Regeringens proposition
1993/94:138

Kommerskollegium m.m.

Prop.
1993/94:138

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 17 februari 1994

Carl Bildt

Ulf Dinkelspiel
(Utrikesdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs fram förslag som innebär en renodling av Kommerskollegium
som handelspolitisk myndighet genom att näringsrättslig verksamhet förs över
från kollegiet till andra myndigheter. Vidare innehåller propositionen
regeringens förslag avseende tredje huvudtitelns ramanslag E 1. Kommerskollegium
budgetåret 1994/95 m.m.
Innehållsförteckning

1 Förslag till riksdagsbeslut.............. 3

2 Förslag till lag om ändring av resegarantilagen (1972:204) 3

3 Ärendet och dess beredning............... 3

4 Ny organisationstillhörighet för Kommerskollegiets näringsrättsliga
verksamhet............................... 4
4.1 Auktorisation, godkännande och tillsyn av revisorer och
revisionsbolag....................... 5
4.2 Auktorisation av tolkar och översättare 8
4.3 Resegarantiärenden.............. 9
4.4 Bolagsärenden m.m............... 10
4.5 Överklaganden rörande handel med skrot 11
4.6 Tillstånd att använda officiell beteckning i
näringsverksamhet.................... 12
4.7 Taxa för yrkesmässig bostadsförmedling 13
4.8 Ärenden rörande auktoriserade handelskammare 14
4.9 Senator Emil Possehls Stipendiefond 15
4.10 Personal- och ekonomiska konsekvenser 16

5 Anslagsfrågor för budgetåret 1994/95..... 17

Bilaga 1 Sammanfattning av förslagen i Statskontorets rapport
(1993:30) Kommerskollegiums näringsrättsliga
verksamhet - ändrad organisationstillhörighet . . . . . . . 23
Bilaga 2 Sammanfattning av förslagen rörande auktorisations-
och tillsynsverksamheten för revisorer i betänkandet
Revisorerna och EG (SOU 1993:69) . . . . . . . . . . . . 25
Bilaga 3 Förteckning över remissinstanser vad avser
Statskontorets rapport (1993:30) Kommerskollegiums
näringsrättsliga verksamhet - ändrad organisations-
tillhörighet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 26
Bilaga 4 Förteckning över remissinstanser vad avser
betänkandet Revisorerna och EG (SOU 1993:69) . . . . . 28
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde . . . . . . . . . . . . . . 30
1 Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

1. antar regeringens förslag till lag om ändring i resegarantilagen(1972:204),

2. godkänner att avgifter för tillstånd att använda officiell beteckningi
näringsverksamhet får tas ut i form av ansökningsavgifter (avsnitt4.6),

3. till Kommerskollegium för budgetåret 1994/95 under tredjehuvudtitelnanvisar
ett ramanslag på 41 740 000 kr (avsnitt 5),

4. under trettonde huvudtitelns ramanslag Kammarkollegiet:Myndighetsuppgifter
för budgetåret 1994/95 anvisar 6 200 000 krutöver vad som har föreslagits i
prop. 1993/94:100 bil. 14 (avsnitt5).

2 Förslag till lag om ändring av resegarantilagen(1972:204)

Härigenom föreskrivs att i 1, 3, 4, 5, 12, 13, 14 och 15 §§ resegarantilagen1
(1972:204) ordet Kommerskollegium i olika böjningsformer skall bytas ut mot
Kammarkollegiet i motsvarande form.
_______________

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.

1 Senaste lydelse av
1 § 1992:1673
4 § 1992:1673
5 § 1992:1673
14 § 1992:1673
15 § 1985:859.

3 Ärendet och dess beredning

Regeringen bedriver ett fortlöpande arbete med att effektivisera den statliga
och den statligt finansierade verksamheten. Som ett led i detta arbete har
regeringen beslutat renodla Kommerskollegium som handelspolitisk myndighet. I
budgetproposition inför budgetåren 1992/93 resp. 1993/94 konstaterar regeringen
att kollegiets uppgifter på det näringsrättsliga området bör föras över till
andra instanser.

Regeringen uppdrog den 1 april 1993 åt Statskontoret att utreda frågan om
ändrad organisationstillhörighet m.m. för Kommerskollegiets näringsrättsliga
verksamhet.
Statskontoret presenterade sina förslag den 13 oktober 1993 i rapporten
(1993:30) Kommerskollegiums näringsrättsliga verksamhet - ändrad
organisationstillhörighet. Statskontorets sammanfattning av rapportens förslag
finns i bilaga 1.
Efter beslut av regeringen tillkallades den 1 juni 1992 en särskild utredare
med uppdrag att bl.a. göra en översyn av auktorisations- och
tillsynsverksamheten rörande revisorer.
Utredaren, som antog namnet Revisorsutredningen, presenterade sina förslag i
juli 1993 i betänkandet Revisorerna och EG (SOU 1993:69). En sammanfattning av
betänkandets förslag vad avser auktorisations- och tillsynsverksamheten
redovisas i bilaga 2.
Rapporten och betänkandet har remissbehandlats. Förteckning över
remissinstanserna finns i bilaga 3 och 4. En sammanställning av remissyttrandena
över Statskontorets rapport finns tillgänglig i Utrikesdepartementet,
handelsavdelningen (dnr R 629-1993). En sammanställning av yttrandena över
betänkandet, i den del som avser auktorisations- och tillsynsverksamheten för
revisorer, finns tillgänglig i Näringsdepartementet (dnr N 1502/93).

4 Ny organisationstillhörighet förKommerskollegiets näringsrättsliga verksamhet

Inom det näringsrättsliga området handlägger Kommerskollegium frågor som rör
auktorisation och tillsyn av revisorer och revisionsbolag, tolkar och
översättare samt vissa frågor som rör auktoriserade handelskamrar. Vidare
handlägger kollegiet en rad bolagsärenden enligt aktiebolagslagen och andra
näraliggande författningar, överklaganden rörande handel med skrot, tillstånd
att använda officiell beteckning i näringsverksamhet, taxa för yrkesmässig
bostadsförmedling samt en stipendiefond. Handels- och investeringsförbudet mot
Sydafrika har upphävts. Därmed har kollegiets handläggning av dispensärenden
m.m. enligt denna lagstiftning upphört.
Flertalet av dessa verksamhetsområden har inte någon handelspolitisk
anknytning. En renodling av kollegiet som handelspolitisk myndighet medför
således att ansvaret för dessa bör föras över till andra myndigheter eller att
beslut fattas om att verksamheter skall bedrivas i nya former. I det följande
redovisas en översiktlig beskrivning av resp. verksamhetsområde och regeringens
förslag och ställningstaganden rörande ny organisationstillhörighet för de olika
delarna av kollegiets näringsrättsliga verksamhet.

