Regeringens proposition
1993/94:122
Skärpta åtgärder mot immaterialrättsliga
intrång

__________________________________________

Regeringen överlämnar denna proposition
till riksdagen.

Stockholm den 2 december 1993

Bengt Westerberg

Reidunn Laurén
(Justitiedepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås skärpta åtgärder
mot intrång i de immateriella
ensamrätterna. Förslagen har till syfte
att ge ett förbättrat skydd inom hela det
immaterialrättsliga området, det vill
säga för så väl rättigheter inom det
upphovsrättsliga området som för
rättigheter inom det industriella rätts-
skyddets område.
När intrång görs i en immateriell
ensamrätt är det ett primärt intresse för
rättighetshavaren att snabbt få slut på
intrånget. I propositionen föreslås
därför att domstolarna skall få möjlighet
att vid vite förbjuda fortsatt intrång
(vitesförbud) inom hela det immaterial-
rättsliga området. Ett sådant förbud
skall kunna meddelas interimistiskt.
Beträffande skadeståndsbestämmelserna
på det industriella rättsskyddets område
föreslås åtgärder som stärker
rättighetshavarnas ställning vid intrång.
Genomgående föreslås att ersättning skall
betalas för utnyttjandet av ensamrätten
och för den ytterligare skada som
intrånget kan ha medfört. Skadeståndets
storlek skall kunna bestämmas även med
hänsyn till omständigheter av annan än
rent ekonomisk betydelse. Nuvarande
möjlighet till jämkning vid intrång som
grundas på ringa oaktsamhet skall inte
finnas kvar.
I propositionen föreslås också vissa
förändrade straffbestämmelser m.m.
Straffmaximum för intrång i rättigheter
enligt det industriella rättsskyddet höjs
från fängelse i sex månader till fängelse
i två år. Vidare föreslås regler om
straff för försök och förberedelse till
intrång i en sådan rättighet.
Slutligen föreslås vissa förändringar i
reglerna om säkerhetsåtgärder för
olagliga varor.
De nya reglerna är avsedda att träda i
kraft den 1 april 1994.

Innehållsförteckning

1 Förslag till riksdagsbeslut 5
2 Lagtext 5
2.1 Förslag till lag om ändring i varu-
märkeslagen (1960:644) 5
2.2 Förslag till lag om ändring i lagen
om upphovsrätt till litterära och
konst-
närliga verk (1960:729) 10
2.3 Förslag till lag om ändring i
patent-
lagen (1967:837) 14
2.4 Förslag till lag om ändring i
mönster-
skyddslagen (1970:485) 18
2.5 Förslag till lag om ändring i växt-
förädlarrättslagen (1971:392) 22
2.6 Förslag till lag om ändring i
firma-
lagen (1974:156) 26
2.7 Förslag till lag om ändring i lagen
(1986:1425) om skydd för
kretsmönster
i halvledarprodukter 31
2.8 Förslag till lag om ändring i lagen
(1992:1685) om skydd för
kretsmönster
i halvledarprodukter 34
3 Ärendet och dess beredning 37
4 Nuvarande ordning 38
4.1 Grundläggande drag i det nuvarande
sanktionssystemet 38
4.2 Straffbestämmelser 38
4.3 Vitesförbud 39
4.4.Skadeståndsbestämmelser 39
4.5 Åtgärder med olagliga varor och
verk m.m. 40
5 Behov av förändringar 42
6 Vitesförbud vid intrång i de
immateriella
ensamrätterna 44
7 Skadestånd vid intrång i de
immateriella
rättigheterna 49
8 De subjektiva rekvisiten för
straffen 54
9 Höjning av straffmaximum 55
10 Straff för försök och förberedelse
56
11 Förutsättningarna för allmänt åtal
57
12 Kopiering av datorprogram för
enskilt bruk 59
13 Effektivare åtgärder med olagliga
varor på
varumärkes, växtförädlar- och
firma-
rättens områden 61
14 Ikraftträdande m.m. 63
15 Kostnadsaspekter 64
16 Specialmotivering 65
16.1Förslaget till lag om ändring i
varu-
märkeslagen (1960:644) 65
16.2Förslaget till lag om ändring i
lagen
om upphovsrätt till litterära och
konst-
närliga verk (1960:729) 72
16.3Förslaget till lag om ändring i
patent-
lagen (1967:837) 74
16.4Förslaget till lag om ändring i
mönster-
skyddslagen (1970:485) 77
16.5Förslaget till lag om ändring i
växt-
förädlarrättslagen (1971:392) 80
16.6Förslaget till lag om ändring i
firma-
lagen (1974:156) 83
16.7Förslaget till lag om ändring i
lagen
(1986:1425) om skydd för
kretsmönster i
halvledarprodukter 87
16.8Förslaget till lag om ändring i
lagen
(1992:1685) om skydd för
kretsmönster i
halvledarprodukter 88

Bilaga 1Sammanfattning av promemorian 90
Bilaga 2Promemorians lagförslag 91
Bilaga 3Förteckning över
remissinstanserna 120
Bilaga 4Lagrådsremissens lagförslag121
Bilaga 5Lagrådets yttrande 155

Utdrag ur protokoll vid
regeringssammanträde 156

1 Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen antar
regeringens förslag till

1. lag om ändring i varumärkeslagen
(1960:644),
2. lag om ändring i lagen (1960:729) om
upphovsrätt till litterära och
konstnärliga verk,
3. lag om ändring i patentlagen
(1967:837),
4. lag om ändring i mönsterskyddslagen
(1970:485),
5. lag om ändring i
växtförädlarrättslagen (1971:392),
6. lag om ändring i firmalagen
(1974:156),
7. lag om ändring i lagen (1986:1425)
om skydd för kretsmönster i
halvledarprodukter,
8. lag om ändring i lagen (1992:1685)
om skydd för kretsmönster i
halvledarprodukter.

2 Lagtext

Regeringen har följande förslag till
lagtext.

2.1 Förslag till
Lag om ändring i varumärkeslagen
(1960:644)

Härigenom föreskrivs i fråga om
varumärkeslagen (1960:644)
dels att 37, 38 och 41 §§ skall ha
följande lydelse,
dels att det i lagen skall föras in en
ny paragraf, 37 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

37 §1
Gör någon intrång Gör någon intrång
i rätt till varu- i rätten till ett
kännetecken enligt varukännetecken
4 - 10 §§ enligt 4 - 10 §§
(varumärkesintrång), (varumärkesintrång)
och sker det och sker det
uppsåtligen, uppsåtligen eller
straffes med böter av grov oaktsamhet,
eller fängelse i skall han dömas
högst sex månader. till böter eller
fängelse i högst
två år. Den som har
överträtt ett
vitesförbud enligt
37 a § får inte
dömas till ansvar
för intrång som
omfattas av
förbudet.
1 Senaste lydelse
1967:841 Föreslagen lydelse
Nuvarande lydelse
För försök eller
förberedelse till
brott enligt första
stycket
döms till ansvar
enligt 23 kap.
brottsbalken.
Brottet må åtalas Åklagaren får
av allmän åklagare väcka åtal för
endast om brott som avses i
målsägande angiver första eller andra
det till åtal och stycket endast om
åtal av särskilda målsäganden anger
skäl finnes brottet till åtal
påkallat ur allmän och åtal av
synpunkt. särskilda skäl är
påkallat från
allmän synpunkt.

37 a §
På yrkande av den
Nuvarande lydelse som innehar ett
varukännetecken
enligt 1 - 3 §§
eller den som på
grund av licens har
rätt att utnyttja
varukännetecken får
domstolen vid vite
förbjuda den som
gör varumär-
kesintrång att
fortsätta in-
trånget.
Om käranden visar
sannolika skäl för
att intrång
förekommer och om
det skäligen kan
befaras att
svaranden genom att
fortsätta intrånget
förringar värdet av
ensamrätten till
varukännetecknet,
får domstolen
meddela vitesförbud
för tiden intill
dess att målet
slutligt har
avgjorts eller
annat har
beslutats. Innan
ett sådant förbud
meddelas skall
svaranden ha fått
tillfälle att yttra
sig, om inte ett
dröjsmål skulle
medföra risk för
skada.
Förbud enligt
andra stycket får
meddelas endast om
käranden ställer
säkerhet hos
domstolen för den
skada som kan
tillfogas
svaranden. Saknar
käranden förmåga
att ställa sådan
säkerhet, får
domstolen befria
honom från detta. I
fråga om slaget av
säkerheten gäller 2
kap. 25 §
Föreslagen lydelse

utsökningsbalken.
Säkerheten skall
prövas av
domstolen, om den
inte har godkänts
av svaranden.
När målet avgörs
skall dom-
stolen pröva om
förbud som har med-
delats enligt andra
stycket fortfarande
skall bestå.
I fråga om
överklagande av
beslut enligt andra
eller tredje
stycket samt i
fråga om hand-
läggningen i högre
domstol gäller vad
som föreskrivs i
rättegångsbalken om
överklagande av
beslut enligt 15
kap. rättegångs-
balken.
Talan om
utdömande av vite
förs av den som har
ansökt om förbudet.
I samband med sådan
talan får talan
föras om nytt
vitesförbud.
I fråga om radio-
och trådsändningars
innehåll gäller
bestämmelserna i
radiolagen
(1966:755).

38 §
Den som Den som
uppsåtligen eller uppsåtligen eller
av oaktsamhet gör av oaktsamhet gör
sig skyldig till varumärkesintrång
varumärkesintrång skall betala skälig
skall ersätta av ersättning för
intrånget föranledd utnyttjandet av
skada. Föreligger varukännetecknet
endast ringa samt ersättning för
oaktsamhet, må den ytterligare
ersättningen skada som intrånget
därefter jämkas. har medfört. Vid
bestämmande av
ersättningens
storlek skall
hänsyn tas även
till rättig-
hetshavarens
intresse av att
varumärkesintrång
inte begås och till
övriga om-
ständigheter av
annan än rent
ekonomisk be-
tydelse.
Den som utan
Nuvarande lydelse uppsåt eller oakt-
samhet gör
varumärkesin-
Föreslagen lydelse

trång skall betala
ersättning för
utnyttjandet av
varukännetecknet,
om och i den mån
det är skäligt.

41 §
På yrkande av den På yrkande av den
som lidit som har
varumärkesintrång lidit varumär-
äger rätten kesintrång får
efter vad som domstolen efter vad
finnes skäligt för- som är skäligt till
ordna, att förebyggande av
varukännetecken som fortsatt intrång
obehörigen anbragts besluta att var-
på vara, ukännetecken som
förpackning, olovligen förekom-
reklamtryck, mer på varor,
affärshandling förpackningar,
eller dylikt skall reklamtryck,
utplånas eller så affärshandlingar
ändras, att miss- eller liknande
bruk därav ej kan skall utplånas
ske. Kan sådan eller ändras. Kan
åtgärd ej ske en sådan åtgärd
annorledes, må inte ske utan att
förordnas, att den egendomen på vilken
märkta egendomen kännetecknet
skall förstöras förekommer förstörs
eller på visst sätt eller på visst sätt
ändras. I sådant ändras får doms-
fall äger rätten tolen besluta om
ock, på yrkande, detta. I ett sådant
förordna, att fall får domstolen
egendomen skall mot också, på yrkande,
lösen utlämnas till besluta att egen-
den som lidit domen skall mot
intrånget. lösen lämnas ut
till den som har
lidit intrånget.
På yrkande av den
som lidit intrånget
får domstolen efter
vad som är skäligt
till förebyggande
av fortsatt intrång
besluta att före-
mål, vars
användande skulle
innebära
varumärkesintrång,
skall förstöras
eller ändras på
visst sätt.
Här avsedd Sådan egendom som
egendom må, där avses i första och
brott som avses i andra styckena får
37 § skäligen kan tas i beslag om det
antagas föreligga, skäligen kan antas
tagas i att ett brott
beslag; därvid enligt 37 § har
skall vad om beslag begåtts. I fråga om
i brottmål i ett sådant beslag
allmänhet är tillämpas reglerna
stadgat äga om beslag i brott-
motsvarande mål i allmänhet.
tillämpning.
Bestämmelserna i
första - tredje
styckena tillämpas
också i fråga om
försök och
förberedelse enligt
37 § andra stycket.

_______________

Denna lag träder i kraft den 1 april
1994. Den gäller inte i fråga om intrång
som har gjorts innan dess.

2.2 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1960:729)
om upphovsrätttill litterära och
konstnärliga verk

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen
(1960:729) om upphovsrätt till litterära
och konstnärliga verk
dels att 53 och 57 §§ skall ha följande
lydelse,
dels att det i lagen skall föras in en
ny paragraf, 53 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

53 §1
Den som beträffande ett litterärt eller
konstnärligt verk vidtar åtgärder, som
innebär intrång i den till verket enligt
1 och 2 kap. knutna upphovsrätten eller
som strider mot föreskrift enligt 41 §
andra stycket eller mot 50 §, döms, om
det sker uppsåtligen eller av grov
oaktsamhet, till böter eller fängelse i
högst två år.
Den som för sitt Den som för sitt
enskilda bruk enskilda bruk
kopierar ett kopierar ett
datorprogram som är datorprogram som är
utgivet eller varav utgivet eller av
exemplar har vilket exemplar har
överlåtits med överlåtits med
upphovsmannens upphovsmannens
samtycke, skall samtycke, skall
inte dömas till inte dömas till
straff, om förlagan ansvar, om förlagan
för kopieringen för kopieringen
inte används i inte används i nä-
näringsverksamhet ringsverksamhet
eller offentlig eller offentlig
verksamhet och han verksamhet och han
inte utnyttjar inte utnyttjar
framställda framställda
exemplar av exemplar av dator-
datorprogrammet för programmet för
annat ändamål än annat ändamål än
sitt enskilda bruk. sitt enskilda bruk.
Vad som sägs i Vad som sägs i
första stycket första stycket
gäller också, om gäller också, om
någon till riket någon till Sverige
för spridning till för spridning till
allmänheten inför allmänheten för in
exemplar av verk, exemplar av verk,
där exemplaret där exemplaret
framställts utom framställts utom-
riket under sådana lands under sådana
omständigheter, att omständigheter att
en sådan en sådan fram-
framställning här i ställning här
riket skulle ha skulle ha varit
varit straffbar straffbar enligt
enligt vad som sägs vad som sägs i det
i det stycket. stycket.
Den som har
överträtt ett
vites-
1 Senaste lydelse förbud enligt 53 a
1992:1687 § får inte
Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

dömas till ansvar
för intrång som
omfattas av
förbudet.
För försök eller förberedelse till
brott som avses i första och tredje
styckena döms till ansvar enligt 23 kap.
brottsbalken.

53 a §
På yrkande av
upphovsmannen eller
hans
rättsinnehavare
eller av den som på
Nuvarande lydelse grund av upplåtelse
har rätt att
utnyttja verket får
domstolen vid vite
förbjuda den som
vidtar en åtgärd
som innebär intrång
eller överträdelse
som avses i 53 §
att fortsätta med
åtgärden.
Om käranden visar
sannolika skäl för
att en åtgärd som
innebär intrång
eller överträdelse
som avses i 53 §
förekommer och om
det skäligen kan
befaras att svaran-
den genom att
fortsätta med
åtgärden förringar
värdet av den
ensamrätt som
upphovsrätten
medför, får
domstolen meddela
vitesförbud för
tiden intill dess
att målet slutligt
har avgjorts eller
annat har beslu-
tats. Innan ett
sådant förbud med-
delas skall
svaranden ha fått
tillfälle att yttra
sig, om inte ett
dröjsmål skulle
medföra risk för
skada.
Förbud enligt
andra stycket får
meddelas endast om
käranden ställer
säkerhet hos
domstolen för den
skada som kan
tillfogas svaran-
den. Saknar
käranden förmåga
att ställa sådan
säkerhet, får
domstolen befria
honom från detta. I
fråga om slaget av
säkerheten gäller 2
kap. 25 §
utsökningsbalken.
Säkerheten skall
prövas av
domstolen, om
Föreslagen lydelse

den inte har god-
känts av sva-
randen.
När målet avgörs
skall domstolen
pröva om förbud som
har meddelats
enligt andra
stycket fortfarande
skall bestå.
I fråga om
överklagande av
beslut enligt andra
eller tredje
stycket samt i
fråga om hand-
läggningen i högre
domstol gäller vad
som föreskrivs i
rättegångsbalken om
överklagande av
beslut enligt 15
kap. rättegångs-
balken.
Talan om
utdömande av vite
förs av den som har
ansökt om förbudet.
I samband med sådan
talan får talan
föras om nytt
vitesförbud.
I fråga om radio-
och trådsändningars
innehåll gäller
bestämmelserna i
radiolagen
(1966:755).

57 §2
Vad i 53 - 56 §§ Vad som sägs i 53
sägs skall äga - 56 §§ skall också
motsvarande tillämpas på
tillämpning med rättighet som skyd-
avseende å das genom före-
rättighet, som skrift i 5 kap.
skyddas genom
föreskrift i 5 kap.
Straff som Till ansvar som
föreskrivs i 53 § föreskrivs i 53 §
första stycket första stycket
skall ådömas också skall också den
den som uppsåtligen dömas som
eller av grov uppsåtligen eller
oaktsamhet till av grov oaktsamhet
försäljning till försäljning
utbjuder eller i bjuder ut eller i
övrigt till allmän- övrigt till allmän-
heten sprider heten sprider
grammofonskiva, grammofonskivor,
film eller annan filmer eller andra
anordning som avses anordningar som
i 45, 46 eller 48 § avses i 45, 46
och som har eller 48 § och som
framställts i strid har framställts i
mot någon av dessa strid mot någon av
bestämmelser eller dessa bestämmelser
framställts utom eller framställts
riket under sådana utomlands under
omständigheter att sådana om-
en dylik

2 Senaste lydelse Föreslagen lydelse
1982:284
Nuvarande lydelse ständigheter att en
motsvarande
framställning här i framställning här
riket skulle ha skulle ha varit
varit straffbar straffbar enligt
enligt denna lag. denna lag. Den som
har överträtt ett
vitesförbud enligt
53 a § får inte
dömas till ansvar
för intrång som
omfattas av för-
budet.
För försök eller förberedelse till
brott som avses i andra stycket döms till
ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.
Bestämmelserna i Bestämmelserna i
54 - 56 §§ skall 53 a - 56 §§
äga motsvarande tillämpas också när
tillämp- någon till allmän-
ning när någon till heten sprider
allmänheten sprider anordningar som
anordning som avses avses i andra
i andra stycket. stycket. Ersättning
Ersättning enligt enligt 54 § första
54 § första stycket stycket skall dock
skall dock betalas endast
betalas endast om om spridningen har
spridningen skett uppsåt-
har skett ligen eller av
uppsåtligen eller oaktsamhet.
av oaktsamhet.

_______________

Denna lag träder i kraft den 1 april
1994.

2.3 Förslag till
Lag om ändring i patentlagen
(1967:837)

Härigenom föreskrivs att 57, 57 a och
59 §§ patentlagen (1967:837) skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

57 §1
Gör någon intrång Gör någon intrång
i den ensamrätt som i den ensamrätt som
patent medför patent medför
(patentintrång) och (patentintrång) och
sker det upp- sker det
såtligen, skall han uppsåtligen eller
dömas till böter av grov oaktsamhet,
eller fängelse i skall han dömas
högst sex månader. till böter eller
Den som har fängelse i högst
överträtt ett två år. Den som har
vitesförbud enligt överträtt ett
57 a § får inte vitesförbud enligt
dömas till straff 57 a § får inte
för intrång som dömas till ansvar
omfattas av för intrång som
förbudet. omfattas av
förbudet.
För försök eller
förberedelse till
brott enligt första
stycket döms till
ansvar enligt 23
kap. brottsbalken.
Brottet må åtalas Åklagaren får
av allmän åklagare väcka åtal för
endast om brott som avses i
målsägande anger första eller andra
det till åtal och stycket endast om
åtal av särskilda målsäganden anger
skäl finnes brottet till åtal
påkallat ur allmän och åtal av
synpunkt. särskilda skäl är
påkallat från
allmän synpunkt.

57 a §2
På yrkande av På yrkande av
patenthavaren eller patenthavaren eller
den som på grund av den som på grund av
licens har rätt att licens har rätt att
utnyttja utnyttja
uppfinningen får uppfinningen får
rätten vid vite domstolen vid vite
förbjuda den som förbjuda den som
gör patentintrång gör patentintrång
att fortsätta att fortsätta
intrånget. intrånget.
Om käranden visar Om käranden visar
sannolika skäl för sannolika skäl för
att intrång att intrång
föreligger och det förekommer och om
skäligen kan det skäligen kan
befaras att sva- befaras

1Senaste lydelse
1991:296
2Senaste lydelse
1986:233 Föreslagen lydelse

Nuvarande lydelse att svaranden genom
att fortsätta
randen genom att intrånget förringar
fortsätta värdet av
intrånget förringar ensamrätten till
värdet av den patentet, får
ensamrätt som domstolen meddela
patentet medför, vitesförbud
får rätten meddela för tiden intill
vitesförbud dess att målet
för tiden intill slutligt har
dess att målet avgjorts eller
slutligt har annat har
avgjorts eller beslutats. Innan
annat har ett sådant förbud
förordnats. Innan meddelas skall
ett sådant förbud svaranden ha fått
meddelas skall tillfälle att yttra
svaranden ha fått sig, om inte ett
tillfälle att yttra dröjsmål skulle
sig, om det inte är medföra risk för
fara i dröjsmål. skada.
Förbud enligt
Förbud enligt andra stycket får
andra stycket får meddelas endast om
meddelas endast om käranden ställer
käranden ställer säkerhet hos
säkerhet hos rätten domstolen för den
för skada som kan skada som kan
tillfogas svaran- tillfogas
den. Saknar svaranden. Saknar
käranden förmåga käranden förmåga
att ställa sådan att ställa sådan
säkerhet, får säkerhet, får
rätten befria honom domstolen befria
från detta. I fråga honom från detta. I
om beskaffenheten fråga om slaget av
av säkerheten säkerheten gäller 2
gäller 2 kap. 25 § kap. 25 §
utsökningsbalken. utsökningsbalken.
Säkerheten skall Säkerheten skall
prövas av rätten, prövas av
om den ej har god- domstolen, om den
känts av svaranden. inte har godkänts
av svaranden.
När målet avgörs När målet avgörs
skall rätten pröva skall dom-
om förbud som har stolen pröva om
meddelats enligt förbud som har med-
andra stycket fort- delats enligt andra
farande skall stycket fortfarande
bestå. skall bestå.
I fråga om I fråga om
överklagande av överklagande av
beslut enligt andra beslut enligt andra
eller tredje eller tredje
stycket samt i stycket samt i
fråga om hand- fråga om hand-
läggningen i högre läggningen i högre
domstol gäller vad domstol gäller vad
som föreskrivs i som föreskrivs i
rättegångsbalken om rättegångsbalken om
talan mot beslut överklagande av
enligt 15 kap. beslut enligt 15
rättegångsbalken. kap. rättegångs-
balken.
Talan om Talan om
utdömande av vite utdömande av vite
förs av den som har förs av den som har
ansökt om förbudet. ansökt om förbudet.
I samband med sådan I samband med sådan
talan får talan talan får talan
föras om nytt föras om nytt
vitesförbud. vitesförbud.
I fråga om radio-
och trådsändningars
Nuvarande lydelse innehåll gäller
Föreslagen lydelse

bestämmelserna i
radiolagen
(1960:755).

59 §
På yrkande av den På yrkande av den
som lidit som har lidit
patentintrång äger patentintrång får
rätten efter vad domstolen efter vad
som är skäligt till som är skäligt till
förebyggande av förebyggande av
fortsatt intrång fortsatt intrång
förordna, att besluta att ett
patentskyddat patentskyddat
alster, som alster, som har
tillverkats utan tillverkats utan
patenthavarens lov, patenthavarens lov
eller föremål, vars eller ett föremål,
användande skulle vars användande
innebära patentin- skulle innebära
trång, skall på patentintrång,
visst sätt ändras skall ändras på
eller sättas i visst sätt eller
förvar för sättas i förvar för
återstoden av återstoden av
patenttiden eller patenttiden eller
förstöras förstöras eller, i
eller, ifråga om fråga om ett pa-
patentskyddat tentskyddat alster,
alster, mot lösen mot lösen lämnas ut
lämnas ut till till den som har
den som lidit lidit intrånget.
intrånget. Vad nu Vad nu har sagts
sagts gäller ej mot gäller inte mot den
den som i god tro som i god tro har
förvärvat egendomen förvärvat egendomen
eller särskild rätt eller särskild rätt
därtill och själv till den och själv
icke begått inte har begått
patentintrång. patentintrång.
Egendom som avses Egendom som avses
i första stycket må i första stycket
tagas i beslag, om får tas i beslag,
brott som anges i om det skäligen kan
57 § skäligen kan antas att ett brott
antagas föreligga. enligt 57 § har
Vad som är begåtts. I fråga om
föreskrivet om ett sådant beslag
brottmål i tillämpas reglerna
allmänhet äger om beslag i
därvid tillämpning. brottmål i allmän-
het.
Utan hinder av Trots vad som
vad som sägs i sägs i första
första stycket må stycket får
rätten, om domstolen, om det
synnerliga skäl finns synnerliga
föreligga, på skäl, på yrkande
yrkande förordna besluta att en
att innehavare av innehavare av
egendom som avses i egendom som avses i
första stycket första stycket
skall äga förfoga skall få förfoga
över egendomen över egendomen
under återstoden av under återstoden av
patenttiden eller patenttiden eller
del därav , mot del av den, mot
skäligt vederlag skälig ersättning
och på skäliga och på skäliga
villkor i övrigt. villkor i övrigt.
Bestämmelserna i
Nuvarande lydelse första -
Föreslagen lydelse

tredje styckena
tillämpas också i
fråga om försök
eller förberedelse
enligt 57 § andra
stycket.

_______________

Denna lag träder i kraft den 1 april
1994.

2.4 Förslag till
Lag om ändring i mönsterskyddslagen
(1970:485)

Härigenom föreskrivs i fråga om
mönsterskyddslagen (1970:485)
dels att 35, 36 och 37 §§ skall ha
följande lydelse,
dels att det i lagen skall föras in en
ny paragraf, 35 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

35 §
Gör någon intrång Gör någon intrång
i mönsterrätt i en mönsterrätt
(mönsterintrång) (mönsterintrång)
och sker det och sker det
uppsåtligen, dömes uppsåtligen eller
till böter eller av grov oaktsamhet,
fängelse i högst skall han dömas
sex månader. till böter eller
fängelse i högst
två år. Den som har
överträtt ett
vitesförbud enligt
35 a § får inte
dömas till ansvar
för intrång som
omfattas av för-
budet.
För försök eller
förberedelse till
brott enligt första
stycket döms till
ansvar enligt 23
kap. brottsbalken.
Allmänt åtal för Åklagaren får
brott som avses i väcka åtal för
första stycket får brott som avses i
väckas endast om första eller andra
målsägande anger stycket endast om
brottet till åtal målsäganden anger
och åtal av sär- brottet till åtal
skilda skäl finnes och åtal av
påkallat från särskilda skäl är
allmän synpunkt påkallat från
allmän synpunkt.

