Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Regeringens proposition 1993/94:150

Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten    Prop.

för budgetåret 1994/95, m.m.               1993/94:150

(kompletteringsproposition)

Enligt bestämmelsema i 3 kap. 2 § riksdagsordningen avger regeringen härmed sitt förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1994/95.

Stockholm den 21 april 1994

Cari Bikit

Anne Wibble (Finansdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

Det förslag till statsbudget för budgetåret 1994/95 som lades fram i årets budgetproposition kompletteras med hänsyn till senare inträf&de förändringar rörande såväl inkomst- som utgiftssidan av budgetdi. I samband därmed redovisas en fömyad beräkning av budgetut&llet for iimevarande budgetår. Beräkningarna visar att budgetunderskottet för budgetåret 1993/94 minskar med 19,6 miljarder kronor jämfört med vad som beräknades i årets budgetproposition. Alltså förutses nu ett under­skott om 197,5 miljarder kronor. Statens lånebehov beräknas till 239,6 miljarder kronor.

För budgetåret 1994/95 beräknades i budgetpropositionen ett underskott på statsbudgeten om 172,5 miljarder kronor. De nya beräkningama visar ett underskott på 150,7 miljarder kionor. Statens lånebehov beräknas till 195,7 miljaider kronor.

I propositionen redovisar regeringen i en reviderad finansplan sin bedömning av hur den ekonomiska politiken bör utformas.

1 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 150


Regeringen har i årets budgetproposition (prop. 1993/94:100) forelagt    1993/94:150 riksdagen ett förslag till statsbudget för budgetåret 1994/95. I de delar där förslaget innehöll endast beräknade anslagsbelopp har regeringens förslag därefter redovisats i särskilda propositioner.

Enligt bestämmelserna i 3 kap. 2 § riksdagsordningen skall regeringen -fömtom förslaget till statsbudget i budgetpropositionen - avge ett särskilt förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för det kommande budgetåret i den s.k. koiiq>letteringspropositionen. Detta förslag lämnas i förevaran­de proposition, i vilken regeringen redovisar sin bedömning av den ekonomiska politiken i en reviderad finansplan. Till den reviderade finansplanen finns fogad en reviderad nationalbudget. Det reviderade förslaget till statsbudget for budgetåret 1994/95 upptar såväl fömyade beräkningar av inkomstitlama, som en sammanställning av de anslagsför­ändringar som regeringen föreslagit efter budgetpropositionen och de förslag om ytterligare utgiftsanslag som läggs fram i denna proposition. I sammanhanget tar legeringen även upp vissa frågor som har samband med den ekonomiska politiken och budgetpolitiken m.m. och som bör behandlas av riksdagen under iimevarande riksmöte.

Regeringeas förslag och bedömningar redovisas närmare i propositionens bilagor enligt följande förteckning:

Bilaga   1    Reviderad finansplan m.m.

Bilaga 2      Justitiedepartementet (andra huvudtiteln)

Bilaga  3     Utrikesdepartementet (tredje huvudtiteln)

Bilaga  4     Försvarsdepartementet (ärde huvudtiteln)

Bilaga 5      Socialdepartementet (femte huvudtiteln)

Bilaga  6     Kommunikationsdepaitementet (sjätte huvudtiteln)

Bilaga 7      Finansdepartementet (sjunde huvudtiteln)

Bilaga  8     Utbildningsdepartementet (åttonde huvudtitlen)

Bilaga 9      Jordbruksdepartementet (nionde huvudtiteln)

Bilaga 10    Arbetsmarknadsdepartementet (tionde huvudtiteln)

Bilaga 11    Kulturdepartementet (elfte huvudtiteln)

Bilaga 12    Näringsdepartementet (tolfte huvudtiteln)

Bilaga 13    Civildepartementet (trettonde huvudtiteln)

Bilaga 14          Miljö- och naturresuisdepartementet
(Qortonde huvudtiteln)


 


REGERINGENS FÖRSLAG TILL

REVIDERAD STATSBUDGET

FÖR BUDGETÅRET

1994/95


Piop. 1993/94:150


 


Förändringar i förslaget till statsbudget budgetåret 1994/95     Prop. 1993/94:150

Inkomster

 

 

Budget­propositionen 1000-tal kr.

Senare ändringar 1000-tal kr.

Summa 1000-tal kr.

Skaoer

Inkomster av statens verksamhet Inkomster av försåld egendom Återbetalning av län Kalkylmässiga inkomster

Summa

321 528 515

29 248 710

31 640

7 029 045

1 805 000

359 642 910

-f 8 729 833

25 526

0

-     419 325

-1-    224 300

+ 8 517 767

330 266 833

29 223 184

31 640

6 609 720

2 029 300

368 160 6T7


Underskott


150 668 871 518 829 548


 


Förändringar i förslaget till statsbudget budgetåret 1994/95     Prop. 1993/94:150

Utgifter

 

 

Budget-

Senare

Summa

 

propositionen

ändringar

lOOO-talkr.

 

1000-tal kr.

1000-tal kr.

 

Statschefen och regeringen

1 757 978

 

1 757 978

Justitiedqjartementet

19 475 076

167 895

19 642 971

Utrikesdepartementet

16 959 481

5 490

16 953 991

Försvarsdq)artementet

39 721 506

79 100

39 800 606

Socialdqiartementet

127 809 349

6 776 615

134 585 964

Kommunikationsdq)artementet

29 287 281

1 680 000

30 967 281

Finansdepartementet

84 604 149

4 764 502

89 368 651

Utbildningsdepartementet

33 038 652

5 012 215

38 050 867

Jordbruksdepartementet

6 251959

46 124

6 298 083

Arbetsmarknad sdartementet

47 474 542

- 2 382 158

45 092 384

Kulturdepartementet

14 759 718

521 327

15 281 045

Näringsdepartementet

4 001092

11 381

4 012 473

Civildepartementet

2 216 715

30 283

2 246 998

Miljö- och naturresursdepartementet

2 406 369

814

2 405 555

Riksdagen och dess myndigheter

863 701

-

863 701

Räntor på statsskulden, m.m.

85 000 000

-  9000000

76 000 000

Oförutsedda utgifter ,

1 000

-

1000

Summa:

515 628 568

7 700 980

523 329 548

Minskning av anslagsbehällrungar

4 500 000

0

4 500 000

Beräknat tillkommande utgifts-

 

 

 

behov, netto

12 000 000

-21000 000

-9 000 000

Summa:

532 128 568

-13 299 020

518 829 548


 


Prop. 1993/49:150

Specifikation av statsbudgetens inkomster under budgetåret 1994/95

1994/95                                                                       "nisental kronor

330 266 833

49 063 000

17127000 17 127 000

26 142 000

25 038 000

1 104 000

2 096 000 2 096 000

3 698 000

580 000

0

5000

3 113 000

67 892 000

37 145 000

10 928 000

6 791000

0

0

5 257 000

579 000 7 192 000

22 253 333

14 646 333

0

14 646 333

1000 Skatter

1100 Skatt på inkomst

1110 Fysbka personers inkomstskatt

llll Fysiska personers inkomstskatt

1120 Juridbka personers inkomstskatt

1121 Juridiska personers inkomstskatt 1123 Beskattning av tjänstegruppliv

1130 Ofördelbara inkomstskatter

1131 Ofördelbara inkomstskatter

1140 övriga inkomstskatter

1141   Kupongskatt

1142   Utskiftmngsskatt och ersättningsskatt

1143   Bevillningsavgift

1144   Lotteriskatt

1200 Lagstadgade socialavgifter

1211 Folkpensionsavgift

1221    Sjukförsäkringsavgift, netto

1222    Allmän sjukförsäkringsavgift 1231 Bamomsoigsavgift

1241 Utbildningsavgift 1251 Övriga socialavgifter, netto 1271 Inkomster av arbetsgivaravgifter till arbetaiskyddsverket och arbetsmiljö­institutets verksamhet 1291 Särskild löneskatt

1300 Skatt på endom

1310 Skatt på fast egendom

1311   Skogsvårdsavgifter

1312   Fastighetsskatt


 


Prop. 1993/49:150

1994/95                                                                       Tusental kronor


1320 Förmögenhetsskatt

1321   Fysiska personers förmögenhetsskatt

1322   Juridiska personers lörmögenhetsskatt

1330 Arvsskatt och gåvoskatt

1331   Arvsskatt

1332   Gåvoskatt

1340 övrig skatt pä egendom 1341 Stänq>elskatt

1400 Skatt på varor och Vänster

1410 Allmänna försäljningsskatter 1411 Mervärdesskatt

1420, 1430 Skatt på specifika varor Ull Bensinskatt

1423   Försäljningsskatt på motorfordon

1424   Tobaksskatt

1425   Skatt på spritdrycker

1426   Skatt på vin

1427   Skatt på maltdrycker

1428   Energiskatt

1429   Särskild avgift på svavelhaltigt bränsle 1431 Särskild skatt på elektrisk kraft frän

kärnkraftverk

1434    Skatt på viss elektrisk kraft

1435    Särskild skatt mot försurning

1440 överskott vid försäljning av varor med statsmonopol 1442 Systembolaget AB:s inlevererade överskott

1450 Skatt på tjänster

1452 Skatt på annonser och reklam 1454 Skatt på spel

1460 Skatt på vägtrafik 1461 Fordonsskatt

1470 Skatt på import Ull Tullmedel


 

2 157 000

2 093 000

64 000

950 000

800 000

150 000

4 500 000

4 500 000

191 058 500

115 167 000

115 167 000

64 781 500

11 566 000

1512 000

7 656 000

6 088 000

3 237 000

3044 000

19 549 000

500

142 000

928 000

59 000

200 000

200 000

/ 110 000

1015 000

95 000

4064000

4 064 000

5 301000

5 301000


 


Prop. 1993/49:150


1994/95


Tusental kronor


 


1480 övriga skatter på varor och tjänster

1481 Övriga skatter på varor och tjänster

2000 Inkomster av statens verksamhet

2100 Rörelseöverskott

2110 /årsverkens inlevererade överskott

2113    Statens järnvägars inlevererade överskott

2114    Luft&rtsverkets inlevererade överskott 2116 Affärsverket svenska kraftnäts inlevererade

utdelning och inleverans av motsvarighet till statlig skatt 2118 Sjö&rtsverkets inlevererade överskott

2720 övriga myndigheters inlevererade överskott

2124    Inlevererat överskott av Riksgäldskontorets garantiverksamhet

2125    Inlevererat överskott av åtgärder för att stärka det finansiella systemet

2130 Riksbankens inlevererade överskott

2131 Riksbankens inlevererade överskott


 

435 000 435 000

29 223 184

13 337 989

408600

0

93 000

285 000 30 600

670100 202 100

468 000

10 400 000 10 400 000


 


2750 överskott från spelverksamhet

2151    Tipsmedel

2152    Lotterimedel


7 859 289

1 200 289

659 000


 


2200 överskott av statens fastighetrvaltning

2210 överskott av fastighetsförvaltning

2214 Överskott av Byggnadsstyrelsens verksamhet


2 145 000

2145 000 2 145 000


 


2300 Ränteinkomster


4 046 256


 


2570, 2320 Råntor på näringslån

23U Ränteinkomster på lån till fiskerinäringen

2316 Ränteinkomster på vattenkraftslån

2318 Ränteinkomster på statens län till den mindre skepps&rten

2321 Ränteinkomster på skogsväglån


88 613

11 412

93

300

6


 


Prop. 1993/49:150


1994/95____________________________________________ Tusental kronor

2322    Räntor på övriga naringsiån, Kammarkollegiet                    75 102

2323    Räntor på övriga naringsiån, Statens jordbruksverk              1 700

2330 Räntor på bostadslån                                                             3 053 285

2332    Ränteinkomster på län för bostadsbyggande                  3 051 200

2333    Räntemkomster på lån för bostadsförsörjning för

mindre bemedlade bamrika familjer                                       85

2334                                                                                Räntor på övriga bostadslån. Boverket      2 000

2340 Räntor på studielån                                                                     28 140

140

28 000

114 182

114 182

6000

6000

539 958

539 958

27 078

0

50

8000

40

700

5 990

161 298

40 000

2341    Ränteinkomster på statens lån för universitetsstudier ocb garantilån för studerande

2342    Ränteinkomster på allmäima studielån

2550 Räntor på energbparlån

2351 Räntor på energisparlån

2360 Räntor på medel avsatta till pensioner

2361 Räntor på medel avsatta till folkpensionering

2370 Räntor på beredskapslagring

2371 Räntor på beredskapslagring och förrädsanläggningar

2380, 2390 övriga rånteinkomster

2383 Räntemkomster på statens bosättningslån

2385    Ränteinkomster pä lån för studentkårslokaler

2386    Ränteinkomster på lån för allmänna samlingslokaler 2389 Ränteinkomster på lån för inventarier i vissa specialbostäder

 

2391    Ränteinkomster på markförvärv för jordbrukets rationalisering

2392    Räntor på intressemedel

 

2394    Övriga ränteinkomster

2395    Räntor på särskilda räkningar i Riksbanken

2400 Aktieutdelning                                                                          1 705 238

2410 Inkomster av statens aktier                                                  1 705 238

2411 Inkomster av statens aktier                                      1705 238

2500 OffenUigrättsUga avgifter                                                      4 509 138

2511 Expeditions- och ansökningsavgifter                             569 719

2522 Avgifter för granskning av filmer och videogram                 7 500


 


Prop. 1993/49:150

1994/95                                                                       Tusental kronor


2524 Bidrag för ungdomspraktik

2527    Avgifter för statskontroll av krigsmaterieltillverkning

2528    Avgifter vid beigsstaten

2529    Avgifter vid patent- och registreringsväsendet

 

2531    Avgifter för registrering i förenings- m.fl. register

2532    Avgifter vid kronofogdemyndighetema

 

2534    Avgifter för körkort och motorfordon

2535    Avgifter för statliga garantier

2536    Lotteriavgifter

2537    Miljöskyddsavgift

2538    Miljöavgift på bekämpningsmedel och handelsgödsel

2539    Täktavgift

 

2541    Avgifter vid tullverket

2542    Patientavgifter vid tandläkamtbildningen

 

2545    Närradioavgifter

2546    Lokalradioavgifter

2547    Avgifter för Post- och Telestyrelsens verksamhet

2548    Avgifter för Finansinspektionens verksamhet

2549    Avgifter för provning vid riksprovplatser

 

2551    Avgifter från kärnkraftverken

2552    Övriga oftligrättsliga avgifter

2600 FörsäUningsinkomster

2611 Inkomster vid kriminalvården

2624    Inkomster av uppbörd av felparkeringsavgifter

2625    Utförsäljning av beredskapslager

2626    Inkomster vid Banverket

2700 Böter m.m.

2711    Restavgifter och dröjsmålsavgifter

2712    Bötesmedel

2713    Vattenföroreningsavgifter m.m.

2714    Sanktionsavgifter m.m.

2800 övriga inkomster av statens verksamhet

2811 Övriga inkomster av statens verksamhet


 

800 000

1

3000

10 200

9 550

930 500

670 199

24 037

1 825

68 479

107 781

30 000

114 455

4 500

3 330

91 141

169 000

98 500

3000

168 591

623 830

1 303 639

198 500

84 615

379 000

641 524

911924

491 352

408 502

70

12 000

1264 000

1264 000


10


 


Prop. 1993/49:150


1994/95


Tusental kronor


 


3000 Inkomster av försåld endom


31640


3100 Inkoinster av försålda byggnader och maskiner


5720 Statliga myndigheters inkomster av försålda byggnader och maskiner 3124 Statskontorets inkomster av föisålda datorer m.m.

3200 Övriga inkoinster av markförsäning

3211 Övriga inkomster av markforsäljning

3300 Övriga inkomster av försåld endom

3311    Inkomster av statens gruvegendom

3312    Övriga inkomster av försåld egendom

4000 Återbetalning av lån

4100 Återbetalning av näringslån

•770 Återbetalning av industrilån

4120 Återbetalning av jordbrukslån

4123 Återbetalning av lån till fiskerinäringen

4750 Återbetalning av övriga näringslån 4131 Återbetalning av vattenkraftslån 4133 Återbetalning av statens län till den mindre skeppsfarten

4135    Återbetalning av skogsväglån

4136    Återbetalning av övriga näringslån, Kammarkollegiet

4137    Återbetalning av övriga näringslån. Statens jordbruksverk

4138    Återbetalning av tidigare infriade statliga garantier

4200 Återbetalning av bostadslån m m

4212    Återbetahung av lån för bostadsbyggande

4213    Återbetalning av lån för bostadsförsörjning for mindre bemedlade bamrika femiljer

4214    Återbetalning av övriga bostadslån. Boverket


 

0

0

1000

1 000

30 640

30 640

0

6 609 720

116 847

0

26 969

26 969

89 878

240

1900

25

80 913

1 800

5000

3 502 375

3 500 000

375

2000


11


Prop. 1993/49:150

1994/95                                                                     Tusental kronor

4300 Återbetalning av studielån                                                  2 584 110

4311    Återbetalning av statens lån för universitetsstudier               110

4312    Återbetalning av allmänna studielån                                 3 000

4313    Återbetabiing av studiemedel                                    2 581 000

4400 Återbetalning av energisparlån                                               250 000

4411 Återbetalning av eneigisparlån                                     250 000

4500 Återbetalning av övriga lån                                                   156 388

4514    Återbetalning av lån för studentskårslokaler                         180

4515    Återbetalning av lån för allmänna samlingslokaler                6 500

4516    Återbetalning av utgivna startlån och bidrag                     3 500

4517    Återbetalning från Portugalfonden 5 600 4519 Återbetalning av statens bosättningslån        O 4521 Återbetalning av län för inventarier i vissa specialbostäder            130

 

4525    Återbetahung av län för svenska FN-styrkor                  100 000

4526    Återbetalning av övriga lån                                           40 478

5000 Kalkylmässiga inkomster                                                       2 029 300

5100 Avskrivningar och amorteringar                                         3 270 300

5770 Affärsverkens avskrivningar och amorteringar                              O

5113 Statens jämvägars avskrivningar                                          O

5720 Avskrivningar på fastigheter                                             619 500

5121 Avskrivningar på festigheter                                       619 500

5750 Uppdragsmyndigheters komplementkostnader                   2 640 800

5131 Uppdragsndigheters m. fl. komplementkostnader          2 640 800

5740 övriga avskrivningar                                                         10 000

5144 Avskrivningar på förrådsanläggningar för civilt totalförsvar 10 000

5200 Statliga pensionsavgifter, netto                                          -1 241 000

5211 Statliga pensionsavgifter, netto                                -1 241 000

STATSBUDGETENS TOTALA INKOMSTER       368 160 677

12


Specifikation av förändringar i utgiftsanslag för budgetåret 1994/95 i förhållande till förslagen i budgetpropositionen


Prop. 1993/94:150


lOOO-talkt.


Huvudtitel, anslag

//. Justitiedepartementet

RikspolisQrrelsen, ramanslag

LokEila polisorganisationen, ramanslag

Information och upplysning om ekonomisk

brottslighet, reservationsanslag

Brottsoffermyndigheten: Förvaltningskostnader,

ramanslag

Brottsoffermyndigheten: Ersättning för skador p&

grund av brott, förslagsanslag

Summa


 

Beräknat belopp budget­proposi­tionen

Senare fSrslag eller beslut

Propositio-       Anslags-nens eller         belopp skrivelsens

Förändring Ökning (-I-) Mindaiing(-)

 

nummer

 

 

464 528 9641611

rskr.229 150

516 528 9 731 611

+     52 000 +     90000

0

rskr.229

10 000

-f-      10 000

7 049

143

7 944

-1-           895

35 000

143

50 000

-h      15 000

10 148 188

10 316 083

+   167 895


 


///. Utrikesdepartementet KommerskoUegium, ramanslag


47 230


138


41740


5 490


 


Summa


47 230


41740


5 490


 


IV. Försvarsdepartementet Försvarsmakten, ramanslag Vämpliktsverket, ramanslag Militärhögskolan, ramanslag Försvarets radioanstalt, ramanslag Överstyrelsen för civil beredskap: Civil ledning och samordning, ramanslag Statens försvarshistoriska museer, ramanslag Kustbevakningen, ramanslag

Summa

V Socialdepartementet

Bostadsbidrag, förslagsanslag

Bidrag till iÖTSidrnfönSkiingen, förslagsanslag

V&rdnadsbidiag, förslagsanslag

Förtidspensioner, förslagsanslag

Bostadstillägg till pensionärer, förslagsanslag

Ersättning till Posten AB m.m., förslagsanslag

Stimulans- och informationsinsatser m.m. inom

tandvärdsomrädet, reservationsanslag

Bidrag till psykiatiiomr&det, reservationsanslag

Alkohol- och drogpolitiska ätgärder,

reservationsanslag

Riksförsäkringsverket, ramanslag

Allmänna försäkringskassor, ramanslag

Handikappombudsmannen, ramanslag

Jämställdhetsombudsmannen m.m., ramanslag

Särskilda jämställdhetsåtgärder, reservationsanslag

Summa


 

 

 

 

36 437 839

150

36 488 823

-t-

50 984

189 821

150

193 095

+

3 274

126 069

150

134 620

-1-

8 551

392 492

150

402 166

+

9 674

89 246

150

89 496

+

250

44 879

150

45 050

+

171

312 853

150_

319 049 37 €12 299

+_ +

6 196

37 593 199

79100

6 570 000

144

7 200 000

-1-

630 000

2 759 500

147

2 738 000

-

21 500

0

148

3 700 000

+3 700 000

15 450 000

150

15 410 000

-

40 000

6 700 000

173

8 700 000

-1-2 000 000

197 539

148

204 439

-1-

6900

0

221

50 000

-h

50 000

0

218

200 000

+

200 000

0

150

75 000

-1-

75 000

603 174

148

619 474

+

16 300

4 177 642

150,148

4 321 647

+

144 005

5 829

219

8 374

-

2 545

6 544

147

8 959

+

2 415

10 556

147

21 506

+

10 950

36 480 784

 

43 257 399

+ 6 776 615


13


1000-tal kr.


Prop. 1993/94:150


 


Huvudtitel, anslag


Beräknat belopp budget­proposi­tionen


Senare förslag eller beslut

Propositio-       Anslags-
nens eller
   belopp

skrivelsens


Förändring ökning (+) Minskning(-)


VI. Kommunikationsdepartementet
Underhållningsätgärder för sysselsättning

och tillväxt, reservationsanslag              1200000      150      2800000       +1600000

Kostnader förenade med statens ägande i

SOS-alarmering AB, reservationsanslag    140 000     150      220 000       +     80 000

1340 000

 

3 020 000

+ 1680 000

356 296 4 345 149

148 rskr. 168

357 796 4 395 149

+ +

1 500 50 000

0

151

10 000

+

10 000

586 030

1223 406

58 308

125 rakr. 169 r8kr.237

1 086 030

1226 406

68 308

+ + +

500 000

3000

10 000

0 25 600 000

150 150

1 29 000 000

+     1 +3 400 000

0

150

790 000

+

790 000

0

150

1

+

1

Summa

VII.      Finansdepartementet
Riksskatteverket, ramanslag
Skattemyndighetema, ramanslag
Ersättning for kostnader i ärenden och mål om
skatt m.m., förslagsanslag
Riksgaidskontoret:Kbstnader för upplåning och
låneförvaltning, förslagsanslag
Tullverket, ramanslag
Uppdrag till Statskontoret, ramanslag
Bidrag till kompetensutveckling på det staUiga
området, reservationsanslag
Räntebidrag m.m.,förslagsanslag
Bidrag med anledning av införandet av ett nytt
statsbidragssystem m.m., JÖrslagsanslag
Statliga ägarinsatser m.m. i Nordbanken,
förslagsanslag

Summa     32 169189           36 933 691       +4 764 502

VIIL Utbildningsdepartementet

Bidrag till viss verksamhet inom det kommunala

skoWäseadet m.m.,förslagsanslag          48 187    150       1469 587        +1421400

Statens skola för vuxna i Hämösand, ramanslag        19 025  177                  19 462        +  437

Statens skola för vuxna i Norrköping, ramanslag       18 667   177                  19 153        +  486

Bidrag till folkbildningen                          1 865 328    150       2 356 038        +   490 710

Bidrag till kontakttolkutbildning, reservationsanslag                 O   rskr. 177  4 000       +       4 000

Uppsfa univereitet: Grundutbildning,

reservationsanslag                                   705 191     150      703 160       -  2 031

Lunds univereitet: Grundutbildning,

reservationsanslag                                 1 165 472    150       1 161 410       -           4 062

Göteborgs univereitet: Grundutbildning,

reservationsanslag                                   864 062     150      859 134       -  4 928

Umeå univereitet: Grundutbildning,

reservationsanslag                                   594 723     150      594 774        +    51

Karolinska institutet: Grundutbildning,

reservationsanslag                                   324 374     150      316 691       -  7 683

Dramatiska Institutet: Grundutbildning,

reservationsanslag                                    41 832      150       43 452       +       1 620

Vissa särskilda utgifter inom universitet och

199 000 21300

176 175 96 000

högskolor m.m., rMervono/w<»w%          468 572     150      667 572       +

Centrala snidiestödsnämnden m.m., ramanslag         159 058           150      180 358       +

StudiOiieip m.m.,förslagsanslag           2 209 357   150      2 385 532        +

Studiemedel m.m.,förslagsanslag        6 631000    150      6 727 000        +


14


1000-tal kr.


Prop. 1993/94:150


 


Huvudtitel, anslag


Beräknat     Senare förelag eller beslut     Förändring

belopp        -----------------      Ökning (+)

budget-       Propositio-       Anslags-       Mjiukning(-)
proposi-      nens eller
            belopp

tionen    skrivelsens

nummer


 


Viixenstudiestöd m.m., reservationsanslag

Bidrag till vissa studiesociala ändamål,

förslagsanslag

Försöksverksamhet med traineeutbildning,

reservationsanslag

Summa

IX. Jordbruksdepartementet

Stöd till skuldsatta jordbrukare, förslagsanslag

Stöd till jordbruket och livsmedelsindustrin

i norra Sverige, förslagsanslag

Omställningsåtgärder i jordbruket m.m.,

förslagsanslag

Åtgärder i Qällnära skogar

Främjande av flskerinäringen, reservationsanslag

Stöd till fiskare på syd- och ostkusten och på

Gotland, flrslagsanslag

Bidrag till distriktsveterinärorganisationen,

flrslagsanslag

Sveriges lantbruksunivereitet, ramanslag

Skogs- och jordbrukets forskningsråd: Forskning,

reservationsanslag

Summa


 

1 084 500

150

3 688 230

+ 2 603 730

104 435

172

97 645

-

6 790

0

150

22 800

+

22 800

16 303 783

 

21 315 998

+ 5 012 215

10 000

rskr.219

0

-

10 000

971 000

236

995 000

+

24 000

1407 003

0

4 084

157 150 158

1 417 003 1 145 3 684

+ +

10 000

1 145

400

5000

158

0

-

5000

75 055 1014 964

150 157

88 734 1 013 464

+

13 679 1500

183 960

157

198 160

+

14 200

3 671066

 

3 717 190

+

46124


X. Arbetsmarknadsdepartementet

Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader,

ramanslag

Arbetsmarknadspolitiska ålärder,

reservationsanslag

Lokaliseringsbidrag m.m., reservationsanslag

Regionala utvecklingsinsatser, reservationsanslag

Sysselsättningsbidrag, flrslagsanslag

Särskilda regionalpolitiska infrastrulcturåtgärder

m.m., reservationsanslag

Glestgdsmyndigheten, ramanslag

Expertgruppen för forskning om regional utveckling

(ERU), ramanslag

Kapitaltillskott till en utvecklingsfond för Västnorden,

förslagsanslag

Transportstöd, förslagsanslag

Stiftelsen Norrlandsfonden

Summa


XI. Kulturdepartementet Bidrag till Svenska riksteater. Operan och Dramatiska teatern Bidrag till Sveriges rikskonserter, reservationsanslag


 

2 861516

150

2 876 516

+

15 000

28 608 931

350 000

1012 000

200 000

150 140 140 140

25 766 738

300 000

1330 000

250 000

- 2 842 193

50 000

+ 318 000

+  50 000

179 900 17 000

140 140

180 700 20 000

+ +

800 3000

6 065

140

6 500

+

435

en,

4200

300 300

0

140 140 140

7 300 300 000 120 000

+ +

3 100

300

120 000

33 539 912

 

31157 754

-2 382 158

598 343

194

606 818

+

8 475

68 753

194

69 753

+

1000


15


1000-tal kr.


Prop. 1993/94:150


Huvudtitel, anslag


Bidrag till regionala och lokala teater-, dans- och musikinstitutioner, förslagsanslag Centrala museer: Myndigheter, ramanslag Bidrag till vissa museer m.m. Myndigheter på radio- och TV-området, ramanslag Kabelnämnden, förslagsanslag Närradionämnden, förslagsanslag SQrrelsen för lokalradioti Istånd, ramanslag Ersättning till kommunema för åtgärder för flyktningar m.m.,förslagsanslag

Summa                 9

 

Beräknar belopp budget­proposi­tionen

Senare förelag eller beslut

Propositio-       Anslags-nens eller         belopp skrivelsens

Förändring Ökning (+) Mindcning(-)

 

nummer

 

 

378 518

194

379 977

+       1459

410 915

196

414 415

+       3 500

99 638

196

101 938

+       2 300

0

160

15 467

+      15 467

4 137

160

0

4 137

4 637

160

0

4 637

2 100

160

0

2 100

7 632 141

150

8 132 141

+   500 000

199182

9 720 509       +   521327


XIL Näringsdepartementet

164 000

rskr.221

169 000

+

5000

164 190

162

184 190

+

20 000

lag 130 680 330 118

rskr.221 141

145 680 0

+

15 000 330 118

1

141

0

-

1

0

141

73 500

+

73 500

0

141

220 000

+

220 000

33 560

rskr.221

41560

+

8000

822 549

 

833 930

+

11381

1 789 346

17 828

80 284

124 037

rskr.211, 147 138 150 135

1 796 346

24 028

95 284

7 923

+ + +

7000

6 200

15 000

116 114

0

anslag       0 4 500

135 135

222

111 697 4 500 6 500

+ + +

111 697 4 500 2000

2 015 995

 

2 046 278

+

30 283

Småföretagsutveckling, reservationsanslag

Närings- och teknikutvecklingsverket:

Förvaltningskostnader, ramanslag

Sveriges geologiska undersökning:

Geologisk undersökningsverksamhet m.m., ramanslag 130 680

Drift av beredskapslager, förslagsanslag        ""

Särskilda kostnader för olja, motorbensin m.m.,

förslagsanslag

Beredskapslagring av olja: Förvaltningskostnader,

ramanslag

Beredskapslagring av olja: Kapitalkostnader,

förslagsanslag

Bidrag till Stiftelsen Sveriges teknisk-vetenskapliga

attachéverksamhet, reservationsanslag

Summa

XIII avildepartementet Länsstyrelsema m.m., ramanslag

Kammarkollegiet: Myndighetsuppgifter, ramanslag

Konsumentverket, ramanslag

Ungdomsstyrelsen, ramanslag

Bidrag till nationell och internationell

ungdomsverksamhet m.m., reservationsanslag

EG:s utbytesprogram Ungdom för Eutopci,förslagsanslag

Stöd till kooperativ utveckling, reservationsanslag

Summa


10 426


10 426


183 341 503

XIV. Miljö- och naturresursdepartementet

Särskilda projekt inom bekämpningsmedelskontrollen,

reservationsanslag

Summa

Summa förändringar


163


9 612

9 612

200 042 483


814

814 16 700 980


16


Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 21 april 1994    1993/94:150

Närvarande: statsministem Bildt, ordförande, och stateråden B. Westerberg,  Johansson,  Hömlund,   Olsson,   Svensson,  af Ugglas, Dinkelspiel, Thurdin, Hellsvik, >bble, Björck, Davidson, Könbeig, Odell, Limdgrrai, P. Westerberg, Ask

Föredragande: statsrådet >bble och statsråden Hellsvik, Dinkelspiel, Björck, B. Westerberg, Könbeig, Odell, Lundgren, Ask, Olsson, Hömlimd, P. Westerbeig, Davidson och Johansson

Regeringen beslutar proposition 1993/94:150 Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1994/95, m.m. (koiitteringsproposition)

17

2 Riksdagen 1993/94. I saml. Nr 150


 


 


Bilaga 1

Reviderad finansplan m.m.


 


 


 


Bilaga 1 till kompletteringspropositionen          Prop. 1993/94:150

Bilaga 1

Reviderad finansplan m.m.

Sammanl&ttning

1   Sverige mot år 2000 - möjlighetemas tid

Sverige har nu en unik möjlighet.

Regeringens politik har lagt grunden för ny period av tillväxt och företagande. Det sker en snabb återhämtning från den svåra ekonomiska nedgång som följt efter två decenniers försyndelser. Många människor lider visserligen fortfarande av sviterna efter den kris som präglat de senaste åren. Men omsvängningen är nu uppenbar. Djupgående brister i ekonomin har undanröjts och en radikal förbättring sker av klimatet för företagande, investeringar och sysselsättning.

Möjlighetema är stora. Uppgången är stark. Politikens omläggning ger resultat. Även under nästa mandatperiod krävs fortsatta reformer och budgetförstärkningar. Regeringen är fast besluten att se till att dagens möjligheter utnyttjas och att de utnyttjas på ett riktigt sätt.

Avgörande för att åstadkomma ett varaktigt brott mot den tidigare ekonomiska utvecklingen är att den ekonomiska växtkraft som Sverige i dag har återvunnit kan bibehållas och stärkas ytterligare genom att nya, riktiga jobb skapas i näringslivet. Då - men bara då - kan hotet om en bestående hög arbetslöshet och de sociala skadeverkningar som skulle följa i dess spår avvärjas.

Möjlighetema finns. De kan tas till vara. Men de kan också förslösas. Om Sverige skulle återfalla i en politik av samma slag som orsakat de senaste årens nedgång blir priset högt i form av en omfattande utslagning från arbetsmarknaden och en successivt urholkad välfärd.

I regeringsförklaringen i oktober 1991 klargjordes att fyra stora uppgifter skulle dominera regeringens arbete:

Den första var att fullt ut föra Sverige in i det europeiska samarbetet genom förhandlingama om medlemskap i den Europeiska gemenskapen.

Den andra var att bryta den ekonomiska st£nationen och att återupprätta Sverige som en tillväxt- och företagarnation med en stark och växande ekonomi.

Den tredje var att förbättra vår välfärd och sociala omsorg genom en valfrihetsrevolution i välfärdspolitiken och genom särskilda insatser för de sämst ställda.


 


Den Qärde var att forma en långsiktig och hållbar utveckling mot ett    Prop. 1993/94:150
samhälle med frisk luft och rent vatten, levande sjöar och skogar.
        Bilaga 1

Vi kan nu summera en mandatperiod, där omfattande insatser har gjorts på vart och ett av dessa fyra områden. Tempot i det arbete som bedrivits för att förändra och fömya Sverige har varit högt. Mycket har uträttats.

Likväl återstår åtskilligt. Politiken har bedrivits med sikte på 1990-talet i dess helhet. Reformarbetet måste fullföljas med kraft och konsekvens för att varaktigt återställa utvecklingskraften i svensk ekonomi.

De fyra områden som har stått i centmm den gångna mandatperioden -Eurpapolitiken, ekonomin, välfärdspolitiken och miljön — måste sättas främst också uruler de år som ligger framför oss.

Den ekonomiska kris Sverige var inne i när regeringen tillträdde visade sig vara djupare än vad de flesta bedömare hade räknat med. Nedgångens effekter på tillväxt, sysselsättning, det finansiella systemet och de offentliga finansema var dramatiska. Basen för välfärdssystemen hotades. Återkommande perioder av intemationeU valutaturbulens har försvårat en återhämtning. Den intemationalisering som erbjuder svenska företag så stora möjligheter har samtidigt skärpt kraven på vår nationella ekonomiska politik. Den måste utformas i samklang med den inter­nationella utvecklingen.

Regeringens ekonomiska politik är utformad för att genom god och uthållig tillväxt uppnå två centrala mål: nya riktiga jobb och tillförlitliga trygghetssystem. Målet om nya riktiga jobb innebär minst en halvering av arbetslösheten till slutet av 1990-talet, och bör ses som ett etappmål på vägen mot full sysselsättning. Målet om tillförlitliga trygghetssystem iimebär att medborgama skall kunna lita på att de system för trygghet och omsorg som det offentliga ansvarar för kommer att fungera väl även i ett långt perspektiv.

Strategin som lagts fast för att nå dessa mål bygger på medlemskap i Europeiska unionen, sanering av statsfinansema och stabila priser. Det är bara genom en kombination av dessa föratsättningar som den höga och uthålliga tillväxt kan skapas som krävs för att uppfylla målen.

Omröstningen den 13 november 1994 om svenskt medlemskap i EU erbjuder nya möjligheter Ett nej innebär för lång tid motsvarande begränsningar av Sveriges politiska och ekonomiska föratsättningar. I granden gäller frågan den 13 november om Sverige ställer sig bakom tanken att Europas folk nu och i framtiden tar ett gemensamt ansvar för hela Europas framtid.

Genom samarbetet i Europa utvidgas inte bara möjlighetema för fred, frihet och respekten för mänskliga rättigheter till allt fler människor Genom samarbetet läggs också en fast grand för ländemas ekonomiska välstånd.

Medlemskap ökar föratsägbarheten i de institutionella spelreglema som kommer att råda i Sverige. Vårt lands förmåga att dra till sig investerin­gar och produktion ökar. Det gäller inte bara utländska investeringar utan


 


i hög grad också svenska. Både investeringsvolymen och kvaliteten på Prop. 1993/94:150 investeringama blir högre. Ekonomins utvecklingskraft och basen för den Bilaga 1 skattefmansierade välfärden blir därmed tryggare och säkrare. Tilltron till stabiliteten i svensk ekonomisk politik och våra intemationella ekonomis­ka relationer ökar, föratsättningama för lägre räntor blir bättre och risken minskar för att den nuvarande återhämtningen bryts i förtid. I stället kan återhämtningen förstärkas och förlängas.

Miljöförstöringen känner inga nationsgränser Intemationellt samarbete och gemensamma beslut krävs för att identifiera och lösa problemen. Som medlem i EU kommer Sverige att stärka och öka inflytandet för den grapp länder som tar strid för miljön.

Ett nej i folkomröstningen och utanförskap i det europeiska samarbetet skulle på alla dessa områden innebära stora risker och sämre utveckling.

Den andra delen i strategin är att minska underskotten i de offentliga finansema och minska statens lånebehov. Nästa steg måste syfta till att balansera och minska den offentliga sektoms finansiella nettoskuld. Saneringsprogrammet med besparingar, inkomstförstärkningar och strak-turellt riktiga regeländringar fullföljs. Föratsatt att den starka uppgång som vi nu ser i svensk ekonomi fortsätter avser regeringen att tidigare­lägga delar av programmet.

Eftersom det budgetår som följer på budgetåret 1994/95 enligt förslag från riksdagsutredningen omfattar 18 månader, dvs. perioden den 1 juli 1995 - den 31 december 1996, skulle en jämn fördelning av besluten avseende saneringsprogrammet leda till beslut om ca 15 miljarder kronor i förstärkningar. Det gäller den del av saneringsprogrammet som avser minskade transfereringar och ökade inkomster omfattande sammanlagt 46 miljarder kronor Det är emellertid regeringens avsikt att tidigarelägga delar av saneringsprogrammet så att beslut fattas nästa budgetår inte bara avseende dessa 15 miljarder kronor utan däratöver minst 10 miljarder kronor. Regeringen kommer således i början av 1995 lägga förslag om budgetförstärkningar om minst 25 miljarder kronor. Eftersom riksdagen i och med denna proposition har förelagts förslag till beslut om drygt 19 miljarder kronor i budgetförstärkning kommer beslut därmed att ha fattats om drygt 44 av dessa 46 miljarder kronon

Regeringen avser vidare att då lägga fram förslag om 20 miljarder kronor i ytterligare budgetförstärkningar så att saneringsprogrammets totala omslutning därmed ökas från 81 till ca 100 miljarder kronor (avseende nettobudgeteffekt för den offentliga sektom i 1993 års penningvärde). Dessa tillkommande 20 miljarder kronor får genomslag på de offentliga fmansema senast 1999. Huvuddelen av detta bör åstadkommas dels genom ytterligare åtgärder för att minska underskottet i pensionssystemet, dels genom åtgärder för att hålla utgiftema för den offentliga konsumtionen realt oförändrade.

Mot bakgrand av det ansträngda samhällsekonomiska läget föreslår regeringen att rätten till delpension fro.m. 1 juli 1994 begränsas till att ge kompensation motsvarande 65 % av det inkomstbortfall som följer av en nedtrappning av arbetstiden på högst 10 timmar per vecka. Dessutom föreslås att åldersgränsen för delpension skall höjas från 60 till 62 år.


 


Höjningen av åldersgränsen avses få fullt genomslag vid årsskiftet    Prop. 1993/94:150 1994/95.   Regeringens   förslag   beräknas  ha  minskat  utgiftema  för    Bilaga 1 delpensionsförsäkringen med 2,1 miljarder kronor per år vid slutet av budgetåret 1998/99.

Statsskuldens ökning måste upphöra. Som närmare framgår av de beräkningar som redovisas i denna proposition är vid oförändrat saneringsprogram kravet för att hejda statsskuldens ökning som andel av BNP (nettoskuldkvoten) en BNP-tillväxt om ca 4 % i genomsnitt per år fro.m. 1996 t.o.m. 1999.

Tillväxttal om 4 % är historiskt sett höga. De är dock ingen omöjlighet med den starka uppgång vi nu ser, med de strakturella reformer som genomförts och som mognar ut med den ökade tillväxten, med en politik inriktad på fortsatta strakturella tillväxtbefrämjande reformer och goda villkor för företagande och produktion. De modeller som används i kalkylarbetet kan underskatta ekonomins flexibilitet och därmed även möjligheten att nå höga tillväxttal. Det är mycket svårt att i modellema ta hänsyn till effektema av bl.a. skattereformen, avregleringen av kreditmarknaden, arbetsmarknadsläget, den låga inflationen, den ökade intemationaliseringen, senare års konkurrensfrämjande åtgärder, samt de många strakturella åtgärder som i övrigt genomförts i transfererings­systemen och inom kommuner och landsting. Det handlar om en interaktion mellan en serie dynamiska förlopp som är svår att beakta i kalkylema.

Statsskuldens tillväxt är emellertid ett så allvarligt hot att den måste stoppas även vid en mindre gynnsam tillväxttakt än fyra procents BNP-ökning 1996-1999. Ränteoron under 1994 är liksom tidigare valutaoro allvarliga påminnelser om hur viktigt det är att ha säkerhetsmarginaler i den ekonomiska politiken.

