Prop.  
      1993/94:124Regeringens proposition 
 
      1993/94:124 
 
      Ny lag om Allmänna arvsfonden  
      Regeringen överlämnar denna proposition 
 
      till riksdagen. 
 
      Stockholm den 27 januari 1994  
      Carl Bildt 
 
                           Bengt Westerberg 
      (Socialdepartementet)  
      Propositionens huvudsakliga innehåll 
 
      I propositionen föreslås att en ny lag om 
      Allmänna arvsfonden ersätter den 
      nuvarande lagen från år 1928. Den nya 
      lagen innehåller, i förhållande till 
      nuvarande ordning, vissa ändringar och 
      förtydliganden huvudsakligen i fråga om 
      arvsfondens ändamål och 
      användningsområde, beslutanderätten, 
      handläggningen av arvsfondsärenden, god- 
      manskap samt avstående från arv. 
        Hittillsvarande praxis beträffande 
      utdelande av stöd ur fonden lagfästs i 
      princip. Stöd skall sålunda kunna ges 
      till verksamhet av ideell karaktär till 
      förmån för barn, ungdomar och personer 
      med funktionshinder. I första hand skall 
      nyskapande och utvecklande verksamhet 
      stödjas. Sådant stöd får också, om det 
      bedöms som särskilt angeläget lämnas till 
      ideella organisationers anläggningar, 
      lokaler och utrustning. Den övergripande 
      beslutanderätten beträffande stöd ur fon- 
      den föreslås ligga kvar hos regeringen, 
      men en ny statlig myndighet, 
      Arvsfondsdelegationen, inrättas. Dele- 
      gationen, eller i vissa fall annan 
      myndighet, skall besluta om stöd ur fon- 
      den inom de ramar och efter de riktlinjer 
      som regeringen bestämmer. Allmänna arvs- 
      fonden skall som hittills förvaltas av 
      Kammarkollegiet. Reglerna om kollegiets 
      förvaltning moderniseras och omarbetas 
      språkligt. Möjligheten att återkräva stöd 
      som inte kommer till användning eller som 
      används för annat ändamål än det avsedda 
      föreslås bli lagfäst. I samband med att 
      fonden avstår från egendom som annars 
      skulle ha tillkommit fonden genom arv bör 
      i vissa undantagsfall även ett penning- 
      belopp kunna avstås när det gäller att 
      rädda egendom som har stort kulturhisto- 
      riskt värde eller stor betydelse från 
      naturvårdssynpunkt m.m. Vidare föranleder 
      den nya lagen om Allmänna arvsfonden 
      följdändringar i föräldrabalken och lagen 
      (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt. 
      Den nya lagstiftningen föreslås träda i 
      kraft den 1 juli 1994. 
                                                           1  
      Innehållsförteckning 
 
      1   Förslag till riksdagsbeslut.........4 
      2   Lagtext.............................4 
          2.1Förslag till lag om Allmänna 
      arvsfonden..............................4 
          2.2Förslag till lag om ändring i 
      lagen (1941:416) om 
             arvsskatt och gåvoskatt..........8 
          2.3Förslag till lag om ändring i 
      föräldrabalken (1949:381)...............9 
      3   Ärendet och dess beredning.........10 
      4   Nuvarande ordning..................11 
          4.1Allmänna arvsfondens egendom....11 
          4.2Fondens ändamål och fondmedlens 
      användningsområde......................11 
          4.3Beslut om stöd ur fonden........12 
          4.4Redovisning och utvärdering av 
      beviljat stöd..........................12 
          4.5Återbetalningsskyldighet........12 
          4.6Förvaltning.....................13 
          4.7God man.........................13 
          4.8Försäljning av fondens egendom..14 
          4.9Arvsavstående...................14 
          4.10Överklagande...................15 
      5   Allmän motivering..................15 
          5.1Utgångspunkter..................15 
          5.2Allmänna arvsfondens egendom....16 
          5.3Arvsfondens ändamålsbestämmelse 
             och arvsfonds- 
             medlens användningsområde.......17 
          5.4Vem fördelar stöd ur arvsfonden?23 
          5.5Handläggningen av ärenden om stöd 
      ur fonden m.m..........................26 
          5.6God man.........................29 
          5.7Beslut om egendom skall tas emot30 
          5.8Avstående av arv................30 
          5.9Skattefrågor....................34 
          5.10Information och uppföljning....35 
          5.11Finansiering...................36 
      6   Ikraftträdande.....................36 
      7   Författningskommentar..............36 
          7.1Förslaget till lag om Allmänna 
      arvsfonden.............................36 
          7.2Förslaget till lag om ändring i 
             lagen (1941:416) om 
             arvsskatt och gåvoskatt.........43 
          7.3Förslaget till lag om ändring i 
      föräldrabalken (1949:381)..............43 
 
      Bilaga 1Sammanfattning av 1991 års 
             arvsfondsutrednings 
             förslag Allmänna arvsfonden (SOU 
      1992:120) .............................44 
      Bilaga 2Betänkandets lagförslag........50 
      Bilaga 3Sammanställning av 
      remissyttranden över betänkande av 
             1991 års arvsfondsutredning (SOU 
      1992:120) 
             Allmänna arvsfonden.............57 
 
      Utdrag ur protokoll vid 
      regeringssammanträde den 27 januari 1994 
      66 
                                                           2  
      1 Förslag till riksdagsbeslut 
 
      Regeringen föreslår att riksdagen antar 
      regeringens förslag till 
        1. lag om Allmänna arvsfonden, 
        2. lag om ändring i lagen (1941:416) om 
        arvsskatt och gåvoskatt, 
        3. lag om ändring i föräldrabalken  
        (1949:381).  
      2 Lagtext 
 
      Regeringen har följande förslag till  
      lagtext.  
      2.1 Förslag till 
 
      Lag om Allmänna arvsfonden 
 
        Härigenom föreskrivs följande 
 
      Allmänna arvsfondens egendom 
 
      1 § Allmänna arvsfonden består av egendom 
      som tillfallit fonden genom arv, gåva, 
      testamente, förmånstagarförordnande i 
      försäkringsavtal eller genom 
      domstolsbeslut. 
        Vad som sägs om egendom som har 
      tillfallit fonden genom arv gäller också 
      egendom som har tillfallit fonden enligt 
      1 kap. 11 § lagen (1937:81) om 
      internationella rättsförhållanden rörande 
 
      dödsbo. 
 
      2 § Av de medel som under ett 
      räkenskapsår har tillfallit fonden skall 
      en tiondel läggas till fonden vid årets 
      utgång. Återstoden och årets avkastning 
      skall vara tillgängliga för utdelning 
      från och med närmast följande år men får 
      också läggas till fonden. 
 
      3 § Om ett testamente eller en gåva till 
      förmån för fonden har förenats med 
      villkor, beslutar Kammarkollegiet om 
      egendomen skall tas emot. 
 
      4 § Testamente till någon annan än fonden 
      får godkännas av Kammarkollegiet om det 
      inte finns någon anledning till klander. 
      Ett testamente, som kan antas vara ett 
      riktigt uttryck för arvlåtarens yttersta 
      vilja, får godkännas även om det finns 
      anledning till klander.  
      Allmänna arvsfondens ändamål 
 
      5 § Allmänna arvsfonden har till ändamål 
      att främja verksamhet av ideell karaktär 
      till förmån för barn, ungdomar och 
      personer med funktionshinder. 
 
      6 § Stöd ur fonden skall i första hand 
      lämnas till verksamhet som är nyskapande 
      och utvecklande. Sådant stöd får också, 
      om det bedöms som särskilt angeläget, 
      lämnas till anläggningar, lokaler och 
      utrustning. 
 
      7 § Stöd enligt 6 § får lämnas till 
      organisationer som bedriver ideell 
      verksamhet. Stöd enligt 6 § första 
      meningen får om det finns särskilda skäl 
      lämnas även till en offentlig huvudman. 
        Stöd får inte lämnas till enskilda  
      personer.  
      Stöd ur Allmänna arvsfonden 
 
      8 § Regeringen eller, efter regeringens 
      bemyndigande, Arvsfondsdelegationen eller 
      annan myndighet beslutar om fördelning av 
      stöd ur Allmänna arvsfonden. 
 
      9 § Ansökan om stöd ur fonden skall vara 
      skriftlig, och innehålla de uppgifter som 
      behövs för att bedöma sökandens 
      förutsättningar att få stöd ur fonden. 
        Ansökan skall vara egenhändigt 
      undertecknad av sökanden eller dennes  
      ombud.  
      Skyldighet att hålla medel avskilda 
 
      10 § Den som har tagit emot stöd ur 
      Allmänna arvsfonden skall, om inte annat 
      anges i beslutet, vara skyldig att hålla 
      medlen avskilda.  
      Redovisning och återbetalningsskyldighet 
 
      11 § Den som beviljas stöd ur Allmänna 
      arvsfonden skall föreläggas att inom viss 
      tid efter mottagandet av medlen 
      skriftligen redovisa hur medlen har 
 
      använts. 
 
      12 § Stöd ur fonden skall betalas 
      tillbaka 
        1. om stödet inte har förbrukats inom 
      angiven tid eller för avsett ändamål, 
        2. om mottagaren inte inom föreskriven 
      tid har lämnat redovisning enligt 11 §, 
        3. om mottagaren genom att lämna 
      oriktiga uppgifter eller på annat sätt 
      har förorsakat att stöd ur fonden har 
      lämnats felaktigt eller med för högt 
      belopp och mottagaren borde ha insett 
 
      detta. 
 
      13 § Om den myndighet till vilken 
      redovisning lämnas finner att det finns 
      skäl att överväga ett åläggande för mot- 
      tagaren att betala tillbaka stöd ur 
      fonden, skall ärendet överlämnas till 
      Kammarkollegiet, som beslutar i frågan. 
      Kammarkollegiet får, om det finns 
      särskilda skäl, besluta att mottagaren 
      helt eller delvis befrias från åter- 
      betalningsskyldighet.  
      Förvaltning 
 
      14 § Allmänna arvsfondens egendom 
      förvaltas av Kammarkollegiet, som en 
      särskild fond. 
 
      15 § Fondens rätt till egendom bevakas av 
      Kammarkollegiet. Kollegiet för fondens 
      talan i mål och ärenden som rör fonden. 
 
      16 § Medel som tillfaller fonden skall 
      överlämnas till Kammarkollegiet. 
      Kammarkollegiet skall ta emot och granska 
      redovisning för förvaltning av egendom 
      som tillfaller fonden.  
      God man 
 
      17 § Om det vid ett dödsfall inte finns 
      någon annan arvinge än Allmänna 
      arvsfonden eller om fonden är testa- 
      mentstagare skall den som har boet i sin 
      vård anmäla detta till Kammarkollegiet. 
      Kammarkollegiet skall förordna en god man 
      att företräda fonden vid boutredningen.  
      18 § God man behöver inte förordnas 
        1. om fonden har uteslutits från arv 
      genom testamente och Kammarkollegiet 
      bedömer att det inte finns någon 
      anledning till klander, 
        2. om boet har större skulder än 
      tillgångar och det inte behövs en god man 
      för att ta vård om egendomen, eller 
        3. om egendom som har tillfallit fonden 
      som legat utgörs av pengar. 
 
      19 § Om egendom har tillfallit fonden 
      genom gåva som inte endast utgörs av 
      pengar skall Kammarkollegiet förordna en 
      god man att ta hand om egendomen. 
 
      20 § Kammarkollegiet skall övervaka att 
      den gode mannen fullgör sina uppgifter. 
        I fråga om god man enligt denna lag 
      gäller vad som är föreskrivet om 
      sysslomän i 18 kap. handelsbalken.  
      Försäljning av fondens egendom m.m 
 
      21 § Regeringen eller, efter regeringens 
      bemyndigande, Kammarkollegiet beslutar om 
      försäljning av fast egendom eller 
      tomträtt som har tillfallit fonden. 
 
      22 § Annan lös egendom än tomträtt skall 
      av den gode mannen säljas på offentlig 
      auktion, om Kammarkollegiet inte medger 
      annat. 
        Fordringar får säljas endast om de inte 
      kan drivas in. 
        Om särskilda föreskrifter har lämnats 
      genom ett testamente, skall de tillämpas. 
 
      23 § Om det i ett dödsbo finns egendom 
      som förvaltas av en god man enligt 11 
      kap. 3 § föräldrabalken och som har 
      tillfallit fonden, gäller ifråga om 
      egendomens försäljning 21 och 22 §§.  
      Arvsavstående 
 
      24 § Arv eller försäkringsbelopp, som har 
      tillfallit Allmänna arvsfonden, får helt 
      eller delvis avstås till någon annan, om 
      det med hänsyn till uttalanden av 
      arvlåtaren eller till andra särskilda 
      omständigheter kan anses stämma överens 
      med arvlåtarens yttersta vilja. Även i 
      annat fall får arv eller 
      försäkringsbelopp avstås till arvlåtarens 
      släkting eller någon annan person som har 
      stått arvlåtaren nära, om det kan anses 
      skäligt. 
 
      25 § Arv som utgörs av egendom, vilken är 
      av väsentlig betydelse från 
      kulturhistorisk synpunkt eller från 
      natur- eller kulturvårdssynpunkt, får 
      avstås till juridisk person som har 
      särskilda förutsättningar att ta hand om 
      egendomen på lämpligt sätt. 
        Om det finns särskilda skäl får ett 
      belopp av det arv som tillfallit fonden 
      tillsammans med sådan egendom avstås till 
      mottagaren av denna att användas för 
      sådana omedelbara åtgärder som är nöd- 
      vändiga för att bevara egendomen. 
 
      26 § Regeringen eller, efter regeringens 
      bemyndigande, Kammarkollegiet beslutar om 
      avstående av arv och försäkringsbelopp. 
 
                                                           3  
      27 § Den som vill att ett arv eller ett 
      försäkringsbelopp som har tillfallit 
      fonden skall avstås helt eller delvis, 
      skall ansöka om detta hos Kammar- 
      kollegiet. Kammarkollegiet får uppdra åt 
      länsstyrelsen i det län, där den avlidne 
      senast har haft sitt hemvist, att utreda 
      frågan. 
        Om Kammarkollegiet inte får besluta i 
      ärendet skall kollegiet överlämna 
      handlingarna med eget yttrande till rege- 
      ringen. 
        En ansökan om arvsavstående skall göras 
      senast tre år efter dödsfallet eller 
      efter det att arvet genom preskription 
      har tillfallit fonden. 
        Om en ansökan har kommit in för sent 
      skall den avvisas.  
      Överklagande 
 
      28 § Kammarkollegiets beslut enligt 13 § 
      och 27 § fjärde stycket får överklagas 
      till länsrätten. I övrigt får beslut 
      enligt denna lag inte överklagas.  
      Kostnader 
 
      29 § Kostnader för fördelning av stöd ur 
      Allmänna arvsfonden skall betalas ur 
      fonden enligt de grunder som regeringen 
 
      bestämmer. 
 
      30 § Kammarkollegiets kostnader för att 
      förvalta och företräda fonden enligt 
      denna lag skall betalas ur fonden enligt 
      de grunder som regeringen bestämmer.  
      Redovisning till riksdagen 
 
      31 § Regeringen skall varje år före 
      januari månads utgång lämna redovisning 
      till riksdagen för hur medel från Allmän- 
      na arvsfonden har fördelats under 
      föregående budgetår samt ange den 
      kommande inriktningen av stödet. 
 
        Denna lag träder i kraft den 1 juli 
      1994. Genom lagen upphävs lagen 
      (1928:281) om allmänna arvsfonden. 
        Äldre föreskrifter gäller fortfarande i 
      fråga om 
        1. beslut om stöd och arvsavstående som 
      har meddelats före ikraftträdandet, 
        2. anmälan som har gjorts till en 
      tingsrätt enligt 7 § lagen (1928:281) om 
      allmänna arvsfonden före ikraftträdandet 
      samt 
        3. ansökan om arvsavstående som har 
      gjorts före ikraftträdandet. 
                                                           4  
      2.2 Förslag till 
 
      Lag om ändring i lagen (1941:416) om 
      arvsskatt och 
      gåvoskatt 
 
        Härigenom föreskrivs att 1 § lagen 
      (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt 
      skall ha följande lydelse. 
 
      Nuvarande lydelse    Föreslagen lydelse 
 
      1 §1 
        Skatt till staten utgår enligt denna 
      lag för egendom, som förvärvas genom arv 
      eller testamente (arvsskatt) eller genom 
      gåva (gåvoskatt). 
 
       För egendom, som       För egendom, som 
      förvärvas genom att   förvärvas genom att 
      arv avstås enligt 5   arv eller 
      § lagen den 8 juni    försäkringsbelopp 
      1928 (nr 281) om      avstås enligt 24 
      allmänna arvsfonden   eller 25 § lagen 
      utgår arvsskatt till  (1994:000) om 
      staten som om för-    Allmänna arvsfon- 
      värvet skett genom    den, utgår arvs- 
      testamente efter den  skatt till staten 
      avlidne.              som om förvärvet 
                            skett genom testa- 
                            mente efter den av- 
                            lidne. 
 
        Denna lag träder i kraft den 1 juli 
      1994.  
      1 Senaste lydelse 1974:857 
                                                           5  
      2.3 Förslag till 
 
      Lag om ändring i föräldrabalken 
 
      (1949:381) 
 
        Härigenom föreskrivs att 15 kap. 22 § 
      föräldrabalken1 (1949:381) skall ha 
      följande lydelse. 
 
      Nuvarande lydelse    Föreslagen lydelse 
 
      22 § 
        Har egendom i         Har egendom i 
      dödsbo, vilken har    dödsbo, vilken har 
      förvaltats av en god  förvaltats av en 
      man som avses i 11    god man som avses i 
      kap. 3 §, efter pre-  11 kap. 3 §, efter 
      skription av rätt     preskription av 
      att ta arv eller      rätt att ta arv 
      testamente eller      eller testamente 
      annars tillfallit     eller annars 
      allmänna arvsfonden   tillfallit Allmänna 
      gäller i fråga om     arvsfonden gäller i 
      egendomens            fråga om egendomens 
      försäljning lagen     försäljning lagen 
      (1928:281) om         (1994:000) om 
      allmänna arvsfonden.  Allmänna 
                            arvsfonden. 
 
        Denna lag träder i kraft den 1 juli 
      1994.  
      1 Balken omtryckt 1990:1526. 
                                                           6  
      3 Ärendet och dess beredning 
 
      Allmänna arvsfonden tillkom enligt ett 
      beslut av 1928 års riksdag i samband med 
      att kusiner och avlägsnare släktingar 
      genom lagen (1928:279) om arv uteslöts 
      från arvsrätt. 
        Vid tillskapandet av Allmänna 
      arvsfonden angavs som fondens ändamål att 
      främja vård och fostran av barn och 
      ungdom. Genom en lagändring år 1969 
      utvidgades fondens bidragsändamål till 
      att avse också omsorg om handikappade. 
        I april 1987 beslutade regeringen att 
      Barn- och ungdomsdelegationen årligen 
      skulle anvisas medel ur Allmänna 
      arvsfonden för utdelning till stöd för 
      "fostran av ungdom" varmed i detta 
      sammanhang avses personer i åldrarna 7-25 
      år. 
        Frågan om Allmänna arvsfondens 
      ändamålsbestämmelse har vid flera 
      tillfällen varit föremål för 
      riksdagsbehandling (se bl.a. bet. 
      1981/82:SoU8, 1985/86:SoU3 och 11, 
      1986/87:SoU18 och 1989/90:SoU29). 
      Riksdagen har avslagit motionsförslag om 
      att fondens ändamål skulle utvidgas till 
      att avse även insatser för äldre (se bet. 
      1988/89:SoU6). Vidare har riksdagen fram- 
      hållit att stöd inte skall beviljas för 
      åtgärder som det åligger stat eller 
      kommun att bekosta och att arvsfondens 
      medel huvudsakligen skall användas för 
      stöd till frivilliga och ideella 
      insatser. 
        Under de senaste åren har riksdagen 
      vidare avslagit motionsyrkanden (bet. 
      1989/90:SoU3 och 29) om att beslut röran- 
      de understöd ur Allmänna arvsfonden, i 
      stället för av regeringen, skall fattas 
      av en styrelse eller nämnd med parla- 
      mentarisk förankring. Riksdagen har också 
      avslagit motionsyrkanden (bet. 
      1989/90:SoU29) om att medel borde åter- 
      föras till arvlåtarens kommun och att 
      handläggningen av ansökningar om och 
      beviljande av medel ur Allmänna 
      arvsfonden borde ligga på respektive 
      kommuns kommunstyrelse. 
        Med anledning av regeringens skrivelse 
      (skr. 1989/90:131) med redovisning för 
      fördelningen av medel från Allmänna 
      arvsfonden under budgetåret 1988/89 
      uttalade socialutskottet (bet. 
      1989/90:SoU29) att regeringen gett 
      ändamålsparagrafen en vid tolkning och 
      att det av det redovisade materialet inte 
      gått att helt klarlägga om utdelningen av 
      medel till stat och kommun skett i 
      överensstämmelse med 
      ändamålsbestämmelsen. Med anledning av en 
      hemställan från utskottet gav riksdagen 
      (rskr. 1989/90:318) regeringen till känna 
      att en översyn borde göras av arvsfondens 
      ändamålsbestämmelse. 
        Mot bakgrund av detta tillkallades i 
      januari 1991 en särskild utredare för att 
      göra en översyn av Allmänna arvsfondens 
      ändamålsbestämmelse m.m. Utredaren, som 
      antog namnet 1991 års arvsfondsutredning, 
      lämnade i november 1992 betänkandet 
      Allmänna arvsfonden (SOU 1992:120). Be- 
      tänkandet har remissbehandlats. 
                                                           7  
        Utredarens sammanfattning av 
      betänkandet finns i bilaga 1. De lagför- 
      slag som läggs fram i betänkandet finns i 
      bilaga 2. En förteckning över 
      remissinstanserna och en sammanställning 
      av remissyttrandena finns i bilaga 3. 
        Det framlagda förslaget faller utanför 
      Lagrådets granskningsområde.  
      4 Nuvarande ordning  
      4.1 Allmänna arvsfondens egendom 
 
