Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 17 februari 1994
Prop.
1993/94:143
Carl Bildt
Gun Hellsvik
(Justitiedepartementet)
I propositionen föreslås en rad åtgärder för att stärka brottsoffrens
ställning.
Ett av förslagen gäller inrättandet av en brottsofferfond. Fonden
skall finansieras huvudsakligen genom avgifter som tas ut av dem
som döms för brott där fängelse ingår i straffskalan. Fondens pengar
skall användas till bl.a. praktisk verksamhet, information och
forskning inom brottsofferområdet.
En Brottsoffermyndighet bildas genom en omorganisation av den
nuvarande Brottsskadenämnden. Myndigheten skall fatta beslut i
brottsskadeärenden, besluta om användningen av brottsofferfondens
medel och ha ett övergripande ansvar för brottsofferfrågor.
Övriga förslag i propositionen tar direkt sikte på förbättringar för
brottsoffer i det enskilda fallet.
Det föreslås att målsägandens möjligheter att ha med sig en stödper-
son skall ökas. Enligt förslaget skall målsäganden själv få bestämma
om han eller hon skall åtföljas av en stödperson vid förhör under
1 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 143
rättegång. Regler om att målsäganden har rätt att ha med sig en Prop. 1993/94:143
stödperson vid förhör under förundersökningen tas in i lag.
I propositionen redovisas att förundersökningskungörelsen skall
ändras för att förbättra skyddet för målsägande och vittnen och att
förundersökningsprotokollet normalt inte skall innehålla uppgifter om
målsägandes eller vittnens ålder, yrke och bostadsadress. Det föreslås
att rättegångsbalken ändras så att dessa uppgifter heller inte skall
framgå av det exemplar av stämningsansökan som delges den tilltala-
de. Detsamma gäller i fråga om vadeinlaga, revisionsinlaga och gen-
mälen. Det föreslås också att rätten innan ett vittnesmål avläggs eller
ett målsägandeförhör hålls inte obligatoriskt skall fråga vittnet eller
målsäganden om ålder, yrke och hemvist utan endast om det behövs.
I propositionen föreslås också vissa ändringar som syftar till att
målsäganden lättare skall kunna få ut skadestånd som han eller hon
har tillerkänts i ett brottmål.
Slutligen föreslås att målsäganden i de fall brottet har riktat sig mot
någons liv, hälsa, frihet eller frid skall tillfrågas om han eller hon vill
bli underrättad om den intagnes vistelser utanför anstalt.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1994.
Innehållsförteckning
Prop. 1993/94:143
1 Förslag till riksdagsbeslut .................. 5
2 Lagtext ............................. 6
2.1 Förslag till lag om brottsofferfond .......... 6
2.2 Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken ... 7
2.3 Förslag till lag om ändring i utsökningsbalken ... 13
2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1974:203)
om kriminalvård i anstalt m.m................ 14
2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:891) om in-
drivning av statliga fordringar m.m............. 15
2.6 Förslag till lag om ändring i brottsskadelagen
(1978:413) ........................... 16
2.7 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen
(1980:100) ........................... 18
3 Ärendet och dess beredning................. 19
4 Brottsofferfond......................... 20
4.1 Inrättande av en brottsofferfond............ 20
4.2 Finansiering av en brottsofferfond .......... 22
4.3 Uppbörd och indrivning................. 27
4.4 Författningsregleringen................. 31
5 Brottsoffermyndighet..................... 33
5.1 En brottsoffermyndighet och dess uppgifter..... 33
5.2 Brottsoffermyndighetens organisation och finan-
siering .............................. 35
5.3 Genomförande...................... 37
6 Stödperson under förundersökning och rättegång .... 38
7 Målsägandes rätt att få ta del av förundersökningsproto-
koll ................................41
8 Frågor om anonymitet för målsägande och vittnen ... 43
9 Underrättelser till målsägande om frihetsberövade per-
soner ..............................47
10 Verkställighet av domar angående skadestånd ...... 51
11 Kostnader för inrättande av en brottsofferfond...... 53
12 Ikraftträdande m.m....................... 54
13 Författningskommentar.................... 54
13.1 Förslaget till lag om brottsofferfond........ 54
13.2 Förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken . 56
13.3 Förslaget till lag om ändring i utsökningsbalken . 58
13.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1974:203) om
kriminalvård i anstalt m.m.................. 58
13.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:891) om
indrivning av statliga fordringar m.m............ 59
13.6 Förslaget till lag om ändring i brottsskadelagen
(1978:413) ........................... 59
13.7 Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen
(1980:100) ........................... 60
14 Anslagsfrågor för budgetåret 1994/95 ........... 60
Bilaga 1 Sammanfattning av promemorian Brottsoffren i
blickpunkten - åtgärder för att stärka brottsoffrens
ställning (Ds 1993:29, brottsofferpromemorian) 62
Bilaga 2 Sammanfattning av promemorian Brottsofferfond 66
Bilaga 3 Författningsförslagen i brottsofferpromemorian . 68
Bilaga 4 Författningsförslagen i promemorian Brottsoffer-
fond .......................... 86
Bilaga 5 Förteckning över remissinstanserna........ 93
Bilaga 6 Sammanfattning av utredningen
Brottsoffermyndigheten............... 95
Bilaga 7 Lagrådsremissens lagförslag............ 97
Bilaga 8 Lagrådets yttrande..................107
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde
den 17 februari 1994 ....................... 109
Prop. 1993/94:143
Regeringen föreslår att riksdagen
Prop. 1993/94:143
1. antar regeringens förslag till
- lag om brottsofferfond,
- lag om ändring i rättegångsbalken,
- lag om ändring i utsökningsbalken,
- lag om ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt
m.m.,
- lag om ändring i lagen (1993:891) om indrivning av statliga
fordringar m.m.,
- lag om ändring i brottsskadelagen (1978:413),
- lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),
2. till Brottsoffermyndigheten: Förvaltningskostnader för budgetåret
1994/95 under andra huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 7 944 000
kr,
3. till Brottsoffermyndigheten: Ersättning för skador på grund av
brott för budgetåret 1994/95 under andra huvudtiteln anvisar ett
förslagsanslag på 50 000 000 kr.
2 Lagtext Prop. 1993/94:143
Regeringen har följande förslag till lagtext.
2.1 Förslag till lag om brottsofferfond
Härigenom föreskrivs följande.
1 §
Den som döms för ett eller flera brott skall, om fängelse ingår i
straffskalan för något av brotten, i domen åläggas att betala en avgift
på 300 kr. Detsamma gäller när fråga om ansvar för brott tas upp av
åklagare genom strafföreläggande.
Avgift skall inte tas ut om påföljdseftergift meddelas.
2 §
Bestämmelserna i 35 kap. 7 § brottsbalken om bortfallande av
böter gäller även avgift enligt denna lag.
3 §
Avgifterna skall föras till en brottsofferfond. Fondens medel skall,
enligt de föreskrifter som regeringen bestämmer, användas för verk-
samhet som gagnar brottsoffer.
Regeringen får besluta att kostnaderna för förvaltning av fonden
skall ersättas av fondens medel.
4 §
Närmare föreskrifter om förvaltningen av fonden meddelas av
regeringen.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994. Bestämmelserna i 1 §
gäller dock inte i fråga om brott som har begåtts före ikraftträdandet.
2.2 Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken
Prop. 1993/94:143
Härigenom förskrivs att 20 kap. 15 §, 23 kap. 10 §, 36 kap. 10 §,
45 kap. 9 och 16 §§, 48 kap. 2 och 11 §§, 51 kap. 8 och 10 §§ samt
55 kap. 8 och 10 §§ rättegångsbalken skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
20 kap.
15
Målsägande, som hörs med
anledning av åklagarens talan
och som med hänsyn till brottets
art eller annars kan antas vara i
behov av personligt stöd under
rättegången, får åtföljas av
lämplig person som sådant stöd
(stödperson). Sådan stödperson
som rätten har kännedom om
Målsägande, som hörs med an-
ledning av åklagarens talan, får
åtföljas av lämplig person som
personligt stöd (stödperson)
under rättegången. Sådan stöd-
person som rätten har kännedom
om skall om möjligt underrättas
om rättegången.
skall om möjligt underrättas om
rättegången.
I vissa fall kan målsägandebiträde förordnas enligt lagen
(1988:609) om målsägandebiträde.
Målsägandebiträde skall kallas till huvudförhandling eller annat
sammanträde i rätten där målsäganden eller målsägandens ställföre-
trädare skall höras.
23 kap.
10 §2
Vid förhör skall såvitt möjligt ett av undersökningsledaren an-
modat trovärdigt vittne närvara.
Undersökningsledaren skall bestämma om någon annan än ett vitt-
ne får närvara vid förhör. Vid förhör, som enligt 18 § andra stycket
hålls på den misstänktes begäran, har han och hans försvarare rätt att
närvara. Även vid annat förhör får försvarare närvara, om det kan
ske utan men för utredningen.
‘Senaste lydelse 1988:610.
2Senaste lydelse 1988:610.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:143
Målsägandebiträde har rätt att Målsägandebiträde har rätt att
närvara vid förhör med måls- närvara vid förhör med måls-
äganden. äganden. Detsamma gäller en
stödperson, om hans närvaro
inte är till men för utredningen.
Ar den som hörs under 15 år, bör den som har vårdnaden om ho-
nom vara närvarande vid förhöret, om det kan ske utan men för ut-
redningen.
Undersökningsledaren får förordna att vad som förekommit vid
förhör inte får uppenbaras.
36 kap.
10 §
Innan vittnesmål avlägges, Innan vittnesmål avläggs, skall
skall rätten höra vittnet om hans rätten höra vittnet om hans full-
fullständiga namn, ålder, yrke
och hemvist, så ock söka utröna,
om vittnet till part eller till saken
står i något förhållande, som kan
vara av vikt för bedömandet av
tilltron till vittnets berättelse,
eller om eljest omständighet av
betydelse i detta hänseende före-
kommer.
ständiga namn och, om det be-
hövs, ålder, yrke och hemvist.
Rätten skall också försöka klar-
göra om vittnet till part eller till
saken står i något förhållande,
som kan vara av vikt för bedö-
mandet av tilltron till vittnets
berättelse, eller om det annars
finns omständigheter av be-
tydelse i detta hänseende.
Står vittne till part i sådant förhållande, som avses i 3 §, skall
vittnet erinras om att han icke är skyldig att avlägga vittnesmål.
45 kap.
9 §
Avvisas ej ansökan, skall
rätten utfärda stämning å den
tilltalade att svara å åtalet.
Stämningen skall jämte stäm-
ningsansökan och därvid fogade
handlingar delgivas den till-
talade.
Avvisas inte ansökan, skall
rätten utfärda stämning på den
tilltalade att svara på åtalet.
Stämningen skall tillsammans
med stämningsansökan och där-
vid fogade handlingar delges den
tilltalade. Uppgift om målsägan-
des eller vittnens ålder, yrke och
bostadsadress, som saknar be-
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:143
tydelse för åtalet, skall inte fram-
gå av de handlingar som delges.
16 §3
Stämning, som utfärdas av åklagare, skall innehålla vad i 4 §
stadgas om stämningsansökan och vara undertecknad av åklagaren.
1 stämningen skall åklagaren tillika förelägga den tilltalade att
inom viss, av åklagaren bestämd tid muntligen eller skriftligen hos
rätten uppgiva de bevis han vill åberopa vid huvudförhandlingen och
vad han vill styrka med varje särskilt bevis. Detta gäller dock ej, om
åklagaren på grund av den tilltalades erkännande eller annan omstän-
dighet finner uppenbart, att bevis ej kommer att av den tilltalade
uppgivas. Om det är lämpligt, må åklagaren i stämningen kalla den
tilltalade till huvudförhandling.
Då mål av åklagare utsättes till huvudförhandling, åligge honom
att iakttaga de föreskrifter om tiden för huvudförhandling, som med-
delats av rätten; åklagaren äge ombesörja kallelser och förelägganden,
som avses i 15 §.
Stämningen skall med därvid
fogade handlingar delgivas den
tilltalade. Sedan stämningen
delgivits, skall den med bevis
därom omedelbart tillställas rät-
ten.
Stämningen skall med därvid
fogade handlingar delges den till-
talade. Uppgift om målsägandes
eller vittnens ålder, yrke och bo-
stadsadress, som saknar betydel-
se för åtalet, skall inte framgå av
de handlingar som delges. Sedan
stämningen delgivits, skall den
med bevis därom omedelbart till-
ställas rätten.
48 kap.
2 §
Föreläggande enligt detta kapitel innebär att den misstänkte till god-
kännande omedelbart eller inom viss tid förelägges ett bötesstraff,
fastställt vid strafföreläggande efter vad åklagaren anser brottet för-
skylla och vid föreläggande av ordningsbot efter vad som bestämts
enligt 14 §.
Är brott förenat med egendoms
förverkande eller annan sådan
särskild rättsverkan, skall också
Är brott förenat med egendoms
förverkande, annan sådan sär-
skild rättsverkan eller särskild
3Senaste lydelse 1976:1137.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:143
denna föreläggas den misstänkte
till godkännande.
rättsverkan i form av avgift
enligt lagen (1994:000) om
brottsofferfond, skall också
denna föreläggas den misstänkte
till godkännande.
11 §4
Avser strafföreläggande ej
annat än böter och betalas
böterna till myndighet, som
regeringen bestämmer, utan att
skriftligt godkännande skett,
anses betalningen som godkän-
nande, om det icke framgår att
den misstänkte ej har avsett att
godkänna föreläggandet.
Avser ett strafföreläggande inte
annat än böter eller böter och
avgift enligt lagen (1994:000) om
brottsofferfond och betalas hela
beloppet till myndighet, som
regeringen bestämmer, utan att
skriftligt godkännande skett,
anses betalningen som godkän-
nande, om det inte framgår att
den misstänkte inte har avsett att
godkänna föreläggandet.
51 kap.
8 §5
För målets beredande skall
vadeinlagan med därvid fogade
handlingar delges vadesvaran-
den, som skall föreläggas att
avge skriftligt genmäle.
För målets beredande skall
vadeinlagan med därvid fogade
handlingar delges vadesvaran-
den, som skall föreläggas att
avge skriftligt genmäle. Uppgift
om målsägandes eller vittnens
ålder, yrke och bostadsadress,
som saknar betydelse för åtalet,
skall inte framgå av de hand-
lingar som delges den tilltalade
i mål om allmänt åtal.
Om det är uppenbart att vadetalan är ogrundad, får hovrätten dock
genast meddela dom i målet utan att någon åtgärd enligt första stycket
vidtas.
Om tingsrätten har avslagit ett yrkande om åtgärd, som avses i 26-
28 kap., eller förordnat om att en sådan åtgärd skall hävas, får hov-
rätten omedelbart bevilja åtgärden att gälla till dess något annat be-
4Senaste lydelse 1974:573.
5Senaste lydelse 1992:374.
10
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:143
stäms. Om tingsrätten har beviljat åtgärd som nu sagts, får hovrätten
omedelbart forordna att vidare åtgärd för verkställighet av beslutet
inte får äga rum. I frågor om häktning, reseförbud eller omhänderta-
gande enligt 28 kap. brottsbalken får hovrätten göra ändring i tings-
rättens beslut även om motparten inte hörts.
Om hovrätten beslutat häkta någon som inte är närvarande vid rät-
ten, skall 24 kap. 17 § tredje och fjärde styckena tillämpas.
10
Genmälet skall med därvid
fogade handlingar delgivas vade-
käranden.
§6
Genmälet skall med därvid fo-
gade handlingar delges vadekä-
randen. Uppgift om målsägandes
eller vittnens ålder, yrke och
bostadsadress, som saknar be-
tydelse för åtalet, skall inte
framgå av de handlingar som
delges den tilltalade i mål om
allmänt åtal.
Finnes för målets beredande ytterligare skriftväxling erforderlig,
äge hovrätten förordna därom. Hovrätten äge tillika meddela närmare
bestämmelser om skriftväxlingen och därvid även föreskriva, i vilket
avseende part skall yttra sig. Part må föreläggas att inkomma med
mer än en skrift, endast om särskilda skäl äro därtill.
Under förberedelsen får sammanträde hållas, om det behövs för
en ändamålsenlig handläggning av målet.
Vad som sagts om sammanträde per telefon i 45 kap. 13 § och
47 kap. 10 § skall gälla även vid sammanträde enligt denna paragraf.
8
För målets beredande skall
revisionsinlagan med därvid fo-
gade handlingar delgivas revi-
sionssvaranden och föreläggande
meddelas honom att inkomma
med skriftligt genmäle.
55 kap.
§7
För målets beredande skall
revisionsinlagan med därvid
fogade handlingar delges revi-
sionssvaranden och föreläggande
meddelas honom att inkomma
med skriftligt genmäle. Uppgift
om målsägandes eller vittnens
ålder, yrke och bostadsadress,
6Senaste lydelse 1989:656.
7Senaste lydelse 1981:828.
11
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:143
som saknar betydelse för åtalet,
skall inte framgå av de hand-
lingar som delges den tilltalade
i mål om allmänt åtal.
Har hovrätten i tvistemål avslagit yrkande om kvarstad eller annan
åtgärd enligt 15 kap. eller förordnat om hävande av sådan åtgärd eller
i brottmål avslagit yrkande om åtgärd, som avses i 26-28 kap., eller
förordnat om hävande av åtgärd, som där sägs, äge Högsta domstolen
omedelbart bevilja åtgärden att gälla, till dess annorlunda förordnas.
Har hovrätten beviljat åtgärd, som nu sagts, eller förordnat, att dom
må verkställas utan hinder av att den icke äger laga kraft, eller fast-
ställt underrätts beslut därom, äge Högsta domstolen ock omedelbart
förordna, att vidare åtgärd för verkställighet ej må äga rum. Är fråga
om häktning eller reseförbud, må Högsta domstolen utan motpartens
hörande göra ändring i hovrättens beslut.
10 §
Genmälet skall med därvid Genmälet skall med därvid fo-
fogade handlingar delgivas revi- gade handlingar delges revisions-
sionskäranden. käranden. Uppgift om målsägan-
des eller vittnens ålder, yrke och
bostadsadress, som saknar be-
tydelse för åtalet, skall inte
framgå av de handlingar som
delges den tilltalade i mål om
allmänt åtal.
Finnes för målets beredande ytterligare skriftväxling erforderlig,
äge Högsta domstolen förordna därom. Högsta domstolen äge tillika
meddela närmare bestämmelser om skriftväxlingen och därvid även
föreskriva, i vilket avseende part skall yttra sig. Part må föreläggas
att inkomma med mer än en skrift, endast om särskilda skäl äro där-
till.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.
12
2.3 Förslag till lag om ändring i utsökningsbalken
Prop. 1993/94:143
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 2 § utsökningsbalken skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 kap.
2 §'
Sökanden skall ange den åtgärd som han yrkar.
Vid ansökan skall inges den exekutionstitel på grund varav
verkställighet söks. Grundas anspråket på löpande skuldebrev eller
annan handling, vars företeende utgör villkor för rätt att kräva
betalning eller påkalla fullgörande av annan förpliktelse, skall den
handlingen inges.
Exekutionstiteln skall inges i huvudskrift eller, om kronofogde-
myndigheten anser det tillräckligt, i bestyrkt avskrift. Handling som
avses i andra stycket andra meningen skall inges i huvudskrift. Annan
handling bör inges i huvudskrift eller bestyrkt avskrift.
Görs ansökan på medium för automatisk databehandling behöver
exekutionstiteln inte inges, om den är ett utslag i mål om betal-
ningsföreläggande, som har meddelats tidigast tre år innan
verkställighet söks.
Om exekutionstiteln är en dom
som har översänts från en dom-
stol till kronofogdemyndigheten
på grund av föreskrift i lag eller
annan författning, behöver sö-
kanden inte ge in den.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.
'Senaste lydelse 1991:848. (Jfr 1991:878.)
13
2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1974:203) om Prop. 1993/94:143
kriminalvård i anstalt m.m.
Härigenom föreskrivs att 35 § lagen (1974:203) om kriminalvård
i anstalt1 skall ha följande lydelse.
|
Nuvarande lydelse |
Föreslagen lydelse 35 § Om en intagen avtjänar straff Har målsäganden begärt un- |
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.
‘Lagen omtryckt 1990:1011.
14
2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:891) om Prop. 1993/94:143
indrivning av statliga fordringar m.m.
Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1993:891) om indrivning av
statliga fordringar m.m. skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 §
Under indrivningen får införsel enligt 15 kap. utsökningsbalken
ske för fordringar som påförts enligt bestämmelserna i
1. uppbördslagen (1953:272), om inte annat föreskrivs i den
lagen,
2. lagen (1958:295) om sjömansskatt, om inte annat föreskrivs i
den lagen,
3. lagen (1968:430) om mervärdeskatt,
4. lagen (1972:435) om överlastavgift,
5. lagen (1976:206) om felparkeringsavgift,
6. lagen (1976:339) om saluvagnsskatt,
7. lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter,
8. lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbets-
givare, om inte annat föreskrivs i den lagen,
9. fordonsskattelagen (1988:327),
10. lagen (1989:471) om investeringsskatt för vissa byggnads-
arbeten,
11. lagen (1991:586) om sär-
skild inkomstskatt för utomlands
11. lagen (1991:586) om sär-
skild inkomstskatt för utomlands
bosatta, eller
12. lagen (1991:591) om sär-
skild inkomstskatt för utomlands
bosatta,
12. lagen (1991:591) om sär-
skild inkomstskatt för utomlands
|
bosatta artister m.fl. |
artiser m.fl., eller 13. lagen (1994:000) om |
Att införsel får ske för böter och viten är föreskrivet i 15 kap.
1 § 2 utsökningsbalken.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.
15
2.6 Förslag till lag om ändring i brottsskadelagen Prop. 1993/94:143
(1978:413)
Härigenom föreskrivs att 12 och 13 §§ brottsskadelagen
(1978:413) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
12
Ärende om brottsskadeersätt-
ning prövas av brottsskade-
nämnden. Regeringen kan dock
föreskriva att annan myndighet
skall pröva ärende om ersättning
för skada vållad av någon som
avses i 3 § 1 eller 2, om ansökan
gäller ersättning med högst 500
kronor. Mot beslut av sådan
myndighet förs talan hos
brottsskadenämnden genom
besvär.
Mot brottsskadenämndens
beslut får talan inte föras.
13
Brottsskadenämndenbestår av
en ordförande, två vice ord-
förande och tre andra ledamöter.
Ordföranden och vice ordföran-
dena skall vara lagfarna och
erfarna i domarvärv.
Brottsskadenämnden är
beslutför med fyra ledamöter.
I den utsträckning som
regeringen föreskriver får ord-
föranden, vice ordförandena
eller tjänsteman vid brottsskade-
nämnden på nämndens vägnar
1 Senaste lydelse 1979:1103.
Föreslagen lydelse
§ „
Ärende om brottsskadeersätt-
ning prövas av Brottsoffer-
myndigheten. Regeringen kan
dock föreskriva att annan myn-
dighet skall pröva ärende om
ersättning för skada vållad av
någon som avses i 3 § 1 eller 2,
om ansökan gäller ersättning
med högst 500 kronor. Ett beslut
av en sådan myndighet över-
klagas hos Brottsoffermyndig-
heten.
Brottsoffermyndighetens beslut
får inte överklagas.
§'
Hos Brottsoffermyndigheten
finns en nämnd som avgör
ärenden om brottsskadeersättning
som är av principiell betydelse
eller annars av större vikt.
Nämnden utses av regeringen.
16
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:143
avgöra ärende om brottsskade-
ersättning som ej är av prin-
cipiell betydelse eller annars av
större vikt.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.
17
2 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 143
2.7 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100) Prop. 1993/94:143
Härigenom föreskrivs att 7 kap. 30 § sekretesslagen (1980:100)'
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
30
Sekretess gäller hos brotts-
skadenämnden i ärende om
brottsskadeersättning för uppgift
om någons hälsotillstånd eller
andra personliga förhållanden,
om det kan antas att den som
Föreslagen lydelse
7 kap.
§
Sekretess gäller hos Brotts-
offermyndigheten i ärende om
brottsskadeersättning för uppgift
om någons hälsotillstånd eller
andra personliga förhållanden,
om det kan antas att den som
uppgiften rör eller någon honom
närstående lider betydande men
om uppgiften röjs. Sekretessen
gäller dock inte beslut i ärendet.
uppgiften rör eller någon honom
närstående lider betydande men
om uppgiften röjs. Sekretessen
gäller dock inte beslut i ärendet.
I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst
sjuttio år.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.
