Prop.

1993/94:145Regeringens proposition

1993/94:145

Legitimation för vissa naprapater och kiropraktorer
m.m.

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 7 april 1994

Carl Bildt

Bo Könberg
(Socialdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs fram förslag om att naprapater och ytterligare en grupp
kiropraktorer skall kunna få legitimation för respektive yrke. Detta föreslås
reglerat genom ändringar i lagen (1984:542) om behörighet att utöva yrke inom
hälso- och sjukvården m.m. (behörighetslagen). Enligt förslaget skall naprapater
och kiropraktorer som har genomgått av regeringen föreskriven utbildning för
naprapater eller kiropraktorer kunna få legitimation. Med föreskriven utbildning
avses en utbildning som uppfyller vissa angivna krav i fråga om längd och
innehåll. Som ytterligare villkor för legitimationen skall gälla att sökanden
har fullgjort viss praktisk tjänstgöring i svensk hälso- och sjukvård. För båda
grupperna kan en motsvarande kompetens som inhämtats på annat sätt leda till
legitimation. Om en utbildning som motsvarar den föreskrivna svenska har
genomförts utomlands skall dessutom, om inte utbildningen omfattas av
EES-avtalet, krävas att den sökande har behövliga kunskaper i minst ett
skandinaviskt språk och nödvändiga kunskaper i svenska författningar.
Socialstyrelsen skall pröva frågor om legitimation. Yrkesbeteckningen
legitimerad naprapat föreslås få samma straffrättsliga skydd som gäller för
flertalet andra yrken med legitimation inom hälso- och sjukvården m.m. Sådant
skydd för beteckningen legitimerad kiropraktor finns redan.
De nya bestämmelserna rörande kiropraktorer och naprapater föreslås träda i
kraft den 1 oktober 1994.
I propositionen tas vidare upp vissa frågor av författningsteknisk natur i
behörighetslagen och i tandvårdslagen (1985:125) vilka också föreslås träda i
kraft den 1 oktober 1994.
1

Innehållsförteckning

1 Förslag till riksdagsbeslut................3
2 Lagtext....................................3
2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:542) om
behörighet att utöva yrke inom hälso- och
sjukvården m.m.........................3
2.2 Förslag till lag om ändring i tandvårdslagen
(1985:125).............................7
3 Ärendet och dess beredning.................8
4 Bakgrund...................................9
5 Legitimation för naprapater...............13
6 Skydd för yrkesbeteckningen legitimerad naprapat17
7 Legitimation för kiropraktorer............17
8 Bemyndigande rörande krav för legitimation
som kiropraktorer.........................19
9 Konsekvenser..............................19
10 Tandvårdslagen............................20
11 Författningskommentar.....................20

Bilaga 1Sammanställning av remissyttranden över Alternativ-
medicinkommitténs betänkande Alternativmedicin 1
Huvudbetänkande från alternativmedicinkommittén
(SOU 1989:60) såvitt gäller frågan om
legitimation för naprapater............24
Bilaga 2Sammanställning av remissyttranden över Alternativ-
medicinkommitténs delbetänkande (SOU 1987:12)
Legitimation för vissa kiropraktorer...26
Bilaga 3Socialstyrelsens utredning.............27
Bilaga 4Regeringsuppdrag.......................28
Bilaga 5Socialstyrelsens skrivelse.............31
Bilaga 6Socialstyrelsens redovisning...........33

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 7 april 199439
Rättsdatablad..................................40
2

1 Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen
antar regeringens förslag till
1.lag om ändring i lagen (1984:542) om behörighet att utöva yrke inom hälso-
och sjukvården m.m.,
2.lag om ändring i tandvårdslagen (1985:125).

2 Lagtext

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1984:542) om behörighet att utöva
yrke inom hälso- och sjukvården m.m.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1984:542) om behörighet att utöva yrke
inom hälso- och sjukvården m.m.
dels att 2, 3, 5 och 9 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 2 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

2 §1
Den som har genomgått den utbildning och i förekommande fall fullgjort den
praktiska tjänstgöring som anges för ett visst yrke i nedanstående tabell skall
efter ansökan få legitimation för yrket. Legitimation får också meddelas den som
visar att han på annat sätt förvärvat motsvarande kompetens. Legitimation får
dock inte meddelas om sådana omstän-digheter föreligger att legitimationen
skulle ha återkallats om sökanden varit legitimerad.

--------------------------------------------------------------------------------
--------------------------
Yrke Utbildning Praktisk
tjänstgöring
--------------------------------------------------------------------------------
--------------------------
1 Barnmorska Barnmorskeexamen
2 GlasögonoptikerGodkänd utbildning
för glasögonoptiker
3 Logoped Logopedexamen
4 Läkare Läkarexamen Av regeringen föreskriven
praktisk tjänstgöring (all-
mäntjänstgöring)
5 Psykolog Psykologexamen Av regeringen föreskriven
praktisk tjänstgöring

6 PsykoterapeutPsykoterapeutexamen
7 Sjukgymnast Sjukgymnastexamen
8 SjuksköterskaSjuksköterskeexamen
9 TandhygienistTandhygienistexamen
10 Tandläkare Tandläkarexamen Av regeringen föreskriven
praktisk tjänstgöring (all-
mäntjänstgöring)
--------------------------------------------------------------------------------
--------------------------

1 Senaste lydelse 1991:947.

En legitimerad psykoterapeut skall i sin yrkesverksamhet ange sin grun-
dutbildning.
Bestämmelser om legitimation av personal med utländsk utbildning finns i 5 §.

Föreslagen lydelse

2 §
Den som har gått igenom den högskole- eller optikerutbildning och fullgjort den
praktiska tjänstgöring som anges för ett visst yrke i nedanstående tabell skall
efter ansökan få legitimation för yrket. Legitimation får också meddelas den som
visar att han på annat sätt förvärvat motsvarande kompetens.

--------------------------------------------------------------------------------
---------------------------------------------------
Yrke Utbildning Praktisk
tjänstgöring
--------------------------------------------------------------------------------
--------------------------
1 Barnmorska Barnmorskeexamen
2 Optiker Godkänd utbildning
för optiker
3 Logoped Logopedexamen
4 Läkare Läkarexamen Av regeringen föreskriven
praktisk tjänstgöring (all-
mäntjänstgöring)
5 Psykolog Psykologexamen Av regeringen föreskriven
praktisk tjänstgöring
6 Psykoterapeut Psykoterapeutexamen
7 Sjukgymnast Sjukgymnastexamen
8 Sjuksköterska Sjuksköterskeexamen
9 Tandhygienist Tandhygienistexamen
10 Tandläkare Tandläkarexamen Av regeringen föreskriven
praktisk tjänstgöring (all-
mäntjänstgöring)
--------------------------------------------------------------------------------
-------------------------

En legitimerad psykoterapeut skall i sin yrkesverksamhet ange sin grun-
dutbildning.
Bestämmelser om legitimation av personal med utländsk utbildning finns i 5 §.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 a §
Den som i Sverige har gått igenom sådan utbildning
för kiro-praktorer eller naprapater och fullgjort
sådan praktisk tjänstgör-ing som regeringen har
föreskrivit skall efter ansökan få legitimation som
kiropraktor respektive naprapat. Legitimation får
också meddelas den som visar att han på annat sätt
förvärvat motsvarande kompetens.

3

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 §2

Frågor om meddelande Frågor om meddelande av
av legitimation prövas legitimation prövas av
av Socialstyrelsen. Socialstyrelsen.
Styrelsen får inte
meddela legitimation om
förhållandena är sådana att
legitimationen skulle ha
återkallats om sökanden
varit legitimerad.
I lagen (1994:000) om disciplinpåföljd m.m. på hälso- och sjukvårdens område
finns bestämmelser om återkallelse av legitimation och om meddelande av ny
legitimation efter återkallelse.

5 §3
Den som har examen Den som har examen som
som Doctor of Doctor of Chiropractic
Chiropractic vid vid en utländsk högskola
ut-ländsk högskola eller eller motsvarande
motsvarande utbildning utbildning för
för kiropraktor skall kiropraktor skall efter
efter ansökan få legiti- ansökan få legitimation
mation som kiropraktor. som kiropraktor. Re-
Legitimation som geringen eller den myn-
kiropraktor får också dighet som regeringen
meddelas den som visar be-stämmer, får meddela
att han på annat sätt harföreskrifter om praktisk
förvärvat motsvarande tjänstgöring och
kompetens. för-fattnings- och
språkkunskaper som ytter-
ligare villkor för att få
sådan legitimation. Le-
gitimation som kiro-
praktor får också meddelas
den som visar att han på
annat sätt har förvärvat
motsvarande kompetens.
Legitimation får inte
meddelas om sådna
omständigheter föreligger
att legitimationen
skulle ha åter-kallats
om sökanden varit
legitimerad.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer, meddelar i övrigt
föreskrifter om villkoren för att den som utomlands genomgått utbildning skall
få kompetensbevis.

