Prop.
1993/94:151
Regeringens proposition
1993/94:151
Rättssäkerhet vid beskattningen

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 24 februari 1994

Carl Bildt
Bo Lundgren
(Finansdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås betydelsefulla förändringar i syfte att stärka den
enskildes rättssäkerhet vid beskattningen.
Förslaget innebär att skattemyndigheternas befogenheter i skatteutredningar
får en tydligare reglering och att de enskildas rättssäkerhetsgarantier vid
tvångsutövning förstärks. Bevissäkringslagen upphävs och ersätts med en ny lag,
lagen om särskilda tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet.
Möjligheterna för den enskilde att få ersättning för kostnader i ärenden och
mål om skatt föreslås utvidgade. Vidare införs en möjlighet för den
skattskyldige att få ersättning för kostnader för ställd säkerhet i anstånds-
ärenden.
I propositionen föreslås slutligen att betalningsoförmåga inte längre skall
utgöra grund för betalningssäkring och att den särskilda förmånsrätten för
betalningssäkrade fordringar avskaffas.
De nya reglerna föreslås i huvudsak träda i kraft den 1 juli 1994.
1

Innehållsförteckning

1 Förslag till riksdagsbeslut5

2 Lagtext 6
2.1 Förslag till lag om särskilda tvångsåtgärder i
beskattningsförfarandet 6
2.2 Förslag till lag om ändring i taxeringslagen
(1990:324) 13
2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1978:880) om
betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter 20
2.4 Förslag till lag om ändring i uppbördslagen
(1953:272) 23
2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1989:479)
om ersättning för kostnader i ärenden och mål
om skatt, m.m. 26
2.6 Förslag till lag om ändring i förmånsrättslagen
(1970:979) 30
2.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1958:295)
om sjömansskatt 31
2.8 Förslag till lag om ändring i mervärdesskattelagen
(1994:000) 33
2.9 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:151) om
punktskatter och prisregleringsavgifter36
2.10 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:668) om
uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare44
2.11 Förslag till lag om ändring i tullagen (1987:1065)47
2.12 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:325) om
självdeklaration och kontrolluppgifter54
2.13 Förslag till lag om ändring i lagen (1987:1231)
om automatisk databehandling vid taxerings-
revision, m.m. 56
2.14 Förslag till lag om ändring i lagen (1971:289) om
allmänna förvaltningsdomstolar58
2.15 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen
(1980:100) 61
2.16 Förslag till lag om ändring i utsökningsbalken62
2.17 Förslag till lag om ändring i konkurslagen
(1987:672) 65
2.18 Förslag till lag om ändring i rättshjälpslagen
(1972:429) 67

3 Ärendet och dess beredning69
3.1 Översynen av rättssäkerheten vid beskattningen69
3.2 Lagrådet 69

4 Allmänna synpunkter på rättssäkerhet vid
beskattningen 69

5 Skatteutredningar71
5.1 Nuvarande regelsystem71
5.2 Allmänna utgångspunkter för en reformering av
revisionsbestämmelserna 76
5.3 Revision enligt taxeringslagen79
5.3.1 Ändamålet med revisionen79
5.3.2 Hos vem får revision göras?82
5.3.3 Revisionens bedrivande85
5.3.4 ADB-revision 87
5.4 Tredjemanskontroll 90
5.5 Undantagande av handlingar m.m.93
5.6 Tvångsåtgärder 99
5.6.1 Allmänt om tvångsåtgärder99
5.6.2 Revision i den reviderades verksamhets-
lokaler 103
5.6.3 Eftersökande och omhändertagande av
handlingar 105
5.6.4 Granskning utan föregående föreläggande
om kontrolluppgift 108
5.6.5 Försegling 109
5.7 Förfarande- och verkställighetsfrågor vid
tvångsåtgärder 110
5.8 Internationella frågor111
5.9 Övriga lagändringar 113
5.9.1 Mervärdesskattelagen114
5.9.2 Lagen om punktskatter och prisreglerings-
avgifter 115
5.9.3 Tullagen 117
5.9.4 Lagen om självdeklaration och
kontrolluppgifter 119

6 Anstånd med att betala in skatt m.m.120
6.1 Förutsättningar för anstånd m.m.120
6.2 Säkerhet 124
6.3 Ersättning för kostnad för ställd säkerhet125
6.4 Överklagande 127

7 Ersättning för kostnader i ärenden och mål om skatt129
7.1 Inledning 129
7.2 Utgångspunkter för en reform132
7.3 Förutsättningar för ersättning134
7.4 Jämkning av ersättning m.m.137
7.5 Förfarandet 139
7.6 Avdrag för processkostnader140
7.7 Rättshjälpslagen 140

8 Betalningssäkring 142
8.1 Riskrekvisitet 142
8.2 Den särskilda förmånsrätten143
8.3 Tidsfrist 145
8.4 Skadeståndsansvaret m.m.146

9 Meddelararvoden 148

10 Ekonomiska konsekvenser151

11 Författningskommentarer152
11.1 Lagen om särskilda tvångsåtgärder i
beskattningsförfarandet 152
11.2 Taxeringslagen 164
11.3 Lagen om betalningssäkring för skatter, tullar och
avgifter 171
11.4 Uppbördslagen 172
11.5 Lagen om ersättning för kostnader i ärenden och
mål om skatt, m.m. 173
11.6 Förmånsrättslagen 177
11.7 Lagen om sjömansskatt177
11.8 Mervärdesskattelagen
11.9 Lagen om punktskatter och prisregleringsavgifter179
11.10 Lagen om uppbörd av socialavgifter från
arbetsgivare 180
11.11 Tullagen 181
11.12 Lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter182
11.13 Lagen om automatisk databehandling vid
taxeringsrevision, m.m. 184
11.14 Lagen om allmänna förvaltningsdomstolar184
11.15 Sekretesslagen 184
11.16 Utsökningsbalken 184
11.17 Konkurslagen 185
11.18 Rättshjälpslagen 185

Bilaga 1Kommitténs sammanfattning av betänkandet
Rättssäkerheten vid beskattningen
(SOU 1993:62) 187
Bilaga 2Förteckning över de remissinstanser som
yttrat sig över betänkandet Rättssäkerheten
vid beskattningen (SOU 1993:62)190
Bilaga 3Lagrådsremissens lagförslag191
Bilaga 4Lagrådets yttrande 255

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde264
2

1 Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen
dels antar regeringens förslag till
1.lag om särskilda tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet,
2.lag om ändring i taxeringslagen (1990:324),
3.lag om ändring i lagen (1978:880) om betalningssäkring för skattertullar och
avgifter,
4.lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),
5.lag om ändring i lagen (1989:479) om ersättning för kostnader iärenden och
mål om skatt, m.m.,
6.lag om ändring i förmånsrättslagen (1970:979),
7.lag om ändring i lagen om sjömansskatt (1958:295),
8.lag om ändring i mervärdeskattelagen (1994:000),
9.lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter och pris-
regleringsavgifter,
10.lag om ändring i lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifterfrån ar-
betsgivare,
11.lag om ändring i tullagen (1987:1065),
12.lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration ochkontrolluppgifter,
13.lag om ändring i lagen (1987:1231) om automatisk databehandlingvid
taxeringsrevision, m.m.,
14.lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar,
15.lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)
16.lag om ändring i utsökningsbalken,
17.lag om ändring i konkurslagen (1987:672),
18.lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429),
dels till Ersättning för kostnader i ärenden och mål om skatt m.m. för
budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 10 000 000 kr.
3

2 Lagtext

2.1 Förslag till lag om särskilda tvångsåtgärder i
beskattningsförfarandet

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1 Denna lag tillämpas vid revision eller annan kontroll av att skatt, tull
eller avgift tas ut enligt bestämmelserna i
1. uppbördslagen (1953:272),
2. lagen (1958:295) om sjömansskatt,
3. kupongskattelagen (1970:624),
4. lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter,
5. lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare,
6. tullagen (1987:1065),
7. fordonsskattelagen (1988:327),
8. taxeringslagen (1990:324),
9. lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta, 10.
lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl.,
11. mervärdesskattelagen (1994:000).
Lagen tillämpas även vid kontroll av att en vara får föras in i eller ut ur
landet enligt tullagen och för kontroll av att föreläggande enligt lagen
(1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter fullgjorts riktigt och
fullständigt.

2 Åtgärder som får beslutas enligt denna lag är
1. revision i den reviderades verksamhetslokaler (5 ),
2. eftersökande och omhändertagande av handlingar (6-9 ),
3. granskning utan föregående föreläggande om kontrolluppgift (10 ),
4. försegling av lokal, förvaringsplats eller annat utrymme (13 ).

3 I denna lag förstås med
granskningsledare: den som särskilt förordnats att vara granskningsledare
enligt lagen,
handling: framställning i skrift eller bild samt upptagning som kan läsas,
avlyssnas eller på annat sätt uppfattas endast med tekniskt hjälpmedel,
verksamhetslokal: utrymmen som huvudsakligen används i verksamhet som medför
eller kan antas medföra bokföringsskyldighet enligt bokföringslagen (1976:125)
eller skyldighet att föra räkenskaper enligt jordbruksbokföringslagen (1979:141)
eller som bedrivs av annan juridisk person än dödsbo. Med verksamhetslokal avses
också markområden,

transportmedel, förvaringsplatser och andra utrymmen som är eller kan antas vara
disponerade i verksamheten.

Proportionalitet

4 Beslut om åtgärd enligt denna lag får fattas endast om skälen för åtgärden
uppväger det intrång eller men i övrigt som åtgärden innebär för den enskilde.

Revision i den reviderades verksamhetslokaler

5 Revision får genomföras i den reviderades verksamhetslokaler även om den
reviderade inte lämnat sitt medgivande till det, om revisionen inte utan
svårighet kan genomföras på någon annan plats. Detsamma gäller om den reviderade
inte medverkar på föreskrivet sätt, eller om det finns en påtaglig risk att han
kommer att undanhålla eller förvanska det som får granskas, inventeras eller
besiktigas.
Om det finns en påtaglig risk att den reviderade kommer att undanhålla eller
förvanska det som får granskas, inventeras eller besiktigas, får åtgärden genom-
föras utan att den reviderade underrättats om att revision skall ske.

Eftersökande och omhändertagande av handlingar

6 När revision genomförs i den reviderades verksamhetslokaler med stöd av 5
, får handling som omfattas av revisionen eftersökas där och omhändertas, om
den inte tillhandahålls utan oskäligt dröjsmål eller om det finns en påtaglig
risk att handlingen undanhålls eller förvanskas.
När revision genomförs i den reviderades verksamhetslokaler i annat fall får
handling som påträffas eller granskas omhändertas om den behövs för revisionen.

7 När revision inte genomförs i den reviderades verksamhetslokaler, får
handling som omfattas av revisionen eftersökas i verksamhetslokalerna och
omhändertas för granskning om
1. föreläggande att lämna ut handlingen inte följts eller
2. det finns en påtaglig risk för att handlingen undanhålls eller förvanskas.
Om förutsättningarna i första stycket 2 är uppfyllda, får åtgärden genomföras
utan att den reviderade underrättats om att revision skall ske.

8 Handlingar som omfattas av revision får, under de förutsättningar som anges
i 7 , eftersökas och omhändertas i lokal, på förvaringsplats eller i annat
utrymme som inte utgör den reviderades verksamhetslokaler, om det finns särskild
anledning att anta att handlingarna finns i lokalen, på förvaringsplatsen eller
i utrymmet. I fall som avses i denna paragraf gäller 7 andra stycket.

9 I annat fall än som avses i 7 eller 8 får handlingar som omfattas av ett
föreläggande enligt någon av de i 1 nämnda lagarna eftersökas och omhändertas
för granskning, om föreläggandet inte följts och det finns särskild anledning
att anta att den begärda handlingen finns hos den som förelagts.

Granskning utan föregående föreläggande om kontrolluppgift

10 Hos den som kan föreläggas att lämna kontrolluppgift om rättshandling
enligt 3 kap. 5 lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter,
75 a tullagen (1987:1065), 3 kap. 50 a lagen (1990:325) om självdeklaration
och kontrolluppgifter eller 17 kap. 5 mervärdesskattelagen (1994:000), får
räkenskaper och andra handlingar som rör hans verksamhet granskas utan
föregående föreläggande, om det finns särskild anledning att anta att handlingar
av betydelse för kontrolluppgiftsskyldigheten kommer att påträffas och det kan
befaras att utredningen skulle försvåras av ett föreläggande samt det finns ett
betydande utredningsintresse för kontrollen.
Åtgärd enligt första stycket omfattar även befogenhet att eftersöka och
omhänderta handling som får granskas.
Granskningen får ske i verksamhetslokalerna om de handlingar som skall
granskas inte utan svårighet kan granskas på någon annan plats.

11 Om det finns särskilda skäl behöver den som uppgifterna avser eller de
uppgifter som söks inte anges i beslut om åtgärd enligt 10 .

12 Åtgärd enligt 10 får inte beslutas för att samla in uppgifter som en
förberedande åtgärd för kontroll av andra än den som granskas.

Försegling av lokal, förvaringsplats eller annat utrymme
13 Vid revision får lokal, förvaringsplats eller annat utrymme förseglas, om
de handlingar som skall granskas inte kan föras från platsen och det kan befaras
att de annars undanhålls eller förvanskas. En sådan åtgärd får beslutas även då
handlingar som skall omhändertas enligt 9 och 10 inte omedelbart kan föras
från platsen och det kan befaras att de annars undanhålls eller förvanskas.

Behörighet att fatta beslut m.m.

14 Beslut om åtgärder enligt denna lag, utom sådan åtgärd som avses i 6 och
13 , fattas av länsrätten på ansökan av en granskningsledare.
Beslut enligt 6 och 13 fattas av granskningsledaren.

15 Om det finns en påtaglig risk att handlingar som har betydelse för
kontrollen undanskaffas eller förstörs innan länsrätten kan fatta beslut, får
granskningsledaren besluta om åtgärder enligt 5 och 7-10 . Beslutet får avse
endast åtgärd i verksamhetslokaler och skall omedelbart underställas länsrätten.
Länsrätten skall utan dröjsmål pröva om beslutet skall bestå.
Om länsrätten finner att beslutet inte skall bestå skall insamlade uppgifter
förstöras.

Handlingar som får undantas m.m.

16 Åtgärder enligt denna lag omfattar på den enskildes begäran inte
1. handling som inte får tas i beslag enligt 27 kap. 2 rättegångsbalken,
2. annan handling med ett betydande skyddsintresse, om handlingens innehåll på
grund av särskilda omständigheter inte bör komma till annans kännedom.
Handling som avses i första stycket 2 får undantas endast om handlingens
skyddsintresse är större än dess betydelse för kontrollen.

17 Om den enskilde begär att en handling skall undantas, skall handlingen, om
granskningsledaren anser att den bör granskas, omedelbart förseglas och
överlämnas till länsrätten. Länsrätten skall utan dröjsmål pröva om handlingen
skall undantas från granskning.
I fråga om upptagning som kan läsas, avlyssnas eller på annat sätt uppfattas
endast med tekniskt hjälpmedel bestämmer länsrätten i vilken form eller på
vilket sätt den skall tillhandahållas i målet.
Om den enskilde begär det, skall länsrätten pröva om beslut kan fattas utan
att rätten granskar handlingen.
Anser den enskilde att en handling inte omfattas av granskningen handläggs
frågan om undantagande på motsvarande sätt.

18 I fråga om upptagning som avses i 17 andra stycket får länsrätten
besluta om sådana begränsningar i rätten att använda tekniska hjälpmedel och
sökbegrepp som behövs för att en upptagning som skall undantas från granskning
inte blir tillgänglig för myndigheten.

19 Om en handling eller en del av en handling undantagits från granskningen,
får innehållet inte återges eller åberopas vid redogörelse för granskningen
eller annars inför myndighet. Detta gäller även om en handling, utan beslut av
länsrätten, återlämnats efter det att den begärts undantagen.

6

Beslut

20 Till beslut om åtgärder enligt denna lag skall fogas upplysningar om
möjligheterna att undanta handling samt vad som enligt 21-23 gäller vid
verkställighet. Den som berörs av beslutet skall omedelbart underrättas om
detta, om det inte kan befaras att det därigenom blir svårare att genomföra
åtgärden.

Villkor för verkställighet m.m.

21 Kronofogdemyndigheten får på begäran av granskningsledaren verkställa
beslut om åtgärd enligt denna lag. Granskningsledaren får dock verkställa beslut
om åtgärder i verksamhetslokaler, om det kan ske obehindrat.
Vid verkställighet av beslut om åtgärd som grundar sig på kontroll enligt
tullagen (1987:1065) har tullmyndighet samma befogenheter som
kronofogdemyndigheten.
Ett beslut i fråga om åtgärd enligt denna lag får, om inte något annat anges i
beslutet, verkställas omedelbart. Ett sådant beslut får inte utan särskilda skäl
verkställas mellan kl. 19.00 och kl. 08.00. Beslutet förfaller om
verkställigheten inte påbörjats inom en månad.
Ett beslut i fråga om undantagande av handling eller uppgift gäller omedelbart
om inte annat anges i beslutet.

22 Den hos vilken ett beslut om åtgärd skall verkställas och annan som berörs
av beslutet skall, om inte annat föreskrivits, ha underrättats om beslutet samt
getts tillfälle att själv eller genom behörig företrädare närvara och att
tillkalla ombud eller biträde innan beslutet verkställts.
Om den som skall underrättas om beslutet inte har kunnat nås med
underrättelse, får beslutet verkställas endast om det finns synnerliga skäl.
Verkställigheten får inte påbörjas förrän de som har rätt att närvara haft
skälig tid att inställa sig. Detta gäller dock inte om åtgärden därigenom
fördröjs i väsentlig omfattning eller om det finns en påtaglig risk att
ändamålet med åtgärden annars inte uppnås.
Den som berörs av ett beslut enligt 6 skall underrättas om beslutet omedel-
bart efter det att beslutet har verkställts.

23 Åtgärder enligt denna lag skall genomföras så att de innebär minsta
möjliga olägenhet för den som berörs av dem. Kronofogdemyndigheten får genomsöka
lokal, förvaringsplats eller annat utrymme och, om tillträde behövs till något
utrymme som är tillslutet, låta öppna lås eller ta sig in på annat sätt.
Kronofogdemyndigheten får även i övrigt använda tvång om det kan anses befogat
med hänsyn till omständigheterna. Våld mot person får dock brukas endast om
kronofogdemyndigheten möter motstånd och om det med hänsyn till ändamålet med
åtgärden kan anses försvarligt.

24 När en handling omhändertas på grund av ett beslut om åtgärd enligt denna
lag, får även pärm, mapp eller dylikt förvaringsmaterial i vilken handlingen
förvaras, tas med.
Tekniskt hjälpmedel får omhändertas endast om det finns synnerliga skäl för
detta.
Om upptagning för automatisk databehandling omhändertas skall, om det är
möjligt, exemplar lämnas kvar hos innehavaren.

25 Vid verkställande av ett beslut om åtgärd som avser upptagning, får endast
de tekniska hjälpmedel och sökbegrepp användas som behövs för att tillgodose
ändamålet med åtgärden. Åtgärden får inte genomföras via telenät.
När åtgärden genomförs får, om det är nödvändigt, användas tekniskt hjälpmedel
som disponeras av den granskade eller annan hos vilken en upptagning förvaras.
Bestämmelserna i 2-4 och 6 lagen (1987:1231) om automatisk databehandling
vid taxeringsrevision, m.m. tillämpas också vid eftersökning och omhändertagande
av upptagning för automatisk databehandling.

26 Handlingar och annat som omhändertagits skall återlämnas så snart de inte
längre behövs. Därvid skall även beaktas i vilken utsträckning de behövs i
bevishänseende i ärende eller mål om skatt, tull eller avgift.
Beslut om återlämnande enligt första stycket fattas av granskningsledare.

27 När ett beslut om åtgärd enligt denna lag verkställts skall bevis över
verkställigheten utfärdas. Sådant bevis skall överlämnas till den hos vilken
åtgärden genomförts och annan som berörs av åtgärden. Det skall innehålla
uppgift om när och var beslutet verkställts, vilka som var närvarande samt annat
av betydelse som förekommit vid verkställigheten. Har handlingar eller annat
omhändertagits skall beviset även innehålla en förteckning över detta.

Behörig domstol

28 Ansökan om åtgärd, granskningsledarens beslut enligt 15 och begäran om
undantagande enligt denna lag prövas av den länsrätt som för det år då
framställningen görs, skall pröva taxering till skatt enligt lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt för den som åtgärden avser. Om det inte finns någon sådan
länsrätt är länsrätten i det län behörig där beslut om åtgärd skall verkställas
eller har verkställts.

Överklagande m.m.

29 Granskningsledares beslut enligt 6, 13 och 26 får överklagas hos
länsrätten.
Om länsrätten ändrar granskningsledarens beslut enligt 6 helt eller delvis,
får rätten besluta att insamlade uppgifter skall förstöras.

30 Det allmänna får överklaga länsrättens beslut enligt denna lag.
I fråga om företrädare för det allmänna gäller beträffande skatt eller avgift
som tas ut enligt bestämmelserna i 1 första stycket 1, 3-5 och 8-11
föreskrifterna i 6 kap. 15-17 taxeringslagen (1990:324).

31 I fråga om överklagande av kronofogdemyndighetens beslut om åtgärd enligt
denna lag tillämpas bestämmelserna i utsökningsbalken om talan mot utmätning i
allmänhet.
______________

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994. Genom lagen upphävs be-
vissäkringslagen (1975:1027) för skatte- och avgiftsprocessen. Den upphävda
lagen gäller dock fortfarande i fråga om säkringsåtgärd som har verkställts före
ikraftträdandet av den nya lagen.
Denna lag tillämpas också vid revision eller annan kontroll av att skatt
tagits ut enligt lagen (1968:430) om mervärdeskatt. Med person som avses i 10
denna lag förstås därvid den som kan föreläggas enligt 27 lagen om mervärdesk-
att.
7

2.2 Förslag till lag om ändring i taxeringslagen (1990:324)

Härigenom föreskrivs i fråga om taxeringslagen (1990:324)
dels att 3 kap. 6 skall upphöra att gälla,
dels att 3 kap. 5 och 8-14 samt 6 kap. 10 skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas fyra nya paragrafer, 3 kap. 12 a och 14
a-14 c , av följande lydelse,
dels att närmast före 3 kap. 13 skall införas en ny rubrik av följande
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap.
5
Skattemyndigheten Skattemyndigheten
får förelägga den får förelägga den som
skattskyldige att i är eller kan antas
den omfattning som vara skattskyldig
anges i föreläggandetatt lämna uppgift,
lämna de upplys- visa upp handling
ningar som behövs föreller lämna över en
kontroll av att kopia av handling
uppgifterna i hans som behövs för kon-
självdeklaration är troll av att upp-
riktiga eller an- gifterna i hans
nars för hans självdeklaration är
taxering. riktiga eller
annars för hans
Skattemyndigheten taxering.
får vidare förelägga
den skattskyldige
att visa upp
kontrakt,
kontoutdrag, räk-
ningar, kvitton
eller liknande Ett föreläggande får
handlingar som förenas med vite om
behövs för kontroll det finns anledning
av deklarationen. att anta att det
Ett föreläggande fårannars inte följs.
förenas med vite om
det finns anledning
att anta att den
skattskyldige
annars inte följer
föreläggandet.

8
Skattemyndigheten Skattemyndigheten
får besluta om får besluta om
taxeringsrevision taxeringsrevision
för att kontrollera för att kontrollera
att skyldighet att skyldighet
enligt lagen (1990: enligt lagen (1990:
325) om 325) om
självdeklaration ochsjälvdeklaration och
kontrolluppgifter kontrolluppgifter
fullgjorts riktigt fullgjorts riktigt
och fullständigt. och fullständigt.
Taxeringsrevision Taxeringsrevision
får göras hos den somfår göras hos den som
är bokföringsskyldigär eller kan antas
enligt vara bokförings-
bokföringslagen skyldig enligt bok-
(1976:125) eller föringslagen
skyldig att föra (1976:125) eller
räkenskaper enligt skyldig att föra
jordbruksbokför- räkenskaper enligt
ingslagen jordbruksbok-
(1979:141) och hos föringslagen (1979:
juridisk person som 141) och hos annan
inte är dödsbo. Hos juridisk person än
andra deklarations- dödsbo.
eller upp-
giftsskyldiga får
taxeringsrevision
göras när särskilda
skäl föranleder det. Om revisionen kan
Taxeringsrevision antas bli
får inte göras hos omfattande får den
myndigheter. påbörjas även innan
Taxeringsrevision deklaration skall
får även göras för attavlämnas, om det
inhämta uppgifter avbeskattningsår som
betydelse för revisionen avser
kontroll av att gått ut.
andra till namnet
kända personer eller
någon person, som
ingått viss bestämd
rättshandling med
den som skall
revideras,
fullgjort sin
deklarations- och
uppgiftsskyldighet.
Hos den som avses
i första stycket
andra meningen får
taxeringsrevision
dessutom göras för
att samla in
uppgifter som en
förberedande åtgärd för
kontroll av andra än
den som revideras.
Sådan revision
beslutas, om den
som revideras inte
är skyldig att efter
föreläggande lämna
uppgifter rörande
personerna i fråga,
av Riksskatteverket
eller efter verkets
bestämmande av en
skattemyndighet.

9
Ett beslut om
taxeringsrevision
skall överlämnas till
den reviderade
innan revisionen
verkställs. Beslutet
skall innehålla
uppgift om ändamålet
med revisionen och
om möjligheten att
undanta handlingar
och uppgifter
enligt 13 och 14 .
I ett beslut om taxeringsrevision skall en eller flera tjänstemän förordnas
att verkställa revisionen (revisor).

10
En En
taxeringsrevision taxeringsrevision
skall om möjligt skall bedrivas i
göras på sådant sättsamverkan med den
och på sådan tid attreviderade och på
den inte hindrar ett sådant sätt att
verksamheten för denden inte onödigt
som revideras. Den hindrar verksam-
får inte utan heten. För det fall
särskilda skäl den reviderade inte
verkställas hos samverkar finns
enskild mellan kl. bestämmelser om vite
19.00 och kl. 8.00. i 12 fjärde stycket
och om andra
tvångsåtgärder i lagen
(1990:000) om
Skattemyndigheten särskilda tvångsåt-
får, när det behövs,gärder i
bestämma tid och beskattningsförfarandet.
plats för Revisionen får
revisionen. verkställas hos den
Revisionen får verk-reviderade om han
ställas hos den som medger det.
skall revideras Revisionen skall
eller på annan ske hos den
plats. Om denne reviderade om han
medger det får begär det och
revisionen göras revisionen kan göras
också i annat där utan betydande
utrymme hos honom änsvårighet.
sådant som
huvudsakligen använ-
ds för verksamheten.
Om revisionen skall
göras på någon annan
plats än hos den som
skall revideras,
skall räkenskaper
och andra Om revisionen
handlingar på begäraninte verkställs hos
av revisorn den reviderade
överlämnas mot kvittoskall handlingarna
till denne. på begäran överlämnas
till revisorn mot
kvitto.

11
Vid Vid
taxeringsrevision taxeringsrevision
får granskning ske får räkenskaps-
av räkenskaper, an- material och andra
teckningar och handlingar som rör
verifikationer samt verksamheten gran-
av korrespondens, skas om de inte
protokoll och andra skall undantas
handlingar som rör enligt 13 .
verksamheten. Vid revision får
revisorn även in-
ventera kassan,
granska lager, ma-
skiner och inven-
tarier samt be-
siktiga lokaler och
byggnader som
används i verksam-
heten.
Med handling förstås framställning i skrift eller bild samt upptagning som kan
läsas, avlyssnas eller på annat sätt uppfattas endast med tekniskt hjälpmedel.
Taxeringsrevision
får verkställas för
kontroll även av det
löpande
beskattningsårets
räkenskaper och
handlingar.
Vid
taxeringsrevision
hos den som är
bokföringsskyldig
enligt
bokföringslagen
(1976:125) eller
skyldig att föra
räkenskaper enligt
jordbruksbokföringslagen
(1979: 141) få
revisorn även
inventera kassan
samt granska
varulager, maskiner
och andra
inventarier som är
avsedda för
stadigvarande bruk.

12
Vid Vid
taxeringsrevision ärtaxeringsrevision
den som revideras skall den
skyldig att genast reviderade tillhan-
tillhandahålla dahålla revisorn de
revisorn de handlingar och lämna
handlingar och lämnade upplysningar som
de upplysningar som behövs för revi-
behövs för sionen. Han skall
revisionen. Han också lämna tillträde
skall också lämna till utrymmen som
tillträde till sådanahuvudsakligen använ-
utrymmen som ds i verksamheten
huvudsakligen använ-för sådan åtgärd som
ds i hans avses i 11 andra
verksamhet, samt ge stycket och om
den hjälp som behövsmöjligt ställa en
för granskning av ändamålsenlig arbets-
handlingar och plats till förfogan-
varulager samt de. Den reviderade
maskiner och andra skall i övrigt ge
för stadigvarande den hjälp som behövs
bruk avsedda inven- vid revisionen.
tarier och för Revisorn skall på
kassainventering. begäran ges tillfälle
Revisorn skall på att själv använda
begäran ges tillfälleterminal eller
att själv använda annat tekniskt
terminal eller hjälpmedel för att ta
annat tekniskt del av upptagning
hjälpmedel för att tasom kan uppfattas
del av upptagning endast med sådant
som kan uppfattas hjälpmedel, om inte
endast med sådant den reviderade i
hjälpmedel. stället
tillhandahåller en
kopia av upptag-
ningen och denna
utan svårighet kan
granskas med annat
tillgängligt
tekniskt hjälpmedel.
Revisorn får
kontrollera att
kopian stämmer
överens med den upp-
tagning som finns
hos den reviderade.
Vid granskning av
upptagning som
Om den som skall avses i andra
revideras inte stycket får endast
fullgör sina de tekniska
skyldigheter enligt hjälpmedel och
första eller andra sökbegrepp användas,
stycket, får skat- som behövs för att
temyndigheten tillgodose ändamålet
förelägga honom vid med revisionen.
vite att fullgöra Granskningen får
dem. inte verkställas via
telenät.
Om den reviderade
inte fullgör sina
skyldigheter enligt
första eller andra
stycket, får skat-
temyndigheten
förelägga honom vid
vite att fullgöra
dem.

12 a
En revision får
inte pågå längre tid än
nödvändigt. Räken-
skapsmaterial och
andra handlingar
som överlämnats till
revisorn skall så
snart som möjligt
och senast när
revisionen
avslutats återlämnas
till den revi-
derade.
Skattemyndigheten
skall snarast lämna
meddelande om
resultatet av
revisionen till den
reviderade i de
delar som rör honom.

Handlingar och
uppgifter som skall
undantas

13

Revisorn har rätt På den enskildes
att ta del av begäran skall från
handlingar som är avföreläggande eller
betydelse för revision undantas
revisionen även om 1. handling som
den som revideras inte får tas i
skall iaktta beslag enligt 27
tystnad om deras kap. 2 rätte-
innehåll. När det gångsbalken,
finns synnerliga 2. annan handling
skäl får länsrätten med ett betydande
dock på framställningskyddsintresse om
av den som handlingens innehåll
revideras besluta på grund av särskilda
att sådana omständigheter inte
handlingar eller bör komma till någon
handlingar, som med annans kännedom.
hänsyn till deras
innehåll på grund av
särskilda omständig- Handling som
heter inte bör kommaavses i första
till någon annans stycket 2 får
kännedom, skall undantas endast om
undantas från handlingens
revisionen. skyddsintresse är
Om handlingen större än dess
utgörs av sådan betydelse för kon-
upptagning som trollen.
avses i 11 andra
stycket, får
domstolen besluta
om sådana
begränsningar i
revisorns rätt att Bestämmelserna i
själv använda första och andra
tekniska hjälpmedel styckena gäller i
som behövs för att tillämpliga delar
handlingar, som även föreläggande att
enligt första styc- lämna uppgifter.
ket bör undantas från
granskning, inte
skall bli
tillgängliga för
revisorn.
14

Skattemyndigheten En skriftlig
skall snarast lämna begäran om befrielse
meddelande om från föreläggande att
resultatet av lämna uppgift, visa
revisionen till den upp handling eller
som reviderats i de lämna över en kopia
delar som rör honom.av handling skall
ges in till
länsrätten till-
sammans med föreläg-
gandet och den
begärda handlingen
eller uppgiften.
Om den reviderade
begär att en hand-
ling skall undantas
från revision skall
handlingen, om
skattemyndigheten
anser att den bör
granskas, ome-
delbart förseglas
och överlämnas till
länsrätten.
Länsrätten skall
utan dröjsmål pröva om
handlingen eller
uppgiften skall
undantas från
kontrollen.

14 a
I fråga om
upptagning, som
avses i 11 tredje
stycket, bestämmer
länsrätten i vilken
form eller på vilket
sätt den skall
tillhandahållas i
målet.
Länsrätten får, i
fråga om upptagning
som avses i
föregående stycke,
besluta om sådana
begränsningar i
revisorns rätt att
själv använda tek-
niska hjälpmedel som
behövs för att upp-
gift, som skall
undantas från
granskning, inte
skall bli tillgäng-
lig för revisorn.

14 b
Om den enskilde
begär det, skall
länsrätten pröva om
beslut kan fattas
utan att rätten
granskar hand-
lingen.
Anser den
enskilde att en
handling eller
uppgift inte
omfattas av
kontrollen handläggs
frågan om undan-
tagande på sätt som
anges i 14 och 14 a
samt i första styck-
et.

14 c
Om en handling
eller del av hand-
ling undantagits
från kontroll, får
dess innehåll inte
återges eller
åberopas vid
redogörelse för gran-
skningen eller
annars inför myn-
dighet. Detta gäller
även om en handling,
utan beslut av
länsrätten, återlämnats
efter det att den
be-gärts undantagen.
Ett beslut i fråga
om undantagande av
handling eller
uppgift gäller ome-
delbart om inte
annat anges i be-
slutet.

6 kap.
10
Överklagande får Länsrättens beslut
inte ske av läns- avseende skattemyn-
rättens beslut dighets beslut att
avseende avvisa en begäran om
1. befrielse från omprövning såsom för
skyldighet att lämnasent inkommen får
upplysningar eller inte överklagas.
visa upp handling
som behövs för utred-
ning,
2. undantagande
av handling från
taxeringsrevision,
3. en
skattemyndighets
beslut att avvisa
en begäran om
omprövning såsom för
sent inkommen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994. Äldre föreskrifter gäller fortfarande
i fråga om revisioner som har beslutats före ikraftträdandet. De nya
bestämmelserna i 3 kap. 13-14 c och 6 kap. 10 tillämpas dock om handlingar
och uppgifter begärs undantagna efter ikraftträdandet.
8

2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1978:880) om
betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter

Härigenom föreskrivs att 4, 7, 12, 16 och 21 lagen (1978:880) om
betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 1
Beslut om Beslut om
betalningssäkring fårbetalningssäkring får
fattas om påtaglig fattas om det finns
risk föreligger att en påtaglig risk att
gäldenären inte gäldenären försöker
kommer att betala undandra sig att
fordringen och betala fordringen
denna eller, om och denna eller, om
flera fordringar det finns flera
föreligger mot sammafordringar mot
gäldenär, de tillhopasamma gäldenär, de
uppgår till tillsammans uppgår
betydande belopp. Ärtill betydande be-
fordringen att lopp. Är fordringen
hänföra till viss att hänföra till viss
tidsperiod får tidsperiod får
betalningssäkring betalningssäkring
beslutas endast om beslutas endast om
perioden har gått perioden har gått
till ända eller till ända eller
fordringen dessför- fordringen dessför-
innan har förfallit innan har förfallit
till betalning. till betalning.
Beslut om betalningssäkring får fattas endast om skälen för åtgärden uppväger
det intrång eller men i övrigt som åtgärden innebär för gäldenären eller för
något annat motstående intresse.

7 2
Avser ett beslut Avser ett beslut
om betalningssäkringom betalningssäkring
en fordran som inte en fordran som inte
är fastställd, skallär fastställd, skall
länsrätten häva länsrätten häva
beslutet, om inte beslutet, om inte
talan om faststäl- talan om faststäl-
lelse av fordringen lelse av fordringen
eller av underlaget eller av underlaget
för den har väckts för den har väckts
vid domstol inom vid domstol inom
sex månader från sex månader från
dagen för beslutet dagen för beslutet
eller fordringen eller fordringen
eller underlaget föreller underlaget för
den inom samma tid den inom samma tid
har fastställts i har fastställts i
annan ordning. annan ordning.
Länsrätten får medgeLänsrätten får medge
förlängning av förlängning av
tidsfristen, om det tidsfristen med tre
finns särskilda skäl.månader i taget, om
det finns särskilda
skäl.
Har ett beslut om betalningssäkring hävts enligt första stycket, får ett nytt
beslut om betalningssäkring på samma grund fattas endast om talan beträffande
fordringen har väckts eller om fordringen eller underlaget för den har
fastställts i annan ordning.
12 3
Gäldenären får inte överlåta egendom, som har tagits i anspråk genom
betalningssäkring, eller till skada för borgenären förfoga över egendomen på
annat sätt, om inte kronofogdemyndigheten medger det av
särskilda skäl.
I fråga om verkan I fråga om verkan
i övrigt av i övrigt av
verkställd verkställd
betalningssäkring betalningssäkring
gäller vad som gäller vad som
föreskrivs om föreskrivs om
utmätning i 4 kap. utmätning i 4 kap.
29 andra stycket, 29 andra stycket
30 och 31 och 12 och 31 och 12 kap.
kap. 6-10 utsök-6-10 och om kvar-
ningsbalken. Att stad i 16 kap. 15
betalningssäkring första stycket
ger förmånsrätt före-utsökningsbalken. I
skrivs i förmåns- fråga om verkan av
rättslagen utmätning av egendom
(1970:979). som tagits i anspråk
genom
betalningssäkring
gäller vad som är
föreskrivet i 16
kap. 15 andra
stycket
utsökningsbalken om
utmätning av egendom
som belagts med
kvarstad för
fordran.
Om lös egendom, som har tagits i anspråk genom betalningssäkring, hastigt
faller i värde eller kräver alltför kostsam vård, får den på begäran av någon av
parterna säljas i den ordning som gäller för utmätt egendom.

16
Är fara att lös Är fara att lös
egendom, som kan egendom, som kan
bli föremål för betal-bli föremål för betal-
ningssäkring, ningssäkring,
undanskaffas, får i undanskaffas, får i
avvaktan på rättens avvaktan på rättens
beslut gransknings- beslut gransknings-
ledare som avses i ledare som avses i
2 bevissäk- 3 lagen (1994:000)
ringslagen om särskilda tvångsåt-
(1975:1027) för gärder i
skatte-och beskattningsförfarandet
avgiftsprocessen ta ta egendomen i
egendomen i förvar. förvar.

21 4
Har ett beslut om betalningssäkring meddelats för en fordran som inte är
fastställd och blir fordringen senare inte slutligt fastställd eller fastställs
den slutligt till ett väsentligt lägre belopp än det som har betalningssäkrats,
har gäldenären rätt till ersättning av staten för ren förmögenhetsskada som
därigenom har tillfogats honom.
Ersättning lämnas Bestämmelser om
endast för skada somersättning för
är av någon processkostnader
betydelse. finns i lagen
Ersättning lämnas (1989:479) om
inte för kostnader ersättning för kost-
för biträde eller nader i ärenden och
utredning. mål om skatt, m.m.

______________

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.
2. Äldre föreskrifter i 4, 7, 16 och 21 tillämpas fortfarande i fråga om
betalningssäkring på grund av ansökan som kommit in till länsrätten före
ikraftträdandet.
9

3. De äldre föreskrifterna i 12 tillämpas fortfarande i fråga om
betalningssäkring som verkställts före ikraftträdandet.

1Senaste lydelse 1989:1000.
2Senaste lydelse 1989:1000.
3Senaste lydelse 1989:1000.
4Senaste lydelse 1989:1000.
10

2.4 Förslag till lag om ändring i uppbördslagen (1953:272)

Härigenom föreskrivs i fråga om uppbördslagen (1953:272)1
dels att 49 2 mom., 78 1 och 2 mom. samt 102 skall ha följande lydelse,
dels att i lagen skall införas två nya moment, 78 2 a och 2 b mom., av
följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

49 2
2 mom. Anstånd får medges med högst det belopp som kan antas bli nedsatt eller
falla bort enligt 1 mom. 1 eller som betingas av yrkandet i omprövningsärendet
eller överklagandet.
Om det i fall som Om det i fall som
avses i 1 mom. 2 avses i 1 mom. 2
och 3 med hänsyn och 3 med hänsyn
till den skatt- till den skatt-
skyldiges skyldiges
förhållanden och förhållanden och
omständigheterna i omständigheterna i
övrigt kan antas attövrigt kan antas att
det belopp som det belopp som
avses med anståndet avses med anståndet
inte kommer att inte kommer att
betalas i rätt tid, betalas i rätt tid,
får anstånd medges får anstånd medges
endast om den endast om den
skattskyldige skattskyldige
ställer säkerhet förställer säkerhet för
beloppet. Anstånd fårbeloppet genom en
dock medges utan av bank utfär-dad
att säkerhet ställs garantiförbindelse
om an- stånds- eller någon annan
beloppet är form av borgen.
förhållandevis ringaAnstånd får dock
eller om det annars medges utan att
finns särskilda skäl.säkerhet ställs om
Ställd säkerhet får anståndsbeloppet är
tas i anspråk när förhållandevis ringa
anståndstiden gått eller om det annars
ut. I övrigt skall finns särskilda skäl.
bestämmelserna om Ställd säkerhet får
säkerhet i lagen tas i anspråk när an-
(1993:891) om ståndstiden gått ut.
indrivning av I övrigt skall
statliga fordringar bestämmelserna om
m.m. tillämpas. säkerhet i lagen
(1993:891) om
indrivning av
statliga fordringar
m.m. tillämpas.
Om yrkandet i
omprövningsärendet
eller målet bifalls,
skall kostnad för
ställd säkerhet
ersättas av staten.
Ersättningen skall
jämkas om endast en
del av yrkandet bi-
falls eller om det
skulle vara oskäligt
att ersättning
lämnas. I övrigt
skall bestämmelserna
i 6-11 lagen
(1989:479) om
ersättning för kost-
nader i ärenden och
mål om skatt, m.m.
tillämpas.

78
1 mom.3 Arbetsgivare, som enligt lag är bokföringsskyldig skall ha sin
bokföring så ordnad att därav framgår arbetstagares namn, lönebelopp och
skatteavdrags belopp. Om skattsedel eller skattekort har företetts för
arbetsgivaren skall också framgå arbetstagares födelsetid samt nummer på för
honom utfärdad skattsedel.
Också annan arbetsgivare än i första stycket sägs, som har att verkställa
skatteavdrag på arbetstagares lön, är skyldig att i enahanda omfattning föra
anteckningar i hänseende som har sagts nyss.
För kontroll av att
bestämmelserna om
skatteavdrag har
följts får revision
göras hos sådan ar-
betsgivare, som
avses i första och
andra styckena. Re-
vision får också göras
hos den som har an-
sökt om en
F-skattesedel för
kontroll av att
lämnade uppgifter är
riktiga och
fullständiga. Beslut
om revision
meddelas av
Riksskatteverket
eller
skattemyndighet. I
övrigt gäller i fråga
om revision i till-
ämpliga delar
bestämmelserna i 3
kap. 8-14 taxe-
ringslagen
(1990:324).
2 m o m.4 Det 2 m o m.
åligger varje ar- Skattemyndigheten
betsgivare att får förelägga den som
efter anmaning av är eller kan antas
skattemyndigheten vara arbetsgivare
lämna uppgift om att lämna uppgift,
arbetstagare, visa upp handling
utbetalda löner och eller lämna över en
beloppet av kopia av handling
verkställda skat- som behövs för
teavdrag. kontroll av att
bestämmelserna om
skatteavdrag har
följts.
Bestämmelserna i 3
kap. 13-14 c
taxeringslagen
(1990:324) gäller i
fråga om handling
eller uppgift som
skall undantas från
föreläggande.
Uppgifter som myndighet förfogar över och som behövs för kontroll av att
bestämmelserna om skatteavdrag har följts skall på skattemyndighetens begäran
tillhandahållas denna. Därvid gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i 3 kap.
16 taxeringslagen (1990:324).
2 a m o m. Om några
uppgifter i en
uppbördsdeklaration,
en preliminär
självdeklaration
eller en ansökan om
F-skattesedel behöv-
er kontrolleras
genom avstämning mot
räkenskaper,
anteckningar eller
andra handlingar,
får skattemyn-
digheten komma
överens med ar-
betsgivaren eller
den skatttskyldige
om att sådan
avstämning skall
göras vid besök hos
honom eller vid
annat personligt
sammanträffande.
2 b m o m. För
kontroll av att
den som är eller kan
antas vara
arbetsgivare har
följt bestämmelserna
om skatteavdrag
eller att den som
ansökt om
F-skattesedel lämnat
riktiga och
fullständiga upp-
gifter, får
Riksskatteverket
eller skattemyn-
digheten besluta om
revision hos ar-
betsgivaren eller
sökanden. Därvid
gäller i tillämpliga
delar bestämmelserna
i 3 kap. 8-14 c
taxeringslagen
(1990:324).

102 5
Länsrättens beslut Överklagande av
om preliminär länsrättens beslut om
taxering, preliminär taxering,
debitering eller debitering eller
jämkning av jämkning av preli-
preliminär skatt, minär skatt,
verkställande av verkställande av
skatteavdrag och skatteavdrag och
anstånd med att anstånd med att be-
betala in skatt får tala in skatt får
inte överklagas. Vadprövas av kam-
som sagts nu gäller marrätten endast om
dock inte beslut den har meddelat
med anledning av en prövningstillstånd.
begäran enligt 44 Vad som sagts nu
om besked angående gäller dock inte
skyldigheten att beslut med
verkställa skat- anledning av en
teavdrag. begäran enligt 44
om besked angående
skyldighet att
verkställa
skatteavdrag.

______________

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.
2. De äldre föreskrifterna i 49 2 mom. tillämpas fortfarande i fråga om
anstånd som meddelats före ikraftträdandet.
3. De nya föreskrifterna i 102 träder i kraft den 1 oktober 1994. Beslut som
meddelats av skattemyndigheten före ikraftträdandet överklagas enligt äldre
föreskrifter.

1 Lagen omtryckt 1991:97.
Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:771.
2 Senaste lydelse 1993:894.
3 Senaste lydelse 1992:680.
4 Senaste lydelse 1992:1177.
5 Senaste lydelse 1992:680.
11

2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1989:479) om ersättning för kostnader
ärenden och mål om skatt, m.m.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1989:479) om ersättning för kostnader i
ärenden och mål om skatt, m.m.
dels att 8 skall upphöra att gälla,
dels att 3-5, 7 och 9-11 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3
En skattskyldig En skattskyldig
som i ett ärende som i ett ärende
eller mål haft kost-eller mål haft
nader för ombud kostnader för ombud
eller biträde, eller biträde,
utredning eller utredning eller
annat som skäligen annat som skäligen
behövts för att ta behövts för att ta
till vara hans rätt till vara hans rätt
får beviljas ersätt-skall efter
ning för framställning
kostnaderna. beviljas ersättning
för kostnaderna om
Ersättning får inte
beviljas för 1. den
1. kostnader som skattskyldige helt
avser skyldigheten eller delvis vinner
att lämna dek- bifall till sina
laration eller yrkanden i ärendet
andra uppgifter eller målet,
till ledning för en
myndighets beslut
om skatt, tull 2. ärendet eller
eller avgift, målet avser fråga som
2. kostnader som är av betydelse för
avser skyldigheten rättstillämpningen
att i skälig eller
omfattning genom
räkenskaper,
anteckningar eller
på annat lämpligt sätt
sörja för att det
finns sådant
underlag som behövs
dels för att den
skattskyldige skall 3. det finns
kunna deklarera synnerliga skäl för
eller lämna ersättning.
uppgifter som han är
skyldig att lämna,
dels för att dek-
larationen och
uppgifterna skall
kunna kontrolleras,
3. den
skattskyldiges eget
arbete, tidsspillan
eller i övrigt för
kostnader för sådant
som den skattskyl-
dige själv utfört med
anledning av ärendet
eller målet.

4
Ersättning får Ersättning får inte
beviljas endast beviljas för
till den del det är
oskäligt att kost-
naden bärs av den
skattskyldige med
hänsyn till samtliga 1. kostnader som
följande faktorer: avser skyldigheten
1. sakens att lämna
beskaffenhet, deklaration eller
andra uppgifter
till ledning för en
myndighets beslut
2. kostnadens om skatt, tull
storlek, eller avgift,
2. kostnader som
avser skyldigheten
att i skälig
omfattning genom
räkenskaper,
anteckningar eller
på annat lämpligt sätt
sörja för att det
finns sådant
underlag som behövs
3. ärendets eller dels för att den
målets handläggning,skattskyldige skall
kunna deklarera
eller lämna
uppgifter som han är
4. ärendets eller skyldig att lämna,
målets utgång, dels för att
5. den deklarationen och
skattskyldiges uppgifterna skall
personliga och kunna kontrolleras,
ekonomiska 3. den
förhållanden, skattskyldiges eget
6. omständigheternaarbete, tidsspillan
i övrigt. eller i övrigt för
kostnader för sådant
som den skattskyl-
dige själv utfört med
anledning av ärendet
eller målet.

5
När ersättningen bestäms, skall den minskas med annan ersättning som den
skattskyldige har fått eller kan antas komma att få för samma kostnader enligt
annan författning eller enligt avtal.
Ersättning får jämkas
om den
skattskyldige
vinner bifall
endast till en del
av sina yrkanden i
ärendet eller målet,
såvida inte övriga
yrkanden är av
endast ringa
betydelse.
Jämkning får också
ske när den
skattskyldige varit
försumlig eller har
orsakat att ärendet
eller målet blivit
mer omfattande än
nödvändigt.

7 1
Frågor om ersättningEn framställning om
för kostnader hos ersättning för
andra myndigheter änkostnader skall
domstolar prövas av göras hos den
länsrätten. Frågan myndighet eller den
prövas dock av kam- domstol där
marrätten, om denna kostnaderna
som första dom- uppkommit.
stolsinstans skall Framställningen
pröva ett skall ha kommit in
överklagande i det innan myndigheten
ärende eller mål someller domstolen
kostnaderna hänför avgör ärendet eller
sig till. målet.
Om ett ärende eller
mål avser en fråga
som prövas av en
allmän domstol,
prövas frågan om
ersättning för
kostnader i ärendet
eller målet av
länsrätten i det län
där den tingsrätt
eller
skattemyndighet som
är be-
skattningsmyndighet
är belägen.
En framställning om
ersättning enligt
denna paragraf
skall ha kommit in
inom ett år från
utgången av det år då
det ärende eller mål
som kostnaderna
hänför sig till
avgjordes genom
lagakraftvunnet
beslut. Om av-
görandet i ärendet
eller målet har
överklagats till
förvaltningsdomstol,
skall fram-
ställningen om
ersättning dock ha
kommit in innan
domstolen avgör
ärendet eller målet.

9
Om den Om den
skattskyldige inte skattskyldige inte
har kommit in i tid har kommit in i tid
med en framställningmed en framställning
om ersättning, får om ersättning, får en
domstolen pröva en senare inkommen
senare inkommen framställning prövas
framställning endastendast under
under förutsättning förutsättning att
att förseningen förseningen beror på
beror på något något ursäktligt
ursäktligt misstag. misstag.

10
Om den Myndighets beslut
skattskyldige har överklagas hos läns-
begärt ersättning i rätten i det län där
samband med att för-myndigheten är
valtningsdomstolen belägen.
handlägger det mål
som kostnaderna
hänför sig till,
skall
ersättningsfrågan
avgöras samtidigt
med målet.

11
Ett Ett
ersättningsbeslut ersättningsbeslut
som meddelas i som meddelas i
samband med av- samband med avgö-
görandet i det mål randet i det ärende
som kostnaderna eller mål som
hänför sig till, fårkostnaderna hänför
överklagas inom den sig till, får
tid som gäller för överklagas inom den
överklagande av tid som gäller för
avgörandet i målet. överklagande av
avgörandet i ärendet
eller målet.
Ersättningsbeslut
som meddelats av
myndighet, får
överklagas av den
myndighet eller det
allmänna ombud som
får överklaga det
ärende som
kostnaderna hänför
sig till. I sådant
fall skall
ersättningsbeslutet
överklagas inom den
tid som följer av
första stycket, dock
senast inom två måna-
der från det att
beslutet med-
delades.

______________

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994. Äldre bestämmelser gäller fortfarande
i fråga om kostnader i ärenden och mål som anhängiggjorts före ikraftträdandet.

1Senaste lydelse 1990:407.
12

2.6 Förslag till lag om ändring i förmånsrättslagen
(1970:979)

Härigenom föreskrivs att 8 och 9 förmånsrättslagen (1970:979)1 skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8 2
Utmätning ger Utmätning ger
förmånsrätt i den förmånsrätt i den
utmätta egendomen. utmätta egendomen.
Betalningssäkring
ger förmånsrätt i den
egendom som har
tagits i anspråk.

9 3
Särskilda förmånsrätter gäller inbördes efter paragrafernas följd och efter den
i 4-7 angivna numreringen.
Förmånsrätt enligt 4 3 har dock företräde framför förmånsrätt enligt 4 2 på
grund av annan retentionsrätt än som avses i 247 sjölagen (1891:35 s. 1).
Förmånsrätt på grund av utmätning har företräde framför förmånsrätt på grund
av företagsinteckning, vilken har sökts samma dag som beslutet om utmätning med-
delades eller senare, och framför förmånsrätt på grund av annan inteckning,
vilken har sökts samma inskrivningsdag som ett ärende angående anteckning om
utmätningen har tagits upp eller senare.
Utmätning ger företräde framför senare utmätning av samma egendom, om ej annat
följer av 4 kap. 30 andra stycket eller 7 kap. 13 utsökningsbalken.
Utmätning för flera fordringar på en gång ger lika rätt. Om det inbördes
företrädet i övrigt mellan fordringar med samma slag av förmånsrätt finns för
vissa fall särskilda bestämmelser.
Vad i denna
paragraf föreskrives
om förmånsrätt på grund
av utmätning
tillämpas även i fråga
om förmånsrätt på grund
av betalnings-
säkring.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994. Äldre föreskrifter tillämpas
fortfarande i fråga om betalningssäkring som verkställts före ikraftträdandet.

1Lagen omtryckt 1975:1248.
2Senaste lydelse 1978:883.
3Senaste lydelse 1981:806.
13

2.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1958:295) om sjö-mansskatt

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1958:295) om sjömansskatt1
dels att 19 a skall betecknas 19 d ,
dels att 19 skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas tre nya paragrafer, 19 a-19 c , av
följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

19 2
Redare, som enligt lag är skyldig att föra handelsböcker, skall ha sin
bokföring så ordnad, att därav framgår sjömans namn, födelsetid, lönebelopp och
skatteavdrags belopp samt, om sjömannen uppvisat skattsedel på preliminär skatt,
numret på denna skattsedel.
Även annan redare än i första stycket sägs, som skall göra avdrag för
sjömansskatt, är skyldig att föra anteckningar i samma omfattning.
Efter anmaning av Efter anmaning av
Riksskatteverket Riksskatteverket
eller eller
skattemyndighet skattemyndighet
åligger det sådan åligger det sådan
redare, som avses i redare, som avses i
första eller andra första eller andra
stycket, att med- stycket, att lämna
dela de uppgift, visa upp
upplysningar som handling eller lämna
behövs för kontroll över en kopia av
av skatteavdrag. handling som behövs
Redare skall också för kontroll av att
efter anmaning bestämmelserna om
förete alla skatteavdrag följts.
handlingar som Bestämmelserna i 3
behövs för sådan kap. 13-14 c
kontroll, såsom taxeringslagen
kontrakt, (1990:324) gäller i
kontoutdrag, fråga om handling
räkningar eller eller uppgift som
kvitton. skall undantas från
anmaning.

För kontroll av
att bestämmelserna
om skatteavdrag har
följts får revision
verkställas hos
redare som avses i
första eller andra
stycket. Beslut om
revision meddelas
av Riksskatteverket
eller av skattemyn-
dighet. I övrigt
gäller i fråga om
revision i
tillämpliga delar
bestämmelserna i 3
kap. 8-14 taxe-
ringslagen
(1990:324).

19 a
Uppgifter som en
myndighet förfogar
över och som behövs
för kontroll av att
bestämmelserna om
skatteavdrag följts
skall på Riks-
skatteverkets eller
skattemyndighetens
begäran
tillhandahållas
dessa. Därvid gäller
i tillämpliga delar
bestämmelserna i 3
kap. 16
taxeringslagen
(1990:324).

19 b
Om några uppgifter i en
redovisning enligt 14
behöver kontrolleras
genom avstämning mot
räkenskaper, anteckningar
eller andra handlingar,
får Riksskatteverket
eller skattemyndigheten
komma överens med redaren
om att en sådan avstämning
skall göras vid besök hos
honom eller vid annat
personligt
sammanträffande.

19 c
För kontroll av att be-
stämmelserna om
skatteavdrag följts får
Riksskatteverket eller
skattemyndigheten
besluta om revision hos
redaren. Därvid gäller i
tillämpliga delar
bestämmelserna i 3 kap.
8-14 c taxeringslagen
(1990:324).

______________

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.

1 Lagen omtryckt 1970:933.
Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:777.
2 Senaste lydelse 1991:505.

14

2.8 Förslag till lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:00)

Härigenom föreskrivs i fråga om mervärdesskattelagen (1994:00)1
dels att nuvarande 17 kap. 6 skall betecknas 7 ,
dels att 17 kap. 2, 3, 5 och nya 7 , 20 kap. 9 samt punkt 2 i
övergångsbestämmelserna till lagen skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 17 kap. 6 , och i
övergångsbestämmelserna en ny punkt, punkt 8, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

17 kap.
2
Skattemyndigheten Skattemyndigheten
får förelägga den får förelägga den som
deklarationsskyldigeär eller kan antas
att i den omfatt- vara
ning som anges i deklarationsskyldig
föreläggandet lämna deatt lämna uppgift,
upplysningar som visa upp handling
behövs för kontroll eller lämna över en
av deklarationen kopia av handling
eller annars för som behövs för
beskattningen. kontroll av dek-
larationen eller
Skattemyndigheten annars för beskatt-
får vidare förelägganingen.
den dek-
larationsskyldige
att visa upp kon-
trakt, kontoutdrag,
räkningar, kvitton
eller liknande
handlingar som Ett föreläggande får
behövs för kontroll förenas med vite om
av deklarationen. det finns anledning
Ett föreläggande fåratt anta att det
förenas med vite, omannars inte följs.
det finns anledning
att anta att den
deklarationsskyldige
annars inte följer
föreläggandet.

3
Bestämmelserna i 3 Bestämmelserna i 3
kap. 6 kap. 13-14 c
taxeringslagen taxeringslagen
(1990:324) om (1990:324) gäller i
befrielse från fråga om handling
skyldigheten att eller uppgift som
lämna upplysningar skall undantas från
eller visa upp föreläggande.
handlingar gäller
även när det är fråga
om skatt enligt
denna lag.

5
Skattemyndigheten Skattemyndigheten
får förelägga en får förelägga den som
näringsidkare att är eller kan antas
lämna uppgifter om vara bokförings-
skattepliktig skyldig enligt
omsättning av varor bokföringslagen
eller tjänster som (1976:125) eller
han förvärvat av, såltskyldig att föra
till eller tillhan- räkenskaper enligt
dahållit annan närin-jordbruks-
gsidkare. Bestämmel-bokföringslagen
serna om befrielse (1979: 141) och
från uppgifts- annan juridisk
skyldighet i 3 kap. person än dödsbo att
3 och 4 kap. 6 lämna uppgift, visa
tredje stycket upp handling eller
lagen (1990:325) om lämna över en kopia
självdeklaration ochav handling som rör
kontrolluppgifter omsättning av varor
gäller då. eller tjänster som
han förvärvat av, sålt
till eller
tillhandahållit
näringsidkare
(kontrolluppgift),
om det behövs till
ledning för
beskattning av
denne näringsidkare.
Om det finns särski-
lda skäl får även
annan person än som
avses i första
meningen föreläggas
att lämna
kontrolluppgift.
Bestämmelserna i 3
kap. 13-14 c
taxeringslagen
(1990:324) gäller i
fråga om handling
eller uppgift som
skall undantas från
föreläggande.
För kontroll av skatt enligt denna lag gäller bestämmelserna i 3 kap. 16
taxeringslagen (1990:324).

6
Ett föreläggande
enligt 5 får förenas
med vite, om det
finns anledning att
anta att det annars
inte följs.
Om föreläggandet
medför att den som
föreläggs måste lägga
ned ett betydande
arbete för att
fullgöra det, får han
i stället ställa nöd-
vändiga handlingar
till skattemyn-
dighetens förfogande
för granskning.

7
För att Skattemyndigheten
kontrollera att får besluta om
deklarations- eller skatterevision för
uppgiftsskyldighetenatt kontrollera att
har fullgjorts deklarations- eller
riktigt och uppgiftsskyldighet
fullständigt eller fullgjorts riktigt
för att på annat sättoch fullständigt.
få upplysning till Skatterevision får
ledning för beskatt-göras hos den som är
ningen, får eller kan antas
skattemyndigheten vara bokförings-
besluta att skyldig enligt bok-
skatterevision föringslagen
skall göras hos den (1976:125) eller
som är deklarations-skyldig att föra
eller uppgiftsskyl- räkenskaper enligt
dig. jordbruksbokfö-
Skattemyndigheten ringslagen (1979:
får också besluta att141) och hos annan
skatterevision för juridisk person än
kontroll av att dödsbo. Revision får
lämnade uppgifter ärgöras även hos den
riktiga och som har anmält sig
fullständiga skall för registrering för
göras hos den som kontroll av att
har anmält sig för lämnade uppgifter är
registrering. riktiga och
fullständiga och hos
sådan representant
för utländsk företa-
gare som avses i 22
kap. 6 .
I övrigt gäller i I övrigt gäller i
fråga om skattere- fråga om skatte-
vision i tillämpligarevision i
delar bestämmelsernatillämpliga delar
om bestämmelserna om
taxeringsrevision i taxeringsrevision i
3 kap. 8-14 3 kap. 8-14 c
taxeringslagen taxeringslagen
(1990:324). (1990:324).

20 kap.
9
Bestämmelserna i 6 kap. 10-24 taxeringslagen (1990:324) gäller för mål
enligt 1 första stycket.
Länsrättens beslut Överklagande av
med anledning av länsrättens beslut om
överklagande av anstånd med att lämna
beslut om anstånd deklaration eller
med att lämna de- betala skatt får
klaration eller prövas av
betala skatt får kammarrätten endast
inte överklagas. om den har meddelat
prövningstillstånd.

______________ ______________

2. De upphävda 2. De upphävda
lagarna gäller lagarna gäller
fortfarande i fråga fortfarande i fråga
om förhållanden som om förhållanden som
hänför sig till tidenhänför sig till tiden
före ikraftträdandetföre ikraftträdandet
av den nya lagen. av den nya lagen.
Reglerna i 17 kap.
i den nya lagen
tillämpas dock även på
äldre förhållanden.

8. Föreskrifterna
om överklagande i 20
kap. 9 träder i
kraft först den 1
oktober 1994.
Beslut som med-
delats av
skattemyndigheten
före ikraftträdandet
överklagas enligt
äldre föreskrifter.

1 Lydelse enligt prop. 1993/94:99.
15

2.9 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1984:151) om punktskatter och pris-
regleringsavgifter
dels att 3 kap. 3, 5 och 7-15 samt 8 kap. 8 skall ha följande lydelse,
dels att det i 3 kap. skall införas föra nya paragrafer, 15 a-15 d , och
närmast före 3 kap. 15 en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap.
3 1
Beskattningsmyndigheten
får förelägga den Beskattningsmyndigheten
deklarationsskyldigefår förelägga den som
att i den omfat- är eller kan antas
tning som anges i vara
föreläggandet lämna dedeklarationsskyldig
upplysningar som att lämna uppgift,
behövs för kontroll visa upp handling
av att uppgifterna eller lämna över en
i en deklaration är kopia av handling
riktiga eller som behövs för kon-
annars för beskatt- troll av att
ningen samt prov uppgifterna i
och beskrivning på deklarationen är
varor som används, riktiga eller
säljs eller annars för beskatt-
tillhandahålls på ningen samt prov
annat sätt i verk- och beskrivning på
samheten. varor som används,
säljs eller tillhan-
dahålls på annat sätt
Beskattningsmyndig- i verksamheten.
heten får vidare
förelägga den
deklarations-
skyldige att visa
upp kontrakt, kon-
toutdrag, räkningar,
kvitton eller Ett föreläggande får
liknande handlingar förenas med vite, om
som behövs för det finns anledning
kontroll av att anta att det
deklarationen. annars inte följs.
Ett föreläggande får
förenas med vite, om
det finns anledning
att anta att den
skattskyldige
annars inte följer
föreläggandet.
Bestämmelserna i 3
kap. 6 taxerings-
lagen (1990:324)
gäller i fråga om
befrielse från
skyldigheten att
lämna upplysningar
eller visa upp
handling.

5
Bestämmelserna i 3
och 4 gäller ävenBeskattningsmyndigheten
den som utan att får förelägga den som
vara är eller kan antas
deklarationsskyldig vara bokförings-
tillverkar, skyldig enligt
bearbetar, säljer bokföringslagen
eller distribuerar (1976:125) eller
skattepliktiga skyldig att föra
varor eller idkar räkenskaper enligt
handel med varor, jordbruksbok-
som används vid föringslagen (1979:
framställning av 141) och annan
skattepliktiga juridisk person än
varor. dödsbo att lämna
Bestämmelserna gälleruppgift, visa upp
också den som handling eller lämna
bedriver förmed- över en kopia av
lingsverksamhet handling rörande
eller annan verk- rättshandling mellan
samhet av sådan den som föreläggs och
beskaffenhet att annan person
uppgifter som behövs(kontrolluppgift),
för skattekontrollenom det behövs till
kan hämtas ur ledning för beskatt-
anteckningar eller ning av den andre
andra handlingar personen eller för
som hör till verk- kontroll av ansökan
samheten. av honom om
återbetalning av
eller kompensation
för skatt. Om det
finns särskilda skäl
får även annan person
än som avses i första
meningen föreläggas
att lämna kontroll-
uppgift.
Ett föreläggande får
förenas med vite om
det finns anledning
att anta att det
annars inte följs.
Den som föreläggs
kan, om föreläggandet
medför att han måste
lägga ned ett
betydande arbete för
att fullgöra det, i
stället ställa nöd-
vändiga handlingar
till beskatt-
ningsmyndighetens
förfogande för
granskning.

7

BeskattningsmyndighetenBeskattningsmyndigheten
får besluta om får besluta om
skatterevision för skatterevision för
att kontrollera att att kontrollera att
deklarations- och deklarations- och
uppgiftsskyldig- uppgiftsskyldig-
heten fullgjorts heten fullgjorts
riktigt och riktigt och full-
fullständigt eller ständigt.
för att på annat sätt
få upplysning till
ledning för beslut
om skatt. Skatte-
revision får företas
hos den som är eller
skäligen kan antas Skatterevision får
vara skattskyldig även ske för att kon-
och hos den som trollera att den
avses i 5 . som ansökt om
återbetalning av
eller kompensation
för skatt lämnat
riktiga och full-
ständiga uppgifter i
sin ansökan.
Skatterevision får
göras hos den som är
eller kan antas
vara bokföringsskyl-
dig enligt
bokföringslagen
(1976:125) eller
skyldig att föra
räkenskaper enligt
jordbruksbokförings-
lagen (1979:1141)
och hos annan
juridisk person än
dödsbo.

16

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8
Ett beslut om
skatterevision
skall överlämnas till
den reviderade
innan revisionen
verkställs. Beslutet
skall innehålla
I ett beslut om uppgift om ändamålet
skatterevision med revisionen och
skall en eller om möjligheten att
flera tjänstemän undanta handlingar
förordnas att verks-och uppgifter
tälla revisionen. enligt 15 och 15a .
I ett beslut om
skatterevision
skall en eller
flera tjänstemän
förordnas att verk-
ställa revisionen
(revisor).

9
Skatterevisionen En skatterevision
får verkställas hos skall bedrivas i
den vars verksamhet samverkan med den
skall granskas reviderade och på
eller på annan ett sådant sätt att
plats. Om den inte onödigt
räkenskaper och hindrar verk-
andra handlingar samheten. För det
skall granskas på fall den reviderade
annan plats än där deinte samverkar
förvaras, skall de finns bestämmelser
mot kvitto överlämnasom vite i 13 och
till den som skall om andra
verkställa tvångsåtgärder i lagen
revisionen. (1994:000) om
särskilda
tvångsåtgärder i be-
skattningsför-
Beskattningsmyndighetenfarandet.
får, när det behövs, Revisionen får
bestämma tid och verkställas hos den
plats för revisi- reviderade om han
onen. medger det.
Revisionen skall
ske hos den revide-
rade om han begär
det och revisionen
kan göras där utan
betydande svårighet.

10 2
Skatterevisionen Om revisionen
skall såvitt möjligtinte verkställs hos
ske på sådant sätt ochden reviderade
på sådan tid att denskall handlingarna
inte medför hinder ipå begäran överlämnas
verksamheten för dentill revisorn mot
hos vilken kvitto.
revisionen sker.
Den får inte utan
särskilda skäl
verkställas hos en-
skild mellan kl. 19
och kl. 8.

11 3
Vid Vid
skatterevision får skatterevision får
granskning ske av räkenskapsmaterial
räkenskaper, och andra hand-
anteckningar och lingar som rör
andra handlingar verksamheten gran-
som rör skas om de inte
verksamheten. Även skall undantas
handlingar som hör enligt 15 . Med
till den löpande handling förstås
redovis- framställning i
ningsperioden får skrift eller bild
granskas. Med samt upptagning som
handling förstås kan läsas, avlyssnas
framställning i eller på annat sätt
skrift eller bild uppfattas endast
samt upptagning som med tekniskt
kan läsas, avlyssnashjälpmedel. Revisorn
eller på annat sätt får ta prov på varor
uppfattas endast som används, säljs
med tekniskt eller tillhandahålls
hjälpmedel. Den som på annat sätt i
verkställer verksamheten. Vi-
revisionen får ta dare får han granska
prov på varor som varulager,
används, säljs ellerinventarier, for-
tillhandahålls på don, särskild räk-
annat sätt i verk- narapparatur, mätap-
samheten. Vidare fårparatur och
han granska tillverkningsproces-
varulager, ser. Han får också
inventarier, prova särskild räkn-
fordon, särskild arapparatur och
räknarapparatur, mätapparatur.
mätapparatur och
tillverkningsprocesser.
Han får också prova
särskild räk-
narapparatur och
mätapparatur.
Beskattningsmyndigheten får besluta att kassainventering får göras vid
revisionen.

12 4
Den hos vilken Vid
revisionen sker är skatterevision
skyldig att utan skall den revide-
dröjsmål tillhanda- rade tillhandahålla
hålla de handlingar revisorn de hand-
som skall granskas lingar och lämna de
och lämna tillträde upplysningar som
till sådana lokaler,behövs för revi-
upplagsplatser och sionen. Han skall
andra utrymmen som också lämna tillträde
huvudsakligen till utrymmen som
används i hans huvudsakligen använ-
verksamhet. Han ds i verksamheten
skall också lämna för sådan åtgärd som
upplysningar och på avses i 11 och om
annat sätt lämna detmöjligt ställa en
biträde som krävs förändamålsenlig arbets-
att kontrollåtgärderplats till förfogan-
enligt 11 skall de. Den reviderade
kunna vidtas. skall i övrigt ge
Den som den hjälp som behövs
verkställer vid revisionen.
skatterevision Revisorn skall på
skall på begäran gesbegäran ges tillfälle
tillfälle att själv att själv använda
använda terminal tekniskt hjälpmedel
eller annat för att ta del av
tekniskt hjälpmedel upptagning som kan
för att ta del av uppfattas endast
upptagning som kan med sådant hjälp-
uppfattas endast medel, om inte den
med sådant hjälpmed-reviderade i stället
el. tillhandahåller en
kopia av upptag-
ningen och denna
utan svårighet kan
granskas med annat
tillgängligt
tekniskt hjälpmedel.
Revisorn får kon-
trollera att kopian
stämmer överens med
den upptagning som
finns hos den
reviderade.
Vid granskning av
upptagning som
avses i andra
stycket får endast
de tekniska
hjälpmedel och sökbe-
grepp användas som
behövs för att
tillgodose ändamålet
med revisionen.
Granskningen får
inte verkställas via
telenät.

13
Underlåter någon Om den reviderade
att fullgöra vad sominte fullgör sina
åligger honom enligtskyldigheter enligt
12 får beskat- 12 får be-
tningsmyndigheten skattningsmyndigheten
förelägga honom att förelägga honom vid
vid vite fullgöra vite att fullgöra
sina åligganden. dem.

14 5
Den som En revision får
verkställer inte pågå längre tid än
skatterevisionen fårnödvändigt. Räkens-
ta del av kapsmaterial och
handlingar som är avandra handlingar
betydelse för som överlämnats till
revisionen även om revisorn skall så
den hos vilken snart som möjligt
revisionen sker har och senast när
att iaktta tystnad revisionen avslut-
om deras innehåll. Påats återlämnas till
framställning av den reviderade.
denne får dock
länsrätten, när det
finns synnerliga
skäl, besluta att
sådana handlingar
skall undantas från
revisionen.
Detsamma gäller om
den, hos vilken
revisionen sker, i
annat fall begär att
en handling skall Beskattningsmyndigheten
undantas från skall snarast lämna
revisionen med meddelande om
hänsyn till att dessresultatet av
innehåll på grund avrevisionen till den
särskilda omständig-reviderade i de
heter inte bör kommadelar som rör honom.
till någon annans
kännedom.
Om handlingen
utgörs av sådan
upptagning som
avses i 11 tredje
meningen får rätten
besluta om sådana
begränsningar av
rätten att använda
den reviderades
tekniska hjälpmedel
som behövs för att
handlingar som
enligt första styck-
et bör undantas från
granskning inte
skall bli
tillgängliga för den
som verkställer
revisionen.
Framställning som
avses i denna
paragraf prövas av
länsrätten i det län
där den, hos vilken
revisionen sker, är
bosatt.

