Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 24 februari 1994
Carl Bildt
Bo Lundgren
(Finansdepartementet)
I propositionen föreslås betydelsefulla förändringar i syfte att stärka den
enskildes rättssäkerhet vid beskattningen.
Förslaget innebär att skattemyndigheternas befogenheter i skatteutred-
ningar får en tydligare reglering och att de enskildas rättssäkerhetsgaran-
tier vid tvångsutövning förstärks. Bevissäkringslagen upphävs och ersätts
med en ny lag, lagen om särskilda tvångsåtgärder i beskattningsförfaran-
det.
Möjligheterna för den enskilde att få ersättning för kostnader i ärenden
och mål om skatt föreslås utvidgade. Vidare införs en möjlighet för den
skattskyldige att få ersättning för kostnader för ställd säkerhet i anstånds-
ärenden.
I propositionen föreslås slutligen att betalningsoförmåga inte längre
skall utgöra grund för betalningssäkring och att den särskilda förmåns-
rätten för betalningssäkrade fordringar avskaffas.
De nya reglerna föreslås i huvudsak träda i kraft den 1 juli 1994.
Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 151
|
1 |
Förslag till riksdagsbeslut |
5 |
|
2 |
Lagtext |
6 |
|
2.1 |
Förslag till lag om särskilda tvångsåtgärder i |
6 |
|
2.2 |
Förslag till lag om ändring i taxeringslagen |
13 |
|
2.3 |
Förslag till lag om ändring i lagen (1978:880) om |
20 |
|
2.4 |
Förslag till lag om ändring i uppbördslagen |
23 |
|
2.5 |
Förslag till lag om ändring i lagen (1989:479) |
26 |
|
2.6 |
Förslag till lag om ändring i förmånsrättslagen |
30 |
|
2.7 |
Förslag till lag om ändring i lagen (1958:295) |
31 |
|
2.8 |
Förslag till lag om ändring i mervärdesskattelagen |
33 |
|
2.9 |
Förslag till lag om ändring i lagen (1984:151) om |
36 |
|
2.10 |
Förslag till lag om ändring i lagen (1984:668) om |
44 |
|
2.11 |
Förslag till lag om ändring i tullagen (1987:1065) |
47 |
|
2.12 |
Förslag till lag om ändring i lagen (1990:325) om |
54 |
|
2.13 |
Förslag till lag om ändring i lagen (1987:1231) |
56 |
|
2.14 |
Förslag till lag om ändring i lagen (1971:289) om |
58 |
|
2.15 |
Förslag till lag om ändring i sekretesslagen |
61 |
|
2.16 |
Förslag till lag om ändring i utsökningsbalken |
62 |
|
2.17 |
Förslag till lag om ändring i konkurslagen |
65 |
|
2.18 |
Förslag till lag om ändring i rättshjälpslagen |
67 |
|
3 |
Ärendet och dess beredning |
69 |
|
3.1 |
Översynen av rättssäkerheten vid beskattningen |
69 |
|
3.2 |
Lagrådet |
69 |
Allmänna synpunkter på rättssäkerhet vid
beskattningen 69
Skatteutredningar 71
Nuvarande regelsystem 71
Allmänna utgångspunkter för en reformering av
revisionsbestämmelsema 76
Revision enligt taxeringslagen 79
5.3.1 Ändamålet med revisionen 79
5.3.2 Hos vem får revision göras? 82
5.3.3 Revisionens bedrivande 85
5.3.4 ADB-revision 87
Tredjemanskontroll 90
Undantagande av handlingar m.m. 93
Tvångsåtgärder 99
5.6.1 Allmänt om tvångsåtgärder 99
5.6.2 Revision i den reviderades verksamhets-
lokaler 103
5.6.3 Eftersökande och omhändertagande av
handlingar 105
5.6.4 Granskning utan föregående föreläggande
om kontrolluppgift 108
5.6.5 Försegling 109
Förfärande- och verkställighetsfrågor vid
tvångsåtgärder 110
Internationella frågor 111
Övriga lagändringar 113
5.9.1 Mervärdesskattelagen 114
5.9.2 Lagen om punktskatter och prisreglerings-
avgifter 115
5.9.3 Tullagen 117
5.9.4 Lagen om självdeklaration och
kontrolluppgifter 119
Anstånd med att betala in skatt m.m. 120
Förutsättningar för anstånd m.m. 120
Säkerhet 124
Ersättning för kostnad för ställd säkerhet 125
Överklagande 127
Ersättning för kostnader i ärenden och mål om skatt 129
Inledning 129
Utgångspunkter för en reform 132
Förutsättningar för ersättning 134
Jämkning av ersättning m.m. 137
Förfärandet 139
Avdrag för processkostnader 140
Rättshjälpslagen 140
8 Betalningssäkring 142
8.1 Riskrekvisitet 142
8.2 Den särskilda förmånsrätten 143
8.3 Tidsfrist 145
8.4 Skadeståndsansvaret m.m. 146
9 Meddelararvoden
10 Ekonomiska konsekvenser
11 Författningskommentarer
11.1 Lagen om särskilda tvångsåtgärder i
beskattningsförfarandet
11.2 Taxeringslagen
11.3 Lagen om betalningssäkring för skatter, tullar och
avgifter
11.4 U ppbördslagen
11.5 Lagen om ersättning för kostnader i ärenden och
mål om skatt, m.m.
11.6 Förmånsrättslagen
11.7 Lagen om sjömansskatt
11.8 Mervärdesskattelagen
11.9 Lagen om punktskatter och prisregleringsavgifter
11.10 Lagen om uppbörd av socialavgifter från
arbetsgivare
11.11 Tullagen
11.12 Lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter
11.13 Lagen om automatisk databehandling vid
taxeringsrevision, m.m.
11.14 Lagen om allmänna förvaltningsdomstolar
11.15 Sekretesslagen
11.16 U tsökningsbalken
11.17 Konkurslagen
11.18 Rättshj älpslagen
148
151
152
152
164
171
172
173
177
177
179
180
181
182
184
184
184
184
185
185
Bilaga 1 Kommitténs sammanfattning av betänkandet
Rättssäkerheten vid beskattningen
(SOU 1993:62) 187
Bilaga 2 Förteckning över de remissinstanser som
yttrat sig över betänkandet Rättssäkerheten
vid beskattningen (SOU 1993:62) 190
Bilaga 3 Lagrådsremissens lagförslag 191
Bilaga 4 Lagrådets yttrande 255
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde
264
Regeringen föreslår att riksdagen
dels antar regeringens förslag till
1. lag om särskilda tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet,
2. lag om ändring i taxeringslagen (1990:324),
3. lag om ändring i lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter
tullar och avgifter,
4. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),
5. lag om ändring i lagen (1989:479) om ersättning för kostnader i
ärenden och mål om skatt, m.m.,
6. lag om ändring i förmånsrättslagen (1970:979),
7. lag om ändring i lagen om sjömansskatt (1958:295),
8. lag om ändring i mervärdeskattelagen (1994:000),
9. lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter och pris-
regleringsavgifter,
10. lag om ändring i lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter
från arbetsgivare,
11. lag om ändring i tullagen (1987:1065),
12. lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och
kontrolluppgifter,
13. lag om ändring i lagen (1987:1231) om automatisk databehandling
vid taxeringsrevision, m.m.,
14. lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdom-
stolar,
15. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)
16. lag om ändring i utsökningsbalken,
17. lag om ändring i konkurslagen (1987:672),
18. lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429),
dels till Ersättning för kostnader i ärenden och mål om skatt m. m. för
budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 10 000 000 kr.
Prop. 1993/94:151
Härigenom föreskrivs följande.
1 § Denna lag tillämpas vid revision eller annan kontroll av att skatt,
tull eller avgift tas ut enligt bestämmelserna i
1. uppbördslagen (1953:272),
2. lagen (1958:295) om sjömansskatt,
3. kupongskattelagen (1970:624),
4. lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter,
5. lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare,
6. tullagen (1987:1065),
7. fbrdonsskattelagen (1988:327),
8. taxeringslagen (1990:324),
9. lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta,
10. lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta
artister m.fl.,
11. mervärdesskattelagen (1994:000).
Lagen tillämpas även vid kontroll av att en vara får föras in i eller ut
ur landet enligt tullagen och för kontroll av att föreläggande enligt lagen
(1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter fullgjorts riktigt och
fullständigt.
2 § Åtgärder som får beslutas enligt denna lag är
1. revision i den reviderades verksamhetslokaler (5 §),
2. eftersökande och omhändertagande av handlingar (6-9 §§),
3. granskning utan föregående föreläggande om kontrolluppgift (10 §),
4. försegling av lokal, förvaringsplats eller annat utrymme (13 §).
3 § I denna lag förstås med
granskningsledare: den som särskilt förordnats att vara gransknings-
ledare enligt lagen,
handling: framställning i skrift eller bild samt upptagning som kan
läsas, avlyssnas eller på annat sätt uppfattas endast med tekniskt
hjälpmedel,
verksamhetslokal: utrymmen som huvudsakligen används i verksamhet
som medför eller kan antas medföra bokföringsskyldighet enligt
bokföringslagen (1976:125) eller skyldighet att föra räkenskaper enligt
jordbruksbokföringslagen (1979:141) eller som bedrivs av annan juridisk
person än dödsbo. Med verksamhetslokal avses också markområden,
transportmedel, förvaringsplatser och andra utrymmen som är eller kan Prop. 1993/94:151
antas vara disponerade i verksamheten.
4 § Beslut om åtgärd enligt denna lag får fettas endast om skälen för
åtgärden uppväger det intrång eller men i övrigt som åtgärden innebär för
den enskilde.
5 § Revision får genomföras i den reviderades verksamhetslokaler även
om den reviderade inte lämnat sitt medgivande till det, om revisionen
inte utan svårighet kan genomföras på någon annan plats. Detsamma
gäller om den reviderade inte medverkar på föreskrivet sätt, eller om det
finns en påtaglig risk att han kommer att undanhålla eller förvanska det
som får granskas, inventeras eller besiktigas.
Om det finns en påtaglig risk att den reviderade kommer att undanhålla
eller förvanska det som får granskas, inventeras eller besiktigas, får
åtgärden genomföras utan att den reviderade underrättats om att revision
skall ske.
6 § När revision genomförs i den reviderades verksamhetslokaler med
stöd av 5 §, får handling som omfettas av revisionen eftersökas där och
omhändertas, om den inte tillhandahålls utan oskäligt dröjsmål eller om
det finns en påtaglig risk att handlingen undanhålls eller förvanskas.
När revision genomförs i den reviderades verksamhetslokaler i annat
fell får handling som påträffes eller granskas omhändertas om den behövs
för revisionen.
7 § När revision inte genomförs i den reviderades verksamhetslokaler,
får handling som omfettas av revisionen eftersökas i verksamhetslokal-
ema och omhändertas för granskning om
1. föreläggande att lämna ut handlingen inte följts eller
2. det finns en påtaglig risk för att handlingen undanhålls eller
förvanskas.
Om förutsättningarna i första stycket 2 är uppfyllda, får åtgärden
genomföras utan att den reviderade underrättats om att revision skall
ske.
8 § Handlingar som omfettas av revision får, under de förutsättningar
som anges i 7 §, eftersökas och omhändertas i lokal, på förvaringsplats
eller i annat utrymme som inte utgör den reviderades verksamhetslokaler,
om det finns särskild anledning att anta att handlingarna finns i lokalen, Prop. 1993/94:151
på förvaringsplatsen eller i utrymmet. I fäll som avses i denna paragraf
gäller 7 § andra stycket.
9 § I annat fäll än som avses i 7 eller 8 § får handlingar som omfättas
av ett föreläggande enligt någon av de i 1 § nämnda lagarna eftersökas
och omhändertas för granskning, om föreläggandet inte följts och det
finns särskild anledning att anta att den begärda handlingen finns hos den
som förelagts.
10 § Hos den som kan föreläggas att lämna kontrolluppgift om
rättshandling enligt 3 kap. 5 § lagen (1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter, 75 a § tullagen (1987:1065), 3 kap. 50 a § lagen
(1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter eller 17 kap. 5 §
mervärdesskattelagen (1994:000), får räkenskaper och andra handlingar
som rör hans verksamhet granskas utan föregående föreläggande, om det
finns särskild anledning att anta att handlingar av betydelse för kon-
trolluppgiftsskyldigheten kommer att påträffäs och det kan befäras att
utredningen skulle försvåras av ett föreläggande samt det finns ett
betydande utredningsintresse för kontrollen.
Åtgärd enligt första stycket omfattar även befogenhet att eftersöka och
omhänderta handling som får granskas.
Granskningen får ske i verksamhetslokalema om de handlingar som
skall granskas inte utan svårighet kan granskas på någon annan plats.
11 § Om det finns särskilda skäl behöver den som uppgifterna avser
eller de uppgifter som söks inte anges i beslut om åtgärd enligt 10 §.
12 § Åtgärd enligt 10 § får inte beslutas för att samla in uppgifter som
en förberedande åtgärd för kontroll av andra än den som granskas.
13 § Vid revision får lokal, förvaringsplats eller annat utrymme
förseglas, om de handlingar som skall granskas inte kan föras från
platsen och det kan befäras att de annars undanhålls eller förvanskas. En
sådan åtgärd får beslutas även då handlingar som skall omhändertas
enligt 9 och 10 §§ inte omedelbart kan föras från platsen och det kan
befäras att de annars undanhålls eller förvanskas.
14 § Beslut om åtgärder enligt denna lag, utom sådan åtgärd som avses
i 6 och 13 §§, fettas av länsrätten på ansökan av en granskningsledare. Prop. 1993/94:151
Beslut enligt 6 och 13 §§ fattas av gransknings ledaren.
15 § Om det finns en påtaglig risk att handlingar som har betydelse för
kontrollen undanskaffas eller förstörs innan länsrätten kan fetta beslut, får
granskningsledaren besluta om åtgärder enligt 5 och 7-10 §§. Beslutet får
avse endast åtgärd i verksamhetslokaler och skall omedelbart underställas
länsrätten. Länsrätten skall utan dröjsmål pröva om beslutet skall bestå.
Om länsrätten finner att beslutet inte skall bestå skall insamlade
uppgifter förstöras.
16 § Åtgärder enligt denna lag omfettar på den enskildes begäran inte
1. handling som inte får tas i beslag enligt 27 kap. 2 § rätte-
gångsbalken,
2. annan handling med ett betydande skyddsintresse, om handlingens
innehåll på grund av särskilda omständigheter inte bör komma till annans
kännedom.
Handling som avses i första stycket 2 får undantas endast om hand-
lingens skyddsintresse är större än dess betydelse för kontrollen.
17 § Om den enskilde begär att en handling skall undantas, skall
handlingen, om granskningsledaren anser att den bör granskas, omedel-
bart förseglas och överlämnas till länsrätten. Länsrätten skall utan
dröjsmål pröva om handlingen skall undantas från granskning.
I fråga om upptagning som kan läsas, avlyssnas eller på annat sätt
uppfettas endast med tekniskt hjälpmedel bestämmer länsrätten i vilken
form eller på vilket sätt den skall tillhandahållas i målet.
Om den enskilde begär det, skall länsrätten pröva om beslut kan fettas
utan att rätten granskar handlingen.
Anser den enskilde att en handling inte omfettas av granskningen
handläggs frågan om undantagande på motsvarande sätt.
18 § I fråga om upptagning som avses i 17 § andra stycket får länsrätten
besluta om sådana begränsningar i rätten att använda tekniska hjälpmedel
och sökbegrepp som behövs för att en upptagning som skall undantas
från granskning inte blir tillgänglig för myndigheten.
19 § Om en handling eller en del av en handling undantagits från
granskningen, får innehållet inte återges eller åberopas vid redogörelse
för granskningen eller annars inför myndighet. Detta gäller även om en
handling, utan beslut av länsrätten, återlämnats efter det att den begärts
undantagen.
Prop. 1993/94:151
20 § Till beslut om åtgärder enligt denna lag skall fogas upplysningar
om möjligheterna att undanta handling samt vad som enligt 21-23 §§
gäller vid verkställighet. Den som berörs av beslutet skall omedelbart
underrättas om detta, om det inte kan befaras att det därigenom blir
svårare att genomföra åtgärden.
21 § Kronofogdemyndigheten får på begäran av granskningsledaren
verkställa beslut om åtgärd enligt denna lag. Granskningsledaren får
dock verkställa beslut om åtgärder i verksamhetslokaler, om det kan ske
obehindrat.
Vid verkställighet av beslut om åtgärd som grundar sig på kontroll
enligt tullagen (1987:1065) har tullmyndighet samma befogenheter som
kronofogdemyndigheten.
Ett beslut i fråga om åtgärd enligt denna lag får, om inte något annat
anges i beslutet, verkställas omedelbart. Ett sådant beslut får inte utan
särskilda skäl verkställas mellan kl. 19.00 och kl. 08.00. Beslutet
förfaller om verkställigheten inte påbörjats inom en månad.
Ett beslut i fråga om undantagande av handling eller uppgift gäller
omedelbart om inte annat anges i beslutet.
22 § Den hos vilken ett beslut om åtgärd skall verkställas och annan
som berörs av beslutet skall, om inte annat föreskrivits, ha underrättats
om beslutet samt getts tillfälle att själv eller genom behörig företrädare
närvara och att tillkalla ombud eller biträde innan beslutet verkställts.
Om den som skall underrättas om beslutet inte har kunnat nås med
underrättelse, får beslutet verkställas endast om det finns synnerliga skäl.
Verkställigheten får inte påböijas förrän de som har rätt att närvara
haft skälig tid att inställa sig. Detta gäller dock inte om åtgärden
därigenom fördröjs i väsentlig omfattning eller om det finns en påtaglig
risk att ändamålet med åtgärden annars inte uppnås.
Den som berörs av ett beslut enligt 6 § skall underrättas om beslutet
omedelbart efter det att beslutet har verkställts.
23 § Åtgärder enligt denna lag skall genomföras så att de innebär minsta
möjliga olägenhet för den som berörs av dem. Kronofogdemyndigheten
får genomsöka lokal, förvaringsplats eller annat utrymme och, om
tillträde behövs till något utrymme som är tillslutet, låta öppna lås eller
ta sig in på annat sätt. Kronofogdemyndigheten får även i övrigt använda
tvång om det kan anses befogat med hänsyn till omständigheterna. Våld
mot person får dock brukas endast om kronofogdemyndigheten möter
motstånd och om det med hänsyn till ändamålet med åtgärden kan anses
försvarligt.
10
24 § När en handling omhändertas på grund av ett beslut om åtgärd Prop. 1993/94:151
enligt denna lag, får även pärm, mapp eller dylikt förvaringsmaterial i
vilken handlingen förvaras, tas med.
Tekniskt hjälpmedel får omhändertas endast om det finns synnerliga
skäl för detta.
Om upptagning för automatisk databehandling omhändertas skall, om
det är möjligt, exemplar lämnas kvar hos innehavaren.
25 § Vid verkställande av ett beslut om åtgärd som avser upptagning,
får endast de tekniska hjälpmedel och sökbegrepp användas som behövs
för att tillgodose ändamålet med åtgärden. Åtgärden får inte genomföras
via telenät.
När åtgärden genomförs får, om det är nödvändigt, användas tekniskt
hjälpmedel som disponeras av den granskade eller annan hos vilken en
upptagning förvaras.
Bestämmelserna i 2-4 och 6 §§ lagen (1987:1231) om automatisk
databehandling vid taxeringsrevision, m.m. tillämpas också vid eftersök-
ning och omhändertagande av upptagning för automatisk databehandling.
26 § Handlingar och annat som omhändertagits skall återlämnas så snart
de inte längre behövs. Därvid skall även beaktas i vilken utsträckning de
behövs i bevishänseende i ärende eller mål om skatt, tull eller avgift.
Beslut om återlämnande enligt första stycket fettas av gransknings-
ledare.
27 § När ett beslut om åtgärd enligt denna lag verkställts skall bevis
över verkställigheten utfärdas. Sådant bevis skall överlämnas till den hos
vilken åtgärden genomförts och annan som berörs av åtgärden. Det skall
innehålla uppgift om när och var beslutet verkställts, vilka som var
närvarande samt annat av betydelse som förekommit vid verkställigheten.
Har handlingar eller annat omhändertagits skall beviset även innehålla en
förteckning över detta.
28 § Ansökan om åtgärd, granskningsledarens beslut enligt 15 § och
begäran om undantagande enligt denna lag prövas av den länsrätt som för
det år då framställningen görs, skall pröva taxering till skatt enligt lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt för den som åtgärden avser. Om det
inte finns någon sådan länsrätt är länsrätten i det län behörig där beslut
om åtgärd skall verkställas eller har verkställts.
29 § Granskningsledares beslut enligt 6, 13 och 26 §§ får överklagas
hos länsrätten.
Om länsrätten ändrar granskningsledarens beslut enligt 6 § helt eller Prop. 1993/94:151
delvis, får rätten besluta att insamlade uppgifter skall förstöras.
30 § Det allmänna får överklaga länsrättens beslut enligt denna lag.
I fråga om företrädare för det allmänna gäller beträffande skatt eller
avgift som tas ut enligt bestämmelserna i 1 § första stycket 1, 3-5 och 8-
11 föreskrifterna i 6 kap. 15-17 §§ taxeringslagen (1990:324).
31 § I fråga om överklagande av kronofogdemyndighetens beslut om
åtgärd enligt denna lag tillämpas bestämmelserna i utsökningsbalken om
talan mot utmätning i allmänhet.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994. Genom lagen upphävs be-
vissäkringslagen (1975:1027) för skatte- och avgiftsprocessen. Den
upphävda lagen gäller dock fortfarande i fråga om säkringsåtgärd som
har verkställts före ikraftträdandet av den nya lagen.
Denna lag tillämpas också vid revision eller annan kontroll av att skatt
tagits ut enligt lagen (1968:430) om mervärdeskatt. Med person som
avses i 10 § denna lag förstås därvid den som kan föreläggas enligt 27
§ lagen om mervärdeskatt.
12
Härigenom föreskrivs i fråga om taxeringslagen (1990:324)
dels att 3 kap. 6 § skall upphöra att gälla,
dels att 3 kap. 5 och 8-14 §§ samt 6 kap. 10 § skall ha följande
lydelse,
dels att det i lagen skall införas fyra nya paragrafer, 3 kap. 12 a och
14 a-14 c §§, av följande lydelse,
dels att närmast före 3 kap. 13 § skall införas en ny rubrik av följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
5
Skattemyndigheten får förelägga
den skattskyldige att i den omfatt-
ning som anges i föreläggandet
lämna de upplysningar som behövs
för kontroll av att uppgifterna i
hans självdeklaration är riktiga
eller annars för hans taxering.
Skattemyndigheten får vidare
förelägga den skattskyldige att visa
upp kontrakt, kontoutdrag, räk-
ningar, kvitton eller liknande hand-
lingar som behövs för kontroll av
deklarationen.
Ett föreläggande får förenas med
vite om det finns anledning att anta
att den skattskyldige annars inte
följer föreläggandet.
8
Skattemyndigheten får besluta om
taxeringsrevision för att kontrollera
att skyldighet enligt lagen (1990:
325) om självdeklaration och kon-
trolluppgifter fullgjorts riktigt och
fullständigt. Taxeringsrevision får
göras hos den som är bokförings-
skyldig enligt bokföringslagen
(1976:125) eller skyldig att föra
räkenskaper enligt jordbruksbok-
föringslagen (1979:141) och hos
juridisk person som inte är dödsbo.
Hos andra deklarations- eller upp-
giftsskyldiga får taxeringsrevision
göras när särskilda skäl föranleder
§
Skattemyndigheten får förelägga
den som är eller kan antas vara
skattskyldig att lämna uppgift, visa
upp handling eller lämna över en
kopia av handling som behövs för
kontroll av att uppgifterna i hans
självdeklaration är riktiga eller
annars för hans taxering.
Ett föreläggande får förenas med
vite om det finns anledning att anta
att det annars inte följs.
§
Skattemyndigheten får besluta om
taxeringsrevision för att kontrollera
att skyldighet enligt lagen (1990:
325) om självdeklaration och kon-
trolluppgifter fullgjorts riktigt och
fullständigt. Taxeringsrevision får
göras hos den som är eller kan
antas vara bokföringsskyldig enligt
bokföringslagen (1976:125) eller
skyldig att föra räkenskaper enligt
jordbruksbokföringslagen (1979:
141) och hos annan juridisk person
än dödsbo.
13
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:151
det. Taxeringsrevision får inte
göras hos myndigheter.
Taxeringsrevision får även göras
för att inhämta uppgifter av be-
tydelse för kontroll av att andra till
namnet kända personer eller någon
person, som ingått viss bestämd
rättshandling med den som skall
revideras, fullgjort sin deklara-
tions- och uppgiftsskyldighet.
Hos den som avses i första styc-
ket andra meningen får taxerings-
revision dessutom göras för att
samla in uppgifter som en för-
beredande åtgärd för kontroll av
andra än den som revideras. Sådan
revision beslutas, om den som
revideras inte är skyldig att efter
föreläggande lämna uppgifter rö-
rande personerna i fråga, av Riks-
skatteverket eller efter verkets
bestämmande av en skatte-
myndighet.
Om revisionen kan antas bli
omfattande får den påbörjas även
innan deklaration skall avlämnas,
om det beskattningsår som revisio-
nen avser gått ut.
9 §
Ett beslut om taxeringsrevision
skall överlämnas till den revidera-
de innan revisionen verkställs. Be-
slutet skall innehålla uppgift om
ändamålet med revisionen och om
möjligheten att undanta handlingar
och uppgifter enligt 13 och 14 §§.
1 ett beslut om taxeringsrevision skall en eller flera tjänstemän
forordnas att verkställa revisionen (revisor).
En taxeringsrevision skall om
möjligt göras på sådant sätt och på
sådan tid att den inte hindrar verk-
samheten för den som revideras.
Den får inte utan särskilda skäl
verkställas hos enskild mellan kl.
19.00 och kl. 8.00.
10 §
Skattemyndigheten får, när det
behövs, bestämma tid och plats för
revisionen. Revisionen får verk-
ställas hos den som skall revideras
eller på annan plats. Om denne
En taxeringsrevision skall be-
drivas i samverkan med den re-
viderade och på ett sådant sätt att
den inte onödigt hindrar verksam-
heten. För det fall den reviderade
inte samverkar finns bestämmelser
om vite i 12 § jjärde stycket och
om andra tvångsåtgärder i lagen
(1990:000) om särskilda tvångsåt-
gärder i beskattningsföifarandet.
Revisionen får verkställas hos
den reviderade om han medger
det. Revisionen skall ske hos den
reviderade om han begär det och
revisionen kan göras där utan
14
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:151
medger det får revisionen göras
också i annat utrymme hos honom
än sådant som huvudsakligen an-
vänds för verksamheten. Om revi-
sionen skall göras på någon annan
plats än hos den som skall revi-
deras, skall räkenskaper och andra
handlingar på begäran av revisorn
överlämnas mot kvitto till denne.
betydande svårighet.
Om revisionen inte verkställs hos
den reviderade skall handlingarna
på begäran överlämnas till revi-
sorn mot kvitto.
Vid taxeringsrevision får gransk-
ning ske av räkenskaper, anteck-
ningar och verifikationer samt av
korrespondens, protokoll och andra
handlingar som rör verksamheten.
Vid taxeringsrevision får räken-
skapsmaterial och andra handling-
ar som rör verksamheten granskas
om de inte skall undantas enligt
13 §.
Vid revision får revisorn även in-
ventera kassan, granska lager, ma-
skiner och inventarier samt be-
siktiga lokaler och byggnader som
används i verksamheten.
Med handling förstås framställning i skrift eller bild samt upptagning
som kan läsas, avlyssnas eller på annat sätt uppfattas endast med tekniskt
hjälpmedel.
Taxeringsrevision får verkställas
för kontroll även av det löpande
beskattningsårets räkenskaper och
handlingar.
Vid taxeringsrevision hos den
som är bokföringsskyldig enligt
bolföringslagen (1976:125) eller
skyldig att föra räkenskaper enligt
jordbruks bolföringslagen (1979:
141) fä revisorn även inventera
kassan samt granska varulager,
maskiner och andra inventarier
som är avsedda för stadigvarande
bruk.
12
Vid taxeringsrevision är den som
revideras skyldig att genast till-
handahålla revisorn de handlingar
och lämna de upplysningar som
behövs för revisionen. Han skall
också lämna tillträde till sådana
Vid taxeringsrevision skall den
reviderade tillhandahålla revisorn
de handlingar och lämna de upp-
lysningar som behövs för revi-
sionen. Han skall också lämna
tillträde till utrymmen som huvud-
15
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:151
utrymmen som huvudsakligen an-
vänds i hans verksamhet, samt ge
den hjälp som behövs för gransk-
ning av handlingar och varulager
samt maskiner och andra för sta-
digvarande bruk avsedda inven-
tarier och för kassainventering.
Revisorn skall på begäran ges
tillfälle att själv använda terminal
eller annat tekniskt hjälpmedel för
att ta del av upptagning som kan
uppfattas endast med sådant hjälp-
medel.
Om den som skall revideras inte
fullgör sina skyldigheter enligt
första eller andra stycket, får skat-
temyndigheten förelägga honom
vid vite att fullgöra dem.
sakligen används i verksamheten
för sädan åtgärd som avses i 11 §
andra stycket och om möjligt ställa
en ändamålsenlig arbetsplats till
förfogande. Den reviderade skall i
övrigt ge den hjälp som behövs vid
revisionen.
Revisorn skall på begäran ges
tillfälle att själv använda terminal
eller annat tekniskt hjälpmedel för
att ta del av upptagning som kan
uppfattas endast med sådant hjälp-
medel, om inte den reviderade i
stället tillhandahåller en kopia av
upptagningen och denna utan svå-
righet kan granskas med annat
tillgängligt tekniskt hjälpmedel.
Revisorn får kontrollera att kopian
stämmer överens med den upptag-
ning som finns hos den revidera-
de.
Vid granskning av upptagning
som avses i andra stycket får en-
dast de tekniska hjälpmedel och
sökbegrepp användas, som behövs
för att tillgodose ändamålet med
revisionen. Granskningen får inte
verkställas via telenät.
Om den reviderade inte fullgör
sina skyldigheter enligt första eller
andra stycket, får skattemyn-
digheten förelägga honom vid vite
att fullgöra dem.
72 a §
En revision får inte pågå längre
tid än nödvändigt. Räkenskapsmat-
erial och andra handlingar som
överlämnats till revisorn skall sä
snart som möjligt och senast när
revisionen avslutats återlämnas till
den reviderade.
Skattemyndigheten skall snarast
lämna meddelande om resultatet av
revisionen till den reviderade i de
delar som rör honom.
16
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:151
13
Revisorn har rätt att ta del av
handlingar som är av betydelse för
revisionen även om den som revi-
deras skall iaktta tystnad om deras
innehåll. När det finns synnerliga
skäl får länsrätten dock pä fram-
ställning av den som revideras
besluta att sådana handlingar eller
handlingar, som med hänsyn till
deras innehåll på grund av sär-
skilda omständigheter inte bör
komma till någon annans känne-
dom, skall undantas frän revisio-
nen.
Om handlingen utgörs av sådan
upptagning som avses i 11 § andra
stycket, får domstolen besluta om
sådana begränsningar i revisorns
rätt att själv använda tekniska
hjälpmedel som behövs för att
handlingar, som enligt första styc-
ket bör undantas från granskning,
inte skall bli tillgängliga för revi-
sorn.
Handlingar och uppgifter som skall
undantas
§
Pä den enskildes begäran skall
från föreläggande eller revision
undantas
1. handling som inte får tas i
beslag enligt 27 kap. 2 § rätte-
gångsbalken,
2. annan handling med ett betyd-
ande skyddsintresse om hand-
lingens innehåll pä grund av sär-
skilda omständigheter inte bör
komma till någon annans kän-
nedom.
Handling som avses i första
stycket 2 får undantas endast om
handlingens skyddsintresse är
större än dess betydelse för kon-
trollen.
14
Skattemyndigheten skall snarast
lämna meddelande om resultatet av
revisionen till den som reviderats i
de delar som rör honom.
Bestämmelserna i första och
andra styckena gäller i tillämpliga
delar även föreläggande att lämna
uppgifter.
§
En skriftlig begäran om befrielse
från föreläggande att lämna upp-
gift, visa upp handling eller lämna
över en kopia av handling skall ges
in till länsrätten tillsammans med
föreläggandet och den begärda
handlingen eller uppgiften.
Om den reviderade begär att en
handling skall undantas frän revi-
sion skall handlingen, om skat-
temyndigheten anser att den bör
granskas, omedelbart förseglas och
överlämnas till länsrätten.
Länsrätten skall utan dröjsmål
pröva om handlingen eller uppgif-
ten skall undantas frän kontrollen.
17
2 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 151
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:151
14 a §
Ifråga om upptagning, som avses
i 11 § tredje stycket, bestämmer
länsrätten i vilken form eller pä
vilket sätt den skall tillhandahållas
i målet.
Länsrätten får, i fråga om upp-
tagning som avses i föregående
stycke, besluta om sådana begräns-
ningar i revisorns rätt att själv
använda tekniska hjälpmedel som
behövs för att uppgift, som skall
undantas från granskning, inte
skall bli tillgänglig för revisorn.
14 b §
Om den enskilde begär det, skall
länsrätten pröva om beslut kan
fattas utan att rätten granskar
handlingen.
Anser den enskilde att en hand-
ling eller uppgift inte omfattas av
kontrollen handläggs frågan om
undantagande på sätt som anges i
14 och 14 a §§ samt i första styck-
et.
14 c §
Om en handling eller del av
handling undantagits frän kontroll,
får dess innehåll inte återges eller
åberopas vid redogörelse för gran-
skningen eller annars inför myn-
dighet. Detta gäller även om en
handling, utan beslut av länsrätten,
återlämnats efter det att den be-
gärts undantagen.
Ett beslut i fråga om undan-
tagande av handling eller uppgift
gäller omedelbart om inte annat
anges i beslutet.
10
Överklagande får inte ske av
länsrättens beslut avseende
1. befrielse från skyldighet att
lämna upplysningar eller visa upp
Länsrättens beslut avseende skat-
temyndighets beslut att avvisa en
begäran om omprövning såsom för
sent inkommen får inte överkla-
18
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:151
handling som behövs för utred- gas.
2. undantagande av handling från
taxeringsrevision,
3. en skattemyndighets beslut att
avvisa en begäran om omprövning
såsom för sent inkommen.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994. Äldre föreskrifter gäller
fortfarande i fråga om revisioner som har beslutats före ikraftträdandet.
De nya bestämmelserna i 3 kap. 13-14 c §§ och 6 kap. 10 § tillämpas
dock om handlingar och uppgifter begärs undantagna efter i-
kraftträdandet.
19
Prop. 1993/94:151
Härigenom föreskrivs att 4, 7, 12, 16 och 21 §§ lagen (1978:880) om
betalningssäkring for skatter, tullar och avgifter skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Beslut om betalningssäkring får
fattas om påtaglig risk föreligger
att gäldenären inte kommer att
betala fordringen och denna eller,
om flera fordringar föreligger mot
samma gäldenär, de tillhopa upp-
går till betydande belopp. Är ford-
ringen att hänföra till viss tidspe-
riod får betalningssäkring beslutas
endast om perioden har gått till
ända eller fordringen dessförinnan
har förfallit till betalning.
Beslut om betalningssäkring får
fattas om det finns en påtaglig risk
att gäldenären försöker undandra
sig att betala fordringen och denna
eller, om det finns flera fordringar
mot samma gäldenär, de tillsam-
mans uppgår till betydande be-
lopp. Är fordringen att hänföra till
viss tidsperiod får betalningssäk-
ring beslutas endast om perioden
har gått till ända eller fordringen
dessförinnan har förfallit till betal-
ning.
Beslut om betalningssäkring får fattas endast om skälen för åtgärden
uppväger det intrång eller men i övrigt som åtgärden innebär för
gäldenären eller för något annat motstående intresse.
Avser ett beslut om betalnings-
säkring en fordran som inte är
fästställd, skall länsrätten häva
beslutet, om inte talan om feststäl-
lelse av fordringen eller av under-
laget för den har väckts vid dom-
stol inom sex månader från dagen
för beslutet eller fordringen eller
underlaget för den inom samma tid
har fastställts i annan ordning.
Länsrätten får medge förlängning
av tidsfristen, om det finns sär-
skilda skäl.
Avser ett beslut om betalnings-
säkring en fordran som inte är
festställd, skall länsrätten häva
beslutet, om inte talan om feststäl-
lelse av fordringen eller av under-
laget för den har väckts vid dom-
stol inom sex månader från dagen
för beslutet eller fordringen eller
underlaget för den inom samma tid
har festställts i annan ordning.
Länsrätten får medge förlängning
av tidsfristen med tre månader i
taget, om det finns särskilda skäl.
Har ett beslut om betalningssäkring hävts enligt första stycket, får ett
nytt beslut om betalningssäkring på samma grund fettas endast om talan
beträffande fordringen har väckts eller om fordringen eller underlaget för
den har festställts i annan ordning.
12 §3
Gäldenären får inte överlåta egendom, som har tagits i anspråk genom
betalningssäkring, eller till skada för borgenären förfoga över egendomen
20
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:151
på annat sätt, om inte kronofogdemyndigheten medger det av
särskilda skäl.
I fråga om verkan i övrigt av
verkställd betalningssäkring gäller
vad som föreskrivs om utmätning
i 4 kap. 29 § andra stycket, 30 och
I fråga om verkan i övrigt av
verkställd betalningssäkring gäller
vad som föreskrivs om utmätning
i 4 kap. 29 § andra stycket och 31
§ och 12 kap. 6-10 §§ och om
kvarstad i 16 kap. 15 § första
stycket utsökningsbalken. 1 fråga
om verkan av utmätning av egen-
dom som tagits i anspråk genom
betalningssäkring gäller vad som
är föreskrivet i 16 kap. 15 § andra
stycket utsökningsbalken om utmät-
ning av egendom som belagts med
kvarstad för fordran.
31 §§ och 12 kap. 6-10 §§ utsök-
ningsbalken. Att betalningssäkring
ger förmånsrätt föreskrivs i för-
månsrättslagen (1970:979).
Om lös egendom, som har tagits i anspråk genom betalningssäkring,
hastigt fäller i värde eller kräver alltför kostsam vård, får den på begäran
av någon av parterna säljas i den ordning som gäller för utmätt egendom.
Är fara att lös egendom, som
kan bli föremål för betalnings-
säkring, undanskaffas, får i avvak-
tan på rättens beslut gransknings-
ledare som avses i 2 § bevissäk-
ringslagen (1975:1027) för skatte-
och avgiftsprocessen ta egen-
domen i förvar.
16 §
Är fara att lös egendom, som
kan bli föremål för betalnings-
säkring, undanskaffas, får i avvak-
tan på rättens beslut gransknings-
ledare som avses i 3 § lagen
(1994:000) om särskilda tvångsåt-
gärder i beskattningsföifarandet ta
egendomen i förvar.
21 §4
Har ett beslut om betalningssäkring meddelats för en fordran som inte
är fästställd och blir fordringen senare inte slutligt festställd eller
festställs den slutligt till ett väsentligt lägre belopp än det som har
betalningssäkrats, har gäldenären rätt till ersättning av staten för ren
förmogenhetsskada som därigenom
Ersättning lämnas endast för
skada som är av någon betydelse.
Ersättning lämnas inte för kost-
nader för biträde eller utredning.
ar tillfogats honom.
Bestämmelser om ersättning för
processkostnader finns i lagen
(1989:479) om ersättning för kost-
nader i ärenden och mål om skatt,
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.
2. Äldre föreskrifter i 4, 7, 16 och 21 §§ tillämpas fortferande i fråga
om betalningssäkring på grund av ansökan som kommit in till länsrätten
före ikraftträdandet.
21
3. De äldre föreskrifterna i 12 § tillämpas fortfarande i fråga om Prop. 1993/94:151
betalningssäkring som verkställts före ikraftträdandet.
'Senaste lydelse 1989:1000.
lenaste lydelse 1989:1000.
3Senaste lydelse 1989:1000.
4Senaste lydelse 1989:1000.
22
Härigenom föreskrivs i fråga om uppbördslagen (\953-.272)1
dels att 49 § 2 mom., 78 § 1 och 2 mom. samt 102 § skall ha följande
lydelse,
dels att i lagen skall införas två nya moment, 78 § 2 a och 2 b mom.,
av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
49 §2
2 mom. Anstånd får medges med högst det belopp som kan antas bli
nedsatt eller falla bort enligt 1 mom. 1 eller som betingas av yrkandet i
omprövningsärendet eller överklagandet.
Om det i fall som avses i 1 mom.
2 och 3 med hänsyn till den skatt-
skyldiges förhållanden och omstän-
digheterna i övrigt kan antas att det
belopp som avses med anståndet
inte kommer att betalas i rätt tid,
får anstånd medges endast om den
skattskyldige ställer säkerhet för
beloppet. Anstånd får dock medges
utan att säkerhet ställs om an-
ståndsbeloppet är förhållandevis
ringa eller om det annars finns
särskilda skäl. Ställd säkerhet får
tas i anspråk när anståndstiden gått
ut. I övrigt skall bestämmelserna
om säkerhet i lagen (1993:891) om
indrivning av statliga fordringar
m.m. tillämpas.
Om det i fall som avses i 1 mom.
2 och 3 med hänsyn till den skatt-
skyldiges förhållanden och omstän-
digheterna i övrigt kan antas att det
belopp som avses med anståndet
inte kommer att betalas i rätt tid,
får anstånd medges endast om den
skattskyldige ställer säkerhet för
beloppet genom en av bank utfär-
dad garantiförbindelse eller någon
annan form av borgen. Anstånd får
dock medges utan att säkerhet
ställs om anståndsbeloppet är för-
hållandevis ringa eller om det
annars finns särskilda skäl. Ställd
säkerhet får tas i anspråk när an-
ståndstiden gått ut. I övrigt skall
bestämmelserna om säkerhet i
lagen (1993:891) om indrivning av
statliga fordringar m.m. tillämpas.
Om yrkandet i omprövningsären-
det eller målet bifalls, skall kost-
nad för ställd säkerhet ersättas av
staten. Ersättningen skall jämkas
om endast en del av yrkandet bi-
falls eller om det skulle vara oskä-
ligt att ersättning lämnas. I övrigt
skall bestämmelserna i 6-11 §§
lagen (1989:479) om ersättning för
kostnader i ärenden och mål om
skatt, m.m. tillämpas.
78 §
1 mom.3 Arbetsgivare, som enligt lag är bokföringsskyldig skall ha sin
bokföring så ordnad att därav framgår arbetstagares namn, lönebelopp
23
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:151
och skatteavdrags belopp. Om skattsedel eller skattekort har företetts for
arbetsgivaren skall också framgå arbetstagares födelsetid samt nummer
på för honom utfärdad skattsedel.
Också annan arbetsgivare än i första stycket sägs, som har att verkställa
skatteavdrag på arbetstagares lön, är skyldig att i enahanda omfattning
föra anteckningar i hänseende som har sagts nyss.
För kontroll av att be-
stämmelserna om skatteavdrag har
följts får revision göras hos sådan
arbetsgivare, som avses i första
och andra styckena. Revision får
också göras hos den som har an-
sökt om en F-skattesedel för kon-
troll av att lämnade uppgifter är
riktiga och fullständiga. Beslut om
revision meddelas av Riksskat-
teverket eller skattemyndighet. I
övrigt gäller i fråga om revision i
tillämpliga delar bestämmelserna i
3 kap. 8-14 §§ taxeringslagen
(1990:324).
2 m o m.4 Det åligger varje ar-
betsgivare att efter anmaning av
skattemyndigheten lämna uppgift
om arbetstagare, utbetalda löner
och beloppet av verkställda skat-
teavdrag.
2 m o m. Skattemyndigheten får
förelägga den som är eller kan
antas vara arbetsgivare att lämna
uppgift, visa upp handling eller
lämna över en kopia av handling
som behövs för kontroll av att
bestämmelserna om skatteavdrag
har följts. Bestämmelserna i 3
kap. 13-14 c §§ taxeringslagen
(1990:324) gäller i fråga om hand-
ling eller uppgift som skall undan-
tas från föreläggande.
Uppgifter som myndighet förfogar över och som behövs för kontroll av
att bestämmelserna om skatteavdrag har följts skall på skattemyn-
dighetens begäran tillhandahållas denna. Därvid gäller i tillämpliga delar
bestämmelserna i 3 kap. 16 § taxeringslagen (1990:324).
2 a m o m. Om några uppgifter
i en uppbördsdeklaration, en preli-
minär självdeklaration eller en
ansökan om F-skattesedel behöver
kontrolleras genom avstämning mot
räkenskaper, anteckningar eller
andra handlingar, får skattemyn-
digheten komma överens med ar-
betsgivaren eller den skatttskyldige
om att sådan avstämning skall
göras vid besök hos honom eller
vid annat personligt sam-
manträffande.
2 b m o m. För kontroll av att
24
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:151
102
Länsrättens beslut om preliminär
taxering, debitering eller jämkning
av preliminär skatt, verkställande
av skatteavdrag och anstånd med
att betala in skatt får inte över-
klagas. Vad som sagts nu gäller
dock inte beslut med anledning av
en begäran enligt 44 § om besked
angående skyldigheten att verk-
ställa skatteavdrag.
den som är eller kan antas vara
arbetsgivare har följt bestämmel-
serna om skatteavdrag eller att den
som ansökt om F-skattesedel läm-
nat riktiga och fullständiga upp-
gifter, får Riksskatteverket eller
skattemyndigheten besluta om
revision hos arbetsgivaren eller
sökanden. Därvid gäller i tillämpli-
ga delar bestämmelserna i 3 kap.
8-14 c §§ taxeringslagen
(1990:324).
§5 .
Överklagande av länsrättens
beslut om preliminär taxering,
debitering eller jämkning av preli-
minär skatt, verkställande av skat-
teavdrag och anstånd med att be-
tala in skatt får prövas av kam-
marrätten endast om den har med-
delat prövningstillstånd. Vad som
sagts nu gäller dock inte beslut
med anledning av en begäran enligt
44 § om besked angående skyl-
dighet att verkställa skatteavdrag.
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.
2. De äldre föreskrifterna i 49 § 2 mom. tillämpas fortfarande i fråga
om anstånd som meddelats före ikraftträdandet.
3. De nya föreskrifterna i 102 § träder i kraft den 1 oktober 1994.
Beslut som meddelats av skattemyndigheten före ikraftträdandet
överklagas enligt äldre föreskrifter.
1 Lagen omtryckt 1991:97.
Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:771.
2 Senaste lydelse 1993:894.
3 Senaste lydelse 1992:680.
4 Senaste lydelse 1992:1177.
5 Senaste lydelse 1992:680.
25
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1989:479) om ersättning för
kostnader i ärenden och mål om skatt, m.m.
dels att 8 § skall upphöra att gälla,
dels att 3-5, 7 och 9-11 §§ skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
3
En skattskyldig som i ett ärende
eller mål haft kostnader för ombud
eller biträde, utredning eller annat
som skäligen behövts för att ta till
vara hans rätt får beviljas ersätt-
ning för kostnaderna.
Ersättning får inte beviljas för
1. kostnader som avser skyl-
digheten att lämna deklaration
eller andra uppgifter till ledning
för en myndighets beslut om skatt,
tull eller avgift,
2. kostnader som avser skyl-
digheten att i skälig omfattning
genom räkenskaper, anteckningar
eller pä annat lämpligt sätt sörja
för att det finns sådant underlag
som behövs dels för att den
skattskyldige skall kunna deklarera
eller lämna uppgifter som han är
skyldig att lämna, dels för att dek-
larationen och uppgifterna skall
kunna kontrolleras,
3. den skattskyldiges eget arbete,
tidsspillan eller i övrigt för kostna-
der för sådant som den skattskyl-
dige själv utfört med anledning av
ärendet eller målet.
Föreslagen lydelse
§
En skattskyldig som i ett ärende
eller mål haft kostnader för ombud
eller biträde, utredning eller annat
som skäligen behövts för att ta till
vara hans rätt skall efter framställ-
ning beviljas ersättning för kostna-
derna om
1. den skattskyldige helt eller
delvis vinner bifall till sina yrkan-
den i ärendet eller målet,
2. ärendet eller målet avser
fråga som är av betydelse för
rättstillämpningen eller
3. det finns synnerliga skäl för
ersättning.
Ersättning får beviljas endast till
den del det är oskäligt att kost-
naden bärs av den skattskyldige
med hänsyn till samtliga följande
faktorer:
1. sakens beskaffenhet,
Ersättning får inte beviljas för
1. kostnader som avser skyl-
digheten att lämna deklaration
eller andra uppgifter till ledning
för en myndighets beslut om skatt,
26
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:151
2. kostnadens storlek,
3. ärendets eller målets hand-
läggning,
tull eller avgift,
2. kostnader som avser skyl-
digheten att i skälig omfattning
genom räkenskaper, anteckningar
eller på annat lämpligt sätt sötja
för att det finns sådant underlag
som behövs dels för att den
skattskyldige skall kunna deklarera
eller lämna uppgifter som han är
skyldig att lämna, dels för att
deklarationen och uppgifterna skall
kunna kontrolleras,
3. den skattskyldiges eget arbete,
tidsspillan eller i övrigt för kostna-
der för sådant som den skattskyl-
dige själv utfört med anledning av
ärendet eller målet.
4. ärendets eller målets utgång,
5. den skattskyldiges personliga
och ekonomiska förhållanden,
6. omständigheterna i övrigt.
5 §
När ersättningen bestäms, skall den minskas med annan ersättning som
den skattskyldige har fått eller kan antas komma att få for samma
kostnader enligt annan författning eller enligt avtal.
Ersättning får jämkas om den
skattskyldige vinner bifall endast
till en del av sina yrkanden i
ärendet eller målet, såvida inte
övriga yrkanden är av endast ringa
betydelse.
Jämkning får också ske när den
skattskyldige varit försumlig eller
har orsakat att ärendet eller målet
blivit mer omfattande än nödvän-
digt.
Frågor om ersättning för kostna-
der hos andra myndigheter än
domstolar prövas av länsrätten.
Frågan prövas dock av kam-
marrätten, om denna som första
domstols instans skall pröva ett
överklagande i det ärende eller mål
som kostnaderna hänför sig till.
Om ett ärende eller mål avser en
fråga som prövas av en allmän
domstol, prövas frågan om ersätt-
ning för kostnader i ärendet eller
En framställning om ersättning
för kostnader skall göras hos den
myndighet eller den domstol där
kostnaderna uppkommit. Framställ-
ningen skall ha kommit in innan
myndigheten eller domstolen avgör
ärendet eller målet.
27
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:151
målet av länsrätten i det län där
den tingsrätt eller skattemyndighet
som är beskattningsmyndighet är
belägen.
En framställning om ersättning
enligt denna paragraf skall ha
kommit in inom ett är frän utgång-
en av det år då det ärende eller
mål som kostnaderna hänför sig till
avgjordes genom lagakraftvunnet
beslut. Om avgörandet i ärendet
eller målet har överklagats till
förvaltningsdomstol, skall fram-
ställningen om ersättning dock ha
kommit in innan domstolen avgör
ärendet eller målet.
9
Om den skattskyldige inte har
kommit in i tid med en framställ-
ning om ersättning, får domstolen
pröva en senare inkommen fram-
ställning endast under förutsättning
att förseningen beror på något
ursäktligt misstag.
10
Om den skattskyldige har begärt
ersättning i samband med att för-
valtningsdomstolen handlägger det
mål som kostnaderna hänför sig
till, skall ersättningsfrågan avgöras
samtidigt med målet.
11
Ett ersättningsbeslut som med-
delas i samband med avgörandet i
det mål som kostnaderna hänför
sig till, får överklagas inom den tid
som gäller för överklagande av
avgörandet i målet.
§
Om den skattskyldige inte har
kommit in i tid med en framställ-
ning om ersättning, får en senare
inkommen framställning prövas
endast under förutsättning att förse-
ningen beror på något ursäktligt
misstag.
§
Myndighets beslut överklagas hos
länsrätten i det län där myn-
digheten är belägen.
§
Ett ersättningsbeslut som med-
delas i samband med avgörandet i
det ärende eller mål som kostna-
derna hänför sig till, får överklagas
inom den tid som gäller för över-
klagande av avgörandet i ärendet
eller målet.
Ersättningsbeslut som meddelats
av myndighet, får överklagas av
den myndighet eller det allmänna
ombud som får överklaga det ären-
de som kostnaderna hänför sig till.
I sådant fall skall ersättningsbe-
slutet överklagas inom den tid som
följer av första stycket, dock senast
28
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:151
inom två månader från det att
beslutet meddelades.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994. Äldre bestämmelser gäller
fortfarande i fråga om kostnader i ärenden och mål som anhängiggjorts
före ikraftträdandet.
'Senaste lydelse 1990:407.
29
Prop. 1993/94:151
Härigenom föreskrivs att 8 och 9 §§ förmånsrättslagen (1970:979)’
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
8 §2
Utmätning ger förmånsrätt i den Utmätning ger förmånsrätt i den
utmätta egendomen. Betalnings- utmätta egendomen.
säkring ger förmånsrätt i den egen-
dom som har tagits i anspråk.
9 §3
Särskilda förmånsrätter gäller inbördes efter paragrafernas följd och
efter den i 4-7 §§ angivna numreringen.
Förmånsrätt enligt 4 § 3 har dock företräde framför förmånsrätt enligt
4 § 2 på grund av annan retentionsrätt än som avses i 247 § sjölagen
(1891:35 s. 1).
Förmånsrätt på grund av utmätning har företräde framför förmånsrätt
på grund av företagsinteckning, vilken har sökts samma dag som beslutet
om utmätning meddelades eller senare, och framför förmånsrätt på grund
av annan inteckning, vilken har sökts samma inskrivningsdag som ett
ärende angående anteckning om utmätningen har tagits upp eller senare.
Utmätning ger företräde framför senare utmätning av samma egendom,
om ej annat följer av 4 kap. 30 § andra stycket eller 7 kap. 13 §
utsökningsbalken. Utmätning för flera fordringar på en gång ger lika rätt.
Om det inbördes företrädet i övrigt mellan fordringar med samma slag
av förmånsrätt finns för vissa fäll särskilda bestämmelser.
Vad i denna paragraf föreskrives
om förmånsrätt på grund av utmät-
ning tillämpas även i fråga om för-
månsrätt på grund av betalnings-
säkring.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994. Äldre föreskrifter tillämpas
fortfarande i fråga om betalningssäkring som verkställts före ikraft-
trädandet.
'Lagen omtryckt 1975:1248.
lenaste lydelse 1978:883.
3Senaste lydelse 1981:806.
30
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1958:295) om sjömansskatt1
dels att 19 a § skall betecknas 19 d §,
dels att 19 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas tre nya paragrafer, 19 a-19 c §§, av
följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
19 §2
Redare, som enligt lag är skyldig att föra handelsböcker, skall ha sin
bokföring så ordnad, att därav framgår sjömans namn, födelsetid,
lönebelopp och skatteavdrags belopp samt, om sjömannen uppvisat
skattsedel på preliminär skatt, numret på denna skattsedel.
Även annan redare än i första stycket sägs, som skall göra avdrag för
sjömansskatt, är skyldig att föra anteckningar i samma omfattning.
Efter anmaning av Riksskattever-
ket eller skattemyndighet åligger
det sådan redare, som avses i
första eller andra stycket, att med-
dela de upplysningar som behövs
för kontroll av skatteavdrag. Reda-
re skall också efter anmaning
förete alla handlingar som behövs
för sådan kontroll, såsom kontrakt,
kontoutdrag, räkningar eller kvit-
ton.
Efter anmaning av Riksskatte-
verket eller skattemyndighet ålig-
ger det sådan redare, som avses i
första eller andra stycket, att lämna
uppgift, visa upp handling eller
lämna över en kopia av handling
som behövs för kontroll av att
bestämmelserna om skatteavdrag
följts. Bestämmelserna i 3 kap. 13-
14 c §§ taxeringslagen (1990:324)
gäller i fråga om handling eller
uppgift som skall undantas från
anmaning.
För kontroll av att bestämmelser-
na om skatteavdrag har följts får
revision verkställas hos redare som
avses i första eller andra stycket.
Beslut om revision meddelas av
Riksskatteverket eller av skatte-
myndighet. I övrigt gäller i fråga
om revision i tillämpliga delar
bestämmelserna i 3 kap. 8-14 §§
taxeringslagen (1990:324).
19 a §
Uppgifter som en myndighet
förfogar över och som behövs för
kontroll av att bestämmelserna om
skatteavdrag följts skall på Riks-
skatteverkets eller skattemyndighet-
ens begäran tillhandahållas dessa.
31
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:151
Därvid gäller i tillämpliga delar
bestämmelserna i 3 kap. 16 §
taxeringslagen (1990:324).
19 b §
Om några uppgifter i en redovis-
ning enligt 14 § behöver kontrol-
leras genom avstämning mot räken-
skaper, anteckningar eller andra
handlingar, får Riksskatteverket
eller skattemyndigheten komma
överens med redaren om att en
sådan avstämning skall göras vid
besök hos honom eller vid annat
personligt sammanträffande.
19 c §
För kontroll av att be-
stämmelserna om skatteavdrag
följts får Riksskatteverket eller
skattemyndigheten besluta om
revision hos redaren. Därvid gäller
i tillämpliga delar bestämmelserna
i 3 kap. 8-14 c §§ taxeringslagen
(1990:324).
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.
1 Lagen omtryckt 1970:933.
Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:777.
2 Senaste lydelse 1991:505.
32
Härigenom föreskrivs i fråga om mervärdesskattelagen (1994:00)*
dels att nuvarande 17 kap. 6 § skall betecknas 7 §,
dels att 17 kap. 2, 3, 5 och nya 7 §§, 20 kap. 9 § samt punkt 2 i
övergångsbestämmelserna till lagen skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 17 kap. 6 §, och i
övergångsbestämmelserna en ny punkt, punkt 8, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
17 kap.
2 §
Skattemyndigheten får förelägga
den deklarationsskyldige att i den
omfattning som anges i föreläggan-
det lämna de upplysningar som
behövs för kontroll av dek-
larationen eller annars för beskatt-
ningen.
Skattemyndigheten får vidare
förelägga den deklarationsskyldige
att visa upp kontrakt, kontoutdrag,
räkningar, kvitton eller liknande
handlingar som behövs för kontroll
av deklarationen.
Ett föreläggande får förenas med
vite, om det finns anledning att
anta att den deklarationsskyldige
annars inte följer föreläggandet.
Skattemyndigheten får förelägga
den som är eller kan antas vara
deklarationsskyldig att lämna upp-
gift, visa upp handling eller lämna
över en kopia av handling som
behövs för kontroll av dek-
larationen eller annars för beskatt-
ningen.
Ett föreläggande får förenas med
vite om det finns anledning att anta
att det annars inte följs.
Bestämmelserna i 3 kap. 6 §
taxeringslagen (1990:324) om
befrielse från skyldigheten att
lämna upplysningar eller visa upp
handlingar gäller även när det är
fråga om skatt enligt denna lag.
Bestämmelserna i 3 kap. 13-14 c
§§ taxeringslagen (1990:324) gäl-
ler i fråga om handling eller upp-
gift som skall undantas frän före-
läggande.
5
Skattemyndigheten får förelägga
en näringsidkare att lämna upp-
gifter om skattepliktig omsättning
av varor eller tjänster som han för-
§
Skattemyndigheten får förelägga
den som är eller kan antas vara
bokförings skyldig enligt bokförings-
lagen (1976:125) eller skyldig att
33
3 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 151
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:151
värvat av, sålt till eller tillhan-
dahållit annan näringsidkare. Be-
stämmelserna om befrielse från
uppgiftsskyldighet i 3 kap. 3 § och
4 kap. 6 § tredje stycket lagen
(1990:325) om självdeklaration och
kontrolluppgifter gäller då.
För kontroll av skatt enligt de
16 § taxeringslagen (1990:324).
föra räkenskaper enligt jordbruks-
bokföringslagen (1979: 141) och
annan juridisk person än dödsbo
att lämna uppgift, visa upp hand-
ling eller lämna över en kopia av
handling som rör omsättning av
varor eller tjänster som han för-
värvat av, sålt till eller tillhanda-
hållit näringsidkare (kontroll-
uppgift), om det behövs till ledning
för beskattning av denne näringsid-
kare. Om det finns särskilda skäl
får även annan person än som
avses i första meningen föreläggas
att lämna kontrolluppgift.
Bestämmelserna i 3 kap. 13-14 c
§§ taxeringslagen (1990:324) gäl-
ler i fråga om handling eller upp-
gift som skall undantas frän före-
läggande.
lag gäller bestämmelserna i 3 kap.
7
För att kontrollera att deklara-
tions- eller uppgiftsskyldigheten har
fullgjorts riktigt och fullständigt
eller för att på annat sätt få upp-
lysning till ledning för beskatt-
ningen, får skattemyndigheten be-
sluta att skatterevision skall göras
hos den som är deklarations- eller
uppgiftsskyldig. Skattemyndigheten
får också besluta att skatterevision
för kontroll av att lämnade upp-
gifter är riktiga och fullständiga
skall göras hos den som har an-
mält sig för registrering.
6§
Ett föreläggande enligt 5 § får
förenas med vite, om det finns
anledning att anta att det annars
inte följs.
Om föreläggandet medför att den
som föreläggs måste lägga ned ett
betydande arbete för att fullgöra
det, får han i stället ställa nöd-
vändiga handlingar till skattemyn-
dighetens förfogande för gransk-
ning.
§
Skattemyndigheten får besluta om
skatterevision för att kontrollera att
deklarations- eller uppgiftsskyl-
dighet fullgjorts riktigt och full-
ständigt. Skatterevision får göras
hos den som är eller kan antas
vara bolföringsskyldig enligt bok-
föringslagen (1976:125) eller skyl-
dig att föra räkenskaper enligt
jordbruksbokföringslagen (1979:
141) och hos annan juridisk person
än dödsbo. Revision får göras
även hos den som har anmält sig
för registrering för kontroll av att
34
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:151
I övrigt gäller i fråga om skatte-
revision i tillämpliga delar bestäm-
melserna om taxeringsrevision i 3
kap. 8-14 §§ taxeringslagen
(1990:324).
lämnade uppgifter är riktiga och
fullständiga och hos sådan repre-
sentant för utländsk företagare som
avses i 22 kap. 6 §.
I övrigt gäller i fråga om skatte-
revision i tillämpliga delar bestäm-
melserna om taxeringsrevision i 3
kap. 8-14 c §§ taxeringslagen
(1990:324).
9
Bestämmelserna i 6 kap. 10-24 §§
mål enligt 1 § första stycket.
Länsrättens beslut med anledning
av överklagande av beslut om
anstånd med att lämna deklaration
eller betala skatt får inte överklag-
as.
§
taxeringslagen (1990:324) gäller för
Överklagande av länsrättens
beslut om anstånd med att lämna
deklaration eller betala skatt får
prövas av kammarrätten endast om
den har meddelat prövningstill-
stånd.
2. De upphävda lagarna gäller
fortfarande i fråga om förhållanden
som hänför sig till tiden före i-
kraftträdandet av den nya lagen.
2. De upphävda lagarna gäller
fortfarande i fråga om förhållanden
som hänför sig till tiden före i-
kraftträdandet av den nya lagen.
Reglerna i 17 kap. i den nya lagen
tillämpas dock även på äldre för-
hållanden.
8. Föreskrifterna om överklagan-
de i 20 kap. 9 § träder i kraft först
den 1 oktober 1994. Beslut som
meddelats av skattemyndigheten
före ikraftträdandet överklagas
enligt äldre föreskrifter.
1 Lydelse enligt prop. 1993/94:99.
35
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1984:151) om punktskatter
och prisregleringsavgifter
dels att 3 kap. 3, 5 och 7-15 §§ samt 8 kap. 8 § skall ha följande
lydelse,
dels att det i 3 kap. skall införas föra nya paragrafer, 15 a-15 d §§,
och närmast före 3 kap. 15 § en ny rubrik av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 §*
Beskattningsmyndigheten får
förelägga den deklarationsskyldige
att i den omfattning som anges i
föreläggandet lämna de upplys-
ningar som behövs för kontroll av
att uppgifterna i en deklaration är
riktiga eller annars för beskatt-
ningen samt prov och beskrivning
på varor som används, säljs eller
tillhandahålls på annat sätt i verk-
samheten.
Beskattningsmyndigheten får
vidare förelägga den deklarations-
skyldige att visa upp kontrakt, kon-
toutdrag, räkningar, kvitton eller
liknande handlingar som behövs
för kontroll av deklarationen.
Ett föreläggande får förenas med
vite, om det finns anledning att
anta att den skattskyldige annars
inte följer föreläggandet.
Bestämmelserna i 3 kap. 6 §
taxeringslagen (1990:324) gäller i
fråga om befrielse från skyldig-
heten att lämna upplysningar eller
visa upp handling.
5
Bestämmelserna i 3 och 4 §§
gäller även den som utan att vara
deklarationsskyldig tillverkar,
bearbetar, säljer eller distribuerar
skattepliktiga varor eller idkar
handel med varor, som används
vid framställning av skattepliktiga
Beskattningsmyndigheten får
förelägga den som är eller kan
antas vara deklarationsskyldig att
lämna uppgift, visa upp handling
eller lämna över en kopia av hand-
ling som behövs för kontroll av att
uppgifterna i deklarationen är
riktiga eller annars för beskatt-
ningen samt prov och beskrivning
på varor som används, säljs eller
tillhandahålls på annat sätt i verk-
samheten.
Ett föreläggande får förenas med
vite, om det finns anledning att
anta att det annars inte följs.
§
Beskattningsmyndigheten får
förelägga den som är eller kan
antas vara bolföringsskyldig enligt
bolföringslagen (1976:125) eller
skyldig att föra räkenskaper enligt
jordbruksbokföringslagen (1979:
141) och annan juridisk person än
36
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:151
varor. Bestämmelserna gäller
också den som bedriver förmed-
lingsverksamhet eller annan verk-
samhet av sådan beskaffenhet att
uppgifter som behövs för skat-
tekontrollen kan hämtas ur anteck-
ningar eller andra handlingar som
hör till verksamheten.
dödsbo att lämna uppgift, visa upp
handling eller lämna över en kopia
av handling rörande rättshandling
mellan den som föreläggs och
annan person (kontrolluppgift), om
det behövs till ledning för beskatt-
ning av den andre personen eller
för kontroll av ansökan av honom
om återbetalning av eller kompen-
sation för skatt. Om det finns sär-
skilda skäl får även annan person
än som avses i första meningen
föreläggas att lämna kontroll-
uppgift.
Ett föreläggande får förenas med
vite om det finns anledning att anta
att det annars inte följs.
Den som föreläggs kan, om före-
läggandet medför att han måste
lägga ned ett betydande arbete för
att fullgöra det, i stället ställa nöd-
vändiga handlingar till beskatt-
ningsmyndighetens förfogande för
granskning.
7
Beskattningsmyndigheten får
besluta om skatterevision för att
kontrollera att deklarations- och
uppgiftsskyldigheten fullgjorts
riktigt och fullständigt eller för att
på annat sätt få upplysning till
ledning för beslut om skatt. Skatte-
revision får företas hos den som är
eller skäligen kan antas vara skatt-
skyldig och hos den som avses i
5§.
§
Beskattningsmyndigheten får
besluta om skatterevision för att
kontrollera att deklarations- och
uppgiftsskyldigheten fullgjorts
riktigt och fullständigt.
Skatterevision får även ske för att
kontrollera att den som ansökt om
återbetalning av eller kompensation
för skatt lämnat riktiga och full-
ständiga uppgifter i sin ansökan.
Skatterevision får göras hos den
som är eller kan antas vara bolfö-
ringsskyldig enligt bolföringslagen
(1976:125) eller skyldig att föra
räkenskaper enligt jordbruksbolfö-
ringslagen (1979:1141) och hos
annan juridisk person än dödsbo.
37
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:151
I ett beslut om skatterevision skall
en eller flera tjänstemän förordnas
att verkställa revisionen.
9
Skatterevisionen får verkställas
hos den vars verksamhet skall
granskas eller pä annan plats. Om
räkenskaper och andra handlingar
skall granskas på annan plats än
där de förvaras, skall de mot kvitto
överlämnas till den som skall verk-
ställa revisionen.
Beskattningsmyndigheten får, när
det behövs, bestämma tid och plats
för revisionen.
§
Ett beslut om skatterevision skall
överlämnas till den reviderade
innan revisionen verkställs. Be-
slutet skall innehålla uppgift om
ändamålet med revisionen och om
möjligheten att undanta handlingar
och uppgifter enligt 15 och 15a §§.
I ett beslut om skatterevision
skall en eller flera tjänstemän
förordnas att verkställa revisionen
(revisor).
§
En skatterevision skall bedrivas i
samverkan med den reviderade och
på ett sådant sätt att den inte onö-
digt hindrar verksamheten. För det
fall den reviderade inte samverkar
finns bestämmelser om vite i 13 §
och om andra tvångsåtgärder i
lagen (1994:000) om särskilda
tvångsåtgärder i beskattningsför-
farandet.
Revisionen får verkställas hos den
reviderade om han medger det.
Revisionen skall ske hos den re-
viderade om han begär det och
revisionen kan göras där utan
betydande svårighet.
10
Skatterevisionen skall såvitt möj-
ligt ske på sådant sätt och pä
sådan tid att den inte medför hin-
der i verksamheten för den hos
vilken revisionen sker. Den får inte
utan särskilda skäl verkställas hos
enskild mellan kl. 19 och kl. 8.
11
Vid skatterevision får granskning
ske av räkenskaper, anteckningar
och andra handlingar som rör
verksamheten. Även handlingar
som hör till den löpande redovis-
ningsperioden får granskas. Med
handling förstås framställning i
skrift eller bild samt upptagning
som kan läsas, avlyssnas eller på
§2
Om revisionen inte verkställs hos
den reviderade skall handlingarna
pä begäran överlämnas till revi-
sorn mot kvitto.
§3
Vid skatterevision får räken-
skapsmaterial och andra hand-
lingar som rör verksamheten gran-
skas om de inte skall undantas
enligt 15 §. Med handling förstås
framställning i skrift eller bild samt
upptagning som kan läsas, av-
lyssnas eller på annat sätt uppfattas
endast med tekniskt hjälpmedel.
38
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:151
annat sätt uppfattas endast med
tekniskt hjälpmedel. Den som
verkställer revisionen får ta prov
på varor som används, säljs eller
tillhandahålls på annat sätt i verk-
samheten. Vidare får han granska
varulager, inventarier, fordon,
särskild räknarapparatur, mätappa-
ratur och tillverkningsprocesser.
Han får också prova särskild räk-
narapparatur och mätapparatur.
Beskattningsmyndigheten får besluta att kassainventering får göras vid
revisionen.
12 §4
Den hos vilken revisionen sker är
skyldig att utan dröjsmål tillhanda-
hålla de handlingar som skall
granskas och lämna tillträde till
sådana lokaler, upplagsplatser och
andra utrymmen som huvudsakli-
gen används i hans verksamhet.
Han skall också lämna upplysning-
ar och på annat sätt lämna det
biträde som krävs för att kontroll-
åtgärder enligt 11 § skall kunna
vidtas.
Den som verkställer skatterevi-
sion skall på begäran ges tillfälle
att själv använda terminal eller
annat tekniskt hjälpmedel för att ta
del av upptagning som kan upp-
fattas endast med sådant hjälpmed-
el.
Revisorn får ta prov på varor som
används, säljs eller tillhandahålls
på annat sätt i verksamheten. Vi-
dare får han granska varulager,
inventarier, fordon, särskild räk-
narapparatur, mätapparatur och
tillverkningsprocesser. Han får
också prova särskild räknarappara-
tur och mätapparatur.
Vid skatterevision skall den rev-
iderade tillhandahålla revisorn de
handlingar och lämna de upplys-
ningar som behövs för revisionen.
Han skall också lämna tillträde till
utrymmen som huvudsakligen an-
vänds i verksamheten för sådan
åtgärd som avses i 11 § och om
möjligt ställa en ändamålsenlig ar-
betsplats till förfogande. Den revi-
derade skall i övrigt ge den hjälp
som behövs vid revisionen.
Revisorn skall på begäran ges
tillfälle att själv använda tekniskt
hjälpmedel för att ta del av upp-
tagning som kan uppfattas endast
med sådant hjälpmedel, om inte
den reviderade i stället till-
handahåller en kopia av upptag-
ningen och denna utan svårighet
kan granskas med annat tillgäng-
ligt tekniskt hjälpmedel. Revisorn
får kontrollera att kopian stämmer
överens med den upptagning som
finns hos den reviderade.
Vid granskning av upptagning
som avses i andra stycket får en-
dast de tekniska hjälpmedel och
sökbegrepp användas som behövs
för att tillgodose ändamålet med
revisionen. Granskningen får inte
verkställas via telenät.
13 §
Underlåter någon att fullgöra vad Om den reviderade inte fullgör
39
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:151
som åligger honom enligt 12 § får
beskattningsmyndigheten förelägga
honom att vid vite fullgöra sina
åligganden.
sina skyldigheter enligt 12 § får
beskattningsmyndigheten förelägga
honom vid vite att fullgöra dem.
14
Den som verkställer skatterevisio-
nen får ta del av handlingar som
är av betydelse för revisionen även
om den hos vilken revisionen sker
har att iaktta tystnad om deras
innehåll. Pä framställning av den-
ne får dock länsrätten, när det
finns synnerliga skäl, besluta att
sådana handlingar skall undantas
från revisionen. Detsamma gäller
om den, hos vilken revisionen sker,
i annat fall begär att en handling
skall undantas frän revisionen med
hänsyn till att dess innehåll på
grund av särskilda omständigheter
inte bör komma till någon annans
kännedom.
Om handlingen utgörs av sådan
upptagning som avses i 11 § tredje
meningen får rätten besluta om
sådana begränsningar av rätten att
använda den reviderades tekniska
hjälpmedel som behövs för att
handlingar som enligt första styck-
et bör undantas från granskning
inte skall bli tillgängliga för den
som verkställer revisionen.
Framställning som avses i denna
paragraf prövas av länsrätten i det
län där den, hos vilken revisionen
sker, är bosatt.
§5
En revision får inte pågå längre
tid än nödvändigt. Räkenskaps-
material och andra handlingar som
överlämnats till revisorn skall så
snart som möjligt och senast när
revisionen avslutats återlämnas till
den reviderade.
Beskattningsmyndigheten skall
snarast lämna meddelande om
resultatet av revisionen till den
reviderade i de delar som rör ho-
nom.
40
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:151
Handlingar och uppgifter som skall
undantas
15 5
Beskattningsmyndigheten skall
snarast lämna meddelande om
resultatet av revisionen till den hos
vilken revisionen skett och lämna
denne tillfälle att yttra sig om det
behövs.
På den enskildes begäran skall
från föreläggande eller revision
undantas
1. handling som inte får tas i
beslag enligt 27 kap. 2 § rätte-
gångsbalken,
2. annan handling med ett betyd-
ande skyddsintresse om hand-
lingens innehåll på grund av sär-
skilda omständigheter inte bör
komma till någon annans känne-
dom.
Handling som avses i första
stycket 2 får undantas endast om
handlingens skyddsintresse är
större än dess betydelse för kon-
trollen.
Bestämmelserna i första och
andra styckena gäller i tillämpliga
delar även föreläggande att lämna
uppgifter.
