Prop.
1993/94:124
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 27 januari 1994
Carl Bildt
Bengt Westerberg
(Socialdepartementet)
I propositionen föreslås att en ny lag om Allmänna arvsfonden ersätter
den nuvarande lagen från år 1928. Den nya lagen innehåller, i för-
hållande till nuvarande ordning, vissa ändringar och förtydliganden
huvudsakligen i fråga om arvsfondens ändamål och användningsområde,
beslutanderätten, handläggningen av arvsfondsärenden, godmanskap
samt avstående från arv.
Hittillsvarande praxis beträffande utdelande av stöd ur fonden lagfästs
i princip. Stöd skall sålunda kunna ges till verksamhet av ideell karaktär
till förmån för barn, ungdomar och personer med funktionshinder. I
första hand skall nyskapande och utvecklande verksamhet stödjas.
Sådant stöd får också, om det bedöms som särskilt angeläget lämnas till
ideella organisationers anläggningar, lokaler och utrustning. Den över-
gripande beslutanderätten beträffande stöd ur fonden föreslås ligga kvar
hos regeringen, men en ny statlig myndighet, Arvsfondsdelegationen,
inrättas. Delegationen, eller i vissa fall annan myndighet, skall besluta
om stöd ur fonden inom de ramar och efter de riktlinjer som regeringen
bestämmer. Allmänna arvsfonden skall som hittills förvaltas av Kam-
markollegiet. Reglerna om kollegiets förvaltning moderniseras och om-
arbetas språkligt. Möjligheten att återkräva stöd som inte kommer till
användning eller som används för annat ändamål än det avsedda föreslås
bli lagfäst. I samband med att fonden avstår från egendom som annars
skulle ha tillkommit fonden genom arv bör i vissa undantagsfall även ett
penningbelopp kunna avstås när det gäller att rädda egendom som har
stort kulturhistoriskt värde eller stor betydelse från naturvårdssynpunkt
1 Riksdagen 1993/94. 1 samt. Nr 124
m.m. Vidare föranleder den nya lagen om Allmänna arvsfonden följd- Prop. 1993/94:124
ändringar i föräldrabalken och lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvo-
skatt. Den nya lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 juli 1994.
Prop. 1993/94:124
1 Förslag till riksdagsbeslut.......................4
2 Lagtext..................................4
2.1 Förslag till lag om Allmänna arvsfonden..........4
2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1941:416) om
arvsskatt och gåvoskatt.....................8
2.3 Förslag till lag om ändring i föräldrabalken (1949:381) . 9
3 Ärendet och dess beredning ....................10
4 Nuvarande ordning..........................11
4.1 Allmänna arvsfondens egendom ..............11
4.2 Fondens ändamål och fondmedlens användningsområde 11
4.3 Beslut om stöd ur fonden .................. 12
4.4 Redovisning och utvärdering av beviljat stöd.......12
4.5 Återbetalningsskyldighet...................12
4.6 Förvaltning...........................13
4.7 God man ............................13
4.8 Försäljning av fondens egendom.............. 14
4.9 Arvsavstående .........................14
4.10 Överklagande .........................15
5 Allmän motivering..........................15
5.1 Utgångspunkter ........................15
5.2 Allmänna arvsfondens egendom ..............16
5.3 Arvsfondens ändamålsbestämmelse och arvsfonds-
medlens användningsområde ................ 17
5.4 Vem fördelar stöd ur arvsfonden? .............23
5.5 Handläggningen av ärenden om stöd ur fonden m.m. . 26
5.6 God man ............................29
5.7 Beslut om egendom skall tas emot.............30
5.8 Avstående av arv .......................30
5.9 Skattefrågor ..........................34
5.10 Information och uppföljning.................35
5.11 Finansiering ..........................36
6 Ikraftträdande.............................36
7 Författningskommentar .......................36
7.1 Förslaget till lag om Allmänna arvsfonden........36
7.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1941:416) om
arvsskatt och gåvoskatt....................43
7.3 Förslaget till lag om ändring i föräldrabalken (1949:381) 43
Bilaga 1 Sammanfattning av 1991 års arvs fondsutrednings
förslag Allmänna arvsfonden (SOU 1992:120) ..... 44
Bilaga 2 Betänkandets lagförslag ...................50
Bilaga 3 Sammanställning av remissyttranden över betänkande av
1991 års arvsfondsutredning (SOU 1992:120)
Allmänna arvsfonden.....................57
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 27 januari 1994 66
Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om Allmänna arvsfonden,
2. lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt,
3. lag om ändring i föräldrabalken (1949:381).
Prop. 1993/94:124
Regeringen har följande förslag till lagtext.
Härigenom föreskrivs följande
Allmänna arvsfondens egendom
1 § Allmänna arvsfonden består av egendom som tillfallit fonden genom
arv, gåva, testamente, förmånstagarförordnande i försäkringsavtal eller
genom domstolsbeslut.
Vad som sägs om egendom som har tillfallit fonden genom arv gäller
också egendom som har tillfallit fonden enligt 1 kap. 11 § lagen
(1937:81) om internationella rättsförhållanden rörande dödsbo.
2 § Av de medel som under ett räkenskapsår har tillfallit fonden skall
en tiondel läggas till fonden vid årets utgång. Återstoden och årets av-
kastning skall vara tillgängliga för utdelning från och med närmast
följande år men får också läggas till fonden.
3 § Om ett testamente eller en gåva till förmån för fonden har förenats
med villkor, beslutar Kammarkollegiet om egendomen skall tas emot.
4 § Testamente till någon annan än fonden får godkännas av Kammar-
kollegiet om det inte finns någon anledning till klander. Ett testamente,
som kan antas vara ett riktigt uttryck för arvlåtarens yttersta vilja, får
godkännas även om det finns anledning till klander.
Allmänna arvsfondens ändamål
5 § Allmänna arvsfonden har till ändamål att främja verksamhet av
ideell karaktär till förmån för barn, ungdomar och personer med funk-
tionshinder.
6 § Stöd ur fonden skall i första hand lämnas till verksamhet som är
nyskapande och utvecklande. Sådant stöd får också, om det bedöms som
särskilt angeläget, lämnas till anläggningar, lokaler och utrustning.
7 § Stöd enligt 6 § får lämnas till organisationer som bedriver ideell
verksamhet. Stöd enligt 6 § första meningen får om det finns särskilda
skäl lämnas även till en offentlig huvudman.
Stöd får inte lämnas till enskilda personer.
Stöd ur Allmänna arvsfonden
8 § Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Arvsfonds-
delegationen eller annan myndighet beslutar om fördelning av stöd ur
Allmänna arvsfonden.
9 § Ansökan om stöd ur fonden skall vara skriftlig, och innehålla de
uppgifter som behövs för att bedöma sökandens förutsättningar att få
stöd ur fonden.
Ansökan skall vara egenhändigt undertecknad av sökanden eller den-
nes ombud.
Skyldighet att hålla medel avskilda
10 § Den som har tagit emot stöd ur Allmänna arvsfonden skall, om
inte annat anges i beslutet, vara skyldig att hålla medlen avskilda.
Redovisning och återbetalningsskyldighet
11 § Den som beviljas stöd ur Allmänna arvsfonden skall föreläggas att
inom viss tid efter mottagandet av medlen skriftligen redovisa hur med-
len har använts.
12 § Stöd ur fonden skall betalas tillbaka
1. om stödet inte har förbrukats inom angiven tid eller för avsett ända-
mål,
2. om mottagaren inte inom föreskriven tid har lämnat redovisning
enligt 11 §,
3. om mottagaren genom att lämna oriktiga uppgifter eller på annat
sätt har förorsakat att stöd ur fonden har lämnats felaktigt eller med för
högt belopp och mottagaren borde ha insett detta.
13 § Om den myndighet till vilken redovisning lämnas finner att det
finns skäl att överväga ett åläggande för mottagaren att betala tillbaka
stöd ur fonden, skall ärendet överlämnas till Kammarkollegiet, som
beslutar i frågan. Kammarkollegiet får, om det finns särskilda skäl,
besluta att mottagaren helt eller delvis befrias från återbetalningsskyldig-
het.
Förvaltning
14 § Allmänna arvsfondens egendom förvaltas av Kammarkollegiet, som
en särskild fond.
15 § Fondens rätt till egendom bevakas av Kammarkollegiet. Kollegiet
för fondens talan i mål och ärenden som rör fonden.
16 § Medel som tillfaller fonden skall överlämnas till Kammarkollegiet.
Kammarkollegiet skall ta emot och granska redovisning för förvaltning
av egendom som tillfaller fonden.
God man
17 § Om det vid ett dödsfall inte finns någon annan arvinge än Allmän-
na arvsfonden eller om fonden är testamentstagare skall den som har
boet i sin vård anmäla detta till Kammarkollegiet. Kammarkollegiet
skall förordna en god man att företräda fonden vid boutredningen.
Prop. 1993/94:124
18 § God man behöver inte förordnas Prop. 1993/94:124
1. om fonden har uteslutits från arv genom testamente och Kammar-
kollegiet bedömer att det inte finns någon anledning till klander,
2. om boet har större skulder än tillgångar och det inte behövs en god
man för att ta vård om egendomen, eller
3. om egendom som har tillfallit fonden som legat utgörs av pengar.
19 § Om egendom har tillfallit fonden genom gåva som inte endast
utgörs av pengar skall Kammarkollegiet förordna en god man att ta
hand om egendomen.
20 § Kammarkollegiet skall övervaka att den gode mannen fullgör sina
uppgifter.
I fråga om god man enligt denna lag gäller vad som är föreskrivet om
sysslomän i 18 kap. handelsbalken.
Försäljning av fondens egendom m.m
21 § Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Kammarkolle-
giet beslutar om försäljning av fast egendom eller tomträtt som har till-
fallit fonden.
22 § Annan lös egendom än tomträtt skall av den gode mannen säljas på
offentlig auktion, om Kammarkollegiet inte medger annat.
Fordringar får säljas endast om de inte kan drivas in.
Om särskilda föreskrifter har lämnats genom ett testamente, skall de
tillämpas.
23 § Om det i ett dödsbo finns egendom som förvaltas av en god man
enligt 11 kap. 3 § föräldrabalken och som har tillfallit fonden, gäller
ifråga om egendomens försäljning 21 och 22 §§.
Arvsavstående
24 § Arv eller försäkringsbelopp, som har tillfallit Allmänna arvsfon-
den, får helt eller delvis avstås till någon annan, om det med hänsyn till
uttalanden av arvlåtaren eller till andra särskilda omständigheter kan
anses stämma överens med arvlåtarens yttersta vilja. Även i annat fall
får arv eller försäkringsbelopp avstås till arvlåtarens släkting eller någon
annan person som har stått arvlåtaren nära, om det kan anses skäligt.
25 § Arv som utgörs av egendom, vilken är av väsentlig betydelse från
kulturhistorisk synpunkt eller från natur- eller kulturvårdssynpunkt, får
avstås till juridisk person som har särskilda förutsättningar att ta hand
om egendomen på lämpligt sätt.
Om det finns särskilda skäl får ett belopp av det arv som tillfallit fon-
den tillsammans med sådan egendom avstås till mottagaren av denna att
användas för sådana omedelbara åtgärder som är nödvändiga för att be-
vara egendomen.
26 § Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Kammarkolle-
giet beslutar om avstående av arv och försäkringsbelopp.
27 § Den som vill att ett arv eller ett försäkringsbelopp som har tillfallit Prop. 1993/94:124
fonden skall avstås helt eller delvis, skall ansöka om detta hos Kammar-
kollegiet. Kammarkollegiet får uppdra åt länsstyrelsen i det län, där den
avlidne senast har haft sitt hemvist, att utreda frågan.
Om Kammarkollegiet inte får besluta i ärendet skall kollegiet överläm-
na handlingarna med eget yttrande till regeringen.
En ansökan om arvsavstående skall göras senast tre år efter dödsfallet
eller efter det att arvet genom preskription har tillfallit fonden.
Om en ansökan har kommit in för sent skall den avvisas.
Överklagande
28 § Kammarkollegiets beslut enligt 13 § och 27 § fjärde stycket får
överklagas till länsrätten. I övrigt får beslut enligt denna lag inte över-
klagas.
Kostnader
29 § Kostnader för fördelning av stöd ur Allmänna arvsfonden skall be-
talas ur fonden enligt de grunder som regeringen bestämmer.
30 § Kammarkollegiets kostnader för att förvalta och företräda fonden
enligt denna lag skall betalas ur fonden enligt de grunder som regering-
en bestämmer.
Redovisning till riksdagen
31 § Regeringen skall varje år före januari månads utgång lämna redo-
visning till riksdagen för hur medel från Allmänna arvsfonden har för-
delats under föregående budgetår samt ange den kommande inriktningen
av stödet.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994. Genom lagen upphävs lagen
(1928:281) om allmänna arvsfonden.
Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om
1. beslut om stöd och arvsavstående som har meddelats före ikraft-
trädandet,
2. anmälan som har gjorts till en tingsrätt enligt 7 § lagen (1928:281)
om allmänna arvsfonden före ikraftträdandet samt
3. ansökan om arvsavstående som har gjorts före ikraftträdandet.
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvo-
skatt skall ha följande lydelse.
Prop. 1993/94:124
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 §*
Skatt till staten utgår enligt denna lag för egendom, som förvärvas
genom arv eller testamente (arvsskatt) eller genom gåva (gåvoskatt).
För egendom, som förvärvas
genom att arv avstås enligt 5 §
lagen den 8 juni 1928 (nr 281) om
allmänna arvsfonden utgår arvs-
skatt till staten som om förvärvet
skett genom testamente efter den
avlidne.
För egendom, som förvärvas
genom att arv eller försäkrings-
belopp avstås enligt 24 eller 25 §
lagen (1994:000) om Allmänna
arvsfonden, utgår arvsskatt till
staten som om förvärvet skett
genom testamente efter den avlid-
ne.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.
1 Senaste lydelse 1974:857
Prop. 1993/94:124
Härigenom föreskrivs att 15 kap
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
22
Har egendom i dödsbo, vilken
har förvaltats av en god man som
avses i 11 kap. 3 §, efter pre-
skription av rätt att ta arv eller
testamente eller annars tillfallit
allmänna arvsfonden gäller i fråga
om egendomens försäljning lagen
(1928:281) om allmänna arvsfon-
den.
22 § föräldrabalken1 (1949:381)
Föreslagen lydelse
§
Har egendom i dödsbo, vilken
har förvaltats av en god man som
avses i 11 kap. 3 §, efter pre-
skription av rätt att ta arv eller
testamente eller annars tillfallit
Allmänna arvsfonden gäller i
fråga om egendomens försäljning
lagen (1994:000) om Allmänna
arvsfonden.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.
1 Balken omtryckt 1990:1526.
Allmänna arvsfonden tillkom enligt ett beslut av 1928 års riksdag i sam-
band med att kusiner och avlägsnare släktingar genom lagen (1928:279)
om arv uteslöts från arvsrätt.
Vid tillskapandet av Allmänna arvsfonden angavs som fondens ända-
mål att främja vård och fostran av barn och ungdom. Genom en lag-
ändring år 1969 utvidgades fondens bidragsändamål till att avse också
omsorg om handikappade.
I april 1987 beslutade regeringen att Barn- och ungdomsdelegationen
årligen skulle anvisas medel ur Allmänna arvsfonden för utdelning till
stöd för "fostran av ungdom" varmed i detta sammanhang avses perso-
ner i åldrarna 7-25 år.
Frågan om Allmänna arvsfondens ändamålsbestämmelse har vid flera
tillfällen varit föremål för riksdagsbehandling (se bl.a. bet.
1981/82:SoU8, 1985/86:SoU3 och 11, 1986/87:SoU18 och
1989/90:SoU29). Riksdagen har avslagit motionsförslag om att fondens
ändamål skulle utvidgas till att avse även insatser för äldre (se bet.
1988/89:SoU6). Vidare har riksdagen framhållit att stöd inte skall be-
viljas för åtgärder som det åligger stat eller kommun att bekosta och att
arvsfondens medel huvudsakligen skall användas för stöd till frivilliga
och ideella insatser.
Under de senaste åren har riksdagen vidare avslagit motionsyrkanden
(bet. 1989/90:SoU3 och 29) om att beslut rörande understöd ur Allmän-
na arvsfonden, i stället för av regeringen, skall fattas av en styrelse eller
nämnd med parlamentarisk förankring. Riksdagen har också avslagit
motionsyrkanden (bet. 1989/90:SoU29) om att medel borde återföras till
arvlåtarens kommun och att handläggningen av ansökningar om och
beviljande av medel ur Allmänna arvsfonden borde ligga på respektive
kommuns kommunstyrelse.
Med anledning av regeringens skrivelse (skr. 1989/90:131) med redo-
visning för fördelningen av medel från Allmänna arvsfonden under bud-
getåret 1988/89 uttalade socialutskottet (bet. 1989/90:SoU29) att rege-
ringen gett ändamålsparagrafen en vid tolkning och att det av det redo-
visade materialet inte gått att helt klarlägga om utdelningen av medel till
stat och kommun skett i överensstämmelse med ändamålsbestämmelsen.
Med anledning av en hemställan från utskottet gav riksdagen (rskr.
1989/90:318) regeringen till känna att en översyn borde göras av arvs-
fondens ändamålsbestämmelse.
Mot bakgrund av detta tillkallades i januari 1991 en särskild utredare
för att göra en översyn av Allmänna arvsfondens ändamålsbestämmelse
m.m. Utredaren, som antog namnet 1991 års arvsfondsutredning, läm-
nade i november 1992 betänkandet Allmänna arvsfonden
(SOU 1992:120). Betänkandet har remissbehandlats.
Prop. 1993/94:124
10
Utredarens sammanfattning av betänkandet finns i bilaga 1. De lagfor- Prop. 1993/94:124
slag som läggs fram i betänkandet finns i bilaga 2. En förteckning över
remissinstanserna och en sammanställning av remissyttrandena finns i
bilaga 3.
Det framlagda förslaget faller utanför Lagrådets granskningsområde.
Den grundläggande bestämmelsen om Allmänna arvsfondens rätt till arv
finns i 5 kap. ärvdabalken. Av 1 § framgår att kvarlåtenskap, till vilken
arvsberättigad fysisk person saknas, skall tillfalla Allmänna arvsfonden.
Närmare bestämmelser om Allmänna arvsfonden finns i lagen
(1928:281) om allmänna arvsfonden (arvsfondslagen). Enligt lagen skall
den egendom som tillfaller fonden i arv eller genom gåva eller testa-
mente utan sammanblandning med andra medel förvaltas av Kammar-
kollegiet som en särskild fond för främjande av vård och fostran av
barn och ungdom samt omsorg om handikappade. Vidare tillfaller egen
dom som utlänning efterlämnar här i riket Allmänna arvsfonden, om
egendomen enligt lagen i det land som han var medborgare i skulle
tillfalla staten, kommun, allmän fond eller inrättning.
En tiondel av de medel som under året har flutit in till fonden skall
läggas till fonden. Återstoden skall tillsammans med årets avkastning
vara tillgänglig för utdelning från och med nästföljande år. Regeringen
får, om omständigheterna föranleder det, till fonden lägga medel som är
tillgängliga för utdelning. Medel får också stå kvar för förräntning för
att delas ut under kommande år.
Om ett testamente eller en gåva till förmån för fonden förenats med
villkor, skall regeringen besluta om egendomen skall tas emot. Testa-
mente till förmån för annan än fonden får godkännas av Kammarkolle-
giet om det inte finns någon anledning till klander. Testamente, som kan
antas vara ett riktigt uttryck för arvlåtarens yttersta vilja, får godkännas
även om det finns anledning till klander.