9 §4
I verksamhet på hälso- och sjukvårdens eller tandvårdens område får inte någon
1. obehörigen ge sig ut för att vara barnmorska, läkare eller tandläkare eller
på annat sätt ge sken av att ha sådan kompetens, eller

2 Lydelse enligt prop. 1993/94:149.
3 Senaste lydelse 1992:1562.
4 Senaste lydelse 1992:1562.
4

2. ge sig ut för att 2. ge sig ut för att
vara legitimerad glas- vara legitimerad
ögonoptiker, optiker, kiropraktor,
kiropraktor, logoped, logoped, naprapat,
sjukgymnast, sjuksköter- sjukgymnast, sjuksköter-
ska eller tandhygienist ska eller tandhygienist
utan att ha legitima- utan att ha legitimation
tion för yrket, eller för yrket, eller

3. ge sig ut för att vara psykolog eller psykoterapeut utan att ha legiti-
mation för yrket eller, såvitt gäller psykologtiteln, utan att genomgå sådan
praktisk tjänstgöring som psykolog som anges i 2 §.
Om någon, som saknar behörighet enligt första stycket 3 att använda titeln
psykolog eller psykoterapeut, har förvärvat en titel som kan förväxlas med
dessa, skall denna titel anges i verksamhet som avses i första stycket på ett
sätt som tydligt skiljer den från psykolog- och psykoterapeuttitlarna.
__________
1. Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1994.
2. Den som vid ikraftträdandet har gått igenom föreskriven utbildning i
Sverige för kiropraktorer eller naprapater och före denna tidpunkt har varit
verksam i yrket här i landet under minst ett år skall kunna få legitimation för
yrket utan sådan praktisk tjänstgöring som avses i 2 a §.

5

2.2 Förslag till
Lag om ändring i tandvårdslagen (1985:125)

Härigenom föreskrivs att 14 § tandvårdslagen (1985:125) skall ha följande

lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
14 §1
Tandläkare under allmäntjänstgöring eller specialistutbildning enligt lagen
(1984:542) om behörighet att utöva yrke inom hälso- och sjukvården m.m. skall
förordnas för viss tid.

Tandläkare, i vars Tandläkare i vars
arbetsuppgifter ingår arbetsuppgifter ingår att
att i väsentlig i väsentlig omfattning
omfattning medverka i medverka i den
den grundläggande grundläggande
högskoleutbildningen på högskoleutbildningen för
tandläkarlinjen, skall, tand-läkarexamen, skall
om regeringen anställas för begränsad
föreskriver det, tid, om regeringen
anställas för begränsad föreskriver det.
tid.
____________
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1994.

1 Senaste lydelse 1986:1410.
6

3 Ärendet och dess beredning

Frågor om legitimation för bl.a. naprapater har behandlats i riksdagen vid ett
flertal tillfällen (jfr avsnitt 4). Riksdagen har hösten 1992 bifallit
Socialutskottets hemställan att ge regeringen tillkänna att regeringen nu bör ta
ställning till frågan om naprapater skall kunna legitimeras (bet. 1992/93:SoU1,
rskr. 1992/93:13).
Alternativmedicinkommittén (S 1984:04) överlämnade i februari 1987
delbetänkandet Legitimation för vissa kiropraktorer (SOU 1987:12). I betänkandet
föreslogs bestämmelser om legitimation för de kiropraktorer som har examen som
Doctor of Chiropractic från utländsk högskola eller bedöms ha motsvarande
utbildning. Förslaget ledde till lagstiftning som trädde i kraft den 1 juli 1989
(prop. 1988/89:96, bet. 1988/89:SoU23, rskr. 1988/89:295, SFS 1989:407).
Alternativmedicinkommittèn överlämnade i augusti 1989 sitt slutbetänkande
Alternativmedicin 1 Huvudbetänkande från alternativmedicinkommittén (SOU
1989:60). Kommittèn fann då inte skäl för att föreslå någon annan grupp av
kiropraktorer för legitimation än gruppen Doctors of Chiropractic. Kommittén
ansåg vidare att det vid den tiden inte heller förelåg förutsättningar för
legitimation av naprapater men förordade att regeringen skulle pröva frågan om
deras legitimation när naprapaterna kunde uppvisa studier som konfirmerade
effekten av deras metoder. Betänkandet har remissbehandlats. En inom
Socialdepartementet upprättad sammanställning av remissyttrandena såvitt gäller
frågan om legitimation för naprapater och utbildning för kiropraktorer finns i
bilaga 1 och 2.
Regeringen uppdrog den 20 februari 1992 åt Socialstyrelsen att avge utlåtande
om huruvida det förelåg ett dokumenterat vetenskapligt underlag för att
tillstyrka legitimation av naprapater. Socialstyrelsen redovisade i en skrivelse
den 18 juni 1992 sin bedömning att det inte förelåg sådant underlag och att
ställningstagande till frågan om legitimation av naprapater borde anstå till
dess legitimationen av kiropraktorer var utvärderad. Uppdraget och
Socialstyrelsens redovisning återges i bilaga 3 respektive 4.
Regeringen uppdrog den 3 juni 1993 åt Socialstyrelsen att utvärdera den
kiropraktorutbildning som bedrivs vid Skandinaviska Chiropraktor Skolan i
Stockholm. Syftet med utvärderingen var att klargöra om utbildningstiden och
innehållet i utbildningen vid Skandinaviska Chiropraktor Skolan är av samma
kvalitet som en godkänd utbildning och därmed kan ligga till grund för
yrkeslegitimation. Socialstyrelsen redovisade i en skrivelse den 28 december
1993 sin bedömning. Styrelsens sammanfattande omdöme var att utbildningen vid
den svenska skolan i många avseenden är jämförbar med utbildningen vid en viss
engelsk, godkänd, skola men att den svenska skolan på vissa väsentliga punkter
ännu inte har samma standard som utbildningen i England. Detta gäller bl.a. att
skolan saknar fast anställda lärare. Regeringsuppdraget och Socialstyrelsens
skrivelse återges i bilaga 5 respektive 6.
Regeringen uppdrog också till Kanslersämbetet den 3 juni 1993 att yttra sig
över en framställning från Stiftelsen Skandinaviska Chiropraktor Skolan i
Stockholm om att få rätt att meddela högskoleexamen/chiropraktorexamen.
Kanslersämbetet, som gjort sin prövning enligt lagen (1993:792) om tillstånd att
utfärda vissa examina, konstaterar att Skandinaviska ChiropraktorSkolan befinner
sig i ett uppbyggnadsstadium och bedöms inte uppfylla kraven för examensrätt.
Det lagförslag som läggs fram rörande legitimation av kiropraktorer och
naprapater hör till Lagrådets granskningsområde. I likhet med vad som ansågs
vara fallet då vissa utlandsutbildade kiropraktorer (SFS 1989:407) och då
tandhygienister (SFS 1991:947) fick möjlighet till legitimation är dock
förslaget av sådan beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse.
I propositionen tas vidare upp några frågor av författningsteknisk natur.
Riksdagen bör behandla ärendet under innevarande riksmöte.

4 Bakgrund

Lagstiftningen

På hälso- och sjukvårdsområdet finns vissa begränsningar i den yrkes- och
näringsfrihet som annars vanligen gäller i Sverige. Dessa anges främst i lagen
(1960:409) om förbud i vissa fall mot verksamhet på hälso- och sjukvårdens om-
råde (den s.k. kvacksalverilagen) och i lagen (1984:542) om behörighet att utöva
yrke inom hälso- och sjukvården m.m. (den s.k. behörighetslagen). Den främsta
orsaken till denna rättsliga reglering är omsorgen om patienternas säkerhet i
vården.
Kvacksalverilagen innehåller förbud för den som inte tillhör hälso- och
sjukvårdspersonalen och därmed står under Socialstyrelsens tillsyn i sin
yrkesverksamhet, att mot ersättning behandla vissa sjukdomar, undersöka eller
behandla barn som inte fyllt åtta år m.m. Vissa undersöknings- och
behandlingsmetoder, t.ex. vissa bedövningar, förbehålls hälso- och
sjukvårdspersonalen. Bestämmelserna är straffsanktionerade.
Behörighetslagen innehåller bestämmelser för hälso- och sjukvården, tandvården
och detaljhandeln med läkemedel vad gäller kompetensbevis (t.ex. legitimation),
behörighet att utöva yrke samt skyddet för yrkestitel och yrkesbenämning.
Legitimationens huvudfunktion är enligt förarbetena till behörighetslagen
(prop. 1983/84:179) att vara en garanti för en viss kunskapsnivå och för sådana
personliga egenskaper hos yrkesutövaren att denne är förtjänt av allmänhetens
och myndigheternas förtroende. Dessutom skall legitimationen fylla ett
väsentligt informationsbehov, att jämföras med ett slags "varudeklaration",
gentemot allmänheten, myndigheterna och sjukvårdshuvudmännen. Av förarbetena
framgår vidare att kriterierna för legitimation av nya yrkesgrupper är uttalat
restriktiva. Det sägs bl.a. "att bestämmelser om legitimation fortsättningsvis
bör förbehållas sådana grupper av yrkesutövare, som har en självständig
yrkesfunktion med kvalificerade arbetsuppgifter och ett särskilt ansvar för
patienternas säkerhet i vården. Det förhållandet att en yrkesgrupp i inte
oväsentlig utsträckning vänder sig direkt till allmänheten, t.ex. i egenskap av
fria yrkesutövare, bör tillmätas särskild betydelse."
Regeringen har i propositionen 1993/94:117 Inkorporering av Europakonventionen
och andra fri- och rättighetsfrågor föreslagit bl.a. att ett skydd för närings-
och yrkesfriheten införs i regeringsformen som en ny grundläggande fri- och
rättighet. Begränsningar i rätten att driva näring eller utöva yrke får enligt
förslaget införas endast för att skydda angelägna allmänna intressen och aldrig
i syfte enbart att ekonomiskt gynna vissa personer eller företag.
Legitimation för ett yrke innebär i sig inte någon ensamrätt till yrket. Genom
andra bestämmelser kan dock legitimerade yrkesutövare ha en sådan ensamrätt.
Legitimation kan också för vissa yrkesgrupper vara en förutsättning för
behörighet till viss tjänst. Det förhållandet att medlemmar av en yrkesgrupp kan
få legitimation innebär inte heller att verksamheten utan vidare kan få
ekonomiskt eller annat stöd från det offentliga.
Enligt lagen (1993:792) om tillstånd att utfärda vissa examina får enskild
utbildningsanordnare endast efter tillstånd av regeringen utfärda sådana examina
som regeringen med stöd av högskolelagen (1992:1434) meddelat föreskrifter om.
Tillstånd får endast lämnas om utbildningarna uppfyller vissa krav. För
doktorsexamen gäller bestämmelserna i 3 §. Om enskild utbildningsanordnare utan
tillstånd utfärdar examina som avses i denna lag får regeringen förelägga
utbildningsanordnaren att upphöra med detta. Ett sådant föreläggande får förenas
med vite.