4.1 Auktorisation, godkännande och tillsyn av revisoreroch revisionsbolag

Regeringens bedömning: Möjligheterna att finna en
privat lösning för auktorisationen, godkännandet och
tillsynen av revisorer bör prövas ytterligare.
Staten skall ha avgörande insyn i verksamheten för
att bl.a. kunna bedöma kvalitet och utöva tillsyn.
En ny organisation bör kunna träda i kraft den 1
januari 1995.
I avvaktan på resultatet av en sådan utredning
ligger huvudmannaskapet för auktorisation och
tillsyn av revisorer kvar hos Kommerskollegium.

Statskontorets förslag: Statskontoret har i första hand föreslagit att
möjligheterna till ökad grad av självreglering prövas. Om sådan inte bör komma
till stånd föreslår Statskontoret att Patent- och registreringsverket övertar de
uppgifter som Kommerskollegium svarar för i dag.

Remissinstanserna: Remissutfallet är blandat. En övervägande del av
remissinstanserna avvisar Statskontorets förslag beträffande ökad grad av
självreglering. Det genomgående motivet i dessa yttranden är bl.a. att de
samhälleliga krav som ställs på kvalificerade revisorer också motiverar en
statlig auktorisations- och tillsynsverksamhet. Hälften av remissinstanserna
tillstyrker förslaget att föra revisorsverksamheten till Patent- och
registreringsverket. Bland de övriga förordar flertalet att verksamheten i
stället förs till Kammarkollegiet.

Revisorsutredningens förslag: Utredningen har av olika skäl inte funnit det
meningsfullt att föreslå en privat eller delvis privat lösning. I valet av
myndighet för auktorisations- och tillsynsverksamheten har utredningen kommit
fram till att PRV och Kammarkollegiet kan sägas vara lika lämpliga. I valet
mellan dem har utredningen förordat Kammarkollegiet, om lokalisering i Sundsvall
är det alternativ PRV kan erbjuda, och i annat fall PRV.

Remissinstanserna: Huvuddelen av remissinstanserna har inte haft några
synpunkter på tillsynsfrågan. Bland dem som har yttrat sig anser några att en
statlig myndighet är att föredra framför en privat lösning och några att en
privat lösning bör utredas vidare. Av de remissinstanser som lämnat synpunkter
på förslaget har sex förordat PRV och nio Kammarkollegiet. Två remissinstanser
har angivit att ett system med självreglering i första hand bör prövas och fyra
har förordat en privat lösning.

Skälen för regeringens bedömning:

Nuvarande organisation

Kommerskollegiets huvudsakliga uppgifter på detta område gäller auktorisation
och godkännande av revisorer och revisionsbolag samt tillsyn. Verksamheten
regleras i huvudsak av förordningen (1973:221) om auktorisation och godkännande
av revisorer. Meddelande om auktorisation gäller i fem år. Förnyelse meddelas
efter särskilt ansökningsförfarande. Antalet ansökningar om auktorisation eller
godkännande som revisor uppgår till ca 300 per år. Därtill prövar kollegiet
årligen ett femtontal ansökningar avseende revisionsbolag och ca 650
förnyelseansökningar. Tillsynsverksamheten syftar dels till att pröva revisorns
eller revisionsbolagets lämplighet, dels till att utveckla god revisors- och
revisionssed. Antalet tillsynsärenden har ökat under senare år och för
närvarande prövas ett hundratal ärenden årligen. För råd och upplysningar i
handläggningen av revisorsärenden finns en särskild rådgivande nämnd knuten till
kollegiet. Verksamheten är avgiftsbelagd genom ansökningsavgift (för närvarande
4 200 kr). Principen om full kostnadstäckning gäller.
Parallellt med den statliga tillsynen har både Föreningen Auktoriserade
Revisorer (FAR) och Svenska Revisorsamfundet (SRS) disciplinära system.

Revisorernas roll

Samhället har behov av att den externa revisionen i olika juridiska personer
utförs med hög kvalitet, självständighet och med iakttagande av höga etiska
krav. Kåren av revisorer och i tillämpliga delar revisionsföretagen måste ha
tillräcklig kompetens och i övrigt uppfylla uppställda krav på oberoende och
lämplighet. Av detta följer att det måste finnas fastställda normer för vilka
krav som samhället bör ställa på revisorerna samt en aktiv tillsyn av hur
revisorsyrket utövas. Den ekonomiska krisen som bl.a. lett till att antalet
konkurser ökat kraftigt samt problemen med ekonomisk brottslighet gör att
revisorernas insatser fått ökad betydelse.

Privat system

Regeringens generella utgångspunkt är att det varken är rimligt eller förenligt
med en effektiv marknadsekonomi att staten genom sina myndigheter tar på sig ett
ansvar som bättre och på ett mera flexibelt sätt kan skötas av näringslivet
självt. Statens främsta uppgift är att skapa goda förutsättningar och villkor
för företagandet samt att samtidigt effektivt bekämpa ekonomisk brottslighet och
missförhållanden av olika slag. Inom denna ram är ambitionen att minska det
offentliga åtagandet i olika avseenden.

En modell som ligger nära till hands att överväga och som såväl
revisorsutredningen i enlighet med sina direktiv som Statskontoret har berört är
att tillsynen och auktorisationen av revisorer handhas inom ramen för en helt
eller delvis privat lösning. Statskontoret föreslår att möjligheterna till en
sådan lösning prövas. Revisorsutredningen har dock av olika skäl inte funnit det
meningsfullt att föreslå en privat eller delvis privat lösning. Remissutfallet
visar dock att det fortsatt finns ett intresse från olika håll att hitta former
för en tillsyn som bygger på självregle-ring. Företrädare för avnämarna,
myndigheter och revisorsbranschen för fram den typen av synpunkter. Det bedöms
sålunda finnas fördelar att vinna inom ramen för en privat lösning. Närheten
till marknaden och de berörda aktörerna bör kunna öka effektiviteten i
verksamheten. Möjligheterna att rekrytera kvalificerade revisorer för tillsynen
torde öka. Kännedom om revisorsverksamheten och de regler och villkor som gäller
för den blir den allra bästa och fackkunskapen ger goda möjligheter att bedöma
andra revisorers agerande. Vidare ger ansvaret för tillsynen anledning till
diskussion om moral och etik inom kåren som är mycket angelägen och som borde
kunna leda till att tillsynen ger än bättre resultat.
En privat lösning undanröjer också de problem som för närvarande följer av att
revisorerna är underkastade dubbel tillsyn genom att både staten, FAR och SRS
har disciplinära system. En allvarlig nackdel för närvarande är nämligen att man
inom ramen för de båda systemen kan komma till olika beslut i samma ärende,
vilket måste leda till sänkt trovärdighet för både statens och branschens
tillsyn.
Regeringen vill betona att systemet för auktorisation, godkännande och tillsyn
av revisorer måste byggas upp så att det är tillfredsställande från
rättssäkerhets- och konkurrenssynpunkt. Systemet måste ha stadga och
trovärdighet och oberoende från olika partsintressen måste säkerställas. Olika
intressenter måste kunna ha förtroende för revisorns funktion och det är viktigt
att förfarandet är förankrat hos brukarna av revisorns tjänster.
Det förhållandet att löpande tillsyn och auktorisation sköts i ett system med
självreglering fråntar inte staten ansvaret att följa hur regelsystemet fungerar
och tillämpas. Ett privat system förutsätter att statsmakterna beslutar om de
rättsregler som skall gälla för verksamheten och att staten har ett inflytande
på tillämpningen av dem. Det är av avgörande betydelse att staten har sådan
insyn i systemet att kvalitetskontroll och tillsyn av verksamheten kan ske.
Regeringen anser att det finns skäl att ytterligare pröva möjligheterna att
finna en privat lösning för såväl auktorisationen som tillsynen av revisorer.
Därvid bör bl.a. kartläggas praktiska problem som kan uppkomma bl.a. när det
gäller tillgång till sekretessbelagd information, uppgifter som i dag utförs
inom ramen för tillsynen och som är normgivning samt möjligheterna att överklaga
fattade beslut. Regeringen bedömer att en ny organisation bör kunna träda i
kraft den 1 januari 1995.