35 a §
På yrkande av
Nuvarande lydelse mönsterhavaren
eller den som på
grund av licens har
rätt att utnyttja
mönstret får
domstolen vid vite
förbjuda den som
gör mönsterintrång
att fortsätta
intrånget.
Om käranden visar
sannolika skäl för
att intrång
förekommer och om
det skäligen kan
befaras att
svaranden genom att
fortsätta
Föreslagen lydelse

intrånget förringar
värdet av
ensamrätten till
mönstret, får
domstolen meddela
vitesförbud för
tiden intill dess
att målet slutligt
har avgjorts eller
annat har
beslutats. Innan
ett sådant förbud
meddelas skall
svaranden ha fått
tillfälle att yttra
sig, om inte ett
dröjsmål skulle
medföra risk för
skada.
Förbud enligt
andra stycket får
meddelas endast om
käranden ställer
säkerhet hos
domstolen för den
skada som kan
tillfogas
svaranden. Saknar
käranden förmåga
att ställa sådan
säkerhet, får
domstolen befria
honom från detta. I
fråga om slaget av
säkerheten gäller 2
kap. 25 §
utsökningsbalken.
Säkerheten skall
prövas av
domstolen, om den
inte har godkänts
av svaranden.
När målet avgörs
skall dom-
stolen pröva om
förbud som har med-
delats enligt andra
stycket fortfarande
skall bestå.
I fråga om
överklagande av
beslut enligt andra
eller tredje
stycket samt i
fråga om hand-
läggningen i högre
domstol gäller vad
som föreskrivs i
rättegångsbalken om
överklagande av
beslut enligt 15
kap. rättegångs-
balken.
Talan om
utdömande av vite
förs av den som har
ansökt om förbudet.
I samband med sådan
talan får talan
föras om nytt
vitesförbud.
I fråga om radio-
och trådsändningars
innehåll gäller be-
Nuvarande lydelse stämmelserna i
radiolagen
Föreslagen lydelse

(1966:755).

36 §
Den som Den som
uppsåtligen eller uppsåtligen eller
av oaktsamhet gör av oaktsamhet gör
mönsterintrång mönsterintrång
skall utge skälig skall betala skälig
ersättning för ersättning för
utnyttjandet av utnyttjandet av
mönstret samt mönstret samt
ersättning för den ersättning för den
ytterligare ytterligare skada
skada som intrånget som intrånget har
medfört. medfört. Vid
Föreligger endast bestämmande av
ringa oaktsamhet, ersättningens
kan ersättningen storlek skall
jämkas. hänsyn tas även
till
mönsterhavarens
intresse av att
mönsterintrång inte
begås och till
övriga om-
ständigheter av
annan än rent
ekonomisk
betydelse.
Gör någon Den som gör
mönsterintrång utan mönsterintrång utan
uppsåt eller uppsåt eller
oaktsamhet, skall oaktsamhet skall
han utge ersättning betala ersättning
för utnyttjande av för utnyttjande av
mönstret, om och i mönstret, om och i
den mån det finnes den mån det är
skäligt. skäligt.
Talan om Rätten till
ersättning för ersättning för
mönsterintrång mönsterintrång
skall väckas inom preskriberas, om
fem år från det talan inte väcks
skadan uppkom vid inom fem år från
påföljd att rätten det skadan uppkom.
till ersättning
annars är förlorad.

37 §
På yrkande av den På yrkande av den
som lidit som har lidit
mönsterintrång kan mönsterintrång får
rätten efter vad dom-
som är skäligt till stolen efter vad
förebyggande av som är skäligt till
fortsatt intrång förebyggande av
förordna, att vara, fortsatt intrång
som tillverkats besluta att en vara
eller förts in till som tillverkats
riket i strid mot eller förts in till
annans mönsterrätt, Sverige i strid mot
eller föremål, vars annans mönsterrätt
användande skulle eller ett föremål
innebära mönsterin- vars användande
trång, skall på skulle innebära
visst sätt ändras mönsterintrång,
eller sättas i skall ändras på
förvar för visst sätt eller
återstoden av sättas i förvar för
skyddstiden eller återstoden av
förstöras eller, skyddstiden eller
ifråga om olovligen förstöras eller, i
tillverkad eller fråga om olovligen
till riket införd tillverkad eller
vara, mot lösen till Sverige införd
utlämnas till den vara, mot lösen
som lidit lämnas ut till
intrånget. Detta Föreslagen lydelse
Nuvarande lydelse
den som har lidit
gäller icke mot den intrånget.
som i god tro Detta gäller inte
förvärvat egendomen mot den som i god
eller särskild rätt tro har förvärvat
därtill och själv egendomen eller
icke gjort särskild rätt till
mönsterintrång. den och själv inte
har gjort mönster-
intrång.
Egendom som avses Egendom som avses
i första stycket i första stycket
kan tagas i beslag, får tas i beslag,
om brott som anges om det skäligen kan
i 35 § skäligen kan antas att ett brott
antagas föreligga. enligt 35 § har
Vad som är begåtts. I fråga om
föreskrivet om ett sådant beslag
brottmål i tillämpas reglerna
allmänhet äger om beslag i brott-
därvid tillämpning. mål i allmänhet.
Utan hinder av Trots vad som
vad som sägs i sägs i första
första stycket kan stycket får
rätten, om domstolen, om det
synnerliga skäl finns synnerliga
föreligger, på skäl, på yrkande
yrkande förordna besluta att en
att innehavare av innehavare av
egendom som avses i egendom som avses i
första stycket första stycket
skall äga förfoga skall få förfoga
över egendomen över egendomen
under återstoden av under återstoden av
skyddstiden eller skyddstiden eller
del därav, mot del av den, mot
skäligt vederlag skälig ersättning
och på skäliga och på skäliga
villkor i övrigt. villkor i övrigt.
Bestämmelserna i
första - tredje
styckena tillämpas
också i fråga om
försök eller
förberedelse enligt
35 § andra stycket.
______________

Denna lag träder i kraft den 1 april
1994.

2.5 Förslag till
Lag om ändring i
växtförädlarrättslagen (1971:392)

Härigenom föreskrivs i fråga om
växtförädlarrättslagen (1971:392)
dels att 36, 37 och 38 §§ skall ha
följande lydelse,
dels att det i lagen skall föras in en
ny paragraf, 36 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

36 §
Gör någon intrång Gör någon intrång
i växtförädlarrätt i en växtförädla-
och sker det rrätt och sker det
uppsåtligen, dömes uppsåtligen eller
till böter eller av grov oaktsamhet,
fängelse i högst skall han dömas
sex månader. till böter eller
fängelse i högst
två år. Den som har
överträtt ett
vitesförbud enligt
36 a § får inte
dömas till ansvar
för intrång som
omfattas av
förbudet.
För försök eller
förberedelse till
brott enligt första
stycket döms till
ansvar enligt 23
kap. brottsbalken.
Allmänt åtal för Åklagaren får
brott som avses i väcka åtal för
första stycket får brott som avses i
väckas endast om första eller andra
målsägande anger stycket endast om
brottet till åtal målsäganden anger
och åtal av sär- brottet till åtal
skilda skäl är och åtal av
påkallat från all- särskilda skäl är
män synpunkt. påkallat från
allmän synpunkt.

36 a §
På yrkande av
Nuvarande lydelse sortinnehavaren
eller den som på
grund av licens har
rätt att utnyttja
växtsorten får
domstolen vid vite
förbjuda den som
gör intrång i
växtförädlarrätten
att fortsätta
intrånget.
Om käranden visar
sannolika skäl för
att intrång
förekommer och om
det skäligen kan
befaras att
svaranden genom att
fortsätta intrånget
förringar värdet av
ensamrätten till
växtsorten, får
Föreslagen lydelse

domstolen meddela
vitesförbud för-
tiden intill dess
att målet slutligt
har avgjorts eller
annat har
beslutats. Innan
ett sådant förbud
meddelas skall
svaranden ha fått
tillfälle att yttra
sig, om inte ett
dröjsmål skulle
medföra risk för
skada.
Förbud enligt
andra stycket får
meddelas endast om
käranden ställer
säkerhet hos
domstolen för den
skada som kan
tillfogas svaran-
den. Saknar
käranden förmåga
att ställa sådan
säkerhet, får
domstolen befria
honom från detta. I
fråga om slaget av
säkerheten gäller 2
kap. 25 §
utsökningsbalken.
Säkerheten skall
prövas av
domstolen, om den
inte har godkänts
av svaranden.
När målet avgörs
skall dom-
stolen pröva om
förbud som har med-
delats enligt andra
stycket fortfarande
skall bestå.
I fråga om
överklagande av
beslut enligt andra
eller tredje
stycket samt i
fråga om hand-
läggningen i högre
domstol gäller vad
som föreskrivs i
rättegångsbalken om
överklagande av
beslut enligt 15
kap. rättegångs-
balken.
Talan om
utdömande av vite
förs av den som har
ansökt om förbudet.
I samband med sådan
talan får talan
föras om nytt
vitesförbud.
I fråga om radio-
och trådsändningars
innehåll gäller
bestämmelserna i
radiolagen
(1966:755).

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

37 §
Den som Den som
uppsåtligen eller uppsåtligen eller
av oaktsamhet gör av oaktsamhet gör
intrång i växt- intrång i en växt-
förädlarrätt skall förädlarrätt skall
utge skälig betala skälig
ersättning för ersättning för
utnyttjandet av utnyttjandet av
växtsorten samt växtsorten samt
ersättning för den ersättning för den
ytterligare skada ytterligare skada
som in som intrånget har
trånget medfört. medfört. Vid be-
Föreligger endast stämmande av
ringa oaktsamhet, ersättningens
kan ersättningen storlek skall
jämkas. hänsyn tas även
till
sortinnehavarens
intresse av att
intrång inte begås
och till övriga
omständigheter av
annan än rent
ekonomisk
betydelse.
Gör någon intrång Den som gör
i växtförädlarrätt intrång i en växt-
utan uppsåt eller förädlarrätt utan
oaktsamhet, skall uppsåt eller
han utge ersättning oaktsamhet, skall
för utnyttjande av betala ersättning
sorten, om och i för utnyttjande av
den mån det är sorten, om och i
skäligt. den mån det är
skäligt.
Talan om Rätten till
ersättning för ersättning för in-
intrång i trång i en
växtförädlarrätt växtförädlarrätt
skall väckas inom preskriberas, om
fem år från det talan inte väcks
skadan uppkom vid inom fem år från
påföljd att rätten det skadan uppkom.
till ersättning
annars är förlorad.

38 §
På yrkande av den På yrkande av den
som lidit som har
intrång i lidit intrång i en
växtförädlarrätt växtförädlarrätt
kan rätten efter kan domstolen efter
vad som är skäligt vad som är skäligt
till förebyggande till förebyggande
av fortsatt intrång av fortsatt intrång
förordna, att besluta att växt-
växtmaterial med material med
avseende å vilket avseende på vilket
intrång föreligger intrång föreligger
skall mot lösen skall lämnas ut mot
utlämnas till den lösen till den som
som lidit intrånget har lidit intrånget
eller ock eller förstöras
förstöras. Detta samt att ett
gäller icke mot den föremål vars an-
som i god tro vändande skulle
förvärvat innebära intrång
materialet eller skall på visst sätt
särskild rätt till ändras eller för-
detta och ej själv störas. Vad som nu
gjort intrång i har sagts gäller
växtförädlarrätten. inte mot den som i
god tro har
förvärvat
materialet eller
särskild rätt till
Nuvarande lydelse detta och inte
själv gjort intrång
i växtFöreslagen
lydelse

förädlarrätten.
Material som Egendom som avses
avses i första i första stycket
stycket får tagas i får tas i beslag,
beslag, om brott om det skäligen kan
som anges i 36 § antas att ett brott
skäligen kan enligt 36 § har
antagas föreligga. begåtts. I fråga om
Vad som ett sådant beslag
är föreskrivet om tillämpas reglerna
beslag i brott om beslag i brott-
mål i allmänhet mål i allmänhet.
äger därvid till-
lämpning.
Utan hinder av Trots vad som
vad som sägs i sägs i första
första stycket kan stycket kan
rätten på yrkande domstolen på yr-
förordna att kande besluta att
innehavare av innehavare av
material som avses material som avses
där skall äga där skall få
förfoga över förfoga över
materialet mot materialet mot
skäligt vederlag skälig ersättning
och på skäliga och på skäliga
villkor i övrigt. villkor i övrigt.
Bestämmelserna i
första - tredje
styckena tillämpas
också i fråga om
försök eller
förberedelse enligt
36 andra stycket.

_______________

Denna lag träder i kraft den 1 april
1994. Den gäller inte i fråga om intrång
som har gjorts innan dess.

2.6 Förslag till
Lag om ändring i firmalagen
(1974:156)

Härigenom föreskrivs att 15, 18, 19 och
20 §§ firmalagen (1974:156) skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

15 §
Om Om ett
näringskännetecken näringskännetecken
eller dess eller dess
användning strider användning strider
mot goda seder mot goda seder
eller allmän eller allmän
ordning eller är ordning eller är
vilseledande, kan vilseledande, får
domstol vid vite domstolen vid vite
förbjuda in- förbjuda in-
nehavaren att nehavaren att
använda använda känne-
kännetecknet. tecknet.
Sådant förbud får Ett sådant förbud
även meddelas, om får även meddelas,
någon gör intrång i om någon gör
annans rätt till intrång i någon
näringskännetecken annans rätt till
(firmaintrång). näringskännetecken
(firmaintrång).
Talan om förbud Talan om förbud
får föras av var får föras av var
och en som lider och en som lider
förfång av skada av
kännetecknet eller kännetecknet eller
dess användning. dess användning.
Talan om förbud Talan om förbud
enligt första enligt första
stycket får föras stycket får föras
även av myndighet även av den
som Konungen be- myndighet som
stämmer och av regeringen be-
sammanslutning av stämmer och av
berörda sammanslutning av
näringsidkare. berörda
näringsidkare.
Om käranden visar
sannolika skäl för
Nuvarande lydelse att firmaintrång
förekommer och om
det skäligen kan
befaras att
svaranden genom att
fortsätta intrånget
förringar värdet av
ensamrätten till
näringskänneteck-
net, får domstolen
meddela vitesförbud
för tiden intill
dess att målet
slutligt har
avgjorts eller
annat har beslu-
tats. Innan ett
sådant förbud med-
delas skall
svaranden ha fått
tillfälle att yttra
sig, om inte ett
dröjsmål skulle
medföra risk för
skada.
Föreslagen lydelse

Förbud enligt
fjärde stycket får
meddelas endast om
käranden ställer
säkerhet hos
domstolen för den
skada som kan
tillfogas svaran-
den. Saknar
käranden förmåga
att ställa sådan
säkerhet, får
domstolen befria
honom från detta. I
fråga om slaget av
säkerheten gäller 2
kap. 25 §
utsökningsbalken.
Säkerheten skall
prövas av
domstolen, om den
inte har godkänts
av svaranden.
När målet avgörs
skall domstolen
pröva om förbud som
har meddelats
enligt fjärde
stycket fortfarande
skall bestå.
I fråga om
överklagande av
beslut enligt
fjärde eller femte
stycket samt i
fråga om hand-
läggningen i högre
domstol gäller vad
som föreskrivs i
rättegångsbalken om
överklagande av
beslut enligt 15
kap. rättegångs-
balken.
Talan om Talan om
utdömande av vite utdömande av vite
föres av den som förs av den som har
ansökt om förbudet ansökt om förbudet
eller, om detta eller, om detta
meddelats enligt meddelats enligt
första stycket, av första stycket, av
myndighet som den myndighet som
Konungen bestämmer. regeringen be-
stämmer. I samband
med sådan talan får
talan föras om nytt
vitesförbud.
I fråga om radio-
och trådsändningars
innehåll gäller
bestämmelserna i
radiolagen
(1966:755).

18 §
Den som Gör någon firma-
uppsåtligen gör intrång och sker
firmaintrång dömes det uppsåtligen
till böter eller eller av grov
fängelse i högst oaktsamhet, skall
sex månader. han dömas till
böter eller fängel-
Nuvarande lydelse se i Föreslagen
lydelse

högst två år.
För försök eller
förberedelse till
brott enligt första
stycket döms till
ansvar enligt 23
kap. brottsbalken.
Avser intrånget Avser intrånget
firma som är en firma som är
skyddad enbart på skyddad enbart på
grund av grund av
registrering, skall registrering, skall
icke dömas till inte dömas till
straff för det ansvar för det
intrång som skett intrång som gjorts
före före
registreringsdagen. registreringsdagen.
Den som överträtt Den som har
vitesförbud överträtt ett
som meddelats vitesförbud enligt
enligt 15 andra 15 § andra
stycket får ej stycket får inte
dömas till straff dömas till ansvar
för intrång som för intrång som
omfattas av förbu- omfattas av
det. förbudet.
Allmänt åtal för Åklagaren får
brott som avses i väcka åtal för
första stycket får brott som avses i
väckas endast om första eller andra
målsägande anger stycket endast om
brottet till åtal målsäganden anger
och åtal av sär- brottet till åtal
skilda skäl är och åtal av
påkallat från all- särskilda skäl är
män synpunkt. påkallat från
allmän synpunkt.

19 §
Den som Den som
uppsåtligen eller uppsåtligen eller
av oaktsamhet gör av oaktsamhet gör
firmaintrång skall firmaintrång skall
ersätta den skada betala skälig
som intrånget ersättning för
medfört. Föreligger utnyttjandet av nä-
endast ringa ringskännetecknet
oaktsamhet, kan samt ersättning för
ersättningen den ytterligare
jämkas. skada som intrånget
har medfört. Vid
bestämmande av
ersättningens
storlek skall
hänsyn tas även
till rättighets-
havarens intresse
av att firmaintrång
inte begås och till
övriga
omständigheter av
annan än rent
ekonomisk
betydelse.
Den som gör
firmaintrång utan
uppsåt eller oakt-
samhet, skall
betala ersättning
för utnyttjandet av
näringskänneteck-
net, om och i den
mån det är skäligt.
Avser intrånget Avser intrånget
firma som är en firma som
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

skyddad enbart på är skyddad enbart
grund av på grund av
registrering, skall registrering, skall
ersättning för det ersättning för det
intrång som skett intrång som skett
före registre- före registre-
ringsdagen utgå ringsdagen betalas
endast om intrånget endast om intrånget
gjorts uppsåtligen. gjorts uppsåtligen.
Rätt till Rätten till
ersättning för ersättning för
skada preskriberas, skada preskriberas,
om talan ej väckes om talan inte väcks
inom fem år från inom fem år från
det skadan uppkom. det att skadan upp-
Rätten till kom. Rätten till
ersättning med ersättning med
anledning av anledning av
intrång i firma som intrång i firma som
är skyddad enbart är skyddad enbart
på grund av regi- på grund av
strering registrering pre-
preskriberas dock skriberas dock inte
icke i något fall i något fall tidi-
tidigare än ett år gare än ett år från
från registreringsdagen.
registreringsdagen.

20 §
Vid överträdelse Vid överträdelse
av vitesförbud som av ett vitesförbud
meddelats enligt 15 som meddelats
§ första stycket enligt 15 § första
kan domstol efter stycket kan domstol
vad som är skäligt efter vad som är
förordna att nä- skäligt besluta att
ringskännetecken, näringskännetecken,
som i strid mot som i strid mot
förbudet anbragts förbudet förekommer
på skylt, vara, på skyltar, varor,
förpackning, förpackningar, rek-
reklamtryck, lamtryck, affärs-
affärshandling handlingar eller
eller dylikt, skall liknande skall
utplånas eller utplånas eller
ändras så att det ändras så att det
ej längre strider inte längre
mot goda seder strider mot goda
eller allmän seder eller allmän
ordning eller är ordning eller är
vilseledande. Kan vilse-
sådan åtgärd ej ske ledande. Kan en
utan att egendomen sådan åtgärd inte
på vilket ske utan att
kännetecknet egendomen på vilket
anbragts förstöres kännetecknet
eller ändras på förekommer förstörs
visst sätt, får eller ändras på
förordnas därom. visst sätt, får
domstolen besluta
om detta.
Vid överträdelse Vid överträdelse
av vitesförbud som av ett vitesförbud
meddelats enligt 15 som meddelats
§ andra stycket enligt 15 § andra
eller annars vid stycket eller
firmaintrång kan annars vid firma-
domstol på yrkande intrång kan domstol
av den som lidit på yrkande av den
intrånget efter vad som har lidit in-
som är skäligt till trånget efter vad
förebyggande av som är skäligt till
fortsatt intrång förebyggande av
besluta om åtgärd fortsatt intrång
som anges i besluta om en åt-
Nuvarande lydelse gärd Föreslagen
lydelse
första stycket
eller förordna att som anges i första
egendomen skall mot stycket eller
lösen utlämnas till besluta att egen-
den som lidit in- domen skall lämnas
trånget. ut mot lösen till
den som har lidit
intrånget, samt att
ett föremål vars
användande skulle
innebära firma-
intrång, skall för-
störas eller ändras
på visst sätt.
Om vitesförbud Om ett
överträtts eller om vitesförbud
brott enligt 18 § överträtts eller om
skäligen kan det skäligen kan
antagas föreligga, antas att ett brott
får egendom som enligt 18 § har
avses i första begåtts, får egen-
eller andra stycket dom som avses i
tagas i beslag i första eller andra
avbidan på stycket tas i
förordnande som beslag. I fråga om
sägs där. Därvid ett sådant beslag
gäller i tillämpas reglerna
tillämpliga delar om beslag i brott-
föreskrifterna om mål i allmänhet.
beslag i brottmål.
Bestämmelserna i
andra och tredje
styckena tillämpas
också i fråga om
försök eller
förberedelse till
brott.
_______________

Denna lag träder i kraft den 1 april
1994. Den gäller inte i fråga om intrång
som har gjorts innan dess.

2.7 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1986:1425)
om skydd förkretsmönster i halvledarpro-
dukter

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen
(1986:1425) om skydd för kretsmönster i
halvledarprodukter
dels att 6 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall föras in en
ny paragraf, 6 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 §
Den som Den som
uppsåtligen eller uppsåtligen eller
av grov oaktsamhet av grov oaktsamhet
vidtar en åtgärd vidtar en åtgärd
som innebär intrång som innebär intrång
i rätten enligt 1 § i rätten enligt 1 §
skall dömas till döms till böter
böter eller eller fängelse i
fängelse i högst högst två år. Till
två år. Till samma samma straff döms
straff döms den som den som uppsåtligen
uppsåtligen eller eller av grov oakt-
av grov oaktsamhet samhet för
för spridning till spridning till
allmänheten hit allmänheten till
inför exemplar av Sverige för in
kretsmönster som exemplar av krets-
har framställts mönster som har
utomlands under framställts
sådana om- utomlands under
ständigheter att sådana om-
motsvarande ständigheter att
framställning här motsvarande
skulle ha varit framställning här
straffbar. skulle ha varit
straffbar. Den som
har överträtt ett
vitesförbud enligt
6 a § får inte
dömas till ansvar
för intrång som
omfattas av
förbudet.
För försök eller förberedelse till
brott enligt första stycket döms till
ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.
Åklagare får väcka åtal för brott
enligt första eller andra stycket endast
om målsäganden anger brottet till åtal
eller åtal är påkallat från allmän
synpunkt.

6 a §
På yrkande av
Nuvarande lydelse innehavaren av
kretsmönstret eller
den som på grund av
licens har rätt att
utnyttja
kretsmönstret får
dom-
stolen vid vite
förbjuda den som
vidtar en åtgärd
som innebär in-
Föreslagen lydelse

trång eller
överträdelse enligt
6 § att fortsätta
Nuvarande lydelse med åtgärden.
Om käranden visar
sannolika skäl för
att en åtgärd som
innebär intrång
eller överträdelse
enligt 6 §
förekommer och om
det skäligen kan
befaras att svaran-
den genom att
fortsätta med
åtgärden förringar
värdet av
ensamrätten till
kretsmönst-
ret, får domstolen
meddela vitesförbud
för tiden intill
dess att målet
slutligt har
avgjorts eller
annat har
beslutats. Innan
ett sådant förbud
meddelas skall
svaranden ha fått
tillfälle att yttra
sig, om inte ett
dröjsmål skulle
medföra risk för
skada.
Förbud enligt
andra stycket får
meddelas endast om
käranden ställer
säkerhet hos
domstolen för den
skada som kan
tillfogas sva-
randen. Saknar
käranden förmåga
att ställa sådan
säkerhet, får
domstolen befria
honom från detta. I
fråga om slaget av
säkerheten gäller 2
kap. 25 §
utsökningsbalken.
Säkerheten
skall prövas av
domstolen, om den
inte har godkänts
av svaranden.
När målet avgörs
skall domstolen
pröva om förbud som
har meddelats
enligt andra
stycket fortfarande
skall bestå.
I fråga om
överklagande av
beslut enligt andra
eller tredje
stycket samt i
fråga om hand-
läggningen i högre
domstol gäller vad
som föreskrivs i
rättegångsbalken om
överklagande av
beslut enligt 15
kap. rättegångs-
balken.
Föreslagen lydelse

Talan om
utdömande av vite
förs av den som har
ansökt om förbudet.
I samband med sådan
talan får talan
föras om nytt
vitesförbud.
I fråga om radio-
och trådsändningars
innehåll gäller
bestämmelserna i
radiolagen
(1966:755).

_______________

Denna lag träder i kraft den 1 april
1994.

2.8 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1992:1685)
om skydd förkretsmönster i halvledarpro-
dukter

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen
(1992:1685) om skydd för kretsmönster i
halvledarprodukter
dels att 9 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall föras in en
ny paragraf, 9 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9 §
Den som Den som
uppsåtligen eller uppsåtligen eller
av grov oaktsamhet av grov oaktsamhet
vidtar en åtgärd vidtar en åtgärd
som innebär intrång som innebär intrång
i rätten enligt 2 § i rätten enligt 2 §
skall dömas till döms till böter
böter eller eller fängelse i
fängelse i högst högst två år. Den
två år. som har överträtt
ett vitesförbud
enligt 9 a § får
inte dömas till
ansvar för intrång
som omfattas av
förbudet.
För försök eller förberedelse till
brott enligt första stycket döms till
ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.
Åklagare får väcka åtal för brott
enligt första eller andra stycket endast
om målsäganden anger brottet till åtal
eller åtal är påkallat från allmän
synpunkt.

9 a §
På yrkande av
Nuvarande lydelse innehavaren av
kretsmönstret eller
den som på grund av
licens har rätt att
utnyttja
kretsmönstret får
dom-
stolen vid vite
förbjuda den som
vidtar en åtgärd
som innebär intrång
eller överträdelse
enligt 9
§ att fortsätta med
åtgärden.
Om käranden visar
sannolika skäl för
att en åtgärd som
innebär intrång
eller överträdelse
enligt 9 §
förekommer och om
det skäligen kan
befaras att svaran-
den genom att
fortsätta med
åtgärden förringar
värdet Föreslagen
lydelse

av ensamrätten till
kretsmönst-
ret, får domstolen
meddela vitesförbud
för tiden intill
dess att målet
slutligt har
avgjorts eller
annat har
beslutats. Innan
ett sådant förbud
meddelas skall
svaranden ha fått
tillfälle att yttra
sig, om inte ett
dröjsmål skulle
medföra risk för
skada.
Förbud enligt
andra stycket får
meddelas endast om
käranden ställer
säkerhet hos
domstolen för den
skada som kan
tillfogas sva-
randen. Saknar
käranden förmåga
att ställa sådan
säkerhet, får
domstolen befria
honom från detta. I
fråga om slaget av
säkerheten gäller 2
kap. 25 §
utsökningsbalken.
Säkerheten skall
prövas av
domstolen, om den
inte har godkänts
av svaranden.
När målet avgörs
skall domstolen
pröva om förbud som
har meddelats
enligt andra
stycket fortfarande
skall bestå.
I fråga om
överklagande av
beslut enligt andra
eller tredje
stycket samt i
fråga om hand-
läggningen i högre
domstol gäller vad
som föreskrivs i
rättegångsbalken om
överklagande av
beslut enligt 15
kap. rättegångs-
balken.
Talan om
utdömande av vite
förs av den som har
ansökt om förbudet.
I samband med sådan
talan får talan
föras om nytt
vitesförbud.
I fråga om radio-
och trådsändningars
innehåll gäller
bestämmelserna i
radiolagen
(1966:755).
______________

Denna lag träder i kraft den dag
regeringen bestämmer.