      Den grundläggande bestämmelsen om 
      Allmänna arvsfondens rätt till arv finns 
      i 5 kap. ärvdabalken. Av 1 § framgår att 
      kvarlåtenskap, till vilken arvsberättigad 
      fysisk person saknas, skall tillfalla 
      Allmänna arvsfonden. 
         Närmare bestämmelser om Allmänna 
      arvsfonden finns i lagen (1928:281) om 
      allmänna arvsfonden (arvsfondslagen). 
      Enligt lagen skall den egendom som 
      tillfaller fonden i arv eller genom gåva 
      eller testamente utan sammanblandning med 
      andra medel förvaltas av Kammarkollegiet 
      som en särskild fond för främjande av 
      vård och fostran av barn och ungdom samt 
      omsorg om handikappade. Vidare tillfaller 
      egendom som utlänning efterlämnar här i 
      riket Allmänna arvsfonden, om egendomen 
      enligt lagen i det land som han var 
      medborgare i skulle tillfalla staten, 
      kommun, allmän fond eller inrättning. 
        En tiondel av de medel som under året 
      har flutit in till fonden skall läggas 
      till fonden. Återstoden skall tillsammans 
      med årets avkastning vara tillgänglig för 
      utdelning från och med nästföljande år. 
      Regeringen får, om omständigheterna 
      föranleder det, till fonden lägga medel 
      som är tillgängliga för utdelning. Medel 
      får också stå kvar för förräntning för 
      att delas ut under kommande år. 
        Om ett testamente eller en gåva till 
      förmån för fonden förenats med villkor, 
      skall regeringen besluta om egendomen 
      skall tas emot. Testamente till förmån 
      för annan än fonden får godkännas av 
      Kammarkollegiet om det inte finns någon 
      anledning till klander. Testamente, som 
      kan antas vara ett riktigt uttryck för 
      arvlåtarens yttersta vilja, får godkännas 
      även om det finns anledning till klander. 
        Arvsfondens bokförda värde uppgick den 
      30 juni 1993 till ungefär 597 miljoner 
      kronor och marknadsvärdet till ungefär 
      947 miljoner kronor. Under budgetåret 
      1992/93 kom det in drygt 154 miljoner 
      kronor netto till arvsfonden. Det finns 
      för budgetåret 1993/94 ungefär 175 
      miljoner kronor att dela ut.  
      4.2 Fondens ändamål och fondmedlens  
      användningsområde 
 
      Enligt arvfondslagens ändamålsbestämmelse 
      (1 §) skall fonden främja vård och 
      fostran av barn och ungdom samt omsorg om 
      handikappade. Understöd får inte lämnas 
      för åtgärd som det åligger stat eller 
      kommun att bekosta.  
      4.3 Beslut om stöd ur fonden 
 
      Stöd ur fonden ges dels inom ramen för 
      särskilt riktade satsningar från 
      regeringens sida - specialsatsningar - 
      dels genom en löpande prövning av de 
      ansökningar som kommer in till fonden. 
        Ansökningar som är att hänföra till 
      vård av barn och ungdom, fostran av barn 
      samt omsorg om handikappade bereds inom 
      Socialdepartementet och samtliga beslut 
      fattas av regeringen. 
        Civildepartementet ansvarar för stöd ur 
      Allmänna arvsfonden till främjande av 
      fostran av ungdomar (åldrarna 7-25 år). 
      Barn- och ungdomsdelegationen, som är ett 
      rådgivande organ åt regeringen i frågor 
      rörande unga människors uppväxtvillkor, 
      handlägger och fattar beslut i dessa 
      ärenden. Om ärendet är av principiell 
      betydelse eller annars av större vikt 
      eller om det är fråga om att lämna stöd 
      med mer än 200 000 kronor skall ärendet 
      överlämnas till regeringen. Sådana 
      ärenden bereds i Civildepartementet och 
      beslut fattas av regeringen. 
        Ansökningar om stöd ur fonden 
      remitteras mer eller mindre formbundet 
      till olika myndigheter och organisationer 
      för yttrande. 
        I regeringskansliet (inkl. Barn- och 
      ungdomsdelegationen) är uppskattningsvis 
      åtta årsarbetskrafter sysselsatta med 
      uppgifter som rör Allmänna arvsfonden. 
      Dessa bekostas av budgetmedel.  
      4.4 Redovisning och utvärdering av  
      beviljat stöd 
 
      Varje mottagare av stöd ur Allmänna 
      arvsfonden skall, enligt beslut av 
      regeringen eller den myndighet som rege- 
      ringen bestämmer, inom en bestämd tid 
      komma in med en redogörelse för eller 
      utvärdering av den verksamhet som angetts 
      i ansökan samt en ekonomisk redovisning 
      för användningen av det beviljade 
      beloppet. När det gäller privaträttsliga 
      subjekt skall redovisningen vara bestyrkt 
      av behöriga revisorer. I fråga om 
      flerårsprojekt skall i samband med 
      ansökan för det följande året ges in en 
      lägesrapport och en ekonomisk 
      redovisning. Mottagare av större 
      projektstöd skall göra mera ingående 
      utvärderingar av effekterna av beviljat 
      stöd. Särskilda satsningar blir vanligen 
      föremål för mer omfattande utvärderingar.  
      4.5 Återbetalningsskyldighet 
 
      I beslut om stöd ur arvsfonden föreskrivs 
      att belopp som inte förbrukas skall 
      betalas tillbaka till fonden. 
        Om stöd beviljas i fråga om 
      anläggningar m.m. föreskrivs i beslutet 
      att mottagaren av medlen skall förbinda 
      sig att 
      a)snarast och senast inom ett år efter 
        det att stödet beviljats fullgöra det 
        ändamål som avses med ansökan, 
      b)inom tre månader efter det att 
        ändamålet fullgjorts till regeringen 
        eller den myndighet som regeringen 
        bestämmer skicka in ett av revisorer 
        bestyrkt räkenskapssammandrag rörande 
        de totala kostnaderna för det avsedda 
        ändamålet, 
      c)upplåta lokaler som anordnats med 
        stödet också åt andra ungdoms- och 
        handikapporganisationer i den mån detta 
        kan ske utan att det väsentligt 
        inkräktar på den egna verksamheten samt 
      d)om någon av utfästelserna under a)-c) 
        inte fullgörs eller om verksamhet som 
        avses med stödet upphör, flyttas eller 
        undergår väsentlig förändring inom tio 
        år efter det att stödet beviljades 
        återbetala så stor del av stödet som 
        regeringen bestämmer. 
        Om stöd har beviljats för båtar skall 
      mottagaren förbinda sig att att se till 
      att båten och de ombordvarande vid färd 
      är försedda med betryggande 
      räddningsanordningar, att inte utan 
      regeringens medgivande lägga ned eller 
      väsentligt inskränka den verksamhet, för 
      vilken båten är avsedd att användas, samt 
      att om någon av dessa utfästelser inte 
      fullgörs att betala tillbaka stödet eller 
      del av det till fonden.  
      4.6 Förvaltning 
 
      Allmänna arvsfonden förvaltas av 
      Kammarkollegiet som en särskild fond, 
      skild från statskapitalet. Kollegiet 
      företräder vidare arvsfondens intressen, 
      för talan och svarar i mål och ärenden 
      som rör fonden. Kollegiet bevakar också 
      att dödsbo, som fonden har del i, 
      avvecklas på ett riktigt sätt. Kollegiet 
      får vidare godkänna testamenten till för- 
      mån för annan än fonden samt för 
      arvsfondens räkning under vissa 
      förhållanden besluta om avstående från 
      arv och om försäljning av fast egendom 
      eller tomträtt som har tillfallit fonden. 
        Egendom som har tillfallit fonden anses 
      närmast tillhöra staten. Fondens egendom 
      ingår dock, som nämnts tidigare, inte i 
      den statliga budgeten. 
        Allmänna arvsfonden är som särskilt 
      rättssubjekt skyldig att betala statlig 
      fastighetsskatt. Fonden har sitt säte i 
      Stockholm och betraktas i skattehänseende 
      som en stiftelse. 
        Frågan hur stöd ur fonden skall 
      betraktas skatterättsligt är inte regle- 
      rad i lag. Kontrolluppgift lämnas dock 
      inte och stödet anses inte vara 
      skattepliktig inkomst. 
        Kammarkollegiet betalar ut beviljat 
      stöd efter rekvisition från den som 
      beviljats stödet. Belopp som inte 
      rekvirerats inom viss tid återgår till 
      fonden. 
        Kammarkollegiets kostnader för 
      medelsförvaltningen av fonden och 
      avvecklingen av dödsbon m.m. betalas ur 
      fonden. Kostnaderna för detta uppgick 
      under budgetåret 1992/93 till ungefär 7 
      miljoner kronor. Kollegiets förvaltning 
      av fonden revideras av 
      Riksrevisionsverket. 
        Länsstyrelserna har viss 
      tillsynsskyldighet över stödverksamheten.  
      4.7 God man 
 
      Om det vid ett dödsfall inte finns någon 
      annan arvinge än Allmänna arvsfonden 
      eller om fonden är universell testa- 
      mentstagare skall god man utses av allmän 
      domstol att företräda fonden vid 
      boutredningen (7 § arvsfondslagen). Den 
      gode mannen står under Kammarkollegiets 
      tillsyn och sköter det praktiska arbetet 
      med dödsboet. När boutredningen är klar 
      redovisar den gode mannen sin förvaltning 
      till Kammarkollegiet och betalar 
      återstående medel till fonden. 
        Om egendom, som inte utgörs av pengar, 
      tillfallit arvsfonden som gåva eller 
      legat, skall lämplig person förordnas att 
      omhänderta och sälja egendomen.  
      4.8 Försäljning av fondens egendom 
 
      Kammarkollegiet beslutar om försäljning 
      av fast egendom som tillhör Allmänna 
      arvsfonden, om egendomens värde är högst 
      tio miljoner kronor. Är värdet högre än 
      detta belopp beslutar regeringen. Lös 
      egendom skall i princip säljas på 
      offentlig auktion (8 § arvsfondslagen).  
      4.9 Arvsavstående 
 
      I vissa fall får arv som tillfallit 
      arvsfonden avstås till någon annan (5 § 
      arvsfondslagen). Detta får ske om det med 
      hänsyn till uttalanden av arvlåtaren 
      eller andra särskilda omständigheter kan 
      anses stämma överens med arvlåtarens 
      yttersta vilja. Arv får också avstås till 
      arvlåtarens släkting eller annan person 
      som har stått arvlåtaren nära, om det kan 
      anses skäligt. Vidare får arv, som utgörs 
      av egendom av väsentlig betydelse från 
      kulturhistorisk synpunkt eller från 
      natur- eller kulturvårdssynpunkt, avstås 
      till en juridisk person som har särskilda 
      förutsättningar att ta hand om egendomen 
      på ett lämpligt sätt. Däremot kan 
      kontanta medel inte avstås för att t.ex. 
      ställa i ordning eller bevara sådan egen- 
      dom. 
        Beslut om avstående av arv fattas av 
      regeringen eller, efter regeringens 
      bemyndigande, av Kammarkollegiet. I vissa 
      fall krävs riksdagens tillstånd, nämligen 
      om det rör sig om avstående av egendom 
      till ett värde som överstiger 800 000 
      kronor. Kammarkollegiet får besluta om 
      avstående när värdet av den egendom 
      ansökan avser enligt bouppteckningen inte 
      överstiger 500 000 kronor. Om det i ett 
      ärende om avstående av arv uppkommer 
      fråga av särskild vikt från allmän 
      synpunkt, skall Kammarkollegiet med eget 
      yttrande överlämna ärendet till rege- 
      ringen för avgörande. 
        Om någon vill att arv som har 
      tillfallit fonden skall avstås helt eller 
      delvis, skall han ge in ansökan till 
      länsstyrelsen i det län där den döde 
      senast haft sitt hemvist. Länsstyrelsen 
      skall genast underrätta Kammarkollegiet 
      om ansökningen samt, sedan utredning 
      gjorts, skicka in handlingarna i ärendet 
      tillsammans med ett eget yttrande till 
      kollegiet. Om kollegiet inte får besluta 
      i ärendet skall kollegiet skicka in hand- 
      lingarna till regeringen tillsammans med 
      eget yttrande. 
        För egendom som avstås enligt 
      arvsfondslagen utgår arvsskatt till 
      staten som om förvärvet har skett genom 
      testamente efter den avlidne.  
                                                           8  
      4.10 Överklagande 
 
      Ett beslut om fördelning av medel ur 
      fonden får inte överklagas. Kam- 
      markollegiets beslut i frågor om 
      avstående av egendom som tillfallit 
      fonden får överklagas hos regeringen. I 
      övrigt får Kammarkollegiets beslut enligt 
      arvsfondslagen inte överklagas (13 §  
      arvsfondslagen).  
      5. Allmän motivering  
      5.1 Utgångspunkter 
 
      Allmänna arvsfonden tillkom, som nämnts 
      inledningsvis, i samband med att kusiner 
      och avlägsnare släktingar genom en lag år 
      1928 uteslöts från arvsrätt. 
      Begränsningen av arvsrätten ansågs kräva 
      en särskild ordning för att ta hand om 
      egendom efter avlidna som inte efterläm- 
      nade närmare släktingar och heller inte 
      hade förfogat över kvarlåtenskapen genom 
      testamente. 
        Den år 1928 genomförda begränsningen av 
      arvsrätten medförde en betydande 
      utvidgning av det allmännas arvsrätt. 
      Frågan om användningen av det allmännas 
      arv fick därigenom större betydelse. 
      Utgångspunkten för lagregleringen av det 
      allmännas arvsrätt blev att kvarlåtenskap 
      som inflyter till det allmänna på grund 
      av att arvsberättigad släkting saknas 
      skulle tillfalla en fond, Allmänna 
      arvsfonden, och användas för understöd av 
      åtgärder till främjande av samhällets 
      barnavård. Medlen skulle inte flyta in 
      bland statens övriga inkomster. Skälet 
      till detta var att en begränsning av 
      arvsrätten inte borde ske i syfte att 
      bereda staten inkomster för att täcka 
      löpande utgifter. 
        Syftet med Allmänna arvsfonden har 
      varit att den skall främja ändamål som 
      står de ofta förekommande testa- 
      mentsändamålen nära och att främja sådana 
      allmännyttiga ändamål, som regelmässigt 
      inte tillgodoses genom anslag av allmänna 
      medel. 
        Fondens ändamål avsåg alltså 
      ursprungligen främjande av barns och 
      ungdomars vård och fostran. År 1969 ut- 
      vidgades ändamålet till att också avse 
      omsorg om handikappade. 
        Under de år som gått sedan Allmänna 
      arvsfonden tillskapades har 
      ändamålsbestämmelsen varit föremål för 
      översyn vid flera tillfällen. I flera 
      riksdagsmotioner har föreslagits att 
      fondens ändamål skall utvidgas till att 
      omfatta också äldre personer. Riksdagen 
      har avslagit dessa motionsyrkanden bl.a. 
      med motiveringen att behovet inom de 
      stödberättigade områdena fortfarande är 
      stort och att arvsfondens främsta syfte - 
      att stimulera till utveckling och pröv- 
      ning av nya idéer - annars skulle mot- 
      verkas. 
        En av huvuduppgifterna för 1991 års 
      arvsfondsutredning har varit att pröva 
      hur arvsfondslagen och tillämpningen av 
      denna motsvarar dagens behov och framtida 
      behov av utveckling av verksamheter för 
      berörda målgrupper. Utredarens uppgift 
      har varit att utifrån rådande praxis 
      pröva om lagstiftningen kan förtydligas 
      och se över om arvsfondsmedlens 
      användningsområden kan få en tydligare 
      struktur. 
        Enligt gällande ordning har regeringen 
      delegerat vissa beslut i frågor som rör 
      stöd ur Allmänna arvsfonden. Sålunda har 
      bl.a. Barn- och ungdomsdelegationen, 
      Statens handikappråd, Statens ungdomsråd, 
      Socialstyrelsen och Handikappinstitutet 
      fått disponera arvsfondsmedel för stöd 
      till olika projekt. Utredarens uppdrag i 
      detta sammanhang var att göra en analys 
      och bedömning av effekterna av den 
      delegering som hittills förekommit och 
      överväga möjligheterna att delegera även 
      andra grupper av arvsfondsärenden från 
      regeringen till en lämplig myndighet. 
        Enligt den praxis som utvecklats kan 
      bidrag till stat eller kommun inte 
      beviljas för sådana åtgärder som det 
      åligger staten eller kommunerna att 
      bekosta enligt lag eller författning. 
      Praxis innebär också att det för att stöd 
      skall beviljas i allmänhet krävs att det 
      rör sig om verksamhet som innebär 
      förnyelse och utveckling. Stöd lämnas 
      enligt praxis inte till enskilda. Inte 
      heller ges stöd till utlandsresor eller 
      till verksamhet som bedrivs utomlands. 
        Utredarens uppgift har också varit att 
      analysera behovet av uppföljning och 
      erfarenhetsspridning samt föreslå 
      åtgärder för att tillgodose dessa behov.  
      5.2 Allmänna arvsfondens egendom  
      Regeringens  förslag: Allmänna arvsfonden 
      består av egendom  som  tillfallit fonden 
      genom      arv,     gåva,     testamente, 
      förmånstagarförordnande                 i 
      försäkringsavtal eller domstolsbeslut.  
        Utredarens förslag: Överensstämmer med 
      regeringens. 
        Remissinstanserna: Förslaget har inte 
      kommenterats särskilt.  
      Skälen för regeringens förslag: 
 
      Enligt nuvarande ordning består Allmänna 
      arvsfonden av egendom som tillfallit 
      fonden genom arv, gåva eller testamente. 
      Det framgår alltså inte av lagen att 
      egendom kan tillfalla fonden genom 
      förmånstagarförordnande i försäk- 
      ringsavtal. Fonden kan dock vara förmåns- 
      tagare t.ex. i ett 
      förmånstagarförordnande till "arvingar". 
      I förordnandet kan ha angetts att 
      förmånstagare skall vara i första hand 
      försäkringstagarens make eller en 
      namngiven person och i andra hand hans 
      arvingar. Om andra arvingar än Allmänna 
      arvsfonden saknas kan försäkringsbeloppet 
      därigenom komma att tillfalla fonden. 
      Sådana förordnanden är vanliga vid både 
      individuell försäkring och i villkors- 
      förordnande i gruppförsäkring. 
        Det är självklart att Allmänna 
      arvsfonden också bör kunna tillgodogöra 
      sig egendom i de fall då fonden ut- 
      tryckligen angetts som förmånstagare i 
      ett försäkringsavtal. Detta bör framgå av 
      lagen. 
                                                           9  
        Även medel som tillfallit Allmänna 
      arvsfonden vid en likvidation av ett 
      aktiebolag m.m. bör i lagen nämnas bland 
      den egendom som ingår i Allmänna  
      arvsfonden.  
      5.3 Arvsfondens ändamålsbestämmelse och 
      arvsfondsmedlens användningsområde  
      Regeringens förslag: Allmänna arvsfonden 
      skall ha till ändamål att ge stöd till 
      verksamhet av ideell karaktär till förmån 
      för barn, ungdomar och personer med 
      funktionshinder. För sådana ändamål får 
      stöd ur arvsfonden lämnas till nyskapande 
      och utvecklande verksamhet. Stöd får 
      lämnas till organisation som bedriver 
      ideell verksamhet. Om det finns särskilda 
      skäl får stöd lämnas även till offentlig 
      huvudman. Stöd får inte lämnas till 
      enskilda personer. Stöd får också, om det 
      bedöms som särskilt angeläget, lämnas som 
      bidrag till ideella organisationers 
      anläggningar, lokaler eller utrustning.  
        Utredarens förslag: Allmänna arvsfonden 
      skall ha till ändamål att utveckla och 
      stödja verksamhet till förmån för barn, 
      ungdomar och handikappade. För sådant 
      ändamål skall stöd lämnas till ideell 
      verksamhet. Om det finns särskilda skäl 
      får stöd lämnas även till offentlig verk- 
      samhet. Stöd får inte lämnas till 
      enskilda personer. I ett särskilt 
      yttrande i utredningen lämnas förslag som 
      i princip överensstämmer med regeringens. 
        Remissinstanserna: Majoriteten av de 
      remissinstanser som kommenterat förslaget 
      är positiva till utredarens förslag. 
      Några remissinstanser framhåller vikten 
      av att en viss del av arvsfondens medel 
      avsätts för stöd till organisationers 
      lokaler m.m. Barn- och 
      ungdomsdelegationen, Riksförbundet av 
      intresseföreningar för schizofreni, Rädda 
      barnen och Röda korset tillstyrker de 
      förslag som lämnas i det särskilda  
      yttrandet.  
      Skälen för regeringens förslag: 
 