Arvsfondens bokförda värde uppgick den 30 juni 1993 till ungefär
597 miljoner kronor och marknadsvärdet till ungefär 947 miljoner
kronor. Under budgetåret 1992/93 kom det in drygt 154 miljoner kronor
netto till arvsfonden. Det finns för budgetåret 1993/94 ungefär 175
miljoner kronor att dela ut.
4.2 Fondens ändamål och fondmedlens användningsområde
Enligt arvfondslagens ändamålsbestämmelse (1 §) skall fonden främja
vård och fostran av barn och ungdom samt omsorg om handikappade.
Understöd får inte lämnas för åtgärd som det åligger stat eller kommun
att bekosta.
11
Prop. 1993/94:124
Stöd ur fonden ges dels inom ramen för särskilt riktade satsningar från
regeringens sida - specialsatsningar - dels genom en löpande prövning
av de ansökningar som kommer in till fonden.
Ansökningar som är att hänföra till vård av barn och ungdom, fostran
av barn samt omsorg om handikappade bereds inom Socialdepartementet
och samtliga beslut fattas av regeringen.
Civildepartementet ansvarar för stöd ur Allmänna arvsfonden till
främjande av fostran av ungdomar (åldrarna 7-25 år). Barn- och ung-
domsdelegationen, som är ett rådgivande organ åt regeringen i frågor
rörande unga människors uppväxtvillkor, handlägger och fattar beslut i
dessa ärenden. Om ärendet är av principiell betydelse eller annars av
större vikt eller om det är fråga om att lämna stöd med mer än 200 000
kronor skall ärendet överlämnas till regeringen. Sådana ärenden bereds
i Civildepartementet och beslut fattas av regeringen.
Ansökningar om stöd ur fonden remitteras mer eller mindre formbun-
det till olika myndigheter och organisationer för yttrande.
I regeringskansliet (inkl. Barn- och ungdomsdelegationen) är uppskatt-
ningsvis åtta årsarbetskrafter sysselsatta med uppgifter som rör All-
männa arvsfonden. Dessa bekostas av budgetmedel.
Varje mottagare av stöd ur Allmänna arvsfonden skall, enligt beslut av
regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer, inom en
bestämd tid komma in med en redogörelse för eller utvärdering av den
verksamhet som angetts i ansökan samt en ekonomisk redovisning för
användningen av det beviljade beloppet. När det gäller privaträttsliga
subjekt skall redovisningen vara bestyrkt av behöriga revisorer. I fråga
om flerårsprojekt skall i samband med ansökan för det följande året ges
in en lägesrapport och en ekonomisk redovisning. Mottagare av större
projektstöd skall göra mera ingående utvärderingar av effekterna av
beviljat stöd. Särskilda satsningar blir vanligen föremål för mer omfatt-
ande utvärderingar.
I beslut om stöd ur arvsfonden föreskrivs att belopp som inte förbrukas
skall betalas tillbaka till fonden.
Om stöd beviljas i fråga om anläggningar m.m. föreskrivs i beslutet
att mottagaren av medlen skall förbinda sig att
a) snarast och senast inom ett år efter det att stödet beviljats fullgöra
det ändamål som avses med ansökan,
b) inom tre månader efter det att ändamålet fullgjorts till regeringen
eller den myndighet som regeringen bestämmer skicka in ett av
revisorer bestyrkt räkenskapssammandrag rörande de totala kost-
naderna för det avsedda ändamålet,
12
c) upplåta lokaler som anordnats med stödet också åt andra ungdoms-
och handikapporganisationer i den mån detta kan ske utan att det
väsentligt inkräktar på den egna verksamheten samt
d) om någon av utfästelserna under a)-c) inte fullgörs eller ont verk-
samhet som avses med stödet upphör, flyttas eller undergår väsent-
lig förändring inom tio år efter det att stödet beviljades återbetala så
stor del av stödet som regeringen bestämmer.
Om stöd har beviljats för båtar skall mottagaren förbinda sig att att se
till att båten och de ombordvarande vid färd är försedda med betrygg-
ande räddningsanordningar, att inte utan regeringens medgivande lägga
ned eller väsentligt inskränka den verksamhet, för vilken båten är av-
sedd att användas, samt att om någon av dessa utfästelser inte fullgörs
att betala tillbaka stödet eller del av det till fonden.
Allmänna arvsfonden förvaltas av Kammarkollegiet som en särskild
fond, skild från statskapitalet. Kollegiet företräder vidare arvsfondens
intressen, för talan och svarar i mål och ärenden som rör fonden. Kolle-
giet bevakar också att dödsbo, som fonden har del i, avvecklas på ett
riktigt sätt. Kollegiet får vidare godkänna testamenten till förmån för
annan än fonden samt för arvsfondens räkning under vissa förhållanden
besluta om avstående från arv och om försäljning av fast egendom eller
tomträtt som har tillfallit fonden.
Egendom som har tillfallit fonden anses närmast tillhöra staten. Fon-
dens egendom ingår dock, som nämnts tidigare, inte i den statliga bud-
geten.
Allmänna arvsfonden är som särskilt rättssubjekt skyldig att betala
statlig fastighetsskatt. Fonden har sitt säte i Stockholm och betraktas i
skattehänseende som en stiftelse.
Frågan hur stöd ur fonden skall betraktas skatterättsligt är inte regle-
rad i lag. Kontrolluppgift lämnas dock inte och stödet anses inte vara
skattepliktig inkomst.
Kammarkollegiet betalar ut beviljat stöd efter rekvisition från den som
beviljats stödet. Belopp som inte rekvirerats inom viss tid återgår till
fonden.
Kammarkollegiets kostnader för medelsförvaltningen av fonden och
avvecklingen av dödsbon m.m. betalas ur fonden. Kostnaderna för detta
uppgick under budgetåret 1992/93 till ungefär 7 miljoner kronor. Kolle-
giets förvaltning av fonden revideras av Riksrevisionsverket.
Länsstyrelserna har viss tillsynsskyldighet över stödverksamheten.
Om det vid ett dödsfall inte finns någon annan arvinge än Allmänna
arvsfonden eller om fonden är universell testa.nentstagaie skall god man
utses av allmän domstol att företräda fonden vid boutredningen (7 §
arvsfondslagen). Den gode mannen står under Kammarkollegiets tillsyn
Prop. 1993/94:124
13
och sköter det praktiska arbetet med dödsboet. När boutredningen är Prop. 1993/94:124
klar redovisar den gode mannen sin förvaltning till Kammarkollegiet
och betalar återstående medel till fonden.
Om egendom, som inte utgörs av pengar, tillfallit arvsfonden som
gåva eller legat, skall lämplig person förordnas att omhänderta och sälja
egendomen.
Kammarkollegiet beslutar om försäljning av fast egendom som tillhör
Allmänna arvsfonden, om egendomens värde är högst tio miljoner
kronor. Är värdet högre än detta belopp beslutar regeringen. Lös egen-
dom skall i princip säljas på offentlig auktion (8 § arvsfondslagen).
I vissa fall får arv som tillfallit arvsfonden avstås till någon annan (5 §
arvsfondslagen). Detta får ske om det med hänsyn till uttalanden av
arvlåtaren eller andra särskilda omständigheter kan anses stämma öve-
rens med arvlåtarens yttersta vilja. Arv får också avstås till arvlåtarens
släkting eller annan person som har stått arvlåtaren nära, om det kan
anses skäligt. Vidare får arv, som utgörs av egendom av väsentlig be-
tydelse från kulturhistorisk synpunkt eller från natur- eller kulturvårds-
synpunkt, avstås till en juridisk person som har särskilda förutsättningar
att ta hand om egendomen på ett lämpligt sätt. Däremot kan kontanta
medel inte avstås för att t.ex. ställa i ordning eller bevara sådan egen-
dom.
Beslut om avstående av arv fattas av regeringen eller, efter regering-
ens bemyndigande, av Kammarkollegiet. I vissa fall krävs riksdagens
tillstånd, nämligen om det rör sig om avstående av egendom till ctl
värde som överstiger 800 000 kronor. Kammarkollegiet får besluta om
avstående när värdet av den egendom ansökan avser enligt bouppteck-
ningen inte överstiger 500 000 kronor. Om det i ett ärende om avstå-
ende av arv uppkommer fråga av särskild vikt från allmän synpunkt,
skall Kammarkollegiet med eget yttrande överlämna ärendet till rege-
ringen för avgörande.
Om någon vill att arv som har tillfallit fonden skall avstås helt eller
delvis, skall han ge in ansökan till länsstyrelsen i det län där den döde
senast haft sitt hemvist. Länsstyrelsen skall genast underrätta Kammar-
kollegiet om ansökningen samt, sedan utredning gjorts, skicka in hand-
lingarna i ärendet tillsammans med ett eget yttrande till kollegiet. Om
kollegiet inte får besluta i ärendet skall kollegiet skicka in handlingarna
till regeringen tillsammans med eget yttrande.
För egendom som avstås enligt arvsfondslagen utgår arvsskatt till
staten som om förvärvet har skett genom testamente efter den avlidne.
14
Ett beslut om fördelning av medel ur fonden får inte överklagas. Kam-
markollegiets beslut i frågor om avstående av egendom som tillfallit
fonden får överklagas hos regeringen. I övrigt får Kammarkollegiets
beslut enligt arvsfondslagen inte överklagas (13 § arvsfondslagen).
Prop. 1993/94:124
Allmänna arvsfonden tillkom, som nämnts inledningsvis, i samband med
att kusiner och avlägsnare släktingar genom en lag år 1928 uteslöts från
arvsrätt. Begränsningen av arvsrätten ansågs kräva en särskild ordning
för att ta hand om egendom efter avlidna som inte efterlämnade närmare
släktingar och heller inte hade förfogat över kvarlåtenskapen genom
testamente.
Den år 1928 genomförda begränsningen av arvsrätten medförde en
betydande utvidgning av det allmännas arvsrätt. Frågan om använd-
ningen av det allmännas arv fick därigenom större betydelse. Utgångs-
punkten för lagregleringen av det allmännas arvsrätt blev att kvarlåten-
skap som inflyter till det allmänna på grund av att arvsberättigad släk-
ting saknas skulle tillfalla en fond, Allmänna arvsfonden, och användas
för understöd av åtgärder till främjande av samhällets barnavård. Med-
len skulle inte flyta in bland statens övriga inkomster. Skälet till detta
var att en begränsning av arvsrätten inte borde ske i syfte att bereda
staten inkomster för att täcka löpande utgifter.
Syftet med Allmänna arvsfonden har varit att den skall främja ändamål
som står de ofta förekommande testamentsändamålen nära och att främja
sådana allmännyttiga ändamål, som regelmässigt inte tillgodoses genom
anslag av allmänna medel.
Fondens ändamål avsåg alltså ursprungligen främjande av barns och
ungdomars vård och fostran. År 1969 utvidgades ändamålet till att också
avse omsorg om handikappade.
Under de år som gått sedan Allmänna arvsfonden tillskapades har
ändamålsbestämmelsen varit föremål för översyn vid flera tillfällen. I
flera riksdagsmotioner har föreslagits att fondens ändamål skall utvidgas
till att omfatta också äldre personer. Riksdagen har avslagit dessa
motionsyrkanden bl.a. med motiveringen att behovet inom de stöd-
berättigade områdena fortfarande är stort och att arvsfondens främsta
syfte - att stimulera till utveckling och prövning av nya idéer - annars
skulle motverkas.
En av huvuduppgifterna för 1991 års arvsfondsutredning har varit att
pröva hur arvsfondslagen och tillämpningen av denna motsvarar dagens
behov och framtida behov av utveckling av verksamheter för berörda
målgrupper. Utredarens uppgift har varit att utifrån rådande praxis
pröva om lagstiftningen kan förtydligas och se över om arvsfondsmed-
lens användningsområden kan få en tydligare struktur.
15
Enligt gällande ordning har regeringen delegerat vissa beslut i frågor Prop. 1993/94:124
som rör stöd ur Allmänna arvsfonden. Sålunda har bl.a. Barn- och ung-
domsdelegationen, Statens handikappråd, Statens ungdomsråd,
Socialstyrelsen och Handikappinstitutet fått disponera arvsfondsmedel
för stöd till olika projekt. Utredarens uppdrag i detta sammanhang var
att göra en analys och bedömning av effekterna av den delegering som
hittills förekommit och överväga möjligheterna att delegera även andra
grupper av arvsfondsärenden från regeringen till en lämplig myndighet.
Enligt den praxis som utvecklats kan bidrag till stat eller kommun inte
beviljas för sådana åtgärder som det åligger staten eller kommunerna att
bekosta enligt lag eller författning. Praxis innebär också att det för att
stöd skall beviljas i allmänhet krävs att det rör sig om verksamhet som
innebär förnyelse och utveckling. Stöd lämnas enligt praxis inte till
enskilda. Inte heller ges stöd till utlandsresor eller till verksamhet som
bedrivs utomlands.
Utredarens uppgift har också varit att analysera behovet av uppföljning
och erfarenhetsspridning samt föreslå åtgärder för att tillgodose dessa
behov.
Regeringens förslag: Allmänna arvsfonden består av egendom som
tillfallit fonden genom arv, gåva, testamente, förmånstagarförord-
nande i försäkringsavtal eller domstolsbeslut.
Utredarens förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Förslaget har inte kommenterats särskilt.
Enligt nuvarande ordning består Allmänna arvsfonden av egendom som
tillfallit fonden genom arv, gåva eller testamente. Det framgår alltså inte
av lagen att egendom kan tillfalla fonden genom förmånstagar-
förordnande i försäkringsavtal. Fonden kan dock vara förmånstagare
t.ex. i ett förmånstagarförordnande till "arvingar". I förordnandet kan
ha angetts att förmånstagare skall vara i första hand försäkringstagarens
make eller en namngiven person och i andra hand hans arvingar. Om
andra arvingar än Allmänna arvsfonden saknas kan försäkringsbeloppet
därigenom komma att tillfalla fonden. Sådana förordnanden är vanliga
vid både individuell försäkring och i villkorsförordnande i gruppförsäk-
ring.
Det är självklart att Allmänna arvsfonden också bör kunna tillgodogöra
sig egendom i de fall då fonden uttryckligen angetts som förmånstagare
i ett försäkringsavtal. Detta bör framgå av lagen.
16
Även medel som tillfallit Allmänna arvsfonden vid en likvidation av Prop. 1993/94:124
ett aktiebolag m.m. bör i lagen nämnas bland den egendom som ingår i
Allmänna arvsfonden.
Regeringens förslag: Allmänna arvsfonden skall ha till ändamål att
ge stöd till verksamhet av ideell karaktär till förmån för barn, ung-
domar och personer med funktionshinder. För sådana ändamål får
stöd ur arvsfonden lämnas till nyskapande och utvecklande verksam-
het. Stöd får lämnas till organisation som bedriver ideell verksamhet.
Om det finns särskilda skäl får stöd lämnas även till offentlig huvud-
man. Stöd får inte lämnas till enskilda personer. Stöd får också, om
det bedöms som särskilt angeläget, lämnas som bidrag till ideella
organisationers anläggningar, lokaler eller utrustning.
Utredarens förslag: Allmänna arvsfonden skall ha till ändamål att
utveckla och stödja verksamhet till förmån för barn, ungdomar och
handikappade. För sådant ändamål skall stöd lämnas till ideell verksam-
het. Om det finns särskilda skäl får stöd lämnas även till offentlig verk-
samhet. Stöd får inte lämnas till enskilda personer. I ett särskilt yttrande
i utredningen lämnas förslag som i princip överensstämmer med rege-
ringens.
Remissinstanserna: Majoriteten av de remissinstanser som kommen-
terat förslaget är positiva till utredarens förslag. Några remissinstanser
framhåller vikten av att en viss del av arvsfondens medel avsätts för
stöd till organisationers lokaler m.m. Barn- och ungdomsdelegationen,
Riksförbundet av intresseföreningar för schizofreni, Rädda barnen och
Röda korset tillstyrker de förslag som lämnas i det särskilda yttrandet.
Målgrupperna
De målgrupper som i dag kommer i fråga för stöd ur Allmänna arvs-
fonden är barn och ungdomar upp till 25 år samt människor med funk-
tionshinder.
Utgångspunkten vid inrättandet av Allmänna arvsfonden var att arvs-
fondsmedlen skulle gå till ett på förhand bestämt allmännyttigt ändamål.
Att ändamålet bestämdes till främjande av barns och ungdomars vård
och fostran motiverades i första hand av sociala skäl. I andra hand be-
tonades arvets viktigaste funktion, nämligen att sörja för det uppväxande
släktet och underlätta för detta att fylla sin uppgift till samhällets bästa.
Ändamålsbestämmelsens utvidgning till att omfatta också omsorgen om
funktionshindrade ansågs på sin tid vara väl förenlig med de tanke-
2 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 124
17
gångar som kommit till uttryck i samband med arvsfondslagens till-
komst. I övrigt har fondens ändamål varit klart avgränsat och inriktat på
bestämda persongrupper samt varit avsett för vissa angivna uppgifter.
Barn och ungdomar, som bor i Sverige, lever i dag huvudsakligen
under goda förhållanden. Vi har i Sverige en internationellt sett låg
spädbarns- och barnadödlighet. De flesta barn har god fysisk och psyk-
isk hälsa. Dagens barn växer upp i ett välorganiserat samhälle där deras
familjers grundläggande behov är tillgodosedda.
Men det finns också en annan bild av barnens situation i dagens väl-
färdsamhälle. Det finns t.ex. många barn som är särskilt utsatta och
sårbara till följd av missförhållanden i hemmet, funktionshinder eller
invandring. En del barn har hälsoproblem och det finns barn med olika
typer av utvecklingsavvikelser. Drogmissbruk och brottslighet bland
ungdomar är ett i dag växande problem.
Huvudansvaret för vård och fostran av barn och ungdomar ligger på
familjen. Samhällets insatser skall ses som ett komplement till hemmets
ansvar. FN:s barnkonvention är ett grundläggande dokument när det
gäller barns och ungdomars rättigheter. Konventionen omfattar i princip
alla viktiga samhällsområden som berör barn och ungdomar. Det ansvar
som samhället har för att barn och ungdomar får växa upp under goda
förhållanden kommer också till utryck genom socialtjänstlagen
(1980:620). Också i övrigt har vi i Sverige en lagstiftning som i hög
grad utgår från barns behov och rättigheter. Men det räcker inte med
lagstiftning för att tillförsäkra barn och ungdomar goda uppväxtvillkor.
För att en lagstiftning skall få fullt genomslag krävs ekonomiska och
personella resurser samt ett personligt engagemang. I framför allt sist-
nämnda hänseende spelar frivilliga och ideella krafter en stor roll.
Dagens ungdomar växer upp i ett samhälle som förändras i snabb takt.
Därmed förändras också ungdomars livsstilar och behov snabbare än
tidigare. Det internationella engagemanget ökar. Det är därför angeläget
att genom stöd ur fonden kunna stimulera en utveckling inom olika
områden som berör ungdomar, men som inte alltid kan förutses. Ung-
domars möjligheter till personligt ansvar och delaktighet i samhällsut-
veckligen är därvid centrala utgångspunkter.
Handikappfrågorna har hög prioritet i regeringens politik. På förslag
av regeringen har riksdagen beslutat om flera viktiga handikappolitiska
förbättringar, som började gälla den 1 januari 1994. Då trädde bl.a.
lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade i
kraft. Genom den ges svårt funktionshindrade personer en lagstadgad
rätt till olika insatser för stöd och service. Vid samma tidpunkt infördes
också en ny statlig stödform, s.k. assistansersättning. Ersättningen är
avsedd att täcka kostnader för personlig assistans för personer med
svåra funktionshinder. Även i andra viktiga avseenden innebär riks-
dagens beslut att stödet till funktionshindrade personer förbättras.