3 Ärendet och dess beredning

Möjligheterna att på ett effektivt sätt
skydda och hävda immateriella rättigheter
mot intrång har under senare tid kommit
att diskuteras allt mer i berörda
kretsar. Bakgrunden är det ökande
olovliga kommersiella utnyttjandet av
andras verk, produkter och varumärken,
som - efter internationell förebild -
benämns piratverksamhet eller
"counterfeit"-verksamhet. Med
piratverksamhet (piracy) brukar i första
hand åsyftas intrång i upphovsrättsligt
skyddade verk och andra prestationer.
Beteckningen "counterfeit" syftar
vanligen på den förfalskningsverksamhet
som främst brukar drabba varumärkes-
rättsligt skyddade produkter.
Det har från flera håll hävdats att de
svenska sanktionsbestämmelserna mot
intrång i de immateriella ensamrätterna
har brister och inte ger det skydd som
många andra europeiska länders lag-
stiftningar ger. Också på det
internationella planet är frågan om
metoder för att bekämpa s.k. "counterfei-
ting" och "piracy" föremål för
diskussion. Bl.a. kan det nämnas att
dessa frågor för närvarande behandlas i
förhandlingar om det Allmänna tull- och
handelsavtalet (GATT) inom ramen för den
pågående s.k. Uruguay-rundan. För-
handlingarna har dock ännu inte kunnat
slutföras.
Mot denna bakgrund utarbetades inom
Justitiedepartementet departementsmorian
Skärpta åtärder mot immaterialrättsliga
intrång (Ds 1993:24). I promemorian
föreslogs ändringar i det immaterial-
rättsliga sanktionssystemet för att öka
möjligheterna att komma till rätta med
intrång och för att allmänt främja
skyddet för rättighetshavarna.
Promemorian remissbehandlades under våren
1993. En sammanfattning av promemorian
finns i bilaga 1. De lagförslag som lades
fram i promemorian finns i bilaga 2 . En
förteckning över remissinstanserna finns
i bilaga 3. En sammanställning av
remissyttrandena finns tillgänglig i
lagstiftningsärendet (Justitiede-
partementet dnr 93-1438).

Lagrådet

Regeringen beslutade den 28 oktober 1993
att inhämta Lagrådets yttrande över de
lagförslag som finns i bilaga 4.
Lagrådet har lämnat förslagen utan
erinran. Lagrådets yttrande finns i
bilaga 5.
Vissa redaktionella ändringar har
gjorts i lagtexten.
Regeringen har denna dag i prop.
1993/94:109 Fotografirättens integration
i upphovsrättslagen föreslagit att lagen
(1960:730) om rätt till fotografisk bild
skall upphävas från den 1 april 1994.
Rätten till en fotografisk bild skall i
stället regleras i lagen om upphovsrätt
till litterära och konstnärliga verk. Mot
denna bakgrund har lagrådsremissens
förslag om ändringar i lagen om rätt till
fotografisk bild inte tagits med i denna
proposition.

4 Nuvarande ordning

4.1 Grundläggande drag i det nuvarande
sanktionssystemet

Immaterialrätten är den del av
civilrätten som behandlar rättsskyddet
för intellektuella prestationer och för
kännetecken. Rättsskyddet är utvecklat i
de immaterialrättsliga lagarna, dvs. i
varumärkeslagen (1960:644), lagen
(1960:729) om upphovsrätt till litterära
och konstnärliga verk, lagen (1960:730)
om rätt till fotografisk bild,
patentlagen (1967:837),
mönsterskyddslagen (1970:485), växtföräd-
larrättslagen (1971:392), firmalagen
(1974:156) och lagen (1986:1425) om skydd
för kretsmönster i halvledarprodukter.
Gemensamt för dessa lagar är
ensamrättskonstruktionen. Lagarna är
uppbyggda så att de slår fast att en
närmare angiven person, t. ex. en
författare eller en uppfinnare, får en
viss bestämd ensamrätt till verket eller
uppfinningen. Ensamrätten kan avse
exempelvis tillverkning, import,
försäljning eller uthyrning.
Rätten till en immateriell ensamrätt
skyddas genom ett system av olika
sanktioner av såväl straff- som
civilrättslig karaktär. Den som begår
intrång i ensamrätten exempelvis genom
att utan rättighetshavarens samtycke
tillverka eller försälja en vara som
rättighetshavaren har ensamrätt till kan
därför drabbas av påföljder i form av
straff och skadestånd. En domstol kan
vidare förordna om vissa åtgärder för att
förebygga fortsatt intrång.

4.2 Straffbestämmelser

I de lagstiftningar som rör det
industriella rättsskyddet - dvs. i
varumärkeslagen (37 §), patentlagen (57
§), mönsterskyddslagen (35 §),
växtförädlarrättslagen (36 §) och
firmalagen (18 §) - föreskrivs att den
som uppsåtligen gör intrång i en
ensamrätt som skyddas av de nämnda
lagarna straffas med böter eller fängelse
i högst sex månader. För försök och
förberedelse till brott mot intrång i de
industriella rättigheterna kan ansvar
inte ådömas.
Intrång i de industriella ensamrätterna
får åtalas av åklagaren bara om intrånget
anges till åtal av målsäganden och åtal
av särskilda skäl anses påkallat från
allmän synpunkt.
Inom området för upphovsrätten och
närbesläktade ensamrätter, dvs.
upphovsrättslagen (53 §), fotolagen (16
§) och kretsmönsterlagen (6 §) gäller att
den som uppsåtligen eller av grov
oaktsamhet gör intrång i en sådan
rättighet straffas med böter eller
fängelse i högst två år.
Straffbestämmelsen i 53 §
upphovsrättslagen gäller också vid
handlande i strid mot sådana föreskrifter
i testamente som anges i 41 § andra
stycket upphovsrättslagen eller mot det
s.k. titelskyddet enligt 50 § upphovs-
rättslagen. Enligt 57 § första stycket
upphovsrättslagen gäller
straffbestämmelserna i 53 § också i fråga
om intrång i de s.k. närstående
rättigheterna, dvs. utövande konstnärers,
film- och fonogramproducenters och radio-
och TV-företags rättigheter samt
katalogskyddet enligt 45 - 49 §§
upphovsrättslagen. Enligt 57 § andra
stycket gäller straffbestämmelsen i 53 §
upphovsrättslagen också i fråga om
spridning till allmänheten av ljud- eller
bildupptagningar som har framställts utan
tillstånd av berörda utövande konstnärer,
film- och fonogramframställare eller
radio- eller TV-företag. Dessa har inte
som upphovsmännen en egen ensamrätt att
kontrollera spridningen till allmänheten
och skulle alltså utan denna straff-
bestämmelse inte ha någon egen möjlighet
att straffrättsligt ingripa mot spridning
av olovliga inspelningar.
För försök och förberedelse till brott
mot upphovsrätten och denna närstående
ensamrätter döms till ansvar enligt 23
kap. brottsbalken.
Enligt lagarna på upphovsrättsområdet
gäller vidare att åklagaren får väcka
åtal endast om målsäganden anger brottet
till åtal eller åtal är påkallat från
allmän synpunkt (59 § upphovsrättslagen,
21 § fotolagen och 6 § kretsmönsterla-
gen).

4.3 Vitesförbud

Vitesförbud vid intrång förekommer på
patent- och firmarättens områden (57 a §
patentlagen och 15 § andra stycket
firmalagen). Vitesförbudet innebär att en
domstol kan - när ett intrång har begåtts
- förbjuda fortsatt intrång vid äventyr
av vite. Ett sådant förbud kan -enligt
uttryckligt stadgande i patentlagen -
meddelas interimistiskt.
Av rättspraxis (NJA 1990 s. 338) följer
att vid firmaintrång ett vitesförbud kan
meddelas interimistiskt enligt 15 kap. 3
§ rättegångsbalken.

4.4 Skadeståndsbestämmelser

Skadeståndsbestämmelser finns i samtliga
lagar som berör de immateriella
ensamrätterna (38 § varumärkeslagen, 54
och 57 §§ upphovsrättslagen, 17 §
fotolagen, 58 § patentlagen, 36 §
mönsterskyddslagen, 37 §
växtförädlarrättslagen, 19 § firmalagen
och 7 § kretsmönsterlagen).
För det industriella rättsskyddet
gäller på varumärkes- och firmarättens
områden att den som uppsåtligen eller av
oaktsamhet gör sig skyldig till intrång
skall ersätta den skada som intrånget har
medfört. Om bara ringa oaktsamhet
föreligger kan skadeståndet jämkas.
På mönster- och växtförädlarrättens
områden gäller att den som uppsåtligen
eller av oaktsamhet gör intrång i dessa
ensamrätter skall betala skälig
ersättning för utnyttjandet av
rättigheten samt ersättning för den
ytterligare skada som intrånget har
medfört. Föreligger endast ringa
oaktsamhet kan ersättningen jämkas. Om
någon gör intrång i en mönster- eller
växtförädlarrätt utan uppsåt eller
oaktsamhet - dvs. i god tro - skall han
utge ersättning för utnyttjandet av
rättigheten om och i den mån det är
skäligt.
På patenträttens område gäller i
princip motsvarande regler som på
mönster- och växtförädlarrättens områden,
men med det undantaget att möjligheten
till jämkning saknas vid ringa
oaktsamhet. Vid bestämmande av
skadeståndets storlek vid patentintrång
gäller också en särskild regel som
föreskriver att hänsyn skall tas även
till patenthavarens intresse av att
patentintrång inte begås och till övriga
omständigheter av annan än rent ekonomisk
betydelse.
Enligt upphovsrättslagen och fotolagen
skall den som i strid mot dessa lagar
utnyttjar ett verk eller en annan skyddad
prestation betala skälig ersättning
(vederlag) för utnyttjandet. Enligt
kretsmönsterlagen gäller att ersättning
skall lämnas om och i den mån det är
skäligt. Detta betyder - i likhet med vad
som gäller på patent-, mönsterskydds- och
växtförädlarrättens områden - att den som
gör intrång i god tro blir skyldig att
betala ersättning endast om och i den mån
det är skäligt (se bet. 1986/87:LU10 s.
6).
Sker intrång i en upphovsrätt, fotorätt
eller kretsmönsterrätt uppsåtligen eller
av oaktsamhet har rättighetshavaren
dessutom rätt till ersättning också för
annan förlust än utebliven ersättning för
utnyttjandet samt - såvitt avser
upphovsrätten och fotorätten - också för
lidande eller annat förfång. Vid
bestämmande av ersättningen för intrång i
en kretsmönsterrätt skall hänsyn tas även
till innehavarens intresse av att intrång
inte begås och till övriga omständigheter
av annan än rent ekonomisk betydelse,
vilket betyder att även för sådana
intrång kan ersättning betalas för
lidande eller annan skada (bet.
1986/87:LU10 s. 5).

4.5 Åtgärder med olagliga varor och
verk m.m.

Utöver de straff- och
skadeståndsbestämmelser som gäller finns
också regler om vissa åtgärder i fråga om
olovligt framställda varukännetecken,
produkter och exemplar m.m. (41 §
varumärkeslagen, 55 och 57 §§
upphovsrättslagen, 18 § fotolagen, 59 §
patentlagen, 37 § mönsterskyddslagen, 38
§ växtförädlarrättslagen, 20 § andra
stycket firmalagen och 8 §
kretsmönsterlagen).
Gemensamt för dessa bestämmelser är att
villkoret att intrång skall ha begåtts
innebär att det räcker att intrång i
objektiv mening föreligger. Intrånget
behöver alltså inte vara straffbart eller
kunna föranleda skadeståndsskyldighet.
Den som har lidit intrånget kan
framställa yrkande vid domstol om att
förordnande meddelas om viss åtgärd.
Yrkandet kan framställas i mål om påföljd
för intrång eller i särskild rättegång.
Reglerna har främst tillkommit i
rättighetshavarnas intresse och de är att
beteckna som säkerhets- eller skydds-
åtgärder. Fastän det förutsätts att
intrång i någon form har begåtts innan
åtgärden kan vidtas är åtgärderna inte
att anse som förverkande eller annan
rättsverkan av brott. I fråga om talan
som förs med stöd av dessa bestämmelser i
mål om påföljd för intrång gäller vad som
i allmänhet är föreskrivet om talan för
enskilt anspråk. Det betyder att reglerna
i 22 kap. rättegångsbalken (RB) blir
tillämpliga. Det enskilda anspråket och
ansvarsfrågan bör då som huvudregel hand-
läggas i samma rättegång (22 kap. 1 §
RB). I allmänhet skall åklagaren hjälpa
målsäganden med att framställa anspråket
(22 kap. 2 § RB). Enligt 22 kap. 5 § RB
har domstolen en fri möjlighet att när
som helst under handläggningen avskilja
det enskilda anspråket för handläggning i
vanlig tvistemålsordning. I 22 kap. 7 §
RB finns en bestämmelse om att det
enskilda anspråket får prövas av
domstolen utan hinder av att den
misstänkte frikänns från ansvar.
Egendom som avses med
säkerhetsåtgärderna kan tas i beslag, om
brott som avses i de olika bestämmelserna
om intrång skäligen kan antas föreligga.
Härigenom säkerställs en framtida
verkställighet av ett beslut om
säkerhetsåtgärd. Beslag kan alltså ske
endast i brottmål, dvs. i mål om ansvar
för intrång. Om däremot endast
skadeståndstalan eller talan om
säkerhetsåtgärd förs, kan i motsvarande
fall reglerna i 15 kap. 3 § RB om lämplig
åtgärd för att säkerställa sökandens rätt
tillämpas. Förordnande som avses i 15
kap. 3 § RB -liksom av ett slutligt
beslut om säkerhetsåtgärd - kan bli
föremål för verkställighet enligt 16 kap.
utsökningsbalken (UB). Sådan verkställig-
het söks hos den kronofogdemyndighet i
vars distrikt svaranden (den som gör
intrång) har sitt hemvist eller egendom
som är i fråga finns eller där verk-
ställigheten annars med fördel kan äga
rum (16 kap. 10 § UB). Innan
verkställighet sker av förordnande enligt
15 kap. 3 § RB för att säkerställa
säkerhetsåtgärd, som ofta är mycket
brådskande, behöver svaranden inte
underrättas (16 kap. 11 § UB). I
brådskande fall får alltså
kronofogdemyndigheten ingripa omedelbart
t.ex. om det är fara att egendomen först
bort. Myndigheten får då genast vidta
behövlig åtgärd som att ta egendomen om
hand (jfr Walin m.fl., Utsökningsbalken,
andra uppl., s. 577).
Den egendom som kan bli föremål för
säkerhetsåtgärd är den egendom som
omfattas av rättsskyddet. Därutöver
gäller enligt patenträtten och
mönsterrätten att också apparater,
redskap m.m. som, utan att själva vara
föremål för rättsskyddet, använts vid
olovlig tillverkning kan bli föremål för
säkerhetsåtgärd. Enligt varumärkes-och
firmarätten gäller däremot att sådan
egendom som använts för framställning
eller applicering av kännetecknet inte
kan bli föremål för säkerhetsåtgärd.
Samma förhållande gäller inom
växtförädlarrätten.
Inom upphovsrätten och närbesläktade
ensamrätter gäller att också hjälpmedel
som har använts för framställningen,
exempelvis trycksatser, klichéer etc.,
och som kan användas endast för den
ifrågavarande framställningen kan bli
föremål för säkerhetsåtgärd.
Huvudprincipen för reglerna om
säkerhetsåtgärder är att den som vidtar
en åtgärd som innebär intrång i en
immateriell ensamrätt är skyldig att, om
det anses skäligt, med avseende på
egendom på vilken intrång eller
överträdelse föreligger eller med
avseende på egendom, som utan att
omfattas av det immaterialrättsliga
skyddet använts för att åstadkomma
intrånget eller överträdelsen, tåla att
egendomen ändras, sätts i förvar,
förstörs eller mot lösen lämnas ut till
den som har lidit intrånget.
Utöver detta finns i upphovsrättslagen,
fotolagen och kretsmönsterlagen
bestämmelser om förverkande av egendom i
de fall som inte omfattas av
bestämmelserna om avstående mot lösen
m.m. Eftersom lösenbestämmelserna inte
anses omfatta apparater, t.ex.
inspelningsapparater, som har använts vid
olaglig framställning av exemplar av
visst verk men som kan användas även för
framställning av exemplar av andra verk
har förverkandebestämmelser införts som
öppnar en möjlighet att förklara egendom
av detta slag förverkad (55 § fjärde
stycket upphovsrättslagen, 18 § fjärde
stycket fotolagen och 10 §
kretsmönsterlagen, jfr även prop.
1981/82:152 s. 24 f.).

5 Behov av förändringar

Som framhållits i avsnitt 3 har
möjligheterna att på ett effektivt sätt
skydda de immateriella rättigheterna
under senare tid kommit att diskuteras
allt mer i berörda kretsar mot bakgrund
av det ökande olovliga kommersiella
utnyttjandet av andras produkter och
varumärken.
De avsiktliga intrången i de
industriella rättigheterna och i upp-
hovsrätterna anses ha ökat markant i
världen under de senaste åren. Det
kopierande som alltid förekommit, men som
tidigare inte i allmänhet nödvändigtvis
varit ett avsiktligt eftergörande av
andras produkter på kommersiell basis har
i dag i stor utsträckning ersatts av en
massiv professionell kopieringsverksamhet
som helt baserar sig på affärsmässiga
överväganden. Medan de som gjorde intrång
började med att enbart kopiera varumärken
eller vissa särskilt kända märkesvaror,
omfattar i dag kopieringsverksamheten
alla typer av varor, även sådana som
brukar betecknas som massproducerade och
används i det dagliga livet. Det hävdas
från rättighetshavarnas sida att inte
bara lyxartiklar utan även många olika
typer av industriprodukter är berörda av
kopiering som exempelvis reservdelar till
bilar och flygplan, läkemedel, elektriska
utrustningar och audiovisuella produkter.
Omfattningen av verksamheten är
självfallet svår att ange, men enligt
vissa källor anses pirathandeln omfatta 3
- 5 procent av världshandeln, vilket
värdemässigt skulle vara ungefär 70
miljarder US Dollars eller mer än 500
miljarder kronor (jfr Committee Against
Counterfeiting, COLC International).
Andra källor uppger omfattningen av
handeln till så mycket som 10 procent av
världshandeln (SOU 1987:1 s. 170 f.).
Från fonogramindustrins sida anges
vanligen att värdet av piratkopierad
musik uppgår till över en miljard US
Dollars per år.
En av huvudorsakerna till denna ökande
kopieringsverksamhet är den utveckling
som skett inom teknologin för
reproducering. Med användning av dagens
teknologi är det förhållandevis enkelt
att kopiera en vara, dess förpackning
eller dess varumärke, att producera en
piratupplaga av en bok, en musikkassett
eller en videoinspelning eller att
kopiera ett datorprogram. Genom att
kopiering till allt övervägande del sker
av produkter som visat sig vara
framgångsrika på marknaden sparar den som
gör intrång inte bara kostnaderna för att
utveckla en produkt utan också
marknadsförings- och reklamkostnader.
Otillåten kopiering skadar självfallet
producenten av den äkta varan, vilket i
många fall är särskilt kännbart för en
innovativ småföretagare. Billigt
producerade kopior orsakar förluster inte
bara i form av förlorade marknadsandelar
utan skadar också den goodwill som
tillverkaren av den äkta varan har,
eftersom konsumenterna kommer att
förknippa den bristfälliga kvaliteten på
en kopierad vara med den tillverkare som
svarar för den äkta varan. Det skall
heller inte bortses från att företagare
kan förlora sin vilja att åstadkomma
innovationer om en ny produkt kan bli
föremål för olovlig kopiering så snart
den släppts ut på marknaden efter
omfattande utvecklings- och marknads-
föringskostnader utan att verkningsfulla
sanktioner mot sådana intrång kan vidtas.
Även för konsumenterna kan olovlig
koperingsverksamhet vara till nackdel.
Visserligen kan konsumenten köpa en
kopierad vara billigt i tron att han
köper en märkesprodukt. I verkligheten
får emellertid konsumenten många gånger
en vara som i kvalitetshänseende
understiger den kvalitet som
märkesprodukten har. I vissa fall kan den
kopierade produkten rent av vara så
bristfällig att den inte uppfyller de
säkerhetskrav som man förknippar med den
motsvarande äkta produkten.
Det finns därför från flera
utgångspunkter anledning att med oro se
på den omfattande kopieringsverksamhet
som förekommer beträffande vissa varor.
I olika sammanhang har också önskemål
framförts om förstärkningar av
sanktionssystemet. Denna fråga har
diskuterats bl.a. vid en hearing i
Justitiedepartementet i januari 1993 med
företrädare för berörda organisationer,
industrin och myndigheter. Ett allmänt
önskemål som framfördes vid hearingen var
att en domstol på begäran av
rättighetshavaren bör ha möjlighet att
vid vite kunna förbjuda den som gör
intrång i rättigheten att fortsätta med
detta. Vidare framfördes önskemål om en
översyn av skadeståndsreglerna för att
åstadkomma en förstärkning av
skadeståndets reparativa funktion samt en
förstärkning av straffbestämmelserna,
däri inbegripet åtalsreglerna, på det
industriella rättsskyddets område. Frågan
om åtgärder mot olagliga varor och verk
m.m. berördes däremot bara sporadiskt.
I det följande föreslår regeringen
vissa förändringar av sanktionsbe-
stämmelserna i de immaterialrättsliga
lagarna med anledning av vad som särskilt
uppmärksammades vid hearingen. Därutöver
tas vissa frågor med anknytning till
åtgärder mot olagliga varor och verk upp.

6 Vitesförbud vid intrång i de
immateriellaensamrätterna

Promemorians förslag: Överenstämmer med
regeringens (se promemorian s. 41 f.).
Remissinstanserna: Det helt övervägande
antalet remissinstanser har tillstyrkt
att möjligheten till vitesförbud finns
att tillgå vid intrång i de immateriella
ensamrätterna samt att domstolarna ges
möjlighet att utfärda ett sådant förbud
interimistiskt. Svenska kommunförbundet
har dock menat att främst förslaget om
vitesförbud inte bör genomföras utan att
ytterligare överväganden görs om dess
inverkan på förhandlingssystemet vid
ingående av kollektiva upphovsrättsavtal
eftersom detta har särskild betydelse
inom det kommunala området. Sveriges
Radio AB har framfört tveksamhet mot att
i upphovsrättslagen införa möjligheten
till vitesförbud efter mönster från
patent- eller firmarätten med hänvisning
till risken att komma i konflikt med
andra väsentliga intressen som rätten att
enligt radiolagen (1966:755) sända
radioprogram och att ensam bestämma över
programinnehållet (jfr 5 och 19 §§
radiolagen). Vissa remissinstanser har
framfört synpunkter på utformningen av
och innebörden av de föreslagna reglerna
om vitesförbud.
Skälen för regeringens förslag: I
situationer av intrång i de immateriella
ensamrätterna är det i regel ett primärt
intresse för rättighetshavaren att snabbt
få ett slut på det pågående intrånget.
Det är därför angeläget att finna medel
som på ett effektivt sätt kan få ett
olovligt utnyttjande att upphöra.
Ett sådant medel är, som har
föreslagits i promemorian, att förbjuda
den som gör intrång vid vite att
fortsätta med intrånget. De erfarenheter
som hittills har vunnits av systemet med
vitesförbud inom patent- och firmarätten
torde visa på värdet av bestämmelser som
möjliggör att fortsatt intrång snabbt och
verkningsfullt kan förbjudas.
Ett vitesförbud innebär från rättig-
hetshavarens synpunkt den fördelen att
han inte, som vid straff eller
skadestånd, behöver styrka vare sig
uppsåt eller oaktsamhet hos den som gör
intrång och att han inte heller behöver
föra bevisning om intrångets skadeverk-
ningar. Han kan helt inrikta sitt
handlande direkt på frågan om det
föreligger ett intrång i den immateriella
ensamrätten i objektiv mening.
Det kan särskilt framhållas att ett
införande av möjligheten till vitesförbud
på upphovsrättens område också kommer att
innebära att bestämmelser om vitesförbud
finns att tillgå för intrång i vissa
upphovsrätten närstående rättigheter
enligt 5 kap. upphovsrättslagen och vid
fall av spridning av olovligt tillverkade
inspelningar samt att möjligheten till
vitesförbud också kommer att stå till
buds vid olaglig kopiering av datorpro-
gram för enskilt bruk (jfr även nedan
under avsnitt 12).
Regeringen anser i likhet med det helt
övervägande antalet remissinstanser, att
övervägande skäl talar för att
möjligheten till vitesförbud bör finnas
att tillgå vid intrång mot immateriella
ensamrätter.
Ett par remissinstanser har ifrågasatt
om ett undantag bör göras vad gäller
upphovsrätten. Enligt Svenska kommunför-
bundet bör möjligheten till vitesförbud
inte finnas om medling har begärts enligt
lagen (1980:612) om medling i vissa
upphovsrättstvister. Förbundet har anfört
att upphovsrätten i allt större ut-
sträckning har "kollektiviserats" och att
det ligger i sakens natur att konflikter
kan uppkomma vid ingående av kollektiva
avtal rörande exempelvis skolkopiering.
Enligt förbundet kan intrång inte helt
undvikas i ett sådant skede och det
framstår, menar förbundet, inte som
rimligt att den ena sidan då skall kunna
tillgripa vitesföreläggande för att komma
i en bättre förhandlingsposition.
Regeringen är inte beredd att ansluta
sig till kommunförbundets uppfattning.
Den omständigheten att det pågår
kollektiva förhandlingar får inte
innebära att det i någon mening skulle
vara "fritt fram" för intrång eller att
det upphovsrättsliga skyddet skulle vara
begränsat under sådana perioder. Enligt
regeringens mening saknas det anledning
att undanta möjligheten till vitesförbud
i de fall kommunförbundet har berört.
Ett annat spörsmål som har tagits upp
av en remissinstans är förhållandet
mellan möjligheten till vitesförbud
enligt immaterialrätten och tryck-
friheten. Intrång i en immaterialrätt kan
ju i vissa fall ske i tryckt skrift och
enligt 1 kap. 2 § tryckfrihetsför-
ordningen får det inte förekomma någon
föregående granskning av en skrift eller
något av det allmänna uppställt hinder
mot tryckning (det s.k. censurförbudet).
Sanktioner på grund av innehållet i
utgivna skrifter får i princip endast ske
om skriften innefattar brott enligt
tryckfrihetsförordningen.
Tryckfrihetsförordningen är emellertid
inte exklusivt tillämplig på skrifter som
har rent kommersiella framställningar
till föremål. Det har därför ansetts
möjligt att utan hinder av tryckfrihets-
förordningen införa bestämmelser i
marknadsföringslagen (1975:1418) om
förbud mot otillbörlig reklam. Det har
också godtagits att det har införts en
bestämmelse i varumärkeslagen om rätt för
domstol att vid vite förbjuda någon att
använda ett vilseledande varukännetecken
också i tryckt skrift utan att
tryckfrihetsförordningen utgjort något
hinder däremot (jfr Lagrådet angående
marknadsföringslagens förhållande till
tryckfriheten i prop. 1970:57, s. 130).
Det är i dessa fall fråga om en reaktion
som grundas på ett tidigare förfarande
men som skall motverka ett upprepande
eller undanröja en skadlig effekt av det
tidigare förfarandet.
Över huvud taget torde det på det
industriella rättsskyddets område vara
möjligt att tillgripa vitesförbud i syfte
att förhindra upprepat intrång även när
det gäller tryckt skrift i de fall där
detta kan vara praktiskt nödvändigt.
För upphovsrättens del är
utgångspunkten delvis en annan. Vid
upphovsrättsligt intrång torde det
nämligen i regel vara fråga om sådant som
faller inom tryckfrihetsförordningens
räckvidd. Det har dock inte varit
avsikten att rätten att i tryckt skrift
yttra sina tankar och åsikter eller
meddela uppgifter och underrättelser
skall kunna kränka exempelvis någon
annans författarrätt (jfr SOU 1947:60 s.
218). Det föreskrivs därför i 1 kap. 8 §
tryckfrihetsförordningen att för en
upphovsrätt eller en rätt till
fotografisk bild gäller vad som är
bestämt i lag. Det är därmed möjligt att
i den upphovsrättsliga lagstiftningen
föreskriva om sanktioner mot intrång i
sådana rättigheter även om intrånget sker
genom tryckt skrift. När det gäller
möjligheten att vid vite förbjuda
fortsatt intrång inom upphovsrätten torde
vad som nyss har anförts om möjligheten
att vid vite förbjuda en viss
marknadsföringsåtgärd ha samma
tillämplighet.
Enligt 1 kap. 12 §
yttrandefrihetsgrundlagen gäller på den
lagens tillämpningsområde samma regler i
nu berörda avseenden som på
tryckfrihetens område.
Sammanfattningsvis torde sålunda,
vilket också är utgångspunkten för
promemorians resonemang, reglerna om
tryckfrihet och yttrandefrihet inte resa
några problem vad gäller möjligheten att
tillgripa vitesförbud enligt immate-
rialrättslig lagstiftning (angående för-
hållandet allmänt mellan upphovsrätt och
tryckfrihet, se Lagutskottets betänkande
1986/87:LU11).
Sveriges Radio AB har i sitt remissvar
varit inne på frågan om vitesförbud
beträffande ljudradio- och TV-sändningar.
För sådana sändningar är bestämmelserna i
radiolagen (1966:755) tillämpliga. Den
lagen innehåller bl.a. regler om till-
ståndskrav för rundradiosändning. Vid la-
gens tillkomst bestämdes att sändningarna
inte skulle få förhandsgranskas av någon
myndighet och att inte heller någon
myndighet skulle få förbjuda en sändning
på grund av dess innehåll (censurförbud).
Bestämmelsen om förbud mot censur finns i
19 § och gäller sändningars innehåll.
Radiolagens censurförbud täcker alltså
ett i viss mån större område än
tryckfrihetsförordningens och
yttrandefrihetsgrundlagens censurförbud
(jfr SOU 1990:7 s. 83 f. och s. 124 f.).
Bl.a. omfattar det kommersiell reklam och
förbudet har ansetts utgöra hinder mot
meddelande av vitesförbud angående
otillbörlig reklam i radio och TV. En
särskild regel har därför införts i
radiolagen om att i fråga om marknads-
föring gäller föreskrifterna i
marknadsföringslagen (prop. 1990/91:149
s. 55 f.)
Med den snäva utformning som
radiolagens censurregel har getts torde
man få utgå från att det inte utan en
ändring eller ett tillägg i radiolagen är
möjligt att - med stöd av vitesregler i
immaterialrättslig lagstiftning -
förbjuda sändning av något som kan
innefatta intrång i en immaterialrättslig
ensamrätt. Däremot kan naturligtvis
intrånget beivras i efterhand i sedvanlig
ordning.
En utredning (radiolagsutredningen)
arbetar för närvarande med att se över
radiolagen. Översynen omfattar bl.a.
lagens censurregel. När resultatet av
översynen föreligger kan frågan om
vitesförbud vid intrång i en immaterial-
rättslig ensamrätt tas upp på nytt.
De i detta lagstiftningsärende
föreslagna vitesreglerna kommer alltså
inte att träffa sändningar enligt
radiolagen. En uttrycklig bestämmelse om
detta bör tas in i de aktuella
författningarna.