Tidigare riksdagsbehandling

Frågan om legitimation för naprapater har behandlats av riksdagen och
Socialutskottet vid flera tillfällen. I samband med behandlingen av pro-
positionen om legitimation för vissa kiropraktorer (prop. 1988/89:96) hänvisade
utskottet till Alternativmedicinkommitténs då pågående arbete. Utskottet
instämde i bedömningen att det inom naprapatin bedrivs ett seriöst arbete och
uttalade att regeringen, så snart det förelåg ett tillräckligt underlag för ett
ställningstagande beträffande naprapaterna, borde pröva frågan om deras
legitimation (bet. 1988/89:SoU23). Vad Socialutskottet anförde om naprapaternas
ställning beslutade riksdagen sedermera att som sin mening ge regeringen
tillkänna (rskr. 1988/89:295).
Frågan om legitimation för naprapater behandlades också i Socialutskottets
betänkanden 1989/90:SoU24 och 1991/92:SoU5 varvid utskottet erinrade om sina
tidigare uttalanden men fann att remissbehandlingen och beredningen av
Alternativmedicinkommitténs förslag borde avvaktas. Sedan Socialstyrelsen, som
tidigare nämnts, redovisat sitt uppdrag om huruvida det föreligger ett
dokumenterat vetenskapligt underlag för att tillstyrka legitimation för
naprapater, har Socialutskottet bl.a. uttalat att regeringen nu bör ta ställning
till frågan om naprapater skall kunna legitimeras (bet. 1992/93:SoU1). Riksdagen
beslutade att som sin mening ge regeringen tillkänna vad utskottet anfört
beträffande legitimation (rskr. 1992/93:13). Under innevarande riksmöte har
Socialutskottet konstaterat att regeringen aviserat att riksdagens beställning
när det gäller naprapater kommer att verkställas (bet. 1993/94:SoU4).

Naprapati och utbildningen

Naprapati kan beskrivas som en form av manuell medicin där intresset är
fokuserat förutom på manipulationsbehandling av ryggraden även på behandling av
sekundära spänningstillstånd i omgivande mjukdelar.
Naprapaterna utgör enligt Alternativmedicinkommittén en av de grupper inom
s.k. ortopedisk medicin - andra grupper är kiropraktorer, osteopater samt vissa
läkare och sjukgymnaster med utbildning i manipulation - som utövar manuell
medicin. Behandlingsteorierna är till viss del gemensamma mellan dessa grupper.
Den första naprapatiskolan grundades år 1907 i USA. Utbildningen till naprapat
sker i Sverige sedan år 1970 vid den privata Naprapathögskolan i Stockholm och
omfattar fyra år. Enligt skolan ges utbildning i grundläggande medicinska ämnen,
såväl teoretiska som kliniska, och allmänna kunskaper inom den manuella
medicinen. Utbildningen syftar enligt Naprapathögskolan till att ge den
studerande sådana allmänna och grundläggande kunskaper och färdigheter som
fordras för självständigt arbete som naprapat och att ge en grund för fortsatta
studier inom den manuella medicinen.
Utbildningen till naprapat avslutas med ett examensarbete. Den som avlagt
examen får titeln Doctor of Naprapathy och naprapaten upptas i Sverige som
medlem i Svenska Naprapatförbundet. Förbundet har cirka 400 aktiva medlemmar.
Skolor för utbildning i naprapati förekommer för närvarande också i USA,
Spanien och Kina.
Naprapatens verksamhetsområde är enligt Svenska Naprapatförbundet den manuella
medicinen, där behandlingen syftar till att återställa funktionen i
rörelseapparaten genom manipulation och mjukdelsbehandling i kombination med
andra konventionella behandlingsmetoder inom fysikalisk medicin.
Naprapaterna arbetar enligt Alternativmedicinutredningen uteslutande med att
diagnostisera, förebygga och behandla funktionella störningar och sjukdomar i
rörelseorganen; främst, men inte enbart, med inriktning på ryggraden. Problemen
i rörelseapparaten undersöks med konventionella medicinska tester. Behandlingen
följs upp med lämpligt träningsprogram och individuell rådgivning.

Kiropraktik och utbildningen

Kiropraktik är ett system för manuell behandling av problem i rörelseapparaten
och därmed förbundna besvär. Såväl internationellt som i Sverige finns olika
kategorier av kiropraktorer representerade. Det som skiljer är bl.a. längden på
och innehållet i deras utbildningar. Kiropraktik är i många länder en accepterad
och mycket vanlig behandlingsmetod. Det finns också i många länder regler om
kompetensbevis eller auktorisation av kiropraktorer.
Kiropraktik var enligt undersökningar som Alternativmedicinkommittén lät
utföra den i särklass vanligaste alternativmedicinska behandlingen i Sverige.
Sedan den 1 juli 1989 har det också här i landet funnits en möjlighet att få
legitimation som kiropraktor. Detta har dock förutsatt examen som Doctor of
Chiropractic vid utländsk högskola eller motsvarande utbildning. En beskrivning
av denna utbildning och kiropraktorernas verksamhet har lämnats i prop.
1988/89:96 om legitimation för vissa kiropraktorer, m.m. En legitimerad
kiropraktor omfattas i sin yrkesutövning av bestämmelserna om hälso- och
sjukvårdspersonalens yrkesansvar och står under Socialstyrelsens tillsyn.
Det finns sedan år 1991 föreskrifter och allmänna råd från Socialstyrelsen om
legitimerade kiropraktorers verksamhet (SOSFS 1991:16). I dessa definieras
kiropraktik enligt följande: Verksamhetsområdet kiropraktik omfattar vissa
åtgärder för att behandla samt i viss omfattning förebygga och utreda
funktionsrubbningar och smärttillstånd i rörelseorgan. Den kiropraktiska
behandlingen sker med särskilda handgrepp som vid behov kan kompletteras med
annan fysikalisk behandling.
I Socialstyrelsens författning finns vidare regler om behörighet och
yrkesansvar och föreskrifter om bl.a. begränsningar vid manipulationsbehandling.
I Sverige förekommer flera olika utbildningar av kiropraktorer. Den mest
omfattande av dessa utbildningar sker vid Skandinaviska Chiropraktor Skolan i
Stockholm som inledde sin verksamhet år 1983. Skolan drivs av en privat
stiftelse. Utbildningen, som fr.o.m. hösten år 1988 är fyraårig, omfattar flera
olika ämnen inom basmedicin och kiropraktik.

Översyn av vissa behörighetsfrågor

Regeringen bemyndigade den 13 januari 1994 det statsråd som har till uppgift att
föredra ärenden om hälso- och sjukvård att tillkalla en kommitté med uppdrag att
göra en samlad översyn av principerna för legitimation och behörighet och mot
bakgrund av översynen lämna förslag bl.a. i frågan om legitimation och
behörighetsföreskrifter för olika yrkesgrupper inom hälso- och sjukvården och
närliggande områden. Enligt kommittédirektiven (dir. 1994:2) skall översynen
också omfatta bestämmelserna i kvacksalverilagen. Kommittén skall särskilt fästa
vikt vid konsekvenserna av dels Sveriges närmande till Europeiska Unionen (EU),
dels den avreglering av vissa vårdutbildningar som har skett genom
högskolereformen och dels de ökade möjligheterna till privat verksamhet, som
öppnar sig för olika yrkesgrupper inom hälso- och sjukvården.

5 Legitimation för naprapater

Regeringens förslag: Naprapater, som gått igenom
föreskriven svensk utbildning för naprapater och
fullgjort föreskriven praktisk tjänstgöring skall
efter ansökan kunna få legitimation för yrket i
Sverige. Regeringen skall föreskriva vilken
utbildning och praktisk tjänstgöring som skall
fullgöras.
Bestämmelser om legitimation för yrket naprapat
tas in i behörighetslagen. Lagens bestämmelser om
legitimation för övriga yrken skall gälla också
legitimation för naprapater. Genom detta gäller
följande: Den som kan visa att han eller hon på
annat sätt förvärvat motsvarande kompetens skall
kunna få legitimation. Legitimation får inte
meddelas under sådana omständigheter att
legitimationen skulle ha återkallats om sökanden
varit legitimerad. Frågor om meddelande av legiti-
mation prövas av Socialstyrelsen. Regeringen med-
delar föreskrifter i övrigt om villkoren för att den
som utomlands gått igenom utbildning skall få
legitimation som naprapat.
Övergångsvis skall gälla att den som genomgått
föreskriven utbildning för naprapat och har varit
verksam i yrket i Sverige under minst ett år vid
ikraftträdandet av lagändringen skall kunna få legi-
timation som naprapat utan att ha fullgjort
föreskriven praktisk tjänstgöring.