1 Lagen omtryckt 1992:1474.
18
Prop. 1993/94:143
På senare år har en lång rad åtgärder vidtagits för att stärka brotts-
offrens ställning. I promemorian Brottsoffren i blickpunkten - åtgär-
der för att stärka brottsoffrens ställning (Ds 1993:29, brottsoffer-
promemorian) som upprättades inom Justitiedepartementet under vå-
ren 1993 lämnas en utförlig redovisning för detta. Bland de åtgärder
som vidtagits på lagstiftningsområdet kan särskilt nämnas lagen
(1988:609) om målsägandebiträde och lagen (1988:688) om besöks-
förbud. Regeringen har nyligen förelagt riksdagen en proposition om
utvidgad rätt till målsägandebiträde och förbättrat rättsligt bistånd till
brottsoffer utomlands (prop. 1993/94:26). I brottsofferpromemorian
läggs fram ett flertal förslag som syftar till att ytterligare förbättra
brottsoffrens ställning. Ett förslag gäller inrättandet av en brotts-
offerfond. Detta förslag har vidareutvecklats i en annan inom departe-
mentet upprättad promemoria med beteckningen Brottsofferfond. I bi-
laga 1 finns en sammanfattning av förslagen i brottsofferpromemorian
och i bilaga 2 finns en sammanfattning av förslagen i promemorian
Brottsofferfond. Promemoriornas författningsförslag finns i bilaga 3
respektive 4. Båda promemoriorna har remissbehandlats. En förteck-
ning över remissinstanserna finns i bilaga 5. Sammanställningar av
remissyttrandena finns tillgängliga i Justitiedepartementet (dnr 93-
1800). En särskild utredare har efter uppdrag från regeringen lämnat
förslag till inrättande av en ny Brottsoffermyndighet, som bl.a. skall
besluta i frågor om utbetalning av medel från brottsofferfonden och
i ärenden om brottsskadeersättning som i dag handläggs av
Brottsskadenämnden. En sammanfattning av förslaget finns i bilaga
6.
Regeringen tar nu upp de förslag i brottsofferpromemorian som
kräver lagändring liksom förslagen om att inrätta en brottsofferfond
och att bilda en Brottsoffermyndighet. Vissa förordningsändringar
berörs också i anslutning till de olika förslagen. Dessa redovisas för
fullständighetens skull och regeringen kommer senare att ta upp dem
för beslut. Regeringen avser att bereda brottsofferpromemorians
övriga förslag till förordningsändringar vidare med sikte på att de
skall kunna träda i kraft samtidigt med de föreslagna lagändringarna.
Dessa ändringar berör bl.a. förundersökningskungörelsen (1947:948),
utsökningsförordningen (1981:981), polisförordningen (1983:730),
förordningen (1987:1099) om skyldighet för domstol att underrätta
parterna om utgången i mål och ärenden, m.m. och förordningen
(1990:893) om underrättelse om dom i vissa brottmål, m.m. Dessa
förslag till ändringar syftar bl.a. till att informationen till
19
målsäganden om det egna ärendet generellt skall förbättras.
Prop. 1993/94:143
Lagrådet
Regeringen beslutade den 16 december 1993 att inhämta Lagrådets
yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 7. Lagrådets
granskning har inte omfattat förslagen 2.6 och 2.7. På grund av de
förslagens beskaffenhet - ändring av myndighets namn och
sammansättning - skulle Lagrådets granskning sakna betydelse.
Lagrådets yttrande finns i bilaga 8.
Lagrådet har anfört vissa lagtekniska synpunkter.
Regeringen har i propositionen följt Lagrådets förslag. Dessutom
har vissa redaktionella ändringar gjorts i lagtexten. Vi återkommer
till Lagrådets synpunkter i författningskommentaren.
4.1 Inrättande av en brottsofferfond
Regeringens förslag: En brottsofferfond inrättas i syfte att stärka
brottsoffrens ställning. Fondens medel skall användas för
- bidrag till ideella organisationer som verkar på brottsoffer-
området
- bidrag till privat eller offentlig verksamhet som gäller brottsoffer
- forskning, utbildning och information om brottsofferfrågor
- finansiering av reformer på brottsofferområdet.
Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: De flesta tillstyrker förslaget. Några efter-
lyser en tydligare författningsreglering av fondens ändamål och me-
delsanvändning.
Skälen för regeringens förslag: Frågan om att inrätta en svensk
brottsofferfond har diskuterats i olika sammanhang och har t.ex.
behandlats i riksdagen (se bl.a. bet. 1991/92:JuU18 och bet.
1992/93:JuU27). Enligt regeringens mening skulle inrättandet av en
brottsofferfond på ett mycket påtagligt sätt lyfta fram brottsoffren och
tydligt markera att statsmakterna står på brottsoffrens sida. Genom att
inrätta en brottsofferfond skapas också på ett helt annat sätt än vad
som är möjligt i dag utrymme för att ge ekonomiskt stöd till olika
former av brottsofferinriktad verksamhet som bedrivs runt om i lan-
20
det. Inte minst är det angeläget att förbättra förutsättningarna för Prop. 1993/94:143
ekonomiska bidrag till olika ideella organisationer, t.ex. brottsoffer-
jourer och kvinnojourer, som utför ett värdefullt socialt och stödjande
arbete på brottsofferområdet. En brottsofferfond skulle också ge ut-
rymme för bidrag till annan angelägen privat och offentlig verksam-
het som gäller brottsoffer. Det kan t.ex. gälla att inrätta våldtäkts-
kliniker och att anordna olika former av kristerapiverksamhet. I det
rådande statsfinansiella läget finns det inte utrymme för att ge sådan
verksamhet det önskvärda stödet av allmänna medel. Också forsk-
ningen, utbildningen och informationen om brottsofferfrågor bör ges
ett förbättrat stöd.
Regeringen ställer sig därför bakom promemorians förslag om att
inrätta en brottsofferfond och delar den uppfattning om fondens ända-
mål som kommit till uttryck i promemorian och som vunnit stöd un-
der remissbehandlingen. Brottsofferfondens medel skall således inte
användas för att ersätta det nuvarande systemet med statliga brottsska-
deersättningar. Avsikten är inte heller att fondens medel skall tas i
anspråk för att komplettera skadeståndsreglerna eller på annat sätt ge
ekonomisk ersättning till brottsoffer i enskilda fall. Fondens medel
skall i stället användas för att stödja olika verksamheter och projekt
som gagnar brottsoffer i allmänhet.
Vi återkommer i det följande (avsnitt 4.4) till frågan om hur
detaljerat fondens ändamål och medelsanvändning skall regleras i
författning.
Utöver de mer generella syften som fondens medel kan användas
för kan medel dock - i en framtid - indirekt komma enskilda brotts-
offer till del. En brottsofferfond kan nämligen också fylla funktionen
att skapa utrymme för reformer på området och finansiera t.ex. lag-
ändringar som förbättrar möjligheterna att fa brottsskadeersättning.
Regeringens avsikt är dock inte heller här att ersätta det nuvarande
systemet, där brottsskadeersättningen betalas av statsmedel. Tanken
är i stället att medel ur fonden skall kunna användas för att t.ex.
finansiera ändringar i brottsskadelagen (1978:413) som annars inte
hade varit möjliga att genomföra. Regeringen vill dock inte utesluta -
beroende på hur stor fonden blir - att det senare kan finnas skäl att
överväga en ändring som innebär att viss del av fondens medel tas i
anspråk för att minska statens utgifter för brottsskadeersättningar.
21
4.2 Finansiering av en brottsofferfond
Prop. 1993/94:143
Regeringens förslag: Den som döms för ett eller flera brott skall
betala en avgift till brottsofferfonden, om fängelse ingår i straff-
skalan för något av brotten. Beslut om att ta ut avgiften skall
meddelas av domstolen i en brottmålsdom eller av åklagaren i ett
strafföreläggande. Avgiften skall vara 300 kr. Fondavgift skall
inte tas ut om påföljdseftergift meddelas.
Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: De flesta tillstyrker förslaget eller lämnar det
utan erinran. Några förordar andra avgränsningar av den grupp som
skall betala avgift. Några förordar att fonden skall finansieras via
statsbudgeten.
Skälen för regeringens förslag: Det finns flera frågor att ta ställ-
ning till när det gäller formerna för hur brottsofferfonden fortlöpande
skall finansieras. Skall fonden finansieras genom särskilda avgifter
från dem som begår brott? Skall i så fall alla som döms, eller bara de
som döms för vissa typer av brott eller till vissa påföljder, betala
avgift eller bör man avgränsa avgiftsskyldigheten på annat sätt? Hur
stor skall avgiften vara? Vem skall besluta om avgiften?
I promemorian diskuteras som en i och för sig lättadministrerad
ordning att finansiera fonden genom bötesmedel. Slutsatsen är dock
att denna lösning inte bör väljas. Regeringen - och de allra flesta
remissinstanserna - har samma uppfattning. Genom en budgetfinan-
siering av fonden skulle man helt förlora den pedagogiska poäng som
ligger i att en gärningsman får betala en särskild avgift som direkt
avsätts för brottsofferfrämjande åtgärder. Om man valde en finan-
siering genom bötesmedel, skulle denna rimligen också följas upp
med en höjning av bötesnivån. Men vare sig en sådan höjning skulle
göras eller ej, skulle de som begår de allvarligaste brotten och döms
till annat än böter inte komma att delta i finansieringen av fonden.
Fonden bör enligt regeringens uppfattning finansieras genom av-
gifter som tas ut av personer som döms för brott. Därvid måste det
ställas vissa krav på det system som väljs. Avgränsningen av vilka
som skall betala skall vara acceptabel från rättvisesynpunkt och den
skall vara enkel att tillämpa. Avgränsningen skall vara sådan att den
enskilde kan förutse om avgift skall betalas eller inte. Avgiften skall
sättas lågt för att underlätta frivillig betalning och för att inte inkräkta
på betalning av eventuella skadestånd och böter.
22
I vilka fall skall fondavgift tas ut?
Prop. 1993/94:143
I promemorian granskas ett flertal tänkbara sätt att bestämma den
personkrets som skall åläggas att betala avgift till brottsofferfonden.
Alla modellerna utom en förkastas, därför att de i olika avseenden
inte tillräckligt väl uppfyller de grundläggande krav som enligt vad
som nyss har sagts måste ställas på systemet i fråga. Sålunda avvisas
möjligheten att knyta avgiften till vilken påföljd som döms ut i det
enskilda fallet. Inte heller föreslås ett system med en avgift per dom,
strafföreläggande eller ordningsföreläggande. Vidare avvisas tanken
på en avgift per brott eller en avgift för varje begånget brott där
fängelse ingår i straffskalan. Slutligen förkastas möjligheten att knyta
fondavgiften till brott där det finns en målsägande eller till vissa brott
där fängelse ingår i straffskalan och där det typiskt sett finns en måls-
ägande. Den lösning som promemorian anvisar är i stället att fondav-
giften knyts till alla brott som har fängelse i straffskalan ("fängelse-
brott") men att bara en avgift tas ut för varje dom eller strafföre-
läggande som omfattar något eller några sådana brott. Om påföljds-
eftergift meddelas skall fondavgift inte tas ut.
Remissinstanserna är inte eniga, men det finns en majoritet för
promemorians förslag. Avvikande meningar förs fram av Riksåklaga-
ren, Hovrätten för Nedre Norrland och juridiska fakultetsstyrelsen vid
Lunds universitet. Riksåklagaren anser att man bör knyta fondavgif-
ten till vissa brott där det typiskt sett finns ett brottsoffer. Hovrätten
förordar att alla som lagfors för något brott får betala en fondavgift.
Juridiska fakultetsstyrelsen föreslår att gränsen dras vid penningböter,
så att de som döms för brott där åtminstone dagsböter ingår i straff-
skalan får betala fondavgift. Dessa tre remissinstanser har alltså olika
förslag till avgiftssystem. Sveriges domareförbund för sin del har inte
funnit någon avgiftsmodell acceptabel.
En naturlig utgångspunkt skulle kunna vara att de som begår brott
där det - åtminstone typiskt sett - finns en målsägande bör drabbas av
avgiften. En begränsning till enskilda fall där det faktiskt finns en
målsägande är enligt regeringens mening olämplig, eftersom ett så-
dant kriterium inte är entydigt och det kan vara svårt att fastställa om
det faktiskt finns någon målsägande. Enligt regeringens mening finns
det inte heller något godtagbart sätt att välja ut brottskategorier där
det kan sägas typiskt sett förekomma målsägande. Det är inte heller
särskilt angeläget att försöka att strikt avgränsa avgiftsskyldigheten på
det sättet. Såsom anförs i promemorian kan det - med hänsyn till fon-
dens ändamål och till att den i första hand skall användas för mer
allmänt brottsofferinriktad verksamhet - mycket väl vara så att av-
gränsningen bör göras på annat sätt och att vissa brott som typiskt
23
sett inte kan sägas ha en målsägande faller innanför, och tvärtom. Prop. 1993/94:143
Begreppet brottsoffer är nämligen inte synonymt med begreppet måls-
ägande. I någon mening kan det också sägas finnas brottsoffer vid
alla sorters brott.
Förslaget att brott med minst dagsböter i straffskalan skall
föranleda fondavgift har inte uttryckligen diskuterats i promemorian.
Juridiska fakultetsstyrelsen för fram förslaget med motiveringen dels
att fler brott bör omfattas för att fonden skall få tillräcklig storlek,
dels att den stora gruppen av trafikbrott bör medverka i uppbyggandet
av fonden. Styrelsen anför vårdslöshet i trafik som ett exempel på
brott där brottsofferperspektivet är speciellt centralt och som bör
omfattas av fondavgift. Enligt regeringens mening skulle det föra för
långt att ta ut brottsofferfondsavgift vid alla brott oberoende av deras
svårhetsgrad. Någon form av avgränsning av brottstypen måste därför
göras. Regeringen vill inte utesluta att det i en framtid, bl.a. av de
skäl som fakultetsstyrelsen anfört, kan visa sig lämpligt att ta ut
brottsofferfondsavgift även vid brott med enbart böter i straffskalan.
För närvarande förefaller emellertid en lämplig gräns vara att utesluta
sådana brott, eftersom man därigenom utesluter ett stort antal mindre
allvarliga brott.
Av de olika lösningar som sålunda diskuterats anser regeringen att
det remitterade förslaget bör väljas, alltså att endast brott som har
fängelse i straffskalan skall föranleda fondavgift och att endast en
avgift skall tas ut för varje dom eller strafföreläggande som omfattar
något eller några sådana brott.
Hur stor skall fondavgiften vara ?
När fondavgiftens storlek skall bestämmas måste ett antal faktorer
beaktas. Utgångspunkten bör naturligtvis vara att se till att fonden
blir så stor att den kan fylla den avsedda uppgiften att stärka brotts-
offrens ställning. Detta talar för att fondavgiften bör sättas relativt
högt. Samtidigt måste, som tidigare nämnts, tillses att avgiften inte
blir så hög att den inkräktar på betalningen av eventuella skadestånd
och böter. En låg avgift kan också stimulera till frivillig betalning.
Med en låg avgift kan man också undvara regler om jämkning. En
avgift på några hundra kronor förefaller då rimlig.
Under åren 1990 - 1992 lagfördes i genomsnitt 81 000 personer
per år för fängelsebrott. Detta innebär att det med den förordade
lösningen - under förutsättning att fondavgiften betalas in i samtliga
fall - kan beräknas flyta in i runda tal 8, 16, 24 respektive 41 mil-
joner kr till fonden om avgiften sätts till 100, 200, 300 respektive
500 kr.
24
En avgörande fråga är givetvis i vilken omfattning utdömda av- Prop. 1993/94:143
gifter kommer att betalas in till fonden. Straffsystemkommittén (Ju
1992:07) skall enligt sina direktiv (dir. 1992:47) bl.a. undersöka i
vilken utsträckning böter flyter in till staten. Enligt uppgift pekar de
undersökningar kommittén hittills har gjort på en total betalnings-
frekvens för böter överstigande 95 procent. Tidigare gjorda undersök-
ningar (SOU 1975:75 och BRÅ Apropå 1985 nr 5 s. 27) har också
visat en mycket hög betalningsfrekvens. Betalningsfrekvensen för
domstolsböter kan emellertid inte särskiljas i statistiken. Det finns
alltså inte något belägg för att betalningsfrekvensen är lika hög
beträffande böter som avser allvarligare brott än de som kan be-
straffas genom ordningsbot och strafföreläggande. Enligt de uppgifter
Straffsystemkommittén hittills har tagit fram avser drygt 20 procent
av de belopp som betalas in till Rikspolisstyrelsen domstolsböter. Av
de belopp som debiteras hos Riksskatteverket, alltså böter som inte
betalas frivilligt utan lämnas till indrivning, avser emellertid nästan
45 procent domstolsböter, vilket tyder på en lägre betalningsfrekvens
när det gäller allvarligare brott.
Eftersom brottsofferfondsavgiften kommer att knytas till allvarli-
gare brott finns det anledning att vara försiktig när det gäller an-
taganden om hur stora belopp som kommer att flyta in. Enligt vad
som anförs i promemorian är det, om avgiften bestäms till ett relativt
lågt belopp, emellertid inte orimligt att anta att den i åtminstone
50 procent av fallen kommer att betalas frivilligt och att den kommer
att kunna drivas in i ytterligare åtminstone 30 procent av fallen. I
flera remissvar understryks att man bör vara försiktig vid uppskatt-
ningen av betalningsfrekvensen. Riksskatteverket anser det mera tro-
ligt att fondavgiften kommer att kunna drivas in endast i ytterligare
25 procent av fallen. Frågan är som sagt svårbedömd. Regeringen har
dock inte anledning att tro att resultatet kommer att avvika markant
från vad som antagits i promemorian.
I enlighet med de tidigare gjorda beräkningarna skulle det därmed
kunna antas att det kan komma att flyta in i runda tal 6, 13, 19 re-
spektive 33 miljoner kr per år till fonden om avgiften bestäms till
100, 200, 300 respektive 500 kr.
Såsom föreslagits i promemorian och såsom allmänt godtagits un-
der remissbehandlingen bör avgiften mot denna bakgrund bestämmas
till 300 kr. Det innebär att man kan räkna med att det flyter in cirka
19 miljoner kr årligen till fonden i form av avgifter.
Det kan finnas skäl att utöver fondavgifterna även tillföra fonden
medel från annat håll. Detta gäller både i inledningsskedet då fonden
byggs upp och senare. Detta bör ske genom medel som kan finnas di-
sponibla inom Justitiedepartementets ansvarsområde. Så t.ex. bör en
25
viss del av den aviserade sänkningen av fångarnas ersättning kunna Prop. 1993/94:143
finansiera uppbyggnaden av fonden.
Vem skall fatta beslut om fondavgift?
En särskild fråga är i vilken ordning beslut om fondavgift skall fattas.
I promemorian har föreslagits att domstolen i brottmålsdomen och
åklagaren i strafföreläggandet skall besluta om avgiften. De flesta
remissinstanserna har samma uppfattning. Dock anför Riksåklagaren
att det är tveksamt om böter och fondavgift rent tekniskt kan kombi-
neras i ett strafföreläggande. Eskilstuna tingsrätt föreslår att
fondavgiften i stället debiteras centralt hos Rikspolisstyrelsen.
Enligt vad regeringen inhämtat finns inga datatekniska hinder mot
att genomföra promemorians förslag. Att lägga besluten om fondav-
gift på Rikspolisstyrelsen vore av flera skäl mindre lämpligt. Då
skulle man förlora möjligheten till gemensam uppbörd av fondavgifter
och böter. Dessutom skulle det kunna innebära problem, särskilt i
överklagade mål, för Rikspolisstyrelsen att överblicka om fondavgift
skall tas ut eller inte i ett enskilt fall. Kanske allvarligast är dock att
man skulle förlora något av den viktiga kopplingen mellan lagfö-
ringen för brottet och fondavgiften, om fondavgiften ålades i admini-
strativ ordning efter domen eller strafföreläggandet.
För att en ändamålsenlig hantering skall åstadkommas bör det i
stället vara en uppgift för domstolen att utan särskilt yrkande besluta
om avgift till brottsofferfonden i samband med domen i det aktuella
brottmålet. Domstolens beslut kommer därmed att meddelas och
överklagas i samma ordning som brottmålsdomen.
Om lagföring sker genom strafföreläggande, bör det på motsva-
rande sätt vara åklagarens uppgift att besluta om avgiften vid ut-
färdande av föreläggandet. Åklagarens beslut kommer då att före-
läggas den enskilde till godkännande på samma sätt som när ett beslut
om förverkande tas upp i ett strafföreläggande. Som kommer att be-
röras närmare i det följande blir fondavgift att hänföra till begreppet
särskild rättsverkan av brott. Enligt 48 kap. 2 § andra stycket rätte-
gångsbalken (RB) skall, om brott är förenat med egendoms förver-
kande eller annan sådan särskild rättsverkan, också denna föreläggas
den misstänkte till godkännande. Enligt motiven till bestämmelsen
(prop. 1964:10 s. 152) innebär uttrycket "sådan särskild rättsverkan"
att det inte är fråga om samma vidsträckta krets av särskilda rätts-
verkningar som avses i 36 kap. - numera - 11 § brottsbalken (BrB),
utan endast om förverkandeliknande följder av att någon fålls till
ansvar. Såsom konstateras i promemorian krävs det därför ändringar
26
i 48 kap. RB för att åklagaren skall kunna förelägga fondavgift till Prop. 1993/94:143
godkännande.
I ytterligare ett avseende har det i promemorian föreslagits en
särskild reglering vad gäller strafföreläggande. Enligt 48 kap. 11 §
RB anses ett strafföreläggande som godkänt, trots att skriftligt god-
kännande inte har skett, under förutsättning att strafföreläggandet inte
avser annat än böter, att böterna betalas till den myndighet som re-
geringen bestämmer samt att det inte framgår att den misstänkte inte
haft för avsikt att godkänna föreläggandet. Enligt den ordning som nu
föreslås kommer den som föreläggs straff för fängelsebrott förutom
böter att föreläggas fondavgift. Om den misstänkte då frivilligt betalar
både böterna och fondavgiften, bör betalningen enligt förslaget i pro-
memorian anses som godkännande av föreläggandet om det inte fram-
går att den misstänkte inte haft för avsikt att godkänna föreläggandet.
Riksåklagaren har mot förslaget invänt att utrymmet för godkän-
nande genom betalning därigenom skulle utvidgas på ett inkonsekvent
sätt, eftersom annan särskild rättsverkan som avser betalningsskyldig-
het inte kan godkännas genom betalning. Enligt Riksåklagaren krävs
det överväganden från ett bredare perspektiv om man skall utvidga
utrymmet för godkännande genom betalning.
Särskild rättsverkan som avser betalningsskyldighet torde hittills
inte ha varit vanligt förekommande i samband med strafföreläggande.
Införandet av brottsofferfondsavgift skapar däremot genom den stora
mängden avgifter ett helt annat behov av godkännande genom betal-
ning. Regeringen anser därför att promemorians förslag bör genom-
föras. Någon ytterligare utvidgning av möjligheterna till godkännande
genom betalning, alltså till andra slag av särskild rättsverkan än
fondavgift, bör dock inte genomföras i detta sammanhang.
4.3 Uppbörd och indrivning
Regeringens förslag: Bestämmelserna i bötesverkställighetslagen
(1979:189) och avräkningslagen (1985:146) blir tillämpliga vid
uppbörd och indrivning av avgift till brottsofferfonden. Fondavgift
skall i likhet med böter få drivas in genom införsel och pre-
skriberas efter fem år.
Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: De flesta har lämnat förslagen utan erinran.
Riksåklagaren och Rikspolisstyrelsen har framfört vissa synpunkter
27
på uppbördsförfarandet. Prop. 1993/94:143
Skälen för regeringens förslag: I promemorian görs en genom-
gång av vissa författningar som har betydelse för brottsofferfonds-
avgiftema i uppbörds- och indrivningshänseende. Regeringen gör i
det följande en liknande genomgång. På några punkter konstateras
behov av ändringar.
Bötesverkställighetslagen
Av 1 § andra stycket bötesverkställighetslagen (1979:189) framgår att
bestämmelserna i lagens 1 - 13 §§ gäller sådan särskild rättsverkan
av brott som innefattar betalningsskyldighet. Såsom framhålls i pro-
memorian blir brottsofferfondsavgiften att hänföra till begreppet
särskild rättsverkan av brott. Bestämmelserna i bötesverkställig-
hetslagen blir alltså tillämpliga vid uppbörd och indrivning av
fondavgiften. Detta innebär bland annat följande.
Verkställighet sker genom uppbörd eller indrivning. Regeringen
bestämmer i vilken utsträckning uppbörd skall ske. Uppbörd sker så
snart en dom eller ett strafföreläggande har meddelats. Indrivning får
inte ske förrän domen har vunnit laga kraft eller föreläggandet har
godkänts. Uppbörd sker genom frivillig betalning till den myndighet
som regeringen bestämmer. Influtet belopp avräknas på de böter som
får antas vara avsedda med betalningen. Uppkommer överskott vid
uppbörd, får det avräknas på andra böter som den bötfällde är skyldig
att betala. Om sådan avräkning inte sker, skall överskottet återbetalas.
Om uppbörd inte skall ske eller om uppbörden inte har lett till full
betalning, skall indrivning begäras. Regeringen far föreskriva att in-
drivning inte behöver begäras för ett ringa belopp. Bestämmelser om
indrivning finns bl.a. i lagen (1993:891) om indrivning av statliga
fordringar m.m. (indrivningslagen), som trädde i kraft den 1 januari
1994.
De nu redovisade bestämmelserna bör såsom konstateras i prome-
morian oförändrade kunna tillämpas vid uppbörd och indrivning av
fondavgifter.
Indrivningslagen
Indrivningslagen gäller vid handläggning hos kronofogdemyndig-
heterna av allmänna mål om verkställighet enligt utsökningsbalken
(UB). Såsom konstateras i promemorian kommer mål om uttagande
av fondavgift att handläggas som allmänt mål. I indrivningslagen är
2 § om införsel i lön och 3 § om tillämpningen av bestämmelserna
om konkurs m.m. av särskilt intresse.
28
Av 2 § indrivningslagen och 15 kap. 1 § UB framgår de ford- Prop. 1993/94:143
ringsslag för vilka införsel får ske. Det gäller flertalet skatter och
avgifter samt böter och viten. För en fordran på brottsofferfonds-
avgift skulle enligt gällande rätt införsel inte få ske.