Trots dessa reformer och andra förbättringar som genomförts finns det
alltjämt hinder för funktionshindrades fulla delaktighet och jämlikhet i
samhället. Allmänna arvsfonden har en viktig funktion att fylla i an-
strängningarna med att undanröja dessa hinder. Genom stöd ur fonden
Prop. 1993/94:124
18
kan framför allt handikapporganisationerna och andra ideella organisa-
tioner ges möjligheter att initiera och driva försöks- och utvecklings-
projekt inom handikappområdet. Dessa projekt utgör ofta viktiga komp-
lement till de insatser som staten, kommunerna och landstingen svarar
för. Det finns åtskilliga exempel på stödformer för funktionshindrade
personer, som i dag är etablerade men som kommit till genom sats-
ningar ur Allmänna arvsfonden.
Ekonomiskt stöd från Allmänna arvsfonden har de senaste åren läm-
nats till nyskapande cch utvecklande projekt som har haft till syfte att
pröva nya verksamheter eller utveckla nya metoder i redan etablerade
verksamheter. Fondmedel har vidare lämnats för inköp av samt ny-,
om- och tillbyggnad av handikapporganisationernas rekreations- och
fritidsanläggningar. Stöd ur arvsfonden har också lämnats till lokaler för
ungdomsverksamhet, bl.a. scoutgårdar och ungdomslokaler inom tros-
samfund och idrottsrörelser. Handikapporganisationernas centrala och
regionala organisationer har beviljats stöd för att utrusta sina kanslier.
Stöd har vidare lämnats till inköp och upprustning av båtar och utbild-
ningsfartyg. Slutligen har stöd ur arvsfonden lämnats till vissa utbild-
nings- och informationsaktiviteter, bl.a. projekt med anknytning till
FN:s konvention om barnets rättigheter.
Stöd ur Allmänna arvsfonden har lämnats endast till juridiska perso-
ner, t.ex. föreningar, stiftelser och organisationer, vars verksamhet
huvudsakligen är av ideell karaktär. I en del fall har stöd lämnats till
statliga myndigheter, landsting och kommuner.
De ändamål för vilka stöd ur Allmänna arvsfonden lämnats har under
årens lopp begränsats betydligt genom den praxis som uppkommit.
Ändå har det ifrågasatts om stöd ur fonden har lämnats till verksamheter
som inte omfattas av det fastställda ändamålet för fondens verksamhet.
Bland annat har, som tidigare nämnts, socialutskottet ansett att regering-
en har gett ändamålsbestämmelsen en vid tolkning (bet. 1989/90:SoU29).
Utskottet har därvid anfört att det inte kunnat utläsas huruvida stöd har
utgått till en offentlig huvudman för verksamhet som det ålegat denne
att utföra.
Däremot torde det finnas en bred enighet om att Allmänna arvsfondens
målgrupper också i fortsättningen bör vara barn, ungdomar och personer
med funktionshinder. Inte någon remissinstans har ifrågasatt detta.
Frågan är i stället om det finns anledning att utvidga arvsfondens ända-
mål till att omfatta också andra målgrupper som kan anses ha ett särskilt
behov av bidrag, t.ex. äldre personer, flyktingar, socialt utslagna eller
brottsoffer.
Det belopp i Allmänna arvsfonden, som var tillgängligt för utdelning
uppgick budgetåret 1992/93 till cirka 166 miljoner kronor. Detta belopp
utgör mindre än en tiondels procent av årsomsättningen för den sociala
sektorn i Sverige. Allmänna arvsfonden har hittills inte varit i en sådan
situation att det för utdelning tillgängliga beloppet inte har kunnat delas
ut. Fondmedlen anses tvärtom otillräckliga. Detta har lett till att kraven
på den sökandes egeninsats undan för undan har skärpts och att en allt
hårdare prioritering görs mellan ansökningarna. Det finns alltså i dag
Prop. 1993/94:124
19
inte något utrymme för att utvidga arvsfondens ändamål till att omfatta
nya målgrupper utan att minska utrymmet för stöd till barn, ungdomar
och funktionshindrade personer.
Det finns enligt regeringens mening inte någon anledning anta att be-
hovet av stöd från Allmänna arvsfonden skulle bli mindre i framtiden
för de målgrupper som för närvarande omfattas av ändamålet med All-
männa arvsfonden.
Som tidigare anförts har syftet med Allmänna arvsfonden alltifrån
början varit att främja ändamål som står testamentsändamålen nära och
som främjar sådana allmännyttiga ändamål. Det har varit fråga om
ändamål som regelmässigt inte tillgodoses genom anslag av allmänna
medel. Arvet har traditionellt haft ett socialt syfte som gått ut på att
bidra till det uppväxande släktets underhåll och fostran.
En utvidgning av arvsfondens ändamål till ytterligare målgrupper
skulle, med oförändrad utdelningspraxis, vara ägnad att splittra den
stödverksamhet som Allmänna arvsfonden bedriver. Möjligheterna att
göra effektiva insatser på angelägna områden skulle därmed minska.
Med hänvisning till det sagda anser regeringen i likhet med utredaren
att Allmänna arvsfondens ändamål också i fortsättningen bör omfatta
endast målgrupperna barn, ungdomar och personer med funktionshinder.
Allmänna arvsfondens ändamål
Vid den granskning av rådande praxis, som utredaren har gjort, har
framkommit att Allmänna arvsfondens medel huvudsakligen har använts
för att utveckla ideell och offentlig verksamhet i fråga om barn, ung-
domar och personer med funktionshinder. Stöd ur fonden har inriktats
på initiativ till ny verksamhet och vidareutveckling av befintlig verk-
samhet.
Utredaren har föreslagit att den huvudsakliga inriktningen även i fort-
sättningen blir att utveckla verksamheter till förmån för fondens mål-
grupper. Men för att bryta funktionshindrade personers isolering, ge
dem en aktiv och meningsfull fritid samt en möjlighet till delaktighet
och minskat beroende föreslår utredaren också att fonden även i fram-
tiden skall ha möjlighet att - utan särskilt utvecklingskrav - lämna stöd
till olika investeringar som t.ex. rekreations- och fritidsanläggningar för
funktionshindrade och till utrustning av handikapporganisationernas
kanslier. Vidare bör fonden enligt utredaren, liksom nu, kunna lämna
bidrag till kostnaderna för om-, till- och nybyggnad av ungdomslokaler.
Utredaren anser också att arvsfonden även i fortsättningen skall ges
möjlighet att stödja olika informations- och utbildningsinsatser.
Allmänna arvsfondens ändamålsinriktning har alltid varit framåt-
syftande. En strävan har varit att stimulera till utveckling cch prövande
av nya idéer. Från denna utgångspunkt innebär nuvarande praxis - att i
vissa fall ge stöd åt verksamhet utan krav på förnyelse och utveckling -
ett avsteg från den principiella inriktningen av ändamålet.
Prop. 1993/94:124
20
Regeringens förslag har som utgångspunkt att stöd ur arvsfonden inte Prop. 1993/94:124
får ges till befintlig och kontinuerlig verksamhet. Enligt regeringens
uppfattning kan det dock även finnas investeringsbehov inom de ifråga-
varande målgruppernas verksamhet som är särskilt angelägna att stödja
och som inte finansieras genom statliga bidrag.
Staten ger idag bidrag till allmänna samlingslokaler. Samlingslokalerna
är till för alla målgrupper. Bl.a. kan bidrag lämnas till handikapp-
anpassning av lokaler. Därutöver finns inga särskilda statsbidrag till
lokaler, t.ex. ungdomslokaler. En särskild översyn av statens bidrag till
allmänna samlingslokaler (dir. 1993:65) pågår för närvarande. Utred-
ningen skall bl.a. belysa vilka behov som skall prioriteras när det gäller
det framtida stödet till lokaler.
Mot denna bakgrund anser regeringen att stöd ur Allmänna arvsfonden
som huvudregel endast skall lämnas till förnyande och utvecklande verk-
samhet. Dessutom kan, om det bedöms som särskilt angeläget, stöd
även kunna lämnas till ideella organisationers anläggningar, lokaler,
inventarier och utrustning, om dessa behövs för att en verksamhet skall
kunna utvecklas. Stödet skall då avse kostnader som inte kan täckas
genom statliga bidrag.
Stöd ur Allmänna arvsfonden bör inte heller i fortsättningen få lämnas
som ett allmänt drift- eller organisationsstöd.
Fondmedlens användningsområde
Vid Allmänna arvsfondens tillkomst var inriktningen att fondmedlen i
första hand skulle tas i anspråk av kommuner och landsting. Först om
det inte farms några ansökningar om stöd från kommuner eller landsting
kunde disponibelt belopp användas på annat sätt för samhällets barna-
vård. Man syftade därmed på föreningar och stiftelser, vilka hade till
uppgift att tillgodose samma syften som samhällets barnavårdande verk-
samhet. I och med den allmänna välståndsutvecklingen har kommuner
och landsting numera genom lagstiftning ålagts ett ansvar för verksam-
heter som tidigare fick stöd ur arvsfonden. Det är numera inte kommu-
nerna som dominerar bland medelsmottagarna utan de ideella före-
ningarna.
Regeringen anser det angeläget att den inriktning, som stödet ur All-
männa arvsfonden numera har, bör gälla också i fortsättningen. Fond-
medlen bör alltså bara kunna användas till verksamheter som har en
ideell inriktning.
Utredaren har föreslagit att arvsfondsmedlen i första hand skall lämnas
till ideell verksamhet. Uttrycket "ideell verksamhet" tar sikte på sådan
verksamhet som bedrivs av ett icke offentligt organ utan eget vinstsyfte
och som är befriad från statlig inkomstskatt för inkomstslaget närings-
verksamhet.
Regeringen anser, i likhet med vad som anförts i det särskilda
yttrandet, att det i lagtexten bör betonas att verksamhet som får stöd ur
fonden skall ha en ideell karaktär. Det bör alltså klart framgå att varken
kommersiell verksamhet eller offentliga åtaganden kan bli föremål för
21
stöd ur fonden. Vidare bör, som anförts i det särskilda yttrandet, marke-
ras att stöd enligt huvudregeln endast får lämnas till en organisation vars
syfte är att organisera och bedriva ideell verksamhet.
Vad därefter gäller stöd till verksamhet som bedrivs av det allmänna
skiljer man för närvarande på frivillig och obligatorisk offentlig verk-
samhet. Med frivillig offentlig verksamhet avses sådan verksamhet som
bedrivs inom ramen för det offentliga organets allmänna kompetens i
den omfattning som organet självt bestämmer. Med obligatorisk offent-
lig verksamhet avses sådan verksamhet som det allmänna är skyldigt att
tillhandahålla. I dag får, som tidigare nämnts, stöd ur arvsfonden inte
lämnas för en åtgärd, som det enligt lag eller annan författning åligger
stat eller kommun att bekosta.
Utredaren har anfört att det vid tolkningen av vad som åligger stat och
kommun att bekosta uppkommer svårigheter att närmare bestämma om-
fattningen av det allmännas ansvar. Enligt vad utredaren framhåller
tycks de bidragsbeviljande myndigheterna tolka föreskriften så att det är
möjligt att ge stöd ur arvsfonden för utveckling av verksamhet eller
försöksverksamhet inom det allmännas obligatoriska ansvarsområde.
Utredarens förslag i denna del bygger på tanken att i detta samman-
hang jämställa all offentlig verksamhet och begränsa möjligheterna att
lämna stöd ur fonden genom att föreskriva att det skall finnas särskilda
skäl för att stöd skall få lämnas till offentlig verksamhet. Enligt utreda-
rens förslag skall alltså både obligatorisk och frivillig offentlig verksam-
het i princip kunna bli föremål för stöd ur arvsfonden. Genom att införa
krav på särskilda skäl markeras att fonden inte generellt får tas i an-
språk för verksamheter som det åligger det allmänna att bekosta.
Regeringen anser att stöd ur arvsfonden bör kunna lämnas till offentlig
huvudman om det finns särskilda skäl.
Utredaren har föreslagit att stöd skall kunna lämnas till offentlig verk-
samhet. Regeringen anser emellertid att det i sammanhanget är bättre att
använda uttrycket offentlig huvudman, som i och med den snabba för-
ändring som för närvarande sker inom den offentlig finansierade
och/eller offentligt organiserade verksamheten framstår som ett mer
ändamålsenligt och flexibelt begrepp än offentlig verksamhet.
Särskilda skäl kan t.ex. vara att offentlig huvudman tillsammans med
en ideell organisation vill utveckla frivilliga och ideella insatser eller då
en kommun i samverkan med en grupper personer som inte organiserat
sig juridiskt vill utveckla en verksamhet. Villkoret bör dock även i fråga
om stöd till det allmänna vara att verksamheten har en ideell karaktär.
Stöd bör i dessa fall inte kunna lämnas till investeringar.
Prop. 1993/94:124
22
Prop. 1993/94:124
Regeringens förslag: En ny statlig myndighet, Arvsfondsdelegatio-
nen, inrättas under Socialdepartementet. Regeringen, eller efter rege-
ringens bemyndigande, Arvsfondsdelegationen eller annan myndighet
beslutar om stöd ur fonden. Stöd ur fonden beslutas inom de medels-
ramar som regeringen bestämmer och enligt regeringens riktlinjer.
Utredarens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Remissinstanserna: Majoriteten av de remissinstanser som behandlat
förslaget är positiv till utredarens förslag. Hovrätten över Skåne och
Blekinge anser dock att en nyinrättad myndighet bör vara fristående från
regeringskansliet. Alternativt bör man enligt hovrätten uppdra åt någon
befintlig myndighet, t.ex. Kammarkollegiet, att fördela arvsfondsmedel.
Statskontoret anser också att en ny myndighets kansli bör kunna knytas
till en befintlig myndighet t.ex. Socialstyrelsen. Kammarkollegiet anser
att utdelningen av stöd ur fonden skall vara mera fristående från rege-
ringen än vad utredningen föreslagit och att Kammarkollegiet är en
lämplig s.k. värdmyndighet för en Arvsfondsdelegation. Demensförbun-
det avstyrker inrättandet av en Arvsfondsdelegation på grund av risk för
dubbelarbete eftersom vissa ansökningar skall ligga kvar hos regeringen.
Även Unga synskadade är skeptiska till inrättandet av en särskild myn-
dighet eftersom den nuvarande organisationen enligt dess uppfattning
fungerat väl. Riksrevisionsverket framhåller att det finns anledning att
närmare pröva förutsättningarna för att samla allt ansvar för Allmänna
arvsfonden i en och samma organisation. Statens ungdomsråd och Sam-
arbetsnämnden för statsbidrag till trossamfund anser att fördelningen av
arvsfondsmedel i vissa fall även i fortsättningen bör kunna delegeras till
myndigheter.
Fram till år 1969 var regeringen enda beslutande organ i frågor om stöd
ur Allmänna arvsfonden. Genom en lagändring det året öppnades möj-
lighet för regeringen att i vissa fall delegera beslutanderätten till en
underordnad myndighet.
Den tillämpade ordningen - att regeringen har haft att göra de
policybetonade och samhällspolitiska ställningstagandena medan detalj-
regleringen i huvudsak flyttats över till underlydande myndigheter - har
inneburit väsentliga fördelar. Regeringen har snabbt och smidigt kunnat
leda utvecklingen, vilket har varit av stor betydelse eftersom normerna
för bidragsgivningen är mycket knapphändigt reglerade i arvsfonds-
lagen. Genom den nuvarande ordningen har anspråken på enhetlighet
och effektivitet kunnat förenas med en betydande handlingsfrihet.
Fördelningen av arvsfondsmedel har tillkommit i ett särskilt syfte och
för särskilt angivna ändamål. Regeringen anger årligen den kommande
23
inriktningen för stöd ur fonden och fattar beslut om särskilda satsningar.
Fördelningen av arvsfondsmedel sker därmed utifrån en bedömning av
vad som framstår som mest angeläget i ett allmänt samhällsperspektiv.
Man kan därför säga att arvsfonden har kommit att fylla en funktion i
barn-, ungdoms- och handikappolitiken.
Regeringen anser sammantaget att fördelarna med att ha kvar den
övergripande beslutanderätten hos regeringen är så stora att någon änd-
ring av nuvarande ordning i det hänseendet inte bör komma i fråga.
Efter en ändring i arvsfondslagen år 1969 kan regeringen alltså dele-
gera till någon arman myndighet att besluta i frågor om stöd ur Allmän-
na arvsfonden. Under 1980-talet har möjligheten att delegera tillämpats
bl.a. genom att Barn- och ungdomsdelegationen årligen fått disponera
arvsfondsmedel (numera 25 procent av disponibla utdelningsmedel) för
stöd till projekt för fostran av ungdom. Statens handikappråd har fått
medel för att kunna stödja projekt som utvecklar fritidsverksamhet för
funktionshindrade personer. Socialstyrelsen har fått medel för att stödja
projekt med syfte att utveckla modeller för arbete och sysselsättning för
funktionshindrade och för att utveckla stödet i fråga om anhöriga till
funktionshindrade personer. Statens ungdomsråd har fått regeringens
uppdrag att fördela medel till projekt som syftar till att skapa träffpunk-
ter för ungdomar. Slutligen har medel ur arvsfonden ställts till
Handikappinstitutets förfogande för att utveckla bl.a. datateknik som
kan öka funktionshindrade personers självständighet och oberoende.
Enligt regeringsformen skall i princip alla regeringsärenden avgöras av
regeringen som kollektiv. I motiveringen till denna bestämmelse anförde
departementschefen i grundlagspropositionen (prop 1973:90 s. 184) dels
att en sådan regel förutsätter att regeringens arbete kan begränsas till
sådana angelägenheter som typiskt sett kräver ett ställningstagande från
regeringsorganet, dels att det var angeläget att arbetsmängden ytterligare
reduceras genom decentralisering av ärendegrupper.
Även om alltså den övergripande och policybetonade beslutanderätten
i fråga om stöd ur fonden enligt vår mening bör ligga kvar hos rege-
ringen finns det skäl att överväga en delegering av de arvsfondsärenden
som typiskt sett inte kräver ett ställningstagande från regeringens sida.
Det gäller t.ex. alla detaljärenden där det bildats en fast praxis.
Enligt nuvarande ordning förekommer alltså viss delegation av be-
slutanderätten till andra organ. Enligt utredaren fungerar delegationen
tillfredsställande på ungdomssidan. Detta har uppenbarligen att göra
med att delegationen skett till ett organ som varit nära knutet till rege-
ringskansliet, Barn- och ungdomsdelegationen. Någon motsvarighet till
en sådan delegation finns inte på handikappområdet.
En mera allmän decentralisering av beslutanderätten är enligt rege-
ringens uppfattning ägnad att skapa oenhetlighet vid prövningen av arvs-
fondsärenden. Möjligheterna att väga olika behov mot varandra skulle
minska. Dessutom skulle möjligheterna till uppföljning och erfarenhets-
spridning kunna försvåras. Om beslutandemyndigheten inte är knuten till
regeringen skulle man dessutom gå miste om den dialog mellan rege-
ringskansliet och berörda samhällssektorer, som är så viktig i samman-
hanget.
Prop. 1993/94:124
24
Regeringen anser därför i likhet med utredaren och de flesta remissin-
stanser att övervägande skäl talar för att arvsfondsärenden, som inte har
en övergripande policykaraktär, delegeras till en särskild myndighet.
Regeringen bör dock ha möjlighet att delegera beslutanderätten i arvs-
fondsärenden även till andra myndigheter, exempelvis Statens ungdoms-
råd. Denna möjlighet kan utnyttjas om det skulle anses ändamålsenligt i
vissa särskilda typer av ärenden.