17

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Handlingar och
uppgifter som skall
undantas

15
På den enskildes
Beskattningsmyndighetenbegäran skall från
skall snarast lämna föreläggande eller
meddelande om revision undantas
resultatet av 1. handling som
revisionen till den inte får tas i
hos vilken beslag enligt 27
revisionen skett kap. 2 rätte-
och lämna denne gångsbalken,
tillfälle att yttra 2. annan handling
sig om det behövs. med ett betydande
skyddsintresse om
handlingens innehåll
på grund av särskilda
omständigheter inte
bör komma till någon
annans kännedom.
Handling som
avses i första
stycket 2 får
undantas endast om
handlingens
skyddsintresse är
större än dess
betydelse för kon-
trollen.
Bestämmelserna i
första och andra
styckena gäller i
tillämpliga delar
även föreläggande att
lämna uppgifter.

15 a
En skriftlig
begäran om befrielse
från föreläggande att
lämna uppgift, visa
upp handling eller
lämna över en kopia
av handling, skall
ges in till
länsrätten i det län
där den enskilde är
bosatt, tillsammans
med föreläggandet och
den begärda
handlingen eller
uppgiften.
Om den
reviderade begär att
en handling skall
undantas från revi-
sion skall
handlingen, om be-
skattningsmyndig-
heten anser att den
bör granskas,
omedelbart förseglas
och överlämnas till
länsrätten.
Länsrätten skall
utan dröjsmål pröva om
handlingen eller
uppgiften skall
undantas från
kontrollen.

15 b
I fråga om
upptagning som
avses i 11 första
stycket bestämmer
länsrätten i vilken
form eller på vilket
sätt den skall
tillhandahållas i
målet.
Länsrätten får i
fråga om upptagning
som avses i före-
gående stycke,
besluta om sådana
begränsningar i
revisorns rätt att
själv använda
tekniska hjälpmedel
som behövs för att
uppgift, som skall
undantas från
granskning, inte
skall bli
tillgänglig för
revisorn.

15 c
Om den enskilde
begär det, skall
länsrätten pröva om
beslut kan fattas
utan att rätten
granskar
handlingen.
Anser den
enskilde att en
handling inte
omfattas av
kontrollen
handläggs frågan om
undantagande på sätt
som anges i 15 a
och 15 b samt i
första stycket.

15 d
Om en handling
eller del av hand-
ling undantagits
från kontroll, får
dess innehåll inte
återges eller
åberopas vid
redogörelse för gran-
skningen eller
annars inför myn-
dighet. Detta gäller
även om en handling,
utan beslut av
länsrätten, återlämnats
efter det att den
be-gärts undantagen.
Ett beslut i fråga
om undantagande av
handling eller
uppgift gäller ome-
delbart om inte
annat anges i be-
slutet.

8 kap.
8 6
Ett beslut av länsrätten om utdömande av vite får överklagas hos kammarrätten
av den som har förpliktats utge vitet och av Riksskatteverket eller det allmänna
ombudet.
Överklagande av
länsrättens beslut om
anstånd med att lämna
deklaration eller
betala skatt får
prövas av
kammarrätten endast
om den har meddelat
prövningstillstånd.

______________

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994. Föreskrifterna om överklagande i 8
kap. 8 träder dock i kraft först den 1 oktober 1994.
Beslut som meddelats av beskattningsmyndigheten före ikraftträdandet
överklagas enligt äldre föreskrifter.
De nya föreskrifterna i 3 kap. 15-15 d tillämpas om handlingar och
uppgifter begärs undantagna efter ikraftträdandet.

1 Senaste lydelse 1990:331.
2 Senaste lydelse 1987:1229.
3 Senaste lydelse 1987:1229.
4 Senaste lydelse 1987:1229.
5 Senaste lydelse 1987:1229.
6 Senaste lydelse 1993:462.
18

2.10 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter
från arbetsgivare

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter
från arbetsgivare1
dels att 27 a skall betecknas 27 c ,
dels att 27 och 76 skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 27 a och 27 b , av
följande lydelse,
dels att rubriken närmast före 27 a skall sättas närmast före 27 c .

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

27 2
För kontroll av att
en arbetsgivare har
fullgjort sin
uppgiftsskyldighet
får Riks-
skatteverket eller
skattemyndigheten
besluta om revision
hos arbetsgivaren.
Därvid gäller i Riksskatteverket
tillämpliga delar eller skattemyn-
bestämmelserna i 3 digheten får förelägga
kap. 8-14 tax- den som är eller kan
eringslagen antas vara ar-
(1990:324) om betsgivare eller
taxeringsrevision. arbetstagare att
Efter anmaning av lämna uppgift, visa
skattemyndigheten ärupp handling eller
arbetsgivare och lämna över en kopia
arbetstagare av handling som
skyldiga att inom behövs för kontroll
den tid som angetts av avgiftsskyldig-
i anmaningen lämna heten.
de upplysningar som
behövs för kontroll
av
avgiftsskyldigheten.
Arbetsgivare och I fråga om
arbetstagare skall undantagande från
efter anmaning ocksåföreläggande tillämpas
visa upp alla 3 kap. 13-14 c
handlingar som taxeringslagen
behövs för kontroll (1990:324)
av avgiftsskyl- Föreläggandet får
digheten såsom kon- förenas med vite om
trakt, kontoutdrag, det finns anledning
räkning eller att anta att det
kvitto. annars inte följs.
Bestämmelserna i 83
uppbördslagen
(1953:272) om vite
gäller i tillämp-liga
delar.
Uppgifter som myndighet förfogar över och som behövs för kontroll av av-
giftsskyldigheten skall på skattemyndighetens begäran tillhandahållas denna.
Därvid gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i 3 kap. 16 taxeringslagen.
Om arbetsgivare
eller arbetstagare
inte följer en
anmaning enligt
andra stycket får
vite föreläggas.
Bestämmelserna i 83
uppbördslagen
(1953:272) om vite
gäller därvid i
tillämpliga delar.

27 a
Om några uppgifter
i en upp-
bördsdeklaration
eller annan redo-
visningshandling
behöver kontrolleras
genom avstämning mot
räkenskaper,
anteckningar eller
andra handlingar,
får skattemyn-
digheten komma
överens med ar-
betsgivaren om att
sådan avstämning
skall göras vid besök
hos honom eller vid
annat personligt
sammanträffande.

27 b
För kontroll av
att den, som är
eller kan antas
vara bokförings-
skyldig enligt
bokföringslagen
(1976:125) eller
skyldig att föra
räkenskaper enligt
jordbruksbokfö-
ringslagen
(1979:141) eller
som är annan
juridisk person än
dödsbo, har
fullgjort sin up-
pgiftsskyldighet
riktigt och full-
ständigt får Riks-
skatteverket eller
skattemyndighet
besluta om revision
hos honom. Därvid
gäller i tillämpliga
delar bestämmelserna
i 3 kap. 8-14 c
taxeringslagen
(1990:324).

76 3
Länsrättens beslut Länsrättens beslut
i fråga som avses i i fråga som avses i
6 tredje stycket, 6 tredje stycket,
7 , 13 första 7 eller 22 a
stycket eller 22 a andra stycket får
andra stycket får inte överklagas.
inte överklagas. Överklagande av
länsrättens beslut i
fråga som avses i 13
första stycket får
prövas av kam-
marrätten endast om
Sjömansskattenämndensden har meddelat
beslut överklagas prövningstillstånd.
hos kammarrätten
inom den tid som Sjömansskattenämndens
gäller vid beslut överklagas
överklagande hos hos kammarrätten
kammarrätten av inom den tid som
nämndens beslut gäller vid
enligt lagen överklagande hos
(1958:295) om kammarrätten av
sjömansskatt. Beslutnämndens beslut
i fråga som avses i enligt lagen
6 tredje stycket, (1958:295) om
13 första stycket sjömansskatt. Beslut
eller 22 a andra i fråga som avses i
stycket får dock 6 tredje stycket,
inte överklagas. eller 22 a andra
stycket får dock
inte överklagas.
Överklagande av
Sjömansskattenämndens
beslut i fråga som
avses i 13 första
stycket får prövas av
kammarrätten endast
om den har meddelat
prövningstillstånd.

______________

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994. Föreskrifterna om överklagande i 76
träder dock i kraft först den 1 oktober 1994. Beslut som meddelats av
skattemyndigheten eller Sjömansskattenämnden före ikraftträdandet överklagas
enligt äldre föreskrifter.

1 Lagen omtryckt 1991:98.
2 Senaste lydelse 1992:1179.
3 Senaste lydelse 1992:642.
19

2.11 Förslag till lag om ändring i tullagen (1987:1065)

Härigenom föreskrivs i fråga om tullagen (1987:1065)
dels att 16, 42 och 75-79 skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas åtta nya paragrafer, 75 a-75 c, 77 a,
77 b och 79 a-79 c , av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

16
Regeringen föreskriver vilka handlingar som skall bifogas en tulldeklaration
eller i övrigt inges för att styrka uppgifter om en vara som skall förtullas.
En tullmyndighet
kan förelägga den
tullskyldige att
lämna de ytterligare
uppgifter som behövs
för kontroll av
tulldeklaration el-
ler av annan
uppgift om en vara
som skall förtullas.

42 1
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar ytterligare
föreskrifter om uppgifter och handlingar som skall lämnas till tullmyndigheten
när en vara förs ut ur landet.
Tullmyndigheten
kan förelägga
exportören att lämna
de ytterligare
uppgifter som behövs
för kontroll av
anmälan om utförsel
eller av annan
uppgift i fråga om
en vara som skall
föras ut.
På grundval av de lämnade uppgifterna och den undersökning av varan, som kan
behövas, kontrollerar tullmyndigheten om det finns något hinder mot utförseln.
75 2
För kontroll av Tullmyndigheten
att anmälnings- och får förelägga den som
uppgiftsskyldighet är eller kan antas
enligt denna lag vara anmälnings-
eller enligt eller upp-
föreskrifter som giftsskyldig enligt
meddelats med stöd denna lag eller
av lagen fullgjorts enligt föreskrifter
riktigt och fullstä-som meddelats med
ndigt får stöd av lagen att
tullmyndigheten, lämna uppgift, visa
utöver undersökning upp handling eller
enligt 63 , föreläggalämna över en kopia
den som är upp- av handling som
giftsskyldig att förbehövs för kontroll
granskning av att anmälnings-
tillhandahålla eller upp-
tullmyndigheten giftsskyldigheten
räkenskaper, an- fullgjorts på ett
teckningar och riktigt och
andra handlingar fullständigt sätt.
som rör hans
verksamhet. Även den
för vars räkning en
vara förts in eller
förts ut kan
föreläggas att
tillhandahålla
handlingar som
behövs för kontrol-
len. Detsamma gäller
andra personer som
bedriver verksamhet Vad som i första
av sådan stycket sagts gäller
beskaffenhet att även den för vars
uppgift som är av räkning en vara förts
betydelse för in eller förts ut.
kontrollen kan Avser ett
hämtas ur anteck- föreläggande enligt
ningar eller andra första eller andra
handlingar, som rör stycket uppgifter i
verksamheten. räkenskaper som förs
med hjälp av auto-
matisk
databehandling
Avser ett skall dessa därvid
föreläggande enligt efter
första stycket tullmyndighetens
räkenskaper som försbestämmande
med hjälp av tillhandahållas i
automatisk databe- utskrift eller på
handling skall medium för auto-
dessa därvid efter matisk databeha-
tullmyndighetens ndling.
bestämmande
tillhandahållas i
utskrift eller på
medium för
automatisk databe-
handling.

75 a
Tullmyndigheten
får förelägga den,
som bedriver eller
kan antas bedriva
verksamhet av sådan
beskaffenhet att
uppgift av
betydelse för
kontrollen av annan
persons anmälnings-
eller uppgifts-
skyldighet kan
hämtas ur handlingar
som rör verksamheten
att lämna uppgift,
visa upp handling
eller lämna över en
kopia av handling
rörande rättshandling
mellan den som
föreläggs och den
andre personen
(kontrolluppgift).
Den som föreläggs
kan, om föreläggandet
medför att han måste
lägga ned ett
betydande arbete för
att fullgöra det, i
stället ställa nöd-
vändiga handlingar
till tullmyndig-
hetens förfogande för
granskning.

75 b
Tullmyndigheten
får besluta om
revision hos den
som är eller kan
antas vara bokför-
ingsskyldig enligt
bokföringslagen
(1976:125) eller
skyldig att föra
räkenskaper enligt
jordbruksbokför-
ingslagen (1979:
141) och hos annan
juridisk person än
dödsbo.
Revisionen får
avse att kontrol-
lera att anmälnings-
eller uppgifts-
skyldigheten enligt
denna lag eller
enligt föreskrifter
som meddelats med
stöd av lagen
fullgjorts riktigt
och fullständigt.

76 3
I beslut om Ett beslut om
granskning enligt revision skall
75 skall överlämnas till den
tullmyndigheten reviderade innan
förordna en eller revisionen
flera tjänstemän attverkställs. Beslutet
verkställa skall innehålla
granskningen. uppgift om ändamålet
Tullmyndigheten får,med revisionen och
när det behövs, om möjligheten att
bestämma tid och undanta handlingar
plats för och uppgifter
granskningen. enligt 78 och 79 .
I ett beslut om
Om den som revision skall
granskas medger det tullmyndigheten
får granskningen förordna en eller
göras också i annat flera tjänstemän att
utrymme hos honom änverkställa
sådant som huvudsak-revisionen
ligen används i (revisor).
verksamheten.

77 4
Om det är möjligt, En revision skall
skall granskningen bedrivas i sam-
ske på sådant sätt ochverkan med den
på sådan tid att denreviderade och på
inte hindrar verk- ett sådant sätt att
samheten för den den inte onödigt
vars handlingar är hindrar verksam-
föremål för heten. För det fall
granskning. Den får den reviderade inte
inte utan särskilda samverkar finns
skäl verkställas hosbestämmelser om vite
enskild mellan kl. i 77 b fjärde
19 och kl. 8. Om stycket och om
räkenskaper och andra tvångsåtgärder i
andra handlingar lagen (1994:000) om
skall granskas på nå-särskilda
gon annan plats än tvångsåtgärder i be-
där de förvaras, skattningsförfarandet.
skall de mot kvitto
överlämnas till den
som skall verkställa
granskningen. Hand-
lingarna skall
lämnas tillbaka så Revisionen får
snart som möjligt. verkställas hos den
reviderade om han
medger det.
Revisionen skall
ske hos den revi-
derade om han begär
det och revisionen
kan göras där utan
betydande svårighet.
Om revisionen
inte verkställs hos
den reviderade
skall handlingarna
på begäran överlämnas
till revisorn mot
kvitto.

77 a
Vid revision får
räkenskapsma-terial
och andra
handlingar som rör
verksamheten
granskas om de inte
skall undantas
enligt 78 .
Med handling
förstås framställning
i skrift eller bild
samt upptagning som
kan läsas, avlyssnas
eller på annat sätt
uppfattas endast
med tekniskt
hjälpmedel.

77 b
Vid revision
skall den revid-
erade tillhandahålla
revisorn de hand-
lingar och lämna de
upplysningar som
behövs för revi-
sionen. Han skall
också om möjligt
ställa en ändamål-
senlig arbetsplats
till förfogande samt
i övrigt ge den hjälp
som behövs vid
revisionen.
Revisorn skall på
begäran ges tillfälle
att själv använda
tekniskt hjälpmedel
för att ta del av
upptagning som kan
uppfattas endast
med sådant hjälp-
medel, om inte den
reviderade i stället
tillhandahåller en
kopia av upptag-
ningen och denna
utan svårighet kan
granskas med annat
tillgängligt
tekniskt hjälpmedel.
Revisorn får
kontrollera att
kopian stämmer
överens med den
upptagning som
finns hos den
reviderade.
Vid granskning av
upptagning som
avses i andra
stycket får endast
de tekniska
hjälpmedel och
sökbegrepp användas,
som behövs för att
tillgodose ändamålet
med revisionen.
Granskningen får
inte verkställas via
telenät.
Om den reviderade
inte fullgör sina
skyldigheter enligt
första eller andra
stycket får tull-
myndigheten förelägga
honom vid vite att
fullgöra dem.

77 c
En revision får
inte pågå längre tid än
nödvändigt. Räken-
skapsmaterial och
andra handlingar
som överlämnats till
revisorn skall så
snart som möjligt
och senast när
revisionen
avslutats återlämnas
till den revide-
rade.
Tullmyndigheten
skall snarast lämna
meddelande om
resultatet av
revisionen till den
reviderade i de
delar som rör honom.

78 5
Den som På den enskildes
verkställer begäran skall från
granskningen får ta föreläggande eller
del av handlingar revision undantas
som är av betydelse 1. handling som
för denna även om inte får tas i
den, vars beslag enligt 27
handlingar är föremålkap. 2 rätte-
för granskningen, ärgångsbalken,
skyldig att iaktta 2. annan handling
tystnad om deras med ett betydande
innehåll. Föreliggerskyddsintresse om
sådan skyldighet handlingens innehåll
eller anser den på grund av särskilda
vars handlingar omständigheter inte
skall granskas att bör komma till någon
handlingens innehållannans kännedom.
inte bör komma till
någon annans känne-
dom, får länsrätten på Handling som
talan av honom avses i första
besluta att stycket 2 får
handlingen skall undantas endast om
undantas från handlingens
granskningen, om skyddsintresse över-
synnerliga skäl väger dess betydelse
motiverar det. för kontrollen.
Länsrätten får
besluta om begrän-
sning av rätten att
bearbeta sådana
räkenskaper som
enligt 75 andra
stycket tillhan- Bestämmelserna i
dahållits på medium första och andra
för automatisk data-styckena gäller i
behandling, om det tillämpliga delar
behövs för att upp- även föreläggande att
pgifter, som enligt lämna uppgifter.
första stycket skall
undantas från
granskningen, inte
skall bli till-
gängliga för den som
verkställer gransk-
ningen.
Länsrättens beslut
får inte överklagas.

79
I fråga om En skriftlig
granskning som begäran om befrielse
avses i 75-78 från föreläggande att
gäller bestämmelsernalämna uppgift, visa
i 69 och 71 i upp handling eller
tillämpliga delar. lämna över en kopia
Den vars handlingar av handling, skall
är föremål för ges in till
granskning skall länsrätten, tillsam-
också lämna upp- mans med före-
lysningar och på läggandet och den
annat sätt lämna detbegärda handlingen
biträde som krävs föreller uppgiften.
att granskningen
skall kunna
verkställas. Om den reviderade
Tullmyndigheten begär att en hand-
skall snarast ling skall undantas
meddela resultatet från revision skall
av granskningen handlingen, om
till den hos tullmyndigheten
vilken anser att den bör
granskningen granskas, omed-
skett och, om det elbart förseglas och
behövs, lämna denne överlämnas till
tillfälle att yttra länsrätten.
sig. Länsrätten skall
utan dröjsmål pröva om
handlingen eller
uppgiften skall
undantas från
kontrollen.

79 a
I fråga om
upptagning som
avses i 77 a andra
stycket bestämmer
länsrätten i vilken
form eller på vilket
sätt den skall
tillhandahållas i
målet.
Länsrätten får i
fråga om upptagning
som avses i
föregående stycke
besluta om sådana
begränsningar i
tullmyndighetens
rätt att själv använda
tekniska hjälpmedel
som behövs för att
uppgift, som skall
undantas från
granskning, inte
skall bli
tillgänglig för myn-
digheten.

79 b
Om den enskilde
begär det, skall
länsrätten pröva om
beslut kan fattas
utan att rätten
granskar
handlingen.
Anser den
enskilde att en
handling eller
uppgift inte
omfattas av
kontrollen handläggs
frågan om undan-
tagande på sätt som
anges i 79 och 79 a
samt i första styck-
et.

79 c
Om en handling
eller del av hand-
ling undantagits
från kontroll, får
dess innehåll inte
återges eller
åberopas vid
redogörelse för gran-
skningen eller
annars inför myn-
dighet. Detta gäller
även om en handling,
utan beslut av
länsrätten, återlämnats
efter det att den
begärts undantagen.
Ett beslut i fråga
om undantagande av
handling eller
uppgift gäller ome-
delbart om inte
annat anges i be-
slutet.
20

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

______________

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.

1 Senaste lydelse 1990:138.
2 Senaste lydelse 1993:640.
3 Senaste lydelse 1993:640.
4 Senaste lydelse 1993:640.
5 Senaste lydelse 1993:640.
21

2.12 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och
kontrolluppgifter

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1990:325) om självdeklaration och
kontrolluppgifter
dels att 3 kap. 3 och 4 kap. 6 skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 3 kap. 50 a , och närmast
före den nya paragrafen en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap.
3
Länsrätten får, om Länsrätten får på
det finns syn- framställning av en
nerliga skäl, på uppgiftsskyldig som
framställning av en förelagts att lämna
uppgiftsskyldig som kontrolluppgift som
förelagts att lämna enligt be-
kontrolluppgift som stämmelserna i detta
enligt kapitel skall lämnas
bestämmelserna i först efter
detta kapitel skall föreläggande, besluta
lämnas först efter att uppgift eller
föreläggande, befriahandling skall
honom från denna undantas från
skyldighet när föreläggandet. Därvid
uppgiften omfattas gäller bestämmelserna
av den upp- i 3 kap. 13-14 c
giftsskyldiges taxeringslagen
tystnadsplikt eller (1990:324).
särskilda
omständigheter i
annat fall gör att
att uppgiften inte
bör komma till någon
annans kännedom.

Kontrolluppgift om
rättshandling

50 a
Efter föreläggande
av skattemyn-
digheten skall den,
som är eller kan
antas vara bokför-
ingsskyldig enligt
bokföringslagen
(1976:125) eller
skyldig att föra
räkenskaper enligt
jordbruksbok-
föringslagen
(1979:141) eller
som är annan
juridisk person än
dödsbo, lämna
kontrolluppgift om
rättshandling mellan
den som föreläggs
och den med vilken
han ingått rättshand-
lingen. Om det
finns särskilda skäl
får även annan person
än som avses i första
meningen föreläggas
att lämna sådan
uppgift.
Den som föreläggs
kan, om föreläggandet
medför att han måste
lägga ned ett
betydande arbete för
att fullgöra det, i
stället ställa nöd-
vändiga handlingar
till skattemyn-
dighetens förfogande
för granskning.
En
kontrolluppgift
enligt första
stycket får även avse
att visa upp
handling eller lämna
över en kopia av
handling.

4 kap.
6 [1]
Skattemyndighetens beslut enligt 2 kap. 19 får överklagas till
Riksskatteverket. Övriga beslut av skattemyndigheten enligt denna lag får inte
överklagas.
Riksskatteverkets beslut enligt denna lag får inte överklagas.
Länsrättens beslut
enligt 3 kap.
3 får inte
överklagas.

______________

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.

**Fotnot**
[1] Senaste lydelse 1990:1136.
22

2.13 Förslag till lag om ändring i lagen (1987:1231) om automatisk databe-
handling vid taxeringsrevision, m.m.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1987:1231) om automatisk databehandling
vid taxeringsrevision, m.m.
dels att 5 skall upphöra att gälla,
dels att 1, 3 och 6 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 1
Denna lag gäller Denna lag gäller
vid myndighets vid myndighets
revision avseende revision avseende
skatter och soc- skatter och soc-
ialavgifter samt ialavgifter samt
vid granskning enligt 75 b tull-
enligt 75 tullagenlagen (1987:1065),
(1987:1065), när när åtgärden
åtgärden innefattar innefattar
automatisk automatisk databe-
databehandling av handling av
personuppgifter i personuppgifter i
personregister personregister
enligt datalagen enligt datalagen
(1973:289). (1973:289).

3 2
Datainspektionen utövar tillsyn över att granskning som sker med hjälp av
automatisk databehandling inte medför otillbörligt intrång i personlig
integritet. Härvid tillämpas 15 andra stycket och 16 datalagen (1973:289).
Den som Den som
verkställer verkställer
revisionen eller revisionen skall
granskning enligt lämna
75 tulllagen Datainspektionen de
(1987:1065) skall uppgifter om den
lämna automatiska databe-
Datainspektionen de handlingen som
uppgifter om den inspektionen begär
automatiska för sin tillsyn.
databehandlingen
som inspektionen
begär för sin
tillsyn.

6 3
Den som har Den som har
beslutat om beslutat om
revisionen eller revision och den
granskning enligt hos vilken
75 tullagen revisionen sker får
(1987:1065) och den överklaga Datain-
hos vilken spektionens beslut
revisionen eller enligt denna lag
granskningen sker till regeringen.
får överklaga Datain-Även Jus-
spektionens beslut titiekanslern får
enligt denna lag överklaga ett sådant
till regeringen. beslut för att ta
Även Ju- till vara allmänna
stitiekanslern får intressen.
överklaga ett sådant
beslut för att ta
till vara allmänna
intressen.

23

______________

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.

1 Senaste lydelse 1993:641.
2 Senaste lydelse 1993:641.
3 Senaste lydelse 1993:641.
24

2.14 Förslag till lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvalt-
ningsdomstolar

Härigenom föreskrivs att 18 lagen (1971:289) om allmänna förvalt-
ningsdomstolar1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

18 2
Länsrätt är domför med en lagfaren domare ensam
1. när åtgärd som avser endast måls beredande vidtages,
2. vid sådant förhör med vittne eller sakkunnig som begärts av annan länsrätt,
3. vid beslut som avser endast rättelse av felräkning, felskrivning eller
annat uppenbart förbiseende,
4. vid beslut om återkallelse tills vidare av ett körkort, körkortstillstånd
eller traktorkort eller om vägran att tills vidare godkänna ett utländskt körk-
ort, när det är uppenbart att ett sådant beslut bör meddelas eller när
omhändertagande beslutas enligt 23 körkortslagen (1977:477),
5. vid beslut enligt luftfartslagen (1957:297) om försättande ur kraft av ett
certifikat, elevtillstånd eller behörighetsbevis, när det är uppenbart att ett
sådant beslut bör meddelas,
6. vid annat beslut som inte innefattar slutligt avgörande av mål.
Om det inte är påkallat av särskild anledning att målet prövas av fullsutten
rätt, är länsrätt domför med en lagfaren domare ensam vid beslut som inte
innefattar prövning av målet i sak.
Åtgärder som avser endast beredande av ett mål och som inte är av sådant slag
att de bör förbehållas lagfarna domare får utföras av en annan tjänsteman vid
länsrätten som har tillräcklig kunskap och erfarenhet. Närmare bestämmelser om
detta meddelas av regeringen.
Vad som sägs i beslutet innebär att
andra stycket gällervarning meddelas
även vid avgörande aveller om det är
1. mål om utdömandeuppenbart att ett
av vite, certifikat,
2. mål enligt elevtillstånd eller
bevissäkringslagen behörighets bevis
(1975:1027) för skall återkallas,
skatte- och av- 11. mål i vilket
giftsprocessen, saken är uppenbar.
enligt lagen (1978:
880) om
betalningssäkring för
skatter, tullar och
avgifter, om
besiktning enligt
fastighetstaxe-
ringslagen
(1979:1152), om
handlings
undantagande från
taxeringsrevision,
skatterevision,
eller annan
granskning och om
befrielse från
skyldighet att lämna
upplysningar eller
visa upp handling
enligt
taxeringslagen
(1990: 324),
mervärdesskattelagen
(1994: 000), lagen
(1984:668) om upp-
börd av
socialavgifter från
arbetsgivare eller
lagen (1984:151) om
punktskatter och
pris-
regleringsavgifter
samt om befrielse
från skyldighet att
lämna
kontrolluppgift
enligt lagen (1990:
325) om
självdeklaration och
kontrolluppgifter,

3. mål om
omedelbart omhänder-
tagande enligt 6
lagen (1990:52) med
särskilda
bestämmelser om vård
av unga, mål om
tillfälligt
flyttningsförbud
enligt 27 samma
lag, mål om
omedelbart omhänder-
tagande enligt 13
lagen (1988: 870)
om vård av
missbrukare i vissa
fall, mål om
tillfälligt omhän-
dertagande enligt
37 smittskydds-
lagen (1988:1472),
mål enligt 33 lagen
(1991:1128) om
psykiatrisk
tvångsvård samt mål
enligt 18 första
stycket 2-4 såvitt
avser de fall då
vården inte har
förenats med särskild
utskrivningsprövning
eller 5 lagen
(1991:1129) om
rättspsykiatrisk
vård,
4. mål om anstånd
med att betala
skatt eller
socialavgifter
enligt uppbörds
eller skatte-
författningarna och
annat mål enligt
uppbörds- och
folkbokförings-
sförfattningarna med
undantag av mål om
arbetsgivares
ansvarighet för
arbetstagares skatt
och mål enligt lagen
(1984:668) om upp-
pbörd av
socialavgifter från
arbetsgivare,
5. mål om
uppdelning av
taxeringsvärde
enligt 20 kap. 15
fastighetstaxeringslagen
(1979: 1152),
6. mål som avser
ändring av taxerad
inkomst med högst 5
000 kr.,
7. mål enligt
skatte- och taxer-
ingsförfattningarna
i vilket beslutet
överensstämmer med
parternas
samstämmiga mening,
8. mål om rättshjälp
genom offentligt
biträde i ett ärende
hos en annan
myndighet,
9. mål enligt
körkortslagen
(1977:477) om
beslutet innebär att
något
körkortsingripande
inte skall ske
eller att varning
meddelas eller om
det är uppenbart att
ett körkort,
körkortstillstånd
eller traktorkort
skall återkallas
eller att ett
utländskt körkort
inte skall
godkännas,
10. mål enligt
luftfartslagen, om
Vad som sägs i 10. mål enligt
andra stycket gällerluftfartslagen, om
även vid avgörande avbeslutet innebär att
1. mål om utdömandevarning meddelas
av vite, eller om det är
2. mål enligt uppenbart att ett
lagen (1994:000) om certifikat,
särskilda elevtillstånd eller
tvångsåtgärder i behörighets bevis
beskatt- skall återkallas,
ningsförfarandet, 11. mål i vilket
enligt lagen (19- saken är uppenbar.
78:880) om betaln-
ingssäkring för
skatter, tullar och
avgifter, om
besiktning enligt
fastighets-
taxeringslagen
(1979:1152), om
handlings
undantagande från
taxeringsrevision,
skatterevision,
eller annan
granskning och om
befrielse från
skyldighet att lämna
upplysningar eller
visa upp handling
enligt
taxeringslagen
(1990: 324),
mervärdesskattelagen
(1994: 000), lagen
(1958:295) om sjö-
mansskatt, tullagen
(1987:1065),
uppbördslagen
(1953:272), lagen
om uppbörd av
socialavgifter från
arbetsgivare eller
lagen (1984:151) om
punktskatter och
pris-
regleringsavgifter
samt om befrielse
från skyldighet att
lämna
kontrolluppgift
enligt lagen (1990:
325) om
självdeklaration och
kontrolluppgifter,
3. mål om
omedelbart omhänder-
tagande enligt 6
lagen (1990:52) med
särskilda
bestämmelser om vård
av unga, mål om
tillfälligt
flyttningsförbud
enligt 27 samma
lag, mål om
omedelbart omhänder-
tagande enligt 13
lagen (1988: 870)
om vård av
missbrukare i vissa
fall, mål om
tillfälligt omhän-
dertagande enligt
37 smittskydds-
lagen (1988:1472),
mål enligt 33 lagen
(1991:1128) om
psykiatrisk
tvångsvård samt mål
enligt 18 första
stycket 2-4 såvitt
avser de fall då
vården inte har
förenats med särskild
utskrivningsprövning
eller 5 lagen
(1991:1129) om
rättspsykiatrisk
vård,
4. mål om anstånd
med att betala
skatt eller
socialavgifter
enligt uppbörds-
eller skatte-
författningarna och
annat mål enligt
uppbörds- och
folkbokföring-
sförfattningarna med
undantag av mål om
arbetsgivares
ansvarighet för ar-
betstagares skatt
och mål enligt lagen
(1984:668) om up-
pbörd av
socialavgifter från
arbetsgivare,
5. mål om
uppdelning av
taxeringsvärde
enligt 20 kap. 15
fastighetstaxeringslagen
(1979: 1152),
6. mål som avser
ändring av taxerad
inkomst med högst 5
000 kr.,
7. mål enligt
skatte- och taxer-
ingsförfattningarna
i vilket beslutet
överensstämmer med
parternas
samstämmiga mening,
8. mål om rättshjälp
genom offentligt
biträde i ett ärende
hos en annan
myndighet,
9. mål enligt
körkortslagen
(1977:477) om
beslutet innebär att
något körk-
ortsingripande inte
skall ske eller att
varning meddelas
eller om det är
uppenbart att ett
körkort,
körkortstillstånd
eller traktorkort
skall återkallas
eller att ett
utländskt körkort
inte skall
godkännas,

______________________

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.

1 Lagen omtryckt 1981:1323.
2 Lydelse enligt prop. 1993/94:99.
25

2.15 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)

Härigenom föreskrivs att 9 kap. 2 sekretesslagen1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9 kap.
2
Sekretess gäller i Sekretess gäller i
1. särskilt ärende 1. särskilt ärende
om kontroll om revision eller
beträffande skatt annan kontroll i
eller om säkrings- fråga om skatt, tull
åtgärd i samband medeller avgift samt
sådan kontroll samt annan verksamhet
annan verksamhet som avser
som avser tullkontroll och
tullkontroll och som inte faller
som inte faller under 1 ,
under 1 ,
2. ärende om 2. ärende om
kompensation för kompensation för
eller återbetalning eller återbetalning
av skatt, av skatt,
3. ärende om 3. ärende om
anstånd med erläg- anstånd med erläg-
gande av skatt gande av skatt
för uppgift om för uppgift om
enskilds personliga enskilds personliga
eller ekonomiska eller ekonomiska
förhållanden. förhållanden.
I fråga om sekretess enligt denna paragraf tillämpas 1 första stycket
tredje-sjätte meningarna.
Sekretessen gäller inte beslut i ärende som avses i första stycket 2 och 3.
I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år.

_______________

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.

1Lagen omtryckt 1992:1474.
26

2.16 Förslag till lag om ändring i utsökningsbalken

Härigenom föreskrivs i fråga om utsökningsbalken
dels att 8 kap. 14 skall upphöra att gälla,
dels att 10 kap. 7 och 10 , 12 kap. 25 , 13 kap. 7 och 16 kap. 15 skall
ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Förslagen lydelse
10 kap.
7
Minst trettio Minst trettio
dagar före auktionendagar före auktionen
skall underrättelserskall underrättelser
om försäljningen om försäljningen
sändas till sökandensändas till sökanden
och ägaren samt tilloch ägaren samt till
kända borgenärer somkända borgenärer som
har sjöpanträtt, har sjöpanträtt,
panträtt på grund avpanträtt på grund av
inteckning, reten- inteckning eller
tionsrätt eller retentionsrätt. Blir
förmånsrätt på grund avsådan borgenär känd
betalningssäkring. senare, skall
Blir sådan borgenär underrättelse genast
känd senare, skall sändas till honom.
underrättelse genastHar
sändas till honom. registermyndigheten
Har registermyn- uppgift om adress,
digheten uppgift om skall den användas.
adress, skall den Underrättelse till
användas. Under- utrikes ort skall
rättelse till om möjligt sändas med
utrikes ort skall flygpost.
om möjligt sändas med
flygpost.

10
I I
sakägarförteckningensakägarförteckningen
upptas, förutom upptas, förutom
exekutionsfordringen,exekutionsfordringen,
fordran som är fordran som är
förenad med sjö- förenad med sjö-
panträtt, panträtt påpanträtt, panträtt på
grund av in- grund av inteckning
teckning, reten- eller retentionsrätt
tionsrätt eller för-samt förrättnings-
månsrätt på grund avkostnaderna.
betalningssäkring
samt förrätt-
ningskostnaderna. Om skeppet hör till
Om skeppet hör tillkonkursbo, upptas
konkursbo, upptas även arvode och
även arvode och annan kostnad för
annan kostnad för skeppets förvaltning
skeppets förvaltningunder konkursen. Är
under konkursen. Är skeppet därjämte
skeppet därjämte utmätt, upptas
utmätt eller taget ifordran som skall
anspråk genom utgå med förmånsrätt
betalningssäkring, enligt 10
upptas fordran som förmånsrättslagen
skall utgå med för- (1970:979).
månsrätt enligt 10
förmånsrättslagen
(1970:979).
Med fordran som är förenad med panträtt på grund av inteckning avses även
fordran för vilken skepp har tagits i anspråk enligt 9 kap. 14 samt rätt till
betalning på grund av ägarhypotek.

12 kap.
25 1
I sakägarförteckningen upptas förutom exekutionsfordringen
1. fordran som skall utgå med förmånsrätt enligt 6 1 eller 7 1 eller 2
förmånsrättslagen (1970:979) och som förfaller till betalning senast den
tillträdesdag som anges i 36 ,
2. fordran som är förenad med panträtt i fastigheten,
3. fordran som är
förenad med förmånsrätt
i fastigheten på
grund av betal- 3. nyttjanderätt,
ningssäkring, servitut eller rätt
4. nyttjanderätt, till elektrisk
servitut eller rätt kraft som besvärar
till elektrisk fastigheten, om
kraft som besvärar rättigheten är in-
fastigheten, om skriven eller
rättigheten är in- grundar sig på
skriven eller skriftlig handling
grundar sig på som är tillgänglig
skriftlig handling eller avser hyra av
som är tillgänglig en bostadslägenhet i
eller avser hyra av en fastighet, som är
en bostadslägenhet itaxerad som hyres-
en fastighet, som ärhusenhet, om hyres-
taxerad som hyres- gästen har tillträtt
husenhet, om hyres- lägenheten, dock ej
gästen har tillträttsådan rättighet som
lägenheten, dock ej skall bestå oavsett
sådan rättighet som fastighetens försälj-
skall bestå oavsett ning,
fastighetens försälj-
ning, 4.
förrättningskostnaderna.
5.
förrättningskostnaderna.
Om fastigheten hör till konkursbo, upptas även arvode och annan kostnad för
fastighetens förvaltning under konkursen.

13 kap.
7
Är fordran eller därmed förenad förmånsrätt beroende av villkor eller tvistig
eller är förmånsrätt beroende av att sökt inteckning beviljas, skall
kronofogdemyndigheten avsätta vad som belöper på fordringen i avvaktan på att
villkoret uppfylls eller förfaller eller att tvisten eller frågan om inteckning
blir slutligt avgjord. Avsättning skall dock ej ske i fall då tvist skall prövas
enligt tredje stycket.
Borgenär vars fordran eller förmånsrätt är tvistig skall, om det ej av
särskilda skäl är obehövligt, föreläggas att inom en månad från det att
föreläggandet delgavs honom väcka talan om rätten till medlen mot sakägare som
medlen skall tillkomma om borgenärens anspråk faller bort. Efterkommer
borgenären ej föreläggandet, har han förlorat sin rätt till medlen, om ej
motparten inom den angivna tiden har väckt talan mot borgenären.
Kan fördelningen ej utan betydande olägenhet för parterna avslutas utan att
tvisten har blivit avgjord, skall kronofogdemyndigheten själv pröva tvisten, om
det är ändamålsenligt. Därvid gäller vad som sägs i 2 kap. 22 och 23 .
27

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Vad som belöper på
fordran som är
förenad med förmånsrätt
på grund av betal-
ningssäkring skall
avsättas i avvaktan
på att fordringen
fastställs och
förutsättningar för
indrivning inträder
eller att beslutet
om betalningssäkring
hävs.

16 kap.
15
Kvarstad för fordran hindrar ej att egendomen utmäts eller beläggs med kvarstad
för annan fordran. Finns annan egendom att tillgå, skall dock denna tagas i
anspråk i första hand, om ej den fordran för vilken utmätning eller kvarstad
söks är förenad med särskild förmånsrätt i den kvarstadsbelagda egendomen.
Om egendom som har Om egendom som har
belagts med belagts med
kvarstad för fordrankvarstad för fordran
utmäts för annan utmäts för annan
fordran vilken ej ärfordran vilken ej är
förenad med särskildförenad med särskild
förmånsrätt i egen- förmånsrätt i egen-
domen eller tas i domen, skall
anspråk genom egendomen anses
betalningssäkring församtidigt utmätt för
sådan fordran, skallkvarstadsborgenärens
egendomen anses fordran. Sådan utmät-
samtidigt utmätt förningsverkan för-
kvarstadsborgenärensfaller, om den sökta
fordran. Sådan utmät-utmätningen hävs.
ningsverkan
förfaller, om den
sökta utmätningen
eller betalnings-
säkringen hävs.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994. Äldre föreskrifter tillämpas
fortfarande i fråga om betalningssäkring som verkställts före ikraftträdandet.

1Senaste lydelse 1990:1388.
28

2.17 Förslag till lag om ändring i konkurslagen (1987:672)

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 5 samt 4 kap. 13 och 19 konkurslagen
(1987:672) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Förslagen lydelse

1 kap.
5
Med panträtt i fast Med panträtt i fast
egendom jämställs videgendom jämställs vid
tillämpningen av tillämpningen av
denna lag annan denna lag annan
särskild förmånsrättsärskild förmånsrätt
som gäller i som gäller i
egendomen och inte egendomen och inte
grundas på utmätninggrundas på utmätning.
eller betal-
ningssäkring.
Vad som sägs om borgenär med handpanträtt i lös egendom tillämpas också i fråga
om borgenär med rätt att hålla kvar lös egendom till säkerhet för fordran
(retentionsrätt).

4 kap.
13 1
Förmånsrätt eller betalning som en borgenär har vunnit genom utmätning går
åter, om förmånsrätten har inträtt senare än tre månader före fristdagen. Har
utmätningen skett till förmån för någon som är närstående till gäldenären, går
förmånsrätten eller betalningen också åter om förmånsrätten har inträtt
dessförinnan men senare än två år före fristdagen och det inte visas att
gäldenären varken var eller genom åtgärden blev insolvent.
Förmånsrätt på grund
av betalningssäkring
går åter, om förmåns-
rätten har inträtt
senare än tre månaderVad som sägs i
före fristdagen. första stycket
Vad som sägs i gäller inte om
första och andra förmånsrätten har
styckena gäller inteinträtt vid utbyte
om förmånsrätten harmot egendom som har
inträtt vid utbyte utmätts tidigare än
mot egendom som har tre månader före
utmätts eller fristdagen eller, i
betalningssäkrats fall som avses i
tidigare än tre första stycket andra
månader före meningen, två år före
fristdagen eller, i fristdagen.
fall som avses i
första stycket andra
meningen, två år före
fristdagen.

19
Förvaltaren får påkalla återvinning
1. genom att väcka talan vid allmän domstol,
2. genom att göra anmärkning mot bevakning eller i samband med
utdelningsförfarandet bestrida yrkande i annan ordning om betalnings- eller
förmånsrätt i konkursen eller
3. genom att göra invändning mot annat yrkande som i rättegång framställs mot
konkursboet.
Om förvaltaren inte vill påkalla återvinning och inte heller ingår förlikning i
saken, får en borgenär påkalla återvinning genom att väcka talan vid allmän
domstol.
För återgång av För återgång av
förmånsrätt som har förmånsrätt som har
vunnits genom vunnits genom
utmätning eller utmätning behövs inte
genom någon särskild åtgärd.
betalningssäkring
behövs inte någon
särskild åtgärd.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994. Äldre föreskrifter tillämpas i fråga
om betalningssäkring som verkställts före ikraftträdandet.

1Senaste lydelse 1989:1002.
29

2.18 Förslag till lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429)

Härigenom föreskrivs att 8 rättshjälpslagen (1972:429)1 skall ha följande
lydelse.

Nuvarande lydelse Förslagen lydelse

8 2
Allmän rättshjälp får ej beviljas
1. i angelägenhet som skall prövas eller på annat sätt behandlas utom riket;
rättshjälp får dock beviljas en rättssökande som är bosatt här, om saken gäller
ett brott mot honom eller henne som motsvarar brott enligt 6 kap. brottsbalken
eller om det finns särskilda skäl för rättshjälp,
2. utlänningar som varken är eller tidigare varit bosatta här, om det inte
finns särskilda skäl för rättshjälp,
3. den som är eller har varit näringsidkare i angelägenhet som har uppkommit i
hans näringsverksamhet, om det inte finns skäl för rättshjälp med hänsyn till
verksamhetens art och begränsade omfattning, hans ekonomiska och personliga
förhållanden och omständigheterna i övrigt,
4. i fråga om anspråk som överlåtits till den rättssökande, om överlåtelsen kan
antagas ha ägt rum i syfte att åstadkomma fördel vid prövning av begäran om
rättshjälp,
5. för upprättande av självdeklaration,
6. för upprättande av äktenskapsförord, testamente eller gåvohandling,
7. i angelägenhet rörande bodelning, om det inte med hänsyn till boets
beskaffenhet och makarnas eller sambornas personliga förhållanden finns
särskilda skäl för rättshjälp,
8. om frågan om rättshjälp kan anstå till dess en annan rättslig angelägenhet,
vari anspråket stöder sig på väsentligen likartad grund, har avgjorts slutligt,
9. ägaren eller tidigare ägare av en fastighet eller en byggnad i angelägenhet
som avser fastigheten eller byggnaden, om han har eller borde ha haft
rättsskyddsförsäkring eller något annat liknande rättsskydd som omfattar
angelägenheten och något annat inte följer av andra stycket,
10. i angelägenhet rörande trafikskadeersättning enligt trafikskadelagen
(1975:1410) eller rörande skadestånd som kan betalas från en föreliggande
ansvarsförsäkring; dock får rättshjälp beviljas den skadelidande om
angelägenheten är anhängig vid domstol eller rör enbart annan skada än
personskada,
11. i angelägenhet rörande skuldsanering enligt skuldsaneringslagen (1994:000),
12. i angelägenhet
rörande skatter,
tullar, avgifter
eller betal-
ningssäkring för
skatter, tullar och
avgifter, om det
inte finns särskilda
skäl för rättshjälp.
12. den som inte 13. den som inte
har befogat in- har befogat in-
tresse av att få sintresse av att få sin
sak behandlad. sak behandlad.
I fall som avses i första stycket 9 får rättshjälp beviljas när den
rättssökandes egna kostnader i angelägenheten har uppgått till minst tre gånger
det basbelopp som anges i 6 första stycket. Därvid beaktas endast kostnader av
sådant slag som kan antas komma att betalas från den rättssökandes rättsskydd
eller, om något sådant inte finns, kostnader som avses i 9 andra stycket.
I fråga om visst slag av ärenden som är talrikt förekommande och normalt av
enkel beskaffenhet kan regeringen förordna att allmän rättshjälp ej skall
beviljas.
Under förutsättning av ömsesidighet kan regeringen förordna att medborgare i en
viss främmande stat och den som, utan att vara medborgare i den staten, är
bosatt där skall vara likställd med svensk medborgare i fråga om allmän
rättshjälp.

______________

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.

1Lagen omtryckt 1993:9.
2Lydelse enligt prop. 1993/94:123.
30

3 Ärendet och dess beredning

3.1 Översynen av rättssäkerheten vid beskattningen

Genom beslut den 12 mars 1992 bemyndigade regeringen det statsråd som har till
uppgift att föredra ärenden om skatter att tillkalla en parlamentarisk kommitté
med uppdrag att utreda frågor rörande rättssäkerheten vid beskattningen.
Kommittén antog namnet Rättssäkerhetskommittén och avlämnade betänkandet
Rättssäkerheten vid beskattningen (SOU 1993:62) i juni 1993. Kommitténs
sammanfattning av betänkandet finns i bilaga 1.
Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över de remissinstanser som
yttrat sig finns i bilaga 2. En sammanställning över remissyttrandena har
upprättats och finns tillgänglig i Finansdepartementet (dnr 3147/93).

3.2 Lagrådet

Regeringen beslutade den 20 januari 1994 att inhämta Lagrådets yttrande över de
lagförslag som finns i bilaga 3.
Lagrådets yttrande finns i bilaga 4.
Regeringen har i propositionens lagförslag följt Lagrådets förslag utom i ett
avseende (se avsnitt 5.3.3). Lagrådets synpunkter behandlas i avsnitt 5.3.3,
5.3.4, 5.5 och 5.6.1 samt i författningskommentarerna till de lagrum som
Lagrådet lämnat synpunkter på. Lagrådets granskning har också lett till vissa
redaktionella ändringar i lagtexten.

4 Allmänna synpunkter på rättssäkerhet vid
beskattningen

Rättssäkerhet är ett ständigt omdiskuterat och aktuellt tema inte minst inom
beskattningen. Begreppet rättssäkerhet har inte någon klar och entydig innebörd
och har därför inte heller kunnat ges någon allmänt accepterad definition.
Starkt bidragande orsaker till detta är att rättssäkerhetsbegreppet inte är
statiskt och att det rymmer många skilda aspekter. Rättssäkerheten började att
diskuteras i samband med framväxten av rättsstatsbegreppet på 1800-talet. En
rättsstat kännetecknas av att staten och statsorganen är skyldiga att följa den
gällande rättens regler och att garantier finns mot missbruk av statsmakten.
Utgångspunkten för rättssäkerhetsbegreppet är just att skydda den enskilde mot
oberättigade anspråk och krav från den offentliga maktens sida. Det är också
denna utgångspunkt som motiverat de omfattande och i vissa fall genomgripande
förändringar som föreslås i propositionen.
En av de grundläggande aspekterna av rättssäkerheten brukar sägas vara att de
enskilda skall kunna förutse de rättsliga följderna av sitt handlande och att
lika fall därför skall bedömas på lika sätt. En annan är att legalitetsprincipen
skall iakttas, vilket bl.a. innebär att det allmännas handlande skall regleras
med stöd av klar och tydlig lag. Sedvanerättsligt anses också behovs- och
proportionalitetsprinciperna gälla vid all myndighetsutövning. Dessa innebär att
åtgärder som vidtas skall stå i rimlig proportion till vad som står att vinna
med dem. En annan viktig rättssäkerhetsfråga är den enskildes rätt till
domstolsprövning av tvångsåtgärder.
Liksom de enskilda har ett berättigat krav på att kunna förutse
skattekonsekvenserna av sitt handlande har de också intresse av att skatten
fördelas dem emellan på det sätt som lagstiftningen avser. För att detta skall
ske måste skattemyndigheten kunna kontrollera efterlevnaden av skattereglerna
och det är här många gånger besvärliga gränsdragningar måste göras mellan
kontrollintresset, som även ytterst kan sägas motiveras av en likabehand-
lingsprincip, och intresset att skydda den enskildes personliga integritet. Det
är därför viktigt att kontrollintresset vägs mot skyddet för den personliga
integriteten och att det blir en rimlig balans mellan det allmännas och den
enskildes intressen. Några generella regler för hur denna intresseavvägning
skall göras går inte att ställa upp utan en närmare analys är nödvändig för
varje enskild fråga.
Under det senaste årtiondet har såväl de materiella reglerna som
förfarandereglerna på skatteområdet varit föremål för ständig omvandling där
framför allt skattereformen har inneburit genomgripande förändringar av de
materiella reglerna. Även taxeringsreformen har medfört omfattande förändringar
med bl.a. en ny skatteorganisation och ett nytt förfarande gemensamt för bl.a.
inkomst- och mervärdesskatt. Därigenom har bättre förutsättningar för en rättvis
och likformig beskattning skapats.
Vissa av de regelförändringar som beslutats under senare år innebär en
rimligare balans mellan det allmännas och den enskildes intressen. Exempelvis
antogs en ny grund för eftergift av sanktionsavgifter av riksdagen i slutet av
år 1991. Vidare infördes som en generell förutsättning för eftertaxering att
beslutet inte framstår som uppenbart oskäligt. Ändringarna möjliggör en
flexiblare bedömning i dessa ärenden. Reglerna om F-skattebevis, som gällt sedan
den 1 april 1993, ökar förutsebarheten för den enskilde. Den som betalar ut
ersättning för arbete kan på ett enkelt sätt få veta om han skall göra
skatteavdrag och betala arbetsgivaravgifter eller inte.
Även om en förbättrad rättssäkerhet följer av detta har den snabba
utvecklingen på skatteområdet skett utan att något samlat grepp tagits om de
frågor som rör de enskildas rättssäkerhet. Rättssäkerheten vid beskattningen har
kritiserats i ett antal riksdagsmotioner där man efterlyst ett starkare skydd
för den enskildes integritet och rättsliga ställning. Framför allt har den
numera upphävda lagen (1980:865) mot skatteflykt, men även bevissäkringslagen
(1975:1027) för skatte- och avgiftsprocessen och lagen (1978:880) om
betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter, varit föremål för kritik.
Kritik i olika avseenden har framförts även mot bl.a. reglerna om
skatterevision, ersättning för kostnader i ärenden och mål om skatt, anstånd med
betalning av skatt och skattekontrollen i fråga om ersättning till meddelare.
Kritiken föranledde att Rättssäkerhetskommittén tillsattes för att se över de nu
nämnda frågorna och lämna förslag till förbättringar av rättssäkerheten. De
förslag Rättssäkerhetskommittén lämnat i sitt betänkande Rättssäkerheten vid
beskattningen (SOU 1993:62) skall behandlas i det följande.
Innan vi övergår till förslagen vill vi emellertid nämna att regeringen genom
tilläggsdirektiv gett Rättssäkerhetskommittén i uppdrag att se över vissa
ytterligare frågor med anknytning till rättssäkerheten vid beskattningen (Dir.
1993:112). Tilläggsdirektiven rör bl.a. prejudikatbildningen på skatteområdet,
möjligheterna till förhandsbesked och tidsfrister för eftertaxering.
Utredningsarbetet skall vara avslutat före utgången av maj 1995.

5 Skatteutredningar

5.1 Nuvarande regelsystem

Bestämmelserna om förfarandet vid beskattningen är spridda på flera olika
författningar. Vad gäller inkomst- och förmögenhetsbeskattningen finns de
centrala bestämmelserna i taxeringslagen (1990:324), TL, som innehåller
bestämmelser om förfarandet vid såväl skattemyndighet som domstol.
Taxeringslagen innehåller dock enbart bestämmelser om förfarandet vid
fastställelse av underlaget för att ta ut skatt. Bestämmelserna om uppgiftsskyl-
dighet till ledning för taxering har samlats i lagen (1990:325) om
självdeklaration och kontrolluppgifter, LSK, medan regler om debitering och
uppbörd av sådana skatter för vilka underlagen fastställs enligt taxeringslagen
finns i uppbördslagen (1953:272), UBL. Vad gäller punktskatter och
prisregleringsavgifter finns förfarandereglerna samlade i en särskild lag, lagen
(1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter. Den lagen innehåller,
till skillnad från taxeringslagen, också bestämmelser om uppbörd av skatt.
Lagstiftningen på mervärdesskatteområdet, såväl den nya mervärdesskattelag som
föreslås i den proposition som nyligen överlämnades till riksdagen (prop.
1993/94:99) som den nu gällande lagen (1968:430) om mervärdeskatt, omfattar både
materiella regler och förfaranderegler. Förfarandereglerna i fråga om
arbetsgivaravgifter är samlade i en lag med huvudsaklig inriktning på
uppbördsfrågor, lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare.
I samband med införandet av den nya taxeringslagen ändrades förfarandereglerna
i lagen om punktskatter och prisregleringsavgifter och lagen om mervärdeskatt så
att de i allt väsentligt överensstämmer med taxeringslagens förfaranderegler. På
andra områden finns dock fortfarande bestämmelser som avviker från de principer
som bär upp taxeringslagen. Ambitionen från regeringens sida är att
förfarandereglerna på skatteområdet skall bli mer enhetliga och överskådliga.
Det ligger enligt vår mening ett betydande rättssäkerhetsintresse i detta.
Även om det således finns betydande skillnader i uppbyggnaden av och
innehållet i regelsystemen utgår kontrollagstiftningen i allmänhet från
principerna i taxeringslagen. Vi inriktar oss därför i det följande på att
redogöra för bestämmelserna om uppgiftsskyldighet och kontroll på
taxeringsområdet.

Uppgiftsskyldighet

Inkomst- och förmögenhetsbeskattningen bygger sedan gammalt på de under
sanningsplikt avlämnade självdeklarationerna. Efter hand har dock
deklarationsskyldigheten för ett stort antal skattskyldiga, främst sådana med
enkla inkomst- och förmögenhetsförhållanden, förändrats i väsentliga avseenden.
Vid 1987 års taxering infördes den förenklade självdeklarationen. En
skattskyldig som enbart uppburit tjänste- och kapitalinkomster som han fått
kontrolluppgift på och inte haft avdragsgilla kostnader, behöver enbart med ett
kryss bekräfta att de inkomster han uppburit överensstämmer med
kontrolluppgifterna och underteckna deklarationen. Ett problem med den
förenklade självdeklarationen har varit att den skattskyldige inte med säkerhet
har vetat vilka belopp han deklarerat. Fr.o.m. 1995 års taxering kommer detta
att vara avhjälpt genom att deklarationsblanketterna förtrycks med uppgifter
från kontrolluppgifterna. Förtryckning kommer att ske inte bara av tjänste- och
kapitalinkomster utan också av bl.a. utgiftsräntor, avgifter för pensions-
försäkringar och tomträttsavgälder.
Kontrolluppgifterna har således kommit att få en central betydelse vid
taxeringen av löntagare. Detta har inneburit att taxeringskontrollen av
löntagare alltmer inriktats på att kontrollera att kontrolluppgiftsskyldigheten
fullgjorts riktigt och fullständigt.
Även för näringsidkare har uppgiftsskyldigheten till ledning för egen taxering
förändrats under senare år. Fr.o.m. 1993 års taxering gäller att näringsidkare i
deklarationen skall lämna uppgifter om näringsverksamhet i form av
standardiserade räkenskapsutdrag, s.k. SRU (2 kap. 19 LSK). SRU innebär ett
mer enhetligt uppgiftslämnande kopplat till företagens redovisning. Uppgifterna
kan lämnas på ADB-medium.
Det kan konstateras att den obligatoriska kontrolluppgiftsskyldigheten ger
skattemyndigheterna ett tämligen gott kontrollunderlag i fråga om löntagare. Vad
gäller näringsverksamhet är förhållandena annorlunda. I deklarationen ges endast
en sammanställning av det ekonomiska resultatet av ett stort antal trans-
aktioner. Några obligatoriska kontrolluppgifter avseende näringsverksamhet
lämnas i princip inte. Företagen måste därför i första hand kontrolleras utifrån
de uppgifter de själva lämnar. De standardiserade räkenskapsutdragen har gjort
det möjligt att göra fler maskinella kontroller av företagens deklarationer och
förbättrat förutsättningarna att göra ett effektivt urval av kontrollobjekt.
Därigenom kan kontrollen förskjutas från sedvanlig deklarationsgranskning till
revision. En närmare granskning av den skattskyldiges bokföring i form av
revision är en förutsättning för en verksam kontroll.
I taxeringslagen och lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter finns
bestämmelser som möjliggör för skattemyndigheten att hämta in
kontrollinformation från den skattskyldige själv eller från tredjeman i form av
kontrolluppgifter. I och för sig kan reglerna om kontrolluppgiftsskyldighet
efter föreläggande och föreläggande riktat direkt till den deklarationsskyldige
användas för tämligen omfattande uppgiftsinsamlingar även beträffande
näringsidkare, men reglerna har i praktiken inte använts på det sättet. Vi skall
här översiktligt redogöra för gällande bestämmelser.
Skattemyndigheten kan förelägga den skattskyldige att lämna de upplysningar
som behövs för kontroll av att uppgifterna i hans självdeklaration är riktiga
eller annars för hans taxering (3 kap. 5 TL). Enligt samma lagrum kan skatte-
myndigheten också förelägga den skattskyldige att visa upp kontrakt,
kontoutdrag, räkningar, kvitton eller liknande handlingar som behövs för
kontroll av deklarationen. Föreläggandet kan förenas med vite om det finns
anledning att anta att det annars inte följs. Vitesföreläggande kan inte
överklagas (6 kap. 2 TL). Fråga om utdömande av vite prövas av länsrätten och
därvid kan också vitets lämplighet prövas (7 kap. 2 TL). I 3 kap. 6 TL finns
bestämmelser om undantagande från skyldighet att lämna uppgift eller visa upp
handling.
Bestämmelserna om skyldighet att lämna uppgifter till ledning för annans
taxering omfattar inte bara de obligatoriska kontrolluppgifterna.
Skattemyndigheten kan också hämta in kontrollinformation genom att förelägga
tredjeman att lämna kontrolluppgift. I 3 kap. LSK finns en rad bestämmelser
angående kontrolluppgifter som skall lämnas efter föreläggande av skattemyndig-
heten eller RSV. Uppgifter kan i vissa fall inhämtas om ej namngivna personer.
Detta gäller bl.a. enligt 3 kap. 43 LSK, som föreskriver viss
uppgiftsskyldighet för den som bedriver näringsverksamhet eller innehar
privatbostadsfastighet eller privatbostad. Uppgiftsskyldigheten avser belopp som
utbetalats eller uppburits vid transaktioner med näringsidkare och som i
mottagarens hand kan utgöra intäkt eller avdragsgill utgift vid taxeringen.

Taxeringsrevision

Bestämmelser om taxeringsrevision finns i 3 kap. 8-14 TL.
Revision får verkställas hos den som är bokföringsskyldig enligt
bokföringslagen (1976:125) eller skyldig att föra räkenskaper enligt
jordbruksbokföringslagen (1979:141) och hos juridisk person som inte är dödsbo
(3 kap. 8 TL). För taxeringsrevision hos annan deklarations- eller
uppgiftsskyldig krävs särskilda skäl.
Revision får verkställas för tre olika ändamål. Vanligtvis sker taxerings-
revision för att kontrollera att den reviderades egen deklarations- och
uppgiftsskyldighet fullgjorts. Taxeringsrevision kan också ha till syfte att
kontrollera någon annan än den hos vilken revisionen sker (s.k.
tredjemansrevision). Sådan revision får göras dels för att kontrollera att andra
till namnet kända personer eller någon person, som ingått viss bestämd
rättshandling med den som skall revideras, fullgjort sin uppgiftsskyldighet,
dels för att samla in uppgifter som en förberedande åtgärd för kontroll av andra
än den reviderade (s.k. generell kontroll).
Vid revisionen får räkenskaper och anteckningar med därtill hörande
verifikationer samt korrespondens, protokoll och andra handlingar som rör
verksamheten granskas (3 kap. 11 första stycket TL). Revisorn får även ta del
av material som omfattas av den skattskyldiges tystnadsplikt eller i övrigt rör
uppgifter av ömtålig natur. I beskattningsverksamheten råder absolut sekretess
för uppgifter om enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden. Uppgifter
som skattemyndigheten hämtar in i sin utredningsverksamhet är därför skyddade
mot allmänhetens insyn. Skyldigheten att lämna uppgifter till
skattemyndigheterna har därför ansetts kunna ges en ganska vidsträckt
omfattning. Länsrätten kan emellertid på framställning av den reviderade, när
det finns synnerliga skäl, besluta att handling som med hänsyn till sitt
innehåll på grund av särskilda omständigheter inte bör komma till någon annans
kännedom skall undantas från revisionen (3 kap. 13 TL).
Revisorn har rätt att genast ta del av de handlingar som skall granskas och
att få de upplysningar och den hjälp som behövs för granskningen. Han har vidare
rätt att få tillträde till utrymme som huvudsakligen används i verksamheten. Det
finns emellertid vissa begränsningar rörande bl.a. tid och plats för revisionen.
Det är skattemyndigheten som utför arbetet vid en revision. Den reviderade är
endast skyldig att tillhandahålla det material som får granskas. Det förutsätts
emellertid att han dessutom lämnar de upplysningar och det biträde i övrigt som
behövs för att revisionen skall kunna fullgöras. Skattemyndigheten kan förelägga
den reviderade vid vite att t.ex. tillhandahålla de handlingar och lämna de
upplysningar som behövs för att revisionen skall kunna verkställas (3 kap. 12
TL).
Föreskrifter om skattemyndigheternas befogenheter att granska ADB-baserade
räkenskaper finns i 3 kap. 11-13 TL. Efter förebild av
tryckfrihetsförordningen föreskrivs att med handling förstås, utöver
framställning i skrift eller bild, även upptagning som kan läsas, avlyssnas
eller på annat sätt uppfattas endast med tekniskt hjälpmedel. Revisorn får själv
använda de tekniska hjälpmedel som den reviderade förfogar över för att ta del
av upptagning som kan uppfattas endast med sådant hjälpmedel. Länsrätten får
dock, om handling som bör undantas från revision utgörs av upptagning, besluta
om sådana begränsningar i revisorns rätt att själv använda tekniska hjälpmedel
som behövs för att handlingen inte skall bli tillgänglig för revisorn.
Skattemyndigheten skall snarast lämna meddelande om resultatet av revisionen
till den som reviderats i de delar som rör honom (3 kap. 14 TL).
För att göra en enklare räkenskapskontroll utan att behöva tillgripa en
formlig taxeringsrevision kan skattemyndigheten efter överenskommelse med den
skattskyldige företa s.k. taxeringsbesök (3 kap. 7 TL). Vid taxeringsbesöket
får uppgifter i självdeklarationen stämmas av mot räkenskaper, anteckningar och
andra handlingar. Besiktning får ske av fastighet, inventarier och andra
tillgångar.
Revisionsverksamheten sker i form av planmässig kontroll och urvalskontroll.
Den planmässiga kontrollen utgör i första hand en kontroll av att beskattningen
fungerar på avsett sätt och riktas mot de största företagen. Det viktigaste
syftet med urvalskontrollen är att öka lojaliteten mot skattesystemet.
Urvalskontrollen omfattar mindre företag och enskilda näringsidkare och andra
skattskyldiga med komplicerade inkomst- eller förmögenhetsförhållanden.
Ca 4 % av företagen revideras årligen. Urvalsrevisionerna svarar för 70 % av
den totala revisionsverksamheten. Antalet revisioner uppgår till ca 10 000 per
år. Visserligen gick antalet slutförda revisioner ned 1992 i förhållande till
1991. Den nedlagda tiden i revisionsverksamheten ökade dock.

Bevissäkring

Skattemyndigheterna kan vid utövandet av sina befogenheter använda tvångsmedel.
Ett föreläggande att lämna uppgifter kan förenas med vite. Även den medverkan
som krävs av den enskilde vid en taxeringsrevision kan framtvingas med vite.
Vidare ger bevissäkringslagen (1975:1027) för skatte- och avgiftsprocessen
möjlighet att tillgripa säkringsåtgärder. Med stöd av den lagen kan sådana
handlingar som får granskas vid revision eller andra kontrollåtgärder
(bevismedel) eftersökas, omhändertas genom beslag eller säkerställas genom
försegling.
Beslut om eftersökning i utrymme får fattas, om det finns grundad anledning
att anta att den granskade använder utrymmet huvudsakligen för sin verksamhet
samt risk finns att bevismedel kommer att undanhållas eller förvanskas. Samma
villkor gäller för beslut om eftersökning i förvar som påträffas i sådant
utrymme, i myndighets lokal eller på allmän plats. Beslut om eftersökning i
annat utrymme eller förvar i annat fall får fattas om det finns grundad
anledning att anta att bevismedel finns där samt risk föreligger att det kommer
att undanhållas eller förvanskas (6 ).
Beslut om beslag får fattas om bevismedlet inte tillhandahålls för granskning
eller det finns risk att det kommer att undanhållas eller förvanskas (4 ).
Beslut om försegling får fattas om granskningsledaren inte får tillåtelse att
genomsöka förvar eller utrymme och det skäligen kan antas att bevismedel finns
där och eftersökning inte kan beslutas eller verkställas omedelbart eller när
bevismedel som inte är under beslag inte lämpligen kan föras från den plats där
det har påträffats. Beslut om försegling av förvar eller utrymme där beslagtaget
bevismedel finns skall fattas om bevismedlet lämnas kvar hos innehavaren (5 ).
Genom lagstiftning som trädde i kraft den 1 januari 1988 infördes en
proportionalitetsregel i bevissäkringslagen (6 a ). Enligt denna får beslut
fattas endast om vikten av att säkringsåtgärden vidtas är tillräckligt stor för
att uppväga det intrång eller annat men som säkringsåtgärden innebär för den
enskilde.
När säkringsåtgärder riktar sig mot verksamhetsutrymmen fattas beslut och
verkställs åtgärderna av granskningsledaren om det kan ske obehindrat. Beslutet
får verkställas omedelbart. I fråga om andra ställen, t.ex. bostadsutrymmen,
fattas beslutet av länsrätten. Kan en åtgärd inte verkställas obehindrat eller
är det fråga om eftersökning i andra utrymmen än verksamhetsutrymmen verkställs
åtgärden av kronofogdemyndigheten. Granskningsledares beslut och
verkställighetsåtgärder kan prövas i efterhand av länsrätten på talan av den
enskilde.
Vid åtgärd enligt bevissäkringslagen skall handling omedelbart förseglas när
den granskade begär att den skall undantas om framställningen inte är uppenbart
ogrundad. Länsrätten skall utan dröjsmål pröva sådan framställning. Länsrättens
avgörande kan överklagas till kammarrätt.
Under 1993 vidtogs åtgärder med stöd av bevissäkringslagen mot 16
skattskyldiga. I samtliga fall beslagtogs handlingar. I fyra fall eftersöktes
handlingar i verksamhetsutrymmen och lika många gånger i andra utrymmen.
Försegling användes en gång.

5.2 Allmänna utgångspunkter för en reformering av
revisionsbestämmelserna

Rättssäkerhetskommitténs förslag rörande skatteutredningar är långtgående.
Reglerna för skattekontrollen föreslås förändrade så att skillnaden mellan
åtgärder som bygger på frivillighet och tvångsåtgärder blir tydligare.
Utgångspunkten är att skatterevisioner skall bedrivas i samverkan med den
reviderade. Endast när han motsätter sig åtgärden eller det finns påtaglig risk
att han undanskaffar eller förvanskar handlingar skall tvångsåtgärd få
tillgripas. Kommittén föreslår en tydligare reglering av hur revisioner under
samverkan skall bedrivas.
Revision förslås få ske hos bokföringsskyldiga och hos juridiska personer utom
dödsbon, men däremot inte hos fysiska personer som inte är bokföringsskyldiga.
Reglerna om s.k. tredjemansrevision föreslås slopade. I stället skall
tredjemanskontrollen ske i form av föreläggande att lämna uppgifter och visa upp
handlingar. I vissa fall föreslås att tvångsåtgärder i form av tredjeman-
skontroll utan föregående föreläggande skall få tillgripas.
Bevissäkringslagen föreslås upphävd och ersatt av en ny tvångsåtgärdslag för
beskattningsförfarandet. Förutsättningarna för tvångsåtgärder föreslås där bli
väsenligt mer preciserade än i bevissäkringslagen och beslut skall normalt
fattas av domstol.
Kommittén föreslår också att möjligheten att undanta integritetskänsliga
handlingar från granskning utvidgas.
Remissutfallet är övervägande positivt till huvuddragen i Rättssäkerhets-
kommitténs förslag beträffande skatteutredning. De flesta remissinstanser
ställer sig bakom den avvägning kommittén gjort mellan den enskildes
rättssäkerhetsgarantier och en effektiv beskattning. Så har t.ex. RSV i allt
väsentligt accepterat huvuddragen i förslagen. Verket menar dock att förslagen i
vissa avseenden medför betydande komplikationer och merarbete och ställer krav
på ökade resurser. Några remissinstanser, Civilekonomernas Riksförbund, JUSEK
och LO, avstyrker förslagen. Även TCO och Generaltullstyrelsen är kritiska till
förslagen.
Utgångspunkten enligt gällande regler är att revisioner skall bedrivas i
samverkan med den reviderade. Språket i revisionsbestämmelserna kan emellertid
ge intryck av att revisioner alltid bedrivs under tvång. Det har dock ofta
framhållits att revision är en kontrollåtgärd som bygger på samverkan och att
revisionsinstitutet bör hållas isär från de tvångsmedel som kan användas i en
konfliktsituation och som, förutom vite, återfinns i bevissäkringslagen (se
t.ex. prop. 1987/88:65 s. 32 f.).
Taxeringslagen innehåller mycket få begränsningar i fråga om
skattemyndigheternas befogenheter vid revisionsverksamheten. Vad gäller
gränserna för tillträde till verksamhetslokaler är den enda begränsningen att
revisionen om möjligt skall göras på ett sådant sätt att den inte hindrar
verksamheten för den som revideras och att den inte utan särskilda skäl får
verkställas mellan kl. 19.00 och kl. 8.00. Skattemyndigheten får, när det
behövs, bestämma tid och plats för revisionen och den får verkställas hos den
som skall revideras eller på annan plats, efter skattemyndighetens bestämmande.
Bestämmelserna lämnar också utrymme för revisioner utan föregående kontakt med
den reviderade, s.k. överraskningsrevisioner.
Det förhållandet att skattemyndigheten har vissa befogenheter för att
kontrollera de enskildas deklarations- och uppgiftsskyldighet brukar normalt
inte ifrågasättas. Hur långt dessa befogenheter skall sträcka sig ställs dock
ofta under debatt. Som regeringen redan tidigare framhållit måste man här göra
en avvägning mellan de enskildas rättssäkerhet och behovet av att ha en effektiv
och ändamålsenlig kontroll.
Skatteutredningar innehåller ofta betydande inslag av myndighetsutövning. Det
är därför och mot bakgrund av den stora betydelse en skatteutredning kan ha för
den granskade nödvändigt att från rättsäkerhetssynpunkt dra upp klara gränser
för myndigheternas befogenheter och att tillförsäkra den enskilde rimliga
rättssäkerhetsgarantier. En följd av detta är att det i lagstiftningen måste
finnas en klar åtskillnad mellan åtgärder som bygger på frivillighet och
tvångsåtgärder.
Samtidigt måste efterlevnaden av reglerna kunna kontrolleras och effektiva
medel stå till buds mot dem som försöker undandra sig sina skyldigheter.
Skattemyndigheternas befogenhet i kontrollhänseende bör därför utformas efter en
avvägning mellan den skattskyldiges rättssäkerhetsintresse och intresset av en
effektiv skattekontroll. Reglerna till skydd för de enskildas integritet får
emellertid inte utformas på ett sätt som hämmar effektiviteten mer än
nödvändigt.
Utgångspunkten vid en reformering av revisionsbestämmelserna bör vara att
revision skall bedrivas i samverkan med den reviderade. Detta bör tydligt framgå
av lagstiftningen. Det förhållandet att utgångspunkten är att revision skall
bedrivas i samverkan minskar inte behovet av lagregler för revision under
samverkan. Tvärtom är det viktigt med en lagreglering av den reviderades och
revisorns skyldigheter och befogenheter vid en samverkansrevision för att
tydliggöra avgränsningen mot de situationer då en tvångsmedelsanvändning kan
aktualiseras.
Årligen lämnas ca sju miljoner självdeklarationer. Dessa skall granskas av
skattemyndigheterna och utgör grundvalen för taxeringsbesluten. För den enskilde
är taxeringen en betydelsefull ekonomisk angelägenhet. Det säger sig självt att,
även om kontakterna mellan skattemyndigheten och den skattskyldige normalt
förflyter utan konflikter, motsättningar kan uppstå i vissa situationer. Det är
särskilt i sådana situationer betydelsefullt att reglerna är klara och entydiga
så att såväl skattemyndigheter som enskilda känner till sina befogenheter och
åligganden. Det nuvarande regelsystemet har brister i fråga om tydlighet. Den
vaga regleringen har lämnat stora diskretionära befogenheter till
skattemyndigheterna.
Reglerna för taxeringsrevision har kritiserats från grundlagssynpunkt. Det har
hävdats att revision är en tvångsåtgärd som inkräktar på det i 2 kap. 6
regeringsformen stadgade skyddet mot husrannsakan och liknande intrång. Vidare
har det hävdats att revision är ett tvångsmedel och att beslut om revision
därför bör kunna överklagas till domstol. En stor del av kritiken synes bottna i
reglernas oklara utformning där skillnaden mellan frivilliga åtgärder och
tvångsåtgärder inte klart framgår. Ett av de grundläggande syftena med reformen
är därför enligt regeringens mening att göra skillnaden tydligare mellan
åtgärder som vidtas i samverkan och tvångsåtgärder.
Det är viktigt att likhetstecken inte sätts mellan revisionsinstitutet som
sådant och de tvångsåtgärder som måste kunna tas till för att säkerställa en
effektiv skattekontroll. Vi ansluter oss därvid till det betraktelsesätt som
Tvångsmedelskommittén gett uttryck för i betänkandet Tvångsmedel - Anonymitet -
Integritet (SOU 1984:54 s. 72). För att en författningsstadgad befogenhet skall
kunna betraktas som tvångsmedel bör krävas att befogenheten kan sättas i verket
mot den enskildes vilja och med fysiskt eller psykiskt tvång av något slag.
Revisionsinstitutet i sig kan därför inte betraktas som ett tvångsmedel. En
annan sak är att en revision kan genomföras med hjälp av tvångsåtgärder i form
av vite eller bevissäkring om den reviderade motsätter sig åtgärder som är
nödvändiga för att ändamålet med revisionen skall kunna uppnås. I de fall där
skattemyndigheterna behöver tillgripa tvångsåtgärder bör dessa åtgärder hållas
skilda från revisionsinstitutet som sådant och handläggas i särskild ordning.
Enligt regeringens uppfattning är det angeläget att revisionsinstitutet
bibehåller sin karaktär av en generell och fördjupad kontrollform som inte
kräver misstankar om felaktigheter för att få verkställas.
Även om taxeringskontroll normalt sker i samverkan med den enskilde måste en
kontroll kunna företas också i situationer då den enskilde inte medverkar
frivilligt. En annan ordning skulle strida mot grundläggande krav på rättvisa
och likabehandling. Beskattningen kan inte få bli beroende av vilka uppgifter
den enskilde väljer att lämna. En tillämpning av tvångsåtgärder kan inte heller
göras beroende av om det finns misstanke om brott eller ej. Det är ju ofta först
sedan kontrollen utförts som det kan finnas underlag för brottsmisstanke. Det
måste således finnas tvångsmedel att tillgå för att genomföra kontroll. Detta är
inte på något sätt unikt för skatteområdet.
Behovet av ett regelsystem med tvångsåtgärder för genomförande av
skattekontroll kan alltså enligt regeringens uppfattning inte ifrågasättas.
Detta regelsystem måste dock uppfylla höga krav på rättssäkerhet.
Förutsättningarna för tvångsåtgärder bör vara noga preciserade i lag. Beslut om
tvångsågärd bör normalt fattas av domstol.
Den nuvarande bevissäkringslagen har länge kritiserats från rättssäker-
hetssynpunkt. Kritiken har främst gällt att domstolskontrollen inte kommer in
förrän i efterhand när det är fråga om åtgärder i verksamhetslokaler, att
riskrekvisitet är svagt och att det finns vagheter vad avser skillnaden mellan
tredska och sabotagerisk. Kritik kan också riktas mot terminologin i lagstift-
ningen.
Regeringen anser att den nuvarande bevissäkringslagen är behäftad med sådana
brister att det inte är meningsfullt att söka förbättra reglerna inom ramen för
den lagstiftningen. Bevissäkringslagen bör därför upphävas och ersättas med en
lag om särskilda tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet (tvångsåtgärdslagen)
där skyddet för den enskildes berättigade krav på rättssäkerhet ställs i
förgrunden. Vi återkommer strax till detta.