Med en tidigareläggning av beslut om minst 10 miljarder kronor i det ursprangliga saneringsprogrammet och en utökning av sanerings­programmet med ca 20 miljarder kronor kommer nettoskuldkvotens ökning att upphöra år 1999 inte bara i altemativet med 4 procents genomsnittlig tillväxt 1996-1999 utan även i altemativet med 3 procents tillväxt 1996-1999.

År 1995 kommer beslut ha fattats om drygt 44 miljarder kronor i reducerade transfereringar och ökade inkomster Även de 35 miljarder kronor som motsvarar realt oförändrade utgifter för offentlig konsumtion fullföljs. Enligt nuvarande prognos konmier sålunda de reala utgiftema för den offentliga konsumtionen år 1995 att understiga målet om oförändrade reala utgifter för offentlig konsumtion med 8 miljarder kronor, dvs. sparmålet uppnås med en råge om 8 miljarder kronor i denna del utöver de 7 miljarder kronor som oförändrad real offentlig konsumtion imiebär under ett år Därmed har beslut fattats om 59 av saneringsprogrammets totalt 81 miljarder kronor

Tillväxten måste därtill vara uthållig och ske i sådana former att våra långsiktiga produktionsmöjligheter inte minskar. Granden har lagts under de gångna tre åren, men ett fortsatt gott kostnadsläge och reformer som


 


innebär såväl en tillväxtbefrämjande som en miljövänlig samhälls-    Prop. 1993/94:150
omvandling är nödvändiga även fortsättningsvis.
                 Bilaga 1

Genom att på detta sätt utnyttja uppgångsfasens ökade möjligheter till budgetsanering kan föratsättningama ytterligare förbättras för fortsatt sänkta räntor, minskade räntemarginaler mot omvärlden och en lugn utveckling på de finansiella marknadema. Återhämtningen förstärks, dess uthållighet säkerställs och vi bäddar för fortsatt konkurrenskraftiga produktionskostnader, ökad produktion och fler riktiga jobb. Hotet om en bestående hög arbetslöshet och det slöseri med mänskliga resurser detta skulle innebära avvärjs.

Om saneringsprogrammet inte fullföljs är risken däremot mycket stor för kraftigt minskat förtroende, stigande räntor, sjunkande investeringar med åtföljande låg tillväxt och permanent arbetslöshet. Då skulle basen för välfärdssystemen snabbt urholkas och dramatiska nedskämingar och/eller skattehöjningar tvingas fram. Levnadsstandarden skulle sjunka.

Saneringen av de offentliga finansema har också en viktig etisk dimen­sion. En snabb ökning av statsskuldräntoma intecknar utrymmet för offentliga utgifter för vård, omsorg och utbildning som kommande generationer disponerar. De skulle tvingas betala allt mer i skatt för en allt sämre välfärd.

Ett tredje led i den ekonomiska strategin är att bevara den låga in­flationen. Detta är en föratsättning för en uthållig tillväxt och ökad sysselsättning liksom för en rättvis fördelning. Den ekonomiska poUtiken måste därför utformas så att den snabba ökningen av sysselsättningen kan ske utan accelererande löner och priser. Dagens förmånliga kostnadsläge måste bibehållas. Detta kräver att ekonomin är dynamisk och har god anpassningsförmåga. I synnerhet krävs att arbetsmarknaden i hela landet fungerar smidigt vid strakturomvandling. Vissa delar av ekonomin måste expandera snabbare än andra och människor stimuleras att, när de så önskar, flytta dem emellan. En låg inflation är vidare en föratsättning för att motverka godtyckliga och orättvisa inkomst- och förmögenhets-förändringar.

Med en snabb ekonomisk utveckling kan sysselsättningen öka så mycket att arbetslösheten halveras. För att detta skall vara möjligt är också en fortsatt reformering av arbetsmarknadspolitiken nödvändig.

I enlighet med denna strategi har ett stort antal åtgärder genomförts, systematiskt och över ett brett fält.

Villkoren för små- och nyföretagandet utvecklas i starkt positiv riktning vilket är centralt för dynamiken i näringslivet och för den regionala balansen. Avregleringar, ökad konkurrens, strategiska skattesänkningar, reformerad arbetsrätt, förbättrad kapitalförsörjning och insatser för att stimulera innovationer är några exempel på genomförda förbättringar. Arbetet skall drivas vidare under flera år.

En god regional fördelning av företagandet minskar risken för överhett­ning på lokala arbets- och bostadsmarknader och risken för kostnadsdri­ven inflation. Därmed läggs en grand för att de nya riktiga jobben växer fram över hela landet. Då tillvaratas också landsbygdens produktions­resurser


 


Utbildning och forskning är strategiska tillväxtMtorer En omfattande Prop. 1993/94:150 satsning har skett med medel från de f.d. löntagarfondema. Den Bilaga 1 utbyggnad av volym och kvalitet i högre utbildning som nu pågår skall drivas vidare. Det är med hög kompetens och hög teknologisk nivå - inte låga löner - som Sverige skall bygga sin långsiktiga konkurrensförmåga. Det är också i detta perspektiv som regeringens starka prioritering av den nya informationsteknologin skall ses. Av samma skäl har också betydande insatser gjorts för förbättrad samverkan mellan högskola och näringsliv och för att öka volymen industrirelaterad forskning.

Kraftfulla satsningar på kommunikationer och infrastraktur är en viktig del av regeringens långsiktiga politik för tillväxt och välfärd. Det ambitiösa arbetet på att förbättra Sveriges vägar och jämvägar som nu inletts fortsätter under nästa mandatperiod.

Reformeringen av skattesystemet skall fortsätta. Regeringen kommer att fortsätta att prioritera förändringar av sådana skatter som är särskilt skadliga för produktion och sysselsättning. Miljörelateringen av skattema drivs vidare.

Det som skett i fastighets- och banksektom under främst 1980-talet visar vikten av moral och hög etik. Utvecklingen mot en osund spekulationsekonomi hade flera orsaker, men en var otvivelaktigt samspelet mellan, å ena sidan, ändrade normer och etik och, å andra sidan, brist på institutioner som kunde tjäna som motvikt till kortsiktighet och överdrifter i det ekonomiska livet. Viktiga forskningsresultat av bl.a. 1993 års nobelpristagare i ekonomi Douglass C. North tyder på att utformningen av juridiska ramvillkor och sociala normer (institutioner) är av central betydelse för ett lands ekonomiska utveckling. I länder där goda institutioner inte förmår hålla osäkerhet, risk, och transaktions­kostnader på en låg nivå begränsas också handels- och specialiserings-vinstema. Att från generation till generation överföra allmänt accepterade sociala normer och spelregler är sålunda en billig metod för samhälls­ekonomisk effektivitet jämfört med en växande rättslig reglering av det ekonomiska livet. Samhällets förankring i en god etik är därför av central betydelse för en väl fungerande ekonomi. Denna insikt måste prägla politikens alla områden.

Ett led i strävandena att förstärka en sådan utveckling är åtgärder mot ekonomisk brottslighet. Nya insatser görs på detta område. Under ledning av Riksåklagaren utarbetas ett förslag till väsentligt fördjupat samarbete på central nivå mellan åklagare, polis, skatteförvaltningen och exekutionsväsendet när det gäller att bekämpa ekonomisk brottslighet. En central grapp skall inrättas som också skall kunna samarbeta med Finansinspektionen och regionala myndigheter Åklagare ute i länen som huvudsakligen arbetar med bekämpning av ekonomisk brottslighet kan samlokaliseras med polisens resurser för ekobrottsbekämpning. Genom dessa åtgärder kommer ökad slagkraft i kampen mot ekonomisk brottslighet att nås.

Den generella välfärdspolitiken ligger fast. Den riskspridning som de obligatoriska socialförsäkringama innebär skall bevaras. Försäkringama skall fortsätta att utvecklas i riktning mot ett starkare samband mellan


 


avgifter   och   förmånen   Samtidigt   skall   ett   grandläggande   skydd    Prop. 1993/94:150
bibehållas.
                                                                    Bilaga 1

De sociala försäkringssystemen har reformerats. Ett större mått av självrisk har införts och ersättningsnivåer sänkts. Därigenom har incitamenten för arbete, sparande och företagande förstärkts och de offentliga utgiftema reducerats. Den proposition om framtidens pensioner som inom kort läggs fram för riksdagen är i detta sammanhang av särskild betydelse. Genom att de s.k. skattekilama sänks lönar det sig bättre att arbeta. Genom att ålderspensionssystemet blir styrt huvudsakligen av inbetalade avgifter blir det mera robust, särskilt som det är relaterat till löneutvecklingen och demografiska förändringar.

Regeringen har påbörjat en valfrihetsrevolution i välfärdspolitiken. Rätten att välja husläkare, daghem och skola är nu etablerad. Famil­jepolitiken kompletteras med vårdnadsbidrag och bamomsorgsgaranti. Människor i Sverige får ökad makt över de viktiga valen i livet. Valfriheten blir inte som tidigare förbehållen ett fåtal utan öppnas också för människor med vanliga inkomsten Konkurrensen mellan offentliga och enskilda altemativ stimulerar utveckling och fömyelse och innebär nya möjligheter för alla som arbetar inom vård, omsorg och utbildning.

Välfärdspolitiken gynnar alla men den betyder allra mest för de ensamma, fattiga, långtidssjuka och alla som inte själva har möjlighet att skapa en rimlig standard och som inte har någon som bryr sig om dem eller tar ansvar för dem. Att utveckla vården och den sociala omsorgen är därför centrala uppgifter i ett rättfärdigt och solidariskt samhälle.

Avskaffandet av operationsköema är ett stort framsteg. Husläkar­reformen lägger granden till en både tryggare och effektivare sjukvård. Fortsatta reformer inom sjukvård och äldreomsorg är nödvändiga så att tryggheten ökar och resursema utnyttjas effektivt. Arbetet på att reformera hälso- och sjukvårdens finansiering och organisation inom utredningen samt att bedöma dess resursbehov fullföljs inom HSU 2000.

Kommuneraa ansvarar för betydande delar av socialpolitiken. I många fall finns fortfarande möjlighet till kostnadsbesparingar och rationaliserin­gar Stora nedskämingar i kommunemas sociala verksamhet som går ut över kvaliteten i den service som erbjuds gamla och sjuka är emellertid inte acceptabla. Staten har ett ansvar för uppföljning och utvärdering av utvecklingen inom den kommunala sektom.

Regeringen har tagit flera initiativ för att öka den lokala demokratin och valfriheten för medborgama. Medborgamas inflytande och insyn stärks genom bl.a. förslagen till ny lag om kommunala folkomröstningar.

Samhällets glömda och mest utsatta grapper bör få ökad uppmärksamhet. Handikappreformen fullföljs. Förslag om en psykiatrireform har nyligen förelagts riksdagen.

Regeringens jämställdhetspolitik tar sin utgångspunkt i ambitionen att dela makt och ansvar mellan kvinnor och män. Förslag om bl.a. effektivare jämställdhetslag och pappamånad kan motverka oskäliga löneskillnader och innebära en effektivare användning av kvinnors utbildning och initiativkraft.


 


Regeringens fasta föresats att forma en långsiktigt hållbar utveckling Prop. 1993/94:150 mot ett samhälle med god miljö och att förhindra att miljöskulden ökar Bilaga 1 skall genomsyra arbetet även under nästa mandatperiod. En central uppgift är att uppnå en varaktigt hög tillväxt vars miljöeffekter är förenliga med naturens förmåga att bearbeta och tåla olika typer av miljöbelastning. Ingen ekonomisk tillväxt kan vara uthållig som inte också är miljömässigt uthållig. Minskad statsskuld får inte växlas mot ökad miljöskuld.

I kampen för en bättre miljö är det angeläget att ytterligare öka använd­ningen av ekonomiska styrmedel. De stimulerar samhällets aktörer att själva ta kostnadema och ansvaret för sina handlingar. Så kan samspelet mellan ekonomi och ekologi utvecklas.

Ett ökat intemationellt miljösamarbete bl.a. inom ramen för EU gör det lättare att åstadkomma effektivare åtgärder mot miljöförstöringen. En utredning har tillsatts om ökad miljörelatering av skattesystemet.

Viktiga steg har tagits mot kretsloppssamhället främst genom införande av producentansvar - en utveckling som nu bör drivas vidare. En ny miljöbalk föreslås göra miljölagstiftningen mer effektiv. Arbetet på att säkerställa den biologiska mångfalden och stärka naturvårdens ställning har intensifierats och prioriteras även fortsättningsvis. Användningen av miljökonsekvensutredningar i ett tidigt skede bör ge en smidigare planeringsprocess och en långsiktigt hållbar tillväxt. En väl fungerande informationsteknologi kan främja miljöarbetet.

De genomförda åtgärdema börjar nu ge resultat. Svensk ekonomi återhämtar sig. Nyföretagandet ökar och produktion och investeringar i näringslivet expanderar. Hushållens optimism inför framtiden är stor och den privata konsumtionen växer. Läget på arbetsmarknaden ljusnar genom att sysselsättningen ökar. Budgetunderskottet och lånebehovet sjunken Budgetförstärkningama ger successivt större effekt.

En utveckling mot bättre tider har inletts. Denna kan emellertid omintetgöras om regeringens ekonomiska strategi inte fullföljs. Om skatter på företagande och sparande återinförs eller höjs eller om gjorda reformer inom arbetsrätten återställs försämras företagsklimatet igen. Om saneringsprogrammet inte fullföljs med kraft minskar förtroendet för svensk ekonomi.

Därför måste strategin drivas vidare. Detta sker nu genom fortsatt reformering av de sociala försäkringssystemen, t.ex. arbetslöshets­försäkringen och förtidspensioneringen samt genom offensiva tillväxtsatsningar inom bl.a. informationsteknologin, kommunikationema och innovationspolitiken. Det var med ansvarslösa beslut under 1970- och 1980-talen som dagens kris grandlades. Det är med ansvarsfulla beslut nu och de närmaste åren som regeringen lägger granden för jobb och trygghet under resten av 1990-talet och nästa sekel.


 


A  Förutsättningar och resultat under den gångna      Prop. 1993/94:150
mandatperioden
                                 ''sa i

2  Krisen vi ärvde

Regeringen övertog från sin företrädare en svår ekonomisk kris, som snabbt förvärrades: Dess främsta kännetecken var låg tillväxt, stigande arbetslöshet, tilltagande finanskris och försämrade offentliga finansen På alla dessa områden har nu situationen genom regeringens åtgärder först stabiliserats och därefter förbättrats.

Roten till dagens problem ligger långt tillbaka i tiden. Det tidiga 1990-talets djupa ekonomiska kris har sin grand i en långsiktigt felaktig ekonomisk politik. Till detta kom så grava stabiliseringspolitiska missgrepp i slutet på 1980-talet. Efter en extrem överhettning följde en akut kris med närmast fritt fall för den svenska ekonomin.

Läget har nu stabiliserats och återhämtningen är påbörjad.

2.1  Krisens bakgrund. Utvecklingen 1970-1990

Under 1960-talet sista år började Sveriges ekonomiska utveckling avvika negativt från den i andra länden BNP-tillväxten i Sverige har sedan 1970 halkat efter omvärldens. Sverige låg ännu 1970 bland de länder som hade den högsta per-capita-inkomsten. Sedan 1990 ligger dock Sverige klart under genomsnittet för OECD-ländema (diagram 2.1). Flertalet andra länder som 1970 hade en inkomst över OECD-genomsnittet ligger alltjämt över detta genomsnitt. Hade Sverige i stället under perioden 1970-90 drivit en politik som medfört samma BNP-tillväxt per invånare som i de andra OECD-ländema, skulle ett genomsnittligt svenskt hushåll haft drygt 120 000 kronor högre inkomst varje år Dessa högre inkomster skulle ha kunnat finansiera både en större privat konsumtion och en bättre offentlig service än vad vi idag har råd med. Vi skulle dessutom haft bättre möjligheter att locka till oss och behålla intemationellt rörliga investeringar och haft större marginaler i sysselsättningspolitiken inför yttre krisen Jobben skulle ha varit flera. Priset för en felaktig stmkturpolitik och de stabiliseringspolitiska missgreppen har med andra ord varit utomordentligt högt.


 


Diagram 2.1  BNP per invånare i procent av OECD-genomsnittet, köpkraftskorrigerad


Prop. 1993/94:150 Bilaga 1


 


1993


1970

Sehvaiz


/////////// /7-lt

////>/// y/ // y


USA

/  /  /////// /\

Uaemburg  ///////// /''7~i


 


Sverige


Tyskland Kanadfl

/ / / / y / / / / y\

/ / / // /7-ir-;

Panmorlif/' J/////f\

Frankriki' ///.////././ /\

AuilroUm  Vy///////A

Nyo Zeeland '////////M

Slorbrltiinnlin i/y'//y/,'/\ Belgien  / / / / /  ,>  \

fiiterrlke' '////A

Italien ■ /    '-7-7-Ä Finland //y/M/li

zz:z:z:t23

Jopan;  / / / / //CZ]

/ /  / / y-n

Norge Island

/ / / / / /\

/ .f / / A

Spanien Irland

Portugal Grekland

y  y'\

■/ / /\

TurtdBt' 7~


Schw«ri /  ///////.>/ 1

Kanoda ///.//////\

////'/ /-7-7-T.

////'// 7--r->,

yy//'///2:3

zizzzzzzza

ZZZZ22ZZ3

zzzzzzzzs

Japan  /////// J / \ T;kland Frankrike Mglen Danmark Nargi Asterrike

////// /\

Austarilen

Nederiändema

/ / / / > / y-r-\

Island

/  / /   ?  / / / Il

Slertiltannren

Sverfga

Nya Zeeland

Finland

/////,/ ICZ

/ / / / / /-i

/* / /y

' / / /./\

Spanien .> / / / /~7~Ä Mand

Perivgal

Grekland

 

Turkiet


 


Källa: OECD.

Under lång tid var villkoren inte tillräckligt goda och stabila för att behålla och utveckla en långsiktigt stark privat industri- och tjänstesektor i Sverige. En indikation på detta är att Sverige och dess tidigare så starka exportindustri endast under ett fåtal av de tjugo åren fram till 1990 förmådde skapa ett överskott i affärema med utlandet. Riskema uppmärksammades av långtidsutredningen redan i slutet av 1960-talet, men negligerades av den dåvarande socialdemokratiska regeringen. Tillkomsten av nya företag liksom tillväxten inom existerande småföretag var svag under de följande tjugo åren. Utvecklingen av företag med FoU-intensiva produkter var sämre än i många jämförbara länden

Investeringar uteblev genom att villkoren för företagande, särskilt vad gäller mindre och medelstora företag, missgynnade en tillfredsställande produktions- och sysselsättningsutveckling i privat sekton Det gällde t.ex. skatter, arbetsrätt och incitamenten i socialförsäkringama. Osäkerheten om Sveriges framtida relationer till Europeiska gemenskapen samt om den framtida energipolitiken bidrog också starkt till att Sverige förlorade kampen om de internationellt lättrörliga investeringarna. Direktinvesteringama förlades i stor utsträckning till utlandet.

Politiken har därför under den gångna mandatperioden haft som ett huvudmål att så snabbt som möjligt lyfta bort detta arv av felaktig politik. Resultaten börjar också synas och den ekonomiska återhämtningen har inletts. Stora svårigheter återstår dock alltjämt.

Den öppna arbetslösheten har i Sverige varit låg jämfört med många andra länden Sedan 1950 har emellertid ökningen i sysselsättning enbart skett   genom  expansion  av  den  offentliga  sektora.   En  fortgående


10


sysselsättningsökning baserad på offentlig expansion är inte långsiktigt möjlig. Detta skulle kräva en successiv höjning av skattetryck eller offentlig upplåning, vilket i sin tur skulle riskera att ytteriigare försvaga ekonomins utvecklingskraft. Finansieringsskäl sätter således stopp för en offentlig sysselsättningsökning. Under de senaste åren har minskningen i sysselsättningen huvudsakligen skett i den privata sektom och politiken måste därför inriktas på att öka sysselsättningen dän Politiken under mandatperioden har således haft som ett mål att förbättra föratsättn­ingama för expansion av produktion och arbetstillfällen i den privata sektom. Vi ser nu sedan 1993 en nedgång av antalet arbetslösa och en ökning av sysselsättningen. Även på denna front har alltså återhämtning­en börjat.

Diagram 2.2  Sysselsättning i privat och offentlig sektor, 1960-1995.

Kumulativ förändring


Prop. 1993/94:150 Bilaga 1


tusdntal

1000

600

200

1400

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

y

y \

/

N

lOffentliq sektor |

 

IPrivat sektor |  

\

--"'"                                 \y

-200

1960  1965  1970  1975  1980  1985  1990  1995


Källa: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Sverige hade under praktiskt taget hela perioden 1975-1990 en inflation som översteg den i vår omvärld. Som en följd därav urgröptes landets konkurrenskraft och hushållens köpkraft i samband med återkommande kostnadskrisen Dessa resulterade i sin tur i arbetslöshet, konkurser och valutaoro. Idag är inflationen nere på på en historiskt och intemationellt seft låg nivå.


11


Diagram 2.3  Inflationen i Sverige och OECD-området 1975-1995


Prop. 1993/94:150 Bilaga 1


 


Årlig procentuell förändring

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

ID-

 

 

 

 

 

 

 

14-

 

 

 

1   \

 

 

 

 

12-

/\

 

A

\ \

 

 

 

10-

\__           \

/

/ \

\

\ \,

'■v

 

 Sverige 1             /   ,

 

8-

\/

 

 

\

\

'       1

 

6

 

 

 

 

\

\                          ' ''

1 \

4

-------- 1------ 1------ 1

 

 

 

i

--' "

>    /\

2 0-

[OECD JV-'

fr-i

1975 1977 1979 1981   1983 1985 1987 1989 1991  1993 1995

Anm. De 16 största OECD-länderna vägda med BNP-vikter. Källa: OECD, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Inflationen under 1970- och 80-talen berodde till stor del på den ekonomiska politik som då fördes. I historiens ljus framstår i första hand överbryggningspolitiken efter den första oljekrisen och stabiliseringspolitiken under den andra halvan av 1980-talet som två lika kostsamma som fatala misstag. Regleringar och subventioner motverkade och försenade önskvärda och så småningom helt nödvändiga förändringar. Devalveringspolitikens övergående stimulans tilläts dölja behoven av långsiktiga tillväxtfrämjande åtgärden Arbetsrätt och näringslagstiftning var inriktad på att i mångt och mycket tillfredsställa fack- och storföretagsintressen och motverkade därmed en effektivitets­höjande konkurrens. Utvecklingskraften och anpassningsförmågan var svag.

Bostäder och livsmedel var länge de främsta exemplen på starkt reglerade och subventionerade och därmed inflations- och kostnadsdrivande sektoren Sverige blev ett land med hög prisnivå.

En svag stabiliseringspolitik och oförmåga att kontrollera den offentliga utgiftsutvecklingen, särskilt mot slutet av 1980-talet, medverkade till en överhettning på arbetsmarknaden. Även skattesystemet och socialförsäk­ringssystemen bidrog till bristen på arbetskraft och den därav följande lönekostnadsökningen.

Lönebildningen har varit ett problem i svensk ekonomisk utveckling i snart tre decennier Lönekostnadema har regelmässigt ökat mer än det löneutrymme som utgörs av produktivitetsutveckling och omvärldens inflation. Återkommande kostnadskriser följdes av devalveringar för att under något eller några år korrigera kostnadsläget. Bristande eftervård medförde snabbt överhettning med nya kostnadsproblem.


12


I takt med en vikande privat sysselsättning ökade den offentliga    Prop. 1993/94:150 sysselsättningen.   Ökningen  var  snabbare  i  Sverige  än  i  de  flesta    Bilaga 1 jämförbara   i-länden   Samtidigt   försummades   produktivitetshöjande organisations- och strakturförändringar i den offentliga verksamheten. De offentliga monopolen dominerade och bristande konkurrens försvagade ekonomins utvecklingsförmåga.

1 dag har privat ägande och produktion återapprättats som tillväxtkraft och inom den offentliga sektom pågår ett mycket omfattande rationalise­ringsarbete. Dessutom prövas det offentliga åtagandet för produktion och ägande på ett föratsättningslöst sätt vilket bl.a. tagit sig uttryck i att kommittéer och andra utredningar har ett generellt direktiv (din 1994:23) att föratsättningslöst pröva det offentliga åtagandet inom respektive område.

För att finansiera den offentliga utgiftsexpansionen höjdes successivt skattema till höga nivåer med stora skattekilar som följd. Skatte- och avgiftssystemen hade före skattereformen en utformning som starkt motverkade samhällsekonomiskt god hushållning: de höga marginalskat-tema missgynnade hederligt arbete, utbildning och sparande och främjade skattefiffel och lånebaserad konsumtion. Företagsbeskattningen hade en utfomming som motverkade omvandling och expansion i näringslivet, bl.a. genom att låsa in kapital i gamla företag.

Under 1980-talets andra hälft hade stabiliseringspolitiken en inriktning som ledde till stark överhettning. Löner och priser rasade i höjden och industriproduktion lämnade Sverige till förmån för gynnsammare villkor i andra länden Osäkerheten om Sveriges relationer till den Europeiska gemenskapen bidrog ytterligare till den långsiktiga försvagningen av ekonomin.

I efterhand kan man konstatera att inte heller penningpolitiken var tillräckligt återhållsam, även om dess möjligheter var begränsade under fast växelkurs. Den nödvändiga avregleringen av kredit- och valuta­marknadema och omläggningen av skattepolitiken genomfördes i fel tidsföljd, vilket medförde en kraftig inhemsk kreditexpansion. Uppgången i fastighetspriser och priser på många andra tillgångar blev stark och nådde ohållbara nivåen Kreditexpansionen, de alltför låga realräntoma och perversa skatteregler samverkade till en hög lånebaserad konsumtion och omfattande finansiella placeringar. Hushållens och företagens skuldsättning ökade kraftigt. Den svenska ekonomin var därför mycket sårbar när den intemationella konjunkturen försvagades. Den realräntechock som följde med den tyska återföreningen slog mycket hårt.

Bubblan sprack när fastighetsprisema började falla och inflationen avtog, samtidigt som räntoma låg kvar på en hög nivå. Sveriges svåraste flnanskris sedan 1920-talet blev ett faktum. I dag, efter omfattande insatser från regering och riksdag, har denna kris i praktiken närmast helt lösts upp.

OECD:s senaste rapport om Sverige (febr 1994) sammanfattar också 1990-talets kris såsom i hög grad skapad av politiken under 1980-talet: "Dagens kris har inte minst förorsakats av 1980-talets felaktiga politik. Liksom i vissa andra länder skapade ordningsföljden av strakturreformer


3 Riksdagen 1993194. 1 samL Nr 150


13


oföratsedda problem. Avreglering av de finansiella marknadema före Prop. 1993/94:150 avlägsnande av skatteincitamenten för lånefmansierad konsumtion och Bilaga 1 spekulativa investeringar skapade en "bubbelekonomi" med överhettade vara- och arbetsmarknaden När bubblan var på väg att spricka förstärkte den sedan länge nödvändiga skattereformen uppgången i hushållens sparkvot. Dessa händelser tilläts ha sin gång utan särskilt mycket korrigering från den makroekonomiska politiken. Den offentliga sektoms finanser uppvisade ett stort överskott under högkonjunkturen, men detta återspeglade snarare ekonomins överhettning och speciella faktorer än en underliggande förbättring. Sanningen är att det offentliga saldot, rensat från cykliska och exceptionella faktorer, förmodligen aldrig blev positivt och försämrades mycket snabbt under början av 1990-talet. Peimingpolitiken var inriktad på att upprätthålla valutakursen och kunde därför inte utnyttjas för en kortsiktig stabilisering av ekonomin. Under överhettningen tillät inte utvecklingen av valutakursen att räntoma höjdes." (s99). 1 detta ekonomiska läge tog den nya regeringen över hösten 1991.

2.2 Den akuta krisen. Utvecklingen 1990-1993

Svensk ekonomis dåliga tillväxtförmåga på grand av grandläggande strakturproblem och höga skuldsättning under 1970- och 80-talen hade gjort ekonomin extremt sårbar för den intemationella lågkonjunkturen och realräntechocken. Den snabba nedgången i Sverige under 1990-talets första år kan inte förstås utan den bakgranden. Industriproduktionen sjönk kraftigt och minskningen av antalet industrisysselsatta var ännu större. Van Qärde jobb inom industrin gick förlorat.

Realräntechocken medförde att många hushåll och företag fann att de hade större tillgångar, främst i form av fastigheter men även andra lånefinansierade tillgångar, än de hade råd med vid de nya högre realräntoma. Det var då rationellt för dessa hushåll och företag att börja sälja av tillgångar. Detta pressade framför allt fastighetsprisema. Fallet i fastighetsprisema kom i sin tur att snabbt försämra balansen mellan skulder och värdet av tillgångar, bl.a. hos övriga fastighetsägare. Detta tvingade många av dessa att även de sälja av tillgångar vilket pressade fastighetsprisema ytterligare. Hushåll och företag tvingades använda mer av inkomstema för att klara ökade räntebetalningar. Utrymmet för konsumtion blev mindre och efterfrågan föll. De fallande fastighetsprisema drog med sig de banker som haft stor utlåning för placering i fastigheter, ofta till generösa villkor Bankerna stramade kraftigt åt sin utlåning. Dessa åtgärder sammantaget medförde att ekonomin kom in i en deflationsspiral. Det inhemska efterfrågeläget förvärrades naturligtvis av att hushållssparandet samtidigt ökade som följd av ökade räntor och en ökad osäkerhet förorsakad av en utdragen intemationeU valutaoro i kombination med en allt svagare konjunktur

Fastighetsprisema föll med 20-30 % från toppen 1990-1991 till botten 1993. Sedan dess har de stabiliserats. Det privata flnansiella sparandet

14


har sedan 1990 ökat med över 20 % av BNP eller nästan 300 miljarder    Prop. 1993/94:150

kronon Även om efterfrågebortfallet kraftigt bromsades genom en excep-    Bilaga 1

tionell ökning av offentliga utgifter och minskning av offentliga inkomster

kom dock det inhemska efterfrågebortfallet att orsaka snabbt minskad

produktion och sysselsättning, vilket i sin tur bidrog till ytterligare

budgetunderskott genom ökade utgifter för arbetslösheten.

Det bör noteras att denna minskade efterfrågan i allt väsentligt hänför sig till sparandeuppgången och inte minskade disponibla inkomsten Härvidlag skiljer sig Sverige och t.ex. Finland åt. De svenska hushållens disponibla inkomster sjönk endast under ett enda år, 1993. Sett under hela perioden 1990-1993 har hushållens disponibla inkomster faktiskt ökat med 3,5 %, trots att den totala produktionen har minskat med 5 %.

Nedgången i inflation, tillgångsvärden, konsumtion och sysselsättning har kraftigt försämrat de offentliga finansema. Av försämringen beror ca 80 % på dessa faktorer Därtill kommer att sammansättningen av ekonomin under nuvarande uppgångsfas förändrats på så sätt att sektorer med relativt låg skattebelastning växer snabbare än övriga. T.ex. är inte den snabbt växande exporten belagd med mervärdesskatt i motsats till inhemsk konsumtion. Detta är i sig både önskvärt och nödvändigt, men det innebär att återhämtningen i de offentliga finansema kräver särskilda insatsen

Den fördelningspolitiska utvecklingen beskrivs närmare i bilaga 1.5. Bilagan visar att den utveckling mot ökad inkomstspridning som känne­tecknade 1980-talet, bl a till följd av överhettningen på arbetsmarknaden och de uppdrivna prisema på aktier och fastigheter, bröts under perioden 1991 till 1994.

Många hushåll har drabbats hårt av arbetslöshet och på andra sätt påverkats av den ekonomiska krisen och de nödvändiga stmktur­förändringama och budgetförstärkningama. Trots detta visar bilagan att inkomstspridningen minskade något under regeringsperioden. En orsak till detta är att fallet i fastighetspriser och de höga realräntorna i stor utsträckning påverkat hushåll med relativt höga inkomsten Dessa hushåll har också mer än andra påverkats av det slopade grandavdraget i den statliga beskattningen och de nya egenavgiftema. Samtidigt har de ökade utbetalningama av bostadsbidrag förstärkt inkomstema för hushåll med låga inkomsten

Förbättringen av pensionäremas ekonomiska standard har också bidragit till att hålla tillbaka inkomstspridningen. Denna förbättring beror främst på att allt fler pensionärer får ATP och med högre belopp. Höjningama av pensionstillskott och KBT har också betydelse. Pensionär­ema har även påverkats mindre än andra grapper av många besparingar och skatte- och avgiftshöjningar. Som en följd av detta har pensionäremas inkomster förbättrats betydligt jämfört med andra grappen

15


3  Regeringens kursomläggning               Prop. 1993/94:i50

Bilaga 1 3.1  Regeringens åtgärder

När regeringen tillträdde i oktober 1991 hade den som mål att förändra och fömya Sverige. Så har också skett och på många områden har föratsättningama för den fortsatta fömyelsen radikalt förbättrats.

I sin första regeringsförklaring angav regeringen fyra stora uppgifter för arbetet under mandatperioden: Att föra in Sverige i det europeiska samarbetet genom förhandlingar om medlemskap i den Europeiska gemenskapen; att bryta den ekonomiska stagnationen och åtempprätta Sverige som tillväxt- och företagaraation, att förbättra vår välfärd och sociala omsorg genom en valfrihetsrevolution i välfärdspolitiken, och att forma en miljömässigt långsiktig och hållbar utveckling.

1 budgetpropositionen 1994 angavs målen i den ekonomiska politiken till nya riktiga jobb och tillförlitliga trygghetssystem baserade på en samlad strategi för god och uthållig tillväxt. Det första målet innebär minst en halvering av arbetslösheten till slutet av 1990-talet, och bör ses som ett etappmål på vägen mot full sysselsättning på den reguljära arbetsmarknaden. Det andra målet innebär att medborgama skall kunna lita på att de system för trygghet och omsorg som det offentliga ansvarar för efter reformering kommer att fungera väl även i ett långt perspektiv.

På samtliga regeringsförklaringens fyra områden har betydande framsteg gjorts.

Två viktiga steg har tagits för Sveriges deltagande i det europeiska samarbetet: Först trädde EES-avtalet i kraft. Därefter har förhandlingama om svenskt medlemskap i Europeiska unionen förts till ett lyckosamt slut med ett mycket gott förhandlingsresultat.

Utmaningama på det ekonomiska området har varit enorma. De lång­siktiga problemen, den intemationella valutaoron, och återverkningama på ekonomin av 1980-talets överhettade finansiella "bubbelekonomi" visade sig värre än de flesta kunnat ana. Mot denna bakgrand har under mandatperioden fattats ett vid en intemationeU jämförelse mycket stort antal genomgripande beslut. Granden har lagts för hög och uthållig tillväxt, ökad sysselsättning i riktiga jobb och tillförlitliga trygghetssys­tem. Företagsklimatet har förbättrats kraftigt, och dagens ekonomiska uppgång kan ses som ett bevis på att politiken ger resultat.

Den ökade arbetslöshet som följt i krisens spår har på kort sikt mot­verkats genom kraftfulla insatser inom utbildningsområdet, arbetsmarknadspolitiken och utbyggnaden av infrastrakturen. De kortsiktiga åtgärdema har kompletterats med långsiktiga åtgärden En ökad sysselsättning och fler investeringar i privat sektor är den enda långsiktigt hållbara lösningen på Sveriges ekonomiska problem.

Det är särskilt de mindre och medelstora företagens situation som har stått och står i fokus för regeringens politik. Föratom ett stort antal skattesänkningar inriktade särskilt på dessa företags behov, t.ex. den slopade skatten på arbetande kapital och den slopade dubbelbeskattningen på riskvilligt kapital, har ett innovationsstöd införts, lagregler förenklats

16


eller avskaffats och arbetsrätten modemiserats. Bl.a. har den tillåtna Prop. 1993/94:150 anställningstiden vid provanställning och arbetstoppar förlängts och Bilaga 1 turordningsregleraa ändrats. Syftet är att, mot bakgrand av arbets­marknadsläget och inför konjunkturappgången, underlätta expansionen för landets småföretag. Därmed blir det lättare för arbetslösa, inte minst ungdomar, att få jobb. Riskkapitalförsörjning på kommersiella villkor har förbättrats genom att 6,5 miljarder kronor förts över till sex s.k. riskkapitalbolag, 1,2 miljarder kronor tillförts nyföretagarlån och de regionala utvecklingsfondema ersatts av utvecklingsbolag vilka genom en fördubbling av sitt kapital disponerar 2,5 miljarder kronor för riskfinansiering. Även Teknikbrostiftelseraa vid universiteten bidrar till fömyelsearbetet. Konkurrensbegränsningar har tagits bort i den nya konkurrenslagen och genom EES-avtalet.

Förslag har lagts fram om en avreglering av elmarknaden så att alla säljare och köpare ges rätt att använda alla ledningar. Ett flertal på sikt effektivitetshöjande bolagiseringar har genomförts eller ligger som förslag hos riksdagen. Exempel finns bl.a. inom kommunikationsområdet: Posten, Telia, Vägverkets produktionsdivision och Domän. Även ett stort antal lyckade privatiseringar av statliga företag har gjorts. Det senaste exemplet är AssiDomän. 49 % av aktiestocken såldes under mars 1994. Nästan 600 000 personer tecknade och erhöll 35 % av aktiema i bolaget. Totalt har privatiseringama av företag tidigare ägda av staten från 1992 t.o.m. april 1994 inbringat nära 14 miljarder kronon Staten förbereder försäljning av delar av sitt innehav i Pharmacia AB.

Finanskrisen hotade att allvarligt och långsiktigt skada den svenska ekonomin. Genom statens åtagande 1992 att garantera bankemas möjligheter att kunna infria sina fordringar och genom den förda finans­politiken, inte minst saneringsprogrammet, har räntoma successivt kunnat sänkas. Den lägre räntenivån och konjunkturförbättringen har lett till ökade intäkter i banksystemet och lägre reserveringsbehov för kreditförlusten Flera banker har genom nyemissioner kunnat stärka sitt kapital. Finanskrisen har kunnat övervinnas på kortare tid än vad som befarades i början av 1993.

Betalningssystemet är säkrat och Nordbanken (inklusive Göta Bank) har med statens hjälp genomgått en betydande omstrakturering och väntas visa vinst på verksamheten under 1994. Skattebetalama bör kunna se fram emot att staten successivt återvinner mycket av tidigare bankstöds-utlägg genom försäljning av Nordbanken och ett antal övertagna panter i form av fastigheten

De offentliga finansema förstärks genom beslut under mandatperioden om 62 miljarder kronor i minskade utgifter och drygt 28 miljarder i ökade skatteinkomster/avgiften Ett flerårigt saneringsprogram har beslutats av riksdagen och det första året i programmet har genomförts, med viss marginal. De beslutade förstärkningama av de offentliga finansema motsvarar en långsiktig effekt på drygt 6 % av BNR Därtill kommer återstående delar av saneringsprogrammet. Totalt ger detta drygt 150 miljarder kronor eller närmare 11 % av BNP.

17


Tabellen nedan visar enbart de beslut som förstärker statsfinanseraa. Prop. 1993/94:150 Det finns också motverkande kraften En del utgifter beror på omständig- Bilaga 1 heter utanför den ekonomiska politikens kontroll. Dit hör utlägg för finanskrisen. Kostnaden för att rädda landets betalningssystem och förhindra krascher och kollapser som skulle ha fått oöverskådliga konsekvenser för enskilda människor, familjer och företag har uppgått till ca 60 miljarder kronon Ett annat exempel på budgetförsvagning utanför den ekonomiska politikens sfär hänför sig till humanitära insatser i en orolig värld: Flyktingmottagningen, framförallt från det foma Jugoslavien, och bidrag till FN-insatser i Bosnien. De har varit och är lika nödvändiga som de varit omöjliga att planera fön

Tabell 3.1  Budgetförstärkningar under mandatperioden

 

Budgetår

92/93

93/94

94/95

Full effekt

Höstprop. -91 och budgetprop.

 

 

 

 

jan -92

11,3

13,2

15,1

15,1

Kompl.prop. -92

1,1

3,5

5,0

13,8

Krisprop höst -92

7,2

21,8

26,5

24,9

Budgetprop. jan -93

 

12,5

14,8

17,4

Budgetprop. jan -94

 

 

 

 

(inkl. höstprop. -93

 

 

 

 

samt särpropositioner våren -94)

 

 

9,8

19,5

Sunrnia föreslagna och beslutade

 

 

 

 

åtgärder

19,6

51,0

71,2

90,7

Tabellen tar upp de förslag som antagits av riksdagen samt förslag under våren 1994. Endast sådana förslag som är bestående har medtagits i kolumnen "Full effekt". Den besparing på biståndet om ca 1 miljard kronor som gjordes efter krisöverenskommelsen hösten 1992 är inte inkluderad, eftersom ambitionen är att biståndets andel av BNP åter skall ökas när det statsfmansiella läget så medger Andra besparingar av engångskaraktär har också exkluderats. Av de dryga 90 miljarder kronor som budgetförstärkningama omfattar, ingår 19,5 miljarder i det femåriga saneringsprogrammet. Redan innan detta beslutades hade alltså åtgärder vidtagits som förstärker statsfinansema med drygt 71 miljarden Saneringsprogrammet omfattar totalt 81 miljarder kronor på fem år, varav 46 miljarder kronor är budgetförstärkningar och 35 miljarder kronor hänför sig till posten realt oförändrade utgifter för offentlig konsumtion.

Ett annat sätt att presentera gjorda budgetförstärkningar är en depar­tementsvis analys, som bättre illustrerar områdesvisa förändringar. Här nämns endast de största postema för respektive departement.

18


Tabell 3.2 Budgetförstärkningar departementsvis                     Prop.  1993/94:150

Miljarder kronor                                                                           gjjg j

Summa

Finansdepartementet                                                38,4

(minskade räntebidrag, avskaffade investeringsbidrag, minskade bidrag till kommunerna; höjd bensin- och tobaksskatt m.m.)

Socialdepartementet                                                  19,3

(införd karensdag och sänkta ersättningsnivåer i sjukförsäkringen, samordning arbetsskade- och sjukförsäkring, sänkt ersättning för vissa pensionsförmåner; allmän sjukförsäkringsavgift)

Arbetsmarknadsdepartementet                                  8,4

(sänkt ersättningsnivå och återinförda karensdagar i arbetslöshets­försäkringen, avskaffade statsbidrag företagshälsovård, regeländringar beredskapsarbeten)

Utbildningsdepartementet                                          2,4

(sänkt intematbidrag o korttidsstöd, slopat bidrag för utrustning i gymnasier, utebliven höjning av studiebidrag o reduktion studiemedelsbelopp, studiebidrag endast 10 mån./studieår)

Försvardepartementet                                                1,2

(lägre anslag totalförsvaret)

Justitiedepartementet                                                0,5

(rationalisering inom polisen)

Näringsdepartementet                                                0,4

(minskning av diverse anslag inom turism, teknisk utveckling m.m.)