Företrädare för staten

Både Statskontoret och Revisorsutredningen har föreslagit att ansvaret för
tillsyn och auktorisation av revisorer läggs hos PRV. Revisorsutredningen har
dock ställt som villkor att verksamheten kan placeras i Stockholm. Det skäl som
båda utredningarna anför är att PRV har ett flertal uppgifter på det
näringsrättsliga området som rör bolagsrätt och redovisning.
Eftersom möjligheterna att få till stånd en privat lösning måste utredas
vidare måste frågan om ansvarig myndighet lösas för tiden fram till att ett
förslag om privatisering kan genomföras. För att undvika kompetensförlust och
andra störningar i verksamheten under mellanperioden bör Kommerskollegium ha
fortsatt ansvar för verksamheten fram till den tidpunkt när en ny organisation
kan genomföras. Då bör också resurserna för verksamheten omfördelas.

4.2 Auktorisation av tolkar och översättare

Regeringens bedömning: Ansvaret för
auktorisationsverksamheten som rör tolkar och
översättare bör föras till Kammarkollegiet.

Statskontorets förslag: Statskontoret föreslår att auktorisations-verksamheten
rörande tolkar och översättare övergår till Tolk- och översättarinstitutet vid
Stockholms universitet.

Remissinstanserna: Remissutfallet är blandat med någon övervikt för de instanser
som avvisar förslaget. Dessa pekar bl.a. på svårigheter som en koppling mellan
ett utbildningsinstitut och auktorisationsverksamheten, som bl.a. innebär
myndighetsutövning, kan föra med sig. Vidare påpekas att institutet saknar de
resurser och den kompetens som krävs för administration av ett
auktorisationssystem.

Skälen för regeringens bedömning: Verksamheten bedrivs med stöd av förordningen
(1985:613) om auktorisation av tolkar och översättare. Kommerskollegium anordnar
och administrerar auktorisationsprov samt beslutar om auktorisation.
Auktorisation, som gäller i fem år, kan, om vissa villkor är uppfyllda, förnyas
vart femte år. Auktoriserade tolkar och översättare (translatorer) står under
kollegiets tillsyn. De sanktionsmöjligheter som kan tillämpas är upphävande av
auktorisation eller varning. För råd och upplysningar vid kollegiets prövning av
ärenden finns en särskild rådgivande nämnd knuten till kollegiet. För närvarande
finns ca 1 000 auktoriserade tolkar och ca 335 auktoriserade translatorer. Under
budgetåret 1992/93 deltog drygt 300 personer i tolkproven, varav 35
auktoriserades, och 247 personer i translatorsprovet, varav 10 auktoriserades.
Verksamheten är avgiftsbelagd genom ansökningsavgift (för närvarande 600 kr).
Principen om full kostnadstäckning gäller dock inte.
Liksom flera av remissinstanserna anser regeringen att det vore olämpligt att
frångå den principiella ståndpunkten, att universitet och högskolor eller
institutioner vid dessa inte skall ges auktoriserande eller legitimerande
funktioner. De myndighetsutövande inslagen i denna verksamhet är också helt
artskilda från utbildningsverksamheten. Enligt regeringens bedömning bör således
auktorisationsverksamheten åläggas en förvaltningsmyndighet. Ingen existerande
förvaltningsmyndighet kan dock på lämpligt sätt anses anknyta till det aktuella
sakområdet och därmed vara en naturlig mottagare av auktorisations- och
tillsyns-verksamheten på tolk- och översättarområdet. Däremot anser regeringen
att verksamheten mycket väl kan passa in i Kammarkollegiet, som har kompetens
och erfarenhet av myndighetsuppgifter på en rad olika områ-den. I
Kammarkollegiet kan auktorisations- och tillsynsverksamheten också få tillgång
till juridisk kompetens. Ett belopp motsvarande kostnaden för denna verksamhet
bör föras från Kommerskollegiets anslag till Kammarkollegiets. Resursfrågorna
redovisas närmare under avsnitten 4.10 och 5.

4.3 Resegarantiärenden

Regeringens förslag: Resegarantiverksamheten förs
till Kammarkollegiet. Resegarantilagen ändras i
detta avseende.

Statskontorets förslag: Statskontoret föreslår att verksamheten stannar kvar som
en uppgift för Kommerskollegium i avvaktan på utredning av resegarantisystemet.

Remissinstanserna: Hälften av de remissinstanser som anför synpunkter i frågan
tillstyrker Statskontorets förslag. I något fall betonas samtidigt vikten av att
kompetens och tillräckliga resurser bibehålls. Övriga remissinstanser, som
således avvisar förslaget, påpekar att renodlingen av kollegiet kommer att
innebära att kompetens för resegarantifrågorna inte kommer att finnas kvar inom
kollegiet.

Skälen för regeringens förslag: Enligt resegarantilagen (1972:204, ändrad senast
1992:1673) gäller att den som är arrangör eller återförsäljare av paketresor
enligt lagen (1992:1672) om paketresor skall ställa säkerhet hos
Kommerskollegium innan han marknadsför en paketresa. Bestämmelserna syftar
främst till att ge konsumenter som köper paketresor ett ekonomiskt skydd om
researrangören inte genomför det avtalade researrangemanget. Kollegiets
uppgifter består i att beräkna och besluta om sådana resegarantier. Kollegiet
bevakar att erforderliga garantier, som skall utfärdas av bank eller
försäkringsbolag, kommer in till kollegiet. I samband med detta bedrivs också
viss tillsynsverksamhet. Beslut om ianspråktagande av resegaranti fattas av
Resegarantinämnden, som är en fristående myndighet.
En översyn av resegarantisystemet pågår. Av denna anledning kan det i och för
sig anses vara olämpligt att nu ändra den organisatoriska tillhörigheten för
verksamheten. Regeringen anser emellertid att det är angeläget att så långt
möjligt genomföra renodlingen av Kommerskollegium som handelspolitisk myndighet
och föreslår därför att resegarantiverksamheten, liksom
auktorisationsverksamheten på tolk- och översättarområdet, flyttas till
Kammarkollegiet. Detta föranleder ändring av resegarantilagen så att ordet
Kommerskollegium byts ut mot Kammarkollegiet. Ett belopp motsvarande kostnaden
för denna verksam-het bör föras från Kommerskollegiets anslag till
Kammarkollegiets. Resursfrågorna redovisas under avsnitt 4.10 och under avsnitt
5.