5.3 Revision enligt taxeringslagen

5.3.1 Ändamålet med revisionen

Regeringens förslag: Möjligheten att besluta om s.k. tredjemansrevision slopas
och ersätts med en möjlighet att förelägga tredjeman att lämna uppgift eller
visa upp handling.
Revision får inte ske för kontroll av det löpande beskattningsårets räkenska-
per och handlingar.
Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanser ställer sig bakom kommitténs
förslag. RSV avstyrker förslaget att slopa möjligheten till taxeringsrevision av
löpande beskattningsår. RRV påpekar att det är angeläget att förändringarna inte
påverkar möjligheterna till tredjemanskontroll bl.a. i de fall där en huvudman
laborerar med olika företag över vilka han har ett obegränsat inflytande eller
gör transaktioner med närstående. Revisorsamfundet tillstyrker förslaget men
betonar att reglerna endast bör ta sikte på "äkta" tredjemän.
Skälen för regeringens förslag: Taxeringsrevision får enligt nuvarande regler
ske för att kontrollera att skyldighet enligt lagen om självdeklaration och
kontrolluppgifter fullgjorts riktigt och fullständigt. Revisionsinstitutet kan
också användas för att hämta in uppgifter av tredjeman (tredjemansrevision).
Sådan revision får göras för att få uppgifter av betydelse för kontroll av att
andra till namnet kända personer eller någon person som ingått viss bestämd
rättshandling med tredjeman fullgjort sin deklarations- och uppgiftsskyldighet
samt för att samla in uppgifter som en förberedande åtgärd för kontroll av andra
än tredjeman (3 kap. 8 TL). Taxeringsrevision får också verkställas för
kontroll av det löpande beskattningsårets räkenskaper och handlingar (3 kap. 11
TL).

Tredjemansrevision

Tredjemanskontroll av näringsidkare är många gånger ett nödvändigt inslag i
kontrollverksamheten. Det räcker inte alltid med en kontroll av den
skattskyldiges egen bokföring utan uppgifterna i denna kan behöva stämmas av mot
uppgifter från tredjeman. Den skattskyldige kan t.ex. från bokföringen ha
uteslutit alla uppgifter rörande vissa inkomster. Sådana oegentligheter kan
normalt upptäckas bara med hjälp av kontrollinformation från tredjeman. Hos en
tredjeman som är kund till den granskade kan skattemyndigheten finna kvitto på
ett kostnadsfört belopp som är skattepliktigt i den granskades verksamhet. På
samma sätt kan skattemyndigheten genom tredjemanskontroll följa mervärdesskatte-
pliktiga transaktioner. Mervärdesskattebedrägerier upptäcks bl.a. genom att
fakturan med avdragsgill ingående mervärdesskatt kontrolleras hos utställaren,
ibland genom flera led, varvid skattemyndigheten slutligen kan finna någon som
ställer ut falska fakturor på varor som aldrig levererats eller på helt andra
varor än dem som verkligen har levererats.
Tredjemanskontroll är således ett oumbärligt instrument i skattekontrollen.
Det är emellertid i allmänhet inte nödvändigt att revidera en hel verksamhet för
att få fram de intressanta uppgifterna, utan det räcker normalt att kontrollera
vissa uppgifter eller handlingar. Dessa torde enligt Rättssäkerhetskommittén i
regel kunna tas fram av tredjeman efter föreläggande utan risk för
effektivitetsförluster. De nuvarande möjligheterna till tredjemansrevision
framstår därför enligt kommittén som mer omfattande än nödvändigt. Vid
revisioner som avser ett allmänt uppgiftsinsamlande som en förberedande åtgärd
för kontroll av andra än den som revideras (generell revision eller förberedande
åtgärdsrevision), menar kommittén att nödvändigheten av revision är ännu
otydligare, då sådant uppgiftsinhämtande oftast avser väletablerande företag där
skattemyndigheten inte behöver tillgång till alla handlingar eller tillträde
till verksamhetslokalerna. Skattemyndigheten bör i stället enligt kommittén
kunna förelägga även denna typ av tredjemän att komma in med uppgifter.
Det stora flertalet remissinstanser har ställt sig bakom kommitténs bedömning.
Även regeringen ansluter sig till förslaget. Det är enligt regeringens
uppfattning viktigt att skattemyndighetens befogenhet att göra taxeringsrevision
inte är mer omfattande än nödvändigt. De uppgifter som behövs från en tredjeman
kan regelmässigt hämtas in genom föreläggande. Genom att tredjemansrevisionen
slopas får också revisionsinstitutet en klarare och mer entydig innebörd;
taxeringsrevision sker för kontroll av att den egna deklarations- och
uppgiftsskyldigheten fullgjorts. Att en tredjeman fullgjort sin lagstadgade
uppgiftsskyldighet enligt ett föreläggande bör således kunna kontrolleras genom
revision. Vi återkommer senare till den närmare utformningen av uppgiftsskyl-
digheten vid tredjemanskontroll (avsnitt 5.4) och kommitténs förslag om att låta
bl.a. ett betydande utredningsintresse motivera tredjemanskontroll utan
föregående föreläggande (avsnitt 5.6.4).

Revision av löpande beskattningsår

Rättssäkerhetskommittén föreslår att regeln i 3 kap. 11 tredje stycket TL om
att taxeringsrevision får verkställas för kontroll av det löpande
beskattningsårets räkenskaper och handlingar slopas. Endast de handlingar som
behövs för att kontrollera att deklarations- och uppgiftsskyldigheten för ett
visst beskattningsår fullgjorts skall omfattas av revisionen. Detta innebär att
det löpande beskattningsårets handlingar skall kunna granskas endast i den mån
de har någon relevans vid denna revision. RSV avstyrker kommitténs förslag i den
här delen.
Ett skäl för att granska en viss händelse efter avslutad period kan tänkas
vara att följa upp en affärshändelse för att bedöma om den behandlats rätt
tidigare. Så länge syftet med kontrollen är att bedöma den avslutade perioden
bör detta kunna ske även om de ändringar som Rättssäkerhetskommittén föreslår
genomförs.
Ett annat skäl RSV tar upp för att bibehålla dagens regler är att det kan vara
av vikt för skattemyndigheten att bedöma bokföringens tillförlitlighet genom att
skaffa uppgifter om hur bokföringen rent praktiskt handläggs. En bokföring som
upprättas eller justeras i efterhand har t.ex. ett lägre bevisvärde.
Skattemyndigheten måste givetvis ha möjlighet att skaffa sådana uppgifter. Detta
bör enligt vår mening vara fullt möjligt vid revision av ett avslutat
beskattningsår, utan att syftet för den sakens skull är att granska löpande år.
Inte heller vid s.k. integrerade revisioner har skattemyndigheten något
primärt intresse av att granska löpande period. Om t.ex. bedömningen av en fråga
rörande mervärdesskatt kommer att påverka det löpande årets taxering finns det
inga hinder mot att skattemyndigheten påpekar detta, men detta kan knappast
motivera en taxeringsrevision av det löpande året.
Det förhållandet att en revision enligt taxeringslagen kommer att omfatta ett
avslutat beskattningsår kan inte heller ses isolerat. Periodkontroll kan ske av
avlämnade mervärdesskatte-, uppbörds- och punktskattedeklarationer.
Revisionsinstitutet bör enligt regeringens uppfattning användas för att
kontrollera om en deklarations- eller uppgiftsskyldig fullgjort sina
skyldigheter enligt skatteförfattningarna på ett riktigt sätt. Den enskilde
måste därför ha haft möjlighet att fullgöra sina skyldigheter innan kontrollen
sker. Innan dess finns inget att kontrollera.
RSV har påpekat att revision ofta är nödvändig för att utreda om
förutsättningar för betalningssäkring föreligger när inkomståret gått ut. Enligt
vår mening är det en viktig rättssäkerhetsfråga att det bakomliggande syftet med
revisionsinstitutet hålls klart. Det kan i och för sig finnas situationer som
inte direkt rör skyldighet enligt skatteförfattningarna där det kan vara
angeläget med en samhällelig kontroll och insyn. Övervägande skäl talar dock för
att inte göra avsteg från den grundläggande principen att revision skall avse
kontroll av deklarations- eller uppgiftsskyldighet.
Regeringen föreslår mot bakgrund av det anförda att den nuvarande möjligheten
i 3 kap. 11 TL att verkställa taxeringsrevision för kontroll av löpande
beskattningsår tas bort.

5.3.2 Hos vem får revision göras?

Regeringens förslag: Revision får ske hos den som är eller kan antas vara
bokförings- eller räkenskapsskyldig samt hos juridiska personer utom dödsbon.
Möjligheten att besluta om revision av fysiska personer som inte bedriver
näringsverksamhet tas bort.
Förbudet mot revision hos myndigheter slopas.
Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens förslag förutom att
kommittén inte lagt fram något förslag om att tillåta revision hos myndigheter.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanser har tillstyrkt eller inte haft
något att erinra mot förslaget. RSV anser att möjligheten till revision hos
privatpersoner skall behållas för de fall man inte vet om bokföringsskyldighet
föreligger och vid omfattande värdepappershandel. RSV anser vidare att revision
skall få göras hos myndigheter för kontroll av att kontrolluppgiftsskyldigheten
fullgjorts och för kontroll av mervärdesskatt, källskatter och avgifter. RSV
anser att revision är enda möjligheten att få fram vissa uppgifter och att det
är av stor vikt att detta får ske. Verket påpekar särskilt att det kan röra
stora belopp och att nuvarande regler inte är konkurrensneutrala. Länsrätten i
Kronobergs län liksom RÅ anser att det uttryckligen bör anges att revision får
ske vid misstanke om bokföringsskyldighet. RÅ vill dock helst liksom
Civilekonomernas Riksförbund att möjligheten till revision hos privatpersoner
bibehålls. Civilekonomernas Riksförbund anser att möjligheten behövs vid
bulvanförhållanden, omfattande options- och värdepappershandel samt vid
skalbolagsaffärer. Regionåklagarmyndigheten i Jönköping har även nämnt att
möjligheten till revision hos en fysisk person som inte är näringsidkare kan
behövas vid granskning av en fåmansbolagsdelägare när en pågående revision av
bolaget lett till frågetecken som behöver rätas ut.
Skälen för regeringens förslag: Taxeringsrevision får enligt 3 kap. 8 TL
göras hos den som är bokföringsskyldig eller skyldig att föra räkenskaper och
hos juridisk person som inte är dödsbo. Hos andra deklarations- och
uppgiftsskyldiga får taxeringsrevision göras endast när särskilda skäl
föranleder det. Taxeringsrevision får inte göras hos myndigheter.
Begränsningen av möjligheten att revidera fysisk person som inte är
näringsidkare infördes genom lagstiftning som trädde i kraft den 1 januari 1988.
Motivet till förändringen var att taxeringsrevision i praktiken användes för
kontroll av bokföringsskyldiga och att de formella befogenheterna ansågs böra
begränsas till vad som behövdes för en effektiv skattekontroll (prop. 1987/88:65
s. 35). För att taxeringsrevision skulle få verkställas hos en fysisk person som
inte är näringsidkare borde därför uppställas kravet att det finns särskilda
skäl. Sådana särskilda skäl kunde anses föreligga när det gäller så invecklade
förhållanden att de inte lämpligen kan utredas på annat sätt och det är
väsentligt att frågorna klarläggs. Som exempel på situationer när det kan finnas
skäl att revidera fysisk person som inte är näringsidkare tas i propositionen
upp att det vid revisioner hos fåmansföretag ofta finns anledning att utsträcka
kontrollen till företagsledare eller delägare i företaget. Även om de inte
själva är bokföringsskyldiga har deras egna inkomstförhållanden i allmänhet ett
så intimt samband med företagets näringsverksamhet att de ibland bör kunna
kontrolleras med hjälp av revisionsinstitutet.
Rättssäkerhetskommittén anser att revisionsinstitutet bör få användas endast
för kontroll av dem som är bokföringsskyldiga enligt bokföringslagen (1976:125)
eller skyldiga att föra räkenskaper enligt jordbruksbokföringslagen (1979:141)
samt juridiska personer som inte är dödsbon. Det man kan uppnå med revision-
sinstitutet i fråga om kontroll av fysiska personer som inte är näringsidkare
kan enligt kommittén uppnås genom att använda bestämmelserna i 3 kap. 5 TL och
förelägga den skattskyldige att visa upp handlingar eller lämna de upplysningar
som behövs för kontroll av att uppgifterna i hans självdeklaration är riktiga
eller annars för hans taxering. En avstämning av deklarerade uppgifter kan också
ske vid ett taxeringsbesök enligt 3 kap. 7 TL.
Några remissinstanser anser att revision måste få ske även i de fall
skattemyndigheten inte med säkerhet vet om bokföringsskyldighet föreligger men
omständigheterna talar för att så är fallet. Även vi anser att revision måste få
göras om det kan antas att det föreligger bokförings- eller
räkenskapsskyldighet. I annat fall skulle en befogad skattekontroll i många fall
omöjliggöras. Bestämmelsen i 3 kap. 8 TL bör utformas i enlighet härmed. De
flesta remissinstanser ställer sig bakom kommitténs förslag om att möjligheten
att besluta om revision av fysiska personer som inte bedriver näringsverksamhet
skall slopas. Även regeringen ansluter sig till förslaget. Möjligheten att
revidera en fysisk person som inte bedriver näringsverksamhet har använts mycket
sparsamt. I de fall uppgifter behöver hämtas in kan föreläggande användas. Det
krävs dock enligt vår mening ett förtydligande av de föreslagna bestämmelserna
om föreläggande.
RSV och några ytterligare remissinstanser anser att revision också måste få
ske hos en fysisk person vid omfattande värdepappershandel utan att
näringsverksamhet föreligger. Vi har förståelse för denna uppfattning. Det finns
omständigheter som talar för att revision bör få ske i dessa fall, bl.a. att det
ofta kan vara fråga om omsättning av mycket stora belopp och att transaktionerna
kan vara svårkontrollerade. Å andra sidan bör erforderlig kontroll av denna
grupp skattskyldiga liksom av andra fysiska personer som inte är näringsidkare
kunna utföras genom att skattemyndigheten begär in uppgifter från den
skattskyldige själv eller utnyttjar möjligheterna att begära in
kontrolluppgifter. Det kan redan här nämnas att om den skattskyldige inte
fullgör ett föreläggande att visa upp en handling skall den, enligt 9 i vårt
förslag till tvångsåtgärdslag, få eftersökas och omhändertas för granskning om
det finns särskilda anledning att anta att den begärda handlingen finns hos
honom. Vi föreslår mot bakgrund av det anförda inte något undantag i det här
avseendet.
RSV har i sitt remissyttrande påpekat att en förutsättning för att få utföra
en revision är att den som bedriver verksamheten är identifierad. Om så inte är
fallet och identifiering inte kan ske saknas kontrollmöjligheter. Att beslut om
revison inte kan fattas avseende någon som inte är identifierad medför att
kontroll av tillfällig handel och liknande verksamhet inte kan utföras av
skattemyndighet ensam utan alltid måste ske tillsammans med polismyndighet. RSV
anser det därför angeläget att utreda vilka befogenheter skattemyndigheterna bör
anförtros när det gäller kontrollen av tillfällig handel och verksamhet bedriven
av anonyma personer.
Regeringen, som är medveten om de problem som RSV tar upp i sitt yttrande, är
inte beredd att nu ta ställning till om skattemyndigheternas befogenheter i det
här avseendet bör utökas. Frågan rymmer många olika aspekter. Regeringen delar
därför RSV:s uppfattning att frågan bör utredas och avser att senare återkomma i
saken.
Enligt vissa skatteförfattningar, bl.a. taxeringslagen, får revision inte ske
hos myndigheter, medan andra författningar, t.ex. lagen om punktskatter och
prisregleringsavgifter, inte innehåller något sådant förbud.
Att revision inte fått ske hos myndigheter har motiverats med att
skattemyndigheten kan få kännedom om nödvändiga uppgifter på annat sätt än genom
revision. Den möjlighet som för närvarande står till buds för skattemyndigheten
är att begära in uppgifter från myndigheten. Detta förutsätter dock att
skattemyndigheten vet vilka uppgifter som myndigheten har och som kan vara
relevanta.
Myndigheternas skatt- och avgiftsskyldighet kan röra betydande belopp.
Utvecklingen de senaste åren har inneburit att myndigheter i allt större
omfattning kommit att agera på marknader i konkurrens med privata företag.
Eftersom nuvarande regler inte ger skattemyndigheterna möjlighet till en
tillfredsställande kontroll av myndigheter kan reglerna inte sägas vara
konkurrensneutrala. Till detta kommer att myndigheter kan vara stora
arbetsgivare och därmed också skyldiga att göra skatteavdrag och lämna
kontrolluppgifter. Den fördjupade kontroll som en revision innebär bör därför
tillåtas. Regeringen föreslår att revision skall få ske hos en myndighet om
myndigheten är deklarations- eller uppgiftsskyldig. Förbudet mot revision av
myndigheter i 3 kap. 8 TL bör således slopas.
Det kan i sammanhanget påpekas att revision hos myndigheter naturligtvis
enbart får avse kontroll av deklarations- och uppgiftsskyldighet och inte ta
sikte på deras myndighetsutövning.

5.3.3 Revisionens bedrivande

Regeringens förslag: Av lagstiftningen skall klart framgå att revision skall
bedrivas i samverkan med den reviderade.
Revisionsbestämmelserna kompletteras med regler för att tydliggöra
skattemyndighetens och den reviderades befogenheter och skyldigheter vid
revision.
Kommitténs förslag: Överensstämmer i allt väsentligt med regeringens.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna ställer sig bakom kommitténs
förslag.
Skälen för regeringens förslag: Som vi tidigare påpekat skall utgångspunkten
för revisionsverksamheten vara att revisioner bedrivs i samverkan mellan den
granskade och den granskande myndigheten. Nuvarande regler har som också nämnts
en utformning som kan leda tankarna till att revisioner alltid bedrivs under
tvång. Revisionsreglerna bör därför ändras så att samverkansförfarandet betonas
och det tydliggörs att samverkan inte innebär att skattemyndigheten ensidigt
bestämmer villkoren. Om revisorn och den reviderade inte kan komma överens om
hur revisionen skall bedrivas kan tvångsåtgärder bli aktuella. Vi återkommer
till detta senare (avsnitt 5.6).
Även om skattemyndigheten och den reviderade bör ha tämligen vida möjligheter
att, med hänsyn till vad som är lämpligt i det enskilda fallet, komma överens om
hur revisionen skall bedrivas, måste ramarna för myndighetens befogenheter och
den reviderades skyldigheter regleras i lag. Tydliga handlingsregler har också
den fördelen att den enskilde vet vad som krävs av honom. Handlingsreglerna
kommer dessutom att ha betydelse för frågan om det är befogat med tvångsåtgärder
eller inte.
Ett beslut om taxeringsrevision skall tillställas den som skall revideras
innan revisionen verkställs. Beslutet skall innehålla uppgift om ändamålet med
revisionen, t.ex. om det är fråga om en integrerad revision eller en mer
begränsad kontroll. Beslutet skall också innehålla uppgift om möjligheten att
undanta handlingar och uppgifter från revision.
Utgångspunkten vid utformningen av revisionsreglerna är således att revisionen
skall bedrivas i samverkan med den reviderade. Detta bör komma till klart
uttryck i lagtexten (3 kap. 10 första stycket TL). Lagrådet har påpekat att
kravet i 3 kap. 10 TL att en taxeringsrevision skall bedrivas i samverkan med
den reviderade gäller generellt och således också när revisionen genomförs med
tvång. Det är uppenbart att det i sådana fall inte alltid går att bedriva
revisionen i samverkan med den reviderade, eftersom detta i princip förutsätter
frivillig medverkan från dennes sida. Bestämmelsen bör därför enligt Lagrådet
ändras så att samverkan inte blir ett absolut krav utan att revisionen om
möjligt skall bedrivas i samverkan med den reviderade.
Regeringen delar Lagrådets uppfattning att en justering av 3 kap. 10 första
stycket TL behövs för att tydliggöra att kravet på samverkan inte gäller i
tvångssituationerna. Emellertid kan den utformning av bestämmelsen som Lagrådet
föreslår enligt vår uppfattning ge intryck av att det finns ett utrymme att
bedriva en taxeringsrevision utan samverkan med den reviderade enbart med stöd
av taxeringslagen. Detta vore olyckligt eftersom samverkan vid revisioner som
inte omfattas av någon tvångsåtgärd är en grundläggande utgångspunkt i våra
förslag. Vi föreslår i stället att det av ett tillägg till första stycket
framgår att det i den föreskrift i 3 kap. 12 TL som reglerar vite och i
tvångsåtgärdslagen finns bestämmelser som tar sikte på de fall en samverkan inte
är möjlig.
Revision skall genomföras på ett sådant sätt att den inte onödigtvis hindrar
verksamheten. En revision påbörjas normalt först sedan deklarationen avlämnats.
Om det kan antas bli en omfattande revision får den påbörjas även innan
deklarationen skall lämnas under förutsättning att det beskattningsår revisionen
avser gått ut.
Endast om den reviderade medger det får revisionen genomföras i hans
verksamhetslokaler. Granskningen av handlingar skall ske hos den reviderade om
han begär det och granskningen kan ske där utan betydande svårighet. Om
revisionen inte verkställs hos den reviderade skall handlingarna på begäran
överlämnas till revisorn mot kvitto (3 kap. 10 andra och tredje styckena TL).
Revisorn får förutom att granska handlingar som rör verksamheten även
inventera kassa, granska lager, maskiner och inventarier samt besiktiga lokaler
och byggnader som används i verksamheten (3 kap. 11 TL). Den reviderade skall
tillhandahålla de handlingar som får granskas och lämna de upplysningar som
behövs för kontrollen. Han skall lämna tillträde till utrymmen som huvudsakligen
används i verksamheten så att revisorn kan inventera kassan, granska lager m.m.
och besiktiga lokaler och byggnader som används i verksamheten. Den reviderade
skall också om möjligt ställa en ändamålsenlig arbetsplats till förfogande när
revisionen får genomföras i hans lokaler. Den reviderade skall även i övrigt ge
den hjälp som behövs vid revisionen (3 kap. 12 TL).
Alla handlingar som rör verksamheten får granskas. Har den reviderade och
revisorn olika uppfattning i fråga om vilket material som får granskas skall
materialet förseglas och frågan avgöras av länsrätt (avsnitt 5.5).
Även befogenheter och åligganden i samband med granskning av ADB-lagrat
material bör tydliggöras i lagstiftningen. Vi återkommer strax till detta
(avsnitt 5.3.4).
69

5.3.4 ADB-revision

Regeringens förslag: Skyddet för ADB-lagrad information vid taxeringsrevision
förstärks.
Revisorn får själv använda terminal eller annat tekniskt hjälpmedel, om inte
den reviderade i stället tillhandahåller en kopia av upptagningen och denna utan
svårighet kan granskas med annat tillgängligt tekniskt hjälpmedel.
Skattemyndigheten får kontrollera att kopian stämmer överens med den upptagning
som finns hos den reviderade.
Vid granskningen får endast de tekniska hjälpmedel och sökbegrepp användas som
behövs för att tillgodose ändamålet med revisionen. Granskning får inte ske via
telenätet.
Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Förslaget har inte mött någon kritik i sak. Företagens
uppgiftslämnardelegation är kritisk till att kommittén inte tagit upp problemen
vid taxeringsrevision som förorsakas av förekomsten av s.k. potentiella
handlingar, registeransvar och registerändamål enligt datalagen. Delegationen
anser det angeläget att frågorna snarast blir lösta av Rättssäkerhetskommittén i
dess fortsatta arbete eller på annat sätt.
Skälen för regeringens förslag: Genom lagändringar som trädde i kraft den 1
januari 1988 reglerades skattemyndighetens befogenhet att vid revision granska
ADB-baserade räkenskaper (prop. 1987/88:65, bet. 1987/88:SkU17, rskr.
1987/88:70, SFS 1987:1228). Föreskrifterna finns nu i 3 kap. 11-13 TL.
Enligt 3 kap. 12 TL får revisorn själv använda terminal eller annat tekniskt
hjälpmedel för att ta del av upptagning som kan uppfattas endast med sådant
hjälpmedel. Länsrätten får dock, när det finns synnerliga skäl, besluta om
sådana begränsningar av rätten att använda den reviderades tekniska hjälpmedel
som behövs för att upptagningar som skall undantas från granskning inte skall
bli tillgängliga för revisorn (3 kap. 13 andra stycket TL).
Den granskande myndigheten anses enligt gällande rätt inte vara
registeransvarig. Till följd av detta är bestämmelserna i datalagen (1973:289)
endast till en del tillämpliga på den granskande myndighetens åtgärder. Regler
till skydd för den personliga integriteten vid granskning av personuppgifter i
personregister i samband med revision finns i stället i lagen (1987:1231) om
automatisk databehandling vid taxeringsrevision, m.m.
RSV och Datainspektionen har utfärdat verkställighetsföreskrifter om
förfarandet vid granskning av ADB-register (RSFS 1991:10; DIFS 1988:2 och
1991:1). Datainspektionens föreskrifter tar enbart sikte på granskningen av
personuppgifter medan RSV:s föreskrifter omfattar granskning av alla uppgifter
som är lagrade på ADB-medium.
Enligt föreskrifterna krävs ett särskilt förordnande för att en revisor själv
skall få använda tekniska hjälpmedel vid granskningen av ADB-register. Ett
särskilt förordnande krävs dock inte om revisorn, efter medgivande av den
reviderade, själv tar fram uppgifter genom att använda dennes terminal och
åtkomsten är begränsad på så sätt att revisorn inte kan påverka innehållet i
registret. I sådant fall behöver inte heller en kopia av registret användas,
vilket föreskrivs för övriga fall då en revisor använder tekniska hjälpmedel för
att granska ADB-register om inte särskilda skäl föranleder annat. Granskningen
får inte ske genom terminaluppkoppling mellan skattemyndigheten och den
reviderade. Vid granskning av personregister får granskaren använda endast de
tekniska hjälpmedel, program och sökbegrepp som behövs för att tillgodose
ändamålet med revisionen. Endast de personuppgifter som behövs för ändamålet får
tas fram. Den registeransvarige skall, om det är förenligt med revisionens
ändamål, ges tillfälle att själv ta fram personuppgifterna.
Föreskrifterna innehåller också bestämmelser om samråd i fråga om bl.a. var
granskningen skall utföras och vilken teknisk utrustning och programvara som
skall användas.
Datastraffrättsutredningen (Ju 1989:04) avlämnade i december 1992 sitt
slutbetänkande Information och den nya informationsteknologin (SOU 1992:110).
Utredningen har i enlighet med sina direktiv (Dir. 1989:54) tagit upp bl.a. de
komplikationer som är förenade med skattemyndighetens befogenheter i fråga om
datorlagrad information. Betänkandet bereds för närvarande inom
Justitiedepartementet. För att få underlag för sina överväganden framställde
utredningen en förfrågan till vissa myndigheter och organisationer om vilka
erfarenheter som vunnits vid tillämpningen av lagstiftningen och de föreskrifter
som utfärdats. Det kan vara av intresse att i det här sammanhanget konstatera
att varken myndigheter eller näringslivsorganisationer redovisade några konkreta
exempel på problem som uppkommit i samband med verkställda revisioner. Däremot
framfördes ånyo de principiella invändningar från näringslivshåll som gjordes
tidigare i samband med att lagstiftningen om ADB-revision tillkom, nämligen att
kärnfrågan är gränsdragningen mellan frivillighet och tvång vid revision. Den
frågeställningen anser regeringen har fått sin lösning genom de förslag som vi
nu lägger fram och som innebär en klar gränsdragning mellan frivillighet och
tvång.
Automatiseringen av de administrativa rutinerna hos företagen har möjliggjorts
genom den nya teknologin. Skattemyndigheterna kan inte fullgöra sina uppgifter
om inte myndigheternas kontrollmetoder anpassas till de nya förutsättningarna.
Det är i praktiken ogörligt att revidera ett stort företag med ADB-baserad
bokföring med hjälp av utskrifter av ADB-lagrat bokföringsmaterial.
ADB-revisioner måste därför tillåtas. Däremot motiverar både datasäkerhets- och
integritetsskäl att det införs särskilda begränsande regler som tar sikte på
granskning av ADB-baserade räkenskaper.
Datastraffrättsutredningen har föreslagit att bestämmelser om ökat skydd för
ADB-lagrade handlingar förs in i bevissäkringslagen. Rättssäkerhetskommittén
föreslår att regler införs även i taxeringslagen. Vi delar uppfattningen att
skyddet för ADB-lagrad information bör förstärkas på det skatterättsliga området
och att sådana regler bör införas såväl i taxeringslagen som i den nya
tvångsåtgärdslagen.
De föreslagna bestämmelserna kan i stort sägas innebära att vissa av RSV:s och
Datainspektionens föreskrifter upphöjs till lag.
ADB-revision skall normalt ske genom granskning av en kopia av upptagningen.
Visserligen har begreppet kopia, som Datastraffrättsutredningen närmare
utvecklat (SOU 1992:110 s. 257), en annan betydelse i ADB-miljö än i
traditionell pappersbaserad miljö. Detta hindrar emellertid inte att det avsedda
förfarandet här beskrivs som en kopiering. Samtidigt medför den nya tekniken att
skattemyndigheten måste kunna förvissa sig om att det är en riktig kopia och att
inget som får granskas har undanhållits. Om den granskade inte har
tillhandahållit någon kopia för granskning eller om skattemyndigheten inte
kunnat kontrollera om den uppgivna kopian stämmer överens med innehållet i den
reviderades ADB-upptagning, får revisorn använda den skattskyldiges
ADB-utrustning för att på egen hand ta fram materialet.
Endast de tekniska hjälpmedel och sökbegrepp som behövs för att tillgodose
ändamålet med revisionen får användas. Häri ligger som Lagrådet påpekat (se
författningskommentaren till 25 tvångsåtgärdslagen) att endast de uppgifter
som behövs för ändamålet får tas fram (3 kap. 12 TL). Vidare föreslås ett
förbud mot granskning via telenätet, dvs. att skattemyndigheten inte skall kunna
koppla upp förbindelse med den reviderades dator via telenätet.
Även granskning av ADB-lagrade handlingar skall ske i samråd med den
reviderade. Vid sådant samråd är det naturligt att diskutera vilken teknisk
utrustning som skall användas, vilka register som skall granskas, vilka
bearbetningar som skall göras och vem som skall ta fram uppgifterna med hjälp av
ADB-utrustningen. Under en revision bör den reviderade och skattemyndigheten
därför finna en lösning som tillgodoser både kontrollintresset och behovet av
att skydda integritetskänslig information.
Beträffande möjligheten att undanta uppgifter från granskningen bör
motsvarande regler som föreslås beträffande handlingar och uppgifter som inte är
ADB-lagrade gälla.
Företagens uppgiftslämnardelegation tar i sitt remissyttrande bl.a. upp frågan
om registerändamål och registeransvar för skattemyndigheten i samband med
kontroll av ADB-register. Frågorna behandlas av Datalagsutredningen (Ju 1989:02)
i betänkandet En ny datalag (SOU 1993:10). Frågan om registeransvar för
skattemyndigheten kan inte ses isolerad utan måste bedömas i samband med ett
ifrågasatt registeransvar över huvud taget för myndigheter som utför kontroll av
uppgifter i personregister. Samma sak gäller registerändamål. Regeringen har i
prop. 1993/94:116 Normgivningsfrågor på dataskyddsområdet, m.m. anfört att
frågan om att stifta en ny datalag bör anstå till dess EG tagit ställning på
integritetsskyddsområdet. De frågor som delegationen tar upp hör samman med en
ny datalagstiftning och får därför bedömas i det sammanhanget.

70

5.4 Tredjemanskontroll

Regeringens förslag: Reglerna om tredjemansrevision ersätts med en befogenhet
för skattemyndigheten att förelägga den som är bokförings- eller
räkenskapsskyldig eller annan juridisk person än dödsbo att lämna
kontrolluppgift om rättshandling mellan den uppgiftsskyldige och annan person.
Ett föreläggande får även avse att visa upp handling eller lämna över kopia av
handling rörande rättshandling.
Fysisk person som inte är näringsidkare skall endast om det finns särskilda
skäl kunna föreläggas att medverka vid tredjemanskontroll. Att
uppgiftsskyldigheten fullgjorts riktigt och fullständigt skall kunna
kontrolleras genom en efterföljande revision.
Om uppgiftslämnandet fordrar att den som skall lämna uppgifterna lägger ner
ett betydande arbete för att sammanställa de begärda uppgifterna, skall denne
kunna begära att skattemyndigheten biträder vid eller själv utför detta arbete.
Kommitténs förslag: Kommitténs förslag överensstämmer i allt väsentligt med
regeringens.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanser har tillstyrkt eller inte haft
något att erinra mot förslagen. RSV har föreslagit att det skall införas någon
form av begränsning av möjligheterna för den enskilde att ställa
räkenskapsmaterial till förfogande.
Skälen för regeringens förslag: Regeringen har tidigare föreslagit (avsnitt
5.3.1) att möjligheten till s.k. tredjemansrevision slopas. Som vi redan påpekat
är en tredjemanskontroll av näringsidkare många gånger ett nödvändigt inslag i
kontrollverksamheten. Det är emellertid i allmänhet inte nödvändigt att i dessa
situationer revidera hela verksamheten, utan det räcker att skattemyndigheten
får del av de efterfrågade handlingarna eller uppgifterna.
Uppgifter kan som tidigare nämnts hämtas in från tredjeman genom föreläggande.
I lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter, LSK, finns ett
flertal bestämmelser som ger skattemyndigheten eller RSV rätt att förelägga
främst näringsidkare att lämna kontrolluppgifter. Som exempel kan nämnas 3 kap.
43 LSK som föreskriver skyldighet för den som bedriver näringsverksamhet eller
innehar privatbostadsfastighet eller privatbostad att efter föreläggande lämna
uppgift om belopp som utbetalats eller uppburits vid transaktioner med
näringsidkare och som kan utgöra intäkt eller avdragsgill utgift vid dennes
taxering.
Även om möjligheterna till föreläggande formellt kan användas för tämligen
omfattande uppgiftsinsamlingar används reglerna inte på det sättet i dag.
Inhämtande av uppgifter sker i stället huvudsakligen genom revision. En orsak
till detta är önskemålet att undvika ett alltför betungande arbete för
uppgiftslämnarna. Kontrolluppgiftslämnande innebär ju att den enskilde ur sina
räkenskaper måste ta fram och sammanställa de begärda uppgifterna. Vid en
revision är det däremot skattemyndigheten som har att utföra de väsentliga
arbetsuppgifterna. Den enskildes medverkan består i att tillhandahålla det
material som får granskas, lämna tillträde till verksamhetslokaler samt lämna de
upplysningar som behövs för att revisionen skall kunna genomföras. De nackdelar
som är förknippade med att lämna kontrolluppgift måste dock ställas mot att det
många gånger kan uppfattas som ett intrång att beskattningsmyndigheten genomför
en revision även om åtgärden avser att kontrollera någon annan.
Vid en tredjemanskontroll är det som redan nämnts i allmänhet inte nödvändigt
att hela verksamheten revideras, utan det räcker att skattemyndigheten får del
av de efterfrågade uppgifterna eller handlingarna. Regeringen ställer sig därför
bakom kommitténs förslag att bestämmelserna om tredjemansrevision ersätts med en
reglering som möjliggör för skattemyndigheten att förelägga tredjeman att lämna
kontrollinformation.
En skillnad bör göras mellan näringsidkares och andra fysiska personers
medverkan vid tredjemanskontroll. Inhämtande av tredjemansuppgifter från fysiska
personer, som inte driver bokföringspliktig verksamhet, bör endast komma i fråga
i speciella fall. Om t.ex. en person säljer egendom av betydande värde till ett
företag, vilket medför att det köpande företaget kan dra av s.k. fiktiv
mervärdesskatt, bör skattemyndigheten hos säljaren kunna hämta in uppgifter och
handlingar om rättshandlingen. I de fall det finns skäl att anta att det är
fråga om bokföringspliktig verksamhet möter inga hinder att företa en sådan
kontroll på samma grund som hos andra näringsidkare. Om det emellertid är klart
att det är fråga om enstaka försäljningar eller ett sådant osjälvständigt
uppdragsförhållande, att inkomsten är hänförlig till inkomst av kapital eller
inkomst av tjänst, bör det i speciella fall finnas möjlighet att företa en
kontroll hos privatpersoner. På samma sätt kan det ibland finnas ett uttalat
behov av att kunna kontrollera rättshandlingar mellan företag och företagsledare
eller närstående till denne.
I dag fordras särskilda skäl för revision (således även tredjemansrevision) av
annan än bokföringsskyldig eller juridisk person som inte är dödsbo. Vi föreslår
att det skall krävas särskilda skäl för att förelägga en fysisk person som inte
är näringsidkare att komma in med uppgifter för kontroll av annan än honom
själv.
Vad gäller frågan om vem som skall vara att anse som tredjeman följer detta
skillnaderna mellan olika skattesubjekt. Anledning saknas därvid att göra
undantag för bolag där en huvudman har ett avgörande inflytande eller bolag som
på annat sätt är att betrakta som närstående, då det vid tillämpningen av de
föreslagna reglerna såväl vid tredska som vid sabotagerisk inte torde uppstå
några effektivitetsförluster i förhållande till reglerna för kontroll av egen
skyldighet (jfr avsnitt 5.6.4).
Kommittén har föreslagit att möjligheten att förelägga tredjeman att komma in
med uppgifter för kontroll av annans deklarations- och uppgiftsskyldighet knyts
till förekomsten av en rättshandling mellan tredjeman och annan. Motsvarande
konstruktion finns i nuvarande bestämmelser om tredjemansrevision i 3 kap. 8
andra stycket TL. Regeringen ansluter sig till förslaget i den här delen.
Skattemyndigheten bör kunna förelägga tredjeman att komma in med uppgifter för
kontroll av annan i två olika situationer. Den ena situationen är om
föreläggandet avser en viss bestämd typ av rättshandling. Skattemyndigheten kan
då begära att tredjeman lämnar uppgifter rörande denna typ av rättshandling utan
att namnge de personer som har företagit rättshandlingen. Den andra situationen
är när skattemyndigheten vill hämta in uppgifter rörande rättshandlingar med en
viss bestämd skattskyldig. Rättshandlingarna behöver då inte specificeras. Ett
föreläggande bör även kunna avse att visa upp handling eller lämna över kopia av
handling rörande rättshandling.
Om uppgiftsinhämtandet är omfattande och fordrar att tredjeman måste lägga ner
ett betydande arbete för att ställa samman uppgifterna bör denne kunna begära
att skattemyndigheten biträder vid arbetet eller själv utför detta.
I sammanhanget kan nämnas att vårt förslag rörande taxeringsrevision innebär
att kontroll av att uppgiftsskyldigheten enligt ett föreläggande fullgjorts
riktigt och fullständigt kan ske genom revision hos näringsidkare och annan
juridisk person än dödsbo.
Kommittén har föreslagit att det i taxeringslagen införs en bestämmelse om
förläggande för tredjeman att lämna uppgifter. Placeringen av bestämmelsen i
taxeringslagen är ingalunda självklar. Den har tydliga likheter med de
kontrolluppgifter som enligt lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter
skall lämnas efter föreläggande. Eftersom uppgifterna syftar till en kontroll av
annans taxering är enligt vår mening den naturliga placeringen i tredje kapitlet
lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter som reglerar uppgiftsskyldighet
till ledning för annans taxering. Vi föreslår därför att uppgiftsskyldigheten
utformas som en kontrolluppgiftsskyldighet och placeras i en ny paragraf, 3 kap.
50 a , i denna lag.
Som redan nämnts finns i lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter en
rad bestämmelser om befogenhet för skattemyndighet att förelägga uppgiftsskyldig
att inkomma med kontrolluppgift i skilda avseenden. Vid lagens tillkomst
överfördes bestämmelserna, i sak oförändrade, från den gamla taxeringslagen.
Bestämmelserna har vuxit fram under lång tid utan att det tagits något samlat
grepp om bestämmelsernas utformning och i vad mån reglerna överlappar varandra.
Nu när ytterligare en bestämmelse om kontrolluppgiftsskyldighet införs
accentueras behovet av en teknisk översyn av bestämmelserna. Vi avser att senare
initiera en sådan översyn.

71

5.5 Undantagande av handlingar m.m.

Regeringens förslag: Alla handlingar som rör verksamheten omfattas i princip av
revisionen.
Möjligheterna att undanta integritetskänsligt material från revision utökas.
På den reviderades begäran omfattar revisionen inte
- handlingar som inte får beslagtas vid husrannsakan med anledning av brott
enligt 27 kap. 2 rättegångsbalken,
- annan handling med ett betydande skyddsintresse om handlingens innehåll på
grund av särskilda omständigheter inte bör komma till någon annans kännedom och
om handlingens skyddsintresse är större än dess betydelse för revisionen.
Om den reviderade och skattemyndigheten är av olika uppfattning i fråga om
vilket material som får granskas skall materialet förseglas och frågan avgöras
av länsrätten.
Motsvarande regler införs för befrielse från skyldighet att lämna uppgift.
Det nuvarande förbudet mot fullföljd av länsrättens beslut slopas.
Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens. Kommittén har
dock föreslagit uttryckliga bestämmelser om att handlingar som innehåller
kvalificerade råd i skatterättsliga angelägenheter eller tekniska
företagshemligheter skall undantas från granskning på den enskildes begäran.
Remissinstanserna: Remissutfallet är övervägande positivt till huvuddragen i
förslaget. Flera remissinstanser har dock ansett att reglerna är väl allmänt
hållna. Länsrätten i Stockholms län tillstyrker förslaget men varnar för svåra
gränsdragningsproblem och slitsamma tvister. JO avstyrker förslaget och
ifrågasätter om inte utredningen gått väl långt samt har svårt att acceptera
undantaget för råd i skatterättsliga angelägenheter. Civilekonomernas
Riksförbund motsätter sig undantaget för skatterättsliga bedömningar och påpekar
att det kommer att vara svårt för skattemyndigheten att föra talan då
handlingens innehåll är okänt. Förbundet motsätter sig att muntliga upplysningar
skall kunna ersätta uppvisande av dokument. Länsrätten i Kronobergs län
ifrågasätter om undantaget för handlingar som inte får beslagtas med anledning
av brott skall vara absolut. Revisorsamfundet tillstyrker förslaget men vill ha
ett uttryckligt undantag för handlingar som omfattas av revisors tystnadsplikt.
Generaltullstyrelsen framför kritik vad gäller undantaget för teknisk före-
tagshemlighet.
Skälen för regeringens förslag: Skattemyndigheten får enligt 3 kap. 5 TL
förelägga den enskilde att lämna de upplysningar som behövs för kontroll av att
uppgifterna i hans självdeklaration är riktiga eller annars för hans taxering.
Ett föreläggande får avse kontrakt, kontoutdrag, räkningar, kvitton eller
liknande handlingar som behövs för kontroll av deklarationen.
Enligt nuvarande regler får länsrätten om det finns synnerliga skäl befria den
enskilde från att lämna uppgift eller visa upp handling när uppgiften eller
handlingen avser förhållanden om vilket den enskilde skall iaktta tystnad eller
särskilda omständigheter i annat fall gör att upplysningarna eller handlingarnas
innehåll inte bör komma till någon annans kännedom (3 kap. 6 TL).
Vid revision får i princip alla handlingar som rör verksamheten granskas kap.
11 TL). Bestämmelser om undantagande av handlingar från revision motsvarande
dem i 3 kap. 6 TL finns i 3 kap. 13 TL. Bevissäkringslagen innehåller också
en bestämmelse om undantagande av handling från bevissäkring. Enligt
taxeringslagens regler kan handlingar inte förseglas och länsrättens beslut kan
inte överklagas. Bevissäkringslagen innehåller däremot regler om försegling.
Handlingar kan dock i undantagsfall granskas innan länsrätten prövat frågan,
eftersom försegling inte behöver ske om granskningsledaren anser att en begäran
om försegling är uppenbart ogrundad (se t.ex. RÅ 1991 ref 75) och då det saknas
en möjlighet till försegling enligt taxeringslagen. Någon fullföljdsbegränsning
finns inte i bevissäkringslagen.
De rättssäkerhetsgarantier som brukar nämnas är att det vid skatteutredningar
föreligger absolut sekretess och andra regler till skydd för vidarespridning.
Enligt 9 kap. 2 sekretesslagen (1980:100) föreligger sekretess i särskilt
ärende om kontroll beträffande skatt eller om säkringsåtgärd i samband med sådan
kontroll. Sekretessen är absolut, varmed menas att det inte finns något undantag
för prövning av eventuellt motstående intresse. Regler till skydd mot
vidarespridning finns också i bl.a. 2, 3 och 6 taxeringsförordningen
(1990:1236). Bestämmelserna innebär att handlingar rörande skatteutredningar får
granskas endast av de tjänstemän som skattemyndigheten bestämmer samt att
handlingarna skall skyddas så att obehöriga inte kommer åt dem.
Det finns emellertid inte något som hindrar att handlingarna under pågående
revision eller, i den mån de inte har återsänts eller förstörts, översänds till
polis- eller åklagarmyndighet om det finns anledning att inleda en
förundersökning om t.ex. skattebrott (14 kap. 2 sekretesslagen). Vidare får
uppgift lämnas till annan myndighet, om det är uppenbart att intresset av att
uppgiften lämnas har företräde framför det intresse som sekretessen skall skydda
(14 kap. 3 samma lag).
Revisionspromemorian läggs inte sällan till grund för ärende eller mål om
skatt och blir därmed processmaterial i ärendet eller målet. I fråga om mål i
domstol gäller sekretessen även hos domstolen (12 kap. 1 sekretesslagen). Tas
uppgift från det sekretesskyddade materialet in i domen eller förebringas vid
muntlig förhandling upphör emellertid sekretessen att gälla såvida domstolen
inte förordnar att sekretessen skall bestå (12 kap. 3 och 4 sekretesslagen).
Revisionspromemorian och eventuellt bevismaterial finns i akten och domstolen
skall på begäran pröva om uppgifter ur sådant material skall lämnas ut.
Av det anförda framgår att skyddet mot vidarespridning inte hindrar att en
relativt vid krets kan få kännedom om uppgifter i en skatteutredning.
Integritetsskyddet kan inte enbart anses motivera ett skydd mot vidarespridning
av uppgifter utan även att myndigheter inte skall få tillgång till viss känslig
information. Gällande regler ger i dessa avseenden inte ett godtagbart skydd för
den enskildes integritet. Regeringen ansluter sig därför till kommitténs
uppfattning att möjligheterna att undanta handlingar från skattekontroll bör
ökas.
Kommittén föreslår att bestämmelserna om undantagande av handlingar utformas
så att handlingar som inte får tas i beslag enligt 27 kap. 2 rättegångsbalken
(RB) och handling till den del den innehåller sådan information som ingår i en
kvalificerad skatterättslig bedömning, på den skattskyldiges begäran skall
undantas från revision. Vidare föreslår kommittén att handling som innehåller
teknisk företagshemlighet skall undantas, såvida inte skattekontrollen skulle
lida betydande men om handlingen inte får granskas och detta men väger tyngre än
skyddet av hemligheten. Slutligen föreslås att annan handling, vars innehåll på
grund av särskilda omständigheter inte bör komma till annans kännedom och dess
betydelse för revisionen inte är så stort att det överväger skyddsintresset,
skall undantas.
Undantaget för handling som inte får tas i beslag enligt 27 kap. 2 RB har
accepterats av remissinstanserna. Däremot har förslagen som tar sikte på
kvalificerade skatterättsliga bedömningar och tekniska företagshemligheter mött
en tämligen kraftig kritik. Som kommer att framgå av den fortsatta
framställningen ställer sig regeringen bakom kommitténs bedömningar av de motiv
som bör bära upp en lagregel om undantagande av handlingar och uppgifter.
Regeringen menar dock, mot bakgrund av den framförda kritiken, att bestämmelsen
bör få en något annorlunda utformning än den kommittén föreslagit.

Uppgifter som omfattas av tystnadsplikt

Enligt 27 kap. 2 RB får en handling inte tas i beslag, om det kan antas att
dess innehåll är sådant att befattningshavare eller annan som avses i 36 kap. 5
samma balk inte får höras som vittne om detta och handlingen innehas av honom
eller den, till förmån för vilken tystnadsplikten gäller. Detsamma gäller
skriftligt meddelande mellan den närstående och någon honom närstående eller
mellan sådana närstående inbördes (36 kap. 3 RB), om minimistraffet är lägre
än två års fängelse. Motsvarande bestämmelser angående editionsplikt vid
rättegång finns i 38 kap. 2 RB. I 36 kap. 5 RB nämns bl.a. att advokater,
läkare, tandläkare, sjuksköterskor, psykologer, psykoterapeuter, kuratorer och
deras biträden inte får höras som vittne om sådant som har anförtrotts dem i
deras yrkesutövning eller som de i samband därmed erfarit. Således får inte
heller sådana handlingar tas i beslag under förundersökningen, såvida inte
minimistraffet är två år, vilket endast gäller för de absolut grövsta brotten i
brottsbalken. Handlingarna omfattas inte heller av editionsplikten. Det bör
härvid noteras att lägsta straffsats för grovt skattebedrägeri är sex månaders
fängelse.
Enligt 20 förvaltningsprocesslagen (1971:291) gäller för skriftliga bevis i
tillämpliga delar vad som stadgas i 38 kap. 1-5 och 7-9 RB, dvs. även
undantaget för sådant som bl.a. anförtrotts advokater, läkare m.fl. Vid
taxeringsrevision har emellertid som nyss påpekats revisorn rätt att ta del av
handlingar som är av betydelse för revisionen oavsett om den reviderade skall
iaktta tystnad om deras innehåll.
Detta får den konsekvensen att sådana handlingar som inte omfattas av
editionsplikten vid skattemål i skattedomstol och inte heller kan tas i beslag
vid husrannsakan under förundersökning om grovt skattebedrägeri omfattas av
taxeringsrevision och kan tas i beslag enligt bevissäkringslagen. Handlingar som
skattemyndigheten har fått tillgång till i skatteutredningen kan läggas till
grund för åtalsanmälan och det synes inte heller föreligga något hinder mot att
de överlämnas till polismyndigheten eller åklagarmyndigheten. Bevissäkringslagen
får även tillämpas om det förekommer anledning till misstanke om brott (27
bevissäkringslagen). Detta medför att handlingar som är skyddade vid
brottsutredningar om t.ex. grovt skattebedrägeri inte är skyddade vid
skatteutredningar.
Detta förhållande är enligt vår mening inte godtagbart, inte ens med hänsyn
till den absoluta sekretessen vid skatterevision. Effektivitetsförlusten är inte
större än att den accepteras vid brottsutredningar och den bör därför även kunna
accepteras vid skatteutredningar. Vi anser att de handlingar som inte får tas i
beslag vid husrannsakan i anledning av skattebrott också bör vara undantagna vid
skatteutredningar. I likhet med kommittén anser regeringen att det av lagtexten
uttryckligen bör framgå att handlingar som inte får tas i beslag enligt 27 kap.
2 RB på den enskildes begäran skall undantas från revision och föreläggande.

Annan handling med ett betydande skyddsintresse

Som redan tidigare nämnts ställer sig regeringen bakom de motiv kommittén för
fram för utökade möjligheter till att undanta handlingar från revision och
föreläggande. Det framstår dock inte som praktiskt möjligt eller lämpligt att
uttryckligen i lagtexten ange vilka handlingar som bör kunna undantas då
bedömningen med nödvändighet i stor utsträckning måste ske med hänsyn till
uppgiftens eller handlingens innehåll och då betydelsen av uppgifter i hög grad
varierar mellan olika slag av skatter och avgifter.
En bestämmelse vid sidan av undantaget för handlingar som inte får tas i beslag
enligt 27 kap. 2 RB bör, med hänsyn till att den skall tillämpas över hela det
skatterättsliga området, ges en mer generell utformning där skyddsintresset som
sådant betonas och uttryckligen ställs i förgrunden. Regeringen ansluter sig
därvid till Lagrådets förslag att bara använda ett begrepp - betydande
skyddsintresse - för att beteckna de olika omständigheter som skall medföra att
handlingar kan undantas.
Någon allmän relevansprövning av handlingar bör inte ske. För att en handling
eller uppgift skall få undantas granskningen bör det finnas ett uttalat
skyddsintresse för uppgiften. Om ett grundläggande skyddsintresse saknas bör en
relevansprövning inte ske.
Att skyddsintresset skall vara betydande innebär att t.ex. företagshemligheter
och vissa råd i skatterättsliga angelägenheter kan undantas. Även mer personliga
förhållanden skall kunna beaktas om de har ett mer uttalat skyddsbehov. De
handlingar och uppgifter som främst kan komma ifråga behandlas närmare i det
följande.

Råd i skatterättsliga angelägenheter

Ett undantag för kvalificerade råd i skatterättsliga angelägenheter kan
motiveras från skilda utgångspunkter. En av dessa är att detta inte är sådana
uppgifter som skattemyndigheten har att utreda via den enskilde. Klart är även
att sådana handlingar som upprättats med anledning av en pågående process har
ett skyddsintresse till den del de utgör skatterättsliga bedömningar och att
skattemyndigheten inte har något befogat intresse av att få tillgång till dessa
i annan mån än den skattskyldige väljer att åberopa råden i sina inlagor.
Däremot finns inget skyddsintresse för handlingar med uppgifter om hur man skall
förfara för att undgå skatt på ett otillåtet sätt eller handlingar som rör s.k.
upplägg.
En skillnad mellan vad som är skyddsvärt resp. inte är skyddsvärt kan dras
mellan vad som är den kvalificerade skatterättsliga bedömningen och
faktauppgifter i det enskilda fallet. De uppgifter som är skyddsvärda kommer
därför inte att ha någon eller en ytterst liten relevans för den faktakontroll
som skattemyndigheten har ett befogat intresse att göra.
Som kommittén påpekar skiftar förhållandena högst avsevärt i praktiken.
Kommittén menar också att skattemyndigheter och domstolar får söka finna en
rimlig lösning i de i praktiken förekommande fallen så att skattemyndigheten i
det enskilda fallet inte får tillgång till sådana skatterättsliga
ställningstaganden från den granskade eller dennes rådgivare som kan vara av
betydelse vid en kommande process avseende en viss rättsfråga i en taxering.
I sammanhanget bör påpekas att bestämmelsen inte syftar till att domstolen
skall pröva handlingar ord för ord även om det kan bli aktuellt att delar av en
handling undantas granskning. På motsvarande sätt bör gälla att om en handling
huvudsakligen bedöms utgöra en kvalificerad skatterättslig bedömning detta inte
hindrar att vissa andra uppgifter ändå kan undantas om de saknar relevans för
skattekontrollen.

Företagshemligheter m.m.

Företagshemligheter - exempelvis uppgifter rörande pågående förhandlingar - är
en av de kategorier som nämns i förarbetena till nuvarande regler om
undantagande av handlingar. Som kommittén nämnt görs i konkurrenslagen (1993:20)
undantag för teknisk företagshemlighet. Även vid skatte- och avgiftskontroll kan
det finnas skäl att undanta tekniska företagshemligheter.
Vid skatte- och avgiftskontroll finns det emellertid ibland mycket starka skäl
för att få tillgång även till tekniska uppgifter. Behovet är speciellt uttalat i
tullens verksamhet där tekniska uppgifter och uppgifter om ursprung m.m. är
direkt nödvändiga för en korrekt klassificering. Även vid kontroll av
skattskyldighet enligt lagen om punktskatter och prisregleringsavgifter kan det
vara nödvändigt att få reda på innehållet i produkter och dylikt för att få ett
rimligt underlag för kontrollen. Det kan också vid kontroll av taxerad inkomst
enligt taxeringslagen vara nödvändigt att få del av tekniska företagshemligheter
för att kunna göra en rimlighetskontroll av det redovisade resultatet. Behovet
av tillgång till tekniska företagshemligheter varierar således stort inom
skatte- och avgiftsområdet liksom från fall till fall.
Beträffande företagshemligheter som inte är av teknisk natur kan dessa vara
svåra att generellt definiera och urskilja från uppgifter som företaget bedömer
som känsliga ur andra aspekter (jfr definitionen i 1 lagen [1990:409] om skydd
för företagshemligheter). Vidare skiftar skyddsbehovet mellan olika typer av
företag. Det är därför svårt att finna enhetliga kriterier för vad som bör
skyddas. Behovet av uppgifter för skattekontrollen skiftar också här.
Eftersom kontrollbehovet både vad gäller tekniska företagshemligheter och
andra företagshemligheter varierar stort inom skatteområdet och från fall till
fall måste även i dessa fall skyddsvärdet sättas i relation till kontrollbehovet
vid bedömningen av om en handling bör undantas från granskning.
Ett beaktansvärt skyddsintresse kan förutom företagshemligheter även röra
uppgifter hos yrkesgrupper som inte omfattas av rättegångsbalkens regler (t.ex.
advokater, läkare och präster) men som ägnar sig åt liknande verksamheter. Detta
kan vara fallet för uppgifter hos t.ex. andra jurister än advokater, revisorer,
skatterådgivare m.fl.
Det kan slutligen finnas tillfällen då uppgifter av mer personliga skäl har
ett betydande skyddsintresse och därför bör kunna undantas om betydelsen för
kontrollen inte överväger skyddsintresset. Det är här fråga om uppgifter som
saknar eller har mycket låg relevans för kontrollen. Det kan t.ex. röra
anställdas eller företagsledares personliga förhållanden som uppgifter om
sjukdomar etc.

Övriga frågor

Vid bedömningen av undantagande av handling vars innehåll på grund av särskilda
omständigheter inte bör komma till någon annans kännedom, bör beaktas i vilken
utsträckning nödvändiga uppgifter kan erhållas genom annan handling eller genom
muntlig upplysning.
Vid bedömningen av om nödvändiga uppgifter kan fås genom annan handling eller
genom muntlig upplysning bör handlingars karaktär av bevismedel beaktas. Om en
handling som sådan har ett högt bevisvärde bör detta därför kunna påverka
bedömningen. I sammanhanget kan påpekas att frågan om uppgifter kan fås genom
muntlig upplysning kommer att, om utsagan inte accepteras av skattemyndigheten,
avgöras av domstol som då i regel kommer att bedöma utsagan mot handlingen. Om
en muntlig utsaga därvid bedöms som tillräcklig bör denna nedtecknas i protokoll
eller dylikt. Bevisvärdet av en sådan anteckning bör vanligtvis bli högt.
Är den reviderade och skattemyndigheten av olika uppfattning i fråga om vilket
material som får granskas bör materialet förseglas och frågan avgöras av
länsrätten.
Huvudregeln vid skatteutredningar är att samtliga handlingar som omfattas av
kontrollen får granskas. Reglerna om undantagande av handlingar eller uppgifter
är just undantagsregler. Det är därför och mot bakgrund av att endast den
granskade känner till de uppgifter som begärs undantagna naturligt att
bevisbördan för att förutsättningarna för undantagande är uppfyllda läggs på
honom. Skattemyndigheten kommer med nödvändighet ofta endast att kunna
argumentera på ett mer principiellt plan. Eftersom domstolen kommer att ha
möjlighet att gå igenom handlingarna kommer den att få ett ökat ansvar för att
frågorna blir så allsidigt belysta som möjligt utan att uppgifterna blir kända
under handläggningen.
Länsrättens beslut om undantagande av handlingar från revision eller uppgift
från föreläggande kan enligt nuvarande bestämmelser inte överklagas utom såvitt
avser undantagande av bevismedel enligt bevissäkringslagen. Något motiv till
denna skillnad i möjligheterna att överklaga är svårt att finna. Vi föreslår
därför att fullföljdsbegränsningen slopas, vilket innebär ändringar i 6 kap. 10
TL.

5.6 Tvångsåtgärder

5.6.1 Allmänt om tvångsåtgärder

Regeringens förslag: Bevissäkringslagen upphävs och ersätts av en ny lag, lagen
om särskilda tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet.
Bevissäkringslagens system med granskningsledare behålls.
Förutsättningarna för en tvångsåtgärd preciseras. Tvångsåtgärd skall komma
ifråga endast om det är nödvändigt samt om nyttan av åtgärden överväger det
hinder eller annat men som åtgärden för med sig.
En tvångsåtgärd enligt tvångsåtgärdslagen skall normalt föregås av
domstolsbeslut. När ett sådant beslut inte kan avvaktas skall granskningsledaren
i fråga om åtgärd i verksamhetslokaler kunna fatta ett interimistiskt beslut.
Granskningsledarens interimistiska beslut om tvångsåtgärd skall omedelbart
underställas länsrätten. Länsrätten skall utan dröjsmål pröva om beslutet skall
bestå.
Kommitténs förslag: Överensstämmer i allt väsentligt med regeringens förslag
utom såtillvida att kommittén inte föreslagit regler om granskningsledare.
Remissinstanserna: RSV och RÅ har förordat att systemet med granskningsledare
behålls. Civilekonomernas Riksförbund och JUSEK befarar att förslaget bl.a. vad
gäller möjligheten till domstolsprövning kommer att försämra effektiviteten i
skatteutredningarna.
Skälen för regeringens förslag:

Behovet av tvångsåtgärder

Kontrollen av det stora flertalet skattskyldiga och uppgiftslämnare skall som
tidigare sagts liksom hittills bygga på samverkan. I ett mindre antal fall
behövs dock möjligheter till tvångsåtgärder och det är främst i dessa fall som
rättssäkerhetsfrågorna ställs på sin spets. Även de som normalt fullgör sina
skyldigheter på ett lojalt sätt har i händelse av en närmare granskning ett
berättigat krav på att kunna få klarhet i skattemyndighetens befogenheter. De
enskilda skall kunna förlita sig på att skattemyndigheternas befogenheter inte
vilar på diskretionär grund samt att det finns en möjlighet till en objektiv
prövning av att befogenheterna utövas på ett korrekt sätt.
Att tvång måste kunna tillgripas i vissa situationer för att skattemyndigheten
skall få tillgång till räkenskapsmaterial och annat för att kontrollera skatt-
och uppgiftsskyldigheten kan som redan tidigare framhållits inte ifrågasättas.
Utan sådana möjligheter skulle de skyldigheter som åläggs de skattskyldiga och
skattemyndighetens möjligheter att fatta riktiga beskattningsbeslut i många fall
bli illusoriska. En avsaknad av tvångsmedel skulle medföra avsevärda
effektivitetsförluster och att många oegentligheter skulle undgå upptäckt.
Dessutom skulle illojala skattskyldiga genom att åsidosätta sina
författningsenliga skyldigheter komma i ett bättre läge - t.ex. från
konkurrenssynpunkt - än sådana som fullgör sina åligganden.
Syftet med tvångsåtgärder är dels att tvinga den tredskande att fullgöra sina
skyldigheter enligt skatteförfattningarna och dels att hindra den granskade att
på annat sätt sabotera utredningen.
Det förekommer att utredningar om skattebrott och skatteutredningar löper
parallellt. I regel föregår emellertid skatteutredningen brottsutredningen och
det är ofta nödvändigt att sätta in tvångsåtgärder på ett tidigare stadium än då
förutsättningarna för husrannsakan enligt rättegångsbalken är uppfyllda. Det är
dessutom angeläget att en revision skall kunna genomföras oavsett den
reviderades samtycke och utan brottsmisstankar för att revisionsinstitutets
karaktär av generell kontrollåtgärd skall kunna bibehållas.

Vite

Att förelägga vid vite är det minst ingripande tvångsmedlet vid tredska. Ett
beslut om föreläggande vid vite fattas av skattemyndigheten och får inte
överklagas. Domstolskontrollen kommer emellertid in vid prövning av om vitet
skall dömas ut. Vid sådan prövning får även vitets lämplighet bedömas. Här
föreslås inga förändringar. Vite bör med fördel kunna användas om sabotagerisk
inte föreligger, under förutsättning att vitet kan tänkas ha effekt på den som
föreläggandet avser, t.ex. en normalt skötsam näringsidkare.
Vitesinstitutet har dock ett begränsat användningsområde. Det är inte
användbart t.ex. när den uppgiftsskyldige uppger att handlingarna inte finns
eller när ett utlämnande skulle leda till en mer avsevärd höjning av skatten
eller när det inte är möjligt att driva in utdömda viten.
Vitesföreläggande används för närvarande inte särskilt frekvent. Förutom att
vitesföreläggande inte är användbart i alla situationer kan de ur administrativ
synvinkel medföra merarbete. Möjligheten att förelägga vid vite bör dock
utnyttjas i stället för mer ingripande tvångsåtgärder i de fall ett föreläggande
kan tänkas leda till avsedd effekt.
Kommittén föreslår inte några förändringar av vitesbestämmelserna. De avses
även fortsättningsvis ha sin placering utanför tvångsåtgärdslagen i
taxeringslagen och andra författningar som rör förfarandet på skatteområdet. En
heltäckande lagreglering av tvångsmedlen vid revision och annan kontroll i
beskattningsförfarandet samlade i en lag vore enligt vår mening att föredra. En
sådan ordning skulle dock innebära så betydande ingrepp i lagstiftningen att den
inte låter sig göra i det här sammanhanget.

Särskilda tvångsåtgärder

Det finns som tidigare framgått - utöver möjligheten till vitesföreläggande -
behov av tvångsåtgärder redan under skatteutredningen och detta utan att det
finns brottsmisstankar.
Det är viktigt att lagstiftning som rör tvångsåtgärder svarar mot högt ställda
krav på rättssäkerhet. I bevissäkringslagen har gjorts en del ändringar i syfte
att stärka rättssäkerheten (jfr prop. 1987/88:65). En s.k.
proportionalitetsregel har införts, kraven för eftersökning i bostad i
förhållande till verksamhetsutrymmen har skärpts och en möjlighet att försegla
bevismedel som enligt den skattskyldiges mening bör undantas från granskning har
införts. Dessa ändringar är dock inte tillräckliga. Den kvarstående kritiken har
framför allt gällt att domstolskontrollen inte kommer in förrän i efterhand när
det är fråga om åtgärder i verksamhetslokaler, att det s.k. riskrekvisitet är
svagt och att skillnaden mellan tredska och sabotagerisk är oklar. Kritik har
också riktats mot lagens terminologi, vilken skulle leda tanken till
förundersökningsförfarandet och misstanke om brott.
Vi föreslår därför att bevissäkringslagen upphävs och ersätts av en ny lag,
lagen om särskilda tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet, som skall reglera
samtliga tvångsmedel i beskattningsförfarandet förutom vite.

Domstolsprövning

Utgångspunkten för förslaget är att tvångsåtgärder normalt skall föregås av
domstolsbeslut för att tillförsäkra den enskilde att åtgärden prövas av en
opartisk instans.
I regel torde sådana beslut kunna fattas inom något eller några dygn. För de
fall då skattemyndigheten måste agera omedelbart för att inte kontrolländamålet
skall gå förlorat bör granskningsledaren i fråga om åtgärd i verksamhetslokaler
kunna fatta ett interimistiskt beslut som dock omedelbart bör underställas
länsrättens prövning. Länsrätten skall utan dröjsmål pröva om beslutet skall
bestå. Därmed torde effektiviteten i skatteutredningen inte gå förlorad
samtidigt som rättssäkerheten stärks betydligt för den granskade. Länsrättens
beslut bör kunna överklagas till högre instans, såväl av den enskilde som det
allmänna. Lagrådet har påpekat att frågan om det allmännas besvärsrätt inte är
besvarad i alla fall. Vi föreslår, förutom en uttrycklig regel om rätt för det
allmänna att överklaga länsrättens beslut enligt tvångsåtgärdslagen (30
tvångsåtgärdslagen), några ytterligare justeringar i lagtexten i förhållande
till lagrådsremissen för att få en tydligare utformning av bestämmelserna om
överklagande.
I sabotagefallen torde det oftast kunna befaras att åtgärden inte kan
genomföras om den som åtgärden riktar sig mot får kännedom om denna. Länsrätten
har i dessa fall möjlighet att med stöd av 10 andra stycket 3
förvaltningsproceslagen underlåta att kommunicera ansökan om tvångsåtgärd.

Riskrekvisitet vid fara för sabotage

Som tidigare nämnts skall tvångsåtgärder få tillgripas vid tredska och vid
sabotagerisk. Vid ren tredska finns det inga hinder mot att skattemyndigheten
försöker att få fram uppgifterna på frivillig väg och att, om tvångsåtgärder
blir aktuella, den minst ingripande åtgärden, föreläggande vid vite, används i
första hand. Om särskilda tvångsåtgärder behövs bör den enskilde ges möjlighet
att yttra sig över skattemyndighetens ansökan innan länsrätten avgör frågan.
Saken kommer däremot i ett annat läge vid sabotagerisk. Det kan då, för att
utredningsmöjligheterna inte skall gå förlorade, vara nödvändigt att tillgripa
särskilda tvångsåtgärder utan att den enskilde får kännedom om detta i förväg.
Enligt förslaget bör det för att reglerna vid sabotagerisk skall få tillämpas
i regel krävas att det finns en påtaglig risk att den reviderade kommer att
undanhålla eller förvanska handlingar som får granskas.
Riskbedömningen skall göras efter en helhetsbedömning av samtliga
omständigheter som kan ha betydelse för frågan. Med uttrycket påtaglig risk
avses inte att det skall vara fråga om en mer överhängande risk utan att risken
i det enskilda fallet skall kunna beläggas. Risken skall således vara
individualiserad och inte enbart allmän. Även om en rad omständigheter av mer
allmän karaktär kan beaktas vid bedömningen bör det således finnas någon konkret
omständighet i det enskilda fallet som talar för sabotagerisk.
Vid bedömningen av den grad av misstanke som bör krävas har
proportionalitetsprincipen - dvs. att vikten av tvångsåtgärden skall uppväga det
intrång eller men som åtgärden innebär - stor betydelse bl.a. vad gäller
storleken på befarade undandraganden liksom möjligheten till alternativa
kontrollåtgärder.