Fråga uppkommer därefter vilka närmare
principer som bör gälla för ett
vitesförbud.
För att ett vitesförbud skall bli
effektivt och verka avhållande också i
sådana situationer där starka ekonomiska
intressen gör sig gällande bör i likhet
med vad som gäller på patent- och
firmarättens områden någon högsta gräns
för vitesbeloppets storlek inte
föreskrivas. Genom en lämplig anpassning
av vitesbeloppets storlek kan det för den
som gör intrång göras klart att fortsatt
missbruk inte lönar sig. Det innebär att
mycket höga vitesbelopp bör kunna komma i
fråga. Vid behov bör också s.k. löpande
vite enligt 4 § lagen (1985:206) om viten
kunna användas. Det innebär bl.a. att
vitet kan dömas ut vid varje överträdelse
av förbudet.
Enligt allmänna principer kan ett vite,
när straff är utsatt, föreläggas endast
med stöd av ett särskilt stadgande.
Vidare får samma gärning inte föranleda
både straff och vite. Syftet är att
förhindra att någon drabbas av dubbla
sanktioner för samma gärning. För att
tillgodose detta syfte bör en bestämmelse
tas in i de berörda lagarna om att straff
inte får dömas ut för ett intrång som
omfattas av vitesförbudet. Ett par
remissinstanser har påpekat att ett
intrång i en immateriell ensamrätt kan
bestå av flera skilda gärningar. Upphovs-
rättsintrång kan t.ex. bestå i intrång i
rätten att framställa exemplar eller i
rätten att göra verket tillgängligt för
allmänheten (spridning av verket). Om en
domstol vid vite enbart förbjudit någon
att framställa exemplar av verket och
denne därefter börjar försälja de
olagligt framställda exemplaren bör det
inte finnas något hinder mot att han
senare fälls till ansvar för
upphovsrättsintrånget i den del det avser
den olagliga försäljningen. Vitesförbudet
har ju i det fallet inte omfattat det
intrång som utgörs av den olagliga för-
säljningen.
I likhet med vad som gäller för
vitesförbud vid patentintrång bör det
finnas en möjlighet att besluta om
vitesförbud under pågående rättegång,
s.k. interimistiskt förbud. Härigenom får
rättighetshavaren möjlighet att så snart
som möjligt få ett slut på intrånget. Det
bör samtidigt medverka till att svaranden
i intrångsmålet inte har något att vinna
på att förhala processen. För att göra
det interimistiska förbudet så effektivt
som möjligt bör det finnas en möjlighet
att meddela förbudet utan att svaranden
fått tillfälle att yttra sig, om ett
dröjsmål skulle medföra risk för skada.
Förutsättningarna för att meddela ett
interimistiskt förbud bör vara desamma
som gäller vid beslut enligt 15 kap.
rättegångsbalken om processuella
säkerhetsåtgärder i tvistemål. Detta
betyder att käranden måste visa sannolika
skäl för att intrång föreligger och för
att det finns en risk att intrånget
fortsätter. Det bör krävas att käranden
ställer säkerhet för den ersättning som
han kan bli skyldig att utge om det
senare visar sig att något intrång inte
har ägt rum. I sådana fall där
rättighetshavaren saknar ekonomiska
möjligheter att ställa säkerhet bör han
kunna befrias från detta krav. I likhet
med vad som redan gäller på patenträttens
område (jfr 57 a § tredje stycket andra
meningen) bör det inte krävas att
käranden visat synnerliga skäl för sin
talan för att han skall kunna befrias
från skyldigheten att ställa säkerhet.
Domstolen bör vidare ha en möjlighet
att vid bifall till en förbudstalan låta
förordnandet gälla utan hinder av att
domen inte vunnit laga kraft. Förbudet
kvarstår då även om motparten fullföljer
talan mot domen i högre instans. Den
högre instansen har dock en möjlighet att
förordna om inhibition, dvs. upphäva det
interimistiska förordnandet. Som har
nämnts i avsnitt 4.3 har i rättspraxis
slagits fast att vitesförbud enligt 15 §
andra stycket firmalagen kan meddelas
interimistiskt med stöd av 15 kap. 3 §
rättegångsbalken. Med hänsyn till att
uttryckliga regler om interimistiska
förbud redan finns i patentlagen och
föreslås bli införda i den övriga
immaterialrättsliga lagstiftningen
framstår det som lämpligt att också
införa sådana regler när det gäller
firmaintrång. Interimistiska förordnanden
i sådana fall som avses i 15 § första
stycket firmalagen, dvs. om näringskänne-
tecken eller dess användning strider mot
goda seder eller allmän ordning eller är
vilseledande, torde kunna meddelas enligt
allmänna regler om civilprocessuella
säkerhetsåtgärder.

7 Skadestånd vid intrång i de
immateriellarättigheterna

Promemorians förslag: Överensstämmer
med regeringens (se promemorian s. 44
f.).
Remissinstanserna: Det övervägande
antalet remissinstanser har tillstyrkt
förslagen eller lämnat dem utan
invändning. Sveriges advokatsamfund har
ställt sig tveksam till och Sveriges
Köpmannaförbund har avstyrkt förslaget
att möjligheten till jämkning skall tas
bort vid fall som grundas på ringa
oaktsamhet. Behovet av en särskild regel
om bestämmandet av ersättningens storlek
har allmänt accepterats. Flera
remissinstanser har dock kritiserat
promemorians grunder för detta förslag.
En remissinstans har befarat att den
särskilda regeln om bestämmandet av
ersättningens storlek kan bli
verkningslös eftersom bevisbördan
fortfarande till fullo skall ligga på
rättighetshavaren.
Skälen för regeringens förslag:
Skadeståndsreglerna inom immaterialrätten
syftar till att den skadelidande skall få
full ersättning för sin skada. Häri
ligger skadeståndets reparativa funktion.
Vad gäller upphovsrätten synes de
nuvarande ersättningsbestämmelserna (54 §
upphovsrättslagen) i allt väsentligt
uppfattas som tillfredsställande.
Reglerna innebär att ersättning alltid
skall betalas då intrånget har bestått i
att verket har utnyttjats i strid mot
lagen. Om intrånget har skett uppsåtligen
eller av oaktsamhet, skall ersättning
dessutom betalas dels för annan förlust
än utebliven ersättning, dels för lidande
och annat förfång (ideell skada). Av
uttalanden i förarbetena (prop. 1960:17
s. 294) till denna lagstiftning framgår
att man vid skadeståndsberäkningen vid
intrång till fullo skall beakta vad
intrånget har betytt för målsäganden i
såväl ekonomiskt som ideellt avseende.
När det därefter gäller lagstiftningen
på det industriella rättsskyddets område
är bilden en annan. Reglerna är många
gånger mera allmänt utformade och det
hävdas ofta att det skadestånd som döms
ut sällan ger rättighetshavarna full
ersättning för den skada som intrånget
har medfört.
Ett generellt problem i detta
sammanhang torde vara svårigheten att
styrka en skadas omfattning. Detta hänger
samman bl.a. med den osäkerhet som
allmänt är förenad med att göra
antaganden om den förlust som ett intrång
medför. På ett par områden har man
försökt komma till rätta med detta
problem genom regler som innebär att den
som begår intrång uppsåtligen eller av
oaktsamhet alltid skall betala, förutom
ersättning för den skada som intrånget
har medfört, skälig ersättning för
utnyttjandet av rättigheten. Med skälig
ersättning för utnyttjande avses därvid
närmast den licensavgift som borde ha
betalats om licens hade upplåtits.
Reglerna innebär en minimiregel för
skadeståndets beräkning. Ersättning skall
betalas även om rättighetshavaren
faktiskt inte har lidit någon förlust
till följd av intrånget.
Regler av detta slag finns i
patentlagen (58 §), mönsterskyddslagen
(36 §) och växtförädlarrättslagen (37 §).
Däremot finns det inte någon sådan regel
i varumärkeslagen. Detta har ansetts
medföra att man på varumärkesområdet inte
har stöd för att ge rättighetshavaren
ersättning med t.ex. motsvarande skälig
licensavgift i de fall då han faktiskt
inte har lidit någon skada på grund av
intrånget. Det torde emellertid knappast
finnas några sakliga skäl till varför man
inte också på varumärkesrättens område
skall ge rättighetshavaren möjlighet att
få sådan ersättning. Varumärkeslagens
skadeståndsbestämmelse bör därför, i
likhet med vad som har föreslagits i
promemorian och som har godtagits av
flertalet remissinstanser, ändras i detta
avseende så att den får samma utformning
och betydelse som motsvarande
bestämmelser i patent-, mönsterskydds-
och växtförädlarrättslagarna.
Motsvarande ändring bör göras i
firmalagen, som också saknar denna
minimiregel för ersättningens
bestämmande. En firmahavare anses i
princip kunna upplåta sin rätt åt annan
att använda firman (licens). Utrymmet för
detta är visserligen begränsat eftersom
likalydande firmor inte tillåts bestå vid
sidan av varandra inom samma bransch men
licensupplåtelser förekommer ändå i viss
utsträckning. Det framstår som lämpligt -
också för att uppnå enhetlighet - att
även firmalagens skadeståndsregler ges
den utformning och betydelse som ovan
sagts.
Det kan tilläggas att i den mån det
finns en licensmarknad för det varu-
eller näringskännetecken som olovligen
används torde det ligga närmast till
hands att anse att den skäliga
ersättningen för det olovliga
utnyttjandet skall motsvara vad som
skulle ha betaltas i licensavgift om
parterna kommit överens om utnyttjandet.
I annat fall får domstolen - med
beaktande av vad parterna i målet har
lagt fram för utredning - bestämma en
skälig ersättning för det olovliga
utnyttjandet.
Ett par remissinstanser har tagit upp
frågan om ersättning för good-will vid
varumärkesintrång. Den frågan kommer att
beröras närmare i specialmotiveringen.
Om varumärkes- och firmalagarnas
skadeståndsbestämmelser utformas i
enlighet med de övriga lagar som reglerar
det industriella rättsskyddet, bör det
inom varumärkes- och firmarätten, i
likhet med vad som gäller enligt patent-,
mönsterskydds- och växtförädlarrätts-
lagarna, gälla att den som begår intrång
i god tro skall betala ersättning om och
i den mån det är skäligt.
För att få ersättning utöver den
miniminivå som ovan har berörts krävs att
rättighetshavaren visar att ytterligare
skada föreligger. Exempel på sådan skada
är kostnad för produktionsmedel som på
grund av intrånget inte har kunnat tas i
anspråk, nedgång i rättighetshavarens
försäljning och uteblivna beställningar.
Enligt allmänna bevisregler måste
rättighetshavaren styrka skadans
omfattning. Som redan har berörts är
detta i intrångsmål ofta förenat med
stora svårigheter. I de fall då
rättighetshavaren inte kan prestera full
bevisning om skadans storlek får
domstolen med stöd av 35 kap. 5 §
rättegångsbalken uppskatta skadan till
ett "skäligt" belopp. Bestämmelsen är
avsedd att förhindra det oskäliga
resultatet att domstolen, trots att den
finner att skadeståndsskyldighet före-
ligger, ogillar ett framfört
skadeståndskrav därför att full bevisning
om skadans omfattning eller värde inte
kan förebringas.
Dessa svårigheter skulle till stor del
kunna elimineras om man när ersättningen
bestäms kunde ta hänsyn till också andra
omständigheter än sådana som har rent
ekonomisk betydelse för
rättighetshavaren. Det kan vara fråga om
rättighetshavarens intresse av att ensam-
rätten respekteras. Vidare bör den vinst
som den som har begått intrånget
har gjort genom att missbruka en
ensamrätt kunna tillmätas betydelse. Det
bör t.ex. vara möjligt att bestämma
skadeståndet under hänsynstagande till
denna vinst. I många fall torde det
nämligen vara lättare att utreda om-
fattningen av denna vinst än att beräkna
rättighetshavarens uteblivna vinst. På
samma sätt bör skadeståndet kunna sättas
i relation också till ersättningen för
det olovliga utnyttjandet.
En rätt till ersättning på de grunder
som nu har redovisats kan jämföras med
den rätt till ersättning för lidande och
annat förfång som finns i
upphovsrättslagen. Med hänsyn till den
koppling till upphovsmannen som det
ideella skadeståndet enligt denna lag har
kan det dock inte gärna komma i fråga att
överföra sådana regler till området för
det industriella rättsskyddet.
På patentområdet har man infört en
regel (58 §) som gör det möjligt att vid
bestämmandet av skadeståndet beakta även
patenthavarens intresse av att
patentintrång inte begås och omständig-
heter av annan än rent ekonomisk natur.
Regeln, som infördes år 1986 (prop.
1985/86:86 s. 29 f.), syftar till att
förbättra patenthavarens möjlighet att få
full ersättning för den skada han lider.
En omständighet som därvid enligt
förarbetena särskilt bör beaktas är om
patenthavaren allmänt befinner sig i ett
underläge mot den som gör intrång. Det
kan exempelvis röra sig om en situation
där ett stort företag har använt ett
patent som innehas av en uppfinnare med
små ekonomiska resurser. I sådana fall
kan det vara svårt att bedöma
omfattningen av patenthavarens eventuella
uteblivna vinst. Skadeståndet kan då
bestämmas under hänsynstagande till
vinsten av missbruket av patentet. Andra
omständigheter som kan påverka skade-
ståndets storlek är intrångets
varaktighet och graden av skuld hos den
som gör intrånget. Uppsåtliga eller grovt
oaktsamma angrepp kan föranleda högre
skadestånd än gärningar som framstår som
mindre allvarliga. Utgångspunkten är
emellertid alltjämt att patenthavaren
skall ha full ersättning för sin skada,
men inte mer. Lagändringen innebär endast
att skadan kan bestämmas med beaktande av
sådana omständigheter av annat än
ekonomiskt slag som nu har beskrivits
(prop. 1985/86:86 s. 44).
I promemorian har det föreslagits att
en motsvarande regel förs in i
varumärkeslagen, mönsterskyddslagen,
växtförädlarrättslagen och firmalagen.
Förslaget har vunnit gehör hos många
remissinstanser medan andra har ställt
sig mera tveksamma och menat att
bestämmelsen i 58 § patentlagen inte är
en lämplig förebild.
Det bör emellertid framhållas att
patentlagens reglering svarar mot en
ordning som är väl känd på skilda
rättsområden. Bestämmelser med motsva-
rande innehåll finns sålunda i 7 §
kretsmönsterlagen och 9 § lagen (1990:-
409) om skydd för företagshemligheter.
Också i 3 § lagen (1978:800) om namn och
bild i reklam, 23 § namnlagen (1982:670),
23 § datalagen (1973:289), 21 § kredit-
upplysningslagen (1973:173) och 18 §
inkassolagen (1974:182) finns be-
stämmelser om att vid bestämmande av
skadestånd hänsyn skall tas även till
omständigheter av annan än rent ekonomisk
betydelse. Inom arbetsrätten gäller detta
regelmässigt, se exempelvis 55 § lagen
(1976:580) om medbestämmande i arbets-
livet och 38 § lagen (1982:80) om
anställningsskydd. Detta s.k. allmänna
skadestånd inom arbetsrätten infördes
ursprungligen bl.a. på grund av
svårigheten att bevisa vilken ekonomisk
skada som ett avtalsbrott hade medfört.
Dessa bestämmelser har tillkommit bl.a.
där det har framstått som angeläget att
finna en lösning som gör det möjligt att
underlätta beräkningen av ekonomisk
skada. De skäl som bär upp bestämmelsen
torde gälla också på det industriella
rättsskyddets område.
Regeringen föreslår därför att det i
varumärkeslagen, mönsterskyddslagen,
växtförädlarrättslagen och firmalagen
införs motsvarande regel som den i
patentlagen.
De ändringar i grunderna för beräkning
av skadestånd som nu har förordats bygger
på en medveten strävan att bättre än vad
nuvarande regler medger markera intresset
av att kompensera rättighetshavaren fullt
ut för varje intrång. Mot denna bakgrund
finns det, enligt regeringens mening,
skäl att avskaffa den nuvarande
möjligheten till jämkning vid fall av
ringa oaktsamhet. Denna möjlighet finns i
varumärkeslagen, mönsterskyddslagen och
växtförädlarrättslagen men saknas i
patentlagen, liksom i upphovsrättslagen
och kretsmönsterlagen. Enligt dessa
senare lagar medför varje form av
uppsåtligt eller oaktsamt intrång rätt
till full ersättning. Detta bör alltså
gälla också för de övriga industriella
rättigheterna.

8 De subjektiva rekvisiten för straff

Promemorians förslag: Överensstämmer
med regeringens (se promemorian s. 48
f.).
Remissinstanserna: Det övervägande
antalet remissinstanser har tillstyrkt
förslaget eller lämnat det utan
invändning.
Skälen för regeringens förslag: Enligt
nu gällande bestämmelser kan straff dömas
ut för intrång i de industriella rättig-
heterna endast om gärningen begåtts
uppsåtligen. Däremot kan enligt den upp-
hovsrättsliga lagstiftningen - däri
inbegripet kretsmönsterlagen, vilken har
nära anknytning till det industriella
rättsskyddet - också gärning som begåtts
av grov oaktsamhet straffas.
Det är inte ovanligt att den som gör
intrång medvetet håller sig okunnig om de
rätta förhållandena eller medvetet under-
låter att undersöka hur saker och ting
förhåller sig. I dessa fall kan ansvar
för uppsåtligt handlande inte komma i
fråga. Gärningarna ter sig emellertid
lika straffvärda som om uppsåt hade före-
legat.
I promemorian har därför föreslagits
att intrång som sker av grov oaktsamhet
skall vara straffbara även på det
industriella rättsskyddets område.
Förslaget har tillstyrkts eller lämnats
utan invändning av det stora flertalet
remissinstanser och också regeringen
anser att goda skäl talar för en sådan
ordning.
En utvidgning av det straffrättsliga
ansvaret till att omfatta inte bara
uppsåt utan även grovt oaktsamt handlande
torde få sin största betydelse när det
gäller distribution av produkter som
någon fått in till försäljning. Särskilt
kan det förekomma på varumärkesrättens
eller mönsterskyddets områden.
Omständigheterna i samband med att sådana
varor tas emot till försäljning kan vara
sådana att mottagaren rimligen måste
misstänka att det rör sig om olovligen
framställda produkter eller varor. Priset
på varan kan vara osedvanligt lågt eller
kvaliteten undermålig. Om mottagaren då
inte vidtar någon åtgärd utan trots
misstanken håller sig okunnig om de rätta
förhållandena, bör grov oaktsamhet kunna
anses föreligga (jfr prop. 1981/82:152 s.
16 f.). Likaså bör grov oaktsamhet kunna
anses föreligga om den källa varifrån
produkterna kommer är sådan att en
granskning av om produkterna är lovligen
framställda ter sig motiverad, men
mottagaren underlåter att ta reda på hur
det verkligen förhåller sig.
Den nu föreslagna ordningen innebär att
de subjektiva rekvisiten för straffbarhet
kommer att bli desamma inom hela
immaterialrätten.
9 Höjning av straffmaximum

Promemorians förslag: Överensstämmer
med regeringens (se promemorian s. 50
f.).
Remissinstanserna: Remissinstanserna
har tillstyrkt förslaget eller lämnat det
utan invändning.
Skälen för regeringens förslag: Som
redan tidigare har framhållits finns det
anledning att se allvarligt på
förfaranden som innebär intrång i de
immateriella ensamrätterna. Möjligheter
bör därför finnas att i svåra fall döma
ut kännbara frihetsstraff. För närvarande
gäller ett straffmaximum om två år vid
intrång i en upphovsrättslig ensamrätt
men ett straffmaximum om sex månader vid
intrång i en industriell ensamrätt. Någon
anledning att i detta sammanhang
särbehandla innehavare av en industriell
ensamrätt i förhållande till innehavare
av en upphovsrättslig ensamrätt torde
dock inte finnas. Att ha olika straff-
satser mellan de upphovsrättsliga och de
industriella rättigheterna framstår
därför som svårt att förklara. Särskilt
svårförståeligt torde vara att intrång i
en kretsmönsterrätt kan straffas med två
års fängelse medan som påföljd för
intrång i en patenträtt enbart kan följa
fängelse i sex månader. Det straff om sex
månader, som för närvarande kan dömas ut
för intrång i de industriella
rättigheterna, kan dessutom vid en
internationell jämförelse te sig lågt.
I promemorian har därför föreslagits
att straffsatserna för intrång i de in-
dustriella ensamrätterna höjs i sådan
grad att straffsatserna för intrång i
dessa rättigheter kommer i nivå med de
straff som gäller för upphovsrätten och
denna närbesläktade ensamrätter, dvs. två
års fängelse. Därmed görs också
straffsatserna lika för intrång i alla de
immateriella ensamrätterna. Förslaget har
genomgående tillstyrkts eller lämnats
utan invändning av remissinstanserna.
Också regeringen anser att det bör
genomföras.
Avsikten med en sådan straffhöjning på
det industriella rättsskyddets område är
inte att de straff som döms ut generellt
skall höjas. Vad det handlar om är i
stället att ge domstolarna ett större
spelrum så att de verkligt klandervärda
intrången kan bestraffas på en lämplig
nivå.
Det bör framhållas att en höjning av
straffmaximum till två år även får en del
andra betydelsefulla effekter som är
ägnade att underlätta samhällets åtgärder
mot olovligt eftergörande. Förutom att
åtalsprövningen kommer att ske utifrån en
ny syn på brottets svårighetsgrad kommer
en effekt att bli att den nuvarande tiden
för åtalspreskription förlängs från två
till fem år (35 kap. 1 § brottsbalken).
Även möjligheterna att tillgripa
tvångsmedel blir större. Sålunda kan
häktning komma i fråga (24 kap. 1 §
rättegångsbalken). Detta medför även att
anhållande kan ske i större omfattning än
nu. Dessa möjligheter torde kunna ha stor
betydelse i utredningar om intrång i de
industriella rättigheterna, eftersom det
också där gäller att kunna handla så att
den misstänkte inte får möjlighet att
röja undan bevis.

10 Straff för försök och förberedelse

Promemorians förslag: Överenstämmer med
regeringens (se promemorian s. 51 f.).
Remissinstanserna: Remissinstanserna
har tillstyrkt förslaget eller lämnat det
utan invändning.
Skälen för regeringens förslag: Enligt
de regler som nu gäller kan den som gör
sig skyldig till försök och förberedelse
till brott mot upphovsrätten och
kretsmönsterrätten dömas till straffan-
svar enligt 23 kap. brottsbalken. På det
industriella rättsskyddets område saknas
däremot regler om straff för försök och
förberedelse. På samma sätt som när det
gäller intrång i en upphovsrätt kan
emellertid intrång i en industriell
ensamrätt ofta föregås av omfattande
investeringar. Det kan gälla
förberedelser för en regelrätt tillverk-
ning av skyddade produkter eller falska
varumärken. Det kan också gälla
förberedelser för försäljning såsom
anskaffande av försäljningslokal,
annonsering eller liknande åtgärder.
Det kan inte anses vara
tillfredsställande att det i dessa fall
saknas möjlighet till straffrättsliga
ingripanden innan tillverkningen har
påbörjats eller försäljningen kommit
igång. Goda skäl talar för att ansvar, i
likhet med vad som gäller för upp-
hovsrätten och kretsmönsterrätten, skall
kunna dömas för försök och förberedelse
till intrång också i de industriella
ensamrätterna. Med stöd av sådana regler
skulle ingripande kunna ske mot den som
har vidtagit förberedelser för att sätta
igång verksamhet som bygger på olovlig
framställning av skyddade varor.
Ingripande skulle också kunna ske mot
t.ex. en medhjälpare som under ett upp-
byggnadsskede tagit sådan befattning med
pengar eller hjälpmedel som omfattas av
bestämmelserna om förberedelse till
brott.
I promemorian har lagts fram förslag
till bestämmelser om straffansvar för
försök och förberedelse införs i
varumärkes-, patent-, mönster-, skydds-,
växtförädlarrätts- och firmalagarna.
Förslaget har tillstyrkts eller lämnats
utan invändning av samtliga
remissinstanser. Regeringen har ingen
annan uppfattning utan ansluter sig till
promemorians förslag.