15 a §
En skriftlig begäran om befrielse
från föreläggande att lämna upp-
gift, visa upp handling eller lämna
över en kopia av handling, skall
ges in till länsrätten i det län där
den enskilde är bosatt, tillsam-
mans med föreläggandet och den
begärda handlingen eller uppgif-
ten.
Om den reviderade begär att en
handling skall undantas från revi-
sion skall handlingen, om beskatt-
ningsmyndigheten anser att den bör
granskas, omedelbart förseglas och
överlämnas till länsrätten.
Länsrätten skall utan dröjsmål
pröva om handlingen eller uppgif-
ten skall undantas från kontrollen.
15 b §
I fråga om upptagning som avses
i 11 § första stycket bestämmer
länsrätten i vilken form eller på
41
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:151
vilket sätt den skall tillhandahållas
i målet.
Länsrätten får i fråga om upp-
tagning som avses i föregående
stycke, besluta om sådana begräns-
ningar i revisorns rätt att själv
använda tekniska hjälpmedel som
behövs för att uppgift, som skall
undantas frän granskning, inte
skall bli tillgänglig för revisorn.
15 c §
Om den enskilde begär det, skall
länsrätten pröva om beslut kan
fattas utan att rätten granskar
handlingen.
Anser den enskilde att en hand-
ling inte omfattas av kontrollen
handläggs frågan om undan-
tagande på sätt som anges i 15 a
och 15 b §§ samt i första stycket.
15 d §
Om en handling eller del av
handling undantagits från kontroll,
får dess innehåll inte återges eller
åberopas vid redogörelse för gran-
skningen eller annars inför myn-
dighet. Detta gäller även om en
handling, utan beslut av länsrätten,
återlämnats efter det att den be-
gärts undantagen.
Ett beslut i fråga om undan-
tagande av handling eller uppgift
gäller omedelbart om inte annat
anges i beslutet.
8 §6
Ett beslut av länsrätten om utdömande av vite får överklagas hos
kammarrätten av den som har förpliktats utge vitet och av Riks-
skatteverket eller det allmänna ombudet.
Överklagande av länsrättens
beslut om anstånd med att lämna
deklaration eller betala skatt får
prövas av kammarrätten endast om
den har meddelat prövningstill-
stånd.
42
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:151
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994. Föreskrifterna om överklagan-
de i 8 kap. 8 § träder dock i kraft först den 1 oktober 1994.
Beslut som meddelats av beskattningsmyndigheten före ikraftträdandet
överklagas enligt äldre föreskrifter.
De nya föreskrifterna i 3 kap. 15-15 d §§ tillämpas om handlingar och
uppgifter begärs undantagna efter ikraftträdandet.
1 Senaste lydelse 1990:331.
2 Senaste lydelse 1987:1229.
3 Senaste lydelse 1987:1229.
4 Senaste lydelse 1987:1229.
5 Senaste lydelse 1987:1229.
6 Senaste lydelse 1993:462.
43
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1984:668) om uppbörd av
socialavgifter från arbetsgivare1
dels att 27 a § skall betecknas 27 c §,
dels att 27 och 76 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 27 a och 27 b §§,
av följande lydelse,
dels att rubriken närmast före 27 a § skall sättas närmast före 27 c §.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
27 §2
För kontroll av att en arbets-
givare har fullgjort sin uppgifts -
skyldighet får Riksskatteverket
eller skattemyndigheten besluta om
revision hos arbetsgivaren. Därvid
gäller i tillämpliga delar bestäm-
melserna i 3 kap. 8-14 §§ tax-
eringslagen (1990:324) om taxer-
ingsrevision.
Efter anmaning av skattemyndig-
heten är arbetsgivare och arbets-
tagare skyldiga att inom den tid
som angetts i anmaningen lämna
de upplysningar som behövs för
kontroll av avgiftsskyldigheten. Ar-
betsgivare och arbetstagare skall
efter anmaning också visa upp alla
handlingar som behövs för kontroll
av avgiftsskyldigheten såsom kon-
trakt, kontoutdrag, räkning eller
kvitto.
Riksskatteverket eller skattemyn-
digheten får förelägga den som är
eller kan antas vara arbetsgivare
eller arbetstagare att lämna upp-
gift, visa upp handling eller lämna
över en kopia av handling som
behövs för kontroll av avgiftsskyl-
digheten.
I fråga om undantagande från
föreläggande tillämpas 3 kap. 13-
14 c §§ taxeringslagen (1990:324)
Föreläggandet får förenas med
vite om det finns anledning att anta
att det annars inte följs. Bestäm-
melserna i 83 § uppbördslagen
(1953:272) om vite gäller i tillämp-
liga delar.
Uppgifter som myndighet förfogar över och som behövs för kontroll
av avgiftsskyldigheten skall på skattemyndighetens begäran tillhandahållas
denna. Därvid gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i 3 kap. 16 §
taxeringslagen.
Om arbetsgivare eller ar-
betstagare inte följer en anmaning
44
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:151
enligt andra stycket får vite före-
läggas. Bestämmelserna i 83 §
uppbördslagen (1953:272) om vite
gäller därvid i tillämpliga delar.
27 a §
Om några uppgifter i en upp-
bördsdeklaration eller annan redo-
visningshandling behöver kontrol-
leras genom avstämning mot räken-
skaper, anteckningar eller andra
handlingar, får skattemyndigheten
komma överens med arbetsgivaren
om att sådan avstämning skall
göras vid besök hos honom eller
vid annat personligt sam-
manträffande.
27 b §
För kontroll av att den, som är
eller kan antas vara bokförings-
skyldig enligt bolföringslagen
(1976:125) eller skyldig att föra
räkenskaper enligt jordbruksbokfö-
ringslagen (1979:141) eller som är
annan juridisk person än dödsbo,
har fullgjort sin uppgiftsskyldighet
riktigt och fullständigt får Riks-
skatteverket eller skattemyndighet
besluta om revision hos honom.
Därvid gäller i tillämpliga delar
bestämmelserna i 3 kap. 8-14 c §§
taxeringslagen (1990:324).
76
Länsrättens beslut i fråga som
avses i 6 § tredje stycket, 7 §, 13
§ första stycket eller 22 a § andra
stycket får inte överklagas.
Sjömansskattenämndens beslut
överklagas hos kammarrätten inom
den tid som gäller vid överklagan-
de hos kammarrätten av nämndens
beslut enligt lagen (1958:295) om
§3
Länsrättens beslut i fråga som
avses i 6 § tredje stycket, 7 § eller
22 a § andra stycket får inte över-
klagas.
Överklagande av länsrättens
beslut i fråga som avses i 13 §
första stycket får prövas av kam-
marrätten endast om den har med-
delat prövningstillstånd.
Sjömansskattenämndens beslut
överklagas hos kammarrätten inom
den tid som gäller vid överklagan-
de hos kammarrätten av nämndens
beslut enligt lagen (1958:295) om
45
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:151
sjömansskatt. Beslut i fråga som
avses i 6 § tredje stycket, 13 §
första stycket eller 22 a § andra
stycket får dock inte överklagas.
sjömansskatt. Beslut i fråga som
avses i 6 § tredje stycket, eller 22
a § andra stycket får dock inte
överklagas.
Överklagande av Sjömansskatte-
nämndens beslut i fråga som avses
i 13 § första stycket får prövas av
kammarrätten endast om den har
meddelat prövningstillstånd.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994. Föreskrifterna om överklag-
ande i 76 § träder dock i kraft först den 1 oktober 1994. Beslut som
meddelats av skattemyndigheten eller Sjömansskattenämnden före
ikraftträdandet överklagas enligt äldre föreskrifter.
1 Lagen omtryckt 1991:98.
2 Senaste lydelse 1992:1179.
3 Senaste lydelse 1992:642.
46
Prop. 1993/94:151
Härigenom föreskrivs i fråga om tullagen (1987:1065)
dels att 16, 42 och 75-79 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas åtta nya paragrafer, 75 a-75 c, 77 a,
77 b och 79 a-79 c §§, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
16 §
Regeringen föreskriver vilka handlingar som skall bifogas en tullde-
klaration eller i övrigt inges för att styrka uppgifter om en vara som skall
förtullas.
En tullmyndighet kan förelägga
den tullskyldige att lämna de ytter-
ligare uppgifter som behövs för
kontroll av tulldeklaration eller av
annan uppgift om en vara som
skall förtullas.
42 §'
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar
ytterligare föreskrifter om uppgifter och handlingar som skall lämnas till
tullmyndigheten när en vara förs ut ur landet.
Tullmyndigheten kan förelägga
exportören att lämna de ytterligare
uppgifter som behövs för kontroll
av anmälan om utförsel eller av
annan uppgift i fråga om en vara
som skall föras ut.
På grundval av de lämnade uppgifterna och den undersökning av varan,
som kan behövas, kontrollerar tullmyndigheten om det finns något hinder
mot utförseln.
75
För kontroll av att anmälnings-
och uppgiftsskyldighet enligt denna
lag eller enligt föreskrifter som
meddelats med stöd av lagen full-
gjorts riktigt och fullständigt får
tullmyndigheten, utöver undersök-
ning enligt 63 §, förelägga den
som är uppgiftsskyldig att för
granskning tillhandahålla tullmyn-
digheten räkenskaper, antecknin-
gar och andra handlingar som rör
hans verksamhet. Även den för
vars räkning en vara förts in eller
§2
Tullmyndigheten får förelägga
den som är eller kan antas vara
anmälnings- eller uppgiftsskyldig
enligt denna lag eller enligt före-
skrifter som meddelats med stöd av
lagen att lämna uppgift, visa upp
handling eller lämna över en kopia
av handling som behövs för kon-
troll av att anmälnings- eller upp-
giftsskyldigheten fullgjorts på ett
riktigt och fullständigt sätt.
47
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:151
förts ut kan föreläggas att tillhan-
dahålla handlingar som behövs för
kontrollen. Detsamma gäller andra
personer som bedriver verksamhet
av sådan beskaffenhet att uppgift
som är av betydelse för kontrollen
kan hämtas ur anteckningar eller
andra handlingar, som rör verk-
samheten.
Avser ett föreläggande enligt
första stycket räkenskaper som förs
med hjälp av automatisk databe-
handling skall dessa därvid efter
tullmyndighetens bestämmande
tillhandahållas i utskrift eller på
medium för automatisk databe-
handling.
Xäd som i första stycket sagts
gäller även den för vars räkning en
vara förts in eller förts ut.
Avser ett föreläggande enligt
första eller andra stycket uppgifter
i räkenskaper som förs med hjälp
av automatisk databehandling skall
dessa därvid efter tullmyndighetens
bestämmande tillhandahållas i
utskrift eller på medium för auto-
matisk databehandling.
75 a §
Tullmyndigheten får förelägga
den, som bedriver eller kan antas
bedriva verksamhet av sådan be-
skaffenhet att uppgift av betydelse
för kontrollen av annan persons
anmälnings- eller uppgifts-
skyldighet kan hämtas ur hand-
lingar som rör verksamheten att
lämna uppgift, visa upp handling
eller lämna över en kopia av han-
dling rörande rättshandling mellan
den som föreläggs och den andre
personen (kontrolluppgift).
Den som föreläggs kan, om före-
läggandet medför att han måste
lägga ned ett betydande arbete för
att fullgöra det, i stället ställa nöd-
vändiga handlingar till tullmyndig-
hetens förfogande för granskning.
75 b §
Tullmyndigheten får besluta om
revision hos den som är eller kan
antas vara bokföringsskyldig enligt
bolföringslagen (1976:125) eller
skyldig att föra räkenskaper enligt
jordbruksbokföringslagen (1979:
141) och hos annan juridisk person
än dödsbo.
Revisionen får avse att kontrol-
48
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:151
lera att anmälnings- eller uppgifts-
skyldigheten enligt denna lag eller
enligt föreskrifter som meddelats
med stöd av lagen fullgjorts rik-
tigt och fullständigt.
76
I beslut om granskning enligt 75
§ skall tullmyndigheten förordna en
eller flera tjänstemän att verkställa
granskningen. Tullmyndighetenfår,
när det behövs, bestämma tid och
plats för granskningen.
Om den som granskas medger det
får granskningen göras också i
annat utrymme hos honom än
sådant som huvudsakligen används
i verksamheten.
§3
Ett beslut om revision skall
överlämnas till den reviderade
innan revisionen verkställs. Be-
slutet skall innehålla uppgift om
ändamålet med revisionen och om
möjligheten att undanta handlingar
och uppgifter enligt 78 och 79 §§.
I ett beslut om revision skall
tullmyndigheten förordna en eller
flera tjänstemän att verkställa
revisionen (revisor).
77
Om det är möjligt, skall gransk-
ningen ske på sådant sätt och på
sådan tid att den inte hindrar verk-
samheten för den vars handlingar
är föremål för granskning. Den får
inte utan särskilda skäl verkställas
hos enskild mellan kl. 19 och kl.
8. Om räkenskaper och andra
handlingar skall granskas på nå-
gon annan plats än där de för-
varas, skall de mot kvitto över-
lämnas till den som skall verkställa
granskningen. Handlingarna skall
lämnas tillbaka så snart som möj-
ligt.
§4
En revision skall bedrivas i sam-
verkan med den reviderade och på
ett sådant sätt att den inte onödigt
hindrar verksamheten. För det fall
den reviderade inte samverkar
finns bestämmelser om vite i 77 b
§ fjärde stycket och om andra
tvångsåtgärder i lagen (1994:000)
om särskilda tvångsåtgärder i be-
skattningsförfarandet.
Revisionen får verkställas hos den
reviderade om han medger det.
Revisionen skall ske hos den revi-
derade om han begär det och
revisionen kan göras där utan
betydande svårighet.
Om revisionen inte verkställs hos
den reviderade skall handlingarna
på begäran överlämnas till revi-
sorn mot kvitto.
77 a §
Vid revision får räkenskapsma-
terial och andra handlingar som
rör verksamheten granskas om de
inte skall undantas enligt 78 §.
49
4 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 151
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:151
Med handling förstås framställ-
ning i skrift eller bild samt upp-
tagning som kan läsas, avlyssnas
eller på annat sätt uppfattas endast
med tekniskt hjälpmedel.
77 b §
Vid revision skall den reviderade
tillhandahålla revisorn de hand-
lingar och lämna de upplysningar
som behövs för revisionen. Han
skall också om möjligt ställa en
ändamålsenlig arbetsplats till förfo-
gande samt i övrigt ge den hjälp
som behövs vid revisionen.
Revisorn skall på begäran ges
tillfälle att själv använda tekniskt
hjälpmedel för att ta del av upp-
tagning som kan uppfattas endast
med sådant hjälpmedel, om inte
den reviderade i stället till-
handahåller en kopia av upptag-
ningen och denna utan svårighet
kan granskas med annat tillgäng-
ligt tekniskt hjälpmedel. Revisorn
får kontrollera att kopian stämmer
överens med den upptagning som
finns hos den reviderade.
Vid granskning av upptagning
som avses i andra stycket får en-
dast de tekniska hjälpmedel och
sökbegrepp användas, som behövs
för att tillgodose ändamålet med
revisionen. Granskningen får inte
verkställas via telenät.
Om den reviderade inte fullgör
sina skyldigheter enligt första eller
andra stycket får tullmyndigheten
förelägga honom vid vite att full-
göra dem.
77 c §
En revision får inte pågå längre
tid än nödvändigt. Räkenskaps-
material och andra handlingar som
överlämnats till revisorn skall så
snart som möjligt och senast när
revisionen avslutats återlämnas till
den reviderade.
Tullmyndigheten skall snarast
lämna meddelande om resultatet av
revisionen till den reviderade i de
50
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
delar som rör honom.
Prop. 1993/94:151
78 §5
Den som verkställer granskning-
en får ta del av handlingar som är
av betydelse för denna även om
den, vars handlingar är föremål
för granskningen, är skyldig att
iaktta tystnad om deras innehåll.
Föreligger sådan skyldighet eller
anser den vars handlingar skall
granskas att handlingens innehåll
inte bör komma till någon annans
kännedom, får länsrätten pä talan
av honom besluta att handlingen
skall undantas frän granskningen,
om synnerliga skäl motiverar det.
Länsrätten får besluta om be-
gränsning av rätten att bearbeta
sådana räkenskaper som enligt 75
§ andra stycket tillhandahållits på
medium för automatisk databe-
handling, om det behövs för att
upppgifter, som enligt första styck-
et skall undantas från gransk-
ningen, inte skall bli tillgängliga
för den som verkställer gransk-
ningen.
Länsrättens beslut får inte över-
klagas.
Pä den enskildes begäran skall
frän föreläggande eller revision
undantas
1. handling som inte får tas i
beslag enligt 27 kap. 2 § rätte-
gångsbalken,
2. annan handling med ett bety-
dande skyddsintresse om hand-
lingens innehåll pä grund av sär-
skilda omständigheter inte bör
komma till någon annans känne-
dom.
Handling som avses i första
stycket 2 får undantas endast om
handlingens skyddsintresse över-
väger dess betydelse för kontrollen.
Bestämmelserna i första och
andra styckena gäller i tillämpliga
delar även föreläggande att lämna
uppgifter.
1 fråga om granskning som avses
i 75-78 §§ gäller bestämmelserna i
69 och 71 §§ i tillämpliga delar.
Den vars handlingar är föremål för
granskning skall också lämna upp-
lysningar och pä annat sätt lämna
det biträde som krävs för att
granskningen skall kunna verkstäl-
las.
Tullmyndigheten skall snarast
meddela resultatet av granskningen
till den hos vilken granskningen
skett och, om det behövs, lämna
denne tillfälle att yttra sig.
En skriftlig begäran om befrielse
från föreläggande att lämna upp-
gift, visa upp handling eller lämna
över en kopia av handling, skall
ges in till länsrätten, tillsammans
med föreläggandet och den begär-
da handlingen eller uppgiften.
Om den reviderade begär att en
handling skall undantas frän revi-
sion skall handlingen, om tullmyn-
digheten anser att den bör gransk-
as, omedelbart förseglas och över-
lämnas till länsrätten.
51
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:151
Länsrätten skall utan dröjsmål
pröva om handlingen eller upp-
giften skall undantas frän kontrol-
len.
79 a §
I fråga om upptagning som avses
i 77 a § andra stycket bestämmer
länsrätten i vilken form eller på
vilket sätt den skall tillhandahållas
i målet.
Länsrätten får i fråga om upp-
tagning som avses i föregående
stycke besluta om sådana begräns-
ningar i tullmyndighetens rätt att
själv använda tekniska hjälpmedel
som behövs för att uppgift, som
skall undantas från granskning,
inte skall bli tillgänglig för myn-
digheten.
79 b §
Om den enskilde begär det, skall
länsrätten pröva om beslut kan
fattas utan att rätten granskar
handlingen.
Anser den enskilde att en hand-
ling eller uppgift inte omfattas av
kontrollen handläggs frågan om
undantagande på sätt som anges i
79 och 79 a §§ samt i första styck-
et.
79 c §
Om en handling eller del av
handling undantagits från kontroll,
får dess innehåll inte återges eller
åberopas vid redogörelse för gran-
skningen eller annars inför myn-
dighet. Detta gäller även om en
handling, utan beslut av länsrätten,
återlämnats efter det att den be-
gärts undantagen.
Ett beslut i fråga om undan-
tagande av handling eller uppgift
gäller omedelbart om inte annat
anges i beslutet.
52
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:151
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.
1 Senaste lydelse 1990:138.
2 Senaste lydelse 1993:640.
3 Senaste lydelse 1993:640.
4 Senaste lydelse 1993:640.
5 Senaste lydelse 1993:640.
53
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1990:325) om självdeklaration
och kontrolluppgifter
dels att 3 kap. 3 § och 4 kap. 6 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 3 kap. 50 a §, och
närmast före den nya paragrafen en ny rubrik av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 kap.
3 §
Länsrätten får, om det finns syn-
nerliga skäl, på framställning av en
uppgiftsskyldig som förelagts att
lämna kontrolluppgift som enligt
bestämmelserna i detta kapitel skall
lämnas först efter föreläggande,
befria honom frän denna skyldighet
när uppgiften omfattas av den upp-
giftsskyldiges tystnadsplikt eller
särskilda omständigheter i annat
fall gör att att uppgiften inte bör
komma till någon annans känne-
dom.
Länsrätten får på framställning av
en uppgiftsskyldig som förelagts att
lämna kontrolluppgift som enligt
bestämmelserna i detta kapitel skall
lämnas först efter föreläggande,
besluta att uppgift eller handling
skall undantas från föreläggandet.
Därvid gäller bestämmelserna i 3
kap. 13-14 c §§ taxeringslagen
(1990:324).
Kontrolluppgift om rättshandling
50 a §
Efter föreläggande av skattemyn-
digheten skall den, som är eller
kan antas vara bokföringsskyldig
enligt bokföringslagen (1976:125)
eller skyldig att föra räkenskaper
enligt joidbruksbokföringslagen
(1979:141) eller som är annan
juridisk person än dödsbo, lämna
kontrolluppgift om rättshandling
mellan den som föreläggs och den
med vilken han ingått rättshand-
lingen. Om det finns särskilda skäl
får även annan person än som
avses i första meningen föreläggas
att lämna sådan uppgift.
Den som föreläggs kan, om före-
läggandet medför att han måste
lägga ned ett betydande arbete för
54
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:151
att fullgöra det, i stället ställa nöd-
vändiga handlingar till skattemyn-
dighetens förfogande för gransk-
ning.
En kontrolluppgift enligt första
stycket får även avse att visa upp
handling eller lämna över en kopia
av handling.
6 §*
Skattemyndighetens beslut enligt 2 kap. 19 § får överklagas till
Riksskatteverket. Övriga beslut av skattemyndigheten enligt denna lag får
inte överklagas.
Riksskatteverkets beslut enligt denna lag får inte överklagas.
Länsrättens beslut enligt 3 kap.
3 §får inte överklagas.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.
1 Senaste lydelse 1990:1136.
55
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1987:1231) om automatisk
databehandling vid taxeringsrevision, m.m.
dels att 5 § skall upphöra att gälla,
dels att 1, 3 och 6 §§ skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Denna lag gäller vid myndighets
revision avseende skatter och soc-
ialavgifter samt vid granskning
enligt 75 § tullagen (1987:1065),
när åtgärden innefattar automatisk
databehandling av personuppgifter
i personregister enligt datalagen
(1973:289).
Denna lag gäller vid myndighets
revision avseende skatter och soc-
ialavgifter samt enligt 75 b § tull-
lagen (1987:1065), när åtgärden
innefattar automatisk databe-
handling av personuppgifter i
personregister enligt datalagen
(1973:289).
3 §2
Datainspektionen utövar tillsyn över att granskning som sker med hjälp
av automatisk databehandling inte medför otillbörligt intrång i personlig
integritet. Härvid tillämpas 15 §
(1973:289).
Den som verkställer revisionen
eller granskning enligt 75 § tull-
lagen (1987:1065) skall lämna
Datainspektionen de uppgifter om
den automatiska databehandlingen
som inspektionen begär för sin
tillsyn.
andra stycket och 16 § datalagen
Den som verkställer revisionen
skall lämna Datainspektionen de
uppgifter om den automatiska
databehandlingen som inspektionen
begär för sin tillsyn.
6 §3
Den som har beslutat om revisio-
nen eller granskning enligt 75 §
tullagen (1987:1065) och den hos
vilken revisionen eller granskning-
en sker får överklaga Datainspek-
tionens beslut enligt denna lag till
regeringen. Även Justitiekanslem
får överklaga ett sådant beslut för
att ta till vara allmänna intressen.
Den som har beslutat om revision
och den hos vilken revisionen sker
får överklaga Datainspektionens
beslut enligt denna lag till rege-
ringen. Även Justitiekanslem får
överklaga ett sådant beslut för att
ta till vara allmänna intressen.
56
Prop. 1993/94:151
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.
1 Senaste lydelse 1993:641.
2 Senaste lydelse 1993:641.
3 Senaste lydelse 1993:641.
57
Härigenom föreskrivs att 18 § lagen (1971:289) om allmänna förvalt-
ningsdomstolar1 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
18 §2
Länsrätt är domför med en lagfaren domare ensam
1. när åtgärd som avser endast måls beredande vidtages,
2. vid sådant förhör med vittne eller sakkunnig som begärts av arman
länsrätt,
3. vid beslut som avser endast rättelse av felräkning, felskrivning eller
annat uppenbart förbiseende,
4. vid beslut om återkallelse tills vidare av ett körkort, körkortstillstånd
eller traktorkort eller om vägran att tills vidare godkänna ett utländskt
körkort, när det är uppenbart att ett sådant beslut bör meddelas eller när
omhändertagande beslutas enligt 23 § körkortslagen (1977:477),
5. vid beslut enligt luftfartslagen (1957:297) om försättande ur kraft
av ett certifikat, elevtillstånd eller behörighetsbevis, när det är uppen-
bart att ett sådant beslut bör meddelas,
6. vid annat beslut som mte innefattar slutligt avgörande av mål.
Om det inte är påkallat av särskild anledning att målet prövas av
fullsutten rätt, är länsrätt domför med en lagfaren domare ensam vid
beslut som inte innefattar prövning av målet i sak.
Åtgärder som avser endast beredande av ett mål och som inte är av
sådant slag att de bör förbehållas lagfarna domare får utföras av en annan
tjänsteman vid länsrätten som har tillräcklig kunskap och erfarenhet.
Närmare bestämmelser om detta meddelas av regeringen.
Vad som sägs i andra stycket
gäller även vid avgörande av
1. mål om utdömande av vite,
2. mål enligt bevissäkringslagen
(1975:1027) för skatte- och av-
giftsprocessen, enligt lagen (1978:
880) om betalningssäkring för
skatter, tullar och avgifter, om
besiktning enligt fastighetstaxe-
ringslagen (1979:1152), om
handlings undantagande från taxe-
ringsrevision, skatterevision, eller
annan granskning och om befrielse
från skyldighet att lämna upplys-
ningar eller visa upp handling
enligt taxeringslagen (1990: 324),
mervärdesskattelagen (1994: 000),
lagen (1984:668) om uppbörd av
Vad som sägs i andra stycket
gäller även vid avgörande av
1. mål om utdömande av vite,
2. mål enligt lagen (1994:000)
om särskilda tvångsåtgärder i
beskattningsförfarandet, enligt
lagen (1978:880) om betalningssäk-
ring för skatter, tullar och avgifter,
om besiktning enligt fastighets-
taxeringslagen (1979:1152), om
handlings undantagande från taxe-
ringsrevision, skatterevision, eller
annan granskning och om befrielse
från skyldighet att lämna upplys-
ningar eller visa upp handling
enligt taxeringslagen (1990: 324),
mervärdesskattelagen (1994: 000),
lagen (1958:295) om sjömans-
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:151
socialavgifter från arbetsgivare
eller lagen (1984:151) om punkt-
skatter och prisregleringsavgifter
samt om befrielse från skyldighet
att lämna kontrolluppgift enligt
lagen (1990: 325) om självdeklara-
tion och kontrolluppgifter,
3. mål om omedelbart omhänder-
tagande enligt 6 § lagen (1990:52)
med särskilda bestämmelser om
vård av unga, mål om tillfälligt
flyttningsförbud enligt 27 § samma
lag, mål om omedelbart omhänder-
tagande enligt 13 § lagen (1988:
870) om vård av missbrukare i
vissa fall, mål om tillfälligt omhän-
dertagande enligt 37 § smittskydds-
lagen (1988:1472), mål enligt 33
§ lagen (1991:1128) om psykiatrisk
tvångsvård samt mål enligt 18 §
första stycket 2-4 såvitt avser de
fäll då vården inte har förenats
med särskild utskrivningsprövning
eller 5 lagen (1991:1129) om rätts-
psykiatrisk vård,
4. mål om anstånd med att betala
skatt eller socialavgifter enligt
uppbörds eller skatteförfättningama
och annat mål enligt uppbörds- och
folkbokföringssförfättningama med
undantag av mål om arbetsgivares
ansvarighet för arbetstagares skatt
och mål enligt lagen (1984:668)
om upppbörd av socialavgifter från
arbetsgivare,
5. mål om uppdelning av taxer-
ingsvärde enligt 20 kap. 15 §
fastighetstaxeringslagen (1979:
1152),
6. mål som avser ändring av
taxerad inkomst med högst 5 000
kr.,
7. mål enligt skatte- och taxer-
ingsförfättningama i vilket beslutet
överensstämmer med parternas
samstämmiga mening,
8. mål om rättshjälp genom
offentligt biträde i ett ärende hos
en annan myndighet,
skatt, tullagen (1987:1065),
uppbördslagen (1953:272), lagen
om uppbörd av socialavgifter från
arbetsgivare eller lagen (1984:151)
om punktskatter och pris-
regleringsavgifter samt om befri-
else från skyldighet att lämna
kontrolluppgift enligt lagen (1990:
325) om självdeklaration och kon-
trolluppgifter,
3. mål om omedelbart omhänder-
tagande enligt 6 § lagen (1990:52)
med särskilda bestämmelser om
vård av unga, mål om tillfälligt
flyttningsförbud enligt 27 § samma
lag, mål om omedelbart omhänder-
tagande enligt 13 § lagen (1988:
870) om vård av missbrukare i
vissa fåll, mål om tillfälligt omhän-
dertagande enligt 37 § smittskydds-
lagen (1988:1472), mål enligt 33
§ lagen (1991:1128) om psykiatrisk
tvångsvård samt mål enligt 18 §
första stycket 2-4 såvitt avser de
fäll då vården inte har förenats
med särskild utskrivningsprövning
eller 5 lagen (1991:1129) om rätts-
psykiatrisk vård,
4. mål om anstånd med att betala
skatt eller socialavgifter enligt
uppbörds- eller skatteförfåttning-
ama och annat mål enligt upp-
börds- och folkbokföringsförfatt-
ningama med undantag av mål om
arbetsgivares ansvarighet för ar-
betstagares skatt och mål enligt
lagen (1984:668) om uppbörd av
socialavgifter från arbetsgivare,
5. mål om uppdelning av taxer-
ingsvärde enligt 20 kap. 15 §
fastighetstaxeringslagen (1979:
1152),
6. mål som avser ändring av
taxerad inkomst med högst 5 000
kr.,
7. mål enligt skatte- och taxer-
ingsförfåttningama i vilket beslutet
överensstämmer med parternas
samstämmiga mening,
8. mål om rättshjälp genom
offentligt biträde i ett ärende hos
en annan myndighet,
59
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:151
9. mål enligt körkortslagen
(1977:477) om beslutet innebär att
något körkortsingripande inte skall
ske eller att varning meddelas eller
om det är uppenbart att ett körkort,
körkortstillstånd eller traktorkort
skall återkallas eller att ett utländ-
skt körkort inte skall godkännas,
10. mål enligt luftfartslagen, om
beslutet innebär att varning med-
delas eller om det är uppenbart att
ett certifikat, elevtillstånd eller
behörighets bevis skall återkallas,
11. mål i vilket saken är uppen-
bar.
9. mål enligt körkortslagen
(1977:477) om beslutet innebär att
något körkortsingripande inte skall
ske eller att varning meddelas eller
om det är uppenbart att ett körkort,
körkortstillstånd eller traktorkort
skall återkallas eller att ett utländ-
skt körkort inte skall godkännas,
10. mål enligt luftfartslagen, om
beslutet innebär att varning med-
delas eller om det är uppenbart att
ett certifikat, elevtillstånd eller
behörighets bevis skall återkallas,
11. mål i vilket saken är uppen-
bar.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.
1 Lagen omtryckt 1981:1323.
2 Lydelse enligt prop. 1993/94:99.
60
Härigenom föreskrivs att 9 kap. 2 § sekretesslagen1 skall ha följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
9 kap.
2 §
Sekretess gäller i
1. särskilt ärende om kontroll
beträffande skatt eller om säkrings-
ätgärd i samband med sådan kon-
troll samt annan verksamhet som
avser tullkontroll och som inte
fäller under 1 §,
2. ärende om kompensation för
eller återbetalning av skatt,
3. ärende om anstånd med erläg-
gande av skatt
för uppgift om enskilds person-
liga eller ekonomiska förhållanden.
Sekretess gäller i
1. särskilt ärende om revision
eller annan kontroll i fråga om
skatt, tull eller avgift samt annan
verksamhet som avser tullkontroll
och som inte faller under 1 §,
2. ärende om kompensation för
eller återbetalning av skatt,
3. ärende om anstånd med erläg-
gande av skatt
för uppgift om enskilds person-
liga eller ekonomiska förhållanden.
I fråga om sekretess enligt denna paragraf tillämpas 1 § första stycket
tredje-sjätte meningarna.
Sekretessen gäller inte beslut i ärende som avses i första stycket 2 och
3.
I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.
1 Lagen omtryckt 1992:1474.
61
Prop. 1993/94:151
Härigenom föreskrivs i fråga om utsökningsbalken
dels att 8 kap. 14 § skall upphöra att gälla,
dels att 10 kap. 7 och 10 §§, 12 kap. 25 §, 13 kap. 7 § och 16 kap.
15 § skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Minst trettio dagar före auk-
tionen skall underrättelser om
försäljningen sändas till sökanden
och ägaren samt till kända bor-
genärer som har sjöpanträtt, pant-
rätt på grund av inteckning, reten-
tionsrätt eller förmånsrätt pä
grund av betalningssäkring. Blir
sådan borgenär känd senare, skall
underrättelse genast sändas till
honom. Har registermyndigheten
uppgift om adress, skall den an-
vändas. Underrättelse till utrikes
ort skall om möjligt sändas med
flygpost.
Förslagen lydelse
10 kap.
7 §
Minst trettio dagar före auk-
tionen skall underrättelser om
försäljningen sändas till sökanden
och ägaren samt till kända bor-
genärer som har sjöpanträtt, pant-
rätt på grund av inteckning eller
retentionsrätt. Blir sådan borgenär
känd senare, skall underrättelse
genast sändas till honom. Har
registermyndigheten uppgift om
adress, skall den användas. Under-
rättelse till utrikes ort skall om
möjligt sändas med flygpost.
10
I sakägarförteckningen upptas,
förutom exekutionsfordringen,
fordran som är förenad med sjö-
panträtt, panträtt på grund av in-
teckning, retentionsrätt eller för-
månsrätt på grund av betalnings-
säkring samt förrättningskostna-
dema.
Om skeppet hör till konkursbo,
upptas även arvode och annan
kostnad för skeppets förvaltning
under konkursen. Ar skeppet där-
jämte utmätt eller taget i anspråk
genom betalningssäkring, upptas
fordran som skall utgå med för-
månsrätt enligt 10 § förmånsrättsla-
gen (1970:979).
§
I sakägarförteckningen upptas,
förutom exekutionsfordringen,
fordran som är förenad med sjö-
panträtt, panträtt på grund av in-
teckning eller retentionsrätt samt
förrättningskostnadema.
Om skeppet hör till konkursbo,
upptas även arvode och annan
kostnad för skeppets förvaltning
under konkursen. Ar skeppet där-
jämte utmätt, upptas fordran som
skall utgå med förmånsrätt enligt
10 § förmånsrättslagen (1970:979).
Med fordran som är förenad med panträtt på grund av inteckning avses
även fordran för vilken skepp har tagits i anspråk enligt 9 kap. 14 § samt
rätt till betalning på grund av ägarhypotek.
62
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:151
25 §*
I sakägarförteckningen upptas förutom exekutionsfordringen
1. fordran som skall utgå med förmånsrätt enligt 6 § 1 eller 7 § 1 eller
2 förmånsrättslagen (1970:979) och som förfaller till betalning senast den
tillträdesdag som anges i 36 §,
2. fordran som är förenad med panträtt i fastigheten,
3. fordran som är förenad med
förmånsrätt i fastigheten på grund
av betalningssäkring,
4. nyttjanderätt, servitut eller rätt
till elektrisk kraft som besvärar
fastigheten, om rättigheten är in-
skriven eller grundar sig på skrift-
lig handling som är tillgänglig eller
avser hyra av en bostadslägenhet i
en fastighet, som är taxerad som
hyreshusenhet, om hyresgästen har
tillträtt lägenheten, dock ej sådan
rättighet som skall bestå oavsett
fastighetens försäljning,
3. nyttjanderätt, servitut eller rätt
till elektrisk kraft som besvärar
fastigheten, om rättigheten är in-
skriven eller grundar sig på skrift-
lig handling som är tillgänglig eller
avser hyra av en bostadslägenhet i
en fastighet, som är taxerad som
hyreshusenhet, om hyresgästen har
tillträtt lägenheten, dock ej sådan
rättighet som skall bestå oavsett
fastighetens försäljning,
5. förrättningskostnadema. 4. förrättningskostnadema.
Om fastigheten hör till konkursbo, upptas även arvode och annan
kostnad för fastighetens förvaltning under konkursen.
7 §
Är fordran eller därmed förenad förmånsrätt beroende av villkor eller
tvistig eller är förmånsrätt beroende av att sökt inteckning beviljas, skall
kronofogdemyndigheten avsätta vad som belöper på fordringen i avvaktan
på att villkoret uppfylls eller förfaller eller att tvisten eller frågan om
inteckning blir slutligt avgjord. Avsättning skall dock ej ske i fäll då tvist
skall prövas enligt tredje stycket.
Borgenär vars fordran eller förmånsrätt är tvistig skall, om det ej av
särskilda skäl är obehövligt, föreläggas att inom en månad från det att
föreläggandet delgavs honom väcka talan om rätten till medlen mot
sakägare som medlen skall tillkomma om borgenärens anspråk fäller
bort. Efterkommer borgenären ej föreläggandet, har han förlorat sin rätt
till medlen, om ej motparten inom den angivna tiden har väckt talan mot
borgenären.
Kan fördelningen ej utan betydande olägenhet för parterna avslutas utan
att tvisten har blivit avgjord, skall kronofogdemyndigheten själv pröva
tvisten, om det är ändamålsenligt. Därvid gäller vad som sägs i 2 kap.
22 och 23 §§.
63
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:151
VaJ som belöper pä fordran som
är förenad med förmånsrätt på
grund av betalningssäkring skall
avsättas i avvaktan pä att ford-
ringen fastställs och förutsätt-
ningar för indrivning inträder eller
att beslutet om betalningssäkring
hävs.
15 §
Kvarstad för fordran hindrar ej att egendomen utmäts eller beläggs med
kvarstad för annan fordran. Finns annan egendom att tillgå, skall dock
denna tagas i anspråk i första hand, om ej den fordran för vilken
utmätning eller kvarstad söks är förenad med särskild förmånsrätt i den
kvarstadsbelagda egendomen.
Om egendom som har belagts
med kvarstad för fordran utmäts
för annan fordran vilken ej är
förenad med särskild förmånsrätt i
egendomen eller tas i anspråk
genom betalningssäkring för sådan
fordran, skall egendomen anses
samtidigt utmätt för kvarstadsbor-
genärens fordran. Sådan utmät-
ningsverkan förfäller, om den sök-
ta utmätningen eller betalnings-
säkringen hävs.
Om egendom som har belagts
med kvarstad för fordran utmäts
för annan fordran vilken ej är
förenad med särskild förmånsrätt i
egendomen, skall egendomen anses
samtidigt utmätt för kvarstadsbor-
genärens fordran. Sådan utmät-
ningsverkan förfaller, om den sök-
ta utmätningen hävs.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994. Äldre föreskrifter tillämpas
fortfarande i fråga om betalningssäkring som verkställts före i-
kraftträdandet.
'Senaste lydelse 1990:1388.
64
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 5 § samt 4 kap. 13 och 19 §§
konkurslagen (1987:672) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Förslagen lydelse
1 kap.
Med panträtt i fest egendom jäm-
ställs vid tillämpningen av denna
lag annan särskild förmånsrätt som
gäller i egendomen och inte grun-
das på utmätning eller betal-
ningssäkring.
Vad som sägs om borgenär med handpanträtt i lös egendom tillämpas
också i fråga om borgenär med rätt att hålla kvar lös egendom till
säkerhet för fordran (retentionsrätt).
§
Med panträtt i fest egendom jäm-
ställs vid tillämpningen av denna
lag annan särskild förmånsrätt som
gäller i egendomen och inte grun-
das på utmätning.
13 §'
Förmånsrätt eller betalning som en borgenär har vunnit genom
utmätning går åter, om förmånsrätten har inträtt senare än tre månader
före fristdagen. Har utmätningen skett till förmån för någon som är
närstående till gäldenären, går förmånsrätten eller betalningen också åter
om förmånsrätten har inträtt dessförinnan men senare än två år före
fristdagen och det inte visas att gäldenären varken var eller genom
åtgärden blev insolvent.
Förmånsrätt pä grund av betal-
ningssäkring går åter, om förmåns-
rätten har inträtt senare än tre
månader före fristdagen.
Vad som sägs i första och andra
styckena gäller inte om förmåns-
rätten har inträtt vid utbyte mot
egendom som har utmätts eller
betalningssäkrats tidigare än tre
månader före fristdagen eller, i fell
som avses i första stycket andra
meningen, två år före fristdagen.
Vad som sägs i första stycket
gäller inte om förmånsrätten har
inträtt vid utbyte mot egendom
som har utmätts tidigare än tre
månader före fristdagen eller, i fell
som avses i första stycket andra
meningen, två år före fristdagen.
19 §
Förvaltaren får påkalla återvinning
1. genom att väcka talan vid allmän domstol,
2. genom att göra anmärkning mot bevakning eller i samband med
utdelningsförferandet bestrida yrkande i annan ordning om betalnings-
eller förmånsrätt i konkursen eller
3. genom att göra invändning mot annat yrkande som i rättegång
65
5 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 151
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:151
framställs mot konkursboet.
Om förvaltaren inte vill påkalla återvinning och inte heller ingår
förlikning i saken, får en borgenär
talan vid allmän domstol.
För återgång av förmånsrätt som
har vunnits genom utmätning eller
genom betalningssäkring behövs
inte någon särskild åtgärd.
påkalla återvinning genom att väcka
För återgång av förmånsrätt som
har vunnits genom utmätning be-
hövs inte någon särskild åtgärd.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994. Äldre föreskrifter tillämpas
i fråga om betalningssäkring som verkställts före ikraftträdandet.
'Senaste lydelse 1989:1002.
66
Härigenom föreskrivs att 8 § rättshjälpslagen (1972:429)’ skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Förslagen lydelse
8 §2
Allmän rättshjälp får ej beviljas
1. i angelägenhet som skall prövas eller på annat sätt behandlas utom
riket; rättshjälp får dock beviljas en rättssökande som är bosatt här, om
saken gäller ett brott mot honom eller henne som motsvarar brott enligt
6 kap. brottsbalken eller om det finns särskilda skäl för rättshjälp,
2. utlänningar som varken är eller tidigare varit bosatta här, om det
inte finns särskilda skäl för rättshjälp,
3. den som är eller har varit näringsidkare i angelägenhet som har
uppkommit i hans näringsverksamhet, om det inte finns skäl för rättshjälp
med hänsyn till verksamhetens art och begränsade omfattning, hans
ekonomiska och personliga förhållanden och omständigheterna i övrigt,
4. i fråga om anspråk som överlåtits till den rättssökande, om
överlåtelsen kan antagas ha ägt rum i syfte att åstadkomma fördel vid
prövning av begäran om rättshjälp,
5. för upprättande av självdeklaration,
6. för upprättande av äktenskapsförord, testamente eller gåvohandling,
7. i angelägenhet rörande bodelning, om det inte med hänsyn till boets
beskaffenhet och makarnas eller sambornas personliga förhållanden finns
särskilda skäl för rättshjälp,
8. om frågan om rättshjälp kan anstå till dess en annan rättslig
angelägenhet, vari anspråket stöder sig på väsentligen likartad grund, har
avgjorts slutligt,
9. ägaren eller tidigare ägare av en fastighet eller en byggnad i
angelägenhet som avser fastigheten eller byggnaden, om han har eller
borde ha haft rättsskyddsförsäkring eller något annat liknande rättsskydd
som omfattar angelägenheten och något annat inte följer av andra stycket,
10. i angelägenhet rörande trafikskadeersättning enligt trafikskadelagen
(1975:1410) eller rörande skadestånd som kan betalas från en föreliggan-
de ansvarsförsäkring; dock får rättshjälp beviljas den skadelidande om
angelägenheten är anhängig vid domstol eller rör enbart annan skada än
personskada,
11. i angelägenhet rörande skuldsanering enligt skuldsaneringslagen
(1994:000),
12. i angelägenhet rörande
skatter, tullar, avgifter eller betal-
ningssäkring för skatter, tullar och
avgifter, om det inte finns särskilda
67
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:151
skäl för rättshjälp.
12. den som inte har befogat in- 13. den som inte har befogat in-
tresse av att få sin sak behandlad. tresse av att få sin sak behandlad.
I fell som avses i första stycket 9 får rättshjälp beviljas när den
rättssökandes egna kostnader i angelägenheten har uppgått till minst tre
gånger det basbelopp som anges i 6 § första stycket. Därvid beaktas
endast kostnader av sådant slag som kan antas komma att betalas från
den rättssökandes rättsskydd eller, om något sådant inte finns, kostnader
som avses i 9 § andra stycket.
I fråga om visst slag av ärenden som är talrikt förekommande och
normalt av enkel beskaffenhet kan regeringen förordna att allmän
rättshjälp ej skall beviljas.
Under förutsättning av ömsesidighet kan regeringen förordna att
medborgare i en viss främmande stat och den som, utan att vara
medborgare i den staten, är bosatt där skall vara likställd med svensk
medborgare i fråga om allmän rättshjälp.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.
'Lagen omtryckt 1993:9.
2Lydelse enligt prop. 1993/94:123.
68
Genom beslut den 12 mars 1992 bemyndigade regeringen det statsråd
som har till uppgift att föredra ärenden om skatter att tillkalla en
parlamentarisk kommitté med uppdrag att utreda frågor rörande rätts-
säkerheten vid beskattningen. Kommittén antog namnet Rättssäker-
hetskommittén och avlämnade betänkandet Rättssäkerheten vid beskatt-
ningen (SOU 1993:62) i juni 1993. Kommitténs sammanfattning av be-
tänkandet finns i bilaga 1.
Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över de remiss-
instanser som yttrat sig finns i bilaga 2. En sammanställning över
remissyttrandena har upprättats och finns tillgänglig i Finansdepartemen-
tet (dnr 3147/93).
Regeringen beslutade den 20 januari 1994 att inhämta Lagrådets yttrande
över de lagförslag som finns i bilaga 3.
Lagrådets yttrande finns i bilaga 4.
Regeringen har i propositionens lagförslag följt Lagrådets förslag utom
i ett avseende (se avsnitt 5.3.3). Lagrådets synpunkter behandlas i avsnitt
5.3.3, 5.3.4, 5.5 och 5.6.1 samt i författningskommentarerna till de lag-
rum som Lagrådet lämnat synpunkter på. Lagrådets granskning har också
lett till vissa redaktionella ändringar i lagtexten.
Rättssäkerhet är ett ständigt omdiskuterat och aktuellt tema inte minst
inom beskattningen. Begreppet rättssäkerhet har inte någon klar och
entydig innebörd och har därför inte heller kunnat ges någon allmänt
accepterad definition. Starkt bidragande orsaker till detta är att rättssäker-
hetsbegreppet inte är statiskt och att det rymmer många skilda aspekter.
Rättssäkerheten böljade att diskuteras i samband med framväxten av
rättsstatsbegreppet på 1800-talet. En rättsstat kännetecknas av att staten
och statsoiganen är skyldiga att följa den gällande rättens regler och att
garantier finns mot missbruk av statsmakten. Utgångspunkten för
rättssäkerhetsbegreppet är just att skydda den enskilde mot oberättigade
anspråk och krav från den offentliga maktens sida. Det är också denna
utgångspunkt som motiverat de omfattande och i vissa fåll genomgripan-
de förändringar som föreslås i propositionen.
En av de grundläggande aspekterna av rättssäkerheten brukar sägas vara
att de enskilda skall kunna förutse de rättsliga följderna av sitt handlande
69
och att lika fell därför skall bedömas på lika sätt. En annan är att Prop. 1993/94:151
legalitetsprincipen skall iakttas, vilket bl.a. innebär att det allmännas
handlande skall regleras med stöd av klar och tydlig lag. Sedvanerättsligt
anses också behovs- och proportionalitetsprincipema gälla vid all
myndighetsutövning. Dessa innebär att åtgärder som vidtas skall stå i
rimlig proportion till vad som står att vinna med dem. En annan viktig
rättssäkerhetsfråga är den enskildes rätt till domstolsprövning av
tvångsåtgärder.
Liksom de enskilda har ett berättigat krav på att kunna förutse
skattekonsekvenserna av sitt handlande har de också intresse av att
skatten fördelas dem emellan på det sätt som lagstiftningen avser. För att
detta skall ske måste skattemyndigheten kunna kontrollera efterlevnaden
av skattereglerna och det är här många gånger besvärliga gränsdragningar
måste göras mellan kontrollintresset, som även ytterst kan sägas
motiveras av en likabehandlingsprincip, och intresset att skydda den
enskildes personliga integritet. Det är därför viktigt att kontrollintresset
vägs mot skyddet för den personliga integriteten och att det blir en rimlig
balans mellan det allmännas och den enskildes intressen. Några generella
regler för hur denna intresseavvägning skall göras går inte att ställa upp
utan en närmare analys är nödvändig för vaije enskild fråga.
Under det senaste årtiondet har såväl de materiella reglerna som
förferandereglema på skatteområdet varit föremål för ständig omvandling
där framför allt skattereformen har inneburit genomgripande förändringar
av de materiella reglerna. Även taxeringsreformen har medfört om-
fettande förändringar med bl.a. en ny skatteorganisation och ett nytt
förfärande gemensamt för bl.a. inkomst- och mervärdesskatt. Därigenom
har bättre förutsättningar för en rättvis och likformig beskattning skapats.
Vissa av de regelförändringar som beslutats under senare år innebär en
rimligare balans mellan det allmännas och den enskildes intressen.
Exempelvis antogs en ny grund för eftergift av sanktionsavgifter av
riksdagen i slutet av år 1991. Vidare infördes som en generell förutsätt-
ning för eftertaxering att beslutet inte framstår som uppenbart oskäligt.
Ändringarna möjliggör en flexiblare bedömning i dessa ärenden.
Reglerna om F-skattebevis, som gällt sedan den 1 april 1993, ökar
förutsebarheten för den enskilde. Den som betalar ut ersättning för arbete
kan på ett enkelt sätt få veta om han skall göra skatteavdrag och betala
arbetsgivaravgifter eller inte.
Även om en förbättrad rättssäkerhet följer av detta har den snabba
utvecklingen på skatteområdet skett utan att något samlat grepp tagits om
de frågor som rör de enskildas rättssäkerhet. Rättssäkerheten vid
beskattningen har kritiserats i ett antal riksdagsmotioner där man efterlyst
ett starkare skydd för den enskildes integritet och rättsliga ställning.
Framför allt har den numera upphävda lagen (1980:865) mot skatteflykt,
men även bevissäkringslagen (1975:1027) för skatte- och avgiftsprocessen
och lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar och
avgifter, varit föremål för kritik.
Kritik i olika avseenden har framförts även mot bl.a. reglerna om
skatterevision, ersättning för kostnader i ärenden och mål om skatt,
70
anstånd med betalning av skatt och skattekontrollen i fråga om ersättning Prop. 1993/94:151
till meddelare. Kritiken föranledde att Rättssäkerhetskommittén tillsattes
för att se över de nu nämnda frågorna och lämna förslag till förbättringar
av rättssäkerheten. De förslag Rättssäkerhetskommittén lämnat i sitt
betänkande Rättssäkerheten vid beskattningen (SOU 1993:62) skall
behandlas i det följande.
Innan vi övergår till förslagen vill vi emellertid nämna att regeringen
genom tilläggsdirektiv gett Rättssäkerhetskommittén i uppdrag att se över
vissa ytterligare frågor med anknytning till rättssäkerheten vid be-
skattningen (Dir. 1993:112). Tilläggsdirektiven rör bl.a. prejudikat-
bildningen på skatteområdet, möjligheterna till förhandsbesked och
tidsfrister för eftertaxering. Utredningsarbetet skall vara avslutat före
utgången av maj 1995.
Bestämmelserna om förfarandet vid beskattningen är spridda på flera
olika författningar. Vad gäller inkomst- och förmögenhetsbeskattningen
finns de centrala bestämmelserna i taxeringslagen (1990:324), TL, som
innehåller bestämmelser om förfärandet vid såväl skattemyndighet som
domstol. Taxeringslagen innehåller dock enbart bestämmelser om
förfarandet vid festställelse av underlaget för att ta ut skatt. Be-
stämmelserna om uppgiftsskyldighet till ledning för taxering har samlats
i lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter, LSK,
medan regler om debitering och uppbörd av sådana skatter för vilka
underlagen festställs enligt taxeringslagen finns i uppbördslagen
(1953:272), UBL. Vad gäller punktskatter och prisregleringsavgifter finns
förferandereglema samlade i en särskild lag, lagen (1984:151) om
punktskatter och prisregleringsavgifter. Den lagen innehåller, till skillnad
från taxeringslagen, också bestämmelser om uppbörd av skatt. Lagstift-
ningen på mervärdesskatteområdet, såväl den nya mervärdesskattelag
som föreslås i den proposition som nyligen överlämnades till riksdagen
(prop. 1993/94:99) som den nu gällande lagen (1968:430) om mervärde-
skatt, omfettar både materiella regler och förferanderegler. Förferande-
reglema i fråga om arbetsgivaravgifter är samlade i en lag med huvud-
saklig inriktning på uppbördsfrågor, lagen (1984:668) om uppbörd av
socialavgifter från arbetsgivare.
I samband med införandet av den nya taxeringslagen ändrades
förferandereglema i lagen om punktskatter och prisregleringsavgifter och
lagen om mervärdeskatt så att de i allt väsentligt överensstämmer med
taxeringslagens förferanderegler. På andra områden finns dock fort-
farande bestämmelser som avviker från de principer som bär upp
taxeringslagen. Ambitionen från regeringens sida är att förferandereg-
lema på skatteområdet skall bli mer enhetliga och överskådliga. Det
71
ligger enligt vår mening ett betydande rättssäkerhetsintresse i detta. Prop. 1993/94:151
Även om det således finns betydande skillnader i uppbyggnaden av och
innehållet i regelsystemen utgår kontrollagstiftningen i allmänhet från
principerna i taxeringslagen. Vi inriktar oss därför i det följande på att
redogöra för bestämmelserna om uppgiftsskyldighet och kontroll på
taxeringsområdet.
Uppgiftsskyldighet
Inkomst- och förmögenhetsbeskattningen bygger sedan gammalt på de
under sanningsplikt avlämnade självdeklarationema. Efter hand har dock
deklarationsskyldigheten för ett stort antal skattskyldiga, främst sådana
med enkla inkomst- och förmögenhetsförhållanden, förändrats i väsentliga
avseenden.
Vid 1987 års taxering infördes den förenklade självdeklarationen. En
skattskyldig som enbart uppburit tjänste- och kapitalinkomster som han
fått kontrolluppgift på och inte haft avdragsgilla kostnader, behöver
enbart med ett kryss bekräfta att de inkomster han uppburit överensstäm-
mer med kontrolluppgifterna och underteckna deklarationen. Ett problem
med den förenklade självdeklarationen har varit att den skattskyldige inte
med säkerhet har vetat vilka belopp han deklarerat. Fr.o.m. 1995 åre
taxering kommer detta att vara avhjälpt genom att deklarationsblanketter-
na förtrycks med uppgifter från kontrolluppgifterna. Förtryckning
kommer att ske inte bara av tjänste- och kapitalinkomster utan också av
bl.a. utgiftsräntor, avgifter för pensionsförsäkringar och tomträttsavgäl-
der.
Kontrolluppgifterna har således kommit att fa en central betydelse vid
taxeringen av löntagare. Detta har inneburit att taxeringskontrollen av
löntagare alltmer inriktats på att kontrollera att kontrolluppgiftsskyl-
digheten fullgjorts riktigt och fullständigt.
Även för näringsidkare har uppgiftsskyldigheten till ledning for egen
taxering förändrats under senare år. Fr.o.m. 1993 års taxering gäller att
näringsidkare i deklarationen skall lämna uppgifter om näringsverksamhet
i form av standardiserade räkenskapsutdrag, s.k. SRU (2 kap. 19 §
LSK). SRU innebär ett mer enhetligt uppgiftslämnande kopplat till
företagens redovisning. Uppgifterna kan lämnas på ADB-medium.
Det kan konstateras att den obligatoriska kontrolluppgiftsskyldigheten
ger skattemyndigheterna ett tämligen gott kontrollunderlag i fråga om
löntagare. Vad gäller näringsverksamhet är förhållandena annorlunda. I
deklarationen ges endast en sammanställning av det ekonomiska resultatet
av ett stort antal transaktioner. Några obligatoriska kontrolluppgifter
avseende näringsverksamhet lämnas i princip inte. Företagen måste
därför i första hand kontrolleras utifrån de uppgifter de själva lämnar. De
standardiserade räkenskapsutdragen har gjort det möjligt att göra fler
maskinella kontroller av företagens deklarationer och förbättrat förutsätt-
ningarna att göra ett effektivt urval av kontrollobjekt. Därigenom kan
kontrollen förskjutas från sedvanlig deklarationsgranskning till revision.
En närmare granskning av den skattskyldiges bokföring i form av
72
revision är en förutsättning för en verksam kontroll. Prop. 1993/94:151
I taxeringslagen och lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter
finns bestämmelser som möjliggör för skattemyndigheten att hämta in
kontrollinformation från den skattskyldige själv eller från tredjeman i
form av kontrolluppgifter. I och för sig kan reglerna om kontroll-
uppgiftsskyldighet efter föreläggande och föreläggande riktat direkt till
den deklarationsskyldige användas för tämligen omfattande uppgiftsinsam-
lingar även beträffande näringsidkare, men reglerna har i praktiken inte
använts på det sättet. Vi skall här översiktligt redogöra för gällande
bestämmelser.
Skattemyndigheten kan förelägga den skattskyldige att lämna de
upplysningar som behövs för kontroll av att uppgifterna i hans självdekla-
ration är riktiga eller annars för hans taxering (3 kap. 5 § TL). Enligt
samma lagrum kan skattemyndigheten också förelägga den skattskyldige
att visa upp kontrakt, kontoutdrag, räkningar, kvitton eller liknande
handlingar som behövs för kontroll av deklarationen. Föreläggandet kan
förenas med vite om det finns anledning att anta att det annars inte följs.
Vitesföreläggande kan inte överklagas (6 kap. 2 § TL). Fråga om
utdömande av vite prövas av länsrätten och därvid kan också vitets
lämplighet prövas (7 kap. 2 § TL). I 3 kap. 6 § TL finns bestämmelser
om undantagande från skyldighet att lämna uppgift eller visa upp
handling.
Bestämmelserna om skyldighet att lämna uppgifter till ledning för
annans taxering omfattar inte bara de obligatoriska kontrolluppgifterna.
Skattemyndigheten kan också hämta in kontrollinformation genom att
förelägga tredjeman att lämna kontrolluppgift. I 3 kap. LSK finns en rad
bestämmelser angående kontrolluppgifter som skall lämnas efter
föreläggande av skattemyndigheten eller RSV. Uppgifter kan i vissa fell
inhämtas om ej namngivna personer. Detta gäller bl.a. enligt 3 kap. 43
§ LSK, som föreskriver viss uppgiftsskyldighet för den som bedriver
näringsverksamhet eller innehar privatbostadsfestighet eller privatbostad.
Uppgiftsskyldigheten avser belopp som utbetalats eller uppburits vid
transaktioner med näringsidkare och som i mottagarens hand kan utgöra
intäkt eller avdragsgill utgift vid taxeringen.
Taxeringsrevision
Bestämmelser om taxeringsrevision finns i 3 kap. 8-14 §§ TL.
Revision får verkställas hos den som är bokföringsskyldig enligt
bokföringslagen (1976:125) eller skyldig att föra räkenskaper enligt
jordbruksbokföringslagen (1979:141) och hos juridisk person som inte är
dödsbo (3 kap. 8 § TL). För taxeringsrevision hos annan deklarations-
eller uppgiftsskyldig krävs särskilda skäl.
Revision får verkställas för tre olika ändamål. Vanligtvis sker taxerings-
revision för att kontrollera att den reviderades egen deklarations- och
uppgiftsskyldighet fullgjorts. Taxeringsrevision kan också ha till syfte att
kontrollera någon annan än den hos vilken revisionen sker (s.k.
tredjemansrevision). Sådan revision får göras dels för att kontrollera att
73
andra till namnet kända personer eller någon person, som ingått viss Prop. 1993/94:151
bestämd rättshandling med den som skall revideras, fullgjort sin
uppgiftsskyldighet, dels för att samla in uppgifter som en förberedande
åtgärd för kontroll av andra än den reviderade (s.k. generell kontroll).
Vid revisionen får räkenskaper och anteckningar med därtill hörande
verifikationer samt korrespondens, protokoll och andra handlingar som
rör verksamheten granskas (3 kap. 11 § första stycket TL). Revisorn får
även ta del av material som omfattas av den skattskyldiges tystnadsplikt
eller i övrigt rör uppgifter av ömtålig natur. I beskattningsverksamheten
råder absolut sekretess för uppgifter om enskildas personliga eller
ekonomiska förhållanden. Uppgifter som skattemyndigheten hämtar in i
sin utredningsverksamhet är därför skyddade mot allmänhetens insyn.
Skyldigheten att lämna uppgifter till skattemyndigheterna har därför
ansetts kunna ges en ganska vidsträckt omfattning. Länsrätten kan
emellertid på framställning av den reviderade, när det finns synnerliga
skäl, besluta att handling som med hänsyn till sitt innehåll på grund av
särskilda omständigheter inte bör komma till någon annans kännedom
skall undantas från revisionen (3 kap. 13 § TL).
Revisorn har rätt att genast ta del av de handlingar som skall granskas
och att få de upplysningar och den hjälp som behövs för granskningen.
Han har vidare rätt att få tillträde till utrymme som huvudsakligen
används i verksamheten. Det finns emellertid vissa begränsningar rörande
bl.a. tid och plats för revisionen.
Det är skattemyndigheten som utför arbetet vid en revision. Den
reviderade är endast skyldig att tillhandahålla det material som får
granskas. Det förutsätts emellertid att han dessutom lämnar de upplys-
ningar och det biträde i övrigt som behövs för att revisionen skall kunna
fullgöras. Skattemyndigheten kan förelägga den reviderade vid vite att
t.ex. tillhandahålla de handlingar och lämna de upplysningar som behövs
för att revisionen skall kunna verkställas (3 kap. 12 § TL).
Föreskrifter om skattemyndigheternas befogenheter att granska ADB-
baserade räkenskaper finns i 3 kap. 11-13 §§ TL. Efter förebild av
tryckfrihetsförordningen föreskrivs att med handling förstås, utöver
framställning i skrift eller bild, även upptagning som kan läsas, avlyssnas
eller på annat sätt uppfattas endast med tekniskt hjälpmedel. Revisorn far
själv använda de tekniska hjälpmedel som den reviderade förfogar över
för att ta del av upptagning som kan uppfattas endast med sådant
hjälpmedel. Länsrätten får dock, om handling som bör undantas från
revision utgörs av upptagning, besluta om sådana begränsningar i
revisorns rätt att själv använda tekniska hjälpmedel som behövs för att
handlingen inte skall bli tillgänglig för revisorn.
Skattemyndigheten skall snarast lämna meddelande om resultatet av
revisionen till den som reviderats i de delar som rör honom (3 kap. 14
§ TL).
För att göra en enklare räkenskapskontroll utan att behöva tillgripa en
formlig taxeringsrevision kan skattemyndigheten efter överenskommelse
med den skattskyldige företa s.k. taxeringsbesök (3 kap. 7 § TL). Vid
taxeringsbesöket får uppgifter i självdeklarationen stämmas av mot
74
räkenskaper, anteckningar och andra handlingar. Besiktning får ske av Prop. 1993/94:151
fastighet, inventarier och andra tillgångar.
Revisionsverksamheten sker i form av planmässig kontroll och
urvalskontroll. Den planmässiga kontrollen utgör i första hand en kontroll
av att beskattningen fungerar på avsett sätt och riktas mot de största
företagen. Det viktigaste syftet med urvalskontrollen är att öka lojaliteten
mot skattesystemet. Urvalskontrollen omfattar mindre företag och
enskilda näringsidkare och andra skattskyldiga med komplicerade
inkomst- eller förmögenhetsförhållanden.
Ca 4 % av företagen revideras årligen. Urvalsrevisionema svarar för
70 % av den totala revisionsverksamheten. Antalet revisioner uppgår till
ca 10 000 per år. Visserligen gick antalet slutförda revisioner ned 1992
i förhållande till 1991. Den nedlagda tiden i revisionsverksamheten ökade
dock.
Bevissäkring
Skattemyndigheterna kan vid utövandet av sina befogenheter använda
tvångsmedel. Ett föreläggande att lämna uppgifter kan förenas med vite.
Även den medverkan som krävs av den enskilde vid en taxeringsrevision
kan framtvingas med vite.
Vidare ger bevissäkringslagen (1975:1027) för skatte- och av-
giftsprocessen möjlighet att tillgripa säkringsåtgärder. Med stöd av den
lagen kan sådana handlingar som får granskas vid revision eller andra
kontrollåtgärder (bevismedel) eftersökas, omhändertas genom beslag eller
säkerställas genom försegling.
Beslut om eftersökning i utrymme får fattas, om det finns grundad
anledning att anta att den granskade använder utrymmet huvudsakligen
för sin verksamhet samt risk finns att bevismedel kommer att undanhållas
eller förvanskas. Samma villkor gäller för beslut om eftersökning i förvar
som påträffas i sådant utrymme, i myndighets lokal eller på allmän plats.
Beslut om eftersökning i annat utrymme eller förvar i annat fåll får fattas
om det finns grundad anledning att anta att bevismedel finns där samt
risk föreligger att det kommer att undanhållas eller förvanskas (6 §).
Beslut om beslag får fattas om bevismedlet inte tillhandahålls för
granskning eller det finns risk att det kommer att undanhållas eller
förvanskas (4 §).
Beslut om försegling får fattas om granskningsledaren inte får tillåtelse
att genomsöka förvar eller utrymme och det skäligen kan antas att
bevismedel finns där och eftersökning inte kan beslutas eller verkställas
omedelbart eller när bevismedel som inte är under beslag inte lämpligen
kan föras från den plats där det har påträffats. Beslut om försegling av
förvar eller utrymme där beslagtaget bevismedel finns skall fattas om
bevismedlet lämnas kvar hos innehavaren (5 §).
Genom lagstiftning som trädde i kraft den 1 januari 1988 infördes en
proportionalitetsregel i bevissäkringslagen (6 a §). Enligt denna får beslut
fattas endast om vikten av att säkringsåtgärden vidtas är tillräckligt stor
för att uppväga det intrång eller annat men som säkringsåtgärden innebär
75
för den enskilde.
När säkringsåtgärder riktar sig mot verksamhetsutrymmen lättas beslut
och verkställs åtgärderna av granskningsledaren om det kan ske
obehindrat. Beslutet får verkställas omedelbart. I fråga om andra ställen,
t.ex. bostadsutrymmen, fettas beslutet av länsrätten. Kan en åtgärd inte
verkställas obehindrat eller är det fråga om eftersökning i andra
utrymmen än verksamhetsutrymmen verkställs åtgärden av kronofog-
demyndigheten. Granskningsledares beslut och verkställighetsåtgärder kan
prövas i efterhand av länsrätten på talan av den enskilde.
Vid åtgärd enligt bevissäkringslagen skall handling omedelbart förseglas
när den granskade begär att den skall undantas om framställningen inte
är uppenbart ogrundad. Länsrätten skall utan dröjsmål pröva sådan
framställning. Länsrättens avgörande kan överklagas till kammarrätt.
Under 1993 vidtogs åtgärder med stöd av bevissäkringslagen mot 16
skattskyldiga. I samtliga fell beslagtogs handlingar. I fyra fell eftersöktes
handlingar i verksamhetsutrymmen och lika många gånger i andra
utrymmen. Försegling användes en gång.
Rättssäkerhetskommitténs förslag rörande skatteutredningar är långtgåen-
de. Reglerna för skattekontrollen föreslås förändrade så att skillnaden
mellan åtgärder som bygger på frivillighet och tvångsåtgärder blir
tydligare. Utgångspunkten är att skatterevisioner skall bedrivas i
samverkan med den reviderade. Endast när han motsätter sig åtgärden
eller det finns påtaglig risk att han undanskaffer eller förvanskar
handlingar skall tvångsåtgärd få tillgripas. Kommittén föreslår en
tydligare reglering av hur revisioner under samverkan skall bedrivas.
Revision förslås få ske hos bokföringsskyldiga och hos juridiska
personer utom dödsbon, men däremot inte hos fysiska personer som inte
är bokföringsskyldiga. Reglerna om s.k. tredjemansrevision föreslås
slopade. I stället skall tredjemanskontrollen ske i form av föreläggande
att lämna uppgifter och visa upp handlingar. I vissa fell föreslås att
tvångsåtgärder i form av tredjemanskontroll utan föregående föreläggande
skall få tillgripas.
Bevissäkringslagen föreslås upphävd och ersatt av en ny tvångsåtgärds-
lag för beskattningsförferandet. Förutsättningarna för tvångsåtgärder
föreslås där bli väsenligt mer preciserade än i bevissäkringslagen och
beslut skall normalt fettas av domstol.
Kommittén föreslår också att möjligheten att undanta integritetskänsliga
handlingar från granskning utvidgas.
Remissutfallet är övervägande positivt till huvuddragen i Rättssäkerhets-
kommitténs förslag beträffende skatteutredning. De flesta remissinstanser
ställer sig bakom den avvägning kommittén gjort mellan den enskildes
rättssäkerhetsgarantier och en effektiv beskattning. Så har t.ex. RSV i allt
väsentligt accepterat huvuddragen i förslagen. Verket menar dock att
Prop. 1993/94:151
76
förslagen i vissa avseenden medför betydande komplikationer och Prop. 1993/94:151
merarbete och ställer krav på ökade resurser. Några remissinstanser,
Civilekonomernas Riksförbund, JUSEK och LO, avstyrker förslagen.
Även TCO och Generaltullstyrelsen är kritiska till förslagen.
Utgångspunkten enligt gällande regler är att revisioner skall bedrivas
i samverkan med den reviderade. Språket i revisionsbestämmelsema kan
emellertid ge intryck av att revisioner alltid bedrivs under tvång. Det har
dock ofta framhållits att revision är en kontrollåtgärd som bygger på
samverkan och att revisionsinstitutet bör hållas isär från de tvångsmedel
som kan användas i en konfliktsituation och som, förutom vite, återfinns
i bevissäkringslagen (se t.ex. prop. 1987/88:65 s. 32 f.).
Taxeringslagen innehåller mycket få begränsningar i fråga om
skattemyndigheternas befogenheter vid revisionsverksamheten. Vad gäller
gränserna för tillträde till verksamhetslokaler är den enda begränsningen
att revisionen om möjligt skall göras på ett sådant sätt att den inte hindrar
verksamheten för den som revideras och att den inte utan särskilda skäl
får verkställas mellan kl. 19.00 och kl. 8.00. Skattemyndigheten får, när
det behövs, bestämma tid och plats för revisionen och den får verkställas
hos den som skall revideras eller på annan plats, efter skattemyn-
dighetens bestämmande. Bestämmelserna lämnar också utrymme för
revisioner utan föregående kontakt med den reviderade, s.k. över-
raskningsrevisioner.
Det förhållandet att skattemyndigheten har vissa befogenheter för att
kontrollera de enskildas deklarations- och uppgiftsskyldighet brukar
normalt inte ifrågasättas. Hur långt dessa befogenheter skall sträcka sig
ställs dock ofta under debatt. Som regeringen redan tidigare framhållit
måste man här göra en avvägning mellan de enskildas rättssäkerhet och
behovet av att ha en effektiv och ändamålsenlig kontroll.
Skatteutredningar innehåller ofta betydande inslag av myndig-
hetsutövning. Det är därför och mot bakgrund av den stora betydelse en
skatteutredning kan ha för den granskade nödvändigt att från rättsäker-
hetssynpunkt dra upp klara gränser för myndigheternas befogenheter och
att tillförsäkra den enskilde rimliga rättssäkerhetsgarantier. En följd av
detta är att det i lagstiftningen måste finnas en klar åtskillnad mellan
åtgärder som bygger på frivillighet och tvångsåtgärder.
Samtidigt måste efterlevnaden av reglerna kunna kontrolleras och
effektiva medel stå till buds mot dem som försöker undandra sig sina
skyldigheter. Skattemyndigheternas befogenhet i kontrollhänseende bör
därför utformas efter en avvägning mellan den skattskyldiges rättssäker-
hetsintresse och intresset av en effektiv skattekontroll. Reglerna till skydd
för de enskildas integritet får emellertid inte utformas på ett sätt som
hämmar effektiviteten mer än nödvändigt.
Utgångspunkten vid en reformering av revisionsbestämmelsema bör
vara att revision skall bedrivas i samverkan med den reviderade. Detta
bör tydligt framgå av lagstiftningen. Det förhållandet att utgångspunkten
är att revision skall bedrivas i samverkan minskar inte behovet av
lagregler för revision under samverkan. Tvärtom är det viktigt med en
lagreglering av den reviderades och revisorns skyldigheter och befogen-
77
heter vid en samverkansrevision for att tydliggöra avgränsningen mot de Prop. 1993/94:151
situationer då en tvångsmedelsanvändning kan aktualiseras.
Årligen lämnas ca sju miljoner självdeklarationer. Dessa skall granskas
av skattemyndigheterna och utgör grundvalen för taxeringsbesluten. För
den enskilde är taxeringen en betydelsefull ekonomisk angelägenhet. Det
säger sig självt att, även om kontakterna mellan skattemyndigheten och
den skattskyldige normalt förflyter utan konflikter, motsättningar kan
uppstå i vissa situationer. Det är särskilt i sådana situationer betydel-
sefullt att reglerna är klara och entydiga så att såväl skattemyndigheter
som enskilda känner till sina befogenheter och åligganden. Det nuvarande
regelsystemet har brister i fråga om tydlighet. Den vaga regleringen har
lämnat stora diskretionära befogenheter till skattemyndigheterna.
Reglerna för taxeringsrevision har kritiserats från grundlagssynpunkt.
Det har hävdats att revision är en tvångsåtgärd som inkräktar på det i 2
kap. 6 § regeringsformen stadgade skyddet mot husrannsakan och
liknande intrång. Vidare har det hävdats att revision är ett tvångsmedel
och att beslut om revision därför bör kunna överklagas till domstol. En
stor del av kritiken synes bottna i reglernas oklara utformning där
skillnaden mellan frivilliga åtgärder och tvångsåtgärder inte klart
framgår. Ett av de grundläggande syftena med reformen är därför enligt
regeringens mening att göra skillnaden tydligare mellan åtgärder som
vidtas i samverkan och tvångsåtgärder.