Det är angeläget att införsel får ske för fondavgift på samma sätt
som för böter. Fordringarna får då samma företrädesrätt och krono-
fogdemyndigheten kan handlägga indrivningen av dem på samma sätt.
I 2 § indrivningslagen bör därför anges att införsel får ske för fordran
på fondavgift.
Vid konkurrens mellan utmätning av lön och införsel har införsel
företräde (15 kap. 17 § UB). Det kommer, såsom några remissinstan-
ser särskilt har påpekat, att innebära att såväl böter som fondavgift
i en sådan situation tas ut före skadestånd. Med hänsyn till att
fondavgiften är relativt liten är detta enligt regeringens mening en
mindre olägenhet som får accepteras med tanke på fördelarna att ha
samma regler för indrivning av fondavgifter och böter.
I 15 § indrivningslagen föreskrivs att kronofogdemyndigheten får
ansöka om att en gäldenär skall försättas i konkurs. Myndigheten får
också ansöka om likvidation. Det finns i 16 - 17 §§ vissa ytterligare
föreskrifter angående likvidation och konkurs. Enligt 18 § får krono-
fogdemyndigheten under vissa förutsättningar avbryta indrivningen.
Enligt 3 § indrivningslagen skall bestämmelserna i lagens 15 -
18 §§, om inte regeringen föreskriver något annat, tillämpas endast
i fråga om en fordran som tillkommer staten och inte grundas på
studiestödslagen (1973:349). Regeringen återkommer till denna fråga.
Bötesverkställighetsförordningen
Enligt vad som anförs i promemorian kommer vissa bestämmelser i
bötesverkställighetsförordningen (1979:197) att gälla för fondav-
gifterna, eftersom dessa bestämmelser gäller även sådan särskild
rättsverkan av brott som innefattar betalningsskyldighet. Verk-
ställighet på grund av strafföreläggande eller på grund av dom eller
slutligt beslut som meddelas av tingsrätt eller hovrätt skall, med vissa
begränsningar, i första hand ske genom uppbörd. Rikspolisstyrelsen
är central uppbördsmyndighet.
Uppbörd av belopp som avser särskild rättsverkan av brott får ske
endast om betalningsskyldigheten har ålagts tillsammans med böter.
Här föreslås i promemorian den ändringen att uppbörd av fondavgift
alltid skall få ske, oavsett om betalningsskyldigheten har ålagts
tillsammans med böter eller tillsammans med någon annan påföljd.
Förordningens bestämmelser i övrigt, anförs det, bör kunna tillämpas
även vid uppbörd och indrivning av avgifter till brottsofferfonden.
29
Detta innebär bl.a. att Rikspolisstyrelsen är uppbördsmyndighet och Prop. 1993/94:143
att domstolarna och åklagarmyndigheterna medverkar vid uppbörden
på så sätt att tingsrätten, hovrätten eller åklagarmyndigheten ger den
som ålagts fondavgift möjlighet till frivillig betalning. När domen
eller strafföreläggandet expedieras får denne ett inbetalningskort och
skriftlig information om hur betalningen skall gå till.
Under remissbehandlingen har Riksåklagaren påpekat att det är in-
konsekvent att uppbörd skall få ske av fondavgift men inte av annan
särskild rättsverkan som avser betalning, om avgiften åläggs i sam-
band med annan påföljd än böter. Rikspolisstyrelsen har föreslagit att
uppbörd skall ske i båda dessa fall. Regeringen avser att utreda förut-
sättningarna för detta närmare. I övrigt finns behov av vissa före-
skrifter på myndighetsnivå när det gäller uppbörd och verkställighet.
Lagen om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter
Enligt 2 § lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning av skatter
och avgifter i dess lydelse från den 1 januari 1994 (SFS 1993:909),
får avräkning ske för fordran som tillkommer det allmänna, som är
för indrivning registrerad i utsökningsregistret och som drivs in enligt
bestämmelserna i indrivningslagen. Enligt vad som konstateras i
promemorian blir avräkning därmed möjlig såvitt avser fordringar på
avgifter till brottsofferfonden.
Brottsbalken - om preskription av böter
I promemorian föreslås att reglerna om preskription av böter skall
göras tillämpliga på fondavgifterna. Bestämmelserna om bortfallande
av böter finns i 35 kap. 7 § BrB, där följande föreskrivs. Adömda
böter bortfaller fem år efter det att domen vann laga kraft. Om den
dömde dör bortfaller böterna. Har domen vunnit laga kraft under den
dömdes livstid och har lös egendom utmätts eller satts i allmänt för-
var för betalning av böterna, skall dock böterna betalas av den egen-
domen. Vid förvandling av böter till fängelse gäller delvis andra
regler.
I sitt remissvar har Riksåklagaren föreslagit att i stället den
allmänna tioårspreskriptionen skall gälla för fondavgiftema. Övriga
remissinstanser har godtagit förslaget om preskription efter fem år.
Som regeringen tidigare har konstaterat är det viktigt att krono-
fogdemyndigheterna i så stor utsträckning som möjligt kan handlägga
indrivningen av böter och fondavgifter gemensamt och enligt samma
regler. Vi föreslår därför att bestämmelserna om bortfallande av böter
görs tilllämpliga på fordringar som avser fondavgift. De preskrip-
30
tionsregler som gäller vid förvandling av böter blir inte aktuella att Prop. 1993/94:143
tillämpa, eftersom fondavgift inte kommer att kunna förvandlas.
Förordningen om avgifter vid kronofogdemyndigheterna
Enligt förordningen (1992:1094) om avgifter vid kronofogdemyndig-
heterna skall utsökningsavgift i form av grundavgift om 500 kr tas ut
vid indrivning i allmänna mål. Avsikten är att avgiften skall täcka de
förrättningskostnader som gäldenärens uteblivna betalning orsakar.
Av 5 § i förordningen framgår att grundavgift skall tas ut i varje mål,
om inte annat är föreskrivet.
Även om fordringar på fondavgifter och böter i flertalet avseenden
kommer att hanteras lika föreligger ändå den olikheten att fondav-
giftema inte omfattas av bestämmelserna om bötesförvandling, alltså
de regler enligt vilka obetalda böter kan förvandlas till fängelse.
Dessutom skall de belopp som drivs in redovisas åt olika håll be-
roende på om de avser böter eller fondavgift. Enligt vad Riksskatte-
verket har upplyst kan man därför förutse att fondavgift och böter
kommer att registreras som två mål hos kronofogdemyndigheten,
även om de ursprungligen har tagits upp i samma dom eller strafföre-
läggande. Promemorians förslag är att endast en grundavgift skall tas
ut i ett sådant fall. Förslaget har i princip godtagits av remissin-
stanserna. Enligt Riksskatteverkets mening bör dock kostnaden för
varje mål ändå beräknas till 500 kr. Regeringen avser att reglera
frågan i en förordning om brottsofferfonden.
4.4 Författningsregleringen
Regeringens förslag: De grundläggande reglerna om fonden tas
in i en ny lag, lag om brottsofferfond. Kompletterande regler ges
i förordning.
Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Har i allmänhet godtagit förslaget.
Skälen för regeringens förslag: Bestämmelser om brotts-
offerfondens ändamål, om när och med vilket belopp brottsoffer-
fondsavgift skall betalas liksom om preskription av fordran på
fondavgift bör, såsom föreslagits i promemorian, tas in i en ny lag,
31
lag om brottsofferfond. Enligt promemorieförslaget skall allmänna Prop. 1993/94:143
bestämmelser om fondens ändamål tas in i lag och mer detaljerade
föreskrifter meddelas av regeringen. Riksåklagaren menar att det
tydligare bör definieras vem som kan vara berättigad till bidrag och
för vilka ändamål bidrag kan betalas ut. Enligt regeringens mening
är det inte önskvärt att i lagen alltför hårt detaljstyra fondens
ändamål. Det är tvärtom - och särskilt i fondens uppbyggnadsskede -
angeläget att regeringen ges tillräcklig handlingsfrihet att styra
användningen av fondens medel genom mer eller mindre detaljerade
riktlinjer. Vi finner därför att uppläggningen av författnings-
regleringen i promemorian är den lämpligaste och att fondens ända-
mål således i lagen uttrycks i allmänna ordalag medan regeringen i
förordning får ge närmare riktlinjer för användningen av fondens
medel. Vidare bör regeringen bemyndigas att besluta om
administrationen och förvaltningen av fonden liksom om kostnaderna
för detta. Närmare bestämmelser i dessa hänseenden - bl.a. om vem
som skall förvalta fondens medel och besluta i frågor om bidrag ur
fonden - bör alltså tas in i förordning. Förslagen i promemorian
innebär i detta hänseende bl.a. följande. Av förordningen bör framgå
att beslut om bidrag ur fonden får förenas med villkor att
bidragstagaren skall redovisa hur bidraget använts och att en
redovisning bör lämnas åtminstone en gång om året till regeringen för
hur fondens medel har använts. Härigenom får också regeringen
underlag för att bedöma om det finns skäl att justera eller komplettera
riktlinjerna för fondens användning. I förordning bör också tas in en
regel om att beslut om bidrag från brottsofferfonden inte får
överklagas. Vidare bör i denna ges föreskrifter om skyldighet för
domstolarna och åklagarna att informera den avgiftsskyldige om
brottsofferfonden och dess uppgifter, liksom vissa föreskrifter rörande
uppbörd och indrivning.
Såsom tidigare nämnts bör fondens medel kunna tas i anspråk för
finansiering av olika reformer på området, t.ex. när det gäller brotts-
skadeersättningar. För att en sådan reform skall kunna genomföras
krävs ändringar av brottsskadelagen. Frågan om att ta fondens medel
i anspråk för brottsskadeersättning kan i så fall tas upp i det sam-
manhanget. Det krävs därför inga särskilda föreskrifter om detta i
lagen om brottsofferfond.
De organisatoriska frågorna aktualiserar ytterligare lagändringar.
Till detta återkommer regeringen i det följande (avsnitt 5).
32
5.1 En Brottsoffermyndighet och dess uppgifter
Prop. 1993/94:143
Regeringens bedömning: En brottsoffermyndighet med över-
gripande ansvar för brottsofferfrågor bildas genom att den
nuvarande Brottsskadenämnden tillförs ytterligare uppgifter,
omorganiseras och ges namnet Brottsoffermyndigheten. Den
ombildade myndighetens huvuduppgifter skall vara att besluta i
ärenden om brottsskadeersättning och i frågor om användning av
brottsofferfondens pengar. Kammarkollegiet skall förvalta
brottsofferfondens medel.
Promemorians förslag: Brottsskadenämnden skall besluta i frågor
om användning av fondens medel. Kammarkollegiet skall förvalta
fondens medel.
Remissinstanserna: Har inte haft några invändningar mot för-
slaget.
Utredningens förslag: En brottsoffermyndighet bör inrättas. De
uppgifter som åvilar den nuvarande Brottsskadenämnden överförs till
den nya Brottsoffermyndigheten. Förslaget överensstämmer i övrigt
i huvudsak med regeringens bedömning.
Skälen för regeringens bedömning: I promemorian föreslås att
Brottsskadenämnden, som har till uppgift bl.a. att pröva ärenden om
s.k. brottsskadeersättning enligt brottsskadelagen, skall besluta även
i frågor om användningen av brottsofferfondens medel.
En särskild utredare har därefter på regeringens uppdrag gjort en
översyn av Brottsskadenämndens organisation och lednings- och ar-
betsformer. Utredaren föreslår att en Brottsoffermyndighet med ett
övergripande ansvar för brottsofferfrågor inrättas. Enligt förslaget
skall denna myndighets ansvarsområde bl.a. omfatta de ärenden som
i dag handläggs av Brottsskadenämnden och frågor om bidrag ur den
planerade brottsofferfonden.
Enligt regeringens mening är det lämpligt att frågor om bidrag ur
fonden och ärenden om ersättning enligt brottsskadelagen handläggs
av en gemensam myndighet.
Brottsskadenämndens verksamhet är redan i dag helt inriktad på
brottsofferfrågor. Nämndens huvuduppgift är således att pröva
ärenden enligt brottsskadelagen (1978:413) om ersättning av statliga
medel, s.k. brottsskadeersättning. För att sådan ersättning skall
lämnas krävs att skadan har uppkommit till följd av brott.
33
3 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 143
Brottsskadeersättning kan lämnas för personskada och i vissa fall för Prop. 1993/94:143
sakskada och ren förmögenhetsskada. Ersättning kan också lämnas
för lidande enligt 1 kap. 3 § skadeståndslagen. Nämnden har också
andra uppgifter, bl.a. informationsverksamhet rörande brotts-
offerfrågor. Antalet ansökningar om brottsskadeersättning som inkom
till Brottsskadenämnden under budgetåret 1992/93 uppgick till
närmare 2 500 personskadeärenden och drygt 900 sakskadeärenden.
Regeringen bedömer att verksamheten vid nämnden på ett rationellt
och effektivt sätt har bidragit till att lindra följderna av att ha blivit
utsatt för brott. Denna verksamhet bör även fortsättningsvis vara en
av det allmännas mest betydelsefulla insatser för att hjälpa brottsoffer.
Det är emellertid naturligt att nu vidga verksamheten vid nämnden
till att avse brottsofferfrågor i ett mer heltäckande perspektiv. Enligt
regeringens mening skulle tillskapandet av en myndighet med ett
övergripande ansvar för brottsofferfrågor ge väsentligt bättre förut-
sättningar till överblick, samordning och utveckling av ett allt mer
betydelsefullt verksamhetsområde för det allmänna. Att bilda en så-
dan myndighet är alltså ett viktigt steg när det gäller att lyfta fram de
kriminalpolitiskt centrala brottsofferfrågorna och därigenom ge stödet
till brottsoffren stadga och kontinuitet på såväl kort som lång sikt.
Enligt regeringen bör därför en sådan brottsoffermyndighet bildas.
Detta bör ske genom att Brottsskadenämnden ombildas och får
ytterligare uppgifter. Den bör därvid byta namn till Brottsoffermyn-
digheten för att tydligare markera det generella ansvaret för verk-
samhetsområdet.
Utöver brottsskadeärendena bör myndigheten - som tidigare har
redovisats - även besluta om användning av medlen i brottsoffer-
fonden med utgångspunkt i riktlinjer som regeringen kommer att
besluta om.
Myndigheten bör vidare ha som ett övergripande mål att främja
brottsoffrens rättigheter, behov och intressen. I detta ligger bl.a. att
myndigheten skall ha ett ansvar för att brottsoffrens situation följs
upp i olika sammanhang. Myndigheten bör även kunna fungera som
ett kunskapscentrum i frågor som rör brottsoffer och förmedla
information i sådana frågor.
En viktig del av Brottsskadenämndens verksamhet i dag är infor-
mation till brottsoffer om nämndens praxis och förutsättningarna för
brottsskadeersättning. Sådan informationsverksamhet bör även fort-
sättningsvis vara en betydelsefull uppgift för Brottsoffermyndigheten.
Myndigheten bör genom effektiva informationsinsatser medverka till
att berörda far kännedom om såväl möjligheterna till brottsskade-
ersättning som möjligheterna till bidrag ur brottsofferfonden.
Regeringen kommer senare att besluta om myndighetens närmare
34
uppgifter. Prop. 1993/94:143
Den ekonomiska förvaltningen av brottsofferfonden bör enligt
regeringens mening åtminstone tills vidare handhas av
Kammarkollegiet.
5.2 Brottsoffermyndighetens organisation och finansiering
Regeringens bedömning: Brottsoffermyndigheten bör organiseras
som ett enrådighetsverk med en generaldirektör som chef.
Ärenden om bidrag ur brottsofferfonden bör avgöras av
myndighetschefen, som därvid kan biträdas av ett rådgivande
organ.
Regeringens förslag: Hos Brottsoffermyndigheten skall finnas en
nämnd som skall besluta i brottsskadeärenden som är av principiell
betydelse eller annars av större vikt. Nämnden utses av
regeringen.
Utredningens förslag: Överensstämmer i stora drag med
regeringens.
Skälen för regeringens förslag och bedömning: Myndigheten
bör organiseras som ett enrådighetsverk, d.v.s. med myndighets-
chefen som ytterst ensam ansvarig för verksamheten. På så sätt
skapas ett tydligt ledningsansvar för myndigheten enligt de principer
för ledning av statliga myndigheter som numera vinner tillämpning.
Enligt regeringens mening talar också den utveckling som har skett
i Brottsskadenämnden vad gäller formerna för avgöranden i ärenden
om brottsskadeersättning för att det nu är lämpligt att välja
enrådighetsmodellen. Sålunda kan nämnden i dag överlämna åt ord-
föranden, en vice ordförande eller en tjänsteman vid kansliet att på
nämndens vägnar bl.a. avgöra ärenden om brottsskadeersättning som
inte är av principiell betydelse eller annars av större vikt. Omkring
75 procent av brottsskadeärendena avgörs efter delegation av nämn-
den.
Enligt utredningen är vissa brottsskadeärenden emellertid av sådan
karaktär att de behöver avgöras av en nämnd på samma sätt som sker
i dag. Regeringen delar den bedömningen. Genom en sådan nämnd
kan myndigheten tillföras ytterligare sakkompetens. Regeringen
föreslår således att det hos Brottsoffermyndigheten skall finnas en
nämnd som även i fortsättningen skall besluta i brottsskadeärenden
som är av principiell betydelse eller annars av större vikt.
Chefen för Brottsoffermyndigheten bör vara en generaldirektör
35
och utses av regeringen. Brottsoffermyndighetens inre organisation Prop. 1993/94:143
bör myndigheten själv bestämma.
Den nuvarande Brottsskadenämnden består av en ordförande, två
vice ordförande och tre andra ledamöter. Med hänsyn till att
nämnden hos Brottsoffermyndigheten kommer att ha i princip samma
uppgifter som Brottsskadenämnden gör regeringen den bedömningen
att nämnden hos den ombildade myndigheten i huvudsak skall ha
samma sammansättning som Brottsskadenämnden. Det bör ankomma
på regeringen att besluta om nämndens sammansättning. Detta bör
anges i lagen.
Frågor om bidrag ur brottsofferfonden bör enligt regeringens
mening avgöras av myndighetschefen eller av en annan tjänsteman
med stöd av vanliga delegationsbestämmelser. För att tillföra
myndigheten professionell kompetens i fråga om underlag och stöd
vid avgöranden av ärenden om bidrag ur fonden kan det dock finnas
behov av någon form av rådgivande organ. Denna fråga bör över-
lämnas till Brottsoffermyndigheten att själv bestämma.
Brottsskadenämnden har i dag 14,5 årsarbetskrafter. Genom att
Brottsskadenämnden tillförs ytterligare uppgifter måste en viss
resursförstärkning ske och kompetensen inom brottsofferområdet
breddas. Regeringen delar utredningens bedömning att det totalt
kommer att behövas ca 20 årsarbetskrafter vid Brottsoffermyn-
digheten. Kostnaderna för Brottsoffermyndighetens handläggning av
brottsofferfonden bör enligt regeringens uppfattning finansieras av
fondens medel. För att underlätta uppbyggnaden av brottsofferfonden
och möjliggöra för Brottsoffermyndigheten att börja sin verksamhet
anser regeringen att särskilda medel, utöver Brottsskadenämndens
medel, bör tillföras myndigheten. Dessa kostnader bör finansieras
genom besparingar på annat håll inom Justitiedepartementets
ansvarsområde.
36
5.3 Genomförande
Prop. 1993/94:143
Regeringens bedömning: En utredningsman bör få i uppdrag att
handha genomförandet av förslaget om Brottsskadenämndens
ombildning till Brottsoffermyndigheten. Verksamheten i den nya
formen skall starta den 1 juli 1994 och utlokaliseras från
Stockholm. Brottsskadeärendena bör dock under en övergångs-
period fortsätta att handläggas i Stockholm dock längst fram till
den 30 juni 1995.
Utredningens förslag: Frågan om att tillsätta en utredningsman
har inte behandlats i utredningen. Däremot lämnar utredningen
förslag om utformningen av organisation, kompetens m.m.
Skälen för regeringens bedömning: Regeringen avser att inom
kort tillsätta en utredningsman med uppgift att förbereda ombild-
ningen av Brottsskadenämnden till Brottsoffermyndigheten. Den om-
bildade myndighetens verksamhet bör starta den 1 juli 1994. Några
avgörande skäl för att efter en rimlig övergångstid behålla den
nuvarande verksamheten i Stockholmsområdet finns inte enligt vår
mening. Brottsoffermyndigheten bör därför bl.a. av regionalpolitiska
skäl utlokaliseras. För att undvika övergångsproblem så långt det är
möjligt i samband med omlokaliseringen av den nuvarande verksam-
heten bör dock brottsskadeärendena liksom i dag handläggas i
Stockholm, dock längst fram till den 30 juni 1995. På detta sätt ges
den ombildade myndigheten också förutsättningar att på ett naturligt
sätt växa in i sin nya roll under det första verksamhetsåret samtidigt
som behovet av kontinuitet i den nuvarande verksamheten tillgodoses.
Överflyttningen bör om möjligt ske successivt under det första
verksamhetsåret.
Utredningsmannen bör i sitt förberedelsearbete bl.a. dra upp
riktlinjerna för myndighetens närmare organisation och för den
kompetens som myndigheten bör besitta för att klara sina uppgifter
samt bemanna myndigheten.
Utredningsmannen bör också utforma närmare riktlinjer för
myndighetens arbetsformer. I detta arbete ingår bl.a. frågan om vilka
typer av brottsskadeärenden som lämpligen bör avgöras av nämnden
samt att planera för hur beslutade bidrag ur brottsofferfonden skall
administreras.
37
Regeringens förslag: Målsäganden skall själv få bestämma, om
han eller hon skall åtföljas av en stödperson under rättegången.
Regler om att målsäganden har rätt att åtföljas av en stödperson
vid förhör under förundersökningen tas in i rättegångsbalken.
Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Nästan samtliga remissinstanser som har ytt-
rat sig i denna del är positiva till förslaget. Enligt Sveriges advo-
katsamfund torde det som regel inte finnas behov av stödperson när
ett målsägandebiträde har förordnats. Rikspolisstyrelsen anser att
förslaget bör preciseras ytterligare.
Skälen för regeringens förslag:
Stödperson under rättegång
I samband med ändringar år 1984 (prop. 1983/84:105) av bestämmel-
serna om sexualbrott i 6 kap. brottsbalken infördes en möjlighet för
målsäganden att under rättegång åtföljas av en stödperson (20 kap.
15 § rättegångsbalken, RB). En stödperson får inte företa några
rättegångshandlingar utan skall främst fungera som ett moraliskt stöd
för målsäganden. Målsäganden far åtföljas av en sådan stödperson om
han eller hon med hänsyn till brottets art eller annars kan antas vara
i behov av personligt stöd under rättegången. Som stödperson kan
t.ex. en kontaktperson som socialnämnden förordnat enligt 10 §
socialtjänstlagen (1980:620) medverka. Också sjukhuskuratorer,
företrädare för brottsofferjourer, kvinnojourer eller kvinnohus kan
vara stödpersoner. Även en närstående kan vara lämplig som stöd-
person.
Enligt 20 kap. 15 § RB är det domstolen som i varje enskilt fall
avgör, om en målsägande får ha en stödperson vid sin sida under
rättegång. Domstolen prövar därvid om målsäganden med hänsyn till
brottets art eller annars kan antas vara i behov av personligt stöd.
Bestämmelsen infördes i första hand med tanke på mål om sexualbrott
och andra våldsbrott och syftet var att ge den målsägande som inte
för talan om ansvar eller enskilt anspråk möjlighet att ta med sig
någon lämplig person vid rättegångstillfällen då målsäganden skall
höras. Lagtexten hindrar dock inte att en målsägande kan ha med sig
en stödperson även i andra slags mål eller mål där målsäganden för
tala.
38
I promemorian föreslås att målsäganden själv - oavsett brottets art Prop. 1993/94:143
eller annan behovsprövning - skall få bestämma om han eller hon
skall åtföljas av en stödperson under rättegången. Remissinstanserna
är i allmänhet positiva till förslaget. Sveriges advokatsamfund menar
att det i de fall där ett målsägandebiträde förordnats som regel inte
torde finnas behov av en stödperson.
Förmågan att klara av sådana pressande situationer, som t.ex. ett
förhör hos domstol kan innebära, är mycket individuell och det får
anses att det i första hand är målsäganden själv som bäst avgör om
han eller hon behöver stöd utöver det som rätten, åklagaren och i
vissa fall ett målsägandebiträde kan erbjuda. Lagrådet konstaterade
också i sitt yttrande över förslaget att det fick anses ligga närmast till
hands att i princip överlåta åt målsäganden att själv bedöma om stöd
behövs (prop. 1983/84:105 s. 72). I samband med tillkomsten av
lagen om målsägandebiträde framhölls uttryckligen att regeln om
stödperson i 20 kap. 15 § RB borde kvarstå, även om det kunde
förutsättas att behov av stödperson ofta inte kommer att finnas i de
fall målsägandebiträde förordnas. Det anfördes därvid bl.a att det i
vissa fall kan vara välmotiverat att den som har målsägandebiträde
stöds av ytterligare en person vid förhandlingen (prop. 1987/88:107
s. 44). Regeringen har ingen anledning att nu inta en annan stånd-
punkt och att föreslå ändringar som innebär begränsningar i rätten till
stödperson. Tvärtom bör målsägandens rätt att åtföljas av en stöd-
person utvidgas i enlighet med promemorians förslag så att måls-
äganden själv får avgöra om han eller hon skall åtföljas av en stöd-
person under rättegång. Det bör dock även i fortsättningen vara
domstolen, och inte målsäganden, som skall avgöra om den önskade
personen är lämplig eller inte.