Alternativmedicinkommitténs förslag: Kommittén ansåg att det inte förelåg
förutsättningar för legitimation av naprapater men förordade, eftersom
naprapaterna har en lång utbildning och deras kunskaper och kompetens var
allmänt vitsordade, att regeringen skulle pröva frågan om legitimation när
naprapaterna kunde uppvisa studier som konfirmerade effekten av deras metoder.
Remissinstanserna: Ett fåtal remissinstanser har yttrat sig i frågan. Av dessa
anser Kommittén för Alternativmedicin (KAM) och Hälsokostrådet att naprapaterna
bör kunna erbjudas legitimation, medan övriga sex instanser som yttrat sig i
frågan - tre landsting, Sveriges Tandläkarförbund, Legitimerade Sjukgymnasters
Riksförbund och Apotekarsocieten delar kommitténs uppfattning att legitimering
av nya yrkesgrupper bör anstå tills vidare.
Skälen för regeringens förslag: I betänkandet Alternativmedicin 1 -
Huvudbetänkande från alternativmedicinkommittén behandlades bl.a. frågan om
legitimation för naprapater och andra grupper. Kommittén underströk att
lagstiftningens kriterier för legitimation av nya grupper är uttalat
restriktiva. Legitimationens huvudfunktioner är att vara en garanti för en viss
kunskapsnivå och för sådana personliga egenskaper hos yrkesutövaren att denne är
förtjänt av allmänhetens och myndigheternas förtroende. Dessutom skall
legitimationen fylla ett väsentligt informationsbehov, som en sorts
"varudeklaration", gentemot allmänheten, myndigheterna och sjukvårdshuvudmännen.
Legitimationen anses också böra förbehållas grupper, som har en självständig
yrkesfunktion med kvalificerade arbetsuppgifter och ett särskilt ansvar för
patienternas säkerhet i vården. Slutligen bör krävas att gruppen byggt upp ett
förtroende samt vunnit ett visst mått av kliniskt och vetenskapligt erkännande.
Alternativmedicinkommittén ansåg att naprapaternas förutsättningar på flera av
dessa punkter skiljer sig från kiropraktorernas. Kommittén påpekade vidare att
naprapaterna internationellt är en nästan okänd grupp och följaktligen inte
heller kommit i fråga för legitimation i något annat land. Därför ansåg
kommittén att det inte förelåg förutsättningar för legitimation för naprapater.
Då emellertid naprapaterna har en lång utbildning och deras kunskaper och
kompetens är allmänt vitsordad förordade kommittén att regeringen skulle pröva
frågan om legitimation när naprapaterna kan uppvisa studier som konfirmerar
effekten av deras metoder.
I samband med att propositionen (1988/89:96) om legitimation för vissa
kiropraktorer m.m. behandlades av riksdagen, väcktes motioner bl.a. om
legitimation även av gruppen Doctors of Naprapathy. I flera motioner framhölls
att naprapatin är en väl etablerad terapiform i Sverige. Årligen söker sålunda
ca 200 000 patienter vid cirka en miljon tillfällen vård hos naprapater. I flera
motioner påpekades också att det sedan 1970-talet finns möjligheter till
utbildning i Sverige, vilket möjliggör en kontroll från statens sida av
verksamheten. I olika motioner anfördes att naprapatbehandling, som sätts in på
ett tidigt stadium, leder till en minskad förbrukning av mediciner och kortare
sjukskrivningstider.
Socialutskottet har i betänkanden (bet. 1988/89:SoU23, 1991/92:SoU5 och
1992/93:SoU1) instämt i motionärernas bedömningar att det inom naprapatin
bedrivs ett seriöst arbete. Så snart tillräckligt underlag för ett
ställningstagande förelåg beträffande naprapaterna borde enligt utskottet
regeringen pröva frågan om deras legitimation.
Regeringen uppdrog i februari 1992 åt Socialstyrelsen att avge utlåtande om
huruvida det föreligger ett dokumenterat vetenskapligt underlag för att
tillstyrka legitimation av naprapater.
Socialstyrelsen redovisade, efter att ha inhämtat yttrande från tre sak-
kunniga, uppdraget och anförde i maj 1992 bl.a. följande.
"Införandet av legitimation av vissa kiropraktorer är ännu inte utvärderat.
Detta bör göras innan ytterligare en grupp med ett smalt medicinskt område
legitimeras. Sedan kiropraktorerna legitimerades har dramatiska förändringar
skett inom hälso- och sjukvården beträffande struktur och organisation och inte
minst ekonomiskt. Det är av största vikt att kostnadseffekt- och
kostnadsnyttoanalyser görs innan ytterligare en yrkesgrupp engageras i den
offentligt finansierade vården.
Den kunskap naprapaterna skulle kunna tillföra den offentliga hälso- och
sjukvården finns väsentligen tillgodosedd av legitimerade sjukgymnaster. Den
aktuella kompetensen finns vidare bland många läkare som är vidareutbildade inom
"ortopedisk medicin". Motsvarande kompetens finns också hos ett betydande antal
sjukgymnaster. Det finns mycket som talar för att man främst bör satsa på de
krafter som redan finns inom den offentliga delen av hälso- och sjukvården. Det
kan man bl.a. göra genom att erbjuda sjukgymnasterna efterutbildning inom
"ortopedisk medicin". Även för läkarna finns möjligheter till sådan utbildning.
Forskningen inom detta område behöver förstärkas.
Enligt Socialstyrelsens mening föreligger för närvarande inte dokumenterat
vetenskapligt underlag för att tillstyrka legitimation av naprapater".
Socialutskottet ansåg bl.a. i sitt betänkande Vissa behörighetsfrågor m.m.
(bet.1992/93:SoU1) att regeringen nu, sedan Socialstyrelsen redovisat sitt
uppdrag, borde ta ställning till frågan om naprapater skall kunna legitimeras.
Riksdagen gav regeringen till känna vad utskottet anfört beträffande
legitimation.
Regeringen anser för sin del att naprapati utgör en av flera behandlingsformer
vid behandlingen av patienter med sjukdomar i rörelseorganen. Redan nu svarar
naprapaterna för en stor del av den patientgrupp, som annars sannolikt skulle ha
sökt sig till den offentligt finansierade hälso- och sjukvården för behandling.
Det har beräknats att omkring 80 000 nya patienter varje år vänder sig till
naprapaterna för vård och att det årligen utförs ca 1 miljon behandlingar på 200
000 patienter i Sverige.
Naprapaterna fullgör således som fria yrkesutövare i direkt kontakt med
allmänheten uppgifter inom den s.k. manuella medicinen. Naprapatin har nu nått
en sådan omfattning vad avser såväl antalet yrkesutövare som antalet patienter
och behandlingstimmar per år, att det framstår som lämpligt att den förs in
under statens tillsyn. Inte minst patienternas säkerhet i vården talar för
detta.
Alternativmedicinkommittén ansåg att naprapaternas kunskap och kompetens är
allmänt vitsordad. Regeringen finner att den dokumentation som Svenska
Naprapatförbundet redovisat är tillfyllest för att göra bedömningen att de
naprapater som har avlagt examen och fått titeln Doctor of Naprapathy eller
fullgjort annan motsvarande utbildning bör kunna få legitimation.
Vi föreslår därför att en naprapat som genomgått föreskriven utbildning för
naprapater och fullgjort föreskriven praktisk tjänstgöring efter ansökan skall
kunna få legitimation för yrket. Det bör ankomma på regeringen att föreskriva
vilken utbildning och praktisk tjänstgöring som skall fullgöras.
Bestämmelser om legitimation för yrket naprapat tas lämpligen in i
behörighetslagen. Bestämmelserna i lagen om legitimation för övriga yrken bör
gälla också för legitimation av naprapat. Härigenom kommer att gälla att den som
kan visa att han eller hon på annat sätt förvärvat motsvarande komptens skall
kunna få legitimation. Vidare får legitimation inte meddelas under sådana
omständigheter att legitimationen skulle ha återkallats om sökanden varit
legitimerad. Frågor om meddelande av legitimation skall prövas av
Socialstyrelsen.
Regeringen får enligt ett bemyndigande som redan finns i behörighetslagen
meddela föreskrifter om villkoren för att den som utomlands genomgått
naprapatutbildning skall kunna få legitimation som naprapat.
Såsom övergångsbestämmelse bör gälla att den som genomgått föreskriven
utbildning för naprapat och varit verksam i yrket i Sverige under minst ett år
vid ikraftträdandet av ändringen i behörighetslagen skall kunna få legitimation
som naprapat utan att ha fullgjort den föreskrivna praktiska tjänstgöringen.
Villkoren för legitimation bör enligt regeringens uppfattning vara teoretisk
utbildning motsvarande den som för närvarande krävs för att få titeln "Doctor of
Naprapathy" vid svensk skola för utbildning av naprapater. Vidare bör krävas
praktisk tjänstgöring motsvarande ett års handledd heltidstjänstgöring i svensk
hälso- och sjukvård fördelad på olika verksamhetsområden. Verksamheten bör ske
vid en av Socialstyrelsen godkänd enskild läkar-, naprapat- eller kiropraktor-
mottagning eller vid en godkänd inrättning inom den allmänna hälso- och sjukvår-
den. Socialstyrelsen bör få bemyndigande att meddela närmare bestämmelser om den
praktiska tjänstgöringen.
Beträffande naprapater med utländsk utbildning bör dessutom krävas kunskaper i
svenska hälso- och sjukvårdsförfattningar och i svenska språket eller annat
skandinaviskt språk. Regeringen avser att ge Socialstyrelsen i uppdrag att
vidare överväga vilken teoretisk och praktisk utbildning och vilka kunskaper i
språk och svenska författningar som skall krävas av utländska - ej
svenskspråkiga - naprapater för att de skall kunna få legitimation i Sverige.
Verksamhetsområdet för naprapater bör enligt regeringens uppfattning vara att
förebygga, utreda och behandla funktionsrubbningar och smärttillstånd i
rörelseorganen. Behandlingen skall ske med särskilda handgrepp som vid behov kan
kompletteras med annan fysikalisk behandling. Socialstyrelsen bör med
utgångspunkt från denna definition kunna meddela föreskrifter eller allmänna råd
som definierar naprapaternas verksamhetsområde. Styrelsen bör därvid särskilt
uppmärksamma hur risker som kan vara förenade med manipulationsbehandlingar
skall kunna minskas i största möjliga utsträckning.
Samtliga naprapaters verksamhet omfattas i dag av kvacksalverilagens
bestämmelser. Genom att naprapaterna legitimeras kommer de att bli hälso- och
sjukvårdspersonal enligt den nuvarande tillsynslagen och enligt den av
regeringen föreslagna lagen om åligganden för personal inom hälso- och
sjukvården m.m. (prop. 1993/94:149). De kommer därmed att stå under
Socialstyrelsens tillsyn. De legitimerade naprapaternas verksamhet kommer också
att kunna prövas disciplinärt av hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd.
Det bör särskilt framhållas i detta sammanhang att regeringen i januari 1994
beslutat om direktiv för en översyn av vissa behörighetsfrågor (Dir. 1994: 2).
Direktiven är vittomfattande och innebär bl.a. att förslag om ändrade
bestämmelser i fråga om legitimation av t.ex. naparapater kan komma att lämnas.