Det är viktigt att likhetstecken inte sätts mellan revisionsinstitutet som
sådant och de tvångsåtgärder som måste kunna tas till för att säkerställa
en effektiv skattekontroll. Vi ansluter oss därvid till det betraktelsesätt
som Tvångsmedelskommittén gett uttryck för i betänkandet Tvångsmedel
- Anonymitet - Integritet (SOU 1984:54 s. 72). För att en förfättnings-
stadgad befogenhet skall kunna betraktas som tvångsmedel bör krävas att
befogenheten kan sättas i verket mot den enskildes vilja och med fysiskt
eller psykiskt tvång av något slag. Revisionsinstitutet i sig kan därför inte
betraktas som ett tvångsmedel. En annan sak är att en revision kan
genomföras med hjälp av tvångsåtgärder i form av vite eller bevissäkring
om den reviderade motsätter sig åtgärder som är nödvändiga för att
ändamålet med revisionen skall kunna uppnås. I de fäll där skattemyn-
digheterna behöver tillgripa tvångsåtgärder bör dessa åtgärder hållas
skilda från revisionsinstitutet som sådant och handläggas i särskild
ordning. Enligt regeringens uppfattning är det angeläget att revi-
sionsinstitutet bibehåller sin karaktär av en generell och fördjupad
kontrollform som inte kräver misstankar om felaktigheter för att få
verkställas.
Även om taxeringskontroll normalt sker i samverkan med den enskilde
måste en kontroll kunna företas också i situationer då den enskilde inte
medverkar frivilligt. En annan ordning skulle strida mot grundläggande
krav på rättvisa och likabehandling. Beskattningen kan inte få bli
beroende av vilka uppgifter den enskilde väljer att lämna. En tillämpning
av tvångsåtgärder kan inte heller göras beroende av om det finns
misstanke om brott eller ej. Det är ju ofta först sedan kontrollen utförts
som det kan finnas underlag för brottsmisstanke. Det måste således finnas
78
tvångsmedel att tillgå for att genomföra kontroll. Detta är inte på något Prop. 1993/94:151
sätt unikt för skatteområdet.
Behovet av ett regelsystem med tvångsåtgärder för genomförande av
skattekontroll kan alltså enligt regeringens uppfattning inte ifrågasättas.
Detta regelsystem måste dock uppfylla höga krav på rättssäkerhet.
Förutsättningarna för tvångsåtgärder bör vara noga preciserade i lag.
Beslut om tvångsågärd bör normalt fattas av domstol.
Den nuvarande bevissäkringslagen har länge kritiserats från rättssäker-
hetssynpunkt. Kritiken har främst gällt att domstolskontrollen inte
kommer in förrän i efterhand när det är fråga om åtgärder i verksam-
hetslokaler, att riskrekvisitet är svagt och att det finns vagheter vad avser
skillnaden mellan tredska och sabotagerisk. Kritik kan också riktas mot
terminologin i lagstiftningen.
Regeringen anser att den nuvarande bevissäkringslagen är behäftad med
sådana brister att det inte är meningsfullt att söka förbättra reglerna inom
ramen för den lagstiftningen. Bevissäkringslagen bör därför upphävas och
ersättas med en lag om särskilda tvångsåtgärder i beskattningsfÖriärandet
(tvångsåtgärdslagen) där skyddet för den enskildes berättigade krav på
rättssäkerhet ställs i förgrunden. Vi återkommer strax till detta.
Regeringens förslag: Möjligheten att besluta om s.k. tred-
jemansrevision slopas och ersätts med en möjlighet att förelägga
tredjeman att lämna uppgift eller visa upp handling.
Revision får inte ske för kontroll av det löpande beskattningsårets
räkenskaper och handlingar.
Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanser ställer sig bakom
kommitténs förslag. RSV avstyrker förslaget att slopa möjligheten till
taxeringsrevision av löpande beskattningsår. RRV påpekar att det är
angeläget att förändringarna inte påverkar möjligheterna till tred-
jemanskontroll bl.a. i de fäll där en huvudman laborerar med olika
företag över vilka han har ett obegränsat inflytande eller gör transak-
tioner med närstående. Revisorsamfundet tillstyrker förslaget men betonar
att reglerna endast bör ta sikte på "äkta" tredjemän.
Skälen för regeringens förslag: Taxeringsrevision får enligt nuvarande
regler ske för att kontrollera att skyldighet enligt lagen om självdeklara-
tion och kontrolluppgifter fullgjorts riktigt och fullständigt. Revi-
sionsinstitutet kan också användas för att hämta in uppgifter av tredjeman
(tredjemansrevision). Sådan revision får göras för att få uppgifter av
betydelse för kontroll av att andra till namnet kända personer eller någon
79
person som ingått viss bestämd rättshandling med tredjeman fullgjort sin Prop. 1993/94:151
deklarations- och uppgiftsskyldighet samt för att samla in uppgifter som
en förberedande åtgärd för kontroll av andra än tredjeman (3 kap. 8 §
TL). Taxeringsrevision får också verkställas för kontroll av det löpande
beskattningsårets räkenskaper och handlingar (3 kap. 11 § TL).
Tredjemansrevision
Tredjemanskontroll av näringsidkare är många gånger ett nödvändigt
inslag i kontrollverksamheten. Det räcker inte alltid med en kontroll av
den skattskyldiges egen bokföring utan uppgifterna i denna kan behöva
stämmas av mot uppgifter från tredjeman. Den skattskyldige kan t.ex.
från bokföringen ha uteslutit alla uppgifter rörande vissa inkomster.
Sådana oegentligheter kan normalt upptäckas bara med hjälp av
kontrollinformation från tredjeman. Hos en tredjeman som är kund till
den granskade kan skattemyndigheten finna kvitto på ett kostnadsfört
belopp som är skattepliktigt i den granskades verksamhet. På samma sätt
kan skattemyndigheten genom tredjemanskontroll följa mervärdesskatte-
pliktiga transaktioner. Mervärdesskattebedrägerier upptäcks bl.a. genom
att fakturan med avdragsgill ingående mervärdesskatt kontrolleras hos
utställaren, ibland genom flera led, varvid skattemyndigheten slutligen
kan finna någon som ställer ut falska fakturor på varor som aldrig
levererats eller på helt andra varor än dem som verkligen har levererats.
Tredjemanskontroll är således ett oumbärligt instrument i skattekontrol-
len. Det är emellertid i allmänhet inte nödvändigt att revidera en hel
verksamhet för att få fram de intressanta uppgifterna, utan det räcker
normalt att kontrollera vissa uppgifter eller handlingar. Dessa torde enligt
Rättssäkerhetskommittén i regel kunna tas fram av tredjeman efter
föreläggande utan risk för effektivitetsförluster. De nuvarande möjlig-
heterna till tredjemansrevision framstår därför enligt kommittén som mer
omfattande än nödvändigt. Vid revisioner som avser ett allmänt
uppgiftsinsamlande som en förberedande åtgärd för kontroll av andra än
den som revideras (generell revision eller förberedande åtgärdsrevision),
menar kommittén att nödvändigheten av revision är ännu otydligare, då
sådant uppgiftsinhämtande oftast avser väletablerande företag där
skattemyndigheten inte behöver tillgång till alla handlingar eller tillträde
till verksamhetslokalema. Skattemyndigheten bör i stället enligt kom-
mittén kunna förelägga även denna typ av tredjemän att komma in med
uppgifter.
Det stora flertalet remissinstanser har ställt sig bakom kommitténs
bedömning. Även regeringen ansluter sig till förslaget. Det är enligt
regeringens uppfattning viktigt att skattemyndighetens befogenhet att göra
taxeringsrevision inte är mer omfattande än nödvändigt. De uppgifter
som behövs från en tredjeman kan regelmässigt hämtas in genom
föreläggande. Genom att tredjemansrevisionen slopas får också revi-
sionsinstitutet en klarare och mer entydig innebörd; taxeringsrevision sker
för kontroll av att den egna deklarations- och uppgiftsskyldigheten
fullgjorts. Att en tredjeman fullgjort sin lagstadgade uppgiftsskyldighet
80
enligt ett föreläggande bör således kunna kontrolleras genom revision. Vi Prop. 1993/94:151
återkommer senare till den närmare utformningen av uppgiftsskyldigheten
vid tredjemanskontroll (avsnitt 5.4) och kommitténs förslag om att låta
bl.a. ett betydande utredningsintresse motivera tredjemanskontroll utan
föregående föreläggande (avsnitt 5.6.4).
Revision av löpande beskattningsår
Rättssäkerhetskommittén föreslår att regeln i 3 kap. 11 § tredje stycket
TL om att taxeringsrevision får verkställas för kontroll av det löpande
beskattningsårets räkenskaper och handlingar slopas. Endast de hand-
lingar som behövs för att kontrollera att deklarations- och uppgiftsskyl-
digheten för ett visst beskattningsår fullgjorts skall omfattas av revisio-
nen. Detta innebär att det löpande beskattningsårets handlingar skall
kunna granskas endast i den mån de har någon relevans vid denna
revision. RSV avstyrker kommitténs förslag i den här delen.
Ett skäl för att granska en viss händelse efter avslutad period kan
tänkas vara att följa upp en affärshändelse för att bedöma om den
behandlats rätt tidigare. Så länge syftet med kontrollen är att bedöma den
avslutade perioden bör detta kunna ske även om de ändringar som
Rättssäkerhetskommittén föreslår genomförs.
Ett annat skäl RSV tar upp för att bibehålla dagens regler är att det kan
vara av vikt för skattemyndigheten att bedöma bokföringens tillförlitlighet
genom att skaffa uppgifter om hur bokföringen rent praktiskt handläggs.
En bokföring som upprättas eller justeras i efterhand har t.ex. ett lägre
bevisvärde. Skattemyndigheten måste givetvis ha möjlighet att skaffa
sådana uppgifter. Detta bör enligt vår mening vara fullt möjligt vid
revision av ett avslutat beskattningsår, utan att syftet för den sakens skull
är att granska löpande år.
Inte heller vid s.k. integrerade revisioner har skattemyndigheten något
primärt intresse av att granska löpande period. Om t.ex. bedömningen av
en fråga rörande mervärdesskatt kommer att påverka det löpande årets
taxering finns det inga hinder mot att skattemyndigheten påpekar detta,
men detta kan knappast motivera en taxeringsrevision av det löpande
året.
Det förhållandet att en revision enligt taxeringslagen kommer att
omfatta ett avslutat beskattningsår kan inte heller ses isolerat. Period-
kontroll kan ske av avlämnade mervärdesskatte-, uppbörds- och
punktskattedeklarationer.
Revisionsinstitutet bör enligt regeringens uppfattning användas för att
kontrollera om en deklarations- eller uppgiftsskyldig fullgjort sina
skyldigheter enligt skatteförfättningama på ett riktigt sätt. Den enskilde
måste därför ha haft möjlighet att fullgöra sina skyldigheter innan
kontrollen sker. Innan dess finns inget att kontrollera.
RSV har påpekat att revision ofta är nödvändig för att utreda om
förutsättningar för betalningssäkring föreligger när inkomståret gått ut.
Enligt vår mening är det en viktig rättssäkerhetsfråga att det bakom-
liggande syftet med revisionsinstitutet hålls klart. Det kan i och för sig
6 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 151
finnas situationer som inte direkt rör skyldighet enligt Prop. 1993/94:151
skatteförfettningama där det kan vara angeläget med en samhällelig
kontroll och insyn. Övervägande skäl talar dock för att inte göra avsteg
från den grundläggande principen att revision skall avse kontroll av
deklarations- eller uppgiftsskyldighet.
Regeringen föreslår mot bakgrund av det anförda att den nuvarande
möjligheten i 3 kap. 11 § TL att verkställa taxeringsrevision for kontroll
av löpande beskattningsår tas bort.
Regeringens förslag: Revision får ske hos den som är eller kan
antas vara bokförings- eller räkenskapsskyldig samt hos juridiska
personer utom dödsbon.
Möjligheten att besluta om revision av fysiska personer som inte
bedriver näringsverksamhet tas bort.
Förbudet mot revision hos myndigheter slopas.
Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens förslag förutom
att kommittén inte lagt fram något förslag om att tillåta revision hos
myndigheter.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanser har tillstyrkt eller inte
haft något att erinra mot förslaget. RSV anser att möjligheten till revision
hos privatpersoner skall behållas för de fåll man inte vet om bokförings-
skyldighet föreligger och vid omfattande värdepappershandel. RSV anser
vidare att revision skall få göras hos myndigheter för kontroll av att
kontrolluppgiftsskyldigheten fullgjorts och för kontroll av mervärdesskatt,
källskatter och avgifter. RSV anser att revision är enda möjligheten att
få fram vissa uppgifter och att det är av stor vikt att detta får ske. Verket
påpekar särskilt att det kan röra stora belopp och att nuvarande regler
inte är konkurrensneutrala. Länsrätten i Kronobergs län liksom RÅ anser
att det uttryckligen bör anges att revision får ske vid misstanke om
bokföringsskyldighet. RA vill dock helst liksom Civilekonomernas
Riksförbund att möjligheten till revision hos privatpersoner bibehålls.
Civilekonomernas Riksförbund anser att möjligheten behövs vid
bulvanförhållanden, omfettande options- och värdepappershandel samt vid
skalbolagsaffärer. Regionåklagarmyndigheten i Jönköping har även nämnt
att möjligheten till revision hos en fysisk person som inte är näringsid-
kare kan behövas vid granskning av en fåmansbolagsdelägare när en
pågående revision av bolaget lett till frågetecken som behöver rätas ut.
Skälen för regeringens förslag: Taxeringsrevision får enligt 3 kap. 8
§ TL göras hos den som är bokföringsskyldig eller skyldig att föra
räkenskaper och hos juridisk person som inte är dödsbo. Hos andra
deklarations- och uppgiftsskyldiga får taxeringsrevision göras endast när
särskilda skäl föranleder det. Taxeringsrevision får inte göras hos
82
myndigheter. Prop. 1993/94:151
Begränsningen av möjligheten att revidera fysisk person som inte är
näringsidkare infördes genom lagstiftning som trädde i kraft den 1 januari
1988. Motivet till förändringen var att taxeringsrevision i praktiken
användes för kontroll av bokföringsskyldiga och att de formella
befogenheterna ansågs böra begränsas till vad som behövdes för en
effektiv skattekontroll (prop. 1987/88:65 s. 35). För att taxeringsrevision
skulle få verkställas hos en fysisk person som inte är näringsidkare borde
därför uppställas kravet att det finns särskilda skäl. Sådana särskilda skäl
kunde anses föreligga när det gäller så invecklade förhållanden att de inte
lämpligen kan utredas på annat sätt och det är väsentligt att frågorna
klarläggs. Som exempel på situationer när det kan finnas skäl att revidera
fysisk person som inte är näringsidkare tas i propositionen upp att det vid
revisioner hos fåmansföretag ofta finns anledning att utsträcka kontrollen
till företagsledare eller delägare i företaget. Även om de inte själva är
bokföringsskyldiga har deras egna inkomstförhållanden i allmänhet ett så
intimt samband med företagets näringsverksamhet att de ibland bör kunna
kontrolleras med hjälp av revisionsinstitutet.
Rättssäkerhetskommittén anser att revisionsinstitutet bör få användas
endast för kontroll av dem som är bokföringsskyldiga enligt bokförings-
lagen (1976:125) eller skyldiga att föra räkenskaper enligt jordbruksbok-
föringslagen (1979:141) samt juridiska personer som inte är dödsbon. Det
man kan uppnå med revisionsinstitutet i fråga om kontroll av fysiska
personer som inte är näringsidkare kan enligt kommittén uppnås genom
att använda bestämmelserna i 3 kap. 5 § TL och förelägga den
skattskyldige att visa upp handlingar eller lämna de upplysningar som
behövs för kontroll av att uppgifterna i hans självdeklaration är riktiga
eller annars för hans taxering. En avstämning av deklarerade uppgifter
kan också ske vid ett taxeringsbesök enligt 3 kap. 7 § TL.
Några remissinstanser anser att revision måste få ske även i de fell
skattemyndigheten inte med säkerhet vet om bokföringsskyldighet
föreligger men omständigheterna talar för att så är fellet. Även vi anser
att revision måste få göras om det kan antas att det föreligger bokförings-
eller räkenskapsskyldighet. I annat fell skulle en befogad skattekontroll
i många fell omöjliggöras. Bestämmelsen i 3 kap. 8 § TL bör utformas
i enlighet härmed. De flesta remissinstanser ställer sig bakom kommitténs
förslag om att möjligheten att besluta om revision av fysiska personer
som inte bedriver näringsverksamhet skall slopas. Även regeringen
ansluter sig till förslaget. Möjligheten att revidera en fysisk person som
inte bedriver näringsverksamhet har använts mycket sparsamt. I de fell
uppgifter behöver hämtas in kan föreläggande användas. Det krävs dock
enligt vår mening ett förtydligande av de föreslagna bestämmelserna om
föreläggande.
RSV och några ytterligare remissinstanser anser att revision också
måste få ske hos en fysisk person vid omfettande värdepappershandel
utan att näringsverksamhet föreligger. Vi har förståelse for denna
uppfettning. Det finns omständigheter som talar för att revision bör få
ske i dessa fell, bl.a. att det ofta kan vara fråga om omsättning av
83
mycket stora belopp och att transaktionerna kan vara svårkontrollerade. Prop. 1993/94:151
Å andra sidan bör erforderlig kontroll av denna grupp skattskyldiga
liksom av andra fysiska personer som inte är näringsidkare kunna utföras
genom att skattemyndigheten begär in uppgifter från den skattskyldige
själv eller utnyttjar möjligheterna att begära in kontrolluppgifter. Det kan
redan här nämnas att om den skattskyldige inte fullgör ett föreläggande
att visa upp en handling skall den, enligt 9 § i vårt förslag till tvångsåt-
gärdslag, få eftersökas och omhändertas för granskning om det finns
särskilda anledning att anta att den begärda handlingen finns hos honom.
Vi föreslår mot bakgrund av det anförda inte något undantag i det här
avseendet.
RSV har i sitt remissyttrande påpekat att en förutsättning för att få
utföra en revision är att den som bedriver verksamheten är identifierad.
Om så inte är fallet och identifiering inte kan ske saknas kontrollmöjlig-
heter. Att beslut om revison inte kan lättas avseende någon som inte är
identifierad medför att kontroll av tillfällig handel och liknande verksam-
het inte kan utföras av skattemyndighet ensam utan alltid måste ske
tillsammans med polismyndighet. RSV anser det därför angeläget att
utreda vilka befogenheter skattemyndigheterna bör anförtros när det
gäller kontrollen av tillfällig handel och verksamhet bedriven av anonyma
personer.
Regeringen, som är medveten om de problem som RSV tar upp i sitt
yttrande, är inte beredd att nu ta ställning till om skattemyndigheternas
befogenheter i det här avseendet bör utökas. Frågan rymmer många olika
aspekter. Regeringen delar därför RSV:s uppfattning att frågan bör
utredas och avser att senare återkomma i saken.
Enligt vissa skatteförfättningar, bl.a. taxeringslagen, får revision inte
ske hos myndigheter, medan andra författningar, t.ex. lagen om
punktskatter och prisregleringsavgifter, inte innehåller något sådant
förbud.
Att revision inte fått ske hos myndigheter har motiverats med att
skattemyndigheten kan få kännedom om nödvändiga uppgifter på annat
sätt än genom revision. Den möjlighet som för närvarande står till buds
för skattemyndigheten är att begära in uppgifter från myndigheten. Detta
förutsätter dock att skattemyndigheten vet vilka uppgifter som myn-
digheten har och som kan vara relevanta.
Myndigheternas skatt- och avgiftsskyldighet kan röra betydande belopp.
Utvecklingen de senaste åren har inneburit att myndigheter i allt större
omfattning kommit att agera på marknader i konkurrens med privata
företag. Eftersom nuvarande regler inte ger skattemyndigheterna
möjlighet till en tillfredsställande kontroll av myndigheter kan reglerna
inte sägas vara konkurrensneutrala. Till detta kommer att myndigheter
kan vara stora arbetsgivare och därmed också skyldiga att göra
skatteavdrag och lämna kontrolluppgifter. Den fördjupade kontroll som
en revision innebär bör därför tillåtas. Regeringen föreslår att revision
skall få ske hos en myndighet om myndigheten är deklarations- eller
uppgiftsskyldig. Förbudet mot revision av myndigheter i 3 kap. 8 § TL
bör således slopas.
84
Det kan i sammanhanget påpekas att revision hos myndigheter Prop. 1993/94:151
naturligtvis enbart får avse kontroll av deklarations- och uppgiftsskyl-
dighet och inte ta sikte på deras myndighetsutövning.
Regeringens förslag: Av lagstiftningen skall klart framgå att revision
skall bedrivas i samverkan med den reviderade.
Revisionsbestämmelsema kompletteras med regler för att tyd-
liggöra skattemyndighetens och den reviderades befogenheter och
skyldigheter vid revision.
Kommitténs förslag: Överensstämmer i allt väsentligt med rege-
ringens.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna ställer sig bakom
kommitténs förslag.
Skälen för regeringens förslag: Som vi tidigare påpekat skall
utgångspunkten för revisionsverksamheten vara att revisioner bedrivs i
samverkan mellan den granskade och den granskande myndigheten.
Nuvarande regler har som också nämnts en utformning som kan leda
tankarna till att revisioner alltid bedrivs under tvång. Revisionsreglema
bör därför ändras så att samverkansförfårandet betonas och det tydliggörs
att samverkan inte innebär att skattemyndigheten ensidigt bestämmer
villkoren. Om revisorn och den reviderade inte kan komma överens om
hur revisionen skall bedrivas kan tvångsåtgärder bli aktuella. Vi
återkommer till detta senare (avsnitt 5.6).
Även om skattemyndigheten och den reviderade bör ha tämligen vida
möjligheter att, med hänsyn till vad som är lämpligt i det enskilda fallet,
komma överens om hur revisionen skall bedrivas, måste ramarna för
myndighetens befogenheter och den reviderades skyldigheter regleras i
lag. Tydliga handlingsregler har också den fördelen att den enskilde vet
vad som krävs av honom. Handlingsreglerna kommer dessutom att ha
betydelse för frågan om det är befogat med tvångsåtgärder eller inte.
Ett beslut om taxeringsrevision skall tillställas den som skall revideras
innan revisionen verkställs. Beslutet skall innehålla uppgift om ändamålet
med revisionen, t.ex. om det är fråga om en integrerad revision eller en
mer begränsad kontroll. Beslutet skall också innehålla uppgift om
möjligheten att undanta handlingar och uppgifter från revision.
Utgångspunkten vid utformningen av revisionsreglema är således att
revisionen skall bedrivas i samverkan med den reviderade. Detta bör
komma till klart uttryck i lagtexten (3 kap. 10 § första stycket TL).
Lagrådet har påpekat att kravet i 3 kap. 10 § TL att en taxeringsrevision
skall bedrivas i samverkan med den reviderade gäller generellt och
således också när revisionen genomförs med tvång. Det är uppenbart att
det i sådana fåll inte alltid går att bedriva revisionen i samverkan med
85
den reviderade, eftersom detta i princip förutsätter frivillig medverkan Prop. 1993/94:151
från dennes sida. Bestämmelsen bör därför enligt Lagrådet ändras så att
samverkan inte blir ett absolut krav utan att revisionen om möjligt skall
bedrivas i samverkan med den reviderade.
Regeringen delar Lagrådets uppfattning att en justering av 3 kap. 10 §
första stycket TL behövs för att tydliggöra att kravet på samverkan inte
gäller i tvångssituationerna. Emellertid kan den utformning av be-
stämmelsen som Lagrådet föreslår enligt vår uppfattning ge intryck av att
det finns ett utrymme att bedriva en taxeringsrevision utan samverkan
med den reviderade enbart med stöd av taxeringslagen. Detta vore
olyckligt eftersom samverkan vid revisioner som inte omfattas av någon
tvångsåtgärd är en grundläggande utgångspunkt i våra förslag. Vi föreslår
i stället att det av ett tillägg till första stycket framgår att det i den
föreskrift i 3 kap. 12 § TL som reglerar vite och i tvångsåtgärdslagen
finns bestämmelser som tar sikte på de fell en samverkan inte är möjlig.
Revision skall genomföras på ett sådant sätt att den inte onödigtvis
hindrar verksamheten. En revision påböijas normalt först sedan
deklarationen avlämnats. Om det kan antas bli en omfettande revision får
den påböijas även innan deklarationen skall lämnas under förutsättning
att det beskattningsår revisionen avser gått ut.
Endast om den reviderade medger det får revisionen genomföras i hans
verksamhetslokaler. Granskningen av handlingar skall ske hos den
reviderade om han begär det och granskningen kan ske där utan
betydande svårighet. Om revisionen inte verkställs hos den reviderade
skall handlingarna på begäran överlämnas till revisorn mot kvitto (3 kap.
10 § andra och tredje styckena TL).
Revisorn får förutom att granska handlingar som rör verksamheten även
inventera kassa, granska lager, maskiner och inventarier samt besiktiga
lokaler och byggnader som används i verksamheten (3 kap. 11 § TL).
Den reviderade skall tillhandahålla de handlingar som får granskas och
lämna de upplysningar som behövs för kontrollen. Han skall lämna
tillträde till utrymmen som huvudsakligen används i verksamheten så att
revisorn kan inventera kassan, granska lager m.m. och besiktiga lokaler
och byggnader som används i verksamheten. Den reviderade skall också
om möjligt ställa en ändamålsenlig arbetsplats till förfogande när
revisionen får genomföras i hans lokaler. Den reviderade skall även i
övrigt ge den hjälp som behövs vid revisionen (3 kap. 12 § TL).
Alla handlingar som rör verksamheten får granskas. Har den reviderade
och revisorn olika uppfettning i fråga om vilket material som får
granskas skall materialet förseglas och frågan avgöras av länsrätt (avsnitt
5.5).
Även befogenheter och åligganden i samband med granskning av ADB-
lagrat material bör tydliggöras i lagstiftningen. Vi återkommer strax till
detta (avsnitt 5.3.4).
86
Prop. 1993/94:151
Regeringens förslag: Skyddet för ADB-lagrad information vid
taxeringsrevision förstärks.
Revisorn får själv använda terminal eller annat tekniskt hjälpmedel,
om inte den reviderade i stället tillhandahåller en kopia av upptag-
ningen och denna utan svårighet kan granskas med annat tillgängligt
tekniskt hjälpmedel. Skattemyndigheten får kontrollera att kopian
stämmer överens med den upptagning som finns hos den reviderade.
Vid granskningen får endast de tekniska hjälpmedel och sökbe-
grepp användas som behövs för att tillgodose ändamålet med
revisionen. Granskning får inte ske via telenätet.
Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Förslaget har inte mött någon kritik i sak.
Företagens uppgiftslämnardelegation är kritisk till att kommittén inte tagit
upp problemen vid taxeringsrevision som förorsakas av förekomsten av
s.k. potentiella handlingar, registeransvar och registerändamål enligt
datalagen. Delegationen anser det angeläget att frågorna snarast blir lösta
av Rättssäkerhetskommittén i dess fortsatta arbete eller på annat sätt.
Skälen för regeringens förslag: Genom lagändringar som trädde i
kraft den 1 januari 1988 reglerades skattemyndighetens befogenhet att vid
revision granska ADB-baserade räkenskaper (prop. 1987/88:65, bet.
1987/88:SkU17, rskr. 1987/88:70, SFS 1987:1228). Föreskrifterna finns
nu i 3 kap. 11-13 §§ TL.
Enligt 3 kap. 12 § TL får revisorn själv använda terminal eller annat
tekniskt hjälpmedel för att ta del av upptagning som kan uppfattas endast
med sådant hjälpmedel. Länsrätten får dock, när det finns synnerliga
skäl, besluta om sådana begränsningar av rätten att använda den
reviderades tekniska hjälpmedel som behövs för att upptagningar som
skall undantas från granskning inte skall bli tillgängliga för revisorn (3
kap. 13 § andra stycket TL).
Den granskande myndigheten anses enligt gällande rätt inte vara
registeransvarig. Till följd av detta är bestämmelserna i datalagen
(1973:289) endast till en del tillämpliga på den granskande myndighetens
åtgärder. Regler till skydd för den personliga integriteten vid granskning
av personuppgifter i personregister i samband med revision finns i stället
i lagen (1987:1231) om automatisk databehandling vid taxeringsrevision,
m.m.
RSV och Datainspektionen har utfärdat verkställighetsföreskrifter om
förfarandet vid granskning av ADB-register (RSFS 1991:10; DIFS
1988:2 och 1991:1). Datainspektionens föreskrifter tar enbart sikte på
granskningen av personuppgifter medan RSV:s föreskrifter omfattar
granskning av alla uppgifter som är lagrade på ADB-medium.
Enligt föreskrifterna krävs ett särskilt förordnande för att en revisor
själv skall få använda tekniska hjälpmedel vid granskningen av ADB-
87
register. Ett särskilt förordnande krävs dock inte om revisorn, efter Prop. 1993/94:151
medgivande av den reviderade, själv tar fram uppgifter genom att
använda dennes terminal och åtkomsten är begränsad på så sätt att
revisorn inte kan påverka innehållet i registret. I sådant fell behöver inte
heller en kopia av registret användas, vilket föreskrivs för övriga fell då
en revisor använder tekniska hjälpmedel för att granska ADB-register om
inte särskilda skäl föranleder annat. Granskningen får inte ske genom
terminaluppkoppling mellan skattemyndigheten och den reviderade. Vid
granskning av personregister får granskaren använda endast de tekniska
hjälpmedel, program och sökbegrepp som behövs för att tillgodose
ändamålet med revisionen. Endast de personuppgifter som behövs för
ändamålet får tas fram. Den registeransvarige skall, om det är förenligt
med revisionens ändamål, ges tillfälle att själv ta fram personuppgifterna.
Föreskrifterna innehåller också bestämmelser om samråd i fråga om
bl. a. var granskningen skall utföras och vilken teknisk utrustning och
programvara som skall användas.
Datastraffrättsutredningen (Ju 1989:04) avlämnade i december 1992 sitt
slutbetänkande Information och den nya informationsteknologin (SOU
1992:110). Utredningen har i enlighet med sina direktiv (Dir. 1989:54)
tagit upp bl.a. de komplikationer som är förenade med skattemyn-
dighetens befogenheter i fråga om datorlagrad information. Betänkandet
bereds för närvarande inom Justitiedepartementet. För att få underlag för
sina överväganden framställde utredningen en förfrågan till vissa
myndigheter och organisationer om vilka erferenheter som vunnits vid
tillämpningen av lagstiftningen och de föreskrifter som utfärdats. Det kan
vara av intresse att i det här sammanhanget konstatera att varken
myndigheter eller näringslivsoiganisationer redovisade några konkreta
exempel på problem som uppkommit i samband med verkställda
revisioner. Däremot framfördes ånyo de principiella invändningar från
näringslivshåll som gjordes tidigare i samband med att lagstiftningen om
ADB-revision tillkom, nämligen att kärnfrågan är gränsdragningen mellan
frivillighet och tvång vid revision. Den frågeställningen anser regeringen
har fått sin lösning genom de förslag som vi nu lägger fram och som
innebär en klar gränsdragning mellan frivillighet och tvång.
Automatiseringen av de administrativa rutinerna hos företagen har
möjliggjorts genom den nya teknologin. Skattemyndigheterna kan inte
fullgöra sina uppgifter om inte myndigheternas kontrollmetoder anpassas
till de nya förutsättningarna. Det är i praktiken ogörligt att revidera ett
stort företag med AD B-baserad bokföring med hjälp av utskrifter av
ADB-lagrat bokföringsmaterial. ADB-revisioner måste därför tillåtas.
Däremot motiverar både datasäkerhets- och integritetsskäl att det infors
särskilda begränsande regler som tar sikte på granskning av ADB-
baserade räkenskaper.
Datastraffrättsutredningen har föreslagit att bestämmelser om ökat
skydd för ADB-lagrade handlingar förs in i bevissäkringslagen. Rätts-
säkerhetskommittén föreslår att regler införs även i taxeringslagen. Vi
delar uppfattningen att skyddet för ADB-lagrad information bör förstärkas
på det skatterättsliga området och att sådana regler bör införas såväl i
88
taxeringslagen som i den nya tvångsåtgärdslagen. Prop. 1993/94:151
De föreslagna bestämmelserna kan i stort sägas innebära att vissa av
RSV:s och Datainspektionens föreskrifter upphöjs till lag.
ADB-revision skall normalt ske genom granskning av en kopia av
upptagningen. Visserligen har begreppet kopia, som Data-
straffrättsutredningen närmare utvecklat (SOU 1992:110 s. 257), en
annan betydelse i ADB-miljö än i traditionell pappersbaserad miljö. Detta
hindrar emellertid inte att det avsedda förfarandet här beskrivs som en
kopiering. Samtidigt medför den nya tekniken att skattemyndigheten
måste kunna förvissa sig om att det är en riktig kopia och att inget som
får granskas har undanhållits. Om den granskade inte har tillhandahållit
någon kopia för granskning eller om skattemyndigheten inte kunnat
kontrollera om den uppgivna kopian stämmer överens med innehållet i
den reviderades ADB-upptagning, får revisorn använda den skattskyldiges
ADB-utrustning för att på egen hand ta fram materialet.
Endast de tekniska hjälpmedel och sökbegrepp som behövs för att
tillgodose ändamålet med revisionen får användas. Häri ligger som
Lagrådet påpekat (se författningskommentaren till 25 § tvångsåtgärds-
lagen) att endast de uppgifter som behövs för ändamålet får tas fram (3
kap. 12 § TL). Vidare föreslås ett förbud mot granskning via telenätet,
dvs. att skattemyndigheten inte skall kunna koppla upp förbindelse med
den reviderades dator via telenätet.
Även granskning av ADB-lagrade handlingar skall ske i samråd med
den reviderade. Vid sådant samråd är det naturligt att diskutera vilken
teknisk utrustning som skall användas, vilka register som skall granskas,
vilka bearbetningar som skall göras och vem som skall ta fram uppgifter-
na med hjälp av ADB-utrustningen. Under en revision bör den reviderade
och skattemyndigheten därför finna en lösning som tillgodoser både
kontrollintresset och behovet av att skydda integritetskänslig information.
Beträffande möjligheten att undanta uppgifter från granskningen bör
motsvarande regler som föreslås beträffande handlingar och uppgifter
som inte är ADB-lagrade gälla.
Företagens uppgiftslämnardelegation tar i sitt remissyttrande bl.a. upp
frågan om registerändamål och registeransvar för skattemyndigheten i
samband med kontroll av ADB-register. Frågorna behandlas av Data-
lagsutredningen (Ju 1989:02) i betänkandet En ny datalag (SOU
1993:10). Frågan om registeransvar för skattemyndigheten kan inte ses
isolerad utan måste bedömas i samband med ett ifrågasatt registeransvar
över huvud taget för myndigheter som utför kontroll av uppgifter i
personregister. Samma sak gäller registerändamål. Regeringen har i prop.
1993/94:116 Normgivningsfrågor på dataskyddsområdet, m.m. anfört att
frågan om att stifta en ny datalag bör anstå till dess EG tagit ställning på
integritetsskyddsområdet. De frågor som delegationen tar upp hör
samman med en ny datalagstiftning och får därför bedömas i det
sammanhanget.
89
Prop. 1993/94:151
Regeringens förslag: Reglerna om tredjemansrevision ersätts med
en befogenhet för skattemyndigheten att förelägga den som är
bokförings- eller räkenskapsskyldig eller annan juridisk person än
dödsbo att lämna kontrolluppgift om rättshandling mellan den
uppgiftsskyldige och annan person. Ett föreläggande får även avse
att visa upp handling eller lämna över kopia av handling rörande
rättshandling.
Fysisk person som inte är näringsidkare skall endast om det finns
särskilda skäl kunna föreläggas att medverka vid tredjemanskontroll.
Att uppgiftsskyldigheten fullgjorts riktigt och fullständigt skall
kunna kontrolleras genom en efterföljande revision.
Om uppgiftslämnandet fordrar att den som skall lämna uppgifterna
lägger ner ett betydande arbete för att sammanställa de begärda
uppgifterna, skall denne kunna begära att skattemyndigheten biträder
vid eller själv utför detta arbete.
Kommitténs förslag: Kommitténs förslag överensstämmer i allt
väsentligt med regeringens.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanser har tillstyrkt eller inte
haft något att erinra mot förslagen. RSV har föreslagit att det skall införas
någon form av begränsning av möjligheterna för den enskilde att ställa
räkenskapsmaterial till förfogande.
Skälen för regeringens förslag: Regeringen har tidigare föreslagit
(avsnitt 5.3.1) att möjligheten till s.k. tredjemansrevision slopas. Som vi
redan påpekat är en tredjemanskontroll av näringsidkare många gånger
ett nödvändigt inslag i kontrollverksamheten. Det är emellertid i
allmänhet inte nödvändigt att i dessa situationer revidera hela verksam-
heten, utan det räcker att skattemyndigheten får del av de efterfrågade
handlingarna eller uppgifterna.
Uppgifter kan som tidigare nämnts hämtas in från tredjeman genom
föreläggande. I lagen (1990:325) om självdeklaration och kontroll-
uppgifter, LSK, finns ett flertal bestämmelser som ger skattemyndigheten
eller RSV rätt att förelägga främst näringsidkare att lämna kontroll-
uppgifter. Som exempel kan nämnas 3 kap. 43 § LSK som föreskriver
skyldighet för den som bedriver näringsverksamhet eller innehar
privatbostadsfestighet eller privatbostad att efter föreläggande lämna
uppgift om belopp som utbetalats eller uppburits vid transaktioner med
näringsidkare och som kan utgöra intäkt eller avdragsgill utgift vid
dennes taxering.
Även om möjligheterna till föreläggande formellt kan användas för
tämligen omfattande uppgiftsinsamlingar används reglerna inte på det
sättet i dag. Inhämtande av uppgifter sker i stället huvudsakligen genom
revision. En orsak till detta är önskemålet att undvika ett alltför
betungande arbete för uppgiftslämnama. Kontrolluppgiftslämnande
90
innebär ju att den enskilde ur sina räkenskaper måste ta fram och Prop. 1993/94:151
sammanställa de begärda uppgifterna. Vid en revision är det däremot
skattemyndigheten som har att utföra de väsentliga arbetsuppgifterna.
Den enskildes medverkan består i att tillhandahålla det material som får
granskas, lämna tillträde till verksamhetslokaler samt lämna de upplysnin-
gar som behövs för att revisionen skall kunna genomföras. De nackdelar
som är förknippade med att lämna kontrolluppgift måste dock ställas mot
att det många gånger kan uppfattas som ett intrång att beskattningsmyn-
digheten genomför en revision även om åtgärden avser att kontrollera
någon annan.
Vid en tredjemanskontroll är det som redan nämnts i allmänhet inte
nödvändigt att hela verksamheten revideras, utan det räcker att
skattemyndigheten får del av de efterfrågade uppgifterna eller handlingar-
na. Regeringen ställer sig därför bakom kommitténs förslag att be-
stämmelserna om tredjemansrevision ersätts med en reglering som
möjliggör för skattemyndigheten att förelägga tredjeman att lämna
kontrollinformation.
En skillnad bör göras mellan näringsidkares och andra fysiska personers
medverkan vid tredjemanskontroll. Inhämtande av tredjemansuppgifter
från fysiska personer, som inte driver bokföringspliktig verksamhet, bör
endast komma i fråga i speciella fell. Om t.ex. en person säljer egendom
av betydande värde till ett företag, vilket medför att det köpande
företaget kan dra av s.k. fiktiv mervärdesskatt, bör skattemyndigheten
hos säljaren kunna hämta in uppgifter och handlingar om rättshand-
lingen. I de fell det finns skäl att anta att det är fråga om bokföringsplik-
tig verksamhet möter inga hinder att företa en sådan kontroll på samma
grund som hos andra näringsidkare. Om det emellertid är klart att det är
fråga om enstaka försäljningar eller ett sådant osjälvständigt uppdragsför-
hållande, att inkomsten är hänförlig till inkomst av kapital eller inkomst
av tjänst, bör det i speciella fell finnas möjlighet att företa en kontroll
hos privatpersoner. På samma sätt kan det ibland finnas ett uttalat behov
av att kunna kontrollera rättshandlingar mellan företag och företags-
ledare eller närstående till denne.
I dag fordras särskilda skäl för revision (således även tred-
jemansrevision) av annan än bokföringsskyldig eller juridisk person som
inte är dödsbo. Vi föreslår att det skall krävas särskilda skäl för att
förelägga en fysisk person som inte är näringsidkare att komma in med
uppgifter för kontroll av annan än honom själv.
Vad gäller frågan om vem som skall vara att anse som tredjeman följer
detta skillnaderna mellan olika skattesubjekt. Anledning saknas därvid att
göra undantag för bolag där en huvudman har ett avgörande inflytande
eller bolag som på annat sätt är att betrakta som närstående, då det vid
tillämpningen av de föreslagna reglerna såväl vid tredska som vid
sabotagerisk inte torde uppstå några effektivitetsförluster i förhållande till
reglerna för kontroll av egen skyldighet (jfr avsnitt 5.6.4).
Kommittén har föreslagit att möjligheten att förelägga tredjeman att
komma in med uppgifter för kontroll av annans deklarations- och
uppgiftsskyldighet knyts till förekomsten av en rättshandling mellan
91
tredjeman och annan. Motsvarande konstruktion finns i nuvarande Prop. 1993/94:151
bestämmelser om tredjemansrevision i 3 kap. 8 § andra stycket TL.
Regeringen ansluter sig till förslaget i den här delen.
Skattemyndigheten bör kunna förelägga tredjeman att komma in med
uppgifter för kontroll av annan i två olika situationer. Den ena situatio-
nen är om föreläggandet avser en viss bestämd typ av rättshandling.
Skattemyndigheten kan då begära att tredjeman lämnar uppgifter rörande
denna typ av rättshandling utan att namnge de personer som har företagit
rättshandlingen. Den andra situationen är när skattemyndigheten vill
hämta in uppgifter rörande rättshandlingar med en viss bestämd
skattskyldig. Rättshandlingarna behöver då inte specificeras. Ett
föreläggande bör även kunna avse att visa upp handling eller lämna över
kopia av handling rörande rättshandling.
Om uppgiftsinhämtandet är omfattande och fördrar att tredjeman måste
lägga ner ett betydande arbete för att ställa samman uppgifterna bör
denne kunna begära att skattemyndigheten biträder vid arbetet eller själv
utför detta.
I sammanhanget kan nämnas att vårt förslag rörande taxeringsrevision
innebär att kontroll av att uppgiftsskyldigheten enligt ett föreläggande
fullgjorts riktigt och fullständigt kan ske genom revision hos näringsid-
kare och annan juridisk person än dödsbo.
Kommittén har föreslagit att det i taxeringslagen införs en bestämmelse
om förläggande för tredjeman att lämna uppgifter. Placeringen av
bestämmelsen i taxeringslagen är ingalunda självklar. Den har tydliga
likheter med de kontrolluppgifter som enligt lagen om självdeklaration
och kontrolluppgifter skall lämnas efter föreläggande. Eftersom uppgifter-
na syftar till en kontroll av annans taxering är enligt vår mening den
naturliga placeringen i tredje kapitlet lagen om självdeklaration och
kontrolluppgifter som reglerar uppgiftsskyldighet till ledning för annans
taxering. Vi föreslår därför att uppgiftsskyldigheten utformas som en
kontrolluppgiftsskyldighet och placeras i en ny paragraf, 3 kap. 50 a §,
i denna lag.
Som redan nämnts finns i lagen om självdeklaration och kontroll-
uppgifter en rad bestämmelser om befogenhet för skattemyndighet att
förelägga uppgiftsskyldig att inkomma med kontrolluppgift i skilda
avseenden. Vid lagens tillkomst överfördes bestämmelserna, i sak
oförändrade, från den gamla taxeringslagen. Bestämmelserna har vuxit
fram under lång tid utan att det tagits något samlat grepp om be-
stämmelsernas utformning och i vad mån reglerna överlappar varandra.
Nu när ytterligare en bestämmelse om kontrolluppgiftsskyldighet införs
accentueras behovet av en teknisk översyn av bestämmelserna. Vi avser
att senare initiera en sådan översyn.
92
Prop. 1993/94:151
Regeringens förslag: Alla handlingar som rör verksamheten
omfattas i princip av revisionen.
Möjligheterna att undanta integritetskänsligt material från revision
utökas.
På den reviderades begäran omfattar revisionen inte
- handlingar som inte får beslagtas vid husrannsakan med anled-
ning av brott enligt 27 kap. 2 § rättegångsbalken,
- annan handling med ett betydande skyddsintresse om handlingens
innehåll på grund av särskilda omständigheter inte bör komma till
någon annans kännedom och om handlingens skyddsintresse är större
än dess betydelse för revisionen.
Om den reviderade och skattemyndigheten är av olika uppfattning
i fråga om vilket material som får granskas skall materialet förseglas
och frågan avgöras av länsrätten.
Motsvarande regler införs för befrielse från skyldighet att lämna
uppgift.
Det nuvarande förbudet mot fullföljd av länsrättens beslut slopas.
Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Kommittén har dock föreslagit uttryckliga bestämmelser om att hand-
lingar som innehåller kvalificerade råd i skatterättsliga angelägenheter
eller tekniska företagshemligheter skall undantas från granskning på den
enskildes begäran.
Remissinstanserna: Remissutfallet är övervägande positivt till
huvuddragen i förslaget. Flera remissinstanser har dock ansett att
reglerna är väl allmänt hållna. Länsrätten i Stockholms län tillstyrker
förslaget men varnar för svåra gränsdragningsproblem och slitsamma
tvister. JO avstyrker förslaget och ifrågasätter om inte utredningen gått
väl långt samt har svårt att acceptera undantaget för råd i skatterättsliga
angelägenheter. Civilekonomernas Riksförbund motsätter sig undantaget
för skatterättsliga bedömningar och påpekar att det kommer att vara svårt
för skattemyndigheten att föra talan då handlingens innehåll är okänt.
Förbundet motsätter sig att muntliga upplysningar skall kunna ersätta
uppvisande av dokument. Länsrätten i Kronobergs län ifrågasätter om
undantaget för handlingar som inte får beslagtas med anledning av brott
skall vara absolut. Revisorsamfundet tillstyrker förslaget men vill ha ett
uttryckligt undantag för handlingar som omfattas av revisors tystnads-
plikt. Generaltullstyrelsen framför kritik vad gäller undantaget för teknisk
företagshemlighet.
Skälen för regeringens förslag: Skattemyndigheten får enligt 3 kap.
5 § TL förelägga den enskilde att lämna de upplysningar som behövs för
kontroll av att uppgifterna i hans självdeklaration är riktiga eller annars
för hans taxering. Ett föreläggande får avse kontrakt, kontoutdrag,
räkningar, kvitton eller liknande handlingar som behövs för kontroll av
93
deklarationen. Prop. 1993/94:151
Enligt nuvarande regler får länsrätten om det finns synnerliga skäl
befria den enskilde från att lämna uppgift eller visa upp handling när
uppgiften eller handlingen avser förhållanden om vilket den enskilde skall
iaktta tystnad eller särskilda omständigheter i annat fell gör att upp-
lysningarna eller handlingarnas innehåll inte bör komma till någon annans
kännedom (3 kap. 6 § TL).
Vid revision får i princip alla handlingar som rör verksamheten
granskas kap. 11 § TL). Bestämmelser om undantagande av handlingar
från revision motsvarande dem i 3 kap. 6 § TL finns i 3 kap. 13 § TL.
Bevissäkringslagen innehåller också en bestämmelse om undantagande av
handling från bevissäkring. Enligt taxeringslagens regler kan handlingar
inte förseglas och länsrättens beslut kan inte överklagas. Bevissäkringsla-
gen innehåller däremot regler om försegling. Handlingar kan dock i
undantagsfall granskas innan länsrätten prövat frågan, eftersom försegling
inte behöver ske om granskningsledaren anser att en begäran om
försegling är uppenbart ogrundad (se t.ex. RA 1991 ref 75) och då det
saknas en möjlighet till försegling enligt taxeringslagen. Någon fullföljds-
begränsning finns inte i bevissäkringslagen.
De rättssäkerhetsgarantier som brukar nämnas är att det vid skatteutred-
ningar föreligger absolut sekretess och andra regler till skydd för
vidarespridning. Enligt 9 kap. 2 § sekretesslagen (1980:100) föreligger
sekretess i särskilt ärende om kontroll beträffande skatt eller om
säkringsåtgärd i samband med sådan kontroll. Sekretessen är absolut,
varmed menas att det inte finns något undantag för prövning av eventuellt
motstående intresse. Regler till skydd mot vidarespridning finns också i
bl.a. 2, 3 och 6 §§ taxeringsförordningen (1990:1236). Bestämmelserna
innebär att handlingar rörande skatteutredningar får granskas endast av
de tjänstemän som skattemyndigheten bestämmer samt att handlingarna
skall skyddas så att obehöriga inte kommer åt dem.
Det finns emellertid inte något som hindrar att handlingarna under
pågående revision eller, i den mån de inte har återsänts eller förstörts,
översänds till polis- eller åklagarmyndighet om det finns anledning att
inleda en förundersökning om t.ex. skattebrott (14 kap. 2 § sek-
retesslagen). Vidare får uppgift lämnas till annan myndighet, om det är
uppenbart att intresset av att uppgiften lämnas har företräde framför det
intresse som sekretessen skall skydda (14 kap. 3 § samma lag).
Revisionspromemorian läggs inte sällan till grund for ärende eller mål
om skatt och blir därmed processmaterial i ärendet eller målet. I fråga
om mål i domstol gäller sekretessen även hos domstolen (12 kap. 1 §
sekretesslagen). Tas uppgift från det sekretesskyddade materialet in i
domen eller förebringas vid muntlig förhandling upphör emellertid
sekretessen att gälla såvida domstolen inte förordnar att sekretessen skall
bestå (12 kap. 3 och 4 §§ sekretesslagen). Revisionspromemorian och
eventuellt bevismaterial finns i akten och domstolen skall på begäran
pröva om uppgifter ur sådant material skall lämnas ut.
Av det anförda framgår att skyddet mot vidarespridning inte hindrar att
en relativt vid krets kan få kännedom om uppgifter i en skatteutredning.
94
Integritetsskyddet kan inte enbart anses motivera ett skydd mot vidare- Prop. 1993/94:151
spridning av uppgifter utan även att myndigheter inte skall fä tillgång till
viss känslig information. Gällande regler ger i dessa avseenden inte ett
godtagbart skydd för den enskildes integritet. Regeringen ansluter sig
därför till kommitténs uppfattning att möjligheterna att undanta handlin-
gar från skattekontroll bör ökas.
Kommittén föreslår att bestämmelserna om undantagande av handlingar
utformas så att handlingar som inte får tas i beslag enligt 27 kap. 2 §
rättegångsbalken (RB) och handling till den del den innehåller sådan
information som ingår i en kvalificerad skatterättslig bedömning, på den
skattskyldiges begäran skall undantas från revision. Vidare föreslår
kommittén att handling som innehåller teknisk företagshemlighet skall
undantas, såvida inte skattekontrollen skulle lida betydande men om
handlingen inte får granskas och detta men väger tyngre än skyddet av
hemligheten. Slutligen föreslås att annan handling, vars innehåll på grund
av särskilda omständigheter inte bör komma till annans kännedom och
dess betydelse för revisionen inte är så stort att det överväger skyd-
dsintresset, skall undantas.
Undantaget för handling som inte får tas i beslag enligt 27 kap. 2 § RB
har accepterats av remissinstanserna. Däremot har förslagen som tar sikte
på kvalificerade skatterättsliga bedömningar och tekniska företagshemlig-
heter mött en tämligen kraftig kritik. Som kommer att framgå av den
fortsatta framställningen ställer sig regeringen bakom kommitténs
bedömningar av de motiv som bör bära upp en lagregel om undantagande
av handlingar och uppgifter. Regeringen menar dock, mot bakgrund av
den framförda kritiken, att bestämmelsen bör få en något annorlunda
utformning än den kommittén föreslagit.
Uppgifter som omfattas av tystnadsplikt
Enligt 27 kap. 2 § RB får en handling inte tas i beslag, om det kan antas
att dess innehåll är sådant att befattningshavare eller annan som avses i
36 kap. 5 § samma balk inte får höras som vittne om detta och hand-
lingen innehas av honom eller den, till förmån för vilken tystnadsplikten
gäller. Detsamma gäller skriftligt meddelande mellan den närstående och
någon honom närstående eller mellan sådana närstående inbördes (36
kap. 3 § RB), om minimistraffet är lägre än två års fängelse. Motsvaran-
de bestämmelser angående editionsplikt vid rättegång finns i 38 kap. 2
§ RB. I 36 kap. 5 § RB nämns bl.a. att advokater, läkare, tandläkare,
sjuksköterskor, psykologer, psykoterapeuter, kuratorer och deras biträden
inte får höras som vittne om sådant som har anförtrotts dem i deras
yrkesutövning eller som de i samband därmed erfarit. Således får inte
heller sådana handlingar tas i beslag under förundersökningen, såvida inte
minimistraffet är två år, vilket endast gäller för de absolut grövsta brotten
i brottsbalken. Handlingarna omfattas inte heller av editionsplikten. Det
bör härvid noteras att lägsta straffsats för grovt skattebedrägeri är sex
månaders fängelse.
Enligt 20 § förvaltningsprocesslagen (1971:291) gäller för skriftliga
95
bevis i tillämpliga delar vad som stadgas i 38 kap. 1-5 och 7-9 §§ RB, Prop. 1993/94:151
dvs. även undantaget för sådant som bl.a. anförtrotts advokater, läkare
m.fl. Vid taxeringsrevision har emellertid som nyss påpekats revisorn rätt
att ta del av handlingar som är av betydelse för revisionen oavsett om
den reviderade skall iaktta tystnad om deras innehåll.
Detta får den konsekvensen att sådana handlingar som inte omfattas av
editionsplikten vid skattemål i skattedomstol och inte heller kan tas i
beslag vid husrannsakan under förundersökning om grovt skattebedrägeri
omfattas av taxeringsrevision och kan tas i beslag enligt bevissäkringsla-
gen. Handlingar som skattemyndigheten har fått tillgång till i skatteutred-
ningen kan läggas till grund för åtalsanmälan och det synes inte heller
föreligga något hinder mot att de överlämnas till polismyndigheten eller
åklagarmyndigheten. Bevissäkringslagen får även tillämpas om det
förekommer anledning till misstanke om brott (27 § bevissäkringslagen).
Detta medför att handlingar som är skyddade vid brottsutredningar om
t.ex. grovt skattebedrägeri inte är skyddade vid skatteutredningar.
Detta förhållande är enligt vår mening inte godtagbart, inte ens med
hänsyn till den absoluta sekretessen vid skatterevision. Effek-
tivitetsförlusten är inte större än att den accepteras vid brottsutredningar
och den bör därför även kunna accepteras vid skatteutredningar. Vi anser
att de handlingar som inte får tas i beslag vid husrannsakan i anledning
av skattebrott också bör vara undantagna vid skatteutredningar. I likhet
med kommittén anser regeringen att det av lagtexten uttryckligen bör
framgå att handlingar som inte får tas i beslag enligt 27 kap. 2 § RB på
den enskildes begäran skall undantas från revision och föreläggande.
Annan handling med ett betydande skyddsintresse
Som redan tidigare nämnts ställer sig regeringen bakom de motiv
kommittén för fram för utökade möjligheter till att undanta handlingar
från revision och föreläggande. Det framstår dock inte som praktiskt
möjligt eller lämpligt att uttryckligen i lagtexten ange vilka handlingar
som bör kunna undantas då bedömningen med nödvändighet i stor
utsträckning måste ske med hänsyn till uppgiftens eller handlingens
innehåll och då betydelsen av uppgifter i hög grad varierar mellan olika
slag av skatter och avgifter.
En bestämmelse vid sidan av undantaget för handlingar som inte får tas
i beslag enligt 27 kap. 2 § RB bör, med hänsyn till att den skall tillämpas
över hela det skatterättsliga området, ges en mer generell utformning där
skyddsintresset som sådant betonas och uttryckligen ställs i fölgrunden.
Regeringen ansluter sig därvid till Lagrådets förslag att bara använda ett
begrepp - betydande skyddsintresse - för att beteckna de olika omständig-
heter som skall medföra att handlingar kan undantas.
Någon allmän relevansprövning av handlingar bör inte ske. För att en
handling eller uppgift skall få undantas granskningen bör det finnas ett
uttalat skyddsintresse för uppgiften. Om ett grundläggande skyddsintresse
saknas bör en relevansprövning inte ske.
Att skyddsintresset skall vara betydande innebär att t.ex. företagshem-
96
ligheter och vissa råd i skatterättsliga angelägenheter kan undantas. Även Prop. 1993/94:151
mer personliga förhållanden skall kunna beaktas om de har ett mer uttalat
skyddsbehov. De handlingar och uppgifter som främst kan komma ifråga
behandlas närmare i det följande.
Råd i skatterättsliga angelägenheter
Ett undantag för kvalificerade råd i skatterättsliga angelägenheter kan
motiveras från skilda utgångspunkter. En av dessa är att detta inte är
sådana uppgifter som skattemyndigheten har att utreda via den enskilde.
Klart är även att sådana handlingar som upprättats med anledning av en
pågående process har ett skyddsintresse till den del de utgör
skatterättsliga bedömningar och att skattemyndigheten inte har något
befogat intresse av att få tillgång till dessa i annan mån än den
skattskyldige väljer att åberopa råden i sina inlagor. Däremot finns inget
skyddsintresse för handlingar med uppgifter om hur man skall förfära för
att undgå skatt på ett otillåtet sätt eller handlingar som rör s.k. upplägg.
En skillnad mellan vad som är skyddsvärt resp, inte är skyddsvärt kan
dras mellan vad som är den kvalificerade skatterättsliga bedömningen och
faktauppgifter i det enskilda fallet. De uppgifter som är skyddsvärda
kommer därför inte att ha någon eller en ytterst liten relevans för den
faktakontroll som skattemyndigheten har ett befogat intresse att göra.
Som kommittén påpekar skiftar förhållandena högst avsevärt i
praktiken. Kommittén menar också att skattemyndigheter och domstolar
får söka finna en rimlig lösning i de i praktiken förekommande fallen så
att skattemyndigheten i det enskilda fallet inte får tillgång till sådana
skatterättsliga ställningstaganden från den granskade eller dennes
rådgivare som kan vara av betydelse vid en kommande process avseende
en viss rättsfråga i en taxering.
I sammanhanget bör påpekas att bestämmelsen inte syftar till att
domstolen skall pröva handlingar ord för ord även om det kan bli aktuellt
att delar av en handling undantas granskning. På motsvarande sätt bör
gälla att om en handling huvudsakligen bedöms utgöra en kvalificerad
skatterättslig bedömning detta inte hindrar att vissa andra uppgifter ändå
kan undantas om de saknar relevans för skattekontrollen.
Företagshemligheter m.m.
Företagshemligheter - exempelvis uppgifter rörande pågående förhand-
lingar - är en av de kategorier som nämns i förarbetena till nuvarande
regler om undantagande av handlingar. Som kommittén nämnt görs i
konkurrenslagen (1993:20) undantag för teknisk företagshemlighet. Även
vid skatte- och avgiftskontroll kan det finnas skäl att undanta tekniska
företagshemligheter.
Vid skatte- och avgiftskontroll finns det emellertid ibland mycket starka
skäl för att få tillgång även till tekniska uppgifter. Behovet är speciellt
uttalat i tullens verksamhet där tekniska uppgifter och uppgifter om
ursprung m.m. är direkt nödvändiga för en korrekt klassificering. Även
7 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 151
vid kontroll av skattskyldighet enligt lagen om punktskatter och Prop. 1993/94:151
prisregleringsavgifter kan det vara nödvändigt att få reda på innehållet i
produkter och dylikt för att få ett rimligt underlag för kontrollen. Det kan
också vid kontroll av taxerad inkomst enligt taxeringslagen vara
nödvändigt att få del av tekniska företagshemligheter för att kunna göra
en rimlighetskontroll av det redovisade resultatet. Behovet av tillgång till
tekniska företagshemligheter varierar således stort inom skatte- och
avgiftsområdet liksom från fäll till fäll.
Beträffande företagshemligheter som inte är av teknisk natur kan dessa
vara svåra att generellt definiera och urskilja från uppgifter som företaget
bedömer som känsliga ur andra aspekter (jfr definitionen i 1 § lagen
[1990:409] om skydd för företagshemligheter). Vidare skiftar
skyddsbehovet mellan olika typer av företag. Det är därför svårt att finna
enhetliga kriterier för vad som bör skyddas. Behovet av uppgifter för
skattekontrollen skiftar också här.
Eftersom kontrollbehovet både vad gäller tekniska företagshemligheter
och andra företagshemligheter varierar stort inom skatteområdet och från
fäll till fell måste även i dessa fell skyddsvärdet sättas i relation till
kontrollbehovet vid bedömningen av om en handling bör undantas från
granskning.
Ett beaktansvärt skyddsintresse kan förutom företagshemligheter även
röra uppgifter hos yrkesgrupper som inte omfettas av rättegångsbalkens
regler (t.ex. advokater, läkare och präster) men som ägnar sig åt liknande
verksamheter. Detta kan vara fellet för uppgifter hos t.ex. andra jurister
än advokater, revisorer, skatterådgivare m.fl.
Det kan slutligen finnas tillfällen då uppgifter av mer personliga skäl
har ett betydande skyddsintresse och därför bör kunna undantas om
betydelsen för kontrollen inte överväger skyddsintresset. Det är här fråga
om uppgifter som saknar eller har mycket låg relevans för kontrollen.
Det kan t.ex. röra anställdas eller företagsledares personliga förhållanden
som uppgifter om sjukdomar etc.
Övriga frågor
Vid bedömningen av undantagande av handling vars innehåll på grund av
särskilda omständigheter inte bör komma till någon annans kännedom,
bör beaktas i vilken utsträckning nödvändiga uppgifter kan erhållas
genom annan handling eller genom muntlig upplysning.
Vid bedömningen av om nödvändiga uppgifter kan fås genom annan
handling eller genom muntlig upplysning bör handlingars karaktär av
bevismedel beaktas. Om en handling som sådan har ett högt bevisvärde
bör detta därför kunna påverka bedömningen. I sammanhanget kan
påpekas att frågan om uppgifter kan fås genom muntlig upplysning
kommer att, om utsagan inte accepteras av skattemyndigheten, avgöras
av domstol som då i regel kommer att bedöma utsagan mot handlingen.
Om en muntlig utsaga därvid bedöms som tillräcklig bör denna nedteck-
nas i protokoll eller dylikt. Bevisvärdet av en sådan anteckning bör
vanligtvis bli högt.
98
Är den reviderade och skattemyndigheten av olika uppfattning i fråga Prop. 1993/94:151
om vilket material som får granskas bör materialet förseglas och frågan
avgöras av länsrätten.
Huvudregeln vid skatteutredningar är att samtliga handlingar som
omfattas av kontrollen får granskas. Reglerna om undantagande av
handlingar eller uppgifter är just undantagsregler. Det är därför och mot
bakgrund av att endast den granskade känner till de uppgifter som begärs
undantagna naturligt att bevisbördan för att förutsättningarna för
undantagande är uppfyllda läggs på honom. Skattemyndigheten kommer
med nödvändighet ofta endast att kunna argumentera på ett mer
principiellt plan. Eftersom domstolen kommer att ha möjlighet att gå
igenom handlingarna kommer den att få ett ökat ansvar för att frågorna
blir så allsidigt belysta som möjligt utan att uppgifterna blir kända under
handläggningen.
Länsrättens beslut om undantagande av handlingar från revision eller
uppgift från föreläggande kan enligt nuvarande bestämmelser inte
överklagas utom såvitt avser undantagande av bevismedel enligt
bevissäkringslagen. Något motiv till denna skillnad i möjligheterna att
överklaga är svårt att finna. Vi föreslår därför att fullföljdsbegränsningen
slopas, vilket innebär ändringar i 6 kap. 10 § TL.
Regeringens förslag: Bevissäkringslagen upphävs och ersätts av en
ny lag, lagen om särskilda tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet.
Bevissäkringslagens system med granskningsledare behålls.
Förutsättningarna för en tvångsåtgärd preciseras. Tvångsåtgärd
skall komma ifråga endast om det är nödvändigt samt om nyttan av
åtgärden överväger det hinder eller annat men som åtgärden för med
sig.
En tvångsåtgärd enligt tvångsåtgärdslagen skall normalt föregås
av domstolsbeslut. När ett sådant beslut inte kan avvaktas skall
granskningsledaren i fråga om åtgärd i verksamhetslokaler kunna
fatta ett interimistiskt beslut.
Granskningsledarens interimistiska beslut om tvångsåtgärd skall
omedelbart underställas länsrätten. Länsrätten skall utan dröjsmål
pröva om beslutet skall bestå.
Kommitténs förslag: Överensstämmer i allt väsentligt med regeringens
förslag utom såtillvida att kommittén inte föreslagit regler om gransk-
ningsledare.
Remissinstanserna: RSV och RÅ har förordat att systemet med
granskningsledare behålls. Civilekonomernas Riksförbund och JUSEK
99
befarar att förslaget bl.a. vad gäller möjligheten till domstolsprövning Prop. 1993/94:151
kommer att försämra effektiviteten i skatteutredningama.
Skälen för regeringens förslag:
Behovet av tvångsåtgärder
Kontrollen av det stora flertalet skattskyldiga och uppgiftslämnare skall
som tidigare sagts liksom hittills bygga på samverkan. I ett mindre antal
fäll behövs dock möjligheter till tvångsåtgärder och det är främst i dessa
fell som rättssäkerhetsffågoma ställs på sin spets. Även de som normalt
fullgör sina skyldigheter på ett lojalt sätt har i händelse av en närmare
granskning ett berättigat krav på att kunna få klarhet i skattemyndighetens
befogenheter. De enskilda skall kunna förlita sig på att skattemyn-
digheternas befogenheter inte vilar på diskretionär grund samt att det
finns en möjlighet till en objektiv prövning av att befogenheterna utövas
på ett korrekt sätt.
Att tvång måste kunna tillgripas i vissa situationer för att skattemyn-
digheten skall få tillgång till räkenskapsmaterial och annat för att
kontrollera skatt- och uppgiftsskyldigheten kan som redan tidigare
framhållits inte ifrågasättas. Utan sådana möjligheter skulle de skyl-
digheter som åläggs de skattskyldiga och skattemyndighetens möjligheter
att fetta riktiga beskattningsbeslut i många fell bli illusoriska. En
avsaknad av tvångsmedel skulle medföra avsevärda effektivitetsförluster
och att många oegentligheter skulle undgå upptäckt. Dessutom skulle
illojala skattskyldiga genom att åsidosätta sina författningsenliga
skyldigheter komma i ett bättre läge - t.ex. från konkurrenssynpunkt - än
sådana som fullgör sina åligganden.
Syftet med tvångsåtgärder är dels att tvinga den tredskande att fullgöra
sina skyldigheter enligt skatteförfettningama och dels att hindra den
granskade att på annat sätt sabotera utredningen.
Det förekommer att utredningar om skattebrott och skatteutredningar
löper parallellt. I regel föregår emellertid skatteutredningen brotts-
utredningen och det är ofta nödvändigt att sätta in tvångsåtgärder på ett
tidigare stadium än då förutsättningarna för husrannsakan enligt
rättegångsbalken är uppfyllda. Det är dessutom angeläget att en revision
skall kunna genomföras oavsett den reviderades samtycke och utan
brottsmisstankar för att revisionsinstitutets karaktär av generell kontrollåt-
gärd skall kunna bibehållas.
Vite
Att förelägga vid vite är det minst ingripande tvångsmedlet vid tredska.
Ett beslut om föreläggande vid vite fettas av skattemyndigheten och får
inte överklagas. Domstolskontrollen kommer emellertid in vid prövning
av om vitet skall dömas ut. Vid sådan prövning får även vitets lämplighet
bedömas. Här föreslås inga förändringar. Vite bör med fördel kunna
användas om sabotagerisk inte föreligger, under förutsättning att vitet kan
tänkas ha effekt på den som föreläggandet avser, t.ex. en normalt
100
skötsam näringsidkare. Prop. 1993/94:151
Vitesinstitutet har dock ett begränsat användningsområde. Det är inte
användbart t.ex. när den uppgiftsskyldige uppger att handlingarna inte
finns eller när ett utlämnande skulle leda till en mer avsevärd höjning av
skatten eller när det inte är möjligt att driva in utdömda viten.
Vitesföreläggande används för närvarande inte särskilt frekvent.
Förutom att vitesföreläggande inte är användbart i alla situationer kan de
ur administrativ synvinkel medföra merarbete. Möjligheten att förelägga
vid vite bör dock utnyttjas i stället för mer ingripande tvångsåtgärder i
de fell ett föreläggande kan tänkas leda till avsedd effekt.
Kommittén föreslår inte några förändringar av vitesbestämmelsema. De
avses även fortsättningsvis ha sin placering utanför tvångsåtgärdslagen i
taxeringslagen och andra författningar som rör förfärandet på
skatteområdet. En heltäckande lagreglering av tvångsmedlen vid revision
och annan kontroll i beskattningsförfarandet samlade i en lag vore enligt
vår mening att föredra. En sådan ordning skulle dock innebära så
betydande ingrepp i lagstiftningen att den inte låter sig göra i det här
sammanhanget.
Särskilda tvångsåtgärder
Det finns som tidigare framgått - utöver möjligheten till vitesföreläggande
- behov av tvångsåtgärder redan under skatteutredningen och detta utan
att det finns brottsmisstankar.
Det är viktigt att lagstiftning som rör tvångsåtgärder svarar mot högt
ställda krav på rättssäkerhet. I bevissäkringslagen har gjorts en del
ändringar i syfte att stärka rättssäkerheten (jfr prop. 1987/88:65). En s.k.
proportionalitetsregel har införts, kraven för eftersökning i bostad i
förhållande till verksamhetsutrymmen har skärpts och en möjlighet att
försegla bevismedel som enligt den skattskyldiges mening bör undantas
från granskning har införts. Dessa ändringar är dock inte tillräckliga.
Den kvarstående kritiken har framför allt gällt att domstolskontrollen inte
kommer in förrän i efterhand när det är fråga om åtgärder i verksam-
hetslokaler, att det s.k. riskrekvisitet är svagt och att skillnaden mellan
tredska och sabotagerisk är oklar. Kritik har också riktats mot lagens
terminologi, vilken skulle leda tanken till förundersökningsförferandet
och misstanke om brott.
Vi föreslår därför att bevissäkringslagen upphävs och ersätts av en ny
lag, lagen om särskilda tvångsåtgärder i beskattningsförferandet, som
skall reglera samtliga tvångsmedel i beskattningsförferandet förutom vite.
Domstolsprövning
Utgångspunkten för förslaget är att tvångsåtgärder normalt skall föregås
av domstolsbeslut för att tillförsäkra den enskilde att åtgärden prövas av
en opartisk instans.
I regel torde sådana beslut kunna fettas inom något eller några dygn.
För de fell då skattemyndigheten måste agera omedelbart för att inte
101
kontrolländamålet skall gå förlorat bör granskningsledaren i fråga om Prop. 1993/94:151
åtgärd i verksamhetslokaler kunna fatta ett interimistiskt beslut som dock
omedelbart bör underställas länsrättens prövning. Länsrätten skall utan
dröjsmål pröva om beslutet skall bestå. Därmed torde effektiviteten i
skatteutredningen inte gå förlorad samtidigt som rättssäkerheten stärks
betydligt för den granskade. Länsrättens beslut bör kunna överklagas till
högre instans, såväl av den enskilde som det allmänna. Lagrådet har
påpekat att frågan om det allmännas besvärsrätt inte är besvarad i alla
fell. Vi föreslår, förutom en uttrycklig regel om rätt för det allmänna att
överklaga länsrättens beslut enligt tvångsåtgärdslagen (30 § tvångsåt-
gärdslagen), några ytterligare justeringar i lagtexten i förhållande till
lagrådsremissen för att få en tydligare utformning av bestämmelserna om
överklagande.
I sabotagefellen torde det oftast kunna beferas att åtgärden inte kan
genomföras om den som åtgärden riktar sig mot får kännedom om denna.
Länsrätten har i dessa fell möjlighet att med stöd av 10 § andra stycket
3 förvaltningsproceslagen underlåta att kommunicera ansökan om
tvångsåtgärd.
Riskrekvisitet vid fara för sabotage
Som tidigare nämnts skall tvångsåtgärder få tillgripas vid tredska och vid
sabotagerisk. Vid ren tredska finns det inga hinder mot att skattemyn-
digheten försöker att få fram uppgifterna på frivillig väg och att, om
tvångsåtgärder blir aktuella, den minst ingripande åtgärden, föreläggande
vid vite, används i första hand. Om särskilda tvångsåtgärder behövs bör
den enskilde ges möjlighet att yttra sig över skattemyndighetens ansökan
innan länsrätten avgör frågan.
Saken kommer däremot i ett annat läge vid sabotagerisk. Det kan då,
för att utredningsmöjlighetema inte skall gå förlorade, vara nödvändigt
att tillgripa särskilda tvångsåtgärder utan att den enskilde får kännedom
om detta i förväg.
Enligt förslaget bör det för att reglerna vid sabotagerisk skall få
tillämpas i regel krävas att det finns en påtaglig risk att den reviderade
kommer att undanhålla eller förvanska handlingar som får granskas.
Riskbedömningen skall göras efter en helhetsbedömning av samtliga
omständigheter som kan ha betydelse för frågan. Med uttrycket påtaglig
risk avses inte att det skall vara fråga om en mer överhängande risk utan
att risken i det enskilda fallet skall kunna beläggas. Risken skall således
vara individualiserad och inte enbart allmän. Även om en rad omständig-
heter av mer allmän karaktär kan beaktas vid bedömningen bör det
således finnas någon konkret omständighet i det enskilda fallet som talar
för sabotagerisk.
Vid bedömningen av den grad av misstanke som bör krävas har
proportionalitetsprincipen - dvs. att vikten av tvångsåtgärden skall
uppväga det intrång eller men som åtgärden innebär - stor betydelse bl.a.
vad gäller storleken på beferade undandraganden liksom möjligheten till
alternativa kontrollåtgärder.
102
Prop. 1993/94:151
Granskningsledare
Enligt bevissäkringslagen skall skattemyndighetens beslut om tvångsåt-
gärder och verkställighet fettas av en granskningsledare.
Det är angeläget att frågor rörande tvångsåtgärder även fortsättningsvis
handläggs av särskilt utbildade tjänstemän med hög kompetens. Vi ställer
oss följaktligen bakom den uppfattning som RSV och RÅ företräder.
Regler om granskningsledare bör därför föras in i lagen om särskilda
tvångsåtgärder i beskattningsförferandet.
De särskilda tvångsåtgärderna
Förslaget till lag om särskilda tvångsåtgärder i beskattningsförferandet
omfettar fyra olika typer av tvångsåtgärder:
1. revision i den reviderades verksamhetslokaler (avsnitt 5.6.2),
2. eftersökande och omhändertagande av handlingar ( avsnitt 5.6.3),
3. granskning utan föregående föreläggande om kontrolluppgift
(avsnitt 5.6.4),
4. försegling av lokal, förvaringsplats eller annat utrymme (avsnitt
5.6.5).
Regeringens förslag: Om handlingar som omfattas av revision inte
utan svårighet kan granskas på annan plats än i verksamhetslokaler-
na, eller om revisionen fordrar besiktning eller annan granskning
som inte kan ske på annan plats kan revision få ske tvångsvis i den
reviderades verksamhetslokaler. Detta gäller endast om den
reviderade inte lämnar medgivande till sådan granskning, inte
medverkar på föreskrivet sätt eller vid påtaglig sabotagerisk.