Regeringen föreslår att en ny myndighet skapas benämnd Arvsfonds-
delegationen. Delegationen bör ha till huvudsaklig uppgift att fördela
medel ur Allmänna arvsfonden, att följa upp projekt som beviljats stöd
samt att informera allmänheten om arvsfondens ändamål och fondmed-
lens användningsområde (se vidare avsnitt 5.10). Det bör, efter samma
modell som gäller för Barn- och ungdomsdelegationen, i en särskild
förordning närmare regleras vilka uppgifter delegationen skall ha.
Regeringens förslag innebär sammanfattningsvis följande. Varje år
skall regeringen fatta beslut om övergripande principer för fördelningen
av medel ur Allmänna arvsfonden. Ansökningar om stöd ur Allmänna
arvsfonden ställs till Arvsfondsdelegationen eller den myndighet som
handlägger ifrågavarande ärenden om stöd ur arvsfonden. Beslut i ären-
den av principiell betydelse eller annars av större vikt skall överlämnas
till regeringen. Likaså skall ärenden i fråga om stöd som rör betydande
belopp överlämnas till regeringen. Ett riktmärke bör därvid vara att om
stödet väntas överstiga 300 000 kronor i dagens penningvärde bör ären-
det överlämnas till regeringen.
Arvsfondsdelegationen bör vara en statlig myndighet inom regerings-
kansliet. Delegationen bör bestå av tjänstemän inom regeringskansliet
och bör organisatoriskt sortera under Socialdepartementet. Ledamöterna
i delegationen bör utses av regeringen. Beredningen av ärendena om
stöd ur arvsfonden bör liksom hittills ske inom resp, fackdepartement
(Socialdepartementet och Civildepartementet).
Frågor om stöd ur Allmänna arvsfonden som Arvsfondsdelegationen
har att pröva bör kunna överlåtas åt ordföranden, åt någon annan leda-
mot eller åt en grupp av ledamöter.
Utredaren har föreslagit att beslut om stöd ur fonden fattas sektorsvis
genom att särskilda beslutsenheter för målgrupperna barn, ungdomar
och personer med funktionshinder inrättas inom Arvsfondsdelegationen.
Grunden för förslaget är att möjliggöra korta handläggningstider och
täta beslutstillfällen.
Den möjlighet att delegera beslutsfattande till ordförande eller leda-
möter som föreslås kan enligt regeringens mening fylla samma funktion
som en sektorsvis uppdelning. Det finns därför inte skäl att göra den typ
av ärendeindelning som utredaren föreslagit.
Prop. 1993/94:124
25
Prop. 1993/94:124
Regeringens förslag: Ansökningsförlarandet och skyldigheten att
redovisa hur arvsfondsmedlen har använts lagregleras. Redovisning-
en av användningen av medlen sker till Arvsfondsdelegationen eller
den myndighet som annars beviljat stödet. Den som har tagit emot
stöd ur Allmänna arvsfonden skall vara skyldig att hålla medlen
avskilda om inte annat föreskrivs i beslutet om stöd. Arvsfondsmedel
som inte har förbrukats inom föreskriven tid eller för av sett ändamål
skall betalas tillbaka. Om mottagaren har förorsakat att stöd ur fon-
den felaktigt har lämnats eller lämnats med för högt belopp och han
borde ha insett detta skall han betala tillbaka det som betalats ut för
mycket.
Kammarkollegiet beslutar om återbetalning av stöd ur fonden och
får helt eller delvis efterge återbetalningsskyldigheten om det finns
särskilda skäl.
Utredarens förslag: Överensstämmer i princip med regeringens. Ut-
redaren har dock ansett att frågan om återbetalning skall prövas av
Arvsfondsdelegationen.
Remissinstanserna: De remissinstanser som uttalat sig tillstyrker för-
slaget.
Ansökningsförfarandet
Enligt nuvarande ordning finns det inte några bestämmelser om själva
ansökningsförfarandet. Utredaren har funnit att denna ordning inte är
tillfredsställande. Ansökningarna är ofta inte kompletta och hand-
läggarna av arvsfondsärenden måste sätta av mycket tid för att hjälpa
allmänheten till rätta.
Regeringen anser i likhet med utredaren att det är ändamålsenligt att i
en ny arvsfondslag införa allmänna bestämmelser om vad en ansökan
skall innehålla. Detaljerade föreskrifter i detta hänseende bör införas i
en arvsfondsförordning.
Regeringen föreslår att en ansökan om stöd ur arvsfonden alltid skall
göras skriftligen hos Arvsfondsdelegationen eller den myndighet scm
har att handlägga ifrågavarande ärenden. Om ärendet är av sådan
karaktär att det är regeringen som skall besluta i ärendet skall det
lämnas över till regeringen. En ansökan skall innehålla de uppgifter som
behövs för att bedöma sökandens rätt till stöd ur fonden. Vilka särskilda
uppgifter som behövs bör framgå av en arvsfondsförordning. Ansökan
skall vara undertecknad av sökanden eller dennes ombud.
26
Om en ansökan inte uppfyller föreskrifterna bör sökanden få en möj- Prop. 1993/94:124
lighet att komplettera den. Om sökanden inte följer en sådan anmaning
får ansökan prövas i befintligt skick.
Skyldighet att hålla arvsfondsmedel avskilda
Om utmätning görs hos den som har tagit emot stöd ur Allmänna arvs-
fonden eller om denne går i konkurs kan arvsfondsmedlen komma att
tas i anspråk för att täcka dennes skulder. Med hänsyn till ändamålet
med Allmänna arvsfonden är det enligt regeringens uppfattning mycket
otillfredställande om arvsfondsmedlen kan användas för att täcka skulder
som inte har samband med det ändamål för vilket arvsfondsmedel be-
viljats.
Enligt 3 kap. 3 § konkurslagen (1987:632) ingår i ett konkursbo all
egendom som tillhörde gäldenären vid konkursutbrottet eller som till-
faller denne under konkursen och som är sådan att den kan utmätas.
Egendom som finns hos gäldenären vid konkursutbrottet anses tillhöra
denne om det inte framgår att egendomen tillhör någon annan. Den som
äger egendom som finns i gäldenärens besittning har rätt att få ut denna.
Sådan s.k. separationsrätt gäller bl.a. egendom till vilken äganderätten
inte har övergått till gäldenären samt gods som innehas i kommission. 1
fråga om kontanta medel har ägaren separationsrätt om det rör sig om
s.k. redovisningsmedel. Med redovisningsmedel avses medel som gälde-
nären har tagit emot för annans räkning med skyldighet att redovisa för
dem (se lagen [1944:181] om redovisningsmedel). Enligt huvudregeln
krävs för separationsrätt att gäldenären har avskilt medlen t.ex. genom
att sätta in dem på ett särskilt bankkonto.
Stöd ur Allmänna arvsfonden utgör normalt inte redovisningsmedel
hos mottagaren. Att mottagaren är skyldig att i förhållande till den
beviljande myndigheten redovisa hur medlen använts, ändrar inte detta
förhållande, eftersom medlen tagits emot för egen räkning. Någon sepa-
rationsrätt på den grunden finns alltså i allmänhet inte.
För att gäldenärens egendom skall anses ingå i konkursboet krävs
emellertid också att den kan utmätas. Enligt 5 kap. 6 § utsökningsbalken
får medel som för särskilt angivet ändamål har anvisats gäldenären av
staten, kommun eller annan menighet eller av samfund, stiftelse eller
inrättning med allmännyttigt syfte eller har samlats in bland allmän-
heten, inte mätas ut om det skulle strida mot det angivna ändamålet.
Om medlen har betalats ut gäller utmätningsförbudet dock bara så länge
medlen hålls avskilda.
Med hänvisning till det sagda bör det införas en lagstadgad skyldighet
för den som har tagit emot stödet att hålla medlen avskilda. Detta kan
ske t.ex. genom att pengarna sätts in på ett separat bankkonto där det
särskilda ändamålet anges. Om medlen hålls avskilda kan de inte ut-
mätas och ingår därmed inte heller i mottagarens konkursbo. I vissa fall
skulle dock en sådan skyldighet kunna vara onödigt betungande för
mottagaren, exempelvis om det rör sig om endast ett mindre belopp. I
ett sådant fall bör det kunna anges i beslutet om stöd att medlen inte
behöver hållas avskilda.
27
Redovisning
När stöd lämnas ur Allmänna arvsfonden är det av stor betydelse att det
sker en kontroll av hur medlen har använts. Denna uppföljning är viktig
dels för att kunna få bekräftat att det projekt som en ansökan avsett
verkligen har genomförts, dels för att kunna ta till vara de erfarenheter
som projektet gett i syfte att förbättra situationen för barn, ungdomar
och funktionshindrade personer.
Enligt nuvarande ordning finns inga lagföreskrifter om redovisnings-
skyldighet. I beslutet om stöd föreskrivs att sökanden inom en viss tid
skall lämna en redogörelse för verksamheten/proj ektet och/eller ett av
revisor bestyrkt räkenskapssammandrag rörande kostnaderna för ända-
målet. Till beslutet fogas anvisningar angående redovisning av stödet.
Skyldigheten att redovisa mottagna arvsfondsmedel bör lagregleras.
Redovisning bör ske till Arvsfondsdelegationen eller den myndighet som
annars beviljat stödet. Det bör ankomma på respektive myndighet att
meddela närmare anvisningar om vad en redovisning skall innehålla.
Utredaren har i detta sammanhang också föreslagit en regel enligt
vilken Arvsfondsdelegationen skulle få granska hur mottagaren har an-
vänt stödet ur arvsfonden. I det syftet skulle delegationen få kräva in
upplysningar och handlingar och få tillträde till områden och andra
lokaler än bostäder för att utföra granskningen. För att genomföra åt-
gärderna skulle delegationen få begära handräckning av kronofogdemyn-
digheten. Förslaget har avstyrkts av Sveriges advokatsamfund. Rege-
ringen anser att de föreslagna befogenheterna skulle utgöra alltför in-
gripande åtgärder i det sammanhang som det här är fråga om. Rege-
ringen finner därför att det får anses tillfyllest att den ansvariga
myndigheten har möjlighet att kräva in en redovisning av hur stödet har
använts och, om en tillfredsställande sådan inte inkommer, aktualisera
frågan om återkrav av stödet.
I enlighet med riksdagens beslut (bet. 1989/90:SoU3, rskr. 1989/90:14)
skall regeringen till riksdagen regelbundet lämna en samlad redovisning
för hur Allmänna arvsfondens medel fördelats under det gångna budget-
året. En redovisning bör enligt vad socialutskottet uttalat (bet.
1991/92:SoU13) innehålla både en analytisk redogörelse för medelstill-
delningen och en detaljerad sammanställning över beviljade ansök-
ningar. Vidare bör den kommande inriktningen av stödet också redo-
visas.
Också regeringens redovisningsskyldighet till riksdagen bör lagreg-
leras.
Återbetalningsskyldighet
Skyldigheten att under vissa omständigheter betala tillbaka arvsfonds-
medel är enligt nuvarande ordning inte reglerad. Utredaren har påpekat
att det sätt på vilket återbetalningsskyldigheten i dag är konstruerad har
många brister. Regeringen anser i likhet med utredaren att återbetal-
ningsskyldigheten bör lagregleras.
Prop. 1993/94:124
28
En skyldighet att betala tillbaka arvsfondsmedel helt eller delvis bör Prop. 1993/94:124
kunna föreligga i följande situationer:
a) medlen förbrukas inte inom föreskriven tid,
b) medlen används inte för angivet ändamål,
c) mottagaren av stödet underlåter att inom föreskriven tid och på
föreskrivet sätt lämna redovisning av hur arvsfondsmedlen har an-
vänts eller
d) mottagaren har lämnat oriktiga uppgifter i sin ansökan eller har på
annat sätt förorsakat att medel ur fonden har lämnats felaktigt eller
med för högt belopp och har bort inse detta.
En återbetalningsskyldighet bör om det finns särskilda skäl kunna helt
eller delvis efterges.
Frågan om återbetalning och eftergift bör prövas av den myndighet
som har att företräda fonden, nämligen Kammarkollegiet. För det fall
att Arvsfondsdelegationen eller den myndighet som annars beviljat
stödet finner att det kan finnas skäl att överväga återbetalningsskyldighet
bör ärendet överlämnas till Kammarkollegiet som beslutar i frågan.
Kammarkollegiets beslut i fråga om återbetalningsskyldighet bör få
överklagas till länsrätten. Detsamma bör gälla kollegiets beslut rörande
eftergift av återbetalningsskyldigheten.
Regeringens förslag: God man för Allmänna arvsfonden förordnas
av Kammarkollegiet i stället för av tingsrätten.
Utredarens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Remissinstanserna: De remissinstanser som har uttalat sig har till-
styrkt förslaget.
Om det då ett dödsfall inträffar inte finns någon annan arvinge än All-
männa arvsfonden eller om arvsfonden är universell testamentstagare
skall den som har boet i sin vård anmäla förhållandet till tingsrätten.
Rätten skall utse en god man med uppgift att företräda arvsfonden vid
boutredningen. Kammarkollegiet skall övervaka att den gode mannen
behörigen fullgör sina skyldigheter.
Utredaren har föreslagit att ärendena om förordnande av god man
flyttas över från tingsrätterna till Kammarkollegiet. Det huvudsakliga
skälet för detta är att en sådan överflyttning utgör ett led i strävandena
att befria de allmänna domstolarna från uppgifter som inte har med rätt-
skipning att göra. Ett annat skäl är att Kammarkollegiet därmed får
möjlighet att se till att de gode män som förordnas är kompetenta för
uppgiften.
Regeringen ansluter sig till utredarens förslag.
29
Enligt den föreslagna ordningen blir den gode mannen mer att betrakta Prop. 1993/94:124
som en uppdragstagare åt Kammarkollegiet än enligt nuvarande ordning.
Förhållandet mellan Kammarkollegiet och den gode mannen blir ett rent
uppdragsförhållande och bygger på ett ömsesidigt förtroende. Reglerna
i 18 kap. handelsbalken om sysslcinän gäller i tillämpliga delar för god
man enligt arvsfondslagen.
Någon rätt att överklaga ett beslut om förordnande eller entledigande
av god man behövs inte.
Regeringens förslag: Uppgiften att besluta om viss egendom skall
tas emot flyttas från regeringen till Kammarkollegiet
Utredarens förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna har inte uttalat sig i deima fråga.
Om ett testamente eller en gåva till förmån för fonden har förenats med
villkor, beslutar regeringen enligt nuvarande regler huruvida egendomen
skall tas emot. Ett sådant beslut är enligt regeringens uppfattning inte
typiskt sett av den övergripande eller policybetonade karaktär som
kräver ett ställningstagande av regeringen. Snarare är ett sådant ärende
av den arten att det lämpligen kan ingå bland Kammarkollegiets förvalt-
ningsuppgifter att pröva. Det bör därför anförtros åt Kammarkollegiet
att pröva om egendom i nu förevarande fall bör tas emot.
Regeringens förslag: Arv eller försäkringsbelopp, som har tillfallit
Allmänna arvsfonden, får i vissa fall helt eller delvis avstås till
någon annan. Arv som utgörs av egendom, vilken är av väsentlig
betydelse från kulturhistorisk synpunkt eller från natur- eller kultur-
vårdssynpunkt, får avstås till juridisk person som har särskilda förut-
sättningar att ta hand om egendomen på lämpligt sätt. Ingår även
pengar i ett sådant arv får, om det finns särskilda skäl, ett belopp
avstås till mottagaren av egendomen. Beslut om avstående av arv
fattas av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Kammar-
kollegiet, och skall inte i något fall vara beroende av tillstånd från
riksdagen. Ansökan om arvsavstående görs hos Kammarkollegiet.
Ansökningstiden skall vara begränsad till tre år efter dödsfallet eller
från det att arvet tillfallit arvsfonden genom preskription.
30
Utredarens förslag: Överensstämmer med regeringens. Prop. 1993/94:124
Remissinstanserna: Tillstyrks huvudsakligen av de remissinstanser
som uttalat sig.
Avstående av arv eller försäkringsbelopp
Arv som har tillfallit Allmänna arvsfonden får helt eller delvis avstås till
annan, om det med hänsyn till uttalanden av arvlåtaren eller andra sär-
skilda omständigheter kan anses stämma överens med arvlåtarens ytter-
sta vilja. Också i andra fall får arv avstås till arvlåtarens släkting eller
annan person som har stått arvlåtaren nära om det kan anses skäligt. Det
finns inte någon anledning att ändra på den ordningen.
Enligt nuvarande ordning finns ingen laglig möjlighet att avstå försäk-
ringsbelopp som utfaller efter arvlåtarens död och som inte ingår i den-
nes kvarlåtenskap. Enligt vad som framgår av 1 § förslaget till ny arvs-
fondslag består Allmänna arvsfonden av bl.a. egendom som har tillfallit
fonden genom förmånstagareförordnande i försäkringsavtal. Det är en-
ligt regeringens uppfattning konsekvent och rimligt att försäkringsbelopp
bör kunna avstås på samma sätt som arv. Det bör därför införas en
möjlighet att avstå också ett försäkringsbelopp som utfaller efter arv-
låtarens död och som inte ingår i dennes kvarlåtenskap.
Arvsavstående för kulturhistoriska ändamål m.m.
Arv som utgörs av egendom, vilken är av väsentlig betydelse från kul-
turhistorisk synpunkt eller från natur- eller kulturvårdssynpunkt, får
enligt nuvarande ordning avstås till en juridisk person som har särskilda
förutsättningar att ta hand om egendomen på lämpligt sätt. Någon laglig
möjlighet att dessutom avstå pengar för att ställa i ordning egendomen
finns inte.
Möjligheten att avstå egendom, som är av kulturellt intresse, infördes
år 1981. Sedan dess har i genomsnitt sju beslut om avstående fattats
varje år på denna grund. I några fall har, trots bristande lagstöd, också
kontanta belopp avståtts. Sedan regeringen i ett beslut år 1991
(C 90/1384/ST) förklarat att ett kontant belopp inte kan avstås i nu före-
varande fall, har sådana utbetalningar upphört.
Den nuvarande ordningen bygger på tanken att det är angeläget att
egendom som har ett kulturellt intresse eller ett värde från naturvårds-
synpunkt kan övertas av institutioner och organisationer som har sär-
skilda förutsättningar att ta hand om egendomen på ett lämpligt sätt. Om
egendomen måste säljas till högsta möjliga pris kan detta syfte mot-
verkas.
Regeringen anser att det inte finns anledning att ha en annan uppfatt-
ning i dag än när möjligheten infördes. Med hänsyn till att avståenden
på ifrågavarande grund förekommit endast i ringa omfattning påverkar
sådana avståenden uppenbarligen inte i någon nämnvärd grad arvsfon-
31
dens understödjande verksamhet. Någon ändring i fråga om möjligheten Prop. 1993/94:124
att avstå egendom för kulturella eller naturvårdande ändamål föreslås
därför inte.
Enligt nuvarande ordning finns dock som nämnts inte någon möjlighet
att betala kontanta medel i samband med avstående för kulturella eller
naturvårdande ändamål. Detta har tydligen i många fall bidragit till att
institutioner och sammanslutningar - t.ex. museer, bibliotek och hem-
bygdsgårdar - inte ansett sig kunna ta emot egendom eftersom man har
saknat resurser för finansiering av nödvändiga upprustningsåtgärder. Ett
förbud mot avstående av kontanta belopp i dessa fall tycks alltså mot-
verka syftet med möjligheten att avstå egendom som har kulturellt eller
naturvårdande intresse.