Kommunikationsdepartementet                                  0,2

(rationaliseringar inom väg- o banverkeO

Kulturdepartementet                                                  0,2

(minskade asylkostnader, sänkta dagbidrag för flyktingar)

Utrikesdepartementet                                                0,1

(lägre anslag till utrikesförvaltningen)

Totalt under mandatperioden exkl. saneringsprogrammet  71,1

Saneringsprogrammet                                             19,5

TOTALT                                                                     90,7

Förändringama i välfärdspolitiken är en integrerad del av den ekonomiska politiken. Omprövning av de offentliga åtagandena har varit nödvändiga för att garantera den framtida välfärden, både genom föränd­ringamas bidrag till saneringen av de offentliga fmansema och genom att systemen nu stimulerar till en utveckling som bättre främjar tillväxt och sysselsättning.

I stort sett samtliga socialförsäkringar har sålunda reformerats i syfte att hushålla med statens utgifter och öka företags och individers ekonomiska intresse för arbete, sparande och företagande. Bland annat har sjukförsäkringen, föräldraförsäkringen, arbetsskadeförsäkringen, arbetslöshetsförsäkringen och lönegarantisystemet reformerats. Under våren 1994 läggs förslag om ett nytt mera försäkringsmässigt pensions-

19


system.   Det  innebär genomgripande  förbättringar jämfört  med det    Prop. 1993/94:150
nuvarande ATP-systemet.
                                               Bilaga 1

Arbetmarknadspolitiken har inriktats på aktiva åtgärder och flera nya kostnadseffektiva åtgärder har införts, t.ex. ungdomspraktik och arbets­livsutveckling, vilka har mottagits positivt. Politiken prioriterar de långtidsarbetslösa och ungdomama.

Kommuner och landsting har genom ett nytt statsbidragssystem kunnat öka användning av konkurrens och nya arbetsformen De har kraftigt förbättrat sin hushållning och samtidigt ökat kommuninnevånarnas valfrihet och kortat köen Genom det nya statsbidragssystemet byggt på decentralisering och kommunalt självstyre anger statsmaktema en finansiell ram inom vilken kommunema har större möjligheter än tidigare att utan statlig detaljreglering fullgöra sina uppgifter på det sätt de önskar. Statsmaktemas roll blir att följa upp att nationella mål uppfylls. Den bättre hushållningen avspeglas i att kostnadsutvecklingen för första gången på mycket länge bringats närmare gränsema för vad samhälls­ekonomin medger

Föratsättningama för en miljömässigt uthållig utveckling har förbättrats. Ekonomiska styrmedel har introducerats i växande grad, bland annat för att minska användningen av blyad bensin och stimulera till miljövänligare bilar. Energibeskattningen har reformerats i syfte att göra miljöbeskatt­ningen mer effektiv som miljöpolitiskt instrament, samtidigt som industrins konkurrenskraft stärkts. Arbetet med att ta fram miljöjusterade nationalräkenskaper och skattningar av miljöskulden har drivits på. En utredning om ökad miljörelatering av skattesystemet har tillsatts. I detta sammanhang behandlas frågan om s.k. skatteväxling, dvs. lägre skatt på arbete och högre skatt på verksamheter som belastar miljön. Ett viktigt steg mot kretsloppssamhället har tagits genom införandet av producentansvar. Förslag har lagts om en ny miljöbalk. Förslaget om ändringar i plan- och bygglagen och ny organisation för lantmäteri och fastighetsbildning innebär att myndighetsansvaret blir klarare på dessa områden.

Bred politisk enighet har kunnat nås om viktiga institutionella förändringar. Reformemas betydelse för stabiliteten i det framtida ekonomisk-politiska beslutfattandet kan knappast överskattas. Det gäller dels förslaget omfyraåriga mandatperioder som skall börja tillämpas från och med nästa mandatperiod, dels förslagen om stramare budgetprocess i riksdagen. En stramare budgetprocess i regeringskansliet har genomförts.

Politiken har också lagts om på ett antal andra områden:

Föratsättningama för ökad jämställdhet har stärkts bland annat genom att en månad i föräldraförsäkringen förbehålls vardera föräldem, genom en skärpning av jämställdhetslagen, en starkare roll för JämO och insatser för att öka andelen kvirmliga chefer i näringslivet.

På socialpolitikens område har valfriheten ökat. Handikappreformen har förbättrat situationen för människor med grava funktionshinder Husläkarreformen har gjort det möjligt för enskilda att själva välja sin

20


husläkare.  Inom bamomsorgen har en bamomsorgsgaranti beslutats    Prop. 1993/94:150
samtidigt som rätten att välja omsorgsform har tillkommit.
     Bilaga 1

Förslag om införande av vårdnadsbidrag har lagts fram. Förslaget innebär ökad valfrihet för familjeraa när det gäller omsorgen om bamen.

Bostadspolitiken har reformerats i granden. Bostadsbyggandet har avreglerats och subventionema minskas kraftigt. Nya förenklade byggregler för bl.a. bostädemas utformning har införts.

Stora insatser har vidtagits för att förbättra utbildningens kvalitet och effektivisera resursanvändningen i utbildningssystemet. Gymnasieskolan och den högre utbildningen har byggts ut. Inom den högre utbildningen tillkommer drygt 50 000 platser på några ån En omfattande satsning på forskning och forskamtbildning har gjorts möjlig med medel från de numera avskaffade löntagarfondema. Betydande insatser har också gjorts för att förbättra kontaktema mellan högskolor/universitet och det lokala näringslivet.

Regionalpolitiken hai reformerats och tillförts ökade medel. Det goda resultatet i medlemskapsförhandlingama med EU förbättrar ytterligare möjlighetema till en balanserad och positiv utveckling i hela landet. Fömyelsen av regionalpolitiken innebär att föratsättningama för företagande och landsbygdsutveckling har stärkts betydligt. Genom satsningama på utbildning, kommunikationer m.m. förbättras föratsätt­ningama för en positiv utveckling av den svenska landsbygden. Kraftfulla satsningar på kommunikationer och infrastraktur är en viktig del i regeringens långsiktiga politik för välfärd, regional balans och tillväxt. Förbättringama av kommunikationema bidrar till en positiv utveckling av näringslivets konkurrenskraft och produktivitet. Dessa för svenska förhållanden unikt omfattande satsningar på infrastrakturen bidrar också aktivt till att förbättra miljön och sysselsättningsläget.

Utnyttjandet av modem informationsteknologi är ytterligare en viktig faktor som kan bidra till ekonomisk tillväxt och näringslivsutveckling. Sverige gör betydande investeringar i telekommunikationer och har för närvarande ett telenät med en betydande potential för utveckling av informationsteknologi för olika ändamål. Regeringen har därför tagit initiativ till att aktivt stimulera utnyttjandet och användningen av modem informationsteknologi på olika sätt i samhällslivet.

Villkoren för jordbmket har anpassats för att göra det svenska jordbraket konkurrenskraftigt i EU. Medlemskapsavtalet kommer att ge det svenska jordbraket samma föratsättningar som jordbraksföretag i övriga EU.

Modemiseringen av det svenska försvaret mot bakgrand av 1992 års försvarsbeslut fortgår

Regeringen har tagit flera initiativ för att öka den lokala demokratin och valfriheten för medborgama. Medborgamas inflytande och insyn stärks genom bl.a. förslagen till ny lag om kommunala folkomröstningar, offentliga nämndsammanträden och skärpta jävsregien Regeringen har tillsatt en särskild beredning för att främja den ideella sektoms utveckling.

21


Kulturen hai givits bättre betingelser under regeringsperioden. Valfriheten i TV och radio har ökat kraftigt.

För biståndet har nya riktlinjer lagts fast som betonar demokrati, mänskliga rättigheter, marknadsekonomi och ett effektivt utnyttjande av biståndet. Samarbete med Central- och Östeuropa skall äga ram även efter utgången av nästa budgetår. Regeringen har aviserat att den skall återkomma med förslag till nytt samarbetsprogram.

Sänkningen av biståndsramen är temporär U-landsbiståndet skall - i enlighet med vad riksdag och regering tidigare uttalat - åter uppgå till 1 % av BNI så snart Sveriges ekonomi så tillåten

Flyktingpolitiken har lagts om. De restriktioner som den förra regeringen införde i december 1989 har avskaffats och nu tillämpas utlärmingslagens skyddsregler fullt ut. Flyktingmottagandet har gjorts mer flexibelt och avsevärt mer kostnadsefffektivt. Samtidigt har insatsema ökat kraftigt i närområdet till det foma Jugoslavien.

För att uppnå målen på det kriminalpolitiska området hai betydelsefulla förändringar vidtagits i syfte att minska brotten och öka människors trygghet mot brott. Bland aimat har den obligatoriska halvtidsfrigivningen avskaffats och straffen för narkotikabrott och rattfylleri skärpts. Samtidigt utformas kriminalvården mot ökad differentiering och förbättrade behandlingsprogram.

Det är av central betydelse för producentemas investeringsvilja, och ekonomisk verksamhet i allmänhet, att de ekonomiska villkoren för företagsamhet och hushåll är stabila och får verka långsiktigt. Ett upprivande av genomförda stmkturförbättrande åtgärder skulle därför få mycket negativa konsekvenser för den svenska ekonomin och enskilda mäimiskon


Prop. 1993/94:150 Bilaga 1


3.2  Politiken ger resultat


Läget i ekonomin har inte bara stabiliserats utan ekonomin är nu inne i en stark uppgång. Regeringens strategi att dra igång en exportledd expansion av det privata näringslivet fungerar. Granden har lagts för ökad sysselsättning, sunda statsfinanser och tillförlitliga trygghetssystem. Den nedgång i näringslivet som regeringen ärvde har bratits och vänts till en uppgång.

Utgångsläget var att det privata näringslivet vid övergången från 1980-talet till 1990-talet var på väg in i en djup, akut kris. Lönsamheten föll kraftigt och allt fler företag uppvisade allt större förlusten Antalet arbetstillfällen i privat sektor minskade genom omfattande permitteringar, men också genom att många företag helt enkelt slogs ut.

Från mitten av 1989 till slutet av 1993 föll sysselsättningen enbart inom industrin med drygt 260 000 personen Det innebär att var Qärde industrianställd förlorade sitt jobb. Inom den privata tjänstesektora har nedgången sedan sysselsättningstoppen varit drygt 140 000 personen Antalet företagskonkurser har under lågkonjunkturåren 1991 -1993 uppgått till 19 000 per år i genomsnitt, vilket är 3 gånger mer än vad som varit


 

BNP

 

+5,5%

 

 

0m

M'M'

'mm

MM

 

 

å0

m

1992-93

-4,0%

1994-95


11


normalt under den senaste 20-årsperioden. Framtidstron försvaim och investeringama pressades ned till en miniminivå. Produktionskapaciteten minskade. Motom i svensk ekonomi var på väg att stanna.

Regeringens politik bär nu frakt. Avgörande är att det privata näringsli­vet återvirmer konkurrenskraft. Till en del har detta skett genom den ofrivilliga deprecieringen, men den är bara en del av det hela. Under lågkonjunkturen har omvandlingstrycket på företagen varit hårt. Ett omfattande rationaliseringsarbete har genomförts. Omstraktureringen av näringslivet är denna gång starkt målinriktad och mera djupgående än vad som skedde efter 1982 års devalvering. De rationaliseringar som genomförts inom företagen, och mellan företagen, genom nedläggningar och nystartande, ger bestående resultat även när kronan stärks och konkurrensfördelama av dagens kronkurs eventuellt minskar. Konkur­rensläget har skärpts, bl.a. som en följd av den nya lagstiftningen och av EES-avtalet. Även privatiseringen av statliga företag innebär ökad konkurrens.

Produktivitetsökningen inom industrin har varit 8 % i genomsnitt per år 1991-1993, vilket är avsevärt snabbare än under uppgången under 1980-talet och även snabbare än i vår omvärld. Även i år förväntas en god produktivitetstillväxt. Till en del har deima produktivitetsökning dock skett till priset av nedläggning av lågproduktiva tillverkningsenheten

Lönekostnadema har ökat långsamt, bl.a. som en följd av sänkningen av arbetsgivaravgiftema den 1 januari 1993. Arbetskraftskostnadema per producerad enhet har jämfört med omvärlden sjunkit med nästan 30 % åren 1991-1994.

Den exportledda uppgången har varit på väg sedan slutet av 1992. Svenska företag har i hög grad lyckats utnyttja den interaationella konjunkturen och erövrat marknadsandelar. Exporten har ökat med 17 % sedan slutet av 1992. Handelsbalansen gav ett överskott i Qol på 55 miljarder jämfört med ett genomsnitt på 26 miljarder kronor 1990-92. Exportorderingången ökade kraftigt under hela Qolåret.

Nettot av svenska direktinvesteringar i utlandet mot utländska investeringar i Sverige, som för 1980-talet var ett nettoutflöde om 250 miljarder kronor, slog under 1993 om till ett positivt nettoinflöde för första gången på 25 ån

Speciellt anmärkningsvärd är det senaste årets exceptionella ex­portframgångar på de mycket konkurrensutsatta marknadema i Stillahavs­asien. Denna region har varit inne i en stark tillväxtfas under många ån I och med Kinas och Vietnams omläggning till marknadsekonomi och frihandel har regionens importefterfrågan och tillväxt under de senaste åren varit avsevärt högre än i OECD-området. Det svenska exportvärdet till ländema i Fjärran Östem — framför allt Japan, Kina, Hongkong, Singapore, Taiwan, Sydkorea, Thailand, Malaysia och Indonesien — steg sålunda med hela 56 % 1993 att jämföras med 19 % för den totala exporten. Regionen är Sveriges snabbast växande exportmarknad och närmare 10 % av exporten går nu till detta område att jämföras med 8,5 % till USA. Ländema har kommit att betecknas som mirakel­ekonomier med sin snabba exportledda tillväxt, men det är värt att lägga


Prop. 1993/94:150 Bilaga 1

 

 

 

 

 

Bytesbalans (Miljarder

+90

 

kronor)

m$-

yy. .y > ''M''-'-MM//

 

 

MM

■yyM?.

 

 

-41 1992-93

 

1994-95

 

 

Export

+ 17%

 

+2%

1-,  ■ -  i

Éi

yM

IU må;'

 

1990-92         1993-95


23


märke till att de just därför också vuxit fram som stora kunder på grand av sin snabba ökning av importefterfrågan.

Från den svenska konkurrensutsatta sektom sprider sig nu effektema av återhämtningen i ekonomin som ringar på vattnet. Inte minst gäller detta underleverantörerna till exportindustrin. Det gäller också företag i den privata tjänstesektom som har koppling till industrin. När produktionen nu kommer i gång ökar t.ex. även transporter och handel.

Den positiva utvecklingen bekräftas mycket tydligt av de senaste industri-och tjänstebarometrama från Konjunkturinstitutet. Orderingången till industrin översteg markant företagens förväntningar under det första kvartalet 1994. Över en tredjedel av företagen rapporterade ökad orderingång. Det är den högsta andelen sedan mätningama startade 1964. Inom tjänstesektom har den uppgång som redan tidigare observerats för uppdragsverksamhet och delar av partihandeln nu spridit sig till bl.a. åkerier och detaljhandel.

Stärkandet av konkurrenskraften är en del av regeringens strategi. Den kompletteras med åtgärder som ökar förtroendet för den svenska ekonomins framtid både hos hushåll och företag. För företagen är de strategiska skattesänkningama av stor vikt, särskilt förändringama av företagsbeskattningen samt av arvs-, gåvo- och förmögenhetsbeskattning­en. Genom dessa förändringar underlättas inte minst småföretagens expansion, vilket i sin tur bidrar till att skapa nya riktiga jobb. Härtill kommer omfattande avregleringar. Ett hundratal viktiga avregleringar har genomförts eller är på väg.

Även för företagen har de nödvändiga förändringama inom socialför­säkringssystemen varit viktiga eftersom de medverkar till högre effektivitet. Genom att reformera incitament och sänka ersättningsnivåer bidrar åtgärdema till den nödvändiga saneringen av statsfinansema.

Konkurrenskraftsförbättringen och vändningen i ekonomin medför att företagen börjar investera. Produktionskapaciteten har börjat öka.

När också arbetsmarknaden nu är på väg att förbättras kan hushållen se framtiden an med ökad tillförsikt, något som också bekräftas av olika undersökningar.

Det ökade sparandet har medfört att hushållen till betydande del sanerat sina skulden Det privata sparandet kommer att fortsätta att ligga på en högre nivå än under 1980-talet, men hushållen kan även tillåta sig en ökad konsumtion.

Därmed kommer den inhemska efterfrågan att på nytt kunna ta fart. Återhämtningen börjar märkas för de mer hemmamarknadsinriktade företagen. Då får också sysselsättningsökningen en bredare bas, vilket är särskilt viktigt, eftersom det ökar sannolikheten för en icke-inflationistisk lönebildning och fler jobb i hela landet.

Näringslivets fortsatta expansion och produktivitetstillväxt stirriuleras av den satsning på utbildning som nu genomförs. En ökad intagning till universitet och högskolor har skett, särskilda insatser har gjorts inom gymnasieskolan och komvux, liksom en förskjutning i arbetsmarknads­politiken mot utbildning och prioritering av de långtidsarbetslösas situation. Genom den gradvis höjda utbildningsnivån kommer det också


Prop. 1993/94:150 Bilaga 1

 

Industrins

produktion + 15%

 

yyMy

m

MM

 

 

yy./.y

 

 

-17. 1990-92

 

1993-95

 

Industrins investeringar +43%

-18%

95

1994-

Disponibla

nkomster +2,8%

-1,2%
1992-93
     1994-95


24


att bli lättare för företagen att på ett effektivt sätt tillämpa den nya kunskap som kommer vårt land till del genom ett inflöde från andra länden

Inflationsmålet har gjort klart för företag, arbetsmarknadens parter m.fl. att det inte längre går att övervältra snabba kostnadsökningar på kundema. Inflationsförväntningama har minskat kraftigt. Tillsammans med det äimu ansträngda arbetsmarknadsläget medför detta att löne­kostnadema för näringslivet under resten av 1990-talet kan förväntas stiga betydligt långsammare än tidigare. Samtidigt kommer det att finnas behov av nyrekrytering inom vissa branscher, vilket sannolikt kräver förskjutningar i anställningsvillkor och matchnings- och utbildnings­insatsen Processen kan underlättas av den trend i riktning mot decentraliserad lönebildning som under en längre tid pågått i Sverige under trycket av grandläggande ändrade förhållanden på arbets­marknaden. Löneökningar kan i fortsättningen komma att i högre utsträckning baseras på produktivitetstillväxt. Detta är dock främst partemas på arbetsmarknaden ansvarsområde.

Många av de strakturella reformer som genomförts eller planeras kommer att förbättra arbetsmarknadens funktionssätt och bidra till att underlätta det privata näringslivets omvandling och utbyggnad. Exempel på detta är skattereformen, förändringama inom sjuk- och arbetsskadeförsäkringaraa, sänkt ersättning i arbetslöshetsförsäkringen och reformeringen av arbetsrättslagstiftningen. Fortsatta ansträngningar måste göras för att ytterligare öka flexibiliteten på arbetsmarknaden, såväl vad avser lönebildningen som i andra avseenden. Härigenom skapas bättre föratsättningar att nå hög tillväxt utan inflation.

Finanskrisen hotade att allvarligt skada betalningssystemet. Genom den statliga bankgarantin och en stram finanspolitik var det möjligt att få ner räntoma. Det medförde bland annat att betalningssystemet kunde återhämta sig snabbare än de flesta kunnat ana. Därmed är också fömtsättningama goda för att kreditväsendet skall fungera bättre än under 1980-talets spekulationsyra och under krisen i början av 1990-talet.

Den stigande lönsamheten, det stadigt högre kapacitetsutnyttjandet, den växande inhemska efterfrågan, de lägre räntoma och de allt positivare framtidsförväntningaraa hos hushållen gör att investeringarna inom näringslivet, och inte minst inom industrin, bör öka kraftigt under de närmaste åren. En föratsättning är dock att företagens försörjning med riskkapital fungerar tillräckligt väl. De omfattande nyemissioner som förekommit på Stockholmsbörsen tyder på att så är fallet. Främst har storföretagens kapitalbas därigenom breddats på ett sätt som skapar föratsättningar för en investeringsuppgång. För de små företagen har skatteförändringama stor betydelse. Dessutom tillförs riskkapital via de speciella bolag som bildats i samband med utskiftningen av medel från löntagarfondema.

Företagsklimatet i Sverige har förbättrats dramatiskt under de senaste åren. Villkoren för företagande är nu mer förmånliga och stabila i Sverige än de kanske varit under någon period tidigare under efterkrigs­tiden. Detta är också en av föratsättningaraa för den produktions- och


Prop. 1993/94:150 Bilaga 1

 

 

 

Prisöknin 35,4%

gor

 

 

'■'.yyy-/

iiÉ

10,9%

 

m

y.y///

 

1983-91          1992-95      |


25


sysselsättningsexpansion som är nödvändig för att åstadkomma fortsatt    Prop. 1993/94:150 stadigt förbättrade offentliga finanser och hejdad tillväxt i statsskulden.     Bilaga 1

26


 


F4nlljnii)p«o(yni, bawwnatluad titsaaal


Prop. 1993/94:150 Bilaga 1


1990 1991               1992                   1993

Kdllo' Konjunk tur innitum och Finansdepinctncntei.


NettouJ


HiBliiUcBS förvtntoincar om Svcrt(«s ckonetni

Netual mellan tnöcl tom in>r pl förldttnnc resp. fftnlmrin under tiAmustc 12

minader


 


19S6    1987    1968     19&9    1990    1991     1992    1993    1994 Kalla: Konjunkturinstitutets konjunkiurbiioiTcieT.


1985  1986   1987   198Ö   1989   1990   1991   1992   1993   1994 Kåda: Statistiskt ceniraibyrln


Nyaamilda l«di{a platser Sisontsicnsad sene


ntol nyanmälda ediga platser

S mån. glidonde ■ned el värde


IndistriproduktiofUiiKlev

tnder 1980=100 128


 


1990 Källa. AMS.


1992


1986    1387     1988    1989     1990     1991     1992     199i Kålki- Suiistiska centnlbyrln.


27


B  Dagsläget och framtiden                             Prop. 1993/94150

Bilaga 1

4  Den internationella utvecklingen

4.1   Det globala och det europeiska samarbetet

Världsekonomin har under de senaste åren präglats av två fenomen, dels instabilitet på finansiella marknader, dels flera nya viktiga avtal för ökad frihandel. Ränte- och valutaoron diskuteras senare.

Att flera frihandelsavtal kunnat föras i hamn 1992-94 kan tyckas förvånande med tanke på den lågkonjunktur som präglar Europa och Japan, och som USA befann sig i för bara ett par år sedan. Uppenbar­ligen är de protektionistiska krafteraa i industriländeraa trots allt inte övermäktiga när det kommer till kritan, inte ens i lågkonjunktur Detta är självklart glädjande. Det spelar sannolikt roll att interaationella handelsförhandlingar är så utdragna att konjunkturen hinner växla initiering och avslut. Det verkligt avgörande beslutet förefaller mot bakgrand av senare års erfarenheter därför snarast vara beslutet att starta en förhandlingsprocess. Protektionistiska strömningar visar dock sannolikt sin styrka under kommande år när ingångna avtal och förpliktelser att liberalisera skall tillämpas i praktiken.

Sett ur ett globalt perspektiv är det slutligt undertecknade Gattavtalet viktigast av dessa avtal. För dagen betydet avtalet mest för industri­ländema, eftersom de står för de största andelen av världshandeln. För framtiden betyder dock avtalet sannolikt mer för u-ländema, eftersom det säkerställer en utvecklingsväg för dem byggd på exportledd tillväxt. Bl.a. innehåller avtalet ett avskaffande av restriktioner på u-landsexport av tekovaror senast år 2005. För Sverige iimebär detta att de tekokvoter som vi får leva med som EU-medlem endast blir temporära. För Sverige som liten utrikeshandelsberoende nation innebär avtalet också i övrigt stora fördelar genom tullsänkningar på vår export, ett regelverk för den intemationella tjänstehandeln och ett stärkt och enhetligt handelssystem i den nya världshandelsorganisationen World Trade Organization, WTO.

Till skillnad mot de andra avtalen är Gattavtalet globalt. De övriga är av regional karaktär De regionala avtalen kan ses på två sätt, dels som ett första regionalt steg mot global frihandel, dels som motsatsen, dvs. ett uppgivande av ambitionen att skapa global frihandel och i stället som ett näst bästa altemativ för en mindre grapp länder att skapa regional frihandel. Vilken av dessa två synsätt som kommer att dominera är svårt att i dag säga med någon säkerhet. Samtidigt innebär såväl regional liberalisering som ansträngningar i riktning mot global frihandel att befmtliga handelsrestriktioner avskaffas. Åtgärdema förstärker och kompletterar sålunda varandra. Sverige har ett intresse av att motverka en regionalisering av världshandeln och verka för att den europeiska integration är steg på vägen mot global frihandel.

I Nordamerika ingicks hösten 1994 NAFTA-avtalet, vilket banar väg för ökad frihandel mellan USA, Kanada och Mexico. Redan diskuteras

28


utvidgning av avtalet till länder i karibiska övärlden och några länder i    Prop. 1993/94:150
Sydamerika, bl.a. Chile.
                                                   Bilaga 1

I Europa genomfördes enligt tidtabellen 1992 kontinentens sannolikt hittills mest omfattande liberaliseringsprogram i form av EG:s "Inre Marknad". Det följdes upp med EES-avtalet, som knyter EFTA-ländema ekonomiskt nära till EG. Avtalet ger Sverige och EFTA-ländema (utom Schweiz) fri varahandel (utom med livsmedel och jordbraksvaror), fri rörlighet för individer, fri tjänstehandel och fri kapitalrörlighet. Den grad av medinflytande och gemensamt beslutsfattande som EFTA-ländema eftersträvade inom EES-avtalets ram gick dock inte att uppnå. Föratsatt att EU-avtalen med de fyra EFTA-kandidatländeraa förverkligas införs frihandel 1995 i Västeuropa (exklusive Schweiz) för den sista återstående stora varagrappen, nämligen livmedel, jordbraksprodukter och fisk.

Ett stort antal avtal har ingåtts som syftar till ökad handel och djupare ekonomisk integration mellan Europas två delar. För Sverige är detta integrationsarbete av central ekonomisk och politisk betydelse. Vi har ett starkt egenintresse av att kunna påverka, driva på och hävda de nordiska intressena i sammanhanget.

Människoma i Baltikum, Ryssland samt Öst- och Centraleuropa är engagerade i ett gigantiskt samhällsbyggande. Det gäller inte bara att säkerställa fungerande demokratier och rättstaten Samtidigt som man måste stabilisera ekonomiema skall man skapa institutionella förat­sättningar för en fungerande marknadsekonomi för snabbt växande välstånd. Under kommande år och årtionden är vår kanske viktigaste uppgift i Västeuropa att politiskt och ekonomiskt understödja dessa strävanden, bl.a. genom att som medlem i EU arbeta för en tätare integration av de tidigare kommunistiskt styrda statema med Västeuropa. EU är den organisation som har störst potential politiskt och ekonomiskt att underlätta omställningen i öst. En uppgift för Sverige som medlem blir att driva på för att denna potential också utnyttjas maximalt.

I EU kommer Sverige att driva sin traditionella frihandels-och u-landsinriktade handelspolitik. Det är viktigt för Baltikum, Öst- och Centraleuropa och u-ländema, men i lika hög grad för Sverige självt. Under de 20 gångna åren av liberal frihandelsrevolution i världsekonomin har ett par miljarder människor i Asien, Latinamerika och östra Europa tagit stegel in i marknadsekonomin. Borta är ekonomisk inåtvändhet och Sovjetinspirerad statlig planering. Entreprenörer, företag, och länder utnyttjar i växande utsträckning sina komparativa fördelar och möjligheter till stordriftsfördelar. Människoma i Asien har med ökade inkomster i dag tillgång till ett allt större urval av inhemskt producerade och importerade varor och tjänsten Samtidigt får den offentliga sektom i dessa länder växande resurser för att tillfredsställa bl.a. sociala och utbildningspolitiska önskemål.

Det som sker inom EU är av avgörande betydelse för svensk ekonomi och välfärd. Detta gäller oberoende av vilka former Sveriges anknytning till den Europeiska gemenskapen kommer att ta sig. Vårt inflytande över denna utveckling är däremot helt beroende av ett svenskt medlemskap.


4 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 150


29


För EU är utvidgningen med nya medlemsländer och deras integrering    Prop. 1993/94:150 i unionen en av de viktigaste näraliggande uppgifteraa. De politiska    Bilaga 1 överenskommelser som har träffats med Sverige, Finland, Norge och Österrike innebär att EU kan ha sexton medlemsländer den 1 januari 1995.

I EU:s arbete spelar frågan om sysselsättning och arbetslöshet vid fortsatt låg inflation en stor roll. De framsteg som arbetet med genomför­andet av den inre marknaden innebar medförde under andra hälften av 1980-talet en viss sysselsättningsökning i Gemenskapen. En mera permanent förbättring av sysselsättningsläget har dock uteblivit. Arbetslösheten har därigenom blivit strakturell och ett flertal åtgärder krävs för att lösa problemen. Att åstadkomma bättre fungerande och mer flexibla arbetsmarknader liksom att förbättra utbildning och infrastraktur i övrigt, tillhör därför de viktigaste frågoma inom EU. Ett viktigt steg för att förbättra samarbetet i dessa frågor togs med den vitbok om tillväxt, konkurrenskraft och sysselsättning som Kommissionen lade fram för Europeiska rådet i december 1993. Den följs nu upp genom en rad åtgärder, både nationellt och gemensamt. Vitboken baseras på tre huvudlinjer:

     Det krävs stabila makroekonomiska förhållanden, som stödjer marknadskrafterna,

     Det krävs strakturella åtgärder som förbättrar industrins konkur­renskraft och som möjliggör fullt utnyttjande av den inre marknaden (bl.a. transeuropeiska nätverk — TEN),

     Det krävs förbättringar av arbetsmarknademas funktionssätt.

Arbetet med att utveckla formeraa för det ekonomisk-politiska samarbetet pågån Sverige är genom samarbetet mellan EU och EFTA redan delaktigt i EU:s arbete för ökad tillväxt och sysselsättning. Ett konkret resultat är att Europeiska Investeringsbanken (EIB) inom kort beräknas få möjlighet att finansiera projekt i EFTA-ländema. Sverige och banken har inlett diskussioner om finansiering av svenska projekt inom energi, miljövård och infrastraktur med anknytning till transeuropeiska nätverk. Vidare utvecklas samarbetet mellan EIB och den Nordiska investeringsbanken.

Sverige följer nära EU:s ekonomisk-politiska samarbete och ut­vecklingen av den ekonomiska och monetära unionen, EMU.

Under fas 11 av EMU, som inleddes den 1 januari 1994, skall samordningen av den ekonomiska politiken förstärkas. I denna fas gäller regler som syftar till att förhindra att medlemsländema för en oansvarig finanspolitik. En särskild procedur vid alltför stora underskott i de offentliga finansema skall tillämpas.

Europeiska Monetära Institutet (EMI) startade sin verksamhet vid årsskiftet. EMI har främst till uppgift att förbereda valutaunionen, dvs. den tredje fasen av EMU.

Även i OECD:s arbete spelar frågan om sysselsättning och arbetslöshet en stor roll. I en omfattande studie har orsakema till arbetslösheten i

30


medlemsländema ingående undersökts, och förslag till åtgärder skall Prop. 1993/94:150 läggas fram. Studiens slutsats är att den huvudsakliga orsaken till Bilaga 1 arbetslösheten i OECD-ländema är bristande fömyelse och anpassning. Detta gäller inte minst Europa. Studien kommer att behandlas vid OECD:s ministerrådsmöte i juni 1994, och den har också utgjort underlag för en sysselsättningskonferens mellan de sju stora industri­ländema i Detroit i mars 1994. Sverige lägger stor vikt vid OECD:s sysselsättningsstudie, och särskilt vid att den skall ge ett konkret underlag för hur en politik som kraftfullt kan öka sysselsättningen skall se ut. Sverige samverkar här med de övriga nordiska ländema.

Även i det nordiska samarbetet har sysselsättningsfrågorna spelat stor roll, och Sverige har aktivt deltagit i och drivit detta samarbete framåt under året som ordförande i Nordiska Ministerrådet. De nordiska fmans-och ekonomiministrama lade våren 1994 fram rapporten "Nordiskt samarbete för ökad sysselsättning", där en lång rad åtgärder för ökad sysselsättning på nationellt och nordiskt plan presenterades. Vidare har infrastrakturinvesteringar av nordiskt intresse studerats, där både konkreta projekt och frågor om finansiering aktualiserats.

4.2  Den internationella konjunkturen

Konjunkturen i OECD-området är fortfarande starkt splittrad. Uppgången i USA har tilltagit i styrka under andra halvåret 1993 och sker nu på bred front. Företagens investeringar ökar kraftigt samtidigt som det höga bostadsbyggandet fortsätten Den privata konsumtionen stiger gradvis på grand av att hushållens inkomster och förväntningar stiger i takt med den tilltagande sysselsättningen. Även i Kanada och Storbritannien förefaller återhämtningen vara befäst. I Storbritannien kan BNP komma att växa med uppemot 3 % 1994. Den för tillfället starkt konsumtionsdrivna uppgången dämpas successivt av en stramare finanspolitik och ersätts av en tilltagande investeringsuppgång.

Den svaga konjunkturatvecklingen i Kontinentaleuropa fortsätten Regionen som helhet kan ha passerat bottenläget, men det saknas fort­farande säkra indikationer på att en återhämtning inletts. Den fortsatt låga aktiviteten har medfört att inflationen sjunkit ytterligare. I västra Tyskland skedde en viss återhämtning under det andra halvåret 1993. BNP väntas emellertid sjunka på nytt i början av 1994 på grand av minskad privat konsumtion. Först under senare delen av 1994 väntas en svag uppgång. I Frankrike sker sannolikt en återhämtning under 1994. Tilltagande nettoexport och stigande privat konsumtion väntas bli de drivande kraftema i uppgången.

I Japan går det ännu inte att skönja några tecken på att en vändning skulle vara nära förestående. Den rekordstarka yenen försvårar en exportledd konjunktumppgång. Företagens vinster faller, vilket påverkar investeringar och sysselsättning negativt. Även den privata konsumtionen dämpas på grand av lägre tillväxt i löner och bonusutbetalningar.

31


Samtliga nordiska länder upplever en relativt stark återhämtning under Prop. 1993/94:150 1994 och fortsatt god tillväxt föratses även under 1995. Arbetslösheten Bilaga 1 i de nordiska ländema påverkas dock ännu förhållandevis svagt av tillväxten även om sysselsättningen nu börjar öka i Sverige och Finland. Stark konkurrens på hemmamarknaden, en hög andel ledig kapacitet i näringslivet och en förväntad appreciering av valutoma bibehåller inflationen på en låg nivå.

Penningpolitiken står alltjämt i fokus för bedömningen av den ekonomiska utvecklingen. Kraften i uppgången under Qärde kvartalet 1993 fick den amerikanska centralbanken — Federal Reserve — att dra upp de korta räntoraa för att hindra inflationen från att blossa upp. Farhågor för en inflationsuppgång drog upp också de långa räntoraa. Även de europeiska räntoraa påverkades.

Betydande räntesänkningar i samtliga Kontinentaleuropeiska länder har ännu inte genererat någon återhämtning. Mot bakgrand av den låga aktiviteten och det låga inflationstrycket anses realräntoraa i flertalet europeiska länder höga. Det finns tydliga tecken på att inflationen avtar i Tyskland och att den kan närma sig 2 % 1995. Detta skapar, tillsam­mans med den finanspolitiska åtstramningen, utrymme för fortsatta räntesänkningar under prognosperioden och övriga europeiska länder kan därmed följa eften En sådan lättnad ökar utsiktema för en återhämtning i tillväxten. Det kan därtill finnas ett visst utrymme för lägre långa ränton I Japan är det penningpolitiska expansionsutrymmet mycket begränsat. Trots de mycket låga räntoma kan man dock inte utesluta ytterligare sänkningar av diskontot.

Det budgetförslag som godkändes av den amerikanska kongressen i början av augusti 1993 innebär att en betydande finanspolitisk åtstramning för perioden fram t.o.m. 1998 planeras.

Svaga offentliga finanser är ett problem för de europeiska ländema. Under 1994 stramas dock finanspolitiken åt i flertalet europeiska länden vilket bör stärka marknaderaas förtroende och bidra till lägre ränton Konsolideringen lägger granden för en mer balanserad ekonomisk utveck­ling i ett medelfristigt perspektiv, men innebär sannolikt på kort sikt alt den inhemska efterfrågan försvagas. Den expansiva finanspolitiska inriktningen i Japan står i stark kontrast till åtstramningaraa i flertalet länder i OECD-området. I början av febraari lade den japanska regering­en fram det Qärde — och hittills största — stimulanspaketet inom loppet av 18 månaden Denna gång var skattesänkningar ett viktigt inslag vid sidan av infrastraktursatsningar.

Skuldsaneringsprocessen i den privata sektom, främst hushållen, har varit ett grandläggande problem för många industriländer de senaste åren, bl.a. USA, Kanada, Storbritannien, Australien, Japan och de nordiska länderaa. Med undantag för Japan framstår skuldsättningen inte längre som ett lika stort hinder för stigande privat konsumtion. Den höga arbetslösheten har dock en dämpande effekt på inkomster och konsum­tionsbenägenhet. Ökad sysselsättning utgör nu den enskilt största ekonomisk-politiska utmaningen i Europa. Kostnadema för arbetslösheten

32


är också en viktig förklaring till de svaga offentliga finansema. Först    Prop. 1993/94:150
1995 väntas arbetslösheten börja minska totalt sett.
           Bilaga 1

I Fjärran Östem exklusive Japan, vilket inkluderar de s.k. fyra tigrama, dvs. Hongkong, Sydkorea, Taiwan och Singapore, samt Kina, Malaysia, Thailand och Indonesien, steg BNP med knappt 8 % 1993. I år väntas tillväxten i denna region uppgå till 7 %. På grand av över­hettning nådde inflationen tvåsiffriga tal 1993, främst beroende på utvecklingen i Kina och Hongkong. Det åtstramningsprogram som infördes av den kinesiska regeringen i juli 1993 väntas bringa ned inflationen i Kina till ca 8 % i år samtidigt som tillväxten därmed också dämpas.

Sammantaget innebär prognosen att utsiktema för OECD-området som helhet ljusnat något under senare tid. BNP-tillväxten beräknas i år uppgå till 2,0 %, för att öka till 2,7 % 1995. Samtidigt förblir inflationstrycket lågt. Inflationen avtar till 2,4 % 1994 för aft öka till 2,7 % 1995. Arbetslösheten i OECD-Europa stiger till drygt 11 % i år och blir även kvar på den nivån 1995. De tidigare redovisade stelhetema på den europeiska arbetsmarknaden bromsar fortfarande nedgången i arbets­lösheten. I Nordamerika har arbetslösheten varit i avtagande sedan 1992. I USA föratses arbetslösheten falla till ca 6,5 % i år och drygt 6 % 1995 i takt med att konjunkturen förstärks. I Fjärran Östem exkl. Japan väntas högkonjunkturen bestå i flertalet länden Den extremt kraftiga tillväxten i Kina väntas avta i år, men blir ändå så hög att den ligger i paritet med eller över andra länder i regionen.

De yttre konjunkturella föratsättningama kommer att vara goda för den svenska ekonomin under de närmaste åren. Både Sverige och flertalet europeiska länder måste dock angripa strakturproblem som utgör hinder för en bättre sysselsättningsutveckling. En samverkan på olika områden ökar förutsättningama för framgång.

5  Den ekonomiska utvecklingen i Sverige 1994-1995

Den svenska ekonomin befinner sig nu i början av en återhämtningsfas. Exporten ökade snabbt under andra halvåret 1993 samtidigt som den inhemska efterfrågan stabiliserades. Under 1994 väntas en fortsatt kraftig exportuppgång medföra att den samlade produktionen av varor och tjänster stiger med ca 2,5 %. När även den inhemska efterfrågan börjar öka mer markant nästa år föratses BNP-tillväxten bli ca 3 %.

Konkurrensläget för den svenska industrin är starkt. Detta beror på den kraftiga produktivitetsutvecklingen de senaste två åren, en förhållandevis återhållsam löneutveckling, de sänkta arbetsgivaravgifteraa samt deprecieringen. Konkurrenssituationen har tagit sig uttryck i betydande marknadsandelsvinsten Detta har successivt spridit sig till inhemska underleverantörer och lett till ökande optimism även hos övriga aktörer i ekonomin.

33


Också under prognosperioden kommer exporten att fungera som motor Prop. 1993/94:150 för ekonomins återhämtning. Det är i denna sektor som sysselsättnings- Bilaga 1 expansionen sker först. Detta bidrar till ökande inkomster och framtidstro hos hushållen. Den privata tjänstesektom exporterar både direkt och indirekt som insatsleverantör till andra branschen Totalt sett går närmare 30 % av tjänsteproduktionen direkt eller indirekt på export. Ökande investeringar i näringslivet leder till ytterligare aktivitet och sysselsättning i ekonomin.

Konjunkturinstitutets barometrar för såväl industrin som tjänste­sektorema tyder på en mycket positiv utveckling. Samtidigt har hus­hållens framtidsoptimism ökat kraftigt enligt SCB:s undersökningar. Detta kan också utläsas i statistiken för detaljhandeln, där utvecklingen varit positiv under årets första månaden

Den privata konsumtionen återhämtade sig märkbart under andra halvåret 1993. Hushållens anpassning av sina skulder till en nivå som bättre passar nya föratsättningar tycks ha varit snabbare i Sverige än i andra jämförbara länder och förefaller snart vara slutförd. (Diagram 5.1). Samtidigt har prisema på vissa tillgångsmarknader, t.ex. aktiemarknaden, ökat kraftigt. Prisema på egna hem synes ha stabiliserats.

Diagram 5.1   Hushållens skuldsättning i förhållande till disponibel inkomst

Storbritannien

1980  1982  1984  1986  1988  1990  1992  1994

Källor: OECD, Satistiska Centralbyrån och Finansdepartementet.