Stödperson under förundersökning
Det finns inga uttryckliga regler om att målsäganden får åtföljas av
en stödperson under förundersökning. Vid alla förhör skall om möj-
ligt ett av undersökningsledaren anmodat trovärdigt vittne vara när-
varande (23 kap. 10 § RB). Av bestämmelsen framgår också att ett
målsägandebiträde har rätt att närvara vid förhör med målsäganden
och att en vårdnadshavare bör vara närvarande vid förhör med barn
under 15 år, om det inte är olämpligt av utredningsskäl. Det är
undersökningsledarens uppgift att bestämma om någon annan än ett
förhörsvittne får närvara vid ett förhör. Kompletterande bestämmelser
om förhör under förundersökningen finns i 7 § förundersökningskun-
görelsen.
Begär den som skall höras att någon skall få vara närvarande vid
39
förhöret, får detta enligt 7 § tredje stycket förundersökningskungörel- Prop. 1993/94:143
sen beviljas, om det kan ske utan men för utredningen. En målsägan-
de som vill åtföljas av en stödperson vid förhör under förundersök-
ningen har alltså ingen ovillkorlig rätt till det. Å andra sidan finns det
inget som hindrar att en begäran om att få åtföljas av en stödperson
beviljas, så länge det kan ske utan men för utredningen. Bestämmel-
sen torde ha tillämpats ganska generöst när det gäller stödpersoner.
I promemorian föreslås att en uttrycklig regel om att målsäganden
vid förhör under förundersökningen får åtföljas av en stödperson in-
förs i 23 kap. 10 § RB. Enligt förslaget skall en stödperson som
avses i 20 kap. 15 § RB ha rätt att närvara vid förhör med måls-
äganden om det kan ske utan men för utredningen. Så gott som alla
remissinstanser är positiva till promemorians förslag. Rikspolis-
styrelsen har haft vissa invändningar mot förslaget, bl.a. att den
föreslagna bestämmelsen bör preciseras så att den uttryckligen anger
i vilka situationer undersökningsledaren kan avvisa en stödperson.
Rikspolisstyrelsen menar att det vore orimligt om undersöknings-
ledaren alltid skulle vara skyldig att styrka att stödpersonens närvaro
är till men för utredningen.
Regeringen delar den uppfattning som framförs i promemorian om
att det självklart kan vara lika påfrestande för målsäganden att
medverka hos polis som hos domstol. Det är rimligt att målsägandens
möjligheter att ha med sig en stödperson så långt som möjligt är de-
samma vid dessa tillfällen.
Uppgifter som hänför sig till polisens brottsförebyggande och
brottsbekämpande verksamhet skyddas genom bestämmelser i sekre-
tesslagen (1980:100), bl.a. 5 kap. 1 § och 9 kap. 17 och 18 §§, som
kompletteras av bestämmelsen i 23 kap. 10 § sista stycket RB. Enligt
den sistnämnda bestämmelsen får undersökningsledaren förordna att
vad som förekommit vid förhör inte får uppenbaras. Den som utan
giltigt skäl överträder ett sådant förbud riskerar bötesstraff enligt
9 kap. 6 § RB. Denna reglering räcker dock inte utan undersöknings-
ledaren måste även i fortsättningen kunna vägra en stödperson att
närvara om det är till men för utredningen. En målsägande som vill
ha med sig en stödperson vid förhör under förundersökningen bör
därför - till skillnad från vad som gäller i fråga om målsägandebiträde
- inte ha någon ovillkorlig rätt till det. Endast om undersöknings-
ledaren anser att det kan ske utan men för utredningen bör stödper-
sonen ha rätt att närvara. Denna prövning, som kan delegeras till
förhörsledaren, blir av ungefär samma slag som den som skall göras
enligt 7 § tredje stycket förundersökningskungörelsen och beslutet
behöver inte motiveras.
Regeringen föreslår därför att 23 kap. 10 § RB ändras i enlighet
40
med promemorians förslag.
Prop. 1993/94:143
Regeringens bedömning: Det bör inte vidtas några ändringar när
det gäller målsägandes rätt att få del av förundersökningsproto-
kollet.
Promemorians förslag: Av 23 kap. 21 § fjärde stycket RB skall
framgå att målsägande skall ha rätt att på begäran få kopia av
förundersökningsprotokollet.
Remissinstanserna: Av det fåtal remissinstanser som har yttrat sig
över förslaget har några varit positiva. Riksåklagaren har avstyrkt
förslaget och Riksdagens ombudsmän har efterlyst en närmare analys
av konsekvenserna.
Skälen för regeringens bedömning: Sedan åklagaren har beslutat
om åtal har enligt 23 kap. 21 § fjärde stycket RB den misstänkte eller
hans försvarare rätt att på begäran få en kopia av protokoll eller
anteckningar från förundersökningen. Har offentlig försvarare förord-
nats skall en kopia utan särskild begäran lämnas eller sändas till
försvararen.
I promemorian föreslås en ändring i 23 kap. 21 § fjärde stycket
RB som innebär att inte bara den misstänkte och hans försvarare utan
också en målsägande som begär det skall ha rätt att få kopia av proto-
koll eller anteckningar från förundersökningen så snart åtal har beslu-
tats. Förslaget har motiverats med att målsäganden bör jämställas
med den misstänkte i detta hänseende.
Riksåklagaren har avstyrkt förslaget. Enligt Riksåklagaren kan den
föreslagna lagbestämmelsen leda till allvarliga konsekvenser eftersom
den skulle kunna ge målsäganden rätt till full aktinsyn och därmed
rätt att ta del av hemligt förundersökningsmaterial. Det påpekas också
att det med en regel som den föreslagna skulle ha varit omöjligt att
genomföra processen i det s.k. buggningsmålet, där förundersök-
ningsmaterialet innefattade en stor mängd hemliga uppgifter även
efter det att åtalet var väckt.
Riksdagens ombudsmän efterlyser en närmare analys av förslaget
med hänsyn till regleringen i 14 kap. 5 § sekretesslagen och en
diskussion av om det finns anledning att göra någon skillnad mellan
en målsägande som är part och en som inte är det.
41
Även regeringen är tveksam till promemorians förslag men på del- Prop. 1993/94:143
vis andra skäl än dem som Riksåklagaren för fram. Förslaget innebär
inte - som Riksåklagaren befarar - att målsäganden därigenom skulle
fa rätt att ta del av uppgifter i förundersökningsprotokollet som är
hemliga. Den misstänktes ovillkorliga rätt att få del av förundersök-
ningsprotokollet även i de delar det innehåller hemliga uppgifter föl-
jer inte direkt av bestämmelserna i 23 kap. RB utan av reglerna i
14 kap. 5 § sekretesslagen. I denna paragrafs andra stycke föreskrivs
bl.a. att sekretess inte innebär någon begränsning i en parts rätt enligt
rättegångsbalken att få del av alla omständigheter som läggs till grund
för avgörandet av ett mål eller ärende. Den misstänkte är part i för-
undersökningsärendet hos åklagaren och har rätt att få del av alla om-
ständigheter som ligger till grund för åtalsbeslutet. Eftersom måls-
äganden inte är part i ärendet hos åklagaren är reglerna i 14 kap. 5 §
sekretesslagen inte tillämpliga på denne.
I 5 kap. 1 § sekretesslagen finns regler om sekretess till skydd för
det allmännas brottsförebyggande och brottsbeivrande verksamhet.
Uppgifter som hänför sig till polisens brottsförebyggande och brotts-
bekämpande verksamhet kan också skyddas genom bestämmelserna
i 2 kap. sekretesslagen om utrikes- och försvarssekretessen. I 9 kap.
17 § första stycket sekretesslagen finns regler om sekretess beträf-
fande förundersökning till skydd för enskildas intressen. Enligt 9 kap.
18 § upphör sekretessen enligt 17 § första stycket normalt att gälla
hos åklagaren om uppgiften lämnas till en domstol med anledning av
åtal. Sekretessen består dock i vissa fall, bl.a. om sekretess skall
gälla hos domstolen enligt 9 kap. 16 § sekretesslagen. Sådan sekre-
tess gäller i mål om ansvar för sexualbrott, utpressning, brytande av
post- och telehemlighet, intrång i förvar eller olovlig avlyssning samt
i mål om ersättning för skada med anledning av sådant brott. Nyligen
infördes också regler om sekretess i viss utsträckning i mål om an-
svar för barnpomografibrott (SFS 1993:437).
Innan förundersökningsprotokollet har överlämnats till domstol är
målsägandens möjligheter att få del av förundersökningsprotokollet
således starkt begränsade. När förundersökningsprotokollet har upp-
rättats är detta visserligen en allmän handling men förundersöknings-
sekretess gäller fortfarande. Det är därför inte möjligt att i rätte-
gångsbalken ge målsäganden en rätt att få del av förundersöknings-
protokollet redan vid den tidpunkt då åtal har beslutats. Efter det att
protokollet har överlämnats till domstolen upphör däremot normalt
förundersökningssekretessen att gälla och en målsägande har då rätt
att få del av protokollet, i den mån det inte råder sekretess för
uppgifterna hos domstolen. Av 21 § avgiftsförordningen (1992:191)
följer att målsäganden inte behöver inte betala någon avgift för detta.
42
Om målsäganden har framställt ett yrkande om enskilt anspråk blir Prop. 1993/94:143
denne part i målet hos domstolen och reglerna om partsinsyn i
14 kap. 5 § sekretesslagen blir därmed tillämpliga även på måls-
äganden. En målsägande som är part i rättegången har alltså samma
rätt som den tilltalade att få del av sekretessbelagda uppgifter i
forundersökningsprotokollet i den mån de utgör processmaterial i
målet.
Målsägande har därför redan enligt gällande rätt långtgående möj-
ligheter att ta del av uppgifter från förundersökningen. En utvidgning
av denna rätt skulle komma i konflikt med sekretesslagens regler.
Regeringen avstår därför från att lägga fram promemorians förslag i
denna del. Det kan i sammanhanget nämnas att det pågår en utred-
ning hos Riksdagens ombudsmän med anledning av det ovan nämnda
buggningsmålet. Utredningen omfattar bl.a. frågor om parts rätt att
få ta del av sekretessbelagt förundersöknings- och processmaterial.
Regeringens förslag: Uppgifter om målsägandes och vittnens ål-
der, yrke och bostadsadress skall inte i onödan framgå av stäm-
ningsansökan, vadeinlaga, revisionsinlaga, genmälen eller andra
handlingar som delges den tilltalade i brottmål om allmänt åtal.
Innan ett vittnesmål avläggs eller ett målsägandeförhör hålls skall
rätten fråga vittnet eller målsäganden om ålder, yrke och hemvist
endast om det behövs.
Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Remissinstanserna är i allmänhet positiva till
förslagen. Några har ifrågasatt om förslaget att inte delge den till-
talade olika uppgifter får någon reell effekt.
Skälen för regeringens förslag: Frågor om anonymitet för parter
och vittnen i samband med förundersökning och rättegång har på se-
nare år aktualiserats i olika sammanhang. Hos Rikspolisstyrelsen har
en arbetsgrupp i en rapport (RPS Rapport 1990:4) lämnat förslag om
anonymitetsskydd för vittnen. Enligt förslaget skulle vittnets iden-
titetsuppgifter hemlighållas för den misstänkte medan identiteten
skulle vara känd för polis, åklagare, försvarare och domstol. Riks-
polisstyrelsen har även i andra sammanhang tagit upp denna fråga.
Den av regeringen år 1989 tillsatta Våldskommissionen hade bl.a. till
43
uppgift att utreda hur vanligt det var att parter och vittnen utsattes för Prop. 1993/94:143
våld och hot i anslutning till förundersökning och rättegång. Kom-
missionens slutsats i betänkandet (SOU 1990:92) var att problemen
inte är av den arten och omfattningen att det är motiverat med åt-
gärder som rubbar de principer om offentlighet och insyn i process-
materialet som svensk rättsordning omfattar. Åtgärderna i de allvar-
ligaste fallen måste, enligt kommissionen, även i fortsättningen gå ut
på fysiskt skydd och möjligheten att byta identitet. Kommissionen
föreslog en straffskärpning för brottet övergrepp i rättssak (17 kap.
10 § BrB). Enligt denna bestämmelse ges personer som hos domstol
eller annan myndighet gjort anmälan, fört talan, avlagt vittnesmål
eller på annat sätt avgivit utsaga ett särskilt straffrättsligt skydd mot
våld eller hot om våld. Den 1 juli 1993 skärptes straffet för över-
grepp i rättssak (prop. 1992/93:141, bet. 1992/93:JuUl6, rskr.
1992/93:220).
Förundersökningen är i princip hemlig, vilket motiveras inte bara
av hänsyn till undersökningens effektivitet utan även av kravet att den
misstänkte och andra som hörs under utredningen inte skall utsättas
för oberättigad uppmärksamhet. Enligt 23 kap. 18 § RB har den
misstänkte och hans försvarare rätt att fortlöpande ta del av vad som
förekommit vid förundersökningen om det kan ske utan men för ut-
redningen. Innan åtal väcks skall de i princip ha fått tillfälle att ta del
av hela utredningen. Så snart förundersökningen har avslutats har så-
som redovisats i det föregående bl.a. den misstänkte enligt 23 kap.
21 § fjärde stycket RB rätt att på begäran få en kopia av förundersök-
ningsprotokollet. Och enligt 14 kap. 5 § sekretesslagen gäller, som
tidgare redovisats, att en part har en ovillkorlig rätt att få del av alla
omständigheter som läggs till grund för avgörandet av ett mål eller
ärende.
Förundersökningskungörelsen innehåller bestämmelser om vad
som skall framgå av förundersökningsprotokollet. Enligt 21 §
förundersökningskungörelsen skall i protokollet antecknas ett vittnes
fullständiga namn, personnummer, yrke, anställning, bostadsadress,
postadress, arbetsplats m.m. Detsamma torde tillämpas i fråga om
målsägande.
Enligt regeringens mening är det inte möjligt att göra några mer
genomgripande förändringar för att förbättra skyddet för målsägande
och vittnen mot våld och hot om våld utan att komma i konflikt med
de grundläggande principerna för ett rättssamhälle. En sådan princip
är att en part i ett mål eller ärende skall ha fullständig insyn i de
förhållanden som kan läggas till grund för en domstols avgörande.
Detta gäller som tidigare redovisats i stor utsträckning även för
sekretessbelagda uppgifter; en part skall helt enkelt känna till och
44
kunna bemöta alla uppgifter som domstolen eller myndigheten grun- Prop. 1993/94:143
dar sitt avgörande på. Dessa krav framgår också av den europeiska
konventionen om de mänskliga rättigheterna. Europadomstolen har
slagit fast att ett förfarande som innebär att domstolen lägger
uppgifter som lämnats av anonyma vittnen till grund för en fällande
dom strider mot konventionen bl.a. eftersom försvaret inte har någon
möjlighet att värdera ett anonymt vittnes tillförlitlighet och ifrågasätta
dennes trovärdighet.
Det är därför enligt regeringens mening inte möjligt att ändra de
nuvarande reglerna om sekretess eller om parts rätt till insyn i
processmaterialet. Den enda vägen att gå fram för att försöka för-
bättra skyddet för målsägande och vittnen förefaller därför vara den
som valts i promemorian, nämligen att försöka se till att olika
uppgifter om målsägande och vittnen som saknar materiell betydelse
i målet inte kommer till den tilltalades kännedom.
I promemorian föreslås att vissa uppgifter om målsägande och vitt-
nen - uppgift om ålder, yrke och bostadsadress - inte skall framgå av
stämningsansökan och därvid fogade handlingar som delges den till-
talade. Samma ordning föreslås gälla även i fråga om vadeinlaga,
revisionsinlaga och genmälen. Vidare föreslås att 36 kap. 10 § RB
skall ändras så att rätten innan ett vittnesmål avläggs eller ett
målsägandeförhör hålls skall fråga vittnet eller målsäganden om ålder,
yrke och hemvist endast om det behövs. De flesta remissinstanserna
tillstyrker förslaget medan Brottsofferjourernas riksförbund vill gå
längre och föreslår att vittnen och målsägande i vissa fall borde få
vara anonyma såväl under förundersökningen som under rättegången.
Från flera håll ifrågasätts om ändringen får någon egentlig betydelse
mot bakgrund av att uppgifterna finns tillgängliga i rättens akt och i
förundersökningsprotokollet.
Regeringen delar den uppfattning som framförts från flera remiss-
instanser att promemorians förslag till ändringar inte på något särskilt
effektivt sätt hindrar att den misstänkte får del av uppgifterna. De
framgår ju inte bara av rättens akt utan även av det exemplar av
förundersökningsprotokollet som den misstänkte har rätt att få del av
enligt 23 kap. 21 § RB. Dessutom har den misstänkte ofta fått del av
uppgifterna redan under pågående förundersökning enligt bestämmel-
serna i 23 kap. 18 § RB. Frågan är därför om man inte skulle kunna
vidareutveckla promemorians förslag och införa regler som begränsar
den misstänktes insyn i de aktuella uppgifterna inte bara på rätte-
gångsstadiet utan redan på förundersökningsstadiet. Ett sätt att
åstadkomma detta är att föreskriva att uppgifter om målsägandes och
vittnens ålder, yrke och bostadsadress inte skall antecknas i för-
undersökningsprotokollet. Härigenom skulle man kunna undvika att
45
den misstänkte automatiskt får del av uppgifterna om han enligt Prop. 1993/94:143
23 kap. 21 § RB begär att få en kopia av protokollet sedan förun-
dersökningen avslutats. Om uppgifterna inte tas in i förundersök-
ningsprotokollet kommer de normalt heller inte att framgå av den
information som den misstänkte enligt 23 kap. 18 § RB fortlöpande
får del av.
Det är dock inte möjligt att i 23 kap. 21 § RB ta in en föreskrift
om att förundersökningsprotokollet aldrig får innehålla dessa upp-
gifter. Uppgifterna kan ju vara av betydelse för brottsutredningen
som sådan, t.ex. därför att brottet har begåtts i vittnets eller
målsägandens bostad. Målsägandens ålder kan också ha betydelse för
brottsrubriceringen. Frågan bör i stället närmare regleras i för-
undersökningskungörelsen. Bestämmelsen i 21 § förundersöknings-
kungörelsen om att vissa uppgifter beträffande vittnen alltid skall
antecknas bör t.ex. kunna modifieras så att endast vissa av dem skall
antecknas i förundersökningsprotokollet medan andra skall antecknas
på en separat handling. En motsvarande bestämmelse bör tas in för-
undersökningskungörelsen när det gäller vilka uppgifter som skall
antecknas beträffande målsägande. En sådan ändring föranleder i sin
tur ändringar i de olika myndighetsföreskrifter som gäller t.ex. om
vilka uppgifter som skall antecknas i en brottsanmälan.
Någon absolut garanti mot att den tilltalade får del av uppgifterna
kan det aldrig bli fråga om. Om den misstänkte begär att få del av
uppgifterna torde han normalt inte kunna vägras detta. Dessutom
finns uppgifterna i rättens akt. Men den omständigheten att uppgif-
terna inte automatiskt kommer till den misstänktes kännedom innebär
likväl en förbättring jämfört med den ordning som gäller i dag. För
att den misstänkte i sådant fall skall få tillgång till t.ex. målsägandens
bostadsadress krävs det att han särskilt begär det.
Enligt regeringens mening skulle en sådan ordning i kombination
med de förslag som lämnas i promemorian innebära en inte obetydlig
förbättring av skyddet för målsägande och vittnen. Till detta skall
läggas en annan möjlighet som står till buds och som redan tillämpas
då och då, nämligen att en målsägande som är rädd för att den miss-
tänkte skall få kunskap om t.ex. bostadsadressen helt enkelt uppger
en c/o-adress, till åklagarmyndigheten eller till en advokat. Detta kan
särskilt vara en utväg för en målsägande som för talan om enskilt an-
språk och vars adress därför framgår av domen i målet.
Regeringen avser därför att senare ändra förundersökningskun-
görelsen i enlighet med det sagda. Vi föreslår vidare i enlighet med
promemorians förslag att rättegångsbalken ändras så att uppgifter om
målsägandes och vittnes ålder, yrke och bostadsadress inte skall fram-
gå av de handlingar som delges den tilltalade genom rättens försorg.
46
Om sådana uppgifter har betydelse för åtalet, måste de dock framgå. Prop. 1993/94:143
Slutligen föreslås att rätten före ett förhör med en målsägande eller
ett vittne inte alltid skall fråga efter dessa uppgifter utan endast om
det behövs. Promemorians lagförslag har formulerats om efter påpe-
kanden under remissbehandlingen.
Under remissbehandlingen har framhållits att de målsägande som
är juridiska personer inte bör omfattas av förslaget. De aktuella
uppgifterna - ålder, yrke och bostadsadress - förekommer endast
beträffande fysiska personer och ändringen kommer därför inte att
gälla för målsägande som är juridiska personer.
Regeringens förslag: Målsäganden skall kunna begära att få bli
underrättad i de fall en gripen, anhållen eller häktad person
avviker och i de fall en intagen person vistas utanför anstalt.
Förslaget kräver ändringar i lagen (1974:203) om kriminalvård i
anstalt m.m. samt förordningsändringar.
Promemorians förslag: Överensstämmer i sak med regeringens.
Promemorians förslag innehåller dock, utöver ändringen i lagen om
kriminalvård i anstalt m.m., en ändring i lagen (1976:371) om be-
handlingen av häktade och anhållna m.fl.
Remissinstanserna: Remissinstanserna är positiva till förslaget.
Några anser att underrättelseskyldigheten borde gälla också när en
anhållen eller häktad friges och beträffande dem som har överlämnats
till särskild vård. Riksåklagaren anser att bestämmelsen som gäller
anhållna och häktade bör preciseras och framför vissa lagtekniska
synpunkter. Kriminalvårdsstyrelsen tar upp frågan om vem som skall
svara för informationsskyldigheten när det gäller anhållna och häktade
och anser att den bör åvila polis- eller åklagarmyndighet.
Skälen för regeringens förslag: Från målsägandens synpunkt kan
det många gånger vara av stor betydelse att få upplysningar om an-
hållnings- och häktningsbeslut, särskilt i de fall det finns hot om våld
med i bilden. Att sprida sådana upplysningar kan emellertid vara
grannlaga, eftersom det är fråga om integriteten för personer som
endast är misstänkta - och inte dömda - för brott. I brottsofferprome-
morian avvisas tanken på att införa regler som ger målsäganden rätt
till underrättelse om att någon frihetsberövats, utöver den rätt som
47
enligt 24 kap. 9 § RB tillkommer den målsägande som är nära an- Prop. 1993/94:143
hörig till den misstänkte. Tanken på att införa bestämmelser om att
underrättelse skall lämnas till målsäganden om frigivande av en an-
hållen eller häktad avvisas likaså. Däremot bör det enligt prome-
morian finnas en uttrycklig skyldighet att underrätta målsäganden i de
fall en anhållen eller häktad person har avvikit, om det är påkallat.
Det föreslås att en bestämmelse om detta skall tas in i lagen
(1976:371) om behandlingen av häktade och anhållna m.fl.
Alla remissinstanserna är positiva till att målsäganden underrättas
när en anhållen eller häktad avviker. Om underrättelseskyldigheten
begränsas på det sätt som föreslås i promemorian, finns det enligt
regeringens mening inte några principiella invändningar mot en sådan
ordning. Vi anser därför att förslaget bör genomföras och att frågan
alltså bör författningsregleras. En sådan underrättelseskyldighet bör
gälla även i de fall den som är gripen avviker.
Kriminalvårdsstyrelsen har ifrågasatt om inte skyldigheten att
informera målsäganden borde åvila polis- eller åklagarmyndighet i
stället för häktet. I promemorian sägs inget närmare om vilken
myndighet som skall underrätta målsäganden.
De åtgärder som vårt förslag medför - att underrätta målsäganden,
om det är påkallat - är närmast av polisiär art. Häktet har i de flesta
fall en begränsad kännedom om de brott som vederbörande är miss-
tänkt för och vem som är målsägande. Enligt 57 § Kriminalvårdsver-
kets häktesföreskrifter (KVVFS 1993:2) skall närmaste lokala polis-
myndighet omedelbart underrättas per telefon om den intagne har ute-
blivit efter utevistelse eller avvikit. Med hänsyn till detta är det
lämpligast att polisen får ansvaret för att målsäganden underrättas.
Det är också polisen som bäst kan avgöra om en underrättelse i det
enskilda fallet behövs eller inte. Någon ändring krävs därför inte i
lagen (1976:371) om behandlingen av häktade och anhållna m.fl. Frå-
gan kan i stället regleras i förordning.
När det gäller information till målsägande om intagnas vistelser
utanför anstalt finns i Kriminalvårdsstyrelsens allmänna råd (ARK
1988:5) föreskrifter om information i vissa fall till den som utsatts för
våldsbrott eller hot om våld angående en intagens vistelse utanför
anstalt. Enligt dessa skall behovet av sådan information undersökas
så snart den dömde har påbörjat sin straffverkställighet. Därvid skall
kontakt tas med målsäganden samt i förekommande fall med polisen,
åklagaren och sociala myndigheter. Information till målsäganden får
ske även om den intagne motsätter sig det, och informationen skall
omfatta bl.a. permissioner, rymning och tidpunkt för frigivning.
Kontakt med målsäganden skall tas genom ett skriftligt meddelande.