Regeringen ansluter sig till utredarens förslag att det bör inferas en
laglig möjlighet att kunna avstå kontanta belopp i förevarande fall. Möj-
ligheten bör dock vara starkt begränsad. Avståendet av kontanta medel
bör bara få ske när det är aktuellt med omedelbara och nödvändiga
åtgärder för egendomens fortsatta bestånd t.ex. takläggning, flyttning av
egendomen, konservering eller restaurering av egendomen. Det bör inte
komma i fråga att avstå belopp för normalt underhåll och drift av egen-
domen. Kontanta medel bör därför bara få avstås när det finns särskilda
skäl.
Regeringen föreslår alltså sammanfattningsvis att kontanta medel i
förevarande sammanhang skall kunna avstås om det föreligger särskilda
skäl.
Ansökan om arvsavstående
Den som önskar att arvsfonden skall avstå från arv, skall enligt gällande
regler ge in en ansökan till länsstyrelsen i det län där den döde senast
haft sitt hemvist. Länsstyrelsen skall underrätta Kammarkollegiet om
ansökningen och utreda frågan om arvsavstående samt med eget yttrande
överlämna ärendet till kollegiet.
Enligt nuvarande ordning finns inte någon tidsfrist inom vilken en
ansökan om arvsavstående skall göras. I de fall då det inte kan utrönas
om den döde har efterlämnat arvinge eller annan arvsberättigad som
före arvsfonden är berättigad till arvet kan avsevärd tid förflyta innan en
ansökan görs. Detta har att göra med att det i sådana fall skall utfärdas
en kungörelse i Post- och Inrikes Tidningar med anmaning till okända
arvingar att göra sin rätt till arvet gällande inom fem år från den dag,
då kungörelsen var införd i tidningen (16 kap. 2 § ärvdabalken).
Den nuvarande ordningen medför olägenheter för bl.a. arvsfondens
medelshantering i och med att det för lång tid kan vara svävande om
medlen ingår i arvsfonden eller inte. Regeringen ansluter sig därför till
utredarens förslag att begränsa den tid inom vilken en ansökan om arvs-
avstående skall göras till tre år. Tiden skall räknas från dagen för döds-
fallet eller, om arv tillfallit fonden genom den tidigare nämnda femårs-
preskriptionen, från den dag då arvet tillfallit fonden.
32
Införandet av en ansökningsfrist medför att en prövning måste ske om Prop. 1993/94:124
ansökan om arvsavstående har gjorts i rätt tid. Eftersom det är Kam-
markollegiets uppgift att bevaka preskription i förevarande fall är det
ändamålsenligt att ansökningar om arvsavstående ges in till kollegiet.
Kollegiets uppgift blir i detta sammanhang att avvisa en för sent inkom-
men ansökan.
I de fall en ansökan skall prövas i sak finns det i flertalet fall behov av
att förhållandena utreds av länsstyrelsen i det län där den döde senast
har haft sitt hemvist. Länsstyrelsens medverkan i ärenden om arvsavstå-
ende bör alltså finnas kvar i sådana fall. Detta bör ske på så sätt att
Kammarkollegiet efter prövning att ansökan kommit in i rätt tid, får
överlämna ärendet till vederbörande länsstyrelse för utredning. Länssty-
relsen får därefter i enlighet med nuvarande ordning redovisa utred-
ningsresultatet för Kammarkollegiet.
Beslut om arvsavstående
Beslut om avstående fattas av regeringen eller, efter regeringens bemyn-
digande, Kammarkollegiet. Utan riksdagens tillstånd får beslut inte
fattas om att till någon avstå egendom till ett värde överstigande
800 000 kronor.
Beslut om avstående av arv som har tillfallit arvsfonden får enligt 4 §
förordningen (1988:913) om instruktion för Kammarkollegiet fattas av
kollegiet när någon har ansökt om att egendom skall avstås och värdet
av egendomen enligt bouppteckningen inte överstiger 500 000 kronor.
Om det i ett ärende om arvsavstående uppkommer en fråga av särskild
vikt från allmän synpunkt, skall Kammarkollegiet överlämna ärendet
tillsammans med eget yttrande till regeringen.
Någon anledning att ändra på nuvarande ordning i fråga om regering-
ens beslutanderätt vid avstående av arv finns inte. Liksom nu bör rege-
ringen också kunna bemyndiga Kammarkollegiet att besluta i vissa ären-
den om arvsavstående. Med hänsyn bl.a. till penningvärdets utveckling
föreslås dock att beloppsgränsen höjs från 500 000 kronor till 2 000 000
kronor. Beloppsgränsen bör kunna höjas i framtiden om penningvärdets
utveckling föranleder det.
I sin beredning av ärenden om arvsavstående bör Kammarkollegiet ta
in yttranden från närmast berörda fackmyndigheter, t.ex. Riks-
antikvarieämbetet när det gäller avstående för kulturhistoriska ändamål.
Enligt nuvarande arvsfondslag får Kammarkollegiets beslut i fråga om
avstående av egendom som har tillfallit fonden överklagas till regeringen
(13 § arvsfondslagen). Ett sådant beslut är helt beroende av en
skönsmässig bedömning. Det kan inte antas att en överinstans skulle
kunna göra en säkrare bedömning i frågan än vad Kammarkollegiet
gjort. Möjligheten att överklaga Kammarkollegiets beslut i sådana frågor
bör därför avskaffas.
När det gäller riksdagens inflytande över vissa beslut om arvsavståen-
de kan konstateras att det enligt nuvarande ordning endast är ett fåtal
ärenden som kommer under riksdagens prövning. Något behov av att
3 Riksdagen 1993/94. 1 samt. Nr 124
33
behålla en sådan lagregel finns knappast. Det föreslås därför att den Prop. 1993/94:124
gällande regeln om inhämtande av riksdagens tillstånd i fråga om arvs-
avstående inte får någon motsvarighet i den nya lagen.
Regeringens förslag: För egendom som förvärvas genom att All-
männa arvsfonden avstår från arv skall även i fortsättningen arvs-
skatt tas ut. Stöd ur Allmänna arvsfonden skall även i fortsättningen
vara fritt från inkomstskatt utan att det behöver anges uttryckligen.
Utredarens förslag: För egendom som förvärvas genom att arvsfonden
avstår från arv som är av väsentlig betydelse från kulturhistorisk syn-
punkt eller från natur- eller kulturvårdssynpunkt med eventuellt till-
hörande kontantbelopp uttas inte arvsskatt medan förvärv som sker på
grund av avstående av annat skäl liksom tidigare skall vara arvsskatte-
pliktigt. Stöd ur Allmänna arvsfonden undants uttryckligen från in-
komstskatteplikt.
Remissinstanserna: Kammarkollegiet anser att man bör avvakta den
översyn av arvs- och gåvoskattelagen som är aktuell och att frågan om
skattebefrielse tills vidare, liksom för närvarande, bör lösas dispens-
vägen.
Om någon förvärvar egendom genom att Allmänna arvsfonden avstår
från arv utgår arvsskatt för förvärvet (1 § andra stycket lagen
(1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt (AGL). Denna ordning bör be-
hållas. Bestämmelsen innebär emellertid att också organisationer cch
föreningar som tar emot egendom som är värdefull från kulturhistorisk
eller natur- eller kulturvårdssynpunkt måste betala arvsskatt. Utredning-
en har, med hänvisning till att detta inte kan anses ligga i linje med
ändamålet med ett sådant arvsavstående, föreslagit ett undantag från
skyldigheten att betala arvsskatt i sådana fall. Frågan om en ny arvs-
och gåvoskattelag övervägs f.n. i Finansdepartementet. I avvaktan på
dessa överväganden bör någon ändring av arvsskattereglerna inte göras.
I detta sammanhang kan också, som Kammarkollegiet påpekat, hänvisas
till att regeringen enligt 58 a § AGL kan medge undantag från skatte-
plikt enligt lagen om det föreligger synnerliga skäl. Denna bestämmelse
kan tillämpas när det gäller arvsavstående av egendom med kultur-
historisk betydelse m.m.
I praxis har stöd ur Allmänna arvsfonden till följd av stödets särskilda
karaktär inte inkomstbeskattats. Denna ordning bör bestå. Detta behöver
inte särskilt anges i kommunalskatteiagen. Normalt sett kommer inte
heller gåvobeskattning ifråga, bl.a. med hänsyn till att mottagarna i de
34
flesta fall torde vara av det slaget att de är frikallade från gåvåskatte- Prop. 1993/94:124
plikt enligt AGL. Endast undantagsvis kan stödet ha karaktär av
näringsbidrag enligt bestämmelserna i punkt 9 av anvisningarna till 22 §
kommunalskattelagen (1928:370). Så kan vara fallet om bidraget avser
t.ex. upprustning av en fastighet. De nämnda reglerna innebär i så fall
att det i praktiken inte sker någon beskattning.
Regeringens bedömning: Initiativ bör tas till en tydlig och mål-
gruppsanpassad information om Allmänna arvsfonden. Metoder för
utvärdering och effektmätning av projekten bör utvecklas.
Utredarens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
bedömning.
Remissinstanserna: De remissinstanser som har uttalat sig har påpekat
vikten av utökade informationsinsatser.
Genom stöd ur Allmänna arvsfonden har många förnyelse- och utveck-
lingsprojekt kunnat påbörjas och genomföras. I många fall har på detta
sätt helt nya verksamheter kommit i gång, vilket inneburit väsentliga
förbättringar för barn, ungdomar och personer med funktionshinder.
Det är viktigt att allmänheten har kunskap om Allmänna arvsfonden,
eftersom det är bland allmänheten som de presumtiva arvlåtarna finns.
Ett betydelsefullt inslag i arvsfondens verksamhet bör därför vara att
informera om dels fondens struktur och ändamål, dels inom vilka verk-
samhetsområden som arvsfondsmedlen används och vilka effekter an-
vändningen fått. Det är också viktigt att de som kan komma i fråga för
stöd får information om arvsfondens verksamhet, utdelningspraxis samt
ansökningsförfarandet. Det bör lämpligen ankomma på Arvsfondsdele-
gationen att, i samverkan med Kammarkollegiet, svara för erforderlig
information i sammanhanget.
Ett viktigt inslag i arvsfondsverksamheten är att följa upp och utvär-
dera projekt som har utförts med stöd ur fonden. Genom att mottagarna
är skyldiga att redovisa hur arvsfondsmedlen har använts blir det möjligt
att göra en sådan uppföljning. Det bör ankomma på Arvsfondsdelegatio-
nen, att utveckla metoder för utvärdering och effektmätning utifrån
övergripande mål och syften.
35
Prop. 1993/94:124
Regeringens förslag: Kostnader för fördelning av stöd ur Allmänna
arvsfonden betalas ur fonden enligt de grunder som regeringen be-
stämmer.
Utredarens förslag: Medel för Arvsfondsdelegationens alla kostnader
anvisas över statsbudgeten.
Remissinstanserna: Riksrevisionsverket föreslår en ordning som i
huvudsak överenstämmer med regeringens förslag.
Uppgifter som rör Allmänna arvsfonden sysselsätter för närvarande åtta
årsarbetskrafter inom Socialdepartementet, Civildepartementet och Barn-
och ungdomsdelegationen. Regeringens bedömning är att personalbeho-
vet för fördelning av stöd ur fonden kommer att vara detsamma som i
dag.
Regeringskansliets kostnader för Allmänna arvsfonden bekostas över
anslag på statsbudgeten. Kammarkollegiets kostnader för att förvalta och
företräda arvsfonden, som 1992/93 uppgick till ungefär 7 miljoner
kronor, bekostas däremot av arvsfonden. Riksrevisionsverket har fram-
hållit att det inte finns några sakliga skäl till att administrativa kostnader
i arvsfonden finansieras på olika sätt. Enligt verkets uppfattning ligger
det nära till hands att dessa kostnader för arvsfonden genomgående
finansieras av fondmedel.
Regeringen delar i princip Riksrevisionsverkets uppfattning. Kostnader
för fördelning av stöd ur Allmänna arvsfonden bör betalas ur fonden
enligt de grunder som regeringen bestämmer.
Den föreslagna lagstiftningen kan lämpligen träda i kraft den 1 juli
1994.
Den nya lagen ersätter lagen (1928:281) om allmänna arvsfonden.
1 §
Paragrafen ersätter 1 § första stycket i den nuvarande lagen.
36
I paragrafens första stycke anges den egendom scm Allmänna arvs- Prop. 1993/94:124
fonden består av. Den ändringen har gjorts i förhållande till nuvarande
ordning att även egendom som tillfallit arvsfonden genom förmånstagar-
förordnande i försäkringsavtal och genom domstolsbeslut anges ingå i
fonden. Egendom kan tillfalla fonden genom domstolsbeslut i samband
med likvidation av aktiebolag (13 kap. 13 § tredje stycket aktiebolags-
lagen, 1975:1385), bankaktiebolag (10 kap. 13 § tredje stycket bankak-
tiebolagslagen, 1987:618), föreningsbank (9 kap. 14 § fjärde stycket
föreningsbankslagen, 1987:620), och försäkringsrörelse (14 kap. 14 §
fjärde stycket försäkringsrörelselagen, 1982:713).
I andra stycket, som motsvarar 14 § i den nuvarande lagen, hänvisas
till 1 kap. 11 § lagen (1937:81) om internationella rättsförhållanden
rörande dödsbo. Bestämmelsen innebär att egendom som utlänning efter-
lämnar här i riket skall tillfalla Allmänna arvsfonden, om egendomen
enligt lagen i det land där han var medborgare skulle tillfalla staten,
kommun, allmän fond eller inrättning.
2 §
Paragrafen överensstämmer i sak med 1 § andra stycket och 2 § tredje
stycket i den nuvarande lagen.
3 §
Bestämmelsen, som reglerar fallet att ett testamente eller en gåva till
fonden har förenats med villkor, motsvarar 6 § i den nuvarande lagen.
Den ändringen har gjorts att Kammarkollegiet i stället för regeringen
skall besluta om egendomen skall tas emot.
4 §
Bestämmelsen, som gäller godkännande av testamente till någon annan
än fonden, överensstämmer i sak med 4 § i den nuvarande lagen.
5 §
Paragrafen innehåller den grundläggande bestämmelsen om Allmänna
arvsfondens ändamål. Den motsvaras delvis av 1 § första stycket i den
nuvarande lagen.
Målgruppen är barn (0-11 år), ungdomar (12-25 år) och personer med
funktionshinder. Arvsfonden skall huvudsakligen främja utveckling av
verksamheter till förmån för dessa grupper.
6 §
Med begreppet nyskapande och utvecklande verksamhet avses att mar-
kera att arvsfondens ändamål är framåtsyftande och att stöd ur fonden
skall stimulera till verksamhet som innebär utveckling och prövande av
nya idéer. Sådant stöd får, om det bedöms som särskilt angeläget, läm-
nas till ideella organisationers anläggningar eller lokaler (inköp, ny-,
37
om- eller tillbyggnad) eller till utrustning. Sådana ändamål är investe- Prop. 1993/94:124
ringar inom målgruppernas områden när det gäller lokaler, utrustning
m.m. som behövs för att en verksamhet skall kunna utvecklas. Stöd får
inte lämnas som ett allmänt stöd till en löpande verksamhet.
7 §
Bestämmelsen är ny och anger att stöd skall utgå till organisationer som
bedriver ideell verksamhet. Kommersiella verksamheter kan inte få stöd,
oavsett om de i övrigt uppfyller kraven.
Om det finns särskilda skäl, skall stöd kunna lämnas också till offent-
lig huvudman. Detta skall dock endast gälla ifråga om stöd till ny-
skapande och utvecklande verksamhet. Offentlig huvudman kan således
inte få stöd till investeringar. Ett särskilt skäl kan vara att stödet utveck-
lar frivilliga och ideella insatser i anslutning till offentlig verksamhet
eller att en kommun i samverkan med ideell organisation vill förnya
eller utveckla sin verksamhet. Ett annat särskilt skäl kan vara att en
kommun i samverkan med en sammanslutning som inte är en juridisk
person vill utveckla verksamhet som bedrivs av det allmänna eller initie-
ra en ny verksamhet inom det allmännas ansvarsområde. Det bör under
inga förhållanden komma i fråga att stödet ur arvsfonden har den karak-
tären att det medverkar till en kostnadsövervältring från offentlig verk-
samhet till fonden.
I andra stycket föreskrivs att stöd inte får lämnas till enskilda perso-
ner. Privatpersoner får alltså inte beviljas stöd ur fonden vare sig för
enskilt bruk eller för ideell verksamhet.
8 §
Paragrafen anger vem som beslutar om stöd ur fonden och motsvarar
2 § första stycket i den nuvarande lagen. En ny myndighet, Arvs-
fondsdelegationen, får enligt regeringens bemyndigande, i uppdrag att i
vissa fall besluta om stöd ur fonden. Regeringen skall också kunna be-
myndiga en annan myndighet att besluta om stöd ur fonden. Den möj-
ligheten är avsedd att kunna utnyttjas om det anses ändamålsenligt i
vissa särskilda typer av ärenden. (Se vidare allmänmotiveringen avsnitt
5.5).
9§
Bestämmelsen är ny och innehåller regler om ansökningsförfarandet (se
allmänmotiveringen, avsnitt 5.5).
10 §
Bestämmelsen är ny. Den innehåller en regel om att mottagare av stöd
ur Allmänna arvsfonden är skyldig att hålla medlen avskilda. Är det
endast frågan om ett mindre belopp och det kan anses onödigt betungan-
de för mottagaren att skaffa ett särskilt konto för medlen, bör det kunna
anges särskilt i beslutet om stöd att medlen inte behöver hållas avskilda.
38
Avskiljande bör i första hand ske genom att pengarna sätts in på ett Prop. 1993/94:124
särskilt bankkonto. Om medlen hålls avskilda kan de i allmänhet inte tas
i anspråk av mottagarens borgenärer i händelse av utmätning hos denne
eller konkurs, se 5 kap. 6 § utsökningsbalken. Vid bedömningen av om
kravet på avskiljande är uppfyllt får ledning sökas i lagen (1944:181)
om redovisningsmedel. I övrigt hänvisas till allmänmotiveringen, avsnitt
5.5.
H §
Genom bestämmelsen, som är ny, införs en skyldighet för den som har
tagit emot medel ur arvsfonden att redovisa hur medlen har använts.
Föreskrifter om detta bör meddelas redan i beslutet om stöd. Av beslu-
tet bör också framgå konsekvenserna av om redovisning inte lämnas
inom föreskriven tid, dvs. att stödet i sådant fall skall betalas tillbaka till
arvsfonden. Av 13 § framgår att återbetalningsskyldigheten kan efterges
om det finns särskilda skäl.
12 §
Bestämmelsen är ny och innehåller bestämmelser om återbetal-
ningsskyldighet av medel som mottagits ur arvsfonden (se vidare all-
mänmotiveringen, avsnitt 5.5).
13 §
Bestämmelsen, som är ny, föreskriver att om den myndighet till vilken
redovisning lämnas finner att det finns skäl att överväga ett åläggande
för mottagaren att återbetala ett stöd ur fonden skall myndigheten över-
lämna ärendet till Kammarkollegiet som beslutar i frågan. Kammar-
kollegiets beslut kan överklagas till länsrätten enligt 28 §.
Om det finns särskilda skäl får Kammarkollegiet besluta att mottagaren
helt eller delvis befrias från återbetalningsskyldighet. Ett särskilt skäl
kan vara att underlåtenheten att uppfylla villkoren för stöd varit ursäkt-
lig, av ringa betydelse eller att ett återbetalningskrav skulle drabba
orimligt hårt.
14 §
I paragrafen föreskrivs att Allmänna arvsfonden skall förvaltas av Kam-
markollegiet som en särskild fond, åtskild från andra medel.
15 §
Paragrafen motsvarar 3 § i den nuvarande lagen och anger att Kammar-
kollegiet skall bevaka fondens rätt till egendom samt att Kammarkolle-
giet för arvsfondens talan i mål och ärenden som rör fonden.