Granskningsledare

Enligt bevissäkringslagen skall skattemyndighetens beslut om tvångsåtgärder och
verkställighet fattas av en granskningsledare.
Det är angeläget att frågor rörande tvångsåtgärder även fortsättningsvis
handläggs av särskilt utbildade tjänstemän med hög kompetens. Vi ställer oss
följaktligen bakom den uppfattning som RSV och RÅ företräder. Regler om
granskningsledare bör därför föras in i lagen om särskilda tvångsåtgärder i
beskattningsförfarandet.

De särskilda tvångsåtgärderna

Förslaget till lag om särskilda tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet
omfattar fyra olika typer av tvångsåtgärder:

1. revision i den reviderades verksamhetslokaler (avsnitt 5.6.2),
2. eftersökande och omhändertagande av handlingar ( avsnitt 5.6.3),
3. granskning utan föregående föreläggande om kontrolluppgift (avsnitt 5.6.4),
4. försegling av lokal, förvaringsplats eller annat utrymme (avsnitt 5.6.5).

5.6.2 Revision i den reviderades verksamhetslokaler

Regeringens förslag: Om handlingar som omfattas av revision inte utan svårighet
kan granskas på annan plats än i verksamhetslokalerna, eller om revisionen
fordrar besiktning eller annan granskning som inte kan ske på annan plats kan
revision få ske tvångsvis i den reviderades verksamhetslokaler. Detta gäller
endast om den reviderade inte lämnar medgivande till sådan granskning, inte
medverkar på föreskrivet sätt eller vid påtaglig sabotagerisk.
Endast om det föreligger påtaglig sabotagerisk får tvångsåtgärder genomföras
utan att den reviderade fått kännedom om vad som skall ske.
Beslut om revision i den reviderades verksamhetslokaler fattas av länsrätt på
ansökan av granskningsledaren. Granskningsledaren kan fatta ett interimistiskt
beslut om det finns sabotagerisk.
Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Förslagen tillstyrks eller lämnas utan erinran av de flesta
remissinstanserna.
Skälen för regeringens förslag: De enda begränsningarna för tillträde till
verksamhetslokaler enligt gällande revisionsbestämmelser är att revisionen om
möjligt skall göras på ett sådant sätt att den inte hindrar verksamheten för den
som revideras och att den inte utan särskilda skäl får verkställas mellan kl.
19.00 och kl. 8.00. Skattemyndigheten får, när det behövs, bestämma tid och
plats för revisionen och den får verkställas hos den som skall revideras eller
på annan plats.
Enligt de förslag vi lagt fram i det föregående får revisionen genomföras hos
den reviderade om han medger det. Platsen för granskningen av handlingar bör i
regel kunna bestämmas av revisorn och den granskade i samråd med hänsyn till
förhållandena i det enskilda fallet. Det kan vara till fördel att utföra gransk-
ningen hos den reviderade om det är fråga om ett omfattande material eller om
revisorn behöver täta kontakter med den reviderade för att reda ut oklarheter
eller få hjälp med att snabbt hitta relevant material. I andra fall kan det vara
förenat med stora svårigheter att utföra granskningen där, särskilt om lokalerna
är små eller verksamheten bedrivs i hemmet. Är handlingarna få kan de med fördel
tas med till den kontrollerande myndighetens lokaler för granskning. Hos ett
stort företag är materialet normalt så omfattande att det av praktiska skäl inte
kan föras från platsen och det ligger i båda parters intresse att granskningen
sker i företagets lokaler.
Om den reviderade inte lämnar medgivande till revision i verksamhetslokalerna
måste myndigheten av effektivitetsskäl i vissa fall ha möjlighet att tvångsvis
få genomföra revisionen där.
Revision i den reviderades lokaler mot dennes vilja bör få företas i lokalerna
endast om handlingarna inte utan svårighet kan granskas på någon annan plats (5
första stycket tvångsåtgärdslagen). Detta följer av att intrång i den
granskades lokaler endast får ske när det är nödvändigt (jfr 2 kap. 6 och 12
RF).
Revision i verksamhetslokalerna mot den reviderades vilja bör få ske också när
den reviderade inte medverkar på föreskrivet sätt, det finns risk för att den
reviderade kommer att undanhålla eller förvanska de handlingar som får granskas
eller när ändamålet med revisionen fordrar besiktning av byggnad eller lokal,
inventering av kassa eller granskning av lager eller inventarier.
Som ett allmänt krav gäller att det skall vara proportionalitet mellan den
förväntade nyttan av tvångsåtgärden och det men som åtgärden medför för den
reviderade. I detta ligger att åtgärden inte heller får pågå under längre tid än
som fordras med hänsyn till ändamålet med revisionen (4 tvångsåtgärdslagen).
Kravet på att revision skall bygga på samverkan samt domstolsprövningen
innebär att den reviderade vanligen har kännedom om planerade åtgärder innan de
beslutas och verkställs. Endast när det finns en påtaglig risk för sabotage bör
åtgärden få genomföras utan att den reviderade i förväg fått reda på vad som
skall ske (5 andra stycket tvångsåtgärdslagen).
Beslut om revision i den reviderades verksamhetslokaler fattas av länsrätt på
ansökan av granskningsledaren (14 tvångsåtgärdslagen). Granskningsledaren har
möjlighet att, om det finns en påtaglig risk att handlingar undanskaffas eller
förstörs innan länsrätten kan fatta beslut, fatta ett interimistiskt beslut (15
tvångsåtgärdslagen) Det interimistiska beslutet skall omedelbart underställas
länsrätten som utan dröjsmål skall pröva om beslutet skall bestå.
Vid revision i verksamhetslokalerna bör granskningsledaren ha möjlighet att
försegla lokal, utrymme eller annat förvaringsställe om handlingarna inte kan
föras från platsen och det finns risk för att de annars undanhålls eller
förvanskas (avsnitt 5.6.5).

5.6.3 Eftersökande och omhändertagande av handlingar

Regeringens förslag: När en revision genomförs i den reviderades
verksamhetslokaler med stöd av tvångsåtgärdslagen får handling som omfattas av
revisionen eftersökas och omhändertas, om den inte tillhandahålls utan oskäligt
dröjsmål eller det finns en påtaglig sabotagerisk.
När revisionen inte genomförs i den reviderades lokaler får handling
eftersökas och omhändertas i verksamhetslokalerna, om föreläggande att lämna ut
handlingen inte följts eller vid påtaglig sabotagerisk. Vid påtaglig
sabotagerisk får åtgärden genomföras utan att den reviderade fått kännedom om
att revisionen skall ske.
Om det föreligger särskild anledning att anta att handlingar förvaras på annat
ställe än i den reviderades verksamhetslokal får de eftersökas och omhändertas
även på sådant ställe.
Även handlingar som omfattas av föreläggande skall utan att det är fråga om
revision få eftersökas och omhändertas för granskning, om föreläggandet inte
följts och det finns särskild anledning att anta att handlingarna finns hos den
förelagde.
Beslut om eftersökande och omhändertagande fattas av granskningsledaren när
revisionen sker i verksamhetslokalerna med stöd av tvångsåtgärdslagen och i
annat fall av länsrätt på ansökan av granskningsledaren. Granskningsledaren kan
fatta ett interimistiskt beslut om det finns sabotagerisk.
Kommitténs förslag: Överensstämmer i allt väsentligt med regeringens.
Remissinstanserna: Remissutfallet har varit i huvudsak positivt till
förslagen.
Skälen för regeringens förslag: När en revision sker i den reviderades
verksamhetslokaler med stöd av tvångsåtgärdslagen är det uppenbart att det
behövs en möjlighet att eftersöka handlingar som omfattas av revisionen i
verksamhetslokalerna och att omhänderta dem. I sådana situationer bör för att en
handling skall få eftersökas och omhändertas krävas antingen att handlingen inte
tillhandahålls utan oskäligt dröjsmål eller att det finns en påtaglig risk för
att handlingen undanhålls eller förvanskas (6 första stycket
tvångsåtgärdslagen).
Även om den reviderade samtyckt till att revisionen genomförs i hans
verksamhetslokaler kan han motsätta sig att en viss handling granskas. Också i
en sådan situation är det rimligt att handlingen får omhändertas om den behövs
för revisionen (6 andra stycket tvångsåtgärdslagen). Om den reviderade
invänder att handlingen bör undantas granskning skall den omedelbart förseglas
och ställas till länsrättens förfogande för prövning om den skall undantas (se
avsnitt 5.5 och 17 tvångsåtgärdslagen).
Beslut om eftersökande och omhändertagande av handlingar enligt 6
tvångsåtgärdslagen fattas av granskningsledaren (14 andra stycket
tvångsåtgärdslagen). Granskningsledarens beslut kan överklagas till länsrätt (29
tvångsåtgärdslagen).
Om revisionen sker i den reviderades verksamhetslokaler med stöd av samtycke
bör inte beskattningsmyndigheten mot den reviderades vilja fritt få eftersöka
handlingar. Inslaget av tvång blir i detta läge så markant att det inte längre
är rimligt att tala om revision i samverkan. Eftersökning av handlingar mot den
reviderades vilja bör därför alltid föregås av ett beslut enligt 5
tvångsåtgärdslagen. Granskningsledaren kan fatta ett interimistiskt beslut om
eftersökande i verksamhetslokalerna om det finns en påtaglig risk för att
handling som har betydelse för kontrollen undanskaffas eller förstörs (15
första stycket tvångsåtgärdslagen). Beslutet skall omedelbart underställas
länsrättens prövning.
Vi har ovan föreslagit regler om eftersökande och omhändertagande vid
revision i den reviderades verksamhetslokaler. Även i det fall granskningen av
handlingar inte sker i den reviderades verksamhetslokaler är det rimligt att
handlingar får eftersökas i verksamhetslokalerna och omhändertas. Förut-
sättningarna för eftersökande och omhändertagande i ett sådant fall bör motsvara
de som föreslås vid eftersökande och omhändertagande vid revision i
verksamhetslokalerna. En handling bör alltså få eftersökas i
verksamhetslokalerna och omhändertas för granskning om ett föreläggande att
lämna ut handlingen inte följs eller om det finns en påtaglig sabotagerisk (7
tvångsåtgärdslagen).
Gemensamt för samtliga tvångsåtgärder enligt förslaget är att de, när de
avser den som är bokföringsskyldig eller skyldig att föra räkenskaper enligt
jordbruksbokföringslagen (1979:141) eller avser juridisk person som inte är
dödsbo, får verkställas i de verksamhetslokaler, som disponeras av den mot
vilken åtgärden beslutats. Revisorn har då också tillträde till de markområden,
transportmedel, förvaringsplatser eller andra utrymmen som används i verksam-
heten. För de fall då det kan antas att handlingar av betydelse för revisionen
förvaras på annan plats kan det av effektivitetsskäl vara nödvändigt att
åtgärder får verkställas även där. För att verkställighet skall få ske på sådan
plats bör emellertid fordras att det finns särskild anledning att anta att
handlingar som omfattas av revisionen förvaras där (8 tvångsåtgärdslagen).
I detta sammanhang bör påpekas att eftersökande och omhändertagande av
handlingar på annan plats än i verksamhetslokaler typiskt sätt kan sägas
tillhöra de mer integritetskränkande åtgärderna varför propor-
tionalitetsprincipen här kommer att få en stor betydelse. Eftersom detta innebär
att vikten av åtgärden skall uppväga det intrång eller annat men som åtgärden
innebär för den reviderade, bör möjligheten således tillämpas med försiktighet.
Även handlingar som omfattas av ett föreläggande enligt någon av de lagar som
räknas upp i 1 tvångsåtgärdslagen, bör av effektivitetsskäl kunna eftersökas
och omhändertas av skattemyndigheten om föreläggandet inte följts. Det bör
därvid krävas att det finns särskilda skäl att anta att handlingen finns hos den
förelagde (9 tvångsåtgärdslagen).
Reglerna om skatteutredningar bygger i första hand på samverkan. Den
reviderade kommer därför att i normala fall ha god kännedom om hur utredningen
kommer att bedrivas. Även i de fall åtgärder skall beslutas av domstol kommer
myndighetens ansökningar enligt förvaltningsprocesslagens regler att kommuni-
ceras med den granskade. I vissa fall där risken är påtaglig att handlingar
förstörs eller att utredningen annars saboteras måste det, för att ändamålet med
åtgärden inte skall gå förlorat, tillåtas att åtgärder vidtas utan förvarning
(jfr 10 andra stycket 3 förvaltningsprocesslagen).
Att tvångsvis utföra en mer omfattande granskning hos en privatperson är så
gott som alltid starkt integritetskränkande och myndigheternas befogenheter i
detta hänseende bör därför omgärdas av starka rättsäkerhetsgarantier.
I detta sammanhang måste möjligheten att göra husrannsakan i brottsutredningar
beaktas. En husrannsakan kräver att någon är skäligen misstänkt för brott.
Den möjlighet som i praktiken kan bli aktuell i skatteutredningar är att
eftersöka och omhänderta handlingar hos privatpersoner. Vårt förslag innebär att
sådan kontroll skall få ske om den enskilde inte följt ett föreläggande och det
finns särskild anledning att anta att handlingen finns hos honom. De
effektivitetsförluster som kan uppkomma på grund av kravet på föregående
föreläggande är rimliga i förhållande till rättssäkerhetsintresset, särskilt då
husrannsakan kan komma i fråga vid brottsmisstanke.

72

5.6.4 Granskning utan föregående föreläggande om kontrolluppgift

Regeringens förslag: Hos den som kan föreläggas att lämna kontrolluppgift om
rättshandling får granskning utan föregående föreläggande ske, om det finns
särskild anledning att anta att handlingar av betydelse för
kontrolluppgiftsskyldigheten kommer att påträffas och att en utredning skulle
försvåras av ett föreläggande och det finns ett betydande utredningsintresse för
kontrollen.
Granskningen får ske i verksamhetslokalerna om de handlingar som skall
granskas inte utan svårighet kan granskas på annan plats.
Beslut om granskning utan föregående föreläggande om kontrolluppgift fattas av
länsrätten. Granskningsledaren kan om det finns sabotagerisk fatta ett
interimistiskt beslut om granskning.
Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanser har tillstyrkt eller inte haft
något att erinra mot förslagen (jfr de synpunkter som angetts under avsnitt
5.5).
Skälen för regeringens förslag: Behovet av och syftet med tredjemanskontroll
har behandlats tidigare (avsnitten 5.3.1 och 5.4). I enlighet med vad som
angetts där skall kontrollen i första hand ske genom att tredjeman föreläggs att
lämna kontrolluppgift. Ett föreläggande kan avse att lämna uppgift antingen om
viss bestämd rättshandling mellan tredjeman och annan person eller rättshandling
mellan tredjeman och viss angiven person.
I vissa fall kan det vara motiverat att inleda en tredjemanskontroll utan
föregående föreläggande att lämna kontrolluppgift. Så kan vara fallet när
sabotagerisk föreligger antingen hos tredjeman eller hos den uppgifterna avser.
Regeln har utformats så att granskning av räkenskaper och andra handlingar som
rör verksamheten får ske utan föregående föreläggande att lämna kontrolluppgift,
om det finns särskild anledning att anta att en utredning försvåras av ett
föreläggande och att handlingar av betydelse för kontrolluppgiftsskyldigheten
kommer att påträffas samt det finns ett betydande utredningsintresse för
kontrollen (10 tvångsåtgärdslagen). Samtliga dessa förutsättningar skall vara
uppfyllda för att granskning utan föregående föreläggande skall få ske.
Beträffande de närmare övervägandena och utformningen av reglerna hänvisas till
författningskommentaren.
Beslut om granskning utan föregående föreläggande om kontrolluppgift fattas av
länsrätt på ansökan av granskningsledaren (14 tvångsåtgärdslagen). Om det
finns en påtaglig risk för att handlingar som har betydelse för kontrollen
undanskaffas eller förstörs innan länsrätten kan fatta beslut får gransknings-
ledaren fatta ett interimistiskt beslut. Ett sådant beslut skall omedelbart
underställas länsrätten (15 tvångsåtgärdslagen). Länsrätten skall utan
dröjsmål besluta om tvångsåtgärden skall bestå.
73

5.6.5 Försegling

Regeringens förslag: Vid revision eller granskning utan föregående föreläggande
om kontrolluppgift får lokal, förvaringsplats eller annat utrymme förseglas, om
de handlingar som skall granskas inte kan föras från platsen och det kan befaras
att de annars undanhålls eller förvanskas.
Försegling får också ske i annat fall om handlingar som skall omhändertas inte
omedelbart kan föras från platsen och det kan befaras att de annars undanhålls
eller förvanskas.
Beslut om försegling fattas av granskningsledaren. Beslutet kan överklagas
till länsrätt.

Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag.
Kommittén föreslår dock inte att försegling skall kunna ske vid granskning utan
föregående föreläggande.
Remissinstanserna: Förslaget i den här delen har inte särskilt berörts av
remissinstanserna.
Skälen för regeringens förslag: Bestämmelser om försegling finns i 5
bevissäkringslagen. Även i tvångsåtgärdslagen är bestämmelser om försegling
nödvändiga.
Beslut om försegling föreslås få fattas om vid revision eller granskning utan
föregående föreläggande om kontrolluppgift de handlingar som skall granskas inte
kan föras från platsen och det kan befaras att de annars undanhålls eller
förvanskas (13 tvångsåtgärdslagen). Försegling kan komma i fråga också i annat
fall då handlingar som skall omhändertas inte omedelbart kan föras från platsen.
Så kan vara fallet när det fattats beslut om eftersökning och omhändertagande av
handlingar men det uppmärksammas när åtgärden verkställs att alla handlingar
inte omedelbart kan föras från platsen.
I lagrådsremissen lämnades inte något förslag om försegling vid granskning
utan föregående föreläggande om kontrolluppgift. Granskning utan föregående
föreläggande om kontrolluppgift är emellertid en åtgärd som har mycket gemensamt
med revision. Skillnaden är att en granskning utan föregående föreläggande om
kontrolluppgift är mer begränsad än en revision. Det kan vid granskning utan
föregående föreläggande om kontrolluppgift i likhet med revision uppkomma
situationer när en lokal, förvaringsplats eller annat utrymme behöver kunna
förseglas, t.ex. när granskningen inte kan genomföras på en dag, de handlingar
som skall granskas inte kan föras från plats och det finns sabotagerisk. Vi
föreslår därför att försegling får ske såväl vid revision som vid granskning
utan föregående föreläggande om kontrolluppgift. Förslaget föranleder att
bestämmelserna om försegling och granskning utan föregående föreläggande om
kontrolluppgift disponeras om i förhållande till lagrådsremissens förslag.
Beslut om försegling får fattas av granskningsledaren. Granskningsledarens
beslut kan överklagas till länsrätt (14 tvångsåtgärdslagen).

5.7 Förfarande- och verkställighetsfrågor vid tvångsåtgärder

Regeringens förslag: Beslut om tvångsåtgärder skall verkställas av
kronofogdemyndigheten på begäran av granskningsledaren. Granskningsledaren skall
dock få verkställa åtgärder i verksamhetslokaler om detta kan ske obehindrat.
Beslut om tvångsåtgärder får verkställas omedelbart om inte annat följer av
beslutet. Har verkställigheten inte påbörjats inom en månad har beslutet
förfallit.
De som berörs av beslutet skall - utom i rena undantagsfall - före
verkställighet ha underrättats om beslutet och beretts tillfälle att närvara
samt att tillkalla ombud eller biträde.
Över verkställighet av beslut skall utfärdas bevis om vad som förekommit vid
verkställandet.
Särskilda regler för att stärka datasäkerheten och integritetsskyddet i
samband med granskning av ADB-upptagningar införs.
Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: I den mån remissinstanserna yttrat sig särskilt över den
här delen har kritiken rört behovet av klarlägganden och detaljfrågor.
Skälen för regeringens förslag: Förslaget motsvarar i sina huvuddrag gällande
rätt enligt bevissäkringslagen. De ändringar som föreslås gäller framför allt
bestämmelserna om särskilt tillkallat vittne och regler för att stärka
säkerheten i informationssystemen och den enskildes integritet vid åtgärder som
rör data.
Enligt 9 bevissäkringslagen gäller att den granskade eller annan hos vilken
verkställighet skall ske skall beredas tillfälle att inställa sig till
förrättningen innan beslut om bevissäkring verkställs. Om dessa personer inte
utan nämnvärt uppskov kan kallas till förrättningen eller inställa sig vid denna
får verkställighet ändå ske om ett särskilt tillkallat vittne är närvarande. Om
det är fråga om eftersökning får dock i vissa fall förrättningen genomföras
endast om det kan antas att den granskade eller annan försöker förhala
granskningen eller att den av annat skäl kommer att försenas.
Vi föreslår att den hos vilken åtgärden skall genomföras eller som annars
berörs av beslutet före verkställighet skall ha underrättats om beslutet och
beretts tillfälle att tillkalla biträde samt att närvara personligen eller genom
ställföreträdare eller ombud. Om den som har rätt att närvara inte har
underrättats om åtgärden skall verkställighet endast få ske om det föreligger
synnerliga skäl. Undantaget är bl.a. avsett för sådana fall där den som skall
underrättas håller sig undan eller annars gör sig oanträffbar.
De regler som föreslås beträffande informationssäkerheten och skyddet för den
enskildes personliga integritet i samband med granskning av ADB-register innebär
ett förbud mot granskning via telenät och att terminaler får användas hos den
granskade endast om det är nödvändigt. Granskningen kommer därför i regel att
ske mot en kopia. Förslaget innehåller även en proportionalitetsregel som är
utformad särskilt med tanke på ADB-området.

5.8 Internationella frågor

Internationellt informationsutbyte

Sverige har i bilaterala och multilaterala konventioner förbundit sig att utbyta
information om skattskyldiga med ett stort antal länder. Oftast regleras
informationsutbytet med en klausul i skatteavtalet vanligen utformad i nära
anslutning till artikel 26 i OECD:s modellavtal. Mellan de nordiska länderna
gäller emellertid ett särskilt handräckningsavtal. Sverige har också
ratificierat det av OECD och Europarådet initierade multilaterala handräck-
ningsavtalet. Om Sverige går med i EU kommer EG:s handräckningsdirektiv från
1977 att gälla för handräckningsärenden mellan Sverige och de länder som då är
med i unionen.
Den svenska utredningen skall enligt träffade avtal bedrivas med de medel som
står till förfogande vid svenska skatteutredningar.
Kontrollverksamhet som bedrivs för andra länders räkning är i regel att
hänföra till tredjemanskontroll då den som kontrollen egentligen avser är ett
skattesubjekt utanför Sverige. Svenska myndigheter biträder den utländska
myndigheten och uppträder som motpart till den granskade tredjemannen.
De vanligaste formerna för mellanstatligt informationsutbyte - bortsett från
det automatiska uppgiftslämnandet som saknar intresse i detta sammanhang - är
uppgiftslämnande på begäran och spontant uppgiftslämnande. En annan
samarbetsform som berörs av de föreslagna revisionsbestämmelserna är medverkan
vid utländsk skatteutredning. Sverige har även försökt bidra till ett förbättrat
informationsutbyte med andra länder genom att teckna avtal om simultana
revisioner och medverkan av ett annat lands tjänstemän vid revision.
Uppgiftslämnande på begäran sker oftast genom tredjemansrevision medan övriga
nämnda samarbetsformer innehåller större eller mindre inslag av tred-
jemanskontroll. I det följande skall de föreslagna reglerna för skatteutred-
ningar belysas mot bakgrund av den kontrollverksamhet svenska myndigheter
bedriver för utländska skatteförvaltningar.

Uppgiftslämnande på begäran eller spontant

När en annan stat begär uppgifter om en viss skattskyldig eller en viss
transaktion kan informationen mera sällan inhämtas ur offentliga register eller
ur material som finns tillgängligt hos skatteförvaltningen. I det stora
flertalet fall har en sådan begäran föranlett den svenska myndigheten att göra
en revision hos det företag där informationen finns. En spontan kontrolluppgift
lämnas om en svensk myndighet i samband med granskning, vanligen revision,
påträffar information som bedöms vara av intressse för en avtalspartner.
När en svensk myndighet har översänt information om skatt till en utländsk
myndighet skall samma uppgift tillställas den som uppgiften har hämtats hos. I
underrättelsen skall även anges till vilken utländsk myndighet uppgiften har
översänts (9 lagen [1990:314] om ömsesidig handräckning i skatteärenden,
handräckningslagen). Underrättelsen kan underlåtas endast om den är uppenbart
obehövlig eller det kan befaras att den skulle försvåra genomförandet av den
utländska myndighetens utredning eller beslut i skatteärendet. De utländska
myndigheterna anser ofta att deras utredning äventyras av en underrättelse och
det är således inte ovanligt att uppgiftslämnaren inte får besked om vem som
avses med uppgiften och vilket land som begärt den.
Vi föreslår att tredjemanskontroll normalt skall ske genom föreläggande. Genom
detta kommer tredjeman i regel att få kännedom om vilka uppgifter
skattemyndigheten söker redan genom föreläggandet. Möjligheten att rent faktiskt
underlåta att skicka en underrättelse enligt handräckningslagen kommer då att
minska. Om skattemyndigheten redan i föreläggandet anger att uppgiften skall
skickas till en viss utländsk myndighet torde en särskild underrättelse enligt
handräckningslagen vara obehövlig.
I de fall det på grund av särskilda omständigheter finns skäl att genomföra en
tredjemanskontroll utan föregående föreläggande måste svensk skattemyndighet
precis som vid helt nationella granskningar kunna motivera detta inför domstol.

Samtidiga revisioner
Enligt handräckningslagen skall med handräckning förstås bl.a. utbyte av
upplysningar vid samtidiga skatteutredningar. En sådan kontroll innebär att två
eller flera stater var och en inom sitt territorium genomför samtidiga och
samordnade revisioner av företagen inom en koncern eller företagsgrupp. Det kan
vid dessa kontroller vara svårt att se för vems räkning en viss uppgift samlas
in eftersom de svenska och utländska skatteintressena ofta blir sammanflätade.
Särregleringen vid tredjemanskontroll har motiverats med att den enskildes
integritet förtjänar ett starkare skydd vid kontroll av om annan fullgjort sina
skyldigheter än vid kontroll av egen skyldighet. Eftersom ett av de
grundläggande syftena vid samtidiga revisioner avser kontroll av egen
skattskyldighet kommer den i Sverige kontrollerade på grund av granskningen av
skyldigheter som åligger honom att behöva lämna uppgifter av sådan omfattning
att de skäl som ligger bakom de särskilda reglerna om tredjemanskontroll faller
bort. Reglerna om tredjemanskon-
74

troll bör därför inte tillämpas om kontrollen av egna skyldigheter utgör en
betydande del av kontrollen.

5.9 Övriga lagändringar

Regeringens förslag: De ändringar som föreslås i detta avsnitt (avsnitt 5) skall
i sina huvuddrag gälla generellt vid alla skatteutredningar.
Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Förslaget har, förutom i vissa enskildheter som kommer att
behandlas senare, inte mött någon kritik. Generaltullstyrelsen har dock varit
kritisk till de föreslagna ändringarna i tullagen (1987:1065).
Skälen för regeringens förslag: Vi har tidigare diskuterat frågor om
rättssäkerhet vid beskattningen främst mot bakgrund av de förfaranderegler som
gäller eller föreslagits gälla vid inkomsttaxering. I praktiken kan samma
bokförings- och affärshandlingar granskas för kontroll av olika skatter. De
principiella överväganden som gjorts har således i sina huvuddrag samma relevans
för och är lika angelägna beträffande andra utredningar om skatter och sådana
avgifter som statsrättsligt utgör skatter. Följdändringar fordras därför även i
övrig lagstiftning som innehåller motsvarande förfaranderegler.
Sådana bestämmelser återfinns i uppbördslagen (1953:272), lagen (1958:295) om
sjömansskatt och den nya mervärdesskattelag som föreslås i prop. 1993/94:99,
lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter, lagen (1984:668) om
uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare samt lagen (1990:325) om
självdeklaration och kontrolluppgifter. Även tullagen (1987:1065) innehåller
sådana förfaranderegler.
De lagar som är aktuella att ändra har tillkommit under olika tider och
innehåller specialregler som tar sikte på situationer som är utmärkande för
lagarnas tillämpningsområde. Även om de mer principella stadgandena genomgående
går att återfinna i någon form har detta medfört att bestämmelserna fått en
mycket skiftande utformning, vilket är till men för tillgängligheten och
överskådligheten. Regler som är utmärkande och nödvändiga för speciallagens
område bör finnas kvar. Vi föreslår dock som ett led i att stärka
rättssäkerheten, att taxeringslagens systematik och formuleringar i ökad
utsträckning får prägla liknande lagstiftning. Detta gäller främst reglerna om
föreläggande och revision där variationerna är som störst. Inte minst för den
enskilde torde en större enhetlighet innebära att jämförelser mellan
regelsystemen underlättas. En harmonisering av reglerna kan även i viss mån
underlätta och främja effektiviteten och enhetligheten i rättstillämpningen.
De flesta följdändringarna är endast av redaktionell natur. I vissa fall
föreslås även att en motsvarighet till taxeringsbesök skall införas. I dessa
delar hänvisas till författningskommentaren och förslaget till ändringar i
lagstiftningen.
I det följande skall några ytterligare kommentarer ges till de föreslagna
ändringarna i mervärdesskattelagen, lagen om punktskatter och pris-
regleringsavgifter, tullagen och lagen om självdeklaration och kontroll-
uppgifter.

5.9.1 Mervärdesskattelagen

Regeringens förslag: Reglerna om mervärdesskatteutredningar utformas efter
mönster från motsvarande regler i taxeringslagen och lagen om självdeklaration
och kontrolluppgifter.
Kommitténs förslag: Överensstämmer i allt väsentligt med regeringens.
Remissinstanserna har inte haft något att erinra mot förslaget. RSV anser dock
att revision skall kunna ske hos fysiska personer när dessa är ombud för
utländska skattskyldiga utan fast driftsställe eller bosättning här i landet.
Skälen för regeringens förslag: Förslaget till ny mervärdesskattelag
innehåller - liksom nuvarande lag om mervärdeskatt - både materiella regler och
förfaranderegler rörande mervärdesskatt. Regler om skattekontroll återfinns i 17
kap. i den nya mervärdesskattelagen och i 25-29 lagen (1968:430) om
mervärdeskatt. I det följande hänvisas enbart till förslaget om ny mervär-
desskattelag (ML).
Skattemyndigheten får enligt 17 kap. 2 ML förelägga en deklarationsskyldig
att lämna upplysningar till ledning för beskattningen av honom själv. Enligt 5
samma kapitel får näringsidkare föreläggas att lämna uppgifter om skattepliktig
omsättning av varor eller tjänster som han förvärvat av, sålt till eller
tillhandhållit andra näringsidkare, alltså uppgifter för tredjemanskontroll.
Dessa bestämmelser bör utformas med bestämmelserna i 3 kap. 5 TL och 3 kap. 50
a LSK som förebild. Även begreppet kontrolluppgift bör föras in i
mervärdesskattelagen för att tydliggöra att det är fråga om en
uppgiftsskyldighet till ledning för beskattning av någon annan än
uppgiftslämnaren själv (jfr 3 kap. 1 LSK).
En utländsk företagare som är skattskyldig i Sverige skall enligt 22 kap. 6
ML i vissa fall företrädas av en av skattemyndigheten godkänd representant. En
sådan representant skall enligt fullmakt av den utländske företagaren svara för
redovisningen av skatt för den verksamhet som skattskyldigheten omfattar och i
övrigt företräda den utländske företagaren i frågor om skatt enligt lagen.
Underlaget för kontroll av skatten skall finnas tillgängligt hos representanten.
Vi anser med hänsyn till den starka anknytning representanten har till den
utländske företagaren och att underlaget för kontrollen skall finnas hos
representanten att en revision av representanten bör kunna ske oavsett om
representanten i sig är en privatperson eller inte. Revision bör även
fortsättningsvis få göras för att kontrollera om uppgifter som lämnats i en
registreringsanmälan är riktiga och fullständiga. Den föreslagna bestämmelsen i
17 kap. 7 ML avviker i dessa båda avseenden från motsvarande bestämmelse i 3
kap. 8 TL.

5.9.2 Lagen om punktskatter och prisregleringsavgifter

Regeringens förslag: Reglerna om revision utformas efter mönster av vad som
föreslås beträffande taxeringslagen.
Kommitténs förslag: Överensstämmer i allt väsentligt med regeringens.
Remissinstanserna har inte haft något att erinra mot förslaget förutom att RSV
ansett det angeläget att en möjlighet till revision tillskapas för den som med
stöd av 28 lagen (1957:262) om allmän energiskatt ansöker om återbetalning
eller kompensation för sådan skatt.
Skälen för regeringens förslag: Lagen (1984:151) om punktskatter och pris-
regleringsavgifter, LPP, är en förfarandelag för i lagen angivna lagar om
punktskatter och prisregleringsavgifter. Lagens tredje kapitel innehåller
bestämmelser om skattekontroll.
Den skattskyldige är skyldig att redovisa skatten till beskattningsmyndigheten
genom att lämna en deklaration. Vid granskningen av deklarationen får
beskattningsmyndigheten förelägga den deklarationsskyldige att lämna de
upplysningar som behövs för kontroll av att lämnade uppgifter är riktiga eller
annars för beskattningen (3 kap. 3 LPP). Föreläggandet får även avse prov och
beskrivning på varor som används, säljs eller tillhandahålls på annat sätt i
verksamheten. Beskattningsmyndigheten får vidare förelägga den
deklarationsskyldige att visa upp de handlingar som behövs för kontroll av
deklarationen. Föreläggande får förenas med vite om det finns anledning att anta
att den skattskyldige annars inte följer föreläggandet. Även den som utan att
vara deklarationsskyldig tillverkar, bearbetar, säljer eller distribuerar
skattepliktiga varor eller idkar handel med varor som används vid framställning
av skattepliktiga varor, får föreläggas att lämna uppgifter eller visa upp
handling. Detta gäller också den som bedriver förmedlingsverksamhet eller annan
verksamhet av sådan beskaffenhet att uppgifter som behövs för skattekontrollen
kan hämtas ur anteckningar eller andra handlingar som hör till verksamheten (3
kap. 5 LPP).
Vi föreslår att bestämmelsen i 3 kap. 5 LPP om föreläggande vid
tredjemanskontroll skall utformas efter mönster från den föreslagna bestämmelsen
om uppgiftsskyldighet i 3 kap. 50 a LSK (se avsnitt 5.4.) Precis som i
mervärdesskattelagen bör begreppet kontrolluppgift införas i lagen om
punktskatter och prisregleringsavgifter.
Vad gäller möjligheten till skatterevision föreslår vi att taxeringslagens
formuleringar och disposition används även i lagen om punktskatter och
prisregleringsavgifter. Beträffande de materiella ändringar som blir aktuella
kan följande särskilt anmärkas.
Enligt nuvarande regler om skatterevision kan revisionsåtgärder vidtas mot den
som är skattskyldig eller den som skäligen kan antas vara detta eller den som
avses i 3 kap. 5 LPP. Sistnämnda bestämmelse gäller den som utan att vara
deklarationspliktig tillverkar, bearbetar, säljer eller distribuerar
skattepliktiga varor eller idkar handel med varor, som används vid framställning
av skattepliktiga varor. Bestämmelsen gäller också den som bedriver
förmedlingsverksamhet eller annan verksamhet av sådan beskaffenhet att uppgifter
som behövs för skattekontrollen kan hämtas ur anteckningar eller andra
handlingar som hör till verksamheten. I enlighet med vad vi föreslagit på
taxeringsområdet bör revision få ske hos den som är eller kan antas vara
bokföringsskyldig eller räkenskapsskyldig samt hos annan juridisk person än
dödsbo.
Att skatterevision enligt nuvarande regler får företas hos den som avses i 3
kap. 5 LPP innebär ett tillåtande av tredjemansrevisioner. Vi föreslår här i
enlighet med vad som föreslagits tidigare beträffande taxeringsrevision att
denna möjlighet till revision utan föregående föreläggande tas bort. Att
granskning utan föregående föreläggande om kontrolluppgift kan ske framgår av 10
i den föreslagna tvångsåtgärdslagen.
RSV har begärt att en möjlighet införs att göra revision hos den som med stöd
av 28 lagen (1957:262) om allmän energiskatt ansöker om återbetalning eller
kompensation av sådan skatt.
En utgångspunkt för våra förslag är att revision skall få ske för att
kontrollera att den enskilde fullgjort sina skyldigheter enligt
skatteförfattningarna. I mervärdesskattehänseende får revision göras för att
kontrollera att den som anmält sig för registrering lämnat riktiga och
fullständiga uppgifter. Även i ansökningsfall där den sökande ju är skyldig att
lämna korrekta uppgifter bör detta anses som en sådan skyldighet som kan
motivera en revision. En generell regel om detta bör därför införas i lagen om
punktskatter och prisregleringsavgifter.
Vad gäller revisionsreglerna i lagen om punktskatter och pris-
regleringsavgifter i övrigt föreslår vi att dessa omstruktureras med
taxeringslagen som förebild och att ändringarna med det undantag som nämnts ovan
förs in i lagen. Även reglerna om undantagande av handlingar bör ändras med
förslaget till ändringar i taxeringslagen som förebild. Beträffande de allmänna
motiveringar som ligger bakom de materiella ändringarna hänvisas till vad som
anförts tidigare beträffande taxeringslagen.

75

5.9.3 Tullagen

Regeringens förslag: Reglerna om efterkontroll i 75 och 76 tullagen utformas
efter motsvarande regler i taxeringslagen, varvid bl.a. en åtskillnad skall
göras mellan åtgärder som sker med stöd av tvång och sådana som bygger på
frivillighet.
Kommitténs förslag: Överensstämmer i allt väsentligt med regeringens.
Remissinstanserna: Förutom Generaltullstyrelsen (GTS) som varit kritisk, har
remissinstanserna inte närmare yttrat sig över förslaget. GTS menar att ett
genomförande av förslagen kan komma att i icke oväsentlig grad medföra en
försämring av effektiviteten och försvåra kontrollarbetet. GTS anser att
kontrollverksamheten till största delen måste bygga på efterkontroller hos
företagen genom kontrollbesök samt att kontrollbesök och företagsbesök bör
omnämnas som särskilda kontrollformer som kan företas efter enklare
kommunicering. GTS har även framhållit det angelägna i att de nationella
rättsreglerna inte får en sådan utformning att det internationella
kontrollsamarbetet störs.
Skälen för regeringens förslag: Tullagen innehåller regler om tull och annan
skatt som tas ut vid införsel av varor samt om tullverkets övervakning av
införsel och utförsel av varor. Tullverkets kontrollverksamhet behandlas i 61-79
. De kontrollmöjligheter som ges är av skiftande slag, men de som är aktuella
i detta sammanhang är möjligheterna till föreläggande enligt 75 . Bestämmelsen
behandlar tullens möjligheter till efterkontroll och får framför allt betydelse
för sådana importörer m.fl. som fått tillstånd att föra in varor genom förenklat
förfarande. Detta förfarande innebär att importören får ta hand om och i övrigt
förfoga över varor innan tull och annan skatt fastställts. De uppgifter tullen
behöver för att bestämma tull och avgiftsskyldighet lämnas i efterhand genom en
tulldeklaration. Genom nyligen införda ändringar kommer huvudparten av
uppgiftslämnandet vid det förenklade förfarandet att ske elektroniskt.
I 75 tullagen stadgas bl.a. att tullmyndigheten för kontroll av att
anmälnings- och uppgiftsskyldigheten fullgjorts riktigt och fullständigt får
förelägga den uppgiftsskyldige, eller den för vars räkning en vara förts in
eller ut att tillhandahålla räkenskaper och andra handlingar som rör
verksamheten. Även annan som bedriver verksamhet av sådan beskaffenhet att
uppgift som är av betydelse för kontrollen kan hämtas ur anteckningar eller
andra handlingar kan föreläggas att tillhandahålla handlingar som behövs för
kontrollen.
Enligt 76 tullagen skall tullmyndigheten förordna en eller fler tjänstemän
att verkställa granskning enligt 75 . Tullmyndigheten får, när det behövs,
bestämma tid och plats för granskningen.
I tullens kontrollverksamhet förekommer i praktiken tre olika former av
efterkontroll, nämligen företagsbesök, kontrollbesök och tullrevision.
Företagsbesök innebär att tulltjänsteman lämnar information och/eller utför viss
enklare kontroll. Vid kontrollbesök omfattar kontrollen en avstämning av lämnade
mot räkenskaper, anteckningar och andra handlingar samt besiktning av varor. Ett
kontrollbesök kan om djupare kontrollinsatser bedöms nödvändiga övergå till en
tullrevision.
Av detta följer att de befogenheter som ges i 75 och 76 tullagen är oklara
och att det inte görs någon skillnad mellan frivilliga åtgärder och
tvångsåtgärder. Problematiken är därvid densamma som enligt nuvarande
revisionsbestämmelser i taxeringslagen. Inte heller vid tillämpningen av
reglerna om efterkontroll görs någon större åtskillnad mellan vad som sker med
tvång och vad som sker frivilligt. Åtgärderna är i stället helt anpassade till
hur djuplodande kontroll tullmyndigheten bedömer nödvändig.
Enligt vår mening är de nuvarande reglerna otillfredsställande ur den
enskildes synpunkt. Vi anser inte heller att det finns anledning att befara att
de föreslagna reglerna beträffande skatteutredningar skulle hämma effektiviteten
i någon högre grad just i tullens verksamhet. En viktig aspekt vid utarbetandet
av de föreslagna reglerna har varit att tillgodose de enskildas berättigade krav
på rättssäkerhet utan att effektiviteten i utredningarna skall gå förlorad. Vid
bedömningen av effektivitetsaspekterna i tullsammanhang bör dessutom beaktas de
möjligheter som finns till initial- eller förkontroll i samband med gränspassa-
gen och att det förenklade förfarandet bygger på tillståndsgivning.
Vår bedömning är därför att de föreslagna reglerna inom taxeringsområdet inte
i någon högre grad skulle, om de får gälla även inom tullområdet, minska tullens
möjligheter till en effektiv kontroll. Vi föreslår därför att grunderna för de
förändringar som föreslagits beträffande övriga skatteutredningar även skall
komma till uttryck i tullens utredningsverksamhet och att reglerna utformas i
enlighet med föreslagna regler i taxeringslagen. Den närmare utformningen av
reglerna och vissa terminologiska frågor kommer att behandlas i författningskom-
mentaren.
Som GTS framhållit är det angeläget att de interna svenska reglerna inte får
en sådan utformning att det internationella kontrollsamarbetet störs. De interna
reglerna rörande internationella frågor finns i lagen (1973:431) om utredning
angående brott mot utländsk tullag och lagen (1969:200) om uttagande av utländsk
tull, annan skatt, avgift eller pålaga. Dessa lagar hänvisar bl.a. till
merparten av bestämmelserna i den tidigare nämnda (avsnitt 5.8) lagen om
ömsesidig handräckning i skatteärenden.
Reglerna innebär att den svenska utredningen skall bedrivas med de medel som
står till förfogande vid svenska skatteutredningar. Liksom vad gäller i fråga om
andra skatteutredningar fordras en överenskommelse mellan Sverige och främmande
stat för att bestämmelserna skall tillämpas.
EES-avtalet innehåller i del 2 kap. 3 art. 21 och 22 bestämmelser om samarbete
på tullområdet och om förenklingar av handelsprocedurerna. För att underlätta
handeln sinsemellan skall de avtalsslutande parterna förenkla kontroller och
formaliteter vid sina gränser. De avtalsslutande parterna skall lämna varandra
bistånd för att säkerställa en korrekt tillämpning av tullagstiftningen. Avtalet
lägger emellertid inte några hinder i vägen för nya nationella procedurregler.
De nu föreslagna åtgärderna kommer inte att hindra eller försvåra rörligheten av
varor mellan de länder som omfattas av avtalet. Reglerna kommer därför inte i
konflikt med avtalet.
Om Sverige blir medlem i EU kommer detta att medföra stora förändringar i
tullagstiftningen bl.a. i form av en gemensam tullag. Regeringen anser dock att
de nu föreslagna ändringarna är så angelägna att reformen inte bör kopplas
samman med frågan om sådana ändringar som följer av ett medlemskap i EU.

5.9.4 Lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter

Regeringens förslag: Förutom vad som föreslagits under avsnitt 5.4 om
uppgiftsskyldighet till ledning för annans taxering föreslås att möjligheten att
undanta uppgift från föreläggande utformas i enlighet med vad som föreslås om
undantagande av handling från revision.
Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna har yttrat sig närmare över
förslaget.
Skälen för regeringens förslag: Kontrolluppgift skall lämnas för uppgifter
till ledning för taxering av andra än av uppgiftslämnaren själv och för
registrering av preliminär skatt som har innehållits genom skatteavdrag. Sådan
uppgift lämnas enligt 3 kap. lagen (1990:325) om självdeklaration och
kontrolluppgifter, LSK, bl.a. om lön, sjukpenning och räntor m.m.
Länsrätten får, enligt 3 kap. 3 LSK, om det finns synnerliga skäl på
framställning av en uppgiftsskyldig som förelagts att lämna sådan
kontrolluppgift som enligt bestämmelserna i 3 kap. skall lämnas först efter
föreläggande, befria honom från denna skyldighet när uppgiften omfattas av den
uppgiftsskyldiges tystnadsplikt eller särskilda omständigheter i annat fall gör
att uppgiften inte bör komma till någon annans kännedom. Bestämmelsen
korresponderar med 3 kap. 6 TL om möjligheten för en skattskyldig som
förelagts att lämna upplysningar eller visa upp handlingar att befrias från
denna skyldighet.
Vi har ovan föreslagit att möjligheten till befrielse från att lämna uppgift
utvidgas. Vilka fall som avses framgår av vårt förslag till 3 kap. 13 TL och
motiven till denna bestämmelse (avsnitt 5.5). De resonemang som har förts där
har motsvarande betydelse i detta sammanhang. Vi föreslår därför att i lagen om
självdeklaration och kontrolluppgifter införs en hänvisning till taxeringslagens
bestämmelser. För att länsrätten lättare skall kunna bedöma om en uppgift skall
undantas från granskningen föreslås även att den uppgiftsskyldige skall upprätta
en kontrolluppgift med den begärda uppgiften och att denna sedan skickas till
länsrätten för prövning. Beträffande förfarandereglerna i övrigt hänvisas till
förslaget till 3 kap. 14 TL.

6 Anstånd med att betala in skatt m.m.

6.1 Förutsättningar för anstånd m.m.

Regeringens bedömning: Förslag om ändrade förutsättningar för anstånd med att
betala in skatt eller avgift eller om anståndsränta bör inte läggas fram nu.
Frågan bör i stället ses över av Skattebetalningsutredningen (Fi 1993:07).
Kommitténs förslag: En skattskyldig skall normalt få anstånd med att betala in
skatt när han begärt omprövning av ett beskattningsbeslut eller ett
beskattningsbeslut har överklagats till domstol, såvida det inte är uppenbart
att yrkandet i omprövningsärendet eller målet inte kan bifallas. Anståndsräntan
skall knytas till statslåneräntan och tas ut med 90 % av statslåneräntan när
säkerhet ställts och med 125 % av statslåneräntan när säkerhet inte ställts.
Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna tillstyrker förslaget eller
lämnar det utan erinran. Några remissinstanser befarar att förslaget kommer att
medföra en betydande arbetsmängd för skattemyndigheter och länsrätter. Endast
ett fåtal remissinstanser har uttalat sig särskilt om den föreslagna ändringen
av anståndsräntan. Kammarrätten i Stockholm och RRV anser att den föreslagna
marknadsanpassningen av anståndsräntan är angelägen, men att en mer kontinuerlig
anpassning till det aktuella ränteläget bör eftersträvas. Även FAR intar denna
ståndpunkt, men tillägger att det är oskäligt att restitutionsränta skall
beräknas efter en lägre procentsats än anståndsränta.
Skälen för regeringens bedömning: Enligt 103 uppbördslagen (1953:272, UBL)
gäller att en begäran om omprövning eller ett överklagande av ett beslut inte
inverkar på skyldigheten att betala skatt. Ett debiteringsbeslut är således
verkställbart även om det inte har vunnit laga kraft. Denna princip gäller sedan
lång tid tillbaka.
En viktig målsättning med källskattesystemet och en av avsikterna med
uppbördssystemet är att skatten skall kunna drivas in tämligen omgående efter
det att de skattepliktiga inkomsterna erhållits. En princip som innebär att
skattebesluten måste vinna laga kraft för att bli verkställbara är oförenlig med
dessa system. Även fortsättningsvis bör principen således vara att skatten skall
betalas även om debiteringsbeslutet inte har vunnit laga kraft.
Ett system med omedelbar verkställighet av beslut kan emellertid få till följd
att en skattskyldig kan komma att hamna i betalningssvårigheter och kanske
t.o.m. tvingas att ta lån eller sälja tillgångar för att kunna betala skatt som
grundar sig på ett tvistigt beskattningsbeslut och som det vid en senare
bedömning visar sig inte borde ha påförts honom. För att förhindra att sådana
situationer uppkommer bör anstånd med inbetalning av skatten kunna medges.
Genom 1990 års taxeringsreform infördes en ny skatteorganisation och ett nytt
förfarande. En utgångspunkt vid utformningen av det nya förfarandet var att
beslut om skatt skall fattas av skattemyndigheten i första instans och att
ändring av taxering i första hand skall ske genom omprövning hos
skattemyndigheten i stället för genom överklagande till länsrätten. De nya
reglerna tillämpades första gången vid 1991 års taxering och innebär bl.a. att
ändringar till den skattskyldiges fördel kan beslutas inom fem år efter utgången
av taxeringsåret, medan ändringar till den skattskyldiges nackdel kan göras inom
ett år från utgången av taxeringsåret. Därefter fordras att förutsättningarna
för eftertaxering är uppfyllda för att ändring skall få göras till den
skattskyldiges nackdel. Genom den nya ordningen kan skattemyndigheten också
besluta om eftertaxering. I och med att behörigheten att fatta beslut i dessa
ärenden flyttats från länsrätten, där den genomsnittliga handläggningstiden för
ett mål om inkomsttaxering är mer än ett år, till skattemyndigheten, kan
eftertaxering beslutas och därmed också verkställas mycket snabbare än tidigare.
Genom att fler beslut är verkställbara efter avgörande av skattemyndighet ökar
betydelsen av reglerna i 49 UBL om anstånd med betalning av skatt.
Anståndsreglerna mjukades därför upp i samband med att befogenheten att fatta
beslut om eftertaxering lades på skattemyndigheten.
Enligt 49 1 mom. UBL får skattemyndigheten medge anstånd med att betala
skatt, kvarskatteavgift eller ränta i tre fall. Enligt den första punkten i
momentet får anstånd medges om det kan antas att den skattskyldige kommer att få
nedsättning av eller befrielse från det belopp som påförts honom. Den andra
punkten stadgar att anstånd får medges om den skattskyldige begärt omprövning av
ett taxeringsbeslut eller något annat beslut om skatt, kvarskatteavgift eller
ränta eller ett sådant beslut överklagats och utgången i målet eller ärendet är
oviss. Anstånd kan enligt punkt tre även beviljas om den skattskyldige begärt
omprövning av ett taxeringsbeslut eller något annat beslut om skatt,
kvarskatteavgift eller ränta eller ett sådant beslut överklagats och betalningen
av det påförda beloppet skulle medföra betydande skadeverkningar för den
skattskyldige eller annars framstå som obillig.
De nya anståndsreglerna har varit i kraft under en tämligen kort tid, sedan den
1 januari 1991. En av anståndsgrunderna, ovisshetsrekvisitet i punkt 2, har dock
utsatts för kritik. Enligt kritikerna är det svårt att bedöma om utgången i
ärendet eller målet är oviss och själva ovisshetsbedömningen medför merarbete.
Enligt förarbetena (prop. 1989/90:74 s. 340) innebär regeln en möjlighet att
meddela anstånd i ärenden där sannolikheten för bifall bedöms vara lika stor som
för avslag. Dessutom ger regeln ett visst utrymme att medge anstånd i sådana
tveksamma fall där sannolikheten för avslag väger över något. Däremot bör
anstånd inte komma i fråga när det är troligt att den skattskyldige får avslag
på sitt yrkande. Regeln bedömdes få störst effekt på ärenden som inte enbart
gäller rena rättsfrågor utan rör bedömnings-och bevisfrågor.
En annan olägenhet med anståndsgrunden i punkt 2 kan uppkomma i det fall
beslutet i anståndsfrågan överklagas till länsrätten. Regeln kan i sådana fall
innebära en förtursbehandling av skattemålet som inte är sakligt befogad.
Enligt kommittén aktualiseras ytterligare problem med ovisshetsrekvisitet i
eftertaxeringsärenden. Vid eftertaxering uppställs nämligen i praxis ett högre
beviskrav än vid andra taxeringsärenden. Bevisgraden anses ligga mellan "sanno-
likt" och "till visshet gränsande sannolikhet" och brukar kallas "mycket
sannolik". Kommittén bedömer att vid tillämpandet av ett sådant beviskrav hos
skattemyndigheten måste det rimligen vara svårt, om inte nya omständigheter
eller bevis åberopas, att med hänsyn till de särskilda rättssäkerhetskrav som
gäller vid eftertaxering först finna att det är mycket sannolikt att det
förhåller sig på ett visst sätt och sedan ändå medge att det är näst intill lika
sannolikt att den skattskyldige vinner bifall till sin talan om nedsättning
eller undanröjande av taxeringarna. Kommitténs slutsats är att det inte är
orimligt att anta att skattemyndigheterna av dessa skäl kan få svårt att medge
anstånd. Vidare gör kommittén den bedömningen att även länsrätten ställs inför
motsvarande dilemma vid en sådan preliminär prövning.
Rättssäkerhetskommittén föreslår att den skattskyldige i princip skall ha rätt
till anstånd med att betala skatt som grundar sig på ett tvistigt
taxeringsbeslut vid omprövning och överklagande. Anstånd skall vägras endast när
det är uppenbart att hans yrkande i omprövningsärendet eller målet inte kan
bifallas. Därigenom kan man komma ifrån de svåra bedömningsfrågor och det
merarbete som ovisshetsprövningen innebär. En nackdel med denna lösning är
emellertid att det finns en viss risk för att taxeringsbeslut överklagas enbart
i syfte att få anstånd med skatten. Detta kan dock motverkas genom en höjning av
anståndsräntan så att anstånd inte blir en förmånlig form av kredit.
Nuvarande regler om anståndsränta gäller sedan den 1 januari 1993. Räntan är
knuten till statslåneräntan. Anståndsräntan är inte avdragsgill vid
inkomsttaxeringen och den har därför bestämts till 75 % av statslåneräntan.
Utgångspunkt för ränteberäkningen för visst kalenderår är därvid den
statslåneränta som gällde vid utgången av november närmast föregående
kalenderår. Någon kontinuerlig anpassning av räntan under kalenderåret sker
således inte.
En utgångspunkt vid fastställande av anståndsräntan bör vara att räntan skall
vara marknadsmässig. En för låg ränta kan få till följd att vissa skattskyldiga
utnyttjar anståndsreglerna för att få billiga krediter. Det kan även leda till
att skattemyndigheterna och domstolarna belastas i onödan. Sätts räntan däremot
för högt kan anståndsinstitutet bli alltför riskfyllt och ofördelaktigt för de
skattskyldiga. Vid bedömningen av räntenivån bör även beaktas att anståndsränta,
till skillnad från räntekostnader på kreditmarknaden, inte är avdragsgill.
Det förhållandet att räntan bör göras marknadsmässig innebär att räntans
storlek bör vara olika beroende på om säkerhet ställts eller anstånd beviljats
utan säkerhet. Om den skattskyldige måste lämna säkerhet innebär detta vanligen
en kostnad för honom samtidigt som statens kreditrisk blir mindre. Räntan vid
anstånd med säkerhet bör således vara lägre än räntan vid anstånd utan säkerhet.
Vidare bör, liksom hittills, anståndsräntan anpassas till statslåneräntans
utveckling och således omräknas varje år. Kommittén har föreslagit att
anståndsränta skall tas ut med 90 % av statslåneräntan med ställd säkerhet och
med 125 % när säkerhet inte ställts.
Emellertid uppkommer vissa praktiska problem med att införa en differentierad
anståndsränta. Enligt uppgift från RSV kan de föreslagna räntebestämmelserna
tillämpas tidigast fr.o.m. den 1 januari 1995. Detta beror på att det krävs en
viss omställningstid för att kunna ändra aktuella databaser. Vidare kan det
ifrågasättas om inte, såsom en av remissinstanserna påtalat, även respit- och
restitutionräntorna bör ändras till samma nivå som den som föreslås gälla för
anståndsränta.
I förarbetena till de avgiftsbestämmelser som gäller vid försenade
skattebetalningar (prop. 1991/92:93 s. 85) behandlades frågan om vilka
räntesatser som skulle användas. Därvid angavs att det fanns skäl för att
räntesatser vid in- och utbetalning borde differentieras i enlighet med vad som
gäller på den allmänna kreditmarknaden, så att ränta på senarelagd
skattebetalning - respitränta, som påförs vid tillkommande skatt, och anstånds-
ränta - beräknas efter en högre räntesats än restitutionsränta, som betalas vid
återbetalning av skatt. Vidare uttalades att med hänsyn till att den kredit den
skattskyldige fått genom att betalningen blivit senarelagd inte sällan har
uppkommit oavsiktligt, var en enhetlig procentsats att föredra. För detta talade
också förenklingsskäl. Med utgångspunkt i detta resonemang bestämdes räntesatsen
för restitutionsränta, respitränta och anståndsränta till 75 % av
statslåneräntan, medan kvarskatteavgiften fastställdes till 125 % av
statslåneräntan. Vid bestämmandet av räntesatsen för kvarskatteavgiften utgick
man från att avgiften utgjorde dels en kreditavgift för 14 månader som kunde
beräknas till 90 % av statslåneräntan, dels ett påtryckningsmedel på den
skattskyldige att betala skatten som preliminär skatt som bestämdes till 35 % av
statslåneräntan. Räntesatserna ansågs vara marknadsmässiga.
För att kunna ta ställning till vilken räntenivå som kan vara rimlig när det
gäller anståndsränta bör hänsyn även tas till räntenivåerna för respitränta och
restitutionsränta samt kvarskatteavgiften.
Uppbördslagstiftningen är för närvarande föremål för en genomgripande översyn
av Skattebetalningsutredningen (Fi 1993:07). Utredningen skall enligt sina
direktiv (Dir. 1993:22) bl.a. utarbeta förslag till ett samordnat system för
redovisning och inbetalning av skatter och avgifter och föreslå nya regler för
beräkning av räntor och avgifter. Det är därför lämpligt att även frågan om
utformningen av bestämmelserna om anståndsränta och om en kontinuerlig
anpassning av räntenivån till det aktuella ränteläget behandlas av utredningen,
vars arbete beräknas vara avslutat vid utgången av år 1994.
Det är enligt regeringens uppfattning angeläget att anståndsbestämmelserna görs
mer generösa, men som vi tidigare nämnt förutsätter detta att räntan sätts högre
än den ränta som gäller i dag och att två olika räntesatser införs. Som vi
konstaterat skulle det medföra problem att nu ändra räntebestämmelserna. Dessa
är dessutom föremål för en förutsättningslös översyn av
Skattebetalningsutredningen. Förutsättningarna för att få anstånd med att betala
in skatt bör mot bakgrund av det anförda för närvarande inte ändras. Även denna
fråga bör behandlas av Skattebetalningsutredningen.

6.2 Säkerhet

Regeringens förslag: Säkerhet skall utgöras av bankgaranti eller någon annan
form av borgensåtagande.
Kommitténs förslag: Kommittén har inte lämnat något förslag i denna del.
Remissinstanserna: Några skattemyndigheter föreslår att det i lagen föreskrivs
vilken form av säkerhet som bör accepteras.
Skälen för regeringens förslag: Om det med hänsyn till den skattskyldiges
förhållanden och omständigheterna i övrigt kan antas att det belopp som avses
med anståndet inte kommer att betalas i rätt tid, får enligt 49 2 mom. UBL
anstånd medges endast om den skattskyldige ställer säkerhet för beloppet.
Säkerhet krävs dock inte om anståndsbeloppet är förhållandevis ringa eller det
annars finns särskilda skäl. Reglerna innebär enligt förarbetena till
lagstiftningen att säkerhet inte skall behöva ställas i normalfallet och att det
är skattemyndighetens sak att föra fram de omständigheter som talar mot att
anstånd ges utan säkerhet (prop. 1989/90:74 s. 343).
Bestämmelserna om säkerhet har sin grund i att ett anstånd med
skattebetalningen medför risk för att skattebeloppet inte kan betalas vid
anståndstidens utgång. Avgörande för om säkerhet skall ställas eller inte är om
det i det enskilda fallet bedöms föreligga risk för att den skattskyldige inte
betalar skatten i rätt tid.
Även fortsättningsvis bör ordningen vara att säkerhet inte skall behöva
ställas i normalfallet samt att det skall vara myndighetens sak att föra fram de
omständigheter som talar mot att anstånd ges utan säkerhet och inte den
skattskyldige som skall visa att han förmår betala. Liksom tidigare skall den
skattskyldiges förhållanden och övriga omständigheter samt anståndsbeloppets
storlek och anståndstidens längd beaktas.
Enligt 11 lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m., som är
tillämplig på formen för säkerhet i samband med uppskov som medges av
kronofogdemyndigheten, får säkerhet bestå av pant, borgen eller företagshypotek.
En hänvisning till dessa bestämmelser finns i uppbördslagen.
Den mest lätthanterliga formen av säkerhet är en av bank utfärdad
garantiförbindelse, enligt vilken banken förklarar sig intill visst angivet
belopp svara för den skatt med vilken den skattskyldige erhållit anstånd.
Fördelarna med en bankgaranti är att denna utan särskild prövning kan godtas som
fullgod säkerhet och vidare att förvaltningen av sådan säkerhet är enkel. Genom
att i uppbördslagen föreskriva att säkerhet skall utgöras av bankgaranti kan
skattemyndighetens arbete med värdering och förvaltning underlättas. Att bara
godta bankgaranti som säkerhet skulle emellertid innebära en alltför snäv
begränsning. Det kan finnas situationer där ett annat borgensåtagande skulle
kunna fungera väl så bra som en garantiförbindelse. Regeringen föreslår därför
att bestämmelsen utformas så att som säkerhet godtas bankgaranti eller någon
annan form av borgensåtagande. Ytterligare ett skäl för att enbart tillåta någon
form av borgen som säkerhet hänger samman med vårt förslag (se avsnitt 6.3) om
ersättning för kostnader för ställande av säkerhet vid anstånd. De nu föreslagna
reglerna om säkerhet torde innebära att kostnaden för ställd säkerhet blir lätt
att beräkna.
Vårt förslag medför ändringar i 49 2 mom. andra stycket UBL.

6.3 Ersättning för kostnad för ställd säkerhet

Regeringens förslag: Den som har haft kostnader för ställd säkerhet vid anstånd
skall få ersättning för kostnaderna om yrkandet i omprövningsärendet eller målet
bifalls. Ersättningen skall jämkas om endast en del av yrkandet bifalls eller om
det skulle vara oskäligt att ersättning lämnas.
Bestämmelserna i lagen (1989:479) om ersättning för kostnader i ärenden och mål
om skatt, m.m. skall tillämpas i fråga om förfarandet för att få ersättning för
kostnad för säkerhet.
Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens men saknar regler om
förfarandet vid ersättningsanspråk.
Remissinstanserna: Bara ett mindre antal remissinstanser har uttalat sig
särskilt om att införa en regel om ersättning för kostnad för säkerhet vid
anstånd. Näringslivets skattedelegation föreslår att ett ansökningsförfarande
skall införas för att underlätta hanteringen.
Skälen för regeringens förslag: Möjligheten till anstånd har sin grund i det
behov som skattskyldiga kan ha att inte behöva betala skatt som grundar sig på
ett tvistigt beskattningsbeslut innan frågan är slutligt avgjord. Samtidigt är
det viktigt att skattemyndigheterna bevakar att anståndsreglerna inte medför att
det allmänna går miste om skatteintäkter. Av sistnämnda skäl har bl.a. kravet på
ställande av säkerhet tillkommit.
Ställande av säkerhet medför emellertid som regel kostnader för den
skattskyldige. Om den skattskyldiges yrkande i beskattningsfrågan bifalls får
det därför anses rimligt att ersättning skall kunna utgå av allmänna medel. Mot
bakgrund härav föreslår regeringen att bestämmelsen om ställande av säkerhet
skall kompletteras med en bestämmelse om att kostnad för ställd säkerhet skall
ersättas av staten om den skattskyldiges yrkande bifalls.
Ersättningen skall betalas ut på yrkande av den skattskyldige som också måste
visa vilka kostnader han haft för säkerheten. Ersättningen kommer normalt att
motsvaras av den kostnad som den skattskyldige betalat till banken för att få en
bankgaranti.
Ersättningen skall emellertid kunna jämkas dels då den skattskyldige endast
delvis vinner bifall till sin talan, varvid en bedömning av hur stor del av
kostnaden som belöper på den kvarstående skattefordran får göras, dels då det
annars är oskäligt att ersättning lämnas. Här avses bl.a. den situationen att
den skattskyldige medverkat till att skattemyndigheten gjort en felbedömning
genom att lämna oriktiga eller vilseledande uppgifter eller underlåta att lämna
uppgifter som han är skyldig att lämna.
När det gäller förfarandet i övrigt skall lagen (1989:479) om ersättning för
kostnader i ärenden och mål om skatt, m.m. (ersättningslagen) tillämpas. Det
innebär att frågan om ersättning för kostnader skall prövas av den myndighet
eller den domstol som skall avgöra ärendet eller målet och framställningen om
ersättning skall ha kommit in innan ärendet eller målet avgjorts. Av detta
följer att ersättningsfrågan skall prövas av samma instans som har att ta
ställning till beskattningsfrågan. Detta förutsätter att kännedom finns om ett
meddelat anståndsbeslut, något som givetvis skattemyndigheten har, men som
domstolen behöver underrättas om.
Enligt den föreslagna 11 ersättningslagen (se avsnitt 7) får ett
ersättningsbeslut som meddelats i samband med avgörandet i det ärende eller mål
som kostnaderna hänför sig till, överklagas inom den tid som gäller för
överklagandet i ärendet eller målet. Skattemyndighetens beslut om ersättning
vinner laga kraft gentemot det allmänna efter två månader, såvida inte den
skattskyldige eller det allmänna överklagat beslutet. I 6 ersättningslagen
anges vidare att ersättning inte får betalas ut förrän ersättningsbeslutet
vunnit laga kraft mot det allmänna.
Förslaget föranleder att ett nytt tredje stycke införs i 49 2 mom. UBL.
76

6.4 Överklagande

Regeringens förslag: Länsrättens beslut angående anstånd, skatteavdrag och
betalning av preliminär skatt får överklagas till kammarrätten.
Prövningstillstånd fordras.
Kommitténs förslag: Kommittén föreslår att fri fullföljd till kammarrätt skall
gälla för beslut i fråga om anstånd, skatteavdrag och preliminär skatt.
Remissinstanserna: Flertalet av de remissinstanser som uttalat sig i frågan har
inte haft något att erinra mot förslaget. Regeringsrätten anser emellertid att
någon ändring inte bör ske förrän lagstiftaren tagit ställning i den
övergripande frågan om en mera allmän begränsning av fullföljdsrätten till
kammarrätt i vissa målgrupper i form av krav på prövningstillstånd och ett
därtill knutet fullföljdsförbud med s.k. ventil, vilken ordning föreslagits av
Domstolsutredningen. Regeringsrätten uttalar vidare att den nuvarande
begränsningen av fullföljdsrätten i mål om anstånd med skatt inte synes ha
medfört några olägenheter och att det, generellt sett, torde finnas föga
prejudikatintresse i anståndsmålen om man ser till anståndsfrågan som sådan. En
annan sak är att den bakomliggande taxeringsfrågan kan vara av intresse från
prejudikatsynpunkt, men en sådan fråga bör rimligen inte komma under
Regeringsrättens prövning på denna väg. Länsrätten i Stockholms län anser att
det inte är nödvändigt med en så generös instansordning som föreslagits, utan
förordar att ett system med prövningstillstånd med ändringsdispens införs i
kammarrätten på sätt som föreslagits av Domstolsutredningen. RSV ifrågasätter
det praktiska värdet av att slopa fullföljdsbegränsningen. En ändring av det
överklagade beslutet ger i många fall inte någon indikation på om detta beslut
var felaktigt eller inte eftersom det måste förutsättas att varje instans prövar
frågan med utgångspunkt i allt vid prövningstillfället befintligt material och
inte endast beaktar det material som underinstansen hade.
Skälen för regeringens förslag: Enligt nuvarande ordning kan skattemyndighetens
beslut i fråga om anstånd överklagas till länsrätten men inte vidare (102
UBL). Som skäl för en sådan begränsning anfördes i propositionen (prop.
1989/90:74 s. 344) att anståndsärenden kräver snabba besked och att rätten att
överklaga därför måste begränsas till en instans, länsrätten.
När det gäller anståndsärenden är det angeläget att ett slutligt avgörande
kommer till stånd snabbt. Ett beslut om anstånd kan emellertid ha mycket stor
ekonomisk betydelse för den enskilde. Det förhållandet att en fråga om anstånd i
allmänhet måste prövas förhållandevis snabbt kan knappast vara ett tillräckligt
skäl för nuvarande fullföljdsbegränsning, särskilt inte om det är den
skattskyldige som väljer att få beslutet överprövat. Det får därför anses
rimligt att även länsrättens beslut skall kunna överklagas. Frågan är då om det
skall införas en fri fullföljdsrätt eller om rätten att överklaga skall
begränsas på något sätt.
Regeringen har i propositionen 1993/94:133 Instansordningen m.m. i de allmänna
förvaltningsdomstolarna föreslagit att regler om prövningstillstånd i kammarrätt
införs. Enligt förslaget skall prövningstillstånd beviljas om det finns
anledning att ändra länsrättens avgörande (ändringsdispens), om det är av vikt
för ledningen av rättstillämpningen att överprövning sker (prejudikatdispens)
eller om det annars finns synnerliga skäl att pröva talan (extraordinär
dispens). Skälen för att införa regler om prövningstillstånd anges vara att det
både för samhället och för de enskilda är en fördel att handläggningen av målen
inte drar ut för mycket på tiden och att ett dispenssystem skapar möjligheter
att bättre och mer effektivt utnyttja de resurser som finns i kammarrätten. I
propositionen anges vidare att ett system med prövningstillstånd i kammarrätt
inte kan göras generellt, utan det måste prövas för varje målgrupp om
prövningstillstånd skall krävas vid överklagande till kammarrätt. Vidare
poängteras att en förutsättning för prövningstillstånd bör vara att målet
överklagats från länsrätt och prövats av minst en förvaltningsmyndighet innan
det har prövats av länsrätten.
Anståndsfrågan i sig torde sällan ha något större prejudikatintresse, utan det
är den bakomliggande beskattningsfrågan som kan vara av sådant intresse. Å andra
sidan kan det inte uteslutas att det skulle kunna förekomma mål i vilka
anståndsfrågan vore intressant att få prövad av Regeringsrätten. Det finns
emellertid vissa nackdelar med att införa fri fullföljdsrätt till kammarrätt.
Instanskedjan kommer att förlängas, vilket i sin tur leder till att också tiden
fram till dess ett lagakraftvunnet avgörande finns förlängs. Vidare kommer
belastningen på överrätterna att öka till men för andra målgrupper.
Regeringen anser att ett krav på prövningstillstånd lämpar sig väl för
anståndsmål och föreslår därför att talan mot länsrättens avgörande skall få
prövas av kammarrätten under förutsättning att kammarrätten meddelat
prövningstillstånd. Kammarrättens avgörande bör få överklagas till
Regeringsrätten. Därvid gäller de vanliga reglerna om prövningstillstånd.
Härigenom ges möjlighet till prejudikatbildning även när det gäller
anståndsfrågor.
Den begränsning av fullföljdsrätten som i dag gäller för beslut om anstånd
gäller även för preliminärskattebeslut och beslut angående skatteavdrag. Skälen
för denna begränsning är enligt lagens förarbeten desamma som för anstånd.
Eftersom vi funnit att länsrättens beslut om anstånd skall kunna överklagas bör
detta även gälla de nyss nämnda besluten. Likaså bör de föreslagna reglerna
gälla beslut om anstånd med att lämna deklaration eller betala skatt enligt
mervärdesskattelagen, ML, och lagen (1984:151) om punktskatter och prisregle-
ringsavgifter, LPP, samt beslut om anstånd med att betala arbetsgivaravgifter
enligt lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter, USAL.
Förslaget föranleder ändringar i 102 UBL, 20 kap. 9 ML, 8 kap. 8 LPP och
76 USAL.

7 Ersättning för kostnader i ärenden och mål om skatt

7.1 Inledning

Allmänt

Förvaltningsprocessen, dit skatteprocessen hör, karaktäriseras av att
domstolarna har ansvar för att målet blir så utrett som dess beskaffenhet kräver
och att rätten, vid behov, skall anvisa parterna hur utredningen bör
kompletteras. Enskilda parter skall normalt få den hjälp de behöver i processen
utan att det uppstår några kostnader för dem. Ombuds- eller biträdeskostnader
ersätts därför inte enligt förvaltningsprocesslagen. Förfarandet är i huvudsak
skriftligt, men om muntlig förhandling hålls får enskild part tillerkännas
ersättning för sina inställelsekostnader, om rätten finner att han skäligen bör
ersättas för sin inställelse. Därutöver kan kostnader för bevismedel, t.ex.
skriftlig handling, vittne och sakkunnig ersättas med allmänna medel.
Mot denna bakgrund har det tidigare inte ansetts påkallat med regler som ger
den som vinner mot staten i t.ex. en skattetvist ersättning för sina kostnader.
Under senare år har emellertid avsaknaden av en möjlighet att medge ersättning i
skattetvister kommit att anses alltmer otillfredsställande, särskilt som många
fall rört stora kostnader. Den 1 juli 1989 infördes därför en möjlighet för
enskilda att i vissa undantagsfall få ersättning enligt lagen (1989:479) om
ersättning för kostnader i ärenden och mål om skatt, m.m. (ersättningslagen).
Till grund för den nya lagen låg Skatteförenklingskommitténs (B 1982:03)
betänkande Ersättning för kostnader i skatteärenden och skattemål (Ds Fi
1986:20).
Domstolsutredningen föreslår i sitt betänkande Domstolarna inför 2000-talet
(SOU 1991:106) att lagen upphävs och ersätts av en bestämmelse som innebär att
ungefär motsvarande möjligheter till ersättning erhålls för hela det förvalt-
ningsprocessuella området (dvs. även skatteprocessen).