Endast om det föreligger påtaglig sabotagerisk får tvångsåtgärder
genomföras utan att den reviderade fått kännedom om vad som skall
ske.
Beslut om revision i den reviderades verksamhetslokaler fattas av
länsrätt på ansökan av granskningsledaren. Granskningsledaren kan
fatta ett interimistiskt beslut om det finns sabotagerisk.
Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Förslagen tillstyrks eller lämnas utan erinran av de
flesta remissinstanserna.
Skälen för regeringens förslag: De enda begränsningarna för tillträde
till verksamhetslokaler enligt gällande revisionsbestämmelser är att
revisionen om möjligt skall göras på ett sådant sätt att den inte hindrar
103
verksamheten för den som revideras och att den inte utan särskilda skäl Prop. 1993/94:151
får verkställas mellan kl. 19.00 och kl. 8.00. Skattemyndigheten får, när
det behövs, bestämma tid och plats för revisionen och den får verkställas
hos den som skall revideras eller på annan plats.
Enligt de förslag vi lagt fram i det föregående får revisionen genomfö-
ras hos den reviderade om han medger det. Platsen för granskningen av
handlingar bör i regel kunna bestämmas av revisorn och den granskade
i samråd med hänsyn till förhållandena i det enskilda fallet. Det kan vara
till fördel att utföra granskningen hos den reviderade om det är fråga om
ett omfattande material eller om revisorn behöver täta kontakter med den
reviderade för att reda ut oklarheter eller få hjälp med att snabbt hitta
relevant material. I andra fall kan det vara förenat med stora svårigheter
att utföra granskningen där, särskilt om lokalerna är små eller verksam-
heten bedrivs i hemmet. Är handlingarna få kan de med fördel tas med
till den kontrollerande myndighetens lokaler för granskning. Hos ett stort
företag är materialet normalt så omfettande att det av praktiska skäl inte
kan föras från platsen och det ligger i båda parters intresse att gransk-
ningen sker i företagets lokaler.
Om den reviderade inte lämnar medgivande till revision i verksam-
hetslokalema måste myndigheten av effektivitetsskäl i vissa fell ha
möjlighet att tvångsvis få genomföra revisionen där.
Revision i den reviderades lokaler mot dennes vilja bör få företas i
lokalerna endast om handlingarna inte utan svårighet kan granskas på
någon annan plats (5 § första stycket tvångsåtgärdslagen). Detta följer av
att intrång i den granskades lokaler endast får ske när det är nödvändigt
(jfr 2 kap. 6 och 12 §§ RF).
Revision i verksamhetslokalema mot den reviderades vilja bör få ske
också när den reviderade inte medverkar på föreskrivet sätt, det finns
risk för att den reviderade kommer att undanhålla eller förvanska de
handlingar som får granskas eller när ändamålet med revisionen fordrar
besiktning av byggnad eller lokal, inventering av kassa eller granskning
av lager eller inventarier.
Som ett allmänt krav gäller att det skall vara proportionalitet mellan den
förväntade nyttan av tvångsåtgärden och det men som åtgärden medför
för den reviderade. I detta ligger att åtgärden inte heller får pågå under
längre tid än som fordras med hänsyn till ändamålet med revisionen (4
§ tvångsåtgärdslagen).
Kravet på att revision skall bygga på samverkan samt domstolspröv-
ningen innebär att den reviderade vanligen har kännedom om planerade
åtgärder innan de beslutas och verkställs. Endast när det finns en påtaglig
risk för sabotage bör åtgärden få genomföras utan att den reviderade i
förväg fått reda på vad som skall ske (5 § andra stycket tvångsåtgärdsla-
gen).
Beslut om revision i den reviderades verksamhetslokaler fettas av
länsrätt på ansökan av granskningsledaren (14 § tvångsåtgärdslagen).
Granskningsledaren har möjlighet att, om det finns en påtaglig risk att
handlingar undanskaffas eller förstörs innan länsrätten kan fetta beslut,
fetta ett interimistiskt beslut (15 § tvångsåtgärdslagen) Det interimistiska
104
beslutet skall omedelbart underställas länsrätten som utan dröjsmål skall Prop. 1993/94:151
pröva om beslutet skall bestå.
Vid revision i verksamhetslokalema bör granskningsledaren ha
möjlighet att försegla lokal, utrymme eller annat förvaringsställe om
handlingarna inte kan föras från platsen och det finns risk för att de
annars undanhålls eller förvanskas (avsnitt 5.6.5).
Regeringens förslag: När en revision genomförs i den reviderades
verksamhetslokaler med stöd av tvångsåtgärdslagen får handling som
omfattas av revisionen eftersökas och omhändertas, om den inte
tillhandahålls utan oskäligt dröjsmål eller det finns en påtaglig
sabotagerisk.
När revisionen inte genomförs i den reviderades lokaler får
handling eftersökas och omhändertas i verksamhetslokalema, om
föreläggande att lämna ut handlingen inte följts eller vid påtaglig
sabotagerisk. Vid påtaglig sabotagerisk får åtgärden genomföras
utan att den reviderade fått kännedom om att revisionen skall ske.
Om det föreligger särskild anledning att anta att handlingar
förvaras på annat ställe än i den reviderades verksamhetslokal får de
eftersökas och omhändertas även på sådant ställe.
Även handlingar som omfattas av föreläggande skall utan att det
är fråga om revision få eftersökas och omhändertas för granskning,
om föreläggandet inte följts och det finns särskild anledning att anta
att handlingarna finns hos den förelagde.
Beslut om eftersökande och omhändertagande fattas av gransk-
ningsledaren när revisionen sker i verksamhetslokalema med stöd av
tvångsåtgärdslagen och i annat fall av länsrätt på ansökan av
granskningsledaren. Granskningsledaren kan fatta ett interimistiskt
beslut om det finns sabotagerisk.
Kommitténs förslag: Överensstämmer i allt väsentligt med rege-
ringens.
Remissinstanserna: Remissutfallet har varit i huvudsak positivt till
förslagen.
Skälen för regeringens förslag: När en revision sker i den reviderades
verksamhetslokaler med stöd av tvångsåtgärdslagen är det uppenbart att
det behövs en möjlighet att eftersöka handlingar som omfattas av
revisionen i verksamhetslokalema och att omhänderta dem. I sådana
situationer bör för att en handling skall få eftersökas och omhändertas
krävas antingen att handlingen inte tillhandahålls utan oskäligt dröjsmål
eller att det finns en påtaglig risk för att handlingen undanhålls eller
förvanskas (6 § första stycket tvångsåtgärdslagen).
Även om den reviderade samtyckt till att revisionen genomförs i hans
105
verksamhetslokaler kan han motsätta sig att en viss handling granskas. Prop. 1993/94:151
Också i en sådan situation är det rimligt att handlingen får omhändertas
om den behövs för revisionen (6 § andra stycket tvångsåtgärdslagen). Om
den reviderade invänder att handlingen bör undantas granskning skall den
omedelbart förseglas och ställas till länsrättens förfogande för prövning
om den skall undantas (se avsnitt 5.5 och 17 § tvångsåtgärdslagen).
Beslut om eftersökande och omhändertagande av handlingar enligt 6 §
tvångsåtgärdslagen lättas av granskningsledaren (14 § andra stycket
tvångsåtgärdslagen). Granskningsledarens beslut kan överklagas till
länsrätt (29 § tvångsåtgärdslagen).
Om revisionen sker i den reviderades verksamhetslokaler med stöd av
samtycke bör inte beskattningsmyndigheten mot den reviderades vilja fritt
få eftersöka handlingar. Inslaget av tvång blir i detta läge så markant att
det inte längre är rimligt att tala om revision i samverkan. Eftersökning
av handlingar mot den reviderades vilja bör därför alltid föregås av ett
beslut enligt 5 § tvångsåtgärdslagen. Granskningsledaren kan fatta ett
interimistiskt beslut om eftersökande i verksamhetslokalema om det finns
en påtaglig risk för att handling som har betydelse för kontrollen
undanskaffas eller förstörs (15 § första stycket tvångsåtgärdslagen).
Beslutet skall omedelbart underställas länsrättens prövning.
Vi har ovan föreslagit regler om eftersökande och omhändertagande
vid revision i den reviderades verksamhetslokaler. Även i det fäll
granskningen av handlingar inte sker i den reviderades verksam-
hetslokaler är det rimligt att handlingar får eftersökas i verksam-
hetslokalema och omhändertas. Förutsättningarna för eftersökande och
omhändertagande i ett sådant fäll bör motsvara de som föreslås vid
eftersökande och omhändertagande vid revision i verksamhetslokalema.
En handling bör alltså få eftersökas i verksamhetslokalema och omhän-
dertas för granskning om ett föreläggande att lämna ut handlingen inte
följs eller om det finns en påtaglig sabotagerisk (7 § tvångsåtgärdslagen).
Gemensamt för samtliga tvångsåtgärder enligt förslaget är att de, när
de avser den som är bokföringsskyldig eller skyldig att föra räkenskaper
enligt jordbruksbokföringslagen (1979:141) eller avser juridisk person
som inte är dödsbo, får verkställas i de verksamhetslokaler, som
disponeras av den mot vilken åtgärden beslutats. Revisorn har då också
tillträde till de markområden, transportmedel, förvaringsplatser eller
andra utrymmen som används i verksamheten. För de fäll då det kan
antas att handlingar av betydelse för revisionen förvaras på annan plats
kan det av effektivitetsskäl vara nödvändigt att åtgärder får verkställas
även där. För att verkställighet skall få ske på sådan plats bör emellertid
fordras att det finns särskild anledning att anta att handlingar som
omfättas av revisionen förvaras där (8 § tvångsåtgärdslagen).
I detta sammanhang bör påpekas att eftersökande och omhändertagande
av handlingar på annan plats än i verksamhetslokaler typiskt sätt kan
sägas tillhöra de mer integritetskränkande åtgärderna varför propor-
tionalitetsprincipen här kommer att få en stor betydelse. Eftersom detta
innebär att vikten av åtgärden skall uppväga det intrång eller annat men
som åtgärden innebär för den reviderade, bör möjligheten således
106
tillämpas med försiktighet. Prop. 1993/94:151
Även handlingar som omfattas av ett föreläggande enligt någon av de
lagar som räknas upp i 1 § tvångsåtgärdslagen, bör av effektivitetsskäl
kunna eftersökas och omhändertas av skattemyndigheten om föreläggan-
det inte följts. Det bör därvid krävas att det finns särskilda skäl att anta
att handlingen finns hos den föielagde (9 § tvångsåtgärdslagen).
Reglerna om skatteutredningar bygger i första hand på samverkan. Den
reviderade kommer därför att i normala fall ha god kännedom om hur
utredningen kommer att bedrivas. Även i de fåll åtgärder skall beslutas
av domstol kommer myndighetens ansökningar enligt förvaltningsprocess-
lagens regler att kommuniceras med den granskade. I vissa fåll där risken
är påtaglig att handlingar förstörs eller att utredningen annars saboteras
måste det, för att ändamålet med åtgärden inte skall gå förlorat, tillåtas
att åtgärder vidtas utan förvarning (jfr 10 § andra stycket 3 förvaltnings-
processlagen).
Att tvångsvis utföra en mer omfåttande granskning hos en privatperson
är så gott som alltid starkt integritetskränkande och myndigheternas
befogenheter i detta hänseende bör därför omgärdas av starka rättsäker-
hetsgarantier.
I detta sammanhang måste möjligheten att göra husrannsakan i
brottsutredningar beaktas. En husrannsakan kräver att någon är skäligen
misstänkt för brott.
Den möjlighet som i praktiken kan bli aktuell i skatteutredningar är att
eftersöka och omhänderta handlingar hos privatpersoner. Vårt förslag
innebär att sådan kontroll skall få ske om den enskilde inte följt ett
föreläggande och det finns särskild anledning att anta att handlingen finns
hos honom. De effektivitetsförluster som kan uppkomma på grund av
kravet på föregående föreläggande är rimliga i förhållande till rättssäker-
hetsintresset, särskilt då husrannsakan kan komma i fråga vid
brottsmisstanke.
107
Regeringens förslag: Hos den som kan föreläggas att lämna
kontrolluppgift om rättshandling får granskning utan föregående
föreläggande ske, om det finns särskild anledning att anta att
handlingar av betydelse för kontrolluppgifitsskyldigheten kommer att
påträffas och att en utredning skulle försvåras av ett föreläggande
och det finns ett betydande utredningsintresse för kontrollen.
Granskningen får ske i verksamhetslokalema om de handlingar
som skall granskas inte utan svårighet kan granskas på annan plats.
Beslut om granskning utan föregående föreläggande om kontroll-
uppgift fattas av länsrätten. Granskningsledaren kan om det finns
sabotagerisk fatta ett interimistiskt beslut om granskning.
Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanser har tillstyrkt eller inte
haft något att erinra mot förslagen (jfr de synpunkter som angetts under
avsnitt 5.5).
Skälen för regeringens förslag: Behovet av och syftet med tred-
jemanskontroll har behandlats tidigare (avsnitten 5.3.1 och 5.4). I
enlighet med vad som angetts där skall kontrollen i första hand ske
genom att tredjeman föreläggs att lämna kontrolluppgift. Ett föreläggande
kan avse att lämna uppgift antingen om viss bestämd rättshandling mellan
tredjeman och annan person eller rättshandling mellan tredjeman och viss
angiven person.
1 vissa fåll kan det vara motiverat att inleda en tredjemanskontroll utan
föregående föreläggande att lämna kontrolluppgift. Så kan vara fallet när
sabotagerisk föreligger antingen hos tredjeman eller hos den uppgifterna
avser. Regeln har utformats så att granskning av räkenskaper och andra
handlingar som rör verksamheten får ske utan föregående föreläggande
att lämna kontrolluppgift, om det finns särskild anledning att anta att en
utredning försvåras av ett föreläggande och att handlingar av betydelse
för kontrolluppgifitsskyldigheten kommer att påträffas samt det finns ett
betydande utredningsintresse för kontrollen (10 § tvångsåtgärdslagen).
Samtliga dessa förutsättningar skall vara uppfyllda för att granskning utan
föregående föreläggande skall få ske. Beträffande de närmare övervägan-
dena och utformningen av reglerna hänvisas till författningskommentaren.
Beslut om granskning utan föregående föreläggande om kontrolluppgift
fattas av länsrätt på ansökan av granskningsledaren (14 § tvångsåtgärdsla-
gen). Om det finns en påtaglig risk för att handlingar som har betydelse
för kontrollen undanskaffas eller förstörs innan länsrätten kan fatta beslut
får granskningsledaren fetta ett interimistiskt beslut. Ett sådant beslut
skall omedelbart underställas länsrätten (15 § tvångsåtgärdslagen).
Länsrätten skall utan dröjsmål besluta om tvångsåtgärden skall bestå.
108
Prop. 1993/94:151
Regeringens förslag: Vid revision eller granskning utan föregående
föreläggande om kontrolluppgift får lokal, förvaringsplats eller annat
utrymme förseglas, om de handlingar som skall granskas inte kan
föras från platsen och det kan befaras att de annars undanhålls eller
förvanskas.
Försegling får också ske i annat fall om handlingar som skall
omhändertas inte omedelbart kan föras från platsen och det kan
befaras att de annars undanhålls eller förvanskas.
Beslut om försegling fattas av granskningsledaren. Beslutet kan
överklagas till länsrätt.
Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag. Kommittén föreslår dock inte att försegling skall kunna ske vid
granskning utan föregående föreläggande.
Remissinstanserna: Förslaget i den här delen har inte särskilt berörts
av remissinstanserna.
Skälen för regeringens förslag: Bestämmelser om försegling finns i
5 § bevissäkringslagen. Även i tvångsåtgärdslagen är bestämmelser om
försegling nödvändiga.
Beslut om försegling föreslås få fettas om vid revision eller granskning
utan föregående föreläggande om kontrolluppgift de handlingar som skall
granskas inte kan föras från platsen och det kan beferas att de annars
undanhålls eller förvanskas (13 § tvångsåtgärdslagen). Försegling kan
komma i fråga också i annat fell då handlingar som skall omhändertas
inte omedelbart kan föras från platsen. Så kan vara fallet när det fettats
beslut om eftersökning och omhändertagande av handlingar men det
uppmärksammas när åtgärden verkställs att alla handlingar inte omedel-
bart kan föras från platsen.
I lagrådsremissen lämnades inte något förslag om försegling vid
granskning utan föregående föreläggande om kontrolluppgift. Granskning
utan föregående föreläggande om kontrolluppgift är emellertid en åtgärd
som har mycket gemensamt med revision. Skillnaden är att en granskning
utan föregående föreläggande om kontrolluppgift är mer begränsad än en
revision. Det kan vid granskning utan föregående föreläggande om
kontrolluppgift i likhet med revision uppkomma situationer när en lokal,
förvaringsplats eller annat utrymme behöver kunna förseglas, t.ex. när
granskningen inte kan genomföras på en dag, de handlingar som skall
granskas inte kan föras från plats och det finns sabotagerisk. Vi föreslår
därför att försegling får ske såväl vid revision som vid granskning utan
föregående föreläggande om kontrolluppgift. Förslaget föranleder att
bestämmelserna om försegling och granskning utan föregående föreläg-
gande om kontrolluppgift disponeras om i förhållande till lagråds-
remissens förslag.
109
Beslut om försegling får fattas av granskningsledaren. Granskningsleda- Prop. 1993/94:151
rens beslut kan överklagas till länsrätt (14 § tvångsåtgärdslagen).
Regeringens förslag: Beslut om tvångsåtgärder skall verkställas av
kronofogdemyndigheten på begäran av granskningsledaren. Gransk-
ningsledaren skall dock få verkställa åtgärder i verksamhetslokaler
om detta kan ske obehindrat.
Beslut om tvångsåtgärder får verkställas omedelbart om inte annat
följer av beslutet. Har verkställigheten inte påböljats inom en månad
har beslutet förfallit.
De som berörs av beslutet skall - utom i rena undantagsfall - före
verkställighet ha underrättats om beslutet och beretts tillfälle att
närvara samt att tillkalla ombud eller biträde.
Över verkställighet av beslut skall utfärdas bevis om vad som
förekommit vid verkställandet.
Särskilda regler för att stärka datasäkerheten och integritetsskyddet
i samband med granskning av ADB-upptagningar införs.
Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: I den mån remissinstanserna yttrat sig särskilt över
den här delen har kritiken rört behovet av klarlägganden och detaljfrågor.
Skälen för regeringens förslag: Förslaget motsvarar i sina huvuddrag
gällande rätt enligt bevissäkringslagen. De ändringar som föreslås gäller
framför allt bestämmelserna om särskilt tillkallat vittne och regler för att
stärka säkerheten i informationssystemen och den enskildes integritet vid
åtgärder som rör data.
Enligt 9 § bevissäkringslagen gäller att den granskade eller annan hos
vilken verkställighet skall ske skall beredas tillfälle att inställa sig till
förrättningen innan beslut om bevissäkring verkställs. Om dessa personer
inte utan nämnvärt uppskov kan kallas till förrättningen eller inställa sig
vid denna får verkställighet ändå ske om ett särskilt tillkallat vittne är
närvarande. Om det är fråga om eftersökning får dock i vissa fall
förrättningen genomföras endast om det kan antas att den granskade eller
annan försöker förhala granskningen eller att den av annat skäl kommer
att försenas.
Vi föreslår att den hos vilken åtgärden skall genomföras eller som
annars berörs av beslutet före verkställighet skall ha underrättats om
beslutet och beretts tillfälle att tillkalla biträde samt att närvara person-
ligen eller genom ställföreträdare eller ombud. Om den som har rätt att
närvara inte har underrättats om åtgärden skall verkställighet endast få
ske om det föreligger synnerliga skäl. Undantaget är bl.a. avsett för
sådana fåll där den som skall underrättas håller sig undan eller annars
gör sig oanträffbar.
110
De regler som föreslås beträffande informationssäkerheten och skyddet Prop. 1993/94:151
for den enskildes personliga integritet i samband med granskning av
ADB-register innebär ett förbud mot granskning via telenät och att
terminaler får användas hos den granskade endast om det är nödvändigt.
Granskningen kommer därför i regel att ske mot en kopia. Förslaget
innehåller även en proportionalitetsregel som är utformad särskilt med
tanke på ADB-området.
Internationellt informationsutbyte
Sverige har i bilaterala och multilaterala konventioner förbundit sig att
utbyta information om skattskyldiga med ett stort antal länder. Oftast
regleras informationsutbytet med en klausul i skatteavtalet vanligen
utformad i nära anslutning till artikel 26 i OECD:s modellavtal. Mellan
de nordiska länderna gäller emellertid ett särskilt handräckningsavtal.
Sverige har också ratificierat det av OECD och Europarådet initierade
multilaterala handräckningsavtalet. Om Sverige går med i EU kommer
EG:s handräckningsdirektiv från 1977 att gälla för handräckningsärenden
mellan Sverige och de länder som då är med i unionen.
Den svenska utredningen skall enligt träffade avtal bedrivas med de
medel som står till förfogande vid svenska skatteutredningar.
Kontrollverksamhet som bedrivs för andra länders räkning är i regel att
hänföra till tredjemanskontroll då den som kontrollen egentligen avser är
ett skattesubjekt utanför Sverige. Svenska myndigheter biträder den
utländska myndigheten och uppträder som motpart till den granskade
tredjemannen.
De vanligaste formerna för mellanstatligt informationsutbyte - bortsett
från det automatiska uppgiftslämnandet som saknar intresse i detta
sammanhang - är uppgiftslämnande på begäran och spontant
uppgiftslämnande. En annan samarbetsform som berörs av de föreslagna
revisionsbestämmelsema är medverkan vid utländsk skatteutredning.
Sverige har även försökt bidra till ett förbättrat informationsutbyte med
andra länder genom att teckna avtal om simultana revisioner och
medverkan av ett annat lands tjänstemän vid revision. Uppgiftslämnande
på begäran sker oftast genom tredjemansrevision medan övriga nämnda
samarbetsformer innehåller större eller mindre inslag av tred-
jemanskontroll. I det följande skall de föreslagna reglerna för skatteutred-
ningar belysas mot bakgrund av den kontrollverksamhet svenska
myndigheter bedriver för utländska skatteförvaltningar.
Uppgiftslämnande på begäran eller spontant
När en annan stat begär uppgifter om en viss skattskyldig eller en viss
transaktion kan informationen mera sällan inhämtas ur offentliga register
eller ur material som finns tillgängligt hos skatteförvaltningen. I det stora
111
flertalet fell har en sådan begäran föranlett den svenska myndigheten att Prop. 1993/94:151
göra en revision hos det företag där informationen finns. En spontan
kontrolluppgift lämnas om en svensk myndighet i samband med
granskning, vanligen revision, påträffar information som bedöms vara av
intressse för en avtalspartner.
När en svensk myndighet har översänt information om skatt till en
utländsk myndighet skall samma uppgift tillställas den som uppgiften har
hämtats hos. I underrättelsen skall även anges till vilken utländsk
myndighet uppgiften har översänts (9 § lagen [1990:314] om ömsesidig
handräckning i skatteärenden, handräckningslagen). Underrättelsen kan
underlåtas endast om den är uppenbart obehövlig eller det kan beferas att
den skulle försvåra genomförandet av den utländska myndighetens
utredning eller beslut i skatteärendet. De utländska myndigheterna anser
ofta att deras utredning äventyras av en underrättelse och det är således
inte ovanligt att uppgiftslämnaren inte får besked om vem som avses med
uppgiften och vilket land som begärt den.
Vi föreslår att tredjemanskontroll normalt skall ske genom föreläggan-
de. Genom detta kommer tredjeman i regel att få kännedom om vilka
uppgifter skattemyndigheten söker redan genom föreläggandet. Möjlighe-
ten att rent fektiskt underlåta att skicka en underrättelse enligt hand-
räckningslagen kommer då att minska. Om skattemyndigheten redan i
föreläggandet anger att uppgiften skall skickas till en viss utländsk
myndighet torde en särskild underrättelse enligt handräckningslagen vara
obehövlig.
I de fell det på grund av särskilda omständigheter finns skäl att
genomföra en tredjemanskontroll utan föregående föreläggande måste
svensk skattemyndighet precis som vid helt nationella granskningar kunna
motivera detta inför domstol.
Samtidiga revisioner
Enligt handräckningslagen skall med handräckning förstås bl.a. utbyte av
upplysningar vid samtidiga skatteutredningar. En sådan kontroll innebär
att två eller flera stater var och en inom sitt territorium genomför
samtidiga och samordnade revisioner av företagen inom en koncern eller
företagsgrupp. Det kan vid dessa kontroller vara svårt att se för vems
räkning en viss uppgift samlas in eftersom de svenska och utländska
skatteintressena ofta blir sammanflätade.
Särregleringen vid tredjemanskontroll har motiverats med att den
enskildes integritet förtjänar ett starkare skydd vid kontroll av om annan
fullgjort sina skyldigheter än vid kontroll av egen skyldighet. Eftersom
ett av de grundläggande syftena vid samtidiga revisioner avser kontroll
av egen skattskyldighet kommer den i Sverige kontrollerade på grund av
granskningen av skyldigheter som åligger honom att behöva lämna
uppgifter av sådan omfettning att de skäl som ligger bakom de särskilda
reglerna om tredjemanskontroll feller bort. Reglerna om tredjemanskon-
112
troll bör därför inte tillämpas om kontrollen av egna skyldigheter utgör Prop. 1993/94:151
en betydande del av kontrollen.
Regeringens förslag: De ändringar som föresläs i detta avsnitt
(avsnitt 5) skall i sina huvuddrag gälla generellt vid alla skatteutred-
ningar.
Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Förslaget har, förutom i vissa enskildheter som
kommer att behandlas senare, inte mött någon kritik. Generaltullstyrelsen
har dock varit kritisk till de föreslagna ändringarna i tullagen
(1987:1065).
Skälen för regeringens förslag: Vi har tidigare diskuterat frågor om
rättssäkerhet vid beskattningen främst mot bakgrund av de förferande-
regler som gäller eller föreslagits gälla vid inkomsttaxering. I praktiken
kan samma bokförings- och affärshandlingar granskas för kontroll av
olika skatter. De principiella överväganden som gjorts har således i sina
huvuddrag samma relevans för och är lika angelägna beträffande andra
utredningar om skatter och sådana avgifter som statsrättsligt utgör
skatter. Följdändringar fordras därför även i övrig lagstiftning som
innehåller motsvarande förferanderegler.
Sådana bestämmelser återfinns i uppbördslagen (1953:272), lagen
(1958:295) om sjömansskatt och den nya mervärdesskattelag som föreslås
i prop. 1993/94:99, lagen (1984:151) om punktskatter och pris-
regleringsavgifter, lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från
arbetsgivare samt lagen (1990:325) om självdeklaration och kontroll-
uppgifter. Även tullagen (1987:1065) innehåller sådana förferanderegler.
De lagar som är aktuella att ändra har tillkommit under olika tider och
innehåller specialregler som tar sikte på situationer som är utmärkande
för lagarnas tillämpningsområde. Även om de mer principella stadgan-
dena genomgående går att återfinna i någon form har detta medfört att
bestämmelserna fått en mycket skiftande utformning, vilket är till men
för tillgängligheten och överskådligheten. Regler som är utmärkande och
nödvändiga för speciallagens område bör finnas kvar. Vi föreslår dock
som ett led i att stärka rättssäkerheten, att taxeringslagens systematik och
formuleringar i ökad utsträckning får prägla liknande lagstiftning. Detta
gäller främst reglerna om föreläggande och revision där variationerna är
som störst. Inte minst för den enskilde torde en större enhetlighet
innebära att jämförelser mellan regelsystemen underlättas. En har-
monisering av reglerna kan även i viss mån underlätta och främja
effektiviteten och enhetligheten i rättstillämpningen.
De flesta följdändringarna är endast av redaktionell natur. I vissa fell
föreslås även att en motsvarighet till taxeringsbesök skall införas. I dessa
delar hänvisas till författningskommentaren och förslaget till ändringar i
113
8 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 151
lagstiftningen. Prop. 1993/94:151
I det följande skall några ytterligare kommentarer ges till de föreslagna
ändringarna i mervärdesskattelagen, lagen om punktskatter och pris-
regleringsavgifter, tullagen och lagen om självdeklaration och kontroll-
uppgifter.
Regeringens förslag: Reglerna om mervärdesskatteutredningar
utformas efter mönster från motsvarande regler i taxeringslagen och
lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter.
Kommitténs förslag: Överensstämmer i allt väsentligt med rege-
ringens.
Remissinstanserna har inte haft något att erinra mot förslaget. RSV
anser dock att revision skall kunna ske hos fysiska personer när dessa är
ombud för utländska skattskyldiga utan fäst driftsställe eller bosättning
här i landet.
Skälen för regeringens förslag: Förslaget till ny mervärdesskattelag
innehåller - liksom nuvarande lag om mervärdeskatt - både materiella
regler och förferanderegler rörande mervärdesskatt. Regler om
skattekontroll återfinns i 17 kap. i den nya mervärdesskattelagen och i
25-29 §§ lagen (1968:430) om mervärdeskatt. I det följande hänvisas
enbart till förslaget om ny mervärdesskattelag (ML).
Skattemyndigheten får enligt 17 kap. 2 § ML förelägga en dek-
larationsskyldig att lämna upplysningar till ledning för beskattningen av
honom själv. Enligt 5 § samma kapitel får näringsidkare föreläggas att
lämna uppgifter om skattepliktig omsättning av varor eller tjänster som
han förvärvat av, sålt till eller tillhandhållit andra näringsidkare, alltså
uppgifter för tredjemanskontroll. Dessa bestämmelser bör utformas med
bestämmelserna i 3 kap. 5 § TL och 3 kap. 50 a § LSK som förebild.
Även begreppet kontrolluppgift bör föras in i mervärdesskattelagen för
att tydliggöra att det är fråga om en uppgiftsskyldighet till ledning för
beskattning av någon annan än uppgiftslämnaren själv (jfr 3 kap. 1 §
LSK).
En utländsk företagare som är skattskyldig i Sverige skall enligt 22 kap.
6 § ML i vissa fell företrädas av en av skattemyndigheten godkänd
representant. En sådan representant skall enligt fullmakt av den utländske
företagaren svara för redovisningen av skatt för den verksamhet som
skattskyldigheten omfettar och i övrigt företräda den utländske företaga-
ren i frågor om skatt enligt lagen. Underlaget för kontroll av skatten skall
finnas tillgängligt hos representanten. Vi anser med hänsyn till den starka
anknytning representanten har till den utländske företagaren och att
underlaget för kontrollen skall finnas hos representanten att en revision
av representanten bör kunna ske oavsett om representanten i sig är en
114
privatperson eller inte. Revision bör även fortsättningsvis få göras för att Prop. 1993/94:151
kontrollera om uppgifter som lämnats i en registreringsanmälan är riktiga
och fullständiga. Den föreslagna bestämmelsen i 17 kap. 7 § ML avviker
i dessa båda avseenden från motsvarande bestämmelse i 3 kap. 8 § TL.
Regeringens förslag: Reglerna om revision utformas efter mönster
av vad som föreslås beträffande taxeringslagen.
Kommitténs förslag: Överensstämmer i allt väsentligt med rege-
ringens.
Remissinstanserna har inte haft något att erinra mot förslaget förutom
att RSV ansett det angeläget att en möjlighet till revision tillskapas för
den som med stöd av 28 § lagen (1957:262) om allmän eneigiskatt
ansöker om återbetalning eller kompensation för sådan skatt.
Skälen för regeringens förslag: Lagen (1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter, LPP, är en förfårandelag för i lagen angivna lagar
om punktskatter och prisregleringsavgifter. Lagens tredje kapitel
innehåller bestämmelser om skattekontroll.
Den skattskyldige är skyldig att redovisa skatten till beskattningsmyn-
digheten genom att lämna en deklaration. Vid granskningen av dek-
larationen får beskattningsmyndigheten förelägga den deklarationsskyldige
att lämna de upplysningar som behövs för kontroll av att lämnade
uppgifter är riktiga eller annars för beskattningen (3 kap. 3 § LPP).
Föreläggandet får även avse prov och beskrivning på varor som används,
säljs eller tillhandahålls på annat sätt i verksamheten. Beskattningsmyn-
digheten får vidare förelägga den deklarationsskyldige att visa upp de
handlingar som behövs för kontroll av deklarationen. Föreläggande får
förenas med vite om det finns anledning att anta att den skattskyldige
annars inte följer föreläggandet. Även den som utan att vara dek-
larationsskyldig tillverkar, bearbetar, säljer eller distribuerar skatteplik-
tiga varor eller idkar handel med varor som används vid framställning av
skattepliktiga varor, får föreläggas att lämna uppgifter eller visa upp
handling. Detta gäller också den som bedriver förmedlingsverksamhet
eller annan verksamhet av sådan beskaffenhet att uppgifter som behövs
för skattekontrollen kan hämtas ur anteckningar eller andra handlingar
som hör till verksamheten (3 kap. 5 § LPP).
Vi föreslår att bestämmelsen i 3 kap. 5 § LPP om föreläggande vid
tredjemanskontroll skall utformas efter mönster från den föreslagna
bestämmelsen om uppgiftsskyldighet i 3 kap. 50 a § LSK (se avsnitt
5.4.) Precis som i mervärdesskattelagen bör begreppet kontrolluppgift
införas i lagen om punktskatter och prisregleringsavgifter.
Vad gäller möjligheten till skatterevision föreslår vi att taxeringslagens
115
formuleringar och disposition används även i lagen om punktskatter och Prop. 1993/94:151
prisregleringsavgifter. Beträffande de materiella ändringar som blir
aktuella kan följande särskilt anmärkas.
Enligt nuvarande regler om skatterevision kan revisionsåtgärder vidtas
mot den som är skattskyldig eller den som skäligen kan antas vara detta
eller den som avses i 3 kap. 5 § LPP. Sistnämnda bestämmelse gäller
den som utan att vara deklarationspliktig tillverkar, bearbetar, säljer eller
distribuerar skattepliktiga varor eller idkar handel med varor, som
används vid framställning av skattepliktiga varor. Bestämmelsen gäller
också den som bedriver förmedlingsverksamhet eller annan verksamhet
av sådan beskaffenhet att uppgifter som behövs för skattekontrollen kan
hämtas ur anteckningar eller andra handlingar som hör till verksamheten.
I enlighet med vad vi föreslagit på taxeringsområdet bör revision få ske
hos den som är eller kan antas vara bokföringsskyldig eller räkenskaps-
skyldig samt hos annan juridisk person än dödsbo.
Att skatterevision enligt nuvarande regler får företas hos den som avses
i 3 kap. 5 § LPP innebär ett tillåtande av tredjemansrevisioner. Vi
föreslår här i enlighet med vad som föreslagits tidigare beträffande
taxeringsrevision att denna möjlighet till revision utan föregående
föreläggande tas bort. Att granskning utan föregående föreläggande om
kontrolluppgift kan ske framgår av 10 § i den föreslagna tvångsåtgärdsla-
gen.
RSV har begärt att en möjlighet införs att göra revision hos den som
med stöd av 28 § lagen (1957:262) om allmän energiskatt ansöker om
återbetalning eller kompensation av sådan skatt.
En utgångspunkt för våra förslag är att revision skall få ske för att
kontrollera att den enskilde fullgjort sina skyldigheter enligt
skatteförfättningama. I mervärdesskattehänseende får revision göras för
att kontrollera att den som anmält sig för registrering lämnat riktiga och
fullständiga uppgifter. Även i ansökningsfäll där den sökande ju är
skyldig att lämna korrekta uppgifter bör detta anses som en sådan
skyldighet som kan motivera en revision. En generell regel om detta bör
därför införas i lagen om punktskatter och prisregleringsavgifter.
Vad gäller revisionsreglema i lagen om punktskatter och pris-
regleringsavgifter i övrigt föreslår vi att dessa omstruktureras med
taxeringslagen som förebild och att ändringarna med det undantag som
nämnts ovan förs in i lagen. Även reglerna om undantagande av
handlingar bör ändras med förslaget till ändringar i taxeringslagen som
förebild. Beträffande de allmänna motiveringar som ligger bakom de
materiella ändringarna hänvisas till vad som anförts tidigare beträffan-
de taxeringslagen.
116
Prop. 1993/94:151
Regeringens förslag: Reglerna om efterkontroll i 75 och 76 §§
tullagen utformas efter motsvarande regler i taxeringslagen, varvid
bl.a. en åtskillnad skall göras mellan åtgärder som sker med stöd av
tvång och sådana som bygger på frivillighet.
Kommitténs förslag: Överensstämmer i allt väsentligt med rege-
ringens.
Remissinstanserna: Förutom Generaltullstyrelsen (GIH) som varit
kritisk, har remissinstanserna inte närmare yttrat sig över förslaget. GTS
menar att ett genomförande av förslagen kan komma att i icke oväsentlig
grad medföra en försämring av effektiviteten och försvåra kontrollarbetet.
GTS anser att kontrollverksamheten till största delen måste bygga på
efterkontroller hos företagen genom kontrollbesök samt att kontrollbesök
och företagsbesök bör omnämnas som särskilda kontrollformer som kan
företas efter enklare kommunicering. GTS har även framhållit det
angelägna i att de nationella rättsreglerna inte får en sådan utformning att
det internationella kontroll samarbetet störs.
Skälen för regeringens förslag: Tullagen innehåller regler om tull och
annan skatt som tas ut vid införsel av varor samt om tullverkets
övervakning av införsel och utförsel av varor. Tullverkets kontrollverk-
samhet behandlas i 61-79 §§. De kontrollmöjligheter som ges är av
skiftande slag, men de som är aktuella i detta sammanhang är möjlig-
heterna till föreläggande enligt 75 §. Bestämmelsen behandlar tullens
möjligheter till efterkontroll och får framför allt betydelse för sådana
importörer m.fl. som fått tillstånd att föra in varor genom förenklat
förfärande. Detta förfärande innebär att importören får ta hand om och
i övrigt förfoga över varor innan tull och annan skatt fästställts. De
uppgifter tullen behöver för att bestämma tull och avgiftsskyldighet
lämnas i efterhand genom en tulldeklaration. Genom nyligen införda
ändringar kommer huvudparten av uppgiftslämnandet vid det förenklade
förfärandet att ske elektroniskt.
I 75 § tullagen stadgas bl.a. att tullmyndigheten för kontroll av att
anmälnings- och uppgiftsskyldigheten fullgjorts riktigt och fullständigt får
förelägga den uppgiftsskyldige, eller den för vars räkning en vara förts
in eller ut att tillhandahålla räkenskaper och andra handlingar som rör
verksamheten. Även annan som bedriver verksamhet av sådan beskaffen-
het att uppgift som är av betydelse för kontrollen kan hämtas ur
anteckningar eller andra handlingar kan föreläggas att tillhandahålla
handlingar som behövs för kontrollen.
Enligt 76 § tullagen skall tullmyndigheten förordna en eller fler
tjänstemän att verkställa granskning enligt 75 §. Tullmyndigheten får, när
det behövs, bestämma tid och plats för granskningen.
I tullens kontrollverksamhet förekommer i praktiken tre olika former
av efterkontroll, nämligen företagsbesök, kontrollbesök och tullrevision.
117
Företagsbesök innebär att tulltjänsteman lämnar information och/eller Prop. 1993/94:151
utför viss enklare kontroll. Vid kontrollbesök omfattar kontrollen en
avstämning av lämnade mot räkenskaper, anteckningar och andra
handlingar samt besiktning av varor. Ett kontrollbesök kan om djupare
kontrollinsatser bedöms nödvändiga övergå till en tullrevision.
Av detta följer att de befogenheter som ges i 75 och 76 §§ tullagen är
oklara och att det inte görs någon skillnad mellan frivilliga åtgärder och
tvångsåtgärder. Problematiken är därvid densamma som enligt nuvarande
revisionsbestämmelser i taxeringslagen. Inte heller vid tillämpningen av
reglerna om efterkontroll görs någon större åtskillnad mellan vad som
sker med tvång och vad som sker frivilligt. Åtgärderna är i stället helt
anpassade till hur djuplodande kontroll tullmyndigheten bedömer
nödvändig.
Enligt vår mening är de nuvarande reglerna otillfredsställande ur den
enskildes synpunkt. Vi anser inte heller att det finns anledning att befara
att de föreslagna reglerna beträffande skatteutredningar skulle hämma
effektiviteten i någon högre grad just i tullens verksamhet. En viktig
aspekt vid utarbetandet av de föreslagna reglerna har varit att tillgodose
de enskildas berättigade krav på rättssäkerhet utan att effektiviteten i
utredningarna skall gå förlorad. Vid bedömningen av effektivitetsaspek-
terna i tullsammanhang bör dessutom beaktas de möjligheter som finns
till initial- eller förkontroll i samband med gränspassagen och att det
förenklade förfärandet bygger på tillståndsgivning.
Vår bedömning är därför att de föreslagna reglerna inom taxeringsom-
rådet inte i någon högre grad skulle, om de får gälla även inom
tullområdet, minska tullens möjligheter till en effektiv kontroll. Vi
föreslår därför att grunderna för de förändringar som föreslagits
beträffande övriga skatteutredningar även skall komma till uttryck i
tullens utredningsverksamhet och att reglerna utformas i enlighet med
föreslagna regler i taxeringslagen. Den närmare utformningen av reglerna
och vissa terminologiska frågor kommer att behandlas i författningskom-
mentaren.
Som GTS framhållit är det angeläget att de interna svenska reglerna
inte får en sådan utformning att det internationella kontrollsamarbetet
störs. De interna reglerna rörande internationella frågor finns i lagen
(1973:431) om utredning angående brott mot utländsk tullag och lagen
(1969:200) om uttagande av utländsk tull, annan skatt, avgift eller
pålaga. Dessa lagar hänvisar bl.a. till merparten av bestämmelserna i den
tidigare nämnda (avsnitt 5.8) lagen om ömsesidig handräckning i
skatteärenden.
Reglerna innebär att den svenska utredningen skall bedrivas med de
medel som står till förfogande vid svenska skatteutredningar. Liksom vad
gäller i fråga om andra skatteutredningar fordras en överenskommelse
mellan Sverige och främmande stat för att bestämmelserna skall
tillämpas.
EES-avtalet innehåller i del 2 kap. 3 art. 21 och 22 bestämmelser om
samarbete på tullområdet och om förenklingar av handelsprocedurema.
För att underlätta handeln sinsemellan skall de avtalsslutande parterna
118
forenkla kontroller och formaliteter vid sina gränser. De avtalsslutande Prop. 1993/94:151
parterna skall lämna varandra bistånd för att säkerställa en korrekt
tillämpning av tullagstiftningen. Avtalet lägger emellertid inte några
hinder i vägen för nya nationella procedurregler. De nu föreslagna
åtgärderna kommer inte att hindra eller försvåra rörligheten av varor
mellan de länder som omfattas av avtalet. Reglerna kommer därför inte
i konflikt med avtalet.
Om Sverige blir medlem i EU kommer detta att medföra stora
förändringar i tullagstiftningen bl.a. i form av en gemensam tullag.
Regeringen anser dock att de nu föreslagna ändringarna är så angelägna
att reformen inte bör kopplas samman med frågan om sådana ändringar
som följer av ett medlemskap i EU.
Regeringens förslag: Förutom vad som föreslagits under avsnitt 5.4
om uppgiftsskyldighet till ledning för annans taxering föreslås att
möjligheten att undanta uppgift från föreläggande utformas i enlighet
med vad som föreslås om undantagande av handling från revision.
Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna har yttrat sig närmare
över förslaget.
Skälen för regeringens förslag: Kontrolluppgift skall lämnas för
uppgifter till ledning för taxering av andra än av uppgiftslämnaren själv
och för registrering av preliminär skatt som har innehållits genom
skatteavdrag. Sådan uppgift lämnas enligt 3 kap. lagen (1990:325) om
självdeklaration och kontrolluppgifter, LSK, bl.a. om lön, sjukpenning
och räntor m.m.
Länsrätten får, enligt 3 kap. 3 § LSK, om det finns synnerliga skäl på
framställning av en uppgiftsskyldig som förelagts att lämna sådan
kontrolluppgift som enligt bestämmelserna i 3 kap. skall lämnas först
efter föreläggande, befria honom från denna skyldighet när uppgiften
omfattas av den uppgiftsskyldiges tystnadsplikt eller särskilda omständig-
heter i annat fell gör att uppgiften inte bör komma till någon annans
kännedom. Bestämmelsen korresponderar med 3 kap. 6 § TL om
möjligheten för en skattskyldig som förelagts att lämna upplysningar eller
visa upp handlingar att befrias från denna skyldighet.
Vi har ovan föreslagit att möjligheten till befrielse från att lämna
uppgift utvidgas. Vilka fell som avses framgår av vårt förslag till 3 kap.
13 § TL och motiven till denna bestämmelse (avsnitt 5.5). De resone-
mang som har förts där har motsvarande betydelse i detta sammanhang.
Vi föreslår därför att i lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter
införs en hänvisning till taxeringslagens bestämmelser. För att länsrätten
lättare skall kunna bedöma om en uppgift skall undantas från gransk-
119
ningen föreslås även att den uppgiftsskyldige skall upprätta en kontroll- Prop. 1993/94:151
uppgift med den begärda uppgiften och att denna sedan skickas till
länsrätten för prövning. Beträffande förferandereglema i övrigt hänvisas
till förslaget till 3 kap. 14 § TL.
Regeringens bedömning: Förslag om ändrade förutsättningar för
anstånd med att betala in skatt eller avgift eller om anståndsränta bör
inte läggas fram nu. Frågan bör i stället ses över av Skattebetal-
ningsutredningen (Fi 1993:07).
Kommitténs förslag: En skattskyldig skall normalt få anstånd med att
betala in skatt när han begärt omprövning av ett beskattningsbeslut eller
ett beskattningsbeslut har överklagats till domstol, såvida det inte är
uppenbart att yrkandet i omprövningsärendet eller målet inte kan bifellas.
Anståndsräntan skall knytas till statslåneräntan och tas ut med 90 % av
statslåneräntan när säkerhet ställts och med 125 % av statslåneräntan när
säkerhet inte ställts.
Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna tillstyrker för-
slaget eller lämnar det utan erinran. Några remissinstanser beferar att
förslaget kommer att medföra en betydande arbetsmängd för skattemyn-
digheter och länsrätter. Endast ett fåtal remissinstanser har uttalat sig
särskilt om den föreslagna ändringen av anståndsräntan. Kammarrätten
i Stockholm och RRV anser att den föreslagna marknadsanpassningen av
anståndsräntan är angelägen, men att en mer kontinuerlig anpassning till
det aktuella ränteläget bör eftersträvas. Även FAR intar denna stånd-
punkt, men tillägger att det är oskäligt att restitutionsränta skall beräknas
efter en lägre procentsats än anståndsränta.
Skälen för regeringens bedömning: Enligt 103 § uppböidslagen
(1953:272, UBL) gäller att en begäran om omprövning eller ett
överklagande av ett beslut inte inverkar på skyldigheten att betala skatt.
Ett debiteringsbeslut är således verkställbart även om det inte har vunnit
laga kraft. Denna princip gäller sedan lång tid tillbaka.
En viktig målsättning med källskattesystemet och en av avsikterna med
uppbördssystemet är att skatten skall kunna drivas in tämligen omgående
efter det att de skattepliktiga inkomsterna erhållits. En princip som
innebär att skattebesluten måste vinna laga kraft för att bli verkställbara
är oförenlig med dessa system. Även fortsättningsvis bör principen
således vara att skatten skall betalas även om debiteringsbeslutet inte har
vunnit laga kraft.
Ett system med omedelbar verkställighet av beslut kan emellertid få till
120
följd att en skattskyldig kan komma att hamna i betalningssvårigheter och Prop. 1993/94:151
kanske t.o.m. tvingas att ta lån eller sälja tillgångar för att kunna betala
skatt som grundar sig på ett tvistigt beskattningsbeslut och som det vid
en senare bedömning visar sig inte borde ha påförts honom. För att
förhindra att sådana situationer uppkommer bör anstånd med inbetalning
av skatten kunna medges.
Genom 1990 års taxeringsreform infördes en ny skatteoiganisation och
ett nytt förfärande. En utgångspunkt vid utformningen av det nya
förfärandet var att beslut om skatt skall fettas av skattemyndigheten i
första instans och att ändring av taxering i första hand skall ske genom
omprövning hos skattemyndigheten i stället för genom överklagande till
länsrätten. De nya reglerna tillämpades första gången vid 1991 års
taxering och innebär bl.a. att ändringar till den skattskyldiges fördel kan
beslutas inom fem år efter utgången av taxeringsåret, medan ändringar
till den skattskyldiges nackdel kan göras inom ett år från utgången av
taxeringsåret. Därefter fordras att förutsättningarna för eftertaxering är
uppfyllda för att ändring skall få göras till den skattskyldiges nackdel.
Genom den nya ordningen kan skattemyndigheten också besluta om
eftertaxering. I och med att behörigheten att fetta beslut i dessa ärenden
flyttats från länsrätten, där den genomsnittliga handläggningstiden för ett
mål om inkomsttaxering är mer än ett år, till skattemyndigheten, kan
eftertaxering beslutas och därmed också verkställas mycket snabbare än
tidigare. Genom att fler beslut är verkställbara efter avgörande av
skattemyndighet ökar betydelsen av reglerna i 49 § UBL om anstånd med
betalning av skatt. Anståndsreglema mjukades därför upp i samband med
att befogenheten att fetta beslut om eftertaxering lades på skattemyn-
digheten.
Enligt 49 § 1 mom. UBL får skattemyndigheten medge anstånd med
att betala skatt, kvarskatteavgift eller ränta i tre fell. Enligt den första
punkten i momentet får anstånd medges om det kan antas att den
skattskyldige kommer att få nedsättning av eller befrielse från det belopp
som påförts honom. Den andra punkten stadgar att anstånd får medges
om den skattskyldige begärt omprövning av ett taxeringsbeslut eller något
annat beslut om skatt, kvarskatteavgift eller ränta eller ett sådant beslut
överklagats och utgången i målet eller ärendet är oviss. Anstånd kan
enligt punkt tre även beviljas om den skattskyldige begärt omprövning av
ett taxeringsbeslut eller något annat beslut om skatt, kvarskatteavgift eller
ränta eller ett sådant beslut överklagats och betalningen av det påförda
beloppet skulle medföra betydande skadeverkningar för den skattskyldige
eller annars framstå som obillig.
De nya anståndsreglema har varit i kraft under en tämligen kort tid,
sedan den 1 januari 1991. En av anståndsgrundema, ovisshetsrekvisitet
i punkt 2, har dock utsatts för kritik. Enligt kritikerna är det svårt att
bedöma om utgången i ärendet eller målet är oviss och själva
ovisshetsbedömningen medför merarbete. Enligt förarbetena (prop.
1989/90:74 s. 340) innebär regeln en möjlighet att meddela anstånd i
ärenden där sannolikheten för bifell bedöms vara lika stor som för
avslag. Dessutom ger regeln ett visst utrymme att medge anstånd i
121
sådana tveksamma fäll där sannolikheten for avslag väger över något. Prop. 1993/94:151
Däremot bör anstånd inte komma i fråga när det är troligt att den
skattskyldige får avslag på sitt yrkande. Regeln bedömdes få störst effekt
på ärenden som inte enbart gäller rena rättsfrågor utan rör bedömnings-
och bevisfrågor.
En annan olägenhet med anståndsgrunden i punkt 2 kan uppkomma i
det fäll beslutet i anståndsfrågan överklagas till länsrätten. Regeln kan i
sådana fäll innebära en förtursbehandling av skattemålet som inte är
sakligt befogad.
Enligt kommittén aktualiseras ytterligare problem med ovisshetsrek-
visitet i eftertaxeringsärenden. Vid eftertaxering uppställs nämligen i
praxis ett högre beviskrav än vid andra taxeringsärenden. Bevisgraden
anses ligga mellan "sannolikt" och "till visshet gränsande sannolikhet"
och brukar kallas "mycket sannolik". Kommittén bedömer att vid
tillämpandet av ett sådant beviskrav hos skattemyndigheten måste det
rimligen vara svårt, om inte nya omständigheter eller bevis åberopas,
att med hänsyn till de särskilda rättssäkerhetskrav som gäller vid
eftertaxering först finna att det är mycket sannolikt att det förhåller sig
på ett visst sätt och sedan ändå medge att det är näst intill lika sannolikt
att den skattskyldige vinner bifall till sin talan om nedsättning eller
undanröjande av taxeringarna. Kommitténs slutsats är att det inte är
orimligt att anta att skattemyndigheterna av dessa skäl kan få svårt att
medge anstånd. Vidare gör kommittén den bedömningen att även
länsrätten ställs inför motsvarande dilemma vid en sådan preliminär
prövning.
Rättssäkerhetskommittén föreslår att den skattskyldige i princip skall
ha rätt till anstånd med att betala skatt som grundar sig på ett tvistigt
taxeringsbeslut vid omprövning och överklagande. Anstånd skall vägras
endast när det är uppenbart att hans yrkande i omprövningsärendet eller
målet inte kan bifällas. Därigenom kan man komma ifrån de svåra
bedömningsfrågor och det merarbete som ovisshetsprövningen innebär.
En nackdel med denna lösning är emellertid att det finns en viss risk för
att taxeringsbeslut överklagas enbart i syfte att få anstånd med skatten.
Detta kan dock motverkas genom en höjning av anståndsräntan så att
anstånd inte blir en förmånlig form av kredit.
Nuvarande regler om anståndsränta gäller sedan den 1 januari 1993.
Räntan är knuten till statslåneräntan. Anståndsräntan är inte avdragsgill
vid inkomsttaxeringen och den har därför bestämts till 75 % av statslåne-
räntan. Utgångspunkt för ränteberäkningen för visst kalenderår är därvid
den statslåneränta som gällde vid utgången av november närmast
föregående kalenderår. Någon kontinuerlig anpassning av räntan under
kalenderåret sker således inte.
En utgångspunkt vid fästställande av anståndsräntan bör vara att räntan
skall vara marknadsmässig. En för låg ränta kan få till följd att vissa
skattskyldiga utnyttjar anståndsreglema för att få billiga krediter. Det kan
även leda till att skattemyndigheterna och domstolarna belastas i onödan.
Sätts räntan däremot för högt kan anståndsinstitutet bli alltför riskfyllt
och ofördelaktigt för de skattskyldiga. Vid bedömningen av räntenivån
122
bör även beaktas att anståndsränta, till skillnad från räntekostnader på Prop. 1993/94:151
kreditmarknaden, inte är avdragsgill.
Det förhållandet att räntan bör göras marknadsmässig innebär att
räntans storlek bör vara olika beroende på om säkerhet ställts eller
anstånd beviljats utan säkerhet. Om den skattskyldige måste lämna
säkerhet innebär detta vanligen en kostnad för honom samtidigt som
statens kreditrisk blir mindre. Räntan vid anstånd med säkerhet bör
således vara lägre än räntan vid anstånd utan säkerhet. Vidare bör,
liksom hittills, anståndsräntan anpassas till statslåneräntans utveckling och
således omräknas vaije år. Kommittén har föreslagit att anståndsränta
skall tas ut med 90 % av statslåneräntan med ställd säkerhet och med 125
% när säkerhet inte ställts.
Emellertid uppkommer vissa praktiska problem med att införa en
differentierad anståndsränta. Enligt uppgift från RSV kan de föreslagna
räntebestämmelserna tillämpas tidigast fr.o.m. den 1 januari 1995. Detta
beror på att det krävs en viss omställningstid för att kunna ändra aktuella
databaser. Vidare kan det ifrågasättas om inte, såsom en av re-
missinstanserna påtalat, även respit- och restitutionräntoma bör ändras
till samma nivå som den som föreslås gälla för anståndsränta.
I förarbetena till de avgiftsbestämmelser som gäller vid försenade
skattebetalningar (prop. 1991/92:93 s. 85) behandlades frågan om vilka
räntesatser som skulle användas. Därvid angavs att det fanns skäl för att
räntesatser vid in- och utbetalning borde differentieras i enlighet med vad
som gäller på den allmänna kreditmarknaden, så att ränta på senarelagd
skattebetalning - respitränta, som påförs vid tillkommande skatt, och
anståndsränta - beräknas efter en högre räntesats än restitutionsränta, som
betalas vid återbetalning av skatt. Vidare uttalades att med hänsyn till att
den kredit den skattskyldige fått genom att betalningen blivit senarelagd
inte sällan har uppkommit oavsiktligt, var en enhetlig procentsats att
föredra. För detta talade också förenklingsskäl. Med utgångspunkt i detta
resonemang bestämdes räntesatsen för restitutionsränta, respitränta och
anståndsränta till 75 % av statslåneräntan, medan kvarskatteavgiften
fastställdes till 125 % av statslåneräntan. Vid bestämmandet av räntesat-
sen för kvarskatteavgiften utgick man från att avgiften utgjorde dels en
kreditavgift för 14 månader som kunde beräknas till 90 % av statslåne-
räntan, dels ett påtryckningsmedel på den skattskyldige att betala skatten
som preliminär skatt som bestämdes till 35 % av statslåneräntan.
Räntesatserna ansågs vara marknadsmässiga.
För att kunna ta ställning till vilken räntenivå som kan vara rimlig när
det gäller anståndsränta bör hänsyn även tas till räntenivåerna för
respitränta och restitutionsränta samt kvarskatteavgiften.
Uppbördslagstiftningen är för närvarande föremål lör en genomgripan-
de översyn av Skattebetalningsutredningen (Fi 1993:07). Utredningen
skall enligt sina direktiv (Dir. 1993:22) bl.a. utarbeta förslag till ett
samordnat system för redovisning och inbetalning av skatter och avgifter
och föreslå nya regler för beräkning av räntor och avgifter. Det är därför
lämpligt att även frågan om utformningen av bestämmelserna om
anståndsränta och om en kontinuerlig anpassning av räntenivån till det
123
aktuella ränteläget behandlas av utredningen, vars arbete beräknas vara Prop. 1993/94:151
avslutat vid utgången av år 1994.
Det är enligt regeringens uppfattning angeläget att anståndsbestämmel-
sema görs mer generösa, men som vi tidigare nämnt förutsätter detta att
räntan sätts högre än den ränta som gäller i dag och att två olika
räntesatser införs. Som vi konstaterat skulle det medföra problem att nu
ändra räntebestämmelserna. Dessa är dessutom föremål för en förutsätt-
ningslös översyn av Skattebetalningsutredningen. Förutsättningarna för
att få anstånd med att betala in skatt bör mot bakgrund av det anförda för
närvarande inte ändras. Även denna fråga bör behandlas av Skattebetal-
ningsutredningen .
Regeringens förslag: Säkerhet skall utgöras av bankgaranti eller
någon annan form av borgensåtagande.
Kommitténs förslag: Kommittén har inte lämnat något förslag i denna
del.
Remissinstanserna: Några skattemyndigheter föreslår att det i lagen
föreskrivs vilken form av säkerhet som bör accepteras.
Skälen för regeringens förslag: Om det med hänsyn till den
skattskyldiges förhållanden och omständigheterna i övrigt kan antas att
det belopp som avses med anståndet inte kommer att betalas i rätt tid, får
enligt 49 § 2 mom. UBL anstånd medges endast om den skattskyldige
ställer säkerhet för beloppet. Säkerhet krävs dock inte om anståndsbe-
loppet är förhållandevis ringa eller det annars finns särskilda skäl.
Reglerna innebär enligt förarbetena till lagstiftningen att säkerhet inte
skall behöva ställas i normalfallet och att det är skattemyndighetens sak
att föra fram de omständigheter som talar mot att anstånd ges utan
säkerhet (prop. 1989/90:74 s. 343).
Bestämmelserna om säkerhet har sin grund i att ett anstånd med
skattebetalningen medför risk för att skattebeloppet inte kan betalas vid
anståndstidens utgång. Avgörande för om säkerhet skall ställas eller inte
är om det i det enskilda fallet bedöms föreligga risk för att den
skattskyldige inte betalar skatten i rätt tid.
Även fortsättningsvis bör ordningen vara att säkerhet inte skall behöva
ställas i normalfallet samt att det skall vara myndighetens sak att föra
fram de omständigheter som talar mot att anstånd ges utan säkerhet och
inte den skattskyldige som skall visa att han förmår betala. Liksom
tidigare skall den skattskyldiges förhållanden och övriga omständigheter
samt anståndsbeloppets storlek och anståndstidens längd beaktas.
Enligt 11 § lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar
m.m., som är tillämplig på formen för säkerhet i samband med uppskov
som medges av kronofogdemyndigheten, får säkerhet bestå av pant,
124
borgen eller företagshypotek. En hänvisning till dessa bestämmelser finns Prop. 1993/94:151
i uppbördslagen.
Den mest lätthanterliga formen av säkerhet är en av bank utfärdad
garantiförbindelse, enligt vilken banken förklarar sig intill visst angivet
belopp svara för den skatt med vilken den skattskyldige erhållit anstånd.
Fördelarna med en bankgaranti är att denna utan särskild prövning kan
godtas som fullgod säkerhet och vidare att förvaltningen av sådan
säkerhet är enkel. Genom att i uppbördslagen föreskriva att säkerhet skall
utgöras av bankgaranti kan skattemyndighetens arbete med värdering och
förvaltning underlättas. Att bara godta bankgaranti som säkerhet skulle
emellertid innebära en alltför snäv begränsning. Det kan finnas situatio-
ner där ett annat borgensåtagande skulle kunna fungera väl så bra som
en garantiförbindelse. Regeringen föreslår därför att bestämmelsen
utformas så att som säkerhet godtas bankgaranti eller någon annan form
av borgensåtagande. Ytterligare ett skäl för att enbart tillåta någon form
av borgen som säkerhet hänger samman med vårt förslag (se avsnitt 6.3)
om ersättning för kostnader för ställande av säkerhet vid anstånd. De nu
föreslagna reglerna om säkerhet torde innebära att kostnaden för ställd
säkerhet blir lätt att beräkna.
Vårt förslag medför ändringar i 49 § 2 mom. andra stycket UBL.
Regeringens förslag: Den som har haft kostnader för ställd säkerhet
vid anstånd skall få ersättning för kostnaderna om yrkandet i
omprövningsärendet eller målet bifalls. Ersättningen skall jämkas
om endast en del av yrkandet bifalls eller om det skulle vara oskäligt
att ersättning lämnas.
Bestämmelserna i lagen (1989:479) om ersättning för kostnader i
ärenden och mål om skatt, m.m. skall tillämpas i fråga om förfaran-
det för att få ersättning för kostnad för säkerhet.
Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens men saknar
regler om förfärandet vid ersättningsanspråk.
Remissinstanserna: Bara ett mindre antal remissinstanser har uttalat
sig särskilt om att införa en regel om ersättning för kostnad för säkerhet
vid anstånd. Näringslivets skattedelegation föreslår att ett ansökningsför-
färande skall införas för att underlätta hanteringen.
Skälen för regeringens förslag: Möjligheten till anstånd har sin grund
i det behov som skattskyldiga kan ha att inte behöva betala skatt som
grundar sig på ett tvistigt beskattningsbeslut innan frågan är slutligt
avgjord. Samtidigt är det viktigt att skattemyndigheterna bevakar att
anståndsreglema inte medför att det allmänna går miste om skatteintäkter.
Av sistnämnda skäl har bl.a. kravet på ställande av säkerhet tillkommit.
Ställande av säkerhet medför emellertid som regel kostnader för den
125
skattskyldige. Om den skattskyldiges yrkande i beskattningsfrågan bifalls Prop. 1993/94:151
får det därför anses rimligt att ersättning skall kunna utgå av allmänna
medel. Mot bakgrund härav föreslår regeringen att bestämmelsen om
ställande av säkerhet skall kompletteras med en bestämmelse om att
kostnad för ställd säkerhet skall ersättas av staten om den skattskyldiges
yrkande bifålls.
Ersättningen skall betalas ut på yrkande av den skattskyldige som också
måste visa vilka kostnader han haft för säkerheten. Ersättningen kommer
normalt att motsvaras av den kostnad som den skattskyldige betalat till
banken för att få en bankgaranti.
Ersättningen skall emellertid kunna jämkas dels då den skattskyldige
endast delvis vinner bifall till sin talan, varvid en bedömning av hur stor
del av kostnaden som belöper på den kvarstående skattefordran får göras,
dels då det annars är oskäligt att ersättning lämnas. Här avses bl.a. den
situationen att den skattskyldige medverkat till att skattemyndigheten
gjort en felbedömning genom att lämna oriktiga eller vilseledande
uppgifter eller underlåta att lämna uppgifter som han är skyldig att
lämna.
När det gäller förfarandet i övrigt skall lagen (1989:479) om ersättning
för kostnader i ärenden och mål om skatt, m.m. (ersättningslagen)
tillämpas. Det innebär att frågan om ersättning för kostnader skall prövas
av den myndighet eller den domstol som skall avgöra ärendet eller målet
och framställningen om ersättning skall ha kommit in innan ärendet eller
målet avgjorts. Av detta följer att ersättningsfrågan skall prövas av
samma instans som har att ta ställning till beskattningsfrågan. Detta
förutsätter att kännedom finns om ett meddelat anståndsbeslut, något
som givetvis skattemyndigheten har, men som domstolen behöver
underrättas om.
Enligt den föreslagna 11 § ersättningslagen (se avsnitt 7) får ett
ersättningsbeslut som meddelats i samband med avgörandet i det ärende
eller mål som kostnaderna hänför sig till, överklagas inom den tid som
gäller för överklagandet i ärendet eller målet. Skattemyndighetens beslut
om ersättning vinner laga kraft gentemot det allmänna efter två månader,
såvida inte den skattskyldige eller det allmänna överklagat beslutet. I 6
§ ersättningslagen anges vidare att ersättning inte får betalas ut förrän
ersättningsbeslutet vunnit laga kraft mot det allmänna.
Förslaget föranleder att ett nytt tredje stycke införs i 49 § 2 mom.
UBL.
126
Prop. 1993/94:151
Regeringens förslag: Länsrättens beslut angående anstånd, skatte-
avdrag och betalning av preliminär skatt får överklagas till kam-
marrätten. Prövningstillstånd fordras.
Kommitténs forslag: Kommittén föreslår att fri fullföljd till kam-
marrätt skall gälla för beslut i fråga om anstånd, skatteavdrag och
preliminär skatt.
Remissinstanserna: Flertalet av de remissinstanser som uttalat sig i
frågan har inte haft något att erinra mot förslaget. Regeringsrätten anser
emellertid att någon ändring inte bör ske förrän lagstiftaren tagit ställning
i den övergripande frågan om en mera allmän begränsning av fullföljds-
rätten till kammarrätt i vissa målgrupper i form av krav på prövningstill-
stånd och ett därtill knutet fullföljdsförbud med s.k. ventil, vilken
ordning föreslagits av Domstolsutredningen. Regeringsrätten uttalar
vidare att den nuvarande begränsningen av fullföljdsrätten i mål om
anstånd med skatt inte synes ha medfört några olägenheter och att det,
generellt sett, torde finnas föga prejudikatintresse i anståndsmålen om
man ser till anståndsfrågan som sådan. En annan sak är att den bakom-
liggande taxeringsfrågan kan vara av intresse från prejudikatsynpunkt,
men en sådan fråga bör rimligen inte komma under Regeringsrättens
prövning på denna väg. Länsrätten i Stockholms län anser att det inte är
nödvändigt med en så generös instansordning som föreslagits, utan
förordar att ett system med prövningstillstånd med ändringsdispens införs
i kammarrätten på sätt som föreslagits av Domstolsutredningen. RSV
ifrågasätter det praktiska värdet av att slopa fullföljdsbegränsningen. En
ändring av det överklagade beslutet ger i många fell inte någon indikation
på om detta beslut var felaktigt eller inte eftersom det måste förutsättas
att vaije instans prövar frågan med utgångspunkt i allt vid prövningstill-
fället befintligt material och inte endast beaktar det material som
underinstansen hade.
Skälen för regeringens förslag: Enligt nuvarande ordning kan
skattemyndighetens beslut i fråga om anstånd överklagas till länsrätten
men inte vidare (102 § UBL). Som skäl för en sådan begränsning
anfördes i propositionen (prop. 1989/90:74 s. 344) att anståndsärenden
kräver snabba besked och att rätten att överklaga därför måste begränsas
till en instans, länsrätten.
När det gäller anståndsärenden är det angeläget att ett slutligt avgörande
kommer till stånd snabbt. Ett beslut om anstånd kan emellertid ha mycket
stor ekonomisk betydelse för den enskilde. Det förhållandet att en fråga
om anstånd i allmänhet måste prövas förhållandevis snabbt kan knappast
vara ett tillräckligt skäl för nuvarande fullföljdsbegränsning, särskilt inte
om det är den skattskyldige som väljer att få beslutet överprövat. Det får
därför anses rimligt att även länsrättens beslut skall kunna överklagas.
Frågan är då om det skall införas en fri fullföljdsrätt eller om rätten att
127
överklaga skall begränsas på något sätt.
Regeringen har i propositionen 1993/94:133 Instansordningen m.m. i
de allmänna förvaltningsdomstolarna föreslagit att regler om prövnings-
tillstånd i kammarrätt införs. Enligt förslaget skall prövningstillstånd
beviljas om det finns anledning att ändra länsrättens avgörande (ändrings-
dispens), om det är av vikt för ledningen av rättstillämpningen att
överprövning sker (prejudikatdispens) eller om det annars finns synner-
liga skäl att pröva talan (extraordinär dispens). Skälen för att införa
regler om prövningstillstånd anges vara att det både för samhället och för
de enskilda är en fördel att handläggningen av målen inte drar ut för
mycket på tiden och att ett dispenssystem skapar möjligheter att bättre
och mer effektivt utnyttja de resurser som finns i kammarrätten. I
propositionen anges vidare att ett system med prövningstillstånd i
kammarrätt inte kan göras generellt, utan det måste prövas för vaije
målgrupp om prövningstillstånd skall krävas vid överklagande till
kammarrätt. Vidare poängteras att en förutsättning för prövningstillstånd
bör vara att målet överklagats från länsrätt och prövats av minst en
förvaltningsmyndighet innan det har prövats av länsrätten.
Anståndsfrågan i sig torde sällan ha något större prejudikatintresse, utan
det är den bakomliggande beskattningsfrågan som kan vara av sådant
intresse. Å andra sidan kan det inte uteslutas att det skulle kunna
förekomma mål i vilka anståndsfrågan vore intressant att få prövad av
Regeringsrätten. Det finns emellertid vissa nackdelar med att införa fri
fullföljdsrätt till kammarrätt. Instanskedjan kommer att förlängas, vilket
i sin tur leder till att också tiden fram till dess ett lagakraftvunnet
avgörande finns förlängs. Vidare kommer belastningen på överrättema
att öka till men för andra målgrupper.
Regeringen anser att ett krav på prövningstillstånd lämpar sig väl för
anståndsmål och föreslår därför att talan mot länsrättens avgörande skall
få prövas av kammarrätten under förutsättning att kammarrätten meddelat
prövningstillstånd. Kammarrättens avgörande bör få överklagas till
Regeringsrätten. Därvid gäller de vanliga reglerna om prövningstillstånd.
Härigenom ges möjlighet till prejudikatbildning även när det gäller
anståndsfrågor.
Den begränsning av fullföljdsrätten som i dag gäller för beslut om
anstånd gäller även för preliminärskattebeslut och beslut angående
skatteavdrag. Skälen för denna begränsning är enligt lagens förarbeten
desamma som för anstånd. Eftersom vi funnit att länsrättens beslut om
anstånd skall kunna överklagas bör detta även gälla de nyss nämnda
besluten. Likaså bör de föreslagna reglerna gälla beslut om anstånd med
att lämna deklaration eller betala skatt enligt mervärdesskattelagen, ML,
och lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter, LPP,
samt beslut om anstånd med att betala arbetsgivaravgifter enligt lagen
(1984:668) om uppbörd av socialavgifter, USAL.
Förslaget föranleder ändringar i 102 § UBL, 20 kap. 9 § ML, 8 kap.
8 § LPP och 76 § USAL.
Prop. 1993/94:151
128
Allmänt
Förvaltningsprocessen, dit skatteprocessen hör, karaktäriseras av att
domstolarna har ansvar för att målet blir så utrett som dess beskaffenhet
kräver och att rätten, vid behov, skall anvisa parterna hur utredningen
bör kompletteras. Enskilda parter skall normalt få den hjälp de behöver
i processen utan att det uppstår några kostnader för dem. Ombuds- eller
biträdeskostnader ersätts därför inte enligt förvaltningsprocesslagen.
Förfarandet är i huvudsak skriftligt, men om muntlig förhandling hålls
får enskild part tillerkännas ersättning för sina inställelsekostnader, om
rätten finner att han skäligen bör ersättas for sin inställelse. Därutöver
kan kostnader för bevismedel, t.ex. skriftlig handling, vittne och
sakkunnig ersättas med allmänna medel.
Mot denna bakgrund har det tidigare inte ansetts påkallat med regler
som ger den som vinner mot staten i t.ex. en skattetvist ersättning för
sina kostnader. Under senare år har emellertid avsaknaden av en
möjlighet att medge ersättning i skattetvister kommit att anses alltmer
otillfredsställande, särskilt som många fall rört stora kostnader. Den
1 juli 1989 infördes därför en möjlighet för enskilda att i vissa undan-
tagsfall få ersättning enligt lagen (1989:479) om ersättning för kostnader
i ärenden och mål om skatt, m.m. (ersättningslagen). Till grund för den
nya lagen låg Skatteförenklingskommitténs (B 1982:03) betänkande
Ersättning för kostnader i skatteärenden och skattemål (Ds Fi 1986:20).
Domstolsutredningen föreslår i sitt betänkande Domstolarna inför 2000-
talet (SOU 1991:106) att lagen upphävs och ersätts av en bestämmelse
som innebär att ungefär motsvarande möjligheter till ersättning erhålls för
hela det förvaltningsprocessuella området (dvs. även skatteprocessen).
Nuvarande regler
Enligt 3 § ersättningslagen får ersättning beviljas skattskyldig för
kostnader för ombud eller biträde, utredning eller annat som skäligen
behövts för att ta tillvara hans rätt, med undantag för kostnader som
avser fullgörande av deklarations- eller uppgiftsskyldighet, skyldighet att
föra räkenskaper eller annat underlag som behövs för att deklararera eller
kontrollera skattskyldigheten samt kostnader för eget arbete. Ersättnings-
rätten begränsas emellertid av att det enligt 4 § fordras att det är oskäligt
att kostnaden bärs av den skattskyldige med hänsyn till samtliga följande
faktorer: 1) sakens beskaffenhet, 2) kostnadens storlek, 3) ärendets eller
målets handläggning, 4) ärendets eller målets utgång, 5) den skatt-
skyldiges personliga eller ekonomiska förhållanden, samt 6) om-
ständigheterna i övrigt. Vidare skall ersättningen minskas med annan
129
9 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 151
ersättning som den skattskyldige har fått eller kan antas komma att få for Prop. 1993/94:151
samma kostnader enligt lag eller avtal.
Meningen är att ersättning skall beviljas i rena undantagsfall. Huvud-
regeln skall enligt forarbetena till ersättningslagen (prop. 1988/89:126,
s. 15 ff) alltjämt vara att den skattskyldige står för sina egna kostnader.
Skälet för detta är att skattemålen liknar de indispositiva tvistemålen, dvs.
mål där förlikning är utesluten. Där är huvudprincipen att parterna svarar
för sina egna kostnader. Ersättning i skattemål bör därför lämnas endast
där förhållandena i det enskilda fallet påtagligt avviker från det normala
och det finns starka skäl för den enskilde att i en tvist dra på sig
kostnader. En ytterligare begränsning bör vara att det är fråga om fåll
där en betydande kostnad åsamkas en skattskyldig och där det skulle
framstå närmast som stötande om inte ersättning helt eller till någon del
utges.