4.4 Bolagsärenden m.m.

Regeringens bedömning: Ansvaret för ärenden som rör
bl.a. bolag och filialer bör föras över till Patent-
och registreringsverket (PRV).

Statskontorets förslag: Överensstämmer med regeringens bedömning.

Remissinstanserna: Alla remissinstanser som berör detta förslag tillstyrker.

Skälen för regeringens bedömning: Den avsedda verksamheten omfattar bl.a. vissa
tillstånd att inneha uppdrag i aktiebolag och ekonomiska föreningar enligt
aktiebolagsförordningen (1975:1387) och förordningen (1987:978) om ekonomiska
föreningar, undantag från kravet på bosättning i Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet enligt förordningen (1992:308) om utländska filialer m.m.,
vissa tillstånd för likvidator enligt förordningen (1981:111) om prövning av
vissa ärenden enligt lagen om handelsbolag och enkla bolag samt vissa frågor
enligt förordningen (1981:112) om årsredovisning m.m. i vissa företag. Under
budgetåret 1992/93 hanterade kollegiet drygt 500 ärenden. Verksamheten är
avgiftsfinansierad enligt bestämmelser i resp. förordning och enligt
avgiftsförordningen (1992:191).
PRV är registreringsmyndighet för bolag och ekonomiska föreningar. Verket
kontrollerar också bolags delårsrapporter, årsredovisningar och
revisionsberättelser. Vidare har PRV till uppgift att granska årsredovis-ningar
i vissa företag.
Som framgår av ovanstående finns starka beröringspunkter mellan de båda
myndigheternas verksamhet på området. En överföring av kollegiets verksamhet
till PRV ter sig därför naturlig. Någon resursöverföring bedöms inte vara
nödvändig för denna verksamhet. Resursfrågorna redovisas närmare under avsnitten
4.10 och 5.

4.5 Överklaganden rörande handel med skrot

Regeringens bedömning: Prövningen av överklaganden
som rör handel med skrot bör föras till länsrätt med
prövningstillstånd till kammarrätt.

Statskontorets förslag: Statskontoret anser i första hand att regeringen bör
pröva huruvida lagen om handel med skrot kan upphöra. Statskontorets alternativa
förslag överensstämmer med regeringens bedömning.

Remissinstanserna: Remissutfallet är blandat. Hälften av yttrandena över detta
förslag instämmer i Statskontorets uppfattning att regeringen bör pröva om lagen
om handel med skrot kan avvecklas. Ett motiv som förs fram är att lagen kan
anses utgöra ett visst konkurrenshinder. Övriga anser att lagstiftningen fyller
ett behov och att den utgör ett värdefullt komplement till övrig lagstiftning.
Inga invändningar framförs mot förslaget om domstolsprövning vid bibehållen
lagstiftning.

Skälen för regeringens bedömning: Handeln med skrot regleras av lagen (1981:2)
om handel med skrot och begagnade varor och av förordningen (1981:402, ändrad
senast 1985:433) om handel med skrot. Med skrot avses järn- och annat
metallskrot samt tackor av annat metallskrot än järnskrot. Syftet med
regleringen är att förebygga avsättningen av stulet gods och att underlätta för
polisen att efterspana sådant gods.
För att handla med skrot krävs tillstånd av polismyndighet. Om handeln bedrivs
vid en filial eller av juridisk person skall för den finnas en av
polismyndigheten godkänd föreståndare. För att få tillstånd skall den sökande ha
gjort sig känd för redbarhet och även i övrigt finnas lämplig att driva den
avsedda handeln. Om bestämmelserna i förordningen åsidosätts kan
polismyndigheten återkalla tillståndet eller meddela varning. Polismyndighetens
beslut, dock inte vad gäller varning, får överklagas hos länsstyrelsen.
Länsstyrelsens beslut i fråga om meddelande eller återkallelse av tillstånd till
handel med skrot eller godkännande av föreståndare får överklagas hos
Kommerskollegium. Kollegiets beslut får inte överklagas. Länsstyrelsens beslut i
övriga frågor får överklagas hos kammarrätten. Rikspolisstyrelsen (RPS)
utfärdar råd och anvisningar för den lokala polismyndighetens handläggning av
ärenden rörande handel med skrot. Antalet ärenden som överklagas hos
Kommerskollegium är mycket begränsat.
Regeringen är inte nu beredd att ta ställning till förslaget om en avveckling
av lagen om handel med skrot, men avser att se över behovet av en fortsatt
lagstiftning på området.

I avvaktan på att denna fråga utreds föreslår regeringen att ansvaret för de
överklaganden rörande länsstyrelsernas beslut, som för närvarande handläggs av
Kommerskollegium, övergår till länsrätterna. En sådan ordning överensstämmer
också med vad som föreslås i prop. 1993/94:133 om Instansordningen m.m. i de
allmänna förvaltnings-domstolarna, nämligen att en principiell utgångspunkt bör
vara att den första domstolsprövningen av ett förvaltningsärende alltid sker i
länsrätt. Riksdagen har dessutom ställt sig bakom den principen (prop.
1992/93:100 bil. 3, bet. 1992/93:JuU24, rskr. 1992/93:289). För att undvika en
förlängning av instanskedjan bör prövningstillstånd till kammarrätt införas för
denna typ av mål.
Någon resursöverföring är inte aktuell för denna verksamhet. Resursfrågorna
redovisas närmare under avsnitten 4.10 och 5.

4.6 Tillstånd att använda officiell beteckning inäringsverksamhet

Regeringens bedömning: Ansvaret för handläggningen
av ärenden som rör tillstånd att använda officiell
beteckning i näringsverksamhet bör överföras till
Patent- och registreringsverket (PRV).
Regeringens förslag: Verksamheten
avgiftsfinansieras.

Statskontorets förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Övervägande delen av de remissinstanser som kommenterar
förslaget instämmer i Statskontorets bedömning.

Skälen för regeringens bedömning: I lagen (1970:498) om skydd för vapen och
vissa officiella beteckningar samt förordningen (1976:100) om vissa officiella
beteckningar stadgas att i näringsverksamhet får statsvapen, statsflagga eller
annat statsemblem eller statlig kontroll- och garantibeteckning inte utan
vederbörligt tillstånd användas i varumärke eller annat kännetecken för varor
och tjänster. Detsamma gäller annan beteckning som hänsyftar på svenska staten
och därigenom ger kännetecknet en officiell karaktär. Enligt Pariskonventionen
(SÖ 1970:60) för skydd av den industriella äganderätten äger bestämmelserna
motsvarande tillämpning på annan stats samt mellanstatlig organisations vapen,
flagga, emblem, benämning eller förkortning för benämning i den utsträckning som
framgår av bilaga till förordningen.
Fråga om tillstånd att använda svensk officiell beteckning som avses i
mönsterskyddslagen (1970:485) och ovanstående lag (1970:498) prövas vad gäller
ovan nämnda emblem och beteckningar av Kommers-kollegium. Under budgetåret
1992/93 prövades 30 sådana ansökningar av kollegiet.
Patent- och registreringsverket handlägger ärenden om bl.a. varumärken,
mönster och registrering av kommunala vapen. Dessa ärenden har vissa sakliga
samband med prövning av tillstånd att använda officiella beteckningar. Med
hänvisning till att PRV därmed bedöms ha kompetens inom området samt att
handläggning av ärendegruppen kan hållas samman i en myndighet finns starka skäl
till att föra ansvaret för tillståndsprövning i fråga om rikssymboler till PRV.