11 Förutsättningarna för allmänt åtal

Promemorians förslag: Åtalsprövningen
vid intrång i de industriella
rättigheterna skall ske mot bakgrund av
om åtal var påkallat från allmän synpunkt
och inte om åtal av särskilda skäl var
påkallat från allmän synpunkt (se
promemorian s. 52 f.).
Remissinstanserna: Majoriteten av
remissinstanserna har lämnat
promemorians förslag utan invändning.
Riksåklagaren har avstyrkt förslaget
medan några näringslivsorganisationer har
kritiserat förslaget som varande för
restriktivt.
Skälen för regeringens bedömning:
Enligt gällande rätt får intrång i de
industriella rättigheterna åtalas av
allmän åklagare bara om brottet anges
till åtal och åtal av särskilda skäl är
påkallat från allmän synpunkt. Intrång i
upphovsrätten och den närbesläktade
ensamrätter får däremot åtalas efter
angivelse eller om åtal är påkallat från
allmän synpunkt.
Möjligheten för en åklagare att enligt
den upphovsrättsliga lagstiftningen
självständigt väcka åtal - dvs. utan
angivelse från målsäganden - tillkom
genom lagstiftning år 1982 (jfr prop.
1981/82:152 s. 20 f.). Som skäl för
åklagarens rätt att självständigt väcka
åtal för upphovsrättsintrång angavs att
den personliga anknytningen till
upphovsrätten gör sig mindre starkt
gällande vid omfattande kommersiellt
bedriven kopieringsverksamhet samt att
samhället av kulturpolitiska skäl har ett
självständigt intresse av att det upp-
hovsrättsliga systemet efterlevs. Dessa
skäl har inte samma bärkraft på det
industriella rättsskyddets område.
Däremot kan det i ett annat avseende
finnas anledning att överväga en
modifiering av åtalsreglerna på det
området.
Som redan har nämnts innebär
åtalsreglerna på det industriella
rättsskyddets område, förutom att det
krävs att målsäganden angett brottet till
åtal, att åtal av särskilda skäl är
motiverat från allmän synpunkt. Denna
åtalsprövningsregel kan i princip
härledas till tiden för patentlagens
tillkomst, dvs. till år 1967. Det
övervägdes då om ett patentintrång
alltjämt skulle vara undandraget allmänt
åtal och bara kunna väckas av
patenthavaren. Föredragande departements-
chefen (prop. 1966:40 s. 205 f.) fann
emellertid - mot bakgrund av att
patentintrång, liksom intrång i
varumärkesrätt, står nära de egentliga
förmögenhetsbrotten och därför borde ha
det förhöjda skydd som ett läggande under
allmänt åtal medförde - att övervägande
skäl talade för att patentintrång i form
av angivelsebrott borde läggas under
allmänt åtal men att samtidigt den
begränsningen borde göras att allmänt
åtal endast fick ske om detta av
särskilda skäl var påkallat från allmän
synpunkt. Motsvarande överväganden
gjordes för varumärkesrättens del (prop.
1966:40 s. 277) och senare även för
övriga industriella ensamrätter (prop.
1969:168 s. 236 och prop. 1971:40 s.
146). Några närmare uttalanden om
innebörden av att åtal av särskilda skäl
skall vara påkallat från allmän synpunkt
gjordes däremot inte i dessa lagstift-
ningsärenden.
En åtalsprövningsregel som den som
gäller på det industriella rättsskyddets
område medför normalt en mycket stor
restriktivitet vid åtalsprövningen.
Riksåklagaren har också i ett
överprövningsbeslut (Riksåklagarens
beslut den 2 januari 1992 i dnr ÅD 551,
596, 608-91) funnit att de principer som
bör vara vägledande vid prövning av om
allmänt åtal mot varumärkesintrång skall
ske, måste grunda sig på att det är fråga
om en åtalsprövningsregel av det mest
restriktiva slag som förekommer i
lagstiftningen för fall där allmänt åtal
över huvud taget kan förekomma. Med den
innebörd som åtalsprövningsregeln har
framstår det därför, enligt
Riksåklagaren, som otänkbart att tillämpa
regeln så att allmänt åtal i praktiken
kommer att bli den normala åtgärden vid
brott av det slag som regeln tar sikte
på. Detta innebär att de särskilda skäl
som från allmän synpunkt gör allmänt åtal
påkallat måste hänföra sig till
omständigheterna i det enskilda fallet
och inte kan utgöras av omständigheter
som regelmässigt eller mycket frekvent
förekommer vid brottstypen.
De senaste årens utveckling mot en
ökande kommersiell olovlig kopiering av
produkter som är skyddade genom
industriella rättigheter har gjort det
alltmer angeläget att också kunna
utnyttja de straffrättsliga sanktioner
som finns för att komma åt dessa olovliga
förfaranden. Det måste sägas vara ett
allmänt intresse att om intrång begås i
stor omfattning eller avser betydande
värden det också kan beivras
straffrättsligt. Det måste också uppmärk-
sammas att sådan olovlig kopiering som
sker på helt affärsmässiga grunder anses
särskilt klandervärd i de internationella
strävanden som går ut på att stärka de
immaterialrättsliga skyddssystemen. Vid
en internationell jämförelse kan den
åtalsprövningspraxis som vuxit fram i
Sverige te sig så sträng att den
uppfattas som att allmänt åtal för
intrång i de industriella rättigheterna
aldrig skall ske.
I promemorian har föreslagits att
kravet på "särskilda skäl" vid
åtalsprövningen skall slopas. I likhet
med vad som gäller på upphovsrättsområdet
skulle då åtalsprövningen få gå ut på om
åtal är påkallat från allmän synpunkt. De
flesta remissinstanser har biträtt pro-
memorians förslag i denna del. Mot en
sådan ändring har Riksåklagaren
emellertid invänt att den skulle få
konsekvenser i form av ett ökat antal
utredningar avseende brott mot
lagstiftningen om det industriella
rättsskyddet och därmed också leda till
ett ökat antal insatser av polis- och
åklagarmyndigheter. De förundersökningar
som det här är fråga om kräver enligt
Riksåklagaren inte sällan ganska stora
insatser och kan bli omfattande eftersom
de ofta innehåller teknisk bevisning
eller kräver juridiskt komplicerade
bedömningar. Riksåklagaren har beräknat
att den föreslagna ordningen skulle kräva
tre nya årsarbetskrafter till
åklagarmyndigheterna.
I dagens statsfinansiella läge kan det
inte bli aktuellt med nya
kostnadskrävande åtgärder. Det finns
heller inte någon sektor från vilken
motsvarande resurser kan tas. Under dessa
förhållanden anser regeringen att det
inte är möjligt att för närvarande lägga
fram ett förslag om ändring i
åtalsreglerna inom immaterialrätten.

12 Kopiering av datorprogram för en-
skilt bruk

Promemorians bedömning: Överenstämmer
med regeringens (se promemorian s. 55
f.).
Remissinstanserna: Av de
remissinstanser som har yttrat sig har
Riksåklagaren uttalat stöd för
promemorians bedömning medan ett antal
upphovsmanna- och
näringslivsorganisationer anfört att en
straffbestämmelse för olovlig kopiering
för enskilt bruk av datorprogram bör
införas.
Skälen för regeringens bedömning: Genom
lag (1989:396) om ändring i upp-
hovsrättslagen, som trädde i kraft den 1
juli 1989, slogs det uttryckligen fast
att datorprogram kan vara att anse som
verk i upphovsrättslagens mening.
Samtidigt infördes en särskild be-
stämmelse om exemplarframställning för
enskilt bruk i fråga om datorprogram som
uppnått verkshöjd (11 § tredje stycket).
Denna bestämmelse innebar att den som
ville kopiera ett datorprogram i
maskinläsbar form fick göra detta bara om
programmet var utgivet och endast för
sitt enskilda bruk. Som förlaga för
kopieringen fick inte användas ett
exemplar som användes i näringsverksamhet
eller i offentlig verksamhet.
Genom lag (1992:1687) om ändring i up-
phovsrättslagen, som trädde i kraft den 1
januari 1993, har den svenska
upphovsrättslagen anpassats till bestäm-
melserna i ett direktiv från Europeiska
gemenskapernas (EG) råd om rättsligt
skydd för datorprogram (direktiv
91/250/EEG). Bestämmelserna i EG-direk-
tivet innehåller bl.a. att kopiering utan
rättighetshavarens samtycke av ett
datorprogram i maskinläsbar och skriftlig
form även för enskilt bruk skall anses
utgöra intrång i upphovsrätten till
datorprogrammet. Enligt upphovsrättslagen
i dess lydelse efter den 1 januari 1993
är därför kopiering för enskilt bruk inte
i något fall tillåten (jfr prop.
1992/93:48 s. 132 f.).
I artikel 7.1 i EG-direktivet
föreskrivs att lämpliga skyddsåtgärder
(sanktioner), i enlighet med nationell
lagstiftning, skall kunna vidtas mot
personer som omsätter eller i
kommersiellt syfte innehar kopior av
datorprogram som innebär intrång i
upphovsrätten till programmet. I
regeringens förslag (prop. 1992/93:48 s.
134 f.) om införlivandet av EG-direktivet
om rättsligt skydd för datorprogram
anfördes att artikel 7 i direktivet inte
i och för sig innehåller något krav på
kriminalisering och den bedömningen
gjordes att kopiering för enskilt bruk
skulle vara straffritt fast den är
otillåten. Bestämmelserna i 54 och 55 §§
upphovsrättslagen om skadestånd och
säkerhetsåtgärd skulle dock vara
tillämpliga och erbjuda sanktioner vid
intrång i upphovsrätten.
Vid lagstiftningsärendets behandling i
lagutskottet framhöll Föreningen Svensk
Programvaruindustri m.fl.
intresseorganisationer för upphovsmän
till datorprogram att det för
rättighetshavarna är angeläget att
förbudet mot enskild kopiering av
datorprogram kompletteras med en
straffbestämmelse. Förbudet skulle
annars, enligt organisationernas
uppfattning, inte komma att respekteras
eller ens uppfattas som ett förbud.
Utskottet (bet. 1992/93:LU17 s. 13)
uttalade en viss förståelse för
organisationernas uppfattning men ansåg
att någon straffsanktion för enskilt bruk
inte borde införas i nuläget. Utskottet
godtog därför förslaget om att alltjämt
låta kopiering av datorprogram för
enskilt bruk vara straffritt samt att en
ny bestämmelse om detta kunde tas in som
ett nytt andra stycke till 53 § upphovs-
rättslagen. Utskottet uttalade emellertid
att frågan om kopiering av datorprogram
för enskilt bruk borde övervägas inom
ramen för en pågående översyn av det im-
materialrättsliga sanktionssystemet.
Den ståndpunkt som intogs i 1992 års
proposition att kopiering för enskilt
bruk - om än otillåten - skulle vara
straffri var huvudsakligen betingad av de
uppenbara svårigheter som föreligger att
kontrollera efterlevnaden av en
straffrättslig sanktion på detta område.
Det torde ligga i linje med allmänna
kriminalpolitiska strävanden att inte
införa straffbestämmelser på områden där
någon kontroll av straffregelns
efterlevnad i praktiken inte är möjlig
och där straffbestämmelsen således inte
kan effektueras. En sådan straff-
bestämmelse skulle inte få någon straf-
frättslig effekt utan tvärtom kunna bidra
till att minska respekten för
lagstiftningen i allmänhet.
Någon omständighet som likväl ger
anledning att införa regler om straff vid
kopiering för enskilt bruk synes inte ha
kommit fram. I enlighet med den bedömning
som har gjorts i promemorian föreslår
regeringen därför inte någon ändring av
gällande regler på området. Det utesluter
naturligtvis inte att frågan om en
straffsanktion får prövas på nytt om
förhållandena i framtiden skulle ge
anledning till det.
Det kan också framhållas att
anpassningen till bestämmelserna i EG:s
direktiv om rättsligt skydd för
datorprogram inneburit den förändringen
av rättsläget att all kopiering av
datorprogram numera utgör intrång i upp-
hovsrätten till programmet. Även om
intrånget skett för enskilt bruk och
därmed är straffritt innebär detta inte
att den som gör intrång i den situationen
kan komma att undgå ansvar helt och
hållet. Den som gör intrång kan nämligen,
till skillnad mot vad som gällde innan
upphovsrättslagen anpassades till
bestämmelserna i EG-direktivet, komma att
drabbas av skadeståndsansvar för en
kopiering som skett även för enskilt
bruk. Det bör också understrykas - som
redan har skett tidigare i avsnitt 6 -
att möjligheten till vitesförbud också
kommer att stå till buds vid olaglig
kopiering av datorprogram för enskilt
bruk.

13 Effektivare åtgärder med olagliga
varor påvarumärkes-, växtförädlar- och
firmarättensområden

Promemorians förslag: Överensstämmer
med regeringens (se promemorian s. 57
f.).
Remissinstanserna: Flertalet
remissinstanser har tillstyrkt förslaget
eller lämnat det utan invändning.
Skälen för regeringens förslag: Som har
nämnts i avsnitt 4.5 finns det i de
immaterialrättsliga lagarna regler om
åtgärder i form av bl.a. ändring eller
förstöring av den egendom med avseende på
vilken intrång eller överträdelse före-
ligger. Bestämmelserna är utformade som
en rätt för den som innehar ensamrätten
att begära att sådana åtgärder vidtas.
För att åtgärderna skall kunna vidtas
räcker det att intrång i objektiv mening
föreligger. Dessa bestämmelser avser inte
förverkande i straffrättslig mening.
Enligt bestämmelserna har i stället
ensamrättens innehavare ett enskilt - ett
privaträttsligt - anspråk på att den
egendom som det här gäller skall,
exempelvis, ändras eller förstöras. Det
kan sägas vara frågan om en speciell
immaterialrättslig rättsverkan (prop.
1969:168 s. 241, Ds Ju 1981:7 s.79 f.).
Dessa bestämmelser har uppenbarligen
ett stort värde. Allmänt sett tar de
sikte på den egendom i fråga om vilken
intrång eller överträdelse föreligger. På
vissa områden finns emellertid också
möjlighet att få föremål som har använts
som "hjälpmedel" vid intrång ändrade
eller förstörda. Så är fallet inom
patent- och mönsterrätten liksom enligt
upphovsrätten och denna närbesläktade
ensamrätter. Reglerna innebär att
apparater och redskap etc. som, utan att
själva vara föremål för immaterialrätt-
sligt rättsskydd, använts vid olovlig
tillverkning kan bli föremål för
säkerhetsåtgärd. Regler av detta slag
fyller en praktisk funktion och det finns
därför skäl att införa dem också inom de
övriga industriella ensamrätterna. Inte
minst gäller detta på varumärkesrättens
område. Varumärkesintrång som försiggår i
stor kommersiell skala kan nämligen också
innebära förfaranden där varukännetecken
behöver kopieras och särskilt sättas fast
på varan med hjälp av särskilda föremål.
Regeringen delar därför den uppfattning
som har kommit till uttryck i promemorian
och godtagits av flertalet
remissinstanser att också föremål som
används som hjälpmedel vid intrång i en
ensamrätt på varumärkes-, växtförädlar-
och firmarättens områden skall kunna bli
föremål för säkerhetsåtgärd. Det framstår
också som lämpligt att säkerhetsåtgärder
också skall kunna vidtas vid försök eller
förberedelse till intrångsbrott.
I detta sammanhang bör även nämnas att
riksdagen numera har antagit ett förslag
till ny ordningslag (prop. 1992/93:210,
bet. 1993/94:JuU1, rskr. 1993/94:1).
Lagen - som träder i kraft den 1 april
1994 - innebär bl.a. att om offentlig
plats tagits i anspråk för varor eller
någon annan egendom i strid mot kravet på
tillstånd för att få använda sådan plats,
får egendomen tas i beslag och förverkas,
om det är uppenbart att detta behövs för
att förebygga fortsatta överträdelser och
förverkandet inte är oskäligt. Denna
bestämmelse i ordningslagen har
tillkommit mot bakgrund av de problem som
otillåten gatuhandel vållar i vissa
storstäder. Som exempel på när
förverkande kan vara en uppenbart
nödvändig åtgärd enligt den nya
ordningslagen kan nämnas förhållandena på
Drottninggatan i Stockholm. Under främst
sommartid sker där gatuförsäljning i stor
omfattning utan att gatuförsäljarna först
ansökt om och fått tillstånd att ta
platsen i anspråk. Det är inte ovanligt
att denna försäljning omfattar
varumärkesrättsligt skyddade produkter.
En försäljare som av polisen har
rapporterats för otillåten försäljning
återvänder ofta till platsen redan kort
efter det att han har rapporterats och
återupptar den otillåtna försäljnings-
verksamheten. I den situationen kan det
vara behövligt att tillgripa förverkande
av bl.a. försäljarens varor för att på så
sätt söka förebygga fortsatta
överträdelser av förbudet att ta platsen
i anspråk.
Denna förverkanderegel i ordningslagen
kan alltså komma att innebära att
exempelvis piratkopior av kläder och
klockor - dvs. egendom som också skulle
kunna bli föremål för privaträttsliga
säkerhetsåtgärder enligt regler i den
immaterialrättsliga lagstiftningen -
förverkas. Bestämmelsen om förverkande i
den föreslagna ordningslagen kan alltså
innebära en ytterligare grund för att i
vissa fall få t.ex. varumärkesförfalskad
egendom förstörd.

14 Ikraftträdande m.m.

Lagändringarna bör träda i kraft så snart
som möjligt. Med beaktande av den tid som
kommer att förflyta innan riksdagen kan
fatta beslut i lagstiftningsärendet torde
en lämplig tidpunkt vara den 1 april
1994. När det gäller kretsmönster-
rätten bör dock uppmärksammas att en ny
lag om skydd för kretsmönster i
halvledarprodukter (SFS 1992:1685) har
utfärdats. Den lagen är avsedd att träda
i kraft samtidigt som avtalet om det
europeiska ekonomiska samarbetsområdet
träder i kraft. Då skall lagen
(1986:1425) om skydd för kretsmönster i
halvledarprodukter upphöra att gälla. De
föreslagna ändringarna i 1992 års
kretsmönsterlag bör träda i kraft
samtidigt som den lagen träder i kraft,
om den träder i kraft efter den 1 april
1994. Skulle 1992 års kretsmönsterlag ha
kommit att träda i kraft före den 1 april
1994 bör de nu föreslagna ändringarna i
lagen träda i kraft den 1 april 1994.
Det bör därför ankomma på regeringen att
besluta om ikraftträdande av dessa
ändringar.
De nya straffbestämmelserna skall
självfallet inte tillämpas för brottsliga
intrång eller överträdelser som skett
innan de nya bestämmelserna trätt i
kraft. Av 5 § lagen (1964:163) om
införande av brottsbalken följer att de
nya strängare straffskalorna inte blir
tillämpliga på brott som har begåtts
innan de nya bestämmelserna träder i
kraft.
Av allmänna principer följer att de nya
bestämmelserna om skadestånd vid
ersättning inte blir tillämpliga på
sådana intrång som har begåtts innan de
nya bestämmelserna har trätt i kraft.
Däremot bör den nya sanktionsformen
vitesförbud kunna meddelas med anledning
av sådana intrång som har påbörjats före
ikraftträdandet.
I fråga om de nu berörda situationerna
behövs inte några övergångsbestämmelser
(jfr prop. 1985/86:86 s. 38). En sådan
bör däremot införas när det gäller
möjligheten att med stöd av de nya
reglerna påkalla säkerhetsåtgärder
avseende hjälpmedel vid intrång. En sådan
möjlighet bör inte stå till buds när
intrång har skett innan de nya
bestämmelserna har trätt i kraft. En
övergångsbestämmelse behövs därför om att
de nya reglerna om säkerhetsåtgärder inte
gäller för intrång som har skett före
ikraftträdandet (jfr prop. 1981/82:152 s.
75).

15 Kostnadsaspekter

Förslagen om förändrade
straffbestämmelser med dess höjning av
straffmaximum torde kunna leda till ett
något ökat antal insatser av polis,
åklagare och domstolar på
varumärkesrättens område. På övriga
områden för det industriella rättsskyddet
torde de föreslagna ändringarna endast
marginellt påverka det allmännas
insatser.
De utökade möjligheterna till
vitesförbud kommer sannolikt att leda
till ett ökat antal krav på denna
säkerhetsåtgärd och därmed ett ökat antal
mål om vitesförbud. Å andra sidan skall
beaktas att den bakomliggande tvisten (om
intrång föreligger eller inte) i
praktiken kan komma att avgöras redan
genom förordnandet om vitesförbudet.
Vitesförbudet bör nämligen bli effektivt
i den meningen att käranden många gånger
uppnår ett slut på intrånget redan i och
med förbudsförordnandet. Därmed kan också
verkningarna av intrånget bli begränsade
och en efterföljande begäran om
skadestånd för intrånget och eventuell
begäran om förstörande av egendom kommer
att framställas i färre fall.
Vitesförbudet kan alltså komma att leda
till en minskning av antalet ordinära
tvistemål på immaterialrättens område.
De föreslagna förändringarna om
skadestånd vid intrång i de immateriella
ensamrätterna torde inte leda till ett
ökat antal mål. Förslagen i denna del
innebär ju inte några förändringar av de
grundläggande förutsättningarna för att
få ersättning utan är begränsade till att
förstärka denna sanktionsform när den
kan tillämpas.
Totalt sett torde belastningen på
domstolsväsendet när det gäller
civilrättsliga åtgärder minska något.
Sammantaget bör effekten av de
föreslagna ändringarna bli
kostnadsneutral för det allmänna. De
kostnadshöjningar som vissa av
förändringarna kan medföra vägs upp av
kostnadsminskningar på andra områden. Det
finns alltså inte anledning att räkna med
att förslagen kommer att leda till ökade
utgifter för staten.

16 Specialmotivering

16.1 Förslaget till lag om ändring i
varumärkeslagen(1960:644)

37 §

Gör någon intrång i rätten till ett
varukännetecken enligt 4 - 10 §§
(varumärkesintrång) och sker det
uppsåtligen eller av grov oaktsamhet,
skall han dömas till böter eller fängelse
i högst två år. Den som har överträtt ett
vitesförbud enligt 37 a § får inte dömas
till ansvar för intrång som omfattas av
förbudet.
För försök eller förberedelse till
brott enligt första stycket döms till
ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.
Åklagaren får väcka åtal för brott som
avses i första eller andra stycket endast
om målsäganden anger brottet till åtal
och åtal av särskilda skäl är påkallat
från allmän synpunkt.

Första stycket
I stycket har det införts bestämmelser
som innebär dels att straffbarhet
föreligger även vid grov oaktsamhet, dels
att straffmaximum höjs från fängelse i
sex månader till fängelse i två år. I
fråga om innebörden av och syftet med
dessa ändringar kan hänvisas till den
allmänna motiveringen (avsnitt 8 och 9).
I andra meningen har tagits in ett
tillägg om att den som har överträtt ett
vitesförbud inte får straffas för intrång
som omfattas av förbudet. Bestämmelsen
har tillkommit för att undvika att samma
gärning föranleder dubbla sanktioner.

Andra stycket
I detta stycke, som saknar motsvarighet
i gällande lag, har tagits in
bestämmelser om ansvar för försök och
förberedelse. Enligt de nya
bestämmelserna skall ansvar kunna inträda
för försök respektive förberedelse under
de förutsättningar som anges i 23 kap. 1
§ respektive 2 § brottsbalken.
Av hänvisningen till 23 kap.
brottsbalken följer vidare att be-
stämmelserna i kapitlets 3 § om
frivilligt tillbakaträdande m.m. blir
tillämpliga.
Om ansvar för försök eller förberedelse
kan komma i fråga, skall de särskilda
straffmätningsbestämmelserna för försök i
23 kap. 1 § andra stycket och för
förberedelse i 23 kap. 2 § tredje stycket
beaktas.

Tredje stycket
Bestämmelsen har modifierats språkligt
men överensstämmer i sak med nuvarande
ordning.

37 a §

På yrkande av den som innehar ett
varukännetecken enligt 1 - 3 §§ eller den
som på grund av licens har rätt att ut-
nyttja varukännetecken får domstolen vid
vite förbjuda den som gör varumärkes-
intrång att fortsätta intrånget.
Om käranden visar sannolika skäl för
att intrång förekommer och om det
skäligen kan befaras att svaranden genom
att fortsätta intrånget förringar värdet
av ensamrätten till varukännetecknet, får
domstolen meddela vitesförbud för tiden
intill dess att målet slutligt har
avgjorts eller annat har beslutats. Innan
ett sådant förbud meddelas skall
svaranden ha fått tillfälle att yttra
sig, om inte ett dröjsmål skulle medföra
risk för skada.
Förbud enligt andra stycket får
meddelas endast om käranden ställer
säkerhet hos domstolen för den skada som
kan tillfogas svaranden. Saknar käranden
förmåga att ställa sådan säkerhet, får
domstolen befria honom från detta. I
fråga om slaget av säkerheten gäller 2
kap. 25 § utsökningsbalken. Säkerheten
skall prövas av domstolen, om den inte
har godkänts av svaranden.
När målet avgörs skall domstolen pröva
om förbud som har meddelats enligt andra
stycket fortfarande skall bestå.
I fråga om överklagande av beslut
enligt andra eller tredje stycket samt i
fråga om handläggningen i högre domstol
gäller vad som föreskrivs i rättegångs-
balken om överklagande av beslut enligt
15 kap. rättegångsbalken.
Talan om utdömande av vite förs av den
som har ansökt om förbudet. I samband med
sådan talan får talan föras om nytt
vitesförbud.
I fråga om radio- och trådsändningars
innehåll gäller bestämmelserna i
radiolagen (1966:755).

Paragrafen är ny och innehåller
bestämmelser om meddelande av vitesförbud
vid varumärkesintrång. Skälen för
införandet av denna nya sanktionsform och
huvuddragen av sanktionens utformning har
redovisats i den allmänna motiveringen
(avsnitt 6).
Bestämmelsen är avsedd att kunna
tillämpas såväl när särskild talan om
vitesförbud förs, som när ett yrkande om
vitesförbud framställs i ett mål om
skadestånd för intrång. För att käranden
i ett skadeståndsmål skall vara säker på
att yrkandet om vitesförbud kommer att
prövas måste han framställa yrkandet
innan målet har företagits till huvudför-
handling. Annars löper han risken att
yrkandet avvisas (13 kap. 3 § andra
stycket rättegångsbalken).

Första stycket
Inledningsvis anges vem som har rätt
att framställa ett yrkande om vitesförbud
vid varumärkesintrång. Den rätten har den
som är innehavare av ett varukännetecken
och den som på grund av licens äger rätt
att utnyttja ett varukännetecken.
Vitesförbudet måste vara klart
avgränsat. Den som förbudet riktar sig
mot skall veta vad han inte får göra.
Yrkandet om vitesförbud måste därför vara
klart preciserat och stå i relation till
det påstådda intrånget. I sin begäran om
vitesförbud har käranden att noga ange
vari intrånget består och vilka
förbudsåtgärder han önskar. Det är
naturligtvis inte förenligt med kravet på
precisering att låta yrkandet omfatta
"liknande" eller "motsvarande" åtgärder.
Inom ramen för kärandens yrkande är det
domstolens uppgift att utforma förbudet
så att det uppfyller kravet på entydighet
och konkretisering. Det kan bli fråga om
att exempelvis förbjuda svaranden att
marknadsföra, sälja eller på annat sätt
avhända sig varan under visst
varukännetecken. Ett förbud bör dock inte
gå längre än som är motiverat i det
enskilda fallet. Domstolen är således
oförhindrad att begränsa förbudet i
förhållande till vad som yrkats.
När det gäller vitesbeloppets storlek -
som bestäms av domstolen - är grundregeln
att vitet skall bestämmas till ett så
högt belopp att det kan antas förmå
svaranden att åtlyda det förbud som vitet
avser (jfr 3 § lagen /1985:206/ om
viten). I första hand bör svarandens
ekonomiska förhållanden vara avgörande
för bedömningen, men även kärandens
intresse att förhindra fortsatt intrång
bör beaktas. Någon övre gräns för
beloppet gäller inte. I fall där ett
grovt intrång har gjorts av en motpart
med betydande ekonomiska resurser kan
vitet behöva sättas till ett mycket högt
belopp. Det kan alltså krävas att vitet i
ett sådant fall bestäms till flera
miljoner kronor för att det preventiva
syftet skall kunna uppnås.
Av 4 § viteslagen följer också att vite
kan föreläggas som s.k. löpande vite. Det
innebär att vitet bestäms till ett visst
belopp för varje tidsperiod av viss längd
under vilket förbudet har överträtts.
Vitet kan också bestämmas så att det
skall betalas för varje gång förbudet
överträds.