      Målgrupperna 
 
      De målgrupper som i dag kommer i fråga 
      för stöd ur Allmänna arvsfonden är barn 
      och ungdomar upp till 25 år samt 
      människor med funktionshinder. 
        Utgångspunkten vid inrättandet av 
      Allmänna arvsfonden var att arvs- 
      fondsmedlen skulle gå till ett på förhand 
      bestämt allmännyttigt ändamål. Att 
      ändamålet bestämdes till främjande av 
      barns och ungdomars vård och fostran 
      motiverades i första hand av sociala 
      skäl. I andra hand betonades arvets 
      viktigaste funktion, nämligen att sörja 
      för det uppväxande släktet och underlätta 
      för detta att fylla sin uppgift till sam- 
      hällets bästa. Ändamålsbestämmelsens 
      utvidgning till att omfatta också 
      omsorgen om funktionshindrade ansågs på 
      sin tid vara väl förenlig med de tanke- 
      gångar som kommit till uttryck i samband 
      med arvsfondslagens tillkomst. I övrigt 
      har fondens ändamål varit klart avgränsat 
      och inriktat på bestämda persongrupper 
      samt varit avsett för vissa angivna 
      uppgifter. 
        Barn och ungdomar, som bor i Sverige, 
      lever i dag huvudsakligen under goda 
      förhållanden. Vi har i Sverige en 
      internationellt sett låg spädbarns- och 
      barnadödlighet. De flesta barn har god 
      fysisk och psykisk hälsa. Dagens barn 
      växer upp i ett välorganiserat samhälle 
      där deras familjers grundläggande behov 
      är tillgodosedda. 
        Men det finns också en annan bild av 
      barnens situation i dagens väl- 
      färdsamhälle. Det finns t.ex. många barn 
      som är särskilt utsatta och sårbara till 
      följd av missförhållanden i hemmet, 
      funktionshinder eller invandring. En del 
      barn har hälsoproblem och det finns barn 
      med olika typer av utvecklingsavvikelser. 
      Drogmissbruk och brottslighet bland 
      ungdomar är ett i dag växande problem. 
        Huvudansvaret för vård och fostran av 
      barn och ungdomar ligger på familjen. 
      Samhällets insatser skall ses som ett 
      komplement till hemmets ansvar. FN:s 
      barnkonvention är ett grundläggande 
      dokument när det gäller barns och 
      ungdomars rättigheter. Konventionen 
      omfattar i princip alla viktiga 
      samhällsområden som berör barn och 
      ungdomar. Det ansvar som samhället har 
      för att barn och ungdomar får växa upp 
      under goda förhållanden kommer också till 
      utryck genom socialtjänstlagen 
      (1980:620). Också i övrigt har vi i 
      Sverige en lagstiftning som i hög grad 
      utgår från barns behov och rättigheter. 
      Men det räcker inte med lagstiftning för 
      att tillförsäkra barn och ungdomar goda 
      uppväxtvillkor. För att en lagstiftning 
      skall få fullt genomslag krävs ekonomiska 
      och personella resurser samt ett 
      personligt engagemang. I framför allt 
      sistnämnda hänseende spelar frivilliga 
      och ideella krafter en stor roll. 
        Dagens ungdomar växer upp i ett 
      samhälle som förändras i snabb takt. 
      Därmed förändras också ungdomars 
      livsstilar och behov snabbare än 
      tidigare. Det internationella 
      engagemanget ökar. Det är därför 
      angeläget att genom stöd ur fonden kunna 
      stimulera en utveckling inom olika 
      områden som berör ungdomar, men som inte 
      alltid kan förutses. Ungdomars 
      möjligheter till personligt ansvar och 
      delaktighet i samhällsutveckligen är 
      därvid centrala utgångspunkter. 
        Handikappfrågorna har hög prioritet i 
      regeringens politik. På förslag av rege- 
      ringen har riksdagen beslutat om flera 
      viktiga handikappolitiska förbättringar, 
      som började gälla den 1 januari 1994. Då 
      trädde bl.a. lagen (1993:387) om stöd och 
      service till vissa funktionshindrade i 
      kraft. Genom den ges svårt 
      funktionshindrade personer en lagstadgad 
      rätt till olika insatser för stöd och 
      service. Vid samma tidpunkt infördes 
      också en ny statlig stödform, s.k. 
      assistansersättning. Ersättningen är 
      avsedd att täcka kostnader för personlig 
      assistans för personer med svåra funk- 
      tionshinder. Även i andra viktiga avseen- 
      den innebär riksdagens beslut att stödet 
      till funktionshindrade personer förbätt- 
      ras. 
        Trots dessa reformer och andra 
      förbättringar som genomförts finns det 
      alltjämt hinder för funktionshindrades 
      fulla delaktighet och jämlikhet i 
      samhället. Allmänna arvsfonden har en 
      viktig funktion att fylla i ansträng- 
      ningarna med att undanröja dessa hinder. 
      Genom stöd ur fonden kan framför allt 
      handikapporganisationerna och andra 
      ideella organisationer ges möjligheter 
      att initiera och driva försöks- och ut- 
      vecklingsprojekt inom handikappområdet. 
      Dessa projekt utgör ofta viktiga komp- 
      lement till de insatser som staten, 
      kommunerna och landstingen svarar för. 
      Det finns åtskilliga exempel på 
      stödformer för funktionshindrade 
      personer, som i dag är etablerade men som 
      kommit till genom satsningar ur Allmänna 
      arvsfonden. 
        Ekonomiskt stöd från Allmänna 
      arvsfonden har de senaste åren lämnats 
      till nyskapande och utvecklande projekt 
      som har haft till syfte att pröva nya 
      verksamheter eller utveckla nya metoder i 
      redan etablerade verksamheter. Fondmedel 
      har vidare lämnats för inköp av samt ny-, 
      om- och tillbyggnad av 
      handikapporganisationernas rekreations- 
      och fritidsanläggningar. Stöd ur 
      arvsfonden har också lämnats till lokaler 
      för ungdomsverksamhet, bl.a. scoutgårdar 
      och ungdomslokaler inom trossamfund och 
      idrottsrörelser. 
      Handikapporganisationernas centrala och 
      regionala organisationer har beviljats 
      stöd för att utrusta sina kanslier. Stöd 
      har vidare lämnats till inköp och 
      upprustning av båtar och utbild- 
      ningsfartyg. Slutligen har stöd ur 
      arvsfonden lämnats till vissa utbild- 
      nings- och informationsaktiviteter, bl.a. 
      projekt med anknytning till FN:s 
      konvention om barnets rättigheter. 
        Stöd ur Allmänna arvsfonden har lämnats 
      endast till juridiska personer, t.ex. 
      föreningar, stiftelser och organisa- 
      tioner, vars verksamhet huvudsakligen är 
      av ideell karaktär. I en del fall har 
      stöd lämnats till statliga myndigheter, 
      landsting och kommuner. 
        De ändamål för vilka stöd ur Allmänna 
      arvsfonden lämnats har under årens lopp 
      begränsats betydligt genom den praxis som 
      uppkommit. Ändå har det ifrågasatts om 
      stöd ur fonden har lämnats till verksam- 
      heter som inte omfattas av det 
      fastställda ändamålet för fondens verk- 
      samhet. Bland annat har, som tidigare 
      nämnts, socialutskottet ansett att 
      regeringen har gett ändamålsbestämmelsen 
      en vid tolkning (bet. 1989/90:SoU29). 
      Utskottet har därvid anfört att det inte 
      kunnat utläsas huruvida stöd har utgått 
      till en offentlig huvudman för verksamhet 
      som det ålegat denne att utföra. 
        Däremot torde det finnas en bred 
      enighet om att Allmänna arvsfondens 
      målgrupper också i fortsättningen bör 
      vara barn, ungdomar och personer med 
      funktionshinder. Inte någon remissinstans 
      har ifrågasatt detta. Frågan är i stället 
      om det finns anledning att utvidga 
      arvsfondens ändamål till att omfatta 
      också andra målgrupper som kan anses ha 
      ett särskilt behov av bidrag, t.ex. äldre 
      personer, flyktingar, socialt utslagna 
      eller brottsoffer. 
        Det belopp i Allmänna arvsfonden, som 
      var tillgängligt för utdelning uppgick 
      budgetåret 1992/93 till cirka 166 
      miljoner kronor. Detta belopp utgör 
      mindre än en tiondels procent av 
      årsomsättningen för den sociala sektorn i 
      Sverige. Allmänna arvsfonden har hittills 
      inte varit i en sådan situation att det 
      för utdelning tillgängliga beloppet inte 
      har kunnat delas ut. Fondmedlen anses 
      tvärtom otillräckliga. Detta har lett 
      till att kraven på den sökandes 
      egeninsats undan för undan har skärpts 
      och att en allt hårdare prioritering görs 
      mellan ansökningarna. Det finns alltså i 
      dag inte något utrymme för att utvidga 
      arvsfondens ändamål till att omfatta nya 
      målgrupper utan att minska utrymmet för 
      stöd till barn, ungdomar och 
      funktionshindrade personer. 
        Det finns enligt regeringens mening 
      inte någon anledning anta att behovet av 
      stöd från Allmänna arvsfonden skulle bli 
      mindre i framtiden för de målgrupper som 
      för närvarande omfattas av ändamålet med 
      Allmänna arvsfonden. 
        Som tidigare anförts har syftet med 
      Allmänna arvsfonden alltifrån början 
      varit att främja ändamål som står testa- 
      mentsändamålen nära och som främjar 
      sådana allmännyttiga ändamål. Det har 
      varit fråga om ändamål som regelmässigt 
      inte tillgodoses genom anslag av allmänna 
      medel. Arvet har traditionellt haft ett 
      socialt syfte som gått ut på att bidra 
      till det uppväxande släktets underhåll 
      och fostran. 
        En utvidgning av arvsfondens ändamål 
      till ytterligare målgrupper skulle, med 
      oförändrad utdelningspraxis, vara ägnad 
      att splittra den stödverksamhet som 
      Allmänna arvsfonden bedriver. 
      Möjligheterna att göra effektiva insatser 
      på angelägna områden skulle därmed 
      minska. 
        Med hänvisning till det sagda anser 
      regeringen i likhet med utredaren att 
      Allmänna arvsfondens ändamål också i 
      fortsättningen bör omfatta endast 
      målgrupperna barn, ungdomar och personer 
      med funktionshinder.  
      Allmänna arvsfondens ändamål 
 
      Vid den granskning av rådande praxis, som 
      utredaren har gjort, har framkommit att 
      Allmänna arvsfondens medel huvudsakligen 
      har använts för att utveckla ideell och 
      offentlig verksamhet i fråga om barn, 
      ungdomar och personer med 
      funktionshinder. Stöd ur fonden har 
      inriktats på initiativ till ny verksamhet 
      och vidareutveckling av befintlig verk- 
      samhet. 
        Utredaren har föreslagit att den 
      huvudsakliga inriktningen även i fort- 
      sättningen blir att utveckla verksamheter 
      till förmån för fondens målgrupper. Men 
      för att bryta funktionshindrade personers 
      isolering, ge dem en aktiv och 
      meningsfull fritid samt en möjlighet till 
      delaktighet och minskat beroende föreslår 
      utredaren också att fonden även i fram- 
      tiden skall ha möjlighet att - utan 
      särskilt utvecklingskrav - lämna stöd 
      till olika investeringar som t.ex. 
      rekreations- och fritidsanläggningar för 
      funktionshindrade och till utrustning av 
      handikapporganisationernas kanslier. 
      Vidare bör fonden enligt utredaren, 
      liksom nu, kunna lämna bidrag till 
      kostnaderna för om-, till- och nybyggnad 
      av ungdomslokaler. Utredaren anser också 
      att arvsfonden även i fortsättningen 
      skall ges möjlighet att stödja olika 
      informations- och utbildningsinsatser. 
        Allmänna arvsfondens ändamålsinriktning 
      har alltid varit framåtsyftande. En 
      strävan har varit att stimulera till 
      utveckling och prövande av nya idéer. 
      Från denna utgångspunkt innebär nuvarande 
      praxis - att i vissa fall ge stöd åt 
      verksamhet utan krav på förnyelse och ut- 
      veckling - ett avsteg från den 
      principiella inriktningen av ändamålet. 
                                                          10  
        Regeringens förslag har som 
      utgångspunkt att stöd ur arvsfonden inte 
      får ges till befintlig och kontinuerlig 
      verksamhet. Enligt regeringens 
      uppfattning kan det dock även finnas 
      investeringsbehov inom de ifrågavarande 
      målgruppernas verksamhet som är särskilt 
      angelägna att stödja och som inte 
      finansieras genom statliga bidrag. 
        Staten ger idag bidrag till allmänna 
      samlingslokaler. Samlingslokalerna är 
      till för alla målgrupper. Bl.a. kan 
      bidrag lämnas till handikappanpassning av 
      lokaler. Därutöver finns inga särskilda 
      statsbidrag till lokaler, t.ex. 
      ungdomslokaler. En särskild översyn av 
      statens bidrag till allmänna 
      samlingslokaler (dir. 1993:65) pågår för 
      närvarande. Utredningen skall bl.a. 
      belysa vilka behov som skall prioriteras 
      när det gäller det framtida stödet till 
      lokaler. 
        Mot denna bakgrund anser regeringen att 
      stöd ur Allmänna arvsfonden som 
      huvudregel endast skall lämnas till 
      förnyande och utvecklande verksamhet. 
      Dessutom kan, om det bedöms som särskilt 
      angeläget, stöd även kunna lämnas till 
      ideella organisationers anläggningar, 
      lokaler, inventarier och utrustning, om 
      dessa behövs för att en verksamhet skall 
      kunna utvecklas. Stödet skall då avse 
      kostnader som inte kan täckas  genom 
      statliga bidrag. 
        Stöd ur Allmänna arvsfonden bör inte 
      heller i fortsättningen få lämnas som ett 
      allmänt drift- eller organisationsstöd.  
      Fondmedlens användningsområde 
 
      Vid Allmänna arvsfondens tillkomst var 
      inriktningen att fondmedlen i första hand 
      skulle tas i anspråk av kommuner och 
      landsting. Först om det inte fanns några 
      ansökningar om stöd från kommuner eller 
      landsting kunde disponibelt belopp 
      användas på annat sätt för samhällets 
      barnavård. Man syftade därmed på 
      föreningar och stiftelser, vilka hade 
      till uppgift att tillgodose samma syften 
      som samhällets barnavårdande verksamhet. 
      I och med den allmänna 
      välståndsutvecklingen har kommuner och 
      landsting numera genom lagstiftning 
      ålagts ett ansvar för verksamheter som 
      tidigare fick stöd ur arvsfonden. Det är 
      numera inte kommunerna som dominerar 
      bland medelsmottagarna utan de ideella 
      föreningarna. 
        Regeringen anser det angeläget att den 
      inriktning, som stödet ur Allmänna 
      arvsfonden numera har, bör gälla också i 
      fortsättningen. Fondmedlen bör alltså 
      bara kunna användas till verksamheter som 
      har en ideell inriktning. 
        Utredaren har föreslagit att 
      arvsfondsmedlen i första hand skall 
      lämnas till ideell verksamhet. Uttrycket 
      "ideell verksamhet" tar sikte på sådan 
      verksamhet som bedrivs av ett icke 
      offentligt organ utan eget vinstsyfte och 
      som är befriad från statlig inkomstskatt 
      för inkomstslaget näringsverksamhet. 
        Regeringen anser, i likhet med vad som 
      anförts i det särskilda yttrandet, att 
      det i lagtexten bör betonas att verk- 
      samhet som får stöd ur fonden skall ha en 
      ideell karaktär. Det bör alltså klart 
      framgå att varken kommersiell verksamhet 
      eller offentliga åtaganden kan bli 
      föremål för stöd ur fonden. Vidare bör, 
      som anförts i det särskilda yttrandet, 
      markeras att stöd enligt huvudregeln 
      endast får lämnas till en organisation 
      vars syfte är att organisera och bedriva 
      ideell verksamhet. 
        Vad därefter gäller stöd till 
      verksamhet som bedrivs av det allmänna 
      skiljer man för närvarande på frivillig 
      och obligatorisk offentlig verksamhet. 
      Med frivillig offentlig verksamhet avses 
      sådan verksamhet som bedrivs inom ramen 
      för det offentliga organets allmänna 
      kompetens i den omfattning som organet 
      självt bestämmer. Med obligatorisk 
      offentlig verksamhet avses sådan 
      verksamhet som det allmänna är skyldigt 
      att tillhandahålla. I dag får, som 
      tidigare nämnts, stöd ur arvsfonden inte 
      lämnas för en åtgärd, som det enligt lag 
      eller annan författning åligger stat 
      eller kommun att bekosta. 
        Utredaren har anfört att det vid 
      tolkningen av vad som åligger stat och 
      kommun att bekosta uppkommer svårigheter 
      att närmare bestämma omfattningen av det 
      allmännas ansvar. Enligt vad utredaren 
      framhåller tycks de bidragsbeviljande 
      myndigheterna tolka föreskriften så att 
      det är möjligt att ge stöd ur arvsfonden 
      för utveckling av verksamhet eller 
      försöksverksamhet inom det allmännas 
      obligatoriska ansvarsområde. 
        Utredarens förslag i denna del bygger 
      på tanken att i detta sammanhang 
      jämställa all offentlig verksamhet och 
      begränsa möjligheterna att lämna stöd ur 
      fonden genom att föreskriva att det skall 
      finnas särskilda skäl för att stöd skall 
      få lämnas till offentlig verksamhet. 
      Enligt utredarens förslag skall alltså 
      både obligatorisk och frivillig offentlig 
      verksamhet i princip kunna bli föremål 
      för stöd ur arvsfonden. Genom att införa 
      krav på särskilda skäl markeras att 
      fonden inte generellt får tas i anspråk 
      för verksamheter som det åligger det 
      allmänna att bekosta. 
        Regeringen anser att stöd ur arvsfonden 
      bör kunna lämnas till offentlig huvudman 
      om det finns särskilda skäl. 
        Utredaren har föreslagit att stöd skall 
      kunna lämnas till offentlig verksamhet. 
      Regeringen anser emellertid att det i 
      sammanhanget är bättre att använda 
      uttrycket offentlig huvudman, som i och 
      med den snabba förändring som för 
      närvarande sker inom den offentlig 
      finansierade och/eller offentligt 
      organiserade verksamheten framstår som 
      ett mer ändamålsenligt och flexibelt 
      begrepp än offentlig verksamhet. 
        Särskilda skäl kan t.ex. vara att 
      offentlig huvudman tillsammans med en 
      ideell organisation vill utveckla 
      frivilliga och ideella insatser eller då 
      en kommun i samverkan med en grupper 
      personer som inte organiserat sig 
      juridiskt vill utveckla en verksamhet. 
      Villkoret bör dock även i fråga om stöd 
      till det allmänna vara att verksamheten 
      har en ideell karaktär. Stöd bör i dessa 
      fall inte kunna lämnas till  
      investeringar.  
                                                          11  
      5.4 Vem fördelar stöd ur arvsfonden?  
      Regeringens förslag: En ny statlig 
      myndighet, Arvsfondsdelegationen, 
      inrättas under Socialdepartementet. Rege- 
      ringen, eller efter regeringens bemyn- 
      digande, Arvsfondsdelegationen eller 
      annan myndighet beslutar om stöd ur 
      fonden. Stöd ur fonden beslutas inom de 
      medelsramar som regeringen bestämmer och 
      enligt regeringens riktlinjer.  
        Utredarens förslag: Överensstämmer i 
      huvudsak med regeringens. 
        Remissinstanserna: Majoriteten av de 
      remissinstanser som behandlat förslaget 
      är positiv till utredarens förslag. Hov- 
      rätten över Skåne och Blekinge anser dock 
      att en nyinrättad myndighet bör vara 
      fristående från regeringskansliet. 
      Alternativt bör man enligt hovrätten 
      uppdra åt någon befintlig myndighet, 
      t.ex. Kammarkollegiet, att fördela arvs- 
      fondsmedel. Statskontoret anser också att 
      en ny myndighets kansli bör kunna knytas 
      till en befintlig myndighet t.ex. 
      Socialstyrelsen. Kammarkollegiet anser 
      att utdelningen av stöd ur fonden skall 
      vara mera fristående från regeringen än 
      vad utredningen föreslagit och att Kam- 
      markollegiet är en lämplig s.k. 
      värdmyndighet för en Arvsfondsdelegation. 
      Demensförbundet avstyrker inrättandet av 
      en Arvsfondsdelegation på grund av risk 
      för dubbelarbete eftersom vissa 
      ansökningar skall ligga kvar hos rege- 
      ringen. Även Unga synskadade är skeptiska 
      till inrättandet av en särskild myndighet 
      eftersom den nuvarande organisationen 
      enligt dess uppfattning fungerat väl. 
      Riksrevisionsverket framhåller att det 
      finns anledning att närmare pröva 
      förutsättningarna för att samla allt 
      ansvar för Allmänna arvsfonden i en och 
      samma organisation. Statens ungdomsråd 
      och Samarbetsnämnden för statsbidrag till 
      trossamfund anser att fördelningen av 
      arvsfondsmedel i vissa fall även i 
      fortsättningen bör kunna delegeras till  
      myndigheter.  
      Skälen för regeringens förslag: 
 
      Fram till år 1969 var regeringen enda 
      beslutande organ i frågor om stöd ur 
      Allmänna arvsfonden. Genom en lagändring 
      det året öppnades möjlighet för 
      regeringen att i vissa fall delegera 
      beslutanderätten till en underordnad 
      myndighet. 
        Den tillämpade ordningen - att 
      regeringen har haft att göra de 
      policybetonade och samhällspolitiska 
      ställningstagandena medan detalj- 
      regleringen i huvudsak flyttats över till 
      underlydande myndigheter - har inneburit 
      väsentliga fördelar. Regeringen har 
      snabbt och smidigt kunnat leda 
      utvecklingen, vilket har varit av stor 
      betydelse eftersom normerna för 
      bidragsgivningen är mycket knapphändigt 
      reglerade i arvsfondslagen. Genom den 
      nuvarande ordningen har anspråken på 
      enhetlighet och effektivitet kunnat 
      förenas med en betydande handlingsfrihet. 
        Fördelningen av arvsfondsmedel har 
      tillkommit i ett särskilt syfte och för 
      särskilt angivna ändamål. Regeringen 
      anger årligen den kommande inriktningen 
      för stöd ur fonden och fattar beslut om 
      särskilda satsningar. Fördelningen av 
      arvsfondsmedel sker därmed utifrån en 
      bedömning av vad som framstår som mest 
      angeläget i ett allmänt 
      samhällsperspektiv. Man kan därför säga 
      att arvsfonden har kommit att fylla en 
      funktion i barn-, ungdoms- och 
      handikappolitiken. 
        Regeringen anser sammantaget att 
      fördelarna med att ha kvar den över- 
      gripande beslutanderätten hos regeringen 
      är så stora att någon ändring av 
      nuvarande ordning i det hänseendet inte 
      bör komma i fråga. 
        Efter en ändring i arvsfondslagen år 
      1969 kan regeringen alltså delegera till 
      någon annan myndighet att besluta i 
      frågor om stöd ur Allmänna arvsfonden. 
      Under 1980-talet har möjligheten att 
      delegera tillämpats bl.a. genom att Barn- 
      och ungdomsdelegationen årligen fått 
      disponera arvsfondsmedel (numera 25 
      procent av disponibla utdelningsmedel) 
      för stöd till projekt för fostran av 
      ungdom. Statens handikappråd har fått 
      medel för att kunna stödja projekt som 
      utvecklar fritidsverksamhet för 
      funktionshindrade personer. 
      Socialstyrelsen har fått medel för att 
      stödja projekt med syfte att utveckla 
      modeller för arbete och sysselsättning 
      för funktionshindrade och för att 
      utveckla stödet i fråga om anhöriga till 
      funktionshindrade personer. Statens 
      ungdomsråd har fått regeringens uppdrag 
      att fördela medel till projekt som syftar 
      till att skapa träffpunkter för ungdomar. 
      Slutligen har medel ur arvsfonden ställts 
      till Handikappinstitutets förfogande för 
      att utveckla bl.a. datateknik som kan öka 
      funktionshindrade personers själv- 
      ständighet och oberoende. 
        Enligt regeringsformen skall i princip 
      alla regeringsärenden avgöras av 
      regeringen som kollektiv. I motiveringen 
      till denna bestämmelse anförde 
      departementschefen i 
      grundlagspropositionen (prop 1973:90 s. 
      184) dels att en sådan regel förutsätter 
      att regeringens arbete kan begränsas till 
      sådana angelägenheter som typiskt sett 
      kräver ett ställningstagande från 
      regeringsorganet, dels att det var ange- 
      läget att arbetsmängden ytterligare 
      reduceras genom decentralisering av 
      ärendegrupper. 
        Även om alltså den övergripande och 
      policybetonade beslutanderätten i fråga 
      om stöd ur fonden enligt vår mening bör 
      ligga kvar hos regeringen finns det skäl 
      att överväga en delegering av de arvs- 
      fondsärenden som typiskt sett inte kräver 
      ett ställningstagande från regeringens 
      sida. Det gäller t.ex. alla detaljärenden 
      där det bildats en fast praxis. 
        Enligt nuvarande ordning förekommer 
      alltså viss delegation av be- 
      slutanderätten till andra organ. Enligt 
      utredaren fungerar delegationen 
      tillfredsställande på ungdomssidan. Detta 
      har uppenbarligen att göra med att 
      delegationen skett till ett organ som 
      varit nära knutet till regeringskansliet, 
      Barn- och ungdomsdelegationen. Någon 
      motsvarighet till en sådan delegation 
      finns inte på handikappområdet. 
        En mera allmän decentralisering av 
      beslutanderätten är enligt regeringens 
      uppfattning ägnad att skapa oenhetlighet 
      vid prövningen av arvsfondsärenden. 
      Möjligheterna att väga olika behov mot 
      varandra skulle minska. Dessutom skulle 
      möjligheterna till uppföljning och erfar- 
      enhetsspridning kunna försvåras. Om 
      beslutandemyndigheten inte är knuten till 
      regeringen skulle man dessutom gå miste 
      om den dialog mellan regeringskansliet 
      och berörda samhällssektorer, som är så 
      viktig i sammanhanget. 
        Regeringen anser därför i likhet med 
      utredaren och de flesta remissinstanser 
      att övervägande skäl talar för att 
      arvsfondsärenden, som inte har en 
      övergripande policykaraktär, delegeras 
      till en särskild myndighet. Regeringen 
      bör dock ha möjlighet att delegera 
      beslutanderätten i arvsfondsärenden även 
      till andra myndigheter, exempelvis Sta- 
      tens ungdomsråd. Denna möjlighet kan 
      utnyttjas om det skulle anses 
      ändamålsenligt i vissa särskilda typer av 
      ärenden. 
        Regeringen föreslår att en ny myndighet 
      skapas benämnd Arvsfondsdelegationen. 
      Delegationen bör ha till huvudsaklig 
      uppgift att fördela medel ur Allmänna 
      arvsfonden, att följa upp projekt som 
      beviljats stöd samt att informera 
      allmänheten om arvsfondens ändamål och 
      fondmedlens användningsområde (se vidare 
      avsnitt 5.10). Det bör, efter samma 
      modell som gäller för Barn- och 
      ungdomsdelegationen, i en särskild 
      förordning närmare regleras vilka upp- 
      gifter delegationen skall ha. 
        Regeringens förslag innebär 
      sammanfattningsvis följande. Varje år 
      skall regeringen fatta beslut om 
      övergripande principer för fördelningen 
      av medel ur Allmänna arvsfonden. 
      Ansökningar om stöd ur Allmänna 
      arvsfonden ställs till 
      Arvsfondsdelegationen eller den myndighet 
      som handlägger ifrågavarande ärenden om 
      stöd ur arvsfonden. Beslut i ärenden av 
      principiell betydelse eller annars av 
      större vikt skall överlämnas till rege- 
      ringen. Likaså skall ärenden i fråga om 
      stöd som rör betydande belopp överlämnas 
      till regeringen. Ett riktmärke bör därvid 
      vara att om stödet väntas överstiga 
      300 000 kronor i dagens penningvärde bör 
      ärendet överlämnas till regeringen. 
        Arvsfondsdelegationen bör vara en 
      statlig myndighet inom regeringskansliet. 
      Delegationen bör bestå av tjänstemän inom 
      regeringskansliet och bör organisatoriskt 
      sortera under Socialdepartementet. 
      Ledamöterna i delegationen bör utses av 
      regeringen. Beredningen av ärendena om 
      stöd ur arvsfonden bör liksom hittills 
      ske inom resp. fackdepartement 
      (Socialdepartementet och Civildepartemen- 
      tet). 
          Frågor om stöd ur Allmänna arvsfonden 
      som Arvsfondsdelegationen har att pröva 
      bör kunna överlåtas åt ordföranden, åt 
      någon annan ledamot eller åt en grupp av 
      ledamöter. 
        Utredaren har föreslagit att beslut om 
      stöd ur fonden fattas sektorsvis genom 
      att särskilda beslutsenheter för mål- 
      grupperna barn, ungdomar och personer med 
      funktionshinder inrättas inom 
      Arvsfondsdelegationen. Grunden för 
      förslaget är att möjliggöra korta 
      handläggningstider och täta 
      beslutstillfällen. 
        Den möjlighet att delegera 
      beslutsfattande till ordförande eller 
      ledamöter som föreslås kan enligt 
      regeringens mening fylla samma funktion 
      som en sektorsvis uppdelning. Det finns 
      därför inte skäl att göra den typ av 
      ärendeindelning som utredaren föreslagit.  
                                                          12  
      5.5 Handläggningen av ärenden om stöd ur  
      fonden m.m.  
      Regeringens förslag: 
      Ansökningsförfarandet och skyldigheten 
      att redovisa hur arvsfondsmedlen har 
      använts lagregleras. Redovisningen av 
      användningen av medlen sker till 
      Arvsfondsdelegationen eller den myndighet 
      som annars beviljat stödet. Den som har 
      tagit emot stöd ur Allmänna arvsfonden 
      skall vara skyldig att hålla medlen 
      avskilda om inte annat föreskrivs i 
      beslutet om stöd. Arvsfondsmedel som inte 
      har förbrukats inom föreskriven tid eller 
      för avsett ändamål skall betalas 
      tillbaka. Om mottagaren har förorsakat 
      att stöd ur fonden felaktigt har lämnats 
      eller lämnats med för högt belopp och han 
      borde ha insett detta skall han betala 
      tillbaka det som betalats ut för mycket. 
        Kammarkollegiet beslutar om 
      återbetalning av stöd ur fonden och får 
      helt eller delvis efterge återbetal- 
      ningsskyldigheten om det finns särskilda 
 