39
16 § Prop. 1993/94:124
Paragrafen överensstämmer i sak med 12 § i den nuvarande lagen om
överlämnande till Kammarkollegiet av medel som tillfallit fonden och
kollegiets granskning av redovisning för förvaltning av egendomen.
17 §
Paragrafen motsvarar delvis 7 § i den nuvarande lagen och innehåller en
bestämmelse om förordnande av god man för Allmänna arvsfonden vid
dödsfall. Den ändringen har gjorts att Kammarkollegiet, i stället för
tingsrätten, skall utse god man för arvsfonden. Godmanskapet är att
anse som ett uppdragsförhållande mellan Kammarkollegiet och den gode
mannen. I uppdraget ligger bl.a. att gode mannen får driva in fordringar
som tillfallit fonden. Någon särskild bestämmelse om det behövs därför
inte (jfr 8 § andra stycket i nuvarande lag).
18 §
Bestämmelsen anger de fall då fonden visserligen är arvinge men då det
ändå inte finns anledning att förordna god man att företräda fonden vid
boutredningen.
19 §
Bestämmelsen gäller förordnande av god man då egendom tillfallit fon-
den genom gåva och motsvarar 10 § i den nuvarande lagen. Består
gåvan endast av pengar behöver dock god man inte förordnas.
20 §
Första stycket gäller Kammarkollegiets tillsyn av den gode mannen. Den
motsvarar i huvudsak 7 § andra stycket i den nuvarande lagen.
I andra stycket anges att reglerna i 18 kap. handelsbalken om sysslo-
män gäller i tillämpliga delar för god man enligt arvsfondslagen. Detta
överensstämmer med vad som gäller enligt 9 § i nuvarande arvsfonds-
lag.
21 och 22 §§
Bestämmelserna gäller realiseringen av egendom som har tillfallit fon-
den och överenstämmer huvudsakligen med 8 § i den nuvarande lagen.
Den ändringen har gjorts att möjligheten för gode mannen att utan be-
myndigande från Kammarkollegiet väcka och utföra talan om indrivning
av en fordran har slopats. Anledningen till ändringen är att god man
enligt den föreslagna ordningen blir mer att betrakta som en uppdrags-
tagare åt Kammarkollegiet än enligt nuvarande ordning eftersom det blir
Kammarkollegiet som utser den gode mannen. För att den gode mannen
skall få väcka talan krävs således att denne fått ett bemyndigande till det
av Kammarkollegiet.
40
23 § Prop. 1993/94:124
Enligt 11 kap. 3 § föräldrabalken skall god man i vissa fall förordnas i
ett dödsbo exempelvis om det krävs för att tillvarata en bortavarande
arvinges eller testamentstagares rätt, om en arvinge vistas på okänd ort
eller om arvingens namn är okänt eller om det är oklart om det finns
någon arvinge som har rätt till arv före allmänna arvsfonden. Om det i
ett dödsbo som förvaltas av en god man enligt den nämnda bestämmel-
sen finns egendom som har tillfallit fonden skall egendomen i boet reali-
seras enligt reglerna i 21 och 22 §§ arvsfondslagen. Enligt 15 kap. 22 §
föräldrabalken skall arvsfondslagens regler om försäljning tillämpas
också när det gäller egendom som förvaltas av en god man enligt 11
kap. 3 § föräldrabalken. Även i ett sådant fall krävs det ett bemyndigan-
de från Kammarkollegiet för att den gode mannen skall få väcka talan.
Paragrafen överensstämmer i huvudsak med 11 § i den nuvarande arvs-
fondslagen.
24 §
Till paragrafen, som motsvarar de två första meningarna i 5 § första
stycket i den nuvarande lagen, har ett tillägg gjorts på så sätt att även
försäkringsbelopp får avstås. Härmed åsyftas försäkringsbelopp som
tillfaller fonden i egenskap av förmånstagare. Frågan om avstående får
avgöras efter förhållandena i det enskilda fallet. Har arvsfonden angetts
särskilt i ett förordnande, bör fonden inte avstå från försäkringsbe-
loppet. Frågan om avstående blir inte aktuell om förmånstagar-
förordnandet kan tolkas så att det syftar på en testamentstagare i stället
för på fonden. Detta kan i första hand bli aktuellt om förordnandet och
testamentet har tillkommit vid ungefär samma tidpunkt (jfr NJA 1976
s. 24). I övrigt hänvisas till allmänmotiveringen (avsnitt 5.8).
25 §
Första stycket överensstämmer med 5 § första stycket tredje meningen i
den nuvarande lagen om avstående av egendom av väsentlig betydelse
från kulturhistorisk synpunkt eller från natur- eller kulturvårdssynpunkt.
Bestämmelsen i andra stycket är ny. Genom tillägget ges möjlighet att
avstå inte bara viss egendom utan också medel för egendomens bevaran-
de om det finns särskilda skäl. Ett sådant särskilt skäl kan vara att det
saknas ekonomiska eller personella resurser hos en tänkbar förvaltare av
egendomen att helt med egna insatser bevara egendom som har ett stort
kulturhistoriskt värde. Det kan röra sig om åtgärder som är nödvändiga
att vidta omedelbart för egendomens fortsatta bestånd, som t.ex. tak-
läggning, flyttning av egendomen, konservering eller restaurering av
egendomen. Det måste stå klart att mottagaren själv saknar resurser för
att bekosta dessa åtgärder och att syftet med att avstå egendomen till
denne skulle helt förfelas om denne inte samtidigt fick de aktuella med-
len för att kunna bevara egendomen. Medel får inte avstås för löpande
underhåll och drift och bör inte annat än i undantagsfall avstås med
belopp som helt täcker kostnaderna för att ställa i ordning den egendom
som avstås.
41
26 § Prop. 1993/94:124
Paragrafen reglerar vem som fattar beslut i fråga om arvsavstående
enligt 24 och 25 §§ och motsvarar 5 § andra stycket i den nuvarande
lagen. Den ändringen har gjorts att riksdagens prövning i vissa fall har
slopats. Vidare har i enlighet med 24 § ett tillägg gjorts i fråga om för-
säkringsbelopp. Beslut om avstående av arv eller försäkringsbelopp är
av sådan natur att en överklagandemöjlighet inte fyller någon funktion.
Den nuvarande möjligheten härtill (13 § i den nuvarande lagen) har
därför tagits bort (jfr 28 §).
27 §
Paragrafen gäller ansökan om arvsavstående. De två första styckena
motsvarar 5 § tredje stycket i den nuvarande lagen. Den ändringen har
gjorts att ansökningar om arvsavstående skall göras hos Kammarkolle-
giet i stället för hos en länsstyrelse. Kollegiet får uppdra åt länsstyrelsen
att utreda frågan. Länsstyrelsen skall efter företagen utredning skicka
tillbaka handlingarna i ärendet till kollegiet tillsammans med ett eget
yttrande.
Bestämmelsen i tredje stycket är ny och föreskriver att en ansökan om
arvsavstående inte får göras senare än tre år från dödsfallet eller från
det att arvet genom preskription tillfallit fonden.
I fjärde stycket har upptagits en bestämmelse som medför att en an-
sökan om arvsavstående skall avvisas om den har kommit in för sent.
Ett avvisningsbeslut fattas av Kammarkollegiet. Av 28 § framgår att ett
avvisningsbeslut kan överklagas till länsrätten.
28 §
Enligt paragrafen kan ett beslut av Kammarkollegiet om skyldighet att
betala tillbaka fondmedel (13 §) och om avvisning av en för sent inkom-
men ansökan om arvsavstående (27 § fjärde stycket) överklagas till läns-
rätten. Häri ligger att även Kammarkollegiets beslut att vägra eftergift
helt eller delvis (13 §) kan överklagas. I övrigt kan inte beslut enligt
lagen överklagas.
29 §
Bestämmelsen är ny. Den föreskriver att kostnader för fördelningen av
stöd ur arvsfonden bekostas av arvsfondsmedel enligt de grunder som
regeringen bestämmer.
30 §
Paragrafen föreskriver att Kammarkollegiets kostnader för sin verksam-
het enligt lagen skall betalas ur fonden och överensstämmer med 1 §
tredje stycket i den nuvarande lagen.
42
31 § Prop. 1993/94:124
Paragrafen är ny och upptar regler om att regeringen varje år skall läm-
na en redovisning till riksdagen för hur arvsfondsmedlen har fördelats
under det gångna budgetåret samt ange den kommande inriktningen på
stödet.
Övergångsbestämmelser
Den föreslagna lagen om Allmänna arvsfonden föreslås träda i kraft den
1 juli 1994. Äldre föreskrifter skall gälla i fråga om beslut om stöd och
arvsavståenden som har meddelats före ikraftträdandet. Enligt allmänna
förvaltningsrättsliga principer gäller att ärenden som har upptagits men
inte slutförts före den nya lagens i kraftträdande i fortsättningen skall
handläggas enligt de nya reglerna. Beslut om stöd före den nya lagens
ikraftträdande omfattas dock inte av de nya bestämmelserna om åter-
betalning.
Äldre föreskrifter gäller om anmälan gjorts till rätten före ikraftträdan-
det om att fonden är ensam arvinge eller universell testamentstagare.
Likaså gäller, på grund av den föreslagna preskriptionstiden enligt 27 §
tredje stycket, äldre bestämmelser för ansökan om arvsavstående som
gjorts före ikraftträdandet av den nya lagen.
Ändringen avser en hänvisning till den nya arvsfondslagen.
Ändringen avser en hänvisning till den nya arvsfondslagen.
43
Prop. 1993/94:124
Bilaga 1
Allmänna arvsfonden är en självständig och självägande förmögenhets-
massa vars ändamål är bestämt i lagen (1928:281) om allmänna arvs-
fonden och som byggs upp med medel som enligt bl.a. ärvdabalken
tillfaller fonden. Arvsfonden förvaltas av Kammarkollegiet som en
särskild fond, skild från statskapitalet. Kollegiet bevakar fondens rätt till
den egendom som tillfaller fonden bl.a. genom arv, gåva eller testamen-
te. Fondens ändamål är att främja vård och fostran av barn och ungdom
samt omsorg om handikappade. Utdelning av medel ur fonden beslutas
huvudsakligen av regeringen efter ansökan hos Socialdepartementet.
Viss medelsutdelning har regeringen delegerat till Barn- och ungdoms-
delegationen under Civildepartementet som handlägger vissa ärenden
som är att hänföra till fostran av ungdom. Regeringen har även delege-
rat rätten att dela ut fondmedel för projektverksamhet till bl.a. Social-
departementet, Socialstyrelsen, Statens handikappråd och Statens ung-
domsråd.
Under senare år har det årligen delats ut drygt 150 miljoner kronor.
Fondens medel har huvudsakligen använts för stöd till frivilliga och
ideella insatser. Stöd har lämnats till nyskapande och utvecklande
projekt inom verksamheter som främjar vård och fostran av barn och
ungdom samt omsorg om handikappade. Stöd har också lämnats till
vissa kostnader med anknytning till ungdomsverksamhet och handikapp-
organisationernas fritids- och rekreaktionsanläggningar, inventarier samt
vissa utbildnings- och informationsaktiviteter. Mottagare av stöd är
främst föreningar, stiftelser och organisationer som bedriver ideell
verksamhet. Enligt praxis beviljas inte stöd till privatpersoner. Stöd
beviljas kommuner och andra offentliga organ, om det inte åligger stat
eller kommun att bekosta den åtgärd som stödet är avsett för. I viss
utsträckning lämnas dock stöd även för sådan åtgärd, förutsatt att stödet
utvecklar eller förnyar den offentliga verksamheten eller i anslutning till
denna utvecklar frivilliga eller ideella insatser.
Arvsfondslagen reglerar bevakningen av att medel kommer in till fon-
den, fondförvaltningen och utdelningen av fondens medel. Sedan lagen
trädde i kraft den 1 januari 1929 har den varit föremål för en översyn
mellan åren 1964 och 1967. Översynen resulterade i att for.dens ända-
mål år 1969 utvidgades till att omfatta omsorg om handikappade och att
regeringen fick möjlighet att delegera rätten att besluta om stöd ur
fonden till annan myndighet. Barn- och ungdomsdelegationen fördelar
sedan år 1987 viss andel av fondens medel för att främja fostran av
ungdom.
Under senare år har frågor om fondens ändamålsbestämmelse vid flera
tillfällen varit föremål för riksdagsbehandling. Riksdagen har bl.a.
avslagit motionsyrkanden om att utvidga fondens ändamål till att omfatta
44
också äldre personer samt yrkanden om att fondmedel borde återföras
till arvlåtarens kommun. Med hänvisning till bestämmelsen i lagen, att
medel ur fonden inte får lämnas för åtgärder som det åligger stat eller
kommun att bekosta, har socialutskottet (bet. 1989/90 :SoU29) uttalat att
det av regeringens redovisning för utdelning av fondmedel inte gått att
helt klarlägga om utdelningen skett i överensstämmelse med ändamåls-
bestämmelsen. Utskottet har vidare uttalat att fondens medel huvud-
sakligen skall användas för stöd till frivilliga och ideella insatser. Vid
riksmötet 1989/90 biföll riksdagen en hemställan av utskottet att en
översyn borde göras av ändamålsbestämmelsen (rskr. 1989/90:318).
Mot bakgrund av riksdagsbehandlingen har utredningen enligt sina
direktiv haft i uppdrag att pröva om ändamålsbestämmelsen och tillämp-
ningen av denna svarar mot såväl dagens situation som framtida behov
hos olika målgrupper. Uppdraget i den delen har innefattat att utifrån
rådande praxis pröva om lagstiftningen kan förtydligas och om medlens
användningsområden kan få en tydligare struktur. Utredningen har
också haft i uppdrag att se över beslutanderätten vid utdelning av stöd
ur fonden och överväga om fler ärendegrupper än i dag kan delegeras
från regeringen till lämplig myndighet. I uppdraget har även ingått att
analysera behovet av att följa upp och sprida erfarenheter av de projekt
som startas med stöd av arvsfondsmedel samt att överväga hur presum-
tiva sökanden bör informeras om Allmänna arvsfonden. Utredningen har
i övrigt haft frihet att behandla även andra frågor om fondens verk-
samhet som föranletts av utredningsuppdraget.
Vårt arbete har lett fram till en helt ny arvsfondslag, som samtidigt
arbetats om språkligt. Lagen inleds med bestämmelser som beskriver
Allmänna arvsfondens egendom (1-4 §§) följda av bestämmelser om
fondens ändamål (5 och 6 §§) och beslutanderätten om stöd ur fonden
(7 §). Därefter följer bestämmelser om förfarandet vid ansökan, redovis-
ning av mottagna medel och återbetalning av medel som betalats ut
felaktigt eller på grund av oriktiga uppgifter (8-12 §§). Övriga avsnitt
innehåller bestämmelser om fondens förvaltning (13-16 §§), god man
(17-19 §§), försäljning av fondens egendom (20 §), arvsavstående (21-
24 §§), överklagande (25 §) och regeringens redovisning till riksdagen
för hur fondens medel fördelats (26 §).
Huvuddragen i våra förslag är följande.
En översyn av Allmänna arvsfondens ändamålsbestämmelse har varit
utredningens huvuduppgift. De målgrupper som i dag kan få stöd ur
fonden är barn, ungdomar och handikappade. Vår genomgång av situa-
tionen för dessa målgrupper visar att behovet av att utveckla och stödja
insatser till förmån för dessa grupper alltjämt är stort. Även om mycket
görs för dem inom den offentliga verksamheten kan deras behov inte
Prop. 1993/94:124
Bilaga 1
45
tillgodoses fullt ut. Vår slutsats är att fondens ändamål också i fort-
sättningen bör omfatta endast målgrupperna barn, ungdomar och handi-
kappade.
Vi föreslår att fonden får till ändamål att utveckla och stödja verksam-
het till förmån för barn, ungdomar och handikappade. Fondmedlen skall
användas i mottagarens verksamhet. Med verksamhet avses i detta
sammanhang ideell och offentlig verksamhet. Ändamålsbestämmelsen
anpassas därmed till gällande utdelningspraxis. Genom denna utform-
ning ges de myndigheter som beslutar om stöd ur fonden möjlighet att
följa samhällsutvecklingen och lämna stöd till projekt och utvecklings-
områden som i dag inte kan förutses.
I en tilläggsbestämmelse begränsas fondmedlens användningsområde
till i första hand ideell verksamhet. Om det finns särskilda skäl får dock
stöd inom ramen för fondens ändamål lämnas till offentlig verksamhet.
Bestämmelsen innebär såväl en inskränkning av nuvarande lagstiftning
såvitt avser frivillig offentlig verksamhet som en jämkning av förbudet
att stöd inte får lämnas till åtgärder som skall bekostas av stat eller
kommun. Därmed jämställs all offentlig verksamhet. Exempel på ett
särskilt skäl kan vara att ett kommunalt organ i samverkan med en
ideell organisation vill förnya eller utveckla en kommunal verksamhet
till förmån för någon av fondens målgrupper. I tilläggsbestämmelsen
anges också att stöd inte får lämnas till privatpersoner, vilket är en
utdelningsprincip som tillämpats under lång tid.
Flertalet ärenden om stöd ur Allmänna arvsfonden bereds i dag inom
Socialdepartementet och beslut fattas av regeringen. Civildepartementet
ansvarar för ärenden rörande stöd ur fonden för främjande av fostran av
ungdom. Regeringen har emellertid till Barn- och ungdomsdelegationen
inom en viss ekonomisk ram delegerat rätten att besluta om stöd i ären-
den som är att hänföra till fostran av ungdom. Är ett ärende av princi-
piell vikt eller rör det stöd över 200 000 kronor, skall ärendet avgöras
av regeringen. För vissa projekt har beslutanderätten delegerats till bl.a.
Socialstyrelsen, Statens handikappråd och Statens ungdomsråd.
Vår analys av nuvarande ordning för beslut om stöd ur fonden har lett
till slutsatsen att den övergripande beslutanderätten bör ligga kvar hos
regeringen, som har god överblick över hela det fält inom vilket stöd
kan komma i fråga. Däremot bör beslutanderätten i alla arvsfondsären-
den som typiskt sett inte kräver regeringens medverkan delegeras till en
annan myndighet. Vi föreslår sålunda att en arvsfondsdelegation inrättas
som blir en ny myndighet knuten till regeringskansliet med Socialdepar-
tementet som huvudman. Ansökningar om stöd ur fonden skall ställas
till och beredas inom delegationen. Inom de medelsramar som rege-
ringen bestämmer skall delegationen enligt regeringens riktlinjer besluta
om stöd ur fonden. Arvsfondsdelegationen bör kollektivt behandla vissa
gemensamma frågor och principer som utveckling av praxis, redovis-
ning för och granskning av hur medlen använts, informations- och
Prop. 1993/94:124
Bilaga 1
46
uppföljningsrutiner samt interna rutiner. Delegationens beslut om stöd
bör däremot fattas sektorsvis. Därför bör särskilda beslutsenheter för
målgrupperna barn, ungdomar och handikappade inrättas inom delega-
tionen. Den föreslagna ordningen medför organisatoriska fördelar och
ökar förutsättningarna för enhetlig prövning av arvsfondsärendena.
Regeringen kommer också att avlastas ett stort antal detalj ärenden.
I den nya lagen ges fasta regler för ansökningsförfarandet och mottagar-
nas redovisning av hur fondens medel använts. För bl.a. de fall mottag-
na medel inte använts för avsett ändamål eller erhållits på grund av
oriktiga uppgifter föreslås att beslut skall kunna fattas om återbetal-
ningsskyldighet. Om det föreligger särskilda skäl får dock skyldigheten
att betala tillbaks medlen helt eller delvis efterskänkas.