Andra stycket
I andra stycket ges uttryckliga
föreskrifter om att interimistiskt förbud
kan meddelas.
Förutsättningarna för att meddela ett
sådant förbud har behandlats i den
allmänna motiveringen (avsnitt 6). Om i
det särskilda fallet förutsättningarna
för ett interimistiskt förbud skulle
ändras innan målet avgörs slutligt, kan
domstolen ändra eller häva förbudet.
Ett interimistiskt förbud kan även
meddelas i samband med dom i saken. Det
följer av möjligheten att meddela förbud
att gälla intill dess att målet slutligt
har avgjorts.
För att ett interimistiskt förbud skall
meddelas krävs givetvis att ett yrkande
om det har framställts.

Tredje stycket
Som en ytterligare förutsättning för
att ett interimistiskt beslut skall kunna
ges, gäller att käranden ställer säkerhet
för det skadestånd som han kan bli
skyldig att ge ut om beslutet visar sig
vara obefogat. Skadeståndsskyldigheten
gäller - liksom när förordnande enligt 17
kap. 14 § rättegångsbalken om omedelbar
verkställighet upphävs - oberoende av
vårdslöshet. Den omfattar all skada, även
ren förmögenhetsskada (jfr 3 kap. 22 §
utsökningsbalken, prop. 1980/81:8 s. 337
f.).
Hänvisningen till 2 kap. 25 §
utsökningsbalken innebär att säkerheten
skall bestå av pant eller borgen. Som
borgen får godtas endast proprieborgen
och, om borgensmännen är två eller flera,
endast solidarisk borgen. Efter mönster
från 15 kap. 6 § rättegångsbalken har
domstolen getts befogenhet att i
undantagsfall befria käranden från att
ställa säkerhet om han inte förmår detta.
Bestämmelsen tar sikte framför allt på
sådana fall som när en innehavare av ett
varukännetecken med begränsade ekonomiska
resurser för talan mot den som gjort
intrång för vilken skadan av ett
interimistiskt förbud är ringa i
jämförelse med den skada varumärkes-
rättens innehavare åsamkas av intrånget.

Fjärde stycket
När rätten avgör målet skall den pröva
om det interimistiska förbudet skall
bestå. Om rätten beslutar att förbudet
skall bestå, gäller det oberoende av om
talan fullföljs mot domen.
Av allmänna processuella principer
följer att ett yrkande om interimistiskt
beslut också kan framställas i högre
rätt. En innehavare av ett
varukännetecken eller en licenshavare som
fullföljer talan mot en dom varigenom ett
förbudsyrkande har avslagits och ett
interimistiskt förordnande har upphävts
kan således i samband med överklagandet
framställa yrkande om ett interimistiskt
beslut. Så kan också ske även om något
yrkande om interimistiskt beslut inte har
framställts tidigare.

Femte stycket
När det gäller överklagande av det
interimistiska beslutet hänvisas till
rättegångsbalkens bestämmelser om över-
klagande av beslut som avses i 15 kap.
Det innebär bl.a. att talan mot beslut
som har meddelats under rättegången skall
föras särskilt (49 kap. 4 § första
stycket 6 och 54 kap. 3 §
rättegångsbalken). Vidare medför det en
möjlighet för högre rätt att meddela
inhibition (50 kap. 8 § och 55 kap. 8 §
rättegångsbalken).
Att ett interimistiskt förordnande som
har meddelats i samband med domen
överklagas i samma ordning som gäller för
överklagande av själva domen framgår av
49 kap. 5 § andra stycket och 54 kap. 3
§ rättegångsbalken. Även för dessa fall
finns det möjlighet för överinstansen att
meddela inhibition (50 kap. 8 § och 55
kap 8 § rättegångsbalken).

Sjätte stycket
Talan om utdömande av vitet får föras
av den som har ansökt om vitesförbudet.
Om varumärkesrätten har överlåtits eller
licens upplåtits, får talan föras av den
nye innehavaren respektive licenshavaren.
Detta följer av allmänna processrättsliga
regler (jfr 13 kap. 7 §
rättegångsbalken).
En särskild talan om utdömande av vite
handläggs i tillämpliga delar enligt
reglerna i rättegångsbalken som mål om
åtal för brott för vilket svårare straff
än böter inte är föreskrivet (8 § vites-
lagen).
Andra meningen i stycket innehåller en
kumulationsregel som gör det möjligt att
föra talan om föreläggande av nytt vite i
ett mål om utdömande av vite. Vid
kumulation bör reglerna i 22 kap. 1, 3
och 5 §§ rättegångsbalken anses analogt
tillämpliga. Det innebär bl.a. att rätten
efter vad den anser lämpligt kan förordna
att målen skall handläggas gemensamt
eller var för sig.
Av 1 § tredje stycket viteslagen
jämfört med 25 kap. 7- 9 §§ brottsbalken
följer att utdömt vite tillfaller staten.
I fråga om uppbörd och indrivning samt
förvandling av vite gäller att detta sker
enligt de regler som har föreskrivits för
böter.

Sjunde stycket
I stycket har tagits in en regel om att
i fråga om radio- och trådsändningars
innehåll gäller bestämmelserna i
radiolagen (1966:755). Regeln innebär att
vitesförbud inte får riktas mot
innehållet i sådana sändningar. Denna
fråga har berörts i avsnitt 6 i den
allmänna motiveringen.

38 §

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet
gör varumärkesintrång skall betala skälig
ersättning för utnyttjandet av varukänne-
tecknet samt ersättning för den ytter-
ligare skada som intrånget har medfört.
Vid bestämmande av ersättningens storlek
skall hänsyn tas även till rättig-
hetshavarens intresse av att
varumärkesintrång inte begås och till
övriga omständigheter av annan än rent
ekonomisk betydelse.
Den som utan uppsåt eller oaktsamhet
gör varumärkesintrång skall betala er-
sättning för utnyttjandet av varukänne-
tecknet, om och i den mån det är skäligt.

Paragrafen, som innehåller bestämmelser
om ersättningsskyldighet vid
varumärkesintrång, har behandlats i
avsnitt 7.

Första stycket
I första meningen föreskrivs - i likhet
med vad som redan gäller för övriga
industriella rättigheter - att den som
begår varumärkesintrång skall betala
skälig ersättning för utnyttjandet av
varukännetecknet samt ersättning för den
ytterligare skada som intrånget har
medfört.
Med skälig ersättning för utnyttjandet
avses närmast den licensavgift som borde
ha betalats om licens hade upplåtits.
Föreskriften innebär i denna del en mini-
miregel för ersättningens beräkning.
Ersättning skall betalas även om
kännetecknets innehavare faktiskt inte
har lidit någon förlust till följd av
intrånget. Storleken av den licensavgift
som borde ha betalats får avgöras med
hänsyn till omständigheterna i det
enskilda fallet och efter grunder som
vanligen tillämpas inom den aktuella
branschen vid överenskommelser om l-
icensavgift.
För att innehavaren, när intrånget
begåtts uppsåtligen eller av oaktsamhet,
skall kunna få ersättning utöver
miniminivån måste han visa att
ytterligare skada föreligger. Som exempel
på sådan ytterligare skada för vilken
ersättning kan betalas kan nämnas
förlorade kapitalkostnader för
produktionsmedel som på grund av
intrånget inte har kunnat utnyttjas,
nedgång i rättighetshavarens egen
försäljning och uteblivna beställningar.
Ytterligare en skada för vilken ersätt-
ning skall betalas är den försämring av
varukännetecknets anseende (good-will)
som intrånget kan ha medfört. Om intrång
görs i ett varukännetecken kan man i de
flesta fall utgå från att kännetecknet
har en good-will; annars skulle det
olovliga utnyttjandet av det inte komma i
fråga.
I andra meningen har tagits in en
bestämmelse som ger domstolen möjlighet
att när den bestämmer skadeståndets
storlek ta hänsyn till rättighetshavarens
intresse av att varumärkesintrång inte
begås och övriga omständigheter av annan
än rent ekonomisk betydelse. Avsikten med
införandet av den bestämmelsen är inte
att ändra de grundläggande reglerna om
rätt till skadestånd som skall gälla
enligt första meningen. Det betyder att
utgångspunkten är att innehavaren av
varumärkesrätten alltid skall ha rätt
till full ersättning för utnyttjandet av
varukännetecknet och, i den mån han kan
visa det, den ytterligare skada som
intrånget har medfört.
Tillägget i stycket innebär emellertid
att domstolen när den fastställer
ersättningens storlek skall beakta även
andra än rent ekonomiska omständigheter.
De omständigheter som kan komma i fråga
vid bedömningen hänför sig dels till
parterna, dels till arten och graden av
intrånget.
Bestämmelsen har sin förebild i 58 §
patentlagen. I fråga om bestämmelsens
närmare innebörd kan därför i tillämpliga
delar hänvisas till vad som anförts i
specialmotiveringen till patentlagens
regel (prop. 1985/86:86 s. 43 f.).

Andra stycket
Enligt detta stycke skall den som begår
varumärkesintrång utan uppsåt eller
oaktsamhet - dvs. i god tro - utge
ersättning för utnyttjandet om och i den
mån det bedöms skäligt. Ersättningen
bestäms på samma sätt som enligt
motsvarande bestämmelse i första stycket,
dvs. närmast som skälig licensavgift. I
vissa fall kan det vara rimligt att ingen
ersättning alls betalas och i andra fall
kan det finnas skäl att jämka
ersättningen. Någon rätt till ersättning
för annat än utnyttjandet av
varukännetecknet föreligger inte i ett
godtrosfall.

41 §

På yrkande av den som har lidit
varumärkesintrång får domstolen
efter vad som är skäligt till
förebyggande av fortsatt intrång besluta
att varukännetecken som olovligen
förekommer på varor, förpackningar,
reklamtryck, affärshandlingar eller lik-
nande skall utplånas eller ändras. Kan en
sådan åtgärd inte ske utan att egendomen
på vilken kännetecknet förekommer
förstörs eller ändras på visst sätt får
domstolen besluta om detta. I ett sådant
fall får domstolen också, på yrkande,
besluta att egendomen skall mot lösen
lämnas ut till den som har lidit int-
rånget.
På yrkande av den som lidit intrånget
får domstolen efter vad som är skäligt
till förebyggande av fortsatt intrång
besluta att föremål, vars användande
skulle innebära varumärkesintrång, skall
förstöras eller ändras på visst sätt.
Sådan egendom som avses i första och
andra styckena får tas i beslag om det
skäligen kan antas att ett brott enligt
37 § har begåtts. I fråga om ett sådant
beslag tillämpas reglerna om beslag i
brottmål i allmänhet
Bestämmelserna i första - tredje
styckena tillämpas också i fråga om
försök och förberedelse enligt 37 § andra
stycket

Paragrafen, som innehåller
bestämmelserna om de privaträttsliga
säkerhetsåtgärderna vid
varumärkesintrång, har behandlats i den
allmänna motiveringen avsnitt 13.

Första stycket
Den egendom som kan bli föremål för
säkerhetsåtgärd är dels varukännetecken
som satts fast på varor etc., dels den
egendom som olovligen märkts. I övrigt
har endast redaktionella ändringar gjorts
i bestämmelsen.

Andra stycket
Med föremål vars användande skulle
innebära varumärkesintrång avses
apparater, redskap, klichéer, formar och
liknande hjälpmedel som använts för
framställning av varukännetecknet eller
anbringande av detta på varan. Det krävs
inte att föremålet uteslutande är
användbart för det olovliga förfarandet.
Åtgärd kan alltså ske även om föremålet
möjligen kan användas också för annat
ändamål.

Tredje stycket
Genom hänvisningen till andra stycket
kommer också föremål vars användande
skulle innebära varumärkesintrång att
kunna tas i beslag.
I övrigt har endast redaktionella
ändringar gjorts i bestämmelsen.

Fjärde stycket
Regleringen innebär att bestämmelserna
i paragrafen om utplåning av
varukännetecken m.m. är tillämpliga också
i fall av försök och förberedelse till
brott.

16.2 Förslaget till lag om ändring i
lagen (1960:729) omupphovsrätt till
litterära och konstnärliga verk

53 §

Den som beträffande ett litterärt eller
konstnärligt verk vidtar åtgärder, som
innebär intrång i den till verket enligt
1 och 2 kap. knutna upphovsrätten eller
som strider mot föreskrift enligt 41 §
andra stycket eller mot 50 §, döms, om
det sker uppsåtligen eller av grov
oaktsamhet, till böter eller fängelse i
högst två år.
Den som för sitt enskilda bruk kopierar
ett datorprogram som är utgivet eller
varav exemplar har överlåtits med
upphovsmannens samtycke, skall inte dömas
till ansvar, om förlagan för kopieringen
inte används i näringsverksamhet eller
offentlig verksamhet och han inte
utnyttjar framställda exemplar av
datorprogrammet för annat ändamål än sitt
enskilda bruk.
Vad som sägs i första stycket gäller
också, om någon till Sverige för
spridning till allmänheten för in
exemplar av verk, där exemplaret
framställts utomlands under sådana om-
ständigheter, att en sådan framställning
här skulle ha varit straffbar enligt vad
som sägs i det stycket.
Den som har överträtt ett vitesförbud
enligt 53 a § får inte dömas till ansvar
för intrång som omfattas av förbudet.
För försök eller förberedelse till
brott som avses i första och tredje
styckena döms till ansvar enligt 23 kap.
brottsbalken.

Paragrafen har, förutom redaktionella
ändringar, kompletterats med ett fjärde
stycke.

Fjärde stycket
Bestämmelsen, som föreskriver att den
som har överträtt ett vitesförbud inte
får straffas för intrång som omfattas av
förbudet, har tillkommit för att undvika
att samma gärning föranleder dubbla
sanktioner.

53 a §

På yrkande av upphovsmannen eller hans
rättsinnehavare eller av den som på grund
av upplåtelse har rätt att utnyttja
verket får domstolen vid vite förbjuda
den som vidtar en åtgärd som innebär
intrång eller överträdelse som avses i 53
§ att fortsätta med åtgärden. Om
käranden visar sannolika skäl för att en
åtgärd som innebär intrång eller
överträdelse som avses i 53 § förekommer
och om det skäligen kan befaras att
svaranden genom att fortsätta med
åtgärden förringar värdet av den
ensamrätt som upphovsrätten medför, får
domstolen meddela vitesförbud för tiden
intill dess att målet slutligt har
avgjorts eller annat har beslutats. Innan
ett sådant förbud meddelas skall
svaranden ha fått tillfälle att yttra
sig, om inte ett dröjsmål skulle medföra
risk för skada.
Förbud enligt andra stycket får
meddelas endast om käranden ställer
säkerhet hos domstolen för den skada som
kan tillfogas svaranden. Saknar käranden
förmåga att ställa sådan säkerhet, får
domstolen befria honom från detta. I
fråga om slaget av säkerheten gäller 2
kap. 25 § utsökningsbalken. Säkerheten
skall prövas av domstolen, om den inte
har godkänts av svaranden.
När målet avgörs skall domstolen pröva
om förbud som har meddelats enligt andra
stycket fortfarande skall bestå.
I fråga om överklagande av beslut
enligt andra eller tredje stycket samt i
fråga om handläggningen i högre domstol
gäller vad som föreskrivs i rättegångs-
balken om överklagande av beslut enligt
15 kap. rättegångsbalken.
Talan om utdömande av vite förs av den
som har ansökt om förbudet. I samband med
sådan talan får talan föras om nytt
vitesförbud.
I fråga om radio- och trådsändningars
innehåll gäller bestämmelserna i
radiolagen (1966:755).

Paragrafen är ny och innehåller
bestämmelser om meddelande av
vitesförbud. På samma sätt som i 55 § tar
paragrafen sikte på den som vidtar åtgärd
som innebär intrång eller överträdelse
som sägs i 53 §. Det kan alltså vara
fråga om åtgärd som innebär intrång i den
till verket enligt 1 och 2 kap. knutna
upphovsrätten eller som strider mot
föreskrift enligt 41 § andra stycket
eller mot 50 §. Det kan också vara fråga
om åtgärd som innebär överträdelse av
regeln i 53 § tredje stycket.
Vad som har anförts i
specialmotiveringen till bestämmelsen om
vitesförbud vid varumärkesintrång (37 a
§) gäller i tillämpliga delar också för
intrång i eller överträdelse av upp-
hovsrätten.
I sista stycket har tagits in en regel
om att i fråga om radio- och trådsänd-
ningars innehåll gäller bestämmelserna i
radiolagen (1966:755). Regeln innebär att
vitesförbud inte får riktas mot
innehållet i sådana sändningar. Denna
fråga har berörts i avsnitt 6 i den
allmänna motiveringen.

57 §

Vad som sägs i 53 - 56 §§ skall också
tillämpas på rättighet som skyddas genom
föreskrift i 5 kap.
Till ansvar som föreskrivs i 53 §
första stycket skall ådömas också den som
uppsåtligen eller av grov oaktsamhet till
försäljning bjuder ut eller i övrigt till
allmänheten sprider grammofonskivor,
filmer eller andra anordningar som avses
i 45, 46 eller 48 § och som har fram-
ställts i strid mot någon av dessa
bestämmelser eller framställts utomlands
under sådana omständigheter att en
motsvarande framställning här skulle ha
varit straffbar enligt denna lag. Den som
har överträtt ett vitesförbud enligt 53 a
§ får inte dömas till ansvar för intrång
som omfattas av förbudet.
För försök eller förberedelse till
brott som avses i andra stycket döms till
ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.
Bestämmelserna i 53 a - 56 §§ tillämpas
också när någon till allmänheten sprider
anordningar som avses i andra stycket.
Ersättning enligt 54 § första stycket
skall dock betalas endast om spridningen
har skett uppsåtligen eller av
oaktsamhet.

Första stycket
Hänvisningen till att vad som sägs i 53
- 56 §§ upphovsrättslagen skall ha
motsvarande tillämpning på de närstående
rättigheterna enligt 5 kap. innebär att
också 53 a § blir tillämplig som en
sanktionsform för dessa rättigheter.

Andra stycket
I andra meningen har tagits in ett
tillägg om att den som har överträtt ett
vitesförbud inte får straffas för intrång
som omfattas av förbudet. Bestämmelsen
har tillkommit för att undvika att samma
gärning föranleder dubbla sanktioner.

Fjärde stycket
Bestämmelsen anger att också reglerna i
53 a § skall tillämpas när någon till
allmänheten sprider anordning som avses i
andra stycket.

16.3 Förslaget till lag om ändring i
patentlagen
(1967:837)

57 §

Gör någon intrång i den ensamrätt som
patent medför (patentintrång) och sker
det uppsåtligen eller av grov oaktsamhet,
skall han dömas till böter eller fängelse
i högst två år. Den som har överträtt ett
vitesförbud enligt 57 a § får inte dömas
till ansvar för intrång som omfattas av
förbudet.
För försök eller förberedelse till
brott enligt första stycket döms till
ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.
Åklagaren får väcka åtal för brott som
avses i första eller andra stycket endast
om målsäganden anger brottet till åtal
och åtal av särskilda skäl är påkallat
från allmän synpunkt.

Första stycket
I stycket har tagits in bestämmelser
som innebär dels att straffbarhet
föreligger även vid grov oaktsamhet, dels
att straffmaximum har höjts från sex
månaders fängelse till fängelse i två år.
I fråga om innebörden av och syftet med
dessa ändringar hänvisas till den
allmänna motiveringen (avsnitt 8 och 9).

Andra stycket
I detta stycke, som saknar motsvarighet
i gällande lag, har tagits in be-
stämmelser om straff för försök och
förberedelse. Enligt de nya
bestämmelserna skall ansvar kunna inträda
för försök respektive förberedelse under
de förutsättningar som anges i 23 kap. 1
§ respektive 2 § brottsbalken.
Av hänvisningen till 23 kap.
brottsbalken följer vidare att be-
stämmelserna i kapitlets 3 § om
frivilligt tillbakaträdande m.m. blir
tillämpliga.
Om ansvar för försök eller förberedelse
kan komma i fråga skall de särskilda
straffmätningsbestämmelserna för försök i
23 kap. 1 § andra stycket och för
förberedelse i 23 kap. 2 § tredje stycket
beaktas.

Tredje stycket
Bestämmelsen har modifierats språkligt
men överensstämmer i sak med nuvarande
ordning.

57 a §

På yrkande av patenthavaren eller den
som på grund av licens har rätt att
utnyttja uppfinningen får domstolen vid
vite förbjuda den som gör patentintrång
att fortsätta intrånget.
Om käranden visar sannolika skäl för
att intrång förekommer och om det
skäligen kan befaras att svaranden genom
att fortsätta intrånget förringar värdet
av ensamrätten till patentet, får
domstolen meddela vitesförbud för tiden
intill dess att målet slutligt har
avgjorts eller annat har beslutats. Innan
ett sådant förbud meddelas skall
svaranden ha fått tillfälle att yttra
sig, om inte ett dröjsmål skulle medföra
risk för skada.
Förbud enligt andra stycket får
meddelas endast om käranden ställer
säkerhet hos domstolen för den skada som
kan tillfogas svaranden. Saknar käranden
förmåga att ställa sådan säkerhet, får
domstolen befria honom från detta. I
fråga om slaget av säkerheten gäller 2
kap. 25 § utsökningsbalken. Säkerheten
skall prövas av domstolen, om den inte
har godkänts av svaranden.
När målet avgörs skall domstolen pröva
om förbud som har meddelats enligt andra
stycket fortfarande skall bestå.
I fråga om överklagande av beslut
enligt andra eller tredje stycket samt i
fråga om handläggningen i högre domstol
gäller vad som föreskrivs i rättegångs-
balken om överklagande av beslut enligt
15 kap. rättegångsbalken.
Talan om utdömande av vite förs av den
som har ansökt om förbudet. I samband med
sådan talan får talan föras om nytt
vitesförbud.
I fråga om radio- och trådsändningars
innehåll gäller bestämmelserna i
radiolagen (1960:755).

Paragrafen har huvudsakligen ändrats i
redaktionella hänseenden. I sista stycket
har dock, på motsvarande sätt som i 37 a
§ varumärkeslagen, tagits in en
bestämmelse om att i fråga om radio- och
trådsändningars innehåll gäller
bestämmelserna i radiolagen.

59 §

På yrkande av den som har lidit
patentintrång får domstolen efter vad som
är skäligt till förebyggande av fortsatt
intrång besluta att ett patentskyddat
alster, som har tillverkats utan
patenthavarens lov eller ett föremål,
vars användande skulle innebära patentin-
trång, skall ändras på visst sätt eller
sättas i förvar för återstoden av
patenttiden eller förstöras eller, i
fråga om ett patentskyddat alster, mot
lösen lämnas ut till den som har lidit
intrånget. Vad nu har sagts gäller inte
mot den som i god tro har förvärvat
egendomen eller särskild rätt till den
och själv inte har begått patentintrång.
Egendom som avses i första stycket får
tas i beslag, om det skäligen kan antas
att ett brott enligt 57 § har begåtts. I
fråga om ett sådant beslag tillämpas
reglerna om beslag i brottmål i allmän-
het.
Trots vad som sägs i första stycket får
domstolen, om det finns synnerliga skäl,
på yrkande besluta att en innehavare av
egendom som avses i första stycket skall
få förfoga över egendomen under
återstoden av patenttiden eller del av
den, mot skälig ersättning
och på skäliga villkor i övrigt.
Bestämmelserna i första - tredje
styckena tillämpas också i fråga om
försök och förberedelse enligt 57 § andra
stycket.

Paragrafen innehåller bestämmelserna om
de privaträttsliga säkerhetsåtgärderna
vid patentintrång och har huvudsakligen
ändrats i redaktionella hänseenden.

Fjärde stycket
Regleringen innebär att bestämmelserna
i paragrafen om ändring av egendom m.m.
är tillämpliga också i fall av försök
eller förberedelse till brott.

16.4 Förslaget till lag om ändring i
mönsterskyddslagen(1970:485)

35 §

Gör någon intrång i en mönsterrätt
(mönsterintrång) och sker det uppsåtligen
eller av grov oaktsamhet, skall han dömas
till böter eller fängelse i högst två år.
Den som har överträtt ett vitesförbud
enligt 35 a § får inte dömas till ansvar
för intrång som omfattas av förbudet.
För försök eller förberedelse till
brott enligt första stycket döms till
ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.
Åklagaren får väcka åtal för brott som
avses i första eller andra stycket endast
om målsäganden anger brottet till åtal
och åtal av särskilda skäl är påkallat
från allmän synpunkt.

Första stycket
I stycket har tagits in bestämmelser
som innebär dels att straffbarhet
föreligger även vid grov oaktsamhet, dels
att straffmaximum har höjts från sex
månaders fängelse till fängelse i två år.
I fråga om innebörden av och syftet med
dessa ändringar hänvisas till den
allmänna motiveringen (avsnitt 8 och 9).
I andra meningen har tagits in ett
tillägg om att den som överträtt ett
vitesförbud inte får straffas för intrång
som omfattas av förbudet. Bestämmelsen
har tillkommit för att undvika att samma
gärning föranleder dubbla sanktioner.

Andra stycket
I detta stycke, som saknar motsvarighet
i gällande lag, har tagits in
bestämmelser om ansvar för försök och
förberedelse. Enligt de nya
bestämmelserna skall ansvar kunna inträda
för försök respektive förberedelse under
de förutsättningar som anges i 23 kap. 1
§ respektive 2 § brottsbalken.
Av hänvisningen till 23 kap.
brottsbalken följer vidare att be-
stämmelserna i kapitlets 3 § om
frivilligt tillbakaträdande m.m. blir
tillämpliga.
Om ansvar för försök eller förberedelse
kan komma i fråga skall de särskilda
straffmätningsbestämmelserna för försök i
23 kap. 1 § andra stycket och för
förberedelse i 23 kap. 2 § tredje stycket
beaktas.

Tredje stycket
Bestämmelsen har modifierats språkligt
men överensstämmer i sak med nuvarande
ordning.

35 a §

På yrkande av mönsterhavaren eller den
som på grund av licens har rätt att
utnyttja mönstret får domstolen vid vite
förbjuda den som gör mönsterintrång att
fortsätta intrånget.
Om käranden visar sannolika skäl för
att intrång förekommer och om det
skäligen kan befaras att svaranden genom
att fortsätta intrånget förringar värdet
av ensamrätten till mönstret, får
domstolen meddela vitesförbud för tiden
intill dess att målet slutligt har
avgjorts eller annat har beslutats. Innan
ett sådant förbud meddelas skall
svaranden ha fått tillfälle att yttra
sig, om inte ett dröjsmål skulle medföra
risk för skada.
Förbud enligt andra stycket får
meddelas endast om käranden ställer
säkerhet hos domstolen för den skada som
kan tillfogas svaranden. Saknar käranden
förmåga att ställa sådan säkerhet, får
domstolen befria honom från detta. I
fråga om slaget av säkerheten gäller 2
kap. 25 § utsökningsbalken. Säkerheten
skall prövas av domstolen, om den inte
har godkänts av svaranden.
När målet avgörs skall domstolen pröva
om förbud som har meddelats enligt andra
stycket fortfarande skall bestå.
I fråga om överklagande av beslut
enligt andra eller tredje stycket samt i
fråga om handläggningen i högre domstol
gäller vad som föreskrivs i rättegångs-
balken om överklagande av beslut enligt
15 kap. rättegångsbalken.
Talan om utdömande av vite förs av den
som har ansökt om förbudet. I samband med
sådan talan får talan föras om nytt
vitesförbud.
I fråga om radio- och trådsändningars
innehåll gäller bestämmelserna i
radiolagen (1966:755).