Nuvarande regler

Enligt 3 ersättningslagen får ersättning beviljas skattskyldig för kostnader
för ombud eller biträde, utredning eller annat som skäligen behövts för att ta
tillvara hans rätt, med undantag för kostnader som avser fullgörande av
deklarations- eller uppgiftsskyldighet, skyldighet att föra räkenskaper eller
annat underlag som behövs för att deklararera eller kontrollera
skattskyldigheten samt kostnader för eget arbete. Ersättningsrätten begränsas
emellertid av att det enligt 4 fordras att det är oskäligt att kostnaden bärs
av den skattskyldige med hänsyn till samtliga följande faktorer: 1) sakens
beskaffenhet, 2) kostnadens storlek, 3) ärendets eller målets handläggning, 4)
ärendets eller målets utgång, 5) den skattskyldiges personliga eller ekonomiska
förhållanden, samt 6) omständigheterna i övrigt. Vidare skall ersättningen
minskas med annan ersättning som den skattskyldige har fått eller kan antas
komma att få för samma kostnader enligt lag eller avtal.
Meningen är att ersättning skall beviljas i rena undantagsfall. Huvudregeln
skall enligt förarbetena till ersättningslagen (prop. 1988/89:126, s. 15 ff)
alltjämt vara att den skattskyldige står för sina egna kostnader. Skälet för
detta är att skattemålen liknar de indispositiva tvistemålen, dvs. mål där
förlikning är utesluten. Där är huvudprincipen att parterna svarar för sina egna
kostnader. Ersättning i skattemål bör därför lämnas endast där förhållandena i
det enskilda fallet påtagligt avviker från det normala och det finns starka skäl
för den enskilde att i en tvist dra på sig kostnader. En ytterligare begränsning
bör vara att det är fråga om fall där en betydande kostnad åsamkas en
skattskyldig och där det skulle framstå närmast som stötande om inte ersättning
helt eller till någon del utges.
Departementschefen framhöll att sådana fall där ersättning bör utgå exempelvis
kan vara ärenden i vilka viss anmärkning kan riktas mot skattemyndighetens
handlande. Vidare anfördes att det även kan gälla oriktig tillämpning av
gällande lag, sakligt obefogade yrkanden eller invändningar, ogrundade
påståenden eller alltför löst underbyggda antaganden från det allmännas sida.
Även om det i vissa fall kan vara rimligt att ersätta den skattskyldige i fall
då han inte haft framgång i processen, t.ex. då målet drivits av prejudikatskäl,
bör det normalt förutsättas att den skattskyldige vunnit målet. Enligt
specialmotiveringen skall ersättning inte utgå för kostnader under 5 000 kr,
utan endast för de kostnader som överstiger detta belopp.
Domstolsutredningen redovisar ca 20 fall från länsrätterna och kammarrätterna
i vilka ersättning yrkats efter att lagen tillämpats ungefär två budgetår.
Utredningen fann att ersättning medgetts i endast två fall, varvid domstolarna
även dragit av 5 000 kr från de yrkade kostnaderna. Lagen har således hittills
tillämpats i en avsevärt mindre omfattning än vad som förutsågs under lagstift-
ningsarbetet.

Domstolsutredningens förslag

Domstolsutredningen föreslår att det införs en allmän bestämmelse om ersättning
i förvaltningsmål och de mål i allmän domstol som omfattas av den föreslagna
domstolsförfarandelagen. Kostnader på myndighetsnivå omfattas dock inte.
Utgångspunkten är att den enskilde skall få ersättning av det allmänna för sina
kostnader i målet, om det med hänsyn till omständigheterna är oskäligt att han
själv skall bära kostnaderna. Vid oskälighetsbedömningen skall särskilt beaktas
om myndigheten orsakat kostnaden genom fel eller försummelse.
Utredningen tänker sig emellertid ersättning även i andra fall. Som exempel på
fall där det, utan hänsyn till huruvida fel eller försummelse föreligger,
normalt är oskäligt att den enskilde själv står för kostnaderna nämns sådana där
kostnaderna orsakats av att en myndighet framställt sakligt obefogade yrkanden
eller invändningar, ogrundade påståenden eller alltför löst grundade antaganden.
Ersättning bör även kunna utgå när myndigheten lämnat en vilseledande vägledning
i ärendet eller orsakat den enskilde kostnader genom att begära in onödig
utredning. Även i fall där myndighetens beslut grundas på en oriktig uppgift om
rättsregler bör ersättning kunna komma ifråga. Tumregeln bör enligt utredningen
vara att ju krångligare eller oklarare rättsordningen är, desto liberalare ges
ersättning. Vidare bör möjligheten till ersättning vara bättre ju större
framgången i målet är. Krav på att målet vinns uppställs dock inte, framför allt
inte i s.k. prejudikatmål.
Ersättning bör enligt förslaget normalt inte utgå i sådana mål där avgörandet
vilar på skönsmässig grund. Fall där den enskilde gjort sig skyldig till försum-
melse bör normalt också vara undandragna ersättningsreglernas tillämpning.
Utredningen nämner som exempel taxeringsmål där den enskilde parten inte
fullgjort sin deklarationsskyldighet på ett riktigt sätt eller rätt iakttagit de
särskilda bestämmelserna i samma lag för verksamhet som redovisas enligt
bokföringsmässiga grunder. Taxeringsmålen faller till stor del utanför den
föreslagna lagens tillämpningsområde, eftersom majoriteten av fall där ombud
behöver kopplas in, enligt utredningen, orsakas av att den enskilde inte
fullgjort sina i lag föreskrivna skyldigheter. Man framhåller vidare att
rättsfrågor är jämförelsevis ovanliga i skattemål och att domstolen förutsätts
känna lagen. Utredningen finner det vara en självklarhet att ersättning endast i
sällsynta fall skall kunna komma ifråga i mål där den skattskyldige blir
skönstaxerad eller har bedrivit en avancerad skatteplanering. Fall där den
enskilde av icke ursäktlig anledning underlåtit att före processen upplysa det
allmänna organet om ett rättsfaktum eller ett bevisfaktum som har betydelse för
processens utgång bör också hamna utanför ersättningssystemet.
I likhet med vad som gäller enligt rättegångsbalkens ersättningsregler måste
kostnaderna varit skäligen påkallade för att ta tillvara partens rätt. Bland de
omständigheter som härvid är av betydelse, nämns, i motsats till vad som för
närvarande gäller enligt ersättningslagen, inte den enskildes ekonomi.
Ersättningsmöjligheten skall främst vara förbehållen relativt komplicerade mål,
t.ex. sådana mål som angår en komplicerad lagstiftning. Partens eget arbete och
tidspillan bör enligt utredningen inte ersättas av det allmänna. Något
minimibelopp liknande det i ersättningslagen (5 000 kr) anser utredningen inte
bör finnas, men beloppets storlek bör spela in vid bedömningen av
oskälighetsrekvisitet.

Rättssäkerhetskommitténs förslag i huvuddrag

Kommitténs förslag innebär att skattskyldiga i ökad utsträckning kan ersättas
för sina kostnader i ärenden och mål om skatt, tull och avgift. Kommittén
föreslår att kostnader för ombud eller biträde, utredning eller annat som
skäligen behövts för att tillvarata den skattskyldiges rätt skall ersättas om
han helt eller delvis vinner bifall till sina yrkanden i ärendet eller målet, om
ärendet eller målet avser fråga som är av betydelse för rättstillämpningen, om
ärendet eller målet i annat fall är svårbedömt eller om synnerliga skäl för
ersättning föreligger i annat fall.
Kommittén föreslår vidare att ersättningen skall kunna jämkas om den
skattskyldige endast delvis vinner bifall till sina yrkanden eller om han har
varit försumlig eller har orsakat att ärendet eller målet blivit mer omfattande
än nödvändigt. Slutligen föreslår kommittén vissa justeringar av
förfarandereglerna, bl.a. att frågan om ersättning skall prövas av den domstol
eller myndighet som avgjort målet eller ärendet.
Kommittén har vid sidan av sina förslag framfört att det bör övervägas om man
inte bör tillåta avdragsrätt vid inkomsttaxeringen för kostnader i ärenden och
mål om skatt.

Remissinstansernas inställning

Flertalet av de remissinstanser som uttalat sig särskilt om processkostnader
tillstyrker huvuddragen i förslaget eller lämnar förslaget utan erinran. Endast
två remissinstanser är mer allmänt kritiska. Länsrätten i Stockholms län anser
att alternativa möjligheter bör undersökas innan beslut om ändring av ersätt-
ningslagen fattas och hänvisar dels till vad som framförts i detta avseende i
Skatteförenklingskommitténs och Domstolsutredningens betänkanden, dels till
möjligheten att i stället utvidga rätten till skadestånd oberoende av culpa i de
fall myndigheten handlat felaktigt. Länsrätten i Norrbottens län finner
Domstolsutredningens lösning mer tilltalande och avstyrker därför kommitténs
förslag.

7.2 Utgångspunkter för en reform

Från rättssäkerhetssynpunkt är det av fundamental betydelse att den enskilde kan
få sin taxering prövad av domstol. En viktig del av möjligheten till sådan
prövning är att den enskilde kan ta tillvara sin rätt på ett effektivt sätt.
Både hos allmänna domstolar och förvaltningsdomstolar gäller principen jura
novit curia (domstolen känner rätten). Parterna behöver inte prestera bevisning
i form av rättsutredningar åt domstolen. Denna princip tillsammans med
domstolens materiella processledning leder stundom till slutsatsen att parterna
inte behöver lägga ned något arbete med att precisera innehållet i rättsreglerna
i det prövade fallet. Vad sedan angår fakta- eller sakfrågorna karaktäriseras
förvaltningsprocessen av att domstolen skall se till att målet blir så utrett
som dess beskaffenhet kräver och att den vid behov anvisar parterna hur
utredningen bör kompletteras. Till skillnad från dispositiva mål, där ansvaret
för målet vilar på parterna, skall således domstolen vara aktiv (official-
principen). Utgångspunkten är således att de enskilda inte skall behöva anlita
juridiskt biträde eller ombud i förvaltningsprocessen. Likväl finns det fall där
sådan hjälp behövs. Från rättssäkerhetssynpunkt är det inte acceptabelt att den
skattskyldige inte har tillgång till juridisk sakkunskap om sådan är nödvändig
för att tillvarata hans rätt. Följdfrågan blir då om rättssäkerheten kan bli
lidande av att den enskilde måste bekosta ombudet eller biträdet. Så är t.ex.
fallet om den enskilde av ekonomiska skäl väljer att avstå från att anlita
juridisk sakkunskap och därigenom inte kan tillvarata sin rätt. Emellertid är
det också en rättssäkerhetsaspekt att man inte behöver tvingas in en kostsam
process utan möjlighet till ersättning, oavsett om man har råd att bekosta den
eller ej.
Under förutsättning att den skattskyldige behövt juridiskt biträde eller ombud
för att ta tillvara sin rätt och att det inte är han som vållat eller varit
försumlig i skattemålet finns ingen rimlig anledning att han alltid skall behöva
bekosta en process. De flesta som deklarerar riktigt drabbas inte av kostnader
för en process, utan det är endast vissa skattskyldiga som behöver föra
processer för att få rätt. Av likabehandlingsskäl borde naturligtvis detta inte
inträffa, men sådan precision kan knappast uppnås i ett massförfarande som t.ex.
den årliga inkomsttaxeringen. Det är emellertid en viktig del i likabehandlingen
att de som drabbas åtminstone kompenseras för det extra besväret att föra en
process för att nå en riktig taxering. Vi menar därför att det är rimligt från
rättssäkerhetssynpunkt att ge den skattskyldige ersättning för processkostnader
(i huvudsak kostnader för juridiskt ombud eller biträde) då han vunnit målet, om
det behövts för att ta till vara hans rätt och han inte själv har orsakat
processen genom att inte fullgöra sin skyldighet att deklararera eller lämna
uppgifter, bevismaterial eller dylikt.
Domstolsutredningens förslag innebär att det allmänna i vissa fall skall svara
för den enskilde partens kostnader i en skatteprocess då han vinner processen.
Detta är ett värdefullt steg i rätt riktning. Utredningens förslag tar
emellertid främst sikte på fall där den oriktiga taxeringen orsakats av
myndighetens fel eller försummelse. Taxeringsmålen förutsätts till stor del
falla utanför tillämpningsområdet. Det finns därför skäl anta att förslaget när
det gäller skattemålen inte kommer att medföra någon större förändring jämfört
med nuvarande ordning. För ett sådant antagande talar också utredningens
beräkning av kostnaderna för ett ersättningsförfarande för hela det
förvaltningsrättsliga området, vilka ligger i nivå med vad
Skatteförenklingskommittén beräknade för enbart skattemålen.
Domstolsutredningens förslag till ändrade ersättningsregler har ännu inte lett
till några åtgärder i lagstiftningshänseende. Frågan är i stället tänkt att tas
upp inom ramen för en kommande allmän omarbetning av förvaltningsprocesslagen.
I Rättssäkerhetskommitténs uppdrag ingick att samråda med Kommittén för
översyn av det allmännas skadeståndsansvar (Ju 1989:03). Denna har i sitt
betänkande Det allmännas skadeståndsansvar (SOU 1993:55) inte lagt något förslag
om enskildas rätt till ersättning för rättegångskostnader. Rättegångskost-
nadsfrågan bör enligt kommittén övervägas och lösas i första hand inom ramen för
det pågående reformarbetet rörande förvaltningsprocessen i allmänhet och
därjämte eventuellt tas upp som en del i en särskild reformering av skatte-
processens bestämmelser.
Enligt vår mening är såväl de nuvarande reglerna som de ändringar som
föreslagits av Domstolsutredningen för restriktiva. Vi finner det därför
angeläget att nu införa mer generösa regler beträffande möjligheterna för
enskilda att få ersättning för processkostnader i skattemål.
77

7.3 Förutsättningar för ersättning

Regeringens förslag: Ersättning skall efter framställning beviljas för kostnader
för ombud eller biträde, utredning eller annat som skäligen behövts för att
tillvarata den skattskyldiges rätt om
- den skattskyldige helt eller delvis vinner bifall till sina yrkanden i ärendet
eller målet,
- ärendet eller målet avser fråga som är av betydelse för rättstillämpningen
eller
- det finns synnerliga skäl för ersättning i annat fall.
Kommitténs förslag: Motsvarar vårt. Kommittén föreslår dock att ersättning även
skall kunna utgå om ärendet eller målet i annat fall är svårbedömt.
Remissinstanserna: Generaltullstyrelsen anser att ersättning i normala fall
inte skall medges för kostnader för överklagande av t.ex. tulltaxeringsbeslut,
tulltillägg, förseningsavgift och viten, när den tullskyldige bedriver
kommersiell importverksamhet. Svea hovrätt och Juridiska fakultetsnämnden vid
Uppsala universitet avstyrker att ersättning skall kunna utgå när målet eller
ärendet i annat fall är svårbedömt. FAR ser gärna att propositionen markerar en
generös syn på skälighetsrekvisitet. JUSEK pekar på att skattemyndigheternas
rättsbildande verksamhet kan hämmas eftersom kostnadsaspekten troligtvis medför
att antalet mål som drivs av prejudikatintresse minskar. I övrigt har flera
remissinstanser lämnat synpunkter av lagskrivningsteknisk natur. Bl.a. har
framförts önskemål om en precisering av kriterierna för rätt till ersättning.
Skälen för regeringens förslag: De argument som normalt anförts mot ersättning
till de enskilda i mål och ärenden om skatt rör i allmänhet att det inte finns
något större behov av juridiskt biträde eller ombud, t.ex. därför att den
enskilde enkelt kan föra processen själv, att han kan få rådgivning av
skattemyndigheten hur han skall föra processen, att domstolen via sitt
officialansvar kan vägleda och eventuellt på eget iniativ förordna om undersök-
ningar etc. Emellertid finns många fall då den skattskyldige verkligen har behov
av juridisk sakkunskap för att på ett effektivt sätt kunna föra sin talan.
Skattelagstiftningen har fortlöpande blivit allt mer komplicerad, särskilt för
näringsidkare. Allt fler skattskyldiga har därför funnit för gott att anlita
skatteexpertis i ärenden och mål om skatt. Det framstår då som angeläget att den
enskilde inte ställs utan ekonomiskt stöd i en situation där det under vissa
omständigheter skulle framstå som stötande att han själv svarade för sina
kostnader. Av rättviseskäl är det också viktigt att skattskyldiga så långt det
är möjligt bereds samma möjligheter att oberoende av olika förutsättningar kunna
föra en framgångsrik process. Däremot är det inte meningsfullt från rättssäker-
hetssynpunkt att ge ersättning till en enskild som av bekvämlighetsskäl låter
ett juridiskt ombud föra talan. Om man emellertid uppställer villkoret att
kostnaderna för ombud eller biträde, utredning eller annat skäligen behövts för
att ta till vara den skattskyldiges rätt, dvs. samma rekvisit som i nuvarande
3 ersättningslagen, kan skattemyndigheten resp. domstolen pröva huruvida
sådant behov förelegat eller ej.
En omständighet som bör berättiga den skattskyldige till ersättning är att han
vinner bifall till sin talan helt eller delvis. Det är svårt att uttala sig om
antalet mål och ärenden det är fråga om. De undersökningar som senast
presenterats avser endast förhållandena före 1990 års taxeringsreform. Till
följd av reformen har emellertid antalet processer minskat kraftigt och ersatts
av omprövningsförfarandet. Å andra sidan ställer den samtidigt införda
sakprocessen vid mål i skattedomstol större krav på den enskilde i fråga om
talans utformning.
Det kan finnas flera anledningar till att den skattskyldige vinner bifall till
sitt yrkande. Ett ärende kan ha handlagts felaktigt av skattemyndigheten. Det
förekommer även att den skattskyldige vinner målet därför att skattemyndigheten
intagit en alltför fiskal hållning, utan att för den skull ha förfarit
felaktigt. Vidare kan ny utredning eller ändrad praxis medföra att saken ställs
i ett annat läge än tidigare. Om deklarationsskyldigheten fullgjorts på ett
riktigt sätt och skattemyndigheten avviker från deklarationen, men avvikelsen
sedermera ändras av skattemyndigheten eller av domstol, får det anses rimligt
från rättssäkerhetssynpunkt att ersätta den skattskyldige för en process som
leder till att han blir taxerad i enlighet med sin deklaration. Var och ens
allmänna skyldighet sträcker sig endast till att deklararera, inte att driva en
process mot skattemyndigheten om deklarationens riktighet. Förutsättning är dock
som tidigare anförts att kostnaderna skäligen behövts för att ta tillvara hans
rätt. Vad som nu sagts om bifall till den skattskyldiges yrkanden måste även
gälla om hans yrkanden bifalls endast till viss del. Att ersättningen i dessa
fall bör reduceras framgår av avsnitt 7.4.
Vidare finns det ett stort antal fall där rättsläget är oklart eller
sakomständigheterna är komplicerade. Inte minst antalet prejudikatfall hos
Regeringsrätten visar detta. Det bör rimligen även finnas ett antal fall som
inte når Regeringsrätten, men som har samma karaktär och kanske dessutom avgörs
med ledning av att ett sådant fall under tiden prövats av Regeringsrätten.
Prejudikatfallen och liknande fall innefattar normalt svåra rättsfrågor. Flera
av dessa rättsfrågor är inte lösta på förhand och det går inte att säga att
någon kan dem - känner rätten - i förväg. Svåra fall karaktäriseras i stället
ofta av att man måste få fram en stor mängd argument för att finna en rimlig
lösning. Denna process gagnas oftast bäst av att båda parter argumenterar för
sin mening. Den kontradiktoriska processen med två jämbördiga parter är här
överlägsen andra former. I dessa fall är det därför till fördel för
rättssäkerheten att den enskilde har tillgång till juridiskt biträde eller
ombud, på samma sätt som skattemyndigheten företräds av sakkunniga tjänstemän.
Det är då rimligt att det allmänna bekostar en verksamhet som inte sällan
orsakas av den komplicerade skattelagstiftningen och som kommer ett större antal
skattskyldiga till del. Vi finner därför att ersättning bör utgå i s.k.
prejudikatfall och liknande mål, naturligtvis under förutsättningen att målet
inte haft en sådan enkel karaktär att talan kunnat föras utan juridisk
sakkunskap.
Slutligen bör det även finnas en möjlighet till ersättning vid fall som inte
täcks in av de rekvisit som redovisats ovan. Ersättning bör därför utgå om det i
övrigt finns synnerliga skäl.
Kommittén har föreslagit att ersättning även skall utgå om ärendet eller målet
i annat fall är svårbedömt. Från såväl rättssäkerhetssynpunkt som av
kostnadsskäl är det viktigt att ersättningsreglerna är så klara och enhetliga
som möjligt. En regel av den innebörd som kommittén föreslagit får anses mindre
angelägen än de övriga. Förutom att den kan ge upphov till vissa
gränsdragningsproblem och därmed riskera att motverka enhetlighet i bedömningen,
kan den föranleda onödig utredning, vilket drabbar den skattskyldige om
ersättning ändå inte beviljas. Den allmänna skälighetsbedömningen och de
föreslagna rekvisiten får anses tillräckliga.
En särskild fråga är om det bör vara möjligt att få ersättning i ärenden hos
skattemyndighet. Så är fallet enligt nuvarande ordning. Enligt Domstolsutred-
ningens förslag skall däremot ersättning endast kunna lämnas för kostnader i
domstolsprocess. Det är framför allt eftertaxeringsärenden och andra ompröv-
ningsärenden samt taxerings- och skatterevisionsärenden som är aktuella.
Det måste anses viktigt att den skattskyldige inte väntar med att skaffa
sakkunnig hjälp till domstolsförfarandet, utan att tyngdpunkten i
skatteförfarandet behålls på skattemyndighetsnivå. Ett omprövnings- eller
taxeringsärende kan dessutom få i stort sett samma karaktär som en
domstolsprocess, varför det saknas anledning att ha andra regler för ersättning
vid ärenden om skatt än vid mål om skatt. Tvärtom är det bättre att tvister
mellan skattskyldiga och skattemyndigheten löses på ett så smidigt sätt och så
tidigt stadium som möjligt. Det blir i allmänhet också billigare för alla
parter. Trots att det ibland kan föreligga vissa svårigheter att skilja ut de
kostnader som avser sådant arbete som det ankommer på den skattskyldige att
tillhandahålla finner vi det rimligt att den skattskyldige skall kunna få
ersättning också i ärenden hos skattemyndighet. Det fordras emellertid att man
uppmärksammar de skattskyldiga på att framgång i sådana ärenden inte alltid
innebär rätt till ersättning, eftersom den skattskyldige har ett omfattande
ansvar vid utredningen av beskattningsunderlaget. Samtidigt är det viktigt att
den skattskyldige inte förleds att förhålla sig passiv i skatteärendet, i hopp
om att möjligheten till ersättning är bättre i domstolsprocessen.
Sammanfattningsvis föreslås att 3 ersättningslagen ändras i enlighet med vad
som anförts.

78

7.4 Jämkning av ersättning m.m.

Regeringens förslag: Ersättning får jämkas om den skattskyldige endast delvis
vinner bifall till sina yrkanden eller om han har varit försumlig eller har
orsakat att ärendet eller målet blivit mer omfattande än nödvändigt.
Kommitténs förslag: Motsvarar vårt. Kommittén föreslår även att nuvarande
regel att ersättningen skall minskas med annan ersättning som den skattskyldige
har fått eller kan antas komma att få för samma kostnader enligt annan
författning eller enligt avtal, skall upphävas.
Remissinstanserna: Länsrätten i Stockholms län anser att, om förslaget
genomförs, ersättningen bör begränsas så att samhället inte åläggs att betala
kostnaderna vid skatteplanering.
Skälen för regeringens förslag: Enligt nuvarande regler skall ersättning inte
medges den skattskyldige i sådana fall där framgången i ärendet eller målet
beror på att han först i processen tillhandahållit sådant material som borde
tillhandahållits tidigare. Ersättning skall således inte beviljas för kostnader
som hänför sig till skyldigheten att lämna deklaration eller tillhandahålla
underlag (räkenskaper, anteckningar m.m.) som han är skyldig att lämna och som
behövs för att deklarera eller för att myndigheterna skall kunna kontrollera
deklarationen och fastställa skatten. Om t.ex. en skattskyldig på grund av
allvarliga brister i sin deklaration eller i sin bokföring påförs en skönsmässig
taxering men sedan i en taxeringsprocess får skönstaxeringen nedsatt eller
undanröjd bör ersättning normalt inte lämnas. Inte heller ersätts den
skattskyldige för eget arbete, tidsspillan eller i övrigt för kostnader för
sådant som den skattskyldige själv utfört med anledning av ärendet eller målet.
Bestämmelserna i denna del bör kvarstå oförändrade.
Nu föreslås en jämkningsbestämmelse som ger möjlighet att sätta ned ersättning
i den mån den skattskyldige endast vinner del av ärende eller mål samt då han
varit försumlig eller orsakat att målet blivit mer omfattande än nödvändigt.
Inte heller bör full ersättning beviljas när ärendet eller målet komplicerats på
grund av oskicklig processföring från den enskildes sida.
Vad beträffar frågan om ersättning enligt annan författning eller enligt avtal
skall enligt nuvarande bestämmelser ersättning som fås enligt ersättningslagen
minskas med annan ersättning som den skattskyldige har fått eller kan antas
komma att få för samma kostnader. Kommittén har ansett att denna bestämmelse bör
upphävas och har anfört att den främst har betydelse när den enskilde har
tecknat en försäkring som ger rätt till ersättning för kostnader i skatteärenden
eller skattemål. I dessa fall drabbar kostnaderna ändå dem som tecknat försäk-
ringen, dvs. det påverkar rimligen premiens höjd. De som tecknat en försäkring
har då enligt kommittén hamnat i en sämre situation än dem som underlåtit detta.
Kommittén har vidare anfört att nuvarande ordning riskerar leda till att
försäkringsbolaget och det allmänna inväntar varandra.
Nuvarande bestämmelser tar främst sikte på de fall när ersättning betalats ut
enligt rättshjälpslagen eller där den skattskyldige tecknat
rättsskyddsförsäkring. Trots att ersättningslagen är subsidiär i förhållande
till rättshjälpslagen kan, enligt uttalanden i förarbetena vid införandet av
ersättningslagen (prop. 1988/89:126 s. 30), ersättning utgå även i det fallet
att den skattskyldige har rättshjälp enligt rättshjälpslagen, nämligen för
rättshjälpsavgift och tilläggsavgift. I ersättningsfallen kan på samma sätt
ersättning medges för den del som inte ersätts via försäkringen, dvs. för
självrisk och för den del som överstiger ett eventuellt ersättningstak enligt
försäkringsavtalet. Vidare kan den situationen uppkomma att myndigheten eller
domstolen i ett visst fall bedömer innebörden av ett försäkringsavtal så att den
skattskyldige kan antas få ersättning enligt avtalet och därför reducerar den
ursprungliga ersättningen enligt ersättningslagen med den förmodade
försäkringsersättningen. Om det senare visar sig att försäkringsersättningen av
någon anledning inte betalas ut, får den skattskyldige överklaga myndighetens
eller domstolens ersättningsbeslut. Om tiden för överklagande har gått ut, kan
det finnas förutsättningar för resning. Ersättningsbegränsningen kan således
inte anses innebära att den som får ersättning enligt annan författning kommer i
sämre läge. Däremot medför ett slopande av begränsningen risk för att kostnader
ersätts dubbelt, vilket skulle te sig stötande.
Beträffande försäkringsfallen bör vidare beaktas att det i prop. 1992/93:109
om ändring i rättshjälpslagen m.m. avseende den allmänna rättshjälpens
förhållande till försäkringar uttalats att den allmänna rättshjälpen på sikt bör
göras generellt subsidiär till rättsskyddsförsäkringar på så sätt att rättshjälp
inte får beviljas i angelägenheter som omfattas av rättsskyddsförsäkringar eller
liknande rättsskydd (s. 19 ff). I direktiven (Dir. 1993:77) till 1993 års
rättshjälpsutredning (Ju 1993:08) har uttalats att utredaren bör överväga denna
fråga. Det får anses angeläget att ersättningslagens bestämmelser i denna del
överensstämmer med vad som gäller enligt rättshjälpslagen. I avvaktan på
utredningens förslag finns det för närvarande inte skäl att slopa bestämmelsen i
5 ersättningslagen.
Förslaget i denna del innebär i fråga om ersättningslagen att reglerna i
nuvarande 3 om begränsning i ersättningsrätten flyttas till 4 och att det i
5 införs regler om jämkning i enlighet med vad som nu anförts.
79

7.5 Förfarandet

Regeringens förslag: Frågan om ersättning skall prövas av den myndighet eller
domstol där kostnaderna uppkommit.
En möjlighet för det allmänna att överklaga beslut om ersättning införs.
Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag.
Remissinstanserna: RSV anser att ersättning skall betalas ut av skattemyn-
digheten i stället för som nu av RSV. Kammarrätten i Jönköping avstyrker att
skattemyndigheten skall pröva frågan om ersättning i omprövningsfallen och
förordar att länsrätten även fortsättningsvis prövar ersättningsfrågorna i dessa
fall. Länsrätten i Kronobergs län anser att om det finns ett omprövningsför-
farande i själva sakfrågan, så bör detta gälla även i ersättningsfrågan.
Skälen för regeringens förslag: Vad avser förfarandet i ersättningsärenden
anser vi att nuvarande ordning med prövning av den domstol där kostnaderna
uppkommit i huvudsak är ändamålsenlig. Endast några justeringar framstår som
nödvändiga.
Vad först beträffar forumfrågan skall enligt nuvarande ordning talan om
ersättning väckas vid länsrätt i de fall då ärende ligger hos myndighet. Detta
är enligt vår mening osmidigt och i stället bör myndigheten i dessa fall kunna
avgöra om ersättning skall beviljas. Bestämmelserna bör därför ändras så att
ersättningsfrågan prövas av den myndighet eller domstol där kostnaderna
uppkommit.
Därefter bör något sägas om tidsfristen för framställan om ersättning. Enligt
förslaget skall sådan ha kommit in innan målet eller ärendet avgörs, oavsett om
frågan behandlas av domstol eller annan myndighet. Å ena sidan innebär detta
naturligen vissa svårigheter för de skattskyldiga, eftersom de inte alltid med
säkerhet vet när ärendet eller målet är klart att avgöras. Om det å andra sidan
skulle falla på myndighetens ansvar att underrätta de skattskyldiga om detta
skulle det ställa myndigheten inför avsevärda administrativa problem. Det får
därför anses rimligt att det åligger den skattskyldige att i ett tidigt skede
meddela myndigheten om han avser att begära ersättning. Det kan därvid vara
lämpligt att myndigheten inledningsvis informerar den skattskyldige om detta.
Endast då den skattskyldige lämnat sådant meddelande får det anses åligga
myndigheten att då ärendet eller målet är klart att avgöras höra av sig till den
skattskyldige med förfrågan om slutlig framställan om ersättning.
Vad slutligen avser frågan om saklegitimation för det allmänna då
förvaltningsmyndighet fattat ersättningsbeslutet, framstår det som naturligt att
beslutet får överklagas av den myndighet som också får överklaga beslut i själva
sakfrågan (vanligen RSV).
Förslaget i denna del medför justeringar i 7-9 och 11 ersättningslagen.
Fastställda ersättningsbelopp betalas för närvarande ut av Riksskatteverket.
Med beaktande av att de föreslagna ändringarna i lagen kan antas medföra att
utbetalning av ersättning kommer att ske i ett mycket större antal fall än för
närvarande, bör utbetalningarna i stället ske genom vederbörande myndighets
försorg, oavsett om frågan om ersättning prövats av myndighet eller domstol.

7.6 Avdrag för processkostnader

Kommittén har vid sidan av sina förslag framfört att det bör övervägas om man
inte bör tillåta avdrag vid inkomsttaxeringen för kostnader i ärenden och mål om
skatt. Kommittén anför att sådana kostnader i praktiken sällan eller aldrig
återförs i deklarationen, varvid avdrag således erhålls rent faktiskt. Fördelen
med ett sådant avdrag är enligt kommittén att det i framtiden inte kommer att
råda någon oklarhet i frågan vad kostnader för skatterådgivning avser samt att
utbetald ersättning blir skattepliktig.
Även om ett system med avdragsrätt har vissa förtjänster finner vi att ett
sådant system skulle medföra risk för konflikt med den tidigare nämnda principen
att var och en skall svara för sin deklaration. Att deklarera anses vara en
medborgerlig skyldighet. Det kan visserligen ifrågasättas om även processen i
domstol bör omfattas av den medborgerliga skyldigheten att deklarera.
Svårigheter skulle dock ofelbart uppstå beträffande frågan var gränsen går
mellan uppfylld deklarationsskyldighet och den skattskyldiges åtgärder i en
process. Vi finner därför att rätt till avdrag vid inkomsttaxeringen för
kostnader i ärenden och mål om skatt för närvarande inte bör införas.

7.7 Rättshjälpslagen

Regeringens förslag: Allmän rättshjälp får beviljas i en angelägenhet rörande
skatter, tullar och avgifter endast om det föreligger särskilda skäl. Detsamma
skall gälla angelägenhet rörande betalningssäkring för skatter, tullar och
avgifter.
Kommitténs förslag: Kommittén har inte lämnat något förslag i denna del.
Skälen för regeringens förslag: Enligt nuvarande regler kan de rättegångskost-
nader som enskilda parter skall stå för i vissa fall och i viss utsträckning
ersättas av det allmänna enligt rättshjälpslagen (1972:429). Allmän rättshjälp
kan beviljas fysiska personer och dödsbon. För detta krävs att det är fråga om
en rättslig angelägenhet och att sökanden har behov av allmän rättshjälp, t.ex.
i fråga om advokat eller annat biträde. För att allmän rättshjälp skall beviljas
krävs att sökandens inkomst inte överstiger ett visst belopp. Allmän rättshjälp
beviljas inte för upprättande av självdeklaration och inte heller i ärenden om
fastighetsdeklaration eller mål och ärenden om fastighetstaxering, se 8 första
stycket 5 och tredje stycket rättshjälpslagen samt 9 rättshjälpsförordningen
(1979:938). Vidare beviljas inte den som är eller har varit näringsidkare allmän
rättshjälp i angelägenhet som uppkommit i hans näringsverksamhet, om det inte
med hänsyn till vissa i lagen särskilt angivna omständigheter finns särskilda
skäl för rättshjälp.
I praxis har man varit restriktiv med att bevilja allmän rättshjälp i
förvaltningsärenden. Det har främst sin grund i förvaltningsmyndigheternas och
domstolarnas skyldighet att hjälpa den enskilde på olika sätt. Vid
ersättningslagens tillkomst övervägdes att genom en utvidgning av rätten till
allmän rättshjälp öka möjligheten för enskilda att få ersättning för sina
kostnader i en skatteprocess. Departementschefen ansåg emellertid att rätt-
shjälpslagen i dess dåvarande form inte var lämplig för att inkludera särskilda
regler om ersättning i ärenden och mål om skatt (prop. 1988/89:126 s. 13).
Den utvidgning av möjligheterna till ersättning i mål och ärenden om skatt som
vi föreslagit i det föregående är inte avsedd att påverka möjligheten att få
allmän rättshjälp. Den möjligheten bör också i fortsättningen vara begränsad.
För att klargöra hur rättshjälpslagen förhåller sig till de nya bestämmelserna
i ersättningslagen bör rätten till allmän rättshjälp i mål och ärenden som
omfattas av ersättningslagen lagregleras. Det finns i nuläget inte något
underlag för en mer genomgripande förändring. Rättshjälpslagen är dessutom
föremål för översyn av 1993 års rättshjälpsutredning. Denna kan komma att leda
till stora förändringar i fråga om rättshjälpens konstruktion och lagens
utformning. Resultatet av Rättshjälpsutredningens arbete skall redovisas först
våren 1995. Åtgärderna bör därför tills vidare begränsas på det sättet att vad
som gäller enligt praxis uttryckligen lagregleras.
Den praxis som utbildats innebär att allmän rättshjälp beviljas med stor
restriktivitet i ärenden hos förvaltningsmyndighet och förvaltningsdomstol.
Behov av biträdeshjälp har ansetts finnas endast om det finns särskilda skäl med
hänsyn till sökandens personliga förhållanden eller sakens beskaffenhet. Vid
bedömningen av om det finns sådant behov beaktas särskilt om det under
utredningen har lämnats motstridiga sakuppgifter i väsentligt hänseende eller om
betydelsefulla sakförhållanden i övrigt är oklara. När det särskilt gäller
skatte- och taxeringsmål anses behov av allmän rättshjälp normalt inte
föreligga. Rättshjälp har beviljats i mer invecklade mål eller när det annars
funnits särskilda omständigheter, främst där den rättssökande trots domstolens
utredningsskyldighet själv måste göra en utredning.
Ett tillägg bör därför göras i 8 rättshjälpslagen av innebörd att allmän
rättshjälp får beviljas i en angelägenhet rörande skatter, tullar och avgifter
endast om det föreligger särskilda skäl. Detsamma skall gälla angelägenhet
rörande betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter. Som redan nämnts får
allmän rättshjälp inte beviljas i ärenden om fastighetsdeklaration eller mål
eller ärenden rörande fastighetstaxering. Angelägenheter rörande
fastighetstaxering, som omfattas av ersättningslagen, behöver därför inte nämnas
i den nya bestämmelsen.
Beredningen av de förslag Rättshjälpsutredningen kommer att lämna får sedan
utvisa om behov finns att göra ytterligare ändringar i fråga om ersättning på
skatteområdet. Hithörande frågor kan också aktualiseras i det arbete med
revidering av förvaltningsprocessen, bl.a. i fråga om ersättning för rättegångs-
kostnader som pågår inom Justitiedepartementet på grundval av
Domstolsutredningens förslag.

8 Betalningssäkring

8.1 Riskrekvisitet

Regeringens förslag: Möjligheten att tillgripa betalningssäkring begränsas till
att avse betalningsovilja. Betalningsoförmåga skall inte längre räcka som grund.
Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Så gott som alla remissinstanser som yttrat sig i denna del
tillstyrker eller lämnar förslaget utan erinran. Länsrätten i Stockholms län
tillstyrker emellertid förslaget endast under förutsättning att
skatteprivilegiet avskaffas. Sveriges Domareförbund framhåller att från
rättssäkerhetssynpunkt finns det för den enskilde inget att erinra mot
förslaget, men ifrågasätter det lämpliga i att begränsa institutet på sätt som
föreslagits. Föreningen Sveriges Kronofogdar anser att det är logiskt att samma
förutsättningar skall gälla för betalningssäkring och kvarstad. Det är därför
rimligt att i bägge fallen ha som kriterium ett befarat aktivt
betalningsundandragande från gäldenärens sida. Skattebetalarnas Förening
framhåller att staten genom att åberopa betalningsoförmåga som grund för
betalningssäkring kan skaffa sig företräde framför andra borgenärer och att
betalningssäkringen i dessa fall kan utlösa en konkurssituation där övriga
borgenärer får stå tillbaka för de krav som staten säkrat.
Skälen för regeringens förslag: Lagen (1978:880) om betalningssäkring för
skatter, tullar och avgifter (betalningssäkringslagen) har varit i kraft sedan
den 1 januari 1979. Betalningssäkringen är en processuell säkerhetsåtgärd och
motsvarar i huvudsak kvarstadsinstitutet inom civil- och straffprocessen. Syftet
med betalningssäkring är att säkerställa verkställighet av ett kommande skatte-
eller avgiftsbeslut och stärka det allmännas ställning som borgenär vid uppbörd
och indrivning av en fordran på skatt, tull eller avgift.
Beslut om betalningssäkring får fattas om det finns påtaglig risk att
gäldenären inte kommer att betala fordringen. Detta innebär att betal-
ningssäkring får meddelas om det finns en konkret risk för att den
skattskyldige (gäldenären) antingen försöker undgå att betala skatt, s.k.
betalningsovilja eller betalningssabotage, eller saknar medel att kunna betala
med, s.k. betalningsoförmåga. Betalningssäkring skall således kunna användas för
att skydda mot s.k. betalningssabotage men också för att minska den kreditrisk
som det allmänna löper för skattefordringar.
Omständigheter som kan peka på att risk föreligger för att en fordran inte
kommer att betalas är t.ex. att gäldenären underlåter att deklarera eller
fullgöra sin uppgiftsskyldighet på annat sätt eller lämnar oriktiga eller
ofullständiga uppgifter i sin deklaration. Något som också kan tyda på att
betalningsskyldigheten inte kommer att fullgöras är om gäldenären vidtagit
åtgärder för att göra sin egendom oåtkomlig för verkställighet genom att till-
gångar överlåtits på exempelvis familjemedlemmar eller andra närstående eller
att förberedelse gjorts för att flytta utomlands. Även det förhållandet att
gäldenären tidigare har visat betalningsförsummelse kan utgöra risk för att han
inte kommer att betala sin skuld. Regeringsrättens praxis visar att det i varje
enskilt fall måste göras en kvalificerad riskbedömning grundad på en helhetssyn
av gäldenärens förhållanden.
Betalningssäkring medför - till skillnad från kvarstad - särskild förmånsrätt
(se avsnitt 8.2) i den egendom som tagits i anspråk (8 förmånsrättslagen,
1970:979). Möjligheten att använda betalningssäkring vid befarad betalnings-
oförmåga ger tillsammans med den särskilda förmånsrätten det allmänna en
möjlighet att vid konkursrisk gå in på ett tidigare stadium än övriga borgenärer
och säkra sin rätt till betalning. Staten kan således inför en befarad konkurs
genom ett beslut om betalningssäkring säkerställa sin rätt till betalning till
förfång för gäldenärens övriga borgenärer och därigenom kanske även orsaka att
gäldenären hamnar i sådana betalningssvårigheter att betalningssäkringen i sig
framkallar en konkurs. Kritik har därför riktats mot att befarad
betalningsoförmåga kan användas som grund för betalningssäkring.
Regeringen ställer sig bakom kommitténs förslag och föreslår att
betalningsoförmåga inte längre skall utgöra grund för betalningssäkring.
Förslaget föranleder ändring i 4 betalningssäkringslagen.

8.2 Den särskilda förmånsrätten

Regeringens förslag: Den särskilda förmånsrätten för betalningssäkrade
fordringar avskaffas.
Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Remissutfallet är blandat. RRV och Länsrätten i Stockholms
län anser att denna fråga inte kan behandlas isolerat utan bör ses som en
principfråga huruvida det över huvud taget skall finnas en särskild förmånsrätt
för skattefordringar, en fråga som behandlats av Insolvensutredningen. JO anser
att frågan bör behandlas i ett annat sammanhang eftersom förslaget inte är så
väl underbyggt att det är möjligt att ta ställning till det. RSV avstyrker
förslaget oavsett vad Insolvensutredningens förslag leder fram till. Däremot är
RSV av den uppfattningen att samma regler beträffande förmånsrätt bör gälla för
kvarstad och betalningssäkring, något som kan uppnås genom att förmånsrätt
tillskapas för kvarstad, vilket verket föreslagit i RSV Rapport 1991:1 Översyn
av utsökningsbalken. RSV påpekar att förlusterna för staten torde bli betydande
om förmånsrätten slopas. Vidare befarar RSV att problemen med skenfordringar kan
komma att accentueras. Även TCO avstyrker förslaget och befarar att ändringarna
i förmånsrätten kan få till följd att oseriösa företag återigen börjar betrakta
skatteskulder som en extraordinär utgift.
Skälen för regeringens förslag: Vi har tidigare (avsnitt 8.1) föreslagit att
möjligheten att betalningssäkra begränsas till att gälla endast då det finns en
påtaglig risk för betalningssabotage. Staten får härigenom inte möjlighet
använda institutet för att gå in före andra borgenärer vid befarade betalnings-
svårigheter.
Skattefordringar har för närvarande allmän förmånsrätt (11 förmånsrättslagen,
1970:979). I ett betänkande Lag om företagsrekonstruktion (SOU 1992:113) av
Insolvensutredningen (Ju 1988:02) föreslås emellertid att denna förmånsrätt för
skatter och avgifter, det s.k. skatteprivilegiet, avskaffas. Staten får då inte
någon bättre ställning än andra (oprioriterade) borgenärer. Betänkandet bereds
för närvarande inom Justitiedepartementet.
Med verkställighet av ett beslut om betalningssäkring följer särskild
förmånsrätt i den egendom i vilken verkställighet ägt rum (8 förmåns-
rättslagen). Betalningssäkringsinstitutet motsvaras av möjligheten till kvarstad
för andra fordringar. Vid kvarstad erhåller borgenären emellertid inte någon
särskild förmånsrätt genom verkställighet av kvarstadsbeslutet. RSV har i
rapporten Översyn av utsökningsbalken (RSV Rapport 1991:1) föreslagit att
kvarstad skall ge förmånsrätt. Skälet för RSV:s förslag är att sökanden i ett
kvarstadsmål kan ha varit på sin vakt och lagt ner arbete och kostnader på att
få kvarstaden till stånd, vilket, om den samtidigt utmäts för annans fordran,
framstår som meningslöst. Rapporten bereds för närvarande inom
Justitiedepartementet.
Det huvudsakliga skälet till att betalningssäkring förenades med förmånsrätt
var att det allmännas ställning ansågs böra stärkas under den tid då fordringen
ännu inte är indrivningsbar, inte bara mot gäldenären själv utan även mot
gäldenärens övriga borgenärer (prop. 1978/79:28 s. 123). Enligt regeringens
mening är det inte motiverat att staten på det sättet får företräde framför
andra borgenärer. Behovet av skydd för betalningssäkringen får anses
tillräckligt väl tillgodosett om betalningssäkrad egendom som senare utmäts för
en annan fordran anses samtidigt utmätt för den fordran som ligger till grund
för betalningssäkringen. Ett sådant skydd finns i dag för kvarstadsbelagd
egendom enligt 16 kap. 15 andra stycket utsökningsbalken. Vi föreslår därför
att den särskilda förmånsrätten vid betalningssäkring slopas och att regeln för
kvarstadsbelagd egendom i nu nämnt avseende görs tillämplig på betalningssäkrad
egendom.
Förslaget föranleder ändringar i 12 betalningssäkringslagen, 8 och 9
förmånsrättslagen, 1 kap. 5 och 4 kap. 13 och 19 konkurslagen (1987:672)
samt 8 kap. 14 , 10 kap. 7 och 10 , 12 kap. 25 , 13 kap. 7 och 16 kap. 15
utsökningsbalken.

8.3 Tidsfrist

Regeringens förslag: Möjligheterna att förlänga tidsfristen för att
fastställa en fordran eller väcka talan vid domstol begränsas till tre
månader i taget.
Kommitténs förslag: Kommittén föreslår att tidsfristen bestäms till en månad.
Remissinstanserna: De remissinstanser som uttalat sig i frågan är negativa till
förslaget. Både JO och RÅ anser att tidsfristen är för snävt tilltagen. JO
betonar att förslaget kommer att leda till administrativt merarbete som
inkräktar på den tid som behövs för ärendenas sakliga prövning. RÅ föreslår att
tidsfristen bestäms till tre månader. Länsrätten i Stockholms län framhåller att
förslaget enbart skulle medföra en ökad arbetsbelastning och inte någon ökning i
rättssäkerheten. Om förslaget genomförs föreslår länsrätten att en ventil införs
för att fånga in sådana fall där den skattskyldige vägrar medverka. Kammarrätten
i Jönköping ser inte att det finns något skäl till att införa tidsbegränsningar
hos domstolarna.
Skälen för regeringens förslag: För betalningssäkring gäller en tidsfrist på
sex månader inom vilken en icke fastställd fordran måste ha fastställts av
skattemyndigheten eller talan om fastställelse av fordringen eller underlaget
för den ha väckts vid domstol. Går tidsfristen ut skall beslutet om
betalningssäkring hävas. Om det finns särskilda skäl får länsrätten medge
förlängning av tidsfristen. Som exempel på särskilda skäl angavs i förarbetena
(prop. 1989/90:35 s. 25) att den skattskyldige förhalar utredningen eller
utredningsmaterialet är mycket omfattande. Ansökan om förlängning skall göras
innan tidsfristen gått ut. Kritik har riktats mot möjligheten till förlängning
av tidsfristen. Enligt kritikerna kan myndigheterna frestas att inte anstränga
sig tillräckligt för att åstadkomma en skyndsam utredning.
Ett beslut om betalningssäkring är en ingripande åtgärd i den enskildes
ekonomiska förhållanden. Det ställs därför stora krav på skyndsamhet när det
gäller utredningen. Det ligger också i skattemyndighetens intresse att
skatteutredningarna slutförs så snabbt som möjligt. Kravet på skyndsamhet är
emellertid så viktigt att det finns skäl att se över bestämmelserna om en
tidsfrist.
Liksom nu bör förlängning få ske när den skattskyldige fördröjer utredningen
eller utredningen är omfattande eller komplicerad. Skattemyndigheten måste också
kunna visa de skäl som motiverar fristens förlängning. Eftersom utredningen inte
får pågå längre än nödvändigt kan det finnas skäl att begränsa tidsfristen för
förlängning.
Kommittén har föreslagit att förlängning skall medges med en månad i taget.
Förslaget om en begränsning av tidsfristen innebär merarbete för såväl
skattemyndigheten som domstolen. Är tidsgränsen för snävt tilltagen är risken
stor att det administrativa merarbetet blir oproportionerligt stort i
förhållande till den rättssäkerhet som uppnås. Vi anser emellertid att det är
rimligt att en begränsning av möjligheten till förlängning införs och att en
rimlig tidsfrist kan vara tre månader.
Förslaget medför ändring i 7 betalningssäkringslagen.

8.4 Skadeståndsansvaret m.m.

Regeringens förslag: Begränsningen av skadeståndsansvaret till att avse skador
av "någon betydelse" slopas. Ersättning för processkostnader utgår enligt lagen
(1989:479) om ersättning för kostnader i ärenden och mål om skatt, m.m.
Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Remissinstanserna: Endast ett fåtal remissinstanser har yttrat sig i denna del.
RSV har inget att erinra mot att statens skadeståndsansvar utvidgas på sätt som
föreslås, medan Skattebetalarnas Förening anser att även rena person- och
sakskador bör ersättas.
Skälen för regeringens förslag: Enligt nuvarande regler skall staten ersätta
skada, oberoende av om fel eller försummelse förelegat, när betalningssäkring
skett för en icke fastställd fordran och den sedermera inte fastställs eller
fastställs till ett väsentligt lägre belopp. Ersättning utgår för alla former av
ren förmögenhetsskada under förutsättning att skadan är av "någon betydelse",
varmed förstås skada som överstiger 5 000 kr, dock inte för processkostnader.
Med ren förmögenhetsskada avses ekonomisk skada som uppkommer utan samband med
att någon lider person- eller sakskada. Ersättning kan vägras eller sättas ned
om den skadelidande varit medvållande eller om det annars skulle vara oskäligt
att ersättning lämnas. Skadeståndstalan förs hos allmän domstol och det är den
skadelidande som har att visa att skada uppstått och hur stor skadan är.
Skälet till att skadeståndsbestämmelser infördes i betalningssäkringslagen var
att beslut om betalningssäkring kan fattas innan utredningen i ett ärende är
avslutad och utan att den skattskyldige har fått möjlighet att bemöta de
uppgifter som läggs till grund för beslutet. Bedömningen görs således många
gånger på ett osäkert underlag och risken för felaktiga beslut är därmed större
i fråga om betalningssäkring än vid sedvanliga beslut om skatt eller avgift. Det
ansågs därför rimligt att den som lidit skada till följd av ett beslut om
betalningssäkring skall få kompensation för detta.
De ovannämnda begränsningarna i skadeståndsansvaret har emellertid utsatts för
kritik. Begränsningen till "skada av någon betydelse", vilket enligt förarbetena
har preciserats till ca 5 000 kr, infördes av processekonomiska och praktiska
skäl. Det kan emellertid även i de fall där skadan understiger detta belopp vara
viktigt för den enskilde att han blir kompenserad för skadan, inte minst av
principiella skäl. Denna begränsning bör därför tas bort.
En annan begränsning avser processkostnader som har samband med
betalningssäkringsbeslutet. Kommittén föreslår att denna begränsning tas bort
och att ersättning skall utgå antingen enligt betalningssäkringslagen eller
ersättningslagen. Den enskilde ges därvid möjlighet att välja vilken av lagarna
som han vill skall tillämpas. Regeringen ansluter sig till kommitténs förslag
att processkostnader skall kunna ersättas.
När det gäller ersättning enligt betalningssäkringslagen skall talan väckas hos
allmän domstol medan ersättning enligt ersättningslagen skall prövas av den
myndighet eller domstol som skall avgöra ärendet eller målet om skatt. Det är
först i samband med att skattemyndigheten eller domstolen behandlar beskatt-
ningsfrågan som det står klart att betalningssäkring skett för ett belopp som
inte fastställts slutligt eller fastställts till ett väsentligt lägre belopp.
Genom att den myndighet eller domstol som prövar ärendet eller målet om
beskattning har att ta ställning till processkostnaderna i detta ärende eller
mål är det också lämpligt att samma instans beslutar i ersättningsfrågan rörande
betalningssäkring. För att osäkerhet inte skall råda om vilken lag som är
tillämplig och av praktiska skäl föreslår regeringen att ersättning för
processkostnader skall utgå efter de regler som gäller i ersättningslagen.
Någon remissinstans har föreslagit att även person- och sakskada skall omfattas
av skadeståndsansvaret. De skador som uppkommer vid betalningssäkring är
emellertid nästan uteslutande s.k. rena förmögenhetsskador i form av t.ex.
förlorad arbetsförtjänst, intrång i näringsverksamhet eller kapitalförlust.
Övriga skador som kan uppkomma i samband med en betalningssäkring har inte samma
särskilda skyddsbehov som ett strikt ansvar ger. Det finns därför inte skäl att
utvidga skadeståndsskyldigheten. För ersättning av andra skadetyper bör, i den
mån de förekommer, således de allmänna skadeståndsreglerna gälla.
Förslagen föranleder ändringar i 21 betalningssäkringslagen.

80

9 Meddelararvoden

Regeringens bedömning: Det finns inte skäl att införa en särskild skatt på
meddelararvoden.
Kommitténs bedömning: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Flertalet av de instanser som berört frågan instämmer i
kommitténs bedömning. Flera uttalar att det krävs mycket starka skäl för att
införa en särskild skatt. Svenska Revisorsamfundet ifrågasätter dock om
redovisningen, med hänsyn till bokföringslagens krav, kan ordnas på ett sådant
sätt att uppgifter om meddelare och meddelande inte framgår av redovisningen.
Svenska Tidningsutgivareföreningen hänvisar till tryckfrihetsförordningen och
yttrandefrihetsgrundlagen och anför bl.a. att nuvarande regler inte ger ett
tillräckligt skydd för uppgiftslämnarna och förordar därför att en särskild lag
om punktskatt på meddelararvoden införs. Länsrätten i Norrbottens län ställer
sig inte främmande inför tanken på att arvodena skulle kunna undantas från
beskattning.
Bakgrund: Meddelarfriheten, som är grundlagsfäst genom tryck-
frihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen, innebär att det i viss
utsträckning är möjligt att straffritt lämna sekretessbelagda uppgifter för
publicering i tryckt skrift eller för offentliggörande i radio och TV. Reglerna
om meddelarfrihet hänger samman med rätten till anonymitet. Den som lämnat ett
meddelande för offentliggörande har rätt att vara anonym. Rätten till anonymitet
utgör en hörnpelare i yttrandefriheten. Anonymiteten skyddas av tystnadsplikt
för massmediaföretagens företrädare vad gäller uppgift om vem som lämnat ett
meddelande. Anonymitetsskyddet förstärks också genom att myndighet eller annat
allmänt organ förbjuds att efterforska meddelare i vidare mån än vad som behövs
för åtal eller annat ingripande mot honom som inte står i strid mot
tryckfrihetsförordningen. Meddelare, s.k. tipsare, får i stor utsträckning
arvoden för tips om nyheter till massmedia. Dessa arvoden utgör skattepliktig
intäkt för meddelaren. Massmediaföretagen skall dra av preliminär skatt och
lämna kontrolluppgift på belopp som överstiger 100 kr. Vid en taxeringsrevision
har revisorn rätt att ta del av handlingar som är av betydelse för revisionen
även om den som revideras skall iaktta tystnad om dess innehåll.
Det kan uppstå konflikter mellan tryckfrihetsförordningens regler om anonymi-
tetsskydd för meddelare och reglerna om deklarations- och uppgiftsskyldighet,
taxeringsrevision och bevissäkring. De föreslagna reglerna om undantagande av
handling från revision m.m. innebär att det i ökad omfattning kan tas hänsyn
till skyldigheten för massmediaföretag att hemlighålla meddelares identitet.
Konflikten mildras också av den absoluta sekretess som gäller på skatteområdet.
Förhållandet mellan tryckfrihetsförordningen och reglerna om taxeringsrevision
och bevissäkring har uppmärksammats vid ett flertal tillfällen. I betänkandet
Anonymitet och tvångsmedel (SOU 1976:36) påpekade Utredningen om
anonymitetsskydd vid beslag och husrannsakan att bestämmelserna om taxerings-
revision och bevissäkring kan komma i konflikt med anonymitetsintressen. Detta
motiverade en översyn av reglerna, något som dock inte låg inom utredningens
uppdrag. Yttrandefrihetsutredningen tog i betänkandet Värna yttrandefriheten
(SOU 1983:70) upp anonymitetsskyddet för tipsare och framförde tanken på en
definitiv källskatt som en möjlig lösning på problemet. Även Tvångsmedelskom-
mittén berörde frågan i sitt betänkande Tvångsmedel - anonymitet - integritet
(SOU 1984:54) och föreslog en särskild beskattning av meddelararvoden. Pressens
sammarbetsnämnd har i en framställning till regeringen föreslagit en definitiv
källskatt på ersättningar till anonyma meddelare till tidningar.
Rättssäkerhetskommittén fick mot bakgrund av det anförda i uppdrag att
överväga möjligheterna att införa en särskild skatt på meddelararvoden.
Kommittén fann dock att det inte förelåg en sådan konflikt mellan grundlagens
anonymitetsskydd och skattelagstiftningen att denna motiverar en särskild skatt
för meddelararvoden.
Skälen för regeringens bedömning: Kommittén har ifrågasatt om anonymitets-
skyddet över huvud taget omfattar rätten att anonymt ta emot ersättning för
lämnade meddelanden och om det inte i stället endast omfattar rätten att anonymt
kunna publicera en artikel, lämna ett meddelande till en journalist, medverka i
ett program etc. Även om anonymitetsskyddet skulle omfatta rätten att anonymt ta
emot ersättning för meddelandet behöver emellertid inte en eventuell konflikt
mellan inkomstbeskattning och anonymitet vara av sådan art att en särskild skatt
för meddelararvoden behöver införas.
Konflikt mellan anonymitetsskydd och kontroll vid inkomstbeskattningen kan
uppkomma främst vid avgivandet av kontrolluppgift och vid revision. En
kontrolluppgift om att arvode betalats ut innehåller inga uppgifter om motpres-
tationen för arvodet. Risken för att någon hos skattemyndigheten kan dra
slutsatsen att vederbörande är meddelare och vidare kan koppla arvodet till
visst meddelande framstår som i det närmaste obefintlig, särskilt med hänsyn
till att kontrolluppgifter inte längre granskas manuellt. Kvar står möjligheten
att en revisor under pågående revision får tillgång till sådan information att
någon kan identifieras såsom den som har lämnat ett visst meddelande. Ordnas
bokföringen på ett sådant sätt, att detta inte framgår av räkenskaperna, är även
denna risk minimal. En revision avser kontroll av att företaget fullgör sina
skyldigheter enligt skatteförfattningarna. En revisor har inte något intresse av
att kontrollera vad ett utbetalt arvode hos t.ex. ett tidningsföretag avser.
Till detta kommer den absoluta sekretess som gäller på skatteområdet.
De uppgifter tidningsföretaget eventuellt har avseende meddelare kan förvaras
på annan plats än tillsammans med räkenskapsmaterialet och begäras undantagna
enligt de av oss föreslagna reglerna i 3 kap. 13 och 14 TL. Sammantaget är
det således även osannolikt att någon riskerar att röjas som meddelare ens vid
en hos utbetalaren företagen revision.
Mot risken för röjande av anonymiteten bör dessutom konsekvenserna av en
särskild skatt beaktas.
Problemet med anonymitetsskyddet försvinner inte om man inför en särskild
skatt för meddelararvoden. Skatten måste ju rimligen få kontrolleras, om än
endast stickprovsvis. En sådan kontroll leder då till att myndigheterna vid sina
stickprovskontroller får en lista på "anonyma" meddelare hos tidningen, eftersom
mottagarna då är identifierade såsom sådana. Om de däremot, såsom för närvarande
är fallet, ingår i hela kollektivet av mottagare av ersättningar för allehanda
motprestationer är det svårare att bedöma huruvida det är fråga om
meddelararvode, författararvode, annan arbetsprestation eller dylikt. Enda
möjligheten om man önskar ha en särskild skatt med totalt anonymitetsskydd är
att förbjuda kontroll eller omöjliggöra kontroll avseende mottagarna av
ersättningar. I sådant fall borde skattenivån läggas på en sådan höjd att det
inte blir lockande att använda skatteformen för andra utbetalningar. En annan
aspekt som bör beaktas är de betydande administrativa problem som en särskild
skatt för meddelararvoden skulle medföra, dels för de skattskyldiga, dvs.
tidningsföretag och andra utbetalare, dels för skatteförvaltningen. Skatteformen
skulle sannolikt komma att tillämpas mycket sällan och det leder till att mycket
få personer kommer att ha god kännedom hur och när skatten skall redovisas och
betalas. Vidare bör framhållas att den lag som reglerar förfarandet för
punktskatter, lagen om punktskatter och prisregleringsavgifter, inte är helt
ändamålsenlig för en skatt som till sin karaktär radikalt avviker från övriga
punktskatter.
Sammanfattningsvis finner vi mot bakgrund av de mycket små risker för röjande
av anonymiteten som föreligger enligt nuvarande regler och med beaktande av de
betydande olägenheterna såväl för de skattskyldiga som från administrativ
synpunkt som en särskild skatt skulle medföra att det saknas skäl att införa en
sådan skatt för meddelararvoden.

81

10 Ekonomiska konsekvenser

Regeringen har i det föregående lagt fram omfattande förslag som syftar till att
stärka den enskildes rättssäkerhet vid beskattningen. Utgångspunkten vid
utformningen av förslagen om ändrade regler vid skatteutredningar är att den
enskildes rättssäkerhet skall stärkas utan att effektiviteten i
kontrollverksamheten eftersätts. Regeringen gör bedömningen att förslagen inte
medför några effektivitetsförluster. Däremot innebär den föreslagna ordningen
ett visst merarbete för skatteförvaltningen och övergångsvis kostnader för
utbildning m.m. Dessa kostnader får dock bedömas som marginella.
Bevissäkringslagen tillämpas för närvarande mellan tio och tjugo gånger per
år. Kommittén har bedömt att den nya tvångsåtgärdslagen kan komma att tillämpas
i ett femtiotal mål. Den uppskattningen förefaller rimlig. Kostnaderna för dessa
mål bör bli marginella.
Förslaget om ersättning för kostnader i ärenden och mål om skatt kan beräknas
medföra kostnader på 10-20 milj. kr per år. Till stöd för beräkningen har
antagits att tillströmningen av inkomsttaxeringsmål kommer att motsvara 1993 års
nivå, dvs. ca 10 000 mål per år. Vidare har antagits att de enskilda vinner
bifall till sina yrkanden i 30 % av målen och att 30 % av dessa vunna mål är
ersättningsgilla. Antalet ersättningsgilla fall blir därmed ca 900 per år
(10 000 x 0,3 x 0,3). Om genomsnittskostnaden uppskattas till 15 000 kr per mål,
blir den totala kostnaden för 900 mål ca 13 milj. kr per år. Därtill kommer
ersättning vid ärenden hos skattemyndighet, vilket har beräknats till 2,5 milj.
kr per år (500 ärenden x 5 000 kr) samt administrationskostnader och kostnader
för domstolarna.
Det säger sig självt att det är svårt att beräkna kostnaderna för en reform
som denna. Framför allt initialt kan antalet ansökningar komma att att bli
relativt stort. Efter hand som praxis utbildas torde antalet dock sjunka, främst
beträffande obefogade ersättningsanspråk.
För budgetåret 1994/95 beräknar vi kostnaderna för ersättning i ärenden och mål
om skatt till högst 10 miljoner kronor. För detta ändamål bör ett särskilt
förslagsanslag föras upp under sjunde huvudtiteln.
82

11 Författningskommentarer

11.1 Lagen om särskilda tvångsåtgärder i
beskattningsförfarandet

1
I paragrafens första stycke anges att lagen tillämpas vid revision eller annan
kontroll av att skatt, tull eller avgift tas ut enligt vissa närmare angivna
lagar. Dessa lagar motsvarar, med undantag för några justeringar som föranletts
av att vissa lagar upphävts, ändrat rubrik eller blivit inaktuella, de lagar som
nämns i 1 bevissäkringslagen. Lagen (1984:404) om stämpelskatt vid
inskrivningsmyndigheter omfattas dock inte eftersom inte någon av de åtgärder
som kan beslutas enligt tvångsåtgärdslagen kan komma ifråga vid kontroll av
stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter. Detta innebär en avvikelse i
förhållande till lagrådsremissen. Lagen (1984:405) om stämpelskatt på aktier har
inte särskilt nämnts då den omfattas av lagen (1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter. Med annan kontroll avses möjligheten enligt 9 att
eftersöka och omhänderta handlingar efter föreläggande samt möjligheten till
åtgärder enligt 10 i fall som inte nämns i andra stycket. I andra stycket
anges att lagen tillämpas även vid kontroll av att en vara får föras in i eller
ut ur landet enligt tullagen (1987:1065) och för kontroll av att föreläggande
enligt lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter fullgjorts
riktigt och fullständigt.

2
Paragrafen innehåller en uppräkning av de särskilda tvångsåtgärder som kan
beslutas enligt 5-10 och 13 . Paragrafen har ändrats redaktionellt i
förhållande till lagrådsremissen då möjligheten till försegling ansetts
angelägen även beträffande granskning utan föregående föreläggande om
kontrolluppgift. Bestämmelsen om försegling har därför lagts efter
bestämmelserna i 10-12 om granskning utan föregående föreläggande om
kontrolluppgift.

3
I bestämmelsen definieras vissa begrepp som används i lagen.
Granskningsledare är den som särskilt förordnats att vara granskningsledare
enligt lagen. Regler om granskningsledare finns i 2 bevissäkringslagen. Enligt
dessa regler är granskningsledare, förutom den som har förordnats att vara det,
även den som i sin tjänst har att övervaka granskningen. Enligt 15
bevissäkringslagen skall särskilt förordnad granskningsledare anmäla vissa
beslut till den som har att övervaka granskningen. I förevarande lag föreslås
inte någon sådan anmälningsskyldighet i stället skall beslut om åtgärder enligt
lagen prövas av länsrätt. Behovet av överprövning av vissa beslut av
granskningsledare som i sin tjänst har att övervaka granskningen kvarstår därför
inte. På grund av detta och då det är angeläget att begränsa den krets som har
granskningsledares befogenheter föreslås att endast den som har ett särskilt
förordnande skall vara granskningsledare enligt lagen. Detta innebär en
förändring i förhållande till lagrådsremissen.
Handling definieras på samma sätt som i 3 kap. 11 TL.
Verksamhetslokal definieras utifrån lydelsen av förutvarande 3 kap. 10 TL med
det tillägget att verksamhetslokaler avser utrymmen som huvudsakligen används i
verksamhet som medför eller kan antas medföra bokföringsskyldighet enligt
bokföringslagen (1976:125) eller skyldighet att föra räkenskaper enligt
jordbruksbokföringslagen (1979:141) eller som bedrivs av annan juridisk person
än dödsbo. Med verksamhetslokal avses också markområden, transportmedel,
förvaringsplatser och andra utrymmen som är eller kan antas vara disponerade i
verksamheten. Definitionen har utformats efter Lagrådets förslag. Transportmedel
kan t.ex. vara bilar eller järnvägsvagnar. Exempel på förvaringsplatser är
bankfack, förvaringsboxar och magasin. Till andra utrymmen hör t.ex. postbox.
Dit hör även förvar av data för automatisk informationsbehandling oavsett om an-
läggningen är portabel eller inte (jfr SOU 1992:110 s. 351 ff. och 457 f.).
Det saknar betydelse om den som åtgärden avser äger eller hyr utrymmet, utan
det avgörande är om han på ett eller annat sätt disponerar det. Vid tveksamhet
om huruvida viss lokal disponeras av den som åtgärden avser bör ett särskilt
beslut om tvångsåtgärd mot lokalen fattas enligt 8 .

4
Bestämmelsen motsvarar proportionalitetsregeln i 6 a bevissäkringslagen. Den
har dock formulerats om utifrån lydelsen av 4 andra stycket lagen (1987:880)
om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter. Proportionalitetsregeln
gäller för alla tvångsåtgärder som får tillgripas enligt lagen och innebär bl.a.
att en åtgärd inte får vara mer omfattande eller pågå under längre tid än som är
nödvändigt med hänsyn till ändamålet med åtgärden.

5
Bestämmelsen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.
Revision måste i vissa fall kunna genomföras i den reviderades verksam-
hetslokaler även om den reviderade inte lämnat sitt medgivande till det. Det
grundläggande kriteriet för detta är att handlingar som omfattas av revisionen
inte utan svårighet kan granskas på någon annan plats. Är det möjligt att hämta
handlingarna kan i stället åtgärd enligt 6-8 bli aktuell.
Svårighet att genomföra revisionen på annan plats föreligger i allmänhet om
handlingarna inte utan vidare kan tas med för granskning på annan plats eller om
det är fråga om handlingar som är lagrade på ADB-medium, och som inte enkelt kan
kopieras eller tas med. Frågan om hur mycket handlingar det skall vara innan
gränsen för "svårighet" passeras kan inte besvaras generellt, eftersom det bl.a.
beror på hur handlingarna är ordnade och om beskattningsmyndigheten är beroende
av förklaringar på plats eller en fortlöpande möjlighet att stämma av uppgifter
mot lager, personal etc. Hos större och medelstora företag med omfattande
räkenskapsmaterial och en stor mängd affärshandlingar torde det i regel vara
svårt att utföra revisionen på annan plats än i verksamhetslokalerna. Hos små
företag med endast ett fåtal verifikationer och där verksamheten bedrivs från
bostaden råder normalt det motsatta förhållandet. Gränsdragningsfrågan torde
därför främst aktualiseras hos mindre företag.
Vid revision kan även besiktning av lokaler och byggnader, inventering av
kassa samt granskning av lager och inventarier ingå. Dessa åtgärder måste i
allmänhet ske på plats hos den reviderade.
Kraven på proportionalitet i 4 gäller både för om åtgärden över huvud taget
skall få företas och för hur den skall bedrivas samt den tid åtgärden får pågå.
Det är t.ex. tänkbart att åtgärderna i verksamhetslokalerna kan begränsas till
inventering och besiktning, medan handlingarna granskas på annan plats. En annan
möjlighet är att granskningsledaren i ett visst skede av revisionen bedriver
granskningen i lokalerna för att sedan fortsätta kontrollen på annan plats.
Detta kan t.ex. vara nödvändigt för att granskningsledaren skall kunna bilda sig
en uppfattning om bokföringsrutiner och bokföringens tillförlitlighet. Beslut om
granskning i verksamhetslokaler kan även begränsas till viss tid. Skulle
granskningsledaren senare märka att tiden inte räcker till, kan han ansöka om
ett nytt beslut. Förhållandena kan vara mycket skiftande och därför fordras att
domstolen (eller vid interimistiska beslut, granskningsledaren) noga prövar
nödvändigheten av att revisionen eller delar av revisionen genomförs i
verksamhetslokalerna.
En alternativ förutsättning för beslut om tvångsåtgärd enligt paragrafen är
att medgivande för revision i verksamhetslokalerna visserligen lämnats, men att
den reviderade ändå inte medverkar vid revisionen i tillräcklig omfattning. Det
kan antingen vara fråga om tredska eller att parterna har olika uppfattning om
hur revisionen skall bedrivas. Domstolen får i det senare fallet mot bakgrund av
de allmänna regler som getts om hur revisioner skall bedrivas (se t.ex. 3 kap.
TL) bedöma vem som har fog för sin uppfattning och, om avgörandet utfaller till
granskningsledarens fördel, besluta om tvångsåtgärd.
Även i fall där det finns en påtaglig risk att den reviderade kommer att
undanhålla eller förvanska de handlingar som får granskas får granskningen ske i
verksamhetslokalerna om kontrollen inte utan svårighet kan ske på annan plats.
Som angetts i allmänmotiveringen gäller vid sabotagerisk att riskbedömningen
skall göras efter en helhetsbedömning men att risken skall kunna beläggas i det
enskilda fallet (se avsnitt 5.6.1). Omständigheter som kan tyda på sabotagerisk
kan vara
- hot eller förtäckta hot om sabotage,
- påtaglig nervositet eller ökad aktivitet i samband med vetskap om förestående
granskning,
- om grunden för vägran till samverkan inte framstår som rimlig eller endast kan
ses som ett sätt att vinna tid,
- om bolaget eller dess företrädare på annat sätt försöker att undandra sig sina
skyldigheter,
- omfattande transaktioner med oseriösa företagare,
- oklara eller konstruerade ägarförhållanden,
- tecken på omfattande eller avancerade skatteundandraganden.
Vid sabotagerisk får, enligt andra stycket, revisionen genomföras utan att den
reviderade fått kännedom om att den skall ske. Det innebär att
beskattningsmyndigheten kan underlåta att fullgöra den underrättelse- och
samrådsskyldighet som föreligger enligt t.ex. 3 kap. 9 och 10 TL. Av 10
andra stycket 3 förvaltningsprocesslagen (1971:291) följer att länsrätten inte
behöver underrätta den enskilde om en ansökan om åtgärd, om det kan befaras att
en underrättelse skulle avsevärt försvåra genomförandet av beslut i målet.
Beskattningsmyndigheten kan ha behov av att företa en överraskningsrevision
för att t.ex. inventera kassan eller granska lagret för att undvika att den
reviderade annars hinner justera kassan eller lagret. Kassan kan t.ex. fyllas på
med privata medel, vilka egentligen redan tagits ut ur verksamheten eller lagret
kompletteras med lånade varor.