Därefter får målsäganden skriftligen bekräfta om han eller hon vill ha
48
information beträffande den intagnes vistelser utanför anstalt. Prop. 1993/94:143
I fråga om rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning
finns sedan den 1 januari 1992 särskilda regler om underrättelse till
målsägande i de fall då patienten lämnar vårdinrättningen, 28 § lagen
(1991:1129) om rättspsykiatrisk vård (ändrad genom SFS 1991:1968).
Bestämmelsen tillkom i syfte att stärka brottsoffrens ställning.
Bakgrunden till bestämmelsen och dess närmare innebörd finns
redovisad i prop. 1990/91:58 (s. 205 f, 211 och 327 f) och i prop.
1990/91:59 (s. 31 f).
I promemorian föreslås - bl.a. mot bakgrund av att underrättelser
om utevistelser m.m. i fråga om rättspsykiatrisk vård har reglerats i
lag - att även underrättelser angående intagen i kriminalvårdsanstalt
skall lagregleras. Samtliga remissinstanser som yttrat sig i denna del
har varit positiva till förslaget.
Regeringen delar denna uppfattning och föreslår att regler om
detta tas in i 35 § lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt m.m.
Underrättelseskyldigheten enligt 28 § lagen om rättspsykiatrisk vård
gäller "om brottet och övriga omständigheter gör det påkallat". Där-
med avses enligt motivuttalandena i första hand att patienten har gjort
sig skyldig till ett grovt våldsbrott mot målsäganden och att omstän-
digheterna är sådana att det med hänsyn till målsägandens säkerhet
ter sig befogat att denne får informationen. Det framhålls emellertid
också att det även i de fall det inte kan sägas finnas någon beaktans-
värd risk för att patienten utsätter målsäganden för något sådant brott
att det av omsorg om målsägandens person kan vara motiverat att
denne får information om patientens vistelser utanför vårdinrättningen
(prop 1990/91:58 s. 327). Enligt regeringens mening bör en motsva-
rande bestämmelse inom kriminalvården tydligare precisera i vilka
fall underrättelseskyldigheten skall gälla. Den bör således begränsas
till att gälla i de fall en intagen avtjänar straff för ett brott som har
riktat sig mot någons liv, hälsa, frihet eller frid. I övrigt bör
bestämmelserna anknyta till den reglering som gäller inom den rätts-
psykiatriska vården och till de utfärdade allmänna råden. Målsägan-
den bör tillfrågas om han eller hon vill bli underrättad om i vilken
kriminalvårdsanstalt den intagne befinner sig, den intagnes förflytt-
ning till öppen anstalt och om den intagnes vistelser utanför anstalt.
Det bör i sammanhanget nämnas att lagen om rättspsykiatrisk vård
för närvarande är föremål för en översyn inom Socialdepartementet
på grundval av en nyligen genomförd utvärdering. I denna behandlas
bl.a. lagens 28 §. Det kan vara lämpligt att i det sammanhanget över-
väga en ändring av denna paragraf så att dess tillämpningsområde
definieras på samma sätt som enligt det nu framlagda förslaget.
I promemorian avfärdades tanken på att införa regler om under-
4 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 143
rättelser såvitt gäller dem som undergår vård enligt lagen (1990:52) Prop. 1993/94:143
med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) och enligt lagen
(1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall (LVM). Under re-
missbehandlingen har bl.a. från Rikspolisstyrelsen påpekats att en
motsvarande bestämmelse som den som nu har föreslagits beträffande
intagna i anstalt också borde gälla de som är omhändertagna enligt
LVU. Rikspolisstyrelsen anser också bl.a. att domstol eller åklagare
skall kunna föreskriva att brottsoffer skall få underrättelse om
vistelseort och eventuella avvikelser från denna när det gäller
personer som omhändertagits för vård på grund av brott.
Enligt 31 kap. 1 § BrB får rätten överlämna åt socialnämnden att
föranstalta om erforderlig vård inom socialtjänsten om gärningsman-
nen är under 21 år och kan bli föremål för vård eller annan åtgärd
enligt socialtjänstlagen eller lagen med särskilda bestämmelser om
vård av unga. Vård enligt LVU skall enligt lagens 3 § beslutas om
den unge utsätter sin hälsa eller utveckling för en påtaglig risk att
skadas genom missbruk, brottslig verksamhet eller något annat socialt
nedbrytande beteende. En motsvarande möjlighet finns enligt 31 kap.
2 § brottsbalken beträffande den som har begått en brottslig gärning
och kan bli föremål för vård enligt LVM.
Socialutskottet har nyligen (bet. 1993/94:SoUl) med anledning av
en motion som överlämnats från justitieutskottet behandlat frågan om
rätt för målsäganden att bli underrättad när den som är omhänder-
tagen enligt LVU avviker eller vistas på fri fot. I samband med
överlämnandet tillstyrkte justitieutskottet i ett yttrande att det
beträffande ungdomar som vårdas på särskilda ungdomshem enligt
12 § LVU införs en motsvarande reglering som den som gäller enligt
lagen om rättspsykiatrisk vård och för intagna i kriminalvårdsanstalt.
I sitt betänkande uttalar socialutskottet bl.a. att det finns anledning att
överväga en ordning med underrättelse till målsäganden beträffande
gärningsmän som vistas på särskilda ungdomshem. Enligt utskottet
bör dock beredningen av förslagen i brottsofferpromemorian och för-
slagen från Ungdomsbrottskommittén avvaktas innan riksdagen över-
väger något initiativ med anledning av motionen. Riksdagen biföll
den 27 oktober 1993 utskottets hemställan.
Den av regeringen år 1990 tillsatta Ungdomsbrottskommittén har
nyligen överlämnat sitt betänkande Reaktion mot ungdomsbrott (SOU
1993:35). I betänkandet föreslås bl.a. att påföljden överlämnande till
vård inom socialtjänsten enligt 31 kap. 1 § BrB skall utmönstras ur
reaktionssystemet och att en ny påföljd, s.k. särskild tillsyn, införs.
Särskild tillsyn är avsedd att vara en frihetsberövande påföljd på viss
tid - sex månader till två år - som skall verkställas i särskilda
ungdomshem (§ 12-hem). Ungdomsbrottskommitténs förslag bereds
50
för närvarande inom Justitiedepartementet. Frågan om underrättelse Prop. 1993/94:143
till målsägande när det gäller frihetsberövade ungdomar liksom ung-
domar som är föremål för tvångsvård enligt LVU bör tas upp i sam-
band med beredningen av Ungdomsbrottskommitténs förslag.
Regeringen är för dagen inte heller beredd att införa regler om att
målsäganden skall underrättas när personer som undergår vård enligt
LVM avviker eller vistas på fri fot.
Regeringens förslag: En målsägande, som är fysisk person, skall
inte själv behöva ta initiativ till indrivning av det skadestånd han
eller hon tillerkänts av domstol. Domstolen skall automatiskt sända
domen till kronofogdemyndigheten varefter målsäganden skall till-
frågas om domen skall verkställas genom kronofogdemyndighetens
försorg. Förslaget föranleder, utöver förordningsändringar, en
ändring i 2 kap. 2 § utsökningsbalken.
Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med
regeringens. Promemorians förslag omfattar dock även målsägande
som är juridiska personer.
Remissinstanserna: Remissutfallet är blandat. Några remiss-
instanser anser att det borde vara tillräckligt att domstolen lämnar
upplysningar om hur utsökningsförfarandet går till. En remissinstans
anser att staten under vissa förutsättningar bör förskottera skade-
stånden. En annan menar att det inger principiella betänkligheter att
ge målsägande ytterligare särställning jämfört med andra svaga eller
utsatta grupper.
Skälen för regeringens förslag: Den som genom ett domstolsav-
görande blivit tillerkänd skadestånd kan, om den dömde inte betalar
frivilligt, ansöka om verkställighet hos kronofogdemyndigheten.
Bestämmelser om förfarandet finns i utsökningsbalken. Ansökan om
verkställighet kan göras såväl muntligen som skriftligen (2 kap. 1 §).
Sökanden skall ange den åtgärd han yrkar samt ge in exekutionstiteln,
dvs. i detta fall domen. Det finns inget krav på att domen skall ha
vunnit laga kraft för att ansökan skall få göras (3 kap. 1 och 3 §§).
En dom som inte har vunnit laga kraft kan verkställas i vissa fall och
under villkor som anges i 3 kap. 5-9 §§. Bestämmelser om an-
sökningsförfarandet m.m. finns också i utsökningsförordningen
(1981:981).
51
I olika sammanhang har frågan väckts om att det allmänna i större Prop. 1993/94:143
utsträckning borde underlätta för brottsoffer att få ut skadestånd som
de har tillerkänts genom domstols dom. Brottsförebyggande rådet har
t.ex. ansett att staten bör medverka till att brottsoffret får ekonomisk
kompensation om han eller hon inte kan förmå den dömde att betala
skadeståndet (BRÅ rapport 1988:1). Förslag om att skadestånd på
grund av brott skulle ges förmånsrätt har också framförts i olika
sammanhang. Frågor om verkställighet av skadestånd på grund av
brott har också uppmärksammats i riksdagen, bl.a. i lagutskottets
betänkande bet. 1991/92:LU8.
Enligt regeringens mening är det av flera skäl uteslutet att
överväga en ordning som innebär att staten generellt skulle för-
skottera utdömda skadestånd eller att ge skadestånd på grund av brott
någon förmånsrätt. Däremot bör myndigheterna i större utsträckning
än i dag kunna medverka och bistå målsäganden för att förbättra den-
nes möjligheter att få ut utdömda skadestånd.
I allmänhet vet målsäganden inte om att han eller hon själv måste
vidta åtgärder för att få ut skadeståndet. Även om många domstolar,
i samband med att domen i målet avkunnas, lämnar målsäganden in-
formation om hur han eller hon skall förfara för att få ut sitt
skadestånd svävar många i okunskap om att det är de själva som
måste ta initiativ till tvångsvis verkställighet av domen. Ett sätt att
försöka komma till rätta med problemet är naturligtvis att förbättra
informationen och att t.ex. till domen som skickas till målsäganden
bifoga en broschyr som beskriver hur han eller hon kan förfara om
den dömde inte betalar skadeståndet frivilligt. Enligt regeringens
mening bör man emellertid inte stanna vid detta.
I promemorian föreslås att målsäganden inte själv skall behöva ge
in domen till kronofogdemyndigheten. I stället skall domstolen direkt
till kronofogdemyndigheten i det län där den tilltalade har sitt hemvist
översända en kopia av domen sedan den vunnit laga kraft. Enligt för-
slaget skall kronofogdemyndigheten därefter ta kontakt med måls-
äganden och höra efter om denne vill ansöka om verkställighet. Om
målsäganden vill göra en sådan ansökan, skall kronofogdemyndig-
heten hjälpa målsäganden att göra ansökan, muntligen eller skrift-
ligen. Det kan påpekas att en målsägande som söker verkställighet av
en dom som gäller enskilt anspråk på grund av brott enligt 15 § för-
ordningen (1992:1094) om avgifter vid kronofogdemyndigheterna är
befriad från skyldighet att betala avgift.
Remissutfallet är blandat. Några remissinstanser anser att det bör
vara tillräckligt om domstolen informerar målsäganden om hur utsök-
ningsförfarandet går till. En annan remissinstans påpekar att det inte
finns anledning ge målsägande ytterligare särställning jämfört med
52
andra utsatta grupper i samhället. Prop. 1993/94:143
Enligt regeringens mening är det angeläget att ta till vara de
möjligheter som finns när det gäller att förbättra målsägandes möj-
ligheter att få ut skadestånd. Regeringen ansluter sig därför till
promemorians förslag och föreslår att det genomförs såvitt gäller
målsägande som är fysiska personer. Enligt regeringens mening finns
det inte några skäl för att låta juridiska personer omfattas av den nya
ordningen. Generellt sett bör dessa ha bättre möjligheter att själva ta
till vara sin rätt än enskilda människor som utsatts för brott. I en-
lighet med promemorians förslag bör domstolen översända domen
först sedan den vunnit laga kraft. Härigenom får den skadeståndsskyl-
dige möjlighet att frivilligt betala skadeståndet innan frågan om
verkställighet aktualiseras hos kronofogdemyndigheten. Förslaget
föranleder en ändring i 2 kap. 2 § UB och, som regeringen avser att
återkomma till, ändringar i utsökningsförordningen och i förord-
ningen (1990:893) om underrättelse om dom i vissa brottmål, m.m.
Förslaget innebär att en målsägande, som är fysisk person, inte
själv behöver ta initiativ till att frågan om verkställighet tas upp.
Kanske kan en sådan ordning också bidra till att de dömda blir mer
villiga att betala frivilligt, när de vet att saken sannolikt kommer att
bli ett ärende hos kronofogdemyndigheten vid utebliven betalning och
att detta medför en extra kostnad för den dömde.
Riksskatteverket har uppmärksammat att det kan uppstå svårighe-
ter med målsägande som har s.k. skyddade adresser eftersom dessa
uppgifter, för vilka ofta råder sekretess, kräver särskilda säker-
hetsrutiner. Enligt regeringens mening kräver detta ingen särskild
författningsreglering.
När det gäller förslaget om en brottsofferfond kommer uppbörd och
indrivning av fondavgifter att ske på samma sätt som uppbörd och
indrivning av böter. Kostnaderna kan därför i stor utsträckning
begränsas till rena initialkostnader för berörda myndigheter. Såsom
redovisats i det föregående kommer dock indrivningsåtgärder att
krävas beträffande en stor del av fondavgiftema. Initialkostnaderna,
liksom den merkostnad som uppkommer för indrivningen, bör finan-
sieras genom besparingar på annat håll inom Justitiedepartementets
ansvarsområde. Löpande kostnader för handläggning av fonden och
för medelsförvaltningen bör betalas av fondens medel. Viss del av
den aviserade sänkningen av fångarnas ersättningar bör bidra till
53
finansieringen av fondens uppbyggnad.
Prop. 1993/94:143
De föreslagna författningsändringarna bör kunna träda i kraft den
1 juli 1994. Av 2 kap. 10 § regeringsformen följer att bestämmel-
serna om avgift till brottsofferfonden inte får tillämpas i fråga om
brott som har begåtts före ikraftträdandet. Detta bör framgå av en
särskild övergångsbestämmelse till lagen om brottsofferfond. Det
innebär att, om det är fråga om flera brott av vilka en del begåtts
före och andra efter ikraftträdandet, avgift skall tas ut om det bland
de senare finns åtminstone något brott som har fängelse i straffskalan.
I övrigt behövs inga övergångsbestämmelser.
13.1 Förslaget till lag om brottsofferfond
1 §
I första stycket regleras fondavgiftens storlek samt avgränsas den per-
sonkrets som skall åläggas att betala avgift till brottsofferfonden.
Eftersom det är fråga om rättsverkan av brott måste avgiftens storlek
regleras genom lag (se 8 kap. 7 § andra stycket regeringsformen).
En fondavgift skall tas ut för varje dom enligt vilken någon döms
för ett eller flera brott om fängelse ingår i straffskalan för något av
brotten. Detta gäller oavsett vilken påföljd som döms ut i det enskilda
fallet. Skälen för det föreslagna systemet och förutsättningarna för
uttag av fondavgift har utvecklats närmare i avsnitt 4.2. Regleringen
innebär t.ex. att avgift tas ut även i de fall den dömde överlämnas till
särskild vård enligt bestämmelserna i 31 kap. BrB och när rätten en-
ligt 34 kap. 1 § första stycket 1 BrB förordnar att tidigare ådömd
påföljd skall avse annat brott. Bestämmelsen i 36 kap. 13 § BrB om
förverkande och annan särskild rättsverkan av brott när det gäller
psykiskt störda lagöverträdare blir tillämplig även på fondavgift.
Denna grupp kan alltså åläggas fondavgift endast om det enligt vad
som närmare sägs i lagrummet kan anses skäligt.
Det ankommer på domstolen att utan särskilt yrkande fatta beslut
om avgift till brottsofferfonden. Om en dom, som innefattar fondav-
gift, överklagas följer av allmänna regler att högre rätt inte skall
54
ålägga ytterligare en fondavgift, om t.ex. underrättens dom fastställs. Prop. 1993/94:143
Har däremot underrätten t.ex. helt frikänt den tilltalade eller dömt
honom endast för något rent bötesbrott och överrätten dömer honom
för något fängelsebrott, skall givetvis överrätten ålägga honom
fondavgift.
Om två tingsrättsdomar som båda innehåller beslut om fondavgift
handläggs gemensamt i hovrätten, skall hovrätten normalt döma ut
endast en avgift. Det följer av bestämmelsens konstruktion som
innebär att endast en avgift tas ut per dom, oavsett hur många brott
domen omfattar. Det är också en naturlig ordning mot bakgrund av
reglerna i 30 kap. 3 § BrB som föreskriver att rätten skall döma till
gemensam påföljd när någon döms för flera brott, om inte något
annat är föreskrivet. Sistnämnda bestämmelse är tillämplig också när
en hovrätt samtidigt överprövar två tingsrättsdomar (NJA 1975
s. 691); hovrätten kan t.ex. inte fastställa de två tingsrättsdomarna
utan skall undanröja straffbestämningarna och bestämma en ny ge-
mensam påföljd. Regleringen innebär i och för sig att den som har
dömts vid två tillfällen genom två separata tingsrättsdomar kan över-
klaga de båda domarna i ansvars- eller påföljdsdelen med det enda
syftet att bli av med en av fondavgiftema och vinna framgång. Om
domarna bara överklagas såvitt gäller fondavgifterna - och domarna
1 övriga delar vinner laga kraft - utgör den omständigheten att
domarna överklagas samtidigt inte ensam någon grund för att upp-
häva den ena fondavgiften. Om påföljden i tingsrätten har bestämts
till böter krävs det dessutom att hovrätten först meddelar
prövningstillstånd (jfr prop. 1992/93:216 s. 89).
Av andra meningen i detta stycke framgår att fondavgift skall tas
ut även i de fall fråga om ansvar för brott tas upp av åklagare genom
strafföreläggande. Åklagaren skall då självmant fatta beslut om avgift
till brottsofferfonden och ta in detta i strafföreläggandet.
Av andra stycket följer att avgift inte skall tas ut om påföljdsefter-
gift meddelas.
Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.
2 §
Enligt denna paragraf skall bestämmelserna om bortfallande av böter
tillämpas på fondavgift, vilket bl.a. innebär att fordran på fondavgift
inte får drivas in sedan fem år förflutit från det domen eller
strafföreläggandet vann laga kraft. Däremot blir de bestämmelser i
35 kap. 7 § BrB som gäller preskriptionstid i fall av bötesförvandling
inte tillämpliga eftersom fondavgift inte kan förvandlas till fängelse.
Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.
55
3 §
Av första stycket framgår att fondavgifterna avsätts till särskild
förvaltning i en brottsofferfond. Där anges också fondens ändamål i
stora drag samt överlämnas till regeringen att föreskriva närmare
riktlinjer för fondens verksamhet.
Fondens medel har genom första stycket undandragits regeringens
disposition varför det i andra stycket särskilt anges att fondens medel
efter beslut av regeringen får tas i anspråk för kostnaderna för för-
valtning av fonden. Såsom Lagrådet påpekar täcker begreppet
förvaltning såväl administration som förvaltning.
4§
Det ankommer på regeringen att meddela närmare föreskrifter om
brottsofferfondens förvaltning.
Övergångsbestämmelsen
Bestämmelsen har kommenterats i avsnitt 11. Den har utformats efter
förslag av Lagrådet.
13.2 Förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken
20 kap.
75 §
En ändring har gjorts i första stycket. Den innebär att domstolen inte
längre skall pröva om en målsägande, som vill anlita en stödperson,
med hänsyn till brottets art eller annars kan antas vara i behov av
personligt stöd under rättegången. Målsäganden får i fortsättningen
själv avgöra denna fråga. Domstolen skall, liksom tidigare, avgöra
om den önskade stödpersonen är lämplig eller inte. Skulle domstolen
anse att personen inte är lämplig behöver det inte medföra att han
eller hon inte alls får närvara under rättegång. Enligt huvudregeln i
5 kap. 1 § första stycket RB är huvudförhandlingen offentlig. Det är
först om domstolen förordnar om stängda dörrar som personen i frå-
ga kan vara tvungen att lämna rättsalen.
I övrigt hänvisas till motiveringen i avsnitt 6.
Prop. 1993/94:143
56
23 kap.
Prop. 1993/94:143
10 §
Den ändring, som har gjorts i paragrafens tredje stycke, innebär att
en stödperson enligt 20 kap. 15 § RB har rätt att närvara vid förhör
med målsäganden, om detta kan ske utan men för utredningen. Hän-
visningen till 20 kap. 15 § RB innebär att både stödpersonens
uppgifter och de krav som uppställs beträffande vederbörandes lämp-
lighet blir desamma under förundersökning och rättegång. En skill-
nad, som framgår direkt av lagtexten, är att målsäganden under för-
undersökning får åtföljas av en stödperson endast om det kan ske utan
men för utredningen. Frågan har behandlats i avsnitt 6.
36 kap.
10 §
Ändringen i paragrafens första stycke innebär att rätten inte som
hittills alltid skall inleda förhöret med att fråga vittnet om ålder, yrke
och hemvist. I stället gäller att dessa uppgifter skall efterfrågas endast
i den utsträckning det behövs. Vid förhör med målsäganden skall en-
ligt 37 kap. 3 § RB bestämmelsen i 36 kap. 10 § tillämpas. Änd-
ringen gäller därför också vid förhör med målsäganden. I första
stycket har också vissa språkliga ändringar gjorts. Ändringen har
behandlats i avsnitt 8.
45 kap. 9 och 16 §§, 57 kap. 8 och 10 §§ samt 55 kap. 8 och 10 §§
Ett tillägg har gjorts i 45 kap. 9 och 16 §§ som innebär att uppgift
om målsägandes eller vittnens ålder, yrke och bostadsadress inte skall
framgå av det exemplar av stämningsansökan och därvid fogade
handlingar som delges den tilltalade. Undantag gäller om någon sådan
uppgift har betydelse för själva åtalet. Samma gäller i fråga om vade-
inlaga, revisionsinlaga och genmälen, vilket framgår av de ändringar
som gjorts i 57 kap. 8 och 10 §§ samt 55 kap. 8 och 10 §§.
Ändringarna tar uteslutande sikte på mål om allmänt åtal och omfattar
således inte de - fåtaliga - fall då en målsägande väcker enskilt åtal.
Skälen för ändringarna har redovisats i avsnitt 8.
57
48 kap.
Prop. 1993/94:143
2 §
Ändringen innebär att fondavgift skall föreläggas den misstänkte till
godkännande på samma sätt som förverkande eller annan sådan sär-
skild rättsverkan. Skälen för ändringen har redovisats i avsnitt 4.2.
11 §
Ändringen innebär att ett strafföreläggande som endast avser böter
och fondavgift under vissa förutsättningar skall anses godkänt genom
betalning, trots att skriftligt godkännande inte har skett. Skälen för
förslaget har utvecklats i avsnitt 4.2.
13.3 Förslaget till lag om ändring i utsökningsbalken
2 kap.
2 §
Om exekutionstiteln är en dom som har översänts från en domstol till
kronofogdemyndigheten på grund av föreskrift i lag eller annan för-
fattning, behöver sökanden inte ge in den till kronofogdemyndig-
heten. Detta följer av ett nytt femte stycke i bestämmelsen. Ändringen
tar sikte på domar som det är meningen att domstolarna i fortsätt-
ningen självmant skall skicka till kronofogdemyndigheten, nämligen
brottmålsdomar som innehåller en förpliktelse för en tilltalad att utge
skadestånd till en målsägande, som är fysisk person. Bestämmelsen
förutsätter en ändring i förordningen (1990:893) om underrättelse om
dom i vissa brottmål, m.m. om att domstolen skall skicka sådana
domar till kronofogdemyndigheten och även en ändring i utsöknings-
förordningen. Skälen för förslaget har redovisats i avsnitt 10.
13.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1974:203) om
kriminalvård i anstalt m.m.
35 §
Om en intagen avtjänar straff för ett brott som har riktat sig mot
58
någons liv, hälsa, frihet eller frid, skall målsäganden, enligt första Prop. 1993/94:143
stycket, tillfrågas om han eller hon vill bli underrättad om i vilken
kriminalvårdsanstalt den intagne befinner sig, om den intagnes för-
flyttning till öppen anstalt, om permissioner och vistelser utanför
anstalten enligt 32 -34 §§ i samma lag, om frigivning, om rymning
och om uteblivande efter permission.
Andra stycket, som anger när underrättelsen till målsäganden skall
lämnas, har formulerats i enlighet med Lagrådets förslag. Under-
rättelsen till målsäganden skall - som grundregel - göras så tidigt som
möjligt och - i de fall det kan ske - innan den intagne lämnar
anstalten. Men när det gäller frigivning kan, såsom Lagrådet påpekat,
ett sådant beslut meddelas så tidigt att det av informationsskäl är
bättre att vänta något med underrättelsen till målsäganden. Det
föreskrivs därför att underrättelsen skall lämnas lämplig tid före
frigivningen. Det bör ankomma på Kriminalvårdsstyrelsen att lämna
närmare anvisningar om detta.
Underrättelseskyldigheten åvilar styresmannen eller dennes
ställföreträdare vid den anstalt där den dömde är intagen. Be-
stämmelsen motsvarar i princip Kriminalvårdsstyrelsens allmänna råd
(ARK 1988:5). Ändringen har kommenterats i avsnitt 9.