      skäl.  
        Utredarens förslag: Överensstämmer i 
      princip med regeringens. Utredaren har 
      dock ansett att frågan om återbetalning 
      skall prövas av Arvsfondsdelegationen. 
        Remissinstanserna: De remissinstanser 
      som uttalat sig tillstyrker förslaget.  
      Skälen för regeringens förslag: 
 
      Ansökningsförfarandet 
 
      Enligt nuvarande ordning finns det inte 
      några bestämmelser om själva 
      ansökningsförfarandet. Utredaren har 
      funnit att denna ordning inte är 
      tillfredsställande. Ansökningarna är ofta 
      inte kompletta och handläggarna av 
      arvsfondsärenden måste sätta av mycket 
      tid för att hjälpa allmänheten till 
      rätta. 
        Regeringen anser i likhet med utredaren 
      att det är ändamålsenligt att i en ny 
      arvsfondslag införa allmänna bestämmelser 
      om vad en ansökan skall innehålla. 
      Detaljerade föreskrifter i detta 
      hänseende bör införas i en arvsfonds- 
      förordning. 
        Regeringen föreslår att en ansökan om 
      stöd ur arvsfonden alltid skall göras 
      skriftligen hos Arvsfondsdelegationen 
      eller den myndighet som har att handlägga 
      ifrågavarande ärenden. Om ärendet är av 
      sådan karaktär att det är regeringen som 
      skall besluta i ärendet skall det lämnas 
      över till regeringen. En ansökan skall 
      innehålla de uppgifter som behövs för att 
      bedöma sökandens rätt till stöd ur fon- 
      den. Vilka särskilda uppgifter som behövs 
      bör framgå av en arvsfondsförordning. 
      Ansökan skall vara undertecknad av 
      sökanden eller dennes ombud. 
                                                          13  
        Om en ansökan inte uppfyller 
      föreskrifterna bör sökanden få en möj- 
      lighet att komplettera den. Om sökanden 
      inte följer en sådan anmaning får ansökan 
      prövas i befintligt skick.  
      Skyldighet att hålla arvsfondsmedel  
      avskilda 
 
      Om utmätning görs hos den som har tagit 
      emot stöd ur Allmänna arvsfonden eller om 
      denne går i konkurs kan arvsfondsmedlen 
      komma att tas i anspråk för att täcka 
      dennes skulder. Med hänsyn till ändamålet 
      med Allmänna arvsfonden är det enligt 
      regeringens uppfattning mycket 
      otillfredställande om arvsfondsmedlen kan 
      användas för att täcka skulder som inte 
      har samband med det ändamål för vilket 
      arvsfondsmedel beviljats. 
        Enligt 3 kap. 3 § konkurslagen 
      (1987:632) ingår i ett konkursbo all 
      egendom som tillhörde gäldenären vid kon- 
      kursutbrottet eller som tillfaller denne 
      under konkursen och som är sådan att den 
      kan utmätas. Egendom som finns hos 
      gäldenären vid konkursutbrottet anses 
      tillhöra denne om det inte framgår att 
      egendomen tillhör någon annan. Den som 
      äger egendom som finns i gäldenärens 
      besittning har rätt att få ut denna. 
      Sådan s.k. separationsrätt gäller bl.a. 
      egendom till vilken äganderätten inte har 
      övergått till gäldenären samt gods som 
      innehas i kommission. I fråga om kontanta 
      medel har ägaren separationsrätt om det 
      rör sig om s.k. redovisningsmedel. Med 
      redovisningsmedel avses medel som gälde- 
      nären har tagit emot för annans räkning 
      med skyldighet att redovisa för dem (se 
      lagen [1944:181] om redovisningsmedel). 
      Enligt huvudregeln krävs för 
      separationsrätt att gäldenären har 
      avskilt medlen t.ex. genom att sätta in 
      dem på ett särskilt bankkonto. 
        Stöd ur Allmänna arvsfonden utgör 
      normalt inte redovisningsmedel hos 
      mottagaren. Att mottagaren är skyldig att 
      i förhållande till den beviljande 
      myndigheten redovisa hur medlen använts, 
      ändrar inte detta förhållande, eftersom 
      medlen tagits emot för egen räkning. 
      Någon separationsrätt på den grunden 
      finns alltså i allmänhet inte. 
        För att gäldenärens egendom skall anses 
      ingå i konkursboet krävs emellertid också 
      att den kan utmätas. Enligt 5 kap. 6 § 
      utsökningsbalken får medel som för 
      särskilt angivet ändamål har anvisats 
      gäldenären av staten, kommun eller annan 
      menighet eller av samfund, stiftelse 
      eller inrättning med allmännyttigt syfte 
      eller har samlats in bland allmänheten, 
      inte mätas ut om det skulle strida mot 
      det angivna ändamålet. Om medlen har 
      betalats ut gäller utmätningsförbudet 
      dock bara så länge medlen hålls avskilda. 
        Med hänvisning till det sagda bör det 
      införas en lagstadgad skyldighet för den 
      som har tagit emot stödet att hålla 
      medlen avskilda. Detta kan ske t.ex. 
      genom att pengarna sätts in på ett 
      separat bankkonto där det särskilda ända- 
      målet anges. Om medlen hålls avskilda kan 
      de inte utmätas och ingår därmed inte 
      heller i mottagarens konkursbo. I vissa 
      fall skulle dock en sådan skyldighet 
      kunna vara onödigt betungande för 
      mottagaren, exempelvis om det rör sig om 
      endast ett mindre belopp. I ett sådant 
      fall bör det kunna anges i beslutet om 
      stöd att medlen inte behöver hållas 
      avskilda.  
      Redovisning 
 
      När stöd lämnas ur Allmänna arvsfonden är 
      det av stor betydelse att det sker en 
      kontroll av hur medlen har använts. Denna 
      uppföljning är viktig dels för att kunna 
      få bekräftat att det projekt som en 
      ansökan avsett verkligen har genomförts, 
      dels för att kunna ta till vara de 
      erfarenheter som projektet gett i syfte 
      att förbättra situationen för barn, 
      ungdomar och funktionshindrade personer. 
        Enligt nuvarande ordning finns inga 
      lagföreskrifter om redovisnings- 
      skyldighet. I beslutet om stöd föreskrivs 
      att sökanden inom en viss tid skall lämna 
      en redogörelse för verksamheten/projektet 
      och/eller ett av revisor bestyrkt 
      räkenskapssammandrag rörande kostnaderna 
      för ändamålet. Till beslutet fogas 
      anvisningar angående redovisning av 
      stödet. 
        Skyldigheten att redovisa mottagna 
      arvsfondsmedel bör lagregleras. 
      Redovisning bör ske till 
      Arvsfondsdelegationen eller den myndighet 
      som annars beviljat stödet. Det bör 
      ankomma på respektive myndighet att med- 
      dela närmare anvisningar om vad en 
      redovisning skall innehålla. 
        Utredaren har i detta sammanhang också 
      föreslagit en regel enligt vilken 
      Arvsfondsdelegationen skulle få granska 
      hur mottagaren har använt stödet ur 
      arvsfonden. I det syftet skulle 
      delegationen få kräva in upplysningar och 
      handlingar och få tillträde till områden 
      och andra lokaler än bostäder för att 
      utföra granskningen. För att genomföra 
      åtgärderna skulle delegationen få begära 
      handräckning av kronofogdemyndigheten. 
      Förslaget har avstyrkts av Sveriges 
      advokatsamfund. Regeringen anser att de 
      föreslagna befogenheterna skulle utgöra 
      alltför ingripande åtgärder i det 
      sammanhang som det här är fråga om. Rege- 
      ringen finner därför att det får anses 
      tillfyllest att den ansvariga myndigheten 
      har möjlighet att kräva in en redovisning 
      av hur stödet har använts och, om en 
      tillfredsställande sådan inte inkommer, 
      aktualisera frågan om återkrav av stödet. 
        I enlighet med riksdagens beslut (bet. 
      1989/90:SoU3, rskr.1989/90:14) skall 
      regeringen till riksdagen regelbundet 
      lämna en samlad redovisning för hur 
      Allmänna arvsfondens medel fördelats 
      under det gångna budgetåret. En 
      redovisning bör enligt vad 
      socialutskottet uttalat (bet. 
      1991/92:SoU13) innehålla både en 
      analytisk redogörelse för medelstill- 
      delningen och en detaljerad 
      sammanställning över beviljade ansök- 
      ningar. Vidare bör den kommande 
      inriktningen av stödet också redovisas. 
        Också regeringens 
      redovisningsskyldighet till riksdagen bör 
      lagregleras.  
      Återbetalningsskyldighet 
 
      Skyldigheten att under vissa 
      omständigheter betala tillbaka arvsfonds- 
      medel är enligt nuvarande ordning inte 
      reglerad. Utredaren har påpekat att det 
      sätt på vilket återbetalningsskyldigheten 
      i dag är konstruerad har många brister. 
      Regeringen anser i likhet med utredaren 
      att återbetalningsskyldigheten bör 
      lagregleras. 
        En skyldighet att betala tillbaka 
      arvsfondsmedel helt eller delvis bör 
      kunna föreligga i följande situationer: 
      a)medlen förbrukas inte inom föreskriven 
        tid, 
      b)medlen används inte för angivet 
        ändamål, 
      c)mottagaren av stödet underlåter att 
        inom föreskriven tid och på föreskrivet 
        sätt lämna redovisning av hur arvs- 
        fondsmedlen har använts eller 
      d)mottagaren har lämnat oriktiga 
        uppgifter i sin ansökan eller har på 
        annat sätt förorsakat att medel ur 
        fonden har lämnats felaktigt eller med 
        för högt belopp och har bort inse 
        detta. 
        En återbetalningsskyldighet bör om det 
      finns särskilda skäl kunna helt eller 
      delvis efterges. 
        Frågan om återbetalning och eftergift 
      bör prövas av den myndighet som har att 
      företräda fonden, nämligen Kam- 
      markollegiet. För det fall att 
      Arvsfondsdelegationen eller den myndighet 
      som annars beviljat stödet finner att det 
      kan finnas skäl att överväga 
      återbetalningsskyldighet bör ärendet 
      överlämnas till Kammarkollegiet som 
      beslutar i frågan. Kammarkollegiets 
      beslut i fråga om 
      återbetalningsskyldighet bör få över- 
      klagas till länsrätten. Detsamma bör 
      gälla kollegiets beslut rörande eftergift 
      av återbetalningsskyldigheten.  
      5.6 God man  
      Regeringens förslag: God man för Allmänna 
      arvsfonden förordnas av Kammarkollegiet i 
      stället för av tingsrätten.  
        Utredarens förslag: Överensstämmer i 
      huvudsak med regeringens. 
        Remissinstanserna: De remissinstanser 
      som har uttalat sig har tillstyrkt  
      förslaget.  
      Skälen för regeringens förslag: 
 
      Om det då ett dödsfall inträffar inte 
      finns någon annan arvinge än Allmänna 
      arvsfonden eller om arvsfonden är 
      universell testamentstagare skall den som 
      har boet i sin vård anmäla förhållandet 
      till tingsrätten. Rätten skall utse en 
      god man med uppgift att företräda arvs- 
      fonden vid boutredningen. Kammarkollegiet 
      skall övervaka att den gode mannen 
      behörigen fullgör sina skyldigheter. 
        Utredaren har föreslagit att ärendena 
      om förordnande av god man flyttas över 
      från tingsrätterna till Kammarkollegiet. 
      Det huvudsakliga skälet för detta är att 
      en sådan överflyttning utgör ett led i 
      strävandena att befria de allmänna 
      domstolarna från uppgifter som inte har 
      med rättskipning att göra. Ett annat skäl 
      är att Kammarkollegiet därmed får 
      möjlighet att se till att de gode män som 
      förordnas är kompetenta för uppgiften. 
        Regeringen ansluter sig till utredarens 
      förslag. 
        Enligt den föreslagna ordningen blir 
      den gode mannen mer att betrakta som en 
      uppdragstagare åt Kammarkollegiet än 
      enligt nuvarande ordning. Förhållandet 
      mellan Kammarkollegiet och den gode 
      mannen blir ett rent uppdragsförhållande 
      och bygger på ett ömsesidigt förtroende. 
      Reglerna i 18 kap. handelsbalken om 
      sysslomän gäller i tillämpliga delar för 
      god man enligt arvsfondslagen. 
        Någon rätt att överklaga ett beslut om 
      förordnande eller entledigande av god man 
      behövs inte.  
      5.7 Beslut om egendom skall tas emot  
      Regeringens förslag: Uppgiften att 
      besluta om viss egendom skall tas emot 
      flyttas från regeringen till 
 
      Kammarkollegiet  
        Utredarens förslag: Överensstämmer med 
      regeringens. 
        Remissinstanserna har inte uttalat sig 
      i denna fråga.  
      Skälen för regeringens förslag: 
 
      Om ett testamente eller en gåva till 
      förmån för fonden har förenats med 
      villkor, beslutar regeringen enligt 
      nuvarande regler huruvida egendomen skall 
      tas emot. Ett sådant beslut är enligt 
      regeringens uppfattning inte typiskt sett 
      av den övergripande eller policybetonade 
      karaktär som kräver ett ställningstagande 
      av regeringen. Snarare är ett sådant 
      ärende av den arten att det lämpligen kan 
      ingå bland Kammarkollegiets förvalt- 
      ningsuppgifter att pröva. Det bör därför 
      anförtros åt Kammarkollegiet att pröva om 
      egendom i nu förevarande fall bör tas  
      emot.  
      5.8 Avstående av arv  
      Regeringens förslag: Arv eller 
      försäkringsbelopp, som har tillfallit 
      Allmänna arvsfonden, får i vissa fall 
      helt eller delvis avstås till någon 
      annan. Arv som utgörs av egendom, vilken 
      är av väsentlig betydelse från 
      kulturhistorisk synpunkt eller från 
      natur- eller kulturvårdssynpunkt, får 
      avstås till juridisk person som har 
      särskilda förutsättningar att ta hand om 
      egendomen på lämpligt sätt. Ingår även 
      pengar i ett sådant arv får, om det finns 
      särskilda skäl, ett belopp avstås till 
      mottagaren av egendomen. Beslut om 
      avstående av arv fattas av regeringen 
      eller, efter regeringens bemyndigande, 
      Kammarkollegiet, och skall inte i något 
      fall vara beroende av tillstånd från 
      riksdagen. Ansökan om arvsavstående görs 
      hos Kammarkollegiet. Ansökningstiden 
      skall vara begränsad till tre år efter 
      dödsfallet eller från det att arvet 
      tillfallit arvsfonden genom preskription.  
        Utredarens förslag: Överensstämmer med 
      regeringens. 
        Remissinstanserna: Tillstyrks 
      huvudsakligen av de remissinstanser som 
      uttalat sig.  
      Skälen för regeringens förslag: 
 
      Avstående av arv eller försäkringsbelopp 
 
      Arv som har tillfallit Allmänna 
      arvsfonden får helt eller delvis avstås 
      till annan, om det med hänsyn till 
      uttalanden av arvlåtaren eller andra sär- 
      skilda omständigheter kan anses stämma 
      överens med arvlåtarens yttersta vilja. 
      Också i andra fall får arv avstås till 
      arvlåtarens släkting eller annan person 
      som har stått arvlåtaren nära om det kan 
      anses skäligt. Det finns inte någon 
      anledning att ändra på den ordningen. 
        Enligt nuvarande ordning finns ingen 
      laglig möjlighet att avstå försäk- 
      ringsbelopp som utfaller efter 
      arvlåtarens död och som inte ingår i den- 
      nes kvarlåtenskap. Enligt vad som framgår 
      av 1 § förslaget till ny arvsfondslag 
      består Allmänna arvsfonden av bl.a. 
      egendom som har tillfallit fonden genom 
      förmånstagareförordnande i försäkrings- 
      avtal. Det är enligt regeringens 
      uppfattning konsekvent och rimligt att 
      försäkringsbelopp bör kunna avstås på 
      samma sätt som arv. Det bör därför 
      införas en möjlighet att avstå också ett 
      försäkringsbelopp som utfaller efter arv- 
      låtarens död och som inte ingår i dennes 
      kvarlåtenskap.  
      Arvsavstående för kulturhistoriska  
      ändamål m.m. 
 
