licensansökningar.
Sveriges sportfiske- och fiskevårdsförbund: Dock vill förbundet gö-
ra följande förtydliganden. Regeringen har i propositionen 1993/94:30 om en
strategi för biologisk mångfald föreslagit att Fiskeriverket skall utarbeta en ak-
tionsplan för bevarande och hållbart utnyttjande av den biologiska mångfal-
den inom sitt område. Det borde i hög grad ligga i inte minst yrkesfiskets in-
tresse att den biologiska mångfalden bevaras och vårdas. Detta kräver en nog-
grann kontroll och uppföljning av såväl fiskbestånden som den miljö som fis-
ken lever i. I utredningen föreslås att begränsningar av fångstansträngningen
bör spela en större roll i regleringen av det svenska fisket. Först som ett kom-
plement till nuvarande system med nationella kvoter, därefter i ett längre per-
spektiv som ett huvudinstrument. Dessa s.k. effort-begränsningar är naturligt-
vis betydligt angenämare att ta till, eftersom de i stor utsträckning bygger på
frivilliga åtaganden från de fiskandes sida, än direkta myndighetsbeslut om
fångststopp, kvotbegränsningar, nedskärning av fiskeflottan etc. Förbundets
Prop. 1993/94:158
Bilaga 2
47
uppfattning är den att allt fiske skall bygga på biologiska förutsättningar och
att uttaget av fisk skall följa principen att man ”tillgodogör sig räntan, men
sparar kapitalet”. Skulle det visa sig att s.k. effort-begränsningama inte är till-
räckliga för att skydda ”kapitalet” är förbundet inte negativt inställd till hår-
dare begränsningar av yrkesfisket. Systemet med effort-begränsningar är
dock värt att pröva innan sådana skärpta åtgärder blir aktuella.
Laxforskningsinstitutet: Utredningen diskuterar för- och nackdelar med
olika fångstbegränsningsmetoder, och kommer därvid fram till att begräns-
ning av fiskeansträngningen är det bästa instrumentet för att reglera fångst-
uttaget så att det anpassas till den biologiska bärkraften hos ett fiskbestånd.
Detta kan nog stämma i normalfallet, men frågan är om det gäller även be-
träffande laxen, som genom sin speciella livscykel avviker från övriga arter
av betydelse för det yrkesmässiga fisket. Under tillväxtfasen i havet blandar
sig individer från många olika älvstammar med varandra och utsätts därvid
för ett gemensamt fisketryck. Under lekvandringen skiljs de olika stammarna
så småningom åt, och de utsätts nu för ett alltmer riktat fiske allteftersom de
närmar sig sin hemälv. Det är en stor variation mellan de olika beståndens
möjlighet att tåla detta kust- och älvfiske; ena extremen (som innefattar fler-
talet av de naturlekande laxstammama) består av numerärt mycket svaga be-
stånd som bör fredas under lekvandringen, medan andra extremen tål ett obe-
gränsat fisketryck (detta gäller de finska kompensationsutsättningama, som
baseras på odlad avelsfisk). För att värna de naturlekande bestånden bör re-
gleringen alltså skydda dem från fisket, samtidigt som vissa av de odlade be-
stånden bör fiskas upp så effektivt som möjligt för att förhindra att de går upp
i naturälvar för att leka. Den totala laxfiskeresursen skall dessutom fördelas
mellan olika kategorier fiskande, som utnyttjar arten under olika faser av livs-
cykeln; havsfiskare, kustfiskare och älv- (-sport-)fiskare. För att tillfredsställa
alla dessa aspekter på den ideala exploateringsmodellen räcker det inte med en
total-TAC eller en begränsning av den totala fiskeansträngningen, utan detta
måste kompletteras med andra metoder. En regional fördelning av TAC på
havs- och kustfisket kombinerad med tids- och områdesbegränsningar, avpas-
sade för att selektivt skydda naturlaxen under lekvandringen och samtidigt
möjliggöra ett terminalfiske på de kompensationsodlade stammarna, är sanno-
likt den enda möjliga lösningen på problemet
Kommerskollegium: Vad gäller statliga stödåtgärder har kollegiet noterat
de ändringar i stödsystemet som genomförts under våren 1993 som en anpass-
ning till EG:s stödsystem. Viktiga stödfrågor behandlas dock även i det nu ak-
tuella betänkandet. Kollegiet vill i denna fråga erinra om den stödgranskning
som nu kommer att ske enligt EES-avtalet. Enligt detta skall alla nya och änd-
rade stödåtgärder anmälas till EFTA:s övervakningsmyndighet för granskning
Prop. 1993/94:158
Bilaga 2
48
och godkännande innan de sätts i kraft. Inventeringar av existerande stödåtgär-
der kommer också att göras. Det bör kanske sägas att EES-avtalets regler om
offentliga stödåtgärder även gäller stöd som finansieras genom återstående me-
del av prisregleringskassan eller genom fiskevårdsavgifter. Vad särskilt gäller
regionalpolitiskt motiverade stödåtgärder bör erinras om de undantagsbestäm-
melser som finns från stödförbundet i EES-avtalets artikel 61. De särskilda re-
glerna på detta område innebär bl.a. att regionalstöd kan utgå till regioner som
bedömts vara stödberättigade. Frågan om vilka regioner som skall vara stöd-
berättigade i Sverige har ännu inte klarlagts i EES. Kollegiet vill i stödsam-
manhanget också framhålla vikten av att man bevakar de möjligheter som kan
finnas att på fiskeområdet få del av EG:s strukturfonder vid ett svenskt EU-
medlemskap. I den mån betänkandet ger upphov till förändrade tekniska pro-
duktkrav som kan ha inverkan på handeln över gränserna erinrar kollegiet om
den notifieringsskyldighet som föreligger i EFTA/EG och GATT. Förslag till
eventuella föreskriftsändringar skall tillställas kollegiet som gör en bedöm-
ning över om något behov för notifiering finns.
Fiskeriverket vill särskilt kommentera FoU-programmet för kust- och in-
sjöfiskets förutsättningar. Eftersom utredningen ganska lite berör FoU kring
fiskevården vill verket understryka den stora och viktiga resursen som t.ex.
våra fjällfiskevatten med dess röding- och öringbestånd utgör. Betydelsen har
ökat ytterligare genom den utökade upplåtelse som nu sker. Tyvärr är det
mycket vanligt att rödingbestånden i våra fjällvatten är av liten storlek och av
dålig kvalitet. Detta dels av naturliga skäl men många gånger genom ett dåligt
balanserat fiske. Här finns en stor uppgift att genomföra konkret och målin-
riktad forskning på olika typer av åtgärder. Vidare vill Fiskeriverket beröra
fisket i de strömmande vattnen. De kvarvarande strömmande vattendragen är
en stor framtidsresurs för fisket. Dessa ligger till stor del i Norrland med dess
glesbygder. Den helt avgörande faktorn för deras attraktivitet är strömfiskbe-
ståndens kvalitet. Förutom biotopvård är den viktigaste åtgärden att kunna
bedriva ett riktigt anpassat fiske. Här fattas det kunskaper för de konkreta åt-
gärder som behövs. Det finns därför ett stort behov av praktisk inriktad forsk-
ningsverksamhet avseende skötsel av rinnande vatten och sjöar vilket bl.a. är
av stor betydelse för utvecklingen av turistfisket.
Fiskeriverket anser att utöver de åtgärder som föreslagits är det nödvän-
digt att särskilda åtgärder genomföres för att säkerställa fångstmöjlighetema i
det yrkesmässiga kustfisket. På många håll är konkurrensen från utsjöfisket
hård. I vissa områden omöjliggör trålfisket ett fiske med passiva redskap.
Man bör därför se över trålfiskegränsema och om det visar sig nödvändigt för
att stödja ett kustfiske flytta ut trålgränsen.
Konkurrensverket: I detta kapitel redovisar utredningen bl.a. det regional-
politiska stöd som kommer fisket till del. Utredningen föreslår vidare tre åt-
gärdsprogram för att främja yrkesmässigt kustfiske resp, insjöfiske samt
vattenbruk. I den mån nämnda åtgärdsprogram innefattar stöd till enskilda
Prop. 1993/94:158
Bilaga 2
4 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 158
49
företag anser Konkurrensverket att detta stöd endast bör ges inom ramen för
regionalpolitiska satsningar. Detta gäller exempelvis stöd till utveckling av
olika slags kombinationsföretag (t.ex. fiske kombinerat med småskalig vi-
dareförädling). Däremot bör branschspecifikt stöd undvikas, eftersom det
finns risk för att sådant stöd medför snedvridning av konkurrensen gentemot
andra näringar och felallokering av resurser.
Riksrevisionsverket: Utredningen föreslår att den nuvarande loggboks-
och landningsstatistiken kompletteras med enkätundersökningar, journal-
föring och provfisken. RRV har i en tidigare revisionsrapport granskat in-
formationshanteringen inom fiskeriområdet. Granskningen inriktades mot
yrkesfiskelicensen, loggbokssystemet och prisstödssystemet. RRV efterlyser
nu som då en tydlig informationsstrategi för hela fiskets område. En sådan
bör fastställas innan mer detaljerade förslag om nödvändig statistik läggs
fram. Oavsett ett medlemskap i EU krävs en samordnad informationsstrategi
där samtliga berörda parter omprövar sina behov av uppgifter för att om möj-
ligt minska mängden data, förenkla informationsinsamlingen och minska de
totala kostnaderna för insamling, bearbetning och inrapportering av fångst-
och landningsuppgifter. Enligt utredningen ökar statistikbehovet vid ett EU-
medlemskap. Utredningen konstaterar i sitt delbetänkande att både fångst-
statistik (loggbok) och landningsstatistik kommer att krävas inom ramen för
EU. I väntan på beslut om ett medlemskap förefaller det därför enligt RRV
rimligt att loggbokssystemet kvarstår för att omprövas vid ett eventuellt nej till
EU. Vid en eventuell omprövning kan loggbokssystemet ifrågasättas då det i
RRV:s tidigare granskning framkommit att viss information är gemensam för
loggboks- och landningsstatistiken samtidigt som landningsstatistiken håller
en högre kvalitet. I detta sammanhang vill RRV också peka på vissa frågor
om registersamordning. Svensk Fisk har i samband med prisregleringsverk-
samheten fört register över yrkesfiskelicenser. En sådan registerföring görs
även av Fiskeriverket i arbetet med licensiering. När Svensk Fisk ersätts av
en eller flera producentorganisationer med ett förmodat fortsatt intresse av ett
yrkesfiskelicensregister bör ett (1) register kunna tillgodose samtliga intressen-
ters krav för att på så sätt undvika dubbelarbete och minska kostnaderna.
Motivet är en förbättrad konkurrenskraft för vattenbruket. Med hänvisning
till att inga statliga stöd som snedvrider konkurrensen är tillåtna anser RRV att
näringen själv borde bekosta kontroll och provtagning. Eventuellt kan ett be-
gränsat statligt åtagande motiveras utifrån den sjukdomsfria statusens betydel-
se för den generella fiskevården.
Statistiska centralbyrån: För att statistiskt belysa och fortsättningsvis
följa det kustnära fisket anser SCB det angeläget att ytterligare ansträngningar
görs för att få en enklare och entydigare definition av det kustnära fisket. Det
vore en fördel om definitionen upplevs som självklar av de fiskande så de
utan större problem vet om ett fiske är att betrakta som kustnära eller inte.
Prop. 1993/94:158
Bilaga 2
50
Med en enkel definition kan då klassificeringen av det kustnära fisket i fram-
tiden ske redan i loggboken och inte genom ett antal antaganden i efterhand.