Någon snabb ökning av konsumtionen är dock inte att vänta av flera skäl. De långsiktiga motiven för ett högt hushållsparande kvarstår Realräntan efter skatt är historiskt sett mycket hög. Det tar också tid innan arbetslösheten sjunker till avsevärt lägre nivåen

Den privata konsumtionen väntas öka i måttlig takt de närmaste åren, 1,2 % i år och 1,5 % nästa ån

34


Bmttoinvesteringama i näringslivet väntas vända kraftigt uppåt i ån Prop. 1993/94:150 Tillväxten föratses bli närmare 10 % för att sedan accelerera till närmare Bilaga 1 15 % under 1995. Inom industrin är investeringsexpansionen mycket stark med en sammanlagd ökning på nära 40 % i år och nästa ån Snabb produktionsökning, god lönsamhet samt en föratsedd fortsatt räntened­gång skapar föratsättningar för ökade investeringar. Ökade industriin­vesteringar är nödvändiga för att den starka exportefterfrågan skall kunna mötas utan att påtagliga kapacitetsrestriktioner uppkommer i vissa branschen Det är därför av vikt att också de långsiktiga föratsättningama för industriverksamhet uppfattas som goda och stabila, så att investerin­gar verkligen kommer till stånd.

Också i andra delar av ekonomin ökar investeringama successivt när hemmamarknaden återhämtar sig. De statliga investeringama inom infrastrakturområdet, som ökar med sammantaget 25 % 1993-95, spelar en viktig roll för den totala investeringsutvecklingen. Trots den kraftiga expansionen i näringslivet väntas de totala bmttoinvesteringama minska med ca 3 % i år på grand av den fortsatta nedgången i bostadsinvesterin­gama. Nästa år beräknas de totala brattoinvesteringama öka med ca 9 %.

Den inhemska efterfrågan återhämtar sig successivt de närmaste åren. Fortfarande pågår dock anpassningar som verkar dämpande ytterligare en tid. Bostadsbyggandet fortsätter att minska. Anpassningen av den kommunala konsumtionen till de långsiktiga ekonomiska fömtsättningama fortsätten Sammantaget minskar den inhemska efterfrågan med någon tiondel i år för att nästa år öka med drygt 2 %.

I takt med att den inhemska efterfrågan tilltar kommer också importen att öka. Importen var under 1993 oväntat hög med tanke på efterfråge­läget samt att importvaror genom deprecieringen blivit relativt sett dyrare. I viss mån bör dessa relativpriseffekter verka hämmande på importutvecklingen under den närmaste tiden.

När arbetsmarknadsläget försvagades i början av 1990-talet dämpades löneökningstakten kraftigt. Detta mönster bröts dock 1993, då de totalt uppmätta timlönekostnadema enligt viss statistik ökade snabbare än året före trots en betydande försämring av arbetsmarknadsläget. Detta inger oro inför utvecklingen på längre sikt. Andra statistikkällor anger dock en lägre löneökning 1993 än 1992, varför någon bestämd slutsats om löneutvecklingen ännu inte kan dras. Till en del består löneökningen av s.k. strakturell löneglidning som uppstår när sysselsättningen fallen Den genomsnitUiga timlönen kan då stiga utan att någon enskild person får högre lön. Detta beror dels på att de som kvarstår i sysselsättning har högre genomsnittslön, dels på att utbetalda avgångsvederlag m.m. drar upp lönesumman utan att något arbete utförs. Enligt en preliminär undersökning av Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet förklarar denna effekt knappt 1 procentenhet av den fyraprocentiga ökningen 1993. Denna effekt bortfaller i år, varför löneökningaraa väntas minska till 3 %. Efterfrågan på arbetskraft ökar successivt, vilket beräknas innebära en viss ökad löneglidning så att den genomsnittliga timlönen i ekonomin ökar med 3 1/4 % 1995.

35


IkbellS.l   Nyckeltal

Årlig procentuell förändring


Prop. 1993/94:150 Bilaga 1


 

 

1992

1993

1994

1995

Timlön (kostnad)

3,6

3,9

3,0

3,3

KPI (dec.-dec.)

1,9

4,1

1,9

2,8

KPI (årsgenomsnitO

2,3

4,7

1,6

2,7

Disponibel inkomst

2,7

-3,9

2,1

0,7

Sparkvot (nivä)

7,4

7,2

8,1

7,3

Industriproduktion

-0,7

1,8

8,5

6,1

Relativ enhetsarbetskostnad

-3,7

-25,9

0,2

1,6

Handelsbalans (mdkr)

34,3

55,2

90,2

109,0

Bytesbalans (mdkr)

-38,7

-2,1

33,6

55,9

Bytesbalans ( % av BNP)

-2,7

-0,1

2,2

3,5

öppen arbetslöshet ( % av arbets-

 

 

 

 

kraften)

5,3

8,2

8,0

7,2

Den offentliga sektoms finansiella sparande

 

 

 

 

(% av BNP)

-7,4

-13,4

-10,5

-9,2

Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet. Ikbell 5.2  Försörjningsbalans


 

 

Miljarder kr 1993

Procentuell

1 volymförändring

 

 

 

 

 

 

 

 

1992

1993

1994

1995

BNP

1 449,5

-1,9

-2,1

2,4

3,0

Import

418,5

1,3

-0,4

4,1

6,5

Tillgång

1 868,0

-1,0

-1,6

2,8

3,9

Privat konsumtion

792,8

-1,9

-3,8

1,2

1,5

Offentlig konsumtion

401,7

-0,6

-0,7

-1,6

-0,9

Stat

127,1

1,7

3,5

-2,0

0,5

Kommuner

274,6

-1,6

-2,5

-1,5

-1,5

Bruttoinvesteringar

204,5

-11,0

-16,2

-3,5

8,5

Näringsliv

109,9

-15,6

-16,3

9,4

13,9

Bostäder

60,4

-6,4

-28,3

-41,0

-7,0

Myndigheter

34,1

1,2

3,6

-0,3

1,2

Lagerinvesteringar'

-5,3

1,3

0,3

0,1

0,1

Export

474,3

2,2

7,2

10,0

8,0

Användning

1 868,0

-1,0

-1,6

2,8

3,9

Inhemsk användning

1 393,6

-2,2

-4,9

-0,2

2,1

Förändring i procent av föregående års BNP. Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Inflationstrycket i den svenska ekonomin är för närvarande mycket svagt. Under loppet av 1994 beräknas konsumentpriserna öka med mindre än 2 %. Den appreciering av kronan som hittills skett i år, och som i viss mån föratsätts fortsätta, minskar också risken för ökade importprisen Mätt som årsgenomsnitt beräknas KPI-ökningen uppgå till 1,6 % i år och 2,7 % nästa ån

Arbetsmarknadsläget förbättras under perioden. Nedgången i arbetslös­heten begränsas dock av en förhållandevis stark produktivitetsutveckling, samt under 1994 av en kraftigt ökande medelarbetstid. Under den senare delen av året väntas den öppna arbetslösheten börja minska. Nästa år ökar behovet av arbetskraft ytterligare vilket leder till att den öppna arbetslösheten minskar från ca 8 % till drygt 7 % mätt som årsmedeltal. Antalet personer i konjunkturberoende åtgärder, som uppgår till drygt


36


6 % av arbetskraften, väntas börja minska under den senare delen av    Prop. 1993/94:150
1995.
                                                                          Bilaga 1

bytesbalansen visar successivt allt större överskott. Under 1995 beräknas detta uppgå till ca 3,5 % av BNP. En sådan storlek på bytes­balansöverskottet är vid en interaationell jämförelse ovanlig. Det finns dock flera skäl till att Sverige bör ha ett överskott i nuvarande läge. Under en period med mycket låga bostadsinvesteringar är det rimligt att sparandet kanaliseras till utlandet. I samma riktning verkar den demogra­fiska situationen under 1990-talet då andelen pensionärer med ett relativt sett lågt sparande minskar. Därtill kommer att det relativa resursutnyt­tjandet förmodligen är lägre i Sverige än i omvärlden.

Sammantaget innebär utvecklingen i ekonomin att BNP-tillväxten väntas bli närmare 2,5 % i år och 3 % under 1995.

6  Utvecklingen på längre sikt

6.1  Altemativ för den svenska ekonomin

Föratsättningaraa för en hög och uthållig tillväxt är mycket gynnsamma. De strakturella reformer som genomförts de senaste åren — skatterefor­men, förändringar inom sjuk- och arbetsskadeförsäkringaraa, föränd­ringar inom arbetsmarknadslagstiftningen, lägre företagsbeskattning, framför allt för småföretag, förändrade villkor för kommunema m.m. — har förbättrat ekonomins funktionssätt och bäddat för en snabb återhämt­ning. Dessa åtgärders betydelse framstår tydligt nu när ekonomin börjar återhämta sig. En väl fungerande ekonomi är en nödvändig föratsättning för att kunna kombinera ett högt kapacitetsutnyttjande och hög sys­selsättning med stabila prisen

Nedan presenteras tre altemativa scenarier med olika tillväxttakter för perioden efter 1995, dvs. åren 1996-1999. Syftet med scenarierna är att illustrera bl. a. arbetsmarknadens och de offentliga finansemas utveckling under några olika tillväxtaltemativ i ett medelfristigt perspektiv.

Det bör betonas att scenariema inte är prognosen De senaste årens omfattande strakturella förändringar samt nuvarande stora obalanser på arbetsmarknaden och i de offentliga finanseraa gör det extra osäkert att, på grandval av historiska erfarenheter, bedöma hur ekonomin utvecklas och reagerar.

Alla tre scenarieraa föratsätter medlemskap i EU och att saneringspro­grammet enligt 1993 års reviderade finansplan genomförs. Liberaliserin­gen av världshandeln, det nya GATT-avtalet, den europeiska integra­tionen och en successivt starkare internationell konjunktur medför att tillväxten inom OECD-området beräknas till i genomsnitt kring 3 % åren 1996 - 1999. Sveriges exportmarknad inom samma länderområde väntas växa med drygt 6 %. I Fjärran Östera beräknas importefterfrågan, och därmed de svenska exportmöjlighetema, bli ännu starkare. Samma intemationella utveckling, och därmed samma marknadstillväxt, har antagits i alla tre altemativen.

37


Skillnadema mellan altemativen beror dels på den förda ekonomiska Prop. 1993/94:150 politiken, dels på arbetsmarknadens funktionssätt. Skillnadema i politiken Bilaga 1 tar sig uttryck i att villkoren för företagande är gynnsammare och därmed tilltron till den svenska utvecklingen allt större i högtillväxtaltemativen. Detta ger successivt högre investeringar. En god utveckling i näringslivet ökar också tilltron till den utvecklingen hos hushållen och därmed deras konsumtionsvilja. Genom fortsatta förändringar inom arbetsmarknads­politikens och arbetslivets områden kan allt mera av arbetskraften mobiliseras; arbetskraftsutbudet blir större och tillväxtpotentialen högre. Lönebildningen är återhållsammare och därmed förstärks konkurrens­kraften. Exporten blir högre och importen hålls tillbaka.

Altemativet med 2 procents tillväxt per år illustrerar en utveckling där inga ytterligare strakturreformer genomförs utöver saneringsprogrammet. Tidigare genomförda strakturreformer antas inte ha någon stor effekt. Bl.a. av detta skäl samt med hänsyn till att löneökningaraa 1993 kan anses vara högre än vad man skulle kunna förvänta sig vid rådande arbetsmarknadsläge antas arbetsmarknaden fungera sämre än tidigare, och sämre än vad som egentligen kan anses troligt. Rörligheten mellan yrken, branscher och företag är låg, delvis som följd av att arbetsmarknads- och utbildningspolitiken antas inte ge förväntade resultat. Flaskhalsar uppstår följaktligen snabbt med löneökningar och ett kompensationstänkande som sprider löneökningama till hela ekonomin. Företagsklimatet uppfattas inte som tillräckligt gott, investeringama blir lägre och hushållens tilltro till framtiden sämre. Prisstabiliseringspolitiken blir då inte heller trovärdig.

I altemativet med 3 procents tillväxt per år illustreras ett förlopp där inga ytterligare strakturreformer genomförs, utöver de som ligger i saneringsprogrammet, samtidigt som arbetsmarknaden fungerar bättre än tidigare till följd av bl.a. skattereformens förändringar i sjuk- och arbetslöshetsförsäkringama samt andra regelförändringar. Straktur-reformema beaktas dock på ett förhållandevis försiktigt sätt. Den begränsade löneflexibiliteten medför tendenser till inflationsdrivande löneökningar innan arbetslösheten sjunkit så att det politiska delmålet om halverad arbetslöshet uppnåtts.

För att uppnå altemativet med 4 procents tillväxt per år krävs att saneringsprogrammet genomförs jämte fortsatta strakturella reformer inom arbetsmarknads- och utbildningspolitiken samt inom socialförsäk-ringaraa. Detta förbättrar föratsättningaraa för en icke-inflationistisk lönebildning och ett högt arbetsutbud. Sambandet mellan avgifter och förmåner inom socialförsäkringssystemen förstärks. Företagsklimatet uppfattas som gott, investeringsbenägenheten hög och hushållens tilltro tillframtiden är också hög. Arbetsmarknaden antas utmärkas av en hög grad av flexibilitet som följd av genomförda och tillkommande reformen Prisstabiliseringspolitiken uppfattas som trovärdig vilket förebygger inflationsdrivande löneökningar och möjliggör lägre ränton

I tvåprocents-alteraativet avbryts den ekonomiska expansionen i förtid av att flaskhalsar på arbetsmarknaden ger löneökningar som sprider sig till hela ekonomin redan vid hög arbetslöshet. Inflationsförväntningama ökar och räntoma stigen Osäkerheten hos såväl hushåll som näringsliv

38


 


tilltar. Tillsammans hämmar detta både konsumtions- och investerings­aktiviteten. Kapitalstockama stiger betydligt långsammare än i altemati­ven ovan och tendenser till prisökningar uppstår snabbt. Bytesbalansen uppvisar betydande överskott, främst på grand av den privata sektoras osäkerhet om framtiden och därför höga sparande. Sysselsättnings­ökningen stannar vid 70-80 000 personer och arbetslösheten permanentas på en mycket hög nivå.

I scenariet med 3 % i genomsnittlig tillväxt ökar sysselsättningen med ca 270 (X)0 personer mellan 1995 och 1999. Summan av öppen arbetslös­het och personer i konjunkturberoende åtgärder sjunker från ca 14 % i år till ca 10 % av arbetskraften år 1999. Lönsamheten och realräntoraa utvecklas på ett tämligen gynnsamt sätt och möjliggör en investerings­ökning på ca 11 % per ån Investeringskvoten, dvs. investeringaraa som andel av BNP, uppgår slutåret till ca 18 %. Investeringstillväxten är central för produktions- och sysselsättningsökningen. En större kapital­stock, högre sysselsättningsnivå och stigande produktivitet möjliggör en långsiktigt växande produktionsnivå. Det stigande kapacitetsutnyttjandet medför risker för ökad inflation, främst i slutet av perioden. Utrikeshan­deln genererar betydande överskott och bidrar till en förstärkning av den svenska kronan. Tillsammans med en måttlig inhemsk kostnadsutveckling resulterar detta i att den underliggande inflationen (mätt som nettoprisin­dex) understiger 2.5 % under hela perioden, även om konsument­prisindex som följd av främst subventionsminskningar ökar något mera.

Högtillväxtaltemativet iimebär en ökning av BNP med i genomsnitt ca 4 % per ån En kraftigt ökad optimism i hushållssektom medför en fallande sparkvot och hög konsumtionstillväxt. Eftersom arbetsmarknaden är mycket flexibel, både vad gäller lönebildning och yrkesmässig rörlighet, kan den ekonomiska aktiviteten stiga utan att löner och priser accelererar Därmed faller räntoma och investeringaraa ökar mycket snabbt. Investeringskvoten stiger till ca 21 % år 1999. Den växande kapitalstocken är en föratsättning för en fortsatt balanserad expansion. Bytesbalansen visar överskott trots den kraftiga investeringsuppgången. Liksom i altemativet med 3 procents årlig tillväxt bidrar detta till en förstärkning av växelkursen. Sammantaget stiger ekonomins resursutnyt­tjande kraftigt. Sysselsättningen beräknas öka med ca 450 000 personen Den öppna arbetslösheten och antalet personer i åtgärder raer än halveras.


Prop. 1993/94:150 Bilaga 1

Företagens investeringar (1995-1999)        +985f

+62%

17.

All. 17.

tal

Antal nya jobb,  1000-1995-1999)

437

258

3%

i7.


39


TkbeU 6.1   BNP-tiliväxt 1996-1999 enligt tre olika alternativ

Procentuell förändring


Prop. 1993/94:150 Bilaga 1


 


 

1996

1997

1998

1999

2 %

 

 

 

 

BNP

3,1

2,3

1,6

1,0

Bidrag från

 

 

 

 

konsumtion

0,7

0,6

0,5

0,8

kapitalbildning

2,4

1,8

1,0

0,3

Varav investeringar

1,8

1,4

0,9

0,6

3 %

 

 

 

 

BNP

3,9

3,4

2,6

2,2

Bidrag frän

 

 

 

 

konsumtion

0,8

0,9

0,7

0,8

kapitalbildning

3,1

2,5

1,8

1,3

Varav investeringar

2,5

2,3

1,6

1,4

4 %

 

 

 

 

BNP

4,9

4,2

3,6

3,3

Bidrag från

 

 

 

 

konsumtion

0,9

1,1

1,0

1,0

kapitalbildning

4,0

3,1

2,6

2,1

Varav investeringar

3,5

3,2

2,7

2,3

Källa: Finansdepartementet

6.2 Den långsiktiga konsekvenskalkylen 1994/95 - 1998/99 och de totala offentliga finansema

Den långsiktiga konsekvenskalkylen (LK:n) utgör ett av regeringens underlag inför långsiktiga utgifts- och inkomstbeslut. Beräkningama i LK:n visar i första hand utvecklingen av statens inkomster och utgifter under perioden 1994/95—1998/99. Syftet med LK:n är att beräkna utgifter och inkomster till följd av redan fattade beslut och gjorda åtaganden under vissa antaganden om den ekonomiska utvecklingen. LK.n är således inte någon prognos för den framtida utvecklingen.

LK-beräkningaraa och beräkningaraa för hela den offentliga sektom baseras på de tidigare redovisade altemativa kalkyleraa för den ekono­miska utvecklingen, dvs. de tre alteraativen med 2, 3 respektive 4 procents årlig genomsniftlig BNP-tillväxt fno.m. 1996.

Budgetavgiften till EU och andra kostnader och intäkter till följd av ett medlemsskap har inte tagits med i LK-beräkningaraa. Ett utanförskap skulle också ha effekter på de offenfliga finanseraa. Inte heller detta har beaktats i LK-kalkylema.

Den höjning av pensionsåldem som föratsätts ske enligt riksdagens beslut har inte heller beaktats.

Biståndet antas ligga kvar med oförändrad nominell nivå på 1994/95 års nivå. För stödet till Östeuropa har inga ytterligare medel beräknats efter det att nuvarande beslut löper ut.

Samarbete med Central- och Östeuropa skall äga ram även efter utgången av nästa budgetår Regeringen har aviserat att den skall återkomma med förslag till nytt samarbetsprogram.


40


Sänkningen av biståndsramen är temporär U-landsbiståndet skall - i    Prop. 1993/94:150 enlighet med vad riksdag och regering tidigare uttalat - åter uppgå till    Bilaga 1 1 % av BNI så snart Sveriges ekonomi så tillåten

Det program för sanering av de offentliga finansema som regeringen presenterade i kompletteringspropositionen våren 1993 och som riksdagen fattade principbeslut om (prop. 1992/93:150, rskn 447), har i sin helhet betraktats som ett redan fattat beslut och ligger således med i beräk­ningama. Några ytterligare åtgärder utöver saneringsprogrammet har ej beaktats.

Tiibell 6.2  Budgetsaldo och statens lånebehov under LK-perioden

BNP-tillväxt 2 %, 3 % och 4 % Miljarder kronor, löpande priser

 

 

1993/94

1994/95

1995/96

1996/97

1997/98

1998/99

Alternativ 2 %

 

 

 

 

 

 

Budgetsaldo, mdkr % av BNP

-197,5 -13,4

-150,7 -9,7

-143,8 -8,7

-137,7 -7,9

-132,5 -7,3

-131,1 -6,9

Länebehov, mdkr % av BNP

239,6 16,2

195,7 12,6

179,0 10,9

172,8 9,9

166,0 9,1

166,9 8,8

Alternativ 3 %

 

 

 

 

 

 

Budgetsaldo, mdkr % av BNP

-197,5 -13,4

-150,7 -9,7

-138,7 -8,4

-117,8 -6,8

-97,3 -5,3

-84,3 -4,4

Lånebehov, mdkr % av BNP

239,6 16,2

195,7 12,6

175,3 10,7

146,6 8,4

120,5 6,6

99,3

5,2

Alternativ 4 %

 

 

 

 

 

 

Budgetsaldo, mdkr % av BNP

-197,5 -13,4

-150,7 -9,7

-130,5 -7,9

-102,1 -5,9

-80,2 -4,4

-62,9

-3,2

Lånebehov, mdkr % av BNP

239,6 16,2

195,7 12,6

161,8 9,8

124,4 7,2

93,3 5,1

69,9 3,6

Käila: Finansdepartementet.

I altemativet med två procents årlig tillväxt minskar budgetunderskottet endast i begränsad utsträckning under LK-perioden från knappt 200 miljarder kronor till ca 130 miljarder kronor eller ca 7 % av BNP. Statens lånebehov utanför statsbudgeten beror främst på arbetslöshetens utveckling och åtföljande lånebehov för att täcka det underskott som vid höga utgifter i arbetslöshetsförsäkringen uppstår i Arbetsmarknadsfonden. Eftersom arbetslösheten endast minskar i begränsad utsträckning vid två procents tillväxt ligger underskottet i Arbetsmarknadsfonden kvar på en hög nivå och det totala lånebehovet beräknas till ca 170 miljarder kronor motsvarande närmare 9 % av BNP. Statsskulden beräknas stiga från nuvarande knappa 1200 miljarder kronor till närmare 2 100 miljarder kronon

I altemativet med tre procents tillväxt utvecklas budgetsaldot gynnsam­mare. Underskottet sjunker till ca 84 miljarder kronor vid periodens slut budgetåret 1998/99. Den högre tillväxten leder till högre sysselsättning

41


och lägre arbetslöshet och lånebehovet sjunker till knappt 100 miljarder    Prop. 1993/94:150 kronor, ca 5 % av BNP. Statsskulden fortsätter att stiga men i lång-    Bilaga 1 sammare takt och torde vid periodens slut uppgå till drygt 1900 miljarder kronon / LK-kalkylerna har inte beaktats åtgärder för att fortsätta förbättringen av statsfinansema bortom saneringsprogrammet.

I altemativet med den högsta tillväxten, 4 % per år, sjunker bud­getsaldot ytterligare, till 63 miljarder kronon Den gynnsamma ekonomis­ka utvecklingen medför att det ytteriigare lånebehovet begränsas till 7 miljarder kronor och det totala lånebehovet följaktligen sjunker till 70 miljarder kronor, ca 3,5 % av BNP. Inte heller i detta altemativ har beaktats åtgärder för att förbättra statsfinanseraa bortom sanerings­programmet.

Det primära offentliga sparandet, dvs. exklusive ränteinkomster och-och utgifter, förbättras i alla altemativen bl.a. som en följd av sanerings­programmet. Det är dock endast i altemativet med fyra procents tillväxt som ett överskott nås mot slutet av perioden (tabell 6.3).

Tabell 6.3 Det primära offentliga sparandet

Offentligt sparande exkl. ränte- och kapitalinkomster/utgifter % av BNP

 

1994     1995     1996

1997

1998

1999

Altemativ 2 %       -10,5      -8,5      -6,7

-4,4

-2.6

-1,8

Altemativ 3 %       -10,5      -8,5      -6,0

-3,5

-1,4

-0,1

Altemativ 4 %       -10,4      -8,5      -5,4

-2,3

0,3

2,1

Det privata sparandet är omfattande i alteraativet med låg tillväxt beroende på låg investeringsnivå. Den låga aktiviteten medför att bytesbalansen visar överskott. Vid hög tillväxt med hög investerings- och konsumtionsnivå blir det privata sparandet och bytesbalansöverskottet lägre (tabell 6.4).

Tabell 6,4  Finansiellt sparande och bytesbalans

procent av BNP


 

1996

1997

1998

1999

Alternativ 2 % Offentligt sparande Privat sparande Bytesbalans

-8,4 12,6

4,2

-7,4

11,7

4,2

-6,2

10,2

4,0

-5,9 9,7 3,8

Alternativ 3 % Offentligt sparande Privat sparande Bytesbalans

-7,9

12,1

4,2

-5,5 9,5 4,0

-4,3 8,1 3,8

-3,3 6,8 3,5

Alternativ 4 %

Offentligt sparande Privat sparande Bytesbalans

-6,4 10,1

3,7

-4,6

7,7 3,1

-2,4 4,7 2,3

-0,8

2,5 1,7


42


c Mål, förutsättningar och krav                Prop. 1993/94150

Bilaga 1 Genom en samlad strategi för god och uthållig tillväxt skapas möjligheter att uppnå regeringens två centrala mål i den ekonomiska politiken: nya riktiga jobb och tillförlitliga trygghetssystem.

En god grand har lagts genom regeringens åtgärder för att sanera och omdana den svenska ekonomin. Efter de svåra omställningar som varit nödvändiga har en återhämtning inletts. Den svenska ekonomin står nu rastad på ett helt annat sätt än tidigare att ta vara på de möjligheter som uppgången gen

Den tidigare diskussionen har visat att en genomsnittlig tillväxt på ca 3 % per år är fullt möjlig under de närmaste åren. Detta kommer också att medföra en betydande sysselsättningsökning. Arbetslösheten kommer att minska. Men regeringen har högre mål än så. Målet att minst halvera antalet öppet arbetslösa och personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder till decenniets slut kan enligt de gjorda beräkningaraa inte uppnås med en tillväxt på 3 % per ån Tillväxten måste vara högre, ca 4 % per år, och detta utan att inflationen ökar. Det är dock regeringens avsikt att genom en fortsatt budgetsanering och åtgärder som förbättrar arbetsmarknadens sätt att fungera skapa föratsättningar för att stoppa skuldökningen och halvera arbetslösheten redan vid en tillväxt på 3 % per ån

För att nå en tillväxt på 4 % per år torde det vara nödvändigt med betydande ytterligare ansträngningar.

För att åstadkomma en utveckling som uppfyller de politiska målen krävs god interaationell tillväxt. Tendenser till protektionism måste motverkas. För att fullt ut kunna utnyttja de interaationella föratsätt­ningaraa krävs att Sverige blir medlem i den Europeiska unionen (EU). Medlemskap är också avgörande för investeringsutvecklingen och lägre räntor (kapitel 6).

Saneringen av statsfinansema måste fullföljas så att ökningen av den offentliga skuldsättningen upphör (kapitel 7).

Produktionen av offentligt finansierade tjänster såsom vård och omsorg måste organiseras så att den ger bästa möjliga utbyte för skattepengama. Fortsatt effektivisering är nödvändig för att medborgaraa skall få ut så mycket och så god service som möjligt. Detta gäller oberoende av om produktionen sker i offentlig eller privat regi.

En låg inflation och en lönebildning som är förenlig med inflations­målet är nödvändigt (kapitel 8). Genom ökad knytning mellan avgifter och förmåner kan skattekilama och skattebelastningen på arbete minska och den eftersträvade sysselsättningsökningen nås (kapitel 9).

Det krävs också att arbetsmarknaden fungerar väl så att arbetsgivare och arbetssökande kan mötas och att anpassning till en föränderlig omvärld kan ske utan att prisstabiliteten äventyras (kapitel 10). Lönema måste följa produktiviteten om jobben skall kunna bevaras och nya jobb tillkomma. Detta kräver att staten utformar välfärdssystemen så att det lönar sig att arbeta.

43


I kontrast till vad som sagts ovan är den ekonomiska politiken till en Prop. 1993/94:150 början mera passiv i tvåprocentsaltemativet. Allt eftersom det blir tydligt Bilaga 1 att statsskulden fortsätter att galoppera och arbetslösheten permanentas på en hög nivå försämras emellertid föratsättningama att bryta denna utveckling. Efter något eller några år blir det uppenbart att extrema insatser i form av besparingar och/eller skattehöjningar krävs för att sanera de offentliga finansema. Det kommer att framstå som allt mer osäkert om huravida sådana ingrepp är förenliga med en högre framtida tillväxt. En sådan ond cirkel blir mycket svår att bryta och stora och långvariga uppoffringar krävs av medborgaraa.

I det följande diskuteras kraven på politiken inom olika områden för att undvika en sådan utveckling och i stället nå de uppställda målen i fråga om tillväxt, sysselsättning och offentliga finansen

7  Medlemskap i EU

7.1  Inledning

Den 13 november 1994 skall Sveriges folk ta ställning till om Sverige skall bli medlem i EU eller om Sverige skall stå vid sidan om. Det är först den 13 november som frågan avgörs, och regeringen kan på intet sätt genom sitt nödvändiga förberedelsearbete för medlemskap föregripa utgången av folkomröstningen. Skulle det bli ett nej kommer Sverige, med alla de konsekvenser det ställningstagandet har, att vara utanför EU under överskådlig framtid.

Det svenska avtalet med EU om villkoren för ett svenskt medlemskap öppnar vägen för en ny fas i Sveriges ekonomiska utveckling. Avtalet är betydelsefullt för Sveriges ekonomi på både kort och lång sikt. Sveriges traditionellt stora beroende av den nära omvärldens ekonomiska politik och av internationell handel gör det naturligt för oss att försäkra oss om ett så nära samarbete som möjligt med de ekonomier som betyder mest för vår utveckling. Avtalet i sig innebär också att diskussionen om och analysen av medlemskapet nu kan fördjupas:

     Många missförstånd och feltolkningar av medlemskapets innebörd har undanröjts.

     Avtalet är i sig ett exempel på Sveriges möjligheter att hävda sina intressen och värderingar i det mellanstatliga samarbetet om EU:s fortsatta utveckling.

     Betydelsen av medlemskapet i EU kan ställas i relation till både den svenska ekonomins nuvarande läge och dess långsiktiga utveckling.

44


7.2  Det svenska avtalet med EU                       Prop. 1993/94:150

Bilaga 1 Tisdagen den  12 april  1994 kom Sverige slutligt överens med den europeiska unionen om villkoren för ett svenskt medlemskap. Resultatet av förhandlingen motsvarade högt ställda förväntningar.

Avtalets omedelbara betydelse ligger i att det på viktiga punkter innebar en mer förmånlig behandling än vad som låg i EU:s ursprangliga regler och förhandlingsbud. På flera viktiga punkter förbättrar avtalet det ekonomiska utbytet av Sveriges medlemskap:

     EU inför nya regler för stöd för att främja utvecklingen i de glest befolkade norra delama av Sverige.

     Sverige beviljas en infasning av avgiften till EU:s budget, som minskar den statsfinansiella belastningen med nästan tio miljarder kronor under de första åren. Den samhällsekonomiska vinsten av infasningen är väsentligt större än så på grand av att infasningen underlättar ekonomins och statsfmanseraas återhämtning.

En viktig innebörd av avtalet är också att det demonstrerar Sveriges möjlighet att i viktiga avseenden förändra och förbättra EU-samarbetets villkor Avtalet innebar flera för hela EU principiellt viktiga genombrott inom förhandlingens ram:

     Sveriges begäran att behålla frihandeln med de baltiska stateraa tillgodosågs genom att hela EU tar samma steg.

     Deklarationeraa på miljöns område signalerar en höjning av ambitioneraa inom hela EU. I en gemensam deklaration understryks att en hög nivå för miljöskyddet skall vara utgångspunkten för gemenskapens olika åtgärden EU utfäster sig att se över nuvarande EU-regler mot bakgrand av denna deklaration. Även en anpassning till EU:s regler innebär i vissa fall en skärpning av miljölagstift­ningen.

     Det nya mål 6 inom regionalpolitiken avspeglar de andra stateraas beredvillighet att ta hänsyn till enskilda medlemmars behov.

Förhandlingsresultatet korrigerar bilden av EU som en centralistisk och för små medlemmar okänslig sammanslutning. Medlemsstatemas vilja att gemensamt åstadkomma resultat sitter i högsätet.

Förhandlingen bekräftar att Sverige har en väsentlig roll att spela i EU:s och hela Europas fortsatta utveckling. Att de principiellt viktiga genombrotten kommit på frihandelns och miljöns område visar hur Sverige kommer att använda det inflytande som medlemskapet gen


5 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 150


45


7.3  EU-medlemskapet och framtiden                 Prop. 1993/94:150

Bilaga 1 De långsiktiga konsekvensema av avtalet är de mest betydelsefulla. Under de senaste månadema har flera utredningar om konsekvenseraa av ett svenskt medlemskap i EU lagts fram. De samhällsekonomiska konsek­vensema behandlas i SOU 1994:6.

Utredningen drar slutsatsen att den långsiktiga ekonomiska utvecklingen gynnas av ett svenskt medlemskap i den europeiska unionen. Man vamar för hårdragna försök att siffersätta faroma av ett utanförskap, men tvekar inte om riktningen i fråga om väntade effekten

Vår bedömning är att effektema genom den hårdare konkurrensen och genom ett ökat inslag av s.k. vertikala eller mer teknologiintensiva investeringar leder till långsiktigt högre tillväxttakt. Det innebär att de samlade investeringama ökar genom att aktiviteten i ekonomin blir högre. Det drar med sig större investeringar i infrastraktur, bostäder och andra hemmamarknadsinriktade verksamheten Effekten på de samlade investeringaraa väger långt tyngre än följderaa bara för direktinvesteringama. 1 detta perspektiv förefaller en bestående höjning av tillväxttakten med en halv procentenhet inte som någon orimlig uppskattning, även om det saknas underlag för mer exakta prognoser (SOU 1994:6, s. 180).

En betydande del av en sådan BNP-ökning förbättrar de offentliga finansema. En sådan högre tillväxt kommer således att leda till ökade offentliga intäkten Ett medlemskap kommer med all sannolikhet att innebära att både svenska och utländska företag i högre grad än vid utanförskap förlägger investeringar till Sverige. Svenska företag kan fortsätta att investera i Sverige och samtidigt befinna sig inom EU. På samma sätt kan utländska företag få ett ökat intresse av att förlägga sin utbyggnad i Sverige. Produktionskapaciteten ökar och därmed möjlig­heten att nå målen om ökad sysselsättning och halverad arbetslöshet.

7.4  EU-medlemskapets effekter på kortare sikt

Även de kortsiktiga konsekvenseraa för den svenska ekonomin av avtalet är betydelsefulla. Den svenska ekonomin befinner sig i återhämtningens början.

En fortsatt återhämtningen föratsätter förtroende för ekonomins framtid hos såväl investerare och placerare som hos löntagare och konsumenten Ett beslut om medlemskap ökar förtroendet. Det återspeglas i lägre ränton Medlemskapets positiva effekter på investeringaraa ger redan på kort sikt en högre efterfrågenivå i Sverige, vilket bidrar till snabbare återhämtning.

En del av effekten av ett utanförskap kommer troligen via de fmansiella marknadema. Ett nej kan i första hand antas påverka både valutakursen och räntan negativt. Även på kort sikt kan det dessutom få effekt på investeringama, t.ex. om potentiella investerare dröjer med sina beslut

46


i väntan på att medlemskapsfrågan avgörs. Såväl samhällsekonomin som    Prop. 1993/94:150 de offentliga finansema påverkas negativt. För de offentliga finansemas    Bilaga 1 del kommer de negativa effektema via högre kostnader för statsskulden och en utebliven minskning av arbetslösheten.

8  Sanerade offendiga finanser

8.1   Statsskuld och sysselsättning

Underskotten i de offentliga finansema försämrar den offentliga sektoms finansiella förmögenhetsställning. Den svenska offentliga nettoskuldens andel av BNP ökar snabbt.

Det för i år beräknade offentliga underskottet på drygt 10 % av BNP utgör, med undantag för Grekland, det största underskottet bland alla OECD-länden Om underskott av denna storleksordningen skulle bli bestående leder det till en galopperande statsskuld.

En stor och växande offentlig skuld är skadlig genom att den för­väntade inflationen liksom den allmänna osäkerheten ökar. Riskema för framtida skattehöjningar och utgiftsminskningar uppfattas som stora. En ökning av inflationsförväntningama och osäkerheten leder till högre räntor och allmänt högre riskpremier, vilket dämpar såväl investeringama som hushållens konsumtion. Lägre investeringar iimebär lägre produk­tionskapacitet och ökar därmed riskema för överhettning när efterfrågan stigen Obalanseraa på arbetsmarknaden permanentas med omfattande långtidsarbetslöshet, utslagning och sociala problem som följd.

En snabbt växande offentlig skuld medför också att räntebetalningaraa i allt större utsträckning tränger ut andra offentliga utgiften Därmed blir det svårt att upprätthålla tillförlitliga trygghetssystem. Även framtida generationer belastas, eftersom de genom skatter och reducerade offentliga utgifter får finansiera räntoraa på den offentliga skulden.

Riksdagen har därför på regeringens förslag i 1992 års finansplan lagt fast målet att de offentliga finanseraa skall balansera över en konjunktur­cykel så att den offentliga skuldens andel av BNP på sikt minskan

Mot denna bakgrand är det av yttersta vikt att den offentliga sektoras underskott reduceras så att en hållbar och trovärdig utveckling av den offentliga skuldsättningen uppnås. Endast under dessa föratsättningar kan räntoma sjunka och osäkerheten reduceras på ett sätt som befrämjar investeringama, tillväxten, sysselsättningen och trygghetssystemen. Saneringen av de offentliga finansema bör ske på det sätt som preciserats i det av riksdagen antagna saneringsprogrammet. I ett längre tidsperspek­tiv är det önskvärt att arbetslösheten kan motverkas även genom allmänt lägre skatt på arbete. Uftsökningar och skattesänkningar måste emellertid finansieras fullt ut.

Skattehöjningar som leder till högre skattekilar innebär att tillväxt och sysselsättning motverkas. Därmed eroderas också den ekonomiska basen för konsumtion, trygghetssystem och välfärd. Skattetrycket och skatte­kilama är redan i utgångsläget höga i ett intemationellt perspektiv. De

47


nödvändiga budgetförstärkningaraa måste således åstadkommas genom en    Prop. 1993/94:150

kombination av utgiftsnedskäraingar, inkomstförstärkningar och avgifter    Bilaga 1

som  motsvarar  förmånema,   såsom  angivits. i   saneringsprogrammet.

Vidare krävs fortsatta strakturella reformer som leder till en varaktigt låg

arbetslöshet vid hög förvärvsfrekvens. Trygghetssystemen kan på sikt

säkras endast genom en växande privat sekton

Eftersom räntekostnaderaa stiger i takt med skuldökningen blir kraven på budgetförstärkningar och produktionshöj ande strakturella reformer allt större ju längre tid som går innan de genomförs. Att vänta med sådana minskar därför den politiska handlingsfriheten och försvårar upprätt­hållandet av tillförlitliga trygghetssystem.

Den senaste konjunktumedgången dämpades i stor utsträckning av de i Sverige förhållandevis starka automatiska stabilisatorema, dvs. att transfereringar och arbetsmarknadspolitiska åtgärder höll uppe de disponibla inkomstema trots en kraftig produktions- och sysselsättnings­nedgång. Om inte ökningen av skuldens andel av BNP kan vändas till en minskning under nuvarande återhämtning kan dessa automatiska stabilisatorer sannolikt inte tillåtas verka fullt ut i nästa konjunktur­nedgång. Då ökar risken för en djup konjunktumedgång med ökad arbets­löshet m.m.

Vid nuvarande mycket stora underskott i de offentliga finansema finns det inget utrymme för en allmänt expansiv finanspolitik. Det skulle i stället få en kontraktiv inverkan med högre räntor, lägre tillväxt och lägre sysselsättning. Länder som har väsentligt lägre underskott än Sverige bedöms varken av sig själva eller av intemationella organisationer som OECD och IMF ha utrymme för en expansiv finanspolitik. Dessa bedömningar baseras på tidigare erfarenheter från olika OECD-länden Det enda OECD-land som anses ha ett mera betydande utrymme för en expansiv finanspolitik är Japan, som enligt OECD:s beräkningar har ett stmkturellt överskott i de offentliga finanseraa på cirka 1 % a BNP.

De tre olika scenariema för den ekonomiska utvecklingen fram till 1999 visar tillväxtens stora betydelse för de offentliga finansema. Vid samtliga altemativ föratsätts att det ursprangliga saneringsprogrammet för de offentliga finansema genomförs enligt 1993 års kompletterings­proposition och tidsprofil. Underskottet i det offentliga sparandet minskar i alla tre altemativen men det är endast i altemativ 4 % som skulden börjar minska som andel av BNP. Regeringen har, som tidigare angivits, för avsikt att fortsätta budgetsaneringen efter det att saneringsprogrammet genomförts i sin helhet.

8.2  De offentliga finansema och saneringsprogrammet

Förslaget till saneringsprogram i den reviderade finansplanen 1993 innebar förstärkningar av de offentliga finansema på ca 81 miljarder kronor, netto i 1993 års priser, fram till 1998. Minskade transfereringar och ökade inkomster skall leda till en förstärkning på 46 miljarder

48


kronon Begränsning av den offentliga konsumtionen beräknades innebära    Prop. 1993/94:150
en förstärkning på 35 miljarder kronon
                               Bilaga 1

De minskade transfereringama och de ökade inkomstema fördelades enligt den reviderade finansplanen 1993 på följande sätt:

 

Minskade transfereringar till hushällen m.m. Miljarder kronor

*        pensioner

*        arbetslöshetsförsäkringen m.m.

*        sjuk- och arbetsskadeförsäkringen samt
avgifter inom sjuk- och tandvården

*        familjepolitiken

*        bostadssektom

10

4

1 3

26 8

Reformerat ATP-system

 

5

Ökade inkomster

 

15

*        effektivare skatteindrivning

*        breddad bas för mervärdesskatten

*        miljö- och punktskatter

*        ny fastighetstaxering

4

2 8

1

46

Under hösten 1993, i budgetpropositionen 1994 samt i propositioner under våren har, i och med denna proposition, föreslagits följande åtgärder som är hänförliga till saneringsprogrammet.