      Arv som utgörs av egendom, vilken är av 
      väsentlig betydelse från kulturhistorisk 
      synpunkt eller från natur- eller 
      kulturvårdssynpunkt, får enligt nuvarande 
      ordning avstås till en juridisk person 
      som har särskilda förutsättningar att ta 
      hand om egendomen på lämpligt sätt. Någon 
      laglig möjlighet att dessutom avstå 
      pengar för att ställa i ordning egendomen 
      finns inte. 
        Möjligheten att avstå egendom, som är 
      av kulturellt intresse, infördes år 1981. 
      Sedan dess har i genomsnitt sju beslut om 
      avstående fattats varje år på denna 
      grund. I några fall har, trots bristande 
      lagstöd, också kontanta belopp avståtts. 
      Sedan regeringen i ett beslut år 1991 
      (C 90/1384/ST) förklarat att ett kontant 
      belopp inte kan avstås i nu förevarande 
      fall, har sådana utbetalningar upphört. 
        Den nuvarande ordningen bygger på 
      tanken att det är angeläget att egendom 
      som har ett kulturellt intresse eller ett 
      värde från naturvårdssynpunkt kan övertas 
      av institutioner och organisationer som 
      har särskilda förutsättningar att ta hand 
      om egendomen på ett lämpligt sätt. Om 
      egendomen måste säljas till högsta 
      möjliga pris kan detta syfte motverkas. 
        Regeringen anser att det inte finns 
      anledning att ha en annan uppfattning i 
      dag än när möjligheten infördes. Med 
      hänsyn till att avståenden på 
      ifrågavarande grund förekommit endast i 
      ringa omfattning påverkar sådana avstå- 
      enden uppenbarligen inte i någon nämnvärd 
      grad arvsfondens understödjande 
      verksamhet. Någon ändring i fråga om 
      möjligheten att avstå egendom för 
      kulturella eller naturvårdande ändamål 
      föreslås därför inte. 
        Enligt nuvarande ordning finns dock som 
      nämnts inte någon möjlighet att betala 
      kontanta medel i samband med avstående 
      för kulturella eller naturvårdande 
      ändamål. Detta har tydligen i många fall 
      bidragit till att institutioner och 
      sammanslutningar - t.ex. museer, 
      bibliotek och hembygdsgårdar - inte 
      ansett sig kunna ta emot egendom eftersom 
      man har saknat resurser för finansiering 
      av nödvändiga upprustningsåtgärder. Ett 
      förbud mot avstående av kontanta belopp i 
      dessa fall tycks alltså motverka syftet 
      med möjligheten att avstå egendom som har 
      kulturellt eller naturvårdande intresse. 
        Regeringen ansluter sig till utredarens 
      förslag att det bör införas en laglig 
      möjlighet att kunna avstå kontanta belopp 
      i förevarande fall. Möjligheten bör dock 
      vara starkt begränsad. Avståendet av 
      kontanta medel bör bara få ske när det är 
      aktuellt med omedelbara och nödvändiga 
      åtgärder för egendomens fortsatta bestånd 
      t.ex. takläggning, flyttning av 
      egendomen, konservering eller 
      restaurering av egendomen. Det bör inte 
      komma i fråga att avstå belopp för 
      normalt underhåll och drift av egendomen. 
      Kontanta medel bör därför bara få avstås 
      när det finns särskilda skäl. 
        Regeringen föreslår alltså 
      sammanfattningsvis att kontanta medel i 
      förevarande sammanhang skall kunna avstås 
      om det föreligger särskilda skäl.  
      Ansökan om arvsavstående 
 
      Den som önskar att arvsfonden skall avstå 
      från arv, skall enligt gällande regler ge 
      in en ansökan till länsstyrelsen i det 
      län där den döde senast haft sitt 
      hemvist. Länsstyrelsen skall underrätta 
      Kammarkollegiet om ansökningen och utreda 
      frågan om arvsavstående samt med eget 
      yttrande överlämna ärendet till 
      kollegiet. 
        Enligt nuvarande ordning finns inte 
      någon tidsfrist inom vilken en ansökan om 
      arvsavstående skall göras. I de fall då 
      det inte kan utrönas om den döde har 
      efterlämnat arvinge eller annan 
      arvsberättigad som före arvsfonden är 
      berättigad till arvet kan avsevärd tid 
      förflyta innan en ansökan görs. Detta har 
      att göra med att det i sådana fall skall 
      utfärdas en kungörelse i Post- och 
      Inrikes Tidningar med anmaning till 
      okända arvingar att göra sin rätt till 
      arvet gällande inom fem år från den dag, 
      då kungörelsen var införd i tidningen (16 
      kap. 2 § ärvdabalken). 
        Den nuvarande ordningen medför 
      olägenheter för bl.a. arvsfondens 
      medelshantering i och med att det för 
      lång tid kan vara svävande om medlen 
      ingår i arvsfonden eller inte. Regeringen 
      ansluter sig därför till utredarens 
      förslag att begränsa den tid inom vilken 
      en ansökan om arvsavstående skall göras 
      till tre år. Tiden skall räknas från 
      dagen för dödsfallet eller, om arv 
      tillfallit fonden genom den tidigare 
      nämnda femårspreskriptionen, från den dag 
      då arvet tillfallit fonden. 
                                                          14  
        Införandet av en ansökningsfrist medför 
      att en prövning måste ske om ansökan om 
      arvsavstående har gjorts i rätt tid. 
      Eftersom det är Kammarkollegiets uppgift 
      att bevaka preskription i förevarande 
      fall är det ändamålsenligt att 
      ansökningar om arvsavstående ges in till 
      kollegiet. Kollegiets uppgift blir i 
      detta sammanhang att avvisa en för sent 
      inkommen ansökan. 
        I de fall en ansökan skall prövas i sak 
      finns det i flertalet fall behov av att 
      förhållandena utreds av länsstyrelsen i 
      det län där den döde senast har haft sitt 
      hemvist. Länsstyrelsens medverkan i 
      ärenden om arvsavstående bör alltså 
      finnas kvar i sådana fall. Detta bör ske 
      på så sätt att Kammarkollegiet efter 
      prövning att ansökan kommit in i rätt 
      tid, får överlämna ärendet till 
      vederbörande länsstyrelse för utredning. 
      Länsstyrelsen får därefter i enlighet med 
      nuvarande ordning redovisa utred- 
      ningsresultatet för Kammarkollegiet.  
      Beslut om arvsavstående 
 
      Beslut om avstående fattas av regeringen 
      eller, efter regeringens bemyndigande, 
      Kammarkollegiet. Utan riksdagens 
      tillstånd får beslut inte fattas om att 
      till någon avstå egendom till ett värde 
      överstigande 800 000 kronor. 
        Beslut om avstående av arv som har 
      tillfallit arvsfonden får enligt 4 § 
      förordningen (1988:913) om instruktion 
      för Kammarkollegiet fattas av kollegiet 
      när någon har ansökt om att egendom skall 
      avstås och värdet av egendomen enligt 
      bouppteckningen inte överstiger 500 000 
      kronor. Om det i ett ärende om 
      arvsavstående uppkommer en fråga av 
      särskild vikt från allmän synpunkt, skall 
      Kammarkollegiet överlämna ärendet 
      tillsammans med eget yttrande till 
      regeringen. 
        Någon anledning att ändra på nuvarande 
      ordning i fråga om regeringens 
      beslutanderätt vid avstående av arv finns 
      inte. Liksom nu bör regeringen också 
      kunna bemyndiga Kammarkollegiet att 
      besluta i vissa ärenden om arvsavstående. 
      Med hänsyn bl.a. till penningvärdets ut- 
      veckling föreslås dock att beloppsgränsen 
      höjs från 500 000 kronor till 2 000 000 
      kronor. Beloppsgränsen bör kunna höjas i 
      framtiden om penningvärdets utveckling 
      föranleder det. 
        I sin beredning av ärenden om 
      arvsavstående bör Kammarkollegiet ta in 
      yttranden från närmast berörda 
      fackmyndigheter, t.ex. Riks- 
      antikvarieämbetet när det gäller 
      avstående för kulturhistoriska ändamål. 
        Enligt nuvarande arvsfondslag får 
      Kammarkollegiets beslut i fråga om 
      avstående av egendom som har tillfallit 
      fonden överklagas till regeringen (13 § 
      arvsfondslagen). Ett sådant beslut är 
      helt beroende av en skönsmässig be- 
      dömning. Det kan inte antas att en 
      överinstans skulle kunna göra en säkrare 
      bedömning i frågan än vad Kammarkollegiet 
      gjort. Möjligheten att överklaga Kammar- 
      kollegiets beslut i sådana frågor bör 
      därför avskaffas. 
        När det gäller riksdagens inflytande 
      över vissa beslut om arvsavstående kan 
      konstateras att det enligt nuvarande 
      ordning endast är ett fåtal ärenden som 
      kommer under riksdagens prövning. Något 
      behov av att behålla en sådan lagregel 
      finns knappast. Det föreslås därför att 
      den gällande regeln om inhämtande av 
      riksdagens tillstånd i fråga om arvs- 
      avstående inte får någon motsvarighet i 
      den nya lagen.  
      5.9 Skattefrågor  
      Regeringens förslag: För egendom som 
      förvärvas genom att Allmänna arvsfonden 
      avstår från arv skall även i 
      fortsättningen arvsskatt tas ut. Stöd ur 
      Allmänna arvsfonden skall även i 
      fortsättningen vara fritt från 
      inkomstskatt utan att det behöver anges 
 
      uttryckligen.  
      Utredarens förslag: För egendom som 
      förvärvas genom att arvsfonden avstår 
      från arv som är av väsentlig betydelse 
      från kulturhistorisk synpunkt eller från 
      natur- eller kulturvårdssynpunkt med 
      eventuellt tillhörande kontantbelopp 
      uttas inte arvsskatt medan förvärv som 
      sker på grund av avstående av annat skäl 
      liksom tidigare skall vara arvsskatte- 
      pliktigt. Stöd ur Allmänna arvsfonden 
      undants uttryckligen från in- 
      komstskatteplikt. 
        Remissinstanserna: Kammarkollegiet 
      anser att man bör avvakta den översyn av 
      arvs- och gåvoskattelagen som är aktuell 
      och att frågan om skattebefrielse tills 
      vidare, liksom för närvarande, bör lösas 
      dispensvägen.  
      Skälen för regeringens förslag: 
 
      Om någon förvärvar egendom genom att 
      Allmänna arvsfonden avstår från arv utgår 
      arvsskatt för förvärvet (1 § andra 
      stycket lagen (1941:416) om arvsskatt och 
      gåvoskatt (AGL). Denna ordning bör be- 
      hållas. Bestämmelsen innebär emellertid 
      att också organisationer och föreningar 
      som tar emot egendom som är värdefull 
      från kulturhistorisk eller natur- eller 
      kulturvårdssynpunkt måste betala 
      arvsskatt. Utredningen har, med 
      hänvisning till att detta inte kan anses 
      ligga i linje med ändamålet med ett 
      sådant arvsavstående, föreslagit ett 
      undantag från skyldigheten att betala 
      arvsskatt i sådana fall. Frågan om en ny 
      arvs- och gåvoskattelag övervägs f.n. i 
      Finansdepartementet. I avvaktan på dessa 
      överväganden bör någon ändring av 
      arvsskattereglerna inte göras. I detta 
      sammanhang kan också, som Kammarkollegiet 
      påpekat, hänvisas till att regeringen 
      enligt 58 a § AGL kan medge undantag från 
      skatteplikt enligt lagen om det 
      föreligger synnerliga skäl. Denna bestäm- 
      melse kan tillämpas när det gäller 
      arvsavstående av egendom med kultur- 
      historisk betydelse m.m. 
        I praxis har stöd ur Allmänna 
      arvsfonden till följd av stödets 
      särskilda karaktär inte 
      inkomstbeskattats. Denna ordning bör 
      bestå. Detta behöver inte särskilt anges 
      i kommunalskattelagen. Normalt sett 
      kommer inte heller gåvobeskattning 
      ifråga, bl.a. med hänsyn till att 
      mottagarna i de flesta fall torde vara av 
      det slaget att de är frikallade från 
      gåvåskatteplikt enligt AGL. Endast 
      undantagsvis kan stödet ha karaktär av 
      näringsbidrag enligt bestämmelserna i 
      punkt 9 av anvisningarna till 22 § kom- 
      munalskattelagen (1928:370). Så kan vara 
      fallet om bidraget avser t.ex. 
      upprustning av en fastighet. De nämnda 
      reglerna innebär i så fall att det i 
      praktiken inte sker någon beskattning.  
      5.10 Information och uppföljning  
      Regeringens bedömning: Initiativ bör tas 
      till en tydlig och målgruppsanpassad 
      information om Allmänna arvsfonden. 
      Metoder för utvärdering och effektmätning 
      av projekten bör utvecklas.  
        Utredarens förslag: Överensstämmer i 
      huvudsak med regeringens bedömning. 
        Remissinstanserna: De remissinstanser 
      som har uttalat sig har påpekat vikten av 
      utökade informationsinsatser.  
      Skälen för regeringens bedömning: 
 
      Genom stöd ur Allmänna arvsfonden har 
      många förnyelse- och utvecklingsprojekt 
      kunnat påbörjas och genomföras. I många 
      fall har på detta sätt helt nya 
      verksamheter kommit i gång, vilket 
      inneburit väsentliga förbättringar för 
      barn, ungdomar och personer med 
      funktionshinder. 
        Det är viktigt att allmänheten har 
      kunskap om Allmänna arvsfonden, eftersom 
      det är bland allmänheten som de 
      presumtiva arvlåtarna finns. Ett 
      betydelsefullt inslag i arvsfondens 
      verksamhet bör därför vara att informera 
      om dels fondens struktur och ändamål, 
      dels inom vilka verksamhetsområden som 
      arvsfondsmedlen används och vilka 
      effekter användningen fått. Det är också 
      viktigt att de som kan komma i fråga för 
      stöd får information om arvsfondens 
      verksamhet, utdelningspraxis samt 
      ansökningsförfarandet. Det bör lämpligen 
      ankomma på Arvsfondsdelegationen att, i 
      samverkan med Kammarkollegiet, svara för 
      erforderlig information i sammanhanget. 
        Ett viktigt inslag i 
      arvsfondsverksamheten är att följa upp 
      och utvärdera projekt som har utförts med 
      stöd ur fonden. Genom att mottagarna är 
      skyldiga att redovisa hur arvsfondsmedlen 
      har använts blir det möjligt att göra en 
      sådan uppföljning. Det bör ankomma på 
      Arvsfondsdelegationen, att utveckla 
      metoder för utvärdering och effektmätning 
      utifrån övergripande mål och syften.  
                                                          15  
      5.11 Finansiering  
      Regeringens förslag: Kostnader för 
      fördelning av stöd ur Allmänna arvsfonden 
      betalas ur fonden enligt de grunder som 
      regeringen bestämmer.  
        Utredarens förslag: Medel för 
      Arvsfondsdelegationens alla kostnader 
      anvisas över statsbudgeten. 
        Remissinstanserna: Riksrevisionsverket 
      föreslår en ordning som i huvudsak över- 
      enstämmer med regeringens förslag.  
      Skälen för regeringens förslag: 
 
      Uppgifter som rör Allmänna arvsfonden 
      sysselsätter för närvarande åtta 
      årsarbetskrafter inom 
      Socialdepartementet, Civildepartementet 
      och Barn- och ungdomsdelegationen. 
      Regeringens bedömning är att personalbe- 
      hovet för fördelning av stöd ur fonden 
      kommer att vara detsamma som i dag. 
        Regeringskansliets kostnader för 
      Allmänna arvsfonden bekostas över anslag 
      på statsbudgeten. Kammarkollegiets 
      kostnader för att förvalta och företräda 
      arvsfonden, som 1992/93 uppgick till 
      ungefär 7 miljoner kronor, bekostas 
      däremot av arvsfonden. 
      Riksrevisionsverket har framhållit att 
      det inte finns några sakliga skäl till 
      att administrativa kostnader i arvsfonden 
      finansieras på olika sätt. Enligt verkets 
      uppfattning ligger det nära till hands 
      att dessa kostnader för arvsfonden 
      genomgående finansieras av fondmedel. 
        Regeringen delar i princip 
      Riksrevisionsverkets uppfattning. 
      Kostnader för fördelning av stöd ur 
      Allmänna arvsfonden bör betalas ur fonden 
      enligt de grunder som regeringen 
      bestämmer.  
      6 Ikraftträdande 
 
      Den föreslagna lagstiftningen kan 
      lämpligen träda i kraft den 1 juli 1994.  
      7 Författningskommentar  
      7.1 Förslaget till lag om Allmänna  
      arvsfonden 
 
      Den nya lagen ersätter lagen (1928:281) 
      om allmänna arvsfonden.  
      1 § 
      Paragrafen ersätter 1 § första stycket i 
      den nuvarande lagen. 
        I paragrafens första stycke anges den 
      egendom som Allmänna arvsfonden består 
      av. Den ändringen har gjorts i 
      förhållande till nuvarande ordning att 
      även egendom som tillfallit arvsfonden 
      genom förmånstagarförordnande i 
      försäkringsavtal och genom domstolsbeslut 
      anges ingå i fonden. Egendom kan 
      tillfalla fonden genom domstolsbeslut i 
      samband med likvidation av aktiebolag (13 
      kap. 13 § tredje stycket aktiebolags- 
      lagen, 1975:1385), bankaktiebolag (10 
      kap. 13 § tredje stycket bankak- 
      tiebolagslagen, 1987:618), föreningsbank 
      (9 kap. 14 § fjärde stycket 
      föreningsbankslagen, 1987:620), och 
      försäkringsrörelse (14 kap. 14 § fjärde 
      stycket försäkringsrörelselagen, 
      1982:713). 
        I andra stycket, som motsvarar 14 § i 
      den nuvarande lagen, hänvisas till 1 kap. 
      11 § lagen (1937:81) om internationella 
      rättsförhållanden rörande dödsbo. 
      Bestämmelsen innebär att egendom som 
      utlänning efterlämnar här i riket skall 
      tillfalla Allmänna arvsfonden, om egen- 
      domen enligt lagen i det land där han var 
      medborgare skulle tillfalla staten, 
      kommun, allmän fond eller inrättning.  
      2 § 
      Paragrafen överensstämmer i sak med 1 § 
      andra stycket och 2 § tredje stycket i 
      den nuvarande lagen.  
      3 § 
      Bestämmelsen, som reglerar fallet att ett 
      testamente eller en gåva till fonden har 
      förenats med villkor, motsvarar 6 § i den 
      nuvarande lagen. Den ändringen har gjorts 
      att Kammarkollegiet i stället för rege- 
      ringen skall besluta om egendomen skall 
      tas emot.  
      4 § 
      Bestämmelsen, som gäller godkännande av 
      testamente till någon annan än fonden, 
      överensstämmer i sak med 4 § i den 
      nuvarande lagen.  
      5 § 
      Paragrafen innehåller den grundläggande 
      bestämmelsen om Allmänna arvsfondens 
      ändamål. Den motsvaras delvis av 1 § 
      första stycket i den nuvarande lagen. 
        Målgruppen är barn (0-11 år), ungdomar 
      (12-25 år) och personer med 
      funktionshinder. Arvsfonden skall huvud- 
      sakligen främja utveckling av 
      verksamheter till förmån för dessa 
      grupper.  
      6 § 
      Med begreppet nyskapande och utvecklande 
      verksamhet avses att markera att 
      arvsfondens ändamål är framåtsyftande och 
      att stöd ur fonden skall stimulera till 
      verksamhet som innebär utveckling och 
      prövande av nya idéer. Sådant stöd får, 
      om det bedöms som särskilt angeläget, 
      lämnas till ideella organisationers 
      anläggningar eller lokaler (inköp, ny-, 
      om- eller tillbyggnad) eller till 
      utrustning. Sådana ändamål är investe- 
      ringar inom målgruppernas områden när det 
      gäller lokaler, utrustning m.m. som 
      behövs för att en verksamhet skall kunna 
      utvecklas. Stöd får inte lämnas som ett 
      allmänt stöd till en löpande verksamhet.  
      7 § 
      Bestämmelsen är ny och anger att stöd 
      skall utgå till organisationer som 
      bedriver ideell verksamhet. Kommersiella 
      verksamheter kan inte få stöd, oavsett om 
      de i övrigt uppfyller kraven. 
        Om det finns särskilda skäl, skall stöd 
      kunna lämnas också till offentlig 
      huvudman. Detta skall dock endast gälla 
      ifråga om stöd till nyskapande och 
      utvecklande verksamhet. Offentlig 
      huvudman kan således inte få stöd till 
      investeringar. Ett särskilt skäl kan vara 
      att stödet utvecklar frivilliga och 
      ideella insatser i anslutning till 
      offentlig verksamhet eller att en kommun 
      i samverkan med ideell organisation vill 
      förnya eller utveckla sin verksamhet. Ett 
      annat särskilt skäl kan vara att en 
      kommun i samverkan med en sammanslutning 
      som inte är en juridisk person vill 
      utveckla verksamhet som bedrivs av det 
      allmänna eller initiera en ny verksamhet 
      inom det allmännas ansvarsområde. Det bör 
      under inga förhållanden komma i fråga att 
      stödet ur arvsfonden har den karaktären 
      att det medverkar till en 
      kostnadsövervältring från offentlig verk- 
      samhet till fonden. 
        I andra stycket föreskrivs att stöd 
      inte får lämnas till enskilda personer. 
      Privatpersoner får alltså inte beviljas 
      stöd ur fonden vare sig för enskilt bruk 
      eller för ideell verksamhet.  
      8 § 
      Paragrafen anger vem som beslutar om stöd 
      ur fonden och motsvarar 2 § första 
      stycket i den nuvarande lagen. En ny 
      myndighet, Arvsfondsdelegationen, får 
      enligt regeringens bemyndigande, i 
      uppdrag att i vissa fall besluta om stöd 
      ur fonden. Regeringen skall också kunna 
      bemyndiga en annan myndighet att besluta 
      om stöd ur fonden. Den möjligheten är 
      avsedd att kunna utnyttjas om det anses 
      ändamålsenligt i vissa särskilda typer av 
      ärenden. (Se vidare allmänmotiveringen 
      avsnitt 5.5).  
      9 § 
      Bestämmelsen är ny och innehåller regler 
      om ansökningsförfarandet (se allmän- 
      motiveringen, avsnitt 5.5).  
      10 § 
      Bestämmelsen är ny. Den innehåller en 
      regel om att mottagare av stöd ur All- 
      männa arvsfonden är skyldig att hålla 
      medlen avskilda. Är det endast frågan om 
      ett mindre belopp och det kan anses 
      onödigt betungande för mottagaren att 
      skaffa ett särskilt konto för medlen, bör 
      det kunna anges särskilt i beslutet om 
      stöd att medlen inte behöver hållas 
      avskilda. Avskiljande bör i första hand 
      ske genom att pengarna sätts in på ett 
      särskilt bankkonto. Om medlen hålls 
      avskilda kan de i allmänhet inte tas i 
      anspråk av mottagarens borgenärer i 
      händelse av utmätning hos denne eller 
      konkurs, se 5 kap. 6 § utsökningsbalken. 
      Vid bedömningen av om kravet på 
      avskiljande är uppfyllt får ledning sökas 
      i lagen (1944:181) om redovisningsmedel. 
      I övrigt hänvisas till allmänmotive- 
      ringen, avsnitt 5.5.  
      11 §Genom bestämmelsen, som är ny, införs 
      en skyldighet för den som har tagit emot 
      medel ur arvsfonden att redovisa hur 
      medlen har använts. Föreskrifter om detta 
      bör meddelas redan i beslutet om stöd. Av 
      beslutet bör också framgå konsekvenserna 
      av om redovisning inte lämnas inom 
      föreskriven tid, dvs. att stödet i sådant 
      fall skall betalas tillbaka till 
      arvsfonden. Av 13 § framgår att åter- 
      betalningsskyldigheten kan efterges om 
      det finns särskilda skäl.  
      12 § 
      Bestämmelsen är ny och innehåller 
      bestämmelser om återbetalningsskyldighet 
      av medel som mottagits ur arvsfonden (se 
      vidare allmänmotiveringen, avsnitt 5.5).  
      13 § 
      Bestämmelsen, som är ny, föreskriver att 
      om den myndighet till vilken redovisning 
      lämnas finner att det finns skäl att 
      överväga ett åläggande för mottagaren att 
      återbetala ett stöd ur fonden skall 
      myndigheten överlämna ärendet till 
      Kammarkollegiet som beslutar i frågan. 
      Kammarkollegiets beslut kan överklagas 
      till länsrätten enligt 28 §. 
        Om det finns särskilda skäl får 
      Kammarkollegiet besluta att mottagaren 
      helt eller delvis befrias från återbetal- 
      ningsskyldighet. Ett särskilt skäl kan 
      vara att underlåtenheten att uppfylla 
      villkoren för stöd varit ursäktlig, av 
      ringa betydelse eller att ett 
      återbetalningskrav skulle drabba orimligt 
      hårt.  
      14 § 
      I paragrafen föreskrivs att Allmänna 
      arvsfonden skall förvaltas av Kam- 
      markollegiet som en särskild fond, 
      åtskild från andra medel.  
      15 § 
      Paragrafen motsvarar 3 § i den nuvarande 
      lagen och anger att Kammarkollegiet skall 
      bevaka fondens rätt till egendom samt att 
      Kammarkollegiet för arvsfondens talan i 
      mål och ärenden som rör fonden.  
                                                          16  
      16 § 
      Paragrafen överensstämmer i sak med 12 § 
      i den nuvarande lagen om överlämnande 
      till Kammarkollegiet av medel som 
      tillfallit fonden och kollegiets 
      granskning av redovisning för förvaltning 
      av egendomen.  
      17 § 
      Paragrafen motsvarar delvis 7 § i den 
      nuvarande lagen och innehåller en 
      bestämmelse om förordnande av god man för 
      Allmänna arvsfonden vid dödsfall. Den 
      ändringen har gjorts att Kammarkollegiet, 
      i stället för tingsrätten, skall utse god 
      man för arvsfonden. Godmanskapet är att 
      anse som ett uppdragsförhållande mellan 
      Kammarkollegiet och den gode mannen. I 
      uppdraget ligger bl.a. att gode mannen 
      får driva in fordringar som tillfallit 
      fonden. Någon särskild bestämmelse om det 
      behövs därför inte (jfr 8 § andra stycket 
      i nuvarande lag).  
      18 §Bestämmelsen anger de fall då fonden 
      visserligen är arvinge men då det ändå 
      inte finns anledning att förordna god man 
      att företräda fonden vid boutredningen.  
      19 § 
      Bestämmelsen gäller förordnande av god 
      man då egendom tillfallit fonden genom 
      gåva och motsvarar 10 § i den nuvarande 
      lagen. Består gåvan endast av pengar 
      behöver dock god man inte förordnas.  
      20 § 
      Första stycket gäller Kammarkollegiets 
      tillsyn av den gode mannen. Den motsvarar 
      i huvudsak 7 § andra stycket i den 
      nuvarande lagen. 
        I andra stycket anges att reglerna i 18 
      kap. handelsbalken om sysslomän gäller i 
      tillämpliga delar för god man enligt 
      arvsfondslagen. Detta överensstämmer med 
      vad som gäller enligt 9 § i nuvarande 
      arvsfondslag.  
      21 och 22 §§ 
      Bestämmelserna gäller realiseringen av 
      egendom som har tillfallit fonden och 
      överenstämmer huvudsakligen med 8 § i den 
      nuvarande lagen. Den ändringen har gjorts 
      att möjligheten för gode mannen att utan 
      bemyndigande från Kammarkollegiet väcka 
      och utföra talan om indrivning av en 
      fordran har slopats. Anledningen till 
      ändringen är att god man enligt den 
      föreslagna ordningen blir mer att 
      betrakta som en uppdragstagare åt 
      Kammarkollegiet än enligt nuvarande 
      ordning eftersom det blir Kammarkollegiet 
      som utser den gode mannen. För att den 
      gode mannen skall få väcka talan krävs 
      således att denne fått ett bemyndigande 
      till det av Kammarkollegiet.  
      23 § 
      Enligt 11 kap. 3 § föräldrabalken skall 
      god man i vissa fall förordnas i ett 
      dödsbo exempelvis om det krävs för att 
      tillvarata en bortavarande arvinges eller 
      testamentstagares rätt, om en arvinge 
      vistas på okänd ort eller om arvingens 
      namn är okänt eller om det är oklart om 
      det finns någon arvinge som har rätt till 
      arv före allmänna arvsfonden. Om det i 
      ett dödsbo som förvaltas av en god man 
      enligt den nämnda bestämmelsen finns 
      egendom som har tillfallit fonden skall 
      egendomen i boet realiseras enligt reg- 
      lerna i 21 och 22 §§ arvsfondslagen. 
      Enligt 15 kap. 22 § föräldrabalken skall 
      arvsfondslagens regler om försäljning 
      tillämpas också när det gäller egendom 
      som förvaltas av en god man enligt 11 
      kap. 3 § föräldrabalken. Även i ett 
      sådant fall krävs det ett bemyndigande 
      från Kammarkollegiet för att den gode 
      mannen skall få väcka talan. Paragrafen 
      överensstämmer i huvudsak med 11 § i den 
      nuvarande arvsfondslagen.  
      24 § 
      Till paragrafen, som motsvarar de två 
      första meningarna i 5 § första stycket i 
      den nuvarande lagen, har ett tillägg 
      gjorts på så sätt att även 
      försäkringsbelopp får avstås. Härmed 
      åsyftas försäkringsbelopp som tillfaller 
      fonden i egenskap av förmånstagare. 
      Frågan om avstående får avgöras efter 
      förhållandena i det enskilda fallet. Har 
      arvsfonden angetts särskilt i ett 
      förordnande, bör fonden inte avstå från 
      försäkringsbeloppet. Frågan om avstående 
      blir inte aktuell om förmånstagar- 
      förordnandet kan tolkas så att det syftar 
      på en testamentstagare i stället för på 
      fonden. Detta kan i första hand bli 
      aktuellt om förordnandet och testamentet 
      har tillkommit vid ungefär samma tidpunkt 
      (jfr NJA 1976 s. 24). I övrigt hänvisas 
      till allmänmotiveringen (avsnitt 5.8).  
      25 § 
      Första stycket överensstämmer med 5 § 
      första stycket tredje meningen i den 
      nuvarande lagen om avstående av egendom 
      av väsentlig betydelse från 
      kulturhistorisk synpunkt eller från 
      natur- eller kulturvårdssynpunkt. 
        Bestämmelsen i andra stycket är ny. 
      Genom tillägget ges möjlighet att avstå 
      inte bara viss egendom utan också medel 
      för egendomens bevarande om det finns 
      särskilda skäl. Ett sådant särskilt skäl 
      kan vara att det saknas ekonomiska eller 
      personella resurser hos en tänkbar 
      förvaltare av egendomen att helt med egna 
      insatser bevara egendom som har ett stort 
      kulturhistoriskt värde. Det kan röra sig 
      om åtgärder som är nödvändiga att vidta 
      omedelbart för egendomens fortsatta 
      bestånd, som t.ex. takläggning, flyttning 
      av egendomen, konservering eller 
      restaurering av egendomen. Det måste stå 
      klart att mottagaren själv saknar 
      resurser för att bekosta dessa åtgärder 
      och att syftet med att avstå egendomen 
      till denne skulle helt förfelas om denne 
      inte samtidigt fick de aktuella medlen 
      för att kunna bevara egendomen. Medel får 
      inte avstås för löpande underhåll och 
      drift och bör inte annat än i 
      undantagsfall avstås med belopp som helt 
      täcker kostnaderna för att ställa i 
      ordning den egendom som avstås.  
      26 § 
      Paragrafen reglerar vem som fattar beslut 
      i fråga om arvsavstående enligt 24 och 25 
      §§ och motsvarar 5 § andra stycket i den 
      nuvarande lagen. Den ändringen har gjorts 
      att riksdagens prövning i vissa fall har 
      slopats. Vidare har i enlighet med 24 § 
      ett tillägg gjorts i fråga om försäk- 
      ringsbelopp. Beslut om avstående av arv 
      eller försäkringsbelopp är av sådan natur 
      att en överklagandemöjlighet inte fyller 
      någon funktion. Den nuvarande möjligheten 
      härtill (13 § i den nuvarande lagen) har 
      därför tagits bort (jfr 28 §).  
      27 § 
      Paragrafen gäller ansökan om 
      arvsavstående. De två första styckena 
      motsvarar 5 § tredje stycket i den 
      nuvarande lagen. Den ändringen har gjorts 
      att ansökningar om arvsavstående skall 
      göras hos Kammarkollegiet i stället för 
      hos en länsstyrelse. Kollegiet får uppdra 
      åt länsstyrelsen att utreda frågan. 
      Länsstyrelsen skall efter företagen 
      utredning skicka tillbaka handlingarna i 
      ärendet till kollegiet tillsammans med 
      ett eget yttrande. 
        Bestämmelsen i tredje stycket är ny och 
      föreskriver att en ansökan om 
      arvsavstående inte får göras senare än 
      tre år från dödsfallet eller från det att 
      arvet genom preskription tillfallit 
      fonden. 
        I fjärde stycket har upptagits en 
      bestämmelse som medför att en ansökan om 
      arvsavstående skall avvisas om den har 
      kommit in för sent. Ett avvisningsbeslut 
      fattas av Kammarkollegiet. Av 28 § 
      framgår att ett avvisningsbeslut kan 
      överklagas till länsrätten.  
      28 § 
      Enligt paragrafen kan ett beslut av 
      Kammarkollegiet om skyldighet att betala 
      tillbaka fondmedel (13 §) och om 
      avvisning av en för sent inkommen ansökan 
      om arvsavstående (27 § fjärde stycket) 
      överklagas till länsrätten. Häri ligger 
      att även Kammarkollegiets beslut att 
      vägra eftergift helt eller delvis (13 §) 
      kan överklagas. I övrigt kan inte beslut 
      enligt lagen överklagas.  
      29 § 
      Bestämmelsen är ny. Den föreskriver att 
      kostnader för fördelningen av stöd ur 
      arvsfonden bekostas av arvsfondsmedel 
      enligt de grunder som regeringen 
      bestämmer.  
      30 § 
      Paragrafen föreskriver att 
      Kammarkollegiets kostnader för sin verk- 
      samhet enligt lagen skall betalas ur 
      fonden och överensstämmer med 1 § tredje 
      stycket i den nuvarande lagen.  
                                                          17  
      31 § 
      Paragrafen är ny och upptar regler om att 
      regeringen varje år skall lämna en 
      redovisning till riksdagen för hur arvs- 
      fondsmedlen har fördelats under det 
      gångna budgetåret samt ange den kommande 
      inriktningen på stödet.  
      Övergångsbestämmelser 
 