Skälen för regeringens förslag: Någon resursöverföring från kollegiet till PRV
bedöms inte vara nödvändig för denna verksamhet. Däremot bör verksamheten,
enligt regeringens bedömning, bl.a. som en anpassning till PRV:s övriga
verksamhet, kunna finansieras genom avgifter så att full kostnadstäckning
uppnås. Regeringen föreslår därför att riksdagen godkänner att sådan avgift får
tas ut i form av ansökningsavgift. Resursfrågorna redovisas närmare under
avsnitten 4.10 och 5.

4.7 Taxa för yrkesmässig bostadsförmedling

Regeringens bedömning: Ansvaret för taxan för
yrkesmässig bostadsförmedling bör föras till
Kammarkollegiet.

Statskontorets förslag: Statskontoret föreslår att taxan avskaffas och ersätts
med registrering av yrkesmässiga bostadsförmedlare samt tillsyn över dessa.

Remissinstanserna: De flesta remissinstanser som har yttrat sig över förslaget
tillstyrker Statskontorets förslag. Några av remissinstanserna påpekar dock att
frågan om en registrerings- och tillsynsfunktion inte är tillräckligt utredd för
ett ställningstagande.

Skälen för regeringens bedömning: I förordningen (1978:313) om taxa för
yrkesmässig bostadsförmedling föreskrivs att sådan ersättning av hyressökande
för anvisning av bostadslägenhet som enligt jordabalken får uppbäras vid
yrkesmässig bostadsförmedling skall utgå enligt taxa som fastställs av
Kommerskollegium. Bestämmelserna innebär bl.a. att endast den som sysslar med
yrkesmässig bostadsförmedling får ta betalt av den hyressökande för anvisning av
bostadslägenhet. Bestämmelserna syftar till att den bostadssökande inte skall
utnyttjas för ekonomisk vinning av bostadsförmedlaren. Nämnda taxa anger det
högsta belopp som får tas ut i ersättning för anvisning av bostad. För
närvarande gäller att högst 1 200 kr får tas ut för omöblerad eller möblerad
lägenhet i en- eller flerfamiljshus och högst 400 kr för omöblerat eller
möblerat rum. Kollegiets uppgift är att utarbeta och vid behov se över taxan.
Verksamheten är av begränsad omfattning.

Den 1 juli 1993 togs de särskilda reglerna bort om skyldighet för en kommun
att anordna avgiftsfri bostadsförmedling. En kommun får själv besluta om den
skall bedriva bostadsförmedling och om vilka avgifter som skall tas ut för
förmedlingens tjänster. Reglerna om avgifter för yrkesmässig bostadsförmedling
skall dock tillämpas också i fråga om de kommunala bostadsförmedlingarna och de
bostadsförmedlingar som drivs på uppdrag av kommunerna (prop. 1992/93:242, bet.
1992/93:BoU19, rskr. 1992/93:351).
Frågan om att ersätta taxan med en registrerings- och tillsynsfunktion och
konsekvenserna av en sådan åtgärd bör utredas ytterligare. Regeringen är därför
inte beredd att nu ta ställning till frågan. Tills vidare bör den verksamhet som
Kommerskollegium ansvarar för i dag bibehållas. Verksamheten överförs till
Kammarkollegiet. Ett belopp motsvarande kostnaden för denna verksamhet bör
föras över från Kommerskollegiets anslag till Kammarkollegiets. Resursfrågorna
redovisas närmare under avsnitten 4.10 och 5.

4.8 Ärenden rörande auktoriserade handelskammare

Regeringens bedömning: Ansvaret för ärenden som rör
stadgeändringar m.m. i fråga om handelskammare bör
ligga kvar hos Kommerskollegium.

Statskontorets förslag: Överensstämmer med regeringens bedömning.

Remissinstanserna: Majoriteten av de remissinstanser som berör frågan
tillstyrker förslaget.

Skälen för regeringens bedömning: Handelskamrarnas ställning är
offentligrättsligt reglerad genom lagen (1990:515) om auktorisation av
handelskamrar samt handelskammarförordningen (1990:733). En handelskammare har
till ändamål att inom ett visst geografiskt verksamhetsområde främja handeln,
industrin och det övriga näringslivet samt företräda dess intressen i
förhållande till det allmänna. Auktorisation beslutas av regeringen. Stadgar
skall då vara fastställda. Kommers-kollegiets uppgift är dels att ta emot och
bereda ansökningar om auktorisation, dels att pröva frågor om fastställelse av
stadgeändringar.
I proposition (1989/90:134, bet. 1989/90:NU42, rskr. 1989/90:263) om
auktorisation av handelskamrar behandlades bl.a. frågan om
auktorisationsförfarandet. Därvid konstaterades att det finns flera skäl som
talar för att frågor om auktorisation även framgent prövas av regeringen. Ett
skäl är att detta torde stämma bäst med internationell praxis. Vidare anfördes
som lämplig ordning att ansökningar i auktorisationsärenden inges till en
myndighet som regeringen utser, vilken har att bereda ärendet och med eget
yttrande överlämna detta till
regeringen. Kommerskollegium befanns därvid vara den mest lämpade myndigheten.
Handelskamrarna, som formellt är enskilda organ, har vissa uppgifter av
myndighetskaraktär. Bl.a. utfärdar handelskamrar handlingar för att tillgodose
krav i andra länders författningsföreskrifter beträffande kontroll av in- eller
utförsel av varor. I nämnda proposition anfördes att denna verksamhet från
allmän synpunkt är angelägen, eftersom den underlättar den svenska
utrikeshandeln, bl.a. i fråga om importen till Sverige av en del avancerade
industriprodukter. Bl.a. den omständigheten att handelskamrarna fullgör
uppgifter för det allmänna, särskilt som utfärdare av olika intyg för den
internationella handeln, låg till grund för att en statlig auktorisation
bibehölls. Därigenom finns en koppling till Kommerskollegiets
utrikeshandelsverksamhet. Regeringen ser ingen anledning att ompröva frågan utan
finner att denna koppling fortfarande är relevant.

4.9 Senator Emil Possehls Stipendiefond

Regeringens bedömning: Svenska institutet (SI) bör
ta över ansvaret för senator Emil Possehls
stipendiefond.

Statskontorets förslag: Överensstämmer med regeringens bedömning.