Departementschefen framhöll att sådana fåll där ersättning bör utgå
exempelvis kan vara ärenden i vilka viss anmärkning kan riktas mot
skattemyndighetens handlande. Vidare anfördes att det även kan gälla
oriktig tillämpning av gällande lag, sakligt obefogade yrkanden eller
invändningar, ogrundade påståenden eller alltför löst underbyggda
antaganden från det allmännas sida. Även om det i vissa fell kan vara
rimligt att ersätta den skattskyldige i fell då han inte haft framgång i
processen, t.ex. då målet drivits av prejudikatskäl, bör det normalt förut-
sättas att den skattskyldige vunnit målet. Enligt specialmotiveringen skall
ersättning inte utgå för kostnader under 5 000 kr, utan endast för de
kostnader som överstiger detta belopp.
Domstolsutredningen redovisar ca 20 fell från länsrätterna och
kammarrätterna i vilka ersättning yrkats efter att lagen tillämpats ungefär
två budgetår. Utredningen fenn att ersättning medgetts i endast två fell,
varvid domstolarna även dragit av 5 000 kr från de yrkade kostnaderna.
Lagen har således hittills tillämpats i en avsevärt mindre omfettning än
vad som förutsågs under lagstiftningsarbetet.
Domstolsutredningens förslag
Domstolsutredningen föreslår att det införs en allmän bestämmelse om
ersättning i förvaltningsmål och de mål i allmän domstol som omfettas
av den föreslagna domstolsförferandelagen. Kostnader på myndighetsnivå
omfåttas dock inte. Utgångspunkten är att den enskilde skall få ersättning
av det allmänna för sina kostnader i målet, om det med hänsyn till
omständigheterna är oskäligt att han själv skall bära kostnaderna. Vid
oskälighetsbedömningen skall särskilt beaktas om myndigheten orsakat
kostnaden genom fel eller försummelse.
Utredningen tänker sig emellertid ersättning även i andra fell. Som
exempel på fell där det, utan hänsyn till huruvida fel eller försummelse
föreligger, normalt är oskäligt att den enskilde själv står för kostnaderna
nämns sådana där kostnaderna orsakats av att en myndighet framställt
sakligt obefogade yrkanden eller invändningar, ogrundade påståenden
eller alltför löst grundade antaganden. Ersättning bör även kunna utgå när
130
myndigheten lämnat en vilseledande vägledning i ärendet eller orsakat Prop. 1993/94:151
den enskilde kostnader genom att begära in onödig utredning. Även i fell
där myndighetens beslut grundas på en oriktig uppgift om rättsregler bör
ersättning kunna komma ifråga. Tumregeln bör enligt utredningen vara
att ju krångligare eller oklarare rättsordningen är, desto liberalare ges
ersättning. Vidare bör möjligheten till ersättning vara bättre ju större
framgången i målet är. Krav på att målet vinns uppställs dock inte,
framför allt inte i s.k. prejudikatmål.
Ersättning bör enligt förslaget normalt inte utgå i sådana mål där
avgörandet vilar på skönsmässig grund. Fall där den enskilde gjort sig
skyldig till försummelse bör normalt också vara undandragna ersättnings-
reglernas tillämpning. Utredningen nämner som exempel taxeringsmål där
den enskilde parten inte fullgjort sin deklarationsskyldighet på ett riktigt
sätt eller rätt iakttagit de särskilda bestämmelserna i samma lag för
verksamhet som redovisas enligt bokföringsmässiga grunder. Taxerings-
målen feller till stor del utanför den föreslagna lagens tillämpningsom-
råde, eftersom majoriteten av fell där ombud behöver kopplas in, enligt
utredningen, orsakas av att den enskilde inte fullgjort sina i lag föreskriv-
na skyldigheter. Man framhåller vidare att rättsfrågor är jämförelsevis
ovanliga i skattemål och att domstolen förutsätts känna lagen. Utred-
ningen finner det vara en självklarhet att ersättning endast i sällsynta fell
skall kunna komma ifråga i mål där den skattskyldige blir skönstaxerad
eller har bedrivit en avancerad skatteplanering. Fall där den enskilde av
icke ursäktlig anledning underlåtit att före processen upplysa det allmänna
organet om ett rättsfektum eller ett bevisfektum som har betydelse för
processens utgång bör också hamna utanför ersättningssystemet.
I likhet med vad som gäller enligt rättegångsbalkens ersättningsregler
måste kostnaderna varit skäligen påkallade för att ta tillvara partens rätt.
Bland de omständigheter som härvid är av betydelse, nämns, i motsats
till vad som för närvarande gäller enligt ersättningslagen, inte den
enskildes ekonomi. Ersättningsmöjligheten skall främst vara förbehållen
relativt komplicerade mål, t.ex. sådana mål som angår en komplicerad
lagstiftning. Partens eget arbete och tidspillan bör enligt utredningen inte
ersättas av det allmänna. Något minimibelopp liknande det i ersättnings-
lagen (5 000 kr) anser utredningen inte bör finnas, men beloppets storlek
bör spela in vid bedömningen av oskälighetsrekvisitet.
Rätts säkerhetskommitténs förslag i huvuddrag
Kommitténs förslag innebär att skattskyldiga i ökad utsträckning kan
ersättas för sina kostnader i ärenden och mål om skatt, tull och avgift.
Kommittén föreslår att kostnader för ombud eller biträde, utredning eller
annat som skäligen behövts för att tillvarata den skattskyldiges rätt skall
ersättas om han helt eller delvis vinner bifell till sina yrkanden i ärendet
eller målet, om ärendet eller målet avser fråga som är av betydelse för
rättstillämpningen, om ärendet eller målet i annat fell är svårbedömt eller
om synnerliga skäl för ersättning föreligger i annat fell.
Kommittén föreslår vidare att ersättningen skall kunna jämkas om den
131
skattskyldige endast delvis vinner bifall till sina yrkanden eller om han Prop. 1993/94:151
har varit försumlig eller har orsakat att ärendet eller målet blivit mer
omfattande än nödvändigt. Slutligen föreslår kommittén vissa justeringar
av förferandereglema, bl.a. att frågan om ersättning skall prövas av den
domstol eller myndighet som avgjort målet eller ärendet.
Kommittén har vid sidan av sina förslag framfört att det bör övervägas
om man inte bör tillåta avdragsrätt vid inkomsttaxeringen för kostnader
i ärenden och mål om skatt.
Remissinstansernas inställning
Flertalet av de remissinstanser som uttalat sig särskilt om processkostna-
der tillstyrker huvuddragen i förslaget eller lämnar förslaget utan erinran.
Endast två remissinstanser är mer allmänt kritiska. Länsrätten i Stock-
holms län anser att alternativa möjligheter bör undersökas innan beslut
om ändring av ersättningslagen fettas och hänvisar dels till vad som
framförts i detta avseende i Skatteförenklingskommitténs och Dom-
stolsutredningens betänkanden, dels till möjligheten att i stället utvidga
rätten till skadestånd oberoende av culpa i de fell myndigheten handlat
felaktigt. Länsrätten i Norrbottens län finner Domstolsutredningens
lösning mer tilltalande och avstyrker därför kommitténs förslag.
Från rättssäkerhetssynpunkt är det av fundamental betydelse att den
enskilde kan få sin taxering prövad av domstol. En viktig del av
möjligheten till sådan prövning är att den enskilde kan ta tillvara sin rätt
på ett effektivt sätt. Både hos allmänna domstolar och förvaltningsdom-
stolar gäller principen jura novit curia (domstolen känner rätten).
Parterna behöver inte prestera bevisning i form av rättsutredningar åt
domstolen. Denna princip tillsammans med domstolens materiella
processledning leder stundom till slutsatsen att parterna inte behöver
lägga ned något arbete med att precisera innehållet i rättsreglerna i det
prövade fallet. Vad sedan angår fekta- eller sakfrågorna karaktäriseras
förvaltningsprocessen av att domstolen skall se till att målet blir så utrett
som dess beskaffenhet kräver och att den vid behov anvisar parterna hur
utredningen bör kompletteras. Till skillnad från dispositiva mål, där
ansvaret för målet vilar på parterna, skall således domstolen vara aktiv
(officialprincipen). Utgångspunkten är således att de enskilda inte skall
behöva anlita juridiskt biträde eller ombud i förvaltningsprocessen. Likväl
finns det fell där sådan hjälp behövs. Från rättssäkerhetssynpunkt är det
inte acceptabelt att den skattskyldige inte har tillgång till juridisk
sakkunskap om sådan är nödvändig för att tillvarata hans rätt. Följdfråg-
an blir då om rättssäkerheten kan bli lidande av att den enskilde måste
bekosta ombudet eller biträdet. Så är t.ex. fellet om den enskilde av
ekonomiska skäl väljer att avstå från att anlita juridisk sakkunskap och
därigenom inte kan tillvarata sin rätt. Emellertid är det också en
132
rättssäkerhetsaspekt att man inte behöver tvingas in en kostsam process Prop. 1993/94:151
utan möjlighet till ersättning, oavsett om man har råd att bekosta den
eller ej.
Under förutsättning att den skattskyldige behövt juridiskt biträde eller
ombud för att ta tillvara sin rätt och att det inte är han som vållat eller
varit försumlig i skattemålet finns ingen rimlig anledning att han alltid
skall behöva bekosta en process. De flesta som deklarerar riktigt drabbas
inte av kostnader för en process, utan det är endast vissa skattskyldiga
som behöver föra processer för att få rätt. Av likabehandlingsskäl borde
naturligtvis detta inte inträffa, men sådan precision kan knappast uppnås
i ett massförferande som t.ex. den årliga inkomsttaxeringen. Det är
emellertid en viktig del i likabehandlingen att de som drabbas åtminstone
kompenseras för det extra besväret att föra en process för att nå en riktig
taxering. Vi menar därför att det är rimligt från rättssäkerhetssynpunkt
att ge den skattskyldige ersättning för processkostnader (i huvudsak
kostnader för juridiskt ombud eller biträde) då han vunnit målet, om det
behövts för att ta till vara hans rätt och han inte själv har orsakat
processen genom att inte fullgöra sin skyldighet att deklararera eller
lämna uppgifter, bevismaterial eller dylikt.
Domstolsutredningens förslag innebär att det allmänna i vissa fall skall
svara för den enskilde partens kostnader i en skatteprocess då han vinner
processen. Detta är ett värdefullt steg i rätt riktning. Utredningens förslag
tar emellertid främst sikte på fell där den oriktiga taxeringen orsakats av
myndighetens fel eller försummelse. Taxeringsmålen förutsätts till stor
del falla utanför tillämpningsområdet. Det finns därför skäl anta att
förslaget när det gäller skattemålen inte kommer att medföra någon större
förändring jämfört med nuvarande ordning. För ett sådant antagande talar
också utredningens beräkning av kostnaderna för ett ersättningsförferande
för hela det förvaltningsrättsliga området, vilka ligger i nivå med vad
Skatteförenklingskommittén beräknade för enbart skattemålen.
Domstolsutredningens förslag till ändrade ersättningsregler har ännu
inte lett till några åtgärder i lagstiftningshänseende. Frågan är i stället
tänkt att tas upp inom ramen för en kommande allmän omarbetning av
förval tningsprocesslagen.
I Rättssäkerhetskommitténs uppdrag ingick att samråda med Kommittén
för översyn av det allmännas skadeståndsansvar (Ju 1989:03). Denna har
i sitt betänkande Det allmännas skadeståndsansvar (SOU 1993:55) inte
lagt något förslag om enskildas rätt till ersättning för rättegångskostnader.
Rättegångskostnadsfrågan bör enligt kommittén övervägas och lösas i
första hand inom ramen för det pågående reformarbetet rörande
förvaltningsprocessen i allmänhet och däijämte eventuellt tas upp som en
del i en särskild reformering av skatteprocessens bestämmelser.
Enligt vår mening är såväl de nuvarande reglerna som de ändringar
som föreslagits av Domstolsutredningen för restriktiva. Vi finner det
därför angeläget att nu införa mer generösa regler beträffende möjlig-
heterna för enskilda att få ersättning för processkostnader i skattemål.
133
Prop. 1993/94:151
Regeringens förslag: Ersättning skall efter framställning beviljas
för kostnader för ombud eller biträde, utredning eller annat som
skäligen behövts för att tillvarata den skattskyldiges rätt om
- den skattskyldige helt eller delvis vinner bifall till sina yrkanden
i ärendet eller målet,
- ärendet eller målet avser fråga som är av betydelse för rättstillämp-
ningen eller
- det finns synnerliga skäl för ersättning i annat fall.
Kommitténs förslag: Motsvarar vårt. Kommittén föreslår dock att
ersättning även skall kunna utgå om ärendet eller målet i annat fåll är
svårbedömt.
Remissinstanserna: Generaltullstyrelsen anser att ersättning i normala
fäll inte skall medges för kostnader för överklagande av t.ex. tulltaxe-
ringsbeslut, tulltillägg, förseningsavgift och viten, när den tullskyldige
bedriver kommersiell importverksamhet. Svea hovrätt och Juridiska
fakultets nämnden vid Uppsala universitet avstyrker att ersättning skall
kunna utgå när målet eller ärendet i annat fall är svårbedömt. FAR ser
gärna att propositionen markerar en generös syn på skälighetsrekvisitet.
JUSEK pekar på att skattemyndigheternas rättsbildande verksamhet kan
hämmas eftersom kostnadsaspekten troligtvis medför att antalet mål som
drivs av prejudikatintresse minskar. I övrigt har flera remissinstanser
lämnat synpunkter av lagskrivningsteknisk natur. Bl.a. har framförts
önskemål om en precisering av kriterierna för rätt till ersättning.
Skälen för regeringens förslag: De aigument som normalt anförts mot
ersättning till de enskilda i mål och ärenden om skatt rör i allmänhet att
det inte finns något större behov av juridiskt biträde eller ombud, t.ex.
därför att den enskilde enkelt kan föra processen själv, att han kan få
rådgivning av skattemyndigheten hur han skall föra processen, att
domstolen via sitt officialansvar kan vägleda och eventuellt på eget iniativ
förordna om undersökningar etc. Emellertid finns många fell då den
skattskyldige verkligen har behov av juridisk sakkunskap för att på ett
effektivt sätt kunna föra sin talan.
Skattelagstiftningen har fortlöpande blivit allt mer komplicerad, särskilt
för näringsidkare. Allt fler skattskyldiga har därför funnit för gott att
anlita skatteexpertis i ärenden och mål om skatt. Det framstår då som
angeläget att den enskilde inte ställs utan ekonomiskt stöd i en situation
där det under vissa omständigheter skulle framstå som stötande att han
själv svarade för sina kostnader. Av rättviseskäl är det också viktigt att
skattskyldiga så långt det är möjligt bereds samma möjligheter att
oberoende av olika förutsättningar kunna föra en framgångsrik process.
Däremot är det inte meningsfullt från rättssäkerhetssynpunkt att ge
ersättning till en enskild som av bekvämlighetsskäl låter ett juridiskt
ombud föra talan. Om man emellertid uppställer villkoret att kostnaderna
134
för ombud eller biträde, utredning eller annat skäligen behövts för att ta Prop. 1993/94:151
till vara den skattskyldiges rätt, dvs. samma rekvisit som i nuvarande 3 §
ersättningslagen, kan skattemyndigheten resp, domstolen pröva huruvida
sådant behov förelegat eller ej.
En omständighet som bör berättiga den skattskyldige till ersättning är
att han vinner bifall till sin talan helt eller delvis. Det är svårt att uttala
sig om antalet mål och ärenden det är fråga om. De undersökningar som
senast presenterats avser endast förhållandena före 1990 års taxerings-
reform. Till följd av reformen har emellertid antalet processer minskat
kraftigt och ersatts av omprövningsförferandet. Å andra sidan ställer den
samtidigt införda sakprocessen vid mål i skattedomstol större krav på den
enskilde i fråga om talans utformning.
Det kan finnas flera anledningar till att den skattskyldige vinner bifall
till sitt yrkande. Ett ärende kan ha handlagts felaktigt av skattemyn-
digheten. Det förekommer även att den skattskyldige vinner målet därför
att skattemyndigheten intagit en alltför fiskal hållning, utan att för den
skull ha förfarit felaktigt. Vidare kan ny utredning eller ändrad praxis
medföra att saken ställs i ett annat läge än tidigare. Om deklarationsskyl-
digheten fullgjorts på ett riktigt sätt och skattemyndigheten avviker från
deklarationen, men avvikelsen sedermera ändras av skattemyndigheten
eller av domstol, får det anses rimligt från rättssäkerhetssynpunkt att
ersätta den skattskyldige för en process som leder till att han blir taxerad
i enlighet med sin deklaration. Var och ens allmänna skyldighet sträcker
sig endast till att deklararera, inte att driva en process mot skattemyn-
digheten om deklarationens riktighet. Förutsättning är dock som tidigare
anförts att kostnaderna skäligen behövts för att ta tillvara hans rätt. Vad
som nu sagts om bifall till den skattskyldiges yrkanden måste även gälla
om hans yrkanden bifalls endast till viss del. Att ersättningen i dessa fell
bör reduceras framgår av avsnitt 7.4.
Vidare finns det ett stort antal fell där rättsläget är oklart eller
sakomständighetema är komplicerade. Inte minst antalet prejudikatfell
hos Regeringsrätten visar detta. Det bör rimligen även finnas ett antal fell
som inte når Regeringsrätten, men som har samma karaktär och kanske
dessutom avgörs med ledning av att ett sådant fell under tiden prövats av
Regeringsrätten. Prejudikatfellen och liknande fell innefettar normalt
svåra rättsfrågor. Flera av dessa rättsfrågor är inte lösta på förhand och
det går inte att säga att någon kan dem - känner rätten - i förväg. Svåra
fell karaktäriseras i stället ofta av att man måste få fram en stor mängd
argument för att finna en rimlig lösning. Denna process gagnas oftast
bäst av att båda parter argumenterar för sin mening. Den kontradiktoriska
processen med två jämbördiga parter är här överlägsen andra former. I
dessa fell är det därför till fördel för rättssäkerheten att den enskilde har
tillgång till juridiskt biträde eller ombud, på samma sätt som skattemyn-
digheten företräds av sakkunniga tjänstemän. Det är då rimligt att det
allmänna bekostar en verksamhet som inte sällan orsakas av den
komplicerade skattelagstiftningen och som kommer ett större antal
skattskyldiga till del. Vi finner därför att ersättning bör utgå i s.k.
prejudikatfell och liknande mål, naturligtvis under förutsättningen att
135
målet inte haft en sådan enkel karaktär att talan kunnat föras utan juridisk Prop. 1993/94:151
sakkunskap.
Slutligen bör det även finnas en möjlighet till ersättning vid fell som
inte täcks in av de rekvisit som redovisats ovan. Ersättning bör därför
utgå om det i övrigt finns synnerliga skäl.
Kommittén har föreslagit att ersättning även skall utgå om ärendet eller
målet i annat fell är svårbedömt. Från såväl rättssäkerhetssynpunkt som
av kostnadsskäl är det viktigt att ersättningsreglerna är så klara och
enhetliga som möjligt. En regel av den innebörd som kommittén
föreslagit får anses mindre angelägen än de övriga. Förutom att den kan
ge upphov till vissa gränsdragningsproblem och därmed riskera att
motverka enhetlighet i bedömningen, kan den föranleda onödig utredning,
vilket drabbar den skattskyldige om ersättning ändå inte beviljas. Den
allmänna skälighetsbedömningen och de föreslagna rekvisiten får anses
tillräckliga.
En särskild fråga är om det bör vara möjligt att få ersättning i ärenden
hos skattemyndighet. Så är fellet enligt nuvarande ordning. Enligt
Domstolsutredningens förslag skall däremot ersättning endast kunna
lämnas för kostnader i domstolsprocess. Det är framför allt eftertaxe-
ringsärenden och andra omprövningsärenden samt taxerings- och
skatterevisionsärenden som är aktuella.
Det måste anses viktigt att den skattskyldige inte väntar med att skaffe
sakkunnig hjälp till domstolsförferandet, utan att tyngdpunkten i
skatteförferandet behålls på skattemyndighetsnivå. Ett omprövnings- eller
taxeringsärende kan dessutom få i stort sett samma karaktär som en
domstolsprocess, varför det saknas anledning att ha andra regler för
ersättning vid ärenden om skatt än vid mål om skatt. Tvärtom är det
bättre att tvister mellan skattskyldiga och skattemyndigheten löses på ett
så smidigt sätt och så tidigt stadium som möjligt. Det blir i allmänhet
också billigare för alla parter. Trots att det ibland kan föreligga vissa
svårigheter att skilja ut de kostnader som avser sådant arbete som det
ankommer på den skattskyldige att tillhandahålla finner vi det rimligt att
den skattskyldige skall kunna få ersättning också i ärenden hos
skattemyndighet. Det fordras emellertid att man uppmärksammar de
skattskyldiga på att framgång i sådana ärenden inte alltid innebär rätt till
ersättning, eftersom den skattskyldige har ett omfettande ansvar vid
utredningen av beskattningsunderlaget. Samtidigt är det viktigt att den
skattskyldige inte förleds att förhålla sig passiv i skatteärendet, i hopp om
att möjligheten till ersättning ar bättre i domstolsprocessen.
Sammanfattningsvis föreslås att 3 § ersättningslagen ändras i enlighet
med vad som anförts.
136
Prop. 1993/94:151
Regeringens forslag: Ersättning får jämkas om den skattskyldige
endast delvis vinner bifall till sina yrkanden eller om han har varit
försumlig eller har orsakat att ärendet eller målet blivit mer
omfattande än nödvändigt.
Kommitténs förslag: Motsvarar vårt. Kommittén föreslår även att
nuvarande regel att ersättningen skall minskas med annan ersättning som
den skattskyldige har fått eller kan antas komma att få för samma
kostnader enligt annan författning eller enligt avtal, skall upphävas.
Remissinstanserna: Länsrätten i Stockholms län anser att, om förslaget
genomförs, ersättningen bör begränsas så att samhället inte åläggs att
betala kostnaderna vid skatteplanering.
Skälen för regeringens förslag: Enligt nuvarande regler skall
ersättning inte medges den skattskyldige i sådana fäll där framgången i
ärendet eller målet beror på att han först i processen tillhandahållit sådant
material som borde tillhandahållits tidigare. Ersättning skall således inte
beviljas för kostnader som hänför sig till skyldigheten att lämna
deklaration eller tillhandahålla underlag (räkenskaper, anteckningar m.m.)
som han är skyldig att lämna och som behövs för att deklarera eller för
att myndigheterna skall kunna kontrollera deklarationen och fastställa
skatten. Om t.ex. en skattskyldig på grund av allvarliga brister i sin
deklaration eller i sin bokföring påförs en skönsmässig taxering men
sedan i en taxeringsprocess får skönstaxeringen nedsatt eller undanröjd
bör ersättning normalt inte lämnas. Inte heller ersätts den skattskyldige
för eget arbete, tidsspillan eller i övrigt för kostnader för sådant som den
skattskyldige själv utfört med anledning av ärendet eller målet. Be-
stämmelserna i denna del bör kvarstå oförändrade.
Nu föreslås en jämkningsbestämmelse som ger möjlighet att sätta ned
ersättning i den mån den skattskyldige endast vinner del av ärende eller
mål samt då han varit försumlig eller orsakat att målet blivit mer
omfattande än nödvändigt. Inte heller bör full ersättning beviljas när
ärendet eller målet komplicerats på grund av oskicklig processföring från
den enskildes sida.
Vad beträffar frågan om ersättning enligt annan författning eller enligt
avtal skall enligt nuvarande bestämmelser ersättning som fås enligt
ersättningslagen minskas med annan ersättning som den skattskyldige har
fått eller kan antas komma att få för samma kostnader. Kommittén har
ansett att denna bestämmelse bör upphävas och har anfört att den främst
har betydelse när den enskilde har tecknat en försäkring som ger rätt till
ersättning för kostnader i skatteärenden eller skattemål. I dessa fäll
drabbar kostnaderna ändå dem som tecknat försäkringen, dvs. det
påverkar rimligen premiens höjd. De som tecknat en försäkring har då
enligt kommittén hamnat i en sämre situation än dem som underlåtit
detta. Kommittén har vidare anfört att nuvarande ordning riskerar leda
137
till att försäkringsbolaget och det allmänna inväntar varandra. Prop. 1993/94:151
Nuvarande bestämmelser tar främst sikte på de fäll när ersättning
betalats ut enligt rättshjälpslagen eller där den skattskyldige tecknat
rättsskyddsförsäkring. Trots att ersättningslagen är subsidiär i förhållande
till rättshjälpslagen kan, enligt uttalanden i förarbetena vid införandet av
ersättningslagen (prop. 1988/89:126 s. 30), ersättning utgå även i det
fallet att den skattskyldige har rättshjälp enligt rättshjälpslagen, nämligen
för rättshjälpsavgift och tilläggsavgift. I ersättningsfällen kan på samma
sätt ersättning medges för den del som inte ersätts via försäkringen, dvs.
för självrisk och för den del som överstiger ett eventuellt ersättningstak
enligt försäkringsavtalet. Vidare kan den situationen uppkomma att
myndigheten eller domstolen i ett visst fäll bedömer innebörden av ett
försäkringsavtal så att den skattskyldige kan antas få ersättning enligt
avtalet och därför reducerar den ursprungliga ersättningen enligt
ersättningslagen med den förmodade försäkringsersättningen. Om det
senare visar sig att försäkringsersättningen av någon anledning inte
betalas ut, får den skattskyldige överklaga myndighetens eller domstolens
ersättningsbeslut. Om tiden för överklagande har gått ut, kan det finnas
förutsättningar för resning. Ersättningsbegränsningen kan således inte
anses innebära att den som får ersättning enligt annan förfättning kommer
i sämre läge. Däremot medför ett slopande av begränsningen risk för att
kostnader ersätts dubbelt, vilket skulle te sig stötande.
Beträffände försäkringsfällen bör vidare beaktas att det i prop.
1992/93:109 om ändring i rättshjälpslagen m.m. avseende den allmänna
rättshjälpens förhållande till försäkringar uttalats att den allmänna
rättshjälpen på sikt bör göras generellt subsidiär till rättsskyddsförsäk-
ringar på så sätt att rättshjälp inte får beviljas i angelägenheter som
omfettas av rättsskyddsförsäkringar eller liknande rättsskydd (s. 19 ff).
I direktiven (Dir. 1993:77) till 1993 års rättshjälpsutredning (Ju 1993:08)
har uttalats att utredaren bör överväga denna fråga. Det får anses
angeläget att ersättningslagens bestämmelser i denna del överensstämmer
med vad som gäller enligt rättshjälpslagen. I avvaktan på utredningens
förslag finns det för närvarande inte skäl att slopa bestämmelsen i 5 §
ersättningslagen.
Förslaget i denna del innebär i fråga om ersättningslagen att reglerna
i nuvarande 3 § om begränsning i ersättningsrätten flyttas till 4 § och att
det i 5 § införs regler om jämkning i enlighet med vad som nu anförts.
138
Prop. 1993/94:151
Regeringens förslag: Frågan om ersättning skall prövas av den
myndighet eller domstol där kostnaderna uppkommit.
En möjlighet för det allmänna att överklaga beslut om ersättning
införs.
Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag.
Remissinstanserna: RSV anser att ersättning skall betalas ut av
skattemyndigheten i stället för som nu av RSV. Kammarrätten i
Jönköping avstyrker att skattemyndigheten skall pröva frågan om
ersättning i omprövningsfellen och förordar att länsrätten även fortsätt-
ningsvis prövar ersättningsfrågorna i dessa fåll. Länsrätten i Kronobergs
län anser att om det finns ett omprövningsförferande i själva sakfrågan,
så bör detta gälla även i ersättningsfrågan.
Skälen för regeringens förslag: Vad avser förfarandet i ersättnings-
ärenden anser vi att nuvarande ordning med prövning av den domstol där
kostnaderna uppkommit i huvudsak är ändamålsenlig. Endast några
justeringar framstår som nödvändiga.
Vad först beträffar fbrumfrågan skall enligt nuvarande ordning talan om
ersättning väckas vid länsrätt i de fåll då ärende ligger hos myndighet.
Detta är enligt vår mening osmidigt och i stället bör myndigheten i dessa
fell kunna avgöra om ersättning skall beviljas. Bestämmelserna bör därför
ändras så att ersättningsfrågan prövas av den myndighet eller domstol där
kostnaderna uppkommit.
Därefter bör något sägas om tidsfristen för framställan om ersättning.
Enligt förslaget skall sådan ha kommit in innan målet eller ärendet
avgörs, oavsett om frågan behandlas av domstol eller annan myndighet.
Å ena sidan innebär detta naturligen vissa svårigheter för de skattskyl-
diga, eftersom de inte alltid med säkerhet vet när ärendet eller målet är
klart att avgöras. Om det å andra sidan skulle fålla på myndighetens
ansvar att underrätta de skattskyldiga om detta skulle det ställa myn-
digheten inför avsevärda administrativa problem. Det får därför anses
rimligt att det åligger den skattskyldige att i ett tidigt skede meddela
myndigheten om han avser att begära ersättning. Det kan därvid vara
lämpligt att myndigheten inledningsvis informerar den skattskyldige om
detta. Endast då den skattskyldige lämnat sådant meddelande får det
anses åligga myndigheten att då ärendet eller målet är klart att avgöras
höra av sig till den skattskyldige med förfrågan om slutlig framställan om
ersättning.
Vad slutligen avser frågan om saklegitimation för det allmänna då
förvaltningsmyndighet fettat ersättningsbeslutet, framstår det som
naturligt att beslutet får överklagas av den myndighet som också får
överklaga beslut i själva sakfrågan (vanligen RSV).
Förslaget i denna del medför justeringar i 7-9 och 11 §§ ersättnings-
139
lagen. Prop. 1993/94:151
Fastställda ersättningsbelopp betalas för närvarande ut av Riks-
skatteverket. Med beaktande av att de föreslagna ändringarna i lagen
kan antas medföra att utbetalning av ersättning kommer att ske i ett
mycket större antal fell än för närvarande, bör utbetalningarna i stället
ske genom vederbörande myndighets försorg, oavsett om frågan om
ersättning prövats av myndighet eller domstol.
Kommittén har vid sidan av sina förslag framfört att det bör övervägas
om man inte bör tillåta avdrag vid inkomsttaxeringen för kostnader i
ärenden och mål om skatt. Kommittén anför att sådana kostnader i
praktiken sällan eller aldrig återförs i deklarationen, varvid avdrag
således erhålls rent fektiskt. Fördelen med ett sådant avdrag är enligt
kommittén att det i framtiden inte kommer att råda någon oklarhet i
frågan vad kostnader för skatterådgivning avser samt att utbetald
ersättning blir skattepliktig.
Även om ett system med avdragsrätt har vissa förtjänster finner vi att
ett sådant system skulle medföra risk för konflikt med den tidigare
nämnda principen att var och en skall svara för sin deklaration. Att
deklarera anses vara en medboigerlig skyldighet. Det kan visserligen
ifrågasättas om även processen i domstol bör omfettas av den medborger-
liga skyldigheten att deklarera. Svårigheter skulle dock ofelbart uppstå
beträffande frågan var gränsen går mellan uppfylld deklarationsskyldighet
och den skattskyldiges åtgärder i en process. Vi finner därför att rätt till
avdrag vid inkomsttaxeringen för kostnader i ärenden och mål om skatt
för närvarande inte bör införas.
Regeringens förslag: Allmän rättshjälp får beviljas i en an-
gelägenhet rörande skatter, tullar och avgifter endast om det
föreligger särskilda skäl. Detsamma skall gälla angelägenhet rörande
betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter.
Kommitténs förslag: Kommittén har inte lämnat något förslag i denna
del.
Skälen för regeringens förslag: Enligt nuvarande regler kan de
rättegångskostnader som enskilda parter skall stå för i vissa fell och i viss
utsträckning ersättas av det allmänna enligt rättshjälpslagen (1972:429).
Allmän rättshjälp kan beviljas fysiska personer och dödsbon. För detta
krävs att det är fråga om en rättslig angelägenhet och att sökanden har
behov av allmän rättshjälp, t.ex. i fråga om advokat eller annat biträde.
140
För att allmän rättshjälp skall beviljas krävs att sökandens inkomst inte Prop. 1993/94:151
överstiger ett visst belopp. Allmän rättshjälp beviljas inte för upprättande
av självdeklaration och inte heller i ärenden om fästighetsdeklaration eller
mål och ärenden om fastighetstaxering, se 8 § första stycket 5 och tredje
stycket rättshjälpslagen samt 9 § rättshjälpsförordningen (1979:938).
Vidare beviljas inte den som är eller har varit näringsidkare allmän
rättshjälp i angelägenhet som uppkommit i hans näringsverksamhet, om
det inte med hänsyn till vissa i lagen särskilt angivna omständigheter
finns särskilda skäl för rättshjälp.
I praxis har man varit restriktiv med att bevilja allmän rättshjälp i
förvaltningsärenden. Det har främst sin grund i förvaltningsmyndigheter-
nas och domstolarnas skyldighet att hjälpa den enskilde på olika sätt. Vid
ersättningslagens tillkomst övervägdes att genom en utvidgning av rätten
till allmän rättshjälp öka möjligheten för enskilda att få ersättning för sina
kostnader i en skatteprocess. Departementschefen ansåg emellertid att
rättshjälpslagen i dess dåvarande form inte var lämplig för att inkludera
särskilda regler om ersättning i ärenden och mål om skatt (prop.
1988/89:126 s. 13).
Den utvidgning av möjligheterna till ersättning i mål och ärenden om
skatt som vi föreslagit i det föregående är inte avsedd att påverka
möjligheten att få allmän rättshjälp. Den möjligheten bör också i
fortsättningen vara begränsad.
För att klaigöra hur rättshjälpslagen förhåller sig till de nya be-
stämmelserna i ersättningslagen bör rätten till allmän rättshjälp i mål och
ärenden som omfattas av ersättningslagen lagregleras. Det finns i nuläget
inte något underlag för en mer genomgripande förändring. Rättshjälps-
lagen är dessutom föremål för översyn av 1993 års rättshjälpsutredning.
Denna kan komma att leda till stora förändringar i fråga om rättshjälpens
konstruktion och lagens utformning. Resultatet av Rättshjälpsutredningens
arbete skall redovisas först våren 1995. Åtgärderna bör därför tills vidare
begränsas på det sättet att vad som gäller enligt praxis uttryckligen
lagregleras.
Den praxis som utbildats innebär att allmän rättshjälp beviljas med stor
restriktivitet i ärenden hos förvaltningsmyndighet och förvaltningsdom-
stol. Behov av biträdeshjälp har ansetts finnas endast om det finns
särskilda skäl med hänsyn till sökandens personliga förhållanden eller
sakens beskaffenhet. Vid bedömningen av om det finns sådant behov
beaktas särskilt om det under utredningen har lämnats motstridiga
sakuppgifter i väsentligt hänseende eller om betydelsefulla sakför-
hållanden i övrigt är oklara. När det särskilt gäller skatte- och taxerings-
mål anses behov av allmän rättshjälp normalt inte föreligga. Rättshjälp
har beviljats i mer invecklade mål eller när det annars funnits särskilda
omständigheter, främst där den rättssökande trots domstolens utred-
ningsskyldighet själv måste göra en utredning.
Ett tillägg bör därför göras i 8 § rättshjälpslagen av innebörd att allmän
rättshjälp får beviljas i en angelägenhet rörande skatter, tullar och
avgifter endast om det föreligger särskilda skäl. Detsamma skall gälla
angelägenhet rörande betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter.
141
Som redan nämnts får allmän rättshjälp inte beviljas i ärenden om Prop. 1993/94:151
fästighetsdeklaration eller mål eller ärenden rörande fastighetstaxering.
Angelägenheter rörande fastighetstaxering, som omfattas av ersättnings-
lagen, behöver därför inte nämnas i den nya bestämmelsen.
Beredningen av de förslag Rättshjälpsutredningen kommer att lämna får
sedan utvisa om behov finns att göra ytterligare ändringar i fråga om
ersättning på skatteområdet. Hithörande frågor kan också aktualiseras i
det arbete med revidering av förvaltningsprocessen, bl.a. i fråga om
ersättning för rättegångskostnader som pågår inom Justitiedepartementet
på grundval av Domstolsutredningens förslag.
Regeringens förslag: Möjligheten att tillgripa betalningssäkring
begränsas till att avse betalningsovilja. Betalningsoformåga skall inte
längre räcka som grund.
Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Så gott som alla remissinstanser som yttrat sig i
denna del tillstyrker eller lämnar förslaget utan erinran. Länsrätten i
Stockholms län tillstyrker emellertid förslaget endast under förutsättning
att skatteprivilegiet avskaffas. Sveriges Domareförbund framhåller att från
rättssäkerhetssynpunkt finns det för den enskilde inget att erinra mot
förslaget, men ifrågasätter det lämpliga i att begränsa institutet på sätt
som föreslagits. Föreningen Sveriges Kronofogdar anser att det är logiskt
att samma förutsättningar skall gälla för betalningssäkring och kvarstad.
Det är därför rimligt att i bägge fallen ha som kriterium ett befarat aktivt
betalningsundandragande från gäldenärens sida. Skattebetalarnas
Förening framhåller att staten genom att åberopa betalningsoformåga som
grund för betalningssäkring kan skaffa sig företräde framför andra
boigenärer och att betalningssäkringen i dessa fäll kan utlösa en
konkurssituation där övriga boigenärer får stå tillbaka för de krav som
staten säkrat.
Skälen för regeringens förslag: Lagen (1978:880) om betal-
ningssäkring för skatter, tullar och avgifter (betalningssäkringslagen) har
varit i kraft sedan den 1 januari 1979. Betalningssäkringen är en
processuell säkerhetsåtgärd och motsvarar i huvudsak kvarstadsinstitutet
inom civil- och straffprocessen. Syftet med betalningssäkring är att
säkerställa verkställighet av ett kommande skatte- eller avgiftsbeslut och
stärka det allmännas ställning som boigenär vid uppbörd och indrivning
av en fordran på skatt, tull eller avgift.
Beslut om betalningssäkring får fattas om det finns påtaglig risk att
142
gäldenären inte kommer att betala fordringen. Detta innebär att betal- Prop. 1993/94:151
ningssäkring får meddelas om det finns en konkret risk för att den
skattskyldige (gäldenären) antingen försöker undgå att betala skatt, s.k.
betalningsovilja eller betalningssabotage, eller saknar medel att kunna
betala med, s.k. betalningsoförmåga. Betalningssäkring skall således
kunna användas för att skydda mot s.k. betalningssabotage men också för
att minska den kreditrisk som det allmänna löper för skattefordringar.
Omständigheter som kan peka på att risk föreligger för att en fordran
inte kommer att betalas är t.ex. att gäldenären underlåter att deklarera
eller fullgöra sin uppgiftsskyldighet på annat sätt eller lämnar oriktiga
eller ofullständiga uppgifter i sin deklaration. Något som också kan tyda
på att betalningsskyldigheten inte kommer att fullgöras är om gäldenären
vidtagit åtgärder för att göra sin egendom oåtkomlig för verkställighet
genom att tillgångar överlåtits på exempelvis familjemedlemmar eller
andra närstående eller att förberedelse gjorts för att flytta utomlands.
Även det förhållandet att gäldenären tidigare har visat betal-
ningsförsummelse kan utgöra risk för att han inte kommer att betala sin
skuld. Regeringsrättens praxis visar att det i vaije enskilt fell måste göras
en kvalificerad riskbedömning grundad på en helhetssyn av gäldenärens
förhållanden.
Betalningssäkring medför - till skillnad från kvarstad - särskild
förmånsrätt (se avsnitt 8.2) i den egendom som tagits i anspråk (8 §
förmånsrättslagen, 1970:979). Möjligheten att använda betalningssäkring
vid beferad betalningsoförmåga ger tillsammans med den särskilda
förmånsrätten det allmänna en möjlighet att vid konkursrisk gå in på ett
tidigare stadium än övriga borgenärer och säkra sin rätt till betalning.
Staten kan således inför en beferad konkurs genom ett beslut om
betalningssäkring säkerställa sin rätt till betalning till förfång för
gäldenärens övriga borgenärer och därigenom kanske även orsaka att
gäldenären hamnar i sådana betalningssvårigheter att betalningssäkringen
i sig framkallar en konkurs. Kritik har därför riktats mot att beferad
betalningsoförmåga kan användas som grund för betalningssäkring.
Regeringen ställer sig bakom kommitténs förslag och föreslår att
betalningsoförmåga inte längre skall utgöra grund för betalningssäkring.
Förslaget föranleder ändring i 4 § betalningssäkringslagen.
Regeringens förslag: Den särskilda förmånsrätten för betal-
ningssäkrade fordringar avskaffas.
Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Remissutfallet är blandat. RRV och Länsrätten i
Stockholms län anser att denna fråga inte kan behandlas isolerat utan bör
ses som en principfråga huruvida det över huvud taget skall finnas en
143
särskild förmånsrätt för skattefordringar, en fråga som behandlats av Prop. 1993/94:151
Insolvensutredningen. JO anser att frågan bör behandlas i ett annat
sammanhang eftersom förslaget inte är så väl underbyggt att det är
möjligt att ta ställning till det. RSV avstyrker förslaget oavsett vad
Insolvensutredningens förslag leder fram till. Däremot är RSV av den
uppfattningen att samma regler beträffande förmånsrätt bör gälla för
kvarstad och betalningssäkring, något som kan uppnås genom att
förmånsrätt tillskapas för kvarstad, vilket verket föreslagit i RSV Rapport
1991:1 Översyn av utsökningsbalken. RSV påpekar att förlusterna för
staten torde bli betydande om förmånsrätten slopas. Vidare befårar RSV
att problemen med skenfbrdringar kan komma att accentueras. Även TCO
avstyrker förslaget och befårar att ändringarna i förmånsrätten kan få till
följd att oseriösa företag återigen börjar betrakta skatteskulder som en
extraordinär utgift.
Skälen för regeringens förslag: Vi har tidigare (avsnitt 8.1) föreslagit
att möjligheten att betalningssäkra begränsas till att gälla endast då det
finns en påtaglig risk för betalningssabotage. Staten får härigenom inte
möjlighet använda institutet för att gå in före andra boigenärer vid
befårade betalningssvårigheter.
Skattefordringar har för närvarande allmän förmånsrätt (11 § förmåns-
rättslagen, 1970:979). I ett betänkande Lag om företagsrekonstruktion
(SOU 1992:113) av Insolvensutredningen (Ju 1988:02) föreslås emellertid
att denna förmånsrätt för skatter och avgifter, det s.k. skatteprivilegiet,
avskaffås. Staten får då inte någon bättre ställning än andra (oprioritera-
de) borgenärer. Betänkandet bereds för närvarande inom Justitiedepar-
tementet.
Med verkställighet av ett beslut om betalningssäkring följer särskild
förmånsrätt i den egendom i vilken verkställighet ägt rum (8 § förmåns-
rättslagen). Betalningssäkringsinstitutet motsvaras av möjligheten till
kvarstad för andra fordringar. Vid kvarstad erhåller borgenären
emellertid inte någon särskild förmånsrätt genom verkställighet av
kvarstadsbeslutet. RSV har i rapporten Översyn av utsökningsbalken
(RSV Rapport 1991:1) föreslagit att kvarstad skall ge förmånsrätt. Skälet
för RSV:s förslag är att sökanden i ett kvarstadsmål kan ha varit på sin
vakt och lagt ner arbete och kostnader på att få kvarstaden till stånd,
vilket, om den samtidigt utmäts för annans fordran, framstår som
meningslöst. Rapporten bereds för närvarande inom Justitiedepartementet.
Det huvudsakliga skälet till att betalningssäkring förenades med
förmånsrätt var att det allmännas ställning ansågs böra stärkas under den
tid då fordringen ännu inte är indrivningsbar, inte bara mot gäldenären
själv utan även mot gäldenärens övriga boigenärer (prop. 1978/79:28 s.
123). Enligt regeringens mening är det inte motiverat att staten på det
sättet får företräde framför andra borgenärer. Behovet av skydd för
betalningssäkringen får anses tillräckligt väl tillgodosett om betal-
ningssäkrad egendom som senare utmäts för en annan fordran anses
samtidigt utmätt för den fordran som ligger till grund för betal-
ningssäkringen. Ett sådant skydd finns i dag för kvarstadsbelagd egendom
enligt 16 kap. 15 § andra stycket utsökningsbalken. Vi föreslår därför att
144
den särskilda förmånsrätten vid betalningssäkring slopas och att regeln Prop. 1993/94:151
för kvarstadsbelagd egendom i nu nämnt avseende görs tillämplig på
betalningssäkrad egendom.
Förslaget föranleder ändringar i 12 § betalningssäkringslagen, 8 och 9
§§ förmånsrättslagen, 1 kap. 5 § och 4 kap. 13 och 19 §§ konkurslagen
(1987:672) samt 8 kap. 14 §, 10 kap. 7 och 10 §§, 12 kap. 25 §, 13
kap. 7 § och 16 kap. 15 § utsökningsbalken.
Regeringens förslag: Möjligheterna att förlänga tidsfristen för att
fastställa en fordran eller väcka talan vid domstol begränsas till tre
månader i taget.
Kommitténs förslag: Kommittén föreslår att tidsfristen bestäms till en
månad.
Remissinstanserna: De remissinstanser som uttalat sig i frågan är
negativa till förslaget. Både JO och RÅ anser att tidsfristen är för snävt
tilltagen. JO betonar att förslaget kommer att leda till administrativt
merarbete som inkräktar på den tid som behövs för ärendenas sakliga
prövning. RÅ föreslår att tidsfristen bestäms till tre månader. Länsrätten
i Stockholms län framhåller att förslaget enbart skulle medföra en ökad
arbetsbelastning och inte någon ökning i rättssäkerheten. Om förslaget
genomförs föreslår länsrätten att en ventil införs för att fånga in sådana
fåll där den skattskyldige vägrar medverka. Kammarrätten i Jönköping
ser inte att det finns något skäl till att införa tidsbegränsningar hos
domstolarna.
Skälen för regeringens förslag: För betalningssäkring gäller en
tidsfrist på sex månader inom vilken en icke fastställd fordran måste ha
fästställts av skattemyndigheten eller talan om fästställelse av fordringen
eller underlaget för den ha väckts vid domstol. Går tidsfristen ut skall
beslutet om betalningssäkring hävas. Om det finns särskilda skäl får
länsrätten medge förlängning av tidsfristen. Som exempel på särskilda
skäl angavs i förarbetena (prop. 1989/90:35 s. 25) att den skattskyldige
förhalar utredningen eller utredningsmaterialet är mycket omfattande.
Ansökan om förlängning skall göras innan tidsfristen gått ut. Kritik har
riktats mot möjligheten till förlängning av tidsfristen. Enligt kritikerna
kan myndigheterna frestas att inte anstränga sig tillräckligt för att
åstadkomma en skyndsam utredning.
Ett beslut om betalningssäkring är en ingripande åtgärd i den enskildes
ekonomiska förhållanden. Det ställs därför stora krav på skyndsamhet när
det gäller utredningen. Det ligger också i skattemyndighetens intresse att
skatteutredningama slutförs så snabbt som möjligt. Kravet på skyndsam-
het är emellertid så viktigt att det finns skäl att se över bestämmelserna
om en tidsfrist.
145
10 Riksdagen 1993/94. 1 samt. Nr 151
Liksom nu bör förlängning få ske när den skattskyldige fördröjer Prop. 1993/94:151
utredningen eller utredningen är omfattande eller komplicerad.
Skattemyndigheten måste också kunna visa de skäl som motiverar fristens
förlängning. Eftersom utredningen inte får pågå längre än nödvändigt kan
det finnas skäl att begränsa tidsfristen för förlängning.
Kommittén har föreslagit att förlängning skall medges med en månad
i taget. Förslaget om en begränsning av tidsfristen innebär merarbete för
såväl skattemyndigheten som domstolen. Är tidsgränsen för snävt
tilltagen är risken stor att det administrativa merarbetet blir opropor-
tionerligt stort i förhållande till den rättssäkerhet som uppnås. Vi anser
emellertid att det är rimligt att en begränsning av möjligheten till
förlängning införs och att en rimlig tidsfrist kan vara tre månader.
Förslaget medför ändring i 7 § betalningssäkringslagen.
Regeringens förslag: Begränsningen av skadeståndsansvaret till att
avse skador av "någon betydelse" slopas. Ersättning för processkost-
nader utgår enligt lagen (1989:479) om ersättning för kostnader i
ärenden och mål om skatt, m.m.
Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Remissinstanserna: Endast ett fåtal remissinstanser har yttrat sig i
denna del. RSV har inget att erinra mot att statens skadeståndsansvar
utvidgas på sätt som föreslås, medan Skattebetalarnas Förening anser att
även rena person- och sakskador bör ersättas.
Skälen för regeringens förslag: Enligt nuvarande regler skall staten
ersätta skada, oberoende av om fel eller försummelse förelegat, när
betalningssäkring skett för en icke fastställd fordran och den sedermera
inte fastställs eller fastställs till ett väsentligt lägre belopp. Ersättning
utgår för alla former av ren förmögenhetsskada under förutsättning att
skadan är av "någon betydelse", varmed förstås skada som överstiger
5 000 kr, dock inte för processkostnader. Med ren förmögenhetsskada
avses ekonomisk skada som uppkommer utan samband med att någon
lider person- eller sakskada. Ersättning kan vägras eller sättas ned om
den skadelidande varit medvållande eller om det annars skulle vara
oskäligt att ersättning lämnas. Skadeståndstalan förs hos allmän domstol
och det är den skadelidande som har att visa att skada uppstått och hur
stor skadan är.
Skälet till att skadeståndsbestämmelser infördes i betalningssäkrings-
lagen var att beslut om betalningssäkring kan fattas innan utredningen i
ett ärende är avslutad och utan att den skattskyldige har fått möjlighet att
bemöta de uppgifter som läggs till grund för beslutet. Bedömningen görs
således många gånger på ett osäkert underlag och risken för felaktiga
beslut är därmed större i fråga om betalningssäkring än vid sedvanliga
146
beslut om skatt eller avgift. Det ansågs därför rimligt att den som lidit Prop. 1993/94:151
skada till följd av ett beslut om betalningssäkring skall få kompensation
för detta.
De ovannämnda begränsningarna i skadeståndsansvaret har emellertid
utsatts för kritik. Begränsningen till "skada av någon betydelse", vilket
enligt förarbetena har preciserats till ca 5 000 kr, infördes av pro-
cessekonomiska och praktiska skäl. Det kan emellertid även i de fall där
skadan understiger detta belopp vara viktigt för den enskilde att han blir
kompenserad för skadan, inte minst av principiella skäl. Denna begräns-
ning bör därför tas bort.
En annan begränsning avser processkostnader som har samband med
betalningssäkringsbeslutet. Kommittén föreslår att denna begränsning tas
bort och att ersättning skall utgå antingen enligt betalningssäkringslagen
eller ersättningslagen. Den enskilde ges därvid möjlighet att välja vilken
av lagarna som han vill skall tillämpas. Regeringen ansluter sig till
kommitténs förslag att processkostnader skall kunna ersättas.
När det gäller ersättning enligt betalningssäkringslagen skall talan
väckas hos allmän domstol medan ersättning enligt ersättningslagen skall
prövas av den myndighet eller domstol som skall avgöra ärendet eller
målet om skatt. Det är först i samband med att skattemyndigheten eller
domstolen behandlar beskattningsfrågan som det står klart att betal-
ningssäkring skett för ett belopp som inte fastställts slutligt eller fästställts
till ett väsentligt lägre belopp. Genom att den myndighet eller domstol
som prövar ärendet eller målet om beskattning har att ta ställning till
processkostnaderna i detta ärende eller mål är det också lämpligt att
samma instans beslutar i ersättningsfrågan rörande betalningssäkring. För
att osäkerhet inte skall råda om vilken lag som är tillämplig och av
praktiska skäl föreslår regeringen att ersättning för processkostnader skall
utgå efter de regler som gäller i ersättningslagen.
Någon remissinstans har föreslagit att även person- och sakskada skall
omfettas av skadeståndsansvaret. De skador som uppkommer vid
betalningssäkring är emellertid nästan uteslutande s.k. rena förmögenhets-
skador i form av t.ex. förlorad arbetsförtjänst, intrång i näringsverksam-
het eller kapitalförlust. Övriga skador som kan uppkomma i samband
med en betalningssäkring har inte samma särskilda skyddsbehov som ett
strikt ansvar ger. Det finns därför inte skäl att utvidga skadeståndsskyl-
digheten. För ersättning av andra skadetyper bör, i den mån de förekom-
mer, således de allmänna skadeståndsreglerna gälla.
Förslagen föranleder ändringar i 21 § betalningssäkringslagen.
147
Prop. 1993/94:151
Regeringens bedömning: Det finns inte skäl att införa en särskild
skatt på meddelararvoden.
Kommitténs bedömning: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Flertalet av de instanser som berört frågan
instämmer i kommitténs bedömning. Flera uttalar att det krävs mycket
starka skäl för att införa en särskild skatt. Svenska Revisorsamfundet
ifrågasätter dock om redovisningen, med hänsyn till bokföringslagens
krav, kan ordnas på ett sådant sätt att uppgifter om meddelare och
meddelande inte framgår av redovisningen. Svenska Tidningsut-
givartföreningen hänvisar till tryckfrihetsförordningen och yttran-
defrihetsgrundlagen och anför bl.a. att nuvarande regler inte ger ett
tillräckligt skydd för uppgiftslämnama och förordar därför att en särskild
lag om punktskatt på meddelararvoden införs. Länsrätten i Norrbottens
län ställer sig inte främmande inför tanken på att arvodena skulle kunna
undantas från beskattning.
Bakgrund: Meddelarfriheten, som är grundlagsfäst genom tryck-
frihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen, innebär att det i viss
utsträckning är möjligt att straffritt lämna sekretessbelagda uppgifter för
publicering i tryckt skrift eller för offentliggörande i radio och TV.
Reglerna om meddelarfrihet hänger samman med rätten till anonymitet.
Den som lämnat ett meddelande för offentliggörande har rätt att vara
anonym. Rätten till anonymitet utgör en hörnpelare i yttrandefriheten.
Anonymiteten skyddas av tystnadsplikt for massmediaföretagens
företrädare vad gäller uppgift om vem som lämnat ett meddelande.
Anonymitetsskyddet förstärks också genom att myndighet eller annat
allmänt organ förbjuds att efterforska meddelare i vidare mån än vad som
behövs för åtal eller annat ingripande mot honom som inte står i strid
mot tryckfrihetsförordningen. Meddelare, s.k. tipsare, får i stor utsträck-
ning arvoden för tips om nyheter till massmedia. Dessa arvoden utgör
skattepliktig intäkt för meddelaren. Massmediaföretagen skall dra av
preliminär skatt och lämna kontrolluppgift på belopp som överstiger 100
kr. Vid en taxeringsrevision har revisorn rätt att ta del av handlingar som
är av betydelse för revisionen även om den som revideras skall iaktta
tystnad om dess innehåll.
Det kan uppstå konflikter mellan tryckfrihetsförordningens regler om
anonymitetsskydd för meddelare och reglerna om deklarations- och
uppgiftsskyldighet, taxeringsrevision och bevissäkring. De föreslagna
reglerna om undantagande av handling från revision m.m. innebär att det
i ökad omfattning kan tas hänsyn till skyldigheten för massmediaföretag
att hemlighålla meddelares identitet. Konflikten mildras också av den
absoluta sekretess som gäller på skatteområdet.
148
Förhållandet mellan tryckfrihetsförordningen och reglerna om taxerings- Prop. 1993/94:151
revision och bevissäkring har uppmärksammats vid ett flertal tillfällen.
I betänkandet Anonymitet och tvångsmedel (SOU 1976:36) påpekade
Utredningen om anonymitetsskydd vid beslag och husrannsakan att
bestämmelserna om taxeringsrevision och bevissäkring kan komma i
konflikt med anonymitetsintressen. Detta motiverade en översyn av
reglerna, något som dock inte låg inom utredningens uppdrag. Yttran-
defrihetsutredningen tog i betänkandet Värna yttrandefriheten (SOU
1983:70) upp anonymitetsskyddet för tipsare och framförde tanken på en
definitiv källskatt som en möjlig lösning på problemet. Även Tvångs-
medelskommittén berörde frågan i sitt betänkande Tvångsmedel -
anonymitet - integritet (SOU 1984:54) och föreslog en särskild beskatt-
ning av meddelararvoden. Pressens sammarbetsnämnd har i en framställ-
ning till regeringen föreslagit en definitiv källskatt på ersättningar till
anonyma meddelare till tidningar.
Rättssäkerhetskommittén fick mot bakgrund av det anförda i uppdrag
att överväga möjligheterna att införa en särskild skatt på meddelarar-
voden. Kommittén fänn dock att det inte förelåg en sådan konflikt mellan
grundlagens anonymitetsskydd och skattelagstiftningen att denna
motiverar en särskild skatt för meddelararvoden.
Skälen för regeringens bedömning: Kommittén har ifrågasatt om
anonymitetsskyddet över huvud taget omfattar rätten att anonymt ta emot
ersättning för lämnade meddelanden och om det inte i stället endast
omfattar rätten att anonymt kunna publicera en artikel, lämna ett
meddelande till en journalist, medverka i ett program etc. Även om
anonymitetsskyddet skulle omfatta rätten att anonymt ta emot ersättning
för meddelandet behöver emellertid inte en eventuell konflikt mellan
inkomstbeskattning och anonymitet vara av sådan art att en särskild skatt
för meddelararvoden behöver införas.
Konflikt mellan anonymitetsskydd och kontroll vid inkomstbeskatt-
ningen kan uppkomma främst vid avgivandet av kontrolluppgift och vid
revision. En kontrolluppgift om att arvode betalats ut innehåller inga
uppgifter om motprestationen för arvodet. Risken för att någon hos
skattemyndigheten kan dra slutsatsen att vederbörande är meddelare och
vidare kan koppla arvodet till visst meddelande framstår som i det
närmaste obefintlig, särskilt med hänsyn till att kontrolluppgifter inte
längre granskas manuellt. Kvar står möjligheten att en revisor under
pågående revision får tillgång till sådan information att någon kan
identifieras såsom den som har lämnat ett visst meddelande. Ordnas
bokföringen på ett sådant sätt, att detta inte framgår av räkenskaperna,
är även denna risk minimal. En revision avser kontroll av att företaget
fullgör sina skyldigheter enligt skatteförfåttningama. En revisor har inte
något intresse av att kontrollera vad ett utbetalt arvode hos t.ex. ett
tidningsföretag avser. Till detta kommer den absoluta sekretess som
gäller på skatteområdet.
De uppgifter tidningsföretaget eventuellt har avseende meddelare kan
förvaras på annan plats än tillsammans med räkenskapsmaterialet och
begäras undantagna enligt de av oss föreslagna reglerna i 3 kap. 13 och
149
14 §§ TL. Sammantaget är det således även osannolikt att någon riskerar Prop. 1993/94:151
att röjas som meddelare ens vid en hos utbetalaren företagen revision.
Mot risken för röjande av anonymiteten bör dessutom konsekvenserna
av en särskild skatt beaktas.
Problemet med anonymitetsskyddet försvinner inte om man inför en
särskild skatt för meddelararvoden. Skatten måste ju rimligen få
kontrolleras, om än endast stickprovsvis. En sådan kontroll leder då till
att myndigheterna vid sina stickprovskontroller får en lista på "anonyma"
meddelare hos tidningen, eftersom mottagarna då är identifierade såsom
sådana. Om de däremot, såsom för närvarande är fallet, ingår i hela
kollektivet av mottagare av ersättningar för allehanda motprestationer är
det svårare att bedöma huruvida det är fråga om meddelararvode,
förfättararvode, annan arbetsprestation eller dylikt. Enda möjligheten om
man önskar ha en särskild skatt med totalt anonymitetsskydd är att
förbjuda kontroll eller omöjliggöra kontroll avseende mottagarna av
ersättningar. I sådant fäll borde skattenivån läggas på en sådan höjd att
det inte blir lockande att använda skatteformen för andra utbetalningar.
En annan aspekt som bör beaktas är de betydande administrativa
problem som en särskild skatt för meddelararvoden skulle medföra, dels
för de skattskyldiga, dvs. tidningsföretag och andra utbetalare, dels för
skatteförvaltningen. Skatteformen skulle sannolikt komma att tillämpas
mycket sällan och det leder till att mycket få personer kommer att ha god
kännedom hur och när skatten skall redovisas och betalas. Vidare bör
framhållas att den lag som reglerar förfärandet för punktskatter, lagen om
punktskatter och prisregleringsavgifter, inte är helt ändamålsenlig för en
skatt som till sin karaktär radikalt avviker från övriga punktskatter.
Sammanfattningsvis finner vi mot bakgrund av de mycket små risker
för röjande av anonymiteten som föreligger enligt nuvarande regler och
med beaktande av de betydande olägenheterna såväl för de skattskyldiga
som från administrativ synpunkt som en särskild skatt skulle medföra att
det saknas skäl att införa en sådan skatt för meddelararvoden.
150
Prop. 1993/94:151
Regeringen har i det föregående lagt fram omfattande förslag som syftar
till att stärka den enskildes rättssäkerhet vid beskattningen. Utgångs-
punkten vid utformningen av förslagen om ändrade regler vid skatteutred-
ningar är att den enskildes rättssäkerhet skall stärkas utan att effek-
tiviteten i kontrollverksamheten eftersätts. Regeringen gör bedömningen
att förslagen inte medför några effektivitetsförluster. Däremot innebär
den föreslagna ordningen ett visst merarbete för skatteförvaltningen och
övergångsvis kostnader för utbildning m.m. Dessa kostnader får dock
bedömas som marginella.
Bevissäkringslagen tillämpas för närvarande mellan tio och tjugo gånger
per år. Kommittén har bedömt att den nya tvångsåtgärdslagen kan
komma att tillämpas i ett femtiotal mål. Den uppskattningen förefaller
rimlig. Kostnaderna för dessa mål bör bli marginella.
Förslaget om ersättning för kostnader i ärenden och mål om skatt kan
beräknas medföra kostnader på 10-20 milj, kr per år. Till stöd för
beräkningen har antagits att tillströmningen av inkomsttaxeringsmål
kommer att motsvara 1993 års nivå, dvs. ca 10 000 mål per år. Vidare
har antagits att de enskilda vinner bifall till sina yrkanden i 30 % av
målen och att 30 % av dessa vunna mål är ersättningsgilla. Antalet
ersättningsgilla fall blir därmed ca 900 per år (10 000 x 0,3 x 0,3). Om
genomsnittskostnaden uppskattas till 15 000 kr per mål, blir den totala
kostnaden för 900 mål ca 13 milj, kr per år. Därtill kommer ersättning
vid ärenden hos skattemyndighet, vilket har beräknats till 2,5 milj, kr per
år (500 ärenden x 5 000 kr) samt administrationskostnader och kostnader
för domstolarna.
Det säger sig självt att det är svårt att beräkna kostnaderna för en
reform som denna. Framför allt initialt kan antalet ansökningar komma
att att bli relativt stort. Efter hand som praxis utbildas torde antalet dock
sjunka, främst beträffande obefogade ersättningsanspråk.
För budgetåret 1994/95 beräknar vi kostnaderna för ersättning i
ärenden och mål om skatt till högst 10 miljoner kronor. För detta
ändamål bör ett särskilt förslagsanslag föras upp under sjunde huvud-
titeln.
151
Prop. 1993/94:151
1 §
I paragrafens första stycke anges att lagen tillämpas vid revision eller
annan kontroll av att skatt, tull eller avgift tas ut enligt vissa närmare
angivna lagar. Dessa lagar motsvarar, med undantag för några justeringar
som föranletts av att vissa lagar upphävts, ändrat rubrik eller blivit
inaktuella, de lagar som nämns i 1 § bevissäkringslagen. Lagen
(1984:404) om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter omfettas dock
inte eftersom inte någon av de åtgärder som kan beslutas enligt tvångsåt-
gärdslagen kan komma ifråga vid kontroll av stämpelskatt vid inskriv-
ningsmyndigheter. Detta innebär en avvikelse i förhållande till lagrådsre-
missen. Lagen (1984:405) om stämpelskatt på aktier har inte särskilt
nämnts då den omfettas av lagen (1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter. Med annan kontroll avses möjligheten enligt 9 §
att eftersöka och omhänderta handlingar efter föreläggande samt
möjligheten till åtgärder enligt 10 § i fell som inte nämns i andra stycket.
I andra stycket anges att lagen tillämpas även vid kontroll av att en vara
får föras in i eller ut ur landet enligt tullagen (1987:1065) och för
kontroll av att föreläggande enligt lagen (1990:325) om självdeklaration
och kontrolluppgifter fullgjorts riktigt och fullständigt.
2§
Paragrafen innehåller en uppräkning av de särskilda tvångsåtgärder som
kan beslutas enligt 5-10 §§ och 13 §. Paragrafen har ändrats redaktionellt
i förhållande till lagrådsremissen då möjligheten till försegling ansetts
angelägen även beträffende granskning utan föregående föreläggande om
kontrolluppgift. Bestämmelsen om försegling har därför lagts efter
bestämmelserna i 10-12 §§ om granskning utan föregående föreläggande
om kontrolluppgift.
5§
I bestämmelsen definieras vissa begrepp som används i lagen.
Granskningsledare är den som särskilt förordnats att vara gransknings-
ledare enligt lagen. Regler om granskningsledare finns i 2 § bevissäk-
ringslagen. Enligt dessa regler är granskningsledare, förutom den som
har förordnats att vara det, även den som i sin tjänst har att övervaka
granskningen. Enligt 15 § bevissäkringslagen skall särskilt förordnad
granskningsledare anmäla vissa beslut till den som har att övervaka
granskningen. I förevarande lag föreslås inte någon sådan anmälnings-
skyldighet i stället skall beslut om åtgärder enligt lagen prövas av
länsrätt. Behovet av överprövning av vissa beslut av granskningsledare
som i sin tjänst har att övervaka granskningen kvarstår därför inte. På
grund av detta och då det är angeläget att begränsa den krets som har
152
granskningsledares befogenheter föreslås att endast den som har ett Prop. 1993/94:151
särskilt förordnande skall vara granskningsledare enligt lagen. Detta
innebär en förändring i förhållande till lagrådsremissen.
Handling definieras på samma sätt som i 3 kap. 11 § TL.
Verks amhetslokal definieras utifrån lydelsen av förutvarande 3 kap. 10
§ TL med det tillägget att verksamhetslokaler avser utrymmen som
huvudsakligen används i verksamhet som medför eller kan antas medföra
bokföringsskyldighet enligt bokföringslagen (1976:125) eller skyldighet
att föra räkenskaper enligt jordbruksbokföringslagen (1979:141) eller som
bedrivs av annan juridisk person än dödsbo. Med verksamhetslokal avses
också markområden, transportmedel, förvaringsplatser och andra
utrymmen som är eller kan antas vara disponerade i verksamheten.
Definitionen har utformats efter Lagrådets förslag. Transportmedel kan
t.ex. vara bilar eller järnvägsvagnar. Exempel på förvaringsplatser är
bankfack, förvaringsboxar och magasin. Till andra utrymmen hör t.ex.
postbox. Dit hör även förvar av data för automatisk informationsbe-
handling oavsett om anläggningen är portabel eller inte (jfr SOU
1992:110 s. 351 ff. och 457 f.).
Det saknar betydelse om den som åtgärden avser äger eller hyr
utrymmet, utan det avgörande är om han på ett eller annat sätt disponerar
det. Vid tveksamhet om huruvida viss lokal disponeras av den som
åtgärden avser bör ett särskilt beslut om tvångsåtgärd mot lokalen fattas
enligt 8 §.
4§
Bestämmelsen motsvarar proportionalitetsregeln i 6 a § bevissäkrings-
lagen. Den har dock formulerats om utifrån lydelsen av 4 § andra stycket
lagen (1987:880) om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter.
Proportionalitetsregeln gäller för alla tvångsåtgärder som får tillgripas
enligt lagen och innebär bl.a. att en åtgärd inte får vara mer omfattande
eller pågå under längre tid än som är nödvändigt med hänsyn till
ändamålet med åtgärden.
5§
Bestämmelsen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.
Revision måste i vissa fäll kunna genomföras i den reviderades
verksamhetslokaler även om den reviderade inte lämnat sitt medgivande
till det. Det grundläggande kriteriet för detta är att handlingar som
omfattas av revisionen inte utan svårighet kan granskas på någon annan
plats. Är det möjligt att hämta handlingarna kan i stället åtgärd enligt 6-
8 §§ bli aktuell.
Svårighet att genomföra revisionen på annan plats föreligger i allmänhet
om handlingarna inte utan vidare kan tas med för granskning på annan
plats eller om det är fråga om handlingar som är lagrade på ADB-
medium, och som inte enkelt kan kopieras eller tas med. Frågan om hur
mycket handlingar det skall vara innan gränsen för "svårighet" passeras
kan inte besvaras generellt, eftersom det bl.a. beror på hur handlingarna
är ordnade och om beskattningsmyndigheten är beroende av förklaringar
153
på plats eller en fortlöpande möjlighet att stämma av uppgifter mot lager, Prop. 1993/94:151
personal etc. Hos större och medelstora företag med omfattande
räkenskapsmaterial och en stor mängd affärshandlingar torde det i regel
vara svårt att utföra revisionen på annan plats än i verksamhetslokalema.
Hos små foretag med endast ett fatal verifikationer och där verksamheten
bedrivs från bostaden råder normalt det motsatta förhållandet. Gränsdrag-
ningsfrågan torde därför främst aktualiseras hos mindre företag.
Vid revision kan även besiktning av lokaler och byggnader, inventering
av kassa samt granskning av lager och inventarier ingå. Dessa åtgärder
måste i allmänhet ske på plats hos den reviderade.
Kraven på proportionalitet i 4 § gäller både för om åtgärden över
huvud taget skall få företas och för hur den skall bedrivas samt den tid
åtgärden får pågå. Det är t.ex. tänkbart att åtgärderna i verksam-
hetslokalema kan begränsas till inventering och besiktning, medan
handlingarna granskas på annan plats. En annan möjlighet är att
granskningsledaren i ett visst skede av revisionen bedriver granskningen
i lokalerna lör att sedan fortsätta kontrollen på annan plats. Detta kan
t.ex. vara nödvändigt för att granskningsledaren skall kunna bilda sig en
uppfattning om bokföringsrutiner och bokföringens tillförlitlighet. Beslut
om granskning i verksamhetslokaler kan även begränsas till viss tid.
Skulle granskningsledaren senare märka att tiden inte räcker till, kan han
ansöka om ett nytt beslut. Förhållandena kan vara mycket skiftande och
därför fordras att domstolen (eller vid interimistiska beslut, gransknings-
ledaren) noga prövar nödvändigheten av att revisionen eller delar av
revisionen genomförs i verksamhetslokalema.
En alternativ förutsättning för beslut om tvångsåtgärd enligt paragrafen
är att medgivande för revision i verksamhetslokalema visserligen
lämnats, men att den reviderade ändå inte medverkar vid revisionen i
tillräcklig omfattning. Det kan antingen vara fråga om tredska eller att
partema har olika uppfettning om hur revisionen skall bedrivas.
Domstolen får i det senare fallet mot bakgrund av de allmänna regler
som getts om hur revisioner skall bedrivas (se t.ex. 3 kap. TL) bedöma
vem som har fog för sin uppfattning och, om avgörandet utfaller till
granskningsledarens fördel, besluta om tvångsåtgärd.
Även i fall där det finns en påtaglig risk att den reviderade kommer att
undanhålla eller förvanska de handlingar som får granskas får gransk-
ningen ske i verksamhetslokalema om kontrollen inte utan svårighet kan
ske på annan plats. Som angetts i allmänmotiveringen gäller vid
sabotagerisk att riskbedömningen skall göras efter en helhetsbedömning
men att risken skall kunna beläggas i det enskilda fellet (se avsnitt 5.6.1).
Omständigheter som kan tyda på sabotagerisk kan vara
- hot eller förtäckta hot om sabotage,
- påtaglig nervositet eller ökad aktivitet i samband med vetskap om
förestående granskning,
- om grunden för vägran till samverkan inte framstår som rimlig eller
endast kan ses som ett sätt att vinna tid,
- om bolaget eller dess företrädare på annat sätt försöker att undandra sig
sina skyldigheter,
154
- omfattande transaktioner med oseriösa företagare, Prop. 1993/94:151
- oklara eller konstruerade ägarförhållanden,
- tecken på omfattande eller avancerade skatteundandraganden.
Vid sabotagerisk får, enligt andra stycket, revisionen genomföras utan
att den reviderade fått kännedom om att den skall ske. Det innebär att
beskattningsmyndigheten kan underlåta att fullgöra den underrättelse- och
samrådsskyldighet som föreligger enligt t.ex. 3 kap. 9 och 10 §§ TL. Av
10 § andra stycket 3 förvaltningsprocesslagen (1971:291) följer att
länsrätten inte behöver underrätta den enskilde om en ansökan om åtgärd,
om det kan befäras att en underrättelse skulle avsevärt försvåra genom-
förandet av beslut i målet.
Beskattningsmyndigheten kan ha behov av att företa en överrasknings-
revision för att t.ex. inventera kassan eller granska lagret för att undvika
att den reviderade annars hinner justera kassan eller lagret. Kassan kan
t.ex. fyllas på med privata medel, vilka egentligen redan tagits ut ur
verksamheten eller lagret kompletteras med lånade varor.
6§
Vid revision i den reviderades verksamhetslokaler kan det uppkomma
problem vad avser revisionens genomförande. I normala fall bör partema
kunna lösa dem i samråd, men det kan även finnas behov av akuta
åtgärder. En sådan åtgärd är möjligheten att omhänderta handlingar som
revisorerna för tillfället granskar eller har i sin omedelbara närhet. En
annan är att eftersöka handling i verksamhetslokalema. Båda dessa åtgär-
der får beslutas av granskningsledaren (se 14 §). Eftersökning fordrar
dock att revisionen redan fått karaktär av tvångsåtgärd, dvs. att den sker
med stöd av beslut enligt 5 §.
Handling som beskattningsmyndigheten redan har tillgång till kan enligt
andra stycket omhändertas även om revisionen inte sker efter beslut
enligt 5 §. Om revisionen sker efter samtycke i den reviderades lokaler
och det blir fråga om att eftersöka handlingar blir det emellertid fråga om
en upptrappning av revisionens karaktär till en tvångsåtgärd. Kan
domstolens beslut om revision i verksamhetslokalema enligt 5 § inte
avvaktas får granskningsledaren fatta ett interimistiskt beslut enligt 15 §.
7§
När revisionen inte genomförs i den reviderades verksamhetslokaler kan
beslut om åtgärd enligt 6 § inte komma ifråga. Även när revisionen inte
genomförs i den reviderades verksamhetslokaler kan det emellertid finnas
behov av att eftersöka och omhänderta handlingar. Handlingar kan
behöva hämtas i verksamhetslokalema om handlingar som får granskas
vid revisionen inte lämnas över till revisorn efter föreläggande (tredska)
eller om det finns en påtaglig risk att den reviderade kommer att
undanhålla eller förvanska de handlingar som får granskas (sabotagerisk).