Utredningen tar upp statistikfrågor under avsnittet ”Främjande av det kust-
nära fisket”. Det framhålls att den nuvarande statistiken behöver kompletteras
för att öka kunskapen om beståndens storlek och fiskets omfattning i kustom-
rådet. Statistiken skulle behöva innefatta loggboksstatistiken, landningsstati-
stiken, enkätundersökningar, joumalföring och provfisken. SCB utgår från
att enkätundersökningar, joumalföring och provfisken i första hand är un-
derlag för förbättrade beståndsskattningar och fiskevård och inte skall vara
underlag för den officiella statistiken avseende fångster. SCB:s kontakter med
statistikanvändama visar att en förbättrad statistik över fiskbestånden i kust-
området är angelägen. Den officiella statistiken över det kommersiella fiskets
fångster, vilken också omfattar fångsterna i det kustnära fisket, bör även fram-
ledes baseras på loggboksstatistik och landningsstatistik. Det vore, vilket
ovan framhållits, en fördel om det kustnära fisket bättre kunde definieras och
det därigenom vore möjligt att särredovisa.
SCB genomför sedan början av 1940-talet årligen en deklarationsunder-
sökning av ett urval yrkesfiskare. Undersökningarna baseras på självdeklara-
tioner och bl.a. redovisas ett beräknat kontant netto av fiske samt taxerad för-
värvsinkomst, inkomst av kapital och förmögenhet. Kontant netto av fiske
definieras som det som återstår av årets fiskeverksamhet då bruttointäkterna
av fisket reducerats med driftskostnader och utgifter för reparation och under-
håll. Kontant netto av fiske avser således resultatet av årets fiskeverksamhet
före resultatregleringar och värdeminskningsavdrag och speglar därmed års-
resultatet tydligare än taxerad förvärvsinkomst. SCB vill peka på att dessa
undersökningar kan användas för att belysa den relativa förändringen mellan
olika år och mellan olika regioner och därmed utgöra ett bidrag till besluts-
underlag om t.ex. regionala stöd.
SCB har årligen sedan år 1983 genomfört undersökning på vattenbrukets
område. Inriktningen och avgränsningen av undersökningen var ett resultat
av diskussioner med företrädare för näringen och berörda myndigheter samt
med hänsynstagande till statistikkrav från internationella organisationer. Det
har under åren framförts önskemål om utökningar av vattenbruksstatistiken
och SCB har framfört ett antal sådana i samband med verkets anslagsfram-
ställningar. Önskemålen har bl.a. avsett att produktionen av fisk till sport-
fiskeändamål borde belysas liksom sättfiskproduktionen. Vidare har önske-
mål framförts om statistik över vattenbrukets miljöpåverkan. Statens natur-
vårdsverk har under år 1993 givit ut allmänna råd ”Fiskodling - planering,
tillstånd, tillsyn”. I denna publikation finns även förslag till miljörapport att
använda i samband med uppgiftsinhämtande från företagen. Utredningen an-
ser att det skulle innebära en effektivisering, bl.a. ur den enskilde odlarens
synvinkel, om SCB och länsstyrelserna samordnar uppgiftsinhämtandet. Om
resurser på detta sätt kan frigöras finns, enligt utredningen, angelägna stati-
stikbehov på vattenbrukets område. SCB har i yttrande till Naturvårdsverket
den 18 november 1993 över förslag till allmänna råd om miljörapport redo-
Prop. 1993/94:158
Bilaga 2
51
visat bl.a. synpunkter på hur miljörapportema generellt bör vara utformade
för att utgöra ett bra statistiskt underlag. Det konstateras därvid att med nu-
varande förslag till förändringar av miljörapporter så kommer inte de stati-
stiska behoven av underlagsdata i väsentliga delar att kunna tillgodoses.
Då det gäller samordning av uppgifter på vattenbrukets område är det
SCB:s bedömning att detta endast marginellt kan förenkla företagens upp-
giftslämnande. SCB:s uppgiftsinsamling baseras på uppgifter från samtliga
personer eller företag som beviljats odlingstillstånd. Statistiken avser bl.a.
belysa antalet verksamma företag, odlingsteknik, odlingens inriktning samt
matfiskproduktionens omfattning och saluvärde. Länsstyrelsernas uppgifts-
insamling utgör grund för uppföljning av framför allt miljöskyddslagen och
hur företagets verksamhet sker i enlighet med beviljade tillstånd. Tillstånd
enligt miljöskyddslagen krävs enbart om företagens produktion överstiger
10 ton per år. De uppgifter som enligt Naturvårdsverkets förslag till miljö-
rapport skall samlas in av länsstyrelserna skiljer sig i väsentliga avsnitt från
de som SCB samlar in. Förslaget till miljörapport kan, i dess nuvarande ut-
formning, inte ligga till grund för en vattenbruksstatistik. För det första, och
som nämnts ovan, omfattar länsstyrelsernas uppföljning inte de mindre produ-
centerna. För det andra är produktionen inte fördelad på sättfiskproduktion,
matfiskproduktion och produktion till sportfiskeändamål. För det tredje sak-
nas uppgifter om antalet odlingskassar, bassänger, jorddammar etc. och för
det fjärde saknas helt uppgifter om produktionens värde. Att belysa vatten-
brukets totala produktion kan medföra vissa redovisningsproblem. Bl.a.
måste övervägas hur produktionen av sättfisk skall mätas och redovisas. Sätt-
fisk är ingen slutprodukt utan kan antingen odlas vidare till matfisk, och kom-
mer då att ingå i matfiskproduktionen, eller också kan sättfisken sättas ut i
vildvatten. Inom EU pågår nu förberedelser för att också vattenbruket skall
omfattas av statistikreglering. Förutom uppgifter om matfiskproduktion, vär-
de och odlingsteknik, dvs. sådana uppgifter som nu ingår i SCB:s vatten-
bruksundersökning planeras också att uppgift om sättfiskproduktionen ut-
tryckt i antal (ej vikt) samt att uppgift om sysselsättningen i näringen skall
ingå i rapporteringen till EU:s statistiska kontor, Eurostat. Dessa tillkom-
mande krav på vattenbruksstatistiken kan också, inom ramen för EES-avtalet,
komma att påverka Sverige. SCB ställer sig positiv till att undersöka möjlig-
heterna till och förutsättningarna för en innehållsmässig samordning av läns-
styrelsernas och SCB:s uppgiftsinsamling. Skälet till detta är främst att en
samordning skulle kunna möjliggöra en statistisk redovisning av vattenbru-
kets miljöpåverkan och att vattenbrukets totala produktion bättre skulle kunna
belysas. Förutsättningen för en samordning är dock, enligt SCB, att frågorna
om innehåll, tidhållning och sekretess får en tillfredsställande lösning. I och
med att Naturvårdsverkets allmänna råd angående fiskodling nu är tillgängliga
finns förutsättningar för en mer enhetlig behandling av dessa frågor mellan
olika länsstyrelser. Tidigare har länsstyrelserna, i varje fall enligt SCB:s upp-
fattning, hanterat uppgiftsinhämtandet på mycket olika sätt. Skall en samord-
ning mellan länsstyrelserna och SCB vara möjlig och om uppgifterna också
Prop. 1993/94:158
Bilaga 2
52
skall kunna användas för en rikstäckande statistik är en grundförutsättning att
uppgiftsinsamlandet likformas. Då är det, enligt SCB:s uppfattning, inte till-
räckligt med allmänna råd som länsstyrelserna kan välja om de skall följas
eller ej. En uppenbar risk vid samordning är att statistikredovisningen förse-
nas jämfört med dagsläget beroende på att många parter är berörda. Det är inte
bara länsstyrelser som är involverade i arbetet vad gäller miljörapporteringen.
Vissa kommuner har av länsstyrelserna tagit över tillsynen av kommunens od-
lingar och därmed har dessa kommuner också tagit över uppgiftsinsamlingen
från odlarna. Sekretessfrågorna är också väsentliga att bedöma vid ett even-
tuellt samordnat insamlande, inte minst med tanke på de ekonomiska uppgif-
ternas betydelse. SCB:s insamling av uppgifter omfattas av statistiksekretes-
sen medan länsstyrelsernas och kommunernas uppgiftsinsamling saknar se-
kretesskydd.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Utredningen föreslår en
omfördelning av medel för forskning och utveckling. Länsstyrelsen vill här
erinra om att resurserna för havsforskning under senare år har förstärkts på
ett påtagligt sätt inom Göteborgs Universitets Marina forskningscentrum, i
synnerhet i Havsfiskelaboratoriets närområde. Detta öppnar nya forsknings-
möjligheter inom Fiskeriverkets forskningsavdelningar. Samarbete genom
bl.a. en delad professur mellan Kristineberg och Havsfiskelaboratoriet, har
redan påbörjats och bör kunna utvecklas. Det bör också understrykas att
Västerhavet med sin artrikedom och sin höga produktionsförmåga är centrum
för ett diversifierat svenskt havsfiske. Det är utomordentligt angeläget att ut-
veckla kunskapen om fiskbestånden i Västerhavet, att utveckla redskap som
är ekonomiska samtidigt som de är skonsamma mot bestånden och att värna
Kattegatt och Skagerrak i internationella sammanhang. Här kan påpekas be-
tydelsen av att forskningen bör knytas närmare näringsutövama. Den kom-
mersiellt tillämpningsbara forskningsinsatsen bör bättre kunna främjas.
Ett ökat främjande av kustfisket kräver kraftigt ökade FoU-insatser.
Kustzonens produktionskapacitet för ekonomiskt viktiga arter bör
undersökas.
Viktiga frågeställningar inom FoU-insatsema för kustfisket är bl.a.
- miljöns påverkan på produktionen av olika arter
- förvaltningsregler av de grunda havsområdena
- utsjöfiskets påverkan och följdverkningen på produktionen av vissa
arter (t.ex. torsk, makrill) inom kustzonen samt kustfiskets betydelse
för produktionen av olika arter utomskärs
- behovet av ändrade trålgränser
- hur fångststatistiken för yrkes- och fritidsfisket kan förbättras.
De arter på västkusten som särskilt bör uppmärksammas är havskräfta,
räka (inre fjordar), hummer och krabba, men även mer vandrande arter som
torsk, makrill, ål och skarpsill är mycket intressanta arter för kustfisket lik-
som flera plattfiskarter. Här kan också nämnas att försöksfiske efter hj ärt-
mussla och valthommussla har inletts. Artema är av intresse för exportmark-
Prop. 1993/94:158
Bilaga 2
53
naden. Lax och havsöring är arter särskilt värdefulla för fritidsfisket. Upp-
vandring av lax har skett i flera havsöringvattendrag under den senaste 10-
årsperioden. Uppvandring av lax har även skett av främmande, odlad lax i
länets viktigaste och ur genetisk synpunkt mest skyddsvärda laxvattendrag.
Länsstyrelsen ser det som mycket angeläget att en plan upprättas för laxvår-
den av samtliga västkustens laxstammar. Nyligen konstaterade furunkulos-
angrepp på lax i Göta älv understryker detta behov. Samtidigt som insatser
görs på utbudssidan - både genom s.k. effort-begränsningar och genom stöd
till fiskeriföretag - är det viktigt att understryka att efterfrågan är den helt
avgörande förutsättningen för fiskerinäringens framtid. Endast genom en
växande efterfrågan på svenskfångad fisk på den inhemska marknaden och
exportmarknaden kan det skapas underlag för tillväxt och förnyelse av svensk
fiskerinäring. Kvaliteten hos produkten är här en nyckelfaktor. Utredningen
har tagit fasta på det utbudsöverskott som finns inom sill/strömmingfisket.
Den kampanj som inleds våren 1994 med syfte att öka konsumtionen av sill/
strömming kan få positiva effekter på efterfrågan och därmed leda till ökade
intäkter för yrkesfiskarna. I denna kampanj bör marknadsföring av sillfärs
ingå. För att undvika reklam för enskilda varumärken baserade på sillfärs bör
själva begreppet, som torde vara helt okänt för merparten av konsumenterna,
introduceras i en bred och omfattande kampanj. Det har visat sig att sillfärsen
kan ligga till grund för utomordentligt smakliga och nyttiga produkter, men
tyvärr har dessa produkter trots flera år av produktutveckling, ännu inte nått
fram till marknaden.