Remissinstanserna: Kommerskollegium och Svenska institutet har yttrat sig över
detta förslag. Båda tillstyrker. SI förutsätter att fonden även i fortsättningen
kommer att förvaltas av Kammarkollegiets fondbyrå och att erforderliga medel ur
fonden får utnyttjas för att täcka institutets administrativa kostnader för
verksamheten.

Skälen för regeringens bedömning: Fonden har tillkommit genom en donation till
Kommerskollegium av senator Emil Possehl i Lybeck år 1912. Dess ändamål är att
genom resestipendier ge yrkesverksamma svenskar tillfälle att studera tekniska
och kommersiella förhållanden i Tyskland. Enligt reglementet skall
Kommerskollegium årligen utlysa stipendier ur fonden. Vid beslut om utdelning
skall avgörande vikt fästas vid sökandens duglighet och möjligheter att i sin
yrkesverksamhet tillgodogöra sig de kunskaper och erfarenheter som kan inhämtas
under studieresan. Efter genomförd studieresa skall stipendiemottagaren lämna en
reseberättelse som kollegiet skall godkänna. Fonden förvaltas av
Kammarkollegiets fondbyrå. Fondens disponibla avkastning skall, sedan minst tio
procent därav lagts till kapitalet och vissa kostnader för Kommerskollegiets
arbete med fonden avräknats, användas till stipendier. Avkastning som inte
används visst år får reserveras för utdelning under kommande år.

SI har stor erfarenhet när det gäller att förmedla stipendier till utländska
medborgare för studier i Sverige och till svenskar för studier i utlandet.
Institutets stipendieverksamhet avseende Västeuropa är viktig inte minst som
komplement för svenska studerande inom EG:s utbildnings- och forskningsprogram,
bl.a. i Tyskland. Den kompetens och de erfarenheter rörande stipendieverksamhet
som finns inom Svenska institutet utgör, enligt regeringens bedömning, starka
motiv till att föra senator Emil Possehls stipendiefond till institutet.
Ett genomförande av förslaget kräver permutation av stipendiefondens
reglemente. Sådan fråga prövas av Kammarkollegiet. Kostnaderna för verksamheten
bör kunna finansieras på samma sätt som i dag. Någon resursöverföring är, enligt
regeringens bedömning, inte aktuell. Resurs-frågorna behandlas närmare under
avsnitten 4.10 och 5.

4.10 Personal- och ekonomiska konsekvenser

Redovisningen och förslagen i föregående avsnitt innebär att ansvaret för de
olika verksamheterna inom Kommerskollegiets näringsrättsliga byrå förs från
kollegiet till länsrätt, Svenska institutet, Patent- och registreringsverket
samt Kammarkollegiet. Förslagen bör genomföras den 1 juli 1994. Därmed blir det
en uppgift för de mottagande myndigheterna eller motsvarande att bedöma vilka
personalresurser som behövs för att verksamheten skall kunna drivas vidare i den
nya organisationen. Det är angeläget att förändringarna kan genomföras så att
eventuell kompetensförlust och andra störningar i verksamheten minimeras.
Regeringen utgår ifrån att de nya huvudmännen skall kunna rekrytera tjänstemän
från kollegiets personal, som har kompetens och erfarenhet från verksamheten.
Kollegiets näringsrättsliga verksamhet sysselsätter i dag drygt 20
årsarbetskrafter. Den totala kostnaden för verksamheten beräknas under
budgetåret 1993/94 uppgå till ca 11 800 000 kr. I det följande avsnittet
redovisas sammantaget de anslagsmässiga konsekvenserna av de här redovisade
förändringarna. För budgetåret 1994/95 har följande belopp beräknats för de
olika verksamheterna, inkl. pris- och löneomräkning samt del av de tekniska
justeringar och besparingar som påverkar anslaget E 1. Kommerskollegium. De
angivna intäkterna redovisas på statsbudgetens inkomsttitel.
Kostnaderna för revisorsverksamheten beräknas till totalt 5 430 000 kr.
Intäkter av avgifter i verksamheten uppskattas till ca 4 100 000 kr.
Verksamheten skall ligga kvar under kollegiets ansvar tills vidare. Följaktligen
görs inte någon omfördelning av medlen för denna verksamhet nu.
Kostnaderna för tolk- och översättarverksamheten beräknas uppgå till totalt 3
420 000 kr. Intäkter av avgifter i verksamheten kan uppskattas till ca 465 000
kr.
För resegarantiverksamheten beräknas kostnaderna till totalt 2 846 000 kr.
För de verksamheter som överförs till Kammarkollegiet, inkl. uppgiften att
fastställa taxa för yrkesmässig bostadsförmedling, bör totalt 6 200 000 kr föras
över till trettonde huvudtiteln, anslaget B 2. Kammarkollegiet:
Myndighetsuppgifter.
För övrig verksamhet som förs från Kommerskollegium, dvs. ärenden rörande
bolag, handel med skrot, officiell beteckning i näringsverksamhet samt Emil
Possehls stipendiefond, beräknas kostnaderna uppgå till totalt ca 200 000 kr.
Detta belopp förs bort från anslaget. Större delen av beloppet motsvarar
avgifter i bolagsverksamheten. Dessa avgifter har hittills förts på inkomsttitel
men kan hos den nye huvudmannen föras till verksamheten.
När det gäller Kommerskollegiets avveckling av den näringsrättsliga
verksamheten kan konstateras att den exakta omfattningen av administrativa
förändringar kan fås först efter organisations-förändringarnas genomförande.
Eventuell övertalighet, uppsägningstider, förändrat lokalbehov m.m. har därvid
avgörande betydelse. Regeringen kommer att följa upp effekterna av avvecklingen.

5 Anslagsfrågor för budgetåret 1994/95

I prop. 1993/94:100 (bil. 4) har regeringen under anslaget E 1. Kommerskollegium
föreslagit att riksdagen i avvaktan på en särskild proposition i ämnet till
Kommerskollegium för budgetåret 1994/95 beräknar ett ramanslag på 47 230 000 kr.
Regeringen återkommer nu till dessa frågor.

TREDJE HUVUDTITELN

E. Utrikeshandel och exportfrämjande

E 1. Kommerskollegium

1992/93 Utgift 50 074 022
1993/94 Anslag 47 230 000
1994/95 Förslag 41 740 000

Kommerskollegium är central förvaltningsmyndighet med uppgift att handlägga
frågor om handelspolitik och utrikeshandel samt vissa frågor i samband med
näringsrättsliga regleringar och inrikeshandel. Kollegiets generaldirektör är
chef för myndigheten. Kommerskollegium har ca 100 anställda.
Det övergripande målet för Kommerskollegiets handelspolitiska verksamhet är
att med frihandel som grundprincip bidra till att Sveriges intressen i handeln
med omvärlden tas till vara. På det handelspolitiska området är det kollegiets
uppgift dels att tillhandahålla utredningar och underlag för regeringens
ställningstaganden, dels att utföra vissa myndighetsfunktioner. På det
näringsrättsliga området är det kollegiets uppgift att inom sitt ansvarsområde
medverka till att utbyte av varor och tjänster sker i enlighet med allmänna
intressen. Kommerskollegium är också funktionsansvarig myndighet vad gäller
funktionen Utrikeshandel enligt bilagan i beredskapsförordningen (1993:242).
Inkomster vid Kommerskollegium, som redovisas på statsbudgetens inkomstsida
under inkomsttitel, beräknas till sammanlagt ca 4,7 miljoner kronor för
budgetåret 1994/95 (1992/93 ca 4,7 miljoner kronor).