I andra stycket görs undantag för normal underrättelse- och samråds-
skyldighet om sabotagerisk föreligger (jfr 5 § andra stycket). Av 10 §
andra stycket 3 förvaltningsprocesslagen (1971:291) följer att länsrätten
inte behöver underrätta den enskilde om en ansökan om åtgärd, om det
155
kan befäras att en underrättelse skulle avsevärt försvåra genomförandet Prop. 1993/94:151
av beslut i målet.
S§
Bestämmelsen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Handlingar
som omfattas av revision får, under de förutsättningar som anges i 7 §,
eftersökas och omhändertas i lokal, på förvaringsplats eller i annat
utrymme, som inte utgör den reviderades verksamhetslokaler, om det
finns särskild anledning att anta att handlingarna finns i lokalen, på
förvaringsplatsen eller i utrymmet. I fäll som avses i paragrafen gäller 7
§ andra stycket. Handlingar som inte finns i den reviderades verksam-
hetslokaler kan t.ex. finnas hos en revisor eller i bostaden hos en
företagsledare. Beträffände vad som menas med verksamhetslokaler (se
3 §). Granskningsledarens befogenhet att fetta interimistiskt beslut får
endast avse verksamhetslokaler (se 15 §) och kan därför avse t.ex.
handlingar som förvaras i en revisors verksamhetslokaler, men aldrig
sådana som förvaras i en bostad.
9§
I paragrafen, som utformats i enlighet med Lagrådets förslag, föreskrivs
att i annat fell än som avses i 7 eller 8 § får handlingar eftersökas och
omhändertas för granskning även hos den som förelagts att lämna ut
handling, t.ex. enligt 3 kap. 5 § TL, om föreläggandet inte följts. Det
måste dock finnas en särskild anledning att anta att de begärda hand-
lingarna finns hos den förelagde. Med uttrycket "särskild anledning att
anta" avses att det skall finnas något som talar för att handlingarna finns
där och att eftersökandet inte ingår i ett mer planlöst letande. Beviskravet
har inte satts högt och bör i praktiken, om föreläggandet avser en speciell
handling, ha uppfyllts redan när beskattningsmyndigheten beslutat om
föreläggandet. Först om den förelagde invänder att handlingen inte finns
hos honom ställs frågan på sin spets och får då avgöras efter en
helhetsbedömning av de uppgifter som kommit fram. Propor-
tionalitetsprincipen kommer här att ha stor betydelse.
Beskattningsmyndigheten får även hämta handlingar enligt be-
stämmelserna i denna paragraf om föreläggande om kontrolluppgift som
avser handlingar inte fullgjorts (jfr 3 kap. 50 a § LSK, 3 kap. 5 § LPP,
75 a § tullagen och 17 kap. 5 § ML). Däremot ger bestämmelsen inte
stöd för att tillämpa tvångsåtgärdslagen i övriga fell vid föreläggande att
lämna kontrolluppgift enligt lagen om självdeklaration och kontroll-
uppgifter.
10 §
Paragrafen motsvaras av 11 § i lagrådsremissen (se kommentaren till 2
§)•
Av bestämmelsen följer att granskning får ske utan föregående föreläg-
gande om kontrolluppgift enligt de i bestämmelsen angivna paragraferna.
Granskningen avser, till skillnad mot revision, kontroll av annan än den
som granskas. För att åtgärden skall komma i fråga krävs att det finns
156
ett betydande utredningsintresse for sådan kontroll och skäl att anta att Prop. 1993/94:151
utredningen skulle försvåras av ett föreläggande. Som exempel på när det
kan befäras att utredningen kan försvåras av ett föreläggande kan nämnas
om det finns risk att den förelagde saboterar utredningen själv eller
genom att varsko den som uppgifterna avser. Beviskravet för detta bör
sättas relativt lågt. Det bör räcka med en allmän bedömning av om
uppgifterna är av sådan art att sabotagerisk typiskt sett kan antas
föreligga. Det är således inte nödvändigt med en mer konkret sabotage-
risk i det enskilda fallet. Vid bedömningen av om utredningen försvåras
av ett föreläggande bör även tidsaspekter beaktas. Särskilt markerat är
detta vid mervärdesskatteutbetalningar, där skattemyndigheten måste
betala ut överskjutande mervärdesskatt skyndsamt, men kontrollen bakåt
i flera led kan ta månader om skattemyndigheten måste använda
föreläggandeformen. Bestämmelsen innebär således att riskbedömningen
tonats ned medan en ökad betydelse lagts på utredningsintresset vilket i
allmänhet är lättare att påvisa.
Det fordras även att det finns en särskild anledning att anta att
handlingar av betydelse för kontrolluppgifitsskyldigheten kommer att
påträffas hos den som åtgärden avser. Om en åtgärd övervägs t.ex. mot
en leverantör eller en kund till den som beskattningsmyndigheten behöver
uppgifter om, finns det normalt anledning att anta att handlingar också
finns hos leverantören eller kunden. Ar t.ex. en VVS-firma verksam på
en viss ort, där det finns en stor leverantör av VVS-material kan det vara
skäl nog att anta att leverantören också levererar material till VVS-
firman. Kravet har inte satts särskilt högt, men markerar att åtgärden inte
skall komma ifråga vid ett mer planlöst letande efter något som kan vara
av intresse.
Vid granskning utan föregående föreläggande att lämna kontrolluppgift
skall liksom vid andra tvångsåtgärder alltid proportionalitetshänsyn tas.
Detta aktualiseras särskilt om en sådan kontroll övervägs mot en icke
bokföringsskyldig person och dennes bostad. I dessa fall bör det finnas
starka skäl för att företa en granskning utan föregående föreläggande. En
sådan möjlighet torde emellertid inte helt kunna undvaras t.ex. om det
finns anledning att anta att felska eller i övrigt felaktiga fekturor ställts
ut för att skapa oriktiga avskrivningsunderlag eller användas i mervärdes-
skattehän seende.
Granskningen syftar till att fä fram uppgifter för kontroll av viss person
eller viss typ av rättshandling och omfettar räkenskaper och andra
handlingar som rör verksamheten. Avser kontrollen en viss person får
således handlingar som har anknytning till rättshandling mellan den som
granskas och denne person granskas. Avser kontrollen en viss typ av
rättshandling får alla handlingar med anknytning till just den typen av
rättshandling granskas.
I andra stycket anges att åtgärd enligt första stycket omfettar även
befogenhet att eftersöka och omhänderta handling som får granskas.
I tredje stycket anges att granskningen får ske i verksamhetslokalema
om de handlingar som skall granskas inte utan svårighet kan granskas på
annan plats. Rekvisitet "inte utan svårighet kan granskas på annan plats"
157
är detsamma som i 5 §. Hos fysiska personer som inte är näringsidkare Prop. 1993/94:151
får således endast handlingar eftersökas och omhändertas. Själva
granskningen skall däremot ske på annan plats.
11 §
Paragrafen motsvaras av 12 § i lagrådsremissen (se kommentaren till 2
§)•
Bestämmelsen innebär att det i ett beslut om åtgärd enligt 11 § inte
alltid behöver anges identiteten på den som uppgifter söks om eller de
uppgifter som söks. Särskilda skäl torde framför allt föreligga när
kontrollen endast utgör en mindre del av en större utredning och det är
angeläget av kontrolleffektivitetsskäl att så mycket som möjligt hålls
hemligt tills vidare eller då det är fråga om att kontrollera en kedja av
rättshandlingar och det är oklart var kedjan slutar.
72 §
Paragrafen motsvaras av 13 § i lagrådsremissen (jfr kommentaren till 2
§)•
I paragrafen anges att en åtgärd enligt 10 § inte får beslutas för att
samla in uppgifter som en förberedande åtgärd för kontroll av andra än
den som granskas. Uttrycket "samla in uppgifter som en förberedande
åtgärd för kontroll av andra" har hämtats från nuvarande 3 kap. 8 §
tredje stycket TL som tar sikte på den revisionsform som benämns
generell revision eller förberedande åtgärdsrevision. Med en sådan avses
enligt förarbetena (prop. 1987/88:65 s. 39) "en uppgiftsinsamling som
gäller ett större antal personer och som t.ex. har till syfte att ge
skattemyndigheten ett underlag för s.k. urvalsrevisioner". Åtgärd enligt
10 § kan således inte beslutas om de insamlade uppgifterna enbart avses
utgöra ett grundmaterial på vilket en kontrollaktion skall baseras.
Däremot kan uppgiftsinsamlingen gälla ett stort antal personer under
förutsättning att uppgifterna skall användas direkt för kontroll av dessa
och inte enbart utgör ett material som ligger till grund för t.ex. en
kontrollaktion.
13 §
Paragrafen motsvaras av 10 § i lagrådsremissen (se kommentaren till 2
§). Motiven till bestämmelsen har utvecklats i avsnitt 5.6.5.
Försegling av lokal, utrymme eller förvaringsplats får ske när
handlingar under revision eller granskning utan föregående föreläggande
om kontrolluppgift inte kan föras från platsen och det kan befäras att de
annars undanhålls eller förvanskas. Riskrekvisitet är här "kan befäras",
vilket anger ett lägre krav på bevisningen avseende risken än "påtaglig
risk" och "särskild anledning".
Försegling kan även bli aktuell om beskattningsmyndigheten har berett
sig tillträde till lokaler med stöd av 9 och 10 §§ för att hämta hand-
lingar, men alla handlingar inte omedelbart kan föras från platsen och det
kan befäras att de annars undanhålls eller förvanskas.
158
Beslut om försegling lättas enligt 14 § av granskningsledaren. Prop. 1993/94:151
14 §
Huvudregeln är att alla tvångsåtgärder skall beslutas av länsrätten på
ansökan av granskningsledaren.
De åtgärder som anges i 6 § och som samtliga rör åtgärder i verksam-
hetslokaler får emellertid beslutas av granskningsledaren, eftersom de
vanligen måste fättas snabbt och på plats hos den reviderade. Detsamma
gäller beslut om försegling enligt 13 §. När granskningsledaren fettat
beslutet kan den reviderade dock överklaga beslutet till länsrätten (jfr 29
§). Länsrätten kan också begränsa omfattningen av åtgärden exempelvis
till viss tid eller besluta att den skall omprövas efter viss tid. Detta kan
t.ex. bli aktuellt vid försegling, en långvarig revision eller beslag av
handlingar.
75 §
I de fell där länsrätten normalt skall fetta beslut kan granskningsledaren
enligt första stycket fatta ett interimistiskt beslut om tvångsåtgärd om det
finns en påtaglig risk att handlingar som har betydelse för kontrollen
undanskaffas eller förstörs innan länsrätten kan fetta sitt beslut. Eftersom
ett beslut av länsrätten normalt bör kunna erhållas inom något eller några
dygn torde länsrättens beslut endast i undantagsfall inte kunna avvaktas,
särskilt som den enskilde vid sabotagerisk vanligtvis inte vet om att en
kontroll skall ske. Om beskattningsmyndigheten t.ex. redan utför revision
hos den reviderade (med samtycke) och den reviderade uppträder på ett
sätt som ger grund för att anta att han håller på att undanskaffe eller
förstöra material kan det emellertid finnas skäl att fetta ett interimistiskt
beslut om tvångsåtgärd.
Det åligger granskningsledaren att omedelbart underställa länsrätten
beslutet. Länsrätten skall utan dröjsmål pröva om åtgärden skall bestå.
Den mot vilken åtgärden beslutats skall beredas tillfälle att yttra sig,
såvida inte omständigheter som anges i 10 § andra stycket förvaltnings-
processlagen (1971:291) föreligger.
Enligt andra stycket skall insamlade uppgifter förstöras om åtgärden
inte skall bestå. Att omhändertagna handlingar skall återlämnas får anses
följa av allmänna rättsgrundsatser och någon särskild bestämmelse om
detta har inte bedömts nödvändig.
76 §
Paragrafen har utformats på det sätt Lagrådet föreslagit. Se vidare
kommentaren till 3 kap. 13 § TL.
77 §
Se kommentaren till 3 kap. 14 och 14 b §§ TL.
7S§
Paragrafen har utformats på det sätt Lagrådet föreslagit. Se vidare
kommentaren till 3 kap. 14 a § TL. Angående begreppen tekniska
159
hjälpmedel och sökbegrepp, se kommentaren till 25 §.
Prop. 1993/94:151
79 §
Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.
Bestämmelsens första mening motsvarar i huvudsak 21 § bevissäkrings-
lagen. Andra meningen tar sikte på den situationen att granskningen av
en handling har påböljats innan den enskilde begär att den skall undantas.
Om beskattningsmyndigheten går med på detta kommer inte något beslut
om undantagande att fattas. Även i dessa fell när parterna kommit
överens om att en handling eller del av en handling skall undantas skall
inte de undantagna uppgifterna återges eller åberopas i skatteutredningen.
20 §
I förvaltningslagen (1986:223) och förvaltningsprocesslagen (1971:291)
finns regler om hur beslut skall vara utformade och de gäller även vid
beslut om åtgärder enligt denna lag. Till beslutet skall emellertid även
fogas uppgift om möjligheterna att undanta handling samt vad som enligt
21-23 §§ gäller vid verkställighet, t.ex. rätten att närvara och att tillkalla
ombud eller biträde.
Med uttrycket "den som berörs av beslutet" avses främst den hos vilken
åtgärden verkställs och den reviderade när åtgärden verkställs hos den
reviderades revisor eller i annan lokal för att söka efter den reviderades
räkenskapsmaterial.
21 §
Beslut om åtgärd enligt lagen verkställs av kronofogdemyndigheten.
Verkställighet sker på begäran av granskningsledaren. Granskningsleda-
ren får dock verkställa åtgärd i verksamhetslokaler, om det kan ske
obehindrat.
Beträffende åtgärd som grundar sig på tullagen (1987:1065) har
tullmyndighet samma befogenheter som kronofogdemyndighet.
Beslut om åtgärder enligt lagen får verkställas omedelbart, om inte
annat följer av beslutet.
Endast när det finns särskilda skäl, t.ex. när åtgärden riktar sig mot en
kvällsöppen restaurang, får beslutet verkställas mellan kl. 19.00 och
08.00.
Påböijas verkställigheten inte inom en månad från den dag då beslutet
fettades förfaller beslutet. Bestämmelsen motiveras av att ett beslut om
tvångsåtgärder skall grundas på aktuella omständigheter för att få
verkställas.
I fjärde stycket har i enlighet med Lagrådets förslag angivits att ett
beslut i fråga om undantagande av handling eller uppgift gäller omedel-
bart om inte annat anges i beslutet.
22 §
Den hos vilken ett beslut om åtgärd skall verkställas eller annan som
berörs av beslutet, skall, om inte annat har föreskrivits, före verkställan-
det ha underrättats om beslutet samt beretts tillfälle att själv eller genom
160
behörig företrädare närvara samt tillkalla ombud eller biträde. Det krävs Prop. 1993/94:151
därvid ingen formell delgivning enligt delgivningslagen (1970:428). Ar
den hos vilken åtgärden verkställs på annan ort räcker det med att han
underrättas om beslutet samt de upplysningar som skall fogas till detta
per telefon. Med annan som berörs av beslutet avses t.ex. den reviderade
om åtgärden verkställs hos någon annan. Regler om undantag från
underrättelseskyldigheten finns i 20 § och i fjärde stycket.
Får myndigheten inte kontakt med den som skall underrättas om
beslutet får enligt andra stycket beslutet verkställas endast om det finns
synnerliga skäl. Sådana skäl kan t.ex. föreligga om den som beslutet
skall verkställas hos håller sig gömd eller det är uppenbart att han
medvetet gjort sig oanträffbar. Detsamma gäller när någon företrädare
för ett företag inte finns att tillgå eller den hos vilken åtgärden skall
genomföras uppehåller sig utomlands och inte kan nås under längre tid.
Av tredje stycket framgår att verkställigheten inte får påböijas förrän
de som har rätt att närvara haft skälig tid att inställa sig. Detta gäller
dock inte om åtgärden därigenom fördröjs i väsentlig omfattning eller om
det finns en påtaglig risk att ändamålet med åtgärden annars inte uppnås.
Beskattningsmyndigheten bör normalt kunna ge dem som har rätt att
närvara någon eller några timmars frist för att inställa sig, men hänsyn
bör tas till vad som i det enskilda fallet är rimligt.
Enligt fjärde stycket tillämpas inte de nyss nämnda bestämmelserna när
en handling skall omhändertas enligt 6 §. Den som berörs av beslutet
skall dock underrättas om åtgärden omedelbart efter det att beslutet
verkställts.
23 §
Bestämmelsen motsvarar delvis 14 § bevissäkringslagen. Paragrafen har
även i syfte att klargöra kronofogdemyndighetens befogenheter kom-
pletterats med regler motsvarande 7 kap. 14 § konkurslagen (1987:672).
24 §
I första stycket anges att även förvaringsmaterial får tas med när
handlingar omhändertas för granskning på annan plats. Syftet med detta
är att handlingarna inte skall förvaras osorterade, utan i den ordning och
pärm eller mapp som de förvarats i.
Enligt 3 § avses med handling även sådan framställning som kan läsas,
avlyssnas eller på annat sätt uppfattas endast med tekniskt hjälpmedel.
Bestämmelsen i andra stycket har motiverats av att handlingar inte skall
kunna undgå läsning. I regel torde granskningsledaren förfoga över eller
kunna skaffa fram nödvändig utrustning för att kunna läsa handlingar,
t.ex. AD B-utrustning eller utrustning för att kunna läsa handlingar på
mikrofische. Inträffar det någon gång att han inte förfogar över sådan
utrustning och handlingarna inte kan granskas i verksamhetslokalema, får
även den tekniska utrustningen tas med om det finns synnerliga skäl för
detta. Detta krav innebär att det skall vara fråga om mycket speciella
situationer och att det inte skall finnas någon rimlig möjlighet för
granskningsledaren att på annat sätt ordna med teknisk utrustning. En
161
11 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 151
allmän utgångspunkt här, liksom vid tillgripande av andra tvångsmedel, Prop. 1993/94:151
är dock att beskattningsmyndigheten skall försöka att minimera skadan
för den enskilde. En avvägning måste därför göras mellan behovet av att
granskningen görs utanför verksamhetslokalema och det men den
enskilde utsätts för genom att under granskningen bli av med teknisk
utrustning (jfr 4 §). Beträffande begreppet tekniskt hjälpmedel, se nedan
under 25 §.
Enligt tredje stycket skall exemplar av upptagningen lämnas kvar, om
granskningsledaren tar med data för automatisk databehandling, t.ex.
magnetband eller disketter med bokföring eller andra handlingar (jfr SOU
1992:110 s. 643).
25 §
Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Som Lagrådet
anför i sitt yttrande bör begreppet tekniskt hjälpmedel ges en vid
betydelse, under begreppet bör falla s.k. hårdvara som datorer, ter-
minaler, maskiner för läsning av mikrofische m.m. Hit bör också
hänföras s.k. mjukvara dvs. dataoperativsystem, bokföringsprogram,
revisionsprogram och andra program som behövs för att granska ett
material som finns lagrat på disk eller annat medium som bara kan läsas
med hjälp av ADB. Utanför begreppet tekniskt hjälpmedel bör falla
"sökbegrepp". Därmed torde förstås att sökfunktionen i ett datorprogram
används t.ex. så att en granskare frågar efter alla transaktioner i
räkenskapsmaterialet som avser viss person eller visst slag.
Bestämmelserna avser att stärka integritets- och datasäkerhetsskyddet
och har i stort hämtats från Datastraffrättsutredningens betänkande, SOU
1992:110 s. 641 ff. Den innehåller en proportionalitetsprincip som
utformats med hänsyn till ADB-miljön. Endast de tekniska hjälpmedel
och sökbegrepp får användas som behövs för att tillgodose ändamålet
med revisionen. Detta får, som Lagrådet påpekat, till resultat att endast
de uppgifter som behövs för ändamålet med åtgärden får tas fram. Den
i lagrådsremissen föreslagna andra meningen i första stycket är således
överflödig. Vidare finns ett absolut förbud mot granskning via telenät,
dvs. via modem mellan företagets och myndighetens datorer.
Tekniska hjälpmedel hos den som åtgärden verkställs hos får användas
endast om det är nödvändigt. Verkställande myndighet kan t.ex. begära
hjälp att få en kopia på visst material, vilken tas fram medan myn-
dighetens tjänsteman är närvarande. Medverkar inte den som åtgärden
verkställs hos eller om en noggrannare kontroll måste företas för att
tjänstemannen skall kunna förvissa sig om att myndigheten har fått
tillgång till allt material som åtgärden avser, får myndigheten dock själv
använda den tekniska utrustningen.
Hänvisningen till 2-4 och 6 §§ lagen (1987:1231) om automatisk data-
behandling vid taxeringsrevision, m.m. innebär att Datainspektionen
utövar tillsyn över att granskning som sker med automatisk databe-
handling inte medför otillbörligt intrång i personlig integritet och får
meddela föreskrifter i särskilda fell.
162
26 § Prop. 1993/94:151
Handlingar och annat som omhändertagits skall återlämnas så snart de
inte längre behövs. Att åtgärd inte får pågå längre tid än vad som är
nödvändigt följer av proportionalitetsprincipen. Efter det att t.ex. en
revision slutförts kan räkenskaper och andra omhändertagna handlingar
vanligtvis återlämnas, särskilt om revisionen inte föranlett några
anmärkningar. I den mån det finns anledning att anta att vissa handlingar
kan få betydelse i bevishänseende vid eftertaxering, annat omprövnings-
ärende eller en följande process i domstol måste dock vissa handlingar
kunna kvarhållas.
Bestämmelsen omfattar inte åklagarmyndighets behov av att få tillgång
till handling under ett skattebrottmål. I den mån skattemyndigheten inte
längre har anledning att kvarhålla handlingen kan emellertid åklagar-
myndigheten ta en sådan handling i beslag enligt rättegångsbalken.
Enligt andra stycket fattas ett beslut om återlämnande av handlingar av
granskningsledaren. Beslutet kan, enligt 29 §, överklagas till länsrätten.
27 §
När ett beslut om åtgärd verkställts skall ett verkställighetsbevis utfärdas
(jfr 24 § bevissäkringslagen) och tillställas den hos vilken åtgärden
genomförts eller annan som berörs av åtgärden. Har t.ex. bokföring
omhändertagits hos en företagsrevisor skall både revisorn och den vars
handlingar omhändertagits ha ett sådant bevis. Förutom uppgifter om när
och var åtgärden verkställts, skall beviset innehålla uppgifter om vilka
som var närvarande samt annat av betydelse som förekommit vid
verkställandet. Med annat av betydelse avses t.ex. om det varit nödvän-
digt att bryta lås eller annars företa något som orsakat skada på
egendom. Har den hos vilken åtgärden verkställts framfört invändningar
eller försökt att hindra verkställigheten bör detta också noteras.
Om handlingar endast hämtats vid ett visst tillfälle torde det inte vålla
några problem att notera dessa uppgifter. Pågår en revision efter beslut
enligt 6 § under flera månader är inte avsikten att vaije person som
funnits i lokalerna skall noteras. Förutom vad som förekommit vid det
första besöket bör viktigare händelser noteras i form av en enklare
dagbok.
Om handlingar omhändertagits skall beviset innehålla en förteckning
över dessa. Detta kan t.ex. om det är fråga om ett antal pärmar med
räkenskapsmaterial ske genom en anteckning om antalet pärmar, vad de
innehåller och eventuella andra uppgifter som beskriver materialet.
28 §
Paragrafen motsvarar forumbestämmelsen i 26 § bevissäkringslagen.
29 §
Den enskildes möjligheter att överklaga granskningsledarens beslut har
samlats i första stycket. Bestämmelsen motsvarar delar av 14 § andra
stycket och 25 § andra stycket i lagrådsremissens lagförslag.
Om en åtgärd hävs helt eller delvis, skall handlingar som omhänder-
163
tagits återställas. Länsrätten får även enligt andra stycket besluta att Prop. 1993/94:151
insamlade uppgifter skall förstöras om rätten ändrar ett beslut enligt 6 §
helt eller delvis. Det kan t.ex. vara fråga om fotokopierat material,
kopior av ADB-handlingar och skattemyndighetens anteckningar som
innehåller uppgifter från sådant material.
30 §
Paragrafen har tillkommit med anledning av Lagrådets yttrande för att
klargöra att det allmänna får överklaga länsrättens beslut enligt lagen (se
avsnitt 5.6.1). Visserligen torde redan av allmänna principer följa att det
allmänna har rätt att överklaga t.ex. länsrättens beslut att bifålla en
begäran om undantagande av handlingar. Mer oklart är om det föreligger
en överklaganderätt för det allmänna i fråga om beslut som underställts
länsrättens prövning enligt 15 §. Det är således befogat med en regel för
att klaigöra att en sådan överklaganderätt föreligger.
Med det allmänna avses den myndighet eller person som får överklaga
skatte- eller avgifitsbeslut enligt de materiella författningarna t. ex.
skattemyndighet eller i förekommande fell allmänt ombud. Över-
klagandemöjligheten har således inte knutits till granskningsledaren som
sådan.
I andra stycket hänvisas till bestämmelserna i 6 kap. 15-17 §§
taxeringslagen (1990:324) om företrädare för det allmänna beträffande
skatt eller avgift som tas ut enligt vissa av de i 1 § första stycket angivna
lagarna. RSV är således ensam behörig att föra talan i Regeringsrätten
i mål enligt dessa lagar.
31 §
Paragrafen anger att bestämmelserna i utsökningsbalken om talan mot
utmätning i allmänhet skall tillämpas i fråga om överklagande av
kronofogdemyndighetens beslut eller åtgärd enligt lagen. Av detta följer
bl.a. att tingsrätt som första instans har att pröva verkställighetsfrågorna.
5 §
Paragrafens första stycke har förtydligats så att det klart framgår att den
också gäller den som kan antas vara skattskyldig. Stycket har dessutom
kompletterats med en bestämmelse om att skattemyndigheten får
förelägga den skattskyldige eller den som kan antas vara skattskyldig att
lämna över en kopia av en handling i stället för en originalhandling.
I praktiken torde det ofta vara smidigare för den förelagde att
tillhandahålla en kopia i stället för att behöva skicka oiginalhandlingen
eller att vid ett personligt besök visa upp handlingen. För skattemyn-
digheten kan det också i många fell vara en fördel att slippa ta hand om
originalhandlingar.
164
Exemplifieringen av handlingar som får granskas enligt tidigare andra Prop. 1993/94:151
stycket har tagits bort. Någon ändring i sak är inte åsyftad.
<5§
Paragrafen har upphävts. Regler om handlingar och uppgifter som skall
undantas från föreläggande att visa upp handling eller lämna uppgift
föreslås i 3 kap. 13 §.
S§
Paragrafen innehåller bestämmelser om taxeringsrevision. Taxeringsrevi-
sion kan i fortsättningen endast ske för kontroll av att egen deklarations-
och uppgiftsskyldighet enligt lagen (1990:325) om självdeklaration och
kontrolluppgifter har fullgjorts. Den förutvarande bestämmelsens andra
och tredje stycken - som innehöll regler om revision hos tredjeman m.m.
- har utmönstrats.
Taxeringsrevision får ske hos den som är eller kan antas vara
bokföringsskyldiga och den som är eller kan antas vara skyldig att föra
räkenskaper samt annan juridisk person än dödsbo. Andra deklarations-
eller uppgiftsskyldiga omfettas inte längre av taxeringsrevisionsinstitutet.
De kan emellertid föreläggas att lämna uppgifter eller handlingar enligt
5 §. Förbudet mot att göra revision hos myndigheter har tagits bort (se
avsnitt 5.3.2).
Den omständigheten att någon inte avlämnat deklaration eller uppgifter
utgör inte något hinder mot revision, men bestämmelsen fordrar att den
uppgiftsskyldige skall ha hunnit fullgöra skyldigheten på ett riktigt sätt
innan revision inleds. Det innebär att en revision enligt huvudregeln inte
får påböijas förrän självdeklarationen skall vara avlämnad (2 kap. 28 §
LSK) eller den tidpunkt då beviljat anstånd enligt bestämmelserna i lagen
om självdeklaration och kontrolluppgifter löpt ut. Obligatoriska kon-
trolluppgifter skall lämnas senast den 31 januari under taxeringsåret (3
kap. 58 § LSK). En kontrolluppgiftsrevision kan således påböijas först
därefter. Vid revision av uppgiftsskyldighet efter föreläggande skall tiden
för fullgörande enligt föreläggandet ha löpt ut.
Ett undantag från denna regel finns i andra stycket. En revision får
påböijas även innan deklaration skall avlämnas, om revisionen kan antas
bli omfettande och det beskattningsår som skall kontrolleras har gått ut.
I praktiken blir regeln tillämplig vid revision av stora företag som kräver
en hel del förarbete innan skattemyndigheten kan bölja granska bokfö-
ringen. Det fordras dock att revisionen bedrivs på ett sådant sätt att den
inte onödigt hindrar boksluts- eller deklarationsarbetet. De handlingar
som behövs för detta arbete får således inte omhändertas eller på annat
sätt göras oåtkomliga (jfr 10 §).
*>§
Enligt det nya första stycket skall ett beslut om taxeringsrevision
överlämnas till den reviderade innan revisionen verkställs. Stycket
innehåller också bestämmelser om vad ett beslut om taxeringsrevision
165
skall innehålla. Beslutet skall innehålla uppgifter om ändamålet med Prop. 1993/94:151
revisionen t.ex. om det är fråga om en kontrolluppgiftsrevision eller
vilka skatter som skall kontrolleras. Beslutet skall även innehålla uppgift
om möjligheten att undanta handlingar och uppgifter enligt 13 och 14 §§.
70 §
I paragrafens första stycke ges den centrala regeln att en revision skall
bedrivas i samverkan med den som revideras och göras på ett sådant sätt
att den inte onödigt hindrar verksamheten. Revisioner som enbart sker
med stöd av taxeringslagen skall alltid bedrivas i samverkan med den
reviderade. Endast om åtgärder enligt tvångsåtgärdslagen eller om vite
aktualiseras kan samverkansförferandet frångås och åtgärder vidtas under
de förutsättningar som anges i den lagen. Angående Lagrådets syn-
punkter på utformningen av första stycket se avsnitt 5.3.3.
Både den reviderade och revisorn har mycket att vinna på att revisionen
bedrivs under samverkan. Revisorn och den reviderade bör därför
planera revisionens genomförande med hänsyn till båda parters
önskemål.
I bestämmelsens andra och tredje stycken, liksom i 11 och 12 §§, ges
några allmänna riktlinjer för hur en revision skall bedrivas. Reglerna
utgör ramar for parternas befogenheter och åligganden. Att mer i detalj
reglera förfärandet är inte lämpligt då förhållandena kan skifta avsevärt
i praktiken och då revisorn och den reviderade måste ha möjlighet att
inom samverkansförferandet komma fram till en lämplig ordning för
revisionens genomförande under hänsynstagande till omständigheterna i
det enskilda fallet. Reglerna har en dubbel betydelse då de genom att
ange ramarna för taxeringsrevisioner kan tjäna till ledning för om
tvångsåtgärder skall tillgripas.
De olägenheter som skattemyndigheterna ibland noterat genom att det
kan ta veckor att få fram handlingar eller upplysningar som normalt bör
kunna tas fram omedelbart eller under några dagar, benor ofta på att den
reviderade inte avsatt tillräckliga resurser för revisionen. Generellt sett
utgör inte bristande resurser ett godtagbart skäl för att inte medverka i
erforderlig omfettning. Det kan inte helt undvikas att en revision innebär
visst besvär och vissa kostnader för den reviderade. På samma sätt som
det är en medborgerlig skyldighet att lämna uppgifter till ledning för
beskattningen är den enskilde skyldig att i skälig omfettning medverka
vid kontroll av dessa uppgifter. Samtidigt är det viktigt att revisorn
uppträder korrekt och ställer rimliga krav på den reviderade innan
tvångsåtgärder övervägs.
Revisionen får enligt andra stycket ske hos den reviderade om han
medger det. Eftersom det är skattemyndigheten som tar initiativet och
som vet vad en revision normalt kräver för åtgärder är det naturligt att
myndigheten tar ställning till om revisionen behöver bedrivas i den
reviderades lokaler och, om myndigheten anser att så bör ske, föreslår
den reviderade detta och inhämtar hans medgivande.
Om den reviderade efter hand ändrar inställning till att revisionen sker
i verksamhetslokalema men skattemyndigheten ändå bedömer det
166
nödvändigt att revisionen sker där innebär det att revisionen inte längre Prop. 1993/94:151
sker under samverkan. För att revisionen skall få fortsätta i verksam-
hetslokalema krävs därför ett beslut enligt 5 § tvångsåtgärdslagen.
När det gäller revision av större företag är det uppenbart att revisionen
måste genomföras i verksamhetslokalema. När det gäller små företag
med blygsam omfattning är det däremot knappast önskvärt att revisionen
sker hos den reviderade. Ibland kan det även vara så att endast vissa
delar av revisionen behöver göras i verksamhetslokalema. Granskning av
bokföring behöver t.ex. inte alltid ske i verksamhetslokaler medan
inventering av kassa och granskning av inventarier och lager normalt
måste ske där.
I vissa fall kan den reviderade ha ett intresse av att granskningen utförs
i hans lokaler, trots att revisorn inte har föreslagit det. Det kan t.ex.
gälla känsliga handlingar som den reviderade inte vill undanta från
revisionen eller som inte kan undantas, men som han anser ändå inte bör
lämna verksamhetslokalema, t.ex. ADB-lagrad information.
Om den reviderade begär att revisionen utförs i verksamhetslokalema
skall denna begäran efterkommas om revisionen kan göras där utan
betydande svårigheter. Sådana svårigheter kan t.ex. uppstå om gransk-
ning i lokalerna medför ett omfattande resande för revisorerna, om den
reviderade uppträder hotfullt eller på annat sätt stör granskningsarbetet
eller om granskningsarbetet inte kan bedrivas på ett ändamålsenligt sätt
i verksamhetslokalema. Lokalerna kan vara trånga, kalla, bullriga etc.
Bestämmelsen i tredje stycket om kvitto vid utlämnande av handlingar
har endast ändrats redaktionellt i förhållande till nuvarande lydelse av
sista meningen i andra stycket.
n §
Paragrafen innehåller regler om vad som får granskas vid revisionen. I
första stycket har paragrafen kompletterats med en hänvisning till den
nya bestämmelsen i 13 § om handlingar och uppgifter som skall undantas
från revision.
Alla handlingar som rör den reviderades verksamhet får normalt
granskas vid revisionen, om de inte skall undantas enligt 13 §. Vid
kontroll av att ett föreläggande fullgjorts eller vid en partiell revision
behöver dock endast viss del av handlingarna granskas.
Den nuvarande bestämmelsen om kontroll av löpande beskattningsårs
räkenskaper och handlingar har tagits bort. Det är en följd av att
ändamålet med revisionen enligt 8 § renodlats - revision får ske endast
för kontroll av att deklarations- och uppgiftsskyldighet fullgjorts. Endast
sådana handlingar som behövs för att kontrollera att deklarations- och
uppgiftsskyldigheten fullgjorts får omfattas av revisionen. Det löpande
beskattningsårets handlingar omfattas i den utsträckning de behövs vid
revisionen av det tidigare beskattningsåret, dvs. har någon relevans vid
denna revision. Det kan t.ex. vara fallet vad avser årsskiftesfakturering,
inventarie- och lagerkontroll m.m. Att revision inte får ske av löpande
beskattningsår innebär således en begränsning av målet med revisionen
snarare än medlen för denna (se avsnitt 5.3.1).
167
Andra stycket (förutvarande sista stycket) har dels ändrats språkligt så Prop. 1993/94:151
att det klarare framgår av lagtexten att inventering är en del av revisio-
nen och att även korttidsinventarier får inventeras, dels tillförts en
bestämmelse om besiktning av lokaler och byggnader som används i
verksamheten. I praktiken torde revisionsbestämmelsema redan tillämpas
på detta sätt.
12 §
Första stycket innehåller bestämmelser om den reviderades skyldigheter
vid revision. En allmän regel ges om att den reviderade skall tillhan-
dahålla de handlingar och lämna de upplysningar samt den hjälp som
behövs för revisionen. I detta ligger att den reviderade skall fullgöra
sina skyldigheter inom rimlig tid. Det är svårt att generellt ange vilka
tidsfrister som är rimliga. En allmän utgångspunkt bör dock vara att
revisorerna skall ha möjlighet att bedriva revisionen tämligen skyndsamt
och i ett sammanhang. Endast om den reviderade har mer beaktansvärda
skäl för att få mer än en kortare respit bör detta beaktas utan att det ses
som tredska (jfr vad som sagts under kommentaren till 10 § om bristande
resurser).
Vid inventering är det ofta nödvändigt för revisorn att få tillträde till de
utrymmen som används i verksamheten. En arbetsplats för revisorn eller
revisorerna behövs när revisionen får genomföras i den reviderades
lokaler. Behovet av en arbetsplats och möjligheterna att tillhandahålla en
sådan varierar avsevärt, behovet kan avse alltifrån ett skrivbord i ett
mindre kontor till flera rum vid revision av stora företag.
Även vid granskningen av ADB-lagrat material enligt andra stycket är
utgångspunkten att granskningen skall bedrivas i samverkan med den
reviderade. Således kan revisorn och den reviderade komma överens om
granskning genom frågesystem via terminal, att ADB-revisor får direkt
tillgång till terminal, att visst material skall kopieras, att både terminal
och kopia av upptagningen används etc. Om den reviderade påkallar det,
skall revisionen emellertid endast omfatta en kopia. Tillförlitligheten av
denna kopia måste dock kunna kontrolleras, t.ex. genom att kopian tas
fram tillsammans med ADB-revisor eller att man stämmer av innehållet
på kopian mot upptagningen i företagets ADB-system. Även i detta fåll
bör de praktiska problemen lösas i samråd. Datainspektionen kan enligt
lagen (1987:1231) om automatisk databehandling vid taxeringsrevision,
m.m. också meddela föreskrifter som tar hänsyn till den tekniska utveck-
lingen och de praktiska problem som kan uppstå. Ett förfarande som
t.ex. inte regleras av lagstiftningen är att den reviderade låter skatte-
myndigheten provköra datasystemet för att kontrollera tillförlitligheten
t.ex. genom att mata in ett antal uppgifter avseende löner och löneförmå-
ner för att se hur uppgifterna behandlas. Om skattemyndigheten ser att
systemet behandlar uppgifterna på ett tillförlitligt sätt kan det, i förhållan-
de till vad en mer fullständig kontroll hade medfört, spara besvär och
kostnader för båda parter.
Om de praktiska problemen med revision av ADB-upptagningar inte
löses i samråd kan tvångsmedelsanvändning bli aktuell. För att inte
168
behöva driva fram en tvångsmedelsanvändning, kan den reviderade Prop. 1993/94:151
begära att länsrätten prövar frågan enligt 14 §.
Tredje stycket, som utformats på det sätt Lagrådet föreslagit, innehåller
ett förbud mot granskning via telenät och proportionalitetsregler. Vid
granskning av upptagning som avses i andra stycket får endast de
tekniska hjälpmedel och sökbegrepp användas som behövs för att
tillgodose ändamålet med revisionen. Detta innebär att endast uppgifter
som behövs för detta ändamål får aktivt eftersökas. Angående begreppen
tekniskt hjälpmedel och sökbegrepp se kommentaren till 25 § tvångsåt-
gärdslagen.
12 a §
I första stycket anges att en revision inte får pågå längre tid än nödvän-
digt och att handlingarna skall återlämnas till den reviderade så snart som
möjligt och senast när revisionen avslutats. Om en handling behövs i
bevishänseende kan den i vissa fell tas om hand enligt tvångsåtgärdsla-
gen. Vid misstanke om brott kan handlingen beslagtas enligt rättegångs-
balken.
Av andra stycket, som motsvarar tidigare 14 § framgår att skattemyn-
digheten snarast skall lämna meddelande om resultatet av revisionen till
den reviderade i de delar som rör honom. Detta sker enklast genom att
den reviderade får en kopia av revisionspromemorian i aktuella delar.
13 §
Paragrafen innehåller bestämmelser om handlingar som får undantas från
föreläggande och revision. Den har utformats enligt Lagrådets förslag.
Vid taxeringsrevision är utgångspunkten att alla handlingar i verksam-
heten får granskas. Den enskilde har dock rätt att undanta sådana
handlingar som omfettas av paragrafen.
Skälen för de olika undantagen har redovisats i allmänmotiveringen
(avsnitt 5.5). Här skall endast några kompletterande synpunkter ges.
Undantaget i första stycket 1 för handlingar som inte får granskas enligt
27 kap. 2 § rättegångsbalken avser huvudsakligen sådant som anförtrotts
advokater, läkare m.fl. i deras yrkesutövning eller som de i samband
därmed erferit. Undantaget har samma omfettning som i rättegångs-
balken.
I första stycket 2 undantas även handlingar med ett betydande
skyddsintresse om handlingens innehåll på grund av särskilda omständig-
heter inte bör komma till någon annans kännedom. Genom att hand-
lingarnas skyddsintresse satts i föigrunden har markerats att en allmän
relevansprövning av de handlingar som får granskas inte skall ske. Som
handlingar med ett betydande skyddsintresse har i allmänmotiveringen
särskilt nämnts handlingar innehållande vissa råd i skatterättsliga
angelägenheter, företagshemligheter eller uppgifter hos sådana yrkes-
grupper som inte omfettas av första stycket 1, men som har likartade
arbetsuppgifter, t.ex. andra jurister än advokater, revisorer,
skatterådgivare m.fl. Även mer personliga uppgifter kan i undantagsfall
ha ett sådant skyddsintresse att de skall kunna undantas granskningen.
169
Det kan röra sig om uppgifter om egna eller anställdas personliga Prop. 1993/94:151
förhållanden eller om uppgifter som annars har en personlig karaktär och
vars röjande skulle kunna medföra obehagliga konsekvenser för den som
har uppgifterna eller den uppgifterna rör.
Vid bedömningen av om handlingar får undantas krävs enligt andra
stycket att handlingens skyddsintresse är större än dess betydelse för
kontrollen. Vid denna bedömning är det, särskilt om skyddsintresset är
markerat, angeläget att den enskildes önskemål beaktas så långt det är
möjligt. Skyddsintresset kan i många fäll tillgodoses genom att nödvän-
diga uppgifter lämnas i annan handling eller muntligen. Länsrätten kan
även besluta att lämna ut endast en del av handlingen.
14 §
Om den enskilde förelagts att lämna uppgift eller visa upp handling och
han anser att den bör undantas från föreläggandet skall han, enligt första
stycket, omedelbart översända den begärda handlingen eller uppgiften till
länsrätten tillsammans med en skriftlig begäran om befrielse från
föreläggandet.
Om en handling begärs undantagen från revision skall handlingen,
enligt andra stycket, förseglas och ställas till länsrättens förfogande för
prövning, på samma sätt som i dag sker vid sådan begäran enligt
bevissäkringslagen. Någon möjlighet att underlåta detta finns till skillnad
mot bevissäkringslagens regler inte.
På samma sätt som för närvarande gäller enligt 20 § bevissäkringslagen
skall länsrätten, enligt tredje stycket, pröva frågan om undantagande utan
dröjsmål.
14 a §
I första stycket finns en särskild regel om hur handling, som endast kan
uppfattas med tekniskt hjälpmedel, t.ex. en ADB-lagrad handling, skall
tillhandahållas i målet. Den kan t.ex. tillhandahållas i utskrift, genom
kopia av upptagningen eller genom att länsrätten får teknisk hjälp med
att ta del av handlingen. Regeln innebär således att länsrätten får
överväga hur man lämpligen bör förfära.
Begränsningar i revisorns rätt att själv använda sig av tekniska
hjälpmedel för att uppgift som skall undantas från granskning inte skall
komma till revisorns kännedom får, enligt andra stycket beslutas av
länsrätten.
14 b §
När allmänna domstolar prövar frågor om editionsföreläggande sker det
ofta utan att domstolen har tillgång till de handlingar som är aktuella.
Förhållandena är inte helt jämförbara, men det kan i vissa fäll förekom-
ma att länsrätten inte behöver tillgång till en handling eller i vart fäll inte
till alla handlingar som begära undantagna. Anser den enskilde att
innehållet i en handling har sådan karaktär att han skulle föredra att inte
ens domstolen tar del av det kan han därför, enligt första stycket, begära
att rätten inte granskar handlingen. Finner rätten då att granskning av
170
handlingen inte är nödvändig kan domstolen avgöra målet utan att bryta Prop. 1993/94:151
förseglingen eller ta del av den översända handlingen. Det kan t.ex.
gälla en principiell fråga, där även revisorn har en tämligen god bild av
vad handlingen innehåller för typ av information.
När det gäller fråga om handlingar får granskas på grund av be-
stämmelser i grundlag lämnar 13 § första stycket 2 utrymme för en sådan
prövning. Om det däremot är fråga om en handling överhuvud omfattas
av kontrollen - en reviderad kan t.ex. hävda att en handling inte rör
verksamheten - skall frågan enligt andra stycket uttryckligen handläggas
på samma sätt som en begäran om undantagande på annan grund.
74 c §
Motsvarande bestämmelse finns i 19 § tvångsåtgärdslagen. Regeln har
samma betydelse vid skatteutredningar där tvångsåtgärder inte är aktuella.
6 kap.
10 §
Paragrafen har ändrats så att länsrättens beslut avseende undantagande av
handling enligt 3 kap. 13 och 14 §§ och föreläggande enligt 3 kap. 5 §
kan överklagas till högre instans enligt de ordinära reglerna i förvalt-
ningsprocesslagen, dvs. till kammarrätten och, om prövningstillstånd
erhålls, till Regeringsrätten. Skattemyndigheten kan överklaga länsrättens
beslut. Att RSV är ensam behörig att föra talan i Regeringsrätten följer
av 6 kap. 15 § andra stycket.
4§
I paragrafen anges de villkor som måste vara uppfyllda för att ett beslut
om betalningssäkring skall få fattas. Motiven till den föreslagna
ändringen framgår av avsnitt 8.1. Enligt första stycket får beslut om
betalningssäkring fattas om det finns en påtaglig risk för att en gäldenär
försöker undandra sig att betala en fordran. Det skall således vara fråga
om betalningsovilja eller s.k. betalningssabotage. En indikation på att
gäldenären inte kommer att betala fordringen är att han tidigare visat
betalningsovilja eller försökt undgå sina betalningsförpliktelser. Gälde-
närens underlåtenhet att deklarera eller fullgöra sin betalningsskyldighet
på annat sätt talar många gånger för betalningsovilja. Särskilt gäller detta
om förhållandena tyder på att han medvetet har försökt att undgå
beskattning för viss inkomst eller förmögenhet. Gäldenärens sätt att sköta
sin bokföring eller annan anteckningsskyldighet kan vara av betydelse för
riskbedömningen. Något direkt s.k. betalningssabotage från gäldenärens
sida behöver inte vara för handen för att risk i lagrummets mening skall
föreligga.
171
7§ Prop. 1993/94:151
Ändringen i första stycket innebär att förlängning av tidsfristen endast
kan göras med tre månader i taget. Normalt torde det vara svårare att
motivera en förlängning ju längre tid som gått sedan åtgärden beslutades,
såvida det inte är gäldenären som är orsak till att utredningen drar ut på
tiden. Se vidare avsnitt 8.3.
72 §
Ändringarna i andra stycket hänger samman med att den särskilda
förmånsrätten för betalningssäkring tagits bort (se avsnitt 8.2). I en ny
andra mening anges att verkan av utmätning av egendom är densamma
vid betalningssäkring och kvarstad och att bestämmelserna i 16 kap. 15
§ utsökningsbalken är tillämpliga.
76 §
Ändringen hänger samman med att bevsissäkringslagen har upphävts.
Bestämmelser om granskningsledare finns nu i den nya lagen om
särskilda tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet.
27 §
Av ändringen i andra stycket följer att all förmögenhetsskada skall
ersättas oberoende av skadans storlek. Motiven till förslaget framgår av
avsnitt 8.4. Den skadelidande måste visa att skada uppstått och hur stor
skadan är. Skadeståndstalan förs hos allmän domstol.
När det gäller ersättning för processkostnader skall bestämmelserna i
lagen om ersättning i ärenden och mål om skatt, m.m. tillämpas.
Innebörden av dessa bestämmelser framgår av avsnitt 7.
49 § 2 mom.
I andra stycket har lagts till en uttrycklig föreskrift om att säkerhet skall
ha formen av bankgaranti eller något annat borgensåtagande. Motiven till
bestämmelsen har utvecklats i avsnitt 6.2.
Tredje stycket är nytt och innehåller bestämmelser om ersättning för
kostnader för ställd säkerhet (avsnitt 6.3). Ersättning utgår om den
skattskyldige vinner helt eller delvis bifall till sitt yrkande i omprövnings-
ärendet eller skattemålet. Genom att säkerhet skall bestå av bankgaranti
eller annat borgensåtagande torde kostnaden vara lätt att beräkna. I de
flesta fäll kommer denna att utgöras av bankens avgift för utfärdande av
en bankgaranti.
Ersättningen skall jämkas om den skattskyldige vinner bifall till endast
del av yrkandet, varvid en proportionering av kostnaden skall göras.
Vidare skall ersättningen jämkas, eventuellt till noll, om det skulle vara
oskäligt att utge full ersättning. Här avses bl.a. den situationen att en
skattskyldig medverkat till att skattemyndigheten gjort en felbedömning
av en skattefordrans storlek eller att en skattefordran hänför sig till annat
172
beskattningsår eller liknande. Prop. 1993/94:151
När det gäller förfarandet skall bestämmelserna i 6-11 §§ lagen om
ersättning för kostnader i ärenden och mål om skatt, m.m. tillämpas.
Innebörden av dessa bestämmelser framgår av avsnitt 7.
78 §
1 mom.
Bestämmelsen om revision i tredje stycket har flyttats till nya 2 b mom.
2 mom.
Bestämmelsen har utformats efter mönster från 3 kap. 5 § TL. En
möjlighet till undantagande av handling eller uppgift från föreläggande
har införts.
2 a mom.
En motsvarighet till taxeringslagens taxeringsbesök har införts i
uppbördslagen (jfr 3 kap. 7 § TL). I förhållande till lagrådsremissen har
bestämmelsen fått en utformning som närmare knyter an till taxerings-
lagens regler.
2 b mom.
Revisionsbestämmelsen i tredje stycket i 1 mom. har flyttats hit.
Bestämmelsen har även ändrats på sätt att det uttryckligen anges att
revision även kan ske hos den som kan antas vara arbetsgivare (jfr 3 kap.
8 § TL).
102 §
I paragrafen föreskrivs om möjligheterna att överklaga länsrättens beslut
om preliminär taxering, jämkning av preliminär skatt, verkställande av
skatteavdrag och anstånd med att betala skatt (se vidare under 6.4).
Länsrättens beslut får överklagas till kammarrätten, men prövningstill-
stånd krävs för att få målet prövat i kammarrätten. För beslut med
anledning av en begäran enligt 44 § om besked angående skyldigheten att
verkställa skatteavdrag krävs dock inte prövningstillstånd.
5§
Paragrafen reglerar förutsättningarna för rätt till ersättning. Förutvarande
andra stycket har flyttats till 4 §.
I paragrafen har ställts upp tre alternativa förutsättningar för att en
framställning om ersättning skall beviljas. Den första förutsättningen, att
den skattskyldige helt eller delvis vinner bifall till sina yrkanden, tar
främst sikte på omprövningsärenden hos skattemyndighet och dylika
ärenden hos andra förvaltningsmyndigheter samt mål hos domstol. Har
yrkandena helt eller delvis bifallits föreligger i princip en rätt till
ersättning, dock under förutsättning att det inte är fråga om kostnader
173
som anges i 4 § eller att det finns grund for jämkning enligt 5 §. Om den Prop. 1993/94:151
skattskyldige inte får bifall till sitt yrkande i sak och överklagar såväl det
beslutet som beslutet om kostnadsersättning, avgörs frågan om rätt till
ersättning efter vad saken får för utgång i den högre instansen. Be-
stämmelsen omfettar även fråga om ersättning i mål om betal-
ningssäkring, där beslut om betalningssäkring meddelats för en fordran
som inte är festställd och fordringen senare inte blir slutgiltigt festställd
eller fastställs slutligt till ett väsentligt lägre belopp än det som har
betalningssäkrats (jfr 21 § betalningssäkringslagen).
När det gäller den andra ersättningsmöjligheten, nämligen att ärendet
eller målet avser fråga som är av betydelse för rättstillämpningen avses
främst prejudikatmål eller liknande ärenden eller mål. I det senare fellet
kan det vara fråga om s.k. pilotfall som prövats av domstol, men av
olika skäl inte drivits ända upp i högsta instans. I sådana fell kan det
ändå vara befogat att lämna ersättning för gjorda rättsutredningar eller
dylikt i den mån kostnaderna är hänförliga till prejudikatfrågan.
Den tredje och sista alternativa möjligheten är att det finns synnerliga
skäl för ersättning. Det kan avse sådana fell där den skattskyldige inte
fått bifall till sina yrkanden och ärendet eller målet inte heller kan anses
vara av betydelse för rättstillämpningen, men där processen på grund av
myndighetens agerande blivit onödigt omfettande eller komplicerad.
Vidare kan det vara fråga om ett skatterevisionsärende, i vilket
skattemyndigheten har orsakat den reviderade större kostnader än
nödvändigt. Det måste dock vara fråga om sådana extraordinära fell där
man i efterhand kan konstatera att utredningen eller skatterevisionen utan
den skattskyldiges eller reviderades förskyllan gått för långt eller där man
i vart fell kan konstatera att kraven på den skattskyldige eller reviderade
varit oproportionerligt stora. Synnerliga skäl kan även anses föreligga
enbart med beaktande av målets beskaffenhet i förhållande till den
skattskyldiges personliga förhållanden. Dessa fell måste dock bedömas
med stor restriktivitet.
Utöver att något av de tre nämnda revisiten skall vara uppfyllda krävs
också att den skattskyldige skäligen har behövt ombud, biträde etc. för
att ta till vara sin rätt. Det skall med andra ord förelegat ett verkligt
behov av sakkunnig hjälp. Här avses i första hand objektiva omständig-
heter, men även subjektiva omständigheter kan i vissa fell vägas in. Till
de objektiva förutsättningarna hör främst sakens beskaffenhet, dvs. hur
svår den skatterättsliga problemställningen är. Subjektiva omständigheter
som kan vägas mot skattefrågans beskaffenhet är frågan om den
skatteskyldiges ålder, sjukdom, bristande erferenhet och liknande
förhållanden. Som nämnts under avsnitt 7.3 skall ersättning inte ges till
en skattskyldig som av bekvämlighetsskäl låter ett juridiskt ombud föra
talan. Ärenden och mål av enklare beskaffenhet eller där myndigheten i
tillräcklig utsträckning redovisat gällande rätt och sakomständigheter bör
således fella utanför ersättningsfellen. Vidare bör man kunna ställa högre
krav på personer som driver någon form av näringsverksamhet beträffan-
de uppgifter som de till följd av detta kan antas ha större insikt i än
skattskyldiga i allmänhet. Skälighetsbedömningen innefattar även, i likhet
174
med vad som gäller för närvarande, kostnadernas storlek. Det förhällan- Prop. 1993/94:151
det att den skattskyldige behövt hjälp i tvisten medför inte att han skall
beviljas ersättning för högre kostnader än vad som skäligen varit
påkallade. Viss ledning bör härvid kunna hämtas från vad som gäller i
fråga om ersättning till biträde m.fl. i rättshjälpsärenden.
4 §
Paragrafen innehåller numera de begränsningar i ersättningsrätten som
tidigare återfanns i 3 § andra stycket och avser sådana kostnader som den
skattskyldige är skyldig att själv svara för under skatteutredningar eller
andra liknande utredningar för fastställande av skatt, tull eller avgift.
Liksom tidigare ersätts inte den skattskyldiges eller hans ställföreträdares
arbete. Detta gäller även för kostnader för arbete som utförts av den
skattskyldiges anställda.
5§
Paragrafen har justerats i enlighet med Lagrådets förslag. I paragrafen
har införts bestämmelser om jämkning. Bifålls ett yrkande endast delvis
får, enligt ett nytt andra stycke, ersättningen jämkas, varvid hänsyn får
tas till hur stor del av kostnaderna som belöper på vardera delen. Man
får därvid söka göra en lämplig avvägning av vad som i det enskilda
fallet är rimligt. Om den partiella framgången dessutom beror av att
hänsyn tagits till sådant som den skattskyldige själv bort tillhandahålla
under skatteutredningen (se 4 §) kan ersättningen ytterligare reduceras på
denna grund. Jämkning skall inte ske om den tappade delen är av endast
ringa betydelse. Härvid avses det beloppsmässiga förhållandet. Jämkning
skall normalt inte heller ske i den mån ersättning kan medges med stöd
av 3 § första stycket 2, dvs. i prejudikatfolien. I sådana fell bör jämkning
som beror på att den skattskyldige endast delvis vinner bifell till sin talan
kunna komma i fråga, om den del av målet som förloras inte gäller
prejudikatfrågan. I fäll som avses i 3 § första stycket 3, dvs. om det
finns synnerliga skäl utges ersättningen efter särskilda grunder som i sig
torde utesluta jämkning.
Enligt ett nytt tredje stycke kan ersättningen också jämkas om den
skattskyldige eller hans ombud varit försumlig eller orsakat att processen
blivit mer omfettande än nödvändigt. Det kan t.ex. vara fallet när han
under ärendets eller målets gång i onödan tillfört nya omständigheter,
utnyttjat möjligheten att komma med nya yrkanden eller dylikt och på så
sätt orsakat ökad skriftväxling eller t.o.m. nödvändiggjort en muntlig
förhandling, som annars inte hade behövts.
7§
Paragrafen behandlar frågor om forum och tid för framställning om
ersättning. Vaije instans som avgör ett ärende eller mål om skatt, där
kostnader uppkommit, skall numera själv ta ställning till om och i vilken
omfattning ersättning skall medges. Det innebär att skattemyndigheten
prövar frågan om kostnader som uppkommit i ett ärende hos myn-
digheten och förvaltningsdomstol resp, allmän domstol vid mål om skatt
175
i resp, domstol. Prop. 1993/94:151
För att uppnå god arbetseffektivitet är det rimligt att kräva att
skattskyldig som vill ha ersättning begär detta innan ärendet eller målet
avgörs. I andra meningen har därför intagits en bestämmelse om detta.
Har den skattskyldige aviserat att han avser att begära ersättning bör han
därför, innan ärendet eller målet avgörs, beredas tillfälle att komma in
med en kostnadsräkning. Ersättningsbeslutet skall meddelas i samband
med att myndigheten eller domstolen avgör ärendet eller målet i övrigt.
S§
Paragrafen har upphävts. De bestämmelser den reglerade återfinns nu i
7§.
S>§
Paragrafen har justerats med hänsyn till att den numera även avser
ärenden om skatt hos förvaltningsmyndighet.
10 §
Eftersom även förvaltningsmyndighet skall fatta beslut om ersättning
fordras en regel om möjlighet att överklaga ett sådant beslut. Ersättnings-
ärendet skall då överklagas till länsrätten i det län där myndigheten är
belägen. Beträffande förvaltningsdomstolar överklagas länsrätts beslut i
vanlig ordning till kammarrätt osv. Även allmänna domstolar kan fatta
beslut om ersättning. Tingsrätt fungerar som beskattningsmyndighet i
arvs- och gåvoskattemål. Ersättningsbeslut överklagas då till hovrätten,
dvs. i samma ordning som dessa skattemål.
Paragrafen innehöll tidigare bestämmelser om domstols handläggning
av yrkande om ersättning för kostnader hänförliga till ärende hos
förvaltningsmyndighet. Eftersom förvaltningsmyndigheten numera själv
skall pröva ersättningsfrågan behövs ingen sådan reglering. Be-
stämmelserna har därför slopats.
11 §
Paragrafens första stycke har justerats så att det även avser ärenden om
skatt hos förvaltningsmyndighet. I förhållande till Lagrådsremissen har
begränsningen till överklagande av skattskyldig slopats.
I andra stycket har införts en bestämmelse om att den myndighet eller
det allmänna ombud, som får överklaga det ärende som kostnaderna
hänför sig till, även får överklaga ersättningsbeslutet. Överklagande skall
därvid ske inom samma tid som gäller för sakfrågan i målet. Dock får
denna tid inte överstiga två månader från det att beslutet meddelades. I
förhållande till lagrådsremissen har tiden för överklagande modifierats.
Ett beslut om kostnadsersättning skall, för att kunna prövas, överklagas
särskilt.
Övergångsbestämmelser
Övergångsbestämmelserna har utformats i enlighet med Lagrådets
176
förslag. Äldre bestämmelser skall tillämpas i fråga om kostnader i Prop. 1993/94:151
ärenden och mål som anhängiggjorts före ikraftträdandet. Med anhängig-
görande avses i detta sammanhang även det förhållandet att ett ärende
omprövas, revision påböijas etc. på initiativ av förvaltningsmyndighet.
S§
Andra meningen har upphävts. Betalningssäkring ger inte längre
förmånsrätt i den egendom som har tagits i anspråk.
9§
Paragrafen reglerar det inbördes förhållandet mellan förmånsrätterna.
Femte stycket har upphävts till följd av att den särskilda förmånsrätten
för betalningssäkrade fordringar slopas.
19 §
Tredje stycket har ändrats med utgångspunkt i ändringarna i 3 kap. 5 §
TL samt tillfogats en hänvisning till samma lags regler om handling eller
uppgift som skall undantas.
Fjärde stycket tas bort. Innehållet återfinns efter konsekvensändringar
i 19 c §.
19 a §
Paragrafen hänvisar till 3 kap. 16 § TL.
79* §
1 bestämmelsen införs en motsvarighet till taxeringslagens taxeringsbesök
(3 kap. 7 § TL). Bestämmelsen har i förhållande till lagrådsremissen fått
en utformning som närmare knyter an till taxeringslagens regler.
19 c §
Revisionsbestämmelsen i nuvarande 19 § fjärde stycket har efter
språkliga justeringar flyttats hit.
2 §
Bestämmelsen har ändrats i konsekvens med ändringarna i 3 kap. 5 §
TL.
177
12 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 151
Prop. 1993/94:151
3 §
Hänvisningen till 3 kap. 6 § TL har ersatts med en hänvisning till 13 -
14 a §§ samma kapitel. Dessutom har bestämmelsen arbetats om
språkligt.
5§
Paragrafen har utformats efter Lagrådets förslag. Skattemyndigheten får
till ledning för beskattningen av annan person förelägga bl.a. näringsid-
kare att lämna uppgift eller att visa upp handling eller lämna över kopia
av handling som rör en omsättning av vara eller tjänst som han förvärvat
av, sålt till eller tillhandahållit annan näringsidkare.
Skattemyndigheten har även en motsvarande möjlighet att förelägga
annan person om det finns särskilda skäl för detta. Bestämmelsen gör det
möjligt för skattemyndigheten att i vissa fall följa mervärdesskattepliktiga
varor i en transaktionskedja för att kontrollera att mervärdesskatt
redovisats och betalats på rätt sätt. Det är inte nödvändigt att föreläggan-
det avser uppgifter om en viss angiven näringsidkare. Ett föreläggande
enligt paragrafen kan avse också ej namngiven näringsidkare eller
uppgifter som behövs som en förberedande åtgärd för kontroll av andra
(jfr 3 kap. 50 a § LSK).
6§
Bestämmelsen i första stycket ger skattemyndigheten möjlighet att förena
ett föreläggande enligt 5 § med vite.
Enligt andra stycket får den enskilde i stället för att själv ta fram
begärda handlingar eller uppgifter ställa handlingar till skattemyn-
dighetens förfogande för kontroll om han annars måste lägga ned ett
betydande arbete för att fullgöra föreläggandet. Bestämmelsen är tänkt
för de fall när skattemyndigheten vill ha fram ett mer omfattande material
eller arbetskrävande sammanställningar av material. Den enskilde skall
i dessa fäll om han inte vill eller kan lägga ned nödvändiga resurser på
att ta fram uppgifterna kunna begära att skattemyndigheten själv tar fram
dessa.
7§
Första stycket anger vad revision får avse och hos vem revision får ske.
Bestämmelsen motsvarar reglerna i 3 kap. 8 § första stycket TL.
Revision får dock även ske hos den som anmält sig för registrering och
sådan representant för utländsk skattskyldig som avses i 22 kap. 6 §.
Motiven till bestämmelsen har utvecklats i avsnitt 5.9.1. Något förbud
mot att verkställa revisioner hos myndigheter finns inte. I fråga om syftet
med revision kvarstår reglerna oförändrade.
Andra stycket har endast ändrats redaktionellt.
9§
Av ändringen i andra stycket framgår att länsrättens beslut om anstånd
178
med att lämna deklaration eller betala skatt får överklagas till kam- Prop. 1993/94:151
marrätten. Prövningstillstånd krävs dock för att få målet prövat i
kammarrätt.
3 kap.
3 §
Bestämmelsen har ändrats efter förebild av 3 kap. 5 § TL. Regler om
handlingar och uppgifter som skall undantas från föreläggande har införts
i 15 och 15 a §§.
5§
Paragrafen har utformats efter mönster av 3 kap. 50 a § lagen (1990:325)
om självdeklaration och kontrolluppgifter. Se vidare kommentaren till
denna paragraf.
7§
Paragrafen har i redaktionellt hänseende utformats i huvudsak efter 3
kap. 8 § TL. I andra stycket ges dock en specialregel som innebär att
revision får göras för att kontrollera om en ansökan om återbetalning av
eller kompensation för skatt är korrekt. Motiven till regeln har utvecklats
i avsnitt 5.9.2.
S§
Ändringarna motsvarar den nya lydelsen av 3 kap. 9 § TL.
9§
Paragrafen motsvarar 3 kap. 10 § första och andra styckena TL.
10 §
Paragrafen motsvarar 3 kap. 10 § tredje stycket TL.
H §
Ändringarna motsvaras av de ändringar som vidtagits i 3 kap. 11 § TL.
12 §
Paragrafen motsvarar 3 kap. 12 § första - tredje styckena TL.
13 §
Paragrafen motsvarar 3 kap. 12 § fjärde stycket TL.
14 §
Paragrafen motsvarar 3 kap. 12 a § TL.
179
15 §
Paragrafen motsvarar 3 kap. 13 § TL.
Prop. 1993/94:151
15 a §
Paragrafen motsvarar 3 kap. 14 § TL.
15 b §
Paragrafen motsvarar 3 kap. 14 a § TL.
15 c §
Paragrafen motsvarar 3 kap. 14 b § TL.
15 d§
Paragrafen motsvarar 3 kap. 14 c § TL.
S§
Av ett nytt andm stycke framgår att länsrättens beslut om anstånd med
att lämna deklaration eller betala skatt får överklagas till kammarrätten.
Prövningstillstånd krävs dock för att få målet prövat i kammarrätt.
27 §
Revisionsbestämmelsen i nuvarande första stycke har flyttats till 27 b §.
Bestämmelsen i det nya första stycket har ändrats så att den endast
behandlar skattemyndighetens möjlighet att förelägga den enskilde.
Det nya andm stycket hänvisar till taxeringslagens regler om undan-
tagande från föreläggande.
Nuvarande fjärde stycke har fått en ändrad placering och utgör nu ett
nytt tredje stycke.
27 a §
Tidigare 27 a § har bytt beteckning till 27 c §.
I nya 27 a § har införts en möjlighet att vid besök hos arbetsgivare eller
vid annat personligt sammanträffande stämma av uppgifter i främst
uppbördsdeklarationer mot räkenskaper m.m., vilket motsvaras av
taxeringsbesök i taxeringslagen ( 3 kap. 7 § TL). Paragrafen har i
förhållande till förslaget i lagrådsremissen fått en utformning som
närmare knyter an till taxeringslagens regler.
27 b §
Revisionsbestämmelsen från nuvarande 27 § första stycket har efter vissa
justeringar (jfr 3 kap. 8 § TL) flyttats hit. Bestämmelsen har utformats
efter Lagrådets förslag.
180
76 §
Ändringarna innebär att länsrättens resp. Sjömansskattenämndens beslut
om anstånd med att betala arbetsgivaravgifter får överklagas till
kammarrätten. Prövningstillstånd krävs dock for att få målet prövat i
kammarrätt.
76 §
Andra stycket i nuvarande lydelse överlappas av föreslagen lydelse av 75
§ och tas därför bort.
42 §
Andra stycket i nuvarande lydelse överlappas av föreslagen lydelse av 75
§ och utmönstras därför.
75 §
Ändringarna medför att paragrafen endast skall reglera tullmyndighetens
möjlighet att förelägga den som är eller kan antas vara uppgifts- eller
anmälningsskyldig enligt tullagen eller den för vars räkning en vara förts
in eller ut.
Möjligheten att förelägga tredjeman har brutits ut och överförts till 75
a §.
75 a §
Paragrafen är ny och innehåller bestämmelser om kontroll av annans
anmälnings- eller uppgiftsskyldighet genom föreläggande (kontroll-
uppgiftsskyldighet, jfr 3 kap. 50 a § LSK). Sådan kontroll skall endast
få ske hos den som bedriver verksamhet av sådan beskaffenhet att uppgift
av betydelse för kontrollen kan hämtas ur handlingar som rör verksam-
heten. Bestämmelsen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.
75 b §
Paragrafen innehåller bestämmelser om när revision skall få ske och har
utformats med 3 kap. 8 § TL som förebild. Revisionen får avse att
kontrollera att anmälnings- eller uppgiftsskyldigheten enligt lagen - eller
enligt föreskrifter som meddelats med stöd av lagen - fullgjorts riktigt
och fullständigt. Revisionen får sålunda även avse kontroll av att
föreläggande fullgjorts riktigt och fullständigt.
76 §
Paragrafen har utformats i överensstämmelse med motsvarande regler i
3 kap. 9 § TL.
77 §
Paragrafen har utformats efter förebild av 3 kap. 10 § första och andra
181
styckena TL.
Prop. 1993/94:151
77 a §
Paragrafen motsvarar bestämmelserna i 3 kap. 10 § tredje stycket och 11
§ första och tredje styckena TL.
77 b §
Paragrafen har utformats efter förebild av 3 kap. 12 § TL.
77 c §
Paragrafen motsvarar 3 kap. 12 a § TL.
75 §
Paragrafen har utformats efter 3 kap. 13 § TL.
79 §
Paragrafen har utformats efter 3 kap. 14 § TL.
79 a §
Paragrafen har utformats efter 3 kap. 14 a § TL.
79 b §
Paragrafen motsvarar 3 kap. 14 b § TL.
79 c §
Paragrafen har utformats efter 3 kap. 14 c § TL.
3 kap.
3§
I bestämmelsen, som rör undantag från skyldigheten att lämna kontroll-
uppgift, hänvisas till taxeringslagens regler om undantag från skyldighet
att lämna uppgift.
50 a §
Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. I första
stycket anges att i huvudsak bokföringsskyldiga och juridiska personer far
föreläggas att lämna kontrolluppgift för kontroll av rättshandling mellan
den som förelagts och annan person. Även andra, dvs. fysiska personer
som inte är näringsidkare, far föreläggas om det finns särskilda skäl. Det
kan i vissa fell finnas ett starkt utredningsintresse av att hämta in
uppgifter även från personer som inte är bokföringsskyldiga, t.ex. när
någon sålt tillgångar till betydande belopp till en näringsidkare och
försäljningen grundat avdragsrätt hos näringsidkaren. Det kan också vara
fråga om skenrättshandlingar, oriktigt benämnda rättshandlingar eller
dylikt. En maskin kan ha köpts och åsatts ett mycket högre värde än
182
marknadsvärdet, varor kan ha köpts in till ett högre värde än marknads- Prop. 1993/94:151
värdet och sålts vidare etc. När skattemyndigheten skall kontrollera
tillgångarna hos den bokföringsskyldige kan de ha sålts vidare eller så
har andra maskiner ställts dit under revisionen. Följer skattemyndigheten
tillgången bakåt i tiden kan det hända att den har ägts av en privatperson.
Det måste i sådana särskilda fåll anses försvarbart att även denne kan
föreläggas att lämna uppgifter till skattemyndigheten eftersom kontroll-
möjligheten annars kan gå helt förlorad.
Genom rekvisitet "särskilda skäl" markeras att sådan kontroll aldrig kan
vara en rutinåtgärd vid revision eller annan skatteutredning, utan att det
finns skäl för detta i det enskilda fallet. I regel bör det vara fråga om
mer betydande belopp som misstänks ha undandragits beskattning, men
i bland kan det vara motiverat med ett föreläggande även vid mindre
belopp om förfärandet har upprepats eller annars haft betydande
omfattning.
Ett föreläggande enligt paragrafen syftar till att kontrollera rättshand-
lingar mellan den förelagde och annan person. Gränsen mellan en sådan
kontroll och kontroll av om den förelagde fullgjort sina egna skyldigheter
kan i praktiken bli subtil. Det är dock viktigt att skillnaden mellan
kontrollformema hålls klar och att ändamålen bakom dessa inte blandas
ihop. Om det egentliga syftet är att utföra en kontroll av annan skall inte
reglerna för kontroll av egen uppgifts- eller deklarationsskyldighet
användas.
I regel känner skattemyndigheten till namnet på den som granskningen
avser. I vissa fäll kan dock den som skall granskas vara okänd. Har
skattemyndigheten fått kännedom om t.ex. försäljning av en viss tillgång
och vill kontrollera köparen, men endast vet namnet på säljaren, kan
myndigheten företa en kontroll hos säljaren för att få reda på köparens
namn. På samma sätt kan myndigheten vända sig till en generalentrepre-
nör för att få reda på vilka som är underentreprenörer vid en större
entreprenad. Ett föreläggande enligt paragrafen kan också avse att hämta
in uppgifter om rättshandlingar som en förberedande åtgärd för kontroll
av andra.
Som vi redan nämnt i avsnitt 5.4 kan ett föreläggande utnyttjas i två
olika situationer. Den ena är om föreläggandet avser en viss bestämd typ
av rättshandling. Skattemyndigheten kan då begära att tredjeman lämnar
uppgifter rörande denna typ av rättshandling utan att namnge de personer
som har företagit rättshandlingen. Den andra situationen är när
skattemyndigheten vill hämta in uppgifter rörande rättshandlingar med en
viss bestämd skattskyldig. Rättshandlingarna behöver då inte specificeras.
I stället för att själv sammanställa uppgifter ur räkenskaper och andra
handlingar kan den förelagde enligt andra stycket ställa sådana handlingar
som omfättas av föreläggandet till skattemyndighetens förfogande. Detta
kräver dock att ett fullgörande av föreläggandet skulle innebära att den
förelagde måste lägga ned ett betydande arbete. Myndigheten kan då i
stället efter biträde av den förelagda få sköta uppgiftsinsamlingen.
I tredje stycket anges att en kontrolluppgift enligt första stycket även får
avse att visa upp handling eller lämna över en kopia av handling.
183
Prop. 1993/94:151
6§
Fullföljdsbegränsningen mot länsrättens beslut om undantag från
skyldighet att lämna kontrolluppgift enligt 3 kap. 3 § har tagits bort. Av
allmänna regler följer att länsrättens beslut kan överklagas till kammarrätt
av den uppgiftsskyldige och skattemyndighet.
1, 3 och 6 §§
Paragraferna har ändrats endast i redaktionellt hänseende.