      Den föreslagna lagen om Allmänna 
      arvsfonden föreslås träda i kraft den 1 
      juli 1994. Äldre föreskrifter skall gälla 
      i fråga om beslut om stöd och 
      arvsavståenden som har meddelats före 
      ikraftträdandet. Enligt allmänna förvalt- 
      ningsrättsliga principer gäller att 
      ärenden som har upptagits men inte 
      slutförts före den nya lagens i 
      kraftträdande i fortsättningen skall 
      handläggas enligt de nya reglerna. Beslut 
      om stöd före den nya lagens 
      ikraftträdande omfattas dock inte av de 
      nya bestämmelserna om återbetalning. 
        Äldre föreskrifter gäller om anmälan 
      gjorts till rätten före ikraftträdandet 
      om att fonden är ensam arvinge eller uni- 
      versell testamentstagare. Likaså gäller, 
      på grund av den föreslagna 
      preskriptionstiden enligt 27 § tredje 
      stycket, äldre bestämmelser för ansökan 
      om arvsavstående som gjorts före 
      ikraftträdandet av den nya lagen.  
      7.2 Förslaget till lag om ändring i lagen 
      (1941:416) om 
      arvsskatt och gåvoskatt 
 
      Ändringen avser en hänvisning till den 
 
      nya arvsfondslagen.  
      7.3 Förslaget till lag om ändring i 
      föräldrabalken 
      (1949:381) 
 
      Ändringen avser en hänvisning till den 
      nya arvsfondslagen. 
                                                          18  
      Sammanfattning av 1991 års 
      arvsfondsutrednings 
      förslag Allmänna arvsfonden (SOU  
      1992:120)  
      Bakgrund 
 
      Allmänna arvsfonden är en självständig 
      och självägande förmögenhetsmassa vars 
      ändamål är bestämt i lagen (1928:281) om 
      allmänna arvsfonden och som byggs upp med 
      medel som enligt bl.a. ärvdabalken 
      tillfaller fonden. Arvsfonden förvaltas 
      av Kammarkollegiet som en särskild fond, 
      skild från statskapitalet. Kollegiet 
      bevakar fondens rätt till den egendom som 
      tillfaller fonden bl.a. genom arv, gåva 
      eller testamente. Fondens ändamål är att 
      främja vård och fostran av barn och 
      ungdom samt omsorg om handikappade. 
      Utdelning av medel ur fonden beslutas 
      huvudsakligen av regeringen efter ansökan 
      hos Socialdepartementet. Viss 
      medelsutdelning har regeringen delegerat 
      till Barn- och ungdomsdelegationen under 
      Civildepartementet som handlägger vissa 
      ärenden som är att hänföra till fostran 
      av ungdom. Regeringen har även delegerat 
      rätten att dela ut fondmedel för pro- 
      jektverksamhet till bl.a. Social- 
      departementet, Socialstyrelsen, Statens 
      handikappråd och Statens ungdomsråd. 
        Under senare år har det årligen delats 
      ut drygt 150 miljoner kronor. Fondens 
      medel har huvudsakligen använts för stöd 
      till frivilliga och ideella insatser. 
      Stöd har lämnats till nyskapande och 
      utvecklande projekt inom verksamheter som 
      främjar vård och fostran av barn och 
      ungdom samt omsorg om handikappade. Stöd 
      har också lämnats till vissa kostnader 
      med anknytning till ungdomsverksamhet och 
      handikapporganisationernas fritids- och 
      rekreaktionsanläggningar, inventarier 
      samt vissa utbildnings- och informations- 
      aktiviteter. Mottagare av stöd är främst 
      föreningar, stiftelser och organisationer 
      som bedriver ideell verksamhet. Enligt 
      praxis beviljas inte stöd till 
      privatpersoner. Stöd beviljas kommuner 
      och andra offentliga organ, om det inte 
      åligger stat eller kommun att bekosta den 
      åtgärd som stödet är avsett för. I viss 
      utsträckning lämnas dock stöd även för 
      sådan åtgärd, förutsatt att stödet 
      utvecklar eller förnyar den offentliga 
      verksamheten eller i anslutning till 
      denna utvecklar frivilliga eller ideella 
      insatser. 
        Arvsfondslagen reglerar bevakningen av 
      att medel kommer in till fonden, 
      fondförvaltningen och utdelningen av 
      fondens medel. Sedan lagen trädde i kraft 
      den 1 januari 1929 har den varit föremål 
      för en översyn mellan åren 1964 och 1967. 
      Översynen resulterade i att fondens ända- 
      mål år 1969 utvidgades till att omfatta 
      omsorg om handikappade och att regeringen 
      fick möjlighet att delegera rätten att 
      besluta om stöd ur fonden till annan 
      myndighet. Barn- och ungdomsdelegationen 
      fördelar sedan år 1987 viss andel av 
      fondens medel för att främja fostran av 
      ungdom. 
        Under senare år har frågor om fondens 
      ändamålsbestämmelse vid flera tillfällen 
      varit föremål för riksdagsbehandling. 
      Riksdagen har bl.a. avslagit 
      motionsyrkanden om att utvidga fondens 
      ändamål till att omfatta också äldre 
      personer samt yrkanden om att fondmedel 
      borde återföras till arvlåtarens kommun. 
      Med hänvisning till bestämmelsen i lagen, 
      att medel ur fonden inte får lämnas för 
      åtgärder som det åligger stat eller 
      kommun att bekosta, har socialutskottet 
      (bet. 1989/90:SoU29) uttalat att det av 
      regeringens redovisning för utdelning av 
      fondmedel inte gått att helt klarlägga om 
      utdelningen skett i överensstämmelse med 
      ändamålsbestämmelsen. Utskottet har 
      vidare uttalat att fondens medel huvud- 
      sakligen skall användas för stöd till 
      frivilliga och ideella insatser. Vid 
      riksmötet 1989/90 biföll riksdagen en 
      hemställan av utskottet att en översyn 
      borde göras av ändamålsbestämmelsen 
      (rskr. 1989/90:318).  
      Uppdraget 
 
      Mot bakgrund av riksdagsbehandlingen har 
      utredningen enligt sina direktiv haft i 
      uppdrag att pröva om ändamålsbestämmelsen 
      och tillämpningen av denna svarar mot 
      såväl dagens situation som framtida behov 
      hos olika målgrupper. Uppdraget i den 
      delen har innefattat att utifrån rådande 
      praxis pröva om lagstiftningen kan 
      förtydligas och om medlens användnings- 
      områden kan få en tydligare struktur. 
      Utredningen har också haft i uppdrag att 
      se över beslutanderätten vid utdelning av 
      stöd ur fonden och överväga om fler 
      ärendegrupper än i dag kan delegeras från 
      regeringen till lämplig myndighet. I 
      uppdraget har även ingått att analysera 
      behovet av att följa upp och sprida 
      erfarenheter av de projekt som startas 
      med stöd av arvsfondsmedel samt att 
      överväga hur presumtiva sökanden bör 
      informeras om Allmänna arvsfonden. 
      Utredningen har i övrigt haft frihet att 
      behandla även andra frågor om fondens 
      verksamhet som föranletts av utrednings- 
      uppdraget. 
        Vårt arbete har lett fram till en helt 
      ny arvsfondslag, som samtidigt arbetats 
      om språkligt. Lagen inleds med 
      bestämmelser som beskriver Allmänna 
      arvsfondens egendom (1-4 §§) följda av 
      bestämmelser om fondens ändamål (5 och 
      6 §§) och beslutanderätten om stöd ur 
      fonden (7 §). Därefter följer 
      bestämmelser om förfarandet vid ansökan, 
      redovisning av mottagna medel och 
      återbetalning av medel som betalats ut 
      felaktigt eller på grund av oriktiga 
      uppgifter (8-12 §§). Övriga avsnitt 
      innehåller bestämmelser om fondens 
      förvaltning (13-16 §§), god man 
      (17-19 §§), försäljning av fondens 
      egendom (20 §), arvsavstående (21-24 §§), 
      överklagande (25 §) och regeringens 
      redovisning till riksdagen för hur 
      fondens medel fördelats (26 §). 
        Huvuddragen i våra förslag är följande.  
      Fondens ändamål 
 
      En översyn av Allmänna arvsfondens 
      ändamålsbestämmelse har varit 
      utredningens huvuduppgift. De målgrupper 
      som i dag kan få stöd ur fonden är barn, 
      ungdomar och handikappade. Vår genomgång 
      av situationen för dessa målgrupper visar 
      att behovet av att utveckla och stödja 
      insatser till förmån för dessa grupper 
      alltjämt är stort. Även om mycket görs 
      för dem inom den offentliga verksamheten 
      kan deras behov inte tillgodoses fullt 
      ut. Vår slutsats är att fondens ändamål 
      också i fortsättningen bör omfatta endast 
      målgrupperna barn, ungdomar och handi- 
      kappade. 
        Vi föreslår att fonden får till ändamål 
      att utveckla och stödja verksamhet till 
      förmån för barn, ungdomar och handikappa- 
      de. Fondmedlen skall användas i 
      mottagarens verksamhet. Med verksamhet 
      avses i detta sammanhang ideell och 
      offentlig verksamhet. Ändamåls- 
      bestämmelsen anpassas därmed till 
      gällande utdelningspraxis. Genom denna 
      utformning ges de myndigheter som 
      beslutar om stöd ur fonden möjlighet att 
      följa samhällsutvecklingen och lämna stöd 
      till projekt och utvecklingsområden som i 
      dag inte kan förutses. 
        I en tilläggsbestämmelse begränsas 
      fondmedlens användningsområde till i 
      första hand ideell verksamhet. Om det 
      finns särskilda skäl får dock stöd inom 
      ramen för fondens ändamål lämnas till 
      offentlig verksamhet. Bestämmelsen 
      innebär såväl en inskränkning av 
      nuvarande lagstiftning såvitt avser 
      frivillig offentlig verksamhet som en 
      jämkning av förbudet att stöd inte får 
      lämnas till åtgärder som skall bekostas 
      av stat eller kommun. Därmed jämställs 
      all offentlig verksamhet. Exempel på ett 
      särskilt skäl kan vara att ett kommunalt 
      organ i samverkan med en ideell 
      organisation vill förnya eller utveckla 
      en kommunal verksamhet till förmån för 
      någon av fondens målgrupper. I 
      tilläggsbestämmelsen anges också att stöd 
      inte får lämnas till privatpersoner, 
      vilket är en utdelningsprincip som 
      tillämpats under lång tid.  
      Beslutanderätten 
 
      Flertalet ärenden om stöd ur Allmänna 
      arvsfonden bereds i dag inom 
      Socialdepartementet och beslut fattas av 
      regeringen. Civildepartementet ansvarar 
      för ärenden rörande stöd ur fonden för 
      främjande av fostran av ungdom. 
      Regeringen har emellertid till Barn- och 
      ungdomsdelegationen inom en viss 
      ekonomisk ram delegerat rätten att 
      besluta om stöd i ärenden som är att 
      hänföra till fostran av ungdom. Är ett 
      ärende av principiell vikt eller rör det 
      stöd över 200 000 kronor, skall ärendet 
      avgöras av regeringen. För vissa projekt 
      har beslutanderätten delegerats till 
      bl.a. Socialstyrelsen, Statens handikapp- 
      råd och Statens ungdomsråd. 
        Vår analys av nuvarande ordning för 
      beslut om stöd ur fonden har lett till 
      slutsatsen att den övergripande 
      beslutanderätten bör ligga kvar hos 
      regeringen, som har god överblick över 
      hela det fält inom vilket stöd kan komma 
      i fråga. Däremot bör beslutanderätten i 
      alla arvsfondsärenden som typiskt sett 
      inte kräver regeringens medverkan 
      delegeras till en annan myndighet. Vi 
      föreslår sålunda att en arvsfonds- 
      delegation inrättas som blir en ny 
      myndighet knuten till regeringskansliet 
      med Socialdepartementet som huvudman. 
      Ansökningar om stöd ur fonden skall 
      ställas till och beredas inom 
      delegationen. Inom de medelsramar som 
      regeringen bestämmer skall delegationen 
      enligt regeringens riktlinjer besluta om 
      stöd ur fonden. Arvsfondsdelegationen bör 
      kollektivt behandla vissa gemensamma 
      frågor och principer som utveckling av 
      praxis, redovisning för och granskning av 
      hur medlen använts, informations- och 
      uppföljningsrutiner samt interna rutiner. 
      Delegationens beslut om stöd bör däremot 
      fattas sektorsvis. Därför bör särskilda 
      beslutsenheter för målgrupperna barn, 
      ungdomar och handikappade inrättas inom 
      delegationen. Den föreslagna ordningen 
      medför organisatoriska fördelar och ökar 
      förutsättningarna för enhetlig prövning 
      av arvsfondsärendena. Regeringen kommer 
      också att avlastas ett stort antal  
      detaljärenden.  
      Ansökan, redovisning och 
 
      återbetalningsskyldighet 
 
      I den nya lagen ges fasta regler för 
      ansökningsförfarandet och mottagarnas 
      redovisning av hur fondens medel använts. 
      För bl.a. de fall mottagna medel inte 
      använts för avsett ändamål eller 
      erhållits på grund av oriktiga uppgifter 
      föreslås att beslut skall kunna fattas om 
      återbetalningsskyldighet. Om det 
      föreligger särskilda skäl får dock 
      skyldigheten att betala tillbaks medlen 
      helt eller delvis efterskänkas. 
        Den myndighet som regeringen bestämmer 
      föreslås få rätt att granska hur 
      arvsfondsmedlen använts.  
      God man 
 
      När dödsfall inträffar och det inte finns 
      någon annan arvinge än Allmänna 
      arvsfonden, eller när fonden är 
      universell testamentstagare skall god man 
      i dag utses av en tingsrätt. 
      Kammarkollegiet föreslås ta över 
      uppgiften att utse god man.  
      Arvsavstående 
 