För att så effektivt som möjligt kunna utnyttja samhällets utbildningsresur-
ser är det viktigt med samverkan. Utbildning på olika nivåer inom fiskets om-
råde är viktigt. Länsstyrelsen ser positivt på förslaget om att Fiskeriverket bör
ta på sig ansvaret för den samlade informationen tillsammans med resp, läns-
styrelse, som har ett uttalat regionalt ansvar för utbildningsfrågor. Stora för-
ändringar har skett och kommer att ske på fiskets område, EES-avtal, even-
tuellt EU-medlemskap, nya stödformer och den nya fiskelagen. Ett stort ut-
bildningsbehov finns. Dessutom tillkommer behov av utbildning inom ekono-
mi, marknadsföring, data-tele-område. Flexibilitet, anpassning till nya förut-
sättningar och marknadsorientering är nyckelord för en yrkesfiskare i dag.
Erfarenheterna visar att förutsättningarna för ett framgångsrikt företagande
ökar då utbildningsnivån höjs. Länsstyrelsen anser att utbildningsnivån för
fisket är för låg. Utbildningen bör förstärkas på alla nivåer.
Den nuvarande fiskevårdslinjen utgör den enda egentliga rekryterings-
basen för fiskeritjänstemän inom statlig och kommunal administration m.m.
Utbildningen behöver förstärkas inom bl.a. biologi och ekologi, men även
inom den del som omfattar yrkesfisket. Den är i dag eftersatt. En utbildning
bättre anpassad till fiskerinäringens behov bör gynna utvecklingen inom
fiskets område. En viss rekrytering sker från fiskevårdslinjen till yrkesfisket.
Utbildningen utgör en viktig del för den biologiska förståelsen inom det kom-
mersiella fisket.
Prop. 1993/94:158
Bilaga 2
54
Länsstyrelsen vill särskilt betona utredningens förslag att bevilja medel för
byte till redskap med bättre selektivitet. Satsning av redskapsutveckling bör
ha hög prioritet.
Länsstyrelsen har sedan flera år arbetat med kustfiskefrågor, bl.a. genom
utredningar, glesbygds- och projektstöd. Kustfisket är viktigt för sysselsätt-
ningen i skärgården. Det ger en betydande direkt sysselsättning och dessutom
underlag för andra verksamheter som båt- och redskapstillverkning, distribut-
ion och förädling av fisk samt försäljning av insatsvaror. Ett regionalt stöd
förbättrar förutsättningarna för fiskets utvecklande. Utredningens förslag om
en särskild satsning på kustfisket är positivt Det är angeläget att förbättra kun-
skapen om de bestånd som är aktuella för kustfisket och de faktorer som styr
deras tillväxt. I linje med detta ligger även utvecklingen av redskap som är se-
lektiva och skonsamma mot bestånden. Både kustlaboratoriet i Kungsbacka
och Havsfiskelaboratoriet i Lysekil är nyckelresurser i detta sammanhang.
Havskräfta är den viktigaste enskilda arten i västkustens kustfiske. Fisket
måste därför bedrivas på en nivå som kan ge framtida generationer av kust-
fiskare en god utkomst.
Kustzonen utgör ett mycket viktigt uppväxtområde för en rad olika arters
ungfisk som torsk, makrill, skarpsill och olika plattfiskarter. Användandet av
selektiva fiskeredskap är därför särskilt angeläget inom dessa vattenområden.
Räk- och kräftfisktrålar, burar, mjärdar, tinor och ryssjor bör därför utveck-
las mot ökad selektivitet. Inom ett område där en eller flera kommersiellt vik-
tiga arter kan fiskas med selektiva redskap bör detta fiske ha företräde. Skall
bestånden kunna utnyttjas effektivt/ekonomiskt i ett kustfiske måste graden av
exploatering av samma fiskbestånd i utsjöfisket starkt beaktas. För hård be-
skattning av bestånden utomskärs drar undan förutsättningarna för ett stabilt
kustfiske. Utredningen har inte framhållit den roll den fysiska planeringen har
för det grundläggande skyddet av värdefulla fisk- och kräftdjursbestånd och
dessas livsmiljöer. De kommunala översiktsplanerna har stor betydelse - inte
enbart för skyddet av bestånden - utan utgör också ett nödvändigt stöd för en
fortsatt utveckling av fiskerinäringen. Inom ramen för planarbetet ges förut-
sättningar för bl.a. bibehållandet av fiske- och landningshamnar, erforderliga
markdispositioner för fiskets servicenäringar och sjöbodar. Den fysiska pla-
neringen som tillgodoser fiskets intressen spelar därför en avgörande roll för
hela fiskerinäringen. Inte minst kustfiskets utveckling. På motsvarande sätt
inarbetas i översiktsplanerna nödvändiga förutsättningar för fritidsfisket.
Länsstyrelsen deltar också i ett kontinuerligt arbete att tillvarata fiskets intres-
sen i ärenden, som faller under vattenlagen, naturvårdslagen och miljöskydds-
lagen. Tidigt tillträde för länsstyrelsen i planeringen och i samråd möjliggör
ett effektivare tillvaratagande av fiskets intressen. Länsstyrelsens roll som in-
formatör är här en viktig del i fiskevårdsarbetet. Länsstyrelsens arbete med att
tillskapa skydd för områden av högt bevarandevärde säkerställer i flera fall
också fiskets intressen. Som exempel kan nämnas marina reservat. Utred-
ningen har inte heller tagit upp fisketillsynen som en del av fiskevården. Läns-
styrelsen anser att fisketillsynsverksamheten fyller en viktig funktion i skyd-
Prop. 1993/94:158
Bilaga 2
55
det av de för kustfisket intressanta arterna. Särskilt gäller det arter som hum-
mer, lax, öring, havskräfta och torsk. Behovet av fisketillsyn har kraftigt ökat
genom den nya fiskelagens tillkomst och nya bestämmelser för fisket. Medel
till fisketillsynen bör kraftigt förstärkas. Det är möjligt att lokalt kunna kombi-
nera funktion av landningskontroll av fisk och fisketillsynsverksamhet. Det är
viktigt att medel regelmässigt avsätts för fisketillsynsarbetet, så att verksam-
het och kompetens kan utvecklas.
Utredningen pekar också på avsättningsproblematiken, att kunna tillgodo-
se marknaden med lämpliga varor vid lämplig tidpunkt till rätt pris. Detta är
en fråga som ofta diskuteras och olika försök har gjorts. Under hösten 1993
har i Lysekil påböljats ett projekt med en sumpningsanläggning för blötdjur.
Projektet stöds ekonomiskt av länsstyrelsen via Stiftelsen Bohus Promotion
och Gullmamfonden. Anläggningen skall lagra blötdjur under kontrollerade
former, distribuera och marknadsföra. På detta vis skall kontinuitet i leveran-
ser kunna skapas. Länsstyrelsen vill understryka angelägenheten av utvärde-
ring av nya fiskelagen. Det är viktigt att länsstyrelsens erfarenheter här kan
tillgodogöras.
Det är viktigt att det finns möjligheter till kompletteringssysselsättnig i
skärgården. Vattenbruket liksom kustfisket kan vara en sådan sysselsättning.
Länsstyrelsen har genom projektmedel, glesbygdsstöd m.m. sedan länge va-
rit engagerad i vattenbruket i länet. Länsstyrelsen har inget att erinra mot de
förslag till ytterligare utredningar och studier som föreslås. Dessa bör dock
utföras i nära samarbete med länsstyrelserna som har kvalificerade kunskaper
om odlingarnas miljöpåverkan, fisksjukdomar och i viss mån även om vatten-
brukets ekonomi. Musselodlingen i länet är nu framgångsrik inte minst på ex-
portsidan. Det är en resurs som inte utnyttjas fullt ut och borde kunna utveck-
las mer. Det återstår mycket forskning och utvecklingsarbete innan det går att
satsa på nya verksamheter inom området. De åtgärder för att främja utveck-
lingen inom vattenbruket som föreslås är därför av stor vikt. Musselodlingens
framtid är mycket avhängig en säker och löpande kontroll av musslorna med
avseende på konsumtionshygien. Analyserna är kostsamma. Ett riktat stöd
från samhällets sida till denna verksamhet skulle stärka näringen i sin helhet
och bör kunna återföra medel från de exportmöjligheter som finns. De statliga
lånegarantier som finns att tillgå kan få stor betydelse vid expansion av nä-
ringen, då banker och andra kreditinstitutioner blivit mer restriktiva. Även tek-
nikutvecklingen ställer krav på kapital. Bl.a. områdena lasthanterings- och
transportsystem, hygien och kvalitetskrav men även biomedicin.
Länsstyrelsen i Jämtlands län: Förslaget innebär att FoU-verksamhet
rörande fisksjukdomar samt biologisk mångfald och bevarande av arter lyfts
fram. Därigenom förstärks insatser inom områden som utgör hörnpelare för
vården av fiskbestånd. I sammanhanget kan även betonas behovet av fiske-
kologisk forskning. Ämnesområdet innefattar bl.a. möjligheten att utveckla
skördestrategier för fiskbestånd som beskattas för hårt. Överutnyttjande är ett
av fiskets största problem och en anpassning till olika beskattningsmodeller är
Prop. 1993/94:158
Bilaga 2
56
en angelägen målsättning för skötseln av sjöar och vattendrag med attraktiva
bestånd av bl.a. laxfiskar. För Jämtlands län är bl.a. bevarandefrågor med
inriktning på strömmande vatten inkl, ändamålsenliga regleringar av sport-
fisket av mycket stort intresse. Ett förslag till forskningsprogram med denna
inriktning har på länsstyrelsens uppdrag tagits fram inom vattenbruksinstitu-
tionen, Sveriges lantbruksuniversitet, i Umeå. I programförslaget föreslås
den biologiska mångfalden som sammanhållande tema för forskning kring
Ammerån. En central fråga är hur människans utnyttjande av resurser i och
kring ån, t.ex. i form av fiske och skogsbruk, kan ske utan att mångfalden
utarmas.
Beträffande de finansieringskällor, som kommit fisket till del i Jämtlands
län ingår ett särskilt stöd från regeringen inom ramen för ”Jämtlandspaketet”.
Anslaget om totalt 5 miljoner kronor har använts till fiskevårdsåtgärder under
en 3-årsperiod (1991-1993).
Länsstyrelsen hänvisar till vad som sagts om fiskets betydelse för gles-
bygd i Norrlands inland. Fisketurismen är exempel på ett område som ger
mycket goda effekter av regionalekonomiska insatser. Satsningar på att ta
tillvara och utveckla denna sektor bör ses som en riksangelägenhet.
Länsstyrelsen delar utredningens syn på möjligheterna att utveckla insjö-
fisket och öka avsättningen av fiskarter som gädda, abborre, ål, sik och sik-
löja. Exportinsatser inriktade på Europamarknaden med fiskprodukter från
svenska insjöar utgör en till stora delar outnyttjad möjlighet. I de fiskeplaner
som tagits fram av länsstyrelsen för kommunerna i länets östra delar ingår
åtgärder för att utveckla ett näringsmässigt fiske. Målsättningen är bl.a. att
utveckla en produktion av högprisprodukter (ål, sikrom) för den inhemska
marknaden samt gädda, abborre och lake för exportmarknaden.
Avsnittet behandlar ett flertal angelägna områden, bl.a. behovet av en pro-
ducentorganistion, ett ersättningssystem vid stormskador, fortsatta undersök-
ningar över vattenbrukets miljöpåverkan, FoU-insatser vid avel, fisksjukdoms-
frågor samt en effektiviserad vattenbruksstatistik. Med hänsyn till vattenbru-
kets fortsatta utveckling samt situationen för vildfiskbestånd vill länsstyrelsen
särskilt betona vikten av förebyggande insatser mot fisksjukdomar. Ett posi-
tivt fisksjukdomsläge är av avgörande betydelse såväl för länets mer än 100
vattenbruksföretag som för fisketurismen. Internationellt sker för närvarande
svenska EES-förhandlingar med målsättningen att förhindra införsel av smitt-
samma fisksjukdomar till landet via vattenbruksprodukter på en marknad utan
gränskontroll. Sverige ansöker därvid om att bli frizon för vissa virussjukdo-
mar. Därtill söks s.k. tilläggsgarantier för andra sjukdomar och smittämnen.