13.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:891) om in-
drivning av statliga fordringar m.m.
2 §
Ändringen innebär att införsel får äga rum för brottsofferfondsavgift.
Skälen för ändringen har redovisats i avsnitt 4.2.
13.6 Förslaget till lag om ändring i brottsskadelagen
(1978:413)
12 §
Brottsskadenämnden har ersatts med Brottsoffermyndigheten. När det
gäller reglerna om överklagande har terminologin moderniserats.
13 §
Av paragrafen framgår att det hos Brottsoffermyndigheten finns en
59
nämnd som avgör vissa ärenden om brottsskadeersättning och att Prop. 1993/94:143
nämnden utses av regeringen. Ändringarna har kommenterats i av-
snitt 5.
13.7 Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen
(1980:100)
I 7 kap. 30 § har Brottsskadenämnden ersatts med Brottsoffer-
myndigheten.
Regeringen har i 1994 års budgetproposition (prop. 1993/94:100 bil.
3) föreslagit riksdagen att, i avvaktan på en särskild proposition
rörande bl.a. förslag till organisation m.m. av en myndighet med ett
övergripande ansvar för brottsofferfrågor, för budgetåret 1994/95
under angivna anslagsrubriker beräkna följande belopp.
G 3. Brottsskadenämnden:
Förvaltningskostnader 7 049 000 kr
G 4. Brottsskadenämnden:
Ersättning för skador på grund av
brott 35 000 000 kr
Regeringen återkommer nu till dessa frågor.
Andra huvudtiteln
G 3. Brottsoffermyndigheten: Förvaltningskostnader
1992/93 Utgift
1993/94 Anslag
1994/95 Förslag
6 122 3671
7 049 0001
7 944 000
1 G 3. Brottsskadenämnden: Förvaltningskostnader
60
Regeringens överväganden
Prop. 1993/94:143
Antalet ansökningar om brottsskadeersättningar har fortsatt att öka
kraftigt. Under budgetåret 1992/93 ökade antalet personskadeärenden
med 54 procent och sakskadeärendena med 8 procent jämfört med
budgetåret innan. Mot bakgrund av att antalet brottsskadeärenden
kraftigt har ökat beräknar regeringen ett ramanslag för
förvaltningskostnader under nästa budgetår till 7 944 000 kr. Det
ytterligare medelsbehov som uppstår till följd av Brottsoffer-
myndighetens uppgifter enligt regeringens förslag finansieras genom
medel ur brottsofferfonden samt engångsvisa finansieringar inom
Justitiedepartementets verksamhetsområde.
G 4. Brottsoffermyndigheten: Ersättning för skador på grund
av brott
1992/93 Utgift
1993/94 Anslag
1994/95 Förslag
45 632 5332
35 000 0002
50 000 000
2 G 4. Brottsskadenämnden: Ersättning för skador på grund av brott
Regeringens överväganden
Under budgetåret 1992/93 utbetalades brottsskadeersättningar för
drygt 45 600 000 kr. Mot bakgrund av att antalet ansökningar har
ökat och fortsätter att öka beräknas anslaget till 50 000 000 kr för
nästa budgetår.
Bidrag till Brottsofferjouremas riksförbund har sedan år 1989
utgått från detta anslag. För innevarande budgetår har förbundet
erhållit ett bidrag om 1 miljon kronor. Enligt regeringens förslag om
inrättande av en brottsofferfond skall sådana organisationer som
stödjer brottsoffer som t.ex. Brottsofferjouremas riksförbund vända
sig till brottsofferfonden med begäran om bidrag. För att underlätta
övergången till den nya ordningen och för att förbundet skall kunna
planera sin verksamhet för nästa budgetår har 1 miljon kronor
beräknats till Brottsofferjouremas riksförbund även för budgetåret
1994/95 under detta anslag.
61
Utgångspunkten for arbetet med denna promemoria har varit att mot
bakgrund av redan genomförda åtgärder på brottsofferområdet kart-
lägga behovet av ytterligare insatser och föreslå de åtgärder som
krävs för att stärka brottsoffrens ställning. Frågorna spänner över ett
brett område och omfattar åtgärder av olika slag.
I avsnitt 1 redovisas översiktligt bl.a. vilka åtgärder som på senare
tid har vidtagits för att stärka ställningen för dem som har utsatts -
eller som riskerar att utsättas - för brott. En kort redogörelse för det
arbete som pågår på brottsofferområdet i våra nordiska grannländer
lämnas också.
I avsnitt 2 tas frågor om myndigheternas ansvar för brottsoffren
upp. Det föreslås en ändring som innebär att polisens informations-
skyldighet stärks. När det gäller frågan om att förtydliga socialtjän-
stens ansvar för brottsoffren föreslås för närvarande inte någon
lagändring.
Olika ideella organisationer som är verksamma på brottsoffer-
området presenteras i avsnitt 3.
I avsnitten 4 och 5 behandlas frågor om samverkan och samarbete
mellan myndigheter och andra samt frågor som rör möjligheten till
psykologiskt stöd och terapibehandling för dem som har drabbats av
brott. Det föreslås att någon lämplig myndighet får i uppdrag att
driva ett projekt för att hitta lokala lösningar för samverkan och
samarbete mellan myndigheter och andra. Uppdraget föreslås också
omfatta lokala lösningar för att tillgodose brottsoffers behov av
psykologiskt stöd och terapibehandling.
Utbildning som rör brottsoffer tas upp i avsnitt 6. Stora satsningar
har under senare år gjorts på utbildningssidan och några ytterligare
åtgärder bedöms för närvarande inte vara nödvändiga.
Möjligheterna att stärka brottsoffrens ställning under förundersök-
ning och rättegång behandlas främst i avsnitten 7-13. Det föreslås
bl.a. att målsägandens möjligheter att ta med sig en stödperson under
förundersökning och rättegång ökas, avsnitt 8.1, och att informa-
tionen till målsäganden om det egna ärendet generellt förbättras.
Förslag om utvidgad rätt till målsägandebiträde och förbättrat rätts-
ligt bistånd till brottsoffer utomlands bereds för närvarande inom
Justitiedepartementet (avsnitt 8.2 och 8.3). En proposition beräknas
kunna föreläggas riksdagen före sommaren 1993.
I avsnitt 9.1 föreslås regler om att målsäganden under förundersök-
62
ningen skall informeras om möjligheterna att få statlig brottsskade-
ersättning, om besöksförbud och om stödperson under rättegång och
förundersökning, om möjligheterna att få allmän rättshjälp och råd-
givning samt om vilka myndigheter, organisationer och andra som
kan lämna stöd och hjälp. Även målsägandens möjligheter att bli
underrättad om beslut som fattas under handläggningen av det egna
ärendet skall förbättras. Det föreslås, avsnitt 9.2, en ny regel som
innebär att målsäganden skall tillfrågas om vilka beslut - bl.a. beslut
om att lägga ned en förundersökning - han eller hon vill bli under-
rättad om. Detsamma gäller underrättelse om tidpunkt för huvudför-
handling och om dom i målet. Uppgifterna skall antecknas i förunder-
sökningsprotokollet.
I avsnitt 9.3 föreslås en uttrycklig bestämmelse om att målsäganden
sedan åtal har beslutats - på samma sätt som gäller för den misstänkte
- har rätt att på begäran få en kopia av förundersökningsprotokollet.
Det föreslås också en uttrycklig bestämmelse om skyldighet för dom-
stol att underrätta en målsägande, som har begärt det, om utgången
i målet.
Ett förtydligande av de särskilda bestämmelserna om förhör med
barn i förundersökningskungörelsen föreslås i avsnitt 10. Bestäm-
melserna skall gälla vid förhör med alla barn som är under 18 år,
oavsett om barnet är misstänkt för brott, målsägande eller vittne.
För att i viss mån öka skyddet för målsäganden och vittnen föreslås
i avsnitt 11.2 att uppgifter om målsägandes eller vittnens ålder, yrke
och bostadsadress inte skall framgå av det exemplar av stämnings-
ansökan i mål om allmänt åtal som delges den tilltalade. Samma ord-
ning föreslås när det gäller vissa andra inlagor i rättegången och
domen i målet. I avsnittet föreslås också att rätten innan ett vittnesmål
avläggs eller ett målsägandeförhör hålls skall efterfråga vittnets eller
målsägandens ålder, yrke och hemvist endast om det behövs. Inga
ändringar föreslås när det gäller polismyndigheters möjlighet att
lämna ut brottsanmälningar till brottsofferföreningar (avsnitt 11.3).
Regler om bl.a. målsägandens skyldighet att närvara vid rättegångar
och frågor som rör förtursregler i brottmål behandlas i avsnitten 12
och 13. Inga förslag till ändringar läggs fram.
I avsnitt 14 tas frågor om underrättelser till målsägande om frihets-
berövade personer upp. Det föreslås nya bestämmelser i lagen om be-
handlingen av anhållna och häktade m. fl. och i lagen om kriminal-
vård i anstalt. Om en anhållen eller häktad avviker och det beträf-
fande brott som har föranlett frihetsberövandet finns en målsägande,
skall denne underrättas, om det är påkallat. När det gäller intagna i
anstalt föreslås att målsäganden i de fall brottet riktat sig mot någons
liv, hälsa, frihet eller frid skall tillfrågas om han eller hon vill bli
Prop. 1993/94:143
Bilaga 1
63
underrättad om den intagnes vistelser utanför anstalt. Den föreslagna
ordningen beträffande intagna i anstalt motsvarar i princip de all-
männa råd som Kriminalvårdsstyrelsen har utfärdat.
Avsnitten 15 och 16 innehåller en beskrivning av reglerna för be-
söksförbud samt en redogörelse för andra åtgärder som har genom-
förts för att ge utsatta kvinnor ett särskilt skydd. Det gäller t.ex. för-
söksverksamhet med livvakt och möjligheten till s.k. identitetsbyte.
En utvärdering av lagen om fingerade personuppgifter bör göras. I
övrigt är åtgärderna är av färskt datum eller redan föremål för ut-
värdering och några ändringsförslag läggs därför inte fram nu.
Frågor som rör bl.a. ersättning enligt skadeståndslagen och brotts-
skadelagen, skadestånd till anhöriga och målsägandens talan om
enskilt anspråk tas upp i avsnitten 17-19. Reformarbete pågår för
närvarande på dessa områden. Som exempel kan nämnas kommittén
om ideell skada och Åklagarutredningen -90, som har lagt fram
förslag som för närvarande bereds inom Justitiedepartementet.
Resultatet av detta arbetet bör avvaktas. I vissa andra hänseenden
bedöms den nuvarande ordningen vara tillfredsställande. I prome-
morian föreslås därför inga ändringar i denna del.
I avsnitt 20 föreslås regler som underlättar för målsäganden att få
ut sitt tillerkända skadestånd i brottmål. I korthet innebär förslaget att
domstolen till kronofogdemyndigheten i det län där den dömde har
sitt hemvist översänder en kopia av domen sedan den vunnit laga
kraft i skadeståndsdelen. Kronofogdemyndigheten tar därefter kontakt
med målsäganden för besked om målsäganden vill ansöka om verk-
ställighet. I sådant fall skall kronofogdemyndigheten hjälpa till med
upprättandet av sådan ansökan. I samband med att domen i målet
sänds till parterna bör information om förfarandet bifogas.
Frågor om skadelindrande arbete behandlas i avsnitt 21. Mot bak-
grund av det arbete med alternativa påföljder som ingår i Ungdoms-
brotts- och Straffsystemkommittéernas uppdrag läggs inga förslag
fram nu.
I avsnitt 22 förslås att en brottsofferfond skall inrättas för att stärka
brottsoffrens ställning. Bidrag ur fonden skall utgå för att främja
brottsofferarbete av olika slag - bl.a. sådant arbete som utförs inom
ideella organisationer - samt för finansiering av brottsskadeersätt-
ningar. Fonden skall finansieras med avgifter som skall betalas av
dem som döms för brott.
Inrättandet av en brottsofferfond reser ett antal frågor som kräver
ytterligare överväganden. Det gäller bl.a. frågan om avgift endast
skall utgå för dem som döms för vissa påföljder och om avgift skall
utgå för alla slags brott eller endast för vissa. Också frågan om t.ex.
fondens organisation och förvaltning samt frågan om ordningen för
Prop. 1993/94:143
Bilaga 1
64
uppbörd och verkställighet av avgifterna behöver utredas närmare. Prop. 1993/94:143
Dessa frågor bör övervägas särskilt. Arbetet bör bedrivas skyndsamt Bilaga 1
med siktet inställt på att reformen skall kunna träda i kraft under
1994.
Övriga förslag bör kunna träda i kraft den 1 januari 1994.
65
5 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 143
Bilaga 2
I en inom Justitiedepartementet upprättad promemoria BROTTSOFF-
REN I BLICKPUNKTEN - åtgärder för att stärka brottsoffrens ställ-
ning (Ds 1993:29; brottsofferpromemorian) föreslås bl.a. att en
brottsofferfond skall inrättas. I denna promemoria övervägs närmare
vilka uppgifter en brottsofferfond bör ha samt hur en sådan fond skall
finansieras, organiseras och förvaltas.
I avsnitt 2 diskuteras brottsofferfondens uppgifter. Där föreslås att
medel ur fonden i enlighet med vad som sägs i brottsofferprome-
morian skall få tas i anspråk för
* bidrag till olika ideella organisationer som verkar på brotts-
offerområdet,
* bidrag till privat eller offentlig verksamhet som gäller brottsoffer
samt för
* forskning, utbildning och information om brottsofferfrågor.
I promemorian pekas på att fondens medel i en framtid även bör
kunna tas i anspråk för olika reformer på området.
I avsnitt 3 behandlas finansieringen av brottsofferfonden. Där före-
slås följande. Den som genom dom eller strafföreläggande lagfors för
ett eller flera brott skall erlägga en avgift till brottsofferfonden, om
fängelse ingår i straffskalan för något av brotten. Avgift skall tas ut
med 300 kr per dom eller strafföreläggande. Avgift skall inte tas ut
om påföljdseftergift meddelas. I övrigt skall avgift tas ut oavsett
påföljd. Beslut om avgift skall meddelas av domstolen i domen i
brottmålet eller av åklagaren i strafföreläggandet.
Frågor om uppbörd och indrivning av avgifterna till brottsoffer-
fonden behandlas i avsnitt 4. Där konstateras att fondavgiften är att
hänföra till begreppet särskild rättsverkan av brott, vilket innebär att
bestämmelserna i bötesverkställighetslagen (1979:189) blir tillämpliga
vid uppbörd och indrivning av fondavgiften. Indrivning av fondavgift
skall kunna ske genom införsel. Uppbörd av fondavgift skall alltid få
ske oavsett om betalningsskyldigheten har ålagts tillsammans med
böter eller annan påföljd.
I avsnitt 5 behandlas frågan om organisation och förvaltning av
brottsofferfonden. Där konstateras att fondens verksamhet i enlighet
med vad som sägs i brottsofferpromemorian bör knytas till någon
befintlig organisation för att de organisatoriska och administrativa
kostnaderna skall kunna hållas nere. Den granskning av olika alter-
nativ som görs i avsnittet mynnar ut i ett förslag att Brottsskade-
nämnden skall besluta i frågor om bidrag från fonden och att
Kammarkollegiet skall ha ansvaret för den ekonomiska förvaltningen
av brottsofferfondens medel.
66
De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 juli 1994.
Prop. 1993/94:143
Bilaga 2
67
1 Förslag till
Lag om ändring i rättegångsbalken
Härigenom förskrivs att 20 kap. 15 §, 23 kap. 10 och 21 §§, 36 kap.
10 §, 45 kap. 9 och 16 §§, 51 kap. 8 och 10 §§ samt 55 kap. 8 och
10 §§ rättegångsbalken skall ha följande lydelse.
Prop. 1993/94:143
Bilaga 3
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
20 kap.
15
Målsägande, som hörs med an-
ledning av åklagarens talan och
som med hänsyn till brottets art
eller annars kan antas vara i be-
hov av personligt stöd under rät-
tegången, får åtföljas av lämplig
person som sådant stöd (stödper-
son). Sådan stödperson som rät-
ten har kännedom om skall om
Målsägande, som hörs med an-
ledning av åklagarens talan, får
åtföljas av lämplig person som
personligt stöd (stödperson)nnder
rättegången. Sådan stödperson
som rätten har kännedom om
skall om möjligt underrättas om
rättegången.
möjligt underrättas om rätte-
gången.
I vissa fall kan målsägandebiträde förordnas enligt lagen (1988:609)
om målsägandebiträde.
Målsägandebiträde skall kallas till huvudförhandling eller annat
sammanträde i rätten där målsäganden eller målsägandens ställföre-
trädare skall höras.
23 kap.
10 §2
Vid förhör skall såvitt möjligt ett av undersökningsledaren anmodat
trovärdigt vittne närvara.
Undersökningsledaren skall bestämma om någon annan än ett vittne
får närvara vid förhör. Vid förhör, som enligt 18 § andra stycket
hålls på den misstänktes begäran, har han och hans försvarare rätt att
närvara. Även vid annat förhör får försvarare närvara, om det kan
ske utan men för utredningen.
'Senaste lydelse 1988:610.
2Senaste lydelse 1988:610.
68
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1993/94:143
Bilaga 3
Målsägandebiträde har rätt att Målsägandebiträde har rätt att
närvara vid förhör med måls- närvara vid förhör med måls-
äganden. äganden. Detsamma gäller en
stödperson enligt 20 kap. 15 §,
om det kan ske utan men för ut-
redningen.
Ar den som hörs under 15 år, bör den som har vårdnaden om ho-
nom vara närvarande vid förhöret, om det kan ske utan men för
utredningen.
Undersökningsledaren får förordna att vad som förekommit vid för-
hör inte får uppenbaras.
21 §3
Vid förundersökningen skall protokoll föras över vad därvid före-
kommit av betydelse för utredningen.
Sedan utsaga av misstänkt eller annan upptecknats, skall, innan för-
höret avslutats, utsagan uppläsas eller tillfälle på annat sätt lämnas att
granska uppteckningen samt den hörde tillfrågas, om han har något
att erinra mot innehållet. Erinran, som ej föranleder ändring, skall
antecknas. Därefter må uppteckningen ej ändras. Har utsagan först
efter granskningen antecknats i protokollet, skall uppteckningen bi-
läggas handlingarna.
I mindre mål må i stället för protokoll föras kortfattade anteck-
ningar över det väsentliga, som förekommit vid förundersökningen.
Så snart åtal beslutats, har den
misstänkte eller hans försvarare
Så snart åtal beslutats, har den
misstänkte, hans försvarare och
rätt att på begäran få en avskrift
av protokoll eller anteckningar
från förundersökningen. Har
offentlig försvarare förordnats
för den misstänkte, skall en
avskrift utan särskild begäran
lämnas eller sändas till
försvararen.
målsäganden rätt att på begäran
få en kopia av protokoll eller
anteckningar från förundersök-
ningen. Har offentlig försvarare
förordnats för den misstänkte,
skall en kopia utan särskild be-
gäran lämnas eller sändas till
försvararen.
36 kap.
10 §
Innan vittnesmål avlägges, Innan vittnesmål avläggs, skall
skall rätten höra vittnet om hans rätten höra vittnet om hans full-
3Senaste lydelse 1981:1294.
69
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
fullständiga namn, ålder, yrke
och hemvist, så ock söka utröna,
om vittnet till part eller till saken
står i något förhållande, som kan
vara av vikt för bedömandet av
tilltron till vittnets berättelse,
eller om eljest omständighet av
betydelse i detta hänseende
förekommer.
ständiga namn och, i den mån
det behövs, ålder, yrke och
hemvist. Rätten skall också
undersöka om vittnet till part
eller till saken står i något
förhållande, som kan vara av
vikt för bedömandet av tilltron
till vittnets berättelse, eller om
det annars finns omständigheter
av betydelse i detta hänseende.
Står vittne till part i sådant förhållande, som avses i 3 §, skall
vittnet erinras om att han icke är skyldig att avlägga vittnesmål.
Prop. 1993/94:143
Bilaga 3
45 kap.
9 §
Avvisas ej ansökan, skall rätten utfärda stämning å den tilltalade att
svara å åtalet.
Stämningen skall jämte stäm-
ningsansökan och därvid fogade
handlingar delgivas den
tilltalade.
Stämningen skall jämte stäm-
ningsansökan och därvid fogade
handlingar delges den tilltalade.
Uppgift om målsägandes eller
vittnens ålder, yrke eller bo-
stadsadress skall inte delges.
16 §“
Stämning, som utfärdas av åklagare, skall innehålla vad i 4 §
stadgas om stämningsansökan och vara undertecknad av åklagaren.
I stämningen skall åklagaren tillika förelägga den tilltalade att inom
viss, av åklagaren bestämd tid muntligen eller skriftligen hos rätten
uppgiva de bevis han vill åberopa vid huvudförhandlingen och vad
han vill styrka med varje särskilt bevis. Detta gäller dock ej, om
åklagaren på grund av den tilltalades erkännande eller annan
omständighet finner uppenbart, att bevis ej kommer att av den
tilltalade uppgivas. Om det är lämpligt, må åklagaren i stämningen
kalla den tilltalade till huvudförhandling.
Då mål av åklagare utsättes till huvudförhandling, åligge honom att
iakttaga de föreskrifter om tiden för huvudförhandling, som medde-
lats av rätten; åklagaren äge ombesörja kallelser och förelägganden,
som avses i 15 §.
“Senaste lydelse 1976:1137.
70
Nuvarande lydelse
Stämningen skall med därvid
fogade handlingar delgivas den
tilltalade. Sedan stämningen
delgivits, skall den med bevis
därom omedelbart tillställas rät-
ten.
Föreslagen lydelse Prop. 1993/94:143
Bilaga 3
Stämningen skall med därvid
fogade handlingar delges den till-
talade. Uppgift om målsägandes
eller vittnens ålder, yrke och bo-
stadsadress skall inte delges.
Sedan stämningen delgivits, skall
den med bevis därom omedelbart
tillställas rätten.
51 kap.
8 §5
För målets beredande skall va-
deinlagan med därvid fogade
handlingar delges vadesvaran-
den, som skall föreläggas att
avge skriftligt genmäle.
För målets beredande skall
vadeinlagan med därvid fogade
handlingar delges vadesvaran-
den, som skall föreläggas att
avge skriftligt genmäle. Uppgift
om målsägandes eller vittnens
ålder, yrke och bostadsadress
skall inte delges i mål om
allmänt åtal.
Om det är uppenbart att vadetalan är ogrundad, får hovrätten dock
genast meddela dom i målet utan att någon åtgärd enligt första stycket
vidtas.
Om tingsrätten har avslagit ett yrkande om åtgärd, som avses i 26-
28 kap., eller förordnat om att en sådan åtgärd skall hävas, får hov-
rätten omedelbart bevilja åtgärden att gälla till dess något annat be-
stäms. Om tingsrätten har beviljat åtgärd som nu sagts, får hovrätten
omedelbart förordna att vidare åtgärd för verkställighet av beslutet
inte får äga rum. I frågor om häktning, reseförbud eller omhänder-
tagande enligt 28 kap. brottsbalken får hovrätten göra ändring i
tingsrättens beslut även om motparten inte hörts.
Om hovrätten beslutat häkta någon som inte är närvarande vid rät-
ten, skall 24 kap. 17 § tredje och fjärde styckena tillämpas.
10
Genmälet skall med därvid
fogade handlingar delgivas vade-
käranden.
§6
Genmälet skall med därvid fo-
gade handlingar delges vadekä-
randen. Uppgift om målsägandes
5Senaste lydelse 1992:374.
6Senaste lydelse 1989:656.
71
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
eller vittnens ålder, yrke och
bostadsadress skall inte delges.
Finnes för målets beredande ytterligare skriftväxling erforderlig,
äge hovrätten förordna därom. Hovrätten äge tillika meddela närmare
bestämmelser om skriftväxlingen och därvid även föreskriva, i vilket
avseende part skall yttra sig. Part må föreläggas att inkomma med
mer än en skrift, endast om särskilda skäl äro därtill.
Under förberedelsen får sammanträde hållas, om det behövs för en
ändamålsenlig handläggning av målet.
Vad som sagts om sammanträde per telefon i 45 kap. 13 § och
47 kap. 10 § skall gälla även vid sammanträde enligt denna paragraf.
Prop. 1993/94:143
Bilaga 3
55 kap.
8
För målets beredande skall re-
visionsinlagan med därvid fogade
handlingar delgivas revisionssva-
randen och föreläggande medde-
las honom att inkomma med
skriftligt genmäle.
i7
För målets beredande skall
revisionsinlagan med därvid
fogade handlingar delges revi-
sionssvaranden och föreläggande
meddelas honom att inkomma
med skriftligt genmäle. Uppgift
om målsägandes eller vittnens
ålder, yrke och bostadsadress
skall inte delges i mål om
allmänt åtal.
Har hovrätten i tvistemål avslagit yrkande om kvarstad eller annan
åtgärd enligt 15 kap. eller förordnat om hävande av sådan åtgärd eller
i brottmål avslagit yrkande om åtgärd, som avses i 26-28 kap., eller
förordnat om hävande av åtgärd, som där sägs, äge Högsta domstolen
omedelbart bevilja åtgärden att gälla, till dess annorlunda förordnas.
Har hovrätten beviljat åtgärd, som nu sagts, eller förordnat, att dom
må verkställas utan hinder av att den icke äger laga kraft, eller fast-
ställt underrätts beslut därom, äge Högsta domstolen ock omedelbart
förordna, att vidare åtgärd för verkställighet ej må äga rum. Är fråga
om häktning eller reseförbud, må Högsta domstolen utan motpartens
hörande göra ändring i hovrättens beslut.