5§
Paragrafen har upphävts eftersom det inte längre är möjligt att företa
taxeringsrevisioner som en förberedande kontroll av andra än den hos
vilken revisionen sker.
18 §
Bestämmelsen har ändrats i redaktionellt hänseende i enlighet med
Lagrådets förslag.
2 §
Paragrafen har ändrats i redaktionellt hänseende med anledning av att
bevissäkringslagen föreslås upphävd.
14 §
Paragrafen har upphävts på grund av att den särskilda förmånsrätten för
betalningssäkring slopats.
7§
Ändringen har föranletts av att den särskilda förmånsrätten för betal-
ningssäkring har slopats.
184
Prop. 1993/94:151
70 §
Ändringarna i första och andra styckena har föranletts av att den
särskilda förmånsrätten för betalningssäkring har slopats.
25 §
Nuvarande tredje punkten har upphävts på grund av att den särskilda
förmånsrätten för betalningssäkring har slopats.
7§
Fjärde stycket har upphävts till följd av att den särskilda förmånsrätten
för betalningssäkring har slopats.
Ändringarna i andra stycket har föranletts av att den särskilda förmåns-
rätten för betalningssäkring har slopats.
5§
Ändringen i första stycket har föranletts av att den särskilda förmåns-
rätten för betalningssäkring har slopats.
13 §
Andra stycket har upphävts och tredje stycket ändrats till följd av att den
särskilda förmånsrätten för betalningssäkring har slopats.
79 §
Ändringen i tredje stycket har föranletts av att den särskilda förmåns-
rätten för betalningssäkring slopats.
I första stycket har intagits en ny punkt 72. Den nya bestämmelsen
innebär att den praxis som utbildats vid beviljande av allmän rättshjälp
i skattemål kodifierats. Avsikten är att klargöra sambandet mellan
rättshjälp och reglerna i lagen om ersättning för kostnader i ärenden och
mål om skatt m.m. De typer av rättsliga angelägenheter som anges är de
som omfattas av ersättningslagen, med undantag för angelägenheter
185
rörande fastighetstaxering. Sådana mål eller ärenden tillhör den kategori Prop. 1993/94:151
av massärenden beträffande vilka regeringen med stöd av bemyndigandet
i 8 § tredje stycket har förordnat att rättshjälp inte får beviljas.
Kravet på särskilda skäl innebär att rättshjälp endast skall beviljas i mer
invecklade mål eller i fäll där det annars finns särskilda omständigheter,
såsom att det finns anledning anta att den enskilde, trots domstolens
utredningsskyldighet, själv blir tvungen att göra en utredning i något
hänseende. Vidare bör beaktas om det i ärendet har lämnats motstridiga
uppgifter i något väsentligt hänseende eller om betydelsefulla sakför-
hållanden är oklara.
186
Kommittén har haft i uppdrag att se över rättssäkerheten vid beskatt-
ningen och som huvuduppgifter haft att utreda de åtgärder som behöver
vidtas vid ett slopande av bevissäkringslagen, göra en översyn av
reglerna om skatterevisioner, lägga fram förslag som stärker den
enskildes ställning vid betalningssäkring, se över reglerna om anstånd
med betalning av skatt, utreda frågan om ersättning för kostnader i
ärenden och mål om skatt samt lägga fram förslag till lösning av
konflikten mellan tryckfrihetsförordningens regler om anonymitetsskydd
för meddelare och skattekontrollen. Enligt direktiven har kommittén varit
oförhindrad att även ta upp andra frågor och lägga fram de förslag som
kommittén anser vara påkallade rörande rättssäkerheten vid beskatt-
ningen. Uppdraget har avsett beskattningsförferandet och skatteprocessen,
inte den materiella skattelagstiftningen.
I betänkandet redovisas först vad som avses med rättssäkerhet, varvid
påpekas att det i huvudsak är den enskildes rättsliga säkerhet som detta
begrepp tar sikte på. De mer fundamentala rättssäkerhetsaspektema och
deras betydelse för beskattningsförferandet och skatteprocessen redovisas
också.
I de frågor kommittén haft att utreda har rättssäkerheten således ställts
i föigrunden. Den enskildes möjligheter att ta tillvara sin rätt ökar.
Lagstiftningen har strukturerats om så att alla tvångsåtgärder, förutom
vitesförelägganden, föreslås bli reglerade i en lag om särskilda tvångsåt-
gärder i beskattningsförferandet. Enligt denna skall tvångsåtgärder
normalt beslutas av domstol. Härigenom förstärks rättssäkerhetsgaran-
tiema vid myndighetstvångsutövning. Dessutom blir regleringen av
myndigheternas befogenheter klarare.
Kommittén lägger konkreta förslag i fyra avseenden, nämligen i fråga
om anstånd med skatt vid omprövning eller överklagande av taxering,
möjligheterna att erhålla ersättning för processkostnader, betal-
ningssäkring samt förfarandet vid skatteutredningar. Aven förhållandet
mellan anonymitetsskydd för meddelare och skattekontroll har utretts.
I fråga om anstånd föreslår kommittén att skattskyldig normalt skall få
anstånd med att betala omtvistad skatt när han begärt omprövning av
beskattningsbeslut eller ett beskattningsbeslut har överklagats till domstol,
såvida det inte är uppenbart att den skattskyldiges yrkande i ompröv-
ningsärendet eller målet inte kan bifallas.
Den nuvarande bestämmelsen om ställande av säkerhet för anståndsbe-
loppet förändras inte, men får större betydelse än för närvarande. Den
som haft kostnader för säkerheten skall dock ersättas om yrkandet i
omprövningsärendet eller överklagandet bifalls. Slutligen föreslås att
anståndsräntan höjs till marknadsmässig nivå, för att undvika att förslaget
leder till att enskilda överklagar enbart i syfte att skjuta upp betalning av
skatt.
Möjligheterna att erhålla ersättning för kostnader i ärenden och mål om
Prop. 1993/94:151
Bilaga 1
187
skatt, tull och avgift förbättras avsevärt. Kostnader för ombud eller
biträde, utredning eller annat som skäligen behövts för att ta tillvara den
skattskyldiges rätt skall ersättas om han helt eller delvis vinner bifall till
sina yrkanden i ärendet eller målet, ärendet eller målet avser fråga som
är av betydelse för rättstillämpningen (prejudikatfråga), ärendet eller
målet i annat fall är svårbedömt eller om synnerliga skäl för ersättning
föreligger i annat fall. Kostnader som avser sådant som den skattskyldige
enligt lag skall bidra med under utredningen skall dock inte ersättas.
Vidare skall ersättningen kunna jämkas i vissa fell. Ersättning skall enligt
förslaget prövas av den domstol eller den myndighet som avgjort målet
eller ärendet.
Betalningssäkring skall enligt förslaget endast få användas när
gäldenären försöker undandra skatt, s.k. sabotagerisk. Möjligheten att
använda åtgärden vid beferad betalningsoförmåga slopas därmed.
Åtgärden skall heller inte ge s.k. särskild förmånsrätt i den säkrade
egendomen. Förlängning av fristen att festställa fordran eller väcka talan
vid domstol får endast ske med en månad i taget. Dessutom slopas de
begränsningar i skadeståndsbestämmelsema som innebär att skada måste
vara av någon betydelse för att ersättas och inte får avse kostnader för
biträde eller utredning.
I kapitlet om skatteutredningar behandlas både skattemyndigheternas
befogenheter att besluta om skatterevision och åtgärderna enligt
bevissäkringslagen. Enligt förslaget skall skatterevision få genomföras
endast hos företag och därvid bedrivas i samverkan med den reviderade.
Endast när han motsätter sig åtgärden eller det finns påtaglig risk att han
undanskaffar eller förvanskar handlingar skall tvångsåtgärd få tillgripas.
Tredjemanskontroll skall normalt ske genom ett föreläggande att lämna
uppgift eller visa upp handling. Nuvarande möjlighet att direkt inleda en
revision för detta ändamål föreslås således upphävd. I speciella fell skall
dock tvångsåtgärd kunna användas, nämligen då sabotagerisk eller ett
betydande utredningsintresse föreligger samt då det med hänsyn till den
som granskas inte bör anges vad eller om vem uppgifter söks. Privatper-
soner skall även i fortsättningen kunna föreläggas att lämna uppgifter
eller visa upp handlingar avseende den egna taxeringen, men endast i
undantagsfall kunna föreläggas att medverka vid tredjemanskontroll.
Bevissäkringslagen har sådana brister ur rättssäkerhetssynpunkt att den
bör upphävas. I stället föreslås en ny tvångsåtgärdslag för be-
skattningsförferandet. Förutsättningarna för tvångsåtgärder är mer
preciserade i den nya lagen och de skall huvudsakligen beslutas av
domstol. En möjlighet att fetta ett interimistiskt beslut föreslås för de fell
då domstols beslut inte kan avvaktas.
Skyddet för integritetskänsliga handlingar utvidgas. Sådana handlingar
som inte får tas i beslag vid husrannsakan under förundersökning vid
brottsutredningar, liksom kvalificerade skatterättsliga bedömningar, får
undantas vid skatteutredningar. Vidare föreslås särskilda awägningsregler
för att skydda tekniska företagshemligheter och andra handlingar, vars
innehåll på grund av särskilda omständigheter inte bör komma till annans
kännedom.
Prop. 1993/94:151
Bilaga 1
188
Kommittén har även utrett förhållandet mellan anonymitetsskydd för
meddelare och skattekontroll när meddelare erhåller arvoden för sin
medverkan att lämna uppgifter till tidningar m.fl. Både deklarations- och
uppgiftsskyldighet synes med nuvarande system kunna fullgöras utan att
anonymiteten för meddelare röjs. Inte heller i fråga om skatterevisioner
har anonymitetsskyddet befunnits vara hotat. Därför behövs inte någon
särskild skatt för meddelararvoden. För det fåll man ändå anser att en
sådan skatt bör införas har kommittén utformat ett förslag till lag om
skatt på arvode till anonym meddelare. Den är utformad som en
punktskatt på meddelararvodet.
I ett avslutande kapitel redovisas några frågor som kommittén inte
hunnit utreda, men där det finns skäl att företa en rättssäkerhetsanalys.
Prop. 1993/94:151
Bilaga 1
189
Efter remiss har yttranden över promemorian avgivits av Regeringsrätten,
Justitiekanslem (JK), Domstolsverket (DV), Riksåklagaren (RÅ),
Datainspektionen, Riksskatteverket (RSV), Statskontoret, General-
tullstyrelsen, Riksrevisionsverket (RRV), Svea hovrätt, Kammarrätten i
Stockholm, Kammarrätten i Jönköping, Länsrätten i Stockholms län,
Länsrätten i Göteborgs och Bohus län, Länsrätten i Kronobergs län,
Länsrätten i Norrbottens län, Riksdagens ombudsmän (JO), Föreningen
Auktoriserade Revisorer (FAR), Föreningen Sveriges kronofogdar,
Företagamas Riksorganisation, Företagens Uppgiftslämnardelegation
(FUD), Juridiska fäkultetsnämnden vid Uppsala universitet, Kooperativa
förbundet (KF), Landsorganisationen i Sverige (LO), Lantbrukarnas
Riksförbund (LRF), Skattebetalarnas förening, Stockholms Handelskam-
mare, Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF), Svenska Bankföreningen,
Svenska Kommunförbundet, Svenska Revisorssamfundet (SRS), Svenska
Tidningsutgivareföreningen (TU), Sveriges advokatsamfund, Sveriges
Akademikers Centralorganisation (SACO), Sveriges domareförbund,
Sveriges Industriförbund, Sveriges Köpmannaförbund, Sveriges Redare-
förening, Sveriges Redovisningskonsulters Förbund (SRF) och Tjänste-
männens Centralorganisation (TCO).
Yttrande har också avgetts av Kommerskollegium.
RÅ har bifogat yttranden som han har hämtat in från Statsåklagarmyn-
digheten för speciella mål och regionåklagarmyndighetema i Linköping,
Jönköping och Härnösand samt Åklagarmyndigheten i Malmö.
RSV har bifogat yttranden som verket har hämtat in från skattemyn-
digheterna i Stockholms, Uppsala, Malmöhus och Kopparbergs län samt
kronofogdemyndigheterna i Stockholms, Malmöhus samt Göteborgs och
Bohus län, därutöver ett yttrande som kommit in från Skattemyndigheten
i Värmlands län.
Länsrätten i Norrbottens län har till sitt yttrande fogat tre skiljaktiga
meningar.
Företagarnas Riksorganisation, SAF, Stockholms Handelskammare,
Svenska Bankföreningen, Sveriges Industriförbund, och Sveriges
Köpmannaförbund har i sina remissvar hänvisat till ett yttrande från
Näringslivets Skattedelegation. Företagarnas Riksorganisation har
därutöver avgett ett eget yttrande.
SACO har, i stället för att avge eget yttrande, gett in yttranden från
medlemsförbunden JUSEK och Civilekonomernas Riksförbund.
Prop. 1993/94:151
Bilaga 2
190
Härigenom föreskrivs följande.
1 § Denna lag tillämpas vid revision eller annan kontroll av att skatt,
tull eller avgift tas ut enligt bestämmelserna i
1. uppbördslagen (1953:272),
2. lagen (1958:295) om sjömansskatt,
3. kupongskattelagen (1970:624),
4. lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter,
5. lagen (1984:404) om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter,
6. lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare,
7. tullagen (1987:1065),
8. fbrdonsskattelagen (1988:327),
9. taxeringslagen (1990:324),
10. lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta,
11. lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta
artister m.fl.,
12. mervärdesskattelagen (1994:000).
Lagen tillämpas även vid kontroll av att en vara får föras in i eller ut
ur landet enligt tullagen och för kontroll av att föreläggande enligt lagen
(1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter fullgjorts riktigt och
fullständigt.
2 § Åtgärder som får beslutas enligt denna lag är
1. revision i den reviderades verksamhetslokaler (5 §),
2. eftersökande och omhändertagande av handlingar (6-9 §§),
3. försegling av lokal, förvaringsplats eller annat utrymme (10 §),
4. granskning utan föregående föreläggande om kontrolluppgift (11
och 12 §§).
3 § I denna lag förstås med
granskningsledare: den som i sin tjänst har till uppgift att övervaka
granskningen samt den som särskilt förordnats att vara granskningsledare
enligt lagen,
handling: framställning i skrift eller bild samt upptagning som kan
läsas, avlyssnas eller på annat sätt uppfattas endast med tekniskt
hjälpmedel,
verks amhetslokal: utrymmen som huvudsakligen används i verksamhet
som bedrivs av den som är eller kan antas vara bokföringsskyldig enligt
bokföringslagen (1976:125), den som är skyldig att föra räkenskaper
enligt jordbruksbokföringslagen (1979:141) eller annan juridisk person
Prop. 1993/94:151
Bilaga 3
191
än dödsbo. Med verksamhetslokal jämställs markområden, transport-
medel, förvaringsplatser och andra utrymmen som disponeras av sådan
person.
4 § Beslut om åtgärd enligt denna lag får fattas endast om skälen för
åtgärden uppväger det intrång eller men i övrigt som åtgärden innebär för
den enskilde.
5 § Revision får genomföras i den reviderades verksamhetslokaler även
om den reviderade inte lämnat sitt medgivande till det, om de handlingar
som omfattas av revisionen inte utan svårighet kan granskas på någon
annan plats. Detsamma gäller om den reviderade inte medverkar på före-
skrivet sätt, eller om det finns en påtaglig risk att den reviderade kommer
att undanhålla eller förvanska handling som omfattas av revisionen.
Om det finns en påtaglig risk att den reviderade kommer att undanhålla
eller förvanska handling som får granskas, får åtgärden genomföras utan
att den reviderade underrättats om att revision skall ske.
Bestämmelserna i första och andra styckena gäller även när ändamålet
med revisionen kräver besiktning av byggnad eller lokal, inventering av
kassa eller granskning av lager eller inventarier.
6 § När revision genomförs i den reviderades verksamhetslokaler med
stöd av 5 §, får handling som omfattas av revisionen eftersökas där och
omhändertas, om den inte tillhandahålls utan oskäligt dröjsmål eller om
det finns en påtaglig risk att handlingen undanhålls eller förvanskas.
När revision genomförs i den reviderades verksamhetslokaler i annat
fåll får handling som påträffas eller granskas omhändertas om den behövs
för revisionen.
7 § När revision inte genomförs i den reviderades verksamhetslokaler
får handling som omfettas av revisionen eftersökas i verksamhetslokal-
ema och omhändertas för granskning om
1. föreläggande att lämna ut handlingen inte följts eller
2. det finns en påtaglig risk för att handlingen undanhålls eller
förvanskas.
Om förutsättningarna i första stycket 2 är uppfyllda, får åtgärden
genomföras utan att den reviderade underrättats om att revision skall
ske.
Prop. 1993/94:151
Bilaga 3
192
8 § Om det finns särskild anledning att anta att handlingar som omfattas Prop. 1993/94:151
av revision inte forvaras i den reviderades verksamhetslokaler, får Bilaga 3
handlingarna, under de förutsättningar som anges i 7 §, eftersökas och
omhändertas även i annan lokal, förvaringsplats eller annat utrymme.
9 § Handlingar som omfattas av ett föreläggande enligt någon av de i 1
§ nämnda lagarna får eftersökas och omhändertas för granskning, om
föreläggandet inte följts och det finns särskild anledning att anta att den
begärda handlingen finns hos den som förelagts.
10 § Vid revision får lokal, förvaringsplats eller annat utrymme
förseglas, om de handlingar som skall granskas inte kan föras från
platsen och det kan befaras att de annars undanhålls eller förvanskas.
En sådan åtgärd får beslutas även då handlingar som skall omhändertas
enligt 7-9 §§ inte omedelbart kan föras från platsen.
11 § Hos den som kan föreläggas att lämna kontrolluppgift om
rättshandling enligt 3 kap. 5 § lagen (1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter, 75 a § tullagen (1987:1065), 3 kap. 50 a § lagen
(1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter eller 17 kap. 5 §
mervärdesskattelagen (1994:000), får räkenskaper och andra handlingar
som rör hans verksamhet granskas utan föregående föreläggande, om det
finns särskild anledning att anta att handlingar av betydelse kommer att
påträffas och att utredningen skulle försvåras av ett föreläggande samt
det finns ett betydande utredningsintresse för kontrollen.
Åtgärd enligt första stycket omfattar även befogenhet att eftersöka och
omhänderta handling som får granskas.
Granskningen får ske i verksamhetslokalema om de handlingar som
skall granskas inte utan svårighet kan granskas på någon annan plats.
12 § Om det finns särskilda skäl behöver den som uppgifterna avser
eller de uppgifter som söks inte anges i beslut enligt 11 §.
13 § Åtgärd enligt 11 § får inte beslutas för att samla in uppgifter som
en förberedande åtgärd för kontroll av andra än den som granskas.
14 § Beslut om åtgärder enligt denna lag, utom sådan åtgärd som avses
i 6 och 10 §§, fattas av länsrätten på ansökan av en granskningsledare.
Beslut enligt 6 och 10 §§ fattas av granskningsledaren. Beslutet kan
överklagas till länsrätten. Om länsrätten ändrar granskningsledarens
beslut helt eller delvis, får rätten besluta att insamlade uppgifter skall
193
13 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 151
förstöras.
15 § Om det finns en påtaglig risk att handlingar som har betydelse för
kontrollen undanskaffas eller förstörs innan länsrätten kan fetta beslut, får
granskningsledaren besluta om åtgärder enligt 5, 7-9, 11 och 12 §§.
Beslutet får avse endast åtgärd i verksamhetslokaler och skall omedelbart
underställas länsrätten. Länsrätten skall utan dröjsmål pröva om beslutet
skall bestå.
Om länsrätten finner att beslutet inte skall bestå skall insamlade
uppgifter förstöras.
16 § Åtgärder enligt denna lag omfettar på den enskildes begäran inte
1. handling som inte får tas i beslag enligt 27 kap. 2 § rätte-
gångsbalken,
2. annan handling med ett allmänt skyddsintresse eller betydande enskilt
skyddsintresse, vars innehåll på grund av särskilda omständigheter inte
bör komma till annans kännedom.
Handling som avses i första stycket 2 får undantas endast om hand-
lingens skyddsintresse är större än dess betydelse för kontrollen.
17 § Om den enskilde begär att en handling skall undantas, skall
handlingen, om granskningsledaren anser att den bör granskas, omedel-
bart förseglas och överlämnas till länsrätten. Länsrätten skall utan
dröjsmål pröva om handlingen skall undantas från granskning.
I fråga om upptagning som kan läsas, avlyssnas eller på annat sätt
uppfettas endast med tekniskt hjälpmedel bestämmer länsrätten i vilken
form eller på vilket sätt den skall tillhandahållas i målet.
Om den enskilde begär det, skall länsrätten pröva om beslut kan fettas
utan att rätten granskar handlingen.
Anser den enskilde att en handling inte omfettas av granskningen
handläggs frågan om undantagande på motsvarande sätt.
18 § I fråga om upptagning som avses i 17 § andra stycket får länsrätten
besluta om sådana begränsningar i rätten att använda tekniska hjälpmedel
som behövs för att en upptagning som skall undantas från granskning
inte blir tillgänglig för myndigheten.
19 § Om en handling eller en del av en handling undantagits från
granskningen, får dess innehåll inte återges eller åberopas i utredningen.
Detta gäller även om en handling återlämnats innan länsrätten prövat
frågan, men efter det att den begärts undantagen.
20 § Till beslut om åtgärder enligt denna lag skall fogas upplysningar
Prop. 1993/94:151
Bilaga 3
194
om möjligheterna att undanta handling samt vad som enligt 21-23 §§
gäller vid verkställighet. Den som berörs av beslutet skall omedelbart
underrättas om detta, om det inte kan befäras att det därigenom blir
svårare att genomföra åtgärden.
21 § Kronofogdemyndigheten får på begäran om handräckning av
granskningsledaren verkställa beslut om åtgärd enligt denna lag.
Granskningsledaren får dock verkställa beslut om åtgärder i verksam-
hetslokaler, om det kan ske obehindrat.
Vid verkställighet av beslut om åtgärd som grundar sig på kontroll
enligt tullagen (1987:1065) har tullmyndighet samma befogenheter som
kronofogdemyndigheten.
Ett beslut om åtgärd får, om inte något annat anges i beslutet,
verkställas omedelbart. Det får inte utan särskilda skäl verkställas mellan
kl. 19.00 och kl. 08.00.
Beslutet förfaller om verkställigheten inte påbörjats inom en månad.
22 § Den hos vilken ett beslut om åtgärd skall verkställas och annan
som berörs av beslutet skall, om inte annat föreskrivits, ha underrättats
om beslutet samt getts tillfälle att själv eller genom behörig företrädare
närvara och att tillkalla ombud eller biträde innan beslutet verkställts.
Om den som berörs av beslutet inte har kunnat underrättats om detta,
får beslutet verkställas endast om det finns synnerliga skäl.
Verkställigheten får inte påböijas förrän de som har rätt att närvara
haft skälig tid att inställa sig. Detta gäller dock inte om åtgärden
därigenom fördröjs i väsentlig omfattning eller om det finns en påtaglig
risk att ändamålet med åtgärden går förlorat.
Den som berörs av ett beslut enligt 6 § skall underrättas om beslutet
omedelbart efter det att beslutet har verkställts.
23 § Åtgärder enligt denna lag skall genomföras så att de innebär minsta
möjliga olägenhet för den som berörs av dem. Kronofogdemyndigheten
får genomsöka lokal, förvaringsplats eller annat utrymme och, om
tillträde behövs till något utrymme som är tillslutet, låta öppna lås eller
ta sig in på annat sätt. Kronofogdemyndigheten får även i övrigt använda
tvång om det kan anses befogat med hänsyn till omständigheterna. Våld
mot person får dock brukas endast om kronofogdemyndigheten möter
motstånd och om det med hänsyn till ändamålet med åtgärden kan anses
försvarligt.
24 § När en handling omhändertas på grund av ett beslut om åtgärd
enligt denna lag, får även pärm, mapp eller dylikt förvaringsmaterial i
vilken handlingen förvaras, tas med.
Tekniskt hjälpmedel för läsning av upptagning får omhändertas endast
om det finns synnerliga skäl för detta.
Prop. 1993/94:151
Bilaga 3
195
Om upptagning för automatisk databehandling omhändertas skall, om
det är möjligt, exemplar lämnas kvar hos innehavaren.
25 § Vid verkställande av ett beslut om åtgärd som avser upptagning,
får endast de tekniska hjälpmedel, program och sökbegrepp användas
som behövs för att tillgodose ändamålet med åtgärden. Endast uppgifter
som behövs för detta ändamål får tas fram. Åtgärden får inte genomföras
via telenät.
När åtgärden genomförs får terminal, program eller annat tekniskt
hjälpmedel som tillhör den granskade eller annan användas, om det är
nödvändigt.
Bestämmelserna i 2-4 och 6 §§ lagen (1987:1231) om automatisk
databehandling vid taxeringsrevision, m.m. tillämpas också vid eftersök-
ning och omhändertagande av upptagning för automatisk databehandling.
26 § Handlingar och annat som omhändertagits skall återlämnas så
snart de inte längre behövs. Därvid skall även beaktas i vilken utsträck-
ning de behövs i bevishänseende i ärende eller mål om skatt, tull eller
avgift.
Beslut om återlämnande enligt första stycket fattas av gransknings-
ledare. Beslutet kan överklagas till länsrätten.
27 § När ett beslut om åtgärd enligt denna lag verkställts skall bevis
över verkställigheten utfärdas. Sådant bevis skall överlämnas till den hos
vilken åtgärden genomförts och annan som berörs av åtgärden. Det skall
innehålla uppgift om när och var beslutet verkställts, vilka som var
närvarande samt annat av betydelse som förekommit vid verkställigheten.
Har handlingar eller annat omhändertagits skall beviset även innehålla en
förteckning över detta.
28 § Ansökan om åtgärd och begäran om undantagande enligt denna lag
prövas av den länsrätt som för det år då framställningen görs, skall pröva
taxering till skatt enligt lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt för den
som åtgärden avser. Om det inte finns någon sådan länsrätt är länsrätten
i det län behörig där beslut om åtgärd skall verkställas eller har
verkställts.
I fråga om överklagande av kronofogdemyndighetens beslut om åtgärd
enligt denna lag tillämpas bestämmelserna i utsökningsbalken om talan
mot utmätning i allmänhet.
Prop. 1993/94:151
Bilaga 3
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994. Genom lagen upphävs be-
vissäkringslagen (1975:1027) för skatte- och avgiftsprocessen. Den
upphävda lagen gäller dock fortfarande i fråga om säkringsåtgärd som
196
har verkställts före ikraftträdandet. Denna lag tillämpas också vid
revision eller annan kontroll av att skatt tagits ut enligt lagen (1968:430)
om mervärdeskatt. Det som sägs i 11 § förevarande lag gäller därvid 27
§ lagen om mervärdeskatt.
Prop. 1993/94:151
Bilaga 3
197
Härigenom föreskrivs i fråga om taxeringslagen (1990:324)
dels att 3 kap. 6 § skall upphöra att gälla,
dels att 3 kap. 5 och 8-14 §§ samt 6 kap. 10 § skall ha följande
lydelse,
dels att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 3 kap. 12 a och 14
a §§, av följande lydelse,
dels att närmast före 3 kap. 13 § skall införas en ny rubrik av följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:151
Bilaga 3
5
Skattemyndigheten får förelägga
den skattskyldige att i den omfatt-
ning som anges i föreläggandet
lämna de upplysningar som behövs
för kontroll av att uppgifterna i
hans självdeklaration är riktiga
eller annars för hans taxering.
Skattemyndigheten får vidare
förelägga den skattskyldige att visa
upp kontrakt, kontoutdrag, räk-
ningar, kvitton eller liknande hand-
lingar som behövs för kontroll av
deklarationen.
Ett föreläggande får förenas med
vite om det finns anledning att anta
att den skattskyldige annars inte
följer föreläggandet.
§
Skattemyndigheten får förelägga
den som är eller kan antas vara
skattskyldig att lämna uppgift, visa
upp handling eller lämna över en
kopia av handling som behövs för
kontroll av att uppgifterna i hans
självdeklaration är riktiga eller
annars för hans taxering.
Ett föreläggande får förenas med
vite om det finns anledning att anta
att det annars inte följs.
Skattemyndigheten får besluta om
taxeringsrevision för att kontrollera
att skyldighet enligt lagen (1990:
325) om självdeklaration och kon-
trolluppgifter fullgjorts riktigt och
fullständigt. Taxeringsrevision får
göras hos den som är bokförings-
skyldig enligt bokföringslagen
(1976:125) eller skyldig att föra
räkenskaper enligt jordbruksbok-
föringslagen (1979:141) och hos
juridisk person som inte är dödsbo.
Skattemyndigheten får besluta om
taxeringsrevision för att kontrollera
att skyldighet enligt lagen (1990:
325) om självdeklaration och kon-
trolluppgifter fullgjorts riktigt och
fullständigt. Taxeringsrevision får
göras hos den som är eller kan
antas vara bokföringsskyldig enligt
bokföringslagen (1976:125) eller
skyldig att föra räkenskaper enligt
jordbruksbokföringslagen (1979:
141) och hos annan juridisk person
198
Nuvarande lydelse
Hos andra deklarations- eller upp-
giftsskyldiga får taxeringsrevision
göras när särskilda skäl föranleder
det. Taxeringsrevision får inte
göras hos myndigheter.
Taxeringsrevision får även göras
för att inhämta uppgifter av be-
tydelse för kontroll av att andra till
namnet kända personer eller någon
person, som ingått viss bestämd
rättshandling med den som skall
revideras, fullgjort sin deklara-
tions- och uppgiftsskyldighet.
Hos den som avses i första styc-
ket andra meningen får taxerings-
revision dessutom göras för att
samla in uppgifter som en för-
beredande åtgärd för kontroll av
andra än den som revideras. Sådan
revision beslutas, om den som
revideras inte är skyldig att efter
föreläggande lämna uppgifter rö-
rande personerna i fråga, av Riks-
skatteverket eller efter verkets
bestämmande av en skattemyndig-
het.
Föreslagen lydelse
än dödsbo.
Prop. 1993/94:151
Bilaga 3
Om revisionen kan antas bli
orrfattande får den påbörjas även
innan deklaration skall avlämnas,
om det beskattningsår som revisio-
nen avser gått ut.
9 §
Ett beslut om taxeringsrevision
skall överlämnas till den revidera-
de innan revisionen verkställs. Be-
slutet skall innehålla uppgift om
ändamålet med revisionen och om
möjligheten att undanta handlingar
och uppgifter enligt 13 och 14 §§.
I ett beslut om taxeringsrevision skall en eller flera tjänstemän
förordnas att verkställa revisionen (revisor).
10 §
En taxeringsrevision skall om
möjligt göras på sådant sätt och på
sådan tid att den inte hindrar verk-
samheten för den som revideras.
Den får inte utan särskilda skäl
verkställas hos enskild mellan kl.
19.00 och kl. 8.00.
Skattemyndigheten får, när det
behövs, bestämma tid och plats för
revisionen. Revisionen får verk-
ställas hos den som skall revideras
En taxeringsrevision skall be-
drivas i samverkan med den re-
viderade och på ett sådant sätt att
den inte onödigt hindrar verksam-
heten.
Revisionen får verkställas hos
den reviderade om han medger
det. Granskningen av handlingar
skall ske hos den reviderade om
199
Nuvarande lydelse
eller pä annan plats. Om denne
medger det får revisionen göras
också i annat utrymme hos honom
än sådant som huvudsakligen an-
vänds för verksamheten. Om revi-
sionen skall göras pä någon annan
plats än hos den som skall revi-
deras, skall räkenskaper och andra
handlingar pä begäran av revisorn
överlämnas mot kvitto till denne.
Föreslagen lydelse
han begär det och granskningen
kan ske där utan betydande svårig-
het.
Prop. 1993/94:151
Bilaga 3
Om revisionen inte verkställs hos
den reviderade skall handlingarna
pä begäran överlämnas till revi-
sorn mot kvitto.
11 §
Vid taxeringsrevision får gransk-
ning ske av räkenskaper, anteck-
ningar och verifikationer samt av
korrespondens, protokoll och andra
handlingar som rör verksamheten.
Med handling förstås fram-
ställning i skrift eller bild samt
upptagning som kan läsas, av-
lyssnas eller på annat sätt upplåt-
tas endast med tekniskt hjälpmedel.
Taxeringsrevision får verkställas
för kontroll även av det löpande
beskattningsårets räkenskaper och
handlingar.
Vid taxeringsrevision hos den
som är bokföringsskyldig enligt
bolföringslagen (1976:125) eller
skyldig att föra räkenskaper enligt
jordbruksbokföringslagen (1979:
141) fä revisorn även inventera
kassan samt granska varulager,
maskiner och andra inventarier
som är avsedda för stadigvarande
bruk.
Vid taxeringsrevision får räken-
skapsmaterial och andra handling-
ar som rör verksamheten granskas
om de inte skall undantas enligt 13
§•
Vid revision får revisorn även in-
ventera kassan, granska lager, ma-
skiner och inventarier samt be-
siktiga lokaler och byggnader som
används i verksamheten.
Med handling förstås fram-
ställning i skrift eller bild samt
upptagning som kan läsas, av-
lyssnas eller på annat sätt uppfat-
tas endast med tekniskt hjälpmedel.
12 §
Vid taxeringsrevision är den som Vid taxeringsrevision skall den
200
Nuvarande lydelse
revideras skyldig att genast till-
handahålla revisorn de handlingar
och lämna de upplysningar som
behövs för revisionen. Han skall
också lämna tillträde till sådana
utrymmen som huvudsakligen an-
vänds i hans verksamhet, samt ge
den hjälp som behövs för gransk-
ning av handlingar och varulager
samt maskiner och andra för sta-
digvarande bruk avsedda inven-
tarier och för kassainventering.
Revisorn skall på begäran ges
tillfälle att själv använda terminal
eller annat tekniskt hjälpmedel för
att ta del av upptagning som kan
uppfattas endast med sådant hjälp-
medel.
Om den som skall revideras inte
fullgör sina skyldigheter enligt
första eller andra stycket, får skat-
temyndigheten förelägga honom
vid vite att fullgöra dem.
Föreslagen lydelse
reviderade tillhandahålla revisorn
de handlingar och lämna de upp-
lysningar som behövs för revi-
sionen. Han skall också lämna
tillträde till utrymmen som huvud-
sakligen används i verksamheten
för sådan åtgärd som avses i 11 §
andra stycket och om möjligt ställa
en ändamålsenlig arbetsplats till
förfogande. Den reviderade skall i
övrigt ge den hjälp som behövs vid
revisionen.
Revisorn skall på begäran ges
tillfälle att själv använda terminal
eller annat tekniskt hjälpmedel för
att ta del av upptagning som kan
uppfattas endast med sådant hjälp-
medel, om inte den reviderade i
stället tillhandahåller en kopia av
upptagningen och denna utan svå-
righet kan granskas med annat
tillgängligt tekniskt hjälpmedel.
Revisorn får kontrollera att kopian
stämmer överens med den upptag-
ning som finns hos den revidera-
de.
Vid granskning av upptagning
som avses i andra stycket får en-
dast de tekniska hjälpmedel, pro-
gram och sökbegrepp användas,
som behövs för att tillgodose ända-
målet med revisionen. Endast
sådana uppgifter som behövs för
ändamålet får tas fram. Gransk-
ningen får inte verkställas via
telenät.
Om den reviderade inte fullgör
sina skyldigheter enligt första eller
andra stycket, får skattemyn-
digheten förelägga honom vid vite
att fullgöra dem.
Prop. 1993/94:151
Bilaga 3
12 a §
En revision får inte pågå längre
tid än nödvändigt. Räkenskapsmat-
erial och andra handlingar som
överlämnats till revisorn skall så
snart som möjligt och senast när
revisionen avslutats återlämnas till
den reviderade.
Skattemyndigheten skall snarast
lämna meddelande om resultatet av
201
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
revisionen till den reviderade i de
delar som rör honom.
Handlingar och uppgifter som skall
undantas
Prop. 1993/94:151
Bilaga 3
13
Revisorn har rätt att ta del av
handlingar som är av betydelse för
revisionen även om den som revi-
deras skall iaktta tystnad om deras
innehåll. När det finns synnerliga
skäl får länsrätten dock på fram-
ställning av den som revideras
besluta att sådana handlingar eller
handlingar, som med hänsyn till
deras innehåll på grund av sär-
skilda omständigheter inte bör
komma till någon annans känne-
dom, skall undantas från revisio-
nen.
Om handlingen utgörs av sådan
upptagning som avses i 11 § andra
stycket, får domstolen besluta om
sådana begränsningar i revisorns
rätt att själv använda tekniska
hjälpmedel som behövs för att
handlingar, som enligt första styc-
ket bör undantas frän granskning,
inte skall bli tillgängliga för revi-
sorn.
§
På den enskildes begäran skall
från föreläggande eller revision
undantas
1. handling som inte får tas i
beslag enligt 27 kap. 2 § rätte-
gångsbalken,
2. annan handling med ett all-
mänt skyddsintresse eller ett betyd-
ande enskilt skyddsintresse, vars
innehåll på grund av särskilda om-
ständigheter inte bör komma till
någon annans kännedom.
Handling som avses i första
stycket 2 får undantas endast om
handlingens skyddsintresse är
större än dess betydelse för kon-
trollen.
Bestämmelserna i första och
andra styckena gäller i tillämpliga
delar även föreläggande att lämna
uppgifter.
14 §
Skattemyndigheten skall snarast En skriftlig begäran om befrielse
lämna meddelande om resultatet av från föreläggande att lämna upp-
revisionen till den som reviderats i gift, visa upp handling eller lämna
de delar som rör honom. över en kopia av handling skall ges
in till länsrätten tillsammans med
föreläggandet och, i förekommande
fall, den begärda handlingen eller
uppgiften.
Om den reviderade begär att en
handling skall undantas från revi-
sion skall handlingen, om skat-
temyndigheten anser att den bör
granskas, omedelbart förseglas och
202
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
överlämnas till länsrätten.
Länsrätten skall utan dröjsmål
pröva om handlingen eller uppgif-
ten skall undantas frän kontrollen.
Ifråga om upptagning, som avses
i 11 § tredje stycket, bestämmer
länsrätten i vilken form eller på
vilket sätt den skall tillhandahållas
i målet.
Länsrätten får, i fråga om upp-
tagning som avses i föregående
stycke, besluta om sådana begräns-
ningar i revisorns rätt att själv
använda tekniska hjälpmedel som
behövs för att uppgift, som skall
undantas från granskning, inte
skall bli tillgänglig för revisorn.
Om den enskilde begär det, skall
länsrätten pröva om beslut kan
fattas utan att rätten granskar
handlingen.
Anser den enskilde att en hand-
ling eller uppgift inte omfattas av
kontrollen handläggs frågan om
undantagande på motsvarande sätt.
14 a §
Om en handling eller del av
handling undantagits från kontroll,
får dess innehåll inte återges eller
åberopas i skatteutredningen. Detta
gäller även om handling åter-
lämnats innan länsrätten prövat
frågan, men efter att den begärts
undantagen.
Prop. 1993/94:151
Bilaga 3
10 §
Överklagande får inte ske av
länsrättens beslut avseende
1. befrielse från skyldighet att
lämna upplysningar eller visa upp
handling som behövs för utred-
ning,
2. undantagande avhandling från
taxeringsrevision,
3. en skattemyndighets beslut att
avvisa en begäran om omprövning
såsom för sent inkommen.
Länsrättens beslut avseende skat-
temyndighets beslut att avvisa er
begäran om omprövning såsom föi
sent inkommen får inte överkla-
gas.
203
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:151
Bilaga 3
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994. Äldre föreskrifter gäller
fortfarande i fråga om revisioner som har beslutats före ikraftträdandet.
De nya bestämmelserna i 3 kap. 13-14 a §§ tillämpas dock om hand-
lingar och uppgifter begärs undantagna efter ikraftträdandet.
204
Härigenom föreskrivs att 4, 7, 12, 16 och 21 §§ lagen (1978:880) om
betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Beslut om betalningssäkring får
fettas om påtaglig risk föreligger
att gäldenären inte kommer att
betala fordringen och denna eller,
om flera fordringar föreligger mot
samma gäldenär, de tillhopa upp-
går till betydande belopp. Ar ford-
ringen att hänföra till viss tidspe-
riod får betalningssäkring beslutas
endast om perioden har gått till
ända eller fordringen dessförinnan
har förfallit till betalning.
4 §*
Beslut om betalningssäkring får
fattas om det finns en påtaglig risk
att gäldenären försöker undandra
sig att betala fordringen och denna
eller, om det finns flera fordringar
mot samma gäldenär, de tillsam-
mans uppgår till betydande be-
lopp. Ar fordringen att hänföra till
viss tidsperiod får betalningssäk-
ring beslutas endast om perioden
har gått till ända eller fordringen
dessförinnan har förfallit till betal-
ning.
Beslut om betalningssäkring får fettas endast om skälen för åtgärden
uppväger det intrång eller men i övrigt som åtgärden innebär för
gäldenären eller för något annat motstående intresse.
Avser ett beslut om betalnings-
säkring en fordran som inte är
festställd, skall länsrätten häva
beslutet, om inte talan om feststäl-
lelse av fordringen eller av under-
laget för den har väckts vid dom-
stol inom sex månader från dagen
för beslutet eller fordringen eller
underlaget för den inom samma tid
har festställts i annan ordning.
Länsrätten får medge förlängning
av tidsfristen, om det finns sär-
skilda skäl.
2
Avser ett beslut om betalnings-
säkring en fordran som inte är
festställd, skall länsrätten häva
beslutet, om inte talan om feststäl-
lelse av fordringen eller av under-
laget för den har väckts vid dom-
stol inom sex månader från dagen
för beslutet eller fordringen eller
underlaget för den inom samma tid
har festställts i annan ordning.
Länsrätten får medge förlängning
av tidsfristen med tre månader i
taget, om det finns särskilda skäl.
Har ett beslut om betalningssäkring hävts enligt första stycket, får ett
nytt beslut om betalningssäkring på samma grund fettas endast om talan
beträffande fordringen har väckts eller om fordringen eller underlaget för
den har festställts i annan ordning.
12 §3
Gäldenären får inte överlåta egendom, som har tagits i anspråk genom
betalningssäkring, eller till skada för boigenären förfoga över egendomen
på annat sätt, om inte kronofogdemyndigheten medger det av särskilda
Prop. 1993/94:151
Bilaga 3
205
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:151
Bilaga 3
skäl.
I fråga om verkan i övrigt av
verkställd betalningssäkring gäller
vad som föreskrivs om utmätning
i 4 kap. 29 § andra stycket, 30 och
31 §§ och 12 kap. 6-10 §§ utsök-
ningsbalken. Att betalningssäkring
ger förmånsrätt föreskrivs i för-
månsrättslagen (1970:979).
I fråga om verkan i övrigt av
verkställd betalningssäkring gäller
vad som föreskrivs om utmätning
i 4 kap. 29 § andra stycket och 31
§ och 12 kap. 6-10 §§ och om
kvarstad i 16 kap. 15 § första
stycket utsökningsbalken. 1 fråga
om verkan av utmätning av egen-
dom som tagits i anspråk genom
betalningssäkring gäller vad som
är föreskrivet i 16 kap. 15 § andra
stycket utsökningsbalken om utmät-
ning av egendom som belagts med
kvarstad för fordran.
Om lös egendom, som har tagits i anspråk genom betalningssäkring,
hastigt faller i värde eller kräver alltför kostsam vård, får den på begäran
av någon av parterna säljas i den ordning som gäller för utmätt egendom.
16
Är fara att lös egendom, som
kan bli föremål för betalnings-
säkring, undanskaffas, får i avvak-
tan på rättens beslut gransknings-
ledare som avses i 2 § bevissäk-
ringslagen (1975:1027) för skatte-
och avgiftsprocessen ta egen-
domen i förvar.
21
§ ..
Är fara att lös egendom, som
kan bli föremål för betalnings-
säkring, undanskaffas, får i avvak-
tan på rättens beslut gransknings-
ledare som avses i 3 § lagen
(1994:000) om särskilda tvångsåt-
gärder i beskattningsförfarandet ta
egendomen i förvar.
§4
Har ett beslut om betalningssäkring meddelats för en fordran som mte
är fastställd och blir fordringen senare inte slutligt fastställd eller
fastställs den slutligt till ett väsentligt lägre belopp än det som har
betalningssäkrats, har gäldenären rätt till ersättning av staten för ren
förmögenhetsskada som därigenom
Ersättning lämnas endast för
skada som är av någon betydelse.
Ersättning lämnas inte för kost-
nader för biträde eller utredning.
tillfogats honom.
Bestämmelser om ersättning för
processkostnader finns i lagen
(1989:479) om ersättning för kost-
nader i ärenden och mål om skatt,
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.
2. Äldre föreskrifter i 4, 7, 16 och 21 §§ tillämpas fortfarande i fråga
om betalningssäkring på grund av ansökan som kommit in till länsrätten
före ikraftträdandet.
3. De äldre föreskrifterna i 12 § tillämpas fortfarande i fråga om
betalningssäkring som verkställts före ikraftträdandet.
206
Prop. 1993/94:151
Bilaga 3
'Senaste lydelse 1989:1000.
lenaste lydelse 1989:1000.
3Senaste lydelse 1989:1000.
lenaste lydelse 1989:1000.
207
Härigenom föreskrivs i fråga om uppbördslagen (1953:272)'
dels att 49 § 2 mom., 78 § 1 och 2 mom. samt 102 § skall ha följande
lydelse,
dels att i lagen skall införas två nya moment, 78 § 2 a och 2 b mom.,
av följande lydelse.
Prop. 1993/94:151
Bilaga 3
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
49 §2
2 mom. Anstånd får medges med högst det belopp som kan antas bli
nedsatt eller falla bort enligt 1 mom. 1 eller som betingas av yrkandet i
omprövningsärendet eller överklagandet.
Om det i fäll som avses i 1 mom.
2 och 3 med hänsyn till den skatt-
skyldiges förhållanden och omstän-
digheterna i övrigt kan antas att det
belopp som avses med anståndet
inte kommer att betalas i rätt tid,
får anstånd medges endast om den
skattskyldige ställer säkerhet för
beloppet. Anstånd får dock medges
utan att säkerhet ställs om an-
ståndsbeloppet är förhållandevis
ringa eller om det annars finns
särskilda skäl. Ställd säkerhet får
tas i anspråk när anståndstiden gått
ut. I övrigt skall bestämmelserna
om säkerhet i lagen (1993:891) om
indrivning av statliga fordringar
m.m. tillämpas.
Om det i fell som avses i 1 mom.
2 och 3 med hänsyn till den skatt-
skyldiges förhållanden och omstän-
digheterna i övrigt kan antas att det
belopp som avses med anståndet
inte kommer att betalas i rätt tid,
får anstånd medges endast om den
skattskyldige ställer säkerhet för
beloppet genom en av bank utfär-
dad garantiförbindelse eller någon
annan form av borgen. Anstånd får
dock medges utan att säkerhet
ställs om anståndsbeloppet är för-
hållandevis ringa eller om det
annars finns särskilda skäl. Ställd
säkerhet får tas i anspråk när an-
ståndstiden gått ut. I övrigt skall
bestämmelserna om säkerhet i
lagen (1993:891) om indrivning av
statliga fordringar m.m. tillämpas.
Om yrkandet i omprövningsären-
det eller målet bifalls, skall kost-
nad för ställd säkerhet ersättas av
staten. Ersättningen skall jämkas
om endast en del av yrkandet bi-
falls eller om det skulle vara oskä-
ligt att ersättning lämnas. I övrigt
skall bestämmelserna i 6-11 §§
lagen (1989:479) om ersättning för
kostnader i ärenden och mål om
skatt, m.m. tillämpas.
78 §
1 mom.3 Arbetsgivare, som enligt lag är bokföringsskyldig skall ha sin
208
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:151
Bilaga 3
bokföring så ordnad att därav framgår arbetstagares namn, lönebelopp
och skatteavdrags belopp. Om skattsedel eller skattekort har företetts för
arbetsgivaren skall också framgå arbetstagares födelsetid samt nummer
på för honom utfärdad skattsedel.
Också annan arbetsgivare än i första stycket sägs, som har att verkställa
skatteavdrag på arbetstagares lön, är skyldig att i enahanda omfettning
föra anteckningar i hänseende som har sagts nyss.
För kontroll av att be-
stämmelserna om skatteavdrag har
följts får revision göras hos sådan
arbetsgivare, som avses i första
och andra styckena. Revision får
också göras hos den som har an-
sökt om en F-skattesedel för kon-
troll av att lämnade uppgifter är
riktiga och fullständiga. Beslut om
revision meddelas av Riksskat-
teverket eller skattemyndighet. I
övrigt gäller i fråga om revision i
tillämpliga delar bestämmelserna i
3 kap. 8-14 §§ taxeringslagen
(1990:324).
2 m o mf Det åligger varje ar-
betsgivare att efter anmaning av
skattemyndigheten lämna uppgift
om arbetstagare, utbetalda löner
och beloppet av verkställda skat-
teavdrag.
2 m o m. Skattemyndigheten får
förelägga den som är eller kan
antas vara arbetsgivare att lämna
uppgift, visa upp handling eller
lämna över en kopia av handling
som behövs för kontroll av att
bestämmelserna om skatteavdrag
har följts. Bestämmelserna i 3
kap. 13-14 a §§ taxeringslagen
(1990:324) gäller i fråga om hand-
ling eller uppgift som skall undan-
tas från föreläggande.
Uppgifter som myndighet förfogar över och som behövs för kontroll av
att bestämmelserna om skatteavdrag har följts skall på skattemyn-
dighetens begäran tillhandahållas denna. Därvid gäller i tillämpliga delar
bestämmelserna i 3 kap. 16 § taxeringslagen (1990:324).
2 a m o m. För kontroll av att
bestämmelserna om skatteavdrag
följts eller att den som ansökt om
F-skattesedel lämnat riktiga och
fullständiga uppgifter får skatte-
myndigheten komma överens med
arbetsgivaren eller sökanden om
att en avstämning mot räkenskaps-
handlingar eller andra handlingar
skall göras vid besök hos honom
eller vid annat personligt samman-
träffande.
2 b m o m. För kontroll av att
209
14 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 151
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
den som är eller kan antas vara
arbetsgivare har följt bestämmel-
serna om skatteavdrag eller att den
som ansökt om F-skattesedel läm-
nat riktiga och fullständiga upp-
gifter, får Riksskatteverket eller
skattemyndigheten besluta om
revision hos arbetsgivaren eller
sökanden. Därvid gäller i tillämpli-
ga delar bestämmelserna i 3 kap.
8-14 a §§ taxeringslagen
(1990:324).
Prop. 1993/94:151
Bilaga 3
102 §5
Länsrättens beslut om preliminär
taxering, debitering eller jämkning
av preliminär skatt, verkställande
av skatteavdrag och anstånd med
att betala in skatt får inte över-
klagas. Vad som sagts nu gäller
dock inte beslut med anledning av
en begäran enligt 44 § om besked
angående skyldigheten att verk-
ställa skatteavdrag.
Överklagande av länsrättens be-
slut om preliminär taxering, debite-
ring eller jämkning av preliminär
skatt, verkställande av skatteavdrag
och anstånd med att betala in skatt
får prövas av kammarrätten endast
om den har meddelat prövningstill-
stånd. Vad som sagts nu gäller
dock inte beslut med anledning av
en begäran enligt 44 § om besked
angående skyldighet att verkställa
skatteavdrag.
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.
2. De äldre föreskrifterna i 49 § 2 mom. tillämpas fortfarande i fråga om
anstånd som meddelats före ikraftträdandet.
3. De nya föreskrifterna i 102 § träder i kraft den 1 oktober 1994. Beslut
som meddelats av skattemyndigheten före ikraftträdandet överklagas
enligt äldre föreskrifter.
1 Lagen omtryckt 1991:97.
Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:771.
2 Senaste lydelse 1993:894.
3 Senaste lydelse 1992:680.
4 Senaste lydelse 1992:1177.
5 Senaste lydelse 1992:680.
210
Härigenom föreskrivs att 3-5, 7-9 och 11 §§ lagen (1989:479) om
ersättning för kostnader i ärenden och mål om skatt, m.m. skall ha
följande lydelse.
Prop. 1993/94:151
Bilaga 3
Nuvarande lydelse
3
En skattskyldig som i ett ärende
eller mål haft kostnader för ombud
eller biträde, utredning eller annat
som skäligen behövts för att ta till
vara hans rätt får beviljas ersätt-
ning för kostnaderna.
Ersättning får inte beviljas för
1. kostnader som avser skyl-
digheten att lämna deklaration
eller andra uppgifter till ledning
för en myndighets beslut om skatt,
tull eller avgift,
2. kostnader som avser skyl-
digheten att i skälig orrfattning
genom räkenskaper, anteckningar
eller på annat lämpligt sätt sörja
för att det finns sådant underlag
som behövs dels för att den
skattskyldige skall kunna deklarera
eller lämna uppgifter som han är
skyldig att lämna, dels för att dek-
larationen och uppgifterna skall
kunna kontrolleras,
3. den skattskyldiges eget arbete,
tidsspillan eller i övrigt för kostna-
der för sådant som den skattskyl-
dige själv utfört med anledning av
ärendet eller målet.
Föreslagen lydelse
§
En skattskyldig som i ett ärende
eller mål haft kostnader för ombud
eller biträde, utredning eller annat
som skäligen behövts för att ta till
vara hans rätt skall efter framställ-
ning beviljas ersättning för kostna-
derna om
1. den skattskyldige helt eller
delvis vinner bifall till sina yrkan-
den i ärendet eller målet,
2. ärendet eller målet avser
fråga som är av betydelse för
rättstillämpningen eller
3. det finns synnerliga skäl för
ersättning.
4 §
Ersättning får beviljas endast till Ersättning får inte beviljas för
den del det är oskäligt att kost-
naden bärs av den skattskyldige
med hänsyn till samtliga följande
faktorer:
1. sakens beskaffenhet, 1. kostnader som avser skyl-
digheten att lämna deklaration
eller andra uppgifter till ledning
för en myndighets beslut om skatt,
tull eller avgift,
211
Nuvarande lydelse
2. kostnadens storlek,
3. ärendets eller målets hand-
läggning,
Föreslagen lydelse
2. kostnader som avser skyl-
digheten att i skälig orrfattning
genom räkenskaper, anteckningar
eller pä annat Lämpligt sätt sörja
för att det finns sådant underlag
som behövs dels för att den
skattskyldige skall kunna deklarera
eller lämna uppgifter som han är
skyldig att lämna, dels för att
deklarationen och uppgifterna skall
kunna kontrolleras,
3. den skattskyldiges eget arbete,
tidsspillan eller i övrigt för kostna-
der för sådant som den skattskyl-
dige själv utfört med anledning av
ärendet eller målet.
Prop. 1993/94:151
Bilaga 3
4. ärendets eller målets utgång,
5. den skattskyldiges personliga
och ekonomiska förhållanden,
6. omständigheterna i övrigt.
5 §
När ersättningen bestäms, skall den minskas med annan ersättning som
den skattskyldige har fått eller kan antas komma att få for samma
kostnader enligt annan författning eller enligt avtal.
7
Frågor om ersättning for kostna-
der hos andra myndigheter än
domstolar prövas av länsrätten.
Frågan prövas dock av kam-
marrätten, om denna som första
domstolsinstans skall pröva ett
överklagande i det ärende eller mål
som kostnaderna härför sig till.
Om ett ärende eller mål avser en
fråga som prövas av en allmän
domstol, prövas frågan om ersätt-
ning för kostnader i ärendet eller
målet av länsrätten i det län där
Ersättning får jämkas om den
skattskyldige vinner bifall endast
till en del av sina yrkanden i
ärendet eller målet, såvida inte
övriga yrkanden är av endast ringa
betydelse eller skall ersättas enligt
3 § första stycket 2 eller 3.
Jämkning får ske även när den
skattskyldige varit försumlig eller
har orsakat att målet blivit mer
onfattande än nödvändigt.
§*
En framställning om ersättning
för kostnader skall göras hos den
myndighet eller den domstol där
kostnaderna uppkommit. Framställ-
ningen skall ha kommit in innan
myndigheten eller domstolen avgör
ärendet eller målet.
212
Nuvarande lydelse
den tingsrätt eller skattemyndighet
som är beskattningsmyndighet är
belägen.
En framställning om ersättning
enligt denna paragraf skall ha
kommit in inom ett år från utgång-
en av det år då det ärende eller
mål som kostnaderna hänför sig till
avgjordes genom lagakraftvunnet
beslut. Om avgörandet i ärendet
eller målet har överklagats till
förvaltningsdomstol, skall fram-
ställningen om ersättning dock ha
kommit in innan domstolen avgör
ärendet eller målet.
Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:151
Bilaga 3
8
Frågor om ersättning för kostna-
der i mål hos förvaltningsdomstol
prövas av domstolen.
En framställning om ersättning
skall ha kommit in innan målet
avgörs.
9
Om den skattskyldige inte har
kommit in i tid med en framställ-
ning om ersättning, får domstolen
pröva en senare inkommen fram-
ställning endast under förutsättning
att förseningen beror på något
ursäktligt misstag.
11
Ett ersättningsbeslut som med-
delas i samband med avgörandet i
det mål som kostnaderna hänför
sig till, får överklagas inom den tid
som gäller för överklagande av
avgörandet i målet.
§
Myndighets beslut överklagas hos
länsrätten i det län myndigheten är
belägen.
§
Om den skattskyldige inte har
kommit in i tid med en framställ-
ning om ersättning, får en senare
inkommen framställning prövas
endast under förutsättning att förse-
ningen beror på något ursäktligt
misstag.
§
Ett ersättningsbeslut som med-
delas i samband med avgörandet i
det ärende eller mål som kostna-
derna hänför sig till, får överklagas
av den skattskyldige inom den tid
som gäller för överklagande av
avgörandet i ärendet eller målet.
Ersättningsbeslut som meddelats
av myndighet, får inom två måna-
der från det att beslutet med-
delades, överklagas av den myn-
dighet eller det allmänna ombud
som får överklaga det ärende som
kostnaderna hänför sig till.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994 och tillämpas i fråga om
213
kostnader i ärenden och mål som anhängiggörs efter ikraftträdandet.
Beträffande ärenden hos myndighet som omprövas på myndighetens
initiativ tillämpas lagen i fråga om kostnader i ärenden som initieras efter
ikraftträdandet.
Prop. 1993/94:151
Bilaga 3
Senaste lydelse 1990:407.
214
Härigenom föreskrivs att 8 och 9 §§ förmånsrättslagen (1970:979)’
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
8 §2
Utmätning ger förmånsrätt i den Utmätning ger förmånsrätt i den
utmätta egendomen. Betalnings- utmätta egendomen.
säkring ger förmånsrätt i den egen-
dom som har tagits i anspråk.
9 §3
Särskilda förmånsrätter gäller inbördes efter paragrafernas följd och
efter den i 4-7 §§ angivna numreringen.
Förmånsrätt enligt 4 § 3 har dock företräde framför förmånsrätt enligt
4 § 2 på grund av annan retentionsrätt än som avses i 247 § sjölagen
(1891:35 s. 1).
Förmånsrätt på grund av utmätning har företräde framför förmånsrätt
på grund av företagsinteckning, vilken har sökts samma dag som beslutet
om utmätning meddelades eller senare, och framför förmånsrätt på grund
av annan inteckning, vilken har sökts samma inskrivningsdag som ett
ärende angående anteckning om utmätningen har tagits upp eller senare.
Utmätning ger företräde framför senare utmätning av samma egendom,
om ej annat följer av 4 kap. 30 § andra stycket eller 7 kap. 13 §
utsökningsbalken. Utmätning för flera fordringar på en gång ger lika rätt.
Om det inbördes företrädet i övrigt mellan fordringar med samma slag
av förmånsrätt finns för vissa fell särskilda bestämmelser.
Vad i denna paragrafföreskrives
om förmånsrätt pä grund av utmät-
ning tillämpas även i fråga om för-
månsrätt på grund av betalnings-
säkring.
Prop. 1993/94:151
Bilaga 3
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994. Äldre föreskrifter tillämpas
fortferande i fråga om betalningssäkring som verkställts före ikraft-
trädandet.
'Lagen omtryckt 1975:1248.
lenaste lydelse 1978:883.
3Senaste lydelse 1981:806.
215
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1958:295) om sjömansskatt1
dels att 19 a § skall betecknas 19 d §,
dels att 19 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas tre nya paragrafer, 19 a-19 c §§, av
följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
19 §2
Redare, som enligt lag är skyldig att föra handelsböcker, skall ha sin
bokföring så ordnad, att därav framgår sjömans namn, födelsetid,
lönebelopp och skatteavdrags belopp samt, om sjömannen uppvisat
skattsedel på preliminär skatt, numret på denna skattsedel.
Även annan redare än i första stycket sägs, som skall göra avdrag för
sjömansskatt, är skyldig att föra anteckningar i samma omfattning.
Efter anmaning av Riksskattever-
ket eller skattemyndighet åligger
det sådan redare, som avses i
första eller andra stycket, att med-
dela de upplysningar som behövs
för kontroll av skatteavdrag. Reda-
re skall också efter anmaning
förete alla handlingar som behövs
för sådan kontroll, såsom kontrakt,
kontoutdrag, räkningar eller kvit-
ton.
För kontroll av att bestämmelser-
na om skatteavdrag har följts får
revision verkställas hos redare som
avses i första eller andra stycket.
Beslut om revision meddelas av
Riksskatteverket eller av skatte-
myndighet. 1 övrigt gäller i fråga
om revision i tillämpliga delar
bestämmelserna i 3 kap. 8-14 §§
taxeringslagen (1990:324).
Efter anmaning av Riksskatte-
verket eller skattemyndighet ålig-
ger det sådan redare, som avses i
första eller andra stycket, att lämna
uppgift, visa upp handling eller
lämna över en kopia av handling
som behövs för kontroll av att
bestämmelserna om skatteavdrag
följts. Bestämmelserna i 3 kap. 13-
14 a §§ taxeringslagen (1990:324)
gäller i fråga om handling eller
uppgift som skall undantas från
föreläggande.
19 a §
Uppgifter som en myndighet
förfogar över och som behövs för
kontroll av att bestämmelserna om
skatteavdrag följts skall på Riks-
216
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
skatteverkets eller skattemyndighet-
ens begäran tillhandahållas dessa.
Därvid gäller i tillämpliga delar
bestämmelserna i 3 kap. 16 §
taxeringslagen (1990:324).
Prop. 1993/94:151
Bilaga 3
19 b §
För kontroll av att bestämmelser-
na om skatteavdrag har följts får
Riksskatteverket eller skattemyn-
dighet komma överens med redaren
om att en avstämning mot räken-
skapshandlingar eller andra hand-
lingar skall göms vid besök hos
honom eller vid annat personligt
sammanträffande.
Överenskommelse får även träf-
fas om besiktning av fartyg eller
annat som är av betydelse för
kontrollen.
19 c §
För kontroll av att be-
stämmelserna om skatteavdrag
följts får Riksskatteverket eller
skattemyndigheten besluta om
revision hos redaren. Därvid gäller
i tillämpliga delar bestämmelserna
i 3 kap. 8-14 a §§ taxeringslagen
(1990:324).
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.
1 Lagen omtryckt 1970:933. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:777.
2 Senaste lydelse 1991:505.
217
Härigenom föreskrivs i fråga om mervärdesskattelagen (1994:00)*
dels att nuvarande 17 kap. 6 § skall betecknas 7 §,
dels att 17 kap. 2, 3, 5 och nya 7 §§, 20 kap. 9 § samt punkt 2 i
öveigångsbestämmelsema till lagen skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 17 kap. 6 §, och i
övergångsbestämmelserna en ny punkt, punkt 8, av följande lydelse.
Prop. 1993/94:151
Bilaga 3
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2 §
Skattemyndigheten får förelägga
den deklarationsskyldige att i den
omfattning som anges i föreläggan-
det lämna de upplysningar som
behövs för kontroll av dek-
larationen eller annars för beskatt-
ningen.
Skattemyndigheten får vidare
förelägga den deklarationsskyldige
att visa upp kontrakt, kontoutdrag,
räkningar, kvitton eller liknande
handlingar som behövs för kontroll
av deklarationen.
Ett föreläggande får förenas med
vite, om det finns anledning att
anta att den deklarationsskyldige
annars inte följer föreläggandet.
Skattemyndigheten får förelägga
den som är eller kan antas vara
deklarationsskyldig att lämna upp-
gift, visa upp handling eller lämna
över en kopia av handling som
behövs för kontroll av dek-
larationen eller annars för beskatt-
ningen.
Ett föreläggande får förenas med
vite om det finns anledning att anta
att det annars inte följs.
Bestämmelserna i 3 kap. 6 §
taxeringslagen (1990:324) om
befrielse från skyldigheten att
lämna upplysningar eller visa upp
handlingar gäller även när det är
fråga om skatt enligt denna lag.
Bestämmelserna i 3 kap. 13-14
a §§ taxeringslagen (1990:324)
gäller i fråga om handling eller
uppgift som skall undantas från
föreläggande.
5 §
Skattemyndigheten får förelägga Skattemyndigheten får till ledning
en näringsidkare att lämna upp- för beskattning av annan person
218
Nuvarande lydelse
gifter om skattepliktig omsättning
av varor eller tjänster som han för-
värvat av, sålt till eller tillhan-
dahållit annan näringsidkare. Be-
stämmelserna om befrielse från
uppgiftsskyldighet i 3 kap. 3 § och
4 kap. 6 § tredje stycket lagen
(1990:325) om självdeklaration och
kontrolluppgifter gäller då.
För kontroll av skatt enligt de
16 § taxeringslagen (1990:324).
Föreslagen lydelse
förelägga den som är eller kan
antas vara bokföringsskyldig enligt
bolföringslagen (1976:125) eller
skyldig att föra räkenskaper enligt
jordbruksbokföringslagen (1979:
141) och annan juridisk person än
dödsbo att lämna uppgift, visa upp
handling eller lämna över en kopia
av handling som rör omsättning av
varor eller tjänster som han för-
värvat av, sålt till eller tillhanda-
hållit annan näringsidkare (kon-
trolluppgift). Om det finns särski-
lda skäl får även annan person
föreläggas att lämna sådana
uppgifter.
Bestämmelserna i 3 kap. 13 -14 a
§§ taxeringslagen (1990:324) gäl-
ler i fråga om handling eller upp-
gift som skall undantas frän före-
läggande.
lag gäller bestämmelserna i 3 kap.
Prop. 1993/94:151
Bilaga 3
6§
Ett föreläggande enligt 5 § får
förenas med vite om det finns
anledning att anta att det annars
inte följs.
Den som föreläggs kan, om före-
läggandet medför att han måste
lägga ned ett betydande arbete för
att fullgöra det, istället ställa nöd-
vändiga handlingar till skattemyn-
dighetens förfogande för gransk-
ning.
För att kontrollera att deklara-
tions- eller uppgiftsskyldigheten har
fullgjorts riktigt och fullständigt
eller för att på annat sätt fä upp-
lysning till ledning för beskatt-
ningen, får skattemyndigheten be-
sluta att skatterevision skall göras
hos den som är deklarations- eller
uppgiftsskyldig. Skattemyndigheten
får också besluta att skatterevision
för kontroll av att lämnade upp-
gifter är riktiga och fullständiga
Skattemyndigheten får besluta om
skatterevision för att kontrollera att
deklarations- eller uppgiftsskyl-
dighet fullgjorts riktigt och full-
ständigt. Skatterevision får göras
hos den som är eller kan antas
vara bokföringsskyldig enligt bok-
föringslagen (1976:125) eller skyl-
dig att föra räkenskaper enligt
jordbruksbokföringslagen (1979:
141) och hos annan juridisk person
än dödsbo. Revision får göras
219
Nuvarande lydelse
skall göms hos den som har an-
mält sig för registrering.
I övrigt gäller i fråga om skatte-
revision i tillämpliga delar bestäm-
melserna om taxeringsrevision i 3
kap. 8-14 §§ taxeringslagen
(1990:324).
Föreslagen lydelse
även hos den som har anmält sig
för registrering för kontroll av att
lämnade uppgifter är riktiga och
fullständiga och hos sådan repre-
sentant för utländsk företagare som
avses i 22 kap. 6 §.
I övrigt gäller i fråga om skatte-
revision i tillämpliga delar bestäm-
melserna om taxeringsrevision i 3
kap. 8-14 a §§ taxeringslagen
(1990:324).
Prop. 1993/94:151
Bilaga 3
9 §
Bestämmelserna i 6 kap. 10-24 §§
mål enligt 1 § första stycket.
Länsrättens beslut med anledning
av överklagande av beslut om
anstånd med att lämna deklaration
eller betala skatt får inte överklag-
as.
taxeringslagen (1990:324) gäller för
Överklagande av länsrättens beslut
om anstånd med att lämna deklara-
tion eller betala skatt får prövas av
kammarrätten endast om den har
meddelat prövningstillstånd.
2. De upphävda lagarna gäller
fortfarande i fråga om förhållanden
som hänför sig till tiden före i-
kraftträdandet av den nya lagen.
2. De upphävda lagarna gäller
fortfarande i fråga om förhållanden
som hänför sig till tiden före i-
kraftträdandet av den nya lagen.
Reglerna i 17 kap. i den nya lagen
tillämpas dock även på äldre för-
hållanden.
8. Föreskrifterna om överklagan-
de i 20 kap. 9 § träder i kraft först
den 1 oktober 1994. Beslut som
meddelats av skattemyndigheten
före ikraftträdandet överklagas
enligt äldre föreskrifter.
Lydelse enligt prop. 1993/94:99.
220
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:151
Bilaga 3
221
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1984:151) om punktskatter
och prisregleringsavgifter
dels att 3 kap. 3, 5 och 7-15 §§ samt 8 kap. 8 § skall ha följande
lydelse,
dels att det i 3 kap. skall införas två nya paragrafer, 15 a och 15 b §§,
och närmast före 3 kap. 15 § en ny rubrik av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 §i
Prop. 1993/94:151
Bilaga 3
Beskattningsmyndigheten får
förelägga den deklarationsskyldige
att i den omfattning som anges i
föreläggandet lämna de upplys-
ningar som behövs för kontroll av
att uppgifterna i en deklaration är
riktiga eller annars för beskatt-
ningen samt prov och beskrivning
på varor som används, säljs eller
tillhandahålls på annat sätt i verk-
samheten.
Beskattningsmyndigheten får
vidare förelägga den deklarations-
skyldige att visa upp kontrakt, kon-
toutdrag, räkningar, kvitton eller
liknande handlingar som behövs
för kontroll av deklarationen.
Ett föreläggande får förenas med
vite, om det finns anledning att
anta att den skattskyldige annars
inte följer föreläggandet.
Bestämmelserna i 3 kap. 6 §
taxeringslagen (1990:324) gäller i
fråga om befrielse från skyldig-
heten att lämna upplysningar eller
visa upp handling.
Beskattningsmyndigheten får
förelägga den som är eller kan
antas vara deklarationsskyldig att
lämna uppgift, visa upp handling
eller lämna över en kopia av hand-
ling som behövs för kontroll av att
uppgifterna i deklarationen är
riktiga eller annars för beskatt-
ningen samt prov och beskrivning
på varor som används, säljs eller
tillhandahålls på annat sätt i verk-
samheten.
Ett föreläggande får förenas med
vite, om det finns anledning att
anta att det annars inte följs.
5 §
Bestämmelserna i 3 och 4 §§ Beskattningsmyndigheten får till
gäller även den som utan att vara ledning för beskattning av annan
deklarationsskyldig tillverkar, person eller för kontroll av annans
222
Nuvarande lydelse
bearbetar, säljer eller distribuerar
skattepliktiga varor eller idkar
handel med varor, som används
vid framställning av skattepliktiga
varor. Bestämmelserna gäller
också den som bedriver förmed-
lingsverksamhet eller annan verk-
samhet av sådan beskaffenhet att
uppgifter som behövs för skat-
tekontrollen kan hämtas ur anteck-
ningar eller andra handlingar som
hör till verksamheten.
Föreslagen lydelse
ansökan om återbetalning eller
kompensation av skatt, förelägga
den som är eller kan antas vara
bokföringsskyldig enligt bolfö-
ringslagen (1976:125) eller skyldig
att föra räkenskaper enligt jord-
bruksbolföringslagen (1979:141)
och annan juridisk person än döds-
bo att lämna uppgift, visa upp
handling eller lämna över en kopia
av handling rörande rättshandling
mellan den som föreläggs och
annan person (kontrolluppgift). Om
det finns särskilda skäl får även
annan person föreläggas att lämna
sådana uppgifter.
Den som föreläggs kan, om före-
läggandet medför att han måste
lägga ned ett betydande arbete för
att fullgöra det, i stället ställa nöd-
vändiga handlingar till beskatt-
ningsmyndighetens förfogande för
granskning.
Prop. 1993/94:151
Bilaga 3
Beskattningsmyndigheten får
besluta om skatterevision för att
kontrollera att deklarations- och
uppgiftsskyldigheten fullgjorts
riktigt och fullständigt eller för att
på annat sätt få upplysning till
ledning för beslut om skatt. Skatte-
revision får företas hos den som är
eller skäligen kan antas vara skatt-
skyldig och hos den som avses i
5 §•
7 §
Beskattningsmyndigheten får
besluta om skatterevision för att
kontrollera att deklarations- och
uppgiftsskyldigheten fullgjorts
riktigt och fullständigt.
Skatterevision får även ske för att
kontrollera att den som ansökt om
återbetalning eller kompensation av
skatt lämnat riktiga och fullstän-
diga uppgifter i sin ansökan.
Skatterevision får göras hos den
som är eller kan antas vara bokför-
ingsskyldig enligt bolföringslagen
(1976:125) eller skyldig att föra
räkenskaper enligt jordbruksbolfö-
ringslagen (1979:1141) och hos
annan juridisk person än dödsbo.
223
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Ett beslut om skatterevision skall
överlämnas till den reviderade
innan revisionen verkställs. Be-
slutet skall innehålla uppgift om
ändamålet med revisionen och om
möjligheten att undanta handlingar
och uppgifter enligt 14 och 15 §§.
I ett beslut om skatterevision skall I ett beslut om skatterevision
en eller flera tjänstemän förordnas skall en eller flera tjänstemän
att verkställa revisionen. förordnas att verkställa revisionen
(revisor).
9 §
Prop. 1993/94:151
Bilaga 3
Skatterevisionen får verkställas
hos den vars verksamhet skall
granskas eller på annan plats. Om
räkenskaper och andra handlingar
skall granskas på annan plats än
där de förvaras, skall de mot kvitto
överlämnas till den som skall verk-
ställa revisionen.
Beskattningsmyndigheten får, när
det behövs, bestämma tid och plats
för revisionen.
En skatterevision skall bedrivas i
samverkan med den reviderade och
på ett sådant sätt att den inte onö-
digt hindrar verksamheten.
Revisionen får verkställas hos den
reviderade om han medger det.
Granskningen av handlingarna
skall ske hos den reviderade om
han begär det och det är lämpligt.
10
Skatterevisionen skall såvitt möj-
ligt ske på sådant sätt och på
sådan tid att den inte medför hin-
der i verksamheten för den hos
vilken revisionen sker. Den får inte
utan särskilda skäl verkställas hos
enskild mellan kl. 19 och kl. 8.