Den myndighet som regeringen bestämmer föreslås få rätt att granska
hur arvsfondsmedlen använts.
När dödsfall inträffar och det inte finns någon annan arvinge än All-
männa arvsfonden, eller när fonden är universell testamentstagare skall
god man i dag utses av en tingsrätt. Kammarkollegiet föreslås ta över
uppgiften att utse god man.
I samband med att fonden avstår från arv som består av egendom av
bl.a. kulturhistorisk betydelse, föreslår vi att fonden cckså skall kunna
avstå ett belopp av det arv som tilifallit fonden att användas till sådana
omedelbara åtgärder som är nödvändiga för att bevara egendomen. Det
skall föreligga synnerliga skäl för att beloppet skall kunna avstås. Syn-
nerliga skäl kan t.ex. vara att det saknas ekonomiska eller personella
resurser hos en tänkbar förvaltare av egendomen att helt genom egna
insatser bevara egendom som har stort kulturhistoriskt värde och som
betyder mycket för den bygd där den finns. Exempel på omedelbara
åtgärder för egendomens bevarande kan vara takläggning, flyttning av
egendomen, konservering eller restaurering av egendomen. Kontantbe-
lopp skall dock inte få avstås för egendomens fortlöpande underhåll och
drift.
Den som vill att fonden skall avstå sin rätt till arv föreslås ge in an-
sökan till Kammarkollegiet i stället för som i dag till länsstyrelsen.
Kammarkollegiet får uppdra åt länsstyrelsen att utreda frågan om arvs-
avståendet. Ansökningstiden föreslås bli begränsad till tre år efter döds-
fallet eller från det att arvet tillfallit fonden genom preskription.
Beslut om avstående av arv fattas av regeringen eller, efter rege-
ringens bemyndigande, av Kammarkollegiet. Utan riksdagens tillstånd
får i dag beslut inte fattas om att till någon avstå egendom till ett värde
Prop. 1993/94:124
Bilaga 1
47
som överstiger 800 000 kronor. Vi föreslår att beslut om arvsavstående
liksom nu bör fattas av regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer. Däremot anser vi att ett beslut om avstående av arv inte
längre skall villkoras av ett tillstånd från riksdagen.
Det är, anser vi, inte rimligt att det vid arvsavstående av kulturhisto-
riskt värdefull egendom m.m. med eventuellt tillhörande kontantbelopp
skall utgå arvsskatt till staten, varför vi föreslår att sådana förvärv inte
skall belastas med arvsskatt.
Vi föreslår att man tar initiativ till en tydlig och målgruppsanpassad
information om fonden. Vi anser vidare att medelsmottagarna i den mån
det är möjligt, utvärderar sina insatser. Härigenom blir det möjligt att
samordnat följa vad olika projekt får för effekter på kort eller lång sikt.
Den föreslagna arvsfondsdelegationen bör utveckla metoder för utvär-
dering och effektmätning utifrån övergripande mål och syften. Däremot
anser vi att myndigheten inte skall ta på sig uppgiften att vara den som
generellt följer upp och vidarebefordrar projektresultat och utvecklings-
arbeten. Delegationen bör emellertid följa upp specialsatsningarnas
resultat och effekter samt sprida erfarenheterna till dem som berörs.
Om ett testamente eller en gåva till förmån för fonden har förenats med
villkor beslutar regeringen om egendomen skall tas emot. Vi föreslår att
Kammarkollegiet i stället för regeringen bör pröva om egendomen skall
tas emot.
Vi anser vidare att stödets skatterättsliga karaktär bör lagregleras och
föreslår att stödet undantas från skatteplikt.
Regeringen har sedan några år tillbaka lämnat riksdagen en årlig redo-
visning för fördelningen av arvsfondsmedel. Härigenom har allmänheten
fått tillgång till information om hur arvsfondens medel använts. Vi
föreslår att regeringens redovisningsskyldighet gentemot riksdagen
lagregleras.
Med hänsyn till arvsfondsärendenas karaktär har vi ansett att beslut
som meddelas enligt lagen inte får överklagas.
Förslaget om inrättandet av en arvsfondsdelegation medför en minskning
av arbetsbelastningen hos regeringen och Barn- och ungdomsdelegatio-
nen. Härigenom frigörs resurser som kan tas i anspråk för den före-
slagna arvsfondsdelegationen. En samordning av handläggningen av
sådana arvsfondsärenden som rör fördelning av stöd ur fonden m.m. till
en myndighet sammantaget med ett reglerat ansökningsförfarande inne-
bär i sig vissa effektivitetsvinster, vilket gör det möjligt att inom ramen
för nuvarande resurser öka informations- och uppföljningsinsatserna.
Prop. 1993/94:124
Bilaga 1
48
Vårt förslag att Kammarkollegiet och inte regeringen skall pröva om
egendom som är förenad med villkor skall tas emot samt att Kammar-
kollegiets beslut om arvsavstående inte längre skall kunna överklagas till
regeringen medför att arbetsmängden i regeringskansliet minskar. Däre-
mot ökar Kammarkollegiets arbetsuppgifter. Förslaget om att uppgiften
att förordna god man för fonden flyttas från tingsrätterna till Kammar-
kollegiet innebär också en ökad arbetsbelastning för kollegiet. Förslagen
torde dock inte kräva ökade resurser för kollegiets del.
Mot bakgrund av det anförda kan lagförslaget finansieras inom ramen
för befintliga medel.
Prop. 1993/94:124
Bilaga 1
4 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 124
49
Härigenom föreskrivs följande
1 §
Allmänna arvsfonden består av egendom som tillfallit fonden genom
arv, gåva, testamente, förmånstagarförordnande i försäkringsavtal eller
rättens förordnande.
Vad som sägs om egendom som har tillfallit fonden genom arv gäller
också egendom som tillfallit fonden enligt 1 kap 11 § lagen (1937:81)
om internationella rättsförhållanden rörande dödsbo.
2§
Av de medel som under ett räkenskapsår har tillfallit fonden skall en
tiondel läggas till fonden vid årets utgång. Återstoden och årets avkast-
ning skall vara tillgänglig för utdelning från och med nästföljande år,
men får också läggas till fonden.
3 §
Om ett testamente eller en gåva till förmån för fonden har förenats med
villkor, beslutar Kammarkollegiet om egendomen skall tas emot.
4 §
Testamente till någon annan än fonden får godkännas av Kammar-
kollegiet om det inte finns någon anledning till klander. Ett testamente,
som kan antas vara ett riktigt uttryck för arvlåtarens yttersta vilja, får
godkännas även om det finns anledning till klander.
5 §
Allmänna arvsfonden har till ändamål att utveckla och stödja verksamhet
till förmån för barn, ungdomar och handikappade.
6 §
För ändamål som anges i 5 § skall stöd lämnas till ideell verksamhet.
Om det finns särskilda skäl får stöd lämnas även till offentlig verksam-
het.
Stöd får inte lämnas till enskilda personer.
Prop. 1993/94:124
Bilaga 2
50
7 §
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer beslutar om
stöd ur fonden.
8 §
Ansökan om stöd ur fonden görs skriftligen hos regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer. Ansökan skall innehålla de upp-
gifter som behövs för att bedöma sökandens förutsättningar att få stöd
ur fonden.
Ansökan skall vara egenhändigt undertecknad av sökanden eller den-
nes ombud.
9§
Den som tagit emot stöd ur fonden skall inom föreskriven tid skriftligen
redovisa hur medlen använts.
Om redovisning inte kommer in, skall mottagaren av stödet delges ett
föreläggande om att ge in en sådan. Föreläggandet skall innehålla en
upplysning om att stödet skall betalas tillbaka enligt 10 § tredje stycket
om föreläggandet inte följs.
10 §
Medel som inte förbrukats inom angiven tid eller för det ändamål som
avsetts rned ansökan skall betalas tillbaka.
Om någon lämnat oriktiga uppgifter eller på annat sätt förorsakat att
stöd ur fonden lämnats felaktigt eller med för högt belopp och om han
skäligen borde ha insett detta skall han betala tillbaka det som betalats
ut för mycket.
Om den som tagit emot stöd inte följer ett föreläggande enligt 9 §
andra stycket skall medlen betalas tillbaka.
Om det finns särskilda skäl får återbetalningsskyldigheten helt eller
delvis efterskänkas.
H §
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer prövar
frågan om återbetalning av stöd ur fonden.
12 §
Den myndighet som regeringen bestämmer får granska hur stöd ur arvs-
fonden används.
Myndigheten har rätt att vid granskningen
1. på begäran få de upplysningar och handlingar som behövs för
granskningen, och
2. få tillträde till områden och lokaler, dock inte bostäder eller andra
privata utrymmen.
Prop. 1993/94:124
Bilaga 2
51
Granskningsmyndigheten får begära handräckning av kronofogdemyn- Prop. 1993/94:124
digheten för att genomföra de åtgärder som avses i andra stycket 1-2. Bilaga 2
13 §
Allmänna arvsfondens egendom skall, utan sammanblandning med andra
medel, förvaltas av Kammarkollegiet.
14 §
Allmänna arvsfondens rätt till egendom enligt 1 § bevakas av Kammar-
kollegiet.
Kollegiet för Allmänna arvsfondens talan i mål och ärenden som rör
fonden.
15 §
Medel som tillfaller fonden skall överlämnas till Kammarkollegiet.
Redovisning, som efter utredning av ett dödsbo eller annars skall läm-
nas för förvaltning av egendom som tillkommer fonden, tas emot och
granskas av kollegiet.
16 §
Kammarkollegiets kostnader för fondens förvaltning och kollegiets
övriga uppgifter enligt denna lag skall betalas ur fonden med belopp
som regeringen bestämmer.
17 §
Om det då ett dödsfall inträffar inte finns någon annan arvinge än fon-
den eller om fonden är testamentstagare skall den som har boet i sin
vård anmäla detta till Kammarkollegiet.
Kammarkollegiet skall förordna en god man att företräda fonden vid
boutredningen.
Har egendom tillfallit fonden genom gåva skall en gcd man förordnas
att ta hand om egendomen och sälja den.
God man behöver inte förordnas
1. om den avlidne var änka eller änkling och det finns släktingar efter
den först avlidne maken, som har kvar någon rätt till arv vid efterlevan-
de makens död,
2. om fonden uteslutits från arv genom testamente och det inte kan
antas att det finns någon anledning till klander,
3. om boet har större skulder än tillgångar och det inte behövs en god
man för att ta vård om egendomen, samt
4. om egendom som tillfallit fonden som legat eller gåva utgörs av
pengar.
Kammarkollegiet skall övervaka att den gode mannen fullgör sina upp-
gifter.
52
Om den gode mannen inte är lämplig för uppdrager, skall Kammar-
kollegiet entlediga honom.
18 §
Om god man gäller vad som är föreskrivet om sysslomän i 18 kap.
handelsbalken.
19 §
Om det i ett dödsbo finns egendom som förvaltas av god man enligt
11 kap. 3 § föräldrabalken och som tillfallit fonden, är den gode man-
nen skyldig att fullgöra sina uppgifter enligt 20 § första stycket.
20 §
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer beslutar om
försäljning av fast egendom eller tomträtt som har tillfallit fonden.
Annan lös egendom än tomträtt skall den gode mannen sälja på offentlig
auktion, om inte Kammarkollegiet medger annat. Fordringar får säljas
endast om de inte kan drivas in.
För att driva in en fordran som har tillfallit fonden får den gode man-
nen väcka och föra talan utan medgivande av Kammarkollegiet.
Om särskilda föreskrifter har lämnats genom ett testamente, skall de
tillämpas.
21 §
Arv eller försäkringsbelopp, som tillfallit fonden, får helt eller delvis
avstås till någon annan, om det med hänsyn till uttalanden av arvlåtaren
eller andra särskilda omständigheter kan anses stämma överens med
arvlåtarens yttersta vilja. Även i annat fall får arv eller försäkrings-
belopp avstås till arvlåtarens släkting eller annan person som stått arv-
låtaren nära, om det kan anses skäligt.
22 §
Arv som utgörs av egendom, vilken är av väsentlig betydelse från kul-
turhistorisk synpunkt eller från natur- eller kulturvårdssynpunkt, får
avstås till juridisk person som har särskilda förutsättningar att ta hand
om egendomen på lämpligt sätt.
Om det finns synnerliga skäl får ett belopp av det arv som tillfallit
fonden samtidigt avstås till den som tar emot egendomen enligt första
stycket för sådana omedelbara åtgärder som är nödvändiga för att be-
vara egendomen.
23 §
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer beslutar om
avstående av arv eller försäkringsbelopp.
5 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 124
Prop. 1993/94:124
Bilaga 2
53
24 § Prop. 1993/94:124
Om någon vill att arv eller försäkringsbelopp som tillfallit fonden skall Bilaga 2
avstås helt eller delvis, skall han ge in sin ansökan till Kammarkollegiet.
Kollegiet får uppdra åt länsstyrelsen i det län där den döde senast haft
sitt hemvist att utreda frågan. Efter utredning skall länsstyrelsen skicka
tillbaka handlingarna i ärendet till kollegiet tillsammans med eget yttran-
de. Om kollegiet inte får besluta i ärendet skall kollegiet sända in hand-
lingarna till regeringen tillsammans med eget yttrande.
En ansökan skall göras senast tre år efter dödsfallet eller efter det att
arvet genom preskription tillfallit fonden.
Om en ansökan kommit in för sent skall den avvisas.
25 §
Beslut enligt denna lag får inte överklagas.
26 §
Regeringen skall varje budgetår före januari månads slut lämna en redo-
visning till riksdagen för hur medel från Allmänna arvsfonden fördelats
under föregående räkenskapsår samt ange den kommande inriktningen
av stödet.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993. Genom lagen upphävs lagen
(1928:281) om allmänna arvsfonden.
Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om
1. beslut om stöd och arvsavstående som har meddelats före ikraftträ-
dandet,
2. anmälan som gjorts till rätten enligt 7 § lagen (1928:281) om all-
männa arvsfonden före ikraftträdandet, samt
3. ansökan om arvsavstående som gjorts före ikraftträdandet.
54
Härigenom föreskrivs att 19 § kommunalskattelagen (1928:370) skall
ha följande lydelse
19 §
Prop. 1993/94:124
Bilaga 2
Nuvarande lydelse
Till skattepliktig inkomst enligt
denna lag räknas icke:
vad som vid bodelning tillfallit
make eller sambo eller vad som
förvärvats genom arv, testamente
fördel av oskift bo eller gåva;
vinst i svenskt lotteri eller vinst
vid vinstdragning på här i riket
utfärdade premieobligationer och
ej heller sådan vinst i utländskt
lotteri eller vid vinstdragning på
utländska premieobligationer, som
uppgår till högst 100
kronor;............
Denna lag träder i kraft den 1 juli
Föreslagen lydelse
Till skattepliktig inkomst enligt
denna lag räknas icke:
vad som vid bodelning tillfallit
make eller sambo eller vad som
förvärvats genom arv, testamente
fördel av oskift bo eller gåva;
medel som lämnats som stöd ur
Allmänna arvsfonden;
vinst i svenskt lotteri eller vinst
vid vinstdragning på här i riket
utfärdade premieobligationer och
ej heller sådan vinst i utländskt
lotteri eller vid vinstdragning på
utländska premieobligationer, som
uppgår till högst 100
kronor;............
1993.
55
Härigenom föreskrivs att 1 § andra stycket lagen (1941:416) om arvs-
skatt och gåvoskatt skall ha följande lydelse
Prop. 1993/94:124
Bilaga 2
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Skatt till staten utgår enligt den-
na lag för egendom, som förvär-
vas genom arv eller testamente
(arvsskatt) eller genom gåva
(gåvoskatt).
För egendom, som förvärvas
genom att arv avstås enligt 5 §
lagen den 8 juni 1928 (nr 281) om
allmänna arvsfonden, utgår arvs-
skatt till staten som om förvärvet
skett genom testamente efter den
avlidne.
Skatt till staten utgår enligt
denna lag för egendont, som för-
värvas genom arv eller testamente
(arvsskatt) eller genom gåva
(gåvoskatt).
För egendom, som förvärvas
genom att arv eller försäkringsbe-
lopp avstås enligt 21 § lagen
(1900:0000) om Allmänna arvs-
fonden, utgår arvsskatt till staten
som om förvärvet skett genom
testamente efter den avlidne.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993.
56
Prop. 1993/94:124
Bilaga 3
Betänkandet har tillställts totalt 66 remissinstanser.
Svar har inkommit från följande myndigheter:
Justitiekanslern, Hovrätten över Skåne och Blekinge, Stockholms
tingsrätt, Socialstyrelsen, Statens nämnd för internationella adoptions-
frågor, Barnmiljörådet, Statens handikappråd, Statskontoret, Riksrevi-
sionsverket, Statens skolverk, Statens institut för handikappfrågor i
skolan, Samarbetsnämnden för statsbidrag till trossamfund, Barn- och
ungdomsdelegationen, Kammarkollegiet, Statens ungdomsråd, Läns-
styrelserna i Stockholms, Malmöhus och Västerbottens län.
Skolverket har meddelat att det utifrån sitt ansvars- och kompetensom-
råde inte har några synpunkter att tillföra.
Landstingsförbundet och två av de tre landsting som tillfrågats har
yttrat sig. Dessa är landstingen i Stockholms och i Hallands län.
Svenska kommunförbundet och fem av de tio kommuner som till-
frågats har avgett yttranden. Det är kommunerna Göteborg, Norrköping,
Umeå, Sundsvall och Botkyrka.
Sex av tolv tillfrågade handikapporganisationer har avlämnat yttran-
den. De är Handikappförbundens centralkommitté, Riksförbundet för
dementas rättigheter, Riksförbundet av intresseföreningar för schizo-
freni, Synskadades riksförbund, Unga synskadade och De handikappa-
des riksförbund.
Två av tre tillfrågade pensionärsorganisationer har inkommit med
yttranden, Pensionärernas riksorganisation och Sveriges pensionärsför-
bund.
Landsorganisationen i Sverige, Sveriges advokatsamfund och Sveriges
domareförbund har avgett yttranden medan Svenska arbetsgivareföre-
ningen, Tjänstemännens centralorganisation och Sveriges akademikers
centralorganisation har meddelat att de avstår från att yttra sig.
Av de sju ungdomsförbund som har beretts tillfälle har fem inkommit
med yttrande. Dessa är Landsrådet för Sveriges ungdomsorganisationer,
Sveriges kristna ungdomsråd, Svenska scoutrådet, Unga örnars riksför-
bund och Fritidsforum (Riksförbundet Sveriges fritids- och hemgårdar).
Övriga remissinstanser som beretts tillfälle och inkommit med yttran-
den är Riksidrottsförbundet, Rädda barnen och Röda korset.
Därutöver har ytterligare fyra yttranden inkommit från instanser som
själva tagit initiativ till att lämna synpunkter. Dessa är Svenska scout-
förbundet, Riksförbundet Sveriges 4H, Riksförbundet för sexuellt
likaberättigande och Stiftelsen för internationellt ungdomsutbyte.
Yttrande har också lämnats av f.d. departementsrådet Ossian
Larnstedt.
57
Prop. 1993/94:124
Bilaga 3
En ny arvsfondslag med språklig bearbetning införs. Nuvarande praxis
lagregleras.
Remissinstanserna är positiva till att den praxis som utvecklats rörande
utdelningen av arvsfondsmedel regleras i lag och att lagtexten omarbe-
tats språkligt.
Fondens målgrupper bör även i fortsättningen utgöra barn, ungdomar
och handikappade.
Majoriteten av remissinstanserna instämmer i utredningens förslag.