7

6 Skydd för yrkesbeteckningen legitimerad naprapat

Regeringens förslag: Det straffrättsliga skydd som
legitimerade yrkesutövare inom hälso- och sjukvården
har för uppgiften att yrkesutövaren är legitimerad
skall även omfatta yrkesbeteckningen legitimerad

naprapat.

Alternativmedicinkommittén, som inte föreslog någon legitimation för
naprapater, tog inte upp denna fråga.
Skälen för regeringens förslag: Ett skydd för yrkestiteln på hälso- och
sjukvårdsområdet finns för närvarande endast för läkare, tandläkare,
barnmorskor, psykologer och psykoterapeuter. För övriga legitimerade
yrkesutövare inom området gäller i stället ett straffrättsligt skydd för
uppgiften att yrkesutövaren är legitimerad. Motsvarande bör gälla för
yrkesbeteckningen legitimerad naprapat.Det är enligt regeringens uppfattning
inte motiverat att reservera yrkesbeteckningen naprapat för den grupp som
föreslås kunna få legitimation.
Ett motsvarande skydd för titeln legitimerad kiropraktor finns redan.

7 Legitimation för kiropraktorer

Regeringens förslag: En kiropraktor som har gått
igenom föreskriven utbildning i Sverige och
fullgjort viss praktisk tjänstgöring inom hälso- och
sjukvården skall efter ansökan kunna få legitimation
för yrket. Regeringen skall föreskriva vilka krav på
utbildningen som måste vara uppfyllda och vilken
praktisk tjänstgöring som kan leda till
legitimation. Den som kan visa att han eller hon
på annat sätt förvärvat motsvarande kompetens skall
också kunna få legitimation. I likhet med vad som
gäller för övriga yrkesgrupper skall dock legi-
timation aldrig få meddelas om förhållandena är sådana
att legitimationen skulle ha återkallats om den
sökande redan varit legitimerad. Även i övrigt skall
de huvudregler om legitimation som gäller för andra
yrkesgrupper gälla också för kiropraktorerna. Det
innebär bl.a. att Socialstyrelsen skall pröva frågor
om legitimation.
Bestämmelserna om legitimation för kiropraktorer
som i Sverige har genomgått föreskriven utbildning
och tjänstgöring tas in i behörighetslagen. Den som
vid ikraftträdandet redan uppfyller utbild-
ningskravet och som har varit verksam i yrket i
Sverige under minst ett år skall kunna få
legitimation utan att fullgöra ytterligare
praktisk tjänstgöring.
Regeringens bedömning: Bestämmelserna om
legitimation för den som utomlands avlagt examen
som Doctor of Chiropractic bör inte ändras i sak.
Alternativmedicinkommitténs förslag: Kommittén fann
inte skäl att föreslå någon annan grupp av
kiropraktorer för legitimation än gruppen Doctors
of Chiropractic. Någon svensk högskoleutbildning
var inte aktuell.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser
tillstyrkte kommitténs förslag om villkor för
legitimationen. Svenska Chiropraktorsällskapet
ställde sig dock positivt till en nordisk
kiropraktorutbildning i framtiden. LO menade att
vi i Sverige inte i längden kunde förlita oss på
amerikanska och engelska utbildningsanstalter.
Skälen för regeringens förslag och bedömning:
Examen som Doctor of Chiropractic vid godkänd
utländsk högskola eller motsvarande utbildning är i
dag krav för legitimation som kiropraktor.
Socialstyrelsen fick den 6 juni 1993 i uppdrag av
regeringen att utvärdera den kiropraktorutbildning
som bedrivs vid Skandinaviska Chiropraktor Skolan
i Stockholm för att klargöra om utbildningstiden
och innehållet i utbildningen vid Skandinaviska
Chiropraktor Skolan är av samma kvalitet som en
godkänd utbildning och därmed kunde ligga till
grund för yrkeslegitimation.
Socialstyrelsen konstaterade i sin utvärdering
bl.a. följande. Skolan är ambitiöst upplagd och
under en dynamisk uppbyggnad. Socialstyrelsen
fann att utbildningen i många avseenden är jämförbar
med utbildningen vid the Anglo-European Collage
of Chiropractic i Bournemouth, England. På vissa
väsentliga punkter hade skolan dock ännu ej uppnått
samma standard. Detta gällde t.ex. uppbyggnaden av
bibliotek och forskningsanknytning.
Regeringen anser för sin del att nuvarande
bestämmelser om legitimation för kiropraktorer bör
utvidgas till att även omfatta den grupp av
kiropraktorer, som har genomgått sin utbildning i
Sverige i enlighet med vad regeringen föreskriver
och som också har fullgjort den av regeringen
föreskrivna praktiska tjänstgöringen. Någon ändring av
vad som gäller för utländsk utbildning till
kiropraktorer avses därvid inte.
För den i Sverige utbildade grupper av
kiropraktorer bör gälla detsamma som i det föregående
föreslagits beträffande naprapater med svensk
utbildning.
Bestämmelserna om legitimation för den som
utomlands avlagt examen som Doctor of
Chiropractic ändras inte i sak. Som framgår av
avsnitt 8 föreslås dock ett förtydligande tillägg
beträffande möjligheten att ställa krav på praktisk
tjänstgöring m.m.