7Senaste lydelse 1981:828.
72
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
10 §
Genmälet skall med därvid fo- Genmälet skall med därvid fo-
gade handlingar delgivas revi- gade handlingar delges revisions-
sionskäranden. käranden. Uppgift om målsägan-
des eller vittnens ålder, yrke och
bostadsadress skall inte delges i
mål om allmänt åtal.
Finnes för målets beredande ytterligare skriftväxling erforderlig,
äge Högsta domstolen förordna därom. Högsta domstolen äge tillika
meddela närmare bestämmelser om skriftväxlingen och därvid även
föreskriva, i vilket avseende part skall yttra sig. Part må föreläggas
att inkomma med mer än en skrift, endast om särskilda skäl äro
därtill.
Prop. 1993/94:143
Bilaga 3
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.
73
2 Förslag till
Lag om ändring i utsökningsbalken
Prop. 1993/94:143
Bilaga 3
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 2 § utsökningsbalken skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 kap.
2 §'
Sökanden skall ange den åtgärd som han yrkar.
Vid ansökan skall inges den exekutionstitel på grund varav verkstäl-
lighet söks. Grundas anspråket på löpande skuldebrev eller annan
handling, vars företeende utgör villkor för rätt att kräva betalning
eller påkalla fullgörande av annan förpliktelse, skall den handlingen
inges.
Exekutionstiteln skall inges i huvudskrift eller, om kronofogdemyn-
digheten anser det tillräckligt, i bestyrkt avskrift. Handling som avses
i andra stycket andra meningen skall inges i huvudskrift. Annan
handling bör inges i huvudskrift eller bestyrkt avskrift.
Görs ansökan på medium för automatisk databehandling behöver
exekutionstiteln inte inges, om den är ett utslag i mål om
betalningsföreläggande, som har meddelats tidigast tre år innan
verkställighet söks.
Om exekutionstiteln är en dom
som har översänts från en dom-
stol till kronofogdemyndigheten
på grund av föreskrift i lag eller
annan författning, behöver
sökanden inte ge in den.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.
'Senaste lydelse 1991:848. (Jfr 1991:878.)
74
3 Förslag till Prop. 1993/94:143
Lag om ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt Bilaga 3
m.m.
Härigenom föreskrivs att 35 § lagen (1974:203) om kriminalvård i
anstalt1 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
35 §
Om en intagen avtjänar straff
för ett brott som har riktat sig
mot någons liv, hälsa, frihet
eller frid, skall målsäganden
tillfrågas om han eller hon vill
bli underrättad om på vilken
kriminalvårdsanstalt den intagne
befinner sig, den intagnes
förflyttning till öppen anstalt,
permissioner och vistelser
utanför anstalten enligt 32 - 34
§§, tidpunkt för frigivning samt
om rymning och uteblivande efter
permission.
Underrättelse skall ske så tidigt
som möjligt.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.
‘Lagen omtryckt 1990:1011.
75
4 Förslag till Prop. 1993/94:143
Lag om ändring i lagen (1976:371) om behandlingen av häk- Bilaga 3
tade och anhållna m.fl.
Härigenom föreskrivs att det i lagen (1976:371) om behandlingen av
häktade och anhållna m.fl. skall införas en ny paragraf, 15 a §, av
följande lydelse.
|
Nuvarande lydelse |
Föreslagen lydelse 15 a § Om en häktad avviker och det |
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.
76
5 Förslag till Prop. 1993/94:143
Förordning om ändring i förundersökningskungörelsen Bilaga 3
(1947:948)
Härigenom föreskrivs i fråga om förundersökningskungörelsen
(1947:948)'
dels att 13 a - 14, 17 och 20 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i kungörelsen skall införas en ny paragraf, 13 b §, av
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
13 a
Målsäganden skall om möjligt
underrättas om att åklagaren
under vissa förutsättningar kan
föra talan om enskilt anspråk i
anledning av brott. I samband
därmed bör också på lämpligt
sätt upplysning lämnas om de
regler som gäller för hand-
läggningen av sådana anspråk.
Är brottet sådant att det kan
komma i fråga att förordna måls-
ägandebiträde enligt lagen
(1988:609) om målsägandebiträ-
de, skall målsäganden så snart
som möjligt underrättas om de
regler som gäller för förord-
nande av sådant biträde.
'Kungörelsen omtryckt 1969:589.
2Senaste lydelse 1988:611.
§2
Målsäganden skall om möjligt
underrättas om att åklagaren un-
der vissa förutsättningar kan föra
talan om enskilt anspråk i anled-
ning av brott och om möjlig-
heterna att få ersättning enligt
brottsskadelagen (1978:413). I
samband därmed bör också på
lämpligt sätt upplysning lämnas
om de regler som gäller för
handläggningen av sådana
anspråk.
Är brottet sådant att det kan
komma i fråga att förordna måls-
ägandebiträde enligt lagen
(1988:609) om målsägandebiträ-
de eller att meddela besöks-
förbud enligt lagen (1988:688)
om besöksförbud, skall måls-
äganden så snart som möjligt
underrättas om de regler som
gäller för förordnande av måls-
ägandebiträde eller meddelande
av besöksförbud.
Målsäganden skall i lämplig
utsträckning ges information om
reglerna om stödperson i 20 kap.
15 § och 23 kap. 10 § rätte-
77
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
gångsbalken, om möjligheterna
att få allmän rättshjälp och
rådgivning enligt rättshjälps-
lagen (1972:429) samt om vilka
myndigheter, organisationer och
andra som kan lämna stöd och
hjälp.
13 b §
Målsäganden skall om möjligt
tillfrågas om huruvida han eller
hon vill bli underrättad om
beslut om att förundersökning
inte skall inledas eller att en
inledd förundersökning skall
läggas ned, beslut om att åtal
inte skall väckas, tidpunkt för
huvudförhandling i målet samt
dom i målet.
Prop. 1993/94:143
Bilaga 3
14 §3
Läggs en förundersökning ned eller beslutas att åtal inte skall
väckas, skall den som hörts som skäligen misstänkt förbrottet under-
rättas.
Beslutas att förundersökning inte skall inledas eller att en inledd
förundersökning skall läggas ned eller att åtal inte skall väckas, skall
underrättelse ske till målsägande som angett brottet eller anmält
enskilt anspråk i anledning av brottet eller begärt att bli underrättad.
Har den som övertagit målsägandens anspråk gjort anmälan om
enskilt anspråk, skall även han underrättas.
Underrättelse enligt andra
stycket behövs inte vid beslut av
polismyndighet om att inte inleda
eller att lägga ned en förunder-
sökning, om utredningen inte lett
så långt att någon varit skäligen
misstänkt för brottet.
3Senaste lydelse 1988:7.
Underrättelse enligt andra
stycket behövs inte vid beslut av
polismyndighet om att inte inleda
eller att lägga ned en förunder-
sökning, om utredningen inte lett
så långt att någon varit skäligen
misstänkt för brottet. Under-
rättelse till målsäganden skall
dock alltid ske om målsäganden
har begärt det.
78
Nuvarande lydelse
17§4
Förhör med barn skall planeras
och verkställas så att fara för att
barnet tar skada inte uppkom-
mer. Särskild varsamhet bör
iakttas om förhöret rör sexual-
livet. Det bör noga tillses att
uppseende inte väcks kring för-
höret. Detta får inte göras mera
ingående än omständigheterna
kräver. Förhör bör äga rum
endast en gång, såvida det inte
främst med hänsyn till barnet är
lämpligare att hålla flera förhör.
Prop. 1993/94:143
Bilaga 3
Föreslagen lydelse
Förhör med någon som är un-
der 18 år och som är misstänkt
för brott, målsägande eller
vittne, skall planeras och
verkställas så att fara för att
denne tar skada inte uppkommer.
Särskild varsamhet bör iakttas
om förhöret rör sexuallivet. Det
bör noga tillses att uppseende
inte väcks kring förhöret. Detta
får inte göras mera ingående än
omständigheterna kräver. Förhör
bör äga rum endast en gång, så-
vida det inte främst med hänsyn
till barnet är lämpligare att hålla
flera förhör.
20 §5
Av protokoll vid förundersökning bör framgå vem som är
undersökningsledare. Har förhör hållits, skall antecknas vem som
hållit förhöret. Protokollet skall underskrivas av protokollföraren.
I protokollet skall antecknas:
angivelsen eller vad som eljest föranlett förundersökningen,
tid och plats för företagande av åtgärder under förundersökningen,
iakttagelser vid brottsplatsundersökning,
utsagor av hörda personer samt erforderliga upplysningar om dem,
uppgift huruvida den misstänkte var påverkad av starka drycker
eller annat berusningsmedel vid brottets begående och huruvida
brottet kan antagas stå i samband med missbruk av alkohol eller annat
berusningsmedel av denne,
namn å förhörsvittne och övriga vid förhör närvarande,
beslut huruvida annan än förhörsvittne medgivits övervara förhör
samt att vad som framkommit vid förhör ej må uppenbaras,
framställningar till rätten om vittnesförhör eller annan utredning
under förundersökningen, om upptagande av bevisning jämlikt
23 kap. 15 § rättegångsbalken samt om föreläggande att förete
skriftligt bevis eller tillhandahålla föremål för besiktning ävensom
4Senaste lydelse 1991:1766.
5Senaste lydelse 1990:1415.
79
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
beslut däröver,
sakkunnigyttranden,
beslut och uppgifter rörande användande av tvångsmedel,
underrättelse till misstänkt jämlikt 23 kap. 18 § första stycket första
meningen rättegångsbalken samt till misstänkt och hans försvarare en-
ligt samma stycke fjärde meningen med angivande även av om de
krävt ytterligare utredning eller i övrigt velat anföra något,
anmaning enligt 2 § strafföreläggandekungörelsen (1970:60),
uppgift huruvida målsägande eller den som övertagit målsägandens
anspråk ämnar föra ersättningstalan i anledning av brottet,
erforderliga uppgifter om enskilt anspråk när åklagaren förbereder
även talan därom och, om det är möjligt, den misstänktes yttrande
över sådant anspråk,
begäran av målsägande att åtal skall väckas för brott, som i annat
fall kan föranleda strafföreläggande,
Prop. 1993/94:143
Bilaga 3
uppgift huruvida målsäganden
vill bli underrättad om tidpunkt
för huvudförhandling i målet,
uppgift om att underrättelse
skett enligt 13 a §,
uppgift om uppmaning enligt 5 a
ävensom vad i övrigt finnes vara av betydelse att anteckna i proto-
kollet.
uppgift om underrättelser och
information till målsäganden
enligt 13 a och 13 b §§,
uppgift om huruvida målsägan-
den vill bli underrättad ifall som
anges i 13 b §,
§,
Avser förundersökningen brott av sådan beskaffenhet att frågan om
ansvar får handläggas av en befattningshavare vid försvarsmakten,
skall, om det finns någon annan målsägande än staten och denne för-
klarar att han inte avser att föra ersättningstalan i anledning av
brottet, i protokollet antecknas, om han ändå kräver att målet
handläggs vid domstol.
Protokoll skall innehålla erforderliga diarieuppgifter, såsom
nummer å inkommen angivelse och aktnummer (dossiemummer),
ävensom kort beteckning av saken.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1994.
80
6 Förslag till Prop. 1993/94:143
Förordning om ändring i utsökningsförordningen (1981:981) Bilaga 3
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 3 § utsökningsförordningen
(1981:981) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 kap.
3 §
Muntlig ansökan skall upptecknas av kronofogdemyndigheten.
Om en dom har översänts till
kronofogdemyndigheten enligt
25 a § förordningen (1990:893)
om underrättelse om dom i vissa
brottmål, m.m., skall myndighe-
ten kontakta målsäganden för be-
sked om denne vill ansöka om
verkställighet samt hjälpa måls-
äganden med en sådan ansökan.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1994.
6 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 143
7 Förslag till
Förordning om ändring i polisförordningen (1984:730)
Prop. 1993/94:143
Bilaga 3
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 3 § polisförordningen (1984:730)'
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 kap.
3 §
Vid sitt arbete för de ändamål som anges i 1 § polislagen
(1984:387) skall myndigheterna uppmärksamma och beakta krav och
önskemål från dem som bor och verkar i polisdistriktet.
För detta syfte bör myndighe-
terna utveckla och välja sådana
arbetsformer som bidrar till ett
nära och gott förhållande mellan
polisen och allmänheten. Polisen
bör vidare sträva efter att ge
medborgarna råd och stöd, sär-
skilt dem som har utsatts för
brott, samt se till att verksam-
heten präglas av tillgänglighet
och synlighet.
För detta syfte bör myndighe-
terna utveckla och välja sådana
arbetsformer som bidrar till ett
nära och gott förhållande mellan
polisen och allmänheten. Polisen
bör se till att verksamheten präg-
las av tillgänglighet och synlig-
het. Den bör sträva efter att ge
medborgarna råd och stöd och
särskilt ge dem som har utsatts
för ett brott den information som
behövs med anledning av brottet.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1994.
'Förordningen omtryckt 1990:1071.
82
8 Förslag till
Förordning om ändring i förordningen (1987:1099) om
skyldighet för domstol att underrätta parterna om utgången
i mål och ärenden, m.m.
Prop. 1993/94:143
Bilaga 3
Härigenom föreskrivs att 1 och 4 §§ förordningen (1987:1099) om
skyldighet för domstol att underrätta parterna om utgången i mål och
ärenden, m.m. skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Underrättelse till parterna
enligt 17 kap. 9 § sjunde stycket
och 30 kap. 7 § sjätte stycket
rättegångsbalken skall ske genom
att en kopia av domen sänds till
parterna i vanligt brev. Om det
har förekommit någon skiljaktig
mening, skall också denna redo-
visas.
§
Underrättelse till parterna
enligt 17 kap. 9 § sjunde stycket
och 30 kap. 7 § sjätte stycket
rättegångsbalken skall ske genom
att en kopia av domen sänds till
parterna i vanligt brev. Om det
har förekommit någon skiljaktig
mening, skall också denna redo-
visas. Uppgift om målsägandes
yrke och bostadsadress skall inte
framgå på den kopia av en dom
i brottmål som sänds till den
dömde.
Att underrättelseskyldigheten i de fall där en part har ombud kan
fullgöras genom underrättelse till ombudet följer av 12 kap. rätte-
gångsbalken.
Vad som nu sagts om domar skall tillämpas även i fråga om slutliga
beslut som har satts upp särskilt. Om ett beslut inte har satts upp sär-
skilt, skall meddelande sändas om innehållet i beslutet och skiljaktig
mening, om sådan förekommit, samt om tid och sätt för fullföljd av
talan.
3 §'
Underrättelse enligt 1 § skall i
brottmål ske även till offentlig
försvarare och målsägandebiträ-
de.
Underrättelse enligt 1 § skall i
brottmål ske även till offentlig
försvarare och målsägandebiträde
samt till målsägande som har be-
gärt att få sådan.
‘Senaste lydelse 1988:614.
83
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1994.
Prop. 1993/94:143
Bilaga 3
84
9 Förslag till Prop. 1993/94:143
Förordning om ändring i förordningen (1990:893) om under- Bilaga 3
rättelse om dom i vissa brottmål, m.m.
Härigenom föreskrivs att det i förordningen (1990:893) om
underrättelse om dom i vissa brottmål, m.m. skall införas en ny
paragraf, 25 a §, samt närmast före 25 a § en ny rubrik av följande
lydelse.
|
Nuvarande lydelse |
Föreslagen lydelse Avgöranden om skadestånd 25 a § Om en dom innehåller förplik- |
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1994.
85
Bilaga 4
1 Förslag till
Lag om brottsofferfond
Härigenom föreskrivs följande.
1 § Den som döms för ett eller flera brott skall, om fängelse ingår
i straffskalan för något av brotten, i domen åläggas att betala en
avgift om 300 kr.
Avgift skall dock inte tas ut om påföljdseftergift meddelas.
1 fråga om preskription av avgift gäller bestämmelserna i 35 kap.
7 § brottsbalken.
2 § Bestämmelserna i 1 § tillämpas även i fråga om ansvar för
brott som tas upp av åklagare genom strafföreläggande.
3 § Avgifterna skall föras till en brottsofferfond. Fondens medel
skall användas för verksamhet som gagnar brottsoffer enligt de före-
skrifter som regeringen bestämmer.
Regeringen får besluta att kostnaderna för administration och
förvaltning av fonden skall ersättas av fondens medel.
4 § Närmare föreskrifter om förvaltningen av fonden meddelas av
regeringen.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994. Bestämmelserna i 1 och
2 §§ gäller dock inte i fråga om brott som har begåtts före ikraft-
trädandet.
86
2 Förslag till
Lag om ändring i rättegångsbalken
Prop. 1993/94:143
Bilaga 4
Härigenom föreskrivs att 48 kap. 2 och 11 §§ rättegångsbalken
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
48 kap.
2 §
Föreläggande enligt detta kapitel innebär att den misstänkte till
godkännande omedelbart eller inom viss tid förelägges ett bötesstraff,
fastställt vid strafföreläggande efter vad åklagaren anser brottet
förskylla och vid föreläggande av ordningsbot efter vad som bestämts
enligt 14 §.
Ar brott förenat med egendoms
förverkande eller annan sådan
särskild rättsverkan, skall också
denna föreläggas den misstänkte
till godkännande.
11
Avser strafföreläggande ej
annat än böter och betalas
böterna till myndighet, som
regeringen bestämmer, utan att
skriftligt godkännande skett,
anses betalningen som godkän-
nande, om det icke framgår att
den misstänkte ej har avsett att
godkänna föreläggandet.
Ar brott förenat med egendoms
förverkande, annan sådan sär-
skild rättsverkan eller särskild
rättsverkan i form av avgift till
brottsofferfonden, skall också
denna föreläggas den misstänkte
till godkännande.
§‘
Avser strafföreläggande inte
annat än böter eller böter och
avgift till brottsofferfonden och
betalas hela beloppet till myn-
dighet, som regeringen bestäm-
mer, utan att skriftligt god-
kännande skett, anses betal-
ningen som godkännande, om
det inte framgår att den miss-
tänkte inte har avsett att god-
känna föreläggandet.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.
'Senaste lydelse 1974:573.
87
3 Förslag till Prop. 1993/94:143
Lag om ändring i lagen (1993:891) om indrivning av statliga Bilaga 4
fordringar m.m.
Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1993:891) om indrivning av
statliga fordringar m.m. skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2 §
Under indrivningen får införsel enligt 15 kap. utsökningsbalken ske
för fordringar som påförts enligt bestämmelserna i
1. uppbördslagen (1953:272), om inte annat föreskrivs i den lagen,
2. lagen (1958:295) om sjömansskatt, om inte annat föreskrivs i den
lagen,
3. lagen (1968:430)
4. lagen (1972:435)
5. lagen (1976:206)
6. lagen (1976:339)
7. lagen (1984:151)
8. lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare,
om inte annat föreskrivs i den lagen,
9. fordonsskattelagen (1988:327),
10. lagen (1989:471)
byggnadsarbeten,
11. lagen (1991:586)
särskild inkomstskatt
utomlands bosatta, eller
12. lagen (1991:591)
särskild inkomstskatt
utomlands bosatta artister m.fl.
om
om
om
om
om
mervärdesskatt,
överlastavgift,
felparkeringsavgift,
saluvagnsskatt,
punktskatter och prisregleringsavgifiter,
|
om |
investeringsskatt för |
vissa |
|
om |
11. lagen (1991:586) |
om |
|
för |
särskild inkomstskatt |
för |
|
utomlands bosatta, | ||
|
om |
12. lagen (1991:591) |
om |
|
för |
särskild inkomstskatt |
för |
utomlands bosatta artister m.fl.,
eller
13. lagen (1994:000) om
brottsofferfond
Att införsel får ske för böter och viten är föreskrivet i 15 kap. 1 § 2
utsökningsbalken.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.
88
4 Förslag till
Förordning om brottsofferfond
Prop. 1993/94:143
Bilaga 4
Härigenom föreskrivs följande.
Brottsofferfondens ändamål
1 § Bidrag från brottsofferfonden får lämnas för att stödja
1. ideella organisationer som verkar på brottsofferområdet,
2. privat eller offentlig verksamhet som gäller brottsoffer samt
3. forskning, utbildning och information om brottsofferfrågor.
Förvaltningen av brottsofferfondens medel
2 § Brottsofferfondens medel skall förvaltas av Kammarkollegiet.
För förvaltningen gäller förordningen (1987:778) om placering av
fondmedel under Kammarkollegiets förvaltning.
Beslut om bidrag från brottsofferfonden
3 § Frågor om bidrag från brottsofferfonden skall prövas av
Brottsskadenämnden. Ett beslut om bidrag får förenas med villkor att
bidragstagaren skall redovisa användningen av bidraget till nämnden.
Brottsskadenämndens beslut i frågor om bidrag från
brottsofferfonden får inte överklagas.
Bestämmelser om Brottsskadenämndens handläggning av ärenden
om bidrag från brottsofferfonden finns i förordningen (1988:984) med
instruktion för Brottsskadenämnden.
4 § Brottsskadenämnden skall följa användningen av de bidrag
nämnden har beslutat om. Nämnden skall också se till att resultaten
av den forskning och utveckling som bedrivs med medel som lämnats
från fonden offentliggörs på lämpligt sätt.
5 § Brottsskadenämnden skall varje år före den 15
oktober lämna en berättelse till regeringen om användningen av
brottsofferfondens medel under det senaste budgetåret.
Information om brottsofferfonden
6 § När en domstol eller en åklagare meddelar ett beslut om avgift
till brottsofferfonden skall domstolen eller åklagaren i samband
därmed informera den avgiftsskyldige om brottsofferfonden och dess
uppgifter.
89
Uppbörd och indrivning av avgift till brottsofferfonden
7 § Bestämmelser om uppbörd och indrivning av fondavgifter finns
i bötesverkställighetslagen (1979:189), lagen (1993:891) om
indrivning av statliga fordringar m.m., bötesverkställighets-
förordningen (1979:197) och indrivningsförordningen (1993:000).
8 § Om en fordran på fondavgift och en fordran på böter har tagits
upp i samma exekutionstitel får endast en grundavgift enligt
förordningen (1992:1094) om avgifter vid kronofogdemyndigheterna
tas ut, oavsett om fordringarna registreras som ett eller flera mål.
Prop. 1993/94:143
Bilaga 4
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1994.
90
5 Förslag till Prop. 1993/94:143
Förordning om ändring i bötesverkställighets- förordningen Bilaga 4
(1979:197)
Härigenom föreskrivs att 3 § bötesverkställighetsförordningen
(1979:197) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
3 §'
Verkställighet på grund av föreläggande eller på grund av dom eller
slutligt beslut som meddelats av tingsrätt eller hovrätt skall, med de
begränsningar som framgår av andra och tredje styckena, i första
hand ske genom uppbörd. Rikspolisstyrelsen är central uppbörds-
myndighet.
Uppbörd av belopp som avser
särskild rättsverkan av brott får
Uppbörd av belopp som avser
annan särskild rättsverkan av
ske endast om betalningsskyldig-
heten har ålagts tillsammans med
böter. Uppbörd får inte ske i
fråga om böter och belopp som
avser särskild rättsverkan av
brott, om betalningsskyldighet
ålagts flera med solidariskt
betalningsansvar.
brott än avgift till brottsoffer-
fonden får ske endast om betal-
ningsskyldigheten har ålagts
tillsammans med böter. Uppbörd
får inte ske i fråga om böter och
belopp som avser särskild
rättsverkan av brott, om betal-
ningsskyldighet ålagts flera med
solidariskt betalningsansvar.
Uppbörd får inte ske, om kvarstad beslutats till säkerhet för
betalningsskyldighetens fullgörande.
När en domstol dömer ut ett belopp som kan bli föremål för upp-
börd enligt denna paragraf, skall domstolen samtidigt upplysa den
bötfällde om möjligheten till frivillig betalning.
Grundas betalning för böter på ett föreläggande av ordningsbot,
som har utfärdats beträffande någon som endast tillfälligt uppehåller
sig här i landet, får betalningen tas emot av en tjänsteman inom polis-
väsendet eller en tulltjänsteman. Inbetalda medel skall i sådant fall
redovisas till Rikspolis- styrelsen eller, då böterna har betalts till en
tulltjänsteman, till tullmyndigheten.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1994.
‘Senaste lydelse 1988:215.
91
6 Förslag till Prop. 1993/94:143
Förordning om ändring i förordningen (1988:984) med Bilaga 4
instruktion för Brottsskadenämnden
Härigenom föreskrivs beträffande förordningen (1988:984) med
instruktion för Brottsskadenämnden
dels att 1 och 9 §§ skall ha följande lydelse och
dels att rubriken närmast före 5 § skall lyda "Handläggning av
ärenden enligt brottsskadelagen (1978:413) och lagen (1994:000) om
brottsofferfond".
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1
Brottsskadenämnden prövar
ärenden om brottsskadeersätt-
ning enligt brottsskadelagen
(1978:413).
Nämnden företräder staten vid o<
som avses i 17 § brottsskadelagen
§
Brottsskadenämnden prövar
ärenden om brottsskadeersätt-
ning enligt brottsskadelagen
(1978:413) och frågor om bidrag
från brottsofferfonden enligt
lagen (1994:000) om brottsoffer-
fond.
h utom domstol i fråga om fordran
9
Ärenden enligt brottsskade-
lagen (1978:413) avgörs efter
föredragning. Denna ankommer
på chefen för kansliet eller en
tjänsteman vid nämnden.