      I samband med att fonden avstår från arv 
      som består av egendom av bl.a. 
      kulturhistorisk betydelse, föreslår vi 
      att fonden också skall kunna avstå ett 
      belopp av det arv som tillfallit fonden 
      att användas till sådana omedelbara 
      åtgärder som är nödvändiga för att bevara 
      egendomen. Det skall föreligga synnerliga 
      skäl för att beloppet skall kunna avstås. 
      Synnerliga skäl kan t.ex. vara att det 
      saknas ekonomiska eller personella 
      resurser hos en tänkbar förvaltare av 
      egendomen att helt genom egna insatser 
      bevara egendom som har stort 
      kulturhistoriskt värde och som betyder 
      mycket för den bygd där den finns. 
      Exempel på omedelbara åtgärder för egen- 
      domens bevarande kan vara takläggning, 
      flyttning av egendomen, konservering 
      eller restaurering av egendomen. 
      Kontantbelopp skall dock inte få avstås 
      för egendomens fortlöpande underhåll och 
      drift. 
        Den som vill att fonden skall avstå sin 
      rätt till arv föreslås ge in ansökan till 
      Kammarkollegiet i stället för som i dag 
      till länsstyrelsen. Kammarkollegiet får 
      uppdra åt länsstyrelsen att utreda frågan 
      om arvsavståendet. Ansökningstiden 
      föreslås bli begränsad till tre år efter 
      dödsfallet eller från det att arvet 
      tillfallit fonden genom preskription. 
        Beslut om avstående av arv fattas av 
      regeringen eller, efter regeringens 
      bemyndigande, av Kammarkollegiet. Utan 
      riksdagens tillstånd får i dag beslut 
      inte fattas om att till någon avstå 
      egendom till ett värde som överstiger 
      800 000 kronor. Vi föreslår att beslut om 
      arvsavstående liksom nu bör fattas av 
      regeringen eller den myndighet som 
      regeringen bestämmer. Däremot anser vi 
      att ett beslut om avstående av arv inte 
      längre skall villkoras av ett tillstånd 
      från riksdagen. 
        Det är, anser vi, inte rimligt att det 
      vid arvsavstående av kulturhistoriskt 
      värdefull egendom m.m. med eventuellt 
      tillhörande kontantbelopp skall utgå 
      arvsskatt till staten, varför vi föreslår 
      att sådana förvärv inte skall belastas 
      med arvsskatt.  
      Information, utvärdering och 
 
      erfarenhetsspridning 
 
      Vi föreslår att man tar initiativ till en 
      tydlig och målgruppsanpassad information 
      om fonden. Vi anser vidare att 
      medelsmottagarna i den mån det är 
      möjligt, utvärderar sina insatser. 
      Härigenom blir det möjligt att samordnat 
      följa vad olika projekt får för effekter 
      på kort eller lång sikt. 
        Den föreslagna arvsfondsdelegationen 
      bör utveckla metoder för utvärdering och 
      effektmätning utifrån övergripande mål 
      och syften. Däremot anser vi att 
      myndigheten inte skall ta på sig 
      uppgiften att vara den som generellt 
      följer upp och vidarebefordrar 
      projektresultat och utvecklingsarbeten. 
      Delegationen bör emellertid följa upp 
      specialsatsningarnas resultat och 
      effekter samt sprida erfarenheterna till 
      dem som berörs.  
      Övriga frågor 
 
      Om ett testamente eller en gåva till 
      förmån för fonden har förenats med 
      villkor beslutar regeringen om egendomen 
      skall tas emot. Vi föreslår att 
      Kammarkollegiet i stället för regeringen 
      bör pröva om egendomen skall tas emot. 
        Vi anser vidare att stödets 
      skatterättsliga karaktär bör lagregleras 
      och föreslår att stödet undantas från 
      skatteplikt. 
        Regeringen har sedan några år tillbaka 
      lämnat riksdagen en årlig redovisning för 
      fördelningen av arvsfondsmedel. Härigenom 
      har allmänheten fått tillgång till 
      information om hur arvsfondens medel 
      använts. Vi föreslår att regeringens 
      redovisningsskyldighet gentemot riksdagen 
      lagregleras. 
        Med hänsyn till arvsfondsärendenas 
      karaktär har vi ansett att beslut som 
      meddelas enligt lagen inte får  
      överklagas.  
      Kostnadseffekter 
 
      Förslaget om inrättandet av en 
      arvsfondsdelegation medför en minskning 
      av arbetsbelastningen hos regeringen och 
      Barn- och ungdomsdelegationen. Härigenom 
      frigörs resurser som kan tas i anspråk 
      för den föreslagna arvsfondsdelegationen. 
      En samordning av handläggningen av sådana 
      arvsfondsärenden som rör fördelning av 
      stöd ur fonden m.m. till en myndighet 
      sammantaget med ett reglerat ansöknings- 
      förfarande innebär i sig vissa effektivi- 
      tetsvinster, vilket gör det möjligt att 
      inom ramen för nuvarande resurser öka 
      informations- och uppföljningsinsatserna. 
        Vårt förslag att Kammarkollegiet och 
      inte regeringen skall pröva om egendom 
      som är förenad med villkor skall tas emot 
      samt att Kammarkollegiets beslut om 
      arvsavstående inte längre skall kunna 
      överklagas till regeringen medför att 
      arbetsmängden i regeringskansliet 
      minskar. Däremot  ökar Kammarkollegiets 
      arbetsuppgifter. Förslaget om att 
      uppgiften att förordna god man för fonden 
      flyttas från tingsrätterna till Kammar- 
      kollegiet innebär också en ökad 
      arbetsbelastning för kollegiet. Förslagen 
      torde dock inte kräva ökade resurser för 
      kollegiets del. 
        Mot bakgrund av det anförda kan 
      lagförslaget finansieras inom ramen för 
      befintliga medel. 
                                                          44  
      Betänkandets lagförslag 
 
      1 Förslag till 
 
      Lag om Allmänna arvsfonden 
 
        Härigenom föreskrivs följande  
      Allmänna arvsfondens egendom 
 
                        1 § 
      Allmänna arvsfonden består av egendom som 
      tillfallit fonden genom arv, gåva, 
      testamente, förmånstagarförordnande i 
      försäkringsavtal eller rättens 
      förordnande. 
        Vad som sägs om egendom som har 
      tillfallit fonden genom arv gäller också 
      egendom som tillfallit fonden enligt 1 
      kap 11 § lagen (1937:81) om 
      internationella rättsförhållanden rörande 
 
      dödsbo. 
 
                        2 § 
      Av de medel som under ett räkenskapsår 
      har tillfallit fonden skall en tiondel 
      läggas till fonden vid årets utgång. 
      Återstoden och årets avkastning skall 
      vara tillgänglig för utdelning från och 
      med nästföljande år, men får också läggas 
      till fonden. 
 
                        3 § 
      Om ett testamente eller en gåva till 
      förmån för fonden har förenats med 
      villkor, beslutar Kammarkollegiet om 
      egendomen skall tas emot. 
 
                        4 § 
      Testamente till någon annan än fonden får 
      godkännas av Kammarkollegiet om det inte 
      finns någon anledning till klander. Ett 
      testamente, som kan antas vara ett 
      riktigt uttryck för arvlåtarens yttersta 
      vilja, får godkännas även om det finns 
      anledning till klander.  
      Fondens ändamål 
 
                        5 § 
      Allmänna arvsfonden har till ändamål att 
      utveckla och stödja verksamhet till 
      förmån för barn, ungdomar och 
 
      handikappade. 
 
                        6 § 
      För ändamål som anges i 5 § skall stöd 
      lämnas till ideell verksamhet. Om det 
      finns särskilda skäl får stöd lämnas även 
      till offentlig verksamhet. 
        Stöd får inte lämnas till enskilda  
      personer.  
                                                          50  
      Utdelning ur fonden 
 
                        7 § 
      Regeringen eller den myndighet som 
      regeringen bestämmer beslutar om stöd ur  
      fonden.  
      Ansökan, redovisning och 
 
      återbetalningsskyldighet 
 
                        8 § 
      Ansökan om stöd ur fonden görs 
      skriftligen hos regeringen eller den 
      myndighet som regeringen bestämmer. 
      Ansökan skall innehålla de uppgifter som 
      behövs för att bedöma sökandens 
      förutsättningar att få stöd ur fonden. 
        Ansökan skall vara egenhändigt 
      undertecknad av sökanden eller dennes  
      ombud.  
                        9 § 
      Den som tagit emot stöd ur fonden skall 
      inom föreskriven tid skriftligen redovisa 
      hur medlen använts. 
        Om redovisning inte kommer in, skall 
      mottagaren av stödet delges ett 
      föreläggande om att ge in en sådan. 
      Föreläggandet skall innehålla en 
      upplysning om att stödet skall betalas 
      tillbaka enligt 10 § tredje stycket om 
      föreläggandet inte följs. 
 
                        10 § 
      Medel som inte förbrukats inom angiven 
      tid eller för det ändamål som avsetts med 
      ansökan skall betalas tillbaka. 
        Om någon lämnat oriktiga uppgifter 
      eller på annat sätt förorsakat att stöd 
      ur fonden lämnats felaktigt eller med för 
      högt belopp och om han skäligen borde ha 
      insett detta skall han betala tillbaka 
      det som betalats ut för mycket. 
        Om den som tagit emot stöd inte följer 
      ett föreläggande enligt 9 § andra stycket 
      skall medlen betalas tillbaka. 
        Om det finns särskilda skäl får 
      återbetalningsskyldigheten helt eller 
      delvis efterskänkas. 
 
                        11 § 
      Regeringen eller den myndighet som 
      regeringen bestämmer prövar frågan om 
      återbetalning av stöd ur fonden. 
 
                        12 § 
      Den myndighet som regeringen bestämmer 
      får granska hur stöd ur arvsfonden 
      används. 
        Myndigheten har rätt att vid 
      granskningen 
        1. på begäran få de upplysningar och 
      handlingar som behövs för granskningen, 
      och 
        2. få tillträde till områden och 
      lokaler, dock inte bostäder eller andra 
      privata utrymmen. 
        Granskningsmyndigheten får begära 
      handräckning av kronofogdemyndigheten för 
      att genomföra de åtgärder som avses i 
      andra stycket 1-2.  
      Förvaltning 
 
                        13 § 
      Allmänna arvsfondens egendom skall, utan 
      sammanblandning med andra medel, 
      förvaltas av Kammarkollegiet. 
 
                        14 § 
      Allmänna arvsfondens rätt till egendom 
      enligt 1 § bevakas av Kammarkollegiet. 
        Kollegiet för Allmänna arvsfondens 
      talan i mål och ärenden som rör fonden. 
 
                        15 § 
      Medel som tillfaller fonden skall 
      överlämnas till Kammarkollegiet. 
        Redovisning, som efter utredning av ett 
      dödsbo eller annars skall lämnas för 
      förvaltning av egendom som tillkommer 
      fonden, tas emot och granskas av 
 
      kollegiet. 
 
                        16 § 
      Kammarkollegiets kostnader för fondens 
      förvaltning och kollegiets övriga 
      uppgifter enligt denna lag skall betalas 
      ur fonden med belopp som regeringen  
      bestämmer.  
      God man 
 
                        17 § 
      Om det då ett dödsfall inträffar inte 
      finns någon annan arvinge än fonden eller 
      om fonden är testamentstagare skall den 
      som har boet i sin vård anmäla detta till 
      Kammarkollegiet. 
        Kammarkollegiet skall förordna en god 
      man att företräda fonden vid 
      boutredningen. 
        Har egendom tillfallit fonden genom 
      gåva skall en god man förordnas att ta 
      hand om egendomen och sälja den. 
        God man behöver inte förordnas 
        1. om den avlidne var änka eller 
      änkling och det finns släktingar efter 
      den först avlidne maken, som har kvar 
      någon rätt till arv vid efterlevande 
      makens död, 
        2. om fonden uteslutits från arv genom 
      testamente och det inte kan antas att det 
      finns någon anledning till klander, 
        3. om boet har större skulder än 
      tillgångar och det inte behövs en god man 
      för att ta vård om egendomen, samt 
        4. om egendom som tillfallit fonden som 
      legat eller gåva utgörs av pengar. 
        Kammarkollegiet skall övervaka att den 
      gode mannen fullgör sina uppgifter. 
        Om den gode mannen inte är lämplig för 
      uppdraget, skall Kammarkollegiet 
      entlediga honom. 
 
                        18 § 
      Om god man gäller vad som är föreskrivet 
      om sysslomän i 18 kap. handelsbalken. 
 
                        19 § 
      Om det i ett dödsbo finns egendom som 
      förvaltas av god man enligt 11 kap. 3 § 
      föräldrabalken och som tillfallit fonden, 
      är den gode mannen skyldig att fullgöra 
      sina uppgifter enligt 20 § första  
      stycket.  
      Försäljning av fondens egendom 
 
                        20 § 
      Regeringen eller den myndighet som 
      regeringen bestämmer beslutar om 
      försäljning av fast egendom eller 
      tomträtt som har tillfallit fonden. Annan 
      lös egendom än tomträtt skall den gode 
      mannen sälja på offentlig auktion, om 
      inte Kammarkollegiet medger annat. 
      Fordringar får säljas endast om de inte 
      kan drivas in. 
        För att driva in en fordran som har 
      tillfallit fonden får den gode mannen 
      väcka och föra talan utan medgivande av 
      Kammarkollegiet. 
        Om särskilda föreskrifter har lämnats 
      genom ett testamente, skall de tillämpas.  
      Arvsavstående 
 
                        21 § 
      Arv eller försäkringsbelopp, som 
      tillfallit fonden, får helt eller delvis 
      avstås till någon annan, om det med 
      hänsyn till uttalanden av arvlåtaren 
      eller andra särskilda omständigheter kan 
      anses stämma överens med arvlåtarens 
      yttersta vilja. Även i annat fall får arv 
      eller försäkringsbelopp avstås till 
      arvlåtarens släkting eller annan person 
      som stått arvlåtaren nära, om det kan 
      anses skäligt. 
 
                        22 § 
      Arv som utgörs av egendom, vilken är av 
      väsentlig betydelse från kulturhistorisk 
      synpunkt eller från natur- eller 
      kulturvårdssynpunkt, får avstås till 
      juridisk person som har särskilda 
      förutsättningar att ta hand om egendomen 
      på lämpligt sätt. 
        Om det finns synnerliga skäl får ett 
      belopp av det arv som tillfallit fonden 
      samtidigt avstås till den som tar emot 
      egendomen enligt första stycket för 
      sådana omedelbara åtgärder som är 
      nödvändiga för att bevara egendomen. 
 
                        23 § 
      Regeringen eller den myndighet som 
      regeringen bestämmer beslutar om 
      avstående av arv eller försäkringsbelopp. 
 
                        24 § 
      Om någon vill att arv eller 
      försäkringsbelopp som tillfallit fonden 
      skall avstås helt eller delvis, skall han 
      ge in sin ansökan till Kammarkollegiet. 
        Kollegiet får uppdra åt länsstyrelsen i 
      det län där den döde senast haft sitt 
      hemvist att utreda frågan. Efter 
      utredning skall länsstyrelsen skicka 
      tillbaka handlingarna i ärendet till 
      kollegiet tillsammans med eget yttrande. 
      Om kollegiet inte får besluta i ärendet 
      skall kollegiet sända in handlingarna 
      till regeringen tillsammans med eget 
      yttrande. 
        En ansökan skall göras senast tre år 
      efter dödsfallet eller efter det att 
      arvet genom preskription tillfallit 
      fonden. 
        Om en ansökan kommit in för sent skall 
      den avvisas.  
      Överklagande 
 
                        25 § 
      Beslut enligt denna lag får inte  
      överklagas.  
      Redovisning till riksdagen 
 
                        26 § 
      Regeringen skall varje budgetår före 
      januari månads slut lämna en redovisning 
      till riksdagen för hur medel från 
      Allmänna arvsfonden fördelats under 
      föregående räkenskapsår samt ange den 
      kommande inriktningen av stödet. 
 
        Denna lag träder i kraft den 1 juli 
      1993. Genom lagen upphävs lagen 
      (1928:281) om allmänna arvsfonden. 
        Äldre föreskrifter gäller fortfarande i 
      fråga om 
        1. beslut om stöd och arvsavstående som 
      har meddelats före ikraftträdandet, 
        2. anmälan som gjorts till rätten 
      enligt 7 § lagen (1928:281) om allmänna 
      arvsfonden före ikraftträdandet, samt 
        3. ansökan om arvsavstående som gjorts 
      före ikraftträdandet. 
                                                          51  
      2 Förslag till 
 
      Lag om ändring i kommunalskattelagen 
 
      (1928:370 
 
        Härigenom föreskrivs att 19 § 
      kommunalskattelagen (1928:370) skall ha 
      följande lydelse 
 
                        19 § 
 
      Nuvarande lydelse     Föreslagen lydelse 
 
        Till skattepliktig    Till 
      inkomst enligt denna  skattepliktig 
      lag räknas icke:      inkomst enligt 
        vad som vid bodel-  denna lag räknas 
      ning tillfallit make  icke: 
      eller sambo eller       vad som vid 
      vad som förvärvats    bodelning 
      genom arv,            tillfallit make 
      testamente fördel av  eller sambo eller 
      oskift bo eller       vad som förvärvats 
      gåva;                 genom arv, 
        vinst i svenskt     testamente fördel 
      lotteri eller vinst   av oskift bo eller 
      vid vinstdragning på  gåva; 
      här i riket             medel som lämnats 
      utfärdade premie-     som stöd ur 
      obligationer och ej   Allmänna 
      heller sådan vinst i  arvsfonden; 
      utländskt lotteri       vinst i svenskt 
      eller vid vinstdrag-  lotteri eller vinst 
      ning på utländska     vid vinstdragning 
      premieobligationer,   på här i riket 
      som uppgår till       utfärdade premie- 
      högst 100             obligationer och ej 
      kronor;............   heller sådan vinst 
                            i utländskt lotteri 
                            eller vid 
                            vinstdragning på 
                            utländska 
                            premieobligationer, 
                            som uppgår till 
                            högst 100 
                            kronor;............ 
 
      Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993. 
                                                          52  
      3 Förslag till 
 
      Lag om ändring i lagen (1941:416) om 
      arvsskatt och 
      gåvoskatt 
 
        Härigenom föreskrivs att 1 § andra 
      stycket lagen (1941:416) om arvsskatt och 
      gåvoskatt skall ha följande lydelse 
 
                        1 § 
 
      Nuvarande lydelse     Föreslagen lydelse 
 
        Skatt till staten     Skatt till staten 
      utgår enligt denna    utgår enligt denna 
      lag för egendom, som  lag för egendom, 
      förvärvas genom arv   som förvärvas genom 
      eller testamente      arv eller testa- 
      (arvsskatt) eller     mente (arvsskatt) 
      genom gåva (gåvo-     eller genom gåva 
      skatt).               (gåvoskatt). 
        För egendom, som      För egendom, som 
      förvärvas genom att   förvärvas genom att 
      arv avstås enligt 5   arv eller 
      § lagen den 8 juni    försäkringsbelopp 
      1928 (nr 281) om      avstås enligt 21 § 
      allmänna arvsfonden,  lagen (1900:0000) 
      utgår arvsskatt till  om Allmänna arvs- 
      staten som om för-    fonden, utgår 
      värvet skett genom    arvsskatt till 
      testamente efter den  staten som om 
      avlidne.              förvärvet skett 
                            genom testamente 
                            efter den avlidne. 
 
      Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993. 
                                                          53  
      Sammanställning av remissyttranden över 
      betänkande av 1991 års arvsfondsutredning 
      (SOU 1992:120) Allmänna arvsfonden  
      Remissinstanserna 
 
      Betänkandet har tillställts totalt 66 
      remissinstanser. 
        Svar har inkommit från följande 
      myndigheter: 
        Justitiekanslern, Hovrätten över Skåne 
      och Blekinge, Stockholms tingsrätt, 
      Socialstyrelsen, Statens nämnd för 
      internationella adoptionsfrågor, 
      Barnmiljörådet, Statens handikappråd, 
      Statskontoret, Riksrevisionsverket, 
      Statens skolverk, Statens institut för 
      handikappfrågor i skolan, Samarbetsnämn- 
      den för statsbidrag till trossamfund, 
      Barn- och ungdomsdelegationen, 
      Kammarkollegiet, Statens ungdomsråd, 
      Länsstyrelserna i Stockholms, Malmöhus 
      och Västerbottens län. 
      Skolverket har meddelat att det utifrån 
      sitt ansvars- och kompetensområde inte 
      har några synpunkter att tillföra. 
        Landstingsförbundet och två av de tre 
      landsting som tillfrågats har yttrat sig. 
      Dessa är landstingen i Stockholms och i 
      Hallands län. 
        Svenska kommunförbundet och fem av de 
      tio kommuner som tillfrågats har avgett 
      yttranden. Det är kommunerna Göteborg, 
      Norrköping, Umeå, Sundsvall och Botkyrka. 
        Sex av tolv tillfrågade 
      handikapporganisationer har avlämnat 
      yttranden. De är Handikappförbundens 
      centralkommitté, Riksförbundet för demen- 
      tas rättigheter, Riksförbundet av 
      intresseföreningar för schizofreni, 
      Synskadades riksförbund, Unga synskadade 
      och De handikappades riksförbund. 
        Två av tre tillfrågade 
      pensionärsorganisationer har inkommit med 
      yttranden, Pensionärernas riksorgani- 
      sation och Sveriges pensionärsförbund. 
        Landsorganisationen i Sverige, Sveriges 
      advokatsamfund och Sveriges domareförbund 
      har avgett yttranden medan Svenska 
      arbetsgivareföreningen, Tjänstemännens 
      centralorganisation och Sveriges akade- 
      mikers centralorganisation har meddelat 
      att de avstår från att yttra sig. 
        Av de sju ungdomsförbund som har 
      beretts tillfälle har fem inkommit med 
      yttrande. Dessa är Landsrådet för 
      Sveriges ungdomsorganisationer, Sveriges 
      kristna ungdomsråd, Svenska scoutrådet, 
      Unga örnars riksförbund och Fritidsforum 
      (Riksförbundet Sveriges fritids- och 
      hemgårdar). 
        Övriga remissinstanser som beretts 
      tillfälle och inkommit med yttranden är 
      Riksidrottsförbundet, Rädda barnen och 
      Röda korset. 
        Därutöver har ytterligare fyra 
      yttranden inkommit från instanser som 
      själva tagit initiativ till att lämna 
      synpunkter. Dessa är Svenska scout- 
      förbundet, Riksförbundet Sveriges 4H, 
      Riksförbundet för sexuellt 
      likaberättigande och Stiftelsen för 
      internationellt ungdomsutbyte. 
        Yttrande har också lämnats av f.d. 
      departementsrådet Ossian Larnstedt.  
      1 Utredningens inriktning  
      Utredningens förslag 
 
      En ny arvsfondslag med språklig 
      bearbetning införs. Nuvarande praxis  
      lagregleras.  
      Remissinstansernas svar 
 
      Remissinstanserna är positiva till att 
      den praxis som utvecklats rörande 
      utdelningen av arvsfondsmedel regleras i 
      lag och att lagtexten omarbetats 
      språkligt.  
      2 Fondens ändamål  
      2.1 Målgrupper  
      Utredningens förslag 
 
      Fondens målgrupper bör även i 
      fortsättningen utgöra barn, ungdomar och  
      handikappade.  
      Remissinstansernas svar 
 