8

8 Bemyndigande rörande krav för legitimation som
kiropraktorer

kan leda till
legitimation. Den som kan visa att han eller hon
på annat sätt förvärvat motsvarande kompetens skall
också kunna få legitimation. I likhet med vad som
gäller för övriga yrkesgrupper skall dock legi-
timation aldrig få meddelas om förhållandena är sådana
att legitimationen skulle ha återkallats om den
sökande redan varit legitimerad. Även i övrigt skall
de huvudregler om legitimation som gäller för andra
yrkesgrupper gälla också för kiropraktorerna. Det
innebär bl.a. att Socialstyrelsen skall pröva frågor
om legitimation.
Bestämmelserna om legitimation för kiropraktorer
som i Sverige har genomgått föreskriven utbildning
och tjänstgöring tas in i behörighetslagen. Den som
vid ikraftträdandet redan uppfyller utbild-
ningskravet och som har varit verksam i yrket i
Sverige under minst ett år skall kunna få
legitimation utan att fullgöra ytterligare
praktisk tjänstgöring.
Regeringens bedömning: Bestämmelserna om
legitimation för den som utomlands avlagt examen
som Doctor of Chiropractic bör inte ändras i sak.
Alternativmedicinkommitténs förslag: Kommittén fann
inte skäl att föreslå någon annan grupp av
kiropraktorer för legitimation än gruppen Doctors
of Chiropractic. Någon svensk högskoleutbildning
var inte aktuell.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser
tillstyrkte kommitténs förslag om villkor för
legitimationen. Svenska Chiropraktorsällskapet
ställde sig dock positivt till en nordisk
kiropraktorutbildning i framtiden. LO menade att
vi i Sverige inte i längden kunde förlita oss på
amerikanska och engelska utbildningsanstalter.
Skälen för regeringens förslag och bedömning:
Examen som Doctor of Chiropractic vid godkänd
utländsk högskola eller motsvarande utbildning är i
dag krav för legitimation som kiropraktor.
Socialstyrelsen fick den 6 juni 1993 i uppdrag av
regeringen att utvärdera den kiropraktorutbildning
som bedrivs vid Skandinaviska Chiropraktor Skolan
i Stockholm för att klargöra om utbildningstiden
och innehållet i utbildningen vid Skandinaviska
Chiropraktor Skolan är av samma kvalitet som en
godkänd utbildning och därmed kunde ligga till
grund för yrkeslegitimation.
Socialstyrelsen konstaterade i sin utvärdering
bl.a. följande. Skolan är ambitiöst upplagd och
under en dynamisk uppbyggnad. Socialstyrelsen
fann att utbildningen i många avseenden är jämförbar
med utbildningen vid the Anglo-European Collage
of Chiropractic i Bournemouth, England. På vissa
väsentliga punkter hade skolan dock ännu ej uppnått
samma standard. Detta gällde t.ex. uppbyggnaden av
bibliotek och forskningsanknytning.
Regeringen anser för sin del att nuvarande
bestämmelser om legitimation för kiropraktorer bör
utvidgas till att även omfatta den grupp av
kiropraktorer, som har genomgått sin utbildning i
Sverige i enlighet med vad regeringen föreskriver
och som också har fullgjort den av regeringen
föreskrivna praktiska tjänstgöringen. Någon ändring av
vad som gäller för utländsk utbildning till
kiropraktorer avses därvid inte.
För den i Sverige utbildade grupper av
kiropraktorer bör gälla detsamma som i det föregående
föreslagits beträffande naprapater med svensk
utbildning.
Bestämmelserna om legitimation för den som
utomlands avlagt examen som Doctor of
Chiropractic ändras inte i sak. Som framgår av
avsnitt 8 föreslås dock ett förtydligande tillägg
beträffande möjligheten att ställa krav på praktisk
tjänstgöring m.m.

Skälen för regeringens förslag: En möjlighet för vissa kiropraktorer att få
legitimation som kiropraktor infördes i behörighetslagen 1989 (SFS 1989:407). I
lagen angavs då som krav för legitimation, utöver examen som Doctor of
Chiropractic vid utländsk högskola eller motsvarande utbildning, vissa krav på
praktisk tjänstgöring i svensk hälso- och sjukvård samt på kunskaper i svenska
författningar och i svenska, danska eller norska språket.
I behörighetslagen har nyligen genomförts ändringar i syfte att anpassa
reglerna till EES-avtalet i fråga om ömsesidigt erkännande av kompetensbesvis
för verksamhet inom hälso- och sjukvården m.m. (SFS 1992:1562). Dessa ändringar
trädde i kraft samtidigt som EES-avtalet, dvs. den 1 januari 1994. En ändring
som därvid gjordes var att i lagen ta bort kraven på praktisk tjänstgöring samt
författnings- och språkkunskaper. Ändringen motiverades av att kiropraktorer
sannolikt skulle komma att omfattas av det s.k. generella direktivet inom EG,
rådets direktiv 89/48/EEG, EGT nr L 19, 24.1.1989, s. 16 (prop. 1992/93:83, bet.
1992/93:SoU8, rskr. 1992/93:87). Enligt ett uttalande i nämnda proposition (s.
43) var avsikten att de krav i nyss nämnda hänseenden eller i övrigt som bör och
får ställas på en kiropraktor skulle, liksom för övriga yrkesgrupper, tas in i
behörighetsförordningen eller fastställas på myndighetsnivå.
Viss tvekan har därefter uppkommit om regeringen, med den utformning 5 §
behörighetslagen fick genom SFS 1992:1562, kan föreskriva ytterligare krav för
att någon skall få legitimation som kiropraktor än det utbildningskrav som anges
i lagen. För att undanröja denna tvekan bör det i lagen tas in ett bemyndigande
om att sådana ytterligare krav kan uppställas. Dessa bör överensstämma med vad
som hittills gällt. Det bör noteras att eventuella krav på praktik eller i
övrigt som kan komma att föreskrivas inte får strida mot EES-avtalet. Krav på
språk- och författningskunskaper kan därför inte ställas på kiropraktorer som
omfattas av det tidigare nämnda generella direktivet. Regeringen har för avsikt
att meddela de föreskrifter som behövs.

9 Konsekvenser

Förslaget kan inte beräknas medföra några betydelsefulla kostnadskonsekvenser
för samhället eller enskilda. Som tidigare nämnts innebär legitimering att
yrkesutövaren ställs under Socialstyrelsens tillsyn i sin yrkesverksamhet.
Socialstyrelsen kommer att få ett visst merarbete i form av utökat
tillsynsansvar och till följd av ansökningar om legitimation. Det rör sig dock
om två förhållandevis små yrkesgrupper.
Konsekvenserna för Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (HSAN), domstolar och
andra rättsvårdande myndigheter är försumbara.
Naprapati som ges av en legitimerad yrkesutövare kommer att omfattas av
undantaget från mervärdesskatteplikt för sjukvård. Detsamma gäller den nya grupp
kiropraktorer som nu kan få legitimation. Legitimation innebär däremot inte att
verksamheten automatiskt har rätt till offentlig finansiering. Frågan om en
yrkesgrupp skall kunna få legitimation och frågan om gruppens utbildning skall
berättiga till utfärdande av högskoleexamen är också två olika prövningar.
Det kan i sammanhanget noteras att Naprapathögskolan ger examen med en titel
som inleds med Doctor of. Detta är enligt regeringens mening mindre väl
förenligt med examenslagens syfte (lagen (1993:792) om tillstånd att utfärda
vissa examina) eftersom denna benämning ger intryck av att avse en
doktorsexamen, som tillhör de examina som skyddas genom lagen.

10 Tandvårdslagen

Regeringens förslag: En redaktionell ändring skall
göras i 14 § tandvårdslagen.

Skälen för regeringens förslag: I 14 § andra stycket tandvårdslagen finns
särskilda bestämmelser för vissa tandläkare som medverkar i den grundläggande
högskoleutbildningen på tandläkarlinjen. Enligt högskolelagen (1992:1434) finns
emellertid inte längre några linjer på högskolan utan i stället examina (1 kap.
1 § högskolelagen). Av denna anledning ändrades lagen (1982:764) om vissa
läkartjänster vid upplåtna enheter, m.m. där ordet "läkarlinjen" fanns angivet
(SFS 1992:1435). En motsvarande redaktionell ändring bör nu ske i
tandvårdslagen. Uttrycket "på tandläkarlinjen" bör ändras till "för
tandläkarexamen". Även vissa andra språkliga förändringar bör ske.

11 Författningskommentar

Förslaget till lag om ändring i lagen (1984:542) om behörighet att utöva yrke
inom hälso- och sjukvården m.m.

2 §
I paragrafens första stycke finns grundläggande bestämmelser om vad som krävs
för att få legitimation för ett yrke inom hälso- och sjukvården i vid
bemärkelse. Legitimation enligt denna bestämmelse kan meddelas för barnmorska,
glasögonoptiker, logoped, läkare, psykolog, psykoterapeut, sjukgymnast,
sjuksköterska, tandhygienist och tandläkare. Gemensamt för de nämnda
yrkesgrupperna är att utbildningen till yrket sker på universitets- och
högskolenivå. Ett undantag utgör glasögonoptikerna som dock följer en av staten
godkänd utbildningsplan. Ändringen i första stycket innebär att denna anknytning
vad avser utbildningen till högskoleexamen markeras. I övrigt har endast vissa
språkliga och redaktionella ändringar gjorts. Sista meningen i stycket har
flyttats till 3 §. Någon ändring i sak är inte avsedd.
I den i paragrafen intagna tabellen har endast den förändringen gjorts att den
något ålderdomliga yrkesbeteckningen glasögonoptiker bytts mot optiker.
Bestämmelserna i paragrafens övriga stycken är oförändrade.

2 a §
I paragrafen, som är ny, har de grundläggande bestämmelserna tagits in om kraven
för att få legitimation som kiropraktor eller naprapat efter en utbildning i
Sverige. Legitimation som kiropraktor har tidigare kunnat meddelas med stöd av
5 § för personer med viss utländsk utbildning. En nyhet är att även naprapater
skall kunna få legitimation för yrket. Yrkesbeteckningen skall vara legitimerad
naprapat.
Enligt huvudregeln skall den som genomgått av regeringen föreskriven
utbildning för kiropraktorer eller naprapater och fullgjort viss praktisk
tjänstgöring efter ansökan kunna få legitimation för yrket. I likhet med vad som
gäller för personer med annan svensk eller utländsk utbildning bör regeringen
eller, efter regeringens bemyndigande, Socialstyrelsen få meddela föreskrifter
om kraven på utbildningen och den praktiska tjänstgöringen. Ett bemyndigande att
meddela ytterligare föreskrifter finns i 12 §. Regeringen har för avsikt att
meddela föreskrifter om vissa krav på utbildningarnas innehåll och omfattning.
Kraven kommer i allt väsentligt att överensstämma med vad som gäller för den
nuvarande utbildningen vid Skandinaviska Chiropraktor Skolan respektive med
sådan utbildning som krävs för svensk examen som för närvarande leder till
titeln "Doctor of Naprapathy". Andra motsvarande utbildningar skall också kunna
leda till legitimation.
Beträffande den praktiska tjänstgöringen avser regeringen att meddela
grundläggande föreskrifter, t.ex. om dess längd. Socialstyrelsen avses få
meddela de ytterligare föreskrifter om tjänstgöringen som behövs enligt ett
bemyndigande från regeringen som lämpligen tas in i behörighetsförordningen.
Övriga bestämmelser om legitimation skall gälla också legitimation för
naprapat eller kiropraktor. Det innebär att även den som på annat sätt visat att
han eller hon har förvärvat motsvarande kompetens skall kunna få legitimation.
I fråga om legitimation som naprapat för den som har utländsk utbildning får
regeringen enligt 5 § meddela föreskrifter om villkoren för att få legitimation
m.m. En möjlighet för regeringen att vidarebemyndiga till Socialstyrelsen finns
i 31 respektive 37 §§ behörighetsförordningen.
För kiropraktorer finns bestämmelser om legitimation för den som har utländsk
utbildning intagna i 5 §. Vissa kiropraktorer kan omfattas av bestämmelserna i
EES-avtalet. Möjligheten för dessa kiropraktorer att få legitimation regleras i
25 § behörighetsförordningen.