Full effekt, netto (miljarder kronor)

*  Indexering av miljö- och punktskatter            6,7

*  Högre avgifter, lägre förmåner och ökade själv­risker inom tandvårds-, föräldra- och arbetslöshets­försäkringama m.m. samt besparingar vad gäller läkemedel        8,7

*  Effektiviserad skatteindrivning                      2

* Begränsad delpension                                 2,1

Summa åtgärder som hänförs till saneringsprogrammet    19,5

Ett led i saneringsprogrammet är effektivare skatteindrivning. Skattemyn­dighetema har fått särskilda resurser för detta ändamål. Riksskatteverket skall se till att insatsema blir tillräckligt koncentrerade för att få effekt. En försiktig uppskattning baserad på RSVs anslagsframställning ger vid handen att en effekt om 2 miljarder kronor bör kunna uppnås. Den centrala grapp för bekämpande av ekonomisk brottslighet som utreds under Riksåklagarens ledning kommer också att bidra till att sanerings­programmet uppfylls på denna punkt.

49


De av riksdagen hittills beslutade samt av regeringen våren 1994 Prop. 1993/94:150 ytterligare föreslagna åtgärderaa omfattar således ca 19,5 miljarder Bilaga 1 kronor av saneringsprogrammets 46 miljarder avseende reducerade transferingar och ökade skatter eller avgiften Inom denna del av saneringsprogrammet har förslag lagts och beslut fattats som innebär en snabbare sanering än vad en jämn fördelning över den aktuella perioden på 4,5 år fno.m. budgetåret 1994/95 t.o.m. kalenderåret 1998 skulle ge.

För att fullfölja denna del av saneringsprogrammet krävs således beslut avseende ytterligare drygt 26 miljarder kronon Enligt riksdagsut­redningens förslag kommer 1995 års budgetproposition att omfatta 18 månader (den 1 juli 1995 till den 31 december 1996) som en följd av övergång till kalenderår som budgetår Enbart ett genomförande av programmet i jämn takt innebär därför att en stor del av återstoden av saneringsprogrammet bör läggas fram i 1995 års budgetproposition samt i särpropositioner i anslutning till denna. Som senare redovisas avser regeringen därtill att tidigarelägga delar av programmet.

Saneringsprogrammet bör vidare följas upp löpande vad gäller åtgär­demas faktiska genomslag på de offentliga finanseraa. Jämförelsenormen bör därvid vara ett jämnt genomförande under perioden den 1 juli 1994 till den 31 december 1998.

Genomslaget av hittills beslutade åtgärder beräknas uppgå till drygt 5,5 miljarder kronor år 1994, vilket är något mer än vid en jämn fördelning över perioden.

Genomslaget av hittills beslutade åtgärder år 1995 beräknas till drygt 13 miljarder kronon För att uppnå ett belopp på 15 miljarder kronor år 1995 vilket skulle krävas vid ett jämnt genomförande måste de till­kommande åtgärdema således få ett genomslag på närmare 2 miljarder kronor år 1995. Regeringen avser att senast i budgetpropositionen 1995 föreslå åtgärder som ger minst detta tillkommande genomslag år 1995.

Saneringsprogrammets andra del, realt oförändrade utgifter för offentlig konsumtion, uppskattades i den reviderade finansplanen 1993 ge minskade utgifter med 35 miljarder kronor om jämförelse görs med en real ökning på 2 % per år (jämförelsenormen). Detta fördelar sig dels på statlig, dels på kommunal konsumtion.

Realt oförändrade utgifter för offentlig konsumtion definieras som att konsumtionen tillåts öka i samma takt som den för ekonomin genomsnit­tliga prisutvecklingen (BNP-deflatom).

Oförändrade reala utgifter för offenUig konsumtion 1995 hade inneburit en 7 miljarder lägre nivå än vid en utveckling enligt jämförelsenormen. Enligt prognosen blir den faktiska nivån lägre. De reala utgiftema för offentlig konsumtion väntas nämligen understiga 1994 års nivå med 8 miljarder kronor i 1993 års prisnivå. Av saneringspgrogrammets beräknade 35 miljarder kronor har således 15 miljarder kronor uppnåtts. Även i detta avseende har saneringsprogrammet således påbörjats på ett tillfredsställande sätt.

Budgetunderskottet för innevarande budgetån 1993/94, beräknas nu bli ca 197,5 miljarder kronon Detta är ca 20 miljarder kronor mindre än enligt beräkningama i  budgetpropositionen  1994.  Denna revidering

50


förklaras framför allt av engångsinkomster från försäljning av statliga    Prop. 1993/94:150 bolag och av att den förbättrade kronkursen minskar utgiftema för    Bilaga 1 statsskuldräntoma.  Utöver detta torde utgiftema för arbetsmarknads­politiska åtgärder bli lägre. Budgetsaldot försämras med ca 10 miljarder kionor jämfört med föregående budgetån

Lånebehovet för innevarande budgetår beräknas nu till 240 miljarder kronon I budgetpropositionen uppgick motsvarande beräkning till knappt 272 miljarder kronon Förbättringen på 32 miljarder förklaras framför allt av det bättre budgetsaldot men också av återbetalning av lån till Riksgäldskontoret.

Lånebehovet och budgetläget förbättras 1994/95. Budgetsaldot beräknas bli drygt 150 miljarder kronor och lånebehovet beräknas falla till ca 195 miljarder kronon Det förbättrade läget förklaras framför allt av lägre utgifter, inklusive lägre ränteutgiften Det förbättrade arbetsmarknadsläget medför också ett lägre lånebehov.

Statens finansiella sparande förbättras mellan kalenderåren 1993 och 1995 med ca 85 miljarder kronor från ett underskott på ca 250 miljarder kronor till ca 165 miljarder kronon Det finansiella sparandet i AP-fonden respektive i kommunsektom försvagas under samma period med knappt 40 miljarder kronor varför den totala förbättringen i de offentliga finansema blir knappt 50 miljarder kronon

De förbättrade statsfinansema under 1994 och 1995 innebär att under­skottet i de totala offentliga finansema minskar med ca 4 procentenheter från ca 13,5 % av BNP 1993 till ca 9 % 1995. Förbättringen faller helt på staten. Detta är en större förbättring än som föratsågs både i finansplanen i januari i år och i kompletteringspropositionen för ett år sedan. Skattetrycket faller något men detta motsvaras av en större förändring på utgiftssidan, på grand av något bättre arbetsmarknadsläge, att bankstödet upphör och låg inflation.

8.3   Strukturella reformer inom socialförsäkringama

Strukturella reformer i andra länder

Strakturella reformer har stått högt upp på den politiska dagordningen i OECD-ländema under det senaste decenniet. Skälet till detta har varit att man funnit den ekonomiska utvecklingen otillfredsställande och syftet med reformema har varit att göra ekonomiema mer öppna gentemot omvärlden och mer flexibla. Öppna och effektiva marknader för varor och tjänsten utsatta för såväl utländsk som inhemsk konkurrens är det bästa sättet att nå hög tillväxt och en god levnadsstandard. Regeringama har därför sökt identifiera strakturella stelheter och snedvridningar i syfte att genomföra förändringar. Även om det skiljer mycket i graden av reformsträvande från land till land är alla OECD-länder inbegripna i denna strakturanpassningsprocess. De svenska reformeraa ligger således väl i linje med utvecklingen i övriga OECD-länden

51


Med tanke på behovet av att minska graden av snedvridning, mellan    Prop. 1993/94:150 arbete och fritid och mellan konsumtion och sparande, är det också en    Bilaga 1 återkommande   uppfattning   i   OECD-ländemas   policydokument   att budgetunderskotten skall minskas främst genom utgiftsbegränsningar och inte genom höjda skatten

Privatiseringar har genomförts i en rad länder och fler föratses. Det rör sig om privatiseringar inom bank- och försäkringsverksamhet, tele­kommunikationer och post samt skeppsbyggnad.

Insikten om behovet av att öka effektiviteten i den offentliga sektom har lett till en rad reformer som bl.a. syftar till att göra olika verksam­heter mer marknadsanpassade, t.ex. genom att öka konkurrensen där så varit möjligt. En form för detta är att lägga ut produktion av tidigare offentligt producerade tjänster på privata entreprenören

Reformering av de svenska socialförsäkringarna

Under de senaste åren har en rad förändringar inom de offentliga utgiftssystemen skett även i Sverige. Uppmärksamheten har ofta koncentrerats på effektema på de offentliga finansema, men syftet är vidare än så. Målet är att skapa en väl fungerande ekonomi och lägga granden för en uthållig tillväxt och välfärd. Omprövningen av den offentliga sektoras roll fyller således en dubbel funktion: dels för att bidra till att sanera de offentliga finansema, dels att skapa drivkrafter för en god hushållning med ekonomiska resurser och förhindra att arbetslös­heten varaktigt hamnar på hög nivå. För att uppnå målet om en halvering av arbetslösheten och en stabil ekonomisk bas för välfärdssystemen krävs att även den fortsatta saneringen av de offentliga finansema utformas på detta sätt.

Reformeringen av arbetslöshetsförsäkringen redovisas i avsnitt   12. Vissa viktiga reformområden redovisas kortfattat i det följande.

Pensionsreformen

OECD har påtalat behovet att reformera av pensionssystemen i en rad länder inklusive Tyskland, Frankrike, Österrike, Finland och Sverige. Pensionssystemen bör göras mer försäkringsmässiga, dvs. ett klarare samband mellan den enskildes inbetalningar och den pension han/hon senare erhåller bör skapas. I avsaknad av reformer skulle pension­systemen i en rad länder bli en mycket stor belastning för de offentliga budgetarna framöver

Föratsättningar för en genomgripande förändring av det svenska ålderspensionssystemet föreligger nu i och med Pensionsarbetsgrappens förslag. Det föreslagna systemet utgår från principen att hela livsinkomsten skall påverka pensionen, vilket förstärker sambandet mellan avgifter och förmåner samt skapar följsamhet till såväl samhällsekonomin som medellivslängden, samtidigt som grandtryggheten består Det blir

52


också mera lönsamt att arbeta efter 65 års ålden Stimulansen till arbete    Prop. 1993/94:150 — den ekonomiska granden för såväl detta som andra socialförsäk-    Bilaga 1 ringssystem — förbättras. Det förslagna pensionssystemet inkluderar även ett betydande sparande bl.a. i form av individuellt premiereservsparande som förbättrar föratsättningama för en god och uthållig tillväxt.

I den överenskommelse som hösten 1992 träffades mellan regeringen och socialdemokratema ingick att den allmänna pensionsåldera successivt skulle höjas till 66 ån På grandval av denna överenskommelse föreslog regeringen i proposition 1992/93:155 om höjd pensionsålder en sådan höjning av pensionsåldem. 1 sift betänkande 18992/93:SfU 15 uttalade socialförsäkringsutskottet att det är en principiellt riktig åtgärd att höja pensionsåldem men att det med beaktande av det aktuella arbetsmar­knadsläget inte var motiverat att redan den 1 oktober 1993 påbörja en höjning. Utskottet föreslog samtidigt att Pensionsarbetsgrappen skulle få i uppdrag att ytterligare bereda frågan. Riksdagen biträdde utskottets förslag.

Pensionsarbetsgrappen har i sitt betänkande Reformerat pensionssystem (SOU 1994:20) framlagt förslag till en genomgripande förändring av det allmänna pensionssystemet. Syftet är att göra systemet mer följsamt såväl mot samhällsekonomin som i förhållande till demografiska förändringar såsom förändringar i den förväntade livslängden. Grandläggande för det reformerade systemet är att pensionen skall baseras på hela livsinkom­sten. Ett väsentligt inslag i förslaget är den flexibla pensionsåldera som bl.a. innebär att man genom fortsatt arbete även efter fyllda 65 år skall kunna förbättra sin intjänade pension. Allteftersom det reformerade systemet successivt får genomslag kommer det förbättrade ekonomiska utbytet av att stanna kvar längre i arbete i form av högre pension att medverka till en höjning av den genomsnittliga pensionsåldem.

Inom de närmaste årtiondena är det emellertid främst det nuvarande pensionssystemets regler som avgör utgiftsutvecklingen vad gäller utgående pensionen Den allt högre medellivslängden i förening med sänkningen av den allmänna pensionsåldem med två år i mitten av 1970-talet samt de successivt växande förmånsnivåeraa har inneburit en ökad ekonomisk belastning för de yrkesverksamma som finansierar de löpande pensionsutgifteraa. Mot bakgrand av de samhällsekonomiska restriktio­nerna är det nödvändigt att kostnaderaa för det nuvarande pensionssyste­met minskas, utan att det leder till orimliga konsekvenser för den enskilde. Det är därför regeringens ambition att stegvis höja pensionsål­dern inom det nuvarande pensionssystemet till 66 ån

Sjuk- och arbetsskadeförsäkringen

Inom sjuk- och arbetsskadeförsäkringaraa har betydande förändringar genomförts. Arbetslinjen förstärks och investeringar i bättre arbetsmiljö samt andra förebyggande åtgärder blir mera attraktiva för såväl arbets­givare som arbetstagare. Införandet av en karensdag tillsammans med övriga ändringar av  ersättningsnivåema,  samt en viss  inverkan av

53


lågkonjunkturen,   har haft  en  märkbar effekt  på  frånvaron.   Enligt    Prop. 1993/94:150 arbetskraftsundersökningama har  frånvaron  minskat  från  4,7 %   av    Bilaga I arbetskraften   1989  till  3,1 %   1993,  motsvarande en minskning  av frånvaron med 8 dagar.

Systemet med sjuklön för frånvaro kortare än 14 dagar ger arbets­givama kraftiga incitament att förbättra villkoren för det dagliga arbetet. Mer enhetliga ersättningsnivåer liksom samordningen av sjuk- och arbets­skadeförsäkringaraa minskar utrymmet att utnyttja skillnader mellan de olika försäkringama.

Vikten av strakturellt riktiga reformer inom socialförsäkringama belyses av att sjukförsäkringen förstärkts med ca 5 miljarder kronor mellan 1991 och 1993 bl.a. som en följd av reducerade sjuktal. Inom arbetsskadeförsäkringen som tidigare uppvisade ett betydande och stigande underskott sker en förbättring på 7-8 miljarder kronor till år 1999.

Ett viktigt inslag i det fortsatta reformarbetet avseende socialförsäk-ringaraa utgörs av den översyn av sjuk- och arbetsskadeförsäkringaraa som regeringspartiema och socialdemokratema hösten 1992 kom överens om att genomföra.

Förtidspensionen

Förtidspension utgör liksom sjuk- och arbetsskadeförsäkringaraa en riskförsäkring avseende inkomstbortfall på grand av nedsatt arbetsförmåga före normal pensionsålder Förtidspensioneringen har ökat trendmässigt och antalet förtidspensionärer uppgår nu till drygt 400 000. Mer än hälften av en genomsnittlig årskull har förtidspensionerats under senare ån Under 1993 nybeviljades drygt 62 000 förtidspensioner, vilket är det högsta antal som någonsin registrerats. Uppgången under de senaste åren förklaras bl.a. av att ett förhållandevis stort antal tidigare långtidssjukskrivna personer som inte bedömts som rehabiliteringsbara beviljats förtidspension i samband med att försäkringskassoma inten­sifierat rehabiliteringsarbetet. Utvecklingen indikerar att arbetsmarknaden i ökande utsträckning inte är tillräckligt flexibel för att möjliggöra nya reguljära arbeten för personer som av olika skäl förlorat eller av andra skäl inte kunnat upprätthålla tidigare arbeten.

54


c

O)

8 20 Q.

Diagram 8.1  Andelen förtidspensionärer av befolkningen i olika åldrar

30

10

40

 

yM-l

'■9M

M?0:.

M0:i

*:.?:■■,.;■■■■

«»

 

Mm-

MM.

;>;

 

/:,'fi..''.

■|«-]

m.mm:.

 

*S'Sc'

:''':r.':v;-v

'M

j

 

vi!

i::

m':yå''P

■#i?:

j-:" ryy

'■■}'M

:iV;io

msM:

y£Mx

ji-;

 

 

ifyM

l':M

Myi

 

mm\

'f':

/■

5h>83

■■■i

 

 

 

 

 

 

 

 

/

 

 

 

 

 

 

 

 

 

- ->-,';.-

/   >

y::y"'.i-'--

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

■M-MTm

'My MM

y':M.

. v)'-ffi

iMr'

 

 

IJ

 

s

■%

 

■,■;■•;■ ■ .:'-,v\«'-

 

 

 

 

 

//,

iMy

:v::.

i

■':'-'"* .■■■*;

ÉM:'-Sm

''Mli

MM'

 

 

iSil

K  /

■:V::

l-i.

.v'Vi.-; {■■

ffy. Mm

-py-.i:-

■y-ryy

'■y 'y-å

'fpy

'■:- ■- '■•

 

 

 

S

//v."'

 

'•■:;■'■■■■:•

'yy-i.

■..!■>■;;,■■

:y..m

di=.*5.v;;>fv:ÄU

."'t

fS

 

' .i:y::-y y-i\i.U;.y

yf-ty

 

i;;*'-'!?!-

■,iré

;■;%:■?

>y

1%3>;

.■"■

;-;i.

M' '-y

y':Mi M;'

':\M

-•*t?'

"i

ri-if:;'

;.;VX-

 

f'f

.■■■■  ■ .: >i

 

Mi-.'

ri,-*. :

>"r.i'--r"

■:'v.'*r:Ä:-r-'.

 

'i' C;;.':'

.-y

;S

..   ■.................

■ -.. ■

yMM:,.i:sss

S-jaSS

Byy

;;äS:

'.■■i?;y'-

MS

;i-:S>-

>-"5'


Prop. 1993/94:150 Bilaga 1


 


16-19 20-24 25-29 30-34 35-39 40-44 45-49 50-54 55-59 60-64 65-66

Ålder

Källa: SOU 1994:20 Reformerat pensionssystem, betänkande av Pensionsarbetsgruppen.

Det trendmässigt ökande antalet förtidspensionärer ökar kostnadema och försvagar den ekonomiska basen för såväl denna som andra delar av trygghetsssystemet. En reformering av förtidspensionen berördes endast i begränsad utsträckning i pensionsarbetsgrappens betänkande, SOU 1994:20. Förtidspensioneringen ses över inom ramen för sjuk- och arbetsskadeberedningens arbete. Vidare pågår för närvarande ett beredningsarbete inom regeringskansliet i syfte att finna åtgärder för att höja den genomsnittliga pensionsåldem. Avsikten med översynen är att förstärka arbetslinjen, bidra till att sanera de offenliga finansema samt förbättra föratsättningama för en god och uthållig tillväxt.


55


8.4  Förändringama i kommunsektom                 Prop. 1993/94:150

Bilaga 1 Inledning

Kommunsektom har successivt anpassat verksamheten till de ekonomiska föratsättningaraa. Åren 1993 och 1994 visar sektora överskott i det finansiella sparandet. Överföringen av kommunalskattemedel har lagts om så att den tidigare tvååriga eftersläpningen av överföringen av kom­munalskattemedel från staten till kommuneraa upphön År 1995 går inkomster och utgifter ungefär jämnt ut i kommunsektora. Därefter förbättras det finansiella sparandet och kommunemas finanser konsolide­ras. Detta är nödvändigt, bl.a. med tanke på behovet av avsättningar för att möta gjorda pensionsåtaganden. Den kommunala skattekvoten, dvs. summan av kommunalskatt och statsbidrag, uppgick 1993-94 till i genomsnift ca 23 % % av BNP År 1995 beräknas den ligga på 20 % för au under perioden 1996-1999 uppgå till drygt 19 %.

Förändringama inom kommunsektom måste ses i ljuset av den kraftiga expansion som skedde framförallt på 1970-talet, ofta i strid med vad statsmaktema bedömde som lämpligt med hänsyn till den samhällsekono­miska balansen. De nu genomförda förändringama i de ekonomiska förat­sättningaraa har utlöst en livaktig fömyelse i många kommuner och landsting.

Att döma av de undersökningar som initierats bl.a. av expertgmppen för studier i offenligt ekonomi (ESO) har den kommunala omställningen i väsentliga avseenden bratit en tidigare negativ produktivitetsutveckling så att produktiviteten i den kommunala sektora numera ökar.

En av förklaringaraa till 1970- och 1980-talens kommunala expansion låg i statsbidragens konstraktion. Olika bidrag gick till olika ändamål och förryckte därmed kommuneraas prioriteringar. Därför har en översyn och reformering av bidrags- och utjämningssystemen haft hög prioritet i regeringens arbete. Sammanslagningen av de olika bidragen har lagt en väsentlig grand för en mer effektiv resursanvändning i kommuneraa.

Det samlade statsbidraget — påsen — är ett inslag i arbetet att ge kommuneraa möjlighet att anpassa verksainheten efter lokala krav och önskemål.

Det kommunala förändringsarbetet

Nya organisations- och styrformer

Den nya kommunallagen 1992 gav kommuner och landsting möjlighet att organisera sin verksamhet på ett friare sätt. Den ökade organisatoriska friheten har medfört att flertalet kommuner och landsting genomfört förändringar i såväl nämnd- som förvaltningsorganisationen för att åstadkomma bättre samordning och ökad effektivitet i verksamheten. De nya  styrformema präglas  i  stor utsträckning  av  ett  åtskiljande  av

56


beställar- och finansieringsfunktion å en sidan och funktionen som    Prop. 1993/94:150
producent å den andra.
                                                  Bilaga 1

Nya verksamhetsformer

1 kommuner och landsting pågår för närvarande ett intensivt förändrings­arbete. Kommuner och landsting möter i allt större utsträckning den nya ekonomiska situationen genom att utsätta verksamheter för konkurrens och genom att öka inslaget av marknadsorientering. Skilda lösningar prövas genom att kommuner och landsting inför altemativa produk­tionsformen Det är framför allt i storstäder och förortskommuner samt i stora och mellanstora kommuner som nya produktionsformer införs.

Nya produktionsformer införs dels i egen regi i form av intraprenader och införandet av resultatenheter, dels i extem drift. Till den senare kategorin räknas t.ex. kommunala bolag, entreprenader, avknoppade företag, kooperativ mm. Däratöver har flera kommuner infört olika former av "kundval" inom t.ex. skola och omsorg. Syftet med ökade valmöjligheter är inte i första hand är att ge incitament till kostnadsbespa­ringar, utan att låta resursema i högre utsträckning styras av användamas önskemål.

Olika undersökningar indikerar att nya verksamhetsformer kan medföra betydande produktivitetsvinster samtidigt som servicen förbättras. Sannolikt finns fortfarande en icke oväsentlig besparingspotential i stora delar av den kommunalt finansierade verksamheten.

Nytt statsbidragssystem

Det kommunala självbestämmandet har förstärkts genom det nya stats­bidragssystemet. Syftet med övergången till generella statsbidrag är att öka kommunemas möjligheter att utforma verksamheten efter lokala förhållanden och att stimulera fömyelse och utveckling av den offentliga sektom.

Den statliga detaljstyrningen har successivt minskat. Parallellt med detta har vikten av uppföljning och utvärdering markerats starkare.

Utöver ökade möjligheter till nya organisations- och verksamhetsformer har föratsättningama för samordning mellan olika verksamheter förbätt­rats genom förändrat huvudmannaskap. ÄDEL-reformen är ett viktigt exempel. För närvarande pågår förberedelser för kommunahsering av omsorgen om utvecklingsstörda. Däratöver har beslutats eller föreslagits olika reformer i syfte att öka valfriheten för medborgaraa varav en husläkarreform hör till de mest väsentliga. Riksdagen har fattat beslut om regler för fri etablering för privatläkare och sjukgymnaster med rätt till ersättning från sjukförsäkringen. Inom bamomsorgen har privata entreprenörer fått lagfäst rätt att bedriva verksamhet med samma ersättning som kommunal bamomsorg. På skolområdet har beslutats att fristående skolor skall ha rätt till bidrag från kommunen, motsvarande

57


minst 85 % av kommunens genomsnittliga kostnad per elev. Regeringen    Prop. 1993/94:150 har vidare föreslagit ökade möjligheter till entreprenader på gymnasie-    Bilaga 1 skolenivå.

Incitamentens betydelse

En viktig föratsättning för en väl fungerande offentlig sektor är att beslutsfattare på olika nivåer får motiv att effektivisera verksamheten. De strakturella reformer som regeringen genomfört eller påbörjat syftar just till detta. Ett sätt är att i ökad utsträckning låta hushållens egna val påverka resursfördelningen. Ett annat sätt är att genom ekonomiska styrmedel skapa överensstämmelse mellan samhällsekonomisk lönsamhet och lönsamhet på olika nivåer inom den offentliga sektom. Ett tredje är att genom ändrat huvudmannaskap förbättra möjlighetema till samordning och lokala lösningar.

Ädelreformen är ett exempel på en reform som innehåller inslag av samtliga dessa systemförändringar. Reformen trädde i kraft den 1 januari 1992 och innebar att kommunema fick ett samlat ansvar för långvarig vård och service till äldre och handikappade. Närmare 55 000 lands-tingsantällda har byU arbetsgivare och mer än 20 miljarder kronor har omfördelats från landstingen till kommuneraa.

Föratom förändringar i ansvarsfördelningen mellan kommuner och landsting innehåller Ädelreformen sådana förändringar som skall uppmuntra en större effektivitet. Det gäller bl.a. betalningsansvar för färdigbehandlade patienten Samtidigt ingicks en överenskommelse om vårdgaranti.

Den tydligaste effekten är halveringen av antalet medicinskt färdigbe­handlade som trots detta omhändertas av akutsjukvården och geriatriken, vilket visar att det ekonomiska incitamentet — betalningsansvaret — har haft avsedd effekt. Många av kommuneraa har också genom en medveten omstrakturering av verksamheten lyckats förbättra resultatet i de övertagna verksamhetema.

Strakturpolitiska reformer är långsiktiga. Därför är det för tidigt att dra entydiga slutsatser om vad Ädelreformen totalt sett kommer att innebära. Reformens syfte är dock inte att kommuneraa skall spara pengar genom att tillhandahålla färre tjänster eller tjänster med lägre kvalitet, utan framför allt att resurseraa skall kunna användas bättre. Genom för­ändringar i incitamentstrakturen finns goda föratsättningar för att denna målsättning uppnås. De problem som hittills kunnat konstateras samman­hänger främst med frågor där ansvarsfördelningen mellan kommuner och landsting fortfarande är oklar.

9  Stabila priser

Stabila priser utgör ett centralt mål för både finans- och penningpolitiken. En stabil prisnivå är en föratsättning för att ekonomins resurser skall

58


utnyttjas väl. Tillväxten stimuleras genom att osäkerheten hos hushåll och    Prop. 1993/94:150 företag  minimeras.  En rättvis inkomst- och förmögenhetsfördelning    Bilaga 1 främjas.

9.1   Stmkturpolitik för låg inflation

Strakturella åtgärder för att öka konkurrensen och förbättra ekonomins funktionssätt ökar föratsättningaraa för att uppnå stabila priser vid låg ränta. De är därmed avgörande för möjligheteraa till uthållig tillväxt och en ökning av sysselsättningen. Under regeringsperioden har flera viktiga förändringar genomförts som bidrar till låga prisökningar.

En ny skärpt konkurrenslagstiftning och EES-avtalet ökar och bidrar tillsammans med avregleringar till att få ned inflationen. Livsmedelssek-tom var tidigare en inflationsmotor i svensk ekonomi. Tack vare de senaste årens förändringar är prisökningama nu låga. Sedan hösten 1991 har prisnivån sjunkit med ca 10 % i relation till den genomsnittliga kon­sumentprisnivån.

Skattereformen har genom att göra det dyrare att låna minskat riskeraa för en kreditdriven överhettning. Tillsammans med förändringaraa i socialförsäkringaraa och i arbetsrätten har skattereformen också minskat risken för löneinflation på arbetsmarknaden. En mer flexibel arbets­marknad som motverkar en allmän lönestegring är angelägen för att förbättra möjligheteraa till stabila priser i konjunkturappgången.

9.2  Penning- och valutapolitiken

Utvecklingen på penning- och obligationsmarknaderaa har varit relativt olika i skilda länder under senhösten och vintera. 1 USA, där kon­junkturappgången varit kraftfull, bromsades obligationsräntefallet upp och ersattes av en stigande trend. Önskemålet om att i tid motverka tendenser till ökande inflation har gjort att Federal Reserve börjat bedriva en mindre expansiv penningpolitik. Effekten därav har också märkts i Europa.

På valutamarknaden har tendensen under det senaste året varit att D-marken blivit svagare gentemot dollara medan yenen stärkts. Inom ERM har stabiliseringen efter sommarens turbulens och vidgningen av bandgränseraa bibehållits. De valutor som tidigare låg inom det snäva bandet ligger i stort sett kvar inom detta band. Den svenska kronan har stärkts jämfört med nivån i början av 1994.

Målet för den svenska penningpolitiken är att fno.m. 1995 begränsa förändringen i konsumentpriseraa till 2 % med en tolerans om -I-/- 1 procentenhet. Penningpolitikens möjligheter att åstadkomma önskade räntesänkningar beror på såväl den utländska och inhemska ekonomiska utvecklingen som den svenska finanspolitiken. Under året har Riksbanken fortsatt att sänka marginalräntan, från 7,75 % till 7,25 %. Sedan den första januari 1993 har marginalräntan sänkts med 3,75 procentenheten

59


Under motsvarande period har den svenska 6-månadersräntan sjunkit med ca 2,1 procentenheter till 7,3 % och 10-årsräntan har sjunkit med ca 1 1/4 procentenheter till 8 3/4 %.

Inflationen (KPI) mäft från mars 1993 till mars 1994 var 1,8 %. Det finns tydliga tecken på att inflationsförväntningama för de närmast kommande åren har sjunkit och ligger inom ramen för inflationsmålet. De lägre inflationsförväntningama har medverkat till lägre räntor och visar sig i inflationsenkäter som redovisar allt lägre förväntad inflation. För en gynnsam inflationsutveckling talar också en jämfört med tidigare relativt svag peimingmängdstillväxt och minskande utlåning till allmänheten.

De lägre räntoma och deprecieringen av kronan sedan november 1992 har en påtagligt expansiv effekt på den svenska ekonomin (diagram 9.1). Sedan Riksbanken tvingades överge försvaret av den fasta valutakursen har kronan deprecierats med ca 18 % i förhållande till ecu-index. Om hänsyn också tas till kursförändringama gentemot främst dollar och yen är den effektiva deprecieringen närmare 22 %. Detta har givit en efterfrågestimulans via exporten men samtidigt en svag efterfrågan från hemmamarknaden. För att uppnå prisstabilitet på sikt skulle det vara önskvärt med en annan relation mellan växelkurs och ränta, dvs. i högre grad genom lägre räntor och i mindre grad genom en svag valutakurs. Efter en svag utveckling under hösten har kronan stärkts sedan i december mätt i ECU-index. Dollarkursen i svenska kronor ligger idag på samma nivå som i början av oktober, rant 8 kronon

Diagram 9.1 Ränte- och växelkursförändringarnas effekt på totala efterfrågan på ett års sikt, sammanvägning av ränte- och växelkursutvecklingen

Procentenheter, kvartal

Procent«nhet«r, kvartal 4


Prop. 1993/94:150 Bilaga 1


 


81      82     83     84     B5     86     87     88     89     90     91      92     93

Källa: Riksbanken.

Möjligheteraa att uppnå prisstabilitet är beroende av den samlade trovärdigheten hos penning- och finanspolitiken. Därför utgör sanerings­programmet för de offentliga finanseraa en viktig föratsättning för lägre


60


räntor och låg inflation. Om inte statsskuldens ökning bringas under    Prop. 1993/94:150 kontroll kommer farhågoraa för en inflationistisk utveckling att växa.    Bilaga 1 Detta understryker vikten av att den ekonomiska politiken som helhet utformas så att den är förenlig med prisstabilitet.

Även om det finns exempel på små handelsberoende nationer som lyckats väl med att bevara ett stabilt penningvärde samtidigt som de haft en rörlig växelkurs fmns det skäl för att Sverige på lång sikt bör sträva efter en fast växelkurs. En rörlig växelkurs ger upphov till osäkerhet om framtida växelkursen Detta kan i sin tur skapa kompensationskrav i form av riskpremier vilka leder till högre räntor och prisen

9.3  Den finansiella sektorn

Bankemas resultat för 1993 visar att huvuddelen av bankkrisen är passerad och att utvecklingen i den finansiella sektom är god. Resultaten har förbättrats och tre av de större affärsbankerna går med vinst. De förbättrade resultaten beror i huvudsak på sjunkande räntor och minskan­de kreditförluster, men en stor skillnad mellan in- och utlåningsräntor, höga provisionsintäkter på grand av hög aktivitet på finansmarknaderna samt rationaliseringar av verksamheten har också bidragit. Den kapitali­sering av bankema som skett tillsammans med förbättrade resultat gör att bankemas finansiella ställning inte längre utgör något hot mot kreditför­sörjningen i konjunkturappgången. Därmed har saneringen av finanssek­tora efter 1980-talets överdrifter undanröjt ett hinder för utbyggnad av produktionskapaciteten och bidragit till att öka föratsättningama för prisstabilitet.

Som ett resultat av den positiva utvecklingen inom finanssektora ses Bankstödsnämndens organisation och uppgifter över för att anpassas till den nya situationen. Regeringen har nyligen i en skrivelse till riksdagen utförligt redogjort för situationen i banksektom och statens åtgärder för att stärka det finansiella systemet (skn 1993/94:238).

10  Skattepolitik för tillväxt och utveckling av välfärden

Skattepolitiken är en väsentlig del av regeringens ekonomisk-politiska strategi i arbetet för en uthålligt hög tillväxt och en ökning av sys­selsättning och välfärd i det svenska samhället.

En uthålligt hög tillväxt föratsätter goda skattemässiga villkor för företagande, arbete och investeringar. Producenter och konsumenter bör ges incitament att beakta kostnadema för negativ miljöpåverkan och stimuleras till hushållning med knappa naturresursen

På sikt påverkas sysselsättningen positivt och arbetslösheten kan minska om skattekilama på företagande och arbete reduceras.

6 Riksdagen 1993194. 1 samL Nr 150                                                                    61

Rättelse: S. 74 rad 13 Tillkommit: I de pensionsålder.


Välfärden kan bevaras och vidareutvecklas genom en tillväxtbe-    Prop. 1993/94:150 främjande skattepolitik och genom att enskilda individer, hushåll och    Bilaga 1 företag ges föratsättningar att bättre ta tillvara olika konsumtions- och produktionsmöjligheten Detta leder också till en samhällsekonomiskt rimligare avvägning mellan verksamheter som utförs i den formella respektive informella sektom.

Regeringen har sedan sitt tillträde utformat sin skattepolitik med denna inriktning. Arbetet har bedrivits under två väsentliga föratsättningar.

En första föratsättning är den svenska ekonomins öppenhet med en stark integration i världsekonomin och ett allt starkare beroende av de interaationella kapitalmarknaderaa. De skattemässiga villkoren för företagande, arbete, konsumtion, investeringar och sparande i konkurrent­länderna blir därmed av allt större betydelse.

Den andra viktiga föratsättningen för skattepolitiken utgörs av de försämrade offentliga finansema under efterkrigstidens allvarligaste lågkonjunktur Till betydande del är denna orsakad av tidigare decenniers ekonomisk-politiska misstag, inte minst på skattepolitikens område.

Vissa av regeringens åtgärder på skatteområdet har varit direkt betingade av problemen inom den finansiella sektom. Fastighetsskatten på kommersiella lokaler har avskaffats för att stabilisera utvecklingen. Av delvis samma skäl och för att begränsa bostadskostnaderaa har fas­tighetsskatten för flerfamiljshus detta år sänkts från 2,5 till 1,5 % av taxeringsvärdet. Vidare kan nämnas slopandet av den s.k. flyttskatten. Detta bidrar till en ökad flexibilitet på bostads- och arbetsmarknaden.

En rad åtgärder har vidtagits för att förbättra villkoren för näringslivets expansion och tillkomsten av nya riktiga jobb, särskilt i mindre och medelstora företag.

1 ett första steg avskaffades 1991 förmögenhetsskatten på arbetande kapital och omsättningsskatten på aktien Skatten på privat pensions­sparande har sänkts. Den allmänna förmögenhetsskatten har reducerats och avvecklas fullt ut 1995. Samtidigt sänks den allmänna skattesatsen på kapitalinkomster till 25 %.

1 ett andra steg har fno.m år 1994 överbeskattningen av bolags­inkomster tagits bort genom att dubbelbeskattningen av utdelade och kvarhållna vinster eliminerats. Det senare åstadkoms schablonmässigt genom att skatten på reavinster halverats. Av främst intemationella skäl har denna för kapitalförsörjningen nödvändiga åtgärd utformats som en lättnad i ägarledet. Förändringama innebär att 1990 års skattereform fullföljs genom större likformighet i beskattningen av bolagskapital i vid mening genom likabehandlingen av eget kapital och lånat kapital. Detta framgår av diagram 10.1 där skatten på olika kapitalinkomster, med beaktande av skatt i företags- och ägarleden, redovisas för 1991 och 1994.

62


 


Diagram 10.1  Skatt på olika kapitalinkomster enligt 1991 och 1994 ärs skatteregler


Prop. 1993/94:150 Bilaga 1


Procent 70 T

60 50 40 30 20 10


1991    1994    1991*  1994

Skatt på avkastning på eget kapital

Kapitalavkastning i ensldld Utdelning I aktiebolag ndrlngsverksamtiat


1991    1994

Kvarhållen vinst I ol«bolag


A

1991    1994 Skatt på avkastning på lånat kapMal


 


* 41 % vid utdelning pä nyemitterade aktier med t>eaktande av bl.a. Annellavdrag.

Källa: Finansdepartementet.

Likformigheten i företagsbeskattningen har också förstärkts genom nya skatteregler för egenföretagare. Dessa har fått skattevillkor som väsentligen är likvärdiga med aktiebolagens. Nyföretagandet stimuleras genom att enskilda näringsidkare kan kvitta underskott under de första verksamhetsåren mot tjänsteinkomsten

Förändringama inom kapital- och företagsbeskattningen har gjorts för att stimulera kapitalbildning och sysselsättning i näringslivet. Goda skattevillkor för företagens ägare, inte bara för företagen, är ett nödvändigt element i en tillväxtpolitik som lägger tyngdpunkten på ny-och småföretagande och betonar entreprenörsskapets betydelse.

Villkoren för produktion i Sverige har förbättrats även i andra avseenden. Ett exempel utgörs av sänkningen av arbetsgivaravgifteraa som finansierats genom höjda konsumtionsskatten Sänkningen av energi­skatten för industrin, finansierad genom ett höjt skatteuttag på hushållens energikonsumtion, är ett annat exempel på en skatteväxling som förbättrar konkurrenskraften.

Som ett led i saneringsprogrammet har vissa miljö- och punktskatter indexerats, vilket eliminerar en aimars automatisk urholkning av det reala skatteuttaget.

1 det fastlagda saneringsprogrammet ingår ökade inkomster med 4 miljarder konor genom effektivare skatteindrivning. Också med hänsyn till tilltron till skattesystemet är det angeläget att skatter debiteras och betalas i enlighet med av riksdagen beslutade regien Detta uppnås bl.a. genom en utbyggnad av skattemyndighetemas kontrollverksamhet vilket möjliggör en effektivare taxering. Regeringen har bl.a. i årets budgetpro-


63


position föreslagit vissa resurstillskott för innevarande och nästa budgetån

På miljöskatteområdet kommer frågan om en ökad miljörelatering av skattesystemet att behandlas av en nyligen tillsatt parlamentarisk utredning. Utgångspunkten tas i en samhällsekonomisk värdering av befintliga miljö- och energiskatter, där effekteraa på miljö, sysselsättning och näringslivets konkurrenskraft skall belysas. Med samma utgångs­punkter skall utredningen vidare belysa föratsättningaraa för en s.k. skatteväxling där ett höjt skatteuttag på miljöskadlig verksamhet kan kombineras med sänkt skatt på arbete.

De senaste årens utveckling av skattekilen på arbete — den andel av en ökning av brattoinkomsten före alla skatter och avgifter som absorberas av höjda skatter och minskade bidrag — framgår av diagram 10.2.


Prop. 1993/94:150 Bilaga 1


Diagram 10.2  Total marginaleffekt för beskattat arbete


1989


1990


1991


1992


1993


1994


1995


 


Källa: Finansdepartementet.

Förändringama av skattema på arbete reducerade skattekilen t.o.m år 1993, varefter en svag uppgång har följt. Den senare förklaras, föratom av det temporära borttagandet av grandavdraget vid statlig inkomstbeskat­tning under åren 1994 och 1995, av de just införda egenavgifteraa till arbetslöshetsförsäkringen där förmånsanknytningen för närvarande är alltför svag. Ett räft utformat pensionssystem kan bidra till en fortsatt sänkning av skattekilama.

11   Arbetsmarknad och sysselsättning

Sedan överhettningen år 1990 har sysselsättningen minskat med drygt 550 000 personen Sysselsättningen inom industrin började sjunka redan i slutet av 1989. Vid tidigare tillfällen med sjunkande sysselsättning i den


64


 


privata sektom har antingen expansion inom den offentliga sektom eller    Prop. 1993/94:150
devalveringar tillgripits som motvikt. Detta är inte längre möjligt.
Bilaga 1

Den ekonomiska politiken lades om för att främja företagande och sysselsättning i privat sekton Som exempel kan nänmas att under 1991 sjönk antalet sysselsatta i industri och privat tjänstesektor med ca 75 000 personen En ungefär lika stor ökning kan föratses nästa ån Under mellantiden har arbetsmarknadspolitiken ställts inför svåra prov.

Politiken börjar nu ge resultat. Den öppna arbetslösheten minskar, liksom antalet långtidsarbetslösa. Antalet varsel sjunker kontinuerligt och antalet lediga platser ökan Även om utvecklingen således går åt rätt håll är obalanseraa på arbetsmarknaden fortfarande stora.

11.1  Arbetsmarknad och arbetsmarknadspolitik

Den svenska arbetsmarknadspolitiken har tidigare varit utformad för goda konjunkturer med höga vakanstal, avbratna av förhållandevis korta och granda nedgångar. Den har samspelat med en ökning av den offentliga sektoms efterfrågan på arbetskraft, som på kort sikt kunnat dämpa arbetslösheten. 1 ett längre perspektiv har den offentliga sysselsättningen knappast påverkat arbetslöshetens nivå, utan framförallt bidragit till en högre förvärvsfrekvens. Vid 1990-talets ingång var det inte längre möjligt att skjuta de strakturella problemen på framtiden. Detta försvårade arbetsmarknadspolitikens uppgifter, samtidigt som de snabbt växande kostnaderaa för åtgärderna förvärrade underskotten och undergrävde hushållens tillit till ekonomins utveckling.