      Majoriteten av remissinstanserna 
      instämmer i utredningens förslag. 
      Pensionärernas riksorganisation anser att 
      ändamålsreglerna inom Allmänna arvsfonden 
      också bör omfatta äldre personer då denna 
      grupp är i minst lika stort behov av stöd 
      som de grupper som Arvsfondsutredningen 
      föreslår. Sveriges pensionärsförbund har 
      inget att erinra mot utredningens förslag 
      men föreslår en kompletterande 
      bestämmelse om att stöd till 
      projektverksamhet för handikappade skall 
      kunna utgå utan hinder av målgruppens 
      ålder. Riksförbundet för sexuellt likabe- 
      rättigande  delar utredningens förslag 
      och betonar vikten av att det vid 
      utarbetandet av riktlinjer för bidrag ur 
      Allmänna arvsfonden beaktas den särskilt 
      utsatta situationen för homosexuella unga 
      och homosexuella handikappade.  
      2.2 Ändamål  
      Utredningens förslag 
 
      Fonden får till ändamål att utveckla och 
      stödja verksamhet till förmån för barn, 
      ungdomar och handikappade. Fondmedlen 
      skall användas i mottagarens verksamhet. 
      Med verksamhet avses i detta sammanhang 
      ideell och offentlig verksamhet. I en 
      tilläggsbestämmelse begränsas fondmedlens 
      användningsområde till i första hand 
      ideell verksamhet. Om det finns särskilda 
      skäl får stöd inom ramen för fondens 
      verksamhet lämnas till offentlig 
      verksamhet. Exempel på särskilt skäl kan 
      vara att ett kommunalt organ i samverkan 
      med en ideell organisation vill förnya 
      eller utveckla en kommunal verksamhet 
      till förmån för någon av fondens 
      målgrupper. I tilläggsbestämmelse anges 
      också att stöd inte får lämnas till 
      privatpersoner. 
        I ett särskilt yttrande föreslås en 
      starkare markering av att stödet skall 
      avse utveckling av verksamhet, ej stöd 
      till vad som skulle kunna uppfattas som 
      befintlig, kontinuerlig verksamhet. 
      Stödet skall i första hand ges till en 
      organisation, främst ideell förening, 
      stiftelse och ekonomisk förening vars 
      syfte är att organisera och bedriva 
      ideell verksamhet. Om det finns särskilda 
      skäl skall dock offentlig huvudman kunna 
      stå som mottagare av stödet, t.ex. vid 
      ett samarbete mellan flera olika parter 
      eller då enskilda personers ideella 
      engagemang ej är organiserat på mer 
      traditionellt vis. Villkoret är dock 
      fortfarande att verksamheten skall vara 
      av ideell karaktär.  
      Remissinstansernas svar 
 
      Majoriteten av de remissinstanser som 
      kommenterat ändamålsbestämmelsen är 
      positiva till utredningens förslag. 
      Samarbetsnämnden för statsbidrag till 
      trossamfund, Kammarkollegiet, 
      Handikappförbundens centralkommitté, 
      Synskadades riksförbund, De handikappades 
      riksförbund, Riksidrottsförbundet, 
      Sveriges kristna ungdomsråd, Svenska 
      scoutrådet, Svenska scoutförbundet, 
      Riksförbundet Sveriges 4H och 
      Riksförbundet för sexuellt 
      likaberättigande framhåller vikten av att 
      viss del av arvsfondens medel avsätts för 
      stöd till organisationers lokaler m.m. 
      Sveriges kristna ungdomsråd anser också 
      att stöd skall kunna utgå även till 
      befintlig verksamhet. Barn- och 
      ungdomsdelegationen, Riksförbundet av 
      intresseföreningar för schizofreni, Rädda 
      barnen och Röda korset tillstyrker det 
      särskilda yttrandet. 
        Utredningens förslag vad gäller 
      mottagare av stöd ur fonden tillstyrks av 
      22 av de 33 remissinstanser som särskilt 
      berör denna fråga. 11 remissinstanser 
      förordar det särskilda yttrandet. 
      Hovrätten över Skåne och Blekinge menar 
      att utredningen i lagtexten inte angett 
      vad som avses med begreppen ideell 
      verksamhet, respektive offentlig verksam- 
      het men med ideell avser sådan verksamhet 
      som drivs utan eget vinstsyfte och som 
      enligt lagen (1947:576) om statlig 
      inkomstskatt är befriad från skyldighet 
      att betala statlig inkomstskatt för 
      inkomst av näringsverksamhet. Hovrätten 
      anser det olämpligt att definiera 
      begreppet i motiven och att därvid 
      hänvisa till detaljerad 
      skattelagstiftning. Vidare antyder den 
      föreslagna lagtexten ett innebördsmässigt 
      motsatsförhållande mellan ideell 
      verksamhet och offentlig verksamhet, 
      något som förefaller missvisande. 
      Hovrätten förordar de sakkunnigas förslag 
      framför utredningens, dock att den 
      föreslagna paragrafens tredje stycke 
      torde vara överflödigt, eftersom det 
      framgår redan av de föregående styckena 
      att stöd inte får lämnas till enskilda 
      personer. 
        Barn- och ungdomsdelegationen, Statens 
      ungdomsråd, Riksförbundet av 
      intresseföreningar för schizofreni, 
      Riksidrottsförbundet, Landsrådet för 
      Sveriges ungdomsorganisationer, Sveriges 
      kristna ungdomsråd, Rädda barnen, Röda 
      korset, Scoutförbundet och Riksförbundet 
      Sveriges 4H förordar det särskilda 
      yttrandet. Remissinstanserna påpekar 
      vikten av att om stöd skall utgå till 
      offentlig verksamhet skall verksamheten 
      drivas i mycket nära samarbete med 
      brukarorganisationerna. Synskadades 
      riksförbund och Unga synskadade anser att 
      stöd ur fonden uteslutande skall kunna 
      ges till ideella organisationer. Om en 
      kommun i samverkan med en ideell 
      organisation vill förnya eller utveckla 
      en kommunal verksamhet kan den ideella 
      organisationen svara för ansökan. Detta 
      stärker brukarinflytandet över verksam- 
      heten.  
      3 Beslutanderätten  
      Utredningens förslag 
 
      Den övergripande beslutanderätten bör 
      ligga kvar hos regeringen, som har god 
      överblick över hela det fält inom vilket 
      stöd kan komma i fråga. 
        För att avlasta regeringen ett stort 
      antal detaljärenden, bör dock be- 
      slutanderätten i alla arvsfondsärenden 
      som inte kräver regeringens medverkan, 
      delegeras till en annan myndighet. 
        Utredningen föreslår därför att en 
      Arvsfondsdelegation inrättas som en ny 
      myndighet knuten till regeringskansliet 
      med Socialdepartementet som huvudman. 
      Inom de medelsramar som regeringen 
      bestämmer skall delegationen enligt 
      regeringens riktlinjer besluta om stöd ur 
      fonden.  
      Remissinstansernas svar 
 
      Majoriteten av de remissinstanser som i 
      sina yttranden specifikt behandlat 
      förslaget om beslutanderätten är positiva 
      till förslaget. 
        Hovrätten över Skåne och Blekinge anser 
      dock att den föreslagna konstruktionen 
      kan medföra organisationsrättsliga 
      oklarheter t.ex. rörande 
      ansvarsförhållanden inom och kontroll av 
      verksamheten samt i fråga om allmänna 
      handlingars offentlighet vid utväxling av 
      handlingar. Hovrätten anser att sådana 
      oklarheter bör undvikas och föreslår att 
      en nyinrättad myndighet bör vara 
      fristående från regeringskansliet i 
      enlighet med vedertaget svenskt mönster 
      för självständiga myndigheter. Det 
      behöver inte betyda att kontakten med 
      regeringskansliet avbryts. Den 
      övergripande beslutanderätten kan ändå 
      finnas kvar hos regeringen i enlighet med 
      utredningens förslag. Hovrätten menar 
      vidare att alternativet till att inrätta 
      en ny myndighet är att uppdra åt någon 
      befintlig myndighet att fördela 
      arvsfondsmedel och pekar på möjligheten 
      att knyta dessa uppgifter till 
      Kammarkollegiet som ju skall förvalta 
      Allmänna arvsfondens medel. 
        Statskontoret tillstyrker en överföring 
      av regeringens beslutanderätt i alla 
      arvsfondsärenden som inte kräver dess 
      medverkan till en myndighet, en 
      arvsfondsdelegation. Statskontoret menar 
      dock att en sådan delegations kansli 
      skulle kunna knytas till en redan 
      befintlig myndighet utanför 
      regeringskansliet. Enligt Statskontoret 
      skulle detta vara mer i linje med 
      Allmänna arvsfondens ändamålsbestämning 
      och fristående juridiska ställning än 
      enbart kansliresurser inom 
      regeringskansliet. En sådan myndighet 
      skulle kunna vara t.ex. Socialstyrelsen 
      som har erforderlig kompetens och 
      överblick inom berörda 
      verksamhetsområden. 
        Kammarkollegiet anser att utdelningen 
      av stöd ur fonden skall vara mer 
      fristående från regeringen än vad 
      utredningen föreslagit och att kollegiet 
      är en lämplig s.k. värdmyndighet för en 
      arvsfondsdelegation. 
        Demensförbundet avstyrker inrättandet 
      av en Arvsfondsdelegation då det ser en 
      risk för visst dubbelarbete då vissa 
      ansökningar skall ligga kvar hos 
      regeringen. Unga synskadade ställer sig 
      skeptiska till att inrätta en särskild 
      myndighet mot bakgrund av att de upplevt 
      den nuvarande organisationen som väl 
      fungerande. 
        Riksrevisionsverket framhåller att det 
      i samband med förslaget att inrätta en 
      särskild Arvsfondsdelegation finns 
      anledning att närmare pröva 
      förutsättningarna för att samla allt 
      ansvar för Allmänna arvsfonden i en och 
      samma organisation. Ett sådant ansvar 
      behöver inte innebära att den ansvariga 
      organisationen själv fullgör alla 
      uppgifter. I stället kan det vara 
      lämpligt att uppdra vissa uppgifter till 
      andra organisationer, t.ex. 
      Kammarkollegiet. Det kan också finnas 
      anledning att på olika sätt ställa 
      villkor för, eller formulera 
      begränsningar i, den frihet att fullgöra 
      uppgiften som tilldelas den ansvariga 
      organisationen. Verket menar också att 
      det inte finns några sakliga skäl till 
      att administrativa kostnader i anslutning 
      till Allmänna arvsfonden skall 
      finansieras på olika sätt. Enligt 
      nuvarande ordning finansieras 
      Kammarkollegiets kostnader av fondmedel 
      och regeringskansliets kostnader via 
      statsbudgeten. Utredningen föreslår att 
      denna ordning skall kvarstå även i 
      fortsättningen. Verket menar att den 
      helhetsbild över administrations- 
      kostnaderna som förefaller lämplig för 
      att bevaka och förbättra effektiviteten i 
      verksamheten då riskerar att gå förlorad. 
      Enligt verkets uppfattning ligger det 
      närmast till hands att de administrativa 
      kostnaderna för fonden finansieras av  
      fondmedel.  
      4 God man  
      Utredningens förslag 
 
      Uppgiften att förordna god man för fonden 
      skall flyttas från tingsrätterna till  
      Kammarkollegiet.  
                                                          57  
      Remissinstanserna 
 
      Endast fem av remissinstanserna har 
      berört denna fråga specifikt. Hovrätten 
      över Skåne och Blekinge ifrågasätter om 
      det är nödvändigt att behålla institutet 
      god man då godmansförordnande inte i 
      detta sammanhang är att jämställa med 
      vanliga godmansförordnanden utan snarare 
      är att se som ett uppdragsförhållande 
      mellan Kammarkollegiet och den 
      förordnade. Det rör sig här om 
      civilrättsliga förfoganden och kollegiet 
      bör i vanlig ordning kunna utse ombud att 
      företräda fonden. Stockholms tingsrätt 
      tillstyrker utredningens förslag men gör 
      reflexionen att institutet god man för 
      Allmänna arvsfonden skulle kunna av- 
      skaffas och Kammarkollegiet skulle kunna 
      fullgöra sin förvaltningsuppgift vid 
      boutredning och omhändertagande av gåva 
      genom att anlita olika uppdragstagare 
      t.ex. advokater. 
        Kammarkollegiet tillstyrker 
      utredningens förslag att uppgiften att 
      utse och entlediga god man för Allmänna 
      arvsfonden flyttas från tingsrätterna 
      till Kammarkollegiet. Den gode mannen 
      kommer då i högre grad än i dag att bli 
      ett ombud som inom de ramar kollegiet 
      anger skall handla på Allmänna 
      arvsfondens vägnar. Härigenom kan 
      effektiviteten höjas dels genom att 
      kollegiet får kännedom om dödsfallet 
      tidigare än idag och kan påbörja 
      utredningsarbetet tidigare, dels genom 
      att kollegiet får möjligheter att lämna 
      bindande föreskrifter för den gode 
      mannen. Kollegiet ifrågasätter om det i 
      lagen behöver anges i vilka fall en god 
      man skall förordnas. Kollegiet bör självt 
      kunna bedöma i vilka fall en god man 
      behövs för att ta tillvara arvsfondens 
      rätt och på vilket sätt detta bäst kan 
      ske. 
        Länsstyrelsen i Västerbottens län 
      tillstyrker med tvekan utredningens 
      förslag. Ett alternativ är enligt 
      styrelsen att landets länsstyrelser kan 
      anförtros denna uppgift. Sveriges 
      domareförbund tillstyrker utredningens 
      förslag men framhåller att överföringen 
      från den domstol som registrerar 
      bouppteckningen efter den avlidne till 
      Kammarkollegiet, kan innebära vissa 
      komplikationer i den praktiska 
      tillämpningen. Förbundet avser det 
      förhållande att det ibland förekommer att 
      en bouppteckningsförrättare tar med sig 
      en person som företrädare för Allmänna 
      arvsfonden till 
      bouppteckningsförrättningen, utan att 
      denne varit förordnad som god man för 
      fonden. Tingsrätten har därefter, sedan 
      bouppteckningen ingetts för registrering, 
      förordnat den personen som god man. 
      Därefter har bouppteckningen 
      registrerats. Det lämpliga i ett sådant 
      förfarande kan i och för sig 
      ifrågasättas. Förfarandet har dock varit 
      praktiskt i okomplicerade fall.  
      5 Avstående av arv  
      Utredningens förslag 
 
      I samband med att fonden avstår från arv 
      som består av egendom av bl.a. 
      kulturhistorisk betydelse, skall fonden 
      kunna avstå ett belopp av det arv som 
      tillfallit fonden att användas för sådana 
      omedelbara åtgärder som är nödvändiga för 
      att bevara egendomen. Det skall föreligga 
      synnerliga skäl för att beloppet skall 
      kunna avstås. 
        Den som vill att fonden skall avstå sin 
      rätt till arv skall ge in ansökan till 
      Kammarkollegiet i stället för som idag 
      till länsstyrelsen. Ansökningstiden skall 
      begränsas till tre år efter dödsfallet 
      eller från det att arvet tillfallit 
      fonden genom preskription. 
        Beslut om avstående av arv fattas av 
      regeringen eller, efter regeringens 
      bemyndigande av Kammarkollegiet. Beslut 
      om avstående av arv skall inte längre 
      vara villkorat av ett tillstånd från  
      riksdagen.  
      Remissinstansernas svar 
 
      Endast fem remissinstanser har i sina 
      remissvar berört frågan. Hovrätten över 
      Skåne och Blekinge  anser att det kan 
      vara lämpligt att bestämmelsen om 
      riksdagens tillstånd om avstående av arv 
      i vissa fall tas bort. 
        Kammarkollegiet tillstyrker att det 
      införs en möjlighet att avstå ett belopp 
      under de förutsättningar som anges i 
      förslagets 22 § andra stycket. Kollegiet 
      anser emellertid att det i 
      motivuttalanden bör understrykas att, med 
      undantag av sådant belopp, det endast är 
      sådan egendom som i sig är av väsentlig 
      betydelse från kulturhistorisk synpunkt 
      eller från natur- eller 
      kulturvårdssynpunkt som kan avstås. 
      Uppfyller t.ex. endast en del av en 
      fastighet kraven på egendomens karaktär 
      skall det inte kunna komma ifråga att 
      avstå resten av fastigheten som består av 
      t.ex. skog utan sådan betydelse för att 
      tjäna som finansieringskälla. Avståendet 
      skall i dessa fall endast komma ifråga 
      som bidrag till att t.ex. lägga om ett 
      tak och avse ett kontant penningbelopp. 
      Beloppet skall vara bestämt och direkt 
      knutet till det behov av omedelbara åt- 
      gärder som är nödvändiga för att bevara 
      egendomen. Medlen skall inte få användas 
      till kommande drift och underhåll. 
      Kollegiet tillstyrker även utredningens 
      förslag vad gäller möjlighet att avstå 
      försäkringsbelopp under de 
      förutsättningar som anges i 21 § samt 
      tidsbegränsningen till tre år inom vilken 
      en ansökan om avstående skall göras. 
        Länsstyrelsen i Stockholms län anför 
      att förslaget om att ansökningar om 
      avstående skall inges direkt till 
      Kammarkollegiet medför en förkortning av 
      handläggningstiden för dessa ärenden. 
      Länsstyrelsen i Västerbottens län 
      tillstyrker varmt den förslagna 22 §. 
      Regeln bör kompletteras med instruktioner 
      för Kammarkollegiet och den gode mannen 
      att se till att byggnader som är värda 
      att bevara blir erbjudna ortens 
      scoutkårer eller andra lämpliga 
      föreningar. Kulturmiljöenheten vid 
      vederbörande länsstyrelse kan bistå med 
      råd och hjälp. Länsstyrelsen anser vidare 
      att det är mer praktiskt att ansökan om 
      arvsavstående ges in till Kammarkollegiet 
      men framhåller att det är viktigt att 
      kollegiet driver ärendena utan dröjsmål 
      och i god kontakt med de lokala och 
      regionala myndigheterna särskilt när det 
      är fråga om att ta hand om och ge ny 
      ägare åt fastigheter på ofri grund. 
        Pensionärernas riksorganisation har 
      inga erinringar mot utredningens förslag 
      i dessa avseenden.  
      6 Skattefrågor  
      Utredningens förslag 
 
      Stöd ur Allmänna arvsfonden undantas 
      uttryckligen från skatteplikt. Egendom 
      som förvärvas genom att arvsfonden avstår 
      från arv som är av väsentlig betydelse 
      från kulturhistorisk synpunkt eller från 
      natur- eller kulturvårdssynpunkt med 
      eventuellt tillhörande kontantbelopp 
      undantas från arvsskatteplikt.  
      Remissinstansernas svar 
 
      Kammarkollegiet anser i likhet med 
      utredningen att arvsavståenden i enlighet 
      med 22 § skall vara fria från arvsskatt. 
      Arvs- och gåvoskattlagens nuvarande 
      konstruktion bygger på att det är 
      mottagarens status som avgör om förvärvet 
      är skattefritt. Enligt 
      utredningsförslaget är det istället 
      egendomens status som är avgörande för om 
      skattebefrielse skall föreligga. En 
      ändring enligt förslaget skulle därför 
      medföra att lagen blir assymetrisk. Med 
      hänsyn till detta och till att arvs- och 
      gåvoskattelagen är under omarbetning, 
      anser kollegiet att frågan om 
      skattebefrielse även i fortsättningen i 
      avvaktan på en ny arvs- och gåvoskattelag 
      får lösas dispensvägen. Fritidsforum 
      anser det viktigt att det lagregleras att 
      stöd ur Allmänna arvsfonden inte är  
      skattepliktigt  
      7 Information  
      Utredningens förslag 
 
      Allmänheten bör ges kontinuerlig 
      information om fondens struktur och 
      ändamål och inom vilka verksamhetsområden 
      medlen används och vilka effekter 
      användningen fått. Den föreslagna 
      Arvsfondsdelegationen bör därför svara 
      för att erforderliga, kontinuerliga 
      informationsåtgärder vidtas. Den årliga 
      redovisningen till riksdagen bör göras 
      mer tillgänglig för allmänheten.  
      Remissinstansernas svar 
 
      Samtliga remissinstanser som berört denna 
      fråga har påpekat vikten av utökade 
      informationsinsatser. Ossian Larnstedt 
      påminner om att den jubileumsskrift som 
      gjordes för att dokumentera fondens 
      verksamhet under femtio år gav kunskap om 
      fonden och dess ändamål och att den borde 
      följas upp genom en årlig redogörelse för 
      fondens verksamhet.  
                                                          58  
      8 Utvärdering och erfarenhetsspridning  
      Utredningens förslag 
 
      Genom att mottagarna av stöd ur Allmänna 
      arvsfonden åläggs en lagstadgad 
      skyldighet att redovisa hur medlen 
      används blir det möjligt att följa upp 
      genomförda projekt och dess effekter. Det 
      är önskvärt att projekt i den mån det är 
      möjligt redovisas enhetligt och att 
      medelsmottagarna i sin redovisning också 
      utvärderar sina insatser. Kraven på 
      utvärdering bör dock stå i relation till 
      projektets storlek och stödets nivå. 
      Arvsfondsdelegationen bör utveckla 
      metoder för utvärdering och effektmätning 
      utifrån övergripande mål och syften.  
      Remissinstansernas svar 
 
      Remissinstanserna är överlag positiva 
      till utredningens förslag. Statens 
      handikappråd, Statens institut för 
      handikappfrågor i skolan, Statens 
      ungdomsråd, Riksrevisionsverket, 
      Riksidrottsförbundet, Rädda barnen, Röda 
      korset m.fl. framhåller vikten av att 
      sprida information om erfarenheterna av 
      genomförd försöksverksamhet och pekar 
      också på möjligheterna att detta arbete 
      kan ske i samråd mellan delegationen och 
      berörda myndigheter/organisationer. 
        Rädda barnen  anser att delegationen 
      också skall ha ett uttalat ansvar för att 
      resultaten av försöksverksamhet sprids 
      och att särskilda medel bör avsättas för 
      att t.ex. genomföra tematiska 
      redovisningar av resultaten.  
      9 Övriga synpunkter 
 
      Riksrevisionsverket menar att det finns 
      anledning att tydligare ange vilka 
      principer som skall gälla för den 
      ekonomiska förvaltningen av Allmänna 
      arvsfonden. Verket anför vidare att det 
      inte är tillfredsställande att Allmänna 
      arvsfondens bokslut enligt nuvarande 
      ordning inte revideras av vare sig 
      Riksrevisionsverket eller av andra 
      revisorer. 
 
                                                          59  
      Socialdepartementet  
      Utdrag ur protokoll vid 
      regeringssammanträde den 27 januari 1994. 
 
      Närvarande: statsminister Bildt, 
      ordförande, och statsråden B. Westerberg, 
      Friggebo, Laurén, Hörnlund, Olsson, 
      Svensson, af Ugglas, Dinkelspiel, 
      Thurdin, Hellsvik, Wibble, Björck, 
      Davidson, Könberg, Odell, Lundgren, 
      Unckel, P. Westerberg, Ask 
 
      Föredragande:  
      Regeringen beslutar proposition 
      1993/94:124 Ny lag om Allmänna arvsfonden 
                                                          66  
                                                          67