3 §
Av paragrafen följer att det är Socialstyrelsen som prövar frågor om
legitimation. Frågor om återkallelse av legitimation och om meddelande av ny
legitimation efter återkallelse prövas däremot av Hälso- och sjukvårdens
ansvarsnämnd (HSAN) enligt bestämmelserna i lagen (1980:11) om tillsyn över
hälso- och sjukvårdspersonalen m.fl. (den s.k. tillsynslagen). Ett förslag till
ny lagstiftning på detta område har nyligen förelagts riksdagen (prop.
1993/94:149). Socialstyrelsens och HSAN:s beslut kan överklagas hos kammarrätten
(11 § behörighetslagen respektive 39 § tillsynslagen). Någon ändring i detta
hänseende föreslås inte i lagen (1994:000) om disciplinpåföljd m.m. på hälso-
och sjukvårdens område. Enligt ett tillägg i första stycket får
Socialstyrelsen inte meddela legitimation om förhållandena är sådana att
legitimationen skulle få återkallas om sökanden varit legitimerad. Bestämmelsen
ersätter motsvarande hittills varande regel i 2 och 5 §§. Den gäller även vid
meddelande av legitimation enligt 2 a §. Någon ändring av praxis är inte

avsedd.

5 §
I paragrafens första stycke har tagits in ett bemyndigande för regeringen eller
den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om praktisk
tjänstgöring och författnings- och språkkunskaper som ytterligare villkor för
att få legitimation som kiropraktor. Ändringen innebär inte någon saklig
förändring av vad som tidigare gällt. Skälet till bemyndigandet framgår av
avsnitt 8.
Bestämmelsen i det upphävda andra stycket återfinns numera i 3 §.

9 §
I paragrafen ges skydd för vissa yrkestitlar och yrkesbeteckningar på hälso- och
sjukvårdsområdet m.m. Genom ett tillägg till uppräkningen i första stycket 2 har
yrkesbeteckningen legitimerad naprapat förbehållits de naprapater som har
legitimation. För legitimerade kiropraktorer finns redan motsvarande skydd.
Genom bestämmelsen i 10 § fjärde stycket denna lag är skyddet
straffsanktionerat.
I enlighet med ändringen i 2 § har därutöver yrkesbeteckningen optiker ersatt

glasögonoptiker.

9

Ikraftträdande m.m.

Lagen föreslås träda i kraft den 1 oktober 1994. Genom en särskild
övergångsbestämmelse kan den som vid ikraftträdandet har genomgått föreskriven
utbildning i Sverige för kiropraktorer eller naprapater och före denna tidpunkt
har varit verksam i yrket här i landet under minst ett år kunna få legitimation
för yrket utan sådan praktisk tjänstgöring som avses i 2 §. Det har för dessa
kiropraktorer eller naprapater inte någon betydelse var eller hos vem
yrkesverksamheten har utövats. Däremot innebär uttrycket verksam i yrket att
naprapaten skall ha utövat yrket mer stadigvarande och inte endast tillfälligt
då och då under ett års tid.

Förslaget till lag om ändring i tandvårdslagen (1985:125)

Ändringen, som endast är redaktionell har kommenterats i avsnitt 10.
10

Sammanställning av remissyttranden över
Alternativmedicinkommitténs betänkande
Alternativmedicin 1 Huvudbetänkande från
alternativmedicinkommittén (SOU 1989:60)
såvitt gäller frågan om legitimation för naprapater

Följande remissinstasner har avgivit yttranden avseende huvudbetänkandet:
Justitiekanslern, Riksåklagaren, Socialstyrelsen, Hälso- och sjukvårdens
ansvarsnämnd (HSAN), Riksförsäkringsverket (RFV), Universitets- och
högskoleämbetet (UHÄ), Skolöverstyrelsen (SÖ), Statens livsmedelsverk,
Konsumentverket, Svea Hovrätt och Kammarrätten i Stockholm;
Landstinget i Gävleborg, Uppsala län, Halland, Bohuslän, Jönköpings och
Malmöhus läns, Blekinge, Jämtland, Stockholms län, Västmanlands län,
Östergötland, Kopparberg, Västerbotten, Örebro län, Kronoberg och Norrbottens
län;
Landstingsförbundet, SACO (inklusive Dietisternas Riksförbund, Legitimerade
Sjukgymnasters Riksförbund, Sveriges Farmacevtförbund, Sveriges läkarförbund,
Sveriges Psykologförbund och Sveriges Tandläkarförbund), TCO, Svenska
Läkaresällskapet, Apoteksbolaget, Apotekarsocieteten, Kommittén för
Alternativmedicin, Hälsokostrådet, Hälsofrämjandet, Delegationen för social
forskning (DSF), Forskningsrådsnämnden (FRN), Medicinska forskningsrådet (MFR),
Riksrevisionsverket (RRV) och Statskontoret.
Av dessa har endast ett fåtal yttrat sig över frågan om legitimation för
naprapater:
Landstingen i Halland, Bohuslän och Östergötland liksom Sveriges Tan-
dläkarförbund meddelar att man instämmer i kommitténs bedömning att det f n inte
är motiverat med legitimering av nya yrkesgrupper.
Legitimerade Sjukgymnasters Riksförbund hänvisar till att man i ett yttrande
till Nordiska Rådet ställt sig negativ till en legitimation för naprapater. LSR
har i stället föreslagit att naprapatutbildningen ekvivaleras mot
sjukgymnastutbildningen i Sverige och att naprapaterna erbjuder kompletterande
teoretisk och klinisk utbildning, för att efter godkänd eximination erhålla
legitimation som sjukgymnast.
Apotekarsocieteten anser inte heller att det föreligger något behov av att
legitimera ytterligare alternativmedicinska yrkesgrupper; i vart fall bör frågan
anstå till dess vetenskapliga studier kan styrka respektive behandlingsmetoders
effekter.
Kommittén för Alternativmedicin däremot stödjer ej huvuddelen av kommitténs
kapitel om nya yrkesgrupper inom hälso- och sjukvården. KAM föreslår att det på
politisk nivå upprättas specifika regler, så att olika grupper inom
alternativmedicinen vet vilka kriterier som ska gälla för legitimation, t.ex. i
fråga om erforderlig medicinsk utbildning. KAM anser också att det är
anmärkningsvärt att osteopatin och chiropraktorerna utöver gruppen Doctors of
Chiropractic fått en mycket blygsam belysning. Enligt KAM går det säkert att
finna ett regelsystem som kan rymma alla i Sverige verksamma chiropraktorer.
Vidare anser KAM att gruppen naprapater är likvärdig med Doctors of Chiropractic
och bör erbjudas legitimation omgående.
Enligt Hälsokostrådet har ryggskador och med dessa förorsakad sjukfrånvaro en
sådan omfattning att alla möjligheter till kvalitativ och snabb behandling måste
tas tillvara. Hälsokostrådet hänvisar till studier som visar på dokumenterad
effekt av naprapatbehandling och som pekar på goda resultat vad gäller minskad
sjukfrånvaro när företag anlitat naprapatbehandling för sina anställda.
Hälsokostrådet anser att naprapaternas verksamhet och utbildning har kvaliteter
som bör kunna medföra legitimation.