För att arbetsmarknaden skall fungera väl krävs god anpassning både vad gäller pris och kvantitet. Löneanpassning måste möjliggöra flexibilitet såväl inom som mellan sektoren Kompensationstänkande måste brytas. Det krävs också en smidig kvantitetsanpassning. En väl fungerande matchning av arbetssökande och lediga jobb, yrkesmässig rörlighet och en även i övrigt mer flexibel arbetsmarknad minskar såväl riskeraa för överhettning och nya obalanser som kravet på lönedifferentiering.

Yrkesmässig rörlighet främjas av de ökade utbildningsinsatser som skett och sker både inom arbetsmarknadsutbildningen och det reguljära utbildningsväsendet. Rörligheten främjas av den slopade flyttskatten. Den nya tekniken, bl.a. informationsteknologin, ger idag helt andra förat­sättningar att åstadkomma rörlighet genom att de geografiska avstånden blir mindre intressanta. Arbetsplatseraa kan i högre grad än tidigare komma till människorna. Matchningen har fått bättre föratsättningar genom en utbyggd service hos arbetsförmedlingaraa och de ökade resurser dessa fått, liksom av det slopade monopolet för den offentliga förmedlingen.

Regeringens åtgärder är inriktade på att hävda de aktiva åtgärderaas företräde och motverka långtidsarbetslöshet, och samtidigt minska arbetsmarknadspolitikens negativa statsfinansiella effekter som motverkar en uppgång i ekonomin och därmed sysselsättningen.

65


Arbetsmarknadspolitikens utformning har således omprövats i syfte att    Prop. 1993/94:150 stimulera ett aktivt sökande, att stärka kompetensen genom utbildning och    Bilaga 1 praktik, att upprätthålla en anknytning till arbetsmarknaden och att underlätta den flexibilitet vad gäller löner och yrkesmässig röriighet som krävs för att möjliggöra fler reguljära arbeten samt att få fram kost­nadseffektiva åtgärden

Ersättningsnivån har sänkts vid arbetslöshet och vid deltagande i arbetsmarknadspolitiska åtgärden Den sänkta ersättningsnivån förstärker arbetslinjen genom att det blir mer lönsamt att snabbt ta ett reguljärt jobb även med en lägre lön jämfört med att vara öppet arbetslös eller att delta i åtgärden Därmed underlättas överföring av arbetskraft från delmarkna­der som tidigare haft höga lönen Särskilt om lönen vid den tidigare anställningen varit hög som en följd av en tidigare stor efterfrågan på denna delmarknad utgör en lönejustering en ofrånkomlig del av en flexibel arbetsmarknad som möjliggör en låg arbetslöshet utan accelere­rande löner och prisen

Den lägre ersättningsnivån bör hålla tillbaka löneökningar som skulle riskera att försämra konkurrenskraften. Att vi nu har en rörlig växelkurs innebär inte att de negativa effektema av sådana löneökningar kan undvikas. Sådana löneökningar riskerar i stället att leda till en sänkt kronkurs med ökade inflationsrisker som kan tvinga fram en pen­ningpolitisk åtstramning från Riksbanken.

Åtgärder har vidtagits för att skapa utrymme för fler arbetssökande i arbetsmarknadspolitiska åtgärder samtidigt som utgiftsökningen i arbets­marknadspolitiken motverkats. Viktiga exempel på nya åtgärder är ungdomspraktik och arbetslivsutveckling. Dessa åtgärder innebär att fler arbetslösa deltar i aktiva åtgärder och motverkar därmed passivisering. Fler ungdomar får arbetslivserfarenhet och äldre arbetslösa behåller kontakten med ett aktivt arbetsliv. Även regionalpolitiska åtgärder har vidtagits i syfte att skapa fler riktiga jobb.

Övergången till reguljära arbeten underlättas även av rekryteringsstöd samt, som en tillfällig åtgärd, ett generellt anställningsstöd (GAS) som främst syftar till att minska det omfattande övertidsuttaget och tidigare­lägga anställningar i nuvarande konjunkmrfas. Dessa och andra åtgärder som minskar företagens anställningskostnader bidrar till att öka arbets­marknadens flexibilitet.

Arbetsrätten har reformerats för att frigöra de mindre företagens växtkraft och öka arbetsmarknadens anpassningsförmåga bl.a. genom ökade möjligheter till tidsbegränsad anställning. I samma syfte har det offentliga monopolet på arbetsförmedling avskaffats. Arbetsmarknad­sutbildningen upphandlas numera i konkurrens vilket bidrar till effek­tiviseringar och lägre kostnaden

För att underlätta omstraktureringen av svensk ekonomi och ökad rörlighet har insatsema för att höja arbetskraftens kompetens betonats. Föratom kraftfulla satsningar som skapat fler platser inom gymnasies­kolan, vid universitet och högskolor, i folkhögskolor, arbetsmarknadsut­bildning och inom komvux har regeringen introducerat nya utbildnings­former såsom utbildningscheck, traineeutbildning och sommamniversitet.

66


Därmed bereds en betydande del av de arbetslösa utbildning som stärker Prop. 1993/94:150 deras ställning på en arbetsmarknad där förändringaraa i arbetslivet Bilaga 1 medför allt större krav på kompetens. Dessa insatser är också i framtiden av stor betydelse för att åstadkomma förflyttning av arbetskraft till delmarknader med mera långsiktiga sysselsättningsmöjligheten Kompe­tenshöjande åtgärder motverkar också uppkomsten av inflationsdrivande flaskhalsar på arbetsmarknaden.

Ett annat inslag är att förmedlingsinsatser, utbildning och andra aktiva åtgärder i ännu högre grad inriktas på personer med en svag ställning på arbetsmarknaden. Därigenom förebyggs definitiv utslagning av arbetskraft samt minimeras risken för samhällsekonomiskt ofördelaktiga åter­verkningar på lönebildningen.

De reformer av arbetsmarknadspolitiken, arbetsrätten och arbetslös­hetsförsäkringen som regeringen genomfört har lagt en god grand för sysselsättningsexpansion i det förbättrade konjunkturläge vi nu skönjer För att underlätta den strakturella anpassningen av den svenska ekonomin krävs framledes en särskild bevakning av tendenser till flaskhalsar inom olika sektorer av arbetsmarknaden. Åtgärder för att undanröja riskema för inflationsspridning från sådana sektorer blir viktiga de kommande åren.

11.2 Arbetsmarknad och fler riktiga jobb

Kroniskt hög arbetslöshet i en rad länder har inneburit att intresset har ökat för reformer som påverkar arbetsmarknadens funktionssätt. OECD menar att arbetslösheten i många länder i stor utsträckning förklaras av strakturella faktorer och att mer flexibla, mindre reglerade arbetsmark­nader ger den snabbaste sysselsättningstillväxten.

Åtgärder har vidtagits för att öka graden av löneflexibilitet (Australien, Nya Zeeland, Italien, Irland och Storbritannien) och många länder har också minskat graden av regleringar på arbetsmarknaden. Det senare har gjorts främst i de länder som tidigare gått längst på regleringsvägen (Grekland, Italien, Portugal och Spanien).

Dessutom har reformer genomförts i olika delar av välfärdssystemen i syfte att öka incitamenten att söka arbete eller att hålla fast det arbete man har (Belgien, Danmark, Nederländeraa, Spanien och i viss utsträck­ning Australien, Kanada och Nya Zeeland). I exempelvis Danmark har man skärpt kraven för att erhålla arbetslöshetsersättning och utökat antalet dagar under vilka arbetsgivama skall erlägga arbetslöshets­understöd. Trots genomförda förändringar menar OECD att behovet av reformer på europeiska arbetsmarknader fortsatt är mycket stort. I synnerhet finns det behov av att se över hur olika transfereringssystem samverkar och påverkar incitamentstrakturen.

För att nå målet om en så snabb sysselsättningsökning att arbetslösheten i Sverige minst halveras till decenniets slut måste arbetsmarknaden fungera bättre än under tidigare decennier Deua kräver flexiblare lönebildning och ökad rörlighet. En väl fungerande matchningsprocess är

67


också viktig.  Lönebildningen är väsentligen en uppgift för arbets-    Prop. 1993/94:150 marknadens parten På dem vilar ansvaret för att konkurrenskraften inte    Bilaga 1 urgröps men även att lönebildningen är så flexibel att den

a)   ger människor möjlighet att behålla jobben,

b)  ger de arbetslösa möjlighet att komma tillbaka i arbete igen, samt

c)   ger de nytillträdande möjlighet att komma in på arbetsmarknaden.

Det måste vidare vara möjligt för människor att gå över från delar­betsmarknader med låg efterfrågan till områden med hög efterfrågan utan att detta leder till kostnadsdrivande kompensationsspiralen

Ett antal åtgärder har vidtagits för att förbättra arbetsmarknadens flexibilitet samtidigt som utgiftsökningen i arbetsmarknadspolitiken motverkats genom att nya åtgärder till lägre kostnad har införts. Ungdomspraktik och arbetslivsutveckling innebär samma eller lägre ersättningsnivå som vid öppen arbetslöshet, och understiger ersättnings­nivån vid t.ex. beredskapsarbeten. Genom sådana åtgärder i stället för beredskapsarbeten stimuleras övergång till reguljära jobb eftersom dessa blir mer attraktiva än sysselsättning i arbetsmarknadspolitiska åtgärden Därmed minskas risken för att de arbetsmarknadspolitiska åtgärdema motverkar rörlighet och löneanpassning. Detta i sin tur minskar risken för att den totala arbetslösheten permanentas på en hög nivå.

Även den avgift på 1 000 kronor per månad som införts för ungdoms­praktik bidrar till att begränsa nettokostnaden för arbetsmarknads­politiken. Hänsyn måste också tas till att det vid en högre arbetslöshet är svårare att upprätthålla arbetslinjen genom övervakning och kontroll. Dänned ökar kravet på att det skapas ekonomiska incitament som stärker arbetslinjen och förebygger missbrak.

Ett viktigt inslag i en politik för fler riktiga jobb är att genom ut­bildningsinsatser i kombination med förmedlingsinsatser öka möjlighet­ema för enskilda människor att söka sig från delarbetsmarknader med hög arbetslöshet till delmarknader med låg arbetslöshet. Föratom den personliga tillfredsställelse som detta kan ge i många fall undviks lönedrivande flaskhalsar. Stora insatser har gjorts i detta avseende. Genom avskaffande av förmedlingsmonopolet bör förmedlingsprocessen bli effektivare. Stora utbildningssatsningar har gjorts för att upprätthålla de arbetslösas kompetens och kontakt med arbetsmarknaden och därmed öka deras möjligheter att komma tillbaks i arbete igen när konjunkturen förbättras. Av diagram 11.1 framgår att antalet personer som definitivt lämnat arbetskraften har kunnat begränsas till ca 100 000, trots att antalet sysselsatta har minskat avsevärt men För en betydande del av arbets­kraften har de framtida sysselsättningsmöjlighetema förbättrats genom utbildning.

68


 


Diagram 11.1  Utvecklingen pä arbetsmarknaden

Antal personer i tusental


Prop. 1993/94:150 Bilaga 1


 


4700 4600 4500 4400 4300 4200 4100 4000 39001


Personer I arbetskraften och i vissa
arb.markn.pol.
åtgärder*___


3800

1987   1988   1989    1990   1991    1992   1993   1994   1995 ♦Arbetsmarknadsutbildning, ungdomspraktik och arbetslivsutveckling.


Källor: Statistiska centralbyrån, AMS och Finansdepartementet.

11.3  Ungdomslöner

Arbetslösheten är särskilt hög för ungdomar såväl vid nuvarande som vid mera normala konjunkturlägen. Det finns flera olika anledningar till ungdomamas relativt höga arbetslöshet. Ungdomar, liksom andra s.k. inträdargrapper som t.ex. invandrare, tenderar att ha en hög arbetslöshet eftersom de i förhållandevis stor utsträckning måste finna ett jobb och således inte enbart hålla kvar ett tidigare jobb för att undvika arbetslöshet. Under den rådande nedgången har antalet lediga platser varit mycket lågt, vilket särskilt försämrar sysselsättningsmöjlighetema för ungdomar och andra som är nya på arbetsmarknaden.

Ungdomar har i allmänhet kort eller ingen arbetslivs- och yrkeserfaren­het, vilket försvagar deras ställning på arbetsmarknaden särskilt vid en låg grad av löneflexibilitet. Systemet med turordningsprincipen "sist in — först ut" vid varsel om uppsägning gynnar den som haft ett jobb länge.

Arbetslösheten för ungdomar började stiga redan under 1990 och fortsatte att öka stadigt under 1991 och 1992. Speciellt hårt drabbade blev ungdomar i åldem 16-24 år där 75 000 personer eller 19,6 procent av arbetskraften gick arbetslösa under 1993. Samtidigt som arbetslösheten steg minskade antalet ungdomar som befann sig i arbetskraften. Mellan 1990 och 1993 minskade arbetskraftsdeltagandet från 68 % till 52 % för ungdomama i åldrarna 16-24 ån Antalet personer i arbetskraften bland de äldre ungdomar minskade också men i något lägre takt. En orsakt till det   minskade   arbetskraftsdeltagandet   är  stark  expansion  av   olika


69


utbildningar och ungdomspraktik. Samtidigt ökade andelen studerande    Prop. 1993/94:150
som konsekvens av utbyggnaden av gymnasieskolan.
           Bilaga 1

De relativt höga ungdomslöneraa kan antas försvåra sysselsättnings­möjlighetema för ungdomar. Sedan slutet av 1960-talet har ålderslöne-profilen plattats ut i Sverige. Ungdomslöneraa i relation till lönema för vuxna ökade från slutet av 1960-talet fram till mitten av 1980-talet. Därefter finns det en tendens till ökade löneskillnaden Uppgången i relativlönerna var speciell kraftig för 18-19 åringar, vars lön uppgick till 55 % av vuxenlönen i slutet av 1960-talet. I mitten av 1980-talet hade relativlönema ökat till närmare 80 % av vuxenlönen.

Länder med s.k. lärlingssystem med förhållandevis låga lönekostnader som t.ex. Tyskland och Österrike har en ungdomsarbetslöshet som inte är markant högre än den genomsnittliga arbetslösheten.

Hög ungdomsarbetslöshet är särskilt allvarlig med hänsyn till att ungdomar som står utan arbete går miste om den erfarenhet och den kompetensutveckling som uppnås genom arbete. Detta försämrar deras sysselsättnings- och inkomstmöjligheter även på lite längre sikt. En anpassning av de relativa ungdomslöneraa utgör inte heller något påtagligt problem ur fördelningspolitisk synvinkel med hänsyn till att det gäller en begränsad tidsperiod då försörjningsbördan oftast är begränsad och att det är möjligheten att få ett reguljärt arbete snarare än lönen som avgör en ung persons möjligheter att uppnå en god ekonomisk standard. Genom en bra grand- och vidareutbildning undviks också att ungdomar fastnar i låglönejobb för längre tid.

Staten kan förbättra sysselsättningsmöjligheteraa för ungdomar genom att regelsystemen, bl.a. inom arbetsmarknadspolitiken, utformas på ett sätt som inte förhindrar en anpassning av ungdomslöneraa. Den lägre ersättningsnivån vid ungdomspraktik än vid beredskapsarbete liksom reglema för kontantstöd och utbildningsbidrag utgör exempel på regler som skapar utrymme för en sådan löneanpassning. De faktiska lönema bestäms emellertid genom kollektiva och individuella avtal mellan arbetsgivare och arbetstagare, som därmed har ett stort ansvar för att lönebildningen sker på ett sätt som inte försvårar sysselsättningsmöjlig­heteraa för ungdomar. Det kan därvid noteras att de faktiskt utbetalade lönema för denna grapp i dag väsentligt överstiger de kollektivavtalsenli-ga lägstalönema.

Konsekvenser av lagar och avtal på arbetsmarknadsområdet samt lönenivåns betydelse för ungdomars möjligheter att etablera sig är nu föremål för utredning. En särskild utredare har tillkallats med uppgift att beskriva och analysera ungdomars levnadsvillkor i ekonomiskt och socialt hänseende.

Utredaren har även till uppgift att klargöra ansvarsfördelning och samordningsbehov mellan stat och kommun beträffande offentliga åtgärder på arbetsmarknaden, riktade till ungdomar.

Vidare skall situationen på arbetsmarknaden för flickor, ungdomar med invandrarbakgrand samt utsatta ungdomar särskilt studeras.

Utredaren kommer att presentera sina förslag under juni 1994.

70


Tjänstebeskattningsutredningen har nyligen på regeringens uppdrag Prop. 1993/94:150 analyserat den privata tjänstesektoras utveckling. Ett betänkande har Bilaga 1 nyligen presenterats och remissbehandlas för närvarande. Utredningen hade också i uppdrag att belysa åtgärder med särskild inriktning på ungdomar. Denna fråga är dock relativt översiktligt behandlad i betänkandet. Det behövs därför ett kompletterande underlag som grand för fortsatta överväganden. En analys av för- och nackdelar med arbetsmarknadspoUtiskt motiverade insatser på detta område framför allt gentemot ungdomar pågår därför nu inom Finansdepartementet.

I diskussionen om ekonomisk politik koncentreras analysen ofta till den del av produktion och konsumtion som registreras i nationalräkenskap­ema och BNP. I sådana fall innebär analysen en begränsning i synsätt. För att få en fullständig bild och förståelse av ekonomins funktionssätt måste en analys av den BNP-registrerade delen av ekonomin kompletteras med analys av den informella sektom, dvs. framför allt hushållens ekonomiska produktion och konsumtion som inte registreras på någon marknad. Detta görs också i t ex seriösa skatteekonomiska analysen Icke desto mindre är det viktigt att framhålla betydelsen av goda ekonomiska föratsättningar för produktion och konsumtion i hushållen utan att för den skull på något sätt avvika från målen om bättre statsfinanser och ökad jämställdhet.

12  Åtgärder för att nå målen

Målen för regeringens ekonomiska politik är att genom en god och uthållig tillväxt bygga en stabil grand för välfärden och sysselsättningen. 1 denna strategi är under resten av 1990-talet två mål centrala: nya riktiga jobb och tillförlitliga trygghetssystem. Det första målet — nya riktiga jobb -innebär minst en halvering av arbetslösheten till slutet av 1990-talet, och bör ses som ett etappmål på vägen mot full sysselsättning på den reguljära arbetsmarknaden. Det andra målet — tillförlitliga trygghetssys­tem - innebär att medborgama skall kunna lita på att de system för trygghet och omsorg som det offentliga ansvarar för efter reformering kommer att fungera väl även i ett långt perspektiv.

Dessa mål är fullt möjliga att nå. Nödvändiga föratsättningar är emellertid en väl fungerande ekonomi, medlemskap i EU, sanering av de offenfliga finanseraa samt fortsatt prisstabilitet.

Ätgärder för snabb sanering av de offentliga finanserna

Eftersom det budgetår som följer på budgetåret 1994/95 enligt förslag från riksdagsutredningen omfattar 18 månader, dvs. perioden den 1 juli 1995 - den 31 december 1996, skulle en jämn fördelning av besluten avseende saneringsprogrammet leda till beslut om ca 15 miljarder kronor i förstärkningar Det gäller den del av saneringsprogrammet som avser minskade  transfereringar  och  ökade  inkomster  på  sammanlagt  46

71


miljarder kronon Det är emellertid regeringens avsikt att tidigarelägga Prop. 1993/94:150 delar av saneringsprogrammet så att beslut fattas nästa budgetår inte bara Bilaga 1 avseende dessa 15 miljarder kronor utan däratöver minst 10 miljarder kronon Regeringen kommer således i början av 1995 lägga förslag om budgetförstärkningar om minst 25 miljarder kronor. Eftersom riksdagen i och med denna proposition har förelagts förslag till beslut om drygt 19 miljarder kronor i budgetförstärkning kommer beslut därmed att ha fattats om drygt 44 av dessa 46 miljarder kronon

Regeringen avser vidare att då lägga fram förslag om 20 miljarder kronor i ytterligare budgetförstärkningar så att saneringsprogrammets totala omslutning därmed ökas från 81 till ca 100 miljarder kronor (avseende nettobudgeteffekt för den offentliga sektora i 1993 års penningvärde). Dessa tillkommande 20 miljarder kronor får genomslag på de offentliga finanseraa senast 1999. Huvuddelen av detta bör åstadkommas dels genom ytterligare åtgärder för att minska underskottet i pensionssystemet, dels genom åtgärder för att hålla utgifteraa för den offentliga konsumtionen realt oförändrade.

Mot bakgrand av det ansträngda samhällsekonomiska läget föreslår regeringen att, som närmare anges i det följande, begränsa rätten till delpension.

Statsskuldens ökning måste upphöra. Som närmare framgår av de beräkningar som redovisas i denna proposition är vid oförändrat saneringsprogram kravet för att hejda statsskuldens ökning som andel av BNP (nettoskuldkvoten) en BNP-tillväxt om ca 4 % i genomsnitt per år fno.m. 1996 t.o.m. 1999.

Tillväxttal om 4 % är historiskt sett höga. De är dock ingen omöjlighet med den starka uppgång vi nu ser, med de strakturella reformer som genomförts och som mognar ut med den ökade tillväxten, med en politik inriktad på fortsatta strakturella tillväxtbefrämjande reformer och goda villkor för företagande och produktion. De modeller som används i kalkylarbetet kan underskatta ekonomins flexibilitet och därmed även möjligheten att nå höga tillväxttal. Det är mycket svårt att i modelleraa ta hänsyn till effektema av bl.a. skattereformen, avregleringen av kreditmarknaden, arbetsmarknadsläget, den låga inflationen, den ökade intemationaliseringen, senare års konkurrensfrämjande åtgärder, samt de många strakturella åtgärder som i övrigt genomförts i transfererings­systemen och inom kommuner och landsting. Det handlar om en interaktion mellan en serie dynamiska förlopp som är svår att beakta i kalkyleraa.

Statsskuldens tillväxt är emellertid ett så allvarligt hot att den måste stoppas även vid en mindre gynnsam tillväxttakt än fyra procents BNP-ökning 1996-1999. Ränteoron under 1994 är liksom tidigare valutaoro allvarliga påminnelser om hur viktigt det är att ha säkerhetsmarginaler i den ekonomiska politiken.

Med en tidigareläggning av beslut om minst 10 miljarder kronor i det ursprangliga saneringsprogrammet och en utökning av saneringsprogram­met med ca 20 miljarder kronor kommer nettoskuldkvotens ökning att upphöra år 1999 inte bara i alteraativet med 4 procents genomsnittlig

72


tillväxt 1996-1999 utan även i alteraativet med 3 procents tillväxt 1996-    Prop. 1993/94:150
1999 (diagram 12.1).
                                                     Bilagal

Diagram 12.1  Den offentliga sektorns nettoställning 1995-1999

Andel av BNP, procent -32-,

-36

-40j        "'--■.:■-..                                             Alt. 4 %

-44j                            ""                _ _

Alt. 3 %
"*
°                                              "'--..                                   Förstärkt sanering

Alf. 2 %

-52 -56 -60

1995         1995         1997         1998         1999

Källa: Finansdepartementet.

År 1995 kommer beslut ha fattats om drygt 44 miljarder kronor i reducerade transfereringar och ökade inkomster inom programmet. Även de 35 miljarder kronor som motsvarar realt oförändrade utgifter för offentlig konsumtion fullföljs. Enligt nuvarande prognos kommer sålunda de reala utgifteraa för den offentliga konsumtionen år 1995 att understiga målet om oförändrade reala utgifter för offentlig konsumtion med 8 miljarder kronor, dvs. sparmålet uppnås med en råge om 8 miljarder kronor i denna del utöver de 7 miljarder kronor som oförändrad offentlig real konsumtion innebär under ett ån Därmed har beslut fattats om 59 av saneringsprogrammets 81 miljarder kronon

1 LK-kalkylema ingår beräknade statsinkomster från försäljning av Pharmacia AB. Nordbanken står närmast i tun Intäkteraa av dessa försäljningar väntas bli betydande. De avses i sin helhet användas för att reducera upplåningsbehovet.

1 särskilda bilagor eller just presenterade särpropositioner föreslås ett antal permanenta eller engångsvisa budgetförstärkningar

Föräldraförsäkringen: Förslag har lagts om en sänkning av ersättnings­nivån till 80 % med undantag för den månad som förbehålls vardera föräldera där ersättningen även fortsättningsvis är 90 %. Därigenom minskar de offentliga utgiftema med ca 900 miljoner kronor per ån

Lönegarantisystemet: Utgiftema har ökat kraftigt samtidigt som det visat sig att systemet har missbrakats. Riksdagen har därför tidigare skärpt regleraa. Ytterligare förändringar har nyligen presenterats för riksdagen. Förslaget innebär bl.a. att den anställningstid som kvalificerar för ersättning begränsas till sex månaden Den samlade besparingseffekten


73


 


av de föreslagna regeländringama beräknas minska utgifteraa med ca    Prop. 1993/94:150
25 %, vilket motsvarar netto ca 300 miljoner kronor nästa budgetån
      Bilaga 1

Pensionema: Det aviserade förslaget om ett reformerat pensionssystem är motiverat av strakturella skäl men inkluderar också en nettoförstärk­ning av de offentliga finansema. Mot bakgrand av de samhällsekonomis­ka restriktionerna är det däratöver nödvändigt att kostnadema för det nuvarande pensionssystemet minskas utan att det leder till orimliga kon­sekvenser för den enskilde. Det är därför regeringens ambition att vidta åtgärder för att höja den faktiska pensionsåldem med ett ä två år, bl.a. genom att, i enlighet med riksdagens beslut, stegvis höja pensionsåldem inom det nuvarande pensionssystemet till 66 ån Detta sker i samband med att arbetsmarknadsläget under de kommande åren successivt förbätt­ras. 1 de nu pågående fempartiförhandlingaraa inför nästa veckas proposition om pensionssystemets reformering har denna ambition förts fram. Diskussionema har inte lett till någon ändring av arbetsgrappens tidigare förslag i fråga om 65 års pensionsålder Regeringspartieraa avser då inte ensidigt förelägga riksdagen förslag om höjd pensionsålder

Delpensionen: Mot bakgrand av det ansträngda samhällsekonomiska läget föreslår regeringen att rätten till delpension fno.m. 1 juli 1994 begränsas till att ge kompensation motsvarande 65 % av det inkomstbort­fall som följer av en nedtrappning av arbetstiden på högst 10 timmar per vecka. Dessutom föreslås att åldersgränsen för delpension skall höjas från 60 till 62 ån Höjningen av åldersgränsen avses få fullt genomslag vid årsskiftet 1994/95. Regeringens förslag beräknas ha minskat utgifteraa för delpensionsförsäkringen med 2,1 miljarder kronor per år vid slutet av budgetåret 1998/99.

Skatteuppbörden: Ett led i saneringsprogrammet är effektivare skatteindrivning vilket skall öka skatteintäktema och minska fusket med ca 4 miljarder kronor per år till 1998. Riksdagen har för ökad skatte­kontroll beviljat skattemyndighetema ett resurstillskott för kontrollarbete m.m. om ca 200 miljoner kronon Riksskatteverket som fördelar medlen skall särskilt se till att insatsema blir tillräckligt koncentrerade för att ge avsedd effekt. De speciella problemen i landets största städer skall särskilt beaktas. Myndighetema skall redovisa specificerade planer för insatsema och gentemot RSV förbinda sig att uppnå vissa bestämda resultat. RSV skall senast den 15 maj 1994 till regeringen redovisa hur styming, samordning och uppföljning av insatserna för effektivare skattekontroll skall ske under innevarande och följande budgetån Enligt en försiktig bedömning baserad på RSVs anslagsframställning skulle en effekt om 2 miljarder kronor kunna uppnås.

Miljöskatter: Ökad användning av miljöskatter i syfte att stimulera en omvandling av ekonomin i mindre miljöbelastande riktning är ett viktigt inslag i regeringens politik.

Mot denna bakgrand läggs nu förslag om breddad NOX-avgift i syfte att begränsa utsläppen av kväveoxiden Förslag kommer att läggas fram om en differentiering av bensinskatten mellan s.k. miljöbensin och vanlig bensin.

74


Regeringen avser vidare att återkomma till riksdagen med ytterligare    Prop. 1993/94:150 åtgärder i överensstämmelse med saneringsprogrammet för att förhindra    Bilaga 1 att miljöskulden ökar.

Regeringen har nyligen förelagt riksdagen en proposition om vissa inkomst- och miljöskattefrågon Genom förslaget förstärks budgeten med nästan 500 miljoner kronor budgetåret 1994/95.

Inleveranser: Styrelsen i Nordbanken har föreslagit att utdelning sker till staten med närmare 600 miljoner kronon Ca 230 miljoner kronor därav avses täcka en förlust i Göta Bank och 360 miljoner kronor inlevereras till staten. Inleveransen från Vattenfall beräknas bli ca 500 miljoner kronor större än tidigare beräknats, vilket också engångsvis förstärker budgeten.

Beredskapslagring: Regeringen har i proposition 1993/94:141 lagt fram förslag om att den statliga beredskapslagringen av olja hos NUTEK skall upphöra och lagren avvecklas fram till år 1999. Nettoinkomstema från oljeförsäljningen har i enlighet med riksdagens tidigare beslut hittills använts för totalförsvarsändamål. En total utförsäljning innebär dock att nettoinkomsterna blir avsevärt större än vad som tidigare bedömts. Mot bakgrand av det statsfinansiella läget bör de merinkomster som följer av en total utförsäljning jämfört med tidigare planering tillgodogöras statsbudgeten. Budgetförstärkningen kan beräknas uppgå till minst 500 miljoner kronor vid utförsäljningens slut.

Regeringen har däratöver vidtagit ytterligare åtgärder i samma syfte.

Det offentliga åtagandet: Regeringen har tagit ett viktigt steg mot en föratsättningslös och återkommande prövning av statliga utgiftsåtaganden genom ett beslut i mars 1994 om nya generella kommittédirektiv (din 1994:23). Direktiven innebär att varje konunitté föratsättningslöst skall pröva det offentliga åtagandet inom det område som kommittén utreder De bakomliggande, egentliga målen som verksamheten är — eller varit — avsedd att främja skall vara den redovisade utgångspunkten för bedömningen om det är motiverat med just ett offentligt åtagande. Motiven och för- och nackdelar med ett offentligt åtagande skall bedömas, liksom för- och nackdelar utan ett sådant åtagande. På detta sätt får regeringen och riksdagen ett underlag för att ta ställning till och ompröva offentliga åtaganden.

Avregleringar: Ett snabbare sätt att nå liknande mål på konkurrens­området är att undersöka om de regler som krävs för att avhjälpa s.k. marknadsmisslyckanden eller som införts med hänvisning till särskilda motiv som hälsa och säkerhet utformas så att de skapar dolda eller oönskade konkurrensbegränsningar till nackdel för konsumenter, företag eller skattebetalare. Näringsdepartementet har inom sitt område tagit initiativ och givit hög prioritet åt insatser för avreglering och reformer av regler med betydelse för företagsamheten beträffande arbetsrätt, skatter, avreglering av offentliga monopol m.m.

För att säkerställa att detta avregleringsarbete bedrivs i hög takt och med god kvalitet har regeringen tillkallat en delegation för att ta initiativ som främjar konkurrens och effektivitet hos företag och i offentlig sekton Av delegationens arbete framgår att nämare 100 reformer bereds under denna mandatperiod. Inom kort kommer delegationen att avrapportera sitt

75


arbete som kommer att ligga till grand för fortsatta insatser under    Prop. 1993/94:150
kommande mandatperiod.
                                                Bilaga 1

Fortsatta strukturförändringar i socialförsäkringssystemen

Förtidspensoner: I en särskild bilaga föreslås ett antal förändringar av reglema inom förtidspensioneringen. Under en lång följd av år har det skett en kraftig ökning av antalet förtidspensionären För närvarande förtidspensioneras mer än hälften av varje årskull eller ca 60 000 personer per ån Utvecklingen har bl a belysts av Pensionsarbetsgrappen. Även om en viss ökning de allra senaste åren kan antas bero av en snabbare handläggning på försäkringskassoraa av de långa sjukfallen och således motsvaras av ett minskat antal långtidssjukskrivna torde det vara uppenbart att utvecklingen inte kan förklaras av ett sämre hälsoläge och försämrad arbetsmiljö. Ett bidragande skäl torde vara den svaga arbets­marknaden, trots att förtidspensionering av arbetsmarknadsskäl inte längre skall ske. Utvecklingen innebär att den genomsnittliga faktiska pensionsåldem har sjunkit till ca 59 ån

Förtidspensioneringen anges i saneringsprogrammet som ett område som måste förändras och där utgiftema måste sänkas. På samma sätt som goda resultat nåtts inom sjukförsäkringen när en passiv utbetalning av kontantstöd byts mot en aktiv rehabiliterande politik är det viktigt att förändra förtidspensioneringen, ur mänsklig synvinkel men också av statsfinansiella skäl. Det arbete med en översyn av förtidspensioneringen som pågår inom regeringskansliet kommer, i likhet med vad som skett inom sjukförsäkringen att, beröra ett flertal områden såsom ersättnings­nivå och andra regien Regeringen föreslår nu att antalet förtroendeläkare och deras arbetsinsats utökas kraftigt. Den enskilde förtroendeläkaren ges väsentligt vidgade möjligheter att medverka dels tidigt i bedönmingen av rätt till sjuk- och rehabiliteringspenning dels i prövningen och efter-kontrollen av förtidspensionsärenden. Regeringen bedömer att dessa åtgärder på sikt innebär väsentligt minskade utgifter inom socialförsäk­ringssystemet.

Delpensioner: Åtgärdema inom delpensionsområdet innebär både strakturella förbättringar och budgetförstärkningar.

Sjuk- och arbetsskadeförsäkringama: Ett viktigt ekonomiskt inslag i den fortsatta omläggningen av socialförsäkringaraa är också de stats­finansiella och samhällsekonomiska aspekteraa inom sjuk- och arbets­skadeberedningens arbetsområde. 1 uppdraget ingår även att se över förtidspensionssystemet.

Pensionema: En särskild proposition kommer inom kort att föreläggas riksdagen om ett reformerat pensionssystem med utgångspunkt i pensionsarbetsgrappens förslag. De föreslagna regelförändringama är mycket omfattande och syftar till att skapa en bättre överensstämmelse mellan ekonomiska föratsättningar och gjorda pensionsåtaganden. Ett beslut i bred parlamentarisk enighet kommer att starkt bidra till att undamöja dagens osäkerhet hos hushållen om hållbarheten i gjorda åtaganden.

76


En bättre fungerande arbetsmarknad och lönebildning           Prop. 1993/94:150

Bilaga 1 Som påpekats ovan är det en nödvändig föratsättning för en uthållig återhämtning av den svenska ekonomin att lönebildningen fungerar smidigt. Den begynnande sysselsättningsökningen måste ske utan att lönekostnadema accelererar. Som framgått ovan i kapitel 6 om de olika tillväxtscenariema är en väl fungerande lönebildning strategisk. Detta är samtidigt ett område där erfarenhetema från tidigare perioder är nedslående.

En rad studier pekar på lönebildningens betydelse för en icke-in­flatorisk tillväxt. Såväl EG:s vitbok om tillväxt, sysselsättning och konkurrenskraft som OECD:s arbetslöshetsstudie visar entydigt att en ökad rörlighet i olika avseenden är nödvändig om kampen mot arbets­lösheten skall kurma bli framgångsrik. Båda studiema betonar vikten av de arbetssökandens beredvillighet att acceptera nya jobb och arbetsupp­gifter, en yrkesmässig och en geografisk rörlighet samt en väl fungerande matchning mellan arbetssökande och lediga platsen

Under tidigare perioder har den svenska sysselsättningen kunnat hållas på hög nivå till priset av återkommande devalveringar och genom en lånefmansierad expansion av den offentliga sysselsättningen. Dessa utvägar står ej längre till buds. Ett tillkommande problem jämfört med tidigare konjunkturappgångar är att återhämtningen av den svenska ekonomin nu startar från en mycket hög arbetslöshetsnivå.

Huvudansvaret för att arbetsmarknaden skall kunna anpassa sig till ständiga förändringar i omvärlden vilar på arbetsmarknadens parten För att det skall vara möjligt att åstadkomma den kraftiga ökning av sysselsättningen som är önskvärd måste dessa medverka till ökad rörlighet och löneflexibilitet. Särskilt måste uppmärksammas sådana förändringar som medför att nytillträdande och arbetslösa släpps fram till nya jobb. Detta kan t.ex. ställa krav på anpassning av ingångs- och ungdomslönerna.

Även om huvudansvaret ligger hos arbetsmarknadens parter har även staten en viktig roll genom att skapa goda föratsättningar och regelsystem för en väl fungerande lönebildning. Genomförda förändringar i skattesys­tem, arbetsrätt och socialförsäkringssystem har just denna inriktning. De har numera utformats så att det skall löna sig bättre att arbeta. Arbets-marknads-och utbildningspolitiken måste även fortsättningsvis utformas så att rätt utbildade personer så långt möjligt har chansen att finnas på rätt plats beredda att anta erbjudanden om riktiga jobb när efterfrågan nu skjuter fart. Utbildningspolitiken måste särskilt anpassas till de lågut-bildades krav och önskemål samt behovet om återkommande fortbildning. Detta stället självfallet också krav på arbetsgivama.

En central uppgift är att underlätta matchningen mellan lediga arbeten och tillgänglig arbetskraft. Det slopade monopolet för den offentliga arbetsförmedlingen medverkar till detta. Regeringen har beslutat om en översyn av arbetsmarknadspolitikens omfattning, inriktning och av­gränsning. Regeringen avser vidare att se över kriteriema för att en arbetslös skall anses stå till arbetsmarknadens förfogande, för vad som

77

7 Riksdagen 1993/94. 1 samL Nr 150


är ett lämpligt arbete m.m. samt den praxis som utvecklats vid till-    Prop. 1993/94:150 ämpningen av kriteriema.  I översynen ingår även att belysa och i    Bilaga 1 förekommande fall föreslå motåtgärder mot s.k. svartjobb och missbrak av arbetslöshetsförsäkringen och de arbetsmarknadspolitiska medlen.

Det i budgetpropositionen aviserade arbetet med att identifiera och där så är lämpligt föreslå åtgärder för att motverka uppkomsten av flaskhalsar pågår. Avrapportering och eventuella förslag kan väntas mot slutet av 1994.

Okonventionella insatser mot arbetslöshet och för att öka arbetskraftens kompetens är betydelsefulla. Ett exempel på sådana insatser är det arbete som bedrivs av de s.k. Förayelseföretagen. Verksainheten går ut på att hjälpa arbetslösa att starta och driva företag under marknadsmässiga formen

Intemationella erfarenheter visar att arbetslöshetsförsäkringens utformn­ing har stor betydelse för lönebildningen och arbetsmarknadens funk­tionssätt. Regler som utformas så att den arbetslöse erbjuds ersättning under lång tid tenderar att ge upphov till permanent långtidsarbetslöshet. Vad som vid ett första påseende kan verka generöst visar sig vid närmare prövning utgöra en inkörsport till utslagning från arbetsmarknaden. Arbetslöshetsförsäkringen är inte heller avsedd att vara en permanent försörjningskälla utan ett tillfälligt stöd vid arbetslöshet. Den svenska försäkringen är utformad så att risk föreligger för en långvarig vandring mellan perioder med ersättning från arbetslöshetsförsäkringen och perioder med någon arbetsmarknadspolitisk åtgärd. De flesta åtgärder kvalificerar nämligen för en ny period med a-kassa. OECD har i sin rapport om den svenska ekonomin nyligen pekat på detta problem. Riksdagens revisorer har gjort samma konstaterande och enhälligt understmkit betydelsen av att undanröja sådana långtidsarbetslöshets-skapande regien

Regeringen har i en nyligen framlagd proposition föreslagit regelförän­dringar i arbetslöshetsförsäkringen som korrigerar för ovanstående bristen Förslaget irmebär att den period under vilken ersättning från arbetslöshetsförsäkringen och arbetsmarknadspolitisk åtgärd kan varvas begränsas. Den sammanlagda perioden med a-kassa och åtgärd begränsas därmed normalt till ca två och ett halvt ån

Även det ovan nämnda förslaget för lönegarantin innebär sådana regelförändringar att arbetsmarknadens funktionssätt förbättras.

Andra åtgärder för att öka ekonomins utvecklingskraft

För att målet om snabb och hållbar ekonomisk utveckling skall kunna nås krävs en stor öppenhet för förändringar i allmänhet och inom arbetslivet i synnerhet. Genombrottet för informationsteknologin (IT) förändrar i grunden många av dagens villkor för företagande, arbetsliv och med­borgarinformation. Transaktionskostnaderaa och priset för information minskar högst väsenfiigt. Information kan göras tillgänglig oberoende av

78


 


tid och ram och i former och tillämpningar som också driver själva    Prop. 1993/94:150
kunskapsutvecklingen framåt.
                                          Bilaga 1

1 flera länder tas nu initiativ för att främja utveckling och tillämpning av IT. Det är angeläget att Sverige med insatser såväl inom den offentliga sektom som inom näringslivet även i fortsättningen tillhör de ledande nationema. Goda föratsättningar finns, inte minst genom vårt väl utbyggda telekommunikationsnät och den avreglering som genomförts.

Det är mot denna bakgrand som regeringen har beslutat att inrätta en kommission för att främja tillämpningen av informationsteknologin. I propositionen Högre utbildning och forskning för kompetens och konkurrenskraft (prop 1993/94:177) föreslås att särskilda resurser skall avsättas för detta ändamål. Av de återstående medlen från de f.d. löntagarfondema som Fond 92-94 förvaltar skall 13,70 % eller i dagsläget ca 1 miljard kronor avsättas till en stiftelse för att främja ökad användning av IT. Kapitalet får förbrakas på en relativt kort tid, dock lägst fyra ån

Regeringen har vidare i proposition 1993/94:206 nyligen lagt förslag om en ökning av det finansiella stödet till innovationer. Detta är ett led i det pågående arbetet att främja ny- och småföretagandet. Avsikten är att med detta finansiella stöd tmderlätta exploateringen av uppfinningar och innovationer i Sverige. En stiftelse, Innovationscentmm, skall bildas och tillföras 6,85 % av tillgångaraa i Fond 92-94. Det motsvarar i dagsläget ca 500 miljoner kronon Stiftelsen skall främst finansiera innovationer i ett tidigt skede, där bristen på kapital för närvarande är tillväxthämman-de.