Det är ytterst angeläget att överenskommelser kan nås om importstopp av fisk
från regioner i Europa där dessa fisksjukdomar förekommer. Beträffande ett
ökat statistikbehov utvecklar länsstyrelsen för närvarande ett omfattande data-
register för länets fiskodlingar. En god kompetens om den samlade fiskodlings-
produktionen byggs upp, som kan klara de behov av information om verk-
samhetens inriktning m.m. som utredningen påtalar.
Prop. 1993/94:158
Bilaga 2
57
Länsstyrelsen i Blekinge län: Utredningen förordar att en särskild fiske-
vårdsavgift skall tas ut för att på det sättet få medel till bl.a. fiskevårdande
insatser. Frågan om en allmän fiskevårdsavgift har debatterats under en följd
av år. Olika utredningar har lagt fram förslag om införande av en sådan. Svå-
righeten att kunna administrera en sådan avgift och formerna för att ta in den
har gjort att förslag om sådan avgift hittills avvisats. Länsstyrelsen anser att
de skäl mot en avgift som tidigare anförts kvarstår. Utredningen har i vart fall
inte redovisat några nya metoder som skulle göra det enklare att ta in avgiften
än vad tidigare utredningar förutsett. Enligt länsstyrelsens mening är det be-
tydligt bättre att finanisera fiskevårdsinsatser genom restitution av bensin-
skattemedel. Utredningen föreslår en sådan men föreslår samtidigt att restitu-
tionen skall gå tillbaka till enskilda fiskare. Enligt länsstyrelsens mening bör i
stället restitutionen i dess helhet gå till Fiskeriverket, som sedan har att använ-
da medlen för fiskevårdsinsatser av olika slag.
Länsstyrelsen anser i likhet med utredningen det vara rimligt att en till-
synsavgift utgår för vattenbruket speciellt med hänsyn till att dessa anlägg-
ningar ofta orsakar klagomål från allmänheten vilket kräver besök på platsen
för att reda ut eventuella missförhållanden. Enligt länsstyrelsens mening bor-
de en viss ”bonus” på avgiften kunna utgå och kopplas till odlingens närsalt-
utsläpp (p) i relation till produktion och ej till odlingens storlek. I samband
med utbrott av sjukdomar i vattenbruksföretagen drabbas dessa ofta av stora
kostnader vid sanering av odlingsutrustning och andra åtgärder vilka vidtages
för att erhålla en sjukdomsfri odling. Länsstyrelsen anser att sjukdomsbekämp-
ningen skulle effektiviseras och underlättas om sjukdomsdrabbade vattenbruks-
företag kunde få statligt stöd i form av bidrag (avskrivningslån) till anskaff-
ning av utrustning och ny teknik i samband med sjukdomsbekämpning. Av
denna anledning föreslår länsstyrelsen att i Förordning om statligt stöd till
yrkesfisket m.m. (1993:382) görs erforderliga ändringar för att möjliggöra
detta stöd.
Länsstyrelsen i Västerbottens län har inga direkta kommentarer till de
FoU-områden som utredningen särskilt pekat på men vill understryka vikten
av en helhetssyn på fisket och behovet av forskning som t.ex. kan belysa vil-
ka ekonomiska effekter ett havsfiske efter lax har för ett turistinriktat fiske
efter lax i Norrlands inland.
Utredningen föreslår att ett stöd för investeringar i redskap med bättre se-
lektivitet införs men vill samtidigt begränsa det till investeringar i större om-
fattning. Om man då har som utgångspunkt investeringar i våra större fiske-
artyg innebär det att småskaligt kustfiske utesluts från stödet. Om stödet be-
gränsas enligt utredningens förslag bör ändå investeringen sättas i relation till
fiskeföretagets storlek.
I utredningens delbetänkande föreslogs ett transportstöd för fisket i Bott-
niska viken vilket motiverades av långa avstånd och gles befolkning. Läns-
styrelsen anser att dessa motiv är mycket starka och stämmer också väl över-
ens med de positioner som Sverige slagit fast i EG-förhandlingarna. Det re-
Prop. 1993/94:158
Bilaga 2
58
gionalpolitiska stödet för fisket bör alltså begränsas till de områden som före-
slagits i utredningens delbetänkande. Utöver långa avstånd och gles befolk-
ning missgynnas fisket i Bottniska viken av de klimatmässiga förutsättning-
arna som på ett mycket påtagligt sätt påverkar lönsamheten i fisket.
Det kustnära fisket är ofta väl anpassat till beståndssituationer och medför
överfiskning av fiskbestånden. Det kustnära fisket har goda förutsättningar att
bedrivas med lönsamhet om fiskbestånden är normala. Närheten till fiskeplat-
serna och små investeringar är grunden för kustfiskets lönsamhet. Ett stort
problem för det kustnära fisket i dag är att de överfiskningar av fiskbestånden
som sker i havsfisket drabbar även kustfisket och därför är det viktigt att man
vid fördelning av kvoter och effort-begränsningar verkligen tillämpar en hel-
hetssyn på fisket. Utredningen behandlar endast översiktligt kompensations-
utsättningars betydelse för laxfisket och ”sjukdomen M74”. Det bör i detta
sammanhang nämnas att effekter av M74 drabbar naturlaxbestånden på ett all-
varligare sätt än den odlade laxen. Fisket som underlag för turism har stora
utvecklingsmöjligheter både i kustområden men kanske framför allt inlands-
och fjällområden. Den viktigaste förutsättningen för denna verksamhet är
dock att det finns fisk och detta måste beaktas när beslut tas om fiskeresur-
semas fördelning. Här krävs en helhetssyn på fisket. Det finns relativt stora
brister i dagens fångststatistik och utredningens förslag om kompletteringar
genom enkäter m.m. är bra. Enkäter är emellertid rätt komplicerade och det
som saknas är helt enkelt resurser för genomförande.
Här som på många andra ställen föreslår utredningen utsättningar för att
förbättra tillgången på fisk. Länsstyrelsen finner det dock tveksamt att i all-
männa ordalag föreslå utsättningar av lax och öring mer eller mindre generellt
när det finns så många exempel på att omfattande utsättningar av dessa arter
på ett allvarligt sätt skadar de naturliga bestånden. Ett väl anpassat fisketryck
och åtgärder av biotopkaraktär är de medel som framför allt bör användas in-
om fiskevården såväl i sötvatten som kust- och havsområden.
Som länsstyrelsen tidigare framhållit bör det regionala stödet i första hand
användas som kompensation för klimatmässiga och demografiska förhållan-
den på norrlandskusten. Detta synes också vara utredningens uppfattning
liksom Sveriges förhandlingsposition i EG-förhandlingama.
Fiskbranschens riksförbund stöder förslagen om forskning och utveck-
ling baserade på fiskråvara från arter som det i dag är svårt att få avsättning
för. Detta torde också falla inom ramen för de åtgärder som stöds av EG/EU.
Sveriges fiskares riksförbund: Ett kustnära fiske är en förutsättning för
en levande skärgård med bosättning hela året och inte bara under sommar-
månaderna. SFR instämmer i de synpunkter beträffande förutsättningar för
det kustnära fisket som framföres. Förbundet vill i detta sammanhang särskilt
peka på förslaget om att avskaffa skatten på bensin som användes av yrkes-
fiskefartyg. Härigenom skapas rättvisa på detta område, eftersom med dagens
system de fiskare som använder sig av bensindrivna båtar missgynnas jäm-
Prop. 1993/94:158
Bilaga 2
59
fört med dem som använder skattebefriad dieselolja. Bensindrivna, snabba
mindre båtar användes i kustnära och småskaligt fiske, t.ex. ålfiske, där
många redskap på olika platser långt från varandra skall vittjas på samma dag.
Utredningen pekar på att bildande av fiskevårdsområden är en av hörnste-
narna i den svenska fiskevården och föreslår inga ändringar. Samtidigt pekas
på att problem uppstått kring nyttjandet av vatten mellan fiskevårdsområden
och enskilda yrkesfiskare, vilket hårt drabbat berörda yrkesfiskare. SFR till-
styrker därför utredningens förslag att Fiskeriverket bör ges i uppdrag att gö-
ra en genomgång av problemets omfattning och att göra en teknisk översyn
av lagen om fiskevårdsområden för att vid behov lämna förslag på ändring
för att bättre tillgodose yrkesfiskets intressen. Förbundet vill uppmärksamma
departementet på det förhållandet an Jordbruksministerns direktiv om främ-
jande av insjöfisket inte uppfylls av ett utredningsförslag. Särskilt i de stora
sjöarna upplever yrkeskåren en stark negativ press i dag. Detta gäller särskilt
Vänern och de allokeringsproblem som döljs bakom biologisk argumentation.
Detta bör på allvar uppmärksammas av departementet.
Vattenbrukarnas riksförbund: Det framskymtar i utredningen men kun-
de gott ha klarlagts tydligare att vattenbruket i många avseenden kan jäm-
ställas med annan djurproduktion. Samma möjligheter, rättigheter och skyldig-
heter bör enligt VRF gälla som för andra ”areella näringar”. Speciellt bör en
likartad tillsynsavgift uttas på 1 500 kr årligen vid en produktion av mer än
100 ton fisk per år. Utredningen nöjer sig med att föreslå en begränsning av
tillsynsavgiften. VRF anser också att samma regler som gäller för fiske, jord-
bruk och renskötsel när det gäller uppförande av ekonomibyggnader vid
tillämpning av plan- och bygglagen också skall gälla vattenbruk. VRF är kri-
tiskt till utredningens förslag an foderregleringsmedel bör kunna användas för
enskilda företag, som önskar ställa om sin produktion till förmån för året-runt
försäljning av färsk fisk. VRF har en längre tid arbetat för en sådan omställ-
ning, men ekonomiska svårigheter har medfört att odlingsföretagen inte har
haft kraft att genomföra omläggningen av sin produktion. Ett tillfälligt omställ-
ningsstöd under 2-3 års tid var därför ett av VRF:s viktigaste förslag i utred-
ningen. Utredningen har kommit till samma slutsats som VRF om behovet av
ett omställningsstöd, men föreslår alltså att odlarnas egna inbetalade pengar
skall användas. Branschen har dock i nuvarande läge, där de senaste fem
årens svaga marknadsläge har förstört odlarnas kapitalsituation, behov av uti-
från kommande stödpengar. De pengar, som branschen själv har betalat in i
foderavgifter, behövs för en rad andra åtaganden, bl.a. för att bekosta mark-
nadsföring av svenskodlad regnbåge, framtagande av en kvalitetsnorm för
utsättningsfisk till sportfiskevatten, riksförbundets verksamheter och even-
tuellt stöd till Fiskhälsans verksamhet. I samband med en svensk anslutning
till EU kommer foderavgiftema att försvinna och därigenom foderreglerings-
médlen. Detta betyder lägre produktionskostnader för företagen, vilket är po-
sitivt men också en omläggning av avgiftssystemet till förbundet och till för-
bundet knutna aktiviteter. Under en övergångsperiod måste det därför finnas
Prop. 1993/94:158
Bilaga 2
60
en ekonomisk reserv av foderregleringsmedel att utnyttja. Om utredningens
förslag genomförs är det en överhängande risk att svårigheter snart uppstår
beträffande övriga åtaganden. VRF föreslår därför att ca 3 miljoner kronor
årligen av stödmedel tillförs branschen under en begränsad tid. Detta skulle i
så fall vara de enda utifrån kommande medel som branschen någonsin er-
hållit, med undantag för regionalpolitiskt beslutade medel.
Utredningen anser att bildande av en producentorganisation (PO) skulle
vara ännu viktigare för att klara omställningen till året-runt försäljning. VRF
delar inte den uppfattningen därför att en PO i sig genererar inte de pengar
som behövs för omställningen. Tvärtom, en sådan organisation kostar pengar
att sätta upp, även om bidrag utgår för detta. Svårigheten med omställningen
ligger i att det under övergången behöver satsas pengar som man inte har och
som behöver satsas i löpande kostnader där lånegarantierna inte gäller. Det är
också mycket viktigt att denna omställning kommer till stånd omedelbart och
att därför stimulansen för detta sätts in snarast. VRF har hävdat att avgifterna
som är lagda på svenskt vattenbruk är högre än i våra nordiska grannländer
vilket ger svenska odlare sämre konkurrensläge. Utredningen tar upp dessa
aspekter utan att komma till någon klar konklusion. Man behandlar miljöavgif-
terna för sig och fiskhälsokostnader för sig. Slår man samman dessa avgifter
och tar hänsyn till odlingarnas genomsnittsstorlek, finner man dock att kost-
naderna per producerat ton är väsentligt högre i Sverige.