Paragrafen är ny och innehåller
bestämmelser om meddelande av vitesförbud
vid mönsterintrång. Vad som anförts i
specialmotiveringen till bestämmelsen om
vitesförbud vid varumärkesintrång (37 a
§) gäller i tillämpliga delar också för
mönsterintrång.
Den som äger rätt att framställa ett
yrkande om vitesförbud vid mönsterintrång
är den som har en på registrering grundad
mönsterrätt (mönsterhavaren) eller den
som på grund av licens har rätt att
utnyttja mönstret. Med licens avses även
tvångslicens.

36 §

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet
gör mönsterintrång skall betala skälig
ersättning för utnyttjandet av mönstret
samt ersättning för den ytterligare skada
som intrånget har medfört. Vid bestämman-
de av ersättningens storlek skall hänsyn
tas även till mönsterhavarens intresse av
att mönsterintrång inte begås och till
övriga omständigheter av annan än rent
ekonomisk betydelse.
Den som gör mönsterintrång utan uppsåt
eller oaktsamhet skall betala ersättning
för utnyttjande av mönstret, om och i den
mån det är skäligt.
Rätten till ersättning för möns-
terintrång preskriberas, om talan inte
väcks inom fem år från det skadan uppkom.

I första stycket andra meningen har, på
motsvarande sätt som gäller för varumär-
kesrätten (38 § varumärkeslagen), tagits
in en bestämmelse varigenom domstolen ges
möjlighet att när den bestämmer
skadeståndets storlek ta hänsyn till
mönsterhavarens intresse av att intrång
inte begås och övriga omständigheter av
annan än rent ekonomisk betydelse.
I övrigt har endast redaktionella
justeringar gjorts i paragrafen.

37 §

På yrkande av den som har lidit
mönsterintrång får domstolen efter vad
som är skäligt till förebyggande av
fortsatt intrång besluta, att en vara som
tillverkats eller förts in till Sverige i
strid mot annans mönsterrätt eller ett
föremål vars användande skulle innebära
mönsterintrång, skall ändras på visst
sätt eller sättas i förvar för återstoden
av skyddstiden eller förstöras eller, i
fråga om olovligen tillverkad eller till
Sverige införd vara, mot lösen lämnas ut
till den som har lidit intrånget. Detta
gäller inte mot den som i god tro har
förvärvat egendomen eller särskild rätt
till den och själv inte har gjort
mönsterintrång.
Egendom som avses i första stycket får
tas i beslag, om det skäligen kan antas
att ett brott enligt 35 § har begåtts. I
fråga om ett sådant beslag tillämpas
reglerna om beslag i brottmål i allmän-
het.
Trots vad som sägs i första stycket får
domstolen, om det finns synnerliga skäl,
på yrkande besluta att en innehavare av
egendom som avses i första stycket skall
få förfoga över egendomen under
återstoden av skyddstiden eller del av
den, mot skälig ersättning och på skäliga
villkor i övrigt.
Bestämmelserna i första - tredje
styckena tillämpas också i fråga om
försök och förberedelse enligt 35 § andra
stycket.

Paragrafen innehåller bestämmelserna om
de privaträttsliga säkerhetsåtgärderna
vid mönsterintrång och har huvudsakligen
ändrats i redaktionella hänseenden.

Fjärde stycket
Regleringen innebär att bestämmelserna
i paragrafen om ändring av vara m.m. är
tillämpliga också i fall av försök eller
förberedelse till brott.

16.5 Förslaget till lag om ändring i
växtförädlarrättslagen(1971:392)

36 §

Gör någon intrång i en växtförädla-
rrätt och sker det uppsåtligen eller av
grov oaktsamhet, skall han dömas till
böter eller fängelse i högst två år. Den
som har överträtt ett vitesförbud enligt
36 a § får inte dömas till ansvar för
intrång som omfattas av förbudet.
För försök eller förberedelse till
brott enligt första stycket döms till
ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.
Åklagaren får väcka åtal för brott
enligt första eller andra stycket endast
om målsäganden anger brottet till åtal
och åtal av särskilda skäl är påkallat
från allmän synpunkt.

Första stycket
I stycket har tagits in bestämmelser
som innebär dels att straffbarhet
föreligger även vid grov oaktsamhet, dels
att straffmaximum har höjts från sex
månaders fängelse till fängelse i två år.
I fråga om innebörden av och syftet med
dessa ändringar hänvisas till den
allmänna motiveringen (avsnitt 8 och 9).
I andra meningen har tagits in ett
tillägg om att den som överträtt ett
vitesförbud inte får straffas för intrång
som omfattas av förbudet. Bestämmelsen
har tillkommit för att undvika att samma
gärning föranleder dubbla sanktioner.

Andra stycket
I detta stycke, som saknar motsvarighet
i gällande lag, har tagits in
bestämmelser om ansvar för försök och
förberedelse. Enligt de nya
bestämmelserna skall ansvar kunna inträda
för försök respektive förberedelse under
de förutsättningar som anges i 23 kap. 1
§ respektive 2 § brottsbalken.
Av hänvisningen till 23 kap.
brottsbalken följer vidare att be-
stämmelserna i kapitlets 3 § om
frivilligt tillbakaträdande m.m. blir
tillämpliga.
Om ansvar för försök eller förberedelse
kan komma i fråga skall de särskilda
straffmätningsbestämmelserna för försök i
23 kap. 1 § andra stycket och för
förberedelse i 23 kap. 2 § tredje stycket
beaktas.

Tredje stycket
Bestämmelsen har modifierats språkligt
men överensstämmer i sak med nuvarande
ordning.

36 a §

På yrkande av sortinnehavaren eller den
som på grund av licens har rätt att
utnyttja växtsorten får domstolen vid
vite förbjuda den som gör intrång i
växtförädlarrätten att fortsätta
intrånget.
Om käranden visar sannolika skäl för
att intrång förekommer och om det
skäligen kan befaras att svaranden genom
att fortsätta intrånget förringar värdet
av ensamrätten till växtsorten, får
domstolen meddela vitesförbud för tiden
intill dess att målet slutligt har
avgjorts eller annat har beslutats. Innan
ett sådant förbud meddelas skall
svaranden ha fått tillfälle att yttra
sig, om inte ett dröjsmål skulle medföra
risk för skada.
Förbud enligt andra stycket får
meddelas endast om käranden ställer
säkerhet hos domstolen för den skada som
kan tillfogas svaranden. Saknar käranden
förmåga att ställa sådan säkerhet, får
domstolen befria honom från detta. I
fråga om slaget av säkerheten gäller 2
kap. 25 § utsökningsbalken. Säkerheten
skall prövas av domstolen, om den inte
har godkänts av svaranden.
När målet avgörs skall domstolen pröva
om förbud som har meddelats enligt andra
stycket fortfarande skall bestå.
I fråga om överklagande av beslut
enligt andra eller tredje stycket samt i
fråga om handläggningen i högre domstol
gäller vad som föreskrivs i rättegångs-
balken om överklagande av beslut enligt
15 kap. rättegångsbalken.
Talan om utdömande av vite förs av den
som har ansökt om förbudet. I samband med
sådan talan får talan föras om nytt
vitesförbud.
I fråga om radio- och trådsändningars
innehåll gäller bestämmelserna i
radiolagen (1966:755).

Paragrafen är ny och innehåller
bestämmelser om meddelande av vitesförbud
vid intrång i en växtförädlarrätt. Vad
som anförts i specialmotiveringen till
bestämmelsen om vitesförbud vid varu-
märkesintrång (37 a §) gäller i
tillämpliga delar också för intrång i en
växtförädlarrätt.
Den som äger rätt att framställa ett
yrkande om vitesförbud vid intrång i en
växtförädlarrätt är den som har en på
registrering grundad växtförädlarrätt
(sortinnehavaren) eller den som på grund
av licens har rätt att utnyttja
växtförädlarrätten. Med licens avses även
tvångslicens.

37 §

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet
gör intrång i en växtförädlarrätt skall
betala skälig ersättning för utnyttjandet
av växtsorten samt ersättning för den
ytterligare skada som intrånget har
medfört. Vid bestämmande av ersättningens
storlek skall hänsyn tas även till
sortinnehavarens intresse av att intrång
inte begås och till övriga omständigheter
av annan än rent ekonomisk betydelse.
Den som gör intrång i en växt-
förädlarrätt utan uppsåt eller oaktsam-
het, skall betala ersättning för
utnyttjande av sorten, om och i den mån
det är skäligt.
Rätten till ersättning för intrång i en
växtförädlarrätt preskriberas, om talan
inte väcks inom fem år från det skadan
uppkom.

I första stycket andra meningen har, på
motsvarande sätt som gäller för varumär-
kesrätten (38 § varumärkeslagen), tagits
in en bestämmelse varigenom domstolen ges
möjlighet att när den bestämmer
skadeståndets storlek ta hänsyn till
sortinnehavarens intresse av att intrång
inte begås och övriga omständigheter av
annan än rent ekonomisk betydelse.
I övrigt har endast redaktionella
ändringar gjorts i paragrafen.

38 §

På yrkande av den som har lidit intrång
i en växtförädlarrätt kan domstolen efter
vad som är skäligt till förebyggande av
fortsatt intrång besluta att växtmaterial
med avseende på vilket intrång föreligger
skall lämnas ut mot lösen till den som
har lidit intrånget eller förstöras samt
att ett föremål vars användande skulle
innebära intrång skall på visst sätt
ändras eller förstöras. Vad som nu har
sagts gäller inte mot den som i god tro
har förvärvat materialet eller särskild
rätt till detta och inte själv gjort
intrång i växtförädlarrätten.
Egendom som avses i första stycket får
tas i beslag, om det skäligen kan antas
att ett brott enligt 36 § har begåtts. I
fråga om ett sådant beslag tillämpas
reglerna om beslag i brottmål i allmän-
het.
Trots vad som sägs i första stycket kan
domstolen på yrkande besluta att
innehavare av material som avses där
skall äga förfoga över materialet mot
skälig ersättning och på skäliga villkor
i övrigt.
Bestämmelserna i första - tredje
styckena tillämpas också i fråga om
försök eller förberedelse enligt 36 §
andra stycket.

Paragrafen, som innehåller
bestämmelserna om de privaträttsliga
säkerhetsåtgärderna vid intrång i en
växtförädlarrätt har behandlats i avsnitt
13.

Första stycket
Den egendom som kan bli föremål för
säkerhetsåtgärd är dels det växtmaterial
vars utnyttjande skulle innebära intrång,
dels också, vilket är en nyhet,
apparater, redskap och liknande föremål
som kan ha använts för att framställa
växtmaterialet. Det krävs inte att
föremålet uteslutande är användbart för
det olovliga förfarandet. Åtgärd kan
alltså ske även om föremålet möjligen kan
användas också för annat ändamål. I
övrigt har endast redaktionella ändringar
gjorts i bestämmelsen.

Andra stycket
Begreppet egendom i stycket syftar
såväl på det olovligen framställda
växtmaterialet som på eventuella föremål
som använts för att åstadkomma
materialet.
Bestämmelsen har i övrigt ändrats
endast i redaktionella avseenden.

Fjärde stycket
Regleringen innebär att bestämmelserna
i paragrafen om förstöring m.m. är
tillämpliga också i fall av försök eller
förberedelse till brott.

16.6 Förslaget till lag om ändring i
firmalagen
(1974:156)

15 §

Om ett näringskännetecken eller dess
användning strider mot goda seder eller
allmän ordning eller är vilseledande, får
domstolen vid vite förbjuda innehavaren
att använda kännetecknet.
Ett sådant förbud får även meddelas, om
någon gör intrång i någon annans rätt
till näringskännetecken (firmaintrång).
Talan om förbud får föras av var och en
som lider skada av kännetecknet eller
dess användning. Talan om förbud enligt
första stycket får föras även av den
myndighet som regeringen bestämmer och av
sammanslutning av berörda näringsidkare.
Om käranden visar sannolika skäl för
att firmaintrång förekommer och om det
skäligen kan befaras att svaranden genom
att fortsätta intrånget förringar värdet
av ensamrätten till näringskännetecknet,
får domstolen meddela vitesförbud för
tiden intill dess att målet slutligt har
avgjorts eller annat har beslutats. Innan
ett sådant förbud meddelas skall svaran-
den ha fått tillfälle att yttra sig, om
inte ett dröjsmål skulle medföra risk för
skada.
Förbud enligt fjärde stycket får
meddelas endast om käranden ställer
säkerhet hos domstolen för den skada som
kan tillfogas svaranden. Saknar käranden
förmåga att ställa sådan säkerhet, får
domstolen befria honom från detta. I
fråga om slaget av säkerheten gäller 2
kap. 25 § utsökningsbalken. Säkerheten
skall prövas av domstolen, om den inte
har godkänts av svaranden.
När målet avgörs skall domstolen pröva
om förbud som har meddelats enligt fjärde
stycket fortfarande skall bestå.
I fråga om överklagande av beslut
enligt fjärde eller femte stycket samt i
fråga om handläggningen i högre domstol
gäller vad som föreskrivs i rätte-
gångsbalken om överklagande av beslut
enligt 15 kap. rättegångsbalken.
Talan om utdömande av vite förs av den
som har ansökt om förbudet eller, om
detta meddelats enligt första stycket, av
den myndighet som regeringen bestämmer. I
samband med sådan talan får talan föras
om nytt vitesförbud.
I fråga om radio- och trådsändningars
innehåll gäller bestämmelserna i
radiolagen (1966:755).

Paragrafen, som handlar om vitesförbud,
har kompletterats med nya bestämmelser i
fjärde - nionde styckena om att vitesför-
bud kan meddelas interimistiskt vid
firmaintrång. Vad som har anförts i
specialmotiveringen till bestämmelsen om
vitesförbud vid varumärkesintrång (37 a
§) gäller i tillämpliga delar också för
intrång i firmarätten.

18 §

Gör någon firmaintrång och sker det
uppsåtligen eller av grov oaktsamhet,
skall han dömas till böter eller fängelse
i högst två år.
För försök eller förberedelse till
brott enligt första stycket döms till
ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.
Avser intrånget en firma som är skyddad
enbart på grund av registrering, skall
inte dömas till ansvar för det intrång
som gjorts före registreringsdagen.
Den som har överträtt ett vitesförbud
enligt 15 § andra stycket får inte dömas
till ansvar för intrång som omfattas av
förbudet.
Åklagaren får väcka åtal för brott som
avses i första eller andra stycket endast
om målsäganden anger brottet till åtal
och åtal av särskilda skäl är påkallat
från allmän synpunkt.

Första stycket
I stycket har tagits in en bestämmelse
som innebär dels att straffbarhet
föreligger även vid grov oaktsamhet, dels
att straffmaximum har höjts från sex
månaders fängelse till fängelse i två år.
I fråga om innebörden av och syftet med
dessa ändringar kan hänvisas till den
allmänna motiveringen (avsnitt 8 och 9).

Andra stycket
I detta stycke, som saknar motsvarighet
i gällande lag, har tagits in be-
stämmelser om ansvar för försök och
förberedelse. Enligt de nya
bestämmelserna skall ansvar kunna inträda
för försök respektive förberedelse under
de förutsättningar som anges i 23 kap. 1
§ respektive 2 § brottsbalken.
Av hänvisningen till 23 kap.
brottsbalken följer vidare att be-
stämmelserna i kapitlets 3 § om
frivilligt tillbakaträdande m.m. blir
tillämpliga.
Om ansvar för försök eller förberedelse
kan komma i fråga skall de särskilda
straffmätningsbestämmelserna för försök i
23 kap. 1 § andra stycket och för
förberedelse i 23 kap. 2 § tredje stycket
beaktas.

Tredje och fjärde styckena
Dessa stycken har ändrats endast i
redaktionella avseenden.

Femte stycket
Bestämmelsen har modifierats språkligt
men överensstämmer i sak med nuvarande
ordning.

19 §
Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet
gör firmaintrång skall betala skälig
ersättning för utnyttjandet av nä-
ringskännetecknet samt ersättning för den
ytterligare skada som intrånget har
medfört. Vid bestämmande av ersättningens
storlek skall hänsyn tas även till
rättighetshavarens intresse av att
firmaintrång inte begås och till övriga
omständigheter av annan än rent ekonomisk
betydelse.
Den som gör firmaintrång utan uppsåt
eller oaktsamhet, skall betala ersättning
för utnyttjandet av näringskännetecknet,
om och i den mån det är skäligt.
Avser intrånget en firma som är
skyddad enbart på grund av registrering,
skall ersättning för det intrång som
skett före registreringsdagen betalas
endast om intrånget gjorts uppsåtligen.
Rätten till ersättning för skada
preskriberas, om talan inte väcks inom
fem år från det att skadan uppkom. Rätten
till ersättning med anledning av intrång
i firma som är skyddad enbart på grund av
registrering preskriberas dock inte i
något fall tidigare än ett år från
registreringsdagen.

Paragrafen, som innehåller
bestämmelserna om ersättningsskyldighet
vid firmaintrång har behandlats i avsnitt
7.

Första stycket
I första meningen föreskrivs - i likhet
med vad som redan gäller för övriga
industriella rättigheter - att den som
begår firmaintrång skall betala skälig
ersättning för utnyttjandet av
näringskännetecknet samt ersättning för
den ytterligare skada som intrånget har
medfört.
I andra meningen har, på motsvarande
sätt som gäller för varumärkesrätten (38
§) tagits in en bestämmelse varigenom
domstolen ges möjlighet att när den
bestämmer skadeståndets storlek ta hänsyn
till rättighetshavarens intresse av att
firmaintrång inte begås och övriga
omständigheter av annat än rent ekonomisk
betydelse.
Angående den närmare innebörden av
dessa bestämmelser kan i tillämpliga
delar hänvisas till vad som anförts i
specialmotiveringen till 38 §
varumärkeslagen.

Andra stycket
Enligt detta stycke skall den som begår
firmaintrång utan uppsåt eller oaktsamhet
- dvs. i god tro - betala ersättning för
utnyttjandet om och i den mån det bedöms
skäligt. I vissa fall kan det vara
rimligt att ingen ersättning alls lämnas
och i andra fall kan det finnas skäl att
jämka ersättningen. Någon rätt till
ersättning för annat än utnyttjande av
näringskännetecknet föreligger inte i ett
godtrosfall.

Tredje och fjärde styckena
Bestämmelserna har ändrats endast i
redaktionella avseenden.

20 §
Vid överträdelse av ett vitesförbud som
meddelats enligt 15 första stycket kan
domstol efter vad som är skäligt besluta
att näringskännetecken, som i strid mot
förbudet förekommer på skyltar, varor,
förpackningar, reklamtryck,
affärshandlingar eller liknande skall
utplånas eller ändras så att det inte
längre strider mot goda seder eller
allmän ordning eller är vilseledande. Kan
en sådan åtgärd inte ske utan att
egendomen på vilket kännetecknet
förekommer förstörs eller ändras på visst
sätt, får domstolen besluta om detta.
Vid överträdelse av ett vitesförbud som
meddelats enligt 15 § andra stycket eller
annars vid firmaintrång kan domstol på
yrkande av den som har lidit intrånget
efter vad som är skäligt till före-
byggande av fortsatt intrång besluta om
åtgärd som anges i första stycket eller
besluta att egendomen skall lämnas ut mot
lösen till den som har lidit intrånget,
samt att ett föremål vars användande
skulle innebära firmaintrång, skall för-
störas eller ändras på visst sätt.
Om ett vitesförbud överträtts eller om
det skäligen kan antas att ett brott
enligt 18 § har begåtts, får egendom som
avses i första eller andra stycket tas i
beslag. I fråga om ett sådant beslag
tillämpas reglerna om beslag i brottmål i
allmänhet.
Bestämmelserna i andra och tredje
styckena tillämpas också i fråga om
försök eller förberedelse till brott.

Paragrafen, som innehåller
bestämmelserna om de privaträttsliga
säkerhetsåtgärderna vid firmaintrång har
behandlats i avsnitt 13.

Första stycket
I detta stycke har gjorts enbart
redaktionella ändringar.

Andra stycket
Den egendom som kan bli föremål för
säkerhetsåtgärd är dels
näringskännetecken som satts på en skylt
etc, dels den egendom som olovligen
märkts, dels också, vilket är en nyhet,
apparater, redskap, klichéer, formar och
liknande föremål som använts för frams-
tällning av näringskännetecknet eller
anbringande av detta på varan. Det krävs
inte att föremålet uteslutande är
användbart för det olovliga förfarandet.
Säkerhetsåtgärd kan alltså ske även om
föremålet möjligen kan användas också för
annat ändamål.

Tredje stycket
Begreppet egendom i stycket syftar
såväl på den olovligen märkta egendomen
som på föremål vars användande skulle
innebära firmaintrång.

Fjärde stycket
Regleringen innebär att bestämmelserna
i paragrafen är tillämpliga också i fall
av försök eller förberedelse till brott.

16.7 Förslaget till lag om ändring i
lagen (1986:1425)om skydd för
kretsmönster i halvledarprodukter

6 §

Den som uppsåtligen eller av grov
oaktsamhet vidtar en åtgärd som innebär
intrång i rätten enligt 1 § döms till
böter eller fängelse i högst två år. Till
samma straff döms den som uppsåtligen
eller av grov oaktsamhet för spridning
till allmänheten till Sverige för in
exemplar av kretsmönster som har
framställts utomlands under sådana
omständigheter att motsvarande
framställning här skulle ha varit
straffbar. Den som har överträtt ett
vitesförbud enligt 6 a § får inte dömas
till ansvar för intrång som omfattas av
förbudet.
För försök eller förberedelse till
brott enligt första stycket döms till
ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.
Åklagare får väcka åtal för brott
enligt första eller andra stycket endast
om målsäganden anger brottet till åtal
eller åtal är påkallat från allmän
synpunkt.

Tredje meningen i första stycket är ny
och har tillkommit för att undvika att
samma gärning föranleder dubbla sanktio-
ner.

6 a §

På yrkande av innehavaren av
kretsmönstret eller den som på grund av
licens har rätt att utnyttja
kretsmönstret får domstolen vid vite
förbjuda den som vidtar en åtgärd som
innebär intrång eller överträdelse enligt
6 § att fortsätta med åtgärden.
Om käranden visar sannolika skäl för
att en åtgärd som innebär intrång eller
överträdelse enligt 6 § förekommer och om
det skäligen kan befaras att svaranden
genom att fortsätta med åtgärden för-
ringar värdet av ensamrätten till
kretsmönstret, får domstolen meddela
vitesförbud för tiden intill dess att
målet slutligt har avgjorts eller annat
har beslutats. Innan ett sådant förbud
meddelas skall svaranden ha fått
tillfälle att yttra sig, om inte ett
dröjsmål skulle medföra risk för skada.
Förbud enligt andra stycket får
meddelas endast om käranden ställer
säkerhet hos domstolen för den skada som
kan tillfogas svaranden. Saknar käranden
förmåga att ställa sådan säkerhet, får
domstolen befria honom från detta. I
fråga om slaget av säkerheten gäller 2
kap. 25 § utsökningsbalken. Säkerheten
skall prövas av domstolen, om den inte
har godkänts av svaranden.
När målet avgörs skall domstolen pröva
om förbud som har meddelats enligt andra
stycket fortfarande skall bestå.
I fråga om överklagande av beslut
enligt andra eller tredje stycket samt i
fråga om handläggningen i högre domstol
gäller vad som föreskrivs i rätte-
gångsbalken om överklagande av beslut
enligt 15 kap. rättegångsbalken.
Talan om utdömande av vite förs av den
som har ansökt om förbudet. I samband med
sådan talan får talan föras om nytt
vitesförbud.
I fråga om radio- och trådsändningars
innehåll gäller bestämmelserna i
radiolagen (1966:755).

Paragrafen är ny och innehåller
bestämmelser om meddelande av vitesförbud
vid intrång i kretsmönsterrätten. Vad som
anförts i specialmotiveringen till
bestämmelsen om vitesförbud vid varu-
märkesintrång (37 a §) gäller i
tillämpliga delar också för intrång i
kretsmönsterrätten.

16.8 Förslaget till lag om ändring i
lagen (1992:1685)om skydd för
kretsmönster i halvledarprodukter

9 §

Den som uppsåtligen eller av grov
oaktsamhet vidtar en åtgärd som innebär
intrång i rätten enligt 2 § döms till
böter eller fängelse i högst två år. Den
som har överträtt ett vitesförbud enligt
9 a § får inte dömas till ansvar för
intrång som omfattas av förbudet.
För försök eller förberedelse till
brott enligt första stycket döms till
ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.
Åklagare får väcka åtal för brott
enligt första eller andra stycket endast
om målsäganden anger brottet till åtal
eller åtal är påkallat från allmän
synpunkt.

Andra meningen i första stycket är ny och
har tillkommit för att undvika att samma
gärning föranleder dubbla sanktioner

9 a §

På yrkande av innehavaren av
kretsmönstret eller den som på grund av
licens har rätt att utnyttja
kretsmönstret får domstolen vid vite
förbjuda den som vidtar en åtgärd som
innebär intrång eller överträdelse enligt
9 § att fortsätta med åtgärden.
Om käranden visar sannolika skäl för
att en åtgärd som innebär intrång eller
överträdelse enligt 9 § förekommer och om
det skäligen kan befaras att svaranden
genom att fortsätta med åtgärden för-
ringar värdet av ensamrätten till
kretsmönstret, får domstolen meddela
vitesförbud för tiden intill dess att
målet slutligt har avgjorts eller annat
har beslutats. Innan ett sådant förbud
meddelas skall svaranden ha fått
tillfälle att yttra sig, om inte ett
dröjsmål skulle medföra risk för skada.
Förbud enligt andra stycket får
meddelas endast om käranden ställer
säkerhet hos domstolen för den skada som
kan tillfogas svaranden. Saknar käranden
förmåga att ställa sådan säkerhet, får
domstolen befria honom från detta. I
fråga om slaget av säkerheten gäller 2
kap. 25 § utsökningsbalken. Säkerheten
skall prövas av domstolen, om den inte
har godkänts av svaranden.
När målet avgörs skall domstolen pröva
om förbud som har meddelats enligt andra
stycket fortfarande skall bestå.
I fråga om överklagande av beslut
enligt andra eller tredje stycket samt i
fråga om handläggningen i högre domstol
gäller vad som föreskrivs i rätte-
gångsbalken om överklagande av beslut
enligt 15 kap. rättegångsbalken.
Talan om utdömande av vite förs av den
som har ansökt om förbudet. I samband med
sådan talan får talan föras om nytt
vitesförbud.
I fråga om radio- och trådsändningars
innehåll gäller bestämmelserna i
radiolagen (1966:755).

Paragrafen är ny och innehåller
bestämmelser om meddelande av vitesförbud
vid intrång i kretsmönsterrätten. Vad som
anförts i specialmotiveringen till
bestämmelsen om vitesförbud vid varu-
märkesintrång (37 a §) gäller i
tillämpliga delar också för intrång i
kretsmönsterrätten.