79


Statsbudgeten och särskilda frågor        Prop. 1993/94:150

Bilaga 1

1   Statsbudgeten budgetåren 1993/94 och 1994/95

1.1  Beräkningsförutsättningar

Vid beräkning av statsinkomstemas utveckling är de antaganden som görs om inkomstutvecklingen i samhället av stor betydelse. Riksrevisions­verket (RRV) har under hand lämnat en beräkning av statsbudgetens inkomsten (Beräkningen i sin slutgiltiga utformning har RRV publicerat den 21 april 1994). En sammanfettning av beräknmgen finns i bilaga 1.3. De antaganden som RRV räknat med redovisas i tabell 1. Regeringen räknar med delvis andra antaganden än RRV. Även dessa antaganden redovisas i tabell 1.

Ikbell 1.  Antaganden om den ekonomiska utvecklingen

Procentuell förändring från föregående år

1993                1994                1995

 

 

RRV

Regeringen

RRV

Regeringen

RRV

Regeringen

Lönesumma

- 1,5

- 1,5

3,0

3,0

4,7

4,3

Konsumentpriser

 

 

 

 

 

 

årsgenomsnitt

4,7

4,7

1,5

1.6

2,6

2,7

Privat konsumtion.

 

 

 

 

 

 

löpande priser

2,2

2,2

4,0

4,0

5,7

5,4

I RRV:s beräkningar avseende budgetåren 1993/94 (statsbudgetens inkomster och utgifter) och 1994/95 (statsbudgetens inkomster) har verket tagit hänsyn till beslut som riksdagen fattat före den 24 mars 1994. RRV har även beaktat förslag från regeringen före denna tidpunkt. Regeringen har däratöver beaktat även de riksdagsbeslut som fattats under återstoden av mars samt de förslag från regeringen som lagts fram efter den 24 mars och fram till och med den 13 april. Det får ankomma på riksdagens finansutskott att göra justeringar för de ytteriigare förändringar som regeringen inte har kunnat beakta.

1.2 Statsbudgetens inkomster och utgifter under budgetåret 1993/94

RRV presenterade den 21 april 1994 i sin budgetprognos nr 5 en ny beräkning av budgetutfallet för budgetåret 1993/94. Beräkningaraa av inkomstema för budgetåret 1993/94 redovisas också i verkets inkomstbe­räkning.

80


 


Inkomster                                                                    Prop. 1993/94:150

Bilaga 1 I statsbudgeten uppgår inkomstema för innevarande år till 343 990 miljoner kronon  I sin inkomstberäkning beräknar RRV de totala inkomstema för budgetåret 1993/94 till 368 936 miljoner kronon

I det följande redovisas de förändringar av inkomstema i förhållande till RRV:s beräkning som regeringen funnit nödvändiga.

Till följd av vad som nyss anförts om den ekonomiska utvecklingen räknas inkomsttiteln Fysiska personers inkomstskatt upp med 182 miljoner kronon Den allmänna sjukförsäkringsavgiften uppbärs till­sammans med preliminär inkomstskatt och påverkar således inkomsttiteln Fysiska personers inkomstskatt. Avgiften skall därefter omföras till inkomsttiteln Allmän sjukförsäkringsavgift. Avgiften skall omföras månadsvis under inkomståret och med slutreglering andra året efter inkomståret. Omföringsmånad skall vara uppbördsmånad. Med anledning av detta räknas inkomsttiteln Fysiska personers inkomstskatt ner med 9 366 miljoner kronon Inkomsttiteln Allmän sjukförsäkringsavgift räknas upp med motsvarande belopp 9 366 miljoner kronon Sammanlagt har inkomsttiteln Fysiska personers inkomstskatt räknats ner med 9 184 miljoner kronon Inkomsttiteln Juridiska personers inkomstskatt räknas upp med 25 miljoner kronor till följd av vad som tidigare anförts om den ekonomiska utvecklingen.

Till följd av ny information om den ekonomiska utvecklingen räknas inkomsttiteln Mervärdesskatt ner med 500 miljoner kronon Inkomsttiteln Tobaksskatt justeras av samma orsak ner med 12 miljoner kronor och inkomsttiteln Skatt på spritdrycker iusteias ner med 15 miljoner kronon

Sammanlagt innebär avvikelsen från RRV:s beräkning en nedskrivning av inkomstema för budgetåret 1993/94 med 320 miljoner kronon Regeringen beräknar således statsbudgetens inkomster för budgetåret 1993/94 till 368 616 miljoner kronon Förändringama i förhållande till RRVs beräkningar framgår av tabell 2.

81


 


Tabell 2.  Avvikelser mot RRV:s beräkningar av statsbudgetens inkomster budgetåret 1993/94

TUsental Icronor


Prop. 1993/94:150 Bilaga 1


 


Inkomsttitel/Inkomsthuvud/Inkomstgrupp

RRVs beräkning

Förändring enligt före­draganden

llll    Fysiska personers inkomstskatt

1121   Juridiska personers inkomstskau

1222   Allmän sjukförsäkringsavgift

1411   Mervärdesskatt

1421   Tobaksskatt

1425   Skatt på spritdrycker

Summa inkomster

Summa förändringar enligt regeringen

Summa regeringen

4     926 000
26 791 000

0

115 300 000

7 175 000

5       990 000

368 935 547

- 9 184 000

25 000

9 366 000

-        500 000

-          12 000

-          15 000

-      320 000
368 615 547

Utgifter

I statsbudgeten för innevarande år uppgår utgiftema till 549 662 miljoner kronon RRV beräknar nu de totala utgiftema till 565 805 miljoner kronon Verket prognosticerar utgiftema exkl. statsskuldräntor till 470 805 miljoner kronor för budgetåret 1993/94.

Enligt ovannämnda budgetprognos från RRV beräknas utgiftema för statsskuldräntoma till 95 000 miljoner kronor för budgetåret 1993/94. Regeringen beräknar att utgiftema för statsskuldräntor kommer att uppgå till 93 000 miljoner kronon Skillnaden mellan regeringens och RRVs prognos av räntoma på statsskulden förklaras till största delen av skillnader i räntenivåer vid de olika beräkningstillfallena. Regeringen beräknade i budgetpropositionen anslaget Räntor på statsskulden m.m. till 96 (XX) miljoner kronon Förändringen sedan statsbudgeten förklaras av höstens fallande räntor som lett till att de flesta emissioner av stats­obligationer, som skett hittills under budgetåret, skett till överkurser och således lett till stora inkomsträntor som innebär att nettot på anslaget minskar.

Vad avser belastningen på övriga utgiftsanslag exkl. statsskuldräntor så justerar regeringen upp anslaget Räntebidrag m.m. med 2 5(X) miljoner kronon Anledningen är nya mera exakta beräkningar av Boverket framför allt när det gäller tidpunkten då lägre marknadsräntor första gången visar sig i räntebidragsärendena i form av lägre bidragsutbe­talningar och effektema av att festighetsägama såvitt gäller nya bidragsä­renden fno.m. år 1992 har möjlighet att välja tidpunkt för den första bidragsutbetalningen. Till följd av att regeringen gör en annan bedömning än RRV vad avser kommunersättningar för kvotflyktingar justeras anslaget Ersättning till kommuner för åtgärder för flyktingar m.m. ner med 257 miljoner kronon Samma anslag justeras även upp med 56 250 000 kronor till följd av regeringens beslut om att bam och bam­familjer som sökte uppehållstillstånd före den första januari 1993, men som inte fått sina ärenden slutligt prövade, skall få stanna i Sverige.


82


Dessutom beräknar regeringen något högre utgifter för kvotöverföring med anledning av beslutet att överföra ytterligare skyddsbehövande (prop. 1993/94:51, 1993/94:SfU06, rskn 1993/94:76 Om överföring och mottagande av flyktingar från f.d. Jugoslavien m.m.) och justerar därmed upp anslaget Överföringar och arulra åtgärder för flyktingar m.m. med 18 miljoner kronon

lbell 3.  Räntor på statsskulden budgetåret 1993/94

Miljarder kronor


Prop. 1993/94:150 Bilaga 1


 


Beräkning till grund för stats­budgeten


Nuvarande beräkning


 


Räntor på lån i svenska kronor Räntor pä län i utländsk valuta Valutaföriuster, netto

Sununa


61,5

24,3 10,2

96,0


49,8 23,3 19,9

93,0


Regeringen beräknar att anslagsbehållningama på reservationsanslag under irmevarande budgetår kommer att öka med 3 180 miljoner kronon Denna beräkning överenstärruner med RRVs. Regeringen beräknar den totala anslagsbehållningen till 34 615 miljoner kronor, vilket inkluderar de indragningar av anslagsbehållningar på reservationsanslag som skett under budgetåret.

För Beräknat Tillkommande utgiftsbehov, netto tar RRV upp 1 miljard kronon Regeringens beräkning överenstämmer med detta.

Sammantaget räknar regeringen därmed med att utgiftema under budgetåret 1993/94 kommer att uppgå till 566 123 miljoner kronon Beräkningama sammanfattas i tabell 4.

Tabell 4.  Statsbudgetens utgifter budgetåret 1993/94

Miljoner kronor

Regleringsbrev       RRV     Regeringen


Utgiftsanslag exkl. statsskuldräntor

och exkl. beräkningsanslag

Statsskuldräntor

Förändring i anslagsbehållningar

Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto

Summa


 

444 922

472 985

475 303

96 000

95 000

93 000

1 500

-3 180

-3 180

7 240

1 000

1 000

549 662       565 805       566123


 


' Jämförelserna mellan anvisat belopp pä utgiftssidan och beräknat utfall sker mot regleringsbrev då regeringen efter riksdagens beslut om statsbudget för budgetåret 1993/94 genomfört tekniska justeringar på myndighetemas förvaltningskostnadsanslag (jfr. prop. 1992/93:100, bil. 1, avsnitt 2.2.3, bet. 1992/93:FiU20, rksr. 1992/93:189).


83


 


1.3 Statsbudgetens inkomster och utgifter under budgetåret   Prop. 1993/94:150
1994/95
                                                        Bilaga 1

Inkomster

Sedan budgetpropositionen förelades riksdagen har dels ett antal propositioner innebärande inkomstförändringar förelagts riksdagen, dels har den ekonomiska bilden förändrats. Regeringen lägger nu ytterligare förslag som påverkar inkomstnivån.

RRV beräknar statsbudgetens totala inkomster till 367 247 miljoner kronor för budgetåret 1994/95. 1 det följande redovisas de förändringar i beräkningama av inkomstema i förhållande till RRVs beräkningar som regeringen furmit nödvändiga.

Inkomsttiteln Fysiska personers inkomstskatt räknas ner med 155 miljoner kronor till följd av vad som anförts om den ekonomiska utvecklingen. Med anledning av att hänsyn tagits till de effekter av kommumegleringama som presenteras senare idag justeras inkomsttiteln Fysiska personers inkomstskatt upp med 962 miljoner kronon Vidare har inkomsttiteln Fysiska personers inkomstskatt justerats ner med 57 miljoner kronor till följd av de förslag om ändrade skatteregler från fåmansbolag och enskilda näringsidkare m.m. som skatteministem presenterar senare idag. Vidare har inkomsttiteln Fysiska personers inkomstskatt räknats ner med 2 755 miljoner kronor till följd av en tidigareläggning av den allmänna sjukförsäkringsavgiftens omläggning. Inkomsttiteln Allmän sjukförsäkringsavgift har räknats upp med motsva­rande belopp, 2 755 miljoner kronon Inkomsttiteln Allmän sjukför­säkringsavgift har med hänsyn till vad som anförts om den ekonomiska utvecklingen justerats ner med 2 miljoner kronon Sammanlagt har inkomsttiteln Fysiska personers inkomstskatt justerats ner med 2 005 miljoner kronon Inkomsttiteln Allmän sjukförsäkringsavgift har sarrunan­lagt räknats upp med 2 753 miljoner kronon

Till följd av vad som nyss anförts om den ekonomiska utvecklingen justeras inkomsttiteln Juridiska personers inkomstskatt upp med 181 miljoner kronon Som en följd av förslaget till upplösning och beskattning av Landshypoteks reservfonder i det kreditmarknadsbolag som föreslås bildas per 1 januari 1995 justeras inkomsttiteln Juridiska personers inkomstskatt upp med 26 miljoner kronon Sammantaget har inkomsttiteln Juridiska personers inkomstskatt justerats upp med 207 miljoner kronon

Till följd av vad som anförts om lönesummans utveckling justeras inkomsttiteln Beskattning av tjänstegmppliv ner med 5 miljoner kronon Samtidigt räknas inkomsttitel Folkpensionsavgift ner med 60 miljoner kronor och inkomsttiteln Sjukförsäkringsavgift, netto med 86 miljoner kronon Av samma anledning justeras inkomsttiteln Övriga socialavgifter, netto ner med 13 miljoner kronon

Med anledning av ny information om den ekonomiska utvecklingen räknas inkomsttiteln Mervärdesskatt ner med 5(X) miljoner kronon Till följd av förslaget om ändrade avdragsregler för lätta lastbilar har

84


 


inkomsttiteln Mervärdesskatt räknats ner med 33  miljoner kronon    Prop. 1993/94:150 Sanmianlagt har inkomsttiteln Mervärdesskatt räknats ner med 533    Bilaga 1 miljoner kronon

Inkomsttiteln Bensinskatt har räknats upp med 22 miljoner kronor till följd av vad som tidigare anförts om konsumentprisemas utveckling. Med anledning av vad som tidigare anförts om den privata konsumtionens utveckling har inkomsttiteln Tobaksskatt justerats ner med 37 miljoner kronon Av samma orsak har inkomsttiteln Skatt på spritdrycker räknats ner med 12 miljoner kronor, inkomsttiteln Skatt pä vin ner med 7 miljoner kronor och inkomsttiteln Skatt på maltdrycker ner med 6 miljoner kronon Inkomsttiteln Energiskatt har justerats upp med 23 miljoner kronor med anledning av vad som tidigare anförts om konsu­mentprisemas utveckling. Vidare har inkomsttiteln Energiskatt justerats upp med 530 miljoner kronor till följd av förslaget om ändrad miljöklass­ificering av oljeprodukter som skatteministem presenterar senare idag. Sammanlagt har inkomsttiteln Energiskatt justerats upp med 553 miljoner kronon Inkomsttiteln Skatt på spel har räknats ner med 35 miljoner kronor till följd av regeringens förslag om slopad bingoskatt från 1 januari 1995. Med anledning av ny information om den ekonomiska utvecklingen har inkomsttitel Ränteinkomster på lån för bostadsbyggande räknats upp med 93,5 miljoner kronon Av samma orsak har inkomsttiteln Räntor på energilån räknats upp med 3,4 miljoner kronon

Fno.m. den 1 juli 1994 kommer Försvarsmakten att betala hyra för mark, vissa anläggningar och lokaler till Fortifikationsverket. Hyran skall bl.a. täcka de kapitalkostnader verket har för de fastigheter Försvarsmak­ten disponerar. Dessa fastigheter är finansierade med avkastningspUktigt statskapital. Däratöver gäller att Fortifikationsverket skall inleverera ett belopp motsvarande avskrivningarna på fastighetema. I prop. 1993/94: 1(X) (bil. 1 och 5) beaktades derma omläggning för budgetåret 1994/95. En fortsatt invärdering har sedan skett under våren. Med anledning av detta räknar regeringen upp inkomsttiteln Avskrivningar på fastigheter med 39,5 miljoner kronor och inkomsttiteln Uppdragsmyndigheters m.fl. komplementkostnader med 40,8 miljoner kronon

Sammanlagt innebär detta att inkomsteraa räknas upp i förhållande till RRV:s beräkningar med 913,2 miljoner kronor för budgetår 1994/95. Regeringen beräknar således statsbudgetens inkomster för budgetåret 1994/95 till 368 161 miljoner kronon Förändringen i förhållande till RRVs beräkningar framgår av tabell 5.

85


lbell 5. Avvikelser mot RRV:s t>eräkningar av statsbudgetens inkomster budgetåret 1994/95

TUsental kronor


Prop. 1993/94:150 Bilaga 1


 


Inkomsttitel/Inkomsdiuvud/Inkomstgrupp


RRVs

beräkning


Förändring

enligt

regeringen


 

llll

Fysiska personers inkomstskatt

19 132 000

-2 005 000

1121

Juridiska personers inkomstskatt

24 831 000

207 000

1123

Beskattning av tjänstegruppliv

1 109 000

-5 000

1211

Folkpensionsavgift

37 205 000

-60 000

1221

Sjukf()rsäkringsavgift,netto

11 014 000

- 86 000

1222

Allmän sjukförsäkringsavgift

4 038 000

2 753 000

1251

Övriga socialavgifter, netto

5 270 000

- 13 000

1411

Mervärdesskatt

115 700 000

- 533 000

1421

Bensinskatt

22 544 000

22 000

1424

Tobakskatt

7 693 000

-37 000

1425

Skatt på spritdrycker

6 100 000

- 12 000

1426

Skatt på vin

3 244 000

-7 000

1427

Skatt på maltdrycker

3 050 000

-6000

1428

Energiskatt

18 996 000

553 000

1454

Skatt på spel

130 000

-35 000

2332

Ränteinkomster pä län för

 

 

 

bostadsbyggande

2 957 700

93 500

2351

Räntor på energispariån

110 761

3 421

5121

Avskrivning av fastigheter

580 000

39 500

5131

Uppdragsmyndigheters m.fl.

 

 

 

komplementkostnader

2 600 000

40 800

Summa inkomster

367 247 456

 

Summa förändringar enligt regeringen

 

913 221

Summa regeringen

 

368 160 677

Avslutningsvis redovisas förändringama i indelningen av sfetsbudgetens inkomster i förslaget till statsbudget för budgetåret 1994/95 (tabell 6).

IVibeU 6. Förslag till förändringar i uppställningen av statsbudgetens inkomster för budgetåret 1994/95


Inkomsttitel/Inkomsthuvudgrupp/Inkomstgrupp


Förslag


 


1122   Avskattning av företagens reserver            Upphör

2111   Postverkets inlevererade överskott             Upphör
2116   Affärsverket svenska kraftnäts inlevererade utdelning

och inleverans av motsvarighet till statlig skatt      Namnändring
2119   Affärsverket svenska kraftnäts inleverans av mot­
svarighet till statlig skatt
                                        Upphör
2325   Räntor på Postverkets statslån
                   Upphör
2547   Avgifter för Post och Telestyrelsens verksamhet
          Namnändring
5143   Avskrivning på ADB-utrustning
                     Upphör

Utgifter

I det slutliga förslaget till statsbudget för budgetåret 1994/95 uppgår utgiftema till 518 830 miljoner kronon

I årets budgetproposition upptogs utgiftema till 532 129 miljoner kronon Av detta belopp svarade utgiftsanslagen exkl. statsskuldräntor för


86


 


430 629 miljoner kronon Tillkommande utgiftsbehov samt minskning av    Prop. 1993/94:150 anslagsbehållningar svarade sammantaget för 16 500 miljoner kronon    Bilaga 1 Räntoma på statsskulden beräknades uppgä till 85 OCX) miljoner kronon

Sedan riksdagen förelades budgetpropositionen har dels ett antal propositioner innebärande anslagsförändringar förelagts riksdagen, dels har riksdagen beslutat om vissa ändringar i förhållande till förslagen i budgetpropositionen. Vidare lägger nu regeringen ett antal ytteriigare förslag. Om riksdagen bifeller förslagen i propositionema ökar de sam­lade utgiftsanslagen med ca 16 701 miljoner kronon Detta belopp rymmer ett flertal utgiftsförändringar, varav de största är att hänföra till förändringar på anslaget Räntebidrag m.m., regeringens förslag om införande av vårdnadsbidrag (prop. 1993/94:148 Vårdnadsbidrag) samt omläggningen av bostadstillägg till pensionärer (prop. 1993/94:173 Bostadstillägg till pensionärer).

1 samband med regeringens beräkning av anslagskonsekvensema har en specifikation upprättats över föreslagna och i förekommande fall beslutade anslagsförändringar på statsbudgeten i förhållande till budget­propositionen. Denna specifikation täcker i princip perioden t.o.m. 13 april 1994.

Anslaget Räntor på statsskulden m.m. upptogs i budgetpropositionen för budgetåret 1994/95 till 85 000 miljoner kronon Belastningen på detta anslag är beroende av den ackumulerade statsskulden under det budgetår för vilket anslaget anvisas och av räntenivån inom och utom landet samt av bokföringsmässiga valutadifferenser till följd av ändrade växelkurser vid omsättning eller återbetalning av utlandslån. Regeringen beräknar nu belastningen på anslaget till 76 000 miljoner kronon Förändringen sedan budgetpropositionen förklaras till största delen av ett lägre underskott i statsbudgeten, en stärkt kronkurs och fallande intemationella räntor samt att överkursema vid emissioner beräknas bli större. Regeringen gör en arman bedönming på anslaget Räntor på statsskulden m.m. jämfört med Riksgäldskontoret som i sitt förslag till inkomst- och utgiftsstat för Räntor på statsskulden m.m. som redovisas i bilaga 1.4 redovisar 87 000 miljoner kronon Detta beror på att regeringen baserar beräkningen på de antaganden om räntenivån som finns publicerade i den reviderade nationalbudgeten. Riksgäldskontoret baserar däremot sin beräkning på stopp-ränta, dvs den räntenivå som rådde det datum beräkningen genomfördes.

Sanmiantaget irmebär detta att statsbudgetens utgiftsanslag för budgetåret 1994/95 uppgår till sammanlagt 447 330 miljoner kronon

 

Tabell 7.  Räntor på statsskulden budgetåret

Miljarder kronor

1994/95

Nuvarande beräkning

Räntor på lån i svenska kronor Räntor på lån i utländsk valuta Valutaförluster, netto

Summa

47,5

24,2

4,3

76,0

87


 


I syfte att få en så långt möjligt rättvisande bild av hela belastningen    Prop. 1993/94:150 på statsbudgeten beräknas, utöver utgiftsanslagen, på statsbudgetens    Bilaga 1 utgiftssida även medel för förändringar i anslagsbehållningar och beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto.

I budgetpropositionen beraknaåesförbrukningen av anslagsbehållningar på reservationsanslag under budgetåret 1994/95 komma att uppgå till 4 500 miljoner kronor netto. De propositioner innebärande anslagsför­ändringar som därefter förelagts riksdagen motiverar ingen ändring av den beräkning som gjordes i budgetpropositionen. Därför räknar regeringen även nu med att anslagsbehållningama minskar med 4 5(X) miljoner kronor under budgetåret 1994/95.

Posten Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto förs upp på budgetens utgiftssida. Vid beräkningen av derma post görs en uppskattning av sädana utgifts- och inkomstförändringar som inte förts upp på något annat ställe i budgeten.

I budgetpropositionen beräknades denna post till 12 000 miljoner kronon Denna post beräknas nu till minus 9 000 miljoner kronon Den stora minskningen förklaras dels av att regeringen imder våren förelagt riksdagen ett antal propositioner, vars anslagsbelastning i budgetpro­positionen reserverats i tillkommande utgiftsbehov, dels av beräknade intäkter till följd av regeringens avsikt att sälja aktier i Pharmacia AB.

Ibbell 8.  Statsbudgetens utgifter budgetåret 1994/95

Miljoner kronor

Budget-           Ny

propositionen  beräkning

430 629

447 330

85 000

76 000

4 500

4 500

12 000

-9000

Utgiftsanslag exkl. statsskuldräntor

Statsskuldräntor

Förändring av anslagsbehållningar

Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto

Summa                                           532 129         518 830


1.4 Statsbudgetens saldo för budgetåren 1993/94 och 1994/95

Med hänvisning till redovisningen i det föregående beräknas utfallet av statsbudgetens inkomster och utgifter för irmevarande budgetår och i förslaget till statsbudget för budgetåret 1994/95 enligt vad som framgår av tabellema 9 och 10.

Beräkningen av budgetutfallet för irmevarande budgetår ger vid handen att budgetunderskottet minskar med 19,6 miljarder kronor jämfört med vad som beräknades i budgetpropositionen. Nu föratses ett underskott om 197,5 miljarder kn

För budgetåret 1994/95 beräknas budgetunderskottet nu till 150,7 miljarder kronon Det innebär att budgetunderskottet nu beräknas bli 21,8 miljarder kronor lägre än vad som beräknades i budgetpropositionen.


88


 


Statsinkomsterna för budgetåret 1994/95 uppskattas nu till 368,2 miljarder kronon Detta innebär en ökning med 8,6 miljarder kronor jämfört med budgetpropositionen. Ökningen är i huvudsak en följd av en förbättring i konjunkturatvecklingen.

Utgiftema exkl. statsskuldräntor beräknades i budgetpropositionen till 447,1 miljarder kronon Nu beräknas dessa utgifter till 442,8 miljarder kronon Att utgiftema minskar förklaras till största delen av att regermgen räknar med att sälja aktier i Pharmacia AB.

Förändringama av inkomstema och utgiftema i förslaget till statsbudget för budgetåret 1994/95 i förhållande till budgetpropositionen har jag även sammanställt i särskild en specifikation.


Prop. 1993/94:150 Bilaga 1


 


Ibbell 9. Statsbudgetens saldo budgetåren

Miljarder kronor

1992/93-1993/94

 

1992/93

1993/94

 

Utfell

Budget­propo­sitionen

RRV        Ny be­räkning

Inkomster                                           377,7 Utgifter exkl. statsskuldräntor             492,4 Statsskuldräntor                                  73,1

Saldo                                               • 187,8

349,6

475,7 91,0

- 217,1

368,9      368,6

470,8      473,1

95,0       93,0

- 196,9   - 197,5

TabeU 10. Statsbudgetens saldo budgetåret 1994/95

Miljarder kronor

1994/95

 

Budget­propo­sitionen

Ny be-räkning

Inkomster

Utgifter exkl. statsskuldräntor

Statsskuldräntor

Saldo

359,6

447,1

85.0

- 172,5

368,2

442,8

76,0

- 150,7

Virje delpost är korrekt avrundad.

2 Underliggande budgetutveckling

Den underliggande utvecklingen av statsbudgetens saldo erhålls om det redovisade saldot korrigeras för effekter som är av tillfällig art eller hänger samman med ändringar i redovisningsprincipema. Som bas används de förhållanden som skall gälla för budgetåret 1994/95. Detta innebär att den underliggande budgetutvecklingen i ett budgetförslag inte direkt kan jämföras med de redovisningar som gjorts i tidigare års finansplaner och reviderade finansplanen


89


 


Det bör betonas att det ofta är en bedömningsfråga om en enskild post    Prop. 1993/94:150 skall betraktas som en reguljär inkomst eller utgift eller som en extra-    Bilaga 1 ordinär effekt. Trots att avgränsningen i det enskilda fallet inte är helt självklar anser regeringen det ändå angeläget att redovisa en beräkning där tillfälliga inkomster eller utgifter uteslutits, så att statsbudgetens underliggande utveckling tydliggörs.

På inkomstsidan har följande effekter betraktats som tillfälliga vid framräknmg av det underliggande budgetsaldot:

-          engångsvisa höjningar/sänkningar av skatter eller avgifter

-          tillfälliga inleveranser från affärsverk till statsbudgeten

-          tillfälliga indragningar från arbetslivsfonden och arbetsmiljöfonden

-          intäkter av försäljning av statlig egendom

På utgiftssidan har bl.a. följande effekter betraktats som extraordinära vid framräkning av det underliggande budgetsaldot:

-          valutaförluster/vinster som uppstår vid amortering av statens utlands­lån

-          engångsvisa besparingar

-          det statliga stödet till den finansiella sektom

-          periodiseringseffekter till följd av att Riksgäldskontoret emitterar statsobligationer till överkurser

 

IkbeU 11.  Underliggande budgetsaldo för budgetåren 1992/93-1994/95

Miljarder kronor, löpande priser

1992/93               1993/94           1994/95

Underliggande budgetsaldo Som andel av BNP (%)

-188,5                   -200,6             -181,9 13,1                        13,6                 11,7

3  Budgetunderskott och statsskuld

Statens budgetsaldo utgör den viktigaste förklaringen till statsskuldens förändring och storlek.

Statsskuldförändringen under en given tidsperiod är lika med det totala, utifrån kommande lånebehov som staten har att finansiera samt effektema av de tillfälliga bokföringstransaktioner av dispositiv karaktär som Riksgäldskontoret vidtar och som påverkar redovisningen av statsskuldens storlek. Riksrevisionsverket publicerar sex gånger per år, i sina budgetprognoser, en prognos över statens upplåningsbehov för pågående budgetån Riksgäldskontoret publicerar månadsvis upplåningsbehovet för två månader framåt. Under innevarande budgetår har myndighetemas prognoser uppvisat betydande skillnaden Ett gemensamt arbete mellan nndighetema för att utreda skillnadema mellan myndighetemas respektive prognoser har inletts. Arbetet anses ha lett dels till att prognosema har blivit mer överenstämmande, dels till att samarbetet mellan myndighetema ökat. Det är angeläget att detta arbete fortsätter

90


även i framtiden och ambitionen bör vara att få ökad överenstämmelse mellan myndighetemas prognosen

Riksgäldskontoret har till uppgift att låna för att finansiera utgifter som beslutats av riksdagen och som inte täcks av statsinkomsten Budgetunder­skottet utgör den viktigaste beståndsdelen i detta lånebehov (tabell 12). Det är emellertid inte det redovisade budgetutfallet, som med några viktiga undantag är baserat på inkomst/utgiftsmässiga principer, som är relevant i det här sammanhanget, utan i stället dess kassamässiga motsvarighet. Denna utgörs av utfallet på statsverkets checkräkning i Riksbanken. I tabellen anges skillnaden mellan redovisat budgetutfall och rörelsema på statsverkets checkräkning som kassamässiga korrigeringar. Dessa korrigeringar kan i allmänhet endast göras i efterhand när utfallen är kända. För prognoser antas att de kassamässiga flödena är lika med budgetsaldot.


Prop. 1993/94:150 Bilaga 1


 


lbell 12.  Lånebehov och statssktdd

Miljaider kronor

 

 

1992/93

1993/94

1994/95

Budgetunderskott

187,8

197,5

150,7

Kassamässiga korrigeringar

-8,6

-

 

Riksgäldskontorets nettoudåning:

 

 

 

CSN, studielån m.m.

5.8

7,1

6,7

Investeringslån till myndigheter

-

2,5

5,5

Finansiering av underskott

i Arbetsmarknadsfonden inkl. ränta

16,2

37,4

32,4

Finansiering av underskott i Lönegarantifonden inkl. ränta

2,4

1,4

0,7

Byggnadsstyrelsen, Vasakronan AB m.m.

2.1

13,6

0,5

Lån till Sparbanken Fösta

3,8

-3,8

-

Köp av aktier i Securum

1,0

-

-

Rekonstruktion av Göta Bank, netto

-

3,8

-

Övrigt, netto

-2,1

- 11,5

-0,8

Redovisningsteknisk korrigering'

-

-8,4

-

Lånebehov

208,4

239,6

195,7

Skulddispositioner

41,2

- 19,0

-4,0

Statsskuldförändring

249,6

220,6

191,7

Statsskuld vid utgången av resp. budgetår Som andel av BNP

960,6 66,5 %

1 181,2 80,1 %

1 372,9 88,6 %

Anm: Inbetalning markeras med minustecken.

'Redovisningen av Riksgäldskontorets utlåning har ändrats fro.m. budgetåret 1993/94. Inlåning från statsinstitutioner och fonder redovisas som en del av kontorets nettoutlåning i stället för som en del av statsskulden fr.o.m. den 1 juli 1993. Detta innebär att säväl posten Riksgäldskonlorets nettoutlåning som statsskulden redovis-ningstekniskt minskar med 8 379 mkr engångsvis budgetåret 1993/94.


91


 


Riksgäldskontoret har en omfattande utlåning till affärsverk och myndigheter, bl.a. till Centrala studiestödsnämnden för studielån. Riksgäldskontorets utlåning påverkar inte budgeten men väl statens lånebehov.

Statsskuldens förändring påverkas däratöver av transaktioner av dispositiv karaktär som Riksgäldskontoret gön Dessa transaktioner, eller skulddispositioner, är ofta betingade av tidsförskjutningar mellan de kassamässiga betalningar statsskulden ger upphov till och redovisningen av dessa. Valutaomvärderingar utgör störst betydelse för skulddisposi­tionema. Valutaskulden värderas löpande till aktuella valutakurser samtidigt som avräkningen mot statsbudgeten enbart avser de realiserade valutadifferensema. Prognosen för skulddispositionema innehåller enbart beräknade realiseringar av valutadifferensen De övriga skulddispositio­nema prognostiseras inte.


Prop. 1993/94:150 Bilaga 1


 


Upplåningsbemyndigande

Liksom föregående år bör riksdagen utfärda bemyndigande för regeringen enligt lagen (1988:1387) om statens upplåning.

4  Statliga garanti- och pensionsåtaganden 4.1  Redovisning av statens garantiåtaganden

I årets budgetproposition (prop. 1993/94:100 bil. 1) redovisades att statens ram för garantiåtaganden per den 1 juli 1993 uppgick till ca 257 miljarder kronor, en ökning med ca 72 miljarder kronor jämfört med den 1 juli 1992.

Tabell 13 visar de förslag som regeringen efter den 1 juli 1993 lagt fram för riksdagen och som berör omfattningen av den statliga ramen för garantiåtaganden.

febell 13 Föreslagna forändringar för statliga garantiitaganden jämfört med vad som redovisades i prop. 1993/94:100 bil.l

Miljoner kronor

 

Proposition

Garantins

Nuvarande

Föreslagen

 

Tidpunkt för

 

ändamål

garantiram

garantiram

Förändring

förändringen

1992/93:135

GCJTA Bank

10 000

0

- 10 000

1993-12-22

1992/93:135

Retriva

0

3 500

+ 3 500

1993-12-22

1992/93:135

Sparbanks-

 

 

 

 

 

stiftelsema

4 200

5 500

+ 1 300

1994-02-17

1993/94:86

Trafikleder i Stockholm

600

11 500

+ 10 900

1994-05-15

Däratöver har riksdagen beslutat att fno.m. den 1 januari 1994, enligt regeringens förslag i prop 1993/94:76, införa en särskild statlig kredit-


92


 


garanti för sådana lån på kreditmarknaden som tas upp för att tillfälligt begränsa ränteutgifter på utestående fastighetslån (omfördelningslån). Ingen ram har specificerats för detta.

Finansutskottet har i sitt betänkande rörande regeringens redovisning i budgetpropositionen uttryckt att den kraftiga ökningen av kreditför­lustema borde föranleda mer utförliga analyser samt kommentarer och ett ställningstagande från regeringens sida till hur utvecklingen skall mötas (bet. 1993/94:FiU10, rskn 1993/94:132). Regeringen avser bl.a. mot denna bakgrand att lämna en mer utförlig redovisning av de statliga garantiåtagandena och utvecklingen av dessa i 1995 års budgetpro­position. Regeringen avser även att låta utreda vilka principer som framdeles bör läggas till grand för en bedömning av i vilka fall och till vilka ändamål statligt stöd i form av garantier bör lämnas. Härvid bör en analys av befintliga garantisystems effekter göras, liksom en prövning av principema för registrering, redovisning och uppföljning m.m. av utställda resp. infriade garantien Ett arbete vad gäller den ekonomiad­ministrativa hanteringen av garantigivningen har redan inletts av Riksrevisionsverket och Riksgäldskontoret. Vidare har Riksgäldskontoret i samband med överlämnandet av sin årsredovisning för 1992/93 slutredovisat regeringsuppdraget att redovisa en översikt av statlig grarantigivning och statliga lån till näringslivet.


Prop. 1993/94:150 Bilaga 1


 


4.2 Redovisning av statens pensionsåtagande och kostnader för statliga tjänstepensioner

Regeringens bedömning: Staten bör göra en samlad redovisning företrädesvis i årsredovisningen för staten av storleken på sitt pensionsåtagande. Myndigheter och andra arbetsgivare med statliga tjänstepensioner som inte själva svarar för de faktiska utgiftema för tjänstepensionsförmåner bör betala försäkringsmässigt beräknade pensionspremier.

I prop. 1991/92:150 bil. 1:1 s. 58 uttalade regeringen sin avsikt att låta Riksrevisionsverket (RRV) och Statens löne- och pensionsverk (SPV) utreda frågan om statens pensionsåtagande. RRV och SPV har lämnat var sin slutrapport över uppdraget i febraari 1994. De förslag som RRV och SPV lämnat kan i huvudsak jläggas till grand för ändringar i redovis­ningen av statens pensionsåtagande och i beräkningen av kostnader för pensions- och vissa andra förmåner för myndigheter och andra arbets­givare med statliga tjänstepensionsvillkon Regeringen avser att tidigast i 1995 års budgetproposition lägga fram förslag i frågan.

Statens pensionsåtagande (pensionsskuld) bör framledes redovisas samlat, företrädesvis i årsredovisningen för staten. En uppdelning av redovisningen på anställningsmyndigheter bedöms medföra alltför stora administrativa  svårigheter   för  att   genomföras   för  närvarande.   De

8 Riksdagen 1993/94. 1 samL Nr 150


93


affärsverk och andra arbetsgivare som själva betalar utgiftema för    Prop. 1993/94:150 tjänstepensions- och  vissa andra förmåner bör dock redovisa sina    Bilaga 1 åtaganden i dessa avseenden i sina bokslut.

Huvudregeln inom statsförvaltningen är att såväl lagstadgade arbets­givaravgifter som tjänstepensions- och vissa andra avtalsstyrda förmåner finansieras genom det löneskostnadspålägg (LKP) som myndighetema skall erlägga vid löneutbetalningar. Enligt beslut av regeringen (din 1993:89, jfn prop. 1991/92:100 bil.l s. 48, bet. 1991/92:FiU20, rskn 1991/92:128) har en särskild utredare tillkallats för att studera föratsätt­ningar för och lämna förslag till ett system med arbetsgivaravgifter för statliga myndigheter med inriktning att systemet skall motsvara det som gäller på den privata sektom.

De avtalsstyrda förmåner som för närvarande fmansieras genom LKP bör i stället bekostas med premier som skall motsvara ett försäkringsmäs­sigt beräknat värde av de förmåner som intjänats under året.

Dessa förändringar kommer att stärka det kostnadsansvar för den egna verksamheten som myndighetema har enligt systemet med rambudgete­ring.

En ändring från ett system där myndighetema via LKP finansierar utgifteraa för under året utbetalda pensioner till ett system där de erlägger kostnaden för under året intjänade pensionsrätter medför ändrade belastningar på förvaltningsanslagen. Dessutom gäller att skillnaden mellan utgifter och erlagda premier måste finansieras. Regeringen avser att i budgetpropositionen föreslå justeringar av anslagen med hänsyn till detta.

5  Årsbokslut för staten budgetåret 1992/93

Riksrevisionsverket (RRV) upprättar årligen ett årsbokslut för staten. Årsbokslutet omfattar de statliga myndighetema inklusive affärsverken och myndigheteraa under riksdagen. Riksbanken, som tillhör den senare kategorin, ingår dock endast med grandfonden på 1,1 miljarder kronor i enlighet med särskilt riksdagsbeslut. I balansräkningen för staten har fordringar och skulder i myndigheteraas mellanhavanden med Riks­gäldskontoret avseende löpande krediter och investeringslån eliminerats. Däremot saknas underlag för eliminering av fordringar och skulder i övrigt mellan myndigheten Nedan redovisas en preliminär version av balansräkningen för budgetåret 1992/93. Den slutliga versionen av årsbokslutet för staten beräknas publiceras av RRV under maj 1994.

5.1  Balansräkning med noter

Balansräkningen för staten bygger på de tillgångar och skulder som redovisas i nämnda myndigheters bokslut. I dessa bokslut tas anlägg-ningstillgångaraa upp till anskaffningsvärden minskade med avskriv-

94


ningar. Kravet på myndighetema att redovisa materiella tillgångar har    Prop. 1993/94:150 hittills varit begränsat. Endast myndigheter vars verksamhet till över-    Bilaga 1 vägande del finansieras med avgifter (affärsverk och uppdragsrrndig-heter) har varit skyldiga att i sin balansräkning ta upp sådana tillgångar. Inom myndighetema nyttjas således tillgångar av betydande värde som inte flinnits med i tillgångsredovisningen.

Bokföringsförordningen (1979:1212) fick en ny lydelse fno.m. den I juli 1991. Ändringen innebär bl.a. att kravet på tillgångsredovisning gäller alla myndigheter oavsett finansieringsform. De nya reglema träder emellertid i kraft successivt. Räkenskapsåret 1992/93 gäller de för drygt 60 myndigheter av vilka många dessutom fått dispens från tillgångs­redovisning. Fno.m. räkenskapsåret 1993/94 tillämpas de nya reglema av i stort sett samtliga myndigheten

I balansräkningen för staten redovisas också tillgångama upptagna till beräknade nukostnaden Nukostnad definieras som en tillgångs nyanskaff­ningsvärde minskat med avskrivningar grandade på detta värde. I beloppen för nukostnad ingår såväl de bokförda tillgångamas nukostnad som värdet av vissa icke bokförda tillgångar. Dessa uppgifter har RRV inhämtat genom enkät till ca 100 myndigheten Det inkomna materialet har bearbetats och sammanställts i kolumnen för nukostnad i balans­räkningen. Vissa uppgifter från några större myndigheter saknas. Bl.a. har underlag för beräkning av kapitalvärdet för tillgångar som används inom försvaret t.ex. flygplan och fordon inte kunnat erhållas. Däremot redovisas ett beräknat värde för försvarets byggnader och mark i nukostnadskolumnen i balansräkningen. Värdet av museisamlingar, bibiliotek m.m. ligger också utanför redovisningen. Den största till­kommande posten bland nukostnadema är värdet av det statliga vägnätet, som har beräknats och tagits in i balansräkningen.

Statens nettoförmögenhet är lika med skillanden mellan tillgångamas och skuldemas värde. Den negativa förmögenheten består i stort sett av ackumulerade nettounderskott i statsbudgeten. Nettoförmögenheten var positiv fram till slutet av 1970-talet för att därefter bli negativ och snabbt fallande fram till år 1986. Den fallande tendensen började då avta beroende på främst minskande budgetunderskott fram till 1991. Därefter har den fallande tendensen åter ökat. Per den 30 juni 1993 var den bokförda nettoförmögenheten -697,1 miljarder kronon Balansräkningen återges i preliminär form i tabell 1.