Utredningen säger att skillnader i företagsbeskattningen etc. mellan de nor-
diska länderna ”kan vara väl så viktiga att beakta”. Utredningen medger att
inga sådana jämförelser har gjorts och det är då svårt att förstå slutsatsen i
föregående mening. I stället drar utredningen med det uttalandet bort uppmärk-
samheten från det faktum att konkurrensläget ur det perspektiv som angetts
ovan är ojämlikt. Utredningen fastslår klart och tydligt att det föreligger be-
hov av närmare studier om vattenbrukets miljöpåverkan och utveckling av
bättre mätmetoder för att kunna fastlägga detta. VRF har starkt kritiserat de hö-
ga kostnader, som i dag läggs på många odlingsföretag för recipientundersök-
ningar. Dessa spridda prover både i tid och rum ger inga som helst vetenskap-
ligt fastställda resultat, utan avkrävs odlaren mera för formens skull. Ordent-
ligt upplagda vetenskapliga försök är det enda som kan ge de svar om od-
lingarnas miljöpåverkan som man eftersträvar. Orsakerna till behovet av des-
sa undersökningar, trots tidigare gjorda försök, är att utvecklingen inom om-
rådet foder och utfodring, precis som utredningen påpekar har varit så snabb
att odlingarnas miljöpåverkan har minskat enormt. Trots det gäller de gamla
normerna vid tillståndsgivning, antingen det gäller nya eller utökade tillstånd.
Svenska odlare har betydande svårigheter att få tillräckligt stora tillstånd för
att medge god konkurrensförmåga.
När det gäller fisksjukdomar pekar utredningen på behovet av mer kun-
skap rent generellt, en bedömning som delas av VRF. Formuleringarna är
dock rätt svepande medan VRF har pekat på mer konkreta åtgärder för att
sänka de höga kostnader som blir ett resultat av att antalet näringsutövare är
få, samtidigt som en basorganisation för fiskhälsofrågor kräver en viss stor-
Prop. 1993/94:158
Bilaga 2
61
lek. En åtgärd för att sänka kostnaderna är att utnyttja den veterinära basorga-
nisation som finns inom jordbruket. En annan är att kostnader inom fiskhälso-
vården som är orsakade av den allmänna fiskevårdens behov, måste bekostas
av andra än vattenbruket. Ytterligare andra åtgärder är en förstärkning av kom-
petensen och resurserna för att bl. a. medge snabbare utprovning och anpass-
ning av diagnostiska metoder och vacciner för svenska förhållanden. Exem-
pel på detta senare är andra generationens furunkulosvaccin som i Norge har
använts mycket framgångsrikt, men som inte finns tillgängligt i Sverige. Ett
annat exempel är en diagnostisk metod för BKD, den s.k. ELISA-metoden
som ännu inte är godkänd i Sverige. När det gäller smittspridning mellan od-
lade och vilda bestånd framhåller utredningen vikten av mer kunskap, vilket
är bra. Utredningen fastställer också, vilket är mycket viktigt, behovet av ett
fortsatt engagemang från samhällets sida för att uppfylla EG:s direktiv 91/67
för att behålla status av godkänd zon eller tilläggsgarantier. Utredningen näm-
ner att det finns krav på obligatorisk utslaktning vid vissa sjukdomsangrepp,
något som i sällsynta fall kan medföra ersättning till odlaren. I andra fall får
odlaren själv bekosta utslaktning och sanering utan någon som helst kompen-
sation för mycket stora ekonomiska förluster. Detta är djupt otillfredsställ-
ande, där utredningen tyvärr inte föreslår några åtgärder. All tvångsslaktning
bör enligt VRF bekostas av staten oavsett slag av sjukdom. Utredningen fram-
håller vid upprepade tillfällen behovet av mer forskning kring flera viktiga om-
råden som i hög grad berör vattenbruket. VRF instämmer helt i detta, inte
minst behovet av att stärka den tillämpade forskningen. Andra frågor tas upp
tillfredsställande av utredningen, såsom statistiken och imkuransavdraget vid
beskattningen. Utredningen pekar också på kräftfiskets, vilket i lika hög grad
bör gälla kräftodlingens, utvecklingsmöjligheter. En sista fråga som inte be-
rörts men som utredningen inte kan lastas för, därför att frågan aldrig kom
upp under utredningsarbetet, gäller de förluster som många odlare drabbas av
till följd av fridlysta arter i den vilda faunan. Sälen kan i kustodlingar orsaka
stora förluster genom att åstadkomma hål i en kasse vid försöken att komma
åt fisken inuti. Hägern orsakar också omfattande skador, även om odlaren för-
söker skydda sig genom att spänna nät och linor över odlingen. Här skulle
man då lämpligen använda samma förfarande som vid annan djurhållning för
att kompensera för förlusterna.
Laxforskningsinstitutet instämmer helt i utredningens bedömning att
forskning inom området ”samband miljö - sjukdomsfrekvens/funktionsrubb-
ningar” måste prioriteras högt.
LFI instämmer även i bedömningen att en ökad koncentration av tillgäng-
liga resurser till tillämpad FoU inom för fiskerinäringen vitala nyckelområden
bör eftersträvas.
LFI vill betona att förutsättningen för att erhålla en högkvalitativ fångst-
statistik är en ingående kännedom om de förhållanden under vilka fisket
bedrives. Detta innebär bl.a. att insamling av statistik för kustfiske kräver
utnyttjande av personal med god lokalkännedom. För hantering av enkäter
Prop. 1993/94:158
Bilaga 2
62
avseende icke licensierade fiskare och fritidsfiskare måste sålunda lokal
fiskeripersonal längs kusterna engageras, annars blir inte statistiken till-
förlitlig.
LFI understryker vikten av att samhället med all kraft verkar för att Sverige
skall uppnå och vidmakthålla status som sjukdomsfri zon efter EES-avtalets
ikraftträdande.
Kungi. skogs- och lantbruksakademien: Smittskyddet blir en av de
viktigaste frågorna att beakta för framtida fiske och vattenbruk. I direktiv
91/67/EEC behandlas handeln med levande fisk och skaldjur. Detta berör
främst vattenbruksnäringen, men i det långa perspektivet även vårt fiske och
framför allt sportfisket. Frisk fisk kan bli en av våra största tillgångar inom
EG med hänsyn till bl.a. turistfisket. Frågan har klart samband med vatten-
bruket, fiskhälsokontrollen och satsningen på fisksjukdomsforskningen. Ut-
redningen föreslår att Sverige skaffar sig status som ”approved zone” sjuk-
domsfri zon. Detta kräver ett omfattande kontrollprogram med frekventa prov-
tagningar i alla odlingar. Utredningen föreslår att bidrag till sådana kontroller
skall ges. Man påpekar också att verksamheten vid Fiskhälsan AB, som del-
vis finansierats via foderavgiftsmedel måste få framtida stöd. Foderavgifts-
medlen avskaffas dock till följd av jordbruksregleringens omläggning. I SOU
1992:136 sägs att förslag om långsiktig finansiering av eventuella insatser
skall komma i slutbetänkandet. Inget specifikt nämns dock i SOU 1993:103,
om hur Fiskhälsan AB skall stödjas. Däremot tas tankegången upp om en
fiskevårdsavgift på 75 kr/år för alla sportfiskare. Detta skulle kunna ge ca 50
miljoner kronor årligen. Dessa medel skulle delvis kunna användas till fisk-
hälsovård. Inom fiskhälsovården finns problem. Fiskodlarna betalar tunga
avgifter för fiskhälsokontrollen men ersättning på grund av utslaktning med-
ges endast för virussjukdomama IPN och VHS, som omfattas av epizooti-
lagen. Däremot ges ingen ersättning för fiskbesättningar, som smittats med
Furunkulos och BKD, vilka är elakartade bakteriesjukdomar. Fiskodlingar
med dessa senare sjukdomar kan bli ett problem för närliggande odlingar.
Frisk fisk är en garanti för att bl.a. vårt sportfiske skall leva vidare. Vårt
ekonomiska utbyte är dåligt belyst i utredningen. Som exempel kan nämnas
sportfisket i Mörrumsbygden. Innan laxodlingen lades ned på grund av smitt-
samma sjukdomar inbringade fisket 18 miljoner kronor per år till turistnä-
ringen (ca 10 gånger kilopriset på den fångade laxen). Därtill kan läggas alla
turister, som kom för att se fisken i Mörrumsån. Totalt beräknades turistvär-
det till 35-40 miljoner kronor per år. Det är alltså av största vikt att vi satsar
på fiskhälsovård och fiskevård i Sverige. Med besvikelse konstaterar akade-
mien att relationen till jordbruk och skogsbruk endast nämns i förbigående.
Inte minst insjöfisket och dess outnyttjade potential kan bli ett gott tillskott i
glesbygderna. Ålfiskande bönder på Öland är ett exempel. I flera landsändar
har kräftodling blivit ett mycket viktigt tillskott för bönder med egen mark och
vattentillgångar, t.ex. på Gotland.
Prop. 1993/94:158
Bilaga 2
63
Akademien vill i detta remissvar framhålla att fisket är en del av det som
benämns de areella näringarna. Vi vill betona att vattenbruk liksom både kust-
fiske och insjöfiske kan vara viktiga komplement till lantbruk. Att stödja ut-
vecklingen av vattenbruk kan vara en väsentlig insats för näringslivet i gles-
bygd. Eftersom vårt vattenbruk lever under andra villkor än de som råder in-
om EG är det viktigt för fiskenäringen att exempelvis EG:s ensidiga tullmurar
för export av regnbåge undanröjs. Vid en svensk anslutning till EG försvin-
ner dagens många konkurrenshinder.
Riksskatteverket: Utredningen föreslår att bensin, som används i fiskefar-
tyg skall undantas från skatt, eftersom dieselolja inte belastas med skatt vid
sådan användning. En motsvarande skattebefrielse för bensin skulle gynna
det kustnära fisket och insjöfisket, eftersom det i huvudsak är dessa typer av
fiske som nyttjar bensindrivna fartyg. Utredningen anser att skattebefriad
bensin för fiskefartyg skulle kunna märkas på samma sätt som skattebefriad
dieselolja görs i dag. Frågan om beskattningen av drivmedel för fartygsdrift
kommer att tas upp av den pågående energiskatteutredningen (Fi 1992:15). I
den utredningens uppdrag ingår bl.a. att EU-anpassa de svenska energiskatte-
bestämmelsema. Enligt de direktiv som gäller för beskattningen av mineralol-
jor inom EU skall inte bara dieselolja utan också bensin undantas från skatt
när drivmedlet används i fartyg, som bedriver yrkesmässigt fiske. RSV stäl-
ler sig tveksamt till om ett märkningssystem skulle vara en praktisk metod för
att skilja mellan beskattad och obeskattad bensin för de relativt obetydliga vo-
lymer obeskattad bensin det skulle kunna bli fråga om. Inom EU har det ny-
ligen lagts fram ett förslag till direktiv för ett enhetligt märkningssystem för
dieselolja. Något sådant märkningssystem för bensin har dock inte föresla-
gits. Utredningen menar att det är rimligt att det schablonavdrag för ökade
levnadskostnader, som RSV rekommenderat i RSV Dt 1993:21 avseende ka-
lenderåret 1993 vid fiskeresa, bör höjas till samma belopp, som medges för
löntagare vid resa i tjänsten utom den vanliga verksamhetsorten som varit för-
enad med övernattning. RSV är tveksamt till om inte det nuvarande schablon-
beloppet för avdrag för ökade levnadskostnader för yrkesfiskare normalt är
tillräckligt högt och vanligen täcker alla uppkommande merkostnader. RSV
vill här framhålla att om större ökning visas medges avdrag med styrkt be-
lopp. Vid utarbetandet av rekommendationen har kontakter hafts med företrä-
dare för Sveriges fiskares riksförbund. Vid kontakterna har inte framkommit
något, som tyder på att schablonbeloppet är för lågt. RSV avstyrker förslaget
i denna del.