Kommerskollegium

Kommerskollegium har i sin årsredovisning i de delar som avser
resultatredovisningen redovisat verksamheten i verksamhetsområdena utrikeshandel
och handelspolitik resp. näringsrätt. För dessa verksamhetsområden har de
övergripande målen definierats. Verksamhetsområdena är uppdelade i delområden
och aktiviteter. För vart och ett av dessa har kollegiet lagt fast delmål.
Resultatredovisningen indikerar att målen i verksamheten har uppnåtts. Några
slutsatser avseende produktivitet och styckkostnad har inte dragits när det
gäller utrikeshandel och handelspolitik med hänvisning till verksamhetens
karaktär. Styckkostnader har dock beräknats för de olika delarna av den
näringsrättsliga verksamheten. I redovisningen påpekas att kollegiet har satsat
på att höja kvaliteten på sina produkter. Kvalitetsbedömningar med ledning av
synpunkter från de olika verksamheternas avnämare har gjorts för resp.
delområde.
Årsredovisningen indikerar också att de ekonomiska resultaten i verksamheten
är tillfredsställande. Jämfört med föregående budgetår har kostnaderna i löpande
priser sjunkit med ca 4 %. Anslagssparandet uppgår till 3 360 000 kr, vilket
utgör ca 7 % av det tilldelade ramanslaget. I den avgiftsbelagda verksamheten
har målet om full kostnadstäckning inte uppnåtts. För revisorsverksamheten och
för de s.k. bolagsärendena har täckningsgraden beräknats till ca 70 %. För tolk-
och översättarverksamheten, för vilken full kostnadstäckning inte krävs, är
täckningsgraden ca 13 %.
RRV:s revisionsberättelse innehåller inga invändningar.
I sin anslagsframställning anför kollegiet att osäkerhet råder om vilka
resurser kollegiet kommer att behöva för att kunna bemästra den ökande mängd
delvis nya uppgifter som kan komma att läggas på kollegiet, bl.a. som resultat
av ett EU-medlemskap och av gjorda och pågående utredningar. Hänvisning görs
bl.a. till utredningen om Utrikesdeparte-mentets handelsavdelnings organisation
och dess förhållande till Kommerskollegium i ett EG-medlemskapsperspektiv,
utredningen om renodling av Kommerskollegium som handelspolitisk myndighet och
ändrad organisationstillhörighet för kollegiets näringsrättsliga verksamhet
(Statskontoret 1993:30) och utredningen om kontrollen över export av strategiskt
känsliga varor (SOU 1993:56). I avvaktan på beredningen av dessa utredningar
anser kollegiet att gällande planeringsram kan tas som utgångspunkt för
beräkning av anslaget för budgetåret 1994/95.
Regeringens överväganden

Sammanfattning

Övergripande mål

De övergripande mål som gäller för kollegiets
handelspolitiska verksamhet för treårsperioden
1991/92-1993/94 bör ligga fast. Regeringen har den
25 juni 1992 och den 22 december 1993 beslutat
att de riktlinjer och övergripande mål som gäller för
perioden skall utsträckas till att omfatta även
budgetåren 1994/95 och 1995/96. Förslag och
ställningstaganden rörande den näringsrättsliga
verksamheten redovisas under avsnitt 4.

Resurser:

Ramanslag 1994/95 41 740 000 kr

Planeringsram:

1994/95
1995/96
41 740 000 kr
41 740 000 kr

Övrigt:

Anslaget uppgår budgetåret 1993/94 till 47 230
000 kr. Beloppet har reducerats dels med 295 000
kr med anledning av det slopade
arbetsgivarinträdet, dels med 500 000 kr som en
del av beslutade besparingar under tredje
huvudtiteln. Pris- och löneomräkningen samt vissa
tekniska justeringar har beräknats till 1 251 000
kr och återlägg för räntor och amorteringar avseende
låneramen i Riksgäldskontoret har beräknats till
totalt 454 000 kr.
Resultatbedömning

Kommerskollegiets årsredovisning visar att
verksamheten bedrivs med en lämplig inriktning i
förhållande till uppsatta mål. Regeringen
konstaterar att kollegiet fortlöpande utvecklar
sitt uppföljningssystem. Kollegiets ekonomiska
resultat visar att myndigheten väl har klarat att
rationalisera sin verksamhet enligt givna
förutsättningar.
Regeringen konstaterar att Riksrevisionsverket
(RRV) inte har haft några invändningar i
revisionsberättelsen avseende Kommerskollegium.

Slutsatser

Sammantaget innebär bedömningen att de riktlinjer
avseende Kommerskollegiets handelspolitiska
verksamhet som lades fast i 1991 års
budgetproposition och preciserades i 1993 års
budgetproposition i huvudsak bör gälla även för
budgetåren 1994/95 och 1995/96.
Kommerskollegium har viktiga uppgifter på det
handelspolitiska området vad gäller
beslutsunderlag, utredningsverksamhet och
tillämpningen av regelverket. Dessa uppgifter
kommer att öka i betydelse i ett EU-medlemskap.
Regeringen har tidigare i denna proposition
redovisat att en allmän strävan mot effektivisering
inom statsförvaltningen ligger bakom avsikten att
renodla Kommerskollegium till en handelspolitisk
myndighet. Enligt regeringens mening talar också
ett EU-medlemskap för att kollegiets resurser bör
koncentreras på de handelspolitiska funktionerna.
Möjligheterna att överföra kollegiets uppgifter på
det näringsrättsliga området har därför på regeringens
uppdrag utretts av Statskontoret under 1993.
Regeringens ställningstaganden och förslag med
anledning av Statskontorets rapport (1993:30)
Kommerskollegiums näringsrättsliga verksamhet - ny
organisationstillhörighet redovisas under avsnitt
4.
I föreliggande budgetförslag har hänsyn inte
tagits till resursbehov som kan uppstå som
resultat av den nyligen avslutade Uruguayrundan
och som en följd av ett EU-medlemskap, t.ex. vad
gäller utökad utredningsverksamhet och hantering av
importlicenser. Dessa frågor kommer att behandlas
vid en senare tidpunkt, när underlag för
ställnings-taganden föreligger. Härvid avser
regeringen också överväga frågan om arbetsfördelning
mellan Utrikesdepartementets handelsavdelning och
Kommerskollegium.
I utredningen om Utrikesdepartementets
handelsavdelnings organisation och dess förhållande
till Kommerskollegium i ett
EG-medlemskapsperspektiv (Ds 1993:99), som
presenterades den 30 novem-ber 1993, finns bl.a.
förslag om ett system för långsiktig planering av
kollegiets utredande verksamhet, riktlinjer för
utredningsverksamhetens fördelning,
remissförfarande och kontakter med näringslivet.
Utredningen är under beredning.
I betänkandet Kontrollen över export av
strategiskt känsliga varor (SOU 1993:56) föreslås
bl.a. att beslut i utförselärenden enligt lagen om
strategiska produkter i princip bör delegeras till
en myndighet. I första hand skulle denna ordning
gälla de ärenden som avser export till sådana länder,
som själva deltar i de internationella
exportkontrollregimer, som ligger till grund för
den svenska regleringen. I betänkandet föreslås att
Kommerskollegium skall ansvara för dessa frågor.
Regeringen avser återkomma till dessa frågor.