11

Sammanställning av remissyttranden över
Alternativmedicinkommitténs delbetänkande
(SOU 1987:12) Legitimation för vissa kiropraktorer

Följande remissinstanser har avgivit yttranden avseende legitimation för vissa
kiropraktorer: Socialstyrelsen, Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd,
Försäkringsöverdomstolen, Riksförsäkringsverket, Kammarrätten i Stockholm, Cen-
trala Studiestödsnämnden, Statens Strålskyddsinstitut, Konsumentverket,
Universitets- och högskoleämbetet (UHÄ), Landstingsförbundet, Stockholms läns,
Uppsala läns, Södermanalands läns, Östergötlands läns, Kronobergs läns, Kalmar
läns, Blekinge läns, Kristiandstad läns, Malmöhus läns, Hallands läns,
Göteborgs- och Bohus läns, Älvsborgs län, Värmlands läns, Västmanlands län,
Gävleborgs län, Västernorrlands län, Jämtlands län, Västerbottens läns och
Norrbottens läns landstingskommuner, Göteborgs, Malmö och Gotlands kommuner,
Försäkringskasseförbundet, Svenska Läkaresällskapet, Svenska chiropraktor-
sällskapet, Svensk förening för ortopedisk medicin, Kommittén för Alternativ
Medicin (KAM), Landsorganisationen i Sverige (LO), Svenska
kommunalarbetareförbundet, Tjänstemännens centralorganisation (TCO) samt
Centralorganisationen SACO/SR.
Yttranden har dessutom inkommit från Sveriges läkarförbund, Leg.
sjukgymnasters riksförbund och Distriktsgymnasterna i Örnsköldsvik.
Jönköpings läns, Skaraborgs läns, Örebro läns och Kopparbergs läns
landstingskommuner, Sjukvårdens och socialvårdens planerings- och
rationaliseringsinstitut (Spri) samt Svenska arbetsgivareföreningen har avstått
från att avge yttrande.
Alternativmedicinkommittén föreslog enbart utbildning vid utländska högskolor
som villkor för legitimation eftersom motsvarande utbildning inte ansågs finnas
inom Sverige. Flertalet remissinstanser tillstyrkte kommitténs förslag om
villkor för legitimation.
Svenska Chiropraktorsällskapet ställde sig positiv till en nordisk kiro-
praktorutbildning i framtiden. Denna utbildning måste ha sådan kvalitet att den
blir ECCE-godkänd. Endast genom en fullgod utbildning kan den kiropraktiska
verksamheten fortsättningsvis bedrivas med betryggande resultat och ett
internationellt kunskapsutbyte upprätthållas.
LO menade att i längden kan vi i Sverige inte förlita oss på amerikanska och
engelska utbildningsanstalter om vi vill ha garantier för att patienterna ska få
bra behandling.
12

Socialstyrelsens redovisning angående legitimation
av naprapater

Redovisning av ett särskilt regeringsuppdrag, S92/876/S, där regeringen
överlämnat skrivelse från Svenska Naprapatförbundet och uppdragit åt
Socialstyrelsen att avge utlåtande om huruvida det föreligger ett dokumenterat
vetenskapligt underlag för att tillstyrka legitimation av naprapater.

Sammanfattning

Socialstyrelsen har inför sin bedömning anlitat experterna professorerna Sven
Andersson och Gösta Tibblin samt docent Thomas Lundeberg.
Underlaget för bedömning av utbildningen - innehåll, omfattning, nivå och
kvalitet - är begränsat.
Kvaliteten på undervisningen är starkt relaterad till lärarnas kompetens. Vad
gäller Naprapathögskolan är lärarnas kompetens heterogen och i många fall låg.
Av de 25 läkare som finns angivna saknar nära hälften legitimation.
Naprapathögskolan värderar elevernas examensarbeten till 15 poäng. De sex
examensarbeten som tillställts experterna är i det stora flertalet fall av
acceptabel nivå. De är dock på samma nivå som det examensarbete som utförs vid
sjukgymnastutbildningen, Karolinska Institutet och där motsvarar 4 poäng.
Naprapathögskolan anger att naprapatutbildningen tidsmässigt motsvarar 160
poäng. Den sista terminen (20 poäng omfattar 15 veckor för examensarbetet (15
poäng) och fem veckor för slutexamen (5 poäng). Själva examen består av 350
flervalsfrågor som besvaras under en dag. Med beaktande av detta synes den
poängsättning som tillämpas vid Naprapathögskolan vara något för generös.
Utbildningen är framförallt inriktad mot den muskuloskelettala apparaten och
naprapater har därför ej den medicinska helhetskompetens vilken skulle krävas
för eget behandlingsansvar. Naprapaterna bör därför vid en eventuell
legitimation arbeta på remiss från läkare eller, i vissa fall, tandläkare.
På fråga om det finns något dokumenterat vetenskapligt underlag för
behandlingsmetoderna manipulation, massage, stretching, ergonomisk rådgivning,
rehabiliteringsträning, mobilisering, kan konstateras att dokumentationen är
mycket sparsam.
Flera arbeten finns dock publicerade om att ergonomisk instruktion kombinerad
med fysisk träning ger bra effekt vid belastningsrelaterade rygg- och
nackbesvär.
Forskning och utvärdering av metoderna pågår. Till exempel pågår ett projekt
vid Centrum för utvärdering av medicinsk teknologi (CMT), Linköpings Universitet
i samarbete med Omvårdnadsinstitutionen vid Hälsouniversitetet i Linköping.

* Uppläggningen av studien sker så att resultatet skall kunna bilda underlag
för ett framtida hälsopolitiskt beslut rörande resursfördelning men också bidra
till att förbättra det kliniska omhändertagandet av personer med
rygg/nackbesvär. Två alternativ ingår, kiropraktik och sjukgymnastik. Huvud-
metoderna vid sjukgymnastikalternativet är individuell behandling, manipula-
tion/mobilisering, McKenzie, självträning och gruppbehandling. Vid kiropraktik
är huvudmetoden manipulation.
Den icke-kirurgiska behandlingen av de muskulo-skelettala systemets sjukdomar
har en svag eller oklar vetenskaplig grund. Därför förekommer ett antal
behandlingsformer samt en omfattande sjukskrivning, vilken möjligen förvärrar
problemen. Bara "ont i ryggen" anges samhällsekonomiskt kosta över 20 miljarder
kronor om året (SBU-91). Folkhälsoproblemet "ont i ryggen" måste angripas och
lösas genom en helhetssyn på individ och samhälle. För att klara detta krävs
fungerande samarbete mellan flera personalkategorier och utarbetade rutiner för

rehabilitering.

Det kan man åstadkomma genom att utnyttja de krafter som redan finns inom den
svenska hälso- och sjukvården. Läkare och sjukgymnaster har redan ett samarbete
sinsemellan och med övriga inom hälso- och sjukvården. Därutöver krävs att
utarbetade samarbetsrutiner upprätthålls med arbetsgivare, socialtjänst och
andra involverade för att åstadkomma en optimal rehabilitering i varje enskilt
fall.
Införandet av legitimationen av vissa kiropraktorer är ännu inte utvärderad.
Detta bör göras innan ytterligare en grupp med ett smalt medicinskt område
legitimeras. Sedan kiropraktorerna legitimerades har dramatiska förändringar
skett inom hälso- och sjukvården beträffande struktur och organisation och inte
minst ekonomiskt. Det är av största vikt att kostnads-effekt och kostnads-nytto
analyser görs innan ytterligare en yrkesgrupp engageras i den offentligt
finansierade vården.
Den kunskap naprapaterna skulle kunna tillföra den offentliga hälso- och
sjukvården finns väsentligen tillgodosedd av legitimerade sjukgymnaster. Den
aktuella kompetensen finns vidare bland många läkare som är vidareutbildade inom
"ortopedisk medicin". Motsvarande kompetens finns också hos ett betydande antal
sjukgymnaster. Det finns mycket som talar för att man främst bör satsa på de
krafter som redan finns inom den offentliga delen av hälso- och sjukvården. Det
kan man bl.a. göra genom att erbjuda sjukgymnasterna efterutbildning inom
"ortopedisk medicin". Även för läkarna finns möjligheter till sådan utbildning.
Forskningen inom detta område behöver förstärkas.

Avslutning

Enligt Socialstyrelsens mening föreligger för närvarande inte dokumenterat
vetenskapligt underlag för att tillstyrka legitimation av naprapater.
Eftersom det dock är flera aspekter som kan beaktas utöver dokumentationen
vill Socialstyrelsen erinra om några av dessa.

* Legitimationen bör för patienten innebära reell trygghet och inte falsk.

* En legitimerad grupps verksamhet måste därför vara möjlig att följa upp och
utvärdera.
* Legitimation av en yrkesgrupp medför initiala och fortlöpande kostnader för
staten, även om dessa till en viss del kan avgiftsfinansieras.
* Den allmänna utvecklingen inom EG/EES är viktig att beakta i sammanhanget.

Socialstyrelsen föreslår att ställningstagande till legitimation av naprapater
får anstå till legitimationen av kiropraktorer är utvärderad.
Beslut i detta ärende har fattats av t.f. generaldirektören Edhag efter samtåd
med Socialstyrelsens styrelse och i närvaro av direktörerna Doctare, Karlberg,
Tollin, Hansson, Rinder, Steen och Forsberg. Föredragande har varit
byrådirektören Gullberg.

Olof Edhag

Anna-Karin Gullberg
28

Socialdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 7 april 1994

Närvarande: statsrådet Friggebo, ordförande, Johansson, Laurén, Hörnlund,
Olsson, Svensson, Dinkelspiel, Thurdin, Hellsvik, Wibble, Davidson, Könberg,
Odell, Lundgren, Unckel.

Föredragande: statsrådet Könberg

__________

Regeringen beslutar proposition 1993/94:145 Legitimation för vissa naprapater
och kiropraktorer m.m.

39

Rättsdatablad
___________________________________________________________

Författningsrubrik Bestämmelser
som inför,
ändrar,
upphäver eller
upprepar ett
normgivnings-
bemyndigande
___________________________________________________________

Lag om ändring i2, 2 a, 5 §§
lagen (1984:542) om
behörighet att utöva
yrke inom hälso- och
sjukvården m.m.

Lag om ändring i tandvårds-14 §
lagen (1985:125)
40