Utredningen anser att ”fisk i odling” bör vid den skattemässiga lagervär-
deringen jämställas med djur i jordbruk och renskötsel. Enligt RSV:s mening
bör särlösningar för vissa speciella branscher undvikas. Att utvidga den sär-
Prop. 1993/94:158
Bilaga 2
64
skilda regel som gäller för djur i jordbruk, som är en särskild ofta individua-
liserad form av tillgång och som redan innan skattereformen särbehandlades,
till fiskodling är enligt RSV:s mening principiellt fel. RSV avstyrker förslaget
om en regeländring beträffande lagervärdering av ”fisk i odling”.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Förslaget om att jämställa
olika typer av yrkesfisken, genom att ge yrkesfiskare med bensindrivna båtar
samma skattebefrielse som dieselanvändama har, är enligt länsstyrelsen ett
genomtänkt och bra förslag. Förslaget har särskilt gynnsam effekt på det kust-
nära fisket efter ål inom länet.
I utredningen föreslås åtgärder som innebär att svenskt fiske jämställs med
fisket i andra länder. Detta är naturligt med tanke på EU-anpassningen. T.ex.
föreslås en höjning av schablonavdraget för svenska yrkesfiskare till en nivå
som motsvarar den i andra länder. EU-modellen bör kunna tjäna som före-
bild.
De insatser som görs för att underlätta yrkesfiskarnas skuldbörda är utom-
ordentligt viktiga, inte minst bland de högt belånade fiskare på västkusten
som satsat på storskaligt fiske med utgångspunkt från den lönsamhet som
fanns i detta fiske på 1980-talet. Det val av inriktning på fisket som då sked-
de, uppmuntrades i hög grad av både marknaden och fiskerimyndigheter.
Fiskbranschens riksförbund: Under denna punkt finns förslag beträff-
ande både fiske och vattenbruk. FR saknar dock kreativa förslag för att främ-
ja handel och industri, som i stor utsträckning drabbats av problem. Det fram-
går att ett flertal företag har ställt in betalningarna eller försatts i konkurs be-
roende på de minskade landningarna av torsk från Östersjön, samt att företag
som arbetar med beredning av sill har avsättningsproblem till följd av EG:s
tullar.
Sveriges fiskares riksförbund: Lagen om särskild fartygsfond (1954:
40) upphörde att gälla 1990 och de sista avsättningarna kunde göras vid 1991
års taxering. En för fiskefartygen negativ skatteeffekt, som uppkom vid av-
skaffandet av möjligheten att göra avsättning till fartygsfond är att vid försälj-
ning av ett fartyg måste en nyinvestering i annat fartyg ske samma år för att
undvika effektivbeskattning på hela reavinsten. Detta orsakar stora problem
för fiskeföretag, som försäljer fartyg med avsikt att införskaffa ett annat far-
tyg, när detta inte kan ske under samma år. Företagsmässigt rationella inve-
steringsbeslut kan i vissa fall omöjliggöras. Denna brist i skattelagstiftningen
bör omedelbart rättas till. En lämplig lösning skulle vara en tidsfrist på 2-3 år
inom vilken kostnaden för nyinvesteringar kan kvittas mot reavinsten vid för-
säljningen av det gamla fartyget. SFR instämmer också i utredningens uppfatt-
ning att reglerna för fartygsfond skulle kunna kompletteras så att avsatta me-
del i fartygsfonder kan investeras i annan verksamhet med anknytning till fis-
ket. Enligt 23 paragrafen kommunalskattelagen har yrkesfiskare rätt till av-
drag för ökade levnadsomkostnader vid fiske utom hemorten, detta dock en-
Prop. 1993/94:158
Bilaga 2
5 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 158
65
dast om resan varit förenad med övernattning utom hemorten. Enligt RSV:s
rekommendationer bör avdrag för ökade levnadsomkostnader för yrkesfis-
kare medges med 90 kr per dag, medan heldagstraktamentet för löntagare
uppgår till 180 kr per dygn. Det finns därför starka skäl, inte minst från rätt-
visesynpunkt, att i enlighet med utredningens förslag besluta om att det av
RSV rekommenderade schablonavdraget for ökade levnadsomkostnader höjs
till denna nivå. Det skall samtidigt poängteras att i det svenska yrkesfiskets
främsta konkurrentländer Norge och Danmark har fiskarna möjlighet att yrka
betydligt större avdrag vid bortovaro från hemorten, vilket försämrar de
svenska fiskarnas konkurrenskraft i hög grad. Det danska avdraget, som
nyligen godkänts av EG, är t.ex. 190 danska kronor per dag upp till 220 da-
gar, maximerat till 41 800 danska kronor per år.
Riksrevisionsverket: Utredningen har föreslagit att Fiskeriverket skall ut-
föra den utvidgade landningskontroll av sorteringsbestämmelser som krävs i
samband med EES-avtalet. Förslaget grundar sig på att kontrollen i EU:s re-
gelsystem är en myndighetsuppgift och utgör en del av marknadsreglerings-
systemet. Det är svårt att utifrån utredningsmaterialet ta slutgiltig ställning till
en framtida dimensionering och uppgiftsfördelning avseende landningskon-
trollen. Uppgiftens art, om den är normerande eller kontrollerande, och EES-
avtalets krav är avgörande för hur uppgiften lämpligen bör hanteras. Stora för-
ändringar genomförs nu inom fiskeadministrationen i samband med EES-avta-
let. I ett övergångsskede bör försiktighet råda så att inga nya kontrollfunktio-
ner byggs upp. Staten bör för närvarande inte heller ta ett större ansvar än vad
som krävs enligt EES-avtalet. Att under en övergångsperiod bibehålla delar
av självkontroll, t.ex. av förstahandsmottagama, under förutsättning att detta
är tillåtet enligt EES-avtalet är ett sätt att hålla nera kostnaderna. Då kustbevak-
ningen redan har vissa uppgifter inom landningskontrollen kan ett alternativ
där kustbevakningen i framtiden ges den kontrollerande uppgiften övervägas.
Den svenska kontrollorganisationen är enligt utredningen underdimensione-
rad i förhållande till övriga EU-länder. Det är svårt att utifrån utredningens re-
dovisning värdera resursbehovet och göra direkta jämförelser då redovisade
EU-länder har en annorlunda uppgiftsfördelning mellan sina kontrollerande
myndigheter. Som utredningen påpekar utreder Fiskeriverket i samband med
de administrativa konsekvenserna av ett EU-medlemskap också vissa kontroll-
frågor. Fortsatt analys av dimensionering och uppgiftsfördelning av behöv-
liga kontrollinsatser bör enligt RRV inkludera avvägningar av vilka insatser
som bör utföras av staten resp, näringen.
Statskontoret tillstyrkte i sitt svar på delbetänkandet att Fiskeriverket får an-
svaret för kvalitetskontroll vid landningen av fisk och avsåg att återkomma i
slutbetänkandet med synpunkter på denna organisation. I föreliggande slutbe-
Prop. 1993/94:158
Bilaga 2
tänkande saknas emellertid ett mer genomarbetat förslag till organisation med
hänvisning till beroendet av de administrativa konsekvenserna i förhållande
till ett EG-medlemskap. Utredningen anser dock att den nuvarande resursen
på fyra personer inte är tillräcklig för landningskontroll. Enligt Statskontorets
uppfattning är det mycket angeläget att hålla resursförbrukningen nere inom
den offendiga sektorn. Vi emotser därför alternativa förslag till kontrollorga-
nisation utan krav på förstärkning.
Kustbevakningen har i yttrande den 18 januari 1993 över utredningens del-
betänkande Svenskt fiske - nuläge och utvecklingsmöjligheter erinrat om att
vår kontrollverksamhet även omfattar att bevaka landningen av fisk. Denna
verksamhet inriktas exempelvis på minimimått, ffednings- och införselbestäm-
melser, fiskeloggböcker m.m., men inte kvalitetskontroller i annan mening.
Kustbevakningen tillstyrkte i yttrandet även att Fiskeriverket ges ansvaret för
den kvalitetskontroll som ingår i marknadsregleringssystemet och förklarade
sig beredd att medverka i den kontrollen. Utredningen lägger inte fram något
nytt förslag om ett kontrollsystem utan hänvisar till att Fiskeriverket per den
15 december 1993 lämnar ett detaljerat förslag till regeringen. Kustbevak-
ningen anger här sin principiella syn på en svensk kontrollfunktion. Fiskeri-
verket ansvarar för kvalitetskontrollen och landningskontrollen. Kustbevak-
ningen genomför kontrollen och lägger fast dess inriktning och omfattning i
dialog med Fiskeriverket. Kustbevakningens motivering till förslaget är i
huvudsak följande: Den nya uppgiften kan inte genomföras utan resurstill-
skott. Tillskottet har enligt en av Fiskeriverket skattad ambitionsnivå - i vart
fall inledningsvis - bedömts vara 9 personer för kvalitets- och landningskon-
trollen i svenska hamnar. Kustbevakningens verksamhetsidé är att utföra
många uppgifter åt andra på uppdrag och i samverkan samt med egna per-
sonella och materiella resurser och befogenheter. I enlighet med verksamhets-
idén utför kustbevakningen redan viss landningskontroll i anslutning till övrig
fiskeövervakning och annan kontrollverksamhet. Den nya statliga uppgiften
att genomföra en kvalitetskontroll ligger i linje med myndighetens verksam-
hetsidé. Kustbevakningen skall enligt föreskrift i regleringsbrevet inrikta sin
verksamhet och utveckla den i dialog med berörda myndigheter, däribland
Fiskeriverket. Att lägga kontrollen inom kustbevakningen är också i linje med
statsmakternas krav på en minskad sektorisering, som vidare är en av grund-
stenarna i den förestående utredningen om samordning av den statliga mari-
tima verksamheten. Såvitt nu kan bedömas kan kontrollen med angiven ambi-
tionsnivå och resurstillskott utföras effektivt av kustbevakningen i kombina-
tion med andra uppgifter. Behovet av resurstillskott inom kustbevakningen
borde bli lägre än om man bygger upp en ny organisation för denna viktiga,
men resursmässigt relativt begränsade del av den samlade fiskeövervak-
ningen.
Prop. 1993/94:158
Bilaga 2
Statens livsmedelsverk tillstyrker utredningens förslag att Fiskeriverket
får ansvaret för den nya statliga landningskontrollen som erfordras enligt
67
EES-avtalet. Som verket redan meddelat i yttrande angående delbetänkandet
är Livsmedelsverket den centrala myndigheten för tillsyn av fisk- och fiskpro-
dukter omfattande kontroll av hygien och redlighetsbestämmelser efter land-
ningskontrollen. Fiskeriverket och Livsmedelsverket har kommit överens om
nära samverkan vad gäller landningskontrollen.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Utredningen föreslår att
det skall tillskapas en ytterligare kontrollorganisation utöver de två som redan
finns och att Fiskeriverket skall ha huvudansvaret för denna nya kontroll.