Ärenden enligt brottsskade-
lagen (1978:413) eller lagen
(1994:000) om brottsofferfond
avgörs efter föredragning. Denna
ankommer på chefen för kansliet
eller en tjänsteman vid nämnden.
Ordföranden eller en vice ordförande får överta beredning och före-
dragning av ett ärende.
Chefen för kansliet far närvara även när ett ärende föredras av
någon annan.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1994.
92
Förteckning över remissinstanser som har yttrat sig Prop. 1993/94:143
över promemorian Brottsoffren i blickpunkten - Bllaga 5
åtgärder för att stärka brottsoffrens ställning (Ds
1993:29)
Remissyttranden har avgetts av Riksdagens ombudsmän, Justitie-
kanslem, Hovrätten för Nedre Norrland, Eskilstuna tingsrätt,
Domstolsverket, Riksåklagaren, Rikspolisstyrelsen, Kriminal-
vårdsstyrelsen, Brottsförebyggande rådet, Brottsskadenämnden,
Riksskatteverket, Kronofogdemyndigheten i Värmlands län, Juridiska
fakultetsstyrelsen vid Lunds universitet, Jämställdhetsombudsmannen,
Svenska kommunförbundet, Landstingsförbundet, Sveriges advokat-
samfund, Sveriges försäkringsförbund, Nämndemännens riksförbund,
Sveriges domareförbund, Föreningen Sveriges polischefer, Svenska
Polisförbundet, Riksorganisationen för kvinnojourer i Sverige
(ROKS), Brottsofferjourernas riksförbund (BOJ), Rädda barnens
riksförbund, Barnens rätt i samhället (BRIS), Moderata kvinnoför-
bundet, Centerkvinnoma, Folkpartiet liberalernas kvinnoförbund,
Kristdemokratiska samhällspartiets kvinnoförbund, Liberala
ungdomsförbundet, Kristdemokratiska samhällspartiets ungdoms-
förbund. Yttranden har dessutom avgetts av Peter Carlsson,
Husmodersförbundet Hem och Samhälle och Riksförbundet för
sexuellt likaberättigade (RFSL).
Riksåklagaren har bifogat yttranden från överåklagarna vid
åklagarmyndigheterna i Stockholm och Göteborg samt från över-
åklagaren vid Regionåklagarmyndigheten i Härnösand.
Rikspolisstyrelsen har bifogat yttranden från polismyndigheterna i
Stockholm, Göteborg, Malmö och Karlstad.
Riksskatteverket har bifogat yttranden från kronofogdemyndig-
heterna i Stockholms län, Göteborgs och Bohus län, Kristianstads län
och Norrbottens län.
Förteckning över remissinstanser som har yttrat sig
över promemorian Brottsofferfond
Remissyttranden har avgetts av Justitiekanslern, Hovrätten för Nedre
Norrland, Eskilstuna tingsrätt, Domstolsverket, Riksåklagaren, Riks-
polisstyrelsen, Kriminalvårdsstyrelsen, Brottsförebyggande rådet,
Brottsskadenämnden, Socialstyrelsen, Riksskatteverket, Kammarkolle-
giet, Kronofogdemyndigheten i Värmlands län, Juridiska fakultets-
93
styrelsen vid Lunds universitet, Sveriges advokatsamfund, Sveriges Prop. 1993/94:143
domareförbund, Riksorganisationen för kvinnojourer i Sverige Bilaga 5
(ROKS), Brottsofferjouremas riksförbund (BOJ) och Barnens rätt i
samhället (BRIS).
94
Trots att en rad åtgärder har vidtagits för att förbättra situationen för
de personer som drabbats av brott är insatserna långt ifrån tillräck-
liga. Skälen att ytterligare förstärka brottsoffrens ställning väger
tungt. Behovet av kunskap om brottsoffren och deras situation är
stort. Kunskapen är en nödvändig förutsättning när det gäller att rätt
bedöma vilka ytterligare åtgärder som behövs för att stödja brotts-
offren. Vidare behövs en centralt samlad opinionsbildning kring
brottsofferfrågorna.
I utredningen föreslås att en särskild myndighet tilldelas ett samlat
ansvar för brottsofferfrågorna. Denna myndighet bör ha ansvar för
såväl de ärenden som idag handläggs av Brottsskadenämnden som
frågor om bidrag ur den föreslagna brottsofferfonden.
En nationell brottsoffermyndighet bör sålunda inrättas med huvud-
uppgift att på central nivå driva brottsofferfrågor av sektorsöver-
gripande karaktär. Myndigheten bör utformas till en kvalificerad
expertmyndighet och verksamheten indelas i fyra övergripande områ-
den. Myndigheten bör verka som ett centralt organ för kunskapsut-
veckling och kunskapsförmedling. Myndigheten bör vidare ha till
uppgift att fördela medel i form av brottsskadeersättning till enskilda
och ersättning från brottsofferfonden till olika projekt. Myndighetens
övriga huvudfunktioner bör vara som samordnare av tvärsektoriellt
arbete och gälla utåtriktat och offensivt arbete i övrigt.
Meningen är inte att myndigheten, utöver handläggningen av brotts-
skadeärenden, skall överta sådant arbete som för närvarande utförs
av andra när det gäller hjälp och stöd till brottsoffer. Det är inte
heller meningen att den nya myndigheten skall utöva tillsyn över
andra myndigheter.
Det förutsätts att Brottsoffermyndigheten kommer att sträva efter en
nära samverkan med Brottsförebyggande rådet (BRÅ) i syfte att ut-
byta kunskap, men också för att undvika dubbelarbete. Det föreligger
dock vissa betydande skillnader mellan det arbete som utförs av BRÅ
och det som skall utföras av den nya Brottsoffermyndigheten. Det kan
poängteras att den nya myndighetens verksamhet begränsas till brotts-
offerfrågor.
En ny brottsoffermyndighet kommer på ett påtagligt sätt att kunna
bidra till att stärka brottsoffrens ställning. Uppgifterna för den nya
myndigheten förutsätter en flexibel och anpassningsbar organisation
och ändamålsenliga arbetsformer. En sådan flexibilitet återspeglas i
den organisation som väljs för myndigheten. De nya krav som kom-
mer att ställas på Brottsoffermyndigheten motiverar en utökning av
Prop. 1993/94:143
Bilaga 6
95
antalet tjänster i förhållande till den nuvarande organisationen vid Prop. 1993/94:143
Brottsskadenämnden. Jag beräknar att myndigheten bör tillföras ytter- Bilaga 6
ligare fem handläggar- eller chefstjänster utöver de personella re-
surser som förs över till myndigheten från Brottsskadenämnden. Här-
till kommer behovet av ytterligare en assistenttjänst.
96
2 Lagtext Prop. 1993/94:143
Bilaga 7
2.1 Förslag till lag om brottsofferfond
Härigenom föreskrivs följande.
1 §
Den som döms för ett eller flera brott skall, om fängelse ingår i
straffskalan för något av brotten, i domen åläggas att betala en avgift
på 300 kr.
Avgift skall inte tas ut om påföljdseftergift meddelas.
I fråga om preskription av avgift gäller bestämmelserna i 35 kap.
7 § brottsbalken.
2 §
Bestämmelserna i 1 § tillämpas även i fråga om ansvar för brott
som tas upp av åklagare genom strafföreläggande.
3 §
Avgifterna skall föras till en brottsofferfond. Fondens medel skall,
enligt de föreskrifter som regeringen bestämmer, användas för verk-
samhet som gagnar brottsoffer.
Regeringen får besluta att kostnaderna för administration och för-
valtning av fonden skall ersättas av fondens medel.
4 §
Närmare föreskrifter om förvaltningen av fonden meddelas av
regeringen.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994. Bestämmelserna i 1 och
2 §§ gäller dock inte i fråga om brott som har begåtts före
ikraftträdandet.
97
7 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 143
2.2 Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken
Härigenom förskrivs att 20 kap. 15 §, 23 kap. 10 §, 36 kap. 10 §,
45 kap. 9 och 16 §§, 48 kap. 2 och 11 §§,51 kap. 8 och 10 §§ samt
55 kap. 8 och 10 §§ rättegångsbalken skall ha följande lydelse,
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
20 kap.
15 §'
Målsägande, som hörs med an-
ledning av åklagarens talan och
som med hänsyn till brottets art
eller annars kan antas vara i be-
hov av personligt stöd under rät-
tegången, får åtföljas av lämplig
person som sådant stöd (stödper-
son). Sådan stödperson som rät-
ten har kännedom om skall om
Målsägande, som hörs med an-
ledning av åklagarens talan, får
åtföljas av lämplig person som
personligt stöd (stödperson) un-
der rättegången. Sådan stöd-
person som rätten har kännedom
om skall om möjligt underrättas
om rättegången.
möjligt underrättas om rätte-
gången.
I vissa fall kan målsägandebiträde förordnas enligt lagen (1988:609)
om målsägandebiträde.
Målsägandebiträde skall kallas till huvudförhandling eller annat
sammanträde i rätten där målsäganden eller målsägandens ställföre-
trädare skall höras.
23 kap.
10 §2
Vid förhör skall såvitt möjligt ett av undersökningsledaren anmodat
trovärdigt vittne närvara.
Undersökningsledaren skall bestämma om någon annan än ett vittne
får närvara vid förhör. Vid förhör, som enligt 18 § andra stycket
hålls på den misstänktes begäran, har han och hans försvarare rätt att
närvara. Även vid annat förhör får försvarare närvara, om det kan
ske utan men för utredningen.
‘Senaste lydelse 1988:610.
2Senaste lydelse 1988:610.
Prop. 1993/94:143
Bilaga 7
98
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1993/94:143
Bilaga 7
Målsägandebiträde har rätt att Målsägandebiträde har rätt att
närvara vid förhör med måls- närvara vid förhör med måls-
äganden. äganden. Detsamma gäller en
stödperson enligt 20 kap. 15 §,
om det kan ske utan men för ut-
redningen.
Är den som hörs under 15 år, bör den som har vårdnaden om ho-
nom vara närvarande vid förhöret, om det kan ske utan men för
utredningen.
Undersökningsledaren får förordna att vad som förekommit vid för-
hör inte får uppenbaras.
36 kap.
10
Innan vittnesmål avlägges,
skall rätten höra vittnet om hans
fullständiga namn, ålder, yrke
och hemvist, så ock söka utröna,
om vittnet till part eller till saken
står i något förhållande, som kan
vara av vikt för bedömandet av
tilltron till vittnets berättelse,
eller om eljest omständighet av
betydelse i detta hänseende före-
kommer.
§
Innan vittnesmål avläggs, skall
rätten höra vittnet om hans full-
ständiga namn och, om det be-
hövs, ålder, yrke och hemvist.
Rätten skall också försöka klar-
göra om vittnet till part eller till
saken står i något förhållande,
som kan vara av vikt för bedö-
mandet av tilltron till vittnets
berättelse, eller om det annars
finns omständigheter av be-
tydelse i detta hänseende.
Står vittne till part i sådant förhållande, som avses i 3 §, skall
vittnet erinras om att han icke är skyldig att avlägga vittnesmål.
45 kap.
Avvisas ej ansökan, skall rätten
utfärda stämning å den tilltalade
att svara å åtalet.
Stämningen skall jämte stäm-
ningsansökan och därvid fogade
handlingar delgivas den till-
talade.
9 §
Avvisas inte ansökan, skall
rätten utfärda stämning på den
tilltalade att svara på åtalet.
Stämningen skall tillsammans
med stämningsansökan och där-
vid fogade handlingar delges den
tilltalade. Uppgift om måls-
ägandes eller vittnens ålder, yrke
och bostadsadress, som saknar
99
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
betydelse för åtalet, skall inte
framgå av de handlingar som
delges.
Prop. 1993/94:143
Bilaga 7
16 §3
Stämning, som utfärdas av åklagare, skall innehålla vad i 4 §
stadgas om stämningsansökan och vara undertecknad av åklagaren.
I stämningen skall åklagaren tillika förelägga den tilltalade att inom
viss, av åklagaren bestämd tid muntligen eller skriftligen hos rätten
uppgiva de bevis han vill åberopa vid huvudförhandlingen och vad
han vill styrka med varje särskilt bevis. Detta gäller dock ej, om
åklagaren på grund av den tilltalades erkännande eller annan omstän-
dighet finner uppenbart, att bevis ej kommer att av den tilltalade
uppgivas. Om det är lämpligt, må åklagaren i stämningen kalla den
tilltalade till huvudförhandling.
Då mål av åklagare utsättes till huvudförhandling, åligge honom att
iakttaga de föreskrifter om tiden för huvudförhandling, som med-
delats av rätten; åklagaren äge ombesörja kallelser och förelägganden,
som avses i 15 §.
Stämningen skall med därvid
fogade handlingar delgivas den
tilltalade. Sedan stämningen
delgivits, skall den med bevis
därom omedelbart tillställas rät-
ten.
Stämningen skall med därvid
fogade handlingar delges den till-
talade. Uppgift om målsägandes
eller vittnens ålder, yrke och bo-
stadsadress, som saknar betydel-
se för åtalet, skall inte framgå av
de handlingar som delges. Sedan
stämningen delgivits, skall den
med bevis därom omedelbart till-
ställas rätten.
48 kap.
2 §
Föreläggande enligt detta kapitel innebär att den misstänkte till
godkännande omedelbart eller inom viss tid förelägges ett
bötesstraff, fastställt vid strafföreläggande efter vad åklagaren anser
brottet förskylla och vid föreläggande av ordningsbot efter vad som
bestämts enligt 14 §.
Är brott förenat med egendoms Är brott förenat med egendoms
förverkande eller annan sådan förverkande, annan sådan sär-
3Senaste lydelse 1976:1137.
100
Nuvarande lydelse
särskild rättsverkan, skall också
denna föreläggas den mistänkte
till godkännande.
Föreslagen lydelse Prop. 1993/94:143
Bilaga 7
skild rättsverkan eller särskild
rättsverkan i form av avgift
enligt lagen (1994:000) om
brottsofferfond, skall också
denna föreläggas den misstänkte
till godkännande.
11 §4
Avser strafföreläggande ej
annat än böter och betalas
böterna till myndighet, som
regeringen bestämmer, utan att
skriftligt godkännande skett,
anses betalningen som god-
kännande, om det icke framgår
att den misstänkte ej har avsett
att godkänna föreläggandet.
Avser ett strafföreläggande inte
annat än böter eller böter och
avgift enligt lagen (1994:000) om
brottsofferfond och betalas hela
beloppet till myndighet, som
regeringen bestämmer, utan att
skriftligt godkännande skett,
anses betalningen som god-
kännande, om det inte framgår
att den misstänkte inte har avsett
att godkänna föreläggandet.
51 kap.
8 §5
För målets beredande skall va-
deinlagan med därvid fogade
handlingar delges vadesvaran-
den, som skall föreläggas att
avge skriftligt genmäle.
För målets beredande skall
vadeinlagan med därvid fogade
handlingar delges vadesvaran-
den, som skall föreläggas att
avge skriftligt genmäle. Uppgift
om målsägandes eller vittnens
ålder, yrke och bostadsadress,
som saknar betydelse för åtalet,
skall inte framgå av de hand-
lingar som delges i mål om all-
mänt åtal.
Om det är uppenbart att vadetalan är ogrundad, får hovrätten dock
genast meddela dom i målet utan att någon åtgärd enligt första stycket
vidtas.
Om tingsrätten har avslagit ett yrkande om åtgärd, som avses i 26-
28 kap., eller förordnat om att en sådan åtgärd skall hävas, får hov
4Senaste lydelse 1974:573.
5Senaste lydelse 1992:374.
101
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1993/94:143
Bilaga 7
rätten omedelbart bevilja åtgärden att gälla till dess något annat be-
stäms. Om tingsrätten har beviljat åtgärd som nu sagts, får hovrätten
omedelbart förordna att vidare åtgärd för verkställighet av beslutet
inte får äga rum. I frågor om häktning, reseförbud eller omhänder-
tagande enligt 28 kap. brottsbalken får hovrätten göra ändring i
tingsrättens beslut även om motparten inte hörts.
Om hovrätten beslutat häkta någon som inte är närvarande vid rät-
ten, skall 24 kap. 17 § tredje och fjärde styckena tillämpas.
10 §6
Genmälet skall med därvid Genmälet skall med därvid fo-
fogade handlingar delgivas vade- gade handlingar delges vadekä-
käranden. randen. Uppgift om målsägandes
eller vittnens ålder, yrke och
bostadsadress, som saknar be-
tydelse för åtalet, skall inte
framgå av de handlingar som
delges i mål om allmänt åtal.
Finnes för målets beredande ytterligare skriftväxling erforderlig,
äge hovrätten förordna därom. Hovrätten äge tillika meddela närmare
bestämmelser om skriftväxlingen och därvid även föreskriva, i vilket
avseende part skall yttra sig. Part må föreläggas att inkomma med
mer än en skrift, endast om särskilda skäl äro därtill.
Under förberedelsen får sammanträde hållas, om det behövs för en
ändamålsenlig handläggning av målet.
Vad som sagts om sammanträde per telefon i 45 kap. 13 § och
47 kap. 10 § skall gälla även vid sammanträde enligt denna paragraf.
55 kap.
8
För målets beredande skall re-
visionsinlagan med därvid fogade
handlingar delgivas revisions-
svaranden och föreläggande
meddelas honom att inkomma
med skriftligt genmäle.
§7
För målets beredande skall
revisionsinlagan med därvid
fogade handlingar delges revi-
sionssvaranden och föreläggande
meddelas honom att inkomma
med skriftligt genmäle. Uppgift
6Senaste lydelse 1989:656.
7Senaste lydelse 1981:828.
102
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
om målsägandes eller vittnens
ålder, yrke och bostadsadress,
som saknar betydelse för åtalet,
skall inte framgå av de
handlingar som delges i mål om
allmänt åtal.
Har hovrätten i tvistemål avslagit yrkande om kvarstad eller annan
åtgärd enligt 15 kap. eller förordnat om hävande av sådan åtgärd eller
i brottmål avslagit yrkande om åtgärd, som avses i 26-28 kap., eller
förordnat om hävande av åtgärd, som där sägs, äge Högsta domstolen
omedelbart bevilja åtgärden att gälla, till dess annorlunda förordnas.
Har hovrätten beviljat åtgärd, som nu sagts, eller förordnat, att dom
må verkställas utan hinder av att den icke äger laga kraft, eller fast-
ställt underrätts beslut därom, äge Högsta domstolen ock omedelbart
förordna, att vidare åtgärd för verkställighet ej må äga rum. Är fråga
om häktning eller reseförbud, må Högsta domstolen utan motpartens
hörande göra ändring i hovrättens beslut.
10 §
Genmälet skall med därvid fo- Genmälet skall med därvid fo-
gade handlingar delgivas revi- gade handlingar delges revisions-
sionskäranden. käranden. Uppgift om målsägan-
des eller vittnens ålder, yrke och
bostadsadress, som saknar be-
tydelse för åtalet, skall inte
framgå av de handlingar som
delges i mål om allmänt åtal.
Finnes för målets beredande ytterligare skriftväxling erforderlig,
äge Högsta domstolen förordna därom. Högsta domstolen äge tillika
meddela närmare bestämmelser om skriftväxlingen och därvid även
föreskriva, i vilket avseende part skall yttra sig. Part må föreläggas
att inkomma med mer än en skrift, endast om särskilda skäl äro
därtill.
Prop. 1993/94:143
Bilaga 7
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.
103
2.3 Förslag till lag om ändring i utsökningsbalken Prop. 1993/94:143
Bilaga 7
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 2 § utsökningsbalken skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 kap.
2 §'
Sökanden skall ange den åtgärd som han yrkar.
Vid ansökan skall inges den exekutionstitel på grund varav verkstäl-
lighet söks. Grundas anspråket på löpande skuldebrev eller annan
handling, vars företeende utgör villkor för rätt att kräva betalning
eller påkalla fullgörande av annan förpliktelse, skall den handlingen
inges.
Exekutionstiteln skall inges i huvudskrift eller, om kronofogdemyn-
digheten anser det tillräckligt, i bestyrkt avskrift. Handling som avses
i andra stycket andra meningen skall inges i huvudskrift. Annan
handling bör inges i huvudskrift eller bestyrkt avskrift.
Görs ansökan på medium för automatisk databehandling behöver
exekutionstiteln inte inges, om den är ett utslag i mål om betal-
ningsföreläggande, som har meddelats tidigast tre år innan
verkställighet söks.
Om exekutionstiteln är en dom
som har översänts från en dom-
stol till kronofogdemyndigheten
på grund av föreskrift i lag eller
annan författning, behöver
sökanden inte ge in den.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.
‘Senaste lydelse 1991:848. (Jfr 1991:878.)
104
2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1974:203) om Prop. 1993/94:143
kriminalvård i anstalt m.m. Bilaga 7
Härigenom föreskrivs att 35 § lagen (1974:203) om kriminalvård
i anstalt' skall ha följande lydelse.
|
Nuvarande lydelse |
Föreslagen lydelse 35 § Om en intagen avtjänar straff Målsäganden skall underrättas |
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.
‘Lagen omtryckt 1990:1011.
105
2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:891) om Prop. 1993/94:143
indrivning av statliga fordringar m.m. Bilaga 7
Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1993:891) om indrivning av
statliga fordringar m.m. skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 §
Under indrivningen får införsel enligt 15 kap. utsökningsbalken ske
för fordringar som påförts enligt bestämmelserna i
1. uppbördslagen (1953:272), om inte annat föreskrivs i den lagen,
2. lagen (1958:295) om sjömansskatt, om inte annat föreskrivs i den
lagen,
3. lagen (1968:430) om mervärdesskatt,
4. lagen (1972:435) om överlastavgift,
5. lagen (1976:206) om felparkeringsavgift,
6. lagen (1976:339) om saluvagnsskatt,
7. lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter,
8. lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare,
om inte annat föreskrivs i den lagen,
9. fordonsskattelagen (1988:327),
10. lagen (1989:471) om investeringsskatt för vissa byggnads-
arbeten,
11. lagen (1991:586) om sär-
skild inkomstskatt för utomlands
11. lagen (1991:586) om sär-
skild inkomstskatt för utomlands
bosatta, eller
12. lagen (1991:591) om sär-
skild inkomstskatt för utomlands
bosatta,
12. lagen (1991:591) om sär-
skild inkomstskatt för utomlands
|
bosatta artister m.fl. |
artiser m.fl., eller 13. lagen (1994:000) om |
Att införsel får ske för böter och viten är föreskrivet i 15 kap. 1 § 2
utsökningsbalken.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.
106
Lagrådet
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1994-01-11
Prop. 1993/94:143
Bilaga 8
Närvarande: f.d. regeringsrådet Bengt Hamdahl, justitierådet Bo
Svensson, regeringsrådet Arne Baekkevold.
Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 16 december 1993
(justitiedepartementet) har regeringen beslutat inhämta Lagrådets
yttrande över förslag till lag om brottsofferfond, m.m.
Förslagen har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Göran
Anér.
Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:
Förslaget till lag om brottsofferfond
Lagrådet har inte sett som sin uppgift att gå in på de rättspolitiska
överväganden som ligger bakom förslaget.
1 fråga om lagtextens utformning föreslår Lagrådet att bestämmelser
om att avgift till brottsofferfonden skall tas ut både när någon döms
vid domstol och i samband med strafföreläggande förs in i 1 § och att
reglerna om bortfallande av avgift får sin plats i 2 §.
Enligt Lagrådets förslag bör de nämnda paragraferna få följande
lydelse.
"1 §. Den som döms för ett eller flera brott skall, om fängelse ingår
i straffskalan för något av brotten, i domen åläggas att betala en
avgift på 300 kronor. Detsamma gäller när fråga om ansvar för brott
tas upp av åklagare genom strafföreläggande.
Avgift skall inte tas ut om påföljdseftergift meddelas.
2 §. Bestämmelserna i 35 kap. 7 § brottsbalken om bortfallande av
böter gäller även avgift enligt denna lag.
I 3 § andra stycket är det tillräckligt att nämna kostnaderna för
förvaltning av fonden, eftersom vad som enligt förslaget avses med
administration ingår i begreppet förvaltning.
Om Lagrådets förslag beträffande 1 och 2 §§ följs, fordras en
justering av övergångsbestämmelsen.
Förslaget till lag om ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i
anstalt m. m.
Beslut om frigivning kan meddelas så tidigt att en underrättelse till
målsäganden i anslutning därtill kan motverka syftet med underrättel-
sen.
Lagrådet föreslår därför att andra stycket i 35 § får följande
107
lydelse.
"Har målsäganden begärt underrättelse, skall den lämnas beträffan-
de frigivning lämplig tid före frigivningen och i andra fall så tidigt
som möjligt."
Övriga lagforslag
Förslagen lämnas utan erinran.
Prop. 1993/94:143
Bilaga 8
108
Justitiedepartementet Prop. 1993/94:143
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 17 februari 1994
Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B.
Westerberg, Friggebo, Laurén, Hörnlund, Olsson, Svensson, Dinkel-
spiel, Thurdin, Hellsvik, Wibble, Björck, Davidson, Könberg, Odell,
Unckel, P. Westerberg, Ask
Föredragande: statsrådet Hellsvik
Regeringen beslutar proposition 1993/94:143 Brottsoffren i
blickpunkten - en brottsofferfond och andra åtgärder för att stärka
brottsoffrens ställning.
109
gotab 46029, Stockholm 1994