TRETTONDE HUVUDTITELN

A. Länsstyrelserna m.m.

A 2. Kammarkollegiet: Myndighetsuppgifter

Under avsnitt 4 har regeringen redovisat
ställningstaganden och förslag med anledning av en
renodling av Kommerskollegium som handelspolitisk
myndighet. Till Kammarkollegiet förs verksamhet
rörande auktorisation och tillsyn av tolkar och
översättare, resegarantiärenden samt uppgiften att
fastställa taxa för yrkesmässig bostadsförmedling. De
medel som har beräknats för dessa verksamheters
kostnader, 6 200 000 kr, föreslås föras över till
detta anslag från tredje huvudtiteln, anslaget E
1. Kommerskollegium.

Bilaga 1

Sammanfattning av förslagen i
Statskontorets rapport (1993:30)
Kommerskollegiums näringsrättsliga verksamhet -
ändrad organisationstillhörighet

________

FÖRSLAG

Inför bedömningen av lämpliga placeringar av de
verksamheter som Kommerskollegiums näringsrättsliga
byrå svarar för har Statskontoret ställt upp ett
antal kriterier som bedömningsgrund. De kriterier
som ställts upp för utredningsarbetet är följande.

- De förslag som lämnas skall syfta till långsiktiga
permanenta lösningar.

- Är det möjligt att avreglera verksamhetsområdet i
fråga eller kan det förenklas på annat sätt utan att
för den skull bakomliggande intentioner med
regleringen äventyras?

- Skall verksamheten i fråga bedrivas i statlig
regi eller kan den ske i andra former?

- En grundläggande princip bör vara att ansvaret för
en verksamhet så långt möjligt bör ligga hos en
myndighet tillhörande det departement som förvaltar
lag och förordning, som reglerar verksamheten.

- En större grad av avgiftsfinansiering skall
eftersträvas.

Mot bakgrund av dessa kriterier och de överväganden
som gjorts föreslår Statskontoret:

* att regeringen i första hand prövar möjligheterna
till ökad grad av självreglering avseende
auktorisation, godkännande och tillsyn av
revisorer. Om självreglering inte bör komma till
stånd föreslår Statskontoret att Patent- och
registreringsverket övertar de uppgifter som
Kommerskollegium idag ansvarar för i fråga om
revisorsverksamheten.

* att ansvaret för auktorisation av tolkar och
översättare förs till Tolk- och översättarinstitutet.

* att Kommerskollegiums resegarantiverksamhet
tills vidare stannar kvar som en uppgift för
kollegiet i avvaktan på resultatet av den översyn
av verksamheten som Civildepartementet har
aviserat.

* att ansvaret för ärenden rörande bolag, filialer m
fl läggs på Patent- och registreringsverket.

* att regeringen bör pröva om lagen om handel med
skrot kan avvecklas. Om detta inte är möjligt
föreslår Statskontoret att överklagandeärenden rörande
handel med skrot prövas i domstol av länsrätt och
att prövningstillstånd införs för prövning i
Kammarrätten.

* att ansvaret för handläggning av ärenden rörande
tillstånd att använda officiell beteckning i
näringsverksamhet övergår till Patent- och
registreringsverket.

* att taxa för yrkesmässig bostadsförmedling
avvecklas och ersätts med registrering av
yrkesmässiga bostadsförmedlare samt tillsyn av
dessa.

* att Kommerskollegium ges fortsatt ansvar för
ärenden rörande stadgeändringar m.m. i fråga om
handelskamrar.

* att ansvaret för senator Emil Possehls
stipendiefond förs till Svenska institutet. Detta
förutsätter permutation av stipendiefondens
reglemente.

Bilaga 2

Sammanfattning av förslagen rörande auktorisations-
och tillsynsverksamhet för revisorer i Betänkandet
(SOU 1993:69) Revisorerna och EG

_______________

Statlig verksamhet eller självreglering

För auktorisation, godkännande och tillsyn av
revisorer svarar för närvarande Kommerskollegium
som tillsynsmyndighet. Utredningen har i enlighet
med sina direktiv prövat frågan om auktorisation
och tillsyn av revisorer helt eller delvis kan
administreras av någon annan myndighet eller organ
än Kommerskollegium. Denna prövning har i huvudsak
omfattat ett antal andra statliga verk nämligen
Riksskatteverket, Riksrevisionsverket,
Finansinspektionen, Patent- och
registreringsverket (PRV) och Kammarkollegium
samt några privata alternativ innefattande
medverkan av revisorernas organisationer
Föreningen Auktoriserade Revisorer (FAR) och
Svenska Revisorsamfundet (SRS). Ett tungt vägande
skäl mot en helt privat lösning är att SRS motsätter
sig en sådan, främst på den grunden att den inte
säkerställer ett tillräckligt externt inflytande och
torde förutsätta obligatoriskt medlemsskap i någon
av revisorsorganisationerna. Från FAR:s sida har
framförts alternativet samverkan i stiftelseform
mellan FAR, SRS och staten. Även mot en sådan
lösning har SRS riktat vissa invändningar.
Utredningen har på de nu angivna och vissa andra
skäl inte funnit det meningsfullt att föreslå en
privat eller delvis privat lösning. Utredningen
har kommit fram till att PRV och Kammarkollegium
kan sägas vara ungefär lika lämpliga. I valet mellan
dem har utredningen förordat Kammarkollegium om
lokalisering i Sundsvall är det alternativ PRV kan
erbjuda och i annat fall PRV.

Bilaga 3

Statskontorets rapport (1993:30)
Kommerskollegiums näringsrättsliga verksamhet -
ändrad organisationstillhörighet

Förteckning över remissinstanser
________________

Bilaga 4

Betänkandet (SOU 1993:69) Revisorerna och EG

Förteckning över remissinstanser
___________________

Utrikesdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den
17 februari 1994

Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och
statsråden B. Westerberg, Friggebo, Laurén,
Hörnlund, Olsson, Svensson, Dinkelspiel, Thurdin,
Hellsvik, Wibble, Björck, Davidson, Könberg, Odell,
Unckel, P. Westerberg, Ask

Föredragande: statsrådet Dinkelspiel

______________

Regeringen beslutar proposition 1993/94:138
Kommerskollegium m.m.

UTRIKESDEPARTEMENTET