Länsstyrelsen anser att det är angeläget att samordna de kontrollverksamheter
som för närvarande bedrivs av dels kustbevakning, fisketillsynsmän och po-
lis, dels av Livsmedelsverket och miljö- och hälsoksyddsnämndema och dels
av regleringsföreningen Svensk Fisk. En nytillskapad organisation som leds
av Fiskeriverket och som måste ha verkställande förvaltningar och tjänstemän
utplacerade i landet kan inte innebära ett effektivt resursutnyttjande när perso-
nal med arbetsuppgifter liknande de som skall tillkomma redan finns ute i
landet. Länsstyrelsen bedömer därför att det finns samhällsekonomiska vins-
ter i att kombinera uppgifter som landningskontroll med den fisketillsyns-
verksamhet som kan bedrivas. Arbetsområdena är varandra lika. Länsstyrel-
sen anser därför att Jordbruksdepartementet bör ge Fiskeriverket i uppdrag att
utreda möjligheterna, att lokalt, där landningarna ej är av sådan omfattning att
landningskontrollen kräver heltidssysselsättning kombinera landningskontroll
och fisketillsyn. Fisketillsynsmännen, som är vana att hantera fisk och som är
väl förtrogna med fiskelagstiftningen, är personer som efter kompletterande
utbildning i fiskhantering, m.m. väl skulle kunna sköta landningskontroller-
na, som en deltidssysselsättning. Det skulle innebära en viss förstärkning av
utkomstmöjligheterna för några personer, inom kustområden, där sysselsätt-
ningsläget är besvärligt. Länsstyrelsen anser att landningskontrollen utgör en
mycket viktig funktion inom fiskerinäringen. Det är viktigt att tillräckligt med
medel avsätts for denna verksamhet, som för främjande av inhemsk konsum-
tion och för export av fisk- och kräftdjur är så betydelsefull. Utbildningsbeho-
vet för landningskontrollanter skall här särskilt beaktas.
Fiskeriverket: Utredningen föreslår att reserverade medel i prisreglerings-
kassan avsättes for olika åtgärder. Dock har inga bestämda belopp avsatts för
produktutveckling och redskapsutveckling. Fiskeriverket föreslår att 2 miljo-
ner kronor från prisregleringskassan avsättes för vart och ett av dessa ända-
mål.
Utredningen har redovisat vilka behov av fiskevård som finns. Man har
också klargjort vilka tillgängliga medel som står till förfogande. Medel be-
hövs också för den forskning och utveckling som behövs för en framgångs-
rik fiskevård. Fiskeriverket delar utredningens uppfattning om att behovet av
Prop. 1993/94:158
Bilaga 2
68
ytterligare medel är mycket stort och att man därför bör ta upp frågan om en
allmän fiskevårdsavgift på nytt.
Riksrevisionsverket: Prisregleringskassan beräknas innehålla 42 miljoner
kronor per den 1 juli 1994. Dessa medel föreslås enligt prop. 1992/93:184
om vissa fiskefrågor användas för att överbrygga svårigheterna för fiskeri-
näringen intill ett svenskt EU-medlemskap.
RRV har inget att erinra vad gäller utredningens förslag om fördelning av
dessa kvarvarande medel. RRV anser dock att utgångspunkten för utbetalda
medel är tveksam. Fiskerinäringens verkliga behov av omställning till en livs-
kraftig näring borde ligga till grund för ett eventuellt stöd och inte det faktum
att prisregleringssystemet nu avvecklas. Därmed ifrågasätts också om det
finns särskilda behov av dessa medel oavsett ett svenskt medlemskap i EU.
RRV stöder tanken på ett eventuellt införande av en allmän fiskevårdsav-
gift för att finansiera behovet av fiskevård. En framtida utredning om fiske-
vårdens finansiering bör enligt RRV också ompröva behovet av andra berör-
da statliga insatser, t.ex. länsstyrelsernas medverkan genom fiskeexpertema.
Statskontoret: I enlighet med de överenskommelser som fattats i samband
med anpassningen till EG upphör prisregleringen på fiskets område den 1 ja-
nuari 1994. För återstående medel ur prisregleringskassan, 42,5 miljoner kro-
nor, lämnas förslag till användning under budgetåret 1994/95. Statskontoret
har inget att invända mot en sådan användning men kan utifrån sitt perspektiv
inte bedöma rimligheten i de olika användningsområdena. Såvitt vi kan bedö-
ma förutsätts efter den 1 juli 1995 finansiering genom EG-medel. Då förhand-
lingarna ännu inte är avslutade är det svårt att bedöma i vilken mån åtagande-
na kommer att täckas genom förhandlingsresultaten. Statskontoret förutsätter
att i den mån full kostnadstäckning ej uppnås finansiering sker på annat sätt
än genom ökade anslag.
Statskontoret beklagar att den föreslagna producentorganisationen som
finansierats genom avsättning av prisregleringsmedel med 5 miljoner kronor
ännu inte har bildats då den enligt vår uppfattning har en primär uppgift att ta
ett långsiktigt ansvar för fiskenäringens framtid. Vi förutsätter att de avsatta
medlen kvarstår och inte ingår i de nu fördelade 42,5 miljoner kronor ur pris-
regleringskassan.
Statens jordbruksverk: Enligt direktiven till utredningen skall en analys
göras av fiskerinäringens kostnads-, marknads- och konkurrenssituation i
jämförelse med Sveriges viktigaste konkurrentländer på fiskets område. Med
utgångspunkt i en sådan analys skulle förutsättningarna för det svenska fisket
vid ett framtida medlemskap i EU kunna redovisas. En sådan analys borde en-
ligt verkets uppfattning ha funnits i block II. Avsaknaden av analys gör att det
inte är möjligt att närmare kommentera förslaget till hur de återstående medlen
ur prisregleringskassan skall användas. Enligt betänkandet utgör de återstå-
ende medlen - 42 miljoner kronor - en väsentlig grund för finansieringen av
Prop. 1993/94:158
Bilaga 2
69
insatser som syftar till att effektivisera det svenska fisket och anpassa det till
nya konkurrensförhållanden. Det är emellertid svårt att se på vilket sätt försla-
get med några undantag är i linje med skapandet av ett effektivt svenskt fiske.
De nya konkurrensförhållanden som uppstår i och med ett EU-inträde gäller
sannolikt i första hand att landningar från EU-fartyg blir fritt samt att färsk sill
inte längre får något gränsskyd. Den svenska fiskberedningsindustrin kom-
mer inte längre att vara beroende av svensk sill och torsk i mån av tillgång
eftersom man har möjlighet att sluta leveransavtal med utländska fiskelag och
fiskdistributörer för att få en tryggad försörjning. Detta problem har inte alls
berörts i utredningen.
Statens livsmedelsverk: Som Livsmedelsverket anförde i yttrande över
delbetänkandet bör medel reserveras inom ramen för kvarvarande medel till
konsumtionsfrämjande åtgärder och att de används för en långsiktig informa-
tionsinsats i syfte att öka intresset för fisk och fiskprodukter. Livsmedelsver-
ket anser att en ökning av konsumtionen av fisk är önskvärd och att åtgärder
för att främja konsumtionen av fisk är motiverade. Tillförlitliga och detalje-
rade uppgifter om fiskkonsumtionen är ett viktigt underlag för uppföljning av
olika åtgärder som syftar till att öka konsumtionen. I utredningen konstateras
att den officiella statistiken över fiskkonsumtionen delvis är bristfällig. Detta
gäller främst färsk fisk och egenfångad fisk. Enligt Livsmedelsverkets uppfatt-
ning är det önskvärt med en förbättrad och mer detaljerad statistik över fisk-
konsumtionen på nationell nivå.
Livsmedelsverket vill peka på en uppgift om att vissa fiskvatten är ”svart-
listade” av Livsmedelsverket. Den s.k. ”svartlistningen” upphörde 1991.
Verket vill betona vikten av kontroll av fisk från olika fiskevatten beträff-
ande metallföroreningar och andra främmande ämnen. Sådan kontroll utgör
nödvändig del i fiskevården. Finansiering av kontrollen bör därför ske på
samma sätt som andra fiskevårdande åtgärder. Det bör noteras att nationella
kontrollprogram för kvicksilver i fisk krävs enligt bestämmelser inom EU.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Fisket är en betydelsefull
och traditionsrik näring i Göteborgs och Bohus län. På ett stort antal öar och i
vissa kustsamhällen är fisket med därtill hörande verksamheter den huvudsak-
liga sysselsättningen. Det är därför viktigt vid de kommande diskussionerna
om ett regionalt stöd till fisket, att man också beaktar det omfattande beroen-
det av fisket i Göteborgs och Bohus läns skärgårdsområde. Länsstyrelsen vill
hävda att skärgården bör behandlas utifrån EU:s regler om stöd enligt 5 b.
Skärgården är väl avgränsade områden med specifika problem bl.a. genom
avfolkningstrend, perifert läge och fiske med tillhörande verksamheter är bas-
sysselsättning.
Stödet föreslås i sin helhet inriktat på syd- och ostkusten. Länsstyrelsen
slår fast att behovet för stärkande av kustfisket i länet som har områden med
låg samhällelig service och begränsade arbetstillfällen och där yrkesfisket där-
för är av stor betydelse bör kunna komma i fråga för regionalt stöd.
Prop. 1993/94:158
Bilaga 2
70
Länsstyrelsen vill här endast påpeka att dispositionen av prisregleringsme-
del bor ske utifrån ett generellt långsiktigt nyttoperspektiv. Exportfrämjande
åtgärder (bl.a. kvalitetsaspekten) bör ha hög prioriteringsgrad.
Utredningen har visat hur angeläget det är att fiskevården i framtiden kan
finansieras på ett annat sätt än vad som skett under senare år. En fiskevårds-
avgift möjliggör att viktiga fiskevårdsåtgärder kan genomföras. Förslaget om
att en utredning tillsätts med uppgift att lämna lagförslag om en allmän fiske-
vårdsavgift tillstyrks. Förslaget bör upprättas i samråd med yrkesfiskets-,
fritidsfiskets- och fiskevattenägamas representanter. Länsstyrelserna, som
svarar för fiskevården i länen, bör ingå i den arbetsgrupp som skall utforma
förslaget.
Länsstyrelsen i Jämtlands län tillstyrker utredningens förslag om en all-
män fiskevårdsavgift. För att få förståelse och acceptans för avgiften bör med-
len nyttjas till angelägna projekt som samtidigt ger god samhällsnytta. Skilda
aktörer på regional nivå bör därför ges ett avgörande inflytande över medels-
användningen. Det är vidare viktigt att alla tillgängliga medel för fiskevård
samordnas för att optimera effekterna. Länsstyrelsen anser att avgiftsmedlen
bör fördelas på regionala fonder i relation till fiskets omfattning och att läns-
styrelserna bör ges ansvar för förvaltningen. Detta möjliggör ett enkelt sam-
rådsförfarande med regionala sportfiske-, yrkesfiske- och fiskevattenägar-
intressen.
Länsstyrelsen i Kalmar län noterar att 9 miljoner kronor ur prisregle-
ringskassan föreslås för utsättning av fisk och att dessa medel i första hand
skall användas för utsättning av ål och lax. Med hänvisning till vad som redan
sagts angående ålens betydelse för Kalmar län är det naturligt att ytterligare
understryka betydelsen av ålutplanteringar. Den mängd ålyngel som vandrar
in till våra kuster, vattendrag och sjöar är inte på något sätt biologiskt be-
tingad utan närmast slumpens skördar. I Kalmar län har beräknats att det är
möjligt att, med ett optimalt utnyttjande av våra kuster, utplantera ca 75 ton
sättål. Enligt Sötvattenslaboratoriet borde en sådan åtgärd resultera i en åter-
fångst av 675 ton vuxen blankål. Utredningen har också framhållit den stora
lönsamheten med ålutplanteringar. Efter den 1 juli 1995 finns inga garantier
för fortsatt ålutplantering. Länsstyrelsen vill understryka de farhågor som
utredningen hyser för det framtida ålfisket. I övrigt instämmer länsstyrelsen i
de förslag som utredningen presenterat och understryker särskilt förslagen
angående bensinskatten, skatteavdragen, skyddet av laxbeståndet, fiskevårds-
avgiften och begränsningen av fiskeansträngningen.
Länsstyrelsen i Västerbottens län: För fiskevården och sportfisket är
möjligheterna till slutförande av bildandet av fiskevårdsområden av utomor-
dentligt stor vikt. Fiskevattenägama ställer i de flesta fall sina vatten till för-
fogande för fiske i olika former utan några krav på avkastning. Verksamheten
är till stor nytta för människor som söker rekreation som underlag för turism
Prop. 1993/94:158
Bilaga 2
71
m.m. I många områden är fisketurismen en viktig förutsättning för boende i
glesbygd. Det kan inte vara rimligt att då kräva att den enskilde fiskerättsäga-
ren skall betala för att få upplåta sina fiskevatten och därför måste någon form
av stöd till bildande av fiskevårdsområden inforas igen.