6
Vid revision i den reviderades verksamhetslokaler kan det uppkomma problem vad
avser revisionens genomförande. I normala fall bör parterna kunna lösa dem i
samråd, men det kan även finnas behov av akuta åtgärder. En sådan åtgärd är
möjligheten att omhänderta handlingar som revisorerna för tillfället granskar
eller har i sin omedelbara närhet. En annan är att eftersöka handling i verksam-
hetslokalerna. Båda dessa åtgärder får beslutas av granskningsledaren (se 14 ).
Eftersökning fordrar dock att revisionen redan fått karaktär av tvångsåtgärd,
dvs. att den sker med stöd av beslut enligt 5 .
Handling som beskattningsmyndigheten redan har tillgång till kan enligt andra
stycket omhändertas även om revisionen inte sker efter beslut enligt 5 . Om
revisionen sker efter samtycke i den reviderades lokaler och det blir fråga om
att eftersöka handlingar blir det emellertid fråga om en upptrappning av
revisionens karaktär till en tvångsåtgärd. Kan domstolens beslut om revision i
verksamhetslokalerna enligt 5 inte avvaktas får granskningsledaren fatta ett
interimistiskt beslut enligt 15 .

7
När revisionen inte genomförs i den reviderades verksamhetslokaler kan beslut om
åtgärd enligt 6 inte komma ifråga. Även när revisionen inte genomförs i den
reviderades verksamhetslokaler kan det emellertid finnas behov av att eftersöka
och omhänderta handlingar. Handlingar kan behöva hämtas i verksamhetslokalerna
om handlingar som får granskas vid revisionen inte lämnas över till revisorn
efter föreläggande (tredska) eller om det finns en påtaglig risk att den
reviderade kommer att undanhålla eller förvanska de handlingar som får granskas
(sabotagerisk).
I andra stycket görs undantag för normal underrättelse- och samrådsskyldighet
om sabotagerisk föreligger (jfr 5 andra stycket). Av 10 andra stycket 3
förvaltningsprocesslagen (1971:291) följer att länsrätten inte behöver
underrätta den enskilde om en ansökan om åtgärd, om det kan befaras att en
underrättelse skulle avsevärt försvåra genomförandet av beslut i målet.

8
Bestämmelsen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Handlingar som
omfattas av revision får, under de förutsättningar som anges i 7 , eftersökas
och omhändertas i lokal, på förvaringsplats eller i annat utrymme, som inte
utgör den reviderades verksamhetslokaler, om det finns särskild anledning att
anta att handlingarna finns i lokalen, på förvaringsplatsen eller i utrymmet. I
fall som avses i paragrafen gäller 7 andra stycket. Handlingar som inte finns
i den reviderades verksamhetslokaler kan t.ex. finnas hos en revisor eller i
bostaden hos en företagsledare. Beträffande vad som menas med verksamhetslokaler
(se 3 ). Granskningsledarens befogenhet att fatta interimistiskt beslut får
endast avse verksamhetslokaler (se 15 ) och kan därför avse t.ex. handlingar
som förvaras i en revisors verksamhetslokaler, men aldrig sådana som förvaras i
en bostad.
9
I paragrafen, som utformats i enlighet med Lagrådets förslag, föreskrivs att i
annat fall än som avses i 7 eller 8 får handlingar eftersökas och omhändertas
för granskning även hos den som förelagts att lämna ut handling, t.ex. enligt 3
kap. 5 TL, om föreläggandet inte följts. Det måste dock finnas en särskild
anledning att anta att de begärda handlingarna finns hos den förelagde. Med
uttrycket "särskild anledning att anta" avses att det skall finnas något som
talar för att handlingarna finns där och att eftersökandet inte ingår i ett mer
planlöst letande. Beviskravet har inte satts högt och bör i praktiken, om
föreläggandet avser en speciell handling, ha uppfyllts redan när
beskattningsmyndigheten beslutat om föreläggandet. Först om den förelagde
invänder att handlingen inte finns hos honom ställs frågan på sin spets och får
då avgöras efter en helhetsbedömning av de uppgifter som kommit fram. Propor-
tionalitetsprincipen kommer här att ha stor betydelse.
Beskattningsmyndigheten får även hämta handlingar enligt bestämmelserna i
denna paragraf om föreläggande om kontrolluppgift som avser handlingar inte
fullgjorts (jfr 3 kap. 50 a LSK, 3 kap. 5 LPP, 75 a tullagen och 17 kap. 5
ML). Däremot ger bestämmelsen inte stöd för att tillämpa tvångsåtgärdslagen i
övriga fall vid föreläggande att lämna kontrolluppgift enligt lagen om
självdeklaration och kontrolluppgifter.

10
Paragrafen motsvaras av 11 i lagrådsremissen (se kommentaren till 2 ).
Av bestämmelsen följer att granskning får ske utan föregående föreläggande om
kontrolluppgift enligt de i bestämmelsen angivna paragraferna. Granskningen
avser, till skillnad mot revision, kontroll av annan än den som granskas. För
att åtgärden skall komma i fråga krävs att det finns ett betydande utrednings-
intresse för sådan kontroll och skäl att anta att utredningen skulle försvåras
av ett föreläggande. Som exempel på när det kan befaras att utredningen kan
försvåras av ett föreläggande kan nämnas om det finns risk att den förelagde
saboterar utredningen själv eller genom att varsko den som uppgifterna avser.
Beviskravet för detta bör sättas relativt lågt. Det bör räcka med en allmän
bedömning av om uppgifterna är av sådan art att sabotagerisk typiskt sett kan
antas föreligga. Det är således inte nödvändigt med en mer konkret sabotagerisk
i det enskilda fallet. Vid bedömningen av om utredningen försvåras av ett före-
läggande bör även tidsaspekter beaktas. Särskilt markerat är detta vid
mervärdesskatteutbetalningar, där skattemyndigheten måste betala ut
överskjutande mervärdesskatt skyndsamt, men kontrollen bakåt i flera led kan ta
månader om skattemyndigheten måste använda föreläggandeformen. Bestämmelsen
innebär således att riskbedömningen tonats ned medan en ökad betydelse lagts på
utredningsintresset vilket i allmänhet är lättare att påvisa.
Det fordras även att det finns en särskild anledning att anta att handlingar
av betydelse för kontrolluppgiftsskyldigheten kommer att påträffas hos den som
åtgärden avser. Om en åtgärd övervägs t.ex. mot en leverantör eller en kund till
den som beskattningsmyndigheten behöver uppgifter om, finns det normalt
anledning att anta att handlingar också finns hos leverantören eller kunden. Är
t.ex. en VVS-firma verksam på en viss ort, där det finns en stor leverantör av
VVS-material kan det vara skäl nog att anta att leverantören också levererar
material till VVS-firman. Kravet har inte satts särskilt högt, men markerar att
åtgärden inte skall komma ifråga vid ett mer planlöst letande efter något som
kan vara av intresse.
Vid granskning utan föregående föreläggande att lämna kontrolluppgift skall
liksom vid andra tvångsåtgärder alltid proportionalitetshänsyn tas. Detta
aktualiseras särskilt om en sådan kontroll övervägs mot en icke
bokföringsskyldig person och dennes bostad. I dessa fall bör det finnas starka
skäl för att företa en granskning utan föregående föreläggande. En sådan
möjlighet torde emellertid inte helt kunna undvaras t.ex. om det finns anledning
att anta att falska eller i övrigt felaktiga fakturor ställts ut för att skapa
oriktiga avskrivningsunderlag eller användas i mervärdesskattehänseende.
Granskningen syftar till att få fram uppgifter för kontroll av viss person
eller viss typ av rättshandling och omfattar räkenskaper och andra handlingar
som rör verksamheten. Avser kontrollen en viss person får således handlingar som
har anknytning till rättshandling mellan den som granskas och denne person
granskas. Avser kontrollen en viss typ av rättshandling får alla handlingar med
anknytning till just den typen av rättshandling granskas.
I andra stycket anges att åtgärd enligt första stycket omfattar även
befogenhet att eftersöka och omhänderta handling som får granskas.
I tredje stycket anges att granskningen får ske i verksamhetslokalerna om de
handlingar som skall granskas inte utan svårighet kan granskas på annan plats.
Rekvisitet "inte utan svårighet kan granskas på annan plats" är detsamma som i 5
. Hos fysiska personer som inte är näringsidkare får således endast handlingar
eftersökas och omhändertas. Själva granskningen skall däremot ske på annan
plats.

11
Paragrafen motsvaras av 12 i lagrådsremissen (se kommentaren till 2 ).
Bestämmelsen innebär att det i ett beslut om åtgärd enligt 11 inte alltid
behöver anges identiteten på den som uppgifter söks om eller de uppgifter som
söks. Särskilda skäl torde framför allt föreligga när kontrollen endast utgör en
mindre del av en större utredning och det är angeläget av
kontrolleffektivitetsskäl att så mycket som möjligt hålls hemligt tills vidare
eller då det är fråga om att kontrollera en kedja av rättshandlingar och det är
oklart var kedjan slutar.

12
Paragrafen motsvaras av 13 i lagrådsremissen (jfr kommentaren till 2 ).
I paragrafen anges att en åtgärd enligt 10 inte får beslutas för att samla
in uppgifter som en förberedande åtgärd för kontroll av andra än den som
granskas. Uttrycket "samla in uppgifter som en förberedande åtgärd för kontroll
av andra" har hämtats från nuvarande 3 kap. 8 tredje stycket TL som tar sikte
på den revisionsform som benämns generell revision eller förberedande
åtgärdsrevision. Med en sådan avses enligt förarbetena (prop. 1987/88:65 s. 39)
"en uppgiftsinsamling som gäller ett större antal personer och som t.ex. har
till syfte att ge skattemyndigheten ett underlag för s.k. urvalsrevisioner".
Åtgärd enligt 10 kan således inte beslutas om de insamlade uppgifterna enbart
avses utgöra ett grundmaterial på vilket en kontrollaktion skall baseras.
Däremot kan uppgiftsinsamlingen gälla ett stort antal personer under
förutsättning att uppgifterna skall användas direkt för kontroll av dessa och
inte enbart utgör ett material som ligger till grund för t.ex. en
kontrollaktion.

13
Paragrafen motsvaras av 10 i lagrådsremissen (se kommentaren till 2 ).
Motiven till bestämmelsen har utvecklats i avsnitt 5.6.5.
Försegling av lokal, utrymme eller förvaringsplats får ske när handlingar
under revision eller granskning utan föregående föreläggande om kontrolluppgift
inte kan föras från platsen och det kan befaras att de annars undanhålls eller
förvanskas. Riskrekvisitet är här "kan befaras", vilket anger ett lägre krav på
bevisningen avseende risken än "påtaglig risk" och "särskild anledning".
Försegling kan även bli aktuell om beskattningsmyndigheten har berett sig
tillträde till lokaler med stöd av 9 och 10 för att hämta handlingar, men
alla handlingar inte omedelbart kan föras från platsen och det kan befaras att
de annars undanhålls eller förvanskas.
Beslut om försegling fattas enligt 14 av granskningsledaren.

14
Huvudregeln är att alla tvångsåtgärder skall beslutas av länsrätten på ansökan
av granskningsledaren.
De åtgärder som anges i 6 och som samtliga rör åtgärder i verksamhetslokaler
får emellertid beslutas av granskningsledaren, eftersom de vanligen måste fattas
snabbt och på plats hos den reviderade. Detsamma gäller beslut om försegling
enligt 13 . När granskningsledaren fattat beslutet kan den reviderade dock
överklaga beslutet till länsrätten (jfr 29 ). Länsrätten kan också begränsa om-
fattningen av åtgärden exempelvis till viss tid eller besluta att den skall
omprövas efter viss tid. Detta kan t.ex. bli aktuellt vid försegling, en
långvarig revision eller beslag av handlingar.

15
I de fall där länsrätten normalt skall fatta beslut kan granskningsledaren
enligt första stycket fatta ett interimistiskt beslut om tvångsåtgärd om det
finns en påtaglig risk att handlingar som har betydelse för kontrollen
undanskaffas eller förstörs innan länsrätten kan fatta sitt beslut. Eftersom ett
beslut av länsrätten normalt bör kunna erhållas inom något eller några dygn
torde länsrättens beslut endast i undantagsfall inte kunna avvaktas, särskilt
som den enskilde vid sabotagerisk vanligtvis inte vet om att en kontroll skall
ske. Om beskattningsmyndigheten t.ex. redan utför revision hos den reviderade
(med samtycke) och den reviderade uppträder på ett sätt som ger grund för att
anta att han håller på att undanskaffa eller förstöra material kan det
emellertid finnas skäl att fatta ett interimistiskt beslut om tvångsåtgärd.
Det åligger granskningsledaren att omedelbart underställa länsrätten beslutet.
Länsrätten skall utan dröjsmål pröva om åtgärden skall bestå. Den mot vilken
åtgärden beslutats skall beredas tillfälle att yttra sig, såvida inte
omständigheter som anges i 10 andra stycket förvaltningsprocesslagen
(1971:291) föreligger.
Enligt andra stycket skall insamlade uppgifter förstöras om åtgärden inte
skall bestå. Att omhändertagna handlingar skall återlämnas får anses följa av
allmänna rättsgrundsatser och någon särskild bestämmelse om detta har inte
bedömts nödvändig.

16
Paragrafen har utformats på det sätt Lagrådet föreslagit. Se vidare kommentaren
till 3 kap. 13 TL.

17
Se kommentaren till 3 kap. 14 och 14 b TL.

18
Paragrafen har utformats på det sätt Lagrådet föreslagit. Se vidare kommentaren
till 3 kap. 14 a TL. Angående begreppen tekniska hjälpmedel och sökbegrepp, se
kommentaren till 25 .

19
Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.
Bestämmelsens första mening motsvarar i huvudsak 21 bevissäkringslagen.
Andra meningen tar sikte på den situationen att granskningen av en handling har
påbörjats innan den enskilde begär att den skall undantas. Om
beskattningsmyndigheten går med på detta kommer inte något beslut om
undantagande att fattas. Även i dessa fall när parterna kommit överens om att en
handling eller del av en handling skall undantas skall inte de undantagna
uppgifterna återges eller åberopas i skatteutredningen.

20
I förvaltningslagen (1986:223) och förvaltningsprocesslagen (1971:291) finns
regler om hur beslut skall vara utformade och de gäller även vid beslut om
åtgärder enligt denna lag. Till beslutet skall emellertid även fogas uppgift om
möjligheterna att undanta handling samt vad som enligt 21-23 gäller vid
verkställighet, t.ex. rätten att närvara och att tillkalla ombud eller biträde.
Med uttrycket "den som berörs av beslutet" avses främst den hos vilken
åtgärden verkställs och den reviderade när åtgärden verkställs hos den
reviderades revisor eller i annan lokal för att söka efter den reviderades
räkenskapsmaterial.

21
Beslut om åtgärd enligt lagen verkställs av kronofogdemyndigheten. Verkställ-
ighet sker på begäran av granskningsledaren. Granskningsledaren får dock
verkställa åtgärd i verksamhetslokaler, om det kan ske obehindrat.
Beträffande åtgärd som grundar sig på tullagen (1987:1065) har tullmyndighet
samma befogenheter som kronofogdemyndighet.
Beslut om åtgärder enligt lagen får verkställas omedelbart, om inte annat
följer av beslutet.
Endast när det finns särskilda skäl, t.ex. när åtgärden riktar sig mot en
kvällsöppen restaurang, får beslutet verkställas mellan kl. 19.00 och 08.00.
Påbörjas verkställigheten inte inom en månad från den dag då beslutet fattades
förfaller beslutet. Bestämmelsen motiveras av att ett beslut om tvångsåtgärder
skall grundas på aktuella omständigheter för att få verkställas.
I fjärde stycket har i enlighet med Lagrådets förslag angivits att ett beslut
i fråga om undantagande av handling eller uppgift gäller omedelbart om inte
annat anges i beslutet.

22
Den hos vilken ett beslut om åtgärd skall verkställas eller annan som berörs av
beslutet, skall, om inte annat har föreskrivits, före verkställandet ha
underrättats om beslutet samt beretts tillfälle att själv eller genom behörig
företrädare närvara samt tillkalla ombud eller biträde. Det krävs därvid ingen
formell delgivning enligt delgivningslagen (1970:428). Är den hos vilken
åtgärden verkställs på annan ort räcker det med att han underrättas om beslutet
samt de upplysningar som skall fogas till detta per telefon. Med annan som
berörs av beslutet avses t.ex. den reviderade om åtgärden verkställs hos någon
annan. Regler om undantag från underrättelseskyldigheten finns i 20 och i
fjärde stycket.
Får myndigheten inte kontakt med den som skall underrättas om beslutet får
enligt andra stycket beslutet verkställas endast om det finns synnerliga skäl.
Sådana skäl kan t.ex. föreligga om den som beslutet skall verkställas hos håller
sig gömd eller det är uppenbart att han medvetet gjort sig oanträffbar. Detsamma
gäller när någon företrädare för ett företag inte finns att tillgå eller den hos
vilken åtgärden skall genomföras uppehåller sig utomlands och inte kan nås under
längre tid.
Av tredje stycket framgår att verkställigheten inte får påbörjas förrän de som
har rätt att närvara haft skälig tid att inställa sig. Detta gäller dock inte om
åtgärden därigenom fördröjs i väsentlig omfattning eller om det finns en
påtaglig risk att ändamålet med åtgärden annars inte uppnås.
Beskattningsmyndigheten bör normalt kunna ge dem som har rätt att närvara någon
eller några timmars frist för att inställa sig, men hänsyn bör tas till vad som
i det enskilda fallet är rimligt.
Enligt fjärde stycket tillämpas inte de nyss nämnda bestämmelserna när en
handling skall omhändertas enligt 6 . Den som berörs av beslutet skall dock
underrättas om åtgärden omedelbart efter det att beslutet verkställts.

23
Bestämmelsen motsvarar delvis 14 bevissäkringslagen. Paragrafen har även i
syfte att klargöra kronofogdemyndighetens befogenheter kompletterats med regler
motsvarande 7 kap. 14 konkurslagen (1987:672).

24
I första stycket anges att även förvaringsmaterial får tas med när handlingar
omhändertas för granskning på annan plats. Syftet med detta är att handlingarna
inte skall förvaras osorterade, utan i den ordning och pärm eller mapp som de
förvarats i.
Enligt 3 avses med handling även sådan framställning som kan läsas,
avlyssnas eller på annat sätt uppfattas endast med tekniskt hjälpmedel.
Bestämmelsen i andra stycket har motiverats av att handlingar inte skall kunna
undgå läsning. I regel torde granskningsledaren förfoga över eller kunna skaffa
fram nödvändig utrustning för att kunna läsa handlingar, t.ex. ADB-utrustning
eller utrustning för att kunna läsa handlingar på mikrofische. Inträffar det
någon gång att han inte förfogar över sådan utrustning och handlingarna inte kan
granskas i verksamhetslokalerna, får även den tekniska utrustningen tas med om
det finns synnerliga skäl för detta. Detta krav innebär att det skall vara fråga
om mycket speciella situationer och att det inte skall finnas någon rimlig
möjlighet för granskningsledaren att på annat sätt ordna med teknisk utrustning.
En allmän utgångspunkt här, liksom vid tillgripande av andra tvångsmedel, är
dock att beskattningsmyndigheten skall försöka att minimera skadan för den
enskilde. En avvägning måste därför göras mellan behovet av att granskningen
görs utanför verksamhetslokalerna och det men den enskilde utsätts för genom att
under granskningen bli av med teknisk utrustning (jfr 4 ). Beträffande
begreppet tekniskt hjälpmedel, se nedan under 25 .
Enligt tredje stycket skall exemplar av upptagningen lämnas kvar, om
granskningsledaren tar med data för automatisk databehandling, t.ex. magnetband
eller disketter med bokföring eller andra handlingar (jfr SOU 1992:110 s. 643).

25
Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Som Lagrådet anför i
sitt yttrande bör begreppet tekniskt hjälpmedel ges en vid betydelse. under
begreppet bör falla s.k. hårdvara som datorer, terminaler, maskiner för läsning
av mikrofische m.m. Hit bör också hänföras s.k. mjukvara dvs.
dataoperativsystem, bokföringsprogram, revisionsprogram och andra program som
behövs för att granska ett material som finns lagrat på disk eller annat medium
som bara kan läsas med hjälp av ADB. Utanför begreppet tekniskt hjälpmedel bör
falla "sökbegrepp". Därmed torde förstås att sökfunktionen i ett datorprogram
används t.ex. så att en granskare frågar efter alla transaktioner i
räkenskapsmaterialet som avser viss person eller visst slag.
Bestämmelserna avser att stärka integritets- och datasäkerhetsskyddet och har
i stort hämtats från Datastraffrättsutredningens betänkande, SOU 1992:110 s. 641
ff. Den innehåller en proportionalitetsprincip som utformats med hänsyn till
ADB-miljön. Endast de tekniska hjälpmedel och sökbegrepp får användas som behövs
för att tillgodose ändamålet med revisionen. Detta får, som Lagrådet påpekat,
till resultat att endast de uppgifter som behövs för ändamålet med åtgärden får
tas fram. Den i lagrådsremissen föreslagna andra meningen i första stycket är
således överflödig. Vidare finns ett absolut förbud mot granskning via telenät,
dvs. via modem mellan företagets och myndighetens datorer.
Tekniska hjälpmedel hos den som åtgärden verkställs hos får användas endast om
det är nödvändigt. Verkställande myndighet kan t.ex. begära hjälp att få en
kopia på visst material, vilken tas fram medan myndighetens tjänsteman är
närvarande. Medverkar inte den som åtgärden verkställs hos eller om en
noggrannare kontroll måste företas för att tjänstemannen skall kunna förvissa
sig om att myndigheten har fått tillgång till allt material som åtgärden avser,
får myndigheten dock själv använda den tekniska utrustningen.
Hänvisningen till 2-4 och 6 lagen (1987:1231) om automatisk databehandling
vid taxeringsrevision, m.m. innebär att Datainspektionen utövar tillsyn över att
granskning som sker med automatisk databehandling inte medför otillbörligt
intrång i personlig integritet och får meddela föreskrifter i särskilda fall.

26
Handlingar och annat som omhändertagits skall återlämnas så snart de inte längre
behövs. Att åtgärd inte får pågå längre tid än vad som är nödvändigt följer av
proportionalitetsprincipen. Efter det att t.ex. en revision slutförts kan
räkenskaper och andra omhändertagna handlingar vanligtvis återlämnas, särskilt
om revisionen inte föranlett några anmärkningar. I den mån det finns anledning
att anta att vissa handlingar kan få betydelse i bevishänseende vid
eftertaxering, annat omprövningsärende eller en följande process i domstol måste
dock vissa handlingar kunna kvarhållas.
Bestämmelsen omfattar inte åklagarmyndighets behov av att få tillgång till
handling under ett skattebrottmål. I den mån skattemyndigheten inte längre har
anledning att kvarhålla handlingen kan emellertid åklagarmyndigheten ta en sådan
handling i beslag enligt rättegångsbalken.
Enligt andra stycket fattas ett beslut om återlämnande av handlingar av
granskningsledaren. Beslutet kan, enligt 29 , överklagas till länsrätten.

27
När ett beslut om åtgärd verkställts skall ett verkställighetsbevis utfärdas
(jfr 24 bevissäkringslagen) och tillställas den hos vilken åtgärden genomförts
eller annan som berörs av åtgärden. Har t.ex. bokföring omhändertagits hos en
företagsrevisor skall både revisorn och den vars handlingar omhändertagits ha
ett sådant bevis. Förutom uppgifter om när och var åtgärden verkställts, skall
beviset innehålla uppgifter om vilka som var närvarande samt annat av betydelse
som förekommit vid verkställandet. Med annat av betydelse avses t.ex. om det
varit nödvändigt att bryta lås eller annars företa något som orsakat skada på
egendom. Har den hos vilken åtgärden verkställts framfört invändningar eller
försökt att hindra verkställigheten bör detta också noteras.
Om handlingar endast hämtats vid ett visst tillfälle torde det inte vålla
några problem att notera dessa uppgifter. Pågår en revision efter beslut enligt
6 under flera månader är inte avsikten att varje person som funnits i
lokalerna skall noteras. Förutom vad som förekommit vid det första besöket bör
viktigare händelser noteras i form av en enklare dagbok.
Om handlingar omhändertagits skall beviset innehålla en förteckning över
dessa. Detta kan t.ex. om det är fråga om ett antal pärmar med
räkenskapsmaterial ske genom en anteckning om antalet pärmar, vad de innehåller
och eventuella andra uppgifter som beskriver materialet.

28
Paragrafen motsvarar forumbestämmelsen i 26 bevissäkringslagen.

29
Den enskildes möjligheter att överklaga granskningsledarens beslut har samlats i
första stycket. Bestämmelsen motsvarar delar av 14 andra stycket och 25
andra stycket i lagrådsremissens lagförslag.
Om en åtgärd hävs helt eller delvis, skall handlingar som omhändertagits
återställas. Länsrätten får även enligt andra stycket besluta att insamlade
uppgifter skall förstöras om rätten ändrar ett beslut enligt 6 helt eller
delvis. Det kan t.ex. vara fråga om fotokopierat material, kopior av
ADB-handlingar och skattemyndighetens anteckningar som innehåller uppgifter från
sådant material.

30
Paragrafen har tillkommit med anledning av Lagrådets yttrande för att klargöra
att det allmänna får överklaga länsrättens beslut enligt lagen (se avsnitt
5.6.1). Visserligen torde redan av allmänna principer följa att det allmänna har
rätt att överklaga t.ex. länsrättens beslut att bifalla en begäran om
undantagande av handlingar. Mer oklart är om det föreligger en överklaganderätt
för det allmänna i fråga om beslut som underställts länsrättens prövning enligt
15 . Det är således befogat med en regel för att klargöra att en sådan
överklaganderätt föreligger.
Med det allmänna avses den myndighet eller person som får överklaga skatte-
eller avgiftsbeslut enligt de materiella författningarna t. ex. skattemyndighet
eller i förekommande fall allmänt ombud. Överklagandemöjligheten har således
inte knutits till granskningsledaren som sådan.
I andra stycket hänvisas till bestämmelserna i 6 kap. 15-17 taxeringslagen
(1990:324) om företrädare för det allmänna beträffande skatt eller avgift som
tas ut enligt vissa av de i 1 första stycket angivna lagarna. RSV är således
ensam behörig att föra talan i Regeringsrätten i mål enligt dessa lagar.

31
Paragrafen anger att bestämmelserna i utsökningsbalken om talan mot utmätning i
allmänhet skall tillämpas i fråga om överklagande av kronofogdemyndighetens
beslut eller åtgärd enligt lagen. Av detta följer bl.a. att tingsrätt som första
instans har att pröva verkställighetsfrågorna.

11.2 Taxeringslagen

3 kap.
5
Paragrafens första stycke har förtydligats så att det klart framgår att den
också gäller den som kan antas vara skattskyldig. Stycket har dessutom
kompletterats med en bestämmelse om att skattemyndigheten får förelägga den
skattskyldige eller den som kan antas vara skattskyldig att lämna över en kopia
av en handling i stället för en originalhandling.
I praktiken torde det ofta vara smidigare för den förelagde att
tillhandahålla en kopia i stället för att behöva skicka orginalhandlingen eller
att vid ett personligt besök visa upp handlingen. För skattemyndigheten kan det
också i många fall vara en fördel att slippa ta hand om originalhandlingar.
Exemplifieringen av handlingar som får granskas enligt tidigare andra stycket
har tagits bort. Någon ändring i sak är inte åsyftad.

6
Paragrafen har upphävts. Regler om handlingar och uppgifter som skall undantas
från föreläggande att visa upp handling eller lämna uppgift föreslås i 3 kap. 13
.

8
Paragrafen innehåller bestämmelser om taxeringsrevision. Taxeringsrevision kan i
fortsättningen endast ske för kontroll av att egen deklarations-och
uppgiftsskyldighet enligt lagen (1990:325) om självdeklaration och
kontrolluppgifter har fullgjorts. Den förutvarande bestämmelsens andra och
tredje stycken - som innehöll regler om revision hos tredjeman m.m. - har
utmönstrats.
Taxeringsrevision får ske hos den som är eller kan antas vara bokföringsskyl-
diga och den som är eller kan antas vara skyldig att föra räkenskaper samt annan
juridisk person än dödsbo. Andra deklarations-eller uppgiftsskyldiga omfattas
inte längre av taxeringsrevisionsinstitutet. De kan emellertid föreläggas att
lämna uppgifter eller handlingar enligt 5 . Förbudet mot att göra revision hos
myndigheter har tagits bort (se avsnitt 5.3.2).
Den omständigheten att någon inte avlämnat deklaration eller uppgifter utgör
inte något hinder mot revision, men bestämmelsen fordrar att den
uppgiftsskyldige skall ha hunnit fullgöra skyldigheten på ett riktigt sätt innan
revision inleds. Det innebär att en revision enligt huvudregeln inte får
påbörjas förrän självdeklarationen skall vara avlämnad (2 kap. 28 LSK) eller
den tidpunkt då beviljat anstånd enligt bestämmelserna i lagen om självdekla-
ration och kontrolluppgifter löpt ut. Obligatoriska kontrolluppgifter skall
lämnas senast den 31 januari under taxeringsåret (3 kap. 58 LSK). En
kontrolluppgiftsrevision kan således påbörjas först därefter. Vid revision av
uppgiftsskyldighet efter föreläggande skall tiden för fullgörande enligt
föreläggandet ha löpt ut.
Ett undantag från denna regel finns i andra stycket. En revision får påbörjas
även innan deklaration skall avlämnas, om revisionen kan antas bli omfattande
och det beskattningsår som skall kontrolleras har gått ut. I praktiken blir
regeln tillämplig vid revision av stora företag som kräver en hel del förarbete
innan skattemyndigheten kan börja granska bokföringen. Det fordras dock att
revisionen bedrivs på ett sådant sätt att den inte onödigt hindrar boksluts-
eller deklarationsarbetet. De handlingar som behövs för detta arbete får således
inte omhändertas eller på annat sätt göras oåtkomliga (jfr 10 ).

9
Enligt det nya första stycket skall ett beslut om taxeringsrevision överlämnas
till den reviderade innan revisionen verkställs. Stycket innehåller också
bestämmelser om vad ett beslut om taxeringsrevision skall innehålla. Beslutet
skall innehålla uppgifter om ändamålet med revisionen t.ex. om det är fråga om
en kontrolluppgiftsrevision eller vilka skatter som skall kontrolleras. Beslutet
skall även innehålla uppgift om möjligheten att undanta handlingar och uppgifter
enligt 13 och 14 .

10
I paragrafens första stycke ges den centrala regeln att en revision skall
bedrivas i samverkan med den som revideras och göras på ett sådant sätt att den
inte onödigt hindrar verksamheten. Revisioner som enbart sker med stöd av
taxeringslagen skall alltid bedrivas i samverkan med den reviderade. Endast om
åtgärder enligt tvångsåtgärdslagen eller om vite aktualiseras kan
samverkansförfarandet frångås och åtgärder vidtas under de förutsättningar som
anges i den lagen. Angående Lagrådets synpunkter på utformningen av första
stycket se avsnitt 5.3.3.
Både den reviderade och revisorn har mycket att vinna på att revisionen
bedrivs under samverkan. Revisorn och den reviderade bör därför planera
revisionens genomförande med hänsyn till båda parters önskemål.
I bestämmelsens andra och tredje stycken, liksom i 11 och 12 , ges några
allmänna riktlinjer för hur en revision skall bedrivas. Reglerna utgör ramar för
parternas befogenheter och åligganden. Att mer i detalj reglera förfarandet är
inte lämpligt då förhållandena kan skifta avsevärt i praktiken och då revisorn
och den reviderade måste ha möjlighet att inom samverkansförfarandet komma fram
till en lämplig ordning för revisionens genomförande under hänsynstagande till
omständigheterna i det enskilda fallet. Reglerna har en dubbel betydelse då de
genom att ange ramarna för taxeringsrevisioner kan tjäna till ledning för om
tvångsåtgärder skall tillgripas.
De olägenheter som skattemyndigheterna ibland noterat genom att det kan ta
veckor att få fram handlingar eller upplysningar som normalt bör kunna tas fram
omedelbart eller under några dagar, beror ofta på att den reviderade inte avsatt
tillräckliga resurser för revisionen. Generellt sett utgör inte bristande
resurser ett godtagbart skäl för att inte medverka i erforderlig omfattning. Det
kan inte helt undvikas att en revision innebär visst besvär och vissa kostnader
för den reviderade. På samma sätt som det är en medborgerlig skyldighet att
lämna uppgifter till ledning för beskattningen är den enskilde skyldig att i
skälig omfattning medverka vid kontroll av dessa uppgifter. Samtidigt är det
viktigt att revisorn uppträder korrekt och ställer rimliga krav på den
reviderade innan tvångsåtgärder övervägs.
Revisionen får enligt andra stycket ske hos den reviderade om han medger det.
Eftersom det är skattemyndigheten som tar initiativet och som vet vad en
revision normalt kräver för åtgärder är det naturligt att myndigheten tar
ställning till om revisionen behöver bedrivas i den reviderades lokaler och, om
myndigheten anser att så bör ske, föreslår den reviderade detta och inhämtar
hans medgivande.
Om den reviderade efter hand ändrar inställning till att revisionen sker i
verksamhetslokalerna men skattemyndigheten ändå bedömer det nödvändigt att
revisionen sker där innebär det att revisionen inte längre sker under samverkan.
För att revisionen skall få fortsätta i verksamhetslokalerna krävs därför ett
beslut enligt 5 tvångsåtgärdslagen.
När det gäller revision av större företag är det uppenbart att revisionen
måste genomföras i verksamhetslokalerna. När det gäller små företag med blygsam
omfattning är det däremot knappast önskvärt att revisionen sker hos den
reviderade. Ibland kan det även vara så att endast vissa delar av revisionen
behöver göras i verksamhetslokalerna. Granskning av bokföring behöver t.ex. inte
alltid ske i verksamhetslokaler medan inventering av kassa och granskning av
inventarier och lager normalt måste ske där.
I vissa fall kan den reviderade ha ett intresse av att granskningen utförs i
hans lokaler, trots att revisorn inte har föreslagit det. Det kan t.ex. gälla
känsliga handlingar som den reviderade inte vill undanta från revisionen eller
som inte kan undantas, men som han anser ändå inte bör lämna
verksamhetslokalerna, t.ex. ADB-lagrad information.
Om den reviderade begär att revisionen utförs i verksamhetslokalerna skall
denna begäran efterkommas om revisionen kan göras där utan betydande
svårigheter. Sådana svårigheter kan t.ex. uppstå om granskning i lokalerna
medför ett omfattande resande för revisorerna, om den reviderade uppträder
hotfullt eller på annat sätt stör granskningsarbetet eller om granskningsarbetet
inte kan bedrivas på ett ändamålsenligt sätt i verksamhetslokalerna. Lokalerna
kan vara trånga, kalla, bullriga etc.
Bestämmelsen i tredje stycket om kvitto vid utlämnande av handlingar har
endast ändrats redaktionellt i förhållande till nuvarande lydelse av sista
meningen i andra stycket.

11
Paragrafen innehåller regler om vad som får granskas vid revisionen. I första
stycket har paragrafen kompletterats med en hänvisning till den nya bestämmelsen
i 13 om handlingar och uppgifter som skall undantas från revision.
Alla handlingar som rör den reviderades verksamhet får normalt granskas vid
revisionen, om de inte skall undantas enligt 13 . Vid kontroll av att ett
föreläggande fullgjorts eller vid en partiell revision behöver dock endast viss
del av handlingarna granskas.
Den nuvarande bestämmelsen om kontroll av löpande beskattningsårs räkenskaper
och handlingar har tagits bort. Det är en följd av att ändamålet med revisionen
enligt 8 renodlats - revision får ske endast för kontroll av att deklarations-
och uppgiftsskyldighet fullgjorts. Endast sådana handlingar som behövs för att
kontrollera att deklarations- och uppgiftsskyldigheten fullgjorts får omfattas
av revisionen. Det löpande beskattningsårets handlingar omfattas i den
utsträckning de behövs vid revisionen av det tidigare beskattningsåret, dvs. har
någon relevans vid denna revision. Det kan t.ex. vara fallet vad avser
årsskiftesfakturering, inventarie- och lagerkontroll m.m. Att revision inte får
ske av löpande beskattningsår innebär således en begränsning av målet med
revisionen snarare än medlen för denna (se avsnitt 5.3.1).
Andra stycket (förutvarande sista stycket) har dels ändrats språkligt så att
det klarare framgår av lagtexten att inventering är en del av revisionen och att
även korttidsinventarier får inventeras, dels tillförts en bestämmelse om
besiktning av lokaler och byggnader som används i verksamheten. I praktiken
torde revisionsbestämmelserna redan tillämpas på detta sätt.

12
Första stycket innehåller bestämmelser om den reviderades skyldigheter vid
revision. En allmän regel ges om att den reviderade skall tillhandahålla de
handlingar och lämna de upplysningar samt den hjälp som behövs för revisionen. I
detta ligger att den reviderade skall fullgöra sina skyldigheter inom rimlig
tid. Det är svårt att generellt ange vilka tidsfrister som är rimliga. En allmän
utgångspunkt bör dock vara att revisorerna skall ha möjlighet att bedriva
revisionen tämligen skyndsamt och i ett sammanhang. Endast om den reviderade har
mer beaktansvärda skäl för att få mer än en kortare respit bör detta beaktas
utan att det ses som tredska (jfr vad som sagts under kommentaren till 10 om
bristande resurser).
Vid inventering är det ofta nödvändigt för revisorn att få tillträde till de
utrymmen som används i verksamheten. En arbetsplats för revisorn eller
revisorerna behövs när revisionen får genomföras i den reviderades lokaler.
Behovet av en arbetsplats och möjligheterna att tillhandahålla en sådan varierar
avsevärt, behovet kan avse alltifrån ett skrivbord i ett mindre kontor till
flera rum vid revision av stora företag.
Även vid granskningen av ADB-lagrat material enligt andra stycket är
utgångspunkten att granskningen skall bedrivas i samverkan med den reviderade.
Således kan revisorn och den reviderade komma överens om granskning genom
frågesystem via terminal, att ADB-revisor får direkt tillgång till terminal, att
visst material skall kopieras, att både terminal och kopia av upptagningen
används etc. Om den reviderade påkallar det, skall revisionen emellertid endast
omfatta en kopia. Tillförlitligheten av denna kopia måste dock kunna
kontrolleras, t.ex. genom att kopian tas fram tillsammans med ADB-revisor eller
att man stämmer av innehållet på kopian mot upptagningen i företagets
ADB-system. Även i detta fall bör de praktiska problemen lösas i samråd.
Datainspektionen kan enligt lagen (1987:1231) om automatisk databehandling vid
taxeringsrevision, m.m. också meddela föreskrifter som tar hänsyn till den
tekniska utvecklingen och de praktiska problem som kan uppstå. Ett förfarande
som t.ex. inte regleras av lagstiftningen är att den reviderade låter skatte-
myndigheten provköra datasystemet för att kontrollera tillförlitligheten t.ex.
genom att mata in ett antal uppgifter avseende löner och löneförmåner för att se
hur uppgifterna behandlas. Om skattemyndigheten ser att systemet behandlar
uppgifterna på ett tillförlitligt sätt kan det, i förhållande till vad en mer
fullständig kontroll hade medfört, spara besvär och kostnader för båda parter.
Om de praktiska problemen med revision av ADB-upptagningar inte löses i samråd
kan tvångsmedelsanvändning bli aktuell. För att inte behöva driva fram en
tvångsmedelsanvändning, kan den reviderade begära att länsrätten prövar frågan
enligt 14 .
Tredje stycket, som utformats på det sätt Lagrådet föreslagit, innehåller ett
förbud mot granskning via telenät och proportionalitetsregler. Vid granskning av
upptagning som avses i andra stycket får endast de tekniska hjälpmedel och
sökbegrepp användas som behövs för att tillgodose ändamålet med revisionen.
Detta innebär att endast uppgifter som behövs för detta ändamål får aktivt
eftersökas. Angående begreppen tekniskt hjälpmedel och sökbegrepp se kommentaren
till 25 tvångsåtgärdslagen.

12 a
I första stycket anges att en revision inte får pågå längre tid än nödvändigt
och att handlingarna skall återlämnas till den reviderade så snart som möjligt
och senast när revisionen avslutats. Om en handling behövs i bevishänseende kan
den i vissa fall tas om hand enligt tvångsåtgärdslagen. Vid misstanke om brott
kan handlingen beslagtas enligt rättegångsbalken.
Av andra stycket, som motsvarar tidigare 14 framgår att skattemyndigheten
snarast skall lämna meddelande om resultatet av revisionen till den reviderade i
de delar som rör honom. Detta sker enklast genom att den reviderade får en kopia
av revisionspromemorian i aktuella delar.

13
Paragrafen innehåller bestämmelser om handlingar som får undantas från
föreläggande och revision. Den har utformats enligt Lagrådets förslag.
Vid taxeringsrevision är utgångspunkten att alla handlingar i verksamheten får
granskas. Den enskilde har dock rätt att undanta sådana handlingar som omfattas
av paragrafen.
Skälen för de olika undantagen har redovisats i allmänmotiveringen (avsnitt
5.5). Här skall endast några kompletterande synpunkter ges. Undantaget i första
stycket 1 för handlingar som inte får granskas enligt 27 kap. 2 rättegångs-
balken avser huvudsakligen sådant som anförtrotts advokater, läkare m.fl. i
deras yrkesutövning eller som de i samband därmed erfarit. Undantaget har samma
omfattning som i rättegångsbalken.
I första stycket 2 undantas även handlingar med ett betydande skyddsintresse
om handlingens innehåll på grund av särskilda omständigheter inte bör komma till
någon annans kännedom. Genom att handlingarnas skyddsintresse satts i förgrunden
har markerats att en allmän relevansprövning av de handlingar som får granskas
inte skall ske. Som handlingar med ett betydande skyddsintresse har i
allmänmotiveringen särskilt nämnts handlingar innehållande vissa råd i
skatterättsliga angelägenheter, företagshemligheter eller uppgifter hos sådana
yrkesgrupper som inte omfattas av första stycket 1, men som har likartade
arbetsuppgifter, t.ex. andra jurister än advokater, revisorer, skatterådgivare
m.fl. Även mer personliga uppgifter kan i undantagsfall ha ett sådant
skyddsintresse att de skall kunna undantas granskningen. Det kan röra sig om
uppgifter om egna eller anställdas personliga förhållanden eller om uppgifter
som annars har en personlig karaktär och vars röjande skulle kunna medföra
obehagliga konsekvenser för den som har uppgifterna eller den uppgifterna rör.
Vid bedömningen av om handlingar får undantas krävs enligt andra stycket att
handlingens skyddsintresse är större än dess betydelse för kontrollen. Vid denna
bedömning är det, särskilt om skyddsintresset är markerat, angeläget att den
enskildes önskemål beaktas så långt det är möjligt. Skyddsintresset kan i många
fall tillgodoses genom att nödvändiga uppgifter lämnas i annan handling eller
muntligen. Länsrätten kan även besluta att lämna ut endast en del av handlingen.

14
Om den enskilde förelagts att lämna uppgift eller visa upp handling och han
anser att den bör undantas från föreläggandet skall han, enligt första stycket,
omedelbart översända den begärda handlingen eller uppgiften till länsrätten
tillsammans med en skriftlig begäran om befrielse från föreläggandet.
Om en handling begärs undantagen från revision skall handlingen, enligt andra
stycket, förseglas och ställas till länsrättens förfogande för prövning, på
samma sätt som i dag sker vid sådan begäran enligt bevissäkringslagen. Någon
möjlighet att underlåta detta finns till skillnad mot bevissäkringslagens regler
inte.
På samma sätt som för närvarande gäller enligt 20 bevissäkringslagen skall
länsrätten, enligt tredje stycket, pröva frågan om undantagande utan dröjsmål.

14 a
I första stycket finns en särskild regel om hur handling, som endast kan
uppfattas med tekniskt hjälpmedel, t.ex. en ADB-lagrad handling, skall
tillhandahållas i målet. Den kan t.ex. tillhandahållas i utskrift, genom kopia
av upptagningen eller genom att länsrätten får teknisk hjälp med att ta del av
handlingen. Regeln innebär således att länsrätten får överväga hur man lämpligen
bör förfara.
Begränsningar i revisorns rätt att själv använda sig av tekniska hjälpmedel
för att uppgift som skall undantas från granskning inte skall komma till
revisorns kännedom får, enligt andra stycket beslutas av länsrätten.

14 b
När allmänna domstolar prövar frågor om editionsföreläggande sker det ofta utan
att domstolen har tillgång till de handlingar som är aktuella. Förhållandena är
inte helt jämförbara, men det kan i vissa fall förekomma att länsrätten inte
behöver tillgång till en handling eller i vart fall inte till alla handlingar
som begärs undantagna. Anser den enskilde att innehållet i en handling har sådan
karaktär att han skulle föredra att inte ens domstolen tar del av det kan han
därför, enligt första stycket, begära att rätten inte granskar handlingen.
Finner rätten då att granskning av handlingen inte är nödvändig kan domstolen
avgöra målet utan att bryta förseglingen eller ta del av den översända
handlingen. Det kan t.ex. gälla en principiell fråga, där även revisorn har en
tämligen god bild av vad handlingen innehåller för typ av information.
När det gäller fråga om handlingar får granskas på grund av bestämmelser i
grundlag lämnar 13 första stycket 2 utrymme för en sådan prövning. Om det
däremot är fråga om en handling överhuvud omfattas av kontrollen - en reviderad
kan t.ex. hävda att en handling inte rör verksamheten - skall frågan enligt
andra stycket uttryckligen handläggas på samma sätt som en begäran om
undantagande på annan grund.

14 c
Motsvarande bestämmelse finns i 19 tvångsåtgärdslagen. Regeln har samma
betydelse vid skatteutredningar där tvångsåtgärder inte är aktuella.

6 kap.
10
Paragrafen har ändrats så att länsrättens beslut avseende undantagande av
handling enligt 3 kap. 13 och 14 och föreläggande enligt 3 kap. 5 kan
överklagas till högre instans enligt de ordinära reglerna i förvaltnings-
processlagen, dvs. till kammarrätten och, om prövningstillstånd erhålls, till
Regeringsrätten. Skattemyndigheten kan överklaga länsrättens beslut. Att RSV är
ensam behörig att föra talan i Regeringsrätten följer av 6 kap. 15 andra
stycket.

11.3 Lagen om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter

4
I paragrafen anges de villkor som måste vara uppfyllda för att ett beslut om
betalningssäkring skall få fattas. Motiven till den föreslagna ändringen framgår
av avsnitt 8.1. Enligt första stycket får beslut om betalningssäkring fattas om
det finns en påtaglig risk för att en gäldenär försöker undandra sig att betala
en fordran. Det skall således vara fråga om betalningsovilja eller s.k.
betalningssabotage. En indikation på att gäldenären inte kommer att betala
fordringen är att han tidigare visat betalningsovilja eller försökt undgå sina
betalningsförpliktelser. Gäldenärens underlåtenhet att deklarera eller fullgöra
sin betalningsskyldighet på annat sätt talar många gånger för betalningsovilja.
Särskilt gäller detta om förhållandena tyder på att han medvetet har försökt att
undgå beskattning för viss inkomst eller förmögenhet. Gäldenärens sätt att sköta
sin bokföring eller annan anteckningsskyldighet kan vara av betydelse för
riskbedömningen. Något direkt s.k. betalningssabotage från gäldenärens sida
behöver inte vara för handen för att risk i lagrummets mening skall föreligga.

7
Ändringen i första stycket innebär att förlängning av tidsfristen endast kan
göras med tre månader i taget. Normalt torde det vara svårare att motivera en
förlängning ju längre tid som gått sedan åtgärden beslutades, såvida det inte är
gäldenären som är orsak till att utredningen drar ut på tiden. Se vidare avsnitt
8.3.

12
Ändringarna i andra stycket hänger samman med att den särskilda förmånsrätten
för betalningssäkring tagits bort (se avsnitt 8.2). I en ny andra mening anges
att verkan av utmätning av egendom är densamma vid betalningssäkring och
kvarstad och att bestämmelserna i 16 kap. 15 utsökningsbalken är tillämpliga.

16
Ändringen hänger samman med att bevsissäkringslagen har upphävts. Bestämmelser
om granskningsledare finns nu i den nya lagen om särskilda tvångsåtgärder i
beskattningsförfarandet.

21
Av ändringen i andra stycket följer att all förmögenhetsskada skall ersättas
oberoende av skadans storlek. Motiven till förslaget framgår av avsnitt 8.4. Den
skadelidande måste visa att skada uppstått och hur stor skadan är.
Skadeståndstalan förs hos allmän domstol.
När det gäller ersättning för processkostnader skall bestämmelserna i lagen om
ersättning i ärenden och mål om skatt, m.m. tillämpas. Innebörden av dessa
bestämmelser framgår av avsnitt 7.

11.4 Uppbördslagen

49 2 mom.
I andra stycket har lagts till en uttrycklig föreskrift om att säkerhet skall ha
formen av bankgaranti eller något annat borgensåtagande. Motiven till
bestämmelsen har utvecklats i avsnitt 6.2.
Tredje stycket är nytt och innehåller bestämmelser om ersättning för kostnader
för ställd säkerhet (avsnitt 6.3). Ersättning utgår om den skattskyldige vinner
helt eller delvis bifall till sitt yrkande i omprövningsärendet eller
skattemålet. Genom att säkerhet skall bestå av bankgaranti eller annat
borgensåtagande torde kostnaden vara lätt att beräkna. I de flesta fall kommer
denna att utgöras av bankens avgift för utfärdande av en bankgaranti.
Ersättningen skall jämkas om den skattskyldige vinner bifall till endast del
av yrkandet, varvid en proportionering av kostnaden skall göras. Vidare skall
ersättningen jämkas, eventuellt till noll, om det skulle vara oskäligt att utge
full ersättning. Här avses bl.a. den situationen att en skattskyldig medverkat
till att skattemyndigheten gjort en felbedömning av en skattefordrans storlek
eller att en skattefordran hänför sig till annat beskattningsår eller liknande.
När det gäller förfarandet skall bestämmelserna i 6-11 lagen om ersättning
för kostnader i ärenden och mål om skatt, m.m. tillämpas. Innebörden av dessa
bestämmelser framgår av avsnitt 7.

78
1 mom.
Bestämmelsen om revision i tredje stycket har flyttats till nya 2 b mom.
2 mom.
Bestämmelsen har utformats efter mönster från 3 kap. 5 TL. En möjlighet till
undantagande av handling eller uppgift från föreläggande har införts.
2 a mom.
En motsvarighet till taxeringslagens taxeringsbesök har införts i uppbördslagen
(jfr 3 kap. 7 TL). I förhållande till lagrådsremissen har bestämmelsen fått en
utformning som närmare knyter an till taxeringslagens regler.
2 b mom.
Revisionsbestämmelsen i tredje stycket i 1 mom. har flyttats hit. Bestämmelsen
har även ändrats på sätt att det uttryckligen anges att revision även kan ske
hos den som kan antas vara arbetsgivare (jfr 3 kap. 8 TL).

102
I paragrafen föreskrivs om möjligheterna att överklaga länsrättens beslut om
preliminär taxering, jämkning av preliminär skatt, verkställande av skatteavdrag
och anstånd med att betala skatt (se vidare under 6.4). Länsrättens beslut får
överklagas till kammarrätten, men prövningstillstånd krävs för att få målet
prövat i kammarrätten. För beslut med anledning av en begäran enligt 44 om
besked angående skyldigheten att verkställa skatteavdrag krävs dock inte
prövningstillstånd.

11.5 Lagen om ersättning för kostnader
i ärenden och mål om skatt, m.m.

3
Paragrafen reglerar förutsättningarna för rätt till ersättning. Förutvarande
andra stycket har flyttats till 4 .
I paragrafen har ställts upp tre alternativa förutsättningar för att en
framställning om ersättning skall beviljas. Den första förutsättningen, att den
skattskyldige helt eller delvis vinner bifall till sina yrkanden, tar främst
sikte på omprövningsärenden hos skattemyndighet och dylika ärenden hos andra
förvaltningsmyndigheter samt mål hos domstol. Har yrkandena helt eller delvis
bifallits föreligger i princip en rätt till ersättning, dock under förutsättning
att det inte är fråga om kostnader som anges i 4 eller att det finns grund för
jämkning enligt 5 . Om den skattskyldige inte får bifall till sitt yrkande i
sak och överklagar såväl det beslutet som beslutet om kostnadsersättning, avgörs
frågan om rätt till ersättning efter vad saken får för utgång i den högre
instansen. Bestämmelsen omfattar även fråga om ersättning i mål om betal-
ningssäkring, där beslut om betalningssäkring meddelats för en fordran som inte
är fastställd och fordringen senare inte blir slutgiltigt fastställd eller
fastställs slutligt till ett väsentligt lägre belopp än det som har
betalningssäkrats (jfr 21 betalningssäkringslagen).
När det gäller den andra ersättningsmöjligheten, nämligen att ärendet eller
målet avser fråga som är av betydelse för rättstillämpningen avses främst
prejudikatmål eller liknande ärenden eller mål. I det senare fallet kan det vara
fråga om s.k. pilotfall som prövats av domstol, men av olika skäl inte drivits
ända upp i högsta instans. I sådana fall kan det ändå vara befogat att lämna
ersättning för gjorda rättsutredningar eller dylikt i den mån kostnaderna är
hänförliga till prejudikatfrågan.
Den tredje och sista alternativa möjligheten är att det finns synnerliga skäl
för ersättning. Det kan avse sådana fall där den skattskyldige inte fått bifall
till sina yrkanden och ärendet eller målet inte heller kan anses vara av
betydelse för rättstillämpningen, men där processen på grund av myndighetens
agerande blivit onödigt omfattande eller komplicerad. Vidare kan det vara fråga
om ett skatterevisionsärende, i vilket skattemyndigheten har orsakat den
reviderade större kostnader än nödvändigt. Det måste dock vara fråga om sådana
extraordinära fall där man i efterhand kan konstatera att utredningen eller
skatterevisionen utan den skattskyldiges eller reviderades förskyllan gått för
långt eller där man i vart fall kan konstatera att kraven på den skattskyldige
eller reviderade varit oproportionerligt stora. Synnerliga skäl kan även anses
föreligga enbart med beaktande av målets beskaffenhet i förhållande till den
skattskyldiges personliga förhållanden. Dessa fall måste dock bedömas med stor
restriktivitet.
Utöver att något av de tre nämnda revisiten skall vara uppfyllda krävs också
att den skattskyldige skäligen har behövt ombud, biträde etc. för att ta till
vara sin rätt. Det skall med andra ord förelegat ett verkligt behov av sakkunnig
hjälp. Här avses i första hand objektiva omständigheter, men även subjektiva
omständigheter kan i vissa fall vägas in. Till de objektiva förutsättningarna
hör främst sakens beskaffenhet, dvs. hur svår den skatterättsliga
problemställningen är. Subjektiva omständigheter som kan vägas mot skattefrågans
beskaffenhet är frågan om den skatteskyldiges ålder, sjukdom, bristande
erfarenhet och liknande förhållanden. Som nämnts under avsnitt 7.3 skall
ersättning inte ges till en skattskyldig som av bekvämlighetsskäl låter ett
juridiskt ombud föra talan. Ärenden och mål av enklare beskaffenhet eller där
myndigheten i tillräcklig utsträckning redovisat gällande rätt och
sakomständigheter bör således falla utanför ersättningsfallen. Vidare bör man
kunna ställa högre krav på personer som driver någon form av näringsverksamhet
beträffande uppgifter som de till följd av detta kan antas ha större insikt i än
skattskyldiga i allmänhet. Skälighetsbedömningen innefattar även, i likhet med
vad som gäller för närvarande, kostnadernas storlek. Det förhållandet att den
skattskyldige behövt hjälp i tvisten medför inte att han skall beviljas
ersättning för högre kostnader än vad som skäligen varit påkallade. Viss ledning
bör härvid kunna hämtas från vad som gäller i fråga om ersättning till biträde
m.fl. i rättshjälpsärenden.

4
Paragrafen innehåller numera de begränsningar i ersättningsrätten som tidigare
återfanns i 3 andra stycket och avser sådana kostnader som den skattskyldige
är skyldig att själv svara för under skatteutredningar eller andra liknande
utredningar för fastställande av skatt, tull eller avgift. Liksom tidigare
ersätts inte den skattskyldiges eller hans ställföreträdares arbete. Detta
gäller även för kostnader för arbete som utförts av den skattskyldiges
anställda.

5
Paragrafen har justerats i enlighet med Lagrådets förslag. I paragrafen har
införts bestämmelser om jämkning. Bifalls ett yrkande endast delvis får, enligt
ett nytt andra stycke, ersättningen jämkas, varvid hänsyn får tas till hur stor
del av kostnaderna som belöper på vardera delen. Man får därvid söka göra en
lämplig avvägning av vad som i det enskilda fallet är rimligt. Om den partiella
framgången dessutom beror av att hänsyn tagits till sådant som den skattskyldige
själv bort tillhandahålla under skatteutredningen (se 4 ) kan ersättningen
ytterligare reduceras på denna grund. Jämkning skall inte ske om den tappade
delen är av endast ringa betydelse. Härvid avses det beloppsmässiga
förhållandet. Jämkning skall normalt inte heller ske i den mån ersättning kan
medges med stöd av 3 första stycket 2, dvs. i prejudikatfallen. I sådana fall
bör jämkning som beror på att den skattskyldige endast delvis vinner bifall till
sin talan kunna komma i fråga, om den del av målet som förloras inte gäller
prejudikatfrågan. I fall som avses i 3 första stycket 3, dvs. om det finns
synnerliga skäl utges ersättningen efter särskilda grunder som i sig torde
utesluta jämkning.
Enligt ett nytt tredje stycke kan ersättningen också jämkas om den
skattskyldige eller hans ombud varit försumlig eller orsakat att processen
blivit mer omfattande än nödvändigt. Det kan t.ex. vara fallet när han under
ärendets eller målets gång i onödan tillfört nya omständigheter, utnyttjat
möjligheten att komma med nya yrkanden eller dylikt och på så sätt orsakat ökad
skriftväxling eller t.o.m. nödvändiggjort en muntlig förhandling, som annars
inte hade behövts.

7
Paragrafen behandlar frågor om forum och tid för framställning om ersättning.
Varje instans som avgör ett ärende eller mål om skatt, där kostnader uppkommit,
skall numera själv ta ställning till om och i vilken omfattning ersättning skall
medges. Det innebär att skattemyndigheten prövar frågan om kostnader som
uppkommit i ett ärende hos myndigheten och förvaltningsdomstol resp. allmän
domstol vid mål om skatt i resp. domstol.
För att uppnå god arbetseffektivitet är det rimligt att kräva att skattskyldig
som vill ha ersättning begär detta innan ärendet eller målet avgörs. I andra
meningen har därför intagits en bestämmelse om detta. Har den skattskyldige
aviserat att han avser att begära ersättning bör han därför, innan ärendet eller
målet avgörs, beredas tillfälle att komma in med en kostnadsräkning.
Ersättningsbeslutet skall meddelas i samband med att myndigheten eller domstolen
avgör ärendet eller målet i övrigt.

8
Paragrafen har upphävts. De bestämmelser den reglerade återfinns nu i 7 .

9
Paragrafen har justerats med hänsyn till att den numera även avser ärenden om
skatt hos förvaltningsmyndighet.

10
Eftersom även förvaltningsmyndighet skall fatta beslut om ersättning fordras en
regel om möjlighet att överklaga ett sådant beslut. Ersättningsärendet skall då
överklagas till länsrätten i det län där myndigheten är belägen. Beträffande
förvaltningsdomstolar överklagas länsrätts beslut i vanlig ordning till
kammarrätt osv. Även allmänna domstolar kan fatta beslut om ersättning.
Tingsrätt fungerar som beskattningsmyndighet i arvs- och gåvoskattemål.
Ersättningsbeslut överklagas då till hovrätten, dvs. i samma ordning som dessa
skattemål.
Paragrafen innehöll tidigare bestämmelser om domstols handläggning av yrkande
om ersättning för kostnader hänförliga till ärende hos förvaltningsmyndighet.
Eftersom förvaltningsmyndigheten numera själv skall pröva ersättningsfrågan
behövs ingen sådan reglering. Bestämmelserna har därför slopats.

11
Paragrafens första stycke har justerats så att det även avser ärenden om skatt
hos förvaltningsmyndighet. I förhållande till Lagrådsremissen har begränsningen
till överklagande av skattskyldig slopats.
I andra stycket har införts en bestämmelse om att den myndighet eller det
allmänna ombud, som får överklaga det ärende som kostnaderna hänför sig till,
även får överklaga ersättningsbeslutet. Överklagande skall därvid ske inom samma
tid som gäller för sakfrågan i målet. Dock får denna tid inte överstiga två
månader från det att beslutet meddelades. I förhållande till lagrådsremissen har
tiden för överklagande modifierats.Ett beslut om kostnadsersättning skall, för
att kunna prövas, överklagas särskilt.

Övergångsbestämmelser

Övergångsbestämmelserna har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Äldre
bestämmelser skall tillämpas i fråga om kostnader i ärenden och mål som
anhängiggjorts före ikraftträdandet. Med anhängiggörande avses i detta
sammanhang även det förhållandet att ett ärende omprövas, revision påbörjas etc.
på initiativ av förvaltningsmyndighet.

11.6 Förmånsrättslagen

8
Andra meningen har upphävts. Betalningssäkring ger inte längre förmånsrätt i den
egendom som har tagits i anspråk.

9
Paragrafen reglerar det inbördes förhållandet mellan förmånsrätterna.
Femte stycket har upphävts till följd av att den särskilda förmånsrätten för
betalningssäkrade fordringar slopas.

11.7 Lagen om sjömansskatt

19
Tredje stycket har ändrats med utgångspunkt i ändringarna i 3 kap. 5 TL samt
tillfogats en hänvisning till samma lags regler om handling eller uppgift som
skall undantas.
Fjärde stycket tas bort. Innehållet återfinns efter konsekvensändringar i 19 c
.

19 a
Paragrafen hänvisar till 3 kap. 16 TL.

19 b
I bestämmelsen införs en motsvarighet till taxeringslagens taxeringsbesök (3
kap. 7 TL). Bestämmelsen har i förhållande till lagrådsremissen fått en
utformning som närmare knyter an till taxeringslagens regler.

19 c
Revisionsbestämmelsen i nuvarande 19 fjärde stycket har efter språkliga
justeringar flyttats hit.

11.8 Mervärdesskattelagen

17 kap.
2
Bestämmelsen har ändrats i konsekvens med ändringarna i 3 kap. 5 TL.

3
Hänvisningen till 3 kap. 6 TL har ersatts med en hänvisning till 13 -14 a
samma kapitel. Dessutom har bestämmelsen arbetats om språkligt.

5
Paragrafen har utformats efter Lagrådets förslag. Skattemyndigheten får till
ledning för beskattningen av annan person förelägga bl.a. näringsidkare att
lämna uppgift eller att visa upp handling eller lämna över kopia av handling som
rör en omsättning av vara eller tjänst som han förvärvat av, sålt till eller
tillhandahållit annan näringsidkare.
Skattemyndigheten har även en motsvarande möjlighet att förelägga annan person
om det finns särskilda skäl för detta. Bestämmelsen gör det möjligt för
skattemyndigheten att i vissa fall följa mervärdesskattepliktiga varor i en
transaktionskedja för att kontrollera att mervärdesskatt redovisats och betalats
på rätt sätt. Det är inte nödvändigt att föreläggandet avser uppgifter om en
viss angiven näringsidkare. Ett föreläggande enligt paragrafen kan avse också ej
namngiven näringsidkare eller uppgifter som behövs som en förberedande åtgärd
för kontroll av andra (jfr 3 kap. 50 a LSK).

6
Bestämmelsen i första stycket ger skattemyndigheten möjlighet att förena ett
föreläggande enligt 5 med vite.
Enligt andra stycket får den enskilde i stället för att själv ta fram begärda
handlingar eller uppgifter ställa handlingar till skattemyndighetens förfogande
för kontroll om han annars måste lägga ned ett betydande arbete för att fullgöra
föreläggandet. Bestämmelsen är tänkt för de fall när skattemyndigheten vill ha
fram ett mer omfattande material eller arbetskrävande sammanställningar av
material. Den enskilde skall i dessa fall om han inte vill eller kan lägga ned
nödvändiga resurser på att ta fram uppgifterna kunna begära att
skattemyndigheten själv tar fram dessa.

7
Första stycket anger vad revision får avse och hos vem revision får ske.
Bestämmelsen motsvarar reglerna i 3 kap. 8 första stycket TL. Revision får
dock även ske hos den som anmält sig för registrering och sådan representant för
utländsk skattskyldig som avses i 22 kap. 6 . Motiven till bestämmelsen har
utvecklats i avsnitt 5.9.1. Något förbud mot att verkställa revisioner hos
myndigheter finns inte. I fråga om syftet med revision kvarstår reglerna
oförändrade.
Andra stycket har endast ändrats redaktionellt.

20 kap.
9
Av ändringen i andra stycket framgår att länsrättens beslut om anstånd med att
lämna deklaration eller betala skatt får överklagas till kammarrätten.
Prövningstillstånd krävs dock för att få målet prövat i kammarrätt.

11.9 Lagen om punktskatter och prisregleringsavgifter

3 kap.
3
Bestämmelsen har ändrats efter förebild av 3 kap. 5 TL. Regler om handlingar
och uppgifter som skall undantas från föreläggande har införts i 15 och 15 a .

5
Paragrafen har utformats efter mönster av 3 kap. 50 a lagen (1990:325) om
självdeklaration och kontrolluppgifter. Se vidare kommentaren till denna
paragraf.

7
Paragrafen har i redaktionellt hänseende utformats i huvudsak efter 3 kap. 8
TL. I andra stycket ges dock en specialregel som innebär att revision får göras
för att kontrollera om en ansökan om återbetalning av eller kompensation för
skatt är korrekt. Motiven till regeln har utvecklats i avsnitt 5.9.2.

8
Ändringarna motsvarar den nya lydelsen av 3 kap. 9 TL.

9
Paragrafen motsvarar 3 kap. 10 första och andra styckena TL.

10
Paragrafen motsvarar 3 kap. 10 tredje stycket TL.

11
Ändringarna motsvaras av de ändringar som vidtagits i 3 kap. 11 TL.

12
Paragrafen motsvarar 3 kap. 12 första - tredje styckena TL.

13
Paragrafen motsvarar 3 kap. 12 fjärde stycket TL.
14
Paragrafen motsvarar 3 kap. 12 a TL.

83

15
Paragrafen motsvarar 3 kap. 13 TL.

15 a
Paragrafen motsvarar 3 kap. 14 TL.

15 b
Paragrafen motsvarar 3 kap. 14 a TL.

15 c
Paragrafen motsvarar 3 kap. 14 b TL.

15 d
Paragrafen motsvarar 3 kap. 14 c TL.

8 kap.
8
Av ett nytt andra stycke framgår att länsrättens beslut om anstånd med att lämna
deklaration eller betala skatt får överklagas till kammarrätten.
Prövningstillstånd krävs dock för att få målet prövat i kammarrätt.

11.10 Lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare

27
Revisionsbestämmelsen i nuvarande första stycke har flyttats till 27 b .
Bestämmelsen i det nya första stycket har ändrats så att den endast behandlar
skattemyndighetens möjlighet att förelägga den enskilde.
Det nya andra stycket hänvisar till taxeringslagens regler om undantagande
från föreläggande.
Nuvarande fjärde stycke har fått en ändrad placering och utgör nu ett nytt
tredje stycke.

27 a
Tidigare 27 a har bytt beteckning till 27 c .
I nya 27 a har införts en möjlighet att vid besök hos arbetsgivare eller vid
annat personligt sammanträffande stämma av uppgifter i främst
uppbördsdeklarationer mot räkenskaper m.m., vilket motsvaras av taxeringsbesök i
taxeringslagen ( 3 kap. 7 TL). Paragrafen har i förhållande till förslaget i
lagrådsremissen fått en utformning som närmare knyter an till taxeringslagens
regler.

27 b
Revisionsbestämmelsen från nuvarande 27 första stycket har efter vissa
justeringar (jfr 3 kap. 8 TL) flyttats hit. Bestämmelsen har utformats efter
Lagrådets förslag.

76
Ändringarna innebär att länsrättens resp. Sjömansskattenämndens beslut om
anstånd med att betala arbetsgivaravgifter får överklagas till kammarrätten.
Prövningstillstånd krävs dock för att få målet prövat i kammarrätt.

11.11 Tullagen

16
Andra stycket i nuvarande lydelse överlappas av föreslagen lydelse av 75 och
tas därför bort.

42
Andra stycket i nuvarande lydelse överlappas av föreslagen lydelse av 75 och
utmönstras därför.

75
Ändringarna medför att paragrafen endast skall reglera tullmyndighetens
möjlighet att förelägga den som är eller kan antas vara uppgifts- eller
anmälningsskyldig enligt tullagen eller den för vars räkning en vara förts in
eller ut.
Möjligheten att förelägga tredjeman har brutits ut och överförts till 75 a .

75 a
Paragrafen är ny och innehåller bestämmelser om kontroll av annans anmälnings-
eller uppgiftsskyldighet genom föreläggande (kontrolluppgiftsskyldighet, jfr 3
kap. 50 a LSK). Sådan kontroll skall endast få ske hos den som bedriver
verksamhet av sådan beskaffenhet att uppgift av betydelse för kontrollen kan
hämtas ur handlingar som rör verksamheten. Bestämmelsen har utformats i enlighet
med Lagrådets förslag.

75 b
Paragrafen innehåller bestämmelser om när revision skall få ske och har
utformats med 3 kap. 8 TL som förebild. Revisionen får avse att kontrollera
att anmälnings- eller uppgiftsskyldigheten enligt lagen - eller enligt
föreskrifter som meddelats med stöd av lagen - fullgjorts riktigt och
fullständigt. Revisionen får sålunda även avse kontroll av att föreläggande
fullgjorts riktigt och fullständigt.

76
Paragrafen har utformats i överensstämmelse med motsvarande regler i 3 kap. 9
TL.

77
Paragrafen har utformats efter förebild av 3 kap. 10 första och andra styckena
TL.

77 a
Paragrafen motsvarar bestämmelserna i 3 kap. 10 tredje stycket och 11 första
och tredje styckena TL.

77 b
Paragrafen har utformats efter förebild av 3 kap. 12 TL.

77 c
Paragrafen motsvarar 3 kap. 12 a TL.

78
Paragrafen har utformats efter 3 kap. 13 TL.

79
Paragrafen har utformats efter 3 kap. 14 TL.

79 a
Paragrafen har utformats efter 3 kap. 14 a TL.

79 b
Paragrafen motsvarar 3 kap. 14 b TL.

79 c
Paragrafen har utformats efter 3 kap. 14 c TL.

11.12 Lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter

3 kap.
3
I bestämmelsen, som rör undantag från skyldigheten att lämna kontrolluppgift,
hänvisas till taxeringslagens regler om undantag från skyldighet att lämna
uppgift.

50 a
Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. I första stycket
anges att i huvudsak bokföringsskyldiga och juridiska personer får föreläggas
att lämna kontrolluppgift för kontroll av rättshandling mellan den som förelagts
och annan person. Även andra, dvs. fysiska personer som inte är näringsidkare,
får föreläggas om det finns särskilda skäl. Det kan i vissa fall finnas ett
starkt utredningsintresse av att hämta in uppgifter även från personer som inte
är bokföringsskyldiga, t.ex. när någon sålt tillgångar till betydande belopp
till en näringsidkare och försäljningen grundat avdragsrätt hos näringsidkaren.
Det kan också vara fråga om skenrättshandlingar, oriktigt benämnda
rättshandlingar eller dylikt. En maskin kan ha köpts och åsatts ett mycket högre
värde än marknadsvärdet, varor kan ha köpts in till ett högre värde än marknads-
värdet och sålts vidare etc. När skattemyndigheten skall kontrollera
tillgångarna hos den bokföringsskyldige kan de ha sålts vidare eller så har
andra maskiner ställts dit under revisionen. Följer skattemyndigheten tillgången
bakåt i tiden kan det hända att den har ägts av en privatperson. Det måste i
sådana särskilda fall anses försvarbart att även denne kan föreläggas att lämna
uppgifter till skattemyndigheten eftersom kontrollmöjligheten annars kan gå helt
förlorad.
Genom rekvisitet "särskilda skäl" markeras att sådan kontroll aldrig kan vara
en rutinåtgärd vid revision eller annan skatteutredning, utan att det finns skäl
för detta i det enskilda fallet. I regel bör det vara fråga om mer betydande
belopp som misstänks ha undandragits beskattning, men i bland kan det vara
motiverat med ett föreläggande även vid mindre belopp om förfarandet har
upprepats eller annars haft betydande omfattning.
Ett föreläggande enligt paragrafen syftar till att kontrollera rättshandlingar
mellan den förelagde och annan person. Gränsen mellan en sådan kontroll och
kontroll av om den förelagde fullgjort sina egna skyldigheter kan i praktiken
bli subtil. Det är dock viktigt att skillnaden mellan kontrollformerna hålls
klar och att ändamålen bakom dessa inte blandas ihop. Om det egentliga syftet är
att utföra en kontroll av annan skall inte reglerna för kontroll av egen
uppgifts- eller deklarationsskyldighet användas.
I regel känner skattemyndigheten till namnet på den som granskningen avser. I
vissa fall kan dock den som skall granskas vara okänd. Har skattemyndigheten
fått kännedom om t.ex. försäljning av en viss tillgång och vill kontrollera
köparen, men endast vet namnet på säljaren, kan myndigheten företa en kontroll
hos säljaren för att få reda på köparens namn. På samma sätt kan myndigheten
vända sig till en generalentreprenör för att få reda på vilka som är under-
entreprenörer vid en större entreprenad. Ett föreläggande enligt paragrafen kan
också avse att hämta in uppgifter om rättshandlingar som en förberedande åtgärd
för kontroll av andra.
Som vi redan nämnt i avsnitt 5.4 kan ett föreläggande utnyttjas i två olika
situationer. Den ena är om föreläggandet avser en viss bestämd typ av
rättshandling. Skattemyndigheten kan då begära att tredjeman lämnar uppgifter
rörande denna typ av rättshandling utan att namnge de personer som har företagit
rättshandlingen. Den andra situationen är när skattemyndigheten vill hämta in
uppgifter rörande rättshandlingar med en viss bestämd skattskyldig.
Rättshandlingarna behöver då inte specificeras.
I stället för att själv sammanställa uppgifter ur räkenskaper och andra
handlingar kan den förelagde enligt andra stycket ställa sådana handlingar som
omfattas av föreläggandet till skattemyndighetens förfogande. Detta kräver dock
att ett fullgörande av föreläggandet skulle innebära att den förelagde måste
lägga ned ett betydande arbete. Myndigheten kan då i stället efter biträde av
den förelagda få sköta uppgiftsinsamlingen.
I tredje stycket anges att en kontrolluppgift enligt första stycket även får
avse att visa upp handling eller lämna över en kopia av handling.