Pensionärernas riksorganisation anser att ändamålsreglerna inom All-
männa arvsfonden också bör omfatta äldre personer då denna grupp är
i minst lika stort behov av stöd som de grupper som Arvsfondsutred-
ningen föreslår. Sveriges pensionärsförbund har inget att erinra mot
utredningens förslag men föreslår en kompletterande bestämmelse om
att stöd till projektverksamhet för handikappade skall kunna utgå utan
hinder av målgruppens ålder. Riksförbundet för sexuellt likaberättigande
delar utredningens förslag och betonar vikten av att det vid utarbetandet
av riktlinjer för bidrag ur Allmänna arvsfonden beaktas den särskilt
utsatta situationen för homosexuella unga och homosexuella handikappa-
de.
Fonden får till ändamål att utveckla och stödja verksamhet till förmån
för barn, ungdomar och handikappade. Fondmedlen skall användas i
mottagarens verksamhet. Med verksamhet avses ic detta sammanhang
ideell och offentlig verksamhet. I en tilläggsbestämmelse begränsas
58
fondmedlens användningsområde till i första hand ideell verksamhet.
Om det finns särskilda skäl får stöd inom ramen för fondens verksamhet
lämnas till offentlig verksamhet. Exempel på särskilt skäl kan vara att
ett kommunalt organ i samverkan med en ideell organisation vill förnya
eller utveckla en kommunal verksamhet till förmån för någon av fon-
dens målgrupper. I tilläggsbestämmelse anges också att stöd inte får
lämnas till privatpersoner.
I ett särskilt yttrande föreslås en starkare markering av att stödet skall
avse utveckling av verksamhet, ej stöd till vad som skulle kunna upp-
fattas som befintlig, kontinuerlig verksamhet. Stödet skall i första hand
ges till en organisation, främst ideell förening, stiftelse och ekonomisk
förening vars syfte är att organisera och bedriva ideell verksamhet. Om
det finns särskilda skäl skall dock offentlig huvudman kunna stå som
mottagare av stödet, t.ex. vid ett samarbete mellan flera olika parter
eller då enskilda personers ideella engagemang ej är organiserat på mer
traditionellt vis. Villkoret är dock fortfarande att verksamheten skall
vara av ideell karaktär.
Majoriteten av de remissinstanser som kommenterat ändamålsbestäm-
melsen är positiva till utredningens förslag. Samarbetsnämnden för
statsbidrag till trossamfund, Kammarkollegiet, Handikappförbundens
centralkommitté, Synskadades riksförbund, De handikappades riksför-
bund, Riksidrottsförbundet, Sveriges kristna ungdomsråd, Svenska
scoutrådet, Svenska scoutförbundet, Riksförbundet Sveriges 4H och
Riksförbundet för sexuellt likaberättigande framhåller vikten av att viss
del av arvsfondens medel avsätts för stöd till organisationers lokaler
m.m. Sveriges kristna ungdomsråd anser också att stöd skall kunna utgå
även till befintlig verksamhet. Barn- och ungdomsdelegationen, Riks-
förbundet av intresseföreningar för schizofreni, Rädda barnen och Röda
korset tillstyrker det särskilda yttrandet.
Utredningens förslag vad gäller mottagare av stöd ur fonden tillstyrks
av 22 av de 33 remissinstanser som särskilt berör denna fråga. 11
remissinstanser förordar det särskilda yttrandet. Hovrätten över Skåne
och Blekinge menar att utredningen i lagtexten inte angett vad som avses
med begreppen ideell verksamhet, respektive offentlig verksamhet men
med ideell avser sådan verksamhet som drivs utan eget vinstsyfte och
som enligt lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt är befriad från
skyldighet att betala statlig inkomstskatt för inkomst av näringsverksam-
het. Hovrätten anser det olämpligt att definiera begreppet i motiven och
att därvid hänvisa till detaljerad skattelagstiftning. Vidare antyder den
föreslagna lagtexten ett innebördsmässigt motsatsförhållande mellan
ideell verksamhet och offentlig verksamhet, något som förefaller miss-
visande. Hovrätten förordar de sakkunnigas förslag framför utredning-
ens, dock att den föreslagna paragrafens tredje stycke torde vara över-
flödigt, eftersom det framgår redan av de föregående styckena att stöd
inte får lämnas till enskilda personer.
Prop. 1993/94:124
Bilaga 3
59
Barn- och ungdomsdelegationen, Statens ungdomsråd, Riksförbundet
av intresseföreningar för schizofreni, Riksidrottsförbundet, Landsrådet
för Sveriges ungdomsorganisationer, Sveriges kristna ungdomsråd,
Rädda barnen, Röda korset, Scoutförbundet och Riksförbundet Sveriges
4H förordar det särskilda yttrandet. Remissinstanserna påpekar vikten av
att om stöd skall utgå till offentlig verksamhet skall verksamheten drivas
i mycket nära samarbete med brukarorganisationerna. Synskadades
riksförbund och Unga synskadade anser att stöd ur fonden uteslutande
skall kunna ges till ideella organisationer. Om en kommun i samverkan
med en ideell organisation vill förnya eller utveckla en kommunal
verksamhet kan den ideella organisationen svara för ansökan. Detta
stärker brukarinflytandet över verksamheten.
Prop. 1993/94:124
Bilaga 3
Den övergripande beslutanderätten bör ligga kvar hos regeringen, som
har god överblick över hela det fält inom vilket stöd kan komma i
fråga.
För att avlasta regeringen ett stort antal detalj ärenden, bör dock be-
slutanderätten i alla arvsfondsärenden som inte kräver regeringens
medverkan, delegeras till en annan myndighet.
Utredningen föreslår därför att en Arvsfondsdelegation inrättas som en
ny myndighet knuten till regeringskansliet med Socialdepartementet som
huvudman. Inom de medelsramar som regeringen bestämmer skall
delegationen enligt regeringens riktlinjer besluta om stöd ur fonden.
Majoriteten av de remissinstanser som i sina yttranden specifikt behand-
lat förslaget om beslutanderätten är positiva till förslaget.
Hovrätten över Skåne och Blekinge anser dock att den föreslagna
konstruktionen kan medföra organisationsrättsliga oklarheter t.ex.
rörande ansvarsförhållanden inom och kontroll av verksamheten samt i
fråga om allmänna handlingars offentlighet vid utväxling av handlingar.
Hovrätten anser att sådana oklarheter bör undvikas och föreslår att en
nyinrättad myndighet bör vara fristående från regeringskansliet i enlig-
het med vedertaget svenskt mönster för självständiga myndigheter. Det
behöver inte betyda att kontakten med regeringskansliet avbryts. Den
övergripande beslutanderätten kan ändå Unnas kvar hos regeringen i
enlighet med utredningens förslag. Hovrätten menar vidare att alterna-
tivet till att inrätta en ny myndighet är att uppdra åt någon befintlig
myndighet att fördela arvsfondsmedel och pekar på möjligheten att
knyta dessa uppgifter till Kammarkollegiet som ju skall förvalta Allmän-
na arvsfondens medel.
60
Statskontoret tillstyrker en överföring av regeringens beslutanderätt i
alla arvsfondsärenden som inte kräver dess medverkan till en myndig-
het, en arvsfondsdelegation. Statskontoret menar dock att en sådan
delegations kansli skulle kunna knytas till en redan befintlig myndighet
utanför regeringskansliet. Enligt Statskontoret skulle detta vara mer i
linje med Allmänna arvsfondens ändamålsbestämning och fristående
juridiska ställning än enbart kansliresurser inom regeringskansliet. En
sådan myndighet skulle kunna vara t.ex. Socialstyrelsen som har erfor-
derlig kompetens och överblick inom berörda verksamhetsområden.
Kammarkollegiet anser att utdelningen av stöd ur fonden skall vara
mer fristående från regeringen än vad utredningen föreslagit och att
kollegiet är en lämplig s.k. värdmyndighet för en arvsfondsdelegation.
Demensförbundet avstyrker inrättandet av en Arvsfondsdelegation då
det ser en risk för visst dubbelarbete då vissa ansökningar skall ligga
kvar hos regeringen. Unga synskadade ställer sig skeptiska till att inrätta
en särskild myndighet mot bakgrund av att de upplevt den nuvarande
organisationen som väl fungerande.
Riksrevisionsverket framhåller att det i samband med förslaget att
inrätta en särskild Arvsfondsdelegation finns anledning att närmare
pröva förutsättningarna för att samla allt ansvar för Allmänna arvs-
fonden i en och samma organisation. Ett sådant ansvar behöver inte
innebära att den ansvariga organisationen själv fullgör alla uppgifter. I
stället kan det vara lämpligt att uppdra vissa uppgifter till andra organi-
sationer, t.ex. Kammarkollegiet. Det kan också finnas anledning att på
olika sätt ställa villkor för, eller formulera begränsningar i, den frihet
att fullgöra uppgiften som tilldelas den ansvariga organisationen. Verket
menar också att det inte finns några sakliga skäl till att administrativa
kostnader i anslutning till Allmänna arvsfonden skall finansieras på olika
sätt. Enligt nuvarande ordning finansieras Kammarkollegiets kostnader
av fondmedel och regeringskansliets kostnader via statsbudgeten. Ut-
redningen föreslår att denna ordning skall kvarstå även i fortsättningen.
Verket menar att den helhetsbild över administrationskostnaderna som
förefaller lämplig för att bevaka och förbättra effektiviteten i verksam-
heten då riskerar att gå förlorad. Enligt verkets uppfattning ligger det
närmast till hands att de administrativa kostnaderna för fonden finan-
sieras av fondmedel.
Prop. 1993/94:124
Bilaga 3
Uppgiften att förordna god man för fonden skall flyttas från tingsrätter-
na till Kammarkollegiet.
61
Endast fem av remissinstanserna har berört denna fråga specifikt.
Hovrätten över Skåne och Blekinge ifrågasätter om det är nödvändigt att
behålla institutet god man då godmansförordnande inte i detta sam-
manhang är att jämställa med vanliga godmansförordnanden utan
snarare är att se som ett uppdragsförhållande mellan Kammarkollegiet
och den förordnade. Det rör sig här om civilrättsliga förfoganden och
kollegiet bör i vanlig ordning kunna utse ombud att företräda fonden.
Stockholms tingsrätt tillstyrker utredningens förslag men gör reflexionen
att institutet god man för Allmänna arvsfonden skulle kunna avskaffas
och Kammarkollegiet skulle kunna fullgöra sin förvaltningsuppgift vid
boutredning och omhändertagande av gåva genom att anlita olika
uppdragstagare t.ex. advokater.
Kammarkollegiet tillstyrker utredningens förslag att uppgiften att utse
och entlediga god man för Allmänna arvsfonden flyttas från tingsrätter-
na till Kammarkollegiet. Den gode mannen kommer då i högre grad än
i dag att bli ett ombud som inom de ramar kollegiet anger skall handla
på Allmänna arvsfondens vägnar. Härigenom kan effektiviteten höjas
dels genom att kollegiet får kännedom om dödsfallet tidigare än idag
och kan påbörja utredningsarbetet tidigare, dels genom att kollegiet får
möjligheter att lämna bindande föreskrifter för den gode mannen.
Kollegiet ifrågasätter om det i lagen behöver anges i vilka fall en god
man skall förordnas. Kollegiet bör självt kunna bedöma i vilka fall en
god man behövs för att ta tillvara arvsfondens rätt och på vilket sätt
detta bäst kan ske.
Länsstyrelsen i Västerbottens län tillstyrker med tvekan utredningens
förslag. Ett alternativ är enligt styrelsen att landets länsstyrelser kan
anförtros denna uppgift. Sveriges domareförbund tillstyrker utredningens
förslag men framhåller att överföringen från den domstol som registre-
rar bouppteckningen efter den avlidne till Kammarkollegiet, kan inne-
bära vissa komplikationer i den praktiska tillämpningen. Förbundet
avser det förhållande att det ibland förekommer att en boupptecknings-
förrättare tar med sig en person som företrädare för Allmänna arvs-
fonden till bouppteckningsförrättningen, utan att denne varit förordnad
som god man för fonden. Tingsrätten har därefter, sedan bouppteck-
ningen ingetts för registrering, förordnat den personen som god man.
Därefter har bouppteckningen registrerats. Det lämpliga i ett sådant
förfarande kan i och för sig ifrågasättas. Förfarandet har dock varit
praktiskt i okomplicerade fall.
Prop. 1993/94:124
Bilaga 3
I samband med att fonden avstår från arv som består av egendom av
bl.a. kulturhistorisk betydelse, skall fonden kunna avstå ett belopp av
62
det arv som tillfallit fonden att användas för sådana omedelbara åtgärder
som är nödvändiga för att bevara egendomen. Det skall föreligga
synnerliga skäl för att beloppet skall kunna avstås.
Den som vill att fonden skall avstå sin rätt till arv skall ge in ansökan
till Kammarkollegiet i stället för som idag till länsstyrelsen. Ansök-
ningstiden skall begränsas till tre år efter dödsfallet eller från det att
arvet tillfallit fonden genom preskription.
Beslut om avstående av arv fattas av regeringen eller, efter regering-
ens bemyndigande av Kammarkollegiet. Beslut om avstående av arv
skall inte längre vara villkorat av ett tillstånd från riksdagen.
Endast fem remissinstanser har i sina remissvar berört frågan. Hovrätten
över Skåne och Blekinge anser att det kan vara lämpligt att bestämmel-
sen om riksdagens tillstånd om avstående av arv i vissa fall tas bort.
Kammarkollegiet tillstyrker att det införs en möjlighet att avstå ett
belopp under de förutsättningar som anges i förslagets 22 § andra
stycket. Kollegiet anser emellertid att det i motivuttalanden bör under-
strykas att, med undantag av sådant belopp, det endast är sådan egen-
dom som i sig är av väsentlig betydelse från kulturhistorisk synpunkt
eller från natur- eller kulturvårdssynpunkt som kan avstås. Uppfyller
t.ex. endast en del av en fastighet kraven på egendomens karaktär skall
det inte kunna komma ifråga att avstå resten av fastigheten som består
av t.ex. skog utan sådan betydelse för att tjäna som finansieringskälla.
Avståendet skall i dessa fall endast komma ifråga som bidrag till att
t.ex. lägga om ett tak och avse ett kontant penningbelopp. Beloppet
skall vara bestämt och direkt knutet till det behov av omedelbara åt-
gärder som är nödvändiga för att bevara egendomen. Medlen skall inte
få användas till kommande drift och underhåll. Kollegiet tillstyrker även
utredningens förslag vad gäller möjlighet att avstå försäkringsbelopp
under de förutsättningar som anges i 21 § samt tidsbegränsningen till tre
år inom vilken en ansökan om avstående skall göras.
Länsstyrelsen i Stockholms län anför att förslaget om att ansökningar
om avstående skall inges direkt till Kammarkollegiet medför en förkort-
ning av handläggningstiden för dessa ärenden. Länsstyrelsen i
Västerbottens län tillstyrker varmt den förslagna 22 §. Regeln bör
kompletteras med instruktioner för Kammarkollegiet och den gode
mannen att se till att byggnader som är värda att bevara blir erbjudna
ortens scoutkårer eller andra lämpliga föreningar. Kulturmiljöenheten
vid vederbörande länsstyrelse kan bistå med råd och hjälp. Länsstyrel-
sen anser vidare att det är mer praktiskt att ansökan om arvsavstående
ges in till Kammarkollegiet men framhåller att det är viktigt att kollegiet
driver ärendena utan dröjsmål och i god kontakt med de lokala och
regionala myndigheterna särskilt när det är fråga orn att ta hand om och
ge ny ägare åt fastigheter på ofri grund.
Pensionärernas riksorganisation har inga erinringar mot utredningens
förslag i dessa avseenden.
Prop. 1993/94:124
Bilaga 3
63
Prop. 1993/94:124
Bilaga 3
Stöd ur Allmänna arvsfonden undantas uttryckligen från skatteplikt.
Egendom som förvärvas genom att arvsfonden avstår från arv som är av
väsentlig betydelse från kulturhistorisk synpunkt eller från natur- eller
kulturvårdssynpunkt med eventuellt tillhörande kontantbelopp undantas
från arvsskatteplikt.
Kammarkollegiet anser i likhet med utredningen att arvsavståenden i
enlighet med 22 § skall vara fria från arvsskatt. Arvs- och gåvoskatt-
lagens nuvarande konstruktion bygger på att det är mottagarens status
som avgör om förvärvet är skattefritt. Enligt utredningsförslaget är det
istället egendomens status som är avgörande för om skattebefrielse skall
föreligga. En ändring enligt förslaget skulle därför medföra att lagen
blir assymetrisk. Med hänsyn till detta och till att arvs- och gåvoskatte-
lagen är under omarbetning, anser kollegiet att frågan om skattebefrielse
även i fortsättningen i avvaktan på en ny arvs- och gåvoskattelag får
lösas dispensvägen. Fritidsforum anser det viktigt att det lagregleras att
stöd ur Allmänna arvsfonden inte är skattepliktigt
Allmänheten bör ges kontinuerlig information om fondens struktur och
ändamål och inom vilka verksamhetsområden medlen används och vilka
effekter användningen fått. Den föreslagna Arvsfondsdelegationen bör
därför svara för att erforderliga, kontinuerliga informationsåtgärder
vidtas. Den årliga redovisningen till riksdagen bör göras mer tillgänglig
för allmänheten.
Samtliga remissinstanser som berört denna fråga har påpekat vikten av
utökade informationsinsatser. Ossian Larnstedt påminner om att den
jubileumsskrift som gjordes för att dokumentera fondens verksamhet
under femtio år gav kunskap om fonden och dess ändamål och att den
borde följas upp genom en årlig redogörelse för fondens verksamhet.
64
Prop. 1993/94:124
Bilaga 3
Genom att mottagarna av stöd ur Allmänna arvsfonden åläggs en lag-
stadgad skyldighet att redovisa hur medlen används blir det möjligt att
följa upp genomförda projekt och dess effekter. Det är önskvärt att
projekt i den mån det är möjligt redovisas enhetligt och att medels-
mottagarna i sin redovisning också utvärderar sina insatser. Kraven på
utvärdering bör dock stå i relation till projektets storlek och stödets
nivå. Arvsfondsdelegationen bör utveckla metoder för utvärdering och
effektmätning utifrån övergripande mål och syften.
Remissinstanserna är överlag positiva till utredningens förslag. Statens
handikappråd, Statens institut för handikappfrågor i skolan, Statens
ungdomsråd, Riksrevisionsverket, Riksidrottsförbundet, Rädda barnen,
Röda korset m.fl. framhåller vikten av att sprida information om erfar-
enheterna av genomförd försöksverksamhet och pekar också på möjlig-
heterna att detta arbete kan ske i samråd mellan delegationen och
berörda myndigheter/organisationer.
Rädda barnen anser att delegationen också skall ha ett uttalat ansvar
för att resultaten av försöksverksamhet sprids och att särskilda medel
bör avsättas för att t.ex. genomföra tematiska redovisningar av resulta-
ten.
Riksrevisionsverket menar att det finns anledning att tydligare ange vilka
principer som skall gälla för den ekonomiska förvaltningen av Allmänna
arvsfonden. Verket anför vidare att det inte är tillfredsställande att
Allmänna arvsfondens bokslut enligt nuvarande ordning inte revideras
av vare sig Riksrevisionsverket eller av andra revisorer.
65
Prop. 1993/94:124
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 27 januari 1994.
Närvarande: statsminister Bildt, ordförande, cch statsråden B. Westerberg,
Friggebo, Laurén, Hörnlund, Olsson, Svensson, af Ugglas, Dinkelspiel,
Thurdin, Hellsvik, Wibble, Björck, Davidson, Könberg, Odell,
Lundgren, Unckel, P. Westerberg, Ask
Föredragande:
Regeringen beslutar proposition 1993/94:124 Ny lag om Allmänna arvs-
fonden
66
gotab 45808, Stockholm 1994