När statsbidraget till fiskevård infördes i början av 1980-talet medförde det
kraftigt ökade insatser inom fiskevården. Även om anslaget var begränsat fick
intressenterna inom fiskevården en medfinansiär genom det statliga bidraget.
Länsstyrelsen (eller fiskenämndema) kunde också med statsbidraget medver-
ka till att fiskevårdsåtgärdema fick en mera långsiktig karaktär som t.ex. bio-
topvård och fiskvägar. Sedan statsbidraget i praktiken upphörde 1990 har de
allmänna fiskevårdsinsatsema minskat i länet. Förutom minskad omfattning
på fiskevården har länsstyrelsens, och därmed också Fiskeriverkets, möjlig-
heter till styrning av fiskevården minskat. Länsstyrelsen delar utredningens
uppfattning att det finns ett stort behov av statliga medel för fiskevård och att
det finns motiv för att återigen föreslå införande av en fiskevårdsavgift. Läns-
styrelsen avstår från att i detta skede gå in på detaljer för en fiskevårdsavgift
men vill ändå betona vikten av att influtna avgiftsmedel användes mer eller
mindre i sin helhet för direkta åtgärder av fiskevårdskaraktär.
Konsumentberedningen: Den svenska fiskerinäringen är, enligt en av ut-
redningen citerad undersökning från Chalmers tekniska högskola, mer pro-
duktionsinriktad än flertalet andra branscher, vilka är mer marknadsoriente-
rade. Marknadsföringens svaga ställning återspeglas bl.a. i brister i distribu-
tionsledet. Avsättningen av produktionen, både inom landet och på export,
har givits alltför liten uppmärksamhet. Detta är synpunkter, som sedan länge
framförts av konsumentföreträdama. Förhållandena kan ses som typiska för
reglerade sektorer, inom vilka regleringarna tillkommit för producenternas
skull och inte för konsumenternas. Utredningen lämnar trots detta få förslag
om avsättning och marknadsföring av fisk. Marknadsfrågor sägs vara ett
ansvar för näringen. Detta är en inställning som KoB delar. Dock är näring-
ens bristande förmåga till marknadsanpassning ett problem som måste upp-
märksammas. Marknadsmekanismerna har inte fått slå igenom och påverka
även i tidigare led. Resultatet har bl.a. blivit ett sill/strömmingsfiske, som är
större än vad som kan avsättas med lönsamhet, och ständiga krav på statligt
stöd. KoB vill föreslå att en del av återstående medel i prisregleringskassan
används för undersökningar inom detta område.
Medel i prisregleringskassan har samlats upp för att finansiera fiskprisre-
gleringen. Avgifterna har tagits ut i tidigare led men får förutsättas ha övervält-
rats på konsumenterna, en uppfattning som delas av statsmakterna (prop.
1992/93:184). Den beskattning som skett av konsumenterna via fiskpriserna
har varit för stor för det avsedda ändamålet, eftersom medel kvarstår i kassan.
Det vore därför naturligt att överföra dessa medel till statsbudgeten. Rege-
ringen har dock uttalat att medlen bör användas för att stärka den svenska
fiskerinäringens konkurrensförmåga och överbrygga den nuvarande bekym-
mersamma situationen för näringen. Mot bakgrund av regeringens intentioner
Prop. 1993/94:158
Bilaga 2
72
anser KoB att utredningen varit för lite offensiv i sina förslag till disposition
av prisregleringsmedlen. KoB anser det inte nödvändigt att en större del dis-
poneras redan under 1994/95, om inga meningsfulla projekt kan föreslås.
KoB föreslår att avsättande av medel till en undersökning över konsumenter-
nas attityder till fisk övervägs. Vidare borde efterhöras EG:s erfarenheter av
de projekt som stöds enligt ”Council Regulation (EEC) No 4042/89 of 19 De-
cember 1989 on the improvement of the conditions under which fishery and
aquaculture products are processed and marketed”. Beträffande medel för ut-
sättning och det s.k. trygghetspaketet hänvisar KoB till regeringens uttalande
att kostnaderna härför bör övertas av fisket. När det slutligen gäller förslaget
om främjande av exporten, vill KoB framhålla vikten av att medlen används
på sätt som föreslås av utredningen, nämligen för att profilera svenska pro-
dukter utomlands, och inte går till prisunderstöd vid export.
Fiskbranschens riksförbund stöder bl.a. förslagen rörande exportfräm-
jande åtgärder och produktuveckling. Utöver de 5 miljoner kronor som av-
satts innevarande budgetår är det viktigt att beslut fanas beträffande ytterligare
5 miljoner kronor för budgetåret 1994/95, för att en mer långsiktig exportfräm-
jande verksamhet skall kunna bedrivas. Det är i detta sammanhang viktigt att
krav inte ställs på förbrukning av totalt 10 miljoner kronor inom en viss tids-
ram.
Sveriges fiskares riksförbund tillstyrker förslaget till disposition av de
42,5 miljoner kronor som beräknas återstå av prisregleringskassan för fisk
med undantag för posten Exportfrämjande åtgärder. Eftersom yrkesfiskets
producentorganisationer nybildats vid årsskiftet och ej hunnit bygga upp nå-
got eget kapital är det viktigt att tillräckliga resurser finns för att verksamheten
skall kunna bedrivas i enlighet med intentionerna. Nya beräkningsgrunder
kommer att presenteras för Jordbruksdepartementet i februari månad. Förbun-
det föreslår att till Exportfrämjande åtgärder avsättes 4,0 miljoner kronor.
SFR anser vidare att avsättningen av 5,0 miljoner kronor till producentorganisa-
tioner är otillräcklig.
De nya förutsättningar för yrkesfisket, som EES-avtalets ikraftträdande
innebär, ställer krav på särskilda åtgärder för yrkesfisket under en övergångs-
period. Förbundet vill i detta sammanhang kraftigt understryka nödvändighe-
ten av att möjligheter skapas för en fortsatt finansiering av fiskamas trygghets-
försäkring, utsättningar av fisk, regionalt stöd till ost- och sydkusten etc. un-
der tiden fram till ett eventuellt svenskt inträde i EU eller tills andra finansie-
ringsformer finns.
Utredningen pekar på det stora behovet av medel som kommer att finnas
för fiskevården och tar i detta sammanhang upp frågan om den fortsatta fi-
nansieringen. Några konkreta förslag läggs dock ej, även om det anses moti-
verat att frågan om införande av fiskevårdsavgift läggs fram ännu en gång.
Det föreslås därför att den särskilde utredaren får i uppdrag att i samråd med
berörda parter närmare utforma ett förslag om en allmän fiskevårdsavgift, vil-
Prop. 1993/94:158
Bilaga 2
73
ket Sveriges fiskares riksförbund kan ställa sig bakom. Ett av villkoren för
detta är självfallet att yrkesfisket kommer att ingå i och får ta del av ett system
med fiskevårdsavgift. Det är vidare en förutsättning för att frågan skall kunna
lösas, att detta sker i samstämmighet mellan yrkesfisket, sportfisket och fiske-
vattensägama. Särskilt bör beaktas hur EU-landet Danmark i enighet löst det-
ta problem. Någon annan framgång finns inte.
Sveriges sportfiske- och fiskevårdsförbund: Vad så gäller frågan om
införandet av en allmän fiskevårdsavgift har vi från Sportfiskarnas sida myck-
et klart redovisat hur förbundet ser på frågan. Det framgår också av det brev
som den 11 november 1993 tillställdes Fiskeriverkets generaldirektör Per
Wramner.
Sveriges sportfiske- och fiskevårdsförbund ställer sig positivt till utred-
ningens förslag om att den särskilde utredaren får i uppdrag att i kontakter
med sportfiskarnas, yrkesfiskarnas och vattenägamas företrädare undersöka
möjligheten av införandet av en allmän fiskevårdsavgift. Detta för att söka
uppnå en lösning som långsiktigt kan finansiera det stora behovet av fiske-
vårdsinsatser i landet.
För Sveriges sportfiske- och fiskevårdsförbunds del är det av väsentlig be-
tydelse, att organisationen tillförsäkras ett avgörande inflytande över hur med-
len disponeras, samt att den inbetalda avgiften används till fiskevårdande åt-
gärder av bestående karaktär.
Västkustens husbehovsfiskares förbund: Som framgår av avsnitt ”5
Fiskevård” är det meningen att en eventuell fiskevårdsavgift skulle användas
till finansiering av åtgärder för att säkra tillgången på lax, öring och i viss
mån ål i insjöar samt gös. Det framhålls uttryckligen, att arterna torsk och sill
knappast kan gynnas genom de avsedda åtgärderna. Enligt vår mening gäller
samma sak praktiskt taget alla fiskslag som är föremål för husbehovsfiske på
västkusten. De från den 1 januari 1994 gällande fiskebestämmelsema förbju-
der användningen av sedvanliga husbehovsfiskeredskap inom ett stort antal
s.k. ”fredningsområden” (avser lax och öring). Dessutom är dessa sedvanliga
redskap förbjudna inom övriga områden, där man brukar kunna fånga öring,
dvs. innanför 3-meterskurvan. Vi anser därför att det skulle vara orimligt och
orättfärdigt att av husbehovsfiskarna begära en avgift, som inte alls skulle an-
vändas till nytta eller glädje för husbehovsfisket. En avgift på det sedvanliga
husbehovsfisket är också för den bofasta befolkningen här på kusten något
helt främmande och obegripligt. En eventuell fiskevårdsavgift på västkusten
bör endast avse spöfiske och bör naturligtvis vara särskilt hög för fiske i nyss
nämnda ”fredningsområden”. Enligt promemoria den 1 oktober 1991 ”måste
avgiften accepteras av de fiskande, som också bör få ett stort inflytande över
influtna medel”. Det är helt orealistiskt att tro att husbehovsfiskarna på väst-
kusten kommer att acceptera en avgift för att fiska på hävdvunnet sätt. Vi är
vidare övertygade om, att vi inte kommer att kunna påverka användningen av
Prop. 1993/94:158
Bilaga 2
74
influtna medel. Vi har inte deltagit i utredningen om fiskevårdsavgift. Vi av-
styrker bestämt införande av allmän fiskevårdsavgift på västkusten.
Laxforskningsinstitutet: Som utredningen framhåller kommer behovet
av medel för fiskevårdande åtgärder att öka under den närmaste framtiden.
Behovet är akut beträffande Östersjölaxen, där överexploatering i fisket och
höga förluster under yngelstadiet (M74-syndromet) hotar att utradera flera
stammar. För att bemästra situationen krävs betydande insatser både inom
FoU och aktiv fiskevård (fiskeregleringar, inrättande av genbanker, stödut-
sättningar osv.). Icke minst inom sportfiskekretsar finns en utbredd förståelse
för problematiken, och även om det bästa vore om erforderliga medel kunde
tillskjutas över statsbudgeten är det troligt att man inom sportfiskarkollektivet
skulle få acceptans för en allmän fiskevårdsavgift under förutsättning att den
kunde bidraga till att förbättra den vilda laxens möjligheter att fortleva. Sanno-
likt är detta i framtiden det enda tänkbara finansieringsalternativet med tanke
på att nuvarande, redan alltför knappa, källor för bidrag till fiskevården kom-
mer att minska ytterligare.
Prop. 1993/94:158
Bilaga 2
75
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 17 februari 1994
Prop. 1993/94:158
Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B. Westerberg,
Friggebo, Laurén, Hörnlund, Olsson, Svensson, Dinkelspiel, Thurdin,
Hellsvik, Wibble, Björck, Davidson, Könberg, Odell, Unckel, P. Wester-
berg, Ask
Föredragande: statsrådet Olsson
Regeringen beslutar proposition 1993/94:158 Vissa fiskeripolitiska frågor
76
Prop. 1993/94:158
|
Författningsrubrik |
Bestämmelser som Celexnummer för inför, ändrar, upp- bakomliggande EG- häver eller upprepar ett regler normgivningsbemyn- |
|
Lag om ändring i |
20, 21 §§ |
77