4 kap.
6
Fullföljdsbegränsningen mot länsrättens beslut om undantag från skyldighet att
lämna kontrolluppgift enligt 3 kap. 3 har tagits bort. Av allmänna regler
följer att länsrättens beslut kan överklagas till kammarrätt av den
uppgiftsskyldige och skattemyndighet.

11.13 Lagen om automatisk databehandling vid taxeringsrevision, m.m.

1, 3 och 6
Paragraferna har ändrats endast i redaktionellt hänseende.

5
Paragrafen har upphävts eftersom det inte längre är möjligt att företa
taxeringsrevisioner som en förberedande kontroll av andra än den hos vilken
revisionen sker.

11.14 Lagen om allmänna förvaltningsdomstolar
18
Bestämmelsen har ändrats i redaktionellt hänseende i enlighet med Lagrådets
förslag.

11.15 Sekretesslagen

9 kap.
2
Paragrafen har ändrats i redaktionellt hänseende med anledning av att
bevissäkringslagen föreslås upphävd.

11.16 Utsökningsbalken

8 kap.
14
Paragrafen har upphävts på grund av att den särskilda förmånsrätten för
betalningssäkring slopats.

10 kap.
7
Ändringen har föranletts av att den särskilda förmånsrätten för betal-
ningssäkring har slopats.

10
Ändringarna i första och andra styckena har föranletts av att den särskilda
förmånsrätten för betalningssäkring har slopats.

12 kap.
25
Nuvarande tredje punkten har upphävts på grund av att den särskilda
förmånsrätten för betalningssäkring har slopats.

13 kap.
7
Fjärde stycket har upphävts till följd av att den särskilda förmånsrätten för
betalningssäkring har slopats.

16 kap.
15
Ändringarna i andra stycket har föranletts av att den särskilda förmånsrätten
för betalningssäkring har slopats.

11.17 Konkurslagen

1 kap.
5
Ändringen i första stycket har föranletts av att den särskilda förmånsrätten för
betalningssäkring har slopats.

4 kap.
13
Andra stycket har upphävts och tredje stycket ändrats till följd av att den
särskilda förmånsrätten för betalningssäkring har slopats.

19
Ändringen i tredje stycket har föranletts av att den särskilda förmånsrätten för
betalningssäkring slopats.

11.18 Rättshjälpslagen

8
I första stycket har intagits en ny punkt 12. Den nya bestämmelsen innebär att
den praxis som utbildats vid beviljande av allmän rättshjälp i skattemål
kodifierats. Avsikten är att klargöra sambandet mellan rättshjälp och reglerna i
lagen om ersättning för kostnader i ärenden och mål om skatt m.m. De typer av
rättsliga angelägenheter som anges är de som omfattas av ersättningslagen, med
undantag för angelägenheter rörande fastighetstaxering. Sådana mål eller ärenden
tillhör den kategori av massärenden beträffande vilka regeringen med stöd av
bemyndigandet i 8 tredje stycket har förordnat att rättshjälp inte får
beviljas.
Kravet på särskilda skäl innebär att rättshjälp endast skall beviljas i mer
invecklade mål eller i fall där det annars finns särskilda omständigheter, såsom
att det finns anledning anta att den enskilde, trots domstolens
utredningsskyldighet, själv blir tvungen att göra en utredning i något
hänseende. Vidare bör beaktas om det i ärendet har lämnats motstridiga uppgifter
i något väsentligt hänseende eller om betydelsefulla sakförhållanden är oklara.
84

Kommitténs sammanfattning av betänkandet
Rättssäkerheten vid beskattningen (SOU 1993:62)

Kommittén har haft i uppdrag att se över rättssäkerheten vid beskattningen och
som huvuduppgifter haft att utreda de åtgärder som behöver vidtas vid ett
slopande av bevissäkringslagen, göra en översyn av reglerna om skatterevisioner,
lägga fram förslag som stärker den enskildes ställning vid betalningssäkring, se
över reglerna om anstånd med betalning av skatt, utreda frågan om ersättning för
kostnader i ärenden och mål om skatt samt lägga fram förslag till lösning av
konflikten mellan tryckfrihetsförordningens regler om anonymitetsskydd för
meddelare och skattekontrollen. Enligt direktiven har kommittén varit
oförhindrad att även ta upp andra frågor och lägga fram de förslag som kommittén
anser vara påkallade rörande rättssäkerheten vid beskattningen. Uppdraget har
avsett beskattningsförfarandet och skatteprocessen, inte den materiella
skattelagstiftningen.
I betänkandet redovisas först vad som avses med rättssäkerhet, varvid påpekas
att det i huvudsak är den enskildes rättsliga säkerhet som detta begrepp tar
sikte på. De mer fundamentala rättssäkerhetsaspekterna och deras betydelse för
beskattningsförfarandet och skatteprocessen redovisas också.
I de frågor kommittén haft att utreda har rättssäkerheten således ställts i
förgrunden. Den enskildes möjligheter att ta tillvara sin rätt ökar.
Lagstiftningen har strukturerats om så att alla tvångsåtgärder, förutom
vitesförelägganden, föreslås bli reglerade i en lag om särskilda tvångsåtgärder
i beskattningsförfarandet. Enligt denna skall tvångsåtgärder normalt beslutas av
domstol. Härigenom förstärks rättssäkerhetsgarantierna vid
myndighetstvångsutövning. Dessutom blir regleringen av myndigheternas
befogenheter klarare.
Kommittén lägger konkreta förslag i fyra avseenden, nämligen i fråga om anstånd
med skatt vid omprövning eller överklagande av taxering, möjligheterna att
erhålla ersättning för processkostnader, betalningssäkring samt förfarandet vid
skatteutredningar. Även förhållandet mellan anonymitetsskydd för meddelare och
skattekontroll har utretts.
I fråga om anstånd föreslår kommittén att skattskyldig normalt skall få anstånd
med att betala omtvistad skatt när han begärt omprövning av beskattningsbeslut
eller ett beskattningsbeslut har överklagats till domstol, såvida det inte är
uppenbart att den skattskyldiges yrkande i omprövningsärendet eller målet inte
kan bifallas.
Den nuvarande bestämmelsen om ställande av säkerhet för anståndsbeloppet
förändras inte, men får större betydelse än för närvarande. Den som haft
kostnader för säkerheten skall dock ersättas om yrkandet i omprövningsärendet
eller överklagandet bifalls. Slutligen föreslås att anståndsräntan höjs till
marknadsmässig nivå, för att undvika att förslaget leder till att enskilda
överklagar enbart i syfte att skjuta upp betalning av skatt.
Möjligheterna att erhålla ersättning för kostnader i ärenden och mål om skatt,
tull och avgift förbättras avsevärt. Kostnader för ombud eller biträde,
utredning eller annat som skäligen behövts för att ta tillvara den
skattskyldiges rätt skall ersättas om han helt eller delvis vinner bifall till
sina yrkanden i ärendet eller målet, ärendet eller målet avser fråga som är av
betydelse för rättstillämpningen (prejudikatfråga), ärendet eller målet i annat
fall är svårbedömt eller om synnerliga skäl för ersättning föreligger i annat
fall. Kostnader som avser sådant som den skattskyldige enligt lag skall bidra
med under utredningen skall dock inte ersättas. Vidare skall ersättningen kunna
jämkas i vissa fall. Ersättning skall enligt förslaget prövas av den domstol
eller den myndighet som avgjort målet eller ärendet.
Betalningssäkring skall enligt förslaget endast få användas när gäldenären
försöker undandra skatt, s.k. sabotagerisk. Möjligheten att använda åtgärden vid
befarad betalningsoförmåga slopas därmed. Åtgärden skall heller inte ge s.k.
särskild förmånsrätt i den säkrade egendomen. Förlängning av fristen att
fastställa fordran eller väcka talan vid domstol får endast ske med en månad i
taget. Dessutom slopas de begränsningar i skadeståndsbestämmelserna som innebär
att skada måste vara av någon betydelse för att ersättas och inte får avse
kostnader för biträde eller utredning.
I kapitlet om skatteutredningar behandlas både skattemyndigheternas
befogenheter att besluta om skatterevision och åtgärderna enligt
bevissäkringslagen. Enligt förslaget skall skatterevision få genomföras endast
hos företag och därvid bedrivas i samverkan med den reviderade. Endast när han
motsätter sig åtgärden eller det finns påtaglig risk att han undanskaffar eller
förvanskar handlingar skall tvångsåtgärd få tillgripas.
Tredjemanskontroll skall normalt ske genom ett föreläggande att lämna uppgift
eller visa upp handling. Nuvarande möjlighet att direkt inleda en revision för
detta ändamål föreslås således upphävd. I speciella fall skall dock tvångsåtgärd
kunna användas, nämligen då sabotagerisk eller ett betydande utredningsintresse
föreligger samt då det med hänsyn till den som granskas inte bör anges vad eller
om vem uppgifter söks. Privatpersoner skall även i fortsättningen kunna
föreläggas att lämna uppgifter eller visa upp handlingar avseende den egna
taxeringen, men endast i undantagsfall kunna föreläggas att medverka vid
tredjemanskontroll.
Bevissäkringslagen har sådana brister ur rättssäkerhetssynpunkt att den bör
upphävas. I stället föreslås en ny tvångsåtgärdslag för beskattningsförfarandet.
Förutsättningarna för tvångsåtgärder är mer preciserade i den nya lagen och de
skall huvudsakligen beslutas av domstol. En möjlighet att fatta ett
interimistiskt beslut föreslås för de fall då domstols beslut inte kan avvaktas.
Skyddet för integritetskänsliga handlingar utvidgas. Sådana handlingar som inte
får tas i beslag vid husrannsakan under förundersökning vid brottsutredningar,
liksom kvalificerade skatterättsliga bedömningar, får undantas vid
skatteutredningar. Vidare föreslås särskilda avvägningsregler för att skydda
tekniska företagshemligheter och andra handlingar, vars innehåll på grund av
särskilda omständigheter inte bör komma till annans kännedom.
Kommittén har även utrett förhållandet mellan anonymitetsskydd för meddelare
och skattekontroll när meddelare erhåller arvoden för sin medverkan att lämna
uppgifter till tidningar m.fl. Både deklarations- och uppgiftsskyldighet synes
med nuvarande system kunna fullgöras utan att anonymiteten för meddelare röjs.
Inte heller i fråga om skatterevisioner har anonymitetsskyddet befunnits vara
hotat. Därför behövs inte någon särskild skatt för meddelararvoden. För det fall
man ändå anser att en sådan skatt bör införas har kommittén utformat ett förslag
till lag om skatt på arvode till anonym meddelare. Den är utformad som en punkt-
skatt på meddelararvodet.
I ett avslutande kapitel redovisas några frågor som kommittén inte hunnit
utreda, men där det finns skäl att företa en rättssäkerhetsanalys.
187

Förteckning över de remissinstanser som yttrat sig över
betänkandet Rättssäkerheten vid beskattningen (SOU 1993:62)

Efter remiss har yttranden över promemorian avgivits av Regeringsrätten,
Justitiekanslern (JK), Domstolsverket (DV), Riksåklagaren (RÅ),
Datainspektionen, Riksskatteverket (RSV), Statskontoret, Generaltullstyrelsen,
Riksrevisionsverket (RRV), Svea hovrätt, Kammarrätten i Stockholm, Kammarrätten
i Jönköping, Länsrätten i Stockholms län, Länsrätten i Göteborgs och Bohus län,
Länsrätten i Kronobergs län, Länsrätten i Norrbottens län, Riksdagens ombudsmän
(JO), Föreningen Auktoriserade Revisorer (FAR), Föreningen Sveriges kronofogdar,
Företagarnas Riksorganisation, Företagens Uppgiftslämnardelegation (FUD),
Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet, Kooperativa förbundet (KF),
Landsorganisationen i Sverige (LO), Lantbrukarnas Riksförbund (LRF),
Skattebetalarnas förening, Stockholms Handelskammare, Svenska
Arbetsgivareföreningen (SAF), Svenska Bankföreningen, Svenska Kommunförbundet,
Svenska Revisorssamfundet (SRS), Svenska Tidningsutgivareföreningen (TU),
Sveriges advokatsamfund, Sveriges Akademikers Centralorganisation (SACO),
Sveriges domareförbund, Sveriges Industriförbund, Sveriges Köpmannaförbund,
Sveriges Redareförening, Sveriges Redovisningskonsulters Förbund (SRF) och
Tjänstemännens Centralorganisation (TCO).
Yttrande har också avgetts av Kommerskollegium.
RÅ har bifogat yttranden som han har hämtat in från Statsåklagarmyndigheten
för speciella mål och regionåklagarmyndigheterna i Linköping, Jönköping och
Härnösand samt Åklagarmyndigheten i Malmö.
RSV har bifogat yttranden som verket har hämtat in från skattemyndigheterna i
Stockholms, Uppsala, Malmöhus och Kopparbergs län samt kronofogdemyndigheterna i
Stockholms, Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län, därutöver ett yttrande som
kommit in från Skattemyndigheten i Värmlands län.
Länsrätten i Norrbottens län har till sitt yttrande fogat tre skiljaktiga
meningar.
Företagarnas Riksorganisation, SAF, Stockholms Handelskammare, Svenska
Bankföreningen, Sveriges Industriförbund, och Sveriges Köpmannaförbund har i
sina remissvar hänvisat till ett yttrande från Näringslivets Skattedelegation.
Företagarnas Riksorganisation har därutöver avgett ett eget yttrande.
SACO har, i stället för att avge eget yttrande, gett in yttranden från
medlemsförbunden JUSEK och Civilekonomernas Riksförbund.
190

Remitterade Lagförslag

2.1 Förslag till lag om särskilda tvångsåtgärder i
beskattningsförfarandet

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1 Denna lag tillämpas vid revision eller annan kontroll av att skatt, tull
eller avgift tas ut enligt bestämmelserna i
1. uppbördslagen (1953:272),
2. lagen (1958:295) om sjömansskatt,
3. kupongskattelagen (1970:624),
4. lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter,
5. lagen (1984:404) om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter,
6. lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare,
7. tullagen (1987:1065),
8. fordonsskattelagen (1988:327),
9. taxeringslagen (1990:324),
10. lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta, 11.
lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl.,
12. mervärdesskattelagen (1994:000).
Lagen tillämpas även vid kontroll av att en vara får föras in i eller ut ur
landet enligt tullagen och för kontroll av att föreläggande enligt lagen
(1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter fullgjorts riktigt och
fullständigt.

2 Åtgärder som får beslutas enligt denna lag är
1. revision i den reviderades verksamhetslokaler (5 ),
2. eftersökande och omhändertagande av handlingar (6-9 ),
3. försegling av lokal, förvaringsplats eller annat utrymme (10 ),
4. granskning utan föregående föreläggande om kontrolluppgift (11 och 12 ).

3 I denna lag förstås med
granskningsledare: den som i sin tjänst har till uppgift att övervaka
granskningen samt den som särskilt förordnats att vara granskningsledare enligt
lagen,
handling: framställning i skrift eller bild samt upptagning som kan läsas,
avlyssnas eller på annat sätt uppfattas endast med tekniskt hjälpmedel,
verksamhetslokal: utrymmen som huvudsakligen används i verksamhet som bedrivs
av den som är eller kan antas vara bokföringsskyldig enligt bokföringslagen
(1976:125), den som är skyldig att föra räkenskaper enligt
jordbruksbokföringslagen (1979:141) eller annan juridisk person än dödsbo. Med
verksamhetslokal jämställs markområden, transportmedel, förvaringsplatser och
andra utrymmen som disponeras av sådan person.

Proportionalitet

4 Beslut om åtgärd enligt denna lag får fattas endast om skälen för åtgärden
uppväger det intrång eller men i övrigt som åtgärden innebär för den enskilde.

Revision i den reviderades verksamhetslokaler

5 Revision får genomföras i den reviderades verksamhetslokaler även om den
reviderade inte lämnat sitt medgivande till det, om de handlingar som omfattas
av revisionen inte utan svårighet kan granskas på någon annan plats. Detsamma
gäller om den reviderade inte medverkar på föreskrivet sätt, eller om det finns
en påtaglig risk att den reviderade kommer att undanhålla eller förvanska
handling som omfattas av revisionen.
Om det finns en påtaglig risk att den reviderade kommer att undanhålla eller
förvanska handling som får granskas, får åtgärden genomföras utan att den
reviderade underrättats om att revision skall ske.
Bestämmelserna i första och andra styckena gäller även när ändamålet med
revisionen kräver besiktning av byggnad eller lokal, inventering av kassa eller
granskning av lager eller inventarier.

Eftersökande och omhändertagande av handlingar

6 När revision genomförs i den reviderades verksamhetslokaler med stöd av 5
, får handling som omfattas av revisionen eftersökas där och omhändertas, om
den inte tillhandahålls utan oskäligt dröjsmål eller om det finns en påtaglig
risk att handlingen undanhålls eller förvanskas.
När revision genomförs i den reviderades verksamhetslokaler i annat fall får
handling som påträffas eller granskas omhändertas om den behövs för revisionen.

7 När revision inte genomförs i den reviderades verksamhetslokaler får
handling som omfattas av revisionen eftersökas i verksamhetslokalerna och
omhändertas för granskning om
1. föreläggande att lämna ut handlingen inte följts eller
2. det finns en påtaglig risk för att handlingen undanhålls eller förvanskas.
Om förutsättningarna i första stycket 2 är uppfyllda, får åtgärden genomföras
utan att den reviderade underrättats om att revision skall ske.

8 Om det finns särskild anledning att anta att handlingar som omfattas av
revision inte förvaras i den reviderades verksamhetslokaler, får handlingarna,
under de förutsättningar som anges i 7 , eftersökas och omhändertas även i
annan lokal, förvaringsplats eller annat utrymme.

9 Handlingar som omfattas av ett föreläggande enligt någon av de i 1 nämnda
lagarna får eftersökas och omhändertas för granskning, om föreläggandet inte
följts och det finns särskild anledning att anta att den begärda handlingen
finns hos den som förelagts.

Försegling av lokal, förvaringsplats eller annat utrymme

10 Vid revision får lokal, förvaringsplats eller annat utrymme förseglas, om
de handlingar som skall granskas inte kan föras från platsen och det kan befaras
att de annars undanhålls eller förvanskas.
En sådan åtgärd får beslutas även då handlingar som skall omhändertas enligt 7-9
inte omedelbart kan föras från platsen.

Granskning utan föregående föreläggande om kontrolluppgift

11 Hos den som kan föreläggas att lämna kontrolluppgift om rättshandling
enligt 3 kap. 5 lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter,
75 a tullagen (1987:1065), 3 kap. 50 a lagen (1990:325) om självdeklaration
och kontrolluppgifter eller 17 kap. 5 mervärdesskattelagen (1994:000), får
räkenskaper och andra handlingar som rör hans verksamhet granskas utan
föregående föreläggande, om det finns särskild anledning att anta att handlingar
av betydelse kommer att påträffas och att utredningen skulle försvåras av ett
föreläggande samt det finns ett betydande utredningsintresse för kontrollen.
Åtgärd enligt första stycket omfattar även befogenhet att eftersöka och
omhänderta handling som får granskas.
Granskningen får ske i verksamhetslokalerna om de handlingar som skall
granskas inte utan svårighet kan granskas på någon annan plats.

12 Om det finns särskilda skäl behöver den som uppgifterna avser eller de
uppgifter som söks inte anges i beslut enligt 11 .

13 Åtgärd enligt 11 får inte beslutas för att samla in uppgifter som en
förberedande åtgärd för kontroll av andra än den som granskas.

Behörighet att fatta beslut m.m.

14 Beslut om åtgärder enligt denna lag, utom sådan åtgärd som avses i 6 och
10 , fattas av länsrätten på ansökan av en granskningsledare.
Beslut enligt 6 och 10 fattas av granskningsledaren. Beslutet kan
överklagas till länsrätten. Om länsrätten ändrar granskningsledarens beslut helt
eller delvis, får rätten besluta att insamlade uppgifter skall förstöras.

15 Om det finns en påtaglig risk att handlingar som har betydelse för
kontrollen undanskaffas eller förstörs innan länsrätten kan fatta beslut, får
granskningsledaren besluta om åtgärder enligt 5, 7-9, 11 och 12 . Beslutet får
avse endast åtgärd i verksamhetslokaler och skall omedelbart underställas
länsrätten. Länsrätten skall utan dröjsmål pröva om beslutet skall bestå.
Om länsrätten finner att beslutet inte skall bestå skall insamlade uppgifter
förstöras.

Handlingar som får undantas m.m.

16 Åtgärder enligt denna lag omfattar på den enskildes begäran inte

1. handling som inte får tas i beslag enligt 27 kap. 2 rättegångsbalken,
2. annan handling med ett allmänt skyddsintresse eller betydande enskilt skyd-
dsintresse, vars innehåll på grund av särskilda omständigheter inte bör komma
till annans kännedom.
Handling som avses i första stycket 2 får undantas endast om handlingens
skyddsintresse är större än dess betydelse för kontrollen.
17 Om den enskilde begär att en handling skall undantas, skall handlingen, om
granskningsledaren anser att den bör granskas, omedelbart förseglas och
överlämnas till länsrätten. Länsrätten skall utan dröjsmål pröva om handlingen
skall undantas från granskning.
I fråga om upptagning som kan läsas, avlyssnas eller på annat sätt uppfattas
endast med tekniskt hjälpmedel bestämmer länsrätten i vilken form eller på
vilket sätt den skall tillhandahållas i målet.
Om den enskilde begär det, skall länsrätten pröva om beslut kan fattas utan
att rätten granskar handlingen.
Anser den enskilde att en handling inte omfattas av granskningen handläggs
frågan om undantagande på motsvarande sätt.

18 I fråga om upptagning som avses i 17 andra stycket får länsrätten
besluta om sådana begränsningar i rätten att använda tekniska hjälpmedel som
behövs för att en upptagning som skall undantas från granskning inte blir
tillgänglig för myndigheten.

19 Om en handling eller en del av en handling undantagits från granskningen,
får dess innehåll inte återges eller åberopas i utredningen. Detta gäller även
om en handling återlämnats innan länsrätten prövat frågan, men efter det att den
begärts undantagen.

Beslut

20 Till beslut om åtgärder enligt denna lag skall fogas upplysningar om
möjligheterna att undanta handling samt vad som enligt 21-23 gäller vid
verkställighet. Den som berörs av beslutet skall omedelbart underrättas om
detta, om det inte kan befaras att det därigenom blir svårare att genomföra
åtgärden.

Villkor för verkställighet m.m.

21 Kronofogdemyndigheten får på begäran om handräckning av granskningsledaren
verkställa beslut om åtgärd enligt denna lag. Granskningsledaren får dock
verkställa beslut om åtgärder i verksamhetslokaler, om det kan ske obehindrat.
Vid verkställighet av beslut om åtgärd som grundar sig på kontroll enligt
tullagen (1987:1065) har tullmyndighet samma befogenheter som
kronofogdemyndigheten.
Ett beslut om åtgärd får, om inte något annat anges i beslutet, verkställas
omedelbart. Det får inte utan särskilda skäl verkställas mellan kl. 19.00 och
kl. 08.00.
Beslutet förfaller om verkställigheten inte påbörjats inom en månad.

22 Den hos vilken ett beslut om åtgärd skall verkställas och annan som berörs
av beslutet skall, om inte annat föreskrivits, ha underrättats om beslutet samt
getts tillfälle att själv eller genom behörig företrädare närvara och att
tillkalla ombud eller biträde innan beslutet verkställts.
Om den som berörs av beslutet inte har kunnat underrättats om detta, får
beslutet verkställas endast om det finns synnerliga skäl.
Verkställigheten får inte påbörjas förrän de som har rätt att närvara haft
skälig tid att inställa sig. Detta gäller dock inte om åtgärden därigenom
fördröjs i väsentlig omfattning eller om det finns en påtaglig risk att
ändamålet med åtgärden går förlorat.
Den som berörs av ett beslut enligt 6 skall underrättas om beslutet omedel-
bart efter det att beslutet har verkställts.

23 Åtgärder enligt denna lag skall genomföras så att de innebär minsta
möjliga olägenhet för den som berörs av dem. Kronofogdemyndigheten får genomsöka
lokal, förvaringsplats eller annat utrymme och, om tillträde behövs till något
utrymme som är tillslutet, låta öppna lås eller ta sig in på annat sätt.
Kronofogdemyndigheten får även i övrigt använda tvång om det kan anses befogat
med hänsyn till omständigheterna. Våld mot person får dock brukas endast om
kronofogdemyndigheten möter motstånd och om det med hänsyn till ändamålet med
åtgärden kan anses försvarligt.

24 När en handling omhändertas på grund av ett beslut om åtgärd enligt denna
lag, får även pärm, mapp eller dylikt förvaringsmaterial i vilken handlingen
förvaras, tas med.
Tekniskt hjälpmedel för läsning av upptagning får omhändertas endast om det
finns synnerliga skäl för detta.
Om upptagning för automatisk databehandling omhändertas skall, om det är
möjligt, exemplar lämnas kvar hos innehavaren.

25 Vid verkställande av ett beslut om åtgärd som avser upptagning, får endast
de tekniska hjälpmedel, program och sökbegrepp användas som behövs för att
tillgodose ändamålet med åtgärden. Endast uppgifter som behövs för detta ändamål
får tas fram. Åtgärden får inte genomföras via telenät.
När åtgärden genomförs får terminal, program eller annat tekniskt hjälpmedel
som tillhör den granskade eller annan användas, om det är nödvändigt.
Bestämmelserna i 2-4 och 6 lagen (1987:1231) om automatisk databehandling
vid taxeringsrevision, m.m. tillämpas också vid eftersökning och omhändertagande
av upptagning för automatisk databehandling.

26 Handlingar och annat som omhändertagits skall återlämnas så snart de inte
längre behövs. Därvid skall även beaktas i vilken utsträckning de behövs i
bevishänseende i ärende eller mål om skatt, tull eller avgift.
Beslut om återlämnande enligt första stycket fattas av granskningsledare.
Beslutet kan överklagas till länsrätten.

27 När ett beslut om åtgärd enligt denna lag verkställts skall bevis över
verkställigheten utfärdas. Sådant bevis skall överlämnas till den hos vilken
åtgärden genomförts och annan som berörs av åtgärden. Det skall innehålla
uppgift om när och var beslutet verkställts, vilka som var närvarande samt annat
av betydelse som förekommit vid verkställigheten. Har handlingar eller annat
omhändertagits skall beviset även innehålla en förteckning över detta.

Behörig domstol

28 Ansökan om åtgärd och begäran om undantagande enligt denna lag prövas av
den länsrätt som för det år då framställningen görs, skall pröva taxering till
skatt enligt lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt för den som åtgärden
avser. Om det inte finns någon sådan länsrätt är länsrätten i det län behörig
där beslut om åtgärd skall verkställas eller har verkställts.
I fråga om överklagande av kronofogdemyndighetens beslut om åtgärd enligt
denna lag tillämpas bestämmelserna i utsökningsbalken om talan mot utmätning i
allmänhet.
______________

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994. Genom lagen upphävs be-
vissäkringslagen (1975:1027) för skatte- och avgiftsprocessen. Den upphävda
lagen gäller dock fortfarande i fråga om säkringsåtgärd som
191

har verkställts före ikraftträdandet. Denna lag tillämpas också vid revision
eller annan kontroll av att skatt tagits ut enligt lagen (1968:430) om
mervärdeskatt. Det som sägs i 11 förevarande lag gäller därvid 27 lagen om
mervärdeskatt.
192

2.2 Förslag till lag om ändring i taxeringslagen (1990:324)

Härigenom föreskrivs i fråga om taxeringslagen (1990:324)
dels att 3 kap. 6 skall upphöra att gälla,
dels att 3 kap. 5 och 8-14 samt 6 kap. 10 skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 3 kap. 12 a och 14 a
, av följande lydelse,
dels att närmast före 3 kap. 13 skall införas en ny rubrik av följande
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap.

5

Skattemyndigheten Skattemyndigheten
får förelägga den får förelägga den som
skattskyldige att i är eller kan antas
den omfattning som vara skattskyldig
anges i föreläggandetatt lämna uppgift,
lämna de visa upp handling
upplysningar som eller lämna över en
behövs för kontroll kopia av handling
av att uppgifterna som behövs för kon-
i hans troll av att upp-
självdeklaration är gifterna i hans
riktiga eller självdeklaration är
annars för hans riktiga eller
taxering. annars för hans
taxering.
Skattemyndigheten
får vidare förelägga
den skattskyldige
att visa upp
kontrakt,
kontoutdrag, räk-
ningar, kvitton Ett föreläggande får
eller liknande förenas med vite om
handlingar som det finns anledning
behövs för kontroll att anta att det
av deklarationen. annars inte följs.
Ett föreläggande får
förenas med vite om
det finns anledning
att anta att den
skattskyldige
annars inte följer
föreläggandet.

8

Skattemyndigheten Skattemyndigheten
får besluta om får besluta om
taxeringsrevision taxeringsrevision
för att kontrollera för att kontrollera
att skyldighet att skyldighet
enligt lagen (1990: enligt lagen (1990:
325) om 325) om
självdeklaration ochsjälvdeklaration och
kontrolluppgifter kontrolluppgifter
fullgjorts riktigt fullgjorts riktigt
och fullständigt. och fullständigt.
Taxeringsrevision Taxeringsrevision
får göras hos den somfår göras hos den som
är bokföringsskyldigär eller kan antas
enligt vara bokförings-
bokföringslagen skyldig enligt bok-
(1976:125) eller föringslagen
skyldig att föra (1976:125) eller
räkenskaper enligt skyldig att föra
jordbruksbokför- räkenskaper enligt
ingslagen jordbruksbok-
(1979:141) och hos föringslagen (1979:
juridisk person som 141) och hos annan
inte är dödsbo. Hos juridisk person än
andra deklarations- dödsbo.
eller upp-
giftsskyldiga får
taxeringsrevision
göras när särskilda
skäl föranleder det. Om revisionen kan
Taxeringsrevision antas bli
får inte göras hos omfattande får den
myndigheter. påbörjas även innan
Taxeringsrevision deklaration skall
får även göras för attavlämnas, om det
inhämta uppgifter avbeskattningsår som
betydelse för revisionen avser
kontroll av att gått ut.
andra till namnet
kända personer eller
någon person, som
ingått viss bestämd
rättshandling med
den som skall
revideras,
fullgjort sin
deklarations- och
uppgiftsskyldighet.
Hos den som avses
i första stycket
andra meningen får
taxeringsrevision
dessutom göras för
att samla in
uppgifter som en
förberedande åtgärd för
kontroll av andra än
den som revideras.
Sådan revision
beslutas, om den
som revideras inte
är skyldig att efter
föreläggande lämna
uppgifter rörande
personerna i fråga,
av Riksskatteverket
eller efter verkets
bestämmande av en
skattemyndighet.

9

Ett beslut om
taxeringsrevision
skall överlämnas till
den reviderade
innan revisionen
verkställs. Beslutet
skall innehålla
uppgift om ändamålet
med revisionen och
om möjligheten att
undanta handlingar
och uppgifter
enligt 13 och 14 .
I ett beslut om taxeringsrevision skall en eller flera tjänstemän förordnas
att verkställa revisionen (revisor).

10

En En
taxeringsrevision taxeringsrevision
skall om möjligt skall bedrivas i
göras på sådant sättsamverkan med den
och på sådan tid attreviderade och på
den inte hindrar ett sådant sätt att
verksamheten för denden inte onödigt
som revideras. Den hindrar verksam-
får inte utan heten.
särskilda skäl
verkställas hos
enskild mellan kl. Revisionen får
19.00 och kl. 8.00. verkställas hos den
Skattemyndigheten reviderade om han
får, när det behövs,medger det.
bestämma tid och Granskningen av
plats för handlingar skall
revisionen. ske hos den
Revisionen får verk-reviderade om han
ställas hos den som begär det och
skall revideras granskningen kan
eller på annan ske där utan
plats. Om denne betydande svårighet.
medger det får
revisionen göras
också i annat
utrymme hos honom än
sådant som
huvudsakligen använ-
ds för verksamheten.
Om revisionen skall Om revisionen
göras på någon annaninte verkställs hos
plats än hos den somden reviderade
skall revideras, skall handlingarna
skall räkenskaper på begäran överlämnas
och andra till revisorn mot
handlingar på begärankvitto.
av revisorn
överlämnas mot kvitto
till denne.

11

Vid Vid
taxeringsrevision taxeringsrevision
får granskning ske får räkenskaps-
av räkenskaper, an- material och andra
teckningar och handlingar som rör
verifikationer samt verksamheten gran-
av korrespondens, skas om de inte
protokoll och andra skall undantas
handlingar som rör enligt 13 .
verksamheten. Vid revision får
revisorn även in-
ventera kassan,
granska lager, ma-
skiner och inven-
tarier samt be-
Med handling siktiga lokaler och
förstås framställningbyggnader som
i skrift eller bild används i verksam-
samt upptagning som heten.
kan läsas, avlyssnas Med handling
eller på annat sätt förstås framställning
uppfattas endast i skrift eller bild
med tekniskt samt upptagning som
hjälpmedel. kan läsas, avlyssnas
Taxeringsrevision eller på annat sätt
får verkställas för uppfattas endast
kontroll även av detmed tekniskt
löpande hjälpmedel.
beskattningsårets
räkenskaper och
handlingar.
Vid
taxeringsrevision
hos den som är
bokföringsskyldig
enligt
bokföringslagen
(1976:125) eller
skyldig att föra
räkenskaper enligt
jordbruksbokföringslagen
(1979: 141) få
revisorn även
inventera kassan
samt granska
varulager, maskiner
och andra
inventarier som är
avsedda för
stadigvarande bruk.

12

Vid Vid
taxeringsrevision ärtaxeringsrevision
den som revideras skall den
skyldig att genast reviderade tillhan-
tillhandahålla dahålla revisorn de
revisorn de handlingar och lämna
handlingar och lämnade upplysningar som
de upplysningar som behövs för revi-
behövs för sionen. Han skall
revisionen. Han också lämna tillträde
skall också lämna till utrymmen som
tillträde till sådanahuvudsakligen använ-
utrymmen som ds i verksamheten
huvudsakligen använ-för sådan åtgärd som
ds i hans avses i 11 andra
verksamhet, samt ge stycket och om
den hjälp som behövsmöjligt ställa en
för granskning av ändamålsenlig arbets-
handlingar och plats till förfogan-
varulager samt de. Den reviderade
maskiner och andra skall i övrigt ge
för stadigvarande den hjälp som behövs
bruk avsedda inven- vid revisionen.
tarier och för Revisorn skall på
kassainventering. begäran ges tillfälle
Revisorn skall på att själv använda
begäran ges tillfälleterminal eller
att själv använda annat tekniskt
terminal eller hjälpmedel för att ta
annat tekniskt del av upptagning
hjälpmedel för att tasom kan uppfattas
del av upptagning endast med sådant
som kan uppfattas hjälpmedel, om inte
endast med sådant den reviderade i
hjälpmedel. stället
tillhandahåller en
kopia av upptag-
ningen och denna
utan svårighet kan
granskas med annat
tillgängligt
tekniskt hjälpmedel.
Revisorn får
kontrollera att
kopian stämmer
överens med den upp-
tagning som finns
hos den reviderade.
Vid granskning av
upptagning som
avses i andra
stycket får endast
de tekniska
Om den som skall hjälpmedel, program
revideras inte och sökbegrepp
fullgör sina användas, som behövs
skyldigheter enligt för att tillgodose
första eller andra ändamålet med
stycket, får skat- revisionen. Endast
temyndigheten sådana uppgifter som
förelägga honom vid behövs för ändamålet får
vite att fullgöra tas fram. Gransk-
dem. ningen får inte
verkställas via
telenät.
Om den reviderade
inte fullgör sina
skyldigheter enligt
första eller andra
stycket, får skat-
temyndigheten
förelägga honom vid
vite att fullgöra
dem.

12 a

En revision får
inte pågå längre tid än
nödvändigt. Räken-
skapsmaterial och
andra handlingar
som överlämnats till
revisorn skall så
snart som möjligt
och senast när
revisionen
avslutats återlämnas
till den revi-
derade.
Skattemyndigheten
skall snarast lämna
meddelande om
resultatet av
revisionen till den
reviderade i de
delar som rör honom.

Handlingar och
uppgifter som skall
undantas

13

Revisorn har rätt På den enskildes
att ta del av begäran skall från
handlingar som är avföreläggande eller
betydelse för revision undantas
revisionen även om 1. handling som
den som revideras inte får tas i
skall iaktta beslag enligt 27
tystnad om deras kap. 2 rätte-
innehåll. När det gångsbalken,
finns synnerliga 2. annan handling
skäl får länsrätten med ett allmänt
dock på framställningskyddsintresse
av den som eller ett betydande
revideras besluta enskilt
att sådana skyddsintresse,
handlingar eller vars innehåll på
handlingar, som med grund av särskilda
hänsyn till deras omständigheter inte
innehåll på grund avbör komma till någon
särskilda omständig-annans kännedom.
heter inte bör komma
till någon annans
kännedom, skall Handling som
undantas från avses i första
revisionen. stycket 2 får
Om handlingen undantas endast om
utgörs av sådan handlingens
upptagning som skyddsintresse är
avses i 11 andra större än dess
stycket, får betydelse för kon-
domstolen besluta trollen.
om sådana
begränsningar i
revisorns rätt att
själv använda
tekniska hjälpmedel Bestämmelserna i
som behövs för att första och andra
handlingar, som styckena gäller i
enligt första styc- tillämpliga delar
ket bör undantas frånäven föreläggande att
granskning, inte lämna uppgifter.
skall bli
tillgängliga för
revisorn.
14

Skattemyndigheten En skriftlig
skall snarast lämna begäran om befrielse
meddelande om från föreläggande att
resultatet av lämna uppgift, visa
revisionen till den upp handling eller
som reviderats i de lämna över en kopia
delar som rör honom.av handling skall
ges in till
länsrätten till-
sammans med föreläg-
gandet och, i före-
kommande fall, den
begärda handlingen
eller uppgiften.
Om den reviderade
begär att en hand-
ling skall undantas
från revision skall
handlingen, om
skattemyndigheten
anser att den bör
granskas, ome-
delbart förseglas
och överlämnas till
länsrätten.
Länsrätten skall
utan dröjsmål pröva om
handlingen eller
uppgiften skall
undantas från
kontrollen.
I fråga om
upptagning, som
avses i 11 tredje
stycket, bestämmer
länsrätten i vilken
form eller på vilket
sätt den skall
tillhandahållas i
målet.
Länsrätten får, i
fråga om upptagning
som avses i
föregående stycke,
besluta om sådana
begränsningar i
revisorns rätt att
själv använda tek-
niska hjälpmedel som
behövs för att upp-
gift, som skall
undantas från
granskning, inte
skall bli tillgäng-
lig för revisorn.
Om den enskilde
begär det, skall
länsrätten pröva om
beslut kan fattas
utan att rätten
granskar hand-
lingen.
Anser den
enskilde att en
handling eller
uppgift inte
omfattas av
kontrollen handläggs
frågan om undan-
tagande på mot-
svarande sätt.
14 a

Om en handling
eller del av hand-
ling undantagits
från kontroll, får
dess innehåll inte
återges eller
åberopas i skatte-
utredningen. Detta
gäller även om
handling återlämnats
innan länsrätten
prövat frågan, men
efter att den
begärts undantagen.

6 kap.

10

Överklagande får Länsrättens beslut
inte ske av läns- avseende skattemyn-
rättens beslut dighets beslut att
avseende avvisa en begäran om
1. befrielse från omprövning såsom för
skyldighet att lämnasent inkommen får
upplysningar eller inte överklagas.
visa upp handling
som behövs för utred-
ning,
2. undantagande
av handling från
taxeringsrevision,
3. en
skattemyndighets
beslut att avvisa
en begäran om
omprövning såsom för
sent inkommen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994. Äldre föreskrifter gäller fortfarande
i fråga om revisioner som har beslutats före ikraftträdandet. De nya
bestämmelserna i 3 kap. 13-14 a tillämpas dock om handlingar och uppgifter
begärs undantagna efter ikraftträdandet.
193

2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1978:880) om
betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter

Härigenom föreskrivs att 4, 7, 12, 16 och 21 lagen (1978:880) om
betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 1
Beslut om Beslut om
betalningssäkring fårbetalningssäkring får
fattas om påtaglig fattas om det finns
risk föreligger att en påtaglig risk att
gäldenären inte gäldenären försöker
kommer att betala undandra sig att
fordringen och betala fordringen
denna eller, om och denna eller, om
flera fordringar det finns flera
föreligger mot sammafordringar mot
gäldenär, de tillhopasamma gäldenär, de
uppgår till tillsammans uppgår
betydande belopp. Ärtill betydande be-
fordringen att lopp. Är fordringen
hänföra till viss att hänföra till viss
tidsperiod får tidsperiod får
betalningssäkring betalningssäkring
beslutas endast om beslutas endast om
perioden har gått perioden har gått
till ända eller till ända eller
fordringen dessför- fordringen dessför-
innan har förfallit innan har förfallit
till betalning. till betalning.
Beslut om betalningssäkring får fattas endast om skälen för åtgärden uppväger
det intrång eller men i övrigt som åtgärden innebär för gäldenären eller för
något annat motstående intresse.

7 2
Avser ett beslut Avser ett beslut
om betalningssäkringom betalningssäkring
en fordran som inte en fordran som inte
är fastställd, skallär fastställd, skall
länsrätten häva länsrätten häva
beslutet, om inte beslutet, om inte
talan om faststäl- talan om faststäl-
lelse av fordringen lelse av fordringen
eller av underlaget eller av underlaget
för den har väckts för den har väckts
vid domstol inom vid domstol inom
sex månader från sex månader från
dagen för beslutet dagen för beslutet
eller fordringen eller fordringen
eller underlaget föreller underlaget för
den inom samma tid den inom samma tid
har fastställts i har fastställts i
annan ordning. annan ordning.
Länsrätten får medgeLänsrätten får medge
förlängning av förlängning av
tidsfristen, om det tidsfristen med tre
finns särskilda skäl.månader i taget, om
det finns särskilda
skäl.
Har ett beslut om betalningssäkring hävts enligt första stycket, får ett nytt
beslut om betalningssäkring på samma grund fattas endast om talan beträffande
fordringen har väckts eller om fordringen eller underlaget för den har
fastställts i annan ordning.

12 3
Gäldenären får inte överlåta egendom, som har tagits i anspråk genom
betalningssäkring, eller till skada för borgenären förfoga över egendomen på
annat sätt, om inte kronofogdemyndigheten medger det av särskilda skäl.

I fråga om verkan I fråga om verkan
i övrigt av i övrigt av
verkställd verkställd
betalningssäkring betalningssäkring
gäller vad som gäller vad som
föreskrivs om föreskrivs om
utmätning i 4 kap. utmätning i 4 kap.
29 andra stycket, 29 andra stycket
30 och 31 och 12 och 31 och 12 kap.
kap. 6-10 utsök-6-10 och om kvar-
ningsbalken. Att stad i 16 kap. 15
betalningssäkring första stycket
ger förmånsrätt före-utsökningsbalken. I
skrivs i förmåns- fråga om verkan av
rättslagen utmätning av egendom
(1970:979). som tagits i anspråk
genom
betalningssäkring
gäller vad som är
föreskrivet i 16
kap. 15 andra
stycket
utsökningsbalken om
utmätning av egendom
som belagts med
kvarstad för
fordran.
Om lös egendom, som har tagits i anspråk genom betalningssäkring, hastigt
faller i värde eller kräver alltför kostsam vård, får den på begäran av någon av
parterna säljas i den ordning som gäller för utmätt egendom.

16
Är fara att lös Är fara att lös
egendom, som kan egendom, som kan
bli föremål för betal-bli föremål för betal-
ningssäkring, ningssäkring,
undanskaffas, får i undanskaffas, får i
avvaktan på rättens avvaktan på rättens
beslut gransknings- beslut gransknings-
ledare som avses i ledare som avses i
2 bevissäk- 3 lagen (1994:000)
ringslagen om särskilda tvångsåt-
(1975:1027) för gärder i
skatte-och beskattningsförfarandet
avgiftsprocessen ta ta egendomen i
egendomen i förvar. förvar.

21 4
Har ett beslut om betalningssäkring meddelats för en fordran som inte är
fastställd och blir fordringen senare inte slutligt fastställd eller fastställs
den slutligt till ett väsentligt lägre belopp än det som har betalningssäkrats,
har gäldenären rätt till ersättning av staten för ren förmögenhetsskada som
därigenom har tillfogats honom.
Ersättning lämnas Bestämmelser om
endast för skada somersättning för
är av någon processkostnader
betydelse. finns i lagen
Ersättning lämnas (1989:479) om
inte för kostnader ersättning för kost-
för biträde eller nader i ärenden och
utredning. mål om skatt, m.m.

______________

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.
2. Äldre föreskrifter i 4, 7, 16 och 21 tillämpas fortfarande i fråga om
betalningssäkring på grund av ansökan som kommit in till länsrätten före
ikraftträdandet.
3. De äldre föreskrifterna i 12 tillämpas fortfarande i fråga om
betalningssäkring som verkställts före ikraftträdandet.

1Senaste lydelse 1989:1000.
2Senaste lydelse 1989:1000.
3Senaste lydelse 1989:1000.
4Senaste lydelse 1989:1000.
194

2.4 Förslag till lag om ändring i uppbördslagen (1953:272)

Härigenom föreskrivs i fråga om uppbördslagen (1953:272)1
dels att 49 2 mom., 78 1 och 2 mom. samt 102 skall ha följande lydelse,
dels att i lagen skall införas två nya moment, 78 2 a och 2 b mom., av
följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

49 2

2 mom. Anstånd får medges med högst det belopp som kan antas bli nedsatt eller
falla bort enligt 1 mom. 1 eller som betingas av yrkandet i omprövningsärendet
eller överklagandet.
Om det i fall som Om det i fall som
avses i 1 mom. 2 avses i 1 mom. 2
och 3 med hänsyn och 3 med hänsyn
till den skatt- till den skatt-
skyldiges skyldiges
förhållanden och förhållanden och
omständigheterna i omständigheterna i
övrigt kan antas attövrigt kan antas att
det belopp som det belopp som
avses med anståndet avses med anståndet
inte kommer att inte kommer att
betalas i rätt tid, betalas i rätt tid,
får anstånd medges får anstånd medges
endast om den endast om den
skattskyldige skattskyldige
ställer säkerhet förställer säkerhet för
beloppet. Anstånd fårbeloppet genom en
dock medges utan av bank utfär-dad
att säkerhet ställs garantiförbindelse
om an- stånds- eller någon annan
beloppet är form av borgen.
förhållandevis ringaAnstånd får dock
eller om det annars medges utan att
finns särskilda skäl.säkerhet ställs om
Ställd säkerhet får anståndsbeloppet är
tas i anspråk när förhållandevis ringa
anståndstiden gått eller om det annars
ut. I övrigt skall finns särskilda skäl.
bestämmelserna om Ställd säkerhet får
säkerhet i lagen tas i anspråk när an-
(1993:891) om ståndstiden gått ut.
indrivning av I övrigt skall
statliga fordringar bestämmelserna om
m.m. tillämpas. säkerhet i lagen
(1993:891) om
indrivning av
statliga fordringar
m.m. tillämpas.
Om yrkandet i
omprövningsärendet
eller målet bifalls,
skall kostnad för
ställd säkerhet
ersättas av staten.
Ersättningen skall
jämkas om endast en
del av yrkandet bi-
falls eller om det
skulle vara oskäligt
att ersättning
lämnas. I övrigt
skall bestämmelserna
i 6-11 lagen
(1989:479) om
ersättning för kost-
nader i ärenden och
mål om skatt, m.m.
tillämpas.

78

1 mom.3 Arbetsgivare, som enligt lag är bokföringsskyldig skall ha sin
bokföring så ordnad att därav framgår arbetstagares namn, lönebelopp och
skatteavdrags belopp. Om skattsedel eller skattekort har företetts för
arbetsgivaren skall också framgå arbetstagares födelsetid samt nummer på för
honom utfärdad skattsedel.
Också annan arbetsgivare än i första stycket sägs, som har att verkställa
skatteavdrag på arbetstagares lön, är skyldig att i enahanda omfattning föra
anteckningar i hänseende som har sagts nyss.
För kontroll av att
bestämmelserna om
skatteavdrag har
följts får revision
göras hos sådan ar-
betsgivare, som
avses i första och
andra styckena. Re-
vision får också göras
hos den som har an-
sökt om en
F-skattesedel för
kontroll av att
lämnade uppgifter är
riktiga och
fullständiga. Beslut
om revision
meddelas av
Riksskatteverket
eller
skattemyndighet. I
övrigt gäller i fråga
om revision i till-
ämpliga delar
bestämmelserna i 3
kap. 8-14 taxe-
ringslagen
(1990:324).
2 m o m.4 Det 2 m o m.
åligger varje ar- Skattemyndigheten
betsgivare att får förelägga den som
efter anmaning av är eller kan antas
skattemyndigheten vara arbetsgivare
lämna uppgift om att lämna uppgift,
arbetstagare, visa upp handling
utbetalda löner och eller lämna över en
beloppet av kopia av handling
verkställda skat- som behövs för
teavdrag. kontroll av att
bestämmelserna om
skatteavdrag har
följts.
Bestämmelserna i 3
kap. 13-14 a
taxeringslagen
(1990:324) gäller i
fråga om handling
eller uppgift som
skall undantas från
föreläggande.
Uppgifter som myndighet förfogar över och som behövs för kontroll av att
bestämmelserna om skatteavdrag har följts skall på skattemyndighetens begäran
tillhandahållas denna. Därvid gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i 3 kap.
16 taxeringslagen (1990:324).
2 a m o m. För
kontroll av att be-
stämmelserna om
skatteavdrag följts
eller att den som
ansökt om
F-skattesedel lämnat
riktiga och
fullständiga
uppgifter får
skattemyndigheten
komma överens med
arbetsgivaren eller
sökanden om att en
avstämning mot
räkenskapshandlingar
eller andra hand-
lingar skall göras
vid besök hos honom
eller vid annat
personligt samman-
träffande.
2 b m o m. För
kontroll av att
den som är eller kan
antas vara
arbetsgivare har
följt bestämmelserna
om skatteavdrag
eller att den som
ansökt om
F-skattesedel lämnat
riktiga och
fullständiga upp-
gifter, får
Riksskatteverket
eller skattemyn-
digheten besluta om
revision hos ar-
betsgivaren eller
sökanden. Därvid
gäller i tillämpliga
delar bestämmelserna
i 3 kap. 8-14 a
taxeringslagen
(1990:324).

102 5

Länsrättens beslut Överklagande av
om preliminär länsrättens beslut om
taxering, preliminär taxering,
debitering eller debitering eller
jämkning av jämkning av preli-
preliminär skatt, minär skatt,
verkställande av verkställande av
skatteavdrag och skatteavdrag och
anstånd med att anstånd med att be-
betala in skatt får tala in skatt får
inte överklagas. Vadprövas av kam-
som sagts nu gäller marrätten endast om
dock inte beslut den har meddelat
med anledning av en prövningstillstånd.
begäran enligt 44 Vad som sagts nu
om besked angående gäller dock inte
skyldigheten att beslut med
verkställa skat- anledning av en
teavdrag. begäran enligt 44
om besked angående
skyldighet att
verkställa
skatteavdrag.

______________

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.
2. De äldre föreskrifterna i 49 2 mom. tillämpas fortfarande i fråga om
anstånd som meddelats före ikraftträdandet.
3. De nya föreskrifterna i 102 träder i kraft den 1 oktober 1994. Beslut som
meddelats av skattemyndigheten före ikraftträdandet överklagas enligt äldre
föreskrifter.

1 Lagen omtryckt 1991:97.
Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:771.
2 Senaste lydelse 1993:894.
3 Senaste lydelse 1992:680.
4 Senaste lydelse 1992:1177.
5 Senaste lydelse 1992:680.
195

2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1989:479) om ersättning för kostnader
ärenden och mål om skatt, m.m.

Härigenom föreskrivs att 3-5, 7-9 och 11 lagen (1989:479) om ersättning för
kostnader i ärenden och mål om skatt, m.m. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3
En skattskyldig En skattskyldig
som i ett ärende som i ett ärende
eller mål haft kost-eller mål haft
nader för ombud kostnader för ombud
eller biträde, eller biträde,
utredning eller utredning eller
annat som skäligen annat som skäligen
behövts för att ta behövts för att ta
till vara hans rätt till vara hans rätt
får beviljas ersätt-skall efter
ning för framställning
kostnaderna. beviljas ersättning
för kostnaderna om
Ersättning får inte
beviljas för 1. den
1. kostnader som skattskyldige helt
avser skyldigheten eller delvis vinner
att lämna dek- bifall till sina
laration eller yrkanden i ärendet
andra uppgifter eller målet,
till ledning för en
myndighets beslut
om skatt, tull 2. ärendet eller
eller avgift, målet avser fråga som
2. kostnader som är av betydelse för
avser skyldigheten rättstillämpningen
att i skälig eller
omfattning genom
räkenskaper,
anteckningar eller
på annat lämpligt sätt
sörja för att det
finns sådant
underlag som behövs
dels för att den
skattskyldige skall 3. det finns
kunna deklarera synnerliga skäl för
eller lämna ersättning.
uppgifter som han är
skyldig att lämna,
dels för att dek-
larationen och
uppgifterna skall
kunna kontrolleras,
3. den
skattskyldiges eget
arbete, tidsspillan
eller i övrigt för
kostnader för sådant
som den skattskyl-
dige själv utfört med
anledning av ärendet
eller målet.

4
Ersättning får Ersättning får inte
beviljas endast beviljas för
till den del det är
oskäligt att kost-
naden bärs av den
skattskyldige med
hänsyn till samtliga 1. kostnader som
följande faktorer: avser skyldigheten
1. sakens att lämna
beskaffenhet, deklaration eller
andra uppgifter
till ledning för en
myndighets beslut
2. kostnadens om skatt, tull
storlek, eller avgift,
2. kostnader som
avser skyldigheten
att i skälig
omfattning genom
räkenskaper,
anteckningar eller
på annat lämpligt sätt
sörja för att det
finns sådant
underlag som behövs
3. ärendets eller dels för att den
målets handläggning,skattskyldige skall
kunna deklarera
eller lämna
uppgifter som han är
4. ärendets eller skyldig att lämna,
målets utgång, dels för att
5. den deklarationen och
skattskyldiges uppgifterna skall
personliga och kunna kontrolleras,
ekonomiska 3. den
förhållanden, skattskyldiges eget
6. omständigheternaarbete, tidsspillan
i övrigt. eller i övrigt för
kostnader för sådant
som den skattskyl-
dige själv utfört med
anledning av ärendet
eller målet.

5
När ersättningen bestäms, skall den minskas med annan ersättning som den
skattskyldige har fått eller kan antas komma att få för samma kostnader enligt
annan författning eller enligt avtal.
Ersättning får jämkas
om den
skattskyldige
vinner bifall
endast till en del
av sina yrkanden i
ärendet eller målet,
såvida inte övriga
yrkanden är av
endast ringa
betydelse eller
skall ersättas
enligt 3 första
stycket 2 eller 3.
Jämkning får ske även
när den
skattskyldige varit
försumlig eller har
orsakat att målet
blivit mer
omfattande än
nödvändigt.

7 1
Frågor om ersättningEn framställning om
för kostnader hos ersättning för
andra myndigheter änkostnader skall
domstolar prövas av göras hos den
länsrätten. Frågan myndighet eller den
prövas dock av kam- domstol där
marrätten, om denna kostnaderna
som första dom- uppkommit.
stolsinstans skall Framställningen
pröva ett skall ha kommit in
överklagande i det innan myndigheten
ärende eller mål someller domstolen
kostnaderna hänför avgör ärendet eller
sig till. målet.
Om ett ärende eller
mål avser en fråga
som prövas av en
allmän domstol,
prövas frågan om
ersättning för
kostnader i ärendet
eller målet av
länsrätten i det län
där den tingsrätt
eller
skattemyndighet som
är be-
skattningsmyndighet
är belägen.
En framställning om
ersättning enligt
denna paragraf
skall ha kommit in
inom ett år från
utgången av det år då
det ärende eller mål
som kostnaderna
hänför sig till
avgjordes genom
lagakraftvunnet
beslut. Om av-
görandet i ärendet
eller målet har
överklagats till
förvaltningsdomstol,
skall fram-
ställningen om
ersättning dock ha
kommit in innan
domstolen avgör
ärendet eller målet.

8
Frågor om ersättningMyndighets beslut
för kostnader i mål överklagas hos läns-
hos förvalt- rätten i det län
ningsdomstol prövas myndigheten är
av domstolen. belägen.
En framställning om
ersättning skall ha
kommit in innan
målet avgörs.

9
Om den Om den
skattskyldige inte skattskyldige inte
har kommit in i tid har kommit in i tid
med en framställningmed en framställning
om ersättning, får om ersättning, får en
domstolen pröva en senare inkommen
senare inkommen framställning prövas
framställning endastendast under
under förutsättning förutsättning att
att förseningen förseningen beror på
beror på något något ursäktligt
ursäktligt misstag. misstag.

11
Ett Ett
ersättningsbeslut ersättningsbeslut
som meddelas i som meddelas i
samband med av- samband med avgö-
görandet i det mål randet i det ärende
som kostnaderna eller mål som
hänför sig till, fårkostnaderna hänför
överklagas inom den sig till, får
tid som gäller för överklagas av den
överklagande av skattskyldige inom
avgörandet i målet. den tid som gäller
för överklagande av
avgörandet i ärendet
eller målet.
Ersättningsbeslut
som meddelats av
myndighet, får inom
två månader från det
att beslutet med-
delades, överklagas
av den myndighet
eller det allmänna
ombud som får
överklaga det ärende
som kostnaderna
hänför sig till.

______________
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994 och tillämpas i fråga om kostnader i
ärenden och mål som anhängiggörs efter ikraftträdandet. Beträffande ärenden hos
myndighet som omprövas på myndighetens initiativ tillämpas lagen i fråga om
kostnader i ärenden som initieras efter ikraftträdandet.

1Senaste lydelse 1990:407.
196

2.6 Förslag till lag om ändring i förmånsrättslagen
(1970:979)

Härigenom föreskrivs att 8 och 9 förmånsrättslagen (1970:979)1 skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8 2
Utmätning ger Utmätning ger
förmånsrätt i den förmånsrätt i den
utmätta egendomen. utmätta egendomen.
Betalningssäkring
ger förmånsrätt i den
egendom som har
tagits i anspråk.

9 3
Särskilda förmånsrätter gäller inbördes efter paragrafernas följd och efter den
i 4-7 angivna numreringen.
Förmånsrätt enligt 4 3 har dock företräde framför förmånsrätt enligt 4 2 på
grund av annan retentionsrätt än som avses i 247 sjölagen (1891:35 s. 1).
Förmånsrätt på grund av utmätning har företräde framför förmånsrätt på grund
av företagsinteckning, vilken har sökts samma dag som beslutet om utmätning med-
delades eller senare, och framför förmånsrätt på grund av annan inteckning,
vilken har sökts samma inskrivningsdag som ett ärende angående anteckning om
utmätningen har tagits upp eller senare.
Utmätning ger företräde framför senare utmätning av samma egendom, om ej annat
följer av 4 kap. 30 andra stycket eller 7 kap. 13 utsökningsbalken.
Utmätning för flera fordringar på en gång ger lika rätt. Om det inbördes
företrädet i övrigt mellan fordringar med samma slag av förmånsrätt finns för
vissa fall särskilda bestämmelser.
Vad i denna
paragraf föreskrives
om förmånsrätt på grund
av utmätning
tillämpas även i fråga
om förmånsrätt på grund
av betalnings-
säkring.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994. Äldre föreskrifter tillämpas
fortfarande i fråga om betalningssäkring som verkställts före ikraftträdandet.

1Lagen omtryckt 1975:1248.
2Senaste lydelse 1978:883.
3Senaste lydelse 1981:806.
197

2.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1958:295) om sjö-mansskatt

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1958:295) om sjömansskatt1
dels att 19 a skall betecknas 19 d ,
dels att 19 skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas tre nya paragrafer, 19 a-19 c , av
följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

19 2

Redare, som enligt lag är skyldig att föra handelsböcker, skall ha sin
bokföring så ordnad, att därav framgår sjömans namn, födelsetid, lönebelopp och
skatteavdrags belopp samt, om sjömannen uppvisat skattsedel på preliminär skatt,
numret på denna skattsedel.
Även annan redare än i första stycket sägs, som skall göra avdrag för
sjömansskatt, är skyldig att föra anteckningar i samma omfattning.
Efter anmaning av Efter anmaning av
Riksskatteverket Riksskatteverket
eller eller
skattemyndighet skattemyndighet
åligger det sådan åligger det sådan
redare, som avses i redare, som avses i
första eller andra första eller andra
stycket, att med- stycket, att lämna
dela de uppgift, visa upp
upplysningar som handling eller lämna
behövs för kontroll över en kopia av
av skatteavdrag. handling som behövs
Redare skall också för kontroll av att
efter anmaning bestämmelserna om
förete alla skatteavdrag följts.
handlingar som Bestämmelserna i 3
behövs för sådan kap. 13-14 a
kontroll, såsom taxeringslagen
kontrakt, (1990:324) gäller i
kontoutdrag, fråga om handling
räkningar eller eller uppgift som
kvitton. skall undantas från
föreläggande.

För kontroll av
att bestämmelserna
om skatteavdrag har
följts får revision
verkställas hos
redare som avses i
första eller andra
stycket. Beslut om
revision meddelas
av Riksskatteverket
eller av skattemyn-
dighet. I övrigt
gäller i fråga om
revision i
tillämpliga delar
bestämmelserna i 3
kap. 8-14 taxe-
ringslagen
(1990:324).

19 a

Uppgifter som en
myndighet förfogar
över och som behövs
för kontroll av att
bestämmelserna om
skatteavdrag följts
skall på Riks-
skatteverkets eller
skattemyndighetens
begäran
tillhandahållas
dessa. Därvid gäller
i tillämpliga delar
bestämmelserna i 3
kap. 16
taxeringslagen
(1990:324).

19 b

För kontroll av att
bestämmelserna om
skatteavdrag har följts
får Riksskatteverket
eller skattemyndighet
komma överens med redaren
om att en avstämning mot
räkenskapshandlingar
eller andra handlingar
skall göras vid besök hos
honom eller vid annat
personligt sam-
manträffande.
Överenskommelse får även
träffas om besiktning av
fartyg eller annat som är
av betydelse för
kontrollen.

19 c

För kontroll av att be-
stämmelserna om
skatteavdrag följts får
Riksskatteverket eller
skattemyndigheten
besluta om revision hos
redaren. Därvid gäller i
tillämpliga delar
bestämmelserna i 3 kap.
8-14 a taxeringslagen
(1990:324).

______________

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.

1 Lagen omtryckt 1970:933. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:777.
2 Senaste lydelse 1991:505.

198

2.8 Förslag till lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:00)

Härigenom föreskrivs i fråga om mervärdesskattelagen (1994:00)1
dels att nuvarande 17 kap. 6 skall betecknas 7 ,
dels att 17 kap. 2, 3, 5 och nya 7 , 20 kap. 9 samt punkt 2 i
övergångsbestämmelserna till lagen skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 17 kap. 6 , och i
övergångsbestämmelserna en ny punkt, punkt 8, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

17 kap.
2

Skattemyndigheten Skattemyndigheten
får förelägga den får förelägga den som
deklarationsskyldigeär eller kan antas
att i den omfatt- vara
ning som anges i deklarationsskyldig
föreläggandet lämna deatt lämna uppgift,
upplysningar som visa upp handling
behövs för kontroll eller lämna över en
av deklarationen kopia av handling
eller annars för som behövs för
beskattningen. kontroll av dek-
larationen eller
Skattemyndigheten annars för beskatt-
får vidare förelägganingen.
den dek-
larationsskyldige
att visa upp kon-
trakt, kontoutdrag,
räkningar, kvitton
eller liknande
handlingar som Ett föreläggande får
behövs för kontroll förenas med vite om
av deklarationen. det finns anledning
Ett föreläggande fåratt anta att det
förenas med vite, omannars inte följs.
det finns anledning
att anta att den
deklarationsskyldige
annars inte följer
föreläggandet.

3

Bestämmelserna i 3 Bestämmelserna i 3
kap. 6 kap. 13-14 a
taxeringslagen taxeringslagen
(1990:324) om (1990:324) gäller i
befrielse från fråga om handling
skyldigheten att eller uppgift som
lämna upplysningar skall undantas från
eller visa upp föreläggande.
handlingar gäller
även när det är fråga
om skatt enligt
denna lag.

5

Skattemyndigheten Skattemyndigheten
får förelägga en får till ledning för
näringsidkare att beskattning av
lämna uppgifter om annan person
skattepliktig förelägga den som är
omsättning av varor eller kan antas
eller tjänster som vara
han förvärvat av, såltbokföringsskyldig
till eller tillhan- enligt
dahållit annan närin-bokföringslagen
gsidkare. Bestämmel-(1976:125) eller
serna om befrielse skyldig att föra
från uppgifts- räkenskaper enligt
skyldighet i 3 kap. jordbruksbokföringslagen
3 och 4 kap. 6 (1979: 141) och
tredje stycket annan juridisk
lagen (1990:325) om person än dödsbo att
självdeklaration ochlämna uppgift, visa
kontrolluppgifter upp handling eller
gäller då. lämna över en kopia
av handling som rör
omsättning av varor
eller tjänster som
han förvärvat av, sålt
till eller
tillhandahållit
annan näringsidkare
(kontrolluppgift).
Om det finns särski-
lda skäl får även
annan person före-
läggas att lämna såda-
na uppgifter.
Bestämmelserna i 3
kap. 13 -14 a
taxeringslagen
(1990:324) gäller i
fråga om handling
eller uppgift som
skall undantas från
föreläggande.
För kontroll av skatt enligt denna lag gäller bestämmelserna i 3 kap. 16
taxeringslagen (1990:324).

6

Ett föreläggande
enligt 5 får förenas
med vite om det
finns anledning att
anta att det annars
inte följs.
Den som föreläggs
kan, om föreläggandet
medför att han måste
lägga ned ett
betydande arbete för
att fullgöra det,
istället ställa nöd-
vändiga handlingar
till skattemyn-
dighetens förfogande
för granskning.

7

För att Skattemyndigheten
kontrollera att får besluta om
deklarations- eller skatterevision för
uppgiftsskyldighetenatt kontrollera att
har fullgjorts deklarations- eller
riktigt och uppgiftsskyldighet
fullständigt eller fullgjorts riktigt
för att på annat sättoch fullständigt.
få upplysning till Skatterevision får
ledning för beskatt-göras hos den som är
ningen, får eller kan antas
skattemyndigheten vara bokförings-
besluta att skyldig enligt bok-
skatterevision föringslagen
skall göras hos den (1976:125) eller
som är deklarations-skyldig att föra
eller uppgiftsskyl- räkenskaper enligt
dig. jordbruksbokfö-
Skattemyndigheten ringslagen (1979:
får också besluta att141) och hos annan
skatterevision för juridisk person än
kontroll av att dödsbo. Revision får
lämnade uppgifter ärgöras även hos den
riktiga och som har anmält sig
fullständiga skall för registrering för
göras hos den som kontroll av att
har anmält sig för lämnade uppgifter är
registrering. riktiga och
fullständiga och hos
sådan representant
för utländsk företa-
gare som avses i 22
kap. 6 .
I övrigt gäller i I övrigt gäller i
fråga om skattere- fråga om skatte-
vision i tillämpligarevision i
delar bestämmelsernatillämpliga delar
om bestämmelserna om
taxeringsrevision i taxeringsrevision i
3 kap. 8-14 3 kap. 8-14 a
taxeringslagen taxeringslagen
(1990:324). (1990:324).

20 kap.

9

Bestämmelserna i 6 kap. 10-24 taxeringslagen (1990:324) gäller för mål
enligt 1 första stycket.
Länsrättens beslutÖverklagande av
med anledning av länsrättens beslut om
överklagande av anstånd med att lämna
beslut om anstånd deklaration eller
med att lämna de- betala skatt får
klaration eller prövas av
betala skatt får kammarrätten endast
inte överklagas. om den har meddelat
prövningstillstånd.

______________

2. De upphävda 2. De upphävda
lagarna gäller lagarna gäller
fortfarande i fråga fortfarande i fråga
om förhållanden som om förhållanden som
hänför sig till tidenhänför sig till tiden
före ikraftträdandetföre ikraftträdandet
av den nya lagen. av den nya lagen.
Reglerna i 17 kap.
i den nya lagen
tillämpas dock även på
äldre förhållanden.

8. Föreskrifterna
om överklagande i 20
kap. 9 träder i
kraft först den 1
oktober 1994.
Beslut som med-
delats av
skattemyndigheten
före ikraftträdandet
överklagas enligt
äldre föreskrifter.

1 Lydelse enligt prop. 1993/94:99.

199

2.9 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1984:151) om punktskatter och pris-
regleringsavgifter
dels att 3 kap. 3, 5 och 7-15 samt 8 kap. 8 skall ha följande lydelse,
dels att det i 3 kap. skall införas två nya paragrafer, 15 a och 15 b , och
närmast före 3 kap. 15 en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap.

3 1

Beskattningsmyndigheten
får förelägga den Beskattningsmyndigheten
deklarationsskyldigefår förelägga den som
att i den omfat- är eller kan antas
tning som anges i vara
föreläggandet lämna dedeklarationsskyldig
upplysningar som att lämna uppgift,
behövs för kontroll visa upp handling
av att uppgifterna eller lämna över en
i en deklaration är kopia av handling
riktiga eller som behövs för kon-
annars för beskatt- troll av att
ningen samt prov uppgifterna i
och beskrivning på deklarationen är
varor som används, riktiga eller
säljs eller annars för beskatt-
tillhandahålls på ningen samt prov
annat sätt i verk- och beskrivning på
samheten. varor som används,
säljs eller tillhan-
dahålls på annat sätt
Beskattningsmyndig- i verksamheten.
heten får vidare
förelägga den
deklarations-
skyldige att visa
upp kontrakt, kon-
toutdrag, räkningar,
kvitton eller Ett föreläggande får
liknande handlingar förenas med vite, om
som behövs för det finns anledning
kontroll av att anta att det
deklarationen. annars inte följs.
Ett föreläggande får
förenas med vite, om
det finns anledning
att anta att den
skattskyldige
annars inte följer
föreläggandet.
Bestämmelserna i 3
kap. 6 taxerings-
lagen (1990:324)
gäller i fråga om
befrielse från
skyldigheten att
lämna upplysningar
eller visa upp
handling.

5

Bestämmelserna i 3
och 4 gäller ävenBeskattningsmyndigheten
den som utan att får till ledning för
vara beskattning av
deklarationsskyldig annan person eller
tillverkar, för kontroll av
bearbetar, säljer annans ansökan om
eller distribuerar återbetalning eller
skattepliktiga kompensation av
varor eller idkar skatt, förelägga den
handel med varor, som är eller kan
som används vid antas vara
framställning av bokföringsskyldig
skattepliktiga enligt bokfö-
varor. ringslagen
Bestämmelserna gäller(1976:125) eller
också den som skyldig att föra
bedriver förmed- räkenskaper enligt
lingsverksamhet jordbruksbok-
eller annan verk- föringslagen
samhet av sådan (1979:141) och
beskaffenhet att annan juridisk
uppgifter som behövsperson än dödsbo att
för skattekontrollenlämna uppgift, visa
kan hämtas ur upp handling eller
anteckningar eller lämna över en kopia
andra handlingar av handling rörande
som hör till verk- rättshandling mellan
samheten. den som föreläggs och
annan person
(kontrolluppgift).
Om det finns sär-
skilda skäl får även
annan person
föreläggas att lämna
sådana uppgifter.
Den som föreläggs
kan, om föreläggandet
medför att han måste
lägga ned ett
betydande arbete för
att fullgöra det, i
stället ställa nöd-
vändiga handlingar
till beskatt-
ningsmyndighetens
förfogande för
granskning.

7

BeskattningsmyndighetenBeskattningsmyndigheten
får besluta om får besluta om
skatterevision för skatterevision för
att kontrollera att att kontrollera att
deklarations- och deklarations- och
uppgiftsskyldig- uppgiftsskyldig-
heten fullgjorts heten fullgjorts
riktigt och riktigt och full-
fullständigt eller ständigt.
för att på annat sätt
få upplysning till
ledning för beslut
om skatt. Skatte-
revision får företas
hos den som är eller
skäligen kan antas Skatterevision får
vara skattskyldig även ske för att kon-
och hos den som trollera att den
avses i 5 . som ansökt om
återbetalning eller
kompensation av
skatt lämnat riktiga
och fullständiga
uppgifter i sin
ansökan.
Skatterevision får
göras hos den som är
eller kan antas
vara bokföringsskyl-
dig enligt
bokföringslagen
(1976:125) eller
skyldig att föra
räkenskaper enligt
jordbruksbokförings-
lagen (1979:1141)
och hos annan
juridisk person än
dödsbo.

8

Ett beslut om
skatterevision
skall överlämnas till
den reviderade
innan revisionen
verkställs. Beslutet
skall innehålla
I ett beslut om uppgift om ändamålet
skatterevision med revisionen och
skall en eller om möjligheten att
flera tjänstemän undanta handlingar
förordnas att verks-och uppgifter
tälla revisionen. enligt 14 och 15 .
I ett beslut om
skatterevision
skall en eller
flera tjänstemän
förordnas att verk-
ställa revisionen
(revisor).