11
Vid skatterevision får granskning
ske av räkenskaper, anteckningar
och andra handlingar som rör
verksamheten. Även handlingar
som hör till den löpande redovis-
ningsperioden får granskas. Med
handling förstås framställning i
skrift eller bild samt upptagning
som kan läsas, avlyssnas eller på
annat sätt uppfattas endast med
tekniskt hjälpmedel. Den som
§2
Om revisionen inte verkställs hos
den reviderade skall handlingarna
på begäran överlämnas till revi-
sorn mot kvitto.
§3
Vid skatterevision får räken-
skapsmaterial och andra hand-
lingar som rör verksamheten gran-
skas om de inte skall undantas
enligt 15 §. Med handling förstås
framställning i skrift eller bild samt
upptagning som kan läsas, av-
lyssnas eller på annat sätt uppfattas
endast med tekniskt hjälpmedel.
Revisorn får ta prov på varor som
används, säljs eller tillhandahålls
224
Nuvarande lydelse
verkställer revisionen får ta prov
på varor som används, säljs eller
tillhandahålls på annat sätt i verk-
samheten. Vidare får han granska
varulager, inventarier, fordon,
särskild räknarapparatur, mätappa-
ratur och tillverkningsprocesser.
Han får också prova särskild räk-
narapparatur och mätapparatur.
Beskattningsmyndigheten får besl
revisionen.
Föreslagen lydelse
på annat sätt i verksamheten. Vi-
dare får han granska varulager,
inventarier, fordon, särskild räk-
narapparatur, mätapparatur och
tillverkningsprocesser. Han får
också prova särskild räknarappara-
tur och mätapparatur.
a att kassainventering får göras vid
Prop. 1993/94:151
Bilaga 3
12 §4
Den hos vilken revisionen sker är
skyldig att utan dröjsmål tillhanda-
hålla de handlingar som skall
granskas och lämna tillträde till
sådana lokaler, upplagsplatser och
andra utrymmen som huvudsakli-
gen används i hans verksamhet.
Han skall också lämna upplysning-
ar och på annat sätt lämna det
biträde som krävs för att kontroll-
åtgärder enligt 11 § skall kunna
vidtas.
Den som verkställer skatterevi-
sion skall på begäran ges tillfälle
att själv använda terminal eller
annat tekniskt hjälpmedel för att ta
del av upptagning som kan upp-
fattas endast med sådant hjälpmed-
el.
Vid skatterevision skall den rev-
iderade tillhandahålla revisorn de
handlingar och lämna de upplys-
ningar som behövs för revisionen.
Han skall också lämna tillträde till
utrymmen som huvudsakligen an-
vänds i verksamheten för sådan
åtgärd som avses i 11 § och om
möjligt ställa en ändamålsenlig ar-
betsplats till förfogande. Den revi-
derade skall i övrigt ge den hjälp
som behövs vid revisionen.
Revisorn skall på begäran ges
tillfälle att själv använda terminal
eller annat tekniskt hjälpmedel för
att ta del av upptagning som kan
uppfattas endast med sådant hjälp-
medel, om inte den reviderade i
stället tillhandahåller en kopia av
upptagningen och denna utan svå-
righet kan granskas med annat
tillgängligt tekniskt hjälpmedel.
Revisorn får kontrollera att kopian
stämmer överens med den upptag-
ning som finns hos den revide-
rade.
Vid granskning av upptagning
som avses i andra stycket får en-
dast de tekniska hjälpmedel, pro-
gram och sökbegrepp användas
som behövs för att tillgodose ända-
målet med revisionen. Endast
sådana uppgifter som behövs för
ändamålet får tas fram. Grans-
kningen får inte verkställas via
telenät.
225
15 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 151
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:151
Bilaga 3
13 §
Underlåter någon att fullgöra vad
som åligger honom enligt 12 § får
beskattningsmyndigheten förelägga
honom att vid vite fullgöra sina
åligganden.
Om den reviderade inte fullgör
sina skyldigheter enligt 12 § får
beskattningsmyndigheten förelägga
honom vid vite att fullgöra dem.
14 §5
Den som verkställer skatterevisio-
nen får ta del av handlingar som
är av betydelse för revisionen även
om den hos vilken revisionen sker
har att iaktta tystnad om deras
innehåll. På framställning av den-
ne får dock länsrätten, när det
finns synnerliga skäl, besluta att
sådana handlingar skall undantas
frän revisionen. Detsamma gäller
om den, hos vilken revisionen sker,
i annat fall begär att en handling
skall undantas från revisionen med
hänsyn till att dess innehåll på
grund av särskilda omständigheter
inte bör komma till någon annans
kännedom.
Om handlingen utgörs av sådan
upptagning som avses i 11 § tredje
meningen får rätten besluta om
sådana begränsningar av rätten att
använda den reviderades tekniska
hjälpmedel som behövs för att
handlingar som enligt första styck-
et bör undantas från granskning
inte skall bli tillgängliga för den
som verkställer revisionen.
Framställning som avses i denna
paragraf prövas av länsrätten i det
län där den, hos vilken revisionen
sker, är bosatt.
En revision får inte pågå längre
tid än nödvändigt. Räkenskaps-
material och andra handlingar som
överlämnats till revisorn skall sä
snart som möjligt och senast när
revisionen avslutats återlämnas till
den reviderade.
Beskattningsmyndigheten skall
snarast lämna meddelande om
resultatet av revisionen till den
reviderade i de delar som rör ho-
nom.
226
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse Prop. 1993/94:151
Bilaga 3
Handlingar och uppgifter som skall
undantas
15 §
Beskattningsmyndigheten skall
snarast lämna meddelande om
resultatet av revisionen till den hos
vilken revisionen skett och lämna
denne tillfälle att yttra sig om det
behövs.
Pä den enskildes begäran skall
från föreläggande eller revision
undantas
1. handling som inte får tas i
beslag enligt 27 kap. 2 § rätte-
gångsbalken,
2. annan handling med ett all-
mänt skyddsintresse eller ett betyd-
ande enskilt skyddsintresse, vars
innehåll på grund av särskilda
omständigheter inte bör komma till
någon annans kännedom.
Handling som avses i första
stycket 2 får undantas endast om
handlingens skyddsintresse är
större än dess betydelse för kon-
trollen.
Bestämmelserna i första och
andra styckena gäller i tillämpliga
delar även föreläggande att lämna
uppgifter.
15 a §
En skriftlig begäran om befrielse
från föreläggande att lämna upp-
gift, visa upp handling eller lämna
över en kopia av handling, skall
ges in till länsrätten i det län där
den enskilde är bosatt, tillsam-
mans med föreläggandet och, i
förekommande fall, den begärda
handlingen eller uppgiften.
Om den reviderade begär att en
handling skall undantas frän revi-
sion skall den, om beskatt-
ningsmyndigheten anser att den bör
granskas, omedelbart förseglas och
överlämnas till länsrätten.
Länsrätten skall utan dröjsmål
pröva om handlingen eller uppgif-
ten skall undantas från kontrollen.
I fråga om upptagning som avses
i 11 § första stycket bestämmer
länsrätten i vilken form eller på
vilket sätt den skall tillhandahållas
i målet.
227
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Länsrätten får i fråga om upp-
tagning som avses i föregående
stycke, besluta om sådana begräns-
ningar i revisorns rätt att själv
använda tekniska hjälpmedel som
behövs för att uppgift, som bör
undantas från granskning, inte
skall bli tillgänglig för revisorn.
Om den enskilde begär det, skall
länsrätten pröva om beslut kan
fattas utan att rätten granskar
handlingen.
Anser den enskilde att en hand-
ling inte omfattas av kontrollen
handläggs frågan om undan-
tagande på motsvarande sätt.
15 b §
Om en handling eller del av
handling undantagits från kontrol-
len, får dess innehåll inte återges
eller åberopas i skatteutredningen.
Detta gäller även om handling
återlämnats innan länsrätten prövat
frågan, men innan den begärts
undantagen.
Prop. 1993/94:151
Bilaga 3
8 §6
Ett beslut av länsrätten om utdömande av vite får överklagas hos
kammarrätten av den som har förpliktats utge vitet och av Riks-
skatteverket eller det allmänna ombudet.
överklagande av länsrättens
beslut om anstånd med att lämna
deklaration eller betala skatt får
prövas av kammarrätten endast om
den har meddelat prövningstill-
stånd.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994. Föreskrifterna om överklagan-
de i 8 kap. 8 § träder dock i kraft forst den 1 oktober 1994. Beslut som
meddelats av beskattningsmyndigheten före ikraftträdandet överklagas
228
enligt äldre föreskrifter. De nya föreskrifterna i 3 kap. 15-15 b §§
tillämpas om handlingar och uppgifter begärs undantagna efter i-
kraftträdandet.
1 Senaste lydelse 1990:331.
2 Senaste lydelse 1987:1229.
3 Senaste lydelse 1987:1229.
4 Senaste lydelse 1987:1229.
5 Senaste lydelse 1987:1229.
6 Senaste lydelse 1993:462.
Prop. 1993/94:151
Bilaga 3
229
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1984:668) om uppbörd av
socialavgifter från arbetsgivare1
dels att 27, 27 a och 76 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 27 b och c §§, av
följande lydelse,
dels att rubriken närmast före 27 a § skall sättas närmast före 27 c §.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:151
Bilaga 3
27 §2
För kontroll av att en arbets-
givare har fullgjort sin uppgifts-
skyldighet får Riksskatteverket
eller skattemyndigheten besluta om
revision hos arbetsgivaren. Därvid
gäller i tillämpliga delar bestäm-
melserna i 3 kap. 8-14 §§ tax-
eringslagen (1990:324) om taxer-
ingsrevision.
Efter anmaning av skattemyndig-
heten är arbetsgivare och arbets-
tagare skyldiga att inom den tid
som angetts i anmaningen lämna
de upplysningar som behövs för
kontroll av avgiftsskyldigheten. Ar-
betsgivare och arbetstagare skall
efter anmaning också visa upp alla
handlingar som behövs för kontroll
av avgiftsskyldigheten såsom kon-
trakt, kontoutdrag, räkning eller
kvitto.
Riksskatteverket eller skattemyn-
digheten får förelägga den som är
eller kan antas vara arbetsgivare
eller arbetstagare att lämna upp-
gift, visa upp handling eller lämna
över en kopia av handling som
behövs för kontroll av avgiftsskyl-
digheten.
Bestämmelserna i 3 kap. 13-14 a
§§ taxeringslagen (1990:324) gäl-
ler i fråga om handling eller upp-
gift som skall undantas från före-
läggande.
Föreläggandet får förenas med
vite om det finns anledning att anta
att det annars inte följs. Bestäm-
melserna i 83 § uppbördslagen
(1953:272) om vite gäller i tilläm-
pliga delar.
Uppgifter som myndighet förfogar över och som behövs för kontroll
av avgiftsskyldigheten skall på skattemyndighetens begäran tillhandahållas
denna. Därvid gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i 3 kap. 16 §
taxeringslagen.
230
Nuvarande lydelse
Om arbetsgivare eller ar-
betstagare inte följer en anmaning
enligt andra stycket får vite före-
läggas. Bestämmelserna i 83 §
uppbördslagen (1953:272) om vite
gäller därvid i tillämpliga delar.
Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:151
Bilaga 3
27
Arbetsgivaravgifter, ränta och
dröjsmålsavgift som inte har be-
talats i rätt tid och ordning får
omedelbart drivas in.
• §3
För kontroll av uppgifts- och av-
giftsskyldigheten får skattemyn-
digheten komma överens med ar-
betsgivaren om att en avstämning
mot räkenskapshandlingar eller
andra handlingar skall göras vid
besök hos honom eller vid annat
personligt sammanträffande.
27 b §
För kontroll av att den som är
eller kan antas vara bokförings-
skyldig enligt bolföringslagen
(1976:125) eller skyldig att föra
räkenskaper enligt jordbruksbokfö-
ringslagen (1979:141) och annan
juridisk person än dödsbo har
fullgjort sin uppgifts- och av-
gifts skyldighet riktigt och full-
ständigt får Riksskatteverket eller
skattemyndighet besluta om revi-
sion hos honom. Därvid gäller i
tillämpliga delar bestämmelserna i
3 kap. 8-14 a §§ taxeringslagen
(1990:324).
76
Länsrättens beslut i fråga som
avses i 6 § tredje stycket, 7 §, 13
§ första stycket eller 22 a § andra
stycket får inte överklagas.
27 c §
Arbetsgivaravgifter, ränta och
dröjsmålsavgift som inte har be-
talats i rätt tid och ordning får
omedelbart drivas in.
§4
Länsrättens beslut i fråga som
avses i 6 § tredje stycket, 7 § eller
22 a § andra stycket får inte över-
klagas.
231
Nuvarande lydelse
Sjömansskattenämndens beslut
överklagas hos kammarrätten inom
den tid som gäller vid överklagan-
de hos kammarrätten av nämndens
beslut enligt lagen (1958:295) om
sjömansskatt. Beslut i fråga som
avses i 6 § tredje stycket, 13 §
första stycket eller 22 a § andra
stycket får dock inte överklagas.
Föreslagen lydelse
överklagande av länsrättens
beslut i fråga som avses i 13 §
första stycket får prövas av kam-
marrätten endast om den har med-
delat prövningstillstånd.
Sjömansskattenämndens beslut
överklagas hos kammarrätten inom
den tid som gäller vid överklagan-
de hos kammarrätten av nämndens
beslut enligt lagen (1958:295) om
sjömansskatt. Beslut i fråga som
avses i 6 § tredje stycket, eller 22
a § andra stycket får dock inte
överklagas.
överklagande av Sjömansskatte-
nämndens beslut i fråga som avses
i 13 § första stycket får prövas av
kammarrätten endast om den har
meddelat prövningstillstånd.
Prop. 1993/94:151
Bilaga 3
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994. Föreskrifterna om överklag-
ande i 76 § träder dock i kraft först den 1 oktober 1994. Beslut som
meddelats av skattemyndigheten eller Sjömansskattenämnden före
ikraftträdandet överklagas enligt äldre föreskrifter.
1 Lagen omtryckt 1991:98.
2 Senaste lydelse 1992:1179.
3 Senaste lydelse 1992:642.
4 Senaste lydelse 1992:642.
232
Härigenom föreskrivs i fråga om tullagen (1987:1065)
dels att 16, 42 och 75-79 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas sju nya paragrafer, 75 a-75 c, 77 a,
77 b, 79 a och 79 b §§, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
16 §
Regeringen föreskriver vilka handlingar som skall bifogas en tulldek-
laration eller i övrigt inges för att styrka uppgifter om en vara som skall
förtullas.
En tullmyndighet kan förelägga
den tullskyldige att lämna de ytter-
ligare uppgifter som behövs för
kontroll av tulldeklaration eller av
annan uppgift om en vara som
skall förtullas.
Prop. 1993/94:151
Bilaga 3
42 §'
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar
ytterligare föreskrifter om uppgifter och handlingar som skall lämnas till
tullmyndigheten när en vara förs ut ur landet.
Tullmyndigheten kan förelägga
exportören att lämna de ytterligare
uppgifter som behövs för kontroll
av anmälan om utförsel eller av
annan uppgift i fråga om en vara
som skall föras ut.
På grundval av de lämnade uppgifterna och den undersökning av varan,
som kan behövas, kontrollerar tullmyndigheten om det finns något hinder
mot utförseln.
75 §2
För kontroll av att anmälnings-
och uppgiftsskyldighet enligt denna
lag eller enligt föreskrifter som
meddelats med stöd av lagen full-
gjorts riktigt och fullständigt får
tullmyndigheten, utöver undersök-
ning enligt 63 §, förelägga den
som är uppgiftsskyldig att för
granskning tillhandahålla tullmyn-
TUllmyndigheten får förelägga
den som är eller kan antas vara
anmälnings- eller uppgiftsskyldig
enligt denna lag eller enligt före-
skrifter som meddelats med stöd av
lagen att lämna uppgift, visa upp
handling eller lämna över en kopia
av handling som behövs för kon-
troll av att anmälnings- eller upp-
233
Nuvarande lydelse
digheten räkenskaper, antecknin-
gar och andra handlingar som rör
hans verksamhet. Även den för
vars räkning en vara förts in eller
förts ut kan föreläggas att tillhan-
dahålla handlingar som behövs för
kontrollen. Detsamma gäller andra
personer som bedriver verksamhet
av sådan beskaffenhet att uppgift
som är av betydelse för kontrollen
kan hämtas ur anteckningar eller
andra handlingar, som rör verk-
samheten.
Föreslagen lydelse
giftsskyldigheten fullgjorts på ett
riktigt och fullständigt sätt.
Prop. 1993/94:151
Bilaga 3
Avser ett föreläggande enligt
första stycket räkenskaper som förs
med hjälp av automatisk databe-
handling skall dessa därvid efter
tullmyndighetens bestämmande
tillhandahållas i utskrift eller på
medium för automatisk databe-
handling.
Mtd som i första stycket sagts
gäller även den för vars räkning en
vara förts in eller förts ut.
Avser ett föreläggande enligt
första eller andra stycket uppgifter
i räkenskaper som förs med hjälp
av automatisk databehandling skall
dessa därvid efter tullmyndighetens
bestämmande tillhandahållas i
utskrift eller på medium för auto-
matisk databehandling.
75 a §
Tullmyndigheten får till ledning
för kontroll av annans anmälnings-
eller uppgiftsskyldighet förelägga
den som bedriver eller kan antas
bedriva verksamhet av sådan be-
skaffenhet att uppgift av betydelse
för kontrollen kan hämtas ur hand-
lingar som rör verksamheten att
lämna uppgift, visa upp handling
eller lämna över en kopia av han-
dling rörande rättshandling mellan
den som föreläggs och annan per-
son (kontrolluppgift).
Den som föreläggs kan, om före-
läggandet medför att han måste
lägga ned ett betydande arbete för
att fullgöra det, i stället ställa nöd-
vändiga handlingar till tullmyndig-
hetens förfogande för granskning.
75 b §
Tullmyndigheten får besluta om
revision hos den som är eller kan
antas vara bokföringsskyldig enligt
bolföringslagen (1976:125) eller
234
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
76
1 beslut om granskning enligt 75
§ skall tullmyndigheten förordna en
eller flera tjänstemän att verkställa
granskningen. Tullmyndigheten får,
när det behövs, bestämma tid och
plats för granskningen.
Om den som granskas medger det
får granskningen göras också i
annat utrymme hos honom än
sådant som huvudsakligen används
i verksamheten.
77
Om det är möjligt, skall gransk-
ningen ske på sådant sätt och på
sådan tid att den inte hindrar verk-
samheten för den vars handlingar
är föremål för granskning. Den får
inte utan särskilda skäl verkställas
hos enskild mellan kl. 19 och kl.
8. Om räkenskaper och andra
handlingar skall granskas på nå-
gon annan plats än där de för-
varas, skall de mot kvitto över-
lämnas till den som skall verkställa
granskningen. Handlingarna skall
lämnas tillbaka så snart som möj-
ligt.
skyldig att föra räkenskaper enligt
jord bruks bolföringslagen (1979:
141) och hos annan juridisk person
än dödsbo.
Revisionen får avse att kontrol-
lera att anmälnings- eller uppgifts-
skyldigheten enligt denna lag eller
enligt föreskrifter som meddelats
med stöd av lagen fullgjorts rik-
tigt och fullständigt.
§3
Ett beslut om revision skall
överlämnas till den reviderade
innan revisionen verkställs. Be-
slutet skall innehålla uppgift om
ändamålet med revisionen och om
möjligheten att undanta handlingar
och uppgifter enligt 78 och 79 §§.
I ett beslut om revision skall
tullmyndigheten förordna en eller
flera tjänstemän att verkställa
revisionen (revisor).
§4
En revision skall bedrivas i sam-
verkan med den reviderade och på
ett sådant sätt att den inte onödigt
hindrar verksamheten.
Prop. 1993/94:151
Bilaga 3
Revisionen får genomföras hos
den reviderade om han medger det.
Granskningen av handlingar skall
ske hos den reviderade om han
begär det och granskningen kan
ske där utan betydande svårighet.
77 a §
Om revisionen inte verkställs
235
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
hos den reviderade skall hand-
lingarna som omfattas av revisio-
nen på begäran överlämnas till
revisorn mot kvitto.
Vid revisionen får räkenskaps-
material och andra handlingar som
rör verksamheten granskas om de
inte skall undantas enligt 78 §.
Med handling förstås framställ-
ning i skrift eller bild samt upp-
tagning som kan läsas, avlyssnas
eller på annat sätt uppfattas endast
med tekniskt hjälpmedel.
77 b §
Vid revision skall den reviderade
tillhandahålla revisorn de hand-
lingar och lämna de upplysningar
som behövs för revisionen. Han
skall också om möjligt ställa en
ändamålsenlig arbetsplats till förfo-
gande samt i övrigt ge den hjälp
som behövs vid revisionen.
Revisorn skall på begäran ges
tillfälle att själv använda terminal
eller annat tekniskt hjälpmedel för
att ta del av upptagning som kan
uppfattas endast med sådant hjälp-
medel, om inte den reviderade i
stället tillhandahåller en kopia av
upptagningen och denna utan svå-
righet kan granskas med annat
tillgängligt tekniskt hjälpmedel.
Revisorn får kontrollera att kopian
stämmer överens med den upptag-
ning som finns hos den reviderade.
Vid granskning av upptagning
som avses i andra stycket får en-
dast de tekniska hjälpmedel, pro-
gram och sökbegrepp användas,
som behövs för att tillgodose ända-
målet med revisionen. Endast såda-
na uppgifter som behövs för ända-
målet får tas fram. Granskningen
får inte verkställas via telenät.
Om den reviderade inte fullgör
sina skyldigheter enligt första eller
andra stycket får tullmyndigheten
förelägga honom vid vite att full-
göra dem.
Prop. 1993/94:151
Bilaga 3
236
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
77 c §
En revision får inte pågå längre
tid än nödvändigt. Räkenskaps-
material och andra handlingar som
överlämnats till revisorn skall sä
snart som möjligt och senast när
revisionen avslutats återlämnas till
den reviderade.
Tullmyndigheten skall snarast
lämna meddelande om resultatet av
revisionen till den reviderade i de
delar som rör honom.
Prop. 1993/94:151
Bilaga 3
78 §5
Den som verkställer granskning-
en får ta del av handlingar som är
av betydelse för denna även om
den, vars handlingar är föremål
för granskningen, är skyldig att
iaktta tystnad om deras innehåll.
Föreligger sådan skyldighet eller
anser den vars handlingar skall
granskas att handlingens innehåll
inte bör komma till någon annans
kännedom, får länsrätten på talan
av honom besluta att handlingen
skall undantas från granskningen,
om synnerliga skäl motiverar det.
Länsrätten får besluta om be-
gränsning av rätten att bearbeta
sådana räkenskaper som enligt 75
§ andra stycket tillhandahållits på
medium för automatisk databe-
handling, om det behövs för att
upppgifter, som enligt första styck-
et skall undantas från gransk-
ningen, inte skall bli tillgängliga
för den som verkställer gransk-
ningen.
Länsrättens beslut får inte över-
klagas.
På den enskildes begäran skall
från föreläggande eller revision
undantas
1. handling som inte får tas i
beslag enligt 27 kap. 2 § rätte-
gångsbalken,
2. annan handling med ett all-
mänt skyddsintresse eller ett bety-
dande enskilt skyddsintresse, vars
innehåll på grund av särskilda
omständigheter inte bör komma till
någon annans kännedom.
Handling som avses i första
stycket 2 får endast undantas om
handlingens skyddsintresse över-
väger dess betydelse för kontrollen.
Bestämmelserna i första och
andra styckena gäller i tillämpliga
delar även föreläggande att lämna
uppgifter.
79 §
/ fråga om granskning som avses
i 75-78 §§ gäller bestämmelserna i
69 och 71 §§ i tillämpliga delar.
En skriftlig begäran om befrielse
från föreläggande att lämna upp-
gift, visa upp handling eller visa
237
Nuvarande lydelse
Den vars handlingar är föremål för
granskning skall också lämna upp-
lysningar och på annat sätt lämna
det biträde som krävs för att
granskningen skall kunna verkstäl-
las.
Tullmyndigheten skall snarast
meddela resultatet av granskningen
till den hos vilken granskningen
skett och, om det behövs, lämna
denne tillfälle att yttra sig.
Föreslagen lydelse
upp kopia av handling, skall ges in
till länsrätten, tillsammans med
föreläggandet och, i förekommande
fall, den begärda handlingen eller
uppgiften.
Om den reviderade begär att en
handling skall undantas från revi-
sion skall handlingen, om tullmyn-
digheten anser att den bör gransk-
as, omedelbart förseglas och över-
lämnas till länsrätten.
Länsrätten skall utan dröjsmål
pröva om handlingen eller upp-
giften skall undantas från kontrol-
len.
Anser den enskilde att en hand-
ling eller uppgift inte orrfattas av
kontrollen handläggs frågan om
undantagande på motsvarande sätt.
79 a §
Om den enskilde begär det, skall
länsrätten pröva om beslut kan
fattas utan att rätten granskar
handlingen.
Ifråga om upptagning som avses
i 77 a § tredje stycket bestämmer
länsrätten i vilken form eller på
vilket sätt den skall tillhandahållas
i målet.
Länsrätten får i fråga om upp-
tagning som avses i föregående
stycke besluta om sådana begräns-
ningar i tullmyndighetens rätt att
själv använda tekniska hjälpmedel
som behövs för att uppgift, som
bör undantas från granskning, inte
skall bli tillgänglig för myn-
digheten.
79 b §
Om en handling eller del av
handling undantagits från kontrol-
len får dess innehåll inte återges
eller åberopas i utredningen. Detta
gäller även om handling åter-
lämnats innan länsrätten prövat
frågan, men efter det att den be-
gärts undantagen.
Prop. 1993/94:151
Bilaga 3
238
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:151
Bilaga 3
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.
1 Senaste lydelse 1990:138.
2 Senaste lydelse 1993:640.
3 Senaste lydelse 1993:640.
4 Senaste lydelse 1993:640.
5 Senaste lydelse 1993:640.
239
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1990:325) om självdeklaration
och kontrolluppgifter
dels att 3 kap. 3 § och 4 kap. 6 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 3 kap. 50 a §, och
närmast före den nya paragrafen en ny rubrik av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 §
Prop. 1993/94:151
Bilaga 3
Länsrätten får, om det finns syn-
nerliga skäl, på framställning av en
uppgiftsskyldig som förelagts att
lämna kontrolluppgift som enligt
bestämmelserna i detta kapitel skall
lämnas först efter föreläggande,
befria honom frän denna skyldighet
när uppgiften omfattas av den upp-
giftsskyldiges tystnadsplikt eller
särskilda omständigheter i annat
fall gör att att uppgiften inte bör
komma till någon annans känne-
dom.
Länsrätten får på framställning av
en uppgiftsskyldig som förelagts att
lämna kontrolluppgift eller visa
upp handling som enligt be-
stämmelserna i detta kapitel skall
lämnas eller visas upp först efter
föreläggande, besluta att uppgift
eller handling skall undantas från
föreläggandet. Därvid gäller be-
stämmelserna i 3 kap. 13 och 14
§§ taxeringslagen (1990:324).
Kontrolluppgift om rättshandling
m.m.
50 a §
Efter föreläggande av skattemyn-
digheten skall den som är eller kan
antas vara bokföringsskyldig enligt
bolföringslagen (1976:125) eller
skyldig att föra räkenskaper enligt
jordbruksbokföringslagen (1979:
141) eller annan juridisk person än
dödsbo lämna kontrolluppgift om
rättshandling mellan den som
föreläggs och annan person. Om
det finns särskilda skäl får även
annan föreläggas att lämna sådan
uppgift-
Den som föreläggs kan, om före-
läggandet medför att han måste
240
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
lägga ned ett betydande arbete för
att fullgöra det, i stället ställa nöd-
vändiga handlingar till skattemyn-
dighetens förfogande för gransk-
ning.
Ett föreläggande enligt första
stycket får även avse att visa upp
handling eller lämna över en kopia
av handling angående rättshand-
ling.
6 §*
Prop. 1993/94:151
Bilaga 3
Skattemyndighetens beslut enligt 2 kap. 19 § får överklagas till
Riksskatteverket. Övriga beslut av skattemyndigheten enligt denna lag får
inte överklagas.
Riksskatteverkets beslut enligt denna lag får inte överklagas.
Länsrättens beslut enligt 3 kap.
3 § får inte överklagas.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.
1 Senaste lydelse 1990:1136.
241
16 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 151
Prop. 1993/94:151
Bilaga 3
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1987:1231) om automatisk
databehandling vid taxeringsrevision, m.m.
dels att 5 § skall upphöra att gälla,
dels att 1, 3 och 6 §§ skall ha följande lydelse.
Föreslagen lydelse
Nuvarande lydelse
1 §
Denna lag gäller vid myndighets
revision avseende skatter och soci-
alavgifter samt vid granskning
enligt 75 § tullagen (1987:1065),
när åtgärden innefattar automatisk
databehandling av personuppgifter
i personregister enligt datalagen
(1973:289).
Denna lag gäller vid myndighets
revision avseende skatter och soci-
alavgifter samt vid granskning
enligt 75 b § tullagen (1987:1065),
när åtgärden innefattar automatisk
databehandling av personuppgifter
i personregister enligt datalagen
(1973:289).
3 §2
Datainspektionen utövar tillsyn över att granskning som sker med hjälp
av automatisk databehandling inte medför otillbörligt intrång i personlig
integritet. Härvid tillämpas 15 § andra stycket och 16 § datalagen
(1973:289).
Den som verkställer revisionen
eller granskning enligt 75 § tull-
lagen (1987:1065) skall lämna
Datainspektionen de uppgifter om
den automatiska databehandlingen
som inspektionen begär för sin
tillsyn.
Den som verkställer revisionen
eller granskning enligt 75, 75 a
eller 75 b § tullagen (1987:1065)
skall lämna Datainspektionen de
uppgifter om den automatiska
databehandlingen som inspektionen
begär för sin tillsyn.
6 §3
Den som har beslutat om revisio-
nen eller granskning enligt 75 §
tullagen (1987:1065) och den hos
vilken revisionen eller granskning-
en sker får överklaga Datainspek-
tionens beslut enligt denna lag till
regeringen. Även Justitiekanslem
får överklaga ett sådant beslut för
att ta till vara allmänna intressen.
Den som har beslutat om revision
eller granskning enligt 75, 75 a
eller 75 b § tullagen (1987:1065)
och den hos vilken revisionen eller
granskningen sker får överklaga
Datainspektionens beslut enligt
denna lag till regeringen. Även
Justitiekanslem får överklaga ett
sådant beslut för att ta till vara
allmänna intressen.
242
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.
* Senaste lydelse 1993:641.
2 Senaste lydelse 1993:641.
3 Senaste lydelse 1993:641.
Prop. 1993/94:151
Bilaga 3
243
Härigenom föreskrivs att 18 § lagen (1971:289) om allmänna förvalt-
ningsdomstolar1 skall ha följande lydelse.
Prop. 1993/94:151
Bilaga 3
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
18 §2
Länsrätt är domför med en lagfaren domare ensam
1. när åtgärd som avser endast måls beredande vidtages,
2. vid sådant förhör med vittne eller sakkunnig som begärts av annan
länsrätt,
3. vid beslut som avser endast rättelse av felräkning, felskrivning eller
annat uppenbart förbiseende,
4. vid beslut om återkallelse tills vidare av ett körkort, körkortstillstånd
eller traktorkort eller om vägran att tills vidare godkänna ett utländskt
körkort, när det är uppenbart att ett sådant beslut bör meddelas eller när
omhändertagande beslutas enligt 23 § körkortslagen (1977:477),
5. vid beslut enligt luftfartslagen (1957:297) om försättande ur kraft
av ett certifikat, elevtillstånd eller behörighetsbevis, när det är uppen-
bart att ett sådant beslut bör meddelas,
6. vid annat beslut som inte innefattar slutligt avgörande av mål.
Om det inte är påkallat av särskild anledning att målet prövas av
fullsutten rätt, är länsrätt domför med en lagfaren domare ensam vid
beslut som inte innefattar prövning av målet i sak.
Åtgärder som avser endast beredande av ett mål och som inte är av
sådant slag att de bör förbehållas lagfarna domare får utföras av en annan
tjänsteman vid länsrätten som har tillräcklig kunskap och erfarenhet.
Närmare bestämmelser om detta meddelas av regeringen.
Vad som sägs i andra stycket
gäller även vid avgörande av
1. mål om utdömande av vite,
2. mål enligt bevissäkringslagen
(1975:1027) för skatte- och av-
gifisprocessen, enligt lagen (1978:
880) om betalningssäkring för
skatter, tullar och avgifter, om
besiktning enligt fåstighetstaxe-
ringslagen (1979:1152), om hand-
lings undantagande från taxerings-
revision, skatterevision, eller annan
granskning och om befrielse från
skyldighet att lämna upplysningar
eller visa upp handling enligt taxe-
ringslagen (1990: 324), mervärdes-
skattelagen (1994: 000), lagen
Vad som sägs i andra stycket
gäller även vid avgörande av
1. mål om utdömande av vite,
2. mål enligt lagen (1994:00) om
särskilda tvångsåtgärder i beskatt-
ningsförfarandet, enligt lagen (19-
78:880) om betalningssäkring för
skatter, tullar och avgifter, om
besiktning enligt fastighetstaxe-
ringslagen (1979:1152), om hand-
lings undantagande från taxerings-
revision, skatterevision, eller annan
granskning och om befrielse från
skyldighet att lämna upplysningar
eller visa upp handling enligt taxe-
ringslagen (1990: 324), mervärdes-
skattelagen (1994: 000), tullagen
244
Nuvarande lydelse
(1984:668) om uppbörd av social-
avgifter från arbetsgivare eller
lagen (1984:151) om punktskatter
och prisregleringsavgifter samt om
befrielse från skyldighet att lämna
kontrolluppgift enligt lagen (1990:
325) om självdeklaration och kon-
trolluppgifter,
3. mål om omedelbart omhänder-
tagande enligt 6 § lagen (1990:52)
med särskilda bestämmelser om
vård av unga, mål om tillfälligt
flyttningsförbud enligt 27 § samma
lag, mål om omedelbart omhänder-
tagande enligt 13 § lagen (1988:
870) om vård av missbrukare i
vissa fåll, mål om tillfälligt omhän-
dertagande enligt 37 § smittskydds-
lagen (1988:1472), mål enligt 33
§ lagen (1991:1128) om psykiatrisk
tvångsvård samt mål enligt 18 §
första stycket 2-4 såvitt avser de
fall då vården inte har förenats
med särskild utskrivningsprövning
eller 5 lagen (1991:1129) om rätts-
psykiatrisk vård,
4. mål om anstånd med att betala
skatt eller socialavgifter enligt
uppbörds eller skatteförfättningama
och annat mål enligt uppbörds- och
fblkbokföringssförfåttningama med
undantag av mål om arbetsgivares
ansvarighet för arbetstagares skatt
och mål enligt lagen (1984:668)
om upppbörd av socialavgifter från
arbetsgivare,
5. mål om uppdelning av taxer-
ingsvärde enligt 20 kap. 15 §
fastighetstaxeringslagen (1979:
1152),
6. mål som avser ändring av
taxerad inkomst med högst 5 000
kr.,
7. mål enligt skatte- och taxer-
ingsförfåttningama i vilket beslutet
överensstämmer med parternas
samstämmiga mening,
8. mål om rättshjälp genom
offentligt biträde i ett ärende hos
en annan myndighet,
9. mål enligt körkortslagen
(1977:477), om beslutet innebär att
Föreslagen lydelse
(1987:1065) eller lagen (1984:151)
om punktskatter och pris-
regleringsavgifter samt om befri-
else från skyldighet att lämna
kontrolluppgift enligt lagen (1990:
325) om självdeklaration och kon-
trolluppgifter,
3. mål om omedelbart omhänder-
tagande enligt 6 § lagen (1990:52)
med särskilda bestämmelser om
vård av unga, mål om tillfälligt
flyttningsförbud enligt 27 § samma
lag, mål om omedelbart omhänder-
tagande enligt 13 § lagen (1988:
870) om vård av missbrukare i
vissa fall, mål om tillfälligt omhän-
dertagande enligt 37 § smittskyd-
dslagen (1988:1472), mål enligt 33
§ lagen (1991:1128) om psykiatrisk
tvångsvård samt mål enligt 18 §
första stycket 2-4 såvitt avser de
fell då vården inte har förenats
med särskild utskrivningsprövning
eller 5 lagen (1991:1129) om rätts-
psykiatrisk vård,
4. mål om anstånd med att betala
skatt eller socialavgifter enligt
uppbörds- eller skatteförfettning-
ama och annat mål enligt upp-
börds- och fblkbokföringsförfett-
ningama med undantag av mål om
arbetsgivares ansvarighet för ar-
betstagares skatt och mål enligt
lagen (1984:668) om uppbörd av
socialavgifter från arbetsgivare,
5. mål om uppdelning av taxer-
ingsvärde enligt 20 kap. 15 §
fastighetstaxeringslagen (1979:
1152),
6. mål som avser ändring av
taxerad inkomst med högst 5 000
kr.,
7. mål enligt skatte- och taxer-
ingsförfettningama i vilket beslutet
överensstämmer med parternas
samstämmiga mening,
8. mål om rättshjälp genom
offentligt biträde i ett ärende hos
en annan myndighet,
9. mål enligt körkortslagen
(1977:477), om beslutet innebär att
Prop. 1993/94:151
Bilaga 3
245
Nuvarande lydelse
något körkortsingripande inte skall
ske eller att varning meddelas eller
om det är uppenbart att ett körkort,
körkortstillstånd eller traktorkort
skall återkallas eller att ett utländ-
skt körkort inte skall godkännas,
10. mål enligt luftfartslagen, om
beslutet innebär att varning med-
delas eller om det är uppenbart att
ett certifikat, elevtillstånd eller
behörighets bevis skall återkallas,
11. mål i vilket saken är uppen-
bar.
Föreslagen lydelse
något körkortsingripande inte skall
ske eller att varning meddelas eller
om det är uppenbart att ett körkort,
körkortstillstånd eller traktorkort
skall återkallas eller att ett utländ-
skt körkort inte skall godkännas,
10. mål enligt luftfartslagen, om
beslutet innebär att varning med-
delas eller om det är uppenbart att
ett certifikat, elevtillstånd eller
behörighets bevis skall återkallas,
11. mål i vilket saken är uppen-
bar.
Prop. 1993/94:151
Bilaga 3
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.
1 Lagen omtryckt 1981:1323.
2 Senaste lydelse 1993:513.
246
Härigenom föreskrivs att 9 kap. 2 § sekretesslagen1 skall ha följande
lydelse.
Nuvarande lydelse
Prop. 1993/94:151
Bilaga 3
Föreslagen lydelse
9 kap.
2 §
Sekretess gäller i
1. särskilt ärende om kontroll
beträffande skatt eller om säkrings-
åtgärd i samband med sådan kon-
troll samt annan verksamhet som
avser tullkontroll och som inte
fäller under 1 §,
2. ärende om kompensation för
eller återbetalning av skatt,
3. ärende om anstånd med erläg-
gande av skatt
för uppgift om enskilds person-
liga eller ekonomiska förhållanden.
Sekretess gäller i
1. särskilt ärende om revision
eller annan kontroll i syfte att
fastställa skatt, tull eller avgift
eller underlag för skatt tull eller
avgift samt annan verksamhet som
avser tullkontroll och som inte
fäller under 1 §,
2. ärende om kompensation för
eller återbetalning av skatt,
3. ärende om anstånd med erläg-
gande av skatt
för uppgift om enskilds person-
liga eller ekonomiska förhållanden.
I fråga om sekretess enligt denna paragraf tillämpas 1 § första stycket
tredje-sjätte meningarna.
Sekretessen gäller inte beslut i ärende som avses i första stycket 2 och
3.
I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.
'Lagen omtryckt 1992:1474.
247
Härigenom föreskrivs i fråga om utsökningsbalken
dels att 8 kap. 14 § skall upphöra att gälla,
dels att 10 kap. 7 och 10 §§, 12 kap. 25 §, 13 kap. 7 § och 16 kap.
15 § skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Förslagen lydelse
7 §
Prop. 1993/94:151
Bilaga 3
Minst trettio dagar före auk-
tionen skall underrättelser om
försäljningen sändas till sökanden
och ägaren samt till kända bor-
genärer som har sjöpanträtt, pant-
rätt på grund av inteckning, reten-
tionsrätt eller förmånsrätt på
grund av betalningssäkring. Blir
sådan borgenär känd senare, skall
underrättelse genast sändas till
honom. Har registermyndigheten
uppgift om adress, skall den an-
vändas. Underrättelse till utrikes
ort skall om möjligt sändas med
flygpost.
Minst trettio dagar före auk-
tionen skall underrättelser om
försäljningen sändas till sökanden
och ägaren samt till kända bor-
genärer som har sjöpanträtt, pant-
rätt på grund av inteckning eller
retentionsrätt. Blir sådan borgenär
känd senare, skall underrättelse
genast sändas till honom. Har
registermyndigheten uppgift om
adress, skall den användas. Under-
rättelse till utrikes ort skall om
möjligt sändas med flygpost.
10 §
I sakägarförteckningen upptas,
förutom exekutionsfordringen,
fordran som är förenad med sjö-
panträtt, panträtt på grund av in-
teckning, retentionsrätt eller för-
månsrätt på grund av betalnings-
säkring samt förrättningskostna-
dema.
Om skeppet hör till konkursbo,
upptas även arvode och annan
kostnad för skeppets förvaltning
under konkursen. Ar skeppet där-
jämte utmätt eller taget i anspråk
genom betalningssäkring, upptas
fordran som skall utgå med för-
månsrätt enligt 10 § förmånsrättsla-
gen (1970:979).
Med fordran som är förenad med panträtt på grund av inteckning avses
även fordran för vilken skepp har tagits i anspråk enligt 9 kap. 14 § samt
rätt till betalning på grund av ägarhypotek.
I sakägarförteckningen upptas,
förutom exekutionsfordringen,
fordran som är förenad med sjö-
panträtt, panträtt på grund av in-
teckning eller retentionsrätt samt
förrättningskostnadema.
Om skeppet hör till konkursbo,
upptas även arvode och annan
kostnad för skeppets förvaltning
under konkursen. Ar skeppet där-
jämte utmätt, upptas fordran som
skall utgå med förmånsrätt enligt
10 § förmånsrättslagen (1970:979).
248
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:151
Bilaga 3
25 §‘
I sakägarförteckningen upptas förutom exekutionsfordringen
1. fordran som skall utgå med förmånsrätt enligt 6 § 1 eller 7 § 1 eller
2 förmånsrättslagen (1970:979) och som förfaller till betalning senast den
tillträdesdag som anges i 36 §,
2. fordran som är förenad med panträtt i fastigheten,
3. fordran som är förenad med
förmånsrätt i fastigheten på grund
av betalningssäkring,
4. nyttjanderätt, servitut eller rätt
till elektrisk kraft som besvärar
fastigheten, om rättigheten är in-
skriven eller grundar sig på skrift-
lig handling som är tillgänglig eller
avser hyra av en bostadslägenhet i
en fes tighet, som är taxerad som
hyreshusenhet, om hyresgästen har
tillträtt lägenheten, dock ej sådan
rättighet som skall bestå oavsett
fastighetens försäljning,
3. nyttjanderätt, servitut eller rätt
till elektrisk kraft som besvärar
fastigheten, om rättigheten är in-
skriven eller grundar sig på skrift-
lig handling som är tillgänglig eller
avser hyra av en bostadslägenhet i
en fes tighet, som är taxerad som
hyreshusenhet, om hyresgästen har
tillträtt lägenheten, dock ej sådan
rättighet som skall bestå oavsett
fastighetens försäljning,
5. förrättningskostnadema. 4. förrättningskostnadema.
Om fastigheten hör till konkursbo, upptas även arvode och annan
kostnad för fastighetens förvaltning under konkursen.
7 §2
Är fordran eller därmed förenad förmånsrätt beroende av villkor eller
tvistig eller är förmånsrätt beroende av att sökt inteckning beviljas, skall
kronofogdemyndigheten avsätta vad som belöper på fordringen i avvaktan
på att villkoret uppfylls eller förfaller eller att tvisten eller frågan om
inteckning blir slutligt avgjord. Avsättning skall dock ej ske i fell då tvist
skall prövas enligt tredje stycket.
Borgenär vars fordran eller förmånsrätt är tvistig skall, om det ej av
särskilda skäl är obehövligt, föreläggas att inom en månad från det att
föreläggandet delgavs honom väcka talan om rätten till medlen mot
sakägare som medlen skall tillkomma om borgenärens anspråk fäller
bort. Efterkommer borgenären ej föreläggandet, har han förlorat sin rätt
till medlen, om ej motparten inom den angivna tiden har väckt talan mot
borgenären.
Kan fördelningen ej utan betydande olägenhet för parterna avslutas utan
att tvisten har blivit avgjord, skall kronofogdemyndigheten själv pröva
tvisten, om det är ändamålsenligt. Därvid gäller vad som sägs i 2 kap.
22 och 23 §§.
249
17 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 151
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:151
Bilaga 3
Vad som belöper på fordran som
är förenad med förmånsrätt på
grund av betalningssäkring skall
avsättas i avvaktan på att ford-
ringen fastställs och förutsätt-
ningar för indrivning inträder eller
att beslutet om betalningssäkring
hävs.
15 §
Kvarstad för fordran hindrar ej att egendomen utmäts eller beläggs med
kvarstad för annan fordran. Finns annan egendom att tillgå, skall dock
denna tagas i anspråk i första hand, om ej den fordran för vilken
utmätning eller kvarstad söks är förenad med särskild förmånsrätt i den
kvarstadsbelagda egendomen.
Om egendom som har belagts
med kvarstad för fordran utmäts
för annan fordran vilken ej är
förenad med särskild förmånsrätt i
egendomen eller tas i anspråk
genom betalningssäkring för sådan
fordran, skall egendomen anses
samtidigt utmätt för kvarstadsbor-
genäiens fordran. Sådan utmät-
ningsverkan förfaller, om den sök-
ta utmätningen eller betalnings-
säkringen hävs.
Om egendom som har belagts
med kvarstad för fordran utmäts
för annan fordran vilken ej är
förenad med särskild förmånsrätt i
egendomen, skall egendomen anses
samtidigt utmätt för kvarstadsbor-
genärens fordran. Sådan utmät-
ningsverkan förfaller, om den sök-
ta utmätningen hävs.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994. Äldre föreskrifter tillämpas
fortfarande i fråga om betalningssäkring som verkställts före i-
kraftträdandet.
lenaste lydelse 1990:1388.
2Ändringen innebär att fjärde stycket upphävs.
250
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 5 § samt 4 kap. 13 och 19 §§
konkurslagen (1987:672) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Förslagen lydelse
Prop. 1993/94:151
Bilaga 3
5
Med panträtt i fest egendom jäm-
ställs vid tillämpningen av denna
lag annan särskild förmånsrätt som
gäller i egendomen och inte grun-
das på utmätning eller betal-
ningssäkring.
Vad som sägs om borgenär med handpanträtt i lös egendom tillämpas
också i fråga om borgenär med rätt att hålla kvar lös egendom till
säkerhet för fordran (retentionsrätt).
§
Med panträtt i fest egendom jäm-
ställs vid tillämpningen av denna
lag annan särskild förmånsrätt som
gäller i egendomen och inte grun-
das på utmätning.
13 §*
Förmånsrätt eller betalning som en borgenär har vunnit genom
utmätning går åter, om förmånsrätten har inträtt senare än tre månader
före fristdagen. Har utmätningen skett till förmån för någon som är
närstående till gäldenären, går förmånsrätten eller betalningen också åter
om förmånsrätten har inträtt dessförinnan men senare än två år före
fristdagen och det inte visas att gäldenären varken var eller genom
åtgärden blev insolvent.
Förmånsrätt pä grund av betal-
ningssäkring går åter, om förmåns-
rätten har inträtt senare än tre
månader före fristdagen.
Vad som sägs i första och andra
styckena gäller inte om förmåns-
rätten har inträtt vid utbyte mot
egendom som har utmätts eller
betalningssäkrats tidigare än tre
månader före fristdagen eller, i fell
som avses i första stycket andra
meningen, två år före fristdagen.
Vad som sägs i första stycket
gäller inte om förmånsrätten har
inträtt vid utbyte mot egendom
som har utmätts tidigare än tre
månader före fristdagen eller, i fell
som avses i första stycket andra
meningen, två år före fristdagen.
19 §
Förvaltaren får påkalla återvinning
1. genom att väcka talan vid allmän domstol,
2. genom att göra anmärkning mot bevakning eller i samband med
utdelningsförferandet bestrida yrkande i annan ordning om betalnings-
eller förmånsrätt i konkursen eller
3. genom att göra invändning mot annat yrkande som i rättegång
251
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:151
Bilaga 3
framställs mot konkursboet.
Om förvaltaren inte vill påkalla återvinning och inte heller ingår
förlikning i saken, får en borgenär
talan vid allmän domstol.
För återgång av förmånsrätt som
har vunnits genom utmätning eller
genom betalningssäkring behövs
inte någon särskild åtgärd.
påkalla återvinning genom att väcka
För återgång av förmånsrätt som
har vunnits genom utmätning be-
hövs inte någon särskild åtgärd.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994. Äldre föreskrifter tillämpas
i fråga om betalningssäkring som verkställts före ikraftträdandet.
'Senaste lydelse 1989:1002. Ändringen innebär bl.a. att andra stycket upphävs.
252
Härigenom föreskrivs att 8 § rättshjälpslagen (1972:429)* skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Förslagen lydelse
8 §2
Allmän rättshjälp får ej beviljas
1. i angelägenhet som skall prövas eller på annat sätt behandlas utom
riket; rättshjälp får dock beviljas en rättssökande som är bosatt här, om
saken gäller ett brott mot honom eller henne som motsvarar brott enligt
6 kap. brottsbalken eller om det finns särskilda skäl för rättshjälp,
2. utlänningar som varken är eller tidigare varit bosatta här, om det
inte finns särskilda skäl för rättshjälp,
3. den som är eller har varit näringsidkare i angelägenhet som har
uppkommit i hans näringsverksamhet, om det inte finns skäl för rättshjälp
med hänsyn till verksamhetens art och begränsade omfettning, hans
ekonomiska och personliga förhållanden och omständigheterna i övrigt,
4. i fråga om anspråk som överlåtits till den rättssökande, om
överlåtelsen kan antagas ha ägt rum i syfte att åstadkomma fördel vid
prövning av begäran om rättshjälp,
5. för upprättande av självdeklaration,
6. för upprättande av äktenskapsförord, testamente eller gåvohandling,
7. i angelägenhet rörande bodelning, om det inte med hänsyn till boets
beskaffenhet och makarnas eller sambornas personliga förhållanden finns
särskilda skäl för rättshjälp,
8. om frågan om rättshjälp kan anstå till dess en annan rättslig
angelägenhet, vari anspråket stöder sig på väsentligen likartad grund, har
avgjorts slutligt,
9. ägaren eller tidigare ägare av en festighet eller en byggnad i
angelägenhet som avser fastigheten eller byggnaden, om han har eller
borde ha haft rättsskyddsförsäkring eller något annat liknande rättsskydd
som omfettar angelägenheten och något annat inte följer av andra stycket,
10. i angelägenhet rörande trafikskadeersättning enligt trafikskadelagen
(1975:1410) eller rörande skadestånd som kan betalas från en föreliggan-
de ansvarsförsäkring; dock får rättshjälp beviljas den skadelidande om
angelägenheten är anhängig vid domstol eller rör enbart annan skada än
personskada,
11. i angelägenhet rörande
skatter, tullar, avgifter eller betal-
ningssäkring för skatter, tullar och
avgifter, om det inte finns särskilda
skäl för rättshjälp.
Prop. 1993/94:151
Bilaga 3
253
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
11. den som ej har befogat in- 12. den som ej har befogat in-
tresse av att få sin sak behandlad. tresse av att få sin sak behandlad.
I fäll som avses i första stycket 9 får rättshjälp beviljas när den
rättssökandes egna kostnader i angelägenheten har uppgått till minst tre
gånger det basbelopp som anges i 6 § första stycket. Därvid beaktas
endast kostnader av sådant slag som kan antas komma att betalas från
den rättssökandes rättsskydd eller, om något sådant inte finns, kostnader
som avses i 9 § andra stycket.
I fråga om visst slag av ärenden som är talrikt förekommande och
normalt av enkel beskaffenhet kan regeringen förordna att allmän
rättshjälp ej skall beviljas.
Under förutsättning av ömsesidighet kan regeringen förordna att
medborgare i en viss främmande stat och den som, utan att vara
medborgare i den staten, är bosatt där skall vara likställd med svensk
medboigare i fråga om allmän rättshjälp.
Prop. 1993/94:151
Bilaga 3
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.
‘Lagen omtryckt 1993:9.
2Lydelse enligt prop. 1993/94:26.
254
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1994-02-11
Närvarande: f.d. regeringsrådet Bengt Hamdahl, justitierådet Bo
Svensson, regeringsrådet Arne Baekkevold.
Enligt en lagrådsremiss den 20 januari 1994 (Finansdepartementet) har
regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till lag om
särskilda tvångsåtgärder i beskattningsförferandet, m.m.
Förslagen har inför Lagrådet föredragits av kammarrättsassessorerna
Stefan Holgersson, Christer Alexandersson och Ingrid Engquist.
Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet-.
Allmänt
De remitterade förslagen innehåller många bestämmelser om överklagan-
de av förvaltningsmyndigheters och förvaltningsdomstolars beslut. En
fråga som inte behandlats gäller besvärsrätten för företrädare för det
allmänna. Enligt 14 § lagen om särskilda tvångsåtgärder i be-
skattningsförferandet skall frågor om åtgärder prövas av länsrätten på
ansökan av en sådan företrädare (undersökningsledaren). Det torde kunna
hävdas att denne därmed har ställning av part och blir besvärsberättigad
i den fortsatta instanskedjan enligt allmänna regler. Bestämmelsen i
6 kap. 12 § taxeringslagen (1990:324) om besvärsrätt för Riks-
skatteverket kan också vara tillämplig när det gäller beslut som enligt
remissen skall fattas med stöd av den lagen.
I åtskilliga andra fell torde frågan om besvärsrätt för det allmänna inte
alls vara besvarad (se t.ex. 15 § lagen om särskilda tvångsåtgärder i
beskattningsförferandet). Lagrådet anser att hithörande frågor bör bli
föremål för ytterligare analys och överväganden.
Förslaget till lag om särskilda tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet
Det remitterade förslaget har givit Lagrådet anledning till påpekanden av
saklig art på några punkter och till en redaktionell bearbetning i vissa
delar. Lagrådets förslag till lagtext framgår av bilaga till detta protokoll.
1 följande avseenden kommenteras förslagen till ändringar. Följdänd-
ringar i de övriga remitterade lagförslagen anmärks också i detta
sammanhang.
16 §
I paragrafen anges vissa handlingar som kan undantas från åtgärder enligt
lagen. Enligt första stycket 2 undantas handling med ett "allmänt
skyddsintresse eller betydande enskilt skyddsintresse", vars innehåll på
grund av särskilda omständigheter inte bör komma till annans kännedom.
I allmänmotiveringen sägs att den omständigheten att skyddsintresset
skall vara allmänt betyder att det skall finnas ett skyddsintresse från mera
Prop. 1993/94:151
Bilaga 4
255
allmänna utgångspunkter, vilket kan vara fallet för t.ex. företagshemlig-
heter och vissa råd i skatterättsliga angelägenheter. Med uttrycket
betydande enskilt skyddsintresse avses enligt remissen att göra en
markering för att även mer personliga förhållanden skall kunna beaktas,
men att dessa bör ha ett uttalat skyddsbehov. Vidare anförs att det inte
är fråga om att göra en strikt uppdelning i två kategorier skyddsintressen
eftersom även ett beaktansvärt enskilt intresse är allmänt i den bemärkel-
sen att det fått rättsordningens skydd.
Enligt Lagrådets mening är det inte lämpligt att på angivet sätt dela upp
ett skyddsintresse som gäller till förmån för en enskild i ett allmänt och
ett enskilt skyddsintresse. En sådan uppdelning ger närmast intryck av att
man skall skilja mellan å ena sidan det allmännas intresse och å andra
sidan den enskildes intresse, såsom fallet är t.ex. i sekretesslagen
(1980:100). Mot en sådan uppdelning kan även - som framgår av
uttalande i remissen - invändas att ett beaktansvärt enskilt intresse också
kan sägas vara allmänt i ungefär den bemärkelse som avses i remissen.
Lagrådet föreslår mot denna bakgrund att det i lagtexten inte görs någon
uppdelning på olika skyddsintressen utan att det bara används ett begrepp
- betydande skyddsintresse - för att beteckna de olika omständigheter som
enligt motiven skall medföra att handlingen kan undantas.
Motsvarande ändringar bör göras i 3 kap. 13 § taxeringslagen
(1990:324), 78 § tullagen (1987:1065) och 3 kap. 15 § lagen (1984:151)
om punktskatter och prisregleringsavgifter.
21 §
I tredje stycket finns bestämmelser om verkställighet av beslut om
åtgärder enligt lagen, dvs. åtgärder som anges i 2 §. Bestämmelserna
innebär att sådana beslut får verkställas omedelbart om inte annat anges
i beslutet. Däremot innehåller lagen inte några bestämmelser om
verkställighet av beslut om undantagande av handlingar. Det är inte
alldeles klart vad som i avsaknad av sådana bestämmelser skall anses
gälla i fråga om verkställigheten av undantagandebeslut. Det synes
lämpligt att en bestämmelse motsvarande den som gäller för beslut om
åtgärder införs för undantagandebesluten. En sådan bestämmelse skulle
klarlägga rättsläget.
Förutom i förevarande paragraf bör en sådan bestämmelse tas in i
3 kap. 14 c § taxeringslagen, 15 d § lagen (1984:151) om punktskatter
och prisregleringsavgifter och 79 c § tullagen (1987:1065).
18 och 25 §§
I 25 § första stycket föreskrivs att "endast de tekniska hjälpmedel,
program och sökbegrepp" får användas som behövs för att tillgodose
ändamålet med en åtgärd som avser upptagning. I andra stycket av
samma paragraf anges att när åtgärden genomförs "terminal, program
eller annat tekniskt hjälpmedel" får användas för att genomföra åtgärden.
Terminologien är motsägelsefull bl.a. på det sättet att program anges vara
ett tekniskt hjälpmedel på det ena men inte på det andra stället.
Prop. 1993/94:151
Bilaga 4
256
Lagrådet föreslår att begreppet tekniskt hjälpmedel ges en vid
betydelse. Under begreppet bör fälla s.k. hårdvara som datorer,
terminaler, maskiner för läsning av mikrofische m.m. Hit bör också
hänföras s.k. mjukvara dvs. dataoperativsystem, bokföringsprogram,
revisionsprogram och andra program som behövs för att granska ett
material som finns lagrat på disk eller annat medium som bara kan läsas
med hjälp av ADB.
Utanför begreppet tekniskt hjälpmedel bör fälla "sökbegrepp". Därmed
torde förstås att sökfunktionen i ett datorprogram används t.ex. så att en
granskare frågar efter alla transaktioner i räkenskapsmaterialet som avser
viss person eller är av visst slag. I den mån begränsningar skall gälla
beträffände användningen av sökbegrepp bör det anges särskilt i
författningstexten.
I 25 § första stycket föreslås vidare att endast de tekniska hjälpmedel
och sökbegrepp får användas som behövs för att tillgodose ändamålet
med åtgärden. Om den bestämmelsen iakttas får det till resultat att endast
de uppgifter som behövs för ändamålet med åtgärden tas fram. Den
föreslagna andra meningen i stycket är därför överflödig.
I 18 § bör anges att begränsningarna kan gälla inte bara tekniska
hjälpmedel utan också sökbegrepp.
Lagrådet föreslår att 3 kap. 12 § tredje stycket taxeringslagen
(1990:324), 3 kap. 12 § lagen (1984:151) om punktskatter och pris-
regleringsavgifter och 77 b § tullagen (1987:1065) utformas på samma
sätt som 25 § lagen om särskilda tvångsmedel i beskattningsförfärandet.
Vidare bör 3 kap. 15 a § lagen om punktskatter och prisregleringsavgifter
samt 79 a § tullagen utformas på samma sätt som 18 § lagen om
särskilda tvångsmedel i beskattningsförferandet.
Förslaget till lag om ändring i taxeringslagen (1990:324)
3 kap.
10 §
I första stycket anges bl.a. att en taxeringsrevision skall bedrivas i
samverkan med den reviderade. Detta är ett krav som gäller generellt och
således också när revisionen genomförs med tvång. Det är uppenbart att
det i sådana fell inte alltid går att bedriva revisionen i samverkan med
den reviderade, eftersom detta i princip förutsätter frivillig medverkan
från dennes sida. Bestämmelsen bör därför ändras så att samverkan inte
blir ett absolut krav.
Vad som sägs i andra stycket om granskning av handlingar bör gälla
också annat som revisionen kan avse, t.ex. granskning av inventarier.
Andra stycket bör därför genomgående avse revisionen som sådan och
andra meningen bör ändras i enlighet härmed. Motsvarande ändringar bör
göras i 3 kap. 9 § lagen (1984:151) om punktskatter och pris-
regleringsavgifter och 77 § tullagen (1987:1065).
Lagrådet föreslår att 3 kap. 10 § taxeringslagen får följande lydelse:
"En taxeringsrevision skall om möjligt bedrivas i samverkan med den
Prop. 1993/94:151
Bilaga 4
257
reviderade och på ett sådant sätt att den inte onödigt hindrar verksam- Prop. 1993/94:151
heten. Bilaga 4
Revisionen lår verkställas hos den reviderade om han medger det.
Revisionen skall ske hos den reviderade om han begär det och revisionen
kan göras där utan betydande svårighet.
Om revisionen inte verkställs hos den reviderade skall handlingarna på
begäran överlämnas till revisorn mot kvitto".
14 §
Paragrafen har i Lagrådets förslag delats upp på tre paragrafer, så att
14 § motsvarar de tre första styckena i det remitterade förslaget, under
det att fjärde och femte styckena i sistnämnda förslag får bilda 14 a §
och sjätte och sjunde styckena 14 b §. Sista stycket i 14 b § bör lyda på
följande sätt:
"Anser den enskilde att en handling eller uppgift inte omfattas av
kontrollen, handläggs frågan om undantagande på det sätt som anges i 14
och 14 a § samt i första stycket".
Det remitterade förslagets 14 a § blir i Lagrådets förslag 14 c § och
formuleras i nära överensstämmelse med lydelsen av 19 § förslaget till
lag om särskilda tvångsåtgärder i beskattningsförferandet.
I 3 kap. 15 a och 15 b §§ lagen (1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter och i 79-79 b §§ tullagen (1987:1065) bör
motsvarande ändringar göras.
Övergångsbestämmelserna
Övergångsbestämmelserna till förslaget till lag om ändring i taxeringsla-
gen innebär att äldre bestämmelser fortferande skall gälla i fråga om
revisioner som har beslutats före den 1 juli 1994. Det gäller dock inte de
nya bestämmelserna om undantagande av handlingar och uppgifter.
Begärs efter ikraftträdandet att handlingar eller uppgifter skall undantas
från kontroll i en sådan gammal revision, skall framställningen härom
prövas enligt de nya bestämmelserna. I det remitterade förslaget finns
emellertid inte någon hänvisning till 6 kap. 10 § i dess nya lydelse. Det
innebär att överklagande inte får ske av länsrättens beslut med anledning
av en sådan framställning. Detta är enligt vad som har upplysts vid
föredragningen inte avsett. Lagrådet föreslår därför att också 6 kap.
10 § i dess nya lydelse skall tillämpas, om handlingar och uppgifter
begärs undantagna efter ikraftträdandet.
Förslaget till lag om ändring i lagen (1989:479) om ersättning för
kostnader i ärenden och mål om skatt, m.m.
5 §
I det föreslagna andra stycket undantas från jämkning sådana ersättningar
som utgår med stöd av förslagets 3 § första stycket 2 eller 3. I det senare
av dessa fell utges ersättning efter särskilda grunder som i sig torde
258
utesluta jämkning. I det fäll som avses i 2 bör jämkning som beror på
att den skattskyldige endast delvis vinner bifall till sin talan kunna
komma i fråga, om den del av målet som förloras inte gäller prejudikat-
frågan. Bestämmelsen om undantag i 5 § andra stycket bör med hänsyn
till det anförda strykas.
Oveigångsbes tämmelserna
Dessa bör innehålla, att lagen träder i kraft den 1 juli 1994 och att äldre
bestämmelser fortfarande tillämpas i fråga om kostnader i ärenden och
mål som anhängiggjorts före ikraftträdandet. Utan särskilt stadgande
torde framgå att med anhängiggörande även avses att ett ärende omprö-
vas, revision påbörjas m.m. på initiativ av en förvaltningsmyndighet.
Förslaget till lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:000)
Lagrådet föreslår att 17 kap. 5 och 6 §§ får följande lydelse.
"5 §
Skattemyndigheten får förelägga den som är eller kan antas vara
bokföringsskyldig enligt bokföringslagen (1976:125) eller skyldig att föra
räkenskaper enligt jordbruksbokföringslagen (1979:141) och annan
juridiska person än dödsbo att lämna uppgift, visa upp handling eller
lämna över en kopia av handling som rör omsättning av varor eller
tjänster som han förvärvat av, sålt till eller tillhandahållit näringsidkare
(kontrolluppgift), om det behövs till ledning för beskattning av denne
näringsidkare. Om det finns särskilda skäl får även annan person än som
avses i första meningen föreläggas att lämna kontrolluppgift.
Bestämmelserna i 3 kap. 13-14 c §§ taxeringslagen (1990:324) gäller
i fråga om handling eller uppgift som skall undantas från föreläggande.
För kontroll av skatt enligt denna lag gäller bestämmelserna i 3 kap.
16 § taxeringslagen (1990:324).
6 §
Ett föreläggande enligt 5 § får förenas med vite om det finns anledning
att anta att det annars inte följs.
Om föreläggandet medför att den som föreläggs måste lägga ned ett
betydande arbete för att fullgöra det, får han istället ställa nödvändiga
handlingar till skattemyndighetens förfogande för granskning".
Motsvarande ändringar bör göras i 3 kap. 5 § lagen (1984:151) om
punktskatter och prisregleringsavgifter, 75 a § tullagen (1987:1065) och
3 kap. 50 a § lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter.
Prop. 1993/94:151
Bilaga 4
259
Förslaget till lag om ändring i lagen om självdeklaration och kontroll-
uppgifter
I 3 kap. 3 § föreskrivs att länsrätten får befria den som förelagts att
lämna kontrolluppgift från denna skyldighet, helt eller delvis. I det
remitterade förslaget nämns vid sidan av föreläggande att lämna
konstrolluppgift, föreläggande att visa upp handling. Detta är enligt
Lagrådets mening onödigt. Termen kontrolluppgift bör även innefatta att
visa upp en handling eller lämna över en kopia av handling. Be-
stämmelserna i 3 kap. 3 § och 50 a § bör utformas i enlighet härmed.
Förslaget till lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvalt-
ningsdomstolar
18 §
I fjärde stycket 2 räknas upp vissa typer av mål där länsrätten under vissa
förutsättningar är domför med en lagfaren domare ensam. Det gäller
bl.a. mål om befrielse från skyldighet att lämna upplysningar eller visa
upp handling enligt vissa uppräknade lagar. Förslaget innebär att tullagen
(1987:1065) läggs till uppräkningen och att lagen (1984:668) om uppbörd
av socialavgifter från arbetsgivare tas bort från denna. Motivet till att den
sistnämnda lagen tas bort är enligt vad som upplysts vid föredragningen
att den lagen i förevarande avseende endast innehåller en hänvisning till
taxeringslagen och att det därför ansetts tillräckligt att taxeringslagen
finns med i uppräkningen.
Den skyldighet som finns att lämna upplysningar m.m. vad gäller
uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare och den därmed sam-
manhängande möjligheten att få befrielse från skyldigheten har emellertid
sin grund inte i taxeringslagen utan i den lag som reglerar nämnda
uppbörd, även om denna i förevarande hänseende bara hänvisar till
taxeringslagen. Det är alltså i ett sådant fall fråga om mål om befrielse
från en skyldighet enligt lagen om uppbörd av socialavgifter från
arbetsgivare och den lagen bör därför vara kvar i uppräkningen. Vidare
bör till uppräkningen fogas ytterligare två lagar beträffande vilka
motsvarande förhållande råder, nämligen lagen (1958:295) om sjömans-
skatt och uppbördslagen (1953:272).
Övriga lagförslag
I den mån dessa förslag inte anmärkts i det föregående lämnas de utan
erinran av Lagrådet.
Prop. 1993/94:151
Bilaga 4
260
Bilaga till
Lagrådets protokoll
1994-02-11
Prop. 1993/94:151
Bilaga 4
Förslag till
Lag om särskilda tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet, m.m.
3 §
I denna lag förstås med
granskningsledare: den som i sin tjänst har till uppgift att övervaka
granskningen samt den som särskilt förordnats att vara granskningsledare
enligt lagen,
handling: framställning i skrift eller bild samt upptagning som kan
läsas, avlyssnas eller på annat sätt uppfattas endast med tekniskt
hjälpmedel,
verksamhetslokal: utrymmen som huvudsakligen används i verksamhet
som medför eller kan antas medföra bokföringsskyldighet enligt
bokföringslagen (1976:125) eller skyldighet att föra räkenskaper enligt
jordbruksbokföringslagen (1979:141) eller som bedrivs av annan juridisk
person än dödsbo. Med verksamhetslokal avses också markområden,
transportmedel, förvaringsplatser och andra utrymmen som är eller kan
antas vara disponerade i verksamheten.
5 §
Revision får genomföras i den reviderades verksamhetslokaler även om
den reviderade inte lämnat sitt medgivande till det, om revisionen inte
utan svårighet kan genomföras på någon annan plats. Detsamma gäller
om den reviderade inte medverkar på föreskrivet sätt eller om det finns
en påtaglig risk att han kommer att undanhålla eller förvanska det som
får granskas, inventeras eller besiktigas.
Om det finns en påtaglig risk att den reviderade kommer att undanhålla
eller förvanska det som får granskas, inventeras eller besiktigas, får
åtgärden genomföras utan att den reviderade underrättats om att revision
skall ske.
8 §
Handlingar som omfattas av revision får, under de förutsättningar som
anges i 7 §, eftersökas och omhändertas i lokal, på förvaringsplats eller
i annat utrymme som inte utgör den reviderades verksamhetslokaler, om
det finns särskild anledning att anta att handlingarna finns i lokalen, på
261
förvaringsplatsen eller i utrymmet. I fäll som avses i denna paragraf
gäller 7 § andra stycket.
9 §
I annat fell än som avses i 7 eller 8 § får handlingar som omfettas av ett
föreläggande enligt någon av de i 1 § nämnda lagarna eftersökas och
omhändertas för granskning, om föreläggandet inte följts och det finns
särskild anledning att anta att den begärda handlingen finns hos den som
förelagts.
Prop. 1993/94:151
Bilaga 4
16 §
Åtgärder enligt denna lag omfettar på den enskildes begäran inte
1. handling som inte får tas i beslag enligt 27 kap. 2 § rättegångsbal-
ken,
2. annan handling med ett betydande skyddsintresse, om handlingens
innehåll på grund av särskilda omständigheter inte bör komma till annans
kännedom.
Handling som avses i första stycket 2 får undantas endast om- hand-
lingens skyddsintresse är större än dess betydelse för kontrollen.
18 §
I fråga om upptagning som avses i 17 § andra stycket får länsrätten
besluta om sådana begränsningar i rätten att använda tekniska hjälpmedel
och sökbegrepp som behövs för att en uppgift som skall undantas från
granskning inte blir tillgänglig för myndigheten.
19 §
Om en handling eller en del av en handling undantagits från gransk-
ningen, får innehållet inte åteiges eller åberopas vid redogörelse för
granskningen eller annars inför myndighet.
Detta gäller även om en handling, utan beslut av länsrätten, återlämnats
efter det att den begärts undantagen.
21 §
Kronofogdemyndigheten får på begäran av granskningsledaren verkställa
beslut om åtgärd enligt denna lag. Granskningsledaren får dock verkställa
beslut om åtgärder i verksamhetslokaler om det kan ske obehindrat.
Vid verkställighet av beslut om åtgärd som grundar sig på kontroll
enligt tullagen (1987:1065) har tullmyndighet samma befogenheter som
kronofogdemyndigheten.
Ett beslut i fråga om åtgärd enligt denna lag får, om inte något annat
anges i beslutet, verkställas omedelbart. Ett sådant beslut får inte utan
262
särskilda skäl verkställas mellan kl. 19.00 och kl. 08.00. Beslutet Prop. 1993/94:151
förfaller om verkställigheten inte påböljats inom en månad. Bilaga 4
Ett beslut i fråga om undantagande av handling eller uppgift gäller
omedelbart om inte annat anges i beslutet.
22 §
Den hos vilken ett beslut om åtgärd skall verkställas och annan som
berörs av beslutet skall, om inte annat föreskrivits, har underrättats om
beslutet samt getts tillfälle att själv eller genom behörig företrädare
närvara och att tillkalla ombud eller biträde innan beslutet verkställts.
Om den som skall underrättas om beslutet inte har kunnat nås med
underrättelse, får beslutet verkställas endast om det finns synnerliga skäl.
Verkställigheten får inte påbörjas förrän de som har rätt att närvara
haft skälig tid att inställa sig. Detta gäller dock inte om åtgärden
därigenom fördröjs i väsentlig omfattning eller om det finns en påtaglig
risk att ändamålet med åtgärden annars inte uppnås.
Den som berörs av ett beslut enligt 6 § skall underrättas om beslutet
omedelbart efter det att beslutet har verkställts.
25 §
Vid verkställande av ett beslut om åtgärd som avser upptagning, får
endast de tekniska hjälpmedel och sökbegrepp användas som behövs för
att tillgodose ändamålet med åtgärden. Åtgärden får inte genomföras via
telenät.
När åtgärden genomförs får, om det är nödvändigt, användas tekniskt
hjälpmedel som disponeras av den granskade eller annan hos vilken en
upptagning förvaras.
Bestämmelserna i 2-4 och 6 §§ lagen (1987:1231) om automatisk
databehandling vid taxeringsrevision, m.m. tillämpas också vid eftersök-
ning och omhändertagande av upptagning för automatisk databehandling.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994. Genom lagen upphävs bevissäk-
ringslagen (1975:1027) för skatte- och avgiftsprocessen. Den upphävda
lagen gäller dock fortfarande i fråga om säkringsåtgärd som har
verkställts före ikraftträdandet av den nya lagen.
Denna lag tillämpas också vid revision eller annan kontroll av att skatt
tagits ut enligt lagen (1968:430) om mervärdeskatt. Med person som
avses i 11 § denna lag förstås därvid den som kan föreläggas enligt 27 §
lagen om mervärdeskatt.
263
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 24 februari 1994
Närvarande: statsminister Bildt, ordförande, och stadsråden B. Wester-
berg, Friggebo, Laurén, Hörnlund, Olsson, Svensson, Dinkelspiel,
Thurdin, Wibble, Björck, Davidson, Könberg, Lundgren, Unckel, P.
Westerberg, Ask
Föredragande: statsrådet Lundgren
Regeringen beslutar proposition 1993/94:151 Rättssäkerhet vid be-
skattningen.
gotab 46073, Stockholm 1994
264