95


TabeVL 1. Preliminär balansräkning för staten

Miljarder kronor

Bokförda välden      Beräknad nukostnad'

1993-06-30  1992-06-30   1993-06-30  1992-06-30


Prop. 1993/94:150 Bilaga 1


TILLGÅNGAR Materiella tillgångar'''

 

 

0 Varulager och förråd 0 Beredskapslager 0 Skepp, maskiner och

inventarier 0 Byggnader och mark 0 Statliga vägar

9,2 5,3

48,2 59,0

9,2 5,5

48,0 55,9

14,4 6,0

80,3

101,6

66,5

268,8

83,3

11,4

196,0

63,0

9,6 5,5

79,9

109,2

68,5

Finansiella tillgångar

0 Aktien långfristjea fordringar m.m. 0 Skattefordringar"* 0 Övriga fordringar' 0 Likvida tillgångar*

121,7

83,3

11,4

196,0

63,0

118,6

72,6

8,1

166,1

67,8

272,7

72,6

8,1

166,1

67,8


134,4 3,9

38,0

214,0 4,3

0,9

134,4 3,9

38,0

214,0 4,3

0,9

 

 

353,7

314,6

353,7

314,6

Sununa tillgångar

475,4

433,2

622,5

587,3

SKULDER OCH KAPITAL

 

 

 

 

Statsskulden

 

 

 

 

0 Lån i Sverige 0 Lån utomlands

613,4 339,9

641,3 57,2

613,5 339,9

641,3 57,2

 

953,3

698,5

953,4

698,5

Övriga skulder

 

 

 

 

0 Kortfristiga skulder' 0 Långfristiga skulder'

169,8 44,2

101,3 33,1

169,8 44,2

101,3 33,1

Donationskapital

Mrkskapital

o Avsättningar fonder m.m.

Statens nettoförmögenhet'


 

- Vid budgetårets början

-441,6

-316,4

- 287,5

-64,6

- Förändring under budget-

 

 

 

 

året

- 255,5

- 125,2

- 262,6

- 222,9

Därav verksamhetens netto-

 

 

 

 

förändring''

- 196,6

-83,2

 

 

Övriga kapitalför-

 

 

 

 

ändringar

-59,9

-42,0

 

 

Vid budgetårets slut

-697,1 475,4

-441,6

-550,1

- 287,5

Sununa skulder och kapital

433,2

622,5

587,3

' Nukostnad defmieras som en tillgängs nyanskaffningsvärde minskat med av­skrivningar grundade på detta värde. 1 beloppen ingår även värdet av ej bokförda tillgångar.

 Värdet på de statliga vägarna har beräknats med investeringarna i vägnätet under den senaste 40-årsperioden som underlag. Som investering har räknats ianspråkta­gande av anslagsmedel för byggande av statliga vägar. Till detta värde har lagts


96


10% av anslagsmedel till drift av statliga vägar.  Erfarenhetsmässigt bedöms     Prop. 1993/94:150

nämligen en så stor andel av utnyttjade anslagsmedel användas till värdehöjande    Tjjiopo i

förbättringsarbeten. De på detta sätt beräknade investeringsbeloppen har omräknats     """§" t

till  nukostnad   med   ledning  av   Vägverkets  vägkostnadsindex.   Det erhållna

bruttobeloppet har sedan reducerats med avskrivningar beräknade på en 40-årig

avskrivningstid. Anskaffningsvärdet för vägama minskat med avskrivningar uppgår

till 35,9 miljarder kronor.

' Därav utgör den del av statens aktieinnehav som förvaltas av Kammarkollegiet 26,7 miljarder kronor, Riksgäldskontorets lån till Vattenfall AB 17,1 miljarder kronor och Kammarkollegiets reversfordran på Förvaltnings AB Stattum 10,1 miljarder kronor

■• Skattefordringar redovisas av TuUverket med 6,5 miljarder kronor och av Riksskatteverket med 4,9 miljarder kronor. Enligt Riksskatteverkets bokslut uppgår skattefordringar som är föremål för indrivning till nominellt 24,3 miljarder kronor Därav beräknas 20% flyta in.

' Under posten övriga fordringar redovisas kundfordringar, lånefordringar och periodavgränsningsposter. Ökningen mellan budgetåren är främst en följd av att Riksgäldskontoret fr. o.m budgetåret 1992/93 tillämpar kostnadsmässig redovisnings­princip och därmed redovisar upplupna ränteintäkter och orealiserade kurs­differenser Lånefordringama har tagits upp till nominella belopp och uppgår till 122,2 miljarder kronor Härav svarar studielånen för 66,2 miljarder kronor och bostadslänen för 43,2 miljarder kronon

*       Av beloppet avser 26,3 miljarder kronor kortfristiga placeringar i värdepappen
varav 12,9 miljarder kronor är Bankstödsnämndens aktieinnehav i Nordbanken.

 Skulder inom staten har räknats bort frän Riksgäldskontorets bokförda värden. Utlandslänen tas upp till den valutakurs som gällde på bokslutsdagen. Ökningen av skulden i utländsk valuta är en följd av den stora upplåning som skedde för att stötta valutareserven i samband med valutakrisen under hösten 1992.

*       Av beloppet avser 19,7 miljarder kronor leverantörsskulden 73,2 miljarder kronor
periodavgränsningsposter och 76,9 miljarder kronor övriga konfristiga skulden
Ökningen mellan budgetåren är främst en följd av att Riksgäldskontoret ändrat
redovisningsprincip och nu redovisar upplupna räntekostnader. Jfr not 5.

' Av beloppet avser 13,0 miljarder kronor skuld till Oota Bank för utnyttjad men ej utbetald garanti och 14,1 miljarder kronor Televerkets avsättningar till pensionen

'° I posten ingår Riksförsäkringsverkets fonder, arbetsmarknadsfonden och arbetslivs-fonden. Förändringen mellan åren är främst en följd av underskottet i arbets­marknadsfonden som budgetåret 1992/93 blev 23,7 miljarder kronon Fondens kapital är därmed förbrukat och skulden uppgår till 16,7 miljarder kronor. Efter beslut av regeringen har 8,3 miljarder kronor överförts från delpensionsfonden till arbetsskadefonden. Av beloppet har 3,1 miljarder kronor överförts till statsbudgeten som en återbetalning av fondens län. Arbetskadefondens skuld till statsbudgeten uppgår därmed till 20,9 miljarder kronor Från arbetslivsfonden har under budgetåret 5,0 miljarder kronor tillförts statsbudgeten. Affärsverkens avsättningar redovisas fno.m 1991/92 under posten Statens nettoförmögenhet.

Statens nettoförmögenhet är lika med skillnaden mellan tillgångamas och skuldemas värde. Förändringen av förmögenheten mellan två är motsvaras dels av statsbud­getens nettounderskott, dels av kapitalförändringar som främst avser invärdering samt upp/nedskrivning av finansiella tillgångar Förmögenheten har även påverkats av de periodiseringsdifferenser mellan redovisade kostnader och finansiering från statsbudgeten som redovisas som årets kapitalförändring av Riksgäldskontoret och Bankstödsnämnden.

97


' Verksamhetens nettoförändring framkommer enligt följande.

Miljarder kronor

Statsbudgetens underskott                  - 187,8

Korrigering för transaktioner avseende utlåning och

investering som påverkat poster i balansräkningen        - 8,8


Prop. 1993/94:150 Bilaga 1


 


Verksamhetens nettounderskott


196,6


 


5.2 Utveckling av en årsredovisning för staten

Statsbudgeten omsluter endast en del av statens verksainhet. Det innebär att statsbudgetens utfall inte ger en fullständig bild av det statsfinansiella läget, t.ex. vad gäller statens samlade resursförbmkning eller statens till­gångar och skulden

Genom att samtliga myndigheter fno.m. innevarande budgetår tillämpar en ny redovisningsmodell blir det möjligt att, till skillnad från t.ex. den preliminära balansräkning som nyss redovisats, upprätta en årsredovis­ning för staten med ett konsoliderat årsbokslut baserad på vedertagna företagsekonomiska principer för koncemredovisning. Det ligger i regeringens intresse att ta tillvara alla möjligheter, i synnerhet i det ansträngda ekonomiska läget, att snarast förbättra kvaliteten på den eko­nomiska uppföljningen och redovisningen. Utvecklingsarbetet bedrivs där­för med ambitionen att kunna presentera en första årsredovisning för staten redan för innevarande räkenskapsår 1 sammanhaget bör dock be­aktas att en konsoliderad redovisning inte blir bättre än den kvalitet som den underliggande redovisningen har. Eftersom bl.a. vissa myndigheter inte tillämpar de nya redovisningsprincipema fullt ut innevarande år och att vissa förenklingar gäller inledningsvis för invärdering av anläggnings­tillgångar till ett mindre värde eller med kort återstående livslängd konmier redovisningen inledningsvis att irmehålla vissa bristen Den bör likväl kurma ge en bättre information om den statliga ekonomin än vad som nu kan presenteras. I det följande ges några utgångspunkter för det fortsatta arbetet med en årsredovisning för staten.

Årsredovisningen bör i någon form omfatta all den verksamhet som staten har ett väsentligt inflytande öven Det är dock inte meningsfullt att på en sådan övergripande nivå använda fullständiga konsolideringsmeto­den Utgångspunkten är i stället att endast konsolidera årsboksluten för samtliga myndigheter inom den juridiska personen staten. Konsolide­ringen av resultat- och balansräkningen för staten är därmed enkel på det principiella planet eftersom det kan göras genom en sammanläggning av myndighetemas resultat- och balansräkningar där de intema mellan-havandena mellan myndighetema först eliminerats. Utifrån denna information skall en finansieringsanalys göras.

Värderingen av statens tillgångar och skulder i årsbokslutet utgår från de  historiska  anskaffningsvärdena  enligt  gängse  företagsekonomiska


98


principen Det kan dock diskuteras om en sådan värdering ger en till- Prop. 1993/94:150 räckligt bra bild av den statliga förmögenheten. Staten har t.ex. stora Bilaga 1 tillgångar i form av infrastrakturinvesteringar. Sådana investeringar har gjorts under en lång följd av ån Att enbart värdera dessa anläggningstill­gångar med utgångspunkt från det historiska anskaffningsvärdet ger en vilseledande bild av den förmögenhetsmassa de representerar idag. Därför bör den traditionella redovisningen kompletteras med en redovis­ning som på ett bättre sätt beaktar förmögenhetsaspektema, t.ex. genom att det beräknade nutida förmögenhetsvärdet presenteras i en separat kolumn i balansräkningen.

Med avgränsningen att endast konsolidera myndighetema inom den juridiska personen staten hamnar flera organisationer som staten har ett väsentligt inflytande över utanför det konsoliderade bokslutet. Det gäller t.ex. statliga bolag, stiftelser och AP-fonden. Eftersom den ekonomiska utvecklingen och förvaltningen i flera av dessa organisationer på ett väsentligt sätt påverkar statens finanser bör årsredovisningen även inrymma uppgifter om sådana organisationen Metoder för samman­ställningen av dessa uppgifter är under utarbetande.

Utöver aggregerad information avseende hela staten bör motsvarande sammanställningar göras för olika sektorer i staten. Föratsättningar för att upprätta sådan sektorsredovisning övervägs också inom ramen för utvecklingsarbetet.

6 Den långsiktiga konsekvenskalkylen

En långsiktig konsekvenskalkyl (LK) redovisas i bilaga 1.2. I LK:n beräknas den offentliga sektoms inkomster och utgifter till följd av redan fattade beslut baserat på antaganden om bl.a. den ekonomiska ut­vecklingen. LK:n utarbetas av Finansdepartementet och bygger på material framtaget inom regeringskansliet, nndigheter och andra organisationen RRV svarar normalt för sådana beräkningar och prognoser av inkomst- och utgiftsutvecklingen som finns i LK:n. Det finns ocksä en nära koppling till de beräkningar och prognoser som RRV regelbundet tar fram rörande statens inkomster och utgiften I likhet med LK:n är utgångspunkten för RRVs inkomstberäkningar och budgetprog­noser redan fattade beslut och gjorda antaganden.

För att rationalisera regeringskansliets arbete kommer regeringen att överväga om RRV framdeles bör ansvara för arbetet med framtagningen av LK:n. Som grand för detta ställningstagande avser regeringen att ge RRV i uppdrag att närmare utreda denna fråga. Uppdraget bör slutföras i sådan tid att eventuella ändringar kan genomföras inför 1995 års LK. I en situation där RRV tar fram LK:n bör regeringen, i likhet med bl.a. hur RRVs inkomstprognoser idag behandlas, presentera en egen bedömning av den offentliga sektoms inkomster och utgifter på medel­lång sikt.

99


För att tmderlätta för riksdagen i sitt beslutsfattande rörande enskilda    Prop. 1993/94:150 utgiftsanslag, överväger regeringen att framdeles redovisa långsiktiga    Bilaga 1 konsekvenskalkyler på anslagsnivå i kommande budgetpropositionen

7 Finansfullmakten

Riksdagen har bemyndigat regeringen att för budgetåret 1993/94, om arbetsmarknadsläget kräver det, enligt vissa villkor besluta om utgifter intill ett sammanlagt belopp av 2 500 000 000 kronor (prop. 1992/93:150 bil.l, bet. 1992/93:FiU30, rskn 1992/93:447). Regeringen har inte beslutat om några utgifter enligt denna fmansfullmakt under innevarande budgetår.

För budgetåret 1994/95 har regeringen tidigare föreslagit (prop. 1993/94:100 bil. 11 resp. 1993/94:140) att 28 489 miljoner kronor anvisas till Arbetsmarknadspolitiska åtgärden Därtill har regeringen beräknat att arbetsmarknadsfonden kommer att belastas med 11 112 miljoner kronor för de arbetsmarknadspolitiska åtgärdema arbets­livsutveckling och utbildningsvikariat. Under åttonde huvudtiteln, (Utbildningsdepartementet), har vidare beräknats 5 025 miljoner kronor för utbildning inom det reguljära utbildningsväsendet av arbetsmarknads­skäl.

För dessa medel beräknades sammantaget i genomsnitt 400 000 personer per månad kunna erbjudas arbetsmarknadspolitisk åtgärd eller utbildning. Erfarenheten från innevarande budgetår visar emellertid att det är svårt att nå de planerade volymeraa. För närvarande deltar ca 240 000 personer i någon arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Enligt den revidera­de nationalbudgeten bedöms de arbetsmarknadspolitiska åtgärdema som högst omfatta 280 000 personer vid 1994 års slut. Genomsnittet för budgetåret 1994/95 bedöms bli 270 000.

Mot bl.a. denna bakgrand föreslår regeringen i derma proposition (se bil. 10) att anslaget för arbetsmarknadspolitiska åtgärder under tionde huvudtiteln anvisas med ett lägre belopp än vad regeringen föreslog i budgetpropositionen 1994, och vad riksdagen har beslutat. Regeringens reviderade förslag innebär att tionde huvudtitelns anslag Arbetsmarknads­politiska åtgärder reduceras med 2 707 miljoner kronor och att den beräknade belastningen i arbetsmarknadsfonden reduceras med 389 miljoner kronor, dvs. en minskad belastning med totalt 3 096 miljoner kronon Regeringen föreslår i stället att 1 600 miljoner kronor tillförs sjätte huvudtitelns anslag Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt (bil. 6). Vidare föreslås finansfullmakten öka med I 500 miljoner kronor till 4 000 miljoner kronon De medel som föreslås till en ökning av finansfullmakten skapar en beredskap så att den i 1994 års budgetpro­position beräknade totala volymen på 400 000 platser i genomsnitt per månad vid behov kan uppnås. Härmed får också regeringen den flexibilitet som behövs för att vid behov anpassa de arbetsmarknadspoli­tiska åtgärderaa till förändringama på arbetsmarknaden.

100


FinansfuUmakten bör i första hand kunna användas för att anpassa    Prop. 1993/94:150 volymeraa i de ordinäre arbetsmarknadspolitiska åtgärdema. Vidare bör    Bilaga 1 regeringen i samband därmed kunna göra vissa tillfälliga ändringar i gällande regelsystem.

Finansfullmakten bör också få användas för att tidigarelägga, utvidga eller påskynda investeringar som i övrigt finansieras med statliga eller kommunala medel. Den bör också få användas för att stimulera repara­tion, om- eller tillbyggnader liksom olika underhållsåtgärden Bidraget skall syfta till att öka sysselsättningen. Bidragsprocenten bör fastställas med hänsyn till ändamålet, men normalt inte överstiga 30 % av kostnaderaa.

Finansfullmakten bör också kunna disponeras för andra åtgärder som regeringen bedömer kan ge en omedelbar effekt på sysselsättningen. Bidraget bör i dessa fall normalt inte överstiga 50 % av kostnadema.

De åtgärder regeringen vidtar med stöd av finansfullmakten bör vara sådana att de inte tränger undan ordinarie sysselsättningstillfällen. Kostnadema får sammantaget inte överstiga beloppsramen 4 000 miljoner kn

8  Styrning av statlig verksamhet

8.1  Inledning

Utformningen av budgetprocessen är av central betydelse för att styra statligt finansierad verksamhet och att förverkliga fmanspolitikens målsättning att utnyttja de offentliga resursema effektivt. Ett flertal förändringar har gjorts i syfte att strama upp budgetprocessen, och detta förändringsarbete måste drivas vidare.

Riksdagsutredningens förslag om en förändrad budgetberedning i riks­dagen irmebär, om förslagen antas av riksdagen, viktiga institutionella förändringar som kommer att påverka regeringskansliets arbete. De förändringar som nu föreslås är bl.a. övergång till en rambeslutsmodell för budgetberedning i riksdagen, som irmebär att riksdagen i ett tvåstegsförfarande först tar ställning till helheten i regeringens budgetför­slag och därefter till detaljema. Vidare föreslås en övergång till kalenderbudgetår fno.m. år 1997.

Riksdagspartiema har också träffat en överenskonunelse om att förlänga mandatperioden från tre till fyra år. Denna överenskommelse kan komma att visa sig vara av stor betydelse för möjlighetema till ökad långsiktighet i finans- och budgetpolitiken (prop. 1993/94:115).

Regeringen har de senaste två åren tillämpat en budgetberedning med ramteknik i regeringskansliet. Ramtekniken irmebär att regeringen först gör en bedömning av det samhällsekonomiska utrymmet för de offentliga utgiftema. Därefter görs en prioritering mellan olika politikområden och en fördelning av utgiftsutrymmet på departementsvisa utgiftsramar. För myndighetema har utgiftsramar för förvaltningskostnader införts, där

101


myndighetema nu är finansiellt ansvariga även för löne- och lokalkost-    Prop. 1993/94:150
nadsutvecklingen.
                                                          Bilaga 1

Ett genomförande av riksdagsutredningens förslag kommer att iimebära att ramar för utgifter används på alla nivåer i budgetprocessen. Till­sammans med delegering av uppgifter och ansvar respektive utökad uppföljning och kontroll är rambudgeteringen ett viktigt inslag för en effektiv styming på alla nivåer inom staten. Förändringama i budgetpro­cessen är sammantaget av stor betydelse för möjlighetema att föra en avvägd och fömtsägbar finans- och budgetpolitik och därmed för den reala och finansiella ekonomiska utvecklingen.

Behovet av att ompröva statligt finansierad verksainhet har ökat. Rege­ringen har i mars 1994 tagit ett viktigt steg mot en kontinuerlig prövning av statliga utgiftsåtaganden genom att nya generella kommittédirektiv (din 1994:23) har beslutats. Direktiven utgår från att statens verksam­heter resultatstyrs. De innebär i korthet att varje kommitté föratsättnings­löst skall pröva det offentliga åtagandet inom det område som kommittén utreder Riktlinjer lämnas även för hur effektema av genomförd verksam­het skall analyseras, liksom för redovisningen av hur utredningsförslagen skall finansieras.

Finansutskottet har understrakit riksdagens behov av utökade och förbättrade analyser av resultatet av de statliga insatseraa på samhällsnivå (bet.l993/94:FiU10, rskn 1993/94:132). Dessa analyser är viktiga för riksdagens uppföljning och utvärdering. Riksdagens intresse är främst imiktat på effekter, utfall och måluppfyllelse. I 1994 års budgetpro­position anmäldes att regeringen avsåg att i årets kompletteringsproposi­tion återkomma till riksdagen bl.a. med en närmare beskrivning av arbetet med att utveckla resultatstyraingen och budgetprocessen. Regeringen återkommer i det följande till de åtgärder som nu vidtas för en förbättrad styming och kontroll av statlig verksamhet.

8.2  Åtgärder för en förbättrad styrning och kontroll av Statlig verksamhet

8.2.1  Strategi för att stärka genomförandet av resultatstyrningen

I 1988 års kompletteringsproposition redovisades ett program för utveck­ling av stymingen av den statliga verksamheten - en mål- och resultatori­enterad styrning skulle etableras.

Utgångspunkt för detta program var bedömningen att den offentliga sektoms andel av ekonomin inte längre kunde öka på samma sätt som tidigare. Målsättningama med programmet kan sammanfattas i två be­grepp, omprövning och effektivitet. Föratsättningar skulle skapas för att i budgetprocessen och i andra sammanhang omfördela resurser från mindre prioriterade verksamheter till andra mer prioriterade. De nya styrformeraa skulle således leda till omprövningar och förändringar av statens åtaganden. De skulle också medverka till bättre effektivitet och

102


produktivitet i offentlig verksamhet. Ambitioneraa med resultatstyraingen    Prop. 1993/94:150 var att all statligt finansierad verksamhet skulle ställas inför ökade krav    Bilaga I på resultat och effektivt resursutnyttjande.

Målen ligger fast

Den samhällsekonomiska utvecklingen innebär att de mål som redo­visades år 1988 har fått ökad betydelse. Behovet av omprövning och förändring av statligt finansierad verksamhet har blivit allt viktigare, liksom målet att öka effektiviteten och produktiviteten.

De ursprangliga målen med resultatstymingen ligger fast som utgångspunkt för det fortsatta arbetet. Hänsyn måste också tas till de krav på besparingar som aktualiseras av det ansträngda budgetläget. Resultat­stymingen bör leda till en tydligare rollfördelning mellan riksdag, regering och myndigheter och en klarare ansvarsfördelning mellan staten, kommunema, organisationer och enskilda. Det skapar föratsättningar för en effektiv styming av de verksamheter som staten finansierar.

Verksamhet där staten har intressen kan bedrivas av statliga myndig­heter, bolag eller stiftelsen Den kan också bedrivas av någon annan huvudman utan direkt statlig medverkan. Val av verksamhetsform är en strategisk fråga som ankommer på riksdag och regering att fatta beslut om. Det gäller också val av finansieringsform. Dessa frågor är av stor betydelse för möjlighetema att tillämpa en effektiv resultatstyming. Inför riksdagens och regeringens beslut i sådana frågor bör föratsättningama för en väl fungerande resultatstyming ges en bättre belysning.

Av avgörande betydelse för resultatstymingen är förmågan att formulera mål för olika verksamheten I alltför stor utsträckning bedrivs statligt finansierad verksamhet fortfarande utifrån tradition och beslut som fattades för lång tid sedan. Det krävs en kontinueriig omprövning av det offentliga åtagandet och målen för all statligt finansierad verksamhet. Att göra detta för alla de verksamheter av olika karaktär som staten finansierar är en mycket omfattande och svår uppgift som innebär nya krav på riksdag, regering och på de kansliresurser som dessa förfogar öven

De som är ansvariga för att bedriva en verksamhet skall också normalt svara för redovisning av resultaten. Verksamheten måste således återrapporteras i resultattermen Om t.ex. myndighetema i sina anslags­framställningar tar befintlig verksamhet för given och endast diskuterar förändringar på marginalen är anslagsframställningama av mindre värde i en resultatstyming. Redovisningen av resultaten samt uppföljningar och utvärderingar måste användas vid riksdagens och regeringens prövning av verksamheten.

Resultatstyraing är en öppen styrmodell med ett decentraliserat besluts­fattande. I en sådan modell måste ansvar utkrävas och missförhållanden leda till reaktion och åtgärder, t.ex. sanktionen Regeringen måste mer systematiskt använda de instrament den förfogar över för att försäkra sig om att de mål som riksdag och regering lagt fast blir uppfyllda. Bl.a.

103


måste den information som erhålls från revisionen leda till att åtgärder    Prop. 1993/94:150 vidtas. Som regeringen angav i årets budgetproposition är statsmakteraas    Bilaga 1 möjligheter till insyn och kontroll av väsentlig betydelse i detta samman­hang.

Regeringen har fortlöpande informerat riksdagen om de åtgärder och de förändringar som har vidtagits sedan år 1988 för att förbättra och utveckla resultatstyraingen. Det firms nu skäl att göra en mer samlad bedörrming av dessa förändringar och pröva vilka ytterligare åtgärder som erfordras för att stärka genomförandet och utveckla resultatstymingen. Följande utgångspunkter bör gälla för detta arbete.

Ett vidgat perspektiv

Resultatstymingen måste innebära en tydlig rollfördelning mellan de olika aktörema. En sammanblandning av riksdagens, regeringens och de verk­samhetsansvarigas olika roller skapar oklarheten Det är riksdagen som mot bakgrand av de uppnådda resultaten fattar beslut om statens utgifter, målen med statsfmansierad verksamhet och de ekonomiska ramama för de olika verksamhetema.

Regeringen har flera rollen I resultatstymingen ställer regeringen krav på resultat av dem som skall utföra verksamheten. En föratsättning för att resultatstymingen skall få ett kraftfullt genomslag är att styraingen så långt möjligt verksamhetsanpassas. Regeringens ansvar är dock vidare än så. Regeringen måste också bära det övergripande ansvaret för att verksamheten är effektiv och att den bedrivs med hög produktivitet och kvalitet. Regeringens ansvar omfattar även beslut i vissa organisations-, finansierings- och ledningsfrågon Genom utnämningsmakten förfogar regeringen över ett viktigt instrament i resultatstyraingen. Regeringen har däratöver ansvar för att tillvarata statens verksamhetsmässiga och ekonomiska intressen. 1 derma roll måste regeringen bl.a. göra sektors­övergripande analyser och bedöma exteraa effekter av statsfinansierad verksamhet.

De verksamhetsansvarigas roll är att under tydligt resultatansvar och med stor självständighet i val av medel se till att verksamheten bedrivs effektivt samt att lämna underlag för riksdagens och regeringens beslut om framtida inriktning och omfattning av verksamheten.

Utvecklingen av resultatstyraingen har under de senaste åren i första hand avsett relationen mellan regeringen och myndighetema. I årets budgetproposition redovisade regeringen att utvecklingen i huvudsak är positiv, men att vissa brister fortfarande finns i genomförandet av resultatstymingen. Bl.a. redovisades att regeringens krav på både verksamhetens resultat och ekonomiskt resultat måste preciseras bättre. Myndigheteraas resultatrapportering, framför allt redovisningen och analysen av effekter, måste också utvecklas.

Det finns nu anledning att påminna om de ursprangliga målsättningama när det gäller resultatstymingens omfattning och instrament. Riksdagsut­redningens förslag innebär en ökad uppmärksamhet på relationeraa

104


mellan riksdag och regering. Resultatstymingen måste få större genom-    Prop. 1993/94:150 slag i all statligt finansierad verksamhet, liksom för verksamheter som    Bilaga 1 inte är statligt finansierade men där staten är huvudman, har ett ägar­ansvar eller på annat sätt ett ekonomiskt intresse. Resultatstymingen skulle då omfatta statens totala verksamhet, dvs. även s.k. sakanslag samt övriga transfereringar, bolag och stiftelsen

Riksdagen har understrakit att den främst är intresserad av redovis­ningar av effekter, utfall och måluppfyllelse av myndighetemas verksam­het och mindre av redovisningar av prestationer och produktivitet (bet. 1993/94:FiU10, rskn 1993/94:132).

Regeringens avsikt är att på ett bättre sätt än tidigare ge riksdagen ett analytiskt underlag för bedömning av de s.k. sakanslagen, dvs. de anslag som myndighetema disponerar och som inte avser myndighetemas för­valtningsanslag, och se till att en bättre uppföljning och utvärdering sker av effektema av användningen av sakanslag. Det betyder inte att varje sakanslag skall följas upp eller utvärderas för sig; sakanslagen samverkar i viss utsträckning med varandra, men även med skattesystemet.

Hittills har riksdagen och regeringen endast i begränsad omfattning haft tillgång till löpande och systematisk information om resultatet och effektema av de existerande transfereringarna till hushåll, företag m.fl. Resultatstymingen behöver utvecklas till att omfatta samtliga trans­fereringar. Utvecklingen kan bl.a. ske genom att regeringen pekar ut de aktörer som skall ansvara för den löpande resultatinformationen till regeringen om effekter och måluppfyllelse av gjorda transfereringar.

Ca 75 % av kommunemas och landstingens verksamheter utgörs av statligt ålagda uppgiften Statliga transfereringar utgår dels i form av generella inkomst- och kostnadsutjämningssystem, dels i form av specialdestinerade bidrag. Statens intresse gäller dels kommunemas finansiella ställning och den skattefmansierade verksamhetens del i det totala samhällsekonomiska utrymmet, dels imiktning och effektivitet i de ålagda uppgiftema. Statlig styming av verksamheter i kommuner och landsting sker dels genom lagstiftning, dels genom fastställandet av det skattefinansierade utrymmet. Genom införandet av ett generellt bidrags­system har statens möjligheter att styra och följa upp tidigare öronmärkta bidrag ersatts av ett behov att hitta nya uppföljnings- och utvärderings-former för kommunal verksamhet (se även bilaga 7, avsnitt 2). Här kommer man självklart in på frågor om förbättrade former för lokal demokrati, som dock ligger utanför denna framställning.

Statlig verksamhet som bedrivs i affärsverk eller som förts över till bolag styrs bl.a. genom lönsamhetskrav och utdelningskrav. Kontroll över bolagen utförs av de av bolagsstämman valda revisorema. Även Riksdagens revisorer och Riksrevisionsverket kan utöva kontroll. Samhällsåtaganden regleras i särskilda avtal och avtalens efterlevnad kontrolleras av tillsynsmyndigheteraa. Staten och dess företrädare bör, som ägare av de statliga tillgångama, utöva en aktiv roll och utnyttja de stymingsmöjligheter som står till buds för att tillvarata statens ekonomis­ka och verksamhetsmässiga intressen. I detta ligger att ange tydliga krav ' på resultat och att en ändamålsenlig uppföljning och kontroll sken

105


Viss staflig verksamhet bedrivs i av staten bildade eller finansierade Prop. 1993/94:150 stiftelser. Regeringens utgångspunkt är att denna form för statlig Bilaga 1 verksainhet skall användas restriktivt. Ett skäl till detta är att om staten medverkar vid bildandet av stiftelser avhänder den sig egendom samtidigt som möjlighetema att påverka verksamhetens inriktning och effektivitet är begränsade. Staten måste garanteras insyn och kontroll i de stiftelser som även i framtiden kommer att vara beroende av statligt stöd. Staten har möjlighet att styra de statliga stiftelsema genom utformningen av stiftelseförordnanden och avtal vid stiftelsebildningen. Dessutom kan staten kontrollera stiftelsema genom att utforma villkor knutna till en statlig finansiering av den löpande verksamheten och genom att utse styrelseledamoten Insyn i och kontroll av stiftelsens verksamhet kan också fås genom den revision som fortlöpande bör ske av stiftelser i enlighet med statsmaktemas beslut om statlig revision i bolag och stiftelsen 1 avsnitt 8.3 redogörs närmare för den utredning regeringen tillkallat för att göra en översyn av befintliga stiftelser som är beroende av statligt stöd.

Resultatstymingen bör också beröra statens inkomster. Det bör närmare övervägas hur en löpande resultatinformation kan utformas för att följa upp och utvärdera de mål som i vissa fall satts upp av riksdagen för statens inkomster (jfn bilaga 1.5).

Budgetprocessen kommer även i det fortsatta arbetet att utgöra käman i resultatstymingen. Ökad uppmärksamhet måste dock ägnas åt att resul-tatorientera andra instrament, som lagstiftning, organisation, lednings­former, utnämningsmakt, utbildning etc. De olika instramenten måste ut­formas och tillämpas i samklang för att resultatstymingen skall fungera tillfredsställande.

Fortsatt arbete och tidsplan

De ambitioner som nu firms om att utveckla resultatstymingen är av sådan omfattning och spärmer över ett så stort antal områden att ett mer systematiskt arbete bör initieras. För att ta fram underlag till regeringens vidare ställningstaganden i dessa frågor har en interdepartemental arbetsgrapp med representation från närmast berörda myndigheter bildats. Arbetsgrappens uppgift är att under år 1994 lägga fram förslag till åtgärder som utvecklar och stärker genomförandet av resultatstyraingen. Regeringen kommer i 1995 års budgetproposition att redovisa förslag till åtgärder och andra ställningstaganden som arbetet föranleden

8.2.2 Regeringens bedömning och åtgärder med anledning av revisionens iakttagelser 1993

Riksrevisionsverket (RRV) granskar och avger revisionsberättelser för myndigheter, stiftelsen bolag och andra organisationer.

106


Innevarande budgetår har RRV uttalat sig om ca 390 organisationen    Prop. 1993/94:150 RRVs revision har resulterat i 23 revisionsberättelser med invändning.    Bilaga 1 vilket är något fler än föregående ån  RRV har också avgett fler revisionsrapporter till styrelseraa jämfört med föregående ån

Några myndigheter framhålls av RRV som goda exempel när det gäller årsredovisningens resultatredovisningsdel. Bland annat har Statens kämkraftinspektion. Patent- och registreringsverket, Bohusläns allmänna försäkringskassa och Göteborgs allmärma försäkringskassa lämnat dokument som av RRV bedömts vara av god kvalitet.

Regeringskansliets revisionskontor gör motsvarande årliga granskning av bland annat departementen. Granskningen avseende räkenskapsåret 1992/93, som avslutades i febraari 1994, resulterade i två gransknings-rapporter där revisionskontoret hade invändningar.

I budgetpropositionen (1993/94:100 bil. 1) redogjorde regeringen för RRV:s iakttagelser som redovisats i 1993 års rapport om det ekonomiad­ministrativa läget i statsförvaltningen och revisionens resultat samt regeringens övergripande bedömning av dessa. Nedan följer en redovis­ning av de åtgärder som regeringen vidtagit eller avser att vidta med anledning av revisionens iakttagelsen Redovisningen koncentreras till sådana iakttagelser där revisionen påvisat brister som är av mer principiell karaktär och de fall där myndigheter har fått revisions­berättelse med invändning. Åtgärder med anledning av RRVs revision, som resulterat i invändningar inom Utbildningsdepartementets område, redovisas i ett separat avsnitt.

Åtgärder med anledning av att RRVrs iakttagelser påvisat brister av mer principiell natur

Frågor av generell karaktär

RRV har bl.a. redovisat brister vad gäller styming och kontroll vid aweckling och anruin ombildning av statlig verksamhet. Ett effektivt om-bildningsarbete i staten föratsätter att de statliga företrädama agerar på ett sådant sätt att statens intressen tillgodoses fullt ut. Regeringen avser att vidta flera åtgärder för att undanröja de brister RRV påvisat. Rege­ringen avser bl.a. att utfärda generella riktlinjer till samtliga myndigheter rörande villkor för hel- och delvis avveckling eller annan ombildning i staten, bl.a. för medelshantering inkl. omhändertagande av tillgångar och skulder, ekonomisk redovisning och avrapportering till regeringen. Vidare överväger regeringen att inrätta en särskild stödfunktion som skall ha till uppgift att genom samråd och stöd åt såväl berörda myndigheter som departement bevaka att avveckling och arman ombildning av statlig verksamhet, inkl. överföring av verksamhet till andra huvudmän, sker på ett för staten som helhet ändamålsenligt sätt. Revisorskompetens från RRV bör knytas till funktionen.

RRV har vidare funnit att myndigheter bildat bolag och stiftelser utan att statsmakteraas godkännande inhämtats. RRV konstaterar även att de

107


principer för insyn i och kontroll av bolag och stiftelser genom staflig Prop. 1993/94:150 revision som riksdagen beslutat om på regeringens förslag i 1993 års Bilaga 1 kompletteringsproposition inte fått genomslag. Även i detta fall avser regeringen att meddela samtliga myndigheter vad som gäller, bl.a. i fråga om rätten att äga eller bilda bolag och stiftelser i staten, rätten att ikläda staten ekonomiska förpliktelser mot sådana organisationer och vilka åt­gärder myndigheteraa har att vidta för att de beslutade principeraa för revision skall genomföras.

En annan fråga som RRV aktualiserar är att RRVs möjligheter att granska och uttala sig om årsredovisningar försvåras i de fall åtkomst till data i olika ADB-baserade informationssystem begränsats. Det ligger i regeringens intresse att den årliga revisionen kan genomföras på ett ändamålsenligt och kostnadseffektivt sätt. Ett arbete har därför inletts inom Finansdepartementet med syfte att se över och förbättra förat­sättningama att vid revision få tillgång till behövliga redovisningsdata med hjälp av modem revisionsteknik.

Mot bakgrand av RRV.s iakttagelser vad gäller bristande redovisning av statens aktieinnehav angav regeringen i årets budgetproposition att resp. myndighet, inkl. departement, som företräder staten på bolagsstäm­ma skall uppta aktieinnehavet i sin redovisning. Inom Finansdepartemen­tet förbereds för närvarande, med stöd av andra departement, RRV och Kanmiarkollegiet, åtgärder för att förbättra redovisningen. I arbetet ingår en kartläggning av statens befintliga totala aktieinnehav. Bland annat på grandval av denna kartläggning görs en översyn av redovisningsprinciper och anvisningar. Vidare förbereds de åtgärder som krävs inför den 1 juli i år då resp. departement övertar redovisningsansvaret från Kanunarkol­legiet för de aktieinnehav i bolag som placerats direkt under departe­mentet.

RRV pekar även på att myndigheters tyte av ADB-baserade redovis­ningssystem hai inneburit att berörda myndigheters rapportering till statens centrala redovisningssystem (riksredovisningen) mot anslag och inkomsttitlar ofta försämrats, med bl.a. en kvalitetsförsämring i under­laget för prognoser om statsbudgetens utfall som följd. En myndighet får i princip själv välja redovisningssystem, och har det fulla ansvaret för att de redovisningskrav som gäller för ekonomisk rapportering i staten upp­fylls. Det är naturligtvis oacceptabelt att en myndighet försummar det ansvar den har för att förse statsmakteraa med korrekt ekonomiskt be­slutsunderlag om hur de statliga medlen använts.

Ett sätt att åtgärda bristeraa skulle kunna vara att regeringen beslutar att samtliga myndigheter skall tillämpa ett visst, koncemgemensamt, redovisningssystem. Regeringen har dock inte för avsikt att inskränka myndighetemas nuvarande rätt att själva upphandla redovisningssystem, men utesluter inte en omprövning av denna rätt om det visar sig att dess tilllämpning leder till försäntu-ad redovisning i staten. De problem som RRV noterat talar enligt regeringen för att myndigheter som avser att an­skaffa nytt redovisningssystem behöver vägledning och ofta bättre kompe­tens inför och under upphandling för att bedöma de olika leverantörema, systemens kvalitet och vilka systemmässiga anpassningar som behöver

108


göras för att klara de statliga redovisningskraven från den dag systemet Prop. 1993/94:150 tas i brak. Inom Finansdepartementet pågår arbete med en ny förordning Bilaga 1 som bl.a. skall klargöra vilka övergripande krav som måste ställas på en myndighets redovisningssystem inkl. revisionella krav för att skapa ändamålsenliga möjligheter för granskning, hur samråd med RRV skall genomföras inför ett eventuellt byte av redovisningssystem samt vilka krav som gäller för anslutning av nytt, eller förändrat, redovisnings­system till riksredovisningssystemet.

Ett armat generellt problem RRV påpekat är att den intema kontrollen av användningen och redovisningen av de statliga medlen inom flera myn­digheter är bristfällig. RRV efterlyser tydligare direktiv på området. Regeringen vill i sammanhanget ånyo understryka att ökad delegering ställer ökade krav på en väl utbyggd kontrollapparat. Detta gäller givetvis även inom myndigheter, och i synnerhet sådana nndigheter som hante­rar stora statliga medelsflöden eller som har såväl central som regional/ lokal organisation. Regeringen avser att låta utreda behovet av generella bestämmelser vad gäller krav på utbyggd intemkontroll, inrättande av en intermevision m.m. vid bl.a. större myndigheter eller vid myndigheter med omfattande intera delegering.

RRV har även redovisat att regeringens krav på resultatredovisningar­nas innehåll och avrapporteringstidpunkter inte alltid följts. Som redovisats i avsnitt 8.2.1 har en arbetsgrapp tillsatts för att stärka genomförandet av resultatstyraingen. I grappens arbetsuppgifter ingår bl.a. att pröva vilka åtgärder som bör vidtas vid en bristande resultat­rapportering till statsmaktema.

Vissa frågor inom några departementsområden

I en särskild rapport till Försvarsdepartementet pekar RRV bl.a. på följande.

Inom området löner och förmåner saknas tillförlitlig statistik. Regering­en har därför nyligen gett Försvarsmakten i uppdrag att redovisa lämpliga former för statistik, stödsystem, redovisningsprinciper och gemensamt definierade begrepp som möjliggör en rättvisande och rationell årlig uppföljning och analys av personalkostnadema.

Flera hinder föreligger enligt RRV för en ändamålsenlig styming och uppföljning av det civila försvaret. Inom Försvarsdepartementet har nyligen ett arbete inletts för att åtgärda detta. Arbetet syftar bland annat till att skapa redovisningsprinciper när det gäller beredskapslager och att ställa enhetliga krav på återrapportering för att härigenom underlätta stymingen och uppföljningen av det civila försvaret.

Den årliga budgetprövningen bör för de myndigheter inom Försvars­departementet som bedriver avgiftsfinansierad verksamhet, på ett tydligare sätt än hittills inbegripa balanserade överskott. Vidare bör vid sidan av formellt reglerad avgiftsfinansierad verksamhet en bättre budgetering ske av myndigheteraas inkomster inom Försvarsdepartemen­tets område. De redovisade inkomstema är enligt RRV väsentligt högre

109

9 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 150


än de budgeterade. Regeringen har mot bakgrand av RRVs iakttagelser    Prop. 1993/94:150 gett berörda myndigheter i uppdrag att i anslagsframställningen för    Bilaga 1 budgetåret 1995/96 dels redovisa och motivera balanserade överskott, dels budgetera inkomster med ledning av utfallen under budgetåret 1992/93 och - så långt det är möjligt - 1993/94.

1 samband med att räntebeläggning av anslag införs fullt ut inom försvarets myndigheter fno.m. budgetåret 1994/95 pekar RRV på att räntebeläggningen bör utformas så att förskottsbetalningar till för­svarsindustrin enbart grandas på affärsmässiga överväganden. Regeringen har den 17 mars 1994 gett Försvarsmakten och Försvarets materielverk i uppdrag att tillsammans och senast den 1 oktober 1994 redovisa och motivera planerade extema förskottsbetalningar.

Inom Socialdepartementets ansvarsområde har socialförsäkringsorgani­sationen. Riksförsäkringsverket (RFV) och försäkringskassoraa lämnat fullständiga årsredovisningar för budgetåret 1992/93 enligt förordnin