9

Skatterevisionen En skatterevision
får verkställas hos skall bedrivas i
den vars verksamhet samverkan med den
skall granskas reviderade och på
eller på annan ett sådant sätt att
plats. Om den inte onödigt
räkenskaper och hindrar
andra handlingar verksamheten.
skall granskas på
annan plats än där de
förvaras, skall de
mot kvitto överlämnas
till den som skall Revisionen får
verkställa verkställas hos den
revisionen. reviderade om han
medger det. Gransk-
Beskattningsmyndighetenningen av
får, när det behövs,handlingarna skall
bestämma tid och ske hos den
plats för revisi- reviderade om han
onen. begär det och det är
lämpligt.

10 2

Skatterevisionen Om revisionen
skall såvitt möjligtinte verkställs hos
ske på sådant sätt ochden reviderade
på sådan tid att denskall handlingarna
inte medför hinder ipå begäran överlämnas
verksamheten för dentill revisorn mot
hos vilken kvitto.
revisionen sker.
Den får inte utan
särskilda skäl
verkställas hos en-
skild mellan kl. 19
och kl. 8.

11 3

Vid Vid
skatterevision får skatterevision får
granskning ske av räkenskapsmaterial
räkenskaper, och andra hand-
anteckningar och lingar som rör
andra handlingar verksamheten gran-
som rör skas om de inte
verksamheten. Även skall undantas
handlingar som hör enligt 15 . Med
till den löpande handling förstås
redovis- framställning i
ningsperioden får skrift eller bild
granskas. Med samt upptagning som
handling förstås kan läsas, avlyssnas
framställning i eller på annat sätt
skrift eller bild uppfattas endast
samt upptagning som med tekniskt
kan läsas, avlyssnashjälpmedel. Revisorn
eller på annat sätt får ta prov på varor
uppfattas endast som används, säljs
med tekniskt eller tillhandahålls
hjälpmedel. Den som på annat sätt i
verkställer verksamheten. Vi-
revisionen får ta dare får han granska
prov på varor som varulager,
används, säljs ellerinventarier, for-
tillhandahålls på don, särskild räk-
annat sätt i verk- narapparatur, mätap-
samheten. Vidare fårparatur och
han granska tillverkningsproces-
varulager, ser. Han får också
inventarier, prova särskild räkn-
fordon, särskild arapparatur och
räknarapparatur, mätapparatur.
mätapparatur och
tillverkningsprocesser.
Han får också prova
särskild räk-
narapparatur och
mätapparatur.
Beskattningsmyndigheten får besluta att kassainventering får göras vid
revisionen.

12 4

Den hos vilken Vid
revisionen sker är skatterevision
skyldig att utan skall den revide-
dröjsmål tillhanda- rade tillhandahålla
hålla de handlingar revisorn de hand-
som skall granskas lingar och lämna de
och lämna tillträde upplysningar som
till sådana lokaler,behövs för revi-
upplagsplatser och sionen. Han skall
andra utrymmen som också lämna tillträde
huvudsakligen till utrymmen som
används i hans huvudsakligen använ-
verksamhet. Han ds i verksamheten
skall också lämna för sådan åtgärd som
upplysningar och på avses i 11 och om
annat sätt lämna detmöjligt ställa en
biträde som krävs förändamålsenlig arbets-
att kontrollåtgärderplats till förfogan-
enligt 11 skall de. Den reviderade
kunna vidtas. skall i övrigt ge
den hjälp som behövs
Den som vid revisionen.
verkställer Revisorn skall på
skatterevision begäran ges tillfälle
skall på begäran gesatt själv använda
tillfälle att själv terminal eller
använda terminal annat tekniskt
eller annat hjälpmedel för att ta
tekniskt hjälpmedel del av upptagning
för att ta del av som kan uppfattas
upptagning som kan endast med sådant
uppfattas endast hjälpmedel, om inte
med sådant hjälpmed-den reviderade i
el. stället
tillhandahåller en
kopia av upptag-
ningen och denna
utan svårighet kan
granskas med annat
tillgängligt
tekniskt hjälpmedel.
Revisorn får kon-
trollera att kopian
stämmer överens med
den upptagning som
finns hos den
reviderade.
Vid granskning av
upptagning som
avses i andra
stycket får endast
de tekniska
hjälpmedel, program
och sökbegrepp
användas som behövs
för att tillgodose
ändamålet med
revisionen. Endast
sådana uppgifter som
behövs för ändamålet får
tas fram. Grans-
kningen får inte
verkställas via
telenät.

13

Underlåter någon Om den reviderade
att fullgöra vad sominte fullgör sina
åligger honom enligtskyldigheter enligt
12 får beskat- 12 får be-
tningsmyndigheten skattningsmyndigheten
förelägga honom att förelägga honom vid
vid vite fullgöra vite att fullgöra
sina åligganden. dem.

14 5

Den som En revision får
verkställer inte pågå längre tid än
skatterevisionen fårnödvändigt. Räkens-
ta del av kapsmaterial och
handlingar som är avandra handlingar
betydelse för som överlämnats till
revisionen även om revisorn skall så
den hos vilken snart som möjligt
revisionen sker har och senast när
att iaktta tystnad revisionen avslut-
om deras innehåll. Påats återlämnas till
framställning av den reviderade.
denne får dock
länsrätten, när det
finns synnerliga
skäl, besluta att
sådana handlingar
skall undantas från
revisionen.
Detsamma gäller om
den, hos vilken
revisionen sker, i
annat fall begär att
en handling skall
undantas från
revisionen med
hänsyn till att dess
innehåll på grund av
särskilda omständig-
heter inte bör komma
till någon annans
kännedom.
Om handlingen
utgörs av sådan
upptagning som
avses i 11 tredje
meningen får rätten Beskattningsmyndigheten
besluta om sådana skall snarast lämna
begränsningar av meddelande om
rätten att använda resultatet av
den reviderades revisionen till den
tekniska hjälpmedel reviderade i de
som behövs för att delar som rör honom.
handlingar som
enligt första styck-
et bör undantas från
granskning inte
skall bli
tillgängliga för den
som verkställer
revisionen.
Framställning som
avses i denna
paragraf prövas av
länsrätten i det län
där den, hos vilken
revisionen sker, är
bosatt.

Handlingar och
uppgifter som skall
undantas

15

På den enskildes
Beskattningsmyndighetenbegäran skall från
skall snarast lämna föreläggande eller
meddelande om revision undantas
resultatet av 1. handling som
revisionen till den inte får tas i
hos vilken beslag enligt 27
revisionen skett kap. 2 rätte-
och lämna denne gångsbalken,
tillfälle att yttra 2. annan handling
sig om det behövs. med ett allmänt
skyddsintresse
eller ett betydande
enskilt skyd-
dsintresse, vars
innehåll på grund av
särskilda omständig-
heter inte bör komma
till någon annans
kännedom.
Handling som
avses i första
stycket 2 får
undantas endast om
handlingens
skyddsintresse är
större än dess
betydelse för kon-
trollen.
Bestämmelserna i
första och andra
styckena gäller i
tillämpliga delar
även föreläggande att
lämna uppgifter.

15 a

En skriftlig
begäran om befrielse
från föreläggande att
lämna uppgift, visa
upp handling eller
lämna över en kopia
av handling, skall
ges in till
länsrätten i det län
där den enskilde är
bosatt, tillsammans
med föreläggandet
och, i förekommande
fall, den begärda
handlingen eller
uppgiften.
Om den
reviderade begär att
en handling skall
undantas från revi-
sion skall den, om
beskattningsmyndig-
heten anser att den
bör granskas,
omedelbart förseglas
och överlämnas till
länsrätten.
Länsrätten skall
utan dröjsmål pröva om
handlingen eller
uppgiften skall
undantas från
kontrollen.
I fråga om
upptagning som
avses i 11 första
stycket bestämmer
länsrätten i vilken
form eller på vilket
sätt den skall
tillhandahållas i
målet.
Länsrätten får i
fråga om upptagning
som avses i före-
gående stycke,
besluta om sådana
begränsningar i
revisorns rätt att
själv använda
tekniska hjälpmedel
som behövs för att
uppgift, som bör
undantas från
granskning, inte
skall bli
tillgänglig för
revisorn.
Om den enskilde
begär det, skall
länsrätten pröva om
beslut kan fattas
utan att rätten
granskar
handlingen.
Anser den
enskilde att en
handling inte
omfattas av
kontrollen
handläggs frågan om
undantagande på mot-
svarande sätt.

15 b

Om en handling
eller del av hand-
ling undantagits
från kontrollen, får
dess innehåll inte
återges eller
åberopas i
skatteutredningen.
Detta gäller även om
handling återlämnats
innan länsrätten
prövat frågan, men
innan den begärts
undantagen.

8 kap.

8 6

Ett beslut av länsrätten om utdömande av vite får överklagas hos kammarrätten
av den som har förpliktats utge vitet och av Riksskatteverket eller det allmänna
ombudet.
Överklagande av
länsrättens beslut om
anstånd med att lämna
deklaration eller
betala skatt får
prövas av
kammarrätten endast
om den har meddelat
prövningstillstånd.

______________

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994. Föreskrifterna om överklagande i 8
kap. 8 träder dock i kraft först den 1 oktober 1994. Beslut som meddelats av
beskattningsmyndigheten före ikraftträdandet överklagas enligt äldre
föreskrifter. De nya föreskrifterna i 3 kap. 15-15 b tillämpas om handlingar
och uppgifter begärs undantagna efter ikraftträdandet.

1 Senaste lydelse 1990:331.
2 Senaste lydelse 1987:1229.
3 Senaste lydelse 1987:1229.
4 Senaste lydelse 1987:1229.
5 Senaste lydelse 1987:1229.
6 Senaste lydelse 1993:462.
200

2.10 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter
från arbetsgivare

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter
från arbetsgivare1
dels att 27, 27 a och 76 skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 27 b och c , av
följande lydelse,
dels att rubriken närmast före 27 a skall sättas närmast före 27 c .

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

27 2

För kontroll av att
en arbetsgivare har
fullgjort sin
uppgiftsskyldighet
får Riks-
skatteverket eller
skattemyndigheten
besluta om revision
hos arbetsgivaren.
Därvid gäller i Riksskatteverket
tillämpliga delar eller skattemyn-
bestämmelserna i 3 digheten får förelägga
kap. 8-14 tax- den som är eller kan
eringslagen antas vara ar-
(1990:324) om betsgivare eller
taxeringsrevision. arbetstagare att
Efter anmaning av lämna uppgift, visa
skattemyndigheten ärupp handling eller
arbetsgivare och lämna över en kopia
arbetstagare av handling som
skyldiga att inom behövs för kontroll
den tid som angetts av avgiftsskyldig-
i anmaningen lämna heten.
de upplysningar som
behövs för kontroll
av
avgiftsskyldigheten.
Arbetsgivare och Bestämmelserna i 3
arbetstagare skall kap. 13-14 a
efter anmaning ocksåtaxeringslagen
visa upp alla (1990:324) gäller i
handlingar som fråga om handling
behövs för kontroll eller uppgift som
av avgiftsskyl- skall undantas från
digheten såsom kon- föreläggande.
trakt, kontoutdrag, Föreläggandet får
räkning eller förenas med vite om
kvitto. det finns anledning
att anta att det
annars inte följs.
Bestämmelserna i 83
uppbördslagen
(1953:272) om vite
gäller i tillämpliga
delar.
Uppgifter som myndighet förfogar över och som behövs för kontroll av av-
giftsskyldigheten skall på skattemyndighetens begäran tillhandahållas denna.
Därvid gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i 3 kap. 16 taxeringslagen.
Om arbetsgivare
eller arbetstagare
inte följer en
anmaning enligt
andra stycket får
vite föreläggas.
Bestämmelserna i 83
uppbördslagen
(1953:272) om vite
gäller därvid i
tillämpliga delar.

27 a 3

För kontroll av
Arbetsgivaravgifter,uppgifts- och av-
ränta och dröjs- giftsskyldigheten
målsavgift som inte får skattemyn-
har betalats i rätt digheten komma
tid och ordning får överens med ar-
omedelbart drivas betsgivaren om att
in. en avstämning mot
räkenskapshandlingar
eller andra
handlingar skall
göras vid besök hos
honom eller vid
annat personligt
sammanträffande.

27 b

För kontroll av
att den som är eller
kan antas vara
bokföringsskyldig
enligt bokförings-
lagen (1976:125)
eller skyldig att
föra räkenskaper
enligt
jordbruksbokfö-
ringslagen
(1979:141) och
annan juridisk
person än dödsbo har
fullgjort sin up-
pgifts- och av-
giftsskyldighet
riktigt och full-
ständigt får
Riksskatteverket
eller skat-
temyndighet besluta
om revision hos
honom. Därvid gäller
i tillämpliga delar
bestämmelserna i 3
kap. 8-14 a taxe-
ringslagen
(1990:324).

27 c

Arbetsgivaravgifter,
ränta och dröjsmål-
savgift som inte
har betalats i rätt
tid och ordning får
omedelbart drivas
in.

76 4

Länsrättens beslut Länsrättens beslut
i fråga som avses i i fråga som avses i
6 tredje stycket, 6 tredje stycket,
7 , 13 första 7 eller 22 a
stycket eller 22 a andra stycket får
andra stycket får inte överklagas.
inte överklagas. Överklagande av
länsrättens beslut i
fråga som avses i 13
första stycket får
prövas av kam-
marrätten endast om
den har meddelat
Sjömansskattenämndensprövningstillstånd.
beslut överklagas
hos kammarrätten Sjömansskattenämndens
inom den tid som beslut överklagas
gäller vid hos kammarrätten
överklagande hos inom den tid som
kammarrätten av gäller vid
nämndens beslut överklagande hos
enligt lagen kammarrätten av
(1958:295) om nämndens beslut
sjömansskatt. Beslutenligt lagen
i fråga som avses i (1958:295) om
6 tredje stycket, sjömansskatt. Beslut
13 första stycket i fråga som avses i
eller 22 a andra 6 tredje stycket,
stycket får dock eller 22 a andra
inte överklagas. stycket får dock
inte överklagas.
Överklagande av
Sjömansskattenämndens
beslut i fråga som
avses i 13 första
stycket får prövas av
kammarrätten endast
om den har meddelat
prövningstillstånd.

______________

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994. Föreskrifterna om överklagande i 76
träder dock i kraft först den 1 oktober 1994. Beslut som meddelats av
skattemyndigheten eller Sjömansskattenämnden före ikraftträdandet överklagas
enligt äldre föreskrifter.

1 Lagen omtryckt 1991:98.
2 Senaste lydelse 1992:1179.
3 Senaste lydelse 1992:642.
4 Senaste lydelse 1992:642.
201

2.11 Förslag till lag om ändring i tullagen (1987:1065)

Härigenom föreskrivs i fråga om tullagen (1987:1065)
dels att 16, 42 och 75-79 skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas sju nya paragrafer, 75 a-75 c, 77 a,
77 b, 79 a och 79 b , av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

16

Regeringen föreskriver vilka handlingar som skall bifogas en tulldeklaration
eller i övrigt inges för att styrka uppgifter om en vara som skall förtullas.
En tullmyndighet
kan förelägga den
tullskyldige att
lämna de ytterligare
uppgifter som behövs
för kontroll av
tulldeklaration el-
ler av annan
uppgift om en vara
som skall förtullas.

42 1

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar ytterligare
föreskrifter om uppgifter och handlingar som skall lämnas till tullmyndigheten
när en vara förs ut ur landet.
Tullmyndigheten
kan förelägga
exportören att lämna
de ytterligare
uppgifter som behövs
för kontroll av
anmälan om utförsel
eller av annan
uppgift i fråga om
en vara som skall
föras ut.
På grundval av de lämnade uppgifterna och den undersökning av varan, som kan
behövas, kontrollerar tullmyndigheten om det finns något hinder mot utförseln.

75 2

För kontroll av Tullmyndigheten
att anmälnings- och får förelägga den som
uppgiftsskyldighet är eller kan antas
enligt denna lag vara anmälnings-
eller enligt eller upp-
föreskrifter som giftsskyldig enligt
meddelats med stöd denna lag eller
av lagen fullgjorts enligt föreskrifter
riktigt och fullstä-som meddelats med
ndigt får stöd av lagen att
tullmyndigheten, lämna uppgift, visa
utöver undersökning upp handling eller
enligt 63 , föreläggalämna över en kopia
den som är upp- av handling som
giftsskyldig att förbehövs för kontroll
granskning av att anmälnings-
tillhandahålla eller upp-
tullmyndigheten giftsskyldigheten
räkenskaper, an- fullgjorts på ett
teckningar och riktigt och
andra handlingar fullständigt sätt.
som rör hans
verksamhet. Även den
för vars räkning en
vara förts in eller
förts ut kan
föreläggas att
tillhandahålla
handlingar som
behövs för kontrol-
len. Detsamma gäller
andra personer som
bedriver verksamhet Vad som i första
av sådan stycket sagts gäller
beskaffenhet att även den för vars
uppgift som är av räkning en vara förts
betydelse för in eller förts ut.
kontrollen kan Avser ett
hämtas ur anteck- föreläggande enligt
ningar eller andra första eller andra
handlingar, som rör stycket uppgifter i
verksamheten. räkenskaper som förs
med hjälp av auto-
matisk
databehandling
Avser ett skall dessa därvid
föreläggande enligt efter
första stycket tullmyndighetens
räkenskaper som försbestämmande
med hjälp av tillhandahållas i
automatisk databe- utskrift eller på
handling skall medium för auto-
dessa därvid efter matisk databeha-
tullmyndighetens ndling.
bestämmande
tillhandahållas i
utskrift eller på
medium för
automatisk databe-
handling.

75 a

Tullmyndigheten
får till ledning för
kontroll av annans
anmälnings-eller
uppgiftsskyldighet
förelägga den som
bedriver eller kan
antas bedriva verk-
samhet av sådan be-
skaffenhet att
uppgift av betyde-
lse för kontrollen
kan hämtas ur hand-
lingar som rör
verksamheten att
lämna uppgift, visa
upp handling eller
lämna över en kopia
av handling rörande
rättshandling mellan
den som föreläggs och
annan person
(kontrolluppgift).
Den som föreläggs
kan, om föreläggandet
medför att han måste
lägga ned ett
betydande arbete för
att fullgöra det, i
stället ställa nöd-
vändiga handlingar
till tullmyndig-
hetens förfogande för
granskning.

75 b

Tullmyndigheten
får besluta om
revision hos den
som är eller kan
antas vara bokför-
ingsskyldig enligt
bokföringslagen
(1976:125) eller
skyldig att föra
räkenskaper enligt
jordbruksbokför-
ingslagen (1979:
141) och hos annan
juridisk person än
dödsbo.
Revisionen får
avse att kontrol-
lera att anmälnings-
eller uppgifts-
skyldigheten enligt
denna lag eller
enligt föreskrifter
som meddelats med
stöd av lagen
fullgjorts riktigt
och fullständigt.

76 3

I beslut om Ett beslut om
granskning enligt revision skall
75 skall överlämnas till den
tullmyndigheten reviderade innan
förordna en eller revisionen
flera tjänstemän attverkställs. Beslutet
verkställa skall innehålla
granskningen. uppgift om ändamålet
Tullmyndigheten får,med revisionen och
när det behövs, om möjligheten att
bestämma tid och undanta handlingar
plats för och uppgifter
granskningen. enligt 78 och 79 .
I ett beslut om
Om den som revision skall
granskas medger det tullmyndigheten
får granskningen förordna en eller
göras också i annat flera tjänstemän att
utrymme hos honom änverkställa
sådant som huvudsak-revisionen
ligen används i (revisor).
verksamheten.

77 4

Om det är möjligt, En revision skall
skall granskningen bedrivas i sam-
ske på sådant sätt ochverkan med den
på sådan tid att denreviderade och på
inte hindrar verk- ett sådant sätt att
samheten för den den inte onödigt
vars handlingar är hindrar verksam-
föremål för heten.
granskning. Den får
inte utan särskilda
skäl verkställas hos
enskild mellan kl.
19 och kl. 8. Om
räkenskaper och
andra handlingar
skall granskas på nå-
gon annan plats än
där de förvaras,
skall de mot kvitto Revisionen får
överlämnas till den genomföras hos den
som skall verkställareviderade om han
granskningen. Hand- medger det.
lingarna skall Granskningen av
lämnas tillbaka så handlingar skall
snart som möjligt. ske hos den
reviderade om han
begär det och
granskningen kan
ske där utan
betydande svårighet.

77 a

Om revisionen
inte verkställs hos
den reviderade
skall handlingarna
som omfattas av
revisionen på begäran
överlämnas till
revisorn mot kvi-
tto.
Vid revisionen får
räkenskapsmaterial
och andra
handlingar som rör
verksamheten
granskas om de inte
skall undantas
enligt 78 .
Med handling
förstås framställning
i skrift eller bild
samt upptagning som
kan läsas, avlyssnas
eller på annat sätt
uppfattas endast
med tekniskt
hjälpmedel.

77 b

Vid revision
skall den revid-
erade tillhandahålla
revisorn de hand-
lingar och lämna de
upplysningar som
behövs för revi-
sionen. Han skall
också om möjligt
ställa en ändamål-
senlig arbetsplats
till förfogande samt
i övrigt ge den hjälp
som behövs vid
revisionen.
Revisorn skall på
begäran ges tillfälle
att själv använda
terminal eller
annat tekniskt
hjälpmedel för att ta
del av upptagning
som kan uppfattas
endast med sådant
hjälpmedel, om inte
den reviderade i
stället
tillhandahåller en
kopia av
upptagningen och
denna utan svårighet
kan granskas med
annat tillgängligt
tekniskt hjälpmedel.
Revisorn får
kontrollera att
kopian stämmer
överens med den
upptagning som
finns hos den
reviderade.
Vid granskning av
upptagning som
avses i andra
stycket får endast
de tekniska
hjälpmedel, program
och sökbegrepp
användas, som behövs
för att tillgodose
ändamålet med
revisionen. Endast
sådana uppgifter som
behövs för ändamålet
får tas fram.
Granskningen får
inte verkställas via
telenät.
Om den reviderade
inte fullgör sina
skyldigheter enligt
första eller andra
stycket får tull-
myndigheten förelägga
honom vid vite att
fullgöra dem.

77 c

En revision får
inte pågå längre tid än
nödvändigt. Räken-
skapsmaterial och
andra handlingar
som överlämnats till
revisorn skall så
snart som möjligt
och senast när
revisionen
avslutats återlämnas
till den revide-
rade.
Tullmyndigheten
skall snarast lämna
meddelande om
resultatet av
revisionen till den
reviderade i de
delar som rör honom.

78 5

Den som På den enskildes
verkställer begäran skall från
granskningen får ta föreläggande eller
del av handlingar revision undantas
som är av betydelse 1. handling som
för denna även om inte får tas i
den, vars beslag enligt 27
handlingar är föremålkap. 2 rätte-
för granskningen, ärgångsbalken,
skyldig att iaktta 2. annan handling
tystnad om deras med ett allmänt
innehåll. Föreliggerskyddsintresse
sådan skyldighet eller ett betydande
eller anser den enskilt skyd-
vars handlingar dsintresse, vars
skall granskas att innehåll på grund av
handlingens innehållsärskilda omständig-
inte bör komma till heter inte bör komma
någon annans känne- till någon annans
dom, får länsrätten påkännedom.
talan av honom
besluta att
handlingen skall Handling som
undantas från avses i första
granskningen, om stycket 2 får endast
synnerliga skäl undantas om
motiverar det. handlingens
Länsrätten får skyddsintresse över-
besluta om begrän- väger dess betydelse
sning av rätten att för kontrollen.
bearbeta sådana
räkenskaper som
enligt 75 andra
stycket tillhan-
dahållits på medium
för automatisk data-
behandling, om det
behövs för att upp- Bestämmelserna i
pgifter, som enligt första och andra
första stycket skallstyckena gäller i
undantas från tillämpliga delar
granskningen, inte även föreläggande att
skall bli till- lämna uppgifter.
gängliga för den som
verkställer gransk-
ningen.
Länsrättens beslut
får inte överklagas.

79

I fråga om En skriftlig
granskning som begäran om befrielse
avses i 75-78 från föreläggande att
gäller bestämmelsernalämna uppgift, visa
i 69 och 71 i upp handling eller
tillämpliga delar. visa upp kopia av
Den vars handlingar handling, skall ges
är föremål för in till länsrätten,
granskning skall tillsammans med
också lämna upp- föreläggandet och, i
lysningar och på förekommande fall,
annat sätt lämna detden begärda
biträde som krävs förhandlingen eller
att granskningen uppgiften.
skall kunna
verkställas. Om den reviderade
Tullmyndigheten begär att en hand-
skall snarast ling skall undantas
meddela resultatet från revision skall
av granskningen handlingen, om
till den hos tullmyndigheten
vilken anser att den bör
granskningen granskas, omed-
skett och, om det elbart förseglas och
behövs, lämna denne överlämnas till
tillfälle att yttra länsrätten.
sig. Länsrätten skall
utan dröjsmål pröva om
handlingen eller
uppgiften skall
undantas från
kontrollen.
Anser den
enskilde att en
handling eller
uppgift inte
omfattas av
kontrollen handläggs
frågan om undan-
tagande på mot-
svarande sätt.

79 a

Om den enskilde
begär det, skall
länsrätten pröva om
beslut kan fattas
utan att rätten
granskar
handlingen.
I fråga om
upptagning som
avses i 77 a
tredje stycket be-
stämmer länsrätten i
vilken form eller på
vilket sätt den
skall
tillhandahållas i
målet.
Länsrätten får i
fråga om upptagning
som avses i
föregående stycke
besluta om sådana
begränsningar i
tullmyndighetens
rätt att själv använda
tekniska hjälpmedel
som behövs för att
uppgift, som bör
undantas från
granskning, inte
skall bli
tillgänglig för myn-
digheten.

79 b

Om en handling
eller del av hand-
ling undantagits
från kontrollen får
dess innehåll inte
återges eller
åberopas i
utredningen. Detta
gäller även om
handling återlämnats
innan länsrätten
prövat frågan, men
efter det att den
begärts undantagen.

______________

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.

1 Senaste lydelse 1990:138.
2 Senaste lydelse 1993:640.
3 Senaste lydelse 1993:640.
4 Senaste lydelse 1993:640.
5 Senaste lydelse 1993:640.
202

2.12 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och
kontrolluppgifter

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1990:325) om självdeklaration och
kontrolluppgifter
dels att 3 kap. 3 och 4 kap. 6 skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 3 kap. 50 a , och närmast
före den nya paragrafen en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap.

3

Länsrätten får, om Länsrätten får på
det finns syn- framställning av en
nerliga skäl, på uppgiftsskyldig som
framställning av en förelagts att lämna
uppgiftsskyldig som kontrolluppgift
förelagts att lämna eller visa upp
kontrolluppgift som handling som enligt
enligt bestämmelserna i
bestämmelserna i detta kapitel skall
detta kapitel skall lämnas eller visas
lämnas först efter upp först efter
föreläggande, befriaföreläggande, besluta
honom från denna att uppgift eller
skyldighet när handling skall
uppgiften omfattas undantas från
av den upp- föreläggandet. Därvid
giftsskyldiges gäller bestämmelserna
tystnadsplikt eller i 3 kap. 13 och 14
särskilda taxeringslagen
omständigheter i (1990:324).
annat fall gör att
att uppgiften inte
bör komma till någon
annans kännedom.

Kontrolluppgift om
rättshandling m.m.

50 a

Efter föreläggande
av skattemyn-
digheten skall den
som är eller kan
antas vara bokför-
ingsskyldig enligt
bokföringslagen
(1976:125) eller
skyldig att föra
räkenskaper enligt
jordbruksbok-
föringslagen (1979:
141) eller annan
juridisk person än
dödsbo lämna
kontrolluppgift om
rättshandling mellan
den som föreläggs
och annan person.
Om det finns sär-
skilda skäl får även
annan föreläggas att
lämna sådan uppgift.
Den som föreläggs
kan, om föreläggandet
medför att han måste
lägga ned ett
betydande arbete för
att fullgöra det, i
stället ställa nöd-
vändiga handlingar
till skattemyn-
dighetens förfogande
för granskning.
Ett föreläggande
enligt första
stycket får även avse
att visa upp
handling eller lämna
över en kopia av
handling angående
rättshandling.

4 kap.

6 [1]

Skattemyndighetens beslut enligt 2 kap. 19 får överklagas till
Riksskatteverket. Övriga beslut av skattemyndigheten enligt denna lag får inte
överklagas.
Riksskatteverkets beslut enligt denna lag får inte överklagas.
Länsrättens beslut
enligt 3 kap.
3 får inte
överklagas.

______________

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.

**Fotnot**
[1] Senaste lydelse 1990:1136.
203

2.13 Förslag till lag om ändring i lagen (1987:1231) om automatisk databe-
handling vid taxeringsrevision, m.m.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1987:1231) om automatisk databehandling
vid taxeringsrevision, m.m.
dels att 5 skall upphöra att gälla,
dels att 1, 3 och 6 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 1

Denna lag gäller Denna lag gäller
vid myndighets vid myndighets
revision avseende revision avseende
skatter och soci- skatter och soci-
alavgifter samt vid alavgifter samt vid
granskning enligt granskning enligt
75 tullagen 75 b tullagen
(1987:1065), när (1987:1065), när
åtgärden innefattar åtgärden innefattar
automatisk automatisk
databehandling av databehandling av
personuppgifter i personuppgifter i
personregister personregister
enligt datalagen enligt datalagen
(1973:289). (1973:289).

3 2

Datainspektionen utövar tillsyn över att granskning som sker med hjälp av
automatisk databehandling inte medför otillbörligt intrång i personlig
integritet. Härvid tillämpas 15 andra stycket och 16 datalagen (1973:289).
Den som Den som
verkställer verkställer
revisionen eller revisionen eller
granskning enligt granskning enligt
75 tulllagen 75, 75 a eller 75 b
(1987:1065) skall tullagen
lämna (1987:1065) skall
Datainspektionen de lämna
uppgifter om den Datainspektionen de
automatiska uppgifter om den
databehandlingen automatiska databe-
som inspektionen handlingen som
begär för sin inspektionen begär
tillsyn. för sin tillsyn.

6 3

Den som har Den som har
beslutat om beslutat om
revisionen eller revision eller
granskning enligt granskning enligt
75 tullagen 75, 75 a eller 75 b
(1987:1065) och den tullagen
hos vilken (1987:1065) och den
revisionen eller hos vilken
granskningen sker revisionen eller
får överklaga Datain-granskningen sker
spektionens beslut får överklaga Datain-
enligt denna lag spektionens beslut
till regeringen. enligt denna lag
Även Ju- till regeringen.
stitiekanslern får Även Jus-
överklaga ett sådanttitiekanslern får
beslut för att ta överklaga ett sådant
till vara allmänna beslut för att ta
intressen. till vara allmänna
intressen.

______________

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.

1 Senaste lydelse 1993:641.
2 Senaste lydelse 1993:641.
3 Senaste lydelse 1993:641.
204

2.14 Förslag till lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvalt-
ningsdomstolar

Härigenom föreskrivs att 18 lagen (1971:289) om allmänna förvalt-
ningsdomstolar1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

18 2

Länsrätt är domför med en lagfaren domare ensam
1. när åtgärd som avser endast måls beredande vidtages,
2. vid sådant förhör med vittne eller sakkunnig som begärts av annan länsrätt,
3. vid beslut som avser endast rättelse av felräkning, felskrivning eller
annat uppenbart förbiseende,
4. vid beslut om återkallelse tills vidare av ett körkort, körkortstillstånd
eller traktorkort eller om vägran att tills vidare godkänna ett utländskt körk-
ort, när det är uppenbart att ett sådant beslut bör meddelas eller när
omhändertagande beslutas enligt 23 körkortslagen (1977:477),
5. vid beslut enligt luftfartslagen (1957:297) om försättande ur kraft av ett
certifikat, elevtillstånd eller behörighetsbevis, när det är uppenbart att ett
sådant beslut bör meddelas,
6. vid annat beslut som inte innefattar slutligt avgörande av mål.
Om det inte är påkallat av särskild anledning att målet prövas av fullsutten
rätt, är länsrätt domför med en lagfaren domare ensam vid beslut som inte
innefattar prövning av målet i sak.
Åtgärder som avser endast beredande av ett mål och som inte är av sådant slag
att de bör förbehållas lagfarna domare får utföras av en annan tjänsteman vid
länsrätten som har tillräcklig kunskap och erfarenhet. Närmare bestämmelser om
detta meddelas av regeringen.
Vad som sägs i uppenbart att ett
andra stycket gällercertifikat,
även vid avgörande avelevtillstånd eller
1. mål om utdömandebehörighets bevis
av vite, skall återkallas,
2. mål enligt 11. mål i vilket
bevissäkringslagen saken är uppenbar.
(1975:1027) för
skatte- och av-
giftsprocessen,
enligt lagen (1978:
880) om
betalningssäkring för
skatter, tullar och
avgifter, om
besiktning enligt
fastighetstaxe-
ringslagen
(1979:1152), om
handlings
undantagande från
taxeringsrevision,
skatterevision,
eller annan
granskning och om
befrielse från
skyldighet att lämna
upplysningar eller
visa upp handling
enligt taxe-
ringslagen (1990:
324), mervärdes-
skattelagen (1994:
000), lagen
(1984:668) om upp-
börd av social-
avgifter från ar-
betsgivare eller
lagen (1984:151) om
punktskatter och
pris-
regleringsavgifter
samt om befrielse
från skyldighet att
lämna
kontrolluppgift
enligt lagen (1990:
325) om
självdeklaration och
kontrolluppgifter,
3. mål om
omedelbart omhänder-
tagande enligt 6
lagen (1990:52) med
särskilda
bestämmelser om vård
av unga, mål om
tillfälligt
flyttningsförbud
enligt 27 samma
lag, mål om
omedelbart omhänder-
tagande enligt 13
lagen (1988: 870)
om vård av
missbrukare i vissa
fall, mål om
tillfälligt omhän-
dertagande enligt
37 smittskydds-
lagen (1988:1472),
mål enligt 33 lagen
(1991:1128) om
psykiatrisk
tvångsvård samt mål
enligt 18 första
stycket 2-4 såvitt
avser de fall då
vården inte har
förenats med särskild
utskrivningsprövning
eller 5 lagen
(1991:1129) om
rättspsykiatrisk
vård,
4. mål om anstånd
med att betala
skatt eller
socialavgifter
enligt uppbörds
eller skatte-
författningarna och
annat mål enligt
uppbörds- och
folkbokförings-
sförfattningarna med
undantag av mål om
arbetsgivares
ansvarighet för
arbetstagares skatt
och mål enligt lagen
(1984:668) om upp-
pbörd av
socialavgifter från
arbetsgivare,
5. mål om
uppdelning av
taxeringsvärde
enligt 20 kap. 15
fastighetstaxeringslagen
(1979: 1152),
6. mål som avser
ändring av taxerad
inkomst med högst 5
000 kr.,
7. mål enligt
skatte- och taxer-
ingsförfattningarna
i vilket beslutet
överensstämmer med
parternas
samstämmiga mening,
8. mål om rättshjälp
genom offentligt
biträde i ett ärende
hos en annan
myndighet,
9. mål enligt
körkortslagen
(1977:477), om
beslutet innebär att
något
körkortsingripande
inte skall ske
eller att varning
meddelas eller om
det är uppenbart att
ett körkort,
körkortstillstånd
eller traktorkort
skall återkallas
eller att ett
utländskt körkort
inte skall
godkännas,
10. mål enligt
luftfartslagen, om
beslutet innebär att
varning meddelas
eller om det är
Vad som sägs i uppenbart att ett
andra stycket gällercertifikat,
även vid avgörande avelevtillstånd eller
1. mål om utdömandebehörighets bevis
av vite, skall återkallas,
2. mål enligt 11. mål i vilket
lagen (1994:00) om saken är uppenbar.
särskilda
tvångsåtgärder i
beskatt-
ningsförfarandet,
enligt lagen (19-
78:880) om betaln-
ingssäkring för
skatter, tullar och
avgifter, om
besiktning enligt
fastighetstaxe-
ringslagen
(1979:1152), om
handlings
undantagande från
taxeringsrevision,
skatterevision,
eller annan
granskning och om
befrielse från
skyldighet att lämna
upplysningar eller
visa upp handling
enligt taxe-
ringslagen (1990:
324), mervärdes-
skattelagen (1994:
000), tullagen
(1987:1065) eller
lagen (1984:151) om
punktskatter och
pris-
regleringsavgifter
samt om befrielse
från skyldighet att
lämna
kontrolluppgift
enligt lagen (1990:
325) om
självdeklaration och
kontrolluppgifter,

3. mål om
omedelbart omhänder-
tagande enligt 6
lagen (1990:52) med
särskilda
bestämmelser om vård
av unga, mål om
tillfälligt
flyttningsförbud
enligt 27 samma
lag, mål om
omedelbart omhänder-
tagande enligt 13
lagen (1988: 870)
om vård av
missbrukare i vissa
fall, mål om
tillfälligt omhän-
dertagande enligt
37 smittskyd-
dslagen
(1988:1472), mål
enligt 33 lagen
(1991:1128) om
psykiatrisk
tvångsvård samt mål
enligt 18 första
stycket 2-4 såvitt
avser de fall då
vården inte har
förenats med särskild
utskrivningsprövning
eller 5 lagen
(1991:1129) om
rättspsykiatrisk
vård,
4. mål om anstånd
med att betala
skatt eller
socialavgifter
enligt uppbörds-
eller skatte-
författningarna och
annat mål enligt
uppbörds- och
folkbokföring-
sförfattningarna med
undantag av mål om
arbetsgivares
ansvarighet för ar-
betstagares skatt
och mål enligt lagen
(1984:668) om up-
pbörd av
socialavgifter från
arbetsgivare,
5. mål om
uppdelning av
taxeringsvärde
enligt 20 kap. 15
fastighetstaxeringslagen
(1979: 1152),
6. mål som avser
ändring av taxerad
inkomst med högst 5
000 kr.,
7. mål enligt
skatte- och taxer-
ingsförfattningarna
i vilket beslutet
överensstämmer med
parternas
samstämmiga mening,
8. mål om rättshjälp
genom offentligt
biträde i ett ärende
hos en annan
myndighet,
9. mål enligt
körkortslagen
(1977:477), om
beslutet innebär att
något
körkortsingripande
inte skall ske
eller att varning
meddelas eller om
det är uppenbart att
ett körkort,
körkortstillstånd
eller traktorkort
skall återkallas
eller att ett
utländskt körkort
inte skall
godkännas,
10. mål enligt
luftfartslagen, om
beslutet innebär att
varning meddelas
eller om det är

______________________

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.

1 Lagen omtryckt 1981:1323.
2 Senaste lydelse 1993:513.
205

2.15 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)

Härigenom föreskrivs att 9 kap. 2 sekretesslagen1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9 kap.
2

Sekretess gäller i Sekretess gäller i
1. särskilt ärende 1. särskilt ärende
om kontroll om revision eller
beträffande skatt annan kontroll i
eller om säkrings- syfte att fastställa
åtgärd i samband medskatt, tull eller
sådan kontroll samt avgift eller
annan verksamhet underlag för skatt
som avser tull eller avgift
tullkontroll och samt annan
som inte faller verksamhet som
under 1 , avser tullkontroll
och som inte faller
2. ärende om under 1 ,
kompensation för 2. ärende om
eller återbetalning kompensation för
av skatt, eller återbetalning
3. ärende om av skatt,
anstånd med erläg- 3. ärende om
gande av skatt anstånd med erläg-
för uppgift om gande av skatt
enskilds personliga för uppgift om
eller ekonomiska enskilds personliga
förhållanden. eller ekonomiska
förhållanden.
I fråga om sekretess enligt denna paragraf tillämpas 1 första stycket
tredje-sjätte meningarna.
Sekretessen gäller inte beslut i ärende som avses i första stycket 2 och 3.
I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år.

_____________________

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.

1Lagen omtryckt 1992:1474.
206

2.16 Förslag till lag om ändring i utsökningsbalken

Härigenom föreskrivs i fråga om utsökningsbalken
dels att 8 kap. 14 skall upphöra att gälla,
dels att 10 kap. 7 och 10 , 12 kap. 25 , 13 kap. 7 och 16 kap. 15 skall
ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Förslagen lydelse
10 kap.
7
Minst trettio Minst trettio
dagar före auktionendagar före auktionen
skall underrättelserskall underrättelser
om försäljningen om försäljningen
sändas till sökandensändas till sökanden
och ägaren samt tilloch ägaren samt till
kända borgenärer somkända borgenärer som
har sjöpanträtt, har sjöpanträtt,
panträtt på grund avpanträtt på grund av
inteckning, reten- inteckning eller
tionsrätt eller retentionsrätt. Blir
förmånsrätt på grund avsådan borgenär känd
betalningssäkring. senare, skall
Blir sådan borgenär underrättelse genast
känd senare, skall sändas till honom.
underrättelse genastHar
sändas till honom. registermyndigheten
Har registermyn- uppgift om adress,
digheten uppgift om skall den användas.
adress, skall den Underrättelse till
användas. Under- utrikes ort skall
rättelse till om möjligt sändas med
utrikes ort skall flygpost.
om möjligt sändas med
flygpost.

10
I I
sakägarförteckningensakägarförteckningen
upptas, förutom upptas, förutom
exekutionsfordringen,exekutionsfordringen,
fordran som är fordran som är
förenad med sjö- förenad med sjö-
panträtt, panträtt påpanträtt, panträtt på
grund av in- grund av inteckning
teckning, reten- eller retentionsrätt
tionsrätt eller för-samt förrättnings-
månsrätt på grund avkostnaderna.
betalningssäkring
samt förrätt-
ningskostnaderna. Om skeppet hör till
Om skeppet hör tillkonkursbo, upptas
konkursbo, upptas även arvode och
även arvode och annan kostnad för
annan kostnad för skeppets förvaltning
skeppets förvaltningunder konkursen. Är
under konkursen. Är skeppet därjämte
skeppet därjämte utmätt, upptas
utmätt eller taget ifordran som skall
anspråk genom utgå med förmånsrätt
betalningssäkring, enligt 10
upptas fordran som förmånsrättslagen
skall utgå med för- (1970:979).
månsrätt enligt 10
förmånsrättslagen
(1970:979).
Med fordran som är förenad med panträtt på grund av inteckning avses även
fordran för vilken skepp har tagits i anspråk enligt 9 kap. 14 samt rätt till
betalning på grund av ägarhypotek.

12 kap.
25 1
I sakägarförteckningen upptas förutom exekutionsfordringen
1. fordran som skall utgå med förmånsrätt enligt 6 1 eller 7 1 eller 2
förmånsrättslagen (1970:979) och som förfaller till betalning senast den
tillträdesdag som anges i 36 ,
2. fordran som är förenad med panträtt i fastigheten,
3. fordran som är
förenad med förmånsrätt
i fastigheten på
grund av betal- 3. nyttjanderätt,
ningssäkring, servitut eller rätt
4. nyttjanderätt, till elektrisk
servitut eller rätt kraft som besvärar
till elektrisk fastigheten, om
kraft som besvärar rättigheten är in-
fastigheten, om skriven eller
rättigheten är in- grundar sig på
skriven eller skriftlig handling
grundar sig på som är tillgänglig
skriftlig handling eller avser hyra av
som är tillgänglig en bostadslägenhet i
eller avser hyra av en fastighet, som är
en bostadslägenhet itaxerad som hyres-
en fastighet, som ärhusenhet, om hyres-
taxerad som hyres- gästen har tillträtt
husenhet, om hyres- lägenheten, dock ej
gästen har tillträttsådan rättighet som
lägenheten, dock ej skall bestå oavsett
sådan rättighet som fastighetens försälj-
skall bestå oavsett ning,
fastighetens försälj-
ning, 4.
förrättningskostnaderna.
5.
förrättningskostnaderna.
Om fastigheten hör till konkursbo, upptas även arvode och annan kostnad för
fastighetens förvaltning under konkursen.

13 kap.
7 2
Är fordran eller därmed förenad förmånsrätt beroende av villkor eller tvistig
eller är förmånsrätt beroende av att sökt inteckning beviljas, skall
kronofogdemyndigheten avsätta vad som belöper på fordringen i avvaktan på att
villkoret uppfylls eller förfaller eller att tvisten eller frågan om inteckning
blir slutligt avgjord. Avsättning skall dock ej ske i fall då tvist skall prövas
enligt tredje stycket.
Borgenär vars fordran eller förmånsrätt är tvistig skall, om det ej av
särskilda skäl är obehövligt, föreläggas att inom en månad från det att
föreläggandet delgavs honom väcka talan om rätten till medlen mot sakägare som
medlen skall tillkomma om borgenärens anspråk faller bort. Efterkommer
borgenären ej föreläggandet, har han förlorat sin rätt till medlen, om ej
motparten inom den angivna tiden har väckt talan mot borgenären.
Kan fördelningen ej utan betydande olägenhet för parterna avslutas utan att
tvisten har blivit avgjord, skall kronofogdemyndigheten själv pröva tvisten, om
det är ändamålsenligt. Därvid gäller vad som sägs i 2 kap. 22 och 23 .
207

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Vad som belöper på
fordran som är
förenad med förmånsrätt
på grund av betal-
ningssäkring skall
avsättas i avvaktan
på att fordringen
fastställs och
förutsättningar för
indrivning inträder
eller att beslutet
om betalningssäkring
hävs.

16 kap.
15
Kvarstad för fordran hindrar ej att egendomen utmäts eller beläggs med kvarstad
för annan fordran. Finns annan egendom att tillgå, skall dock denna tagas i
anspråk i första hand, om ej den fordran för vilken utmätning eller kvarstad
söks är förenad med särskild förmånsrätt i den kvarstadsbelagda egendomen.
Om egendom som har Om egendom som har
belagts med belagts med
kvarstad för fordrankvarstad för fordran
utmäts för annan utmäts för annan
fordran vilken ej ärfordran vilken ej är
förenad med särskildförenad med särskild
förmånsrätt i egen- förmånsrätt i egen-
domen eller tas i domen, skall
anspråk genom egendomen anses
betalningssäkring församtidigt utmätt för
sådan fordran, skallkvarstadsborgenärens
egendomen anses fordran. Sådan utmät-
samtidigt utmätt förningsverkan för-
kvarstadsborgenärensfaller, om den sökta
fordran. Sådan utmät-utmätningen hävs.
ningsverkan
förfaller, om den
sökta utmätningen
eller betalnings-
säkringen hävs.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994. Äldre föreskrifter tillämpas
fortfarande i fråga om betalningssäkring som verkställts före ikraftträdandet.

1Senaste lydelse 1990:1388.
2Ändringen innebär att fjärde stycket upphävs.

208

2.17 Förslag till lag om ändring i konkurslagen (1987:672)

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 5 samt 4 kap. 13 och 19 konkurslagen
(1987:672) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Förslagen lydelse

1 kap.
5
Med panträtt i fast Med panträtt i fast
egendom jämställs videgendom jämställs vid
tillämpningen av tillämpningen av
denna lag annan denna lag annan
särskild förmånsrättsärskild förmånsrätt
som gäller i som gäller i
egendomen och inte egendomen och inte
grundas på utmätninggrundas på utmätning.
eller betal-
ningssäkring.
Vad som sägs om borgenär med handpanträtt i lös egendom tillämpas också i fråga
om borgenär med rätt att hålla kvar lös egendom till säkerhet för fordran
(retentionsrätt).

4 kap.
13 1
Förmånsrätt eller betalning som en borgenär har vunnit genom utmätning går
åter, om förmånsrätten har inträtt senare än tre månader före fristdagen. Har
utmätningen skett till förmån för någon som är närstående till gäldenären, går
förmånsrätten eller betalningen också åter om förmånsrätten har inträtt
dessförinnan men senare än två år före fristdagen och det inte visas att
gäldenären varken var eller genom åtgärden blev insolvent.
Förmånsrätt på grund
av betalningssäkring
går åter, om förmåns-
rätten har inträtt
senare än tre månaderVad som sägs i
före fristdagen. första stycket
Vad som sägs i gäller inte om
första och andra förmånsrätten har
styckena gäller inteinträtt vid utbyte
om förmånsrätten harmot egendom som har
inträtt vid utbyte utmätts tidigare än
mot egendom som har tre månader före
utmätts eller fristdagen eller, i
betalningssäkrats fall som avses i
tidigare än tre första stycket andra
månader före meningen, två år före
fristdagen eller, i fristdagen.
fall som avses i
första stycket andra
meningen, två år före
fristdagen.

19
Förvaltaren får påkalla återvinning
1. genom att väcka talan vid allmän domstol,
2. genom att göra anmärkning mot bevakning eller i samband med
utdelningsförfarandet bestrida yrkande i annan ordning om betalnings- eller
förmånsrätt i konkursen eller
3. genom att göra invändning mot annat yrkande som i rättegång framställs mot
konkursboet.
Om förvaltaren inte vill påkalla återvinning och inte heller ingår förlikning i
saken, får en borgenär påkalla återvinning genom att väcka talan vid allmän
domstol.
För återgång av För återgång av
förmånsrätt som har förmånsrätt som har
vunnits genom vunnits genom
utmätning eller utmätning behövs inte
genom någon särskild åtgärd.
betalningssäkring
behövs inte någon
särskild åtgärd.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994. Äldre föreskrifter tillämpas i fråga
om betalningssäkring som verkställts före ikraftträdandet.

1Senaste lydelse 1989:1002. Ändringen innebär bl.a. att andra stycket upphävs.
209

2.18 Förslag till lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429)

Härigenom föreskrivs att 8 rättshjälpslagen (1972:429)1 skall ha följande
lydelse.

Nuvarande lydelse Förslagen lydelse

8 2

Allmän rättshjälp får ej beviljas
1. i angelägenhet som skall prövas eller på annat sätt behandlas utom riket;
rättshjälp får dock beviljas en rättssökande som är bosatt här, om saken gäller
ett brott mot honom eller henne som motsvarar brott enligt 6 kap. brottsbalken
eller om det finns särskilda skäl för rättshjälp,
2. utlänningar som varken är eller tidigare varit bosatta här, om det inte
finns särskilda skäl för rättshjälp,
3. den som är eller har varit näringsidkare i angelägenhet som har uppkommit i
hans näringsverksamhet, om det inte finns skäl för rättshjälp med hänsyn till
verksamhetens art och begränsade omfattning, hans ekonomiska och personliga
förhållanden och omständigheterna i övrigt,
4. i fråga om anspråk som överlåtits till den rättssökande, om överlåtelsen kan
antagas ha ägt rum i syfte att åstadkomma fördel vid prövning av begäran om
rättshjälp,
5. för upprättande av självdeklaration,
6. för upprättande av äktenskapsförord, testamente eller gåvohandling,
7. i angelägenhet rörande bodelning, om det inte med hänsyn till boets
beskaffenhet och makarnas eller sambornas personliga förhållanden finns
särskilda skäl för rättshjälp,
8. om frågan om rättshjälp kan anstå till dess en annan rättslig angelägenhet,
vari anspråket stöder sig på väsentligen likartad grund, har avgjorts slutligt,
9. ägaren eller tidigare ägare av en fastighet eller en byggnad i angelägenhet
som avser fastigheten eller byggnaden, om han har eller borde ha haft
rättsskyddsförsäkring eller något annat liknande rättsskydd som omfattar
angelägenheten och något annat inte följer av andra stycket,
10. i angelägenhet rörande trafikskadeersättning enligt trafikskadelagen
(1975:1410) eller rörande skadestånd som kan betalas från en föreliggande
ansvarsförsäkring; dock får rättshjälp beviljas den skadelidande om
angelägenheten är anhängig vid domstol eller rör enbart annan skada än
personskada,
11. i angelägenhet
rörande skatter,
tullar, avgifter
eller betal-
ningssäkring för
skatter, tullar och
avgifter, om det
inte finns särskilda
skäl för rättshjälp.
11. den som ej har 12. den som ej har
befogat intresse av befogat intresse av
att få sin sak att få sin sak
behandlad. behandlad.
I fall som avses i första stycket 9 får rättshjälp beviljas när den
rättssökandes egna kostnader i angelägenheten har uppgått till minst tre gånger
det basbelopp som anges i 6 första stycket. Därvid beaktas endast kostnader av
sådant slag som kan antas komma att betalas från den rättssökandes rättsskydd
eller, om något sådant inte finns, kostnader som avses i 9 andra stycket.
I fråga om visst slag av ärenden som är talrikt förekommande och normalt av
enkel beskaffenhet kan regeringen förordna att allmän rättshjälp ej skall
beviljas.
Under förutsättning av ömsesidighet kan regeringen förordna att medborgare i en
viss främmande stat och den som, utan att vara medborgare i den staten, är
bosatt där skall vara likställd med svensk medborgare i fråga om allmän
rättshjälp.

______________
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.

1Lagen omtryckt 1993:9.
2Lydelse enligt prop. 1993/94:26.
210

Lagrådet

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1994-02-11

Närvarande: f.d. regeringsrådet Bengt Hamdahl, justitierådet Bo Svensson,
regeringsrådet Arne Baekkevold.

Enligt en lagrådsremiss den 20 januari 1994 (Finansdepartementet) har regeringen
beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till lag om särskilda
tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet, m.m.
Förslagen har inför Lagrådet föredragits av kammarrättsassessorerna Stefan
Holgersson, Christer Alexandersson och Ingrid Engquist.
Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:

Allmänt

De remitterade förslagen innehåller många bestämmelser om överklagande av
förvaltningsmyndigheters och förvaltningsdomstolars beslut. En fråga som inte
behandlats gäller besvärsrätten för företrädare för det allmänna. Enligt 14
lagen om särskilda tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet skall frågor om
åtgärder prövas av länsrätten på ansökan av en sådan företrädare
(undersökningsledaren). Det torde kunna hävdas att denne därmed har ställning av
part och blir besvärsberättigad i den fortsatta instanskedjan enligt allmänna
regler. Bestämmelsen i 6 kap. 12 taxeringslagen (1990:324) om besvärsrätt för
Riksskatteverket kan också vara tillämplig när det gäller beslut som enligt
remissen skall fattas med stöd av den lagen.
I åtskilliga andra fall torde frågan om besvärsrätt för det allmänna inte alls
vara besvarad (se t.ex. 15 lagen om särskilda tvångsåtgärder i
beskattningsförfarandet). Lagrådet anser att hithörande frågor bör bli föremål
för ytterligare analys och överväganden.

Förslaget till lag om särskilda tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet

Det remitterade förslaget har givit Lagrådet anledning till påpekanden av saklig
art på några punkter och till en redaktionell bearbetning i vissa delar.
Lagrådets förslag till lagtext framgår av bilaga till detta protokoll.
I följande avseenden kommenteras förslagen till ändringar. Följdändringar i de
övriga remitterade lagförslagen anmärks också i detta sammanhang.
16

I paragrafen anges vissa handlingar som kan undantas från åtgärder enligt lagen.
Enligt första stycket 2 undantas handling med ett "allmänt skyddsintresse eller
betydande enskilt skyddsintresse", vars innehåll på grund av särskilda
omständigheter inte bör komma till annans kännedom.
I allmänmotiveringen sägs att den omständigheten att skyddsintresset skall vara
allmänt betyder att det skall finnas ett skyddsintresse från mera allmänna
utgångspunkter, vilket kan vara fallet för t.ex. företagshemligheter och vissa
råd i skatterättsliga angelägenheter. Med uttrycket betydande enskilt
skyddsintresse avses enligt remissen att göra en markering för att även mer
personliga förhållanden skall kunna beaktas, men att dessa bör ha ett uttalat
skyddsbehov. Vidare anförs att det inte är fråga om att göra en strikt
uppdelning i två kategorier skyddsintressen eftersom även ett beaktansvärt
enskilt intresse är allmänt i den bemärkelsen att det fått rättsordningens
skydd.
Enligt Lagrådets mening är det inte lämpligt att på angivet sätt dela upp ett
skyddsintresse som gäller till förmån för en enskild i ett allmänt och ett
enskilt skyddsintresse. En sådan uppdelning ger närmast intryck av att man skall
skilja mellan å ena sidan det allmännas intresse och å andra sidan den enskildes
intresse, såsom fallet är t.ex. i sekretesslagen (1980:100). Mot en sådan
uppdelning kan även - som framgår av uttalande i remissen - invändas att ett
beaktansvärt enskilt intresse också kan sägas vara allmänt i ungefär den
bemärkelse som avses i remissen. Lagrådet föreslår mot denna bakgrund att det i
lagtexten inte görs någon uppdelning på olika skyddsintressen utan att det bara
används ett begrepp - betydande skyddsintresse - för att beteckna de olika
omständigheter som enligt motiven skall medföra att handlingen kan undantas.
Motsvarande ändringar bör göras i 3 kap. 13 taxeringslagen (1990:324), 78
tullagen (1987:1065) och 3 kap. 15 lagen (1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter.

21

I tredje stycket finns bestämmelser om verkställighet av beslut om åtgärder
enligt lagen, dvs. åtgärder som anges i 2 . Bestämmelserna innebär att sådana
beslut får verkställas omedelbart om inte annat anges i beslutet. Däremot
innehåller lagen inte några bestämmelser om verkställighet av beslut om
undantagande av handlingar. Det är inte alldeles klart vad som i avsaknad av
sådana bestämmelser skall anses gälla i fråga om verkställigheten av
undantagandebeslut. Det synes lämpligt att en bestämmelse motsvarande den som
gäller för beslut om åtgärder införs för undantagandebesluten. En sådan
bestämmelse skulle klarlägga rättsläget.
Förutom i förevarande paragraf bör en sådan bestämmelse tas in i 3 kap. 14 c
taxeringslagen, 15 d lagen (1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter och 79 c tullagen (1987:1065).

18 och 25

I 25 första stycket föreskrivs att "endast de tekniska hjälpmedel, program och
sökbegrepp" får användas som behövs för att tillgodose ändamålet med en åtgärd
som avser upptagning. I andra stycket av samma paragraf anges att när åtgärden
genomförs "terminal, program eller annat tekniskt hjälpmedel" får användas för
att genomföra åtgärden. Terminologien är motsägelsefull bl.a. på det sättet att
program anges vara ett tekniskt hjälpmedel på det ena men inte på det andra
stället.
Lagrådet föreslår att begreppet tekniskt hjälpmedel ges en vid betydelse. Under
begreppet bör falla s.k. hårdvara som datorer, terminaler, maskiner för läsning
av mikrofische m.m. Hit bör också hänföras s.k. mjukvara dvs.
dataoperativsystem, bokföringsprogram, revisionsprogram och andra program som
behövs för att granska ett material som finns lagrat på disk eller annat medium
som bara kan läsas med hjälp av ADB.
Utanför begreppet tekniskt hjälpmedel bör falla "sökbegrepp". Därmed torde
förstås att sökfunktionen i ett datorprogram används t.ex. så att en granskare
frågar efter alla transaktioner i räkenskapsmaterialet som avser viss person
eller är av visst slag. I den mån begränsningar skall gälla beträffande använd-
ningen av sökbegrepp bör det anges särskilt i författningstexten.
I 25 första stycket föreslås vidare att endast de tekniska hjälpmedel och
sökbegrepp får användas som behövs för att tillgodose ändamålet med åtgärden. Om
den bestämmelsen iakttas får det till resultat att endast de uppgifter som
behövs för ändamålet med åtgärden tas fram. Den föreslagna andra meningen i
stycket är därför överflödig.
I 18 bör anges att begränsningarna kan gälla inte bara tekniska hjälpmedel
utan också sökbegrepp.
Lagrådet föreslår att 3 kap. 12 tredje stycket taxeringslagen (1990:324), 3
kap. 12 lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter och 77 b
tullagen (1987:1065) utformas på samma sätt som 25 lagen om särskilda
tvångsmedel i beskattningsförfarandet. Vidare bör 3 kap. 15 a lagen om
punktskatter och prisregleringsavgifter samt 79 a tullagen utformas på samma
sätt som 18 lagen om särskilda tvångsmedel i beskattningsförfarandet.
Förslaget till lag om ändring i taxeringslagen (1990:324)

3 kap.
10

I första stycket anges bl.a. att en taxeringsrevision skall bedrivas i samverkan
med den reviderade. Detta är ett krav som gäller generellt och således också när
revisionen genomförs med tvång. Det är uppenbart att det i sådana fall inte
alltid går att bedriva revisionen i samverkan med den reviderade, eftersom detta
i princip förutsätter frivillig medverkan från dennes sida. Bestämmelsen bör
därför ändras så att samverkan inte blir ett absolut krav.
Vad som sägs i andra stycket om granskning av handlingar bör gälla också annat
som revisionen kan avse, t.ex. granskning av inventarier. Andra stycket bör
därför genomgående avse revisionen som sådan och andra meningen bör ändras i
enlighet härmed. Motsvarande ändringar bör göras i 3 kap. 9 lagen (1984:151)
om punktskatter och prisregleringsavgifter och 77 tullagen (1987:1065).
Lagrådet föreslår att 3 kap. 10 taxeringslagen får följande lydelse:
"En taxeringsrevision skall om möjligt bedrivas i samverkan med den reviderade
och på ett sådant sätt att den inte onödigt hindrar verksamheten.
Revisionen får verkställas hos den reviderade om han medger det. Revisionen
skall ske hos den reviderade om han begär det och revisionen kan göras där utan
betydande svårighet.
Om revisionen inte verkställs hos den reviderade skall handlingarna på begäran
överlämnas till revisorn mot kvitto".

14

Paragrafen har i Lagrådets förslag delats upp på tre paragrafer, så att 14
motsvarar de tre första styckena i det remitterade förslaget, under det att
fjärde och femte styckena i sistnämnda förslag får bilda 14 a och sjätte och
sjunde styckena 14 b . Sista stycket i 14 b bör lyda på följande sätt:
"Anser den enskilde att en handling eller uppgift inte omfattas av kontrollen,
handläggs frågan om undantagande på det sätt som anges i 14 och 14 a samt i
första stycket".
Det remitterade förslagets 14 a blir i Lagrådets förslag 14 c och
formuleras i nära överensstämmelse med lydelsen av 19 förslaget till lag om
särskilda tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet.
I 3 kap. 15 a och 15 b lagen (1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter och i 79-79 b tullagen (1987:1065) bör motsvarande
ändringar göras.

Övergångsbestämmelserna

Övergångsbestämmelserna till förslaget till lag om ändring i taxeringslagen
innebär att äldre bestämmelser fortfarande skall gälla i fråga om revisioner som
har beslutats före den 1 juli 1994. Det gäller dock inte de nya bestämmelserna
om undantagande av handlingar och uppgifter. Begärs efter ikraftträdandet att
handlingar eller uppgifter skall undantas från kontroll i en sådan gammal
revision, skall framställningen härom prövas enligt de nya bestämmelserna. I det
remitterade förslaget finns emellertid inte någon hänvisning till 6 kap. 10 i
dess nya lydelse. Det innebär att överklagande inte får ske av länsrättens
beslut med anledning av en sådan framställning. Detta är enligt vad som har
upplysts vid föredragningen inte avsett. Lagrådet föreslår därför att också 6
kap. 10 i dess nya lydelse skall tillämpas, om handlingar och uppgifter begärs
undantagna efter ikraftträdandet.

Förslaget till lag om ändring i lagen (1989:479) om ersättning för kostnader i
ärenden och mål om skatt, m.m.

5

I det föreslagna andra stycket undantas från jämkning sådana ersättningar som
utgår med stöd av förslagets 3 första stycket 2 eller 3. I det senare av dessa
fall utges ersättning efter särskilda grunder som i sig torde utesluta jämkning.
I det fall som avses i 2 bör jämkning som beror på att den skattskyldige endast
delvis vinner bifall till sin talan kunna komma i fråga, om den del av målet som
förloras inte gäller prejudikatfrågan. Bestämmelsen om undantag i 5 andra
stycket bör med hänsyn till det anförda strykas.

Övergångsbestämmelserna

Dessa bör innehålla, att lagen träder i kraft den 1 juli 1994 och att äldre
bestämmelser fortfarande tillämpas i fråga om kostnader i ärenden och mål som
anhängiggjorts före ikraftträdandet. Utan särskilt stadgande torde framgå att
med anhängiggörande även avses att ett ärende omprövas, revision påbörjas m.m.
på initiativ av en förvaltningsmyndighet.

Förslaget till lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:000)

Lagrådet föreslår att 17 kap. 5 och 6 får följande lydelse.

"5

Skattemyndigheten får förelägga den som är eller kan antas vara
bokföringsskyldig enligt bokföringslagen (1976:125) eller skyldig att föra
räkenskaper enligt jordbruksbokföringslagen (1979:141) och annan juridiska
person än dödsbo att lämna uppgift, visa upp handling eller lämna över en kopia
av handling som rör omsättning av varor eller tjänster som han förvärvat av,
sålt till eller tillhandahållit näringsidkare (kontrolluppgift), om det behövs
till ledning för beskattning av denne näringsidkare. Om det finns särskilda skäl
får även annan person än som avses i första meningen föreläggas att lämna
kontrolluppgift.
Bestämmelserna i 3 kap. 13-14 c taxeringslagen (1990:324) gäller i fråga om
handling eller uppgift som skall undantas från föreläggande.
För kontroll av skatt enligt denna lag gäller bestämmelserna i 3 kap. 16
taxeringslagen (1990:324).

6

Ett föreläggande enligt 5 får förenas med vite om det finns anledning att anta
att det annars inte följs.
Om föreläggandet medför att den som föreläggs måste lägga ned ett betydande
arbete för att fullgöra det, får han istället ställa nödvändiga handlingar till
skattemyndighetens förfogande för granskning".
Motsvarande ändringar bör göras i 3 kap. 5 lagen (1984:151) om punktskatter
och prisregleringsavgifter, 75 a tullagen (1987:1065) och 3 kap. 50 a lagen
(1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter.

255

Förslaget till lag om ändring i lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter

I 3 kap. 3 föreskrivs att länsrätten får befria den som förelagts att lämna
kontrolluppgift från denna skyldighet, helt eller delvis. I det remitterade
förslaget nämns vid sidan av föreläggande att lämna konstrolluppgift,
föreläggande att visa upp handling. Detta är enligt Lagrådets mening onödigt.
Termen kontrolluppgift bör även innefatta att visa upp en handling eller lämna
över en kopia av handling. Bestämmelserna i 3 kap. 3 och 50 a bör utformas i
enlighet härmed.

Förslaget till lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvalt-
ningsdomstolar

18

I fjärde stycket 2 räknas upp vissa typer av mål där länsrätten under vissa
förutsättningar är domför med en lagfaren domare ensam. Det gäller bl.a. mål om
befrielse från skyldighet att lämna upplysningar eller visa upp handling enligt
vissa uppräknade lagar. Förslaget innebär att tullagen (1987:1065) läggs till
uppräkningen och att lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från
arbetsgivare tas bort från denna. Motivet till att den sistnämnda lagen tas bort
är enligt vad som upplysts vid föredragningen att den lagen i förevarande
avseende endast innehåller en hänvisning till taxeringslagen och att det därför
ansetts tillräckligt att taxeringslagen finns med i uppräkningen.
Den skyldighet som finns att lämna upplysningar m.m. vad gäller uppbörd av
socialavgifter från arbetsgivare och den därmed sammanhängande möjligheten att
få befrielse från skyldigheten har emellertid sin grund inte i taxeringslagen
utan i den lag som reglerar nämnda uppbörd, även om denna i förevarande hän-
seende bara hänvisar till taxeringslagen. Det är alltså i ett sådant fall fråga
om mål om befrielse från en skyldighet enligt lagen om uppbörd av socialavgifter
från arbetsgivare och den lagen bör därför vara kvar i uppräkningen. Vidare bör
till uppräkningen fogas ytterligare två lagar beträffande vilka motsvarande för-
hållande råder, nämligen lagen (1958:295) om sjömansskatt och uppbördslagen
(1953:272).

Övriga lagförslag

I den mån dessa förslag inte anmärkts i det föregående lämnas de utan erinran av
Lagrådet.
256

Bilaga till
Lagrådets protokoll
1994-02-11

Förslag till
Lag om särskilda tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet, m.m.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

3

I denna lag förstås med
granskningsledare: den som i sin tjänst har till uppgift att övervaka
granskningen samt den som särskilt förordnats att vara granskningsledare enligt
lagen,
handling: framställning i skrift eller bild samt upptagning som kan läsas,
avlyssnas eller på annat sätt uppfattas endast med tekniskt hjälpmedel,
verksamhetslokal: utrymmen som huvudsakligen används i verksamhet som medför
eller kan antas medföra bokföringsskyldighet enligt bokföringslagen (1976:125)
eller skyldighet att föra räkenskaper enligt jordbruksbokföringslagen (1979:141)
eller som bedrivs av annan juridisk person än dödsbo. Med verksamhetslokal avses
också markområden, transportmedel, förvaringsplatser och andra utrymmen som är
eller kan antas vara disponerade i verksamheten.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
- - -

5

Revision får genomföras i den reviderades verksamhetslokaler även om den
reviderade inte lämnat sitt medgivande till det, om revisionen inte utan
svårighet kan genomföras på någon annan plats. Detsamma gäller om den reviderade
inte medverkar på föreskrivet sätt eller om det finns en påtaglig risk att han
kommer att undanhålla eller förvanska det som får granskas, inventeras eller
besiktigas.
Om det finns en påtaglig risk att den reviderade kommer att undanhålla eller
förvanska det som får granskas, inventeras eller besiktigas, får åtgärden
genomföras utan att den reviderade underrättats om att revision skall ske.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
- - -

8

Handlingar som omfattas av revision får, under de förutsättningar som anges i 7
, eftersökas och omhändertas i lokal, på förvaringsplats eller i annat utrymme
som inte utgör den reviderades verksamhetslokaler, om det finns särskild
anledning att anta att handlingarna finns i lokalen, på förvaringsplatsen eller
i utrymmet. I fall som avses i denna paragraf gäller 7 andra stycket.

9

I annat fall än som avses i 7 eller 8 får handlingar som omfattas av ett
föreläggande enligt någon av de i 1 nämnda lagarna eftersökas och omhändertas
för granskning, om föreläggandet inte följts och det finns särskild anledning
att anta att den begärda handlingen finns hos den som förelagts.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -- - - - - - - - -
- - -

16

Åtgärder enligt denna lag omfattar på den enskildes begäran inte
1. handling som inte får tas i beslag enligt 27 kap. 2 rättegångsbalken,
2. annan handling med ett betydande skyddsintresse, om handlingens innehåll på
grund av särskilda omständigheter inte bör komma till annans kännedom.
Handling som avses i första stycket 2 får undantas endast om handlingens
skyddsintresse är större än dess betydelse för kontrollen.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
- - -

18

I fråga om upptagning som avses i 17 andra stycket får länsrätten besluta om
sådana begränsningar i rätten att använda tekniska hjälpmedel och sökbegrepp som
behövs för att en uppgift som skall undantas från granskning inte blir
tillgänglig för myndigheten.

19

Om en handling eller en del av en handling undantagits från granskningen, får
innehållet inte återges eller åberopas vid redogörelse för granskningen eller
annars inför myndighet.
Detta gäller även om en handling, utan beslut av länsrätten, återlämnats efter
det att den begärts undantagen.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
- - -

21

Kronofogdemyndigheten får på begäran av granskningsledaren verkställa beslut om
åtgärd enligt denna lag. Granskningsledaren får dock verkställa beslut om
åtgärder i verksamhetslokaler om det kan ske obehindrat.
Vid verkställighet av beslut om åtgärd som grundar sig på kontroll enligt
tullagen (1987:1065) har tullmyndighet samma befogenheter som
kronofogdemyndigheten.
Ett beslut i fråga om åtgärd enligt denna lag får, om inte något annat anges i
beslutet, verkställas omedelbart. Ett sådant beslut får inte utan särskilda skäl
verkställas mellan kl. 19.00 och kl. 08.00. Beslutet förfaller om
verkställigheten inte påbörjats inom en månad.
Ett beslut i fråga om undantagande av handling eller uppgift gäller omedelbart
om inte annat anges i beslutet.

22

Den hos vilken ett beslut om åtgärd skall verkställas och annan som berörs av
beslutet skall, om inte annat föreskrivits, har underrättats om beslutet samt
getts tillfälle att själv eller genom behörig företrädare närvara och att
tillkalla ombud eller biträde innan beslutet verkställts.
Om den som skall underrättas om beslutet inte har kunnat nås med underrättelse,
får beslutet verkställas endast om det finns synnerliga skäl.
Verkställigheten får inte påbörjas förrän de som har rätt att närvara haft
skälig tid att inställa sig. Detta gäller dock inte om åtgärden därigenom
fördröjs i väsentlig omfattning eller om det finns en påtaglig risk att
ändamålet med åtgärden annars inte uppnås.
Den som berörs av ett beslut enligt 6 skall underrättas om beslutet
omedelbart efter det att beslutet har verkställts.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
- - -

25

Vid verkställande av ett beslut om åtgärd som avser upptagning, får endast de
tekniska hjälpmedel och sökbegrepp användas som behövs för att tillgodose
ändamålet med åtgärden. Åtgärden får inte genomföras via telenät.
När åtgärden genomförs får, om det är nödvändigt, användas tekniskt hjälpmedel
som disponeras av den granskade eller annan hos vilken en upptagning förvaras.
Bestämmelserna i 2-4 och 6 lagen (1987:1231) om automatisk databehandling
vid taxeringsrevision, m.m. tillämpas också vid eftersökning och omhändertagande
av upptagning för automatisk databehandling.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
- - -

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994. Genom lagen upphävs bevissäkringslagen
(1975:1027) för skatte- och avgiftsprocessen. Den upphävda lagen gäller dock
fortfarande i fråga om säkringsåtgärd som har verkställts före ikraftträdandet
av den nya lagen.
Denna lag tillämpas också vid revision eller annan kontroll av att skatt tagits
ut enligt lagen (1968:430) om mervärdeskatt. Med person som avses i 11 denna
lag förstås därvid den som kan föreläggas enligt 27 lagen om mervärdeskatt.
257

Finansdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 24 februari 1994

Närvarande: statsminister Bildt, ordförande, och stadsråden B. Westerberg,
Friggebo, Laurén, Hörnlund, Olsson, Svensson, Dinkelspiel, Thurdin, Wibble,
Björck, Davidson, Könberg, Lundgren, Unckel, P. Westerberg, Ask

Föredragande: statsrådet Lundgren

____________________

Regeringen beslutar proposition 1993/94:151 Rättssäkerhet vid beskattningen.
264