Bilaga 1
Sammanfattning av departementspromemorian
(Ds 1993:24) Skärpta åtgärder mot
immaterialrättsliga intrång

I promemorian läggs fram förslag om
skärpta åtgärder mot intrång i de
immateriella ensamrätterna. Förslagen har
till syfte att ge ett förbättrat skydd
inom hela det immaterialrättsliga
området, det vill säga för så väl
rättigheter inom det upphovsrättsliga
området som för rättigheter inom det
industriella rättsskyddets område.
När intrång sker i en immateriell
ensamrätt är det för rättighetshavaren
ett primärt intresse att snabbt få slut
på intrånget. I promemorian föreslås
därför att domstolarna skall få möjlighet
att förbjuda fortsatt intrång vid äventyr
av vite (vitesförbud) inom hela det
immaterialrättsliga området. Ett sådant
förbud skall kunna meddelas
interimistiskt.
Beträffande skadeståndsbestämmelserna
på det industriella rättsskyddets område
föreslås åtgärder som stärker
rättighetshavarnas ställning vid intrång.
Genomgående föreslås att ersättning skall
utgå för utnyttjandet av ensamrätten samt
att ersättning skall utges för den
ytterligare skada som intrånget kan ha
medfört. Skadeståndets storlek skall
kunna bestämmas även med hänsyn till
omständigheter av annan än rent ekonomisk
betydelse. Nuvarande möjlighet till
jämkning vid intrång som grundas på ringa
oaktsamhet skall inte finnas kvar.
I promemorian föreslås vissa förändrade
straffbestämmelser m.m. Straffmaximum för
intrång i rättigheter enligt det
industriella rättsskyddet höjs från
fängelse i sex månader till fängelse i
två år. Vidare föreslås regler om straff
för försök och förberedelse till intrång
i en sådan rättighet. Härutöver föreslås
att möjligheterna till allmänt åtal vid
intrång i de industriella ensamrätterna
utökas.
Slutligen föreslås vissa förändringar i
reglerna om säkerhetsåtgärder för
olagliga varor.
De nya reglerna föreslås träda i kraft
den 1 januari 1994.

Bilaga 2

Departementspromemorians lagförslag

1 Förslag till
Lag om ändring i varumärkeslagen
(1960:644)

Härigenom föreskrivs i fråga om
varumärkeslagen (1960:644)
dels att 37, 38 och 41 §§ skall ha
följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en
ny paragraf, 37 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

37 §
Gör någon intrång Den som
i rätt till varu- uppsåtligen eller
kännetecken enligt av grov oaktsamhet
4 - 10 §§ gör intrång i
(varumärkesintrång), rätten till ett
och sker det varukännetecken
uppsåtligen, enligt 4 - 10 §§
straffes med böter (varumärkes-
eller fängelse i intrång), döms till
högst sex månader. böter eller
fängelse i högst
två år. Den som har
överträtt ett
vitesförbud enligt
37 a § får inte
dömas till ansvar
för intrång som
omfattas av
förbudet.
För försök eller
förberedelse till
brott enligt första
stycket döms till
ansvar enligt 23
kap. brottsbalken.
Brottet må åtalas Åklagaren får
av allmän åklagare väcka åtal för
endast om brott som avses i
målsägande angiver första eller andra
det till åtal och stycket endast om
åtal av särskilda målsägande anger
skäl finnes brottet till åtal
påkallat ur allmän och åtal är
synpunkt. påkallat från
allmän synpunkt.

37 a §
På yrkande av den
Nuvarande lydelse som innehar rätten
till ett varukänne-
tecken enligt 1 - 3
§§ eller den som på
grund av licens har
rätt att utnyttja
varukännetecken får

Föreslagen lydelse
rätten vid vite
förbjuda den som
gör
varumärkesintrång
att fortsätta
intrånget.
Om käranden visar
sannolika skäl för
att intrång
föreligger och det
skäligen kan
befaras att
svaranden genom att
fortsätta intrånget
förringar värdet av
den ensamrätt som
varukännetecknet
medför, får rätten
meddela vitesförbud
för tiden intill
dess att målet
slutligt har
avgjorts eller
annat har
beslutats. Innan
ett sådant förbud
meddelas skall
svaranden ha fått
tillfälle att yttra
sig, om det inte är
fara i dröjsmål.
Förbud enligt
andra stycket får
meddelas endast om
käranden ställer
säkerhet hos rätten
Nuvarande lydelse för skada som kan
tillfogas
svaranden. Saknar
käranden förmåga
att ställa sådan
säkerhet, får
rätten befria honom
från detta. I fråga
om beskaffenheten
av säkerheten
gäller 2 kap. 25 §
utsökningsbalken.
Säkerheten skall
prövas av rätten,
om den inte har
godkänts av svaran-
den.
När målet avgörs
skall rätten pröva
om förbud som har
meddelats enligt
andra stycket fort-
farande skall
bestå.
I fråga om
överklagande av
beslut enligt andra
eller tredje
stycket samt i
fråga om hand-
läggningen i högre
rätt gäller vad som
föreskrivs i rätte-
gångsbalken om
talan mot beslut
enligt 15 kap.
rättegångsbalken.
Talan om
utdömande av vite
förs av den som har
ansökt om förbudet.
I samband med sådan

Föreslagen lydelse
talan får talan
föras om nytt
vitesförbud.

38 §
Den som Den som
uppsåtligen eller uppsåtligen eller
av oaktsamhet gör av oaktsamhet gör
sig skyldig till varumärkesintrång
varumärkesintrång skall betala skälig
skall ersätta av ersättning för
intrånget föranledd utnyttjandet av
skada. Föreligger rätten till
endast ringa varukännetecknet
oaktsamhet, må samt ersättning för
ersättningen den ytterligare
därefter jämkas. skada som intrånget
har medfört. Vid
bestämmande av
ersättningens
storlek skall
hänsyn tas även
till rättig-
hetshavarens
intresse av att
varumärkesintrång
inte begås och till
övriga om-
ständigheter av
annan än rent
ekonomisk be-
tydelse.
Den som utan
uppsåt eller oakt-
samhet gör
varumärkesintrång
skall betala er-
sättning för
utnyttjandet av
varukännetecknet,
om och i den mån
det är skäligt.

41 §
På yrkande av den På yrkande av den
som lidit som har lidit
varumärkesintrång varumärkesintrång
äger rätten efter får rätten efter
vad som finnes vad som är skäligt
skäligt förordna, till förebyggande
att varukännetecken av fortsatt intrång
som obehörigen besluta att
anbragts på vara, varukännetecken som
förpackning, olovligen satts på
reklamtryck, varor,
affärshandling förpackningar,
eller dylikt skall reklamtryck,
utplånas eller så affärshandlingar
ändras, att miss- eller liknande
bruk därav ej kan skall utplånas
ske. Kan sådan eller ändras. Kan
åtgärd ej ske en sådan åtgärd
annorledes, må inte ske utan att
förordnas, att den egendomen på vilken
märkta egendomen kännetecknet har
skall förstöras satts fast förstörs
eller på visst sätt eller ändras på
ändras. I sådant visst sätt får
fall äger rätten rätten besluta om
ock, på yrkande, detta. I

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

förordna, att sådant fall får
egendomen skall mot rätten också, på
lösen utlämnas till yrkande, besluta
den som lidit att egendomen skall
intrånget. mot lösen lämnas ut
till den som har
lidit intrånget.
På yrkande av den
som lidit intrånget
får rätten efter
vad som är skäligt
till förebyggande
av fortsatt intrång
besluta att före-
mål, vars
användande skulle
innebära
varumärkesintrång,
skall förstöras
eller på visst sätt
ändras.
Här avsedd Sådan egendom som
egendom må, där avses i första och
brott som avses i andra stycket får
37 § skäligen kan tas i beslag om
antagas föreligga, brott som avses i
tagas i beslag; 37 § skäligen kan
därvid skall vad om antas föreligga. I
beslag i brottmål i fråga om sådant
allmänhet är beslag tillämpas
stadgat äga reglerna om beslag
motsvarande i brottmål i
tillämpning. allmänhet.

_______________

Denna lag träder i kraft den 1 januari
1994. Den gäller inte i fråga om intrång
som har skett dessförinnan.

2 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1960:729) om
upphovsrätt till litterära och
konstnärliga verk

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen
(1960:729) om upphovsrätt till litterära
och konstnärliga verk
dels att 53 och 57 §§ skall ha följande
lydelse,
dels att i lagen skall införas en en ny
paragraf, 53 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

53 §
Den som beträffande ett litterärt eller
konstnärligt verk vidtar åtgärder, som
innebär intrång i den till verket enligt
1 och 2 kap. knutna upphovsrätten eller
som strider mot föreskrift enligt 41 §
andra stycket eller mot 50 §, döms, om
det sker uppsåtligen eller av grov
oaktsamhet, till böter eller fängelse i
högst två år.
Den som för sitt Den som för sitt
enskilda bruk enskilda bruk
kopierar ett kopierar ett
datorprogram som är datorprogram som är
utgivet eller varav utgivet eller varav
exemplar har exemplar har
överlåtits med överlåtits med
upphovsmannens upphovsmannens
samtycke, skall samtycke, skall
inte dömas till inte dömas till
straff, om förlagan ansvar, om förlagan
för kopieringen för kopieringen
inte används i inte används i nä-
näringsverksamhet ringsverksamhet
eller offentlig eller offentlig
verksamhet och han verksamhet och han
inte utnyttjar inte utnyttjar
framställda framställda
exemplar av exemplar av dator-
datorprogrammet för programmet för
annat ändamål än annat ändamål än
sitt enskilda bruk. sitt enskilda bruk.
Vad som sägs i första stycket gäller
också, om någon till riket för spridning
till allmänheten inför exemplar av verk,
där exemplaret framställts utom riket
under sådana omständigheter, att en sådan
framställning här i riket skulle ha varit
straffbar enligt vad som sägs i det
stycket.
Den som har
överträtt ett
vitesförbud enligt
53 a § får inte
dömas till ansvar
för intrång som
omfattas av
förbudet.
För försök eller förberedelse till
brott som avses i första och tredje
styckena döms till ansvar enligt 23 kap.
brottsbalken.

53 a §
På yrkande av
Nuvarande lydelse
upphovsmannen
Föreslagen lydelse
eller hans
rättsinnehavare
eller av den som på
grund av upplåtelse
har rätt att
utnyttja verket får
rätten vid vite
förbjuda den som
vidtar åtgärd som
innebär intrång
eller överträdelse
varom sägs i 53 §
att fortsätta med
åtgärden.
Om käranden visar
sannolika skäl för
att en åtgärd som
innebär intrång
eller överträdelse
varom sägs i 53 §
förekommer och det
skäligen kan
befaras att svaran-
den genom att
fortsätta med
åtgärden förringar
värdet av den
ensamrätt som
upphovsrätten
Nuvarande lydelse medför, får rätten
meddela vitesförbud
för tiden intill
dess att målet
slutligt har av-
gjorts eller annat
har beslutats.
Innan ett sådant
förbud meddelas
skall svaranden ha
fått tillfälle att
yttra sig, om det
inte är fara i
dröjsmål.
Förbud enligt
andra stycket får
meddelas endast om
käranden ställer
säkerhet hos rätten
för skada som kan
tillfogas svaran-
den. Saknar
käranden förmåga
att ställa sådan
säkerhet, får
rätten befria honom
från detta. I fråga
om beskaffenheten
av säkerheten
gäller 2 kap. 25 §
utsökningsbalken.
Säkerheten skall
prövas av rätten,
om den inte har
godkänts av sva-
randen.
När målet avgörs
skall rätten pröva
om förbud som har
meddelats enligt
andra stycket fort-
farande skall
bestå.
I fråga om
överklagande av
beslut enligt andra
eller tredje

Föreslagen lydelse

stycket samt i
fråga om hand-
läggningen i högre
rätt gäller vad som
föreskrivs i rätte-
gångsbalken om
talan mot beslut
enligt 15 kap.
rättegångsbalken.
Talan om
utdömande av vite
förs av den som har
ansökt om förbudet.
I samband med sådan
talan får talan
föras om nytt
vitesförbud.

57 §
Vad i 53 - 56 §§ Vad som sägs i 53
sägs skall äga - 56 §§ skall också
motsvarande tillämpas på
tillämpning med rättighet, som
avseende å skyddas genom före-
rättighet, som skrift i 5 kap.
skyddas genom
föreskrift i 5 kap.
Straff som Ansvar som
föreskrivs i 53 § föreskrivs i 53 §
första stycket första stycket
skall ådömas också skall ådömas också
den som uppsåtligen den som uppsåtligen
eller av grov eller av grov
oaktsamhet till oaktsamhet till
försäljning ut- försäljning
bjuder eller i utbjuder eller i
övrigt till allmän- övrigt till allmän-
heten sprider heten sprider
grammofonskiva, grammofonskivor,
film eller annan filmer eller andra
anordning som avses anordningar som
i 45, 46 eller 48 § avses i 45, 46
och som har eller 48 § och som
framställts i strid har framställts i
mot någon av dessa strid mot någon av
bestämmelser eller dessa bestämmelser
framställts utom eller framställts
riket under sådana utomlands under
omständigheter att sådana omständighe-
en dylik ter att en
framställning här i motsvarande
riket skulle ha framställning här
varit straffbar skulle ha varit
enligt denna lag. straffbar enligt
denna lag. Den som
har överträtt ett
vitesförbud enligt
53 a § får inte
dömas till ansvar
för intrång som
omfattas av för-
budet.
För försök eller förberedelse till
brott som avses i andra stycket döms till
ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.
Bestämmelserna i Bestämmelserna i
54 - 56 §§ skall 53 a - 56 §§ skall
äga motsvarande också tillämpas när
tillämpning när någon till
någon till allmänheten sprider
allmänheten sprider anordning som avses
anordning som avses i andra stycket.
i
Föreslagen lydelse
Nuvarande lydelse
Ersättning enligt
andra stycket. 54 § första stycket
Ersättning enligt skall dock betalas
54 § första stycket endast om
skall dock betalas spridningen har
endast om skett uppsåtligen
spridningen har eller av
skett uppsåtligen oaktsamhet.
eller av oakt-
samhet.

_______________

Denna lag träder i kraft den 1 januari
1994.

3 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1960:730) om rätt
till fotografisk bild

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen
(1960:730) om rätt till fotografisk bild
dels att 16 § skall ha följande
lydelse,
dels att det i lagen skall införas en
ny paragraf, 16 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

16 §
Den som Den som
beträffande en beträffande en
fotografisk bild fotografisk bild
vidtager åtgärd, vidtar åtgärd, som
som innebär intrång innebär intrång i
i den till bilden den till bilden
jämlikt denna lag enligt denna lag
knutna rätten, knutna rätten,
eller till försäl- eller till
jning utbjuder försäljning
eller eljest till utbjuder eller
allmänheten sprider eljest till
exemplar av fotogr- allmänheten sprider
afisk bild, som exemplar av
framställts i strid fotografisk bild,
mot lagen, döms, om som framställts i
det sker uppsåtlig- strid mot lagen,
en eller av grov döms, om det sker
oaktsamhet, till uppsåtligen eller
böter eller av grov oaktsamhet,
fängelse i högst till böter eller
två år. fängelse i högst
två år.
Samma lag vare, Vad som sägs i
om någon till första stycket
allmänheten sprider gäller också, om
eller till riket någon till
för sådan spridning allmänheten sprider
inför exemplar av eller till Sverige
fotografisk bild, för sådan spridning
där exemplaret för in exemplar av
framställts utom fotografisk bild,
riket under sådana där exemplaret
omständigheter, att framställts utom-
en dylik lands under sådana
framställning här i omständigheter, att
riket skulle varit en motsvarande
straffbar enligt framställning här
vad i skulle varit
första stycket straffbar enligt
sägs.
vad som sägs i det
stycket.
Den som har
överträtt ett
vitesförbud enligt
16 a § får inte
dömas till ansvar
för intrång som
omfattas av
förbudet.
För försök eller förberedelse till
brott som avses som avses i första eller
andra styckena döms till ansvar enligt 23
kap. brottsbalken.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

16 a §
På yrkande av
fotografen eller
hans
rättsinnehavare
eller av den som på
grund av upplåtelse
har rätt att
utnyttja en
fotografisk bild
får rätten vid vite
förbjuda den som
vidtar åtgärd som
innebär intrång
eller överträdelse
Nuvarande lydelse varom sägs i 16 §
att fortsätta med
åtgärden.
Om käranden visar
sannolika skäl för
att en åtgärd som
innebär intrång
eller överträdelse
varom sägs i 16 §
förekommer och det
skäligen kan
befaras att svaran-
den genom att
fortsätta med
åtgärden förringar
värdet av den
ensamrätt som
rätten till bilden
medför, får rätten
meddela vitesförbud
för tiden intill
dess att målet
slutligt har av-
gjorts eller annat
har beslutats.
Innan ett sådant
förbud meddelas
skall svaranden ha
fått tillfälle att
yttra sig, om det
inte är fara i
dröjsmål.
Förbud enligt
andra stycket får
meddelas endast om
käranden ställer
säkerhet hos rätten
för skada som kan
tillfogas svaran-
den. Saknar
käranden förmåga
att ställa sådan
säkerhet, får
rätten befria honom
från detta. I fråga
om beskaffenheten
av säkerheten
gäller 2 kap. 25 §
utsökningsbalken.
Säkerheten skall
prövas av rätten,
om den inte har
godkänts av sva-
randen.
När målet avgörs
skall rätten pröva
om förbud som har
meddelats enligt
andra stycket fort-
farande skall
bestå.

Föreslagen lydelse
I fråga om
överklagande av
beslut enligt andra
eller tredje
stycket samt i
fråga om hand-
läggningen i högre
rätt gäller vad som
föreskrivs i rätte-
gångsbalken om
talan mot beslut
enligt 15 kap.
rättegångsbalken.
Talan om
utdömande av vite
förs av den som har
ansökt om förbudet.
I samband med sådan
talan får talan
föras om nytt
vitesförbud.

_______________

Denna lag träder i kraft den 1 januari
1994.

4 Förslag till
Lag om ändring i patentlagen (1967:837)
Härigenom föreskrivs att 57 §
patentlagen (1967:837) skall ha följande
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

57 §
Gör någon intrång Den som
i den ensamrätt som uppsåtligen eller
patent medför av grov oaktsamhet
(patentintrång) och gör intrång i den
sker det upp- ensamrätt som
såtligen, skall han patent medför
dömas till böter (patentintrång),
eller fängelse i döms till böter
högst sex månader. eller fängelse i
Den som har högst två år. Den
överträtt ett som har överträtt
vitesförbud enligt ett vitesförbud
57 a § får inte enligt 57 a § får
dömas till straff inte dömas till
för intrång som ansvar för intrång
omfattas av som omfattas av
förbudet. förbudet.
För försök eller
förberedelse till
brott enligt första
stycket döms till
ansvar enligt 23
kap. brottsbalken.
Brottet må åtalas Åklagaren får
av allmän åklagare väcka åtal för
endast om brott som avses i
målsägande anger första eller andra
det till åtal och stycket endast om
åtal av särskilda målsägande anger
skäl finnes brottet till åtal
påkallat ur allmän och åtal är
synpunkt. påkallat från
allmän synpunkt.

_______________

Denna lag träder i kraft den 1 januari
1994.

5 Förslag till
Lag om ändring i mönsterskyddslagen
(1970:485)

Härigenom föreskrivs i fråga om
mönsterskyddslagen (1970:485)
dels att 35 och 36 §§ skall ha följande
lydelse,
dels att det i lagen skall införas en
ny paragraf, 35 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

35 §
Gör någon intrång Den som
i mönsterrätt uppsåtligen eller
(mönsterintrång) av grov oaktsamhet
och sker det gör intrång i en
uppsåtligen, dömes mönsterrätt
till böter eller (mönsterintrång),
fängelse i högst döms till böter
sex månader. eller fängelse i
högst två år. Den
som har överträtt
ett vitesförbud
enligt 35 a § får
inte dömas till
ansvar för intrång
som omfattas av
förbudet.
För försök eller
förberedelse till
brott enligt första
stycket döms till
ansvar enligt 23
kap. brottsbalken.
Allmänt åtal för Åklagaren får
brott som avses i väcka åtal för
första stycket får brott som avses i
väckas endast om första eller andra
målsägande anger stycket endast om
brottet till åtal målsägande anger
och åtal av sär- brottet till åtal
skilda skäl finnes och åtal är
påkallat från påkallat från
allmän synpunkt allmän synpunkt.

35 a §
På yrkande av
Nuvarande lydelse
mönsterhavaren
eller den som på
grund av licens har
rätt att utnyttja
mönstret får rätten
vid vite förbjuda
den som gör mönste-
rintrång att
fortsätta
intrånget.
Om käranden visar
sannolika skäl för
att intrång
föreligger och det
skäligen kan
befaras att
svaranden genom att
fortsätta intrånget
förringar värdet av
den ensamrätt som
mönstret medför,

Föreslagen lydelse

får rätten meddela
vitesförbud för
tiden intill dess
att målet slutligt
har avgjorts eller
annat har
beslutats. Innan
ett sådant förbud
meddelas skall
svaranden ha fått
tillfälle att yttra
sig, om det inte är
fara i dröjsmål.
Förbud enligt
andra stycket får
meddelas endast om
käranden ställer
säkerhet hos rätten
för skada som kan
tillfogas
svaranden. Saknar
käranden förmåga
att ställa sådan
säkerhet, får
rätten befria honom
från detta. I fråga
om beskaffenheten
av säkerheten
gäller 2 kap. 25 §
utsökningsbalken.
Säkerheten skall
prövas av rätten,
om den inte har
godkänts av svaran-
den.
När målet avgörs
skall rätten pröva
om förbud som har
meddelats enligt
andra stycket fort-
farande skall
bestå.
I fråga om
överklagande av
beslut enligt andra
eller tredje
stycket samt i
fråga om hand-
läggningen i högre
rätt gäller vad som
föreskrivs i rätte-
gångsbalken om
talan mot beslut
enligt 15 kap.
rättegångsbalken.
Talan om
utdömande av vite
förs av den som har
ansökt om förbudet.
I samband med sådan
talan får talan
föras om nytt
vitesförbud.

36 §
Den som Den som
uppsåtligen eller uppsåtligen eller
av oaktsamhet gör av oaktsamhet gör
mönsterintrång mönsterintrång
skall utge skälig skall betala skälig
ersättning för ersättning för
utnyttjandet av utnyttjandet av
mönstret samt mönstret samt
ersättning för den ersättning för den
ytterligare skada ytterligare skada
som intrånget som intrånget har
medfört. Nuvarande medFöreslagen
lydelse lydelse

Föreligger endast fört. Vid
ringa oaktsamhet, bestämmande av
kan ersättningen ersättningens
jämkas. storlek skall
hänsyn tas även
till
mönsterhavarens
intresse av att
mönsterintrång inte
begås och till
övriga om-
ständigheter av
annan än rent
ekonomisk
betydelse.
Gör någon Den som gör
mönsterintrång utan mönsterintrång utan
uppsåt eller uppsåt eller
oaktsamhet, skall oaktsamhet skall
han utge ersättning betala ersättning
för utnyttjande av för utnyttjande av
mönstret, om och i mönstret, om och i
den mån det finnes den mån det är
skäligt. skäligt.
Talan om Rätten till
ersättning för ersättning för
mönsterintrång mönsterintrång
skall väckas inom preskriberas, om
fem år från det talan inte väcks
skadan uppkom vid inom fem år från
påföljd att rätten det skadan uppkom.
till ersättning
annars är förlorad.
______________

Denna lag träder i kraft den 1 januari
1994.

6 Förslag till
Lag om ändring i växtförädlarrättslagen
(1971:392)

Härigenom föreskrivs i fråga om
växtförädlarrättslagen (1971:392)
dels att 36, 37 och 38 §§ skall ha
följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en
ny paragraf, 36 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

36 §
Gör någon intrång Den som
i växtförädlarrätt uppsåtligen eller
och sker det av grov oaktsamhet
uppsåtligen, dömes gör intrång i en
till böter eller växtförädlarrätt,
fängelse i högst döms till böter
sex månader. eller fängelse i
högst två år. Den
som har överträtt
ett vitesförbud
enligt 36 a § får
inte dömas till
ansvar för intrång
som omfattas av
förbudet.
För försök eller
förberedelse till
brott enligt första
stycket döms till
ansvar enligt 23
kap. brottsbalken.
Allmänt åtal för Åklagaren får
brott som avses i väcka åtal för
första stycket får brott som avses i
väckas endast om första eller andra
målsägande anger stycket endast om
brottet till åtal målsägande anger
och åtal av sär- brottet till åtal
skilda skäl är och åtal är
påkallat från all- påkallat från
män synpunkt. allmän synpunkt.

36 a §
På yrkande av
Nuvarande lydelse
sortinnehavaren
eller den som på
grund av licens har
rätt att utnyttja
växtsorten får
rätten vid vite
förbjuda den som
gör intrång i
växtförädlarrätten
att fortsätta
intrånget.
Om käranden visar
sannolika skäl för
att intrång
föreligger och det
skäligen kan
befaras att
svaranden genom att
fortsätta intrånget
förringar värdet av
den ensamrätt som
växtsorten medför,
får rätten meddela
vites-

Föreslagen lydelse

förbud för tiden
intill dess att
målet slutligt har
avgjorts eller
annat har
beslutats. Innan
ett sådant förbud
meddelas skall
svaranden ha fått
tillfälle att yttra
sig, om det inte är
fara i dröjsmål.
Förbud enligt
andra stycket får
meddelas endast om
käranden ställer
säkerhet hos rätten
för skada som kan
tillfogas svaran-
den. Saknar
käranden förmåga
att ställa sådan
säkerhet, får
rätten befria honom
från detta. I fråga
om beskaffenheten
av säkerheten
gäller 2 kap. 25 §
utsökningsbalken.
Säkerheten skall
prövas av rätten,
om den inte har
godkänts av sva-
randen.
När målet avgörs
skall rätten pröva
om förbud som har
meddelats enligt
andra stycket fort-
farande skall
bestå.
I fråga om
överklagande av
beslut enligt andra
eller tredje
stycket samt i
fråga om hand-
läggningen i högre
rätt gäller vad som
föreskrivs i rätte-
gångsbalken om
talan mot beslut
enligt 15 kap.
rättegångsbalken.
Talan om
utdömande av vite
förs av den som har
ansökt om förbudet.
I samband med sådan
talan får talan
föras om nytt
vitesförbud.

37 §
Den som Den som
uppsåtligen eller uppsåtligen eller
av oaktsamhet gör av oaktsamhet gör
intrång i växt- intrång i en växt-
förädlarrätt skall förädlarrätt skall
utge skälig betala skälig
ersättning för ersättning för
utnyttjandet av utnyttjandet av
växtsorten samt växtsorten samt
ersättning för den ersättning för den
ytterligare skada ytterligare skada
som in som in-
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

trånget medfört. trånget har
Föreligger endast medfört. Vid be-
ringa oaktsamhet, stämmande av
kan ersättningen ersättningens
jämkas. storlek skall
hänsyn tas även
till
sortinnehavarens
intresse av att
intrång inte begås
och till övriga
omständigheter av
annan än rent
ekonomisk
betydelse.
Gör någon intrång Den som gör
i växtförädlarrätt intrång i en växt-
utan uppsåt eller förädlarrätt utan
oaktsamhet, skall uppsåt eller
han utge ersättning oaktsamhet, skall
för utnyttjande av betala ersättning
sorten, om och i för utnyttjande av
den mån det är sorten, om och i
skäligt. den mån det är
skäligt.
Talan om Rätten till
ersättning för ersättning för in-
intrång i trång i en
växtförädlarrätt växtförädlarrätt
skall väckas inom preskriberas, om
fem år från det talan inte väcks
skadan uppkom vid inom fem år från
påföljd att rätten det skadan uppkom.
till ersättning
annars är förlorad.

38 §
På yrkande av den På yrkande av den
som lidit som har
intrång i lidit intrång i en
växtförädlarrätt växtförädlarrätt
kan rätten efter kan rätten efter
vad som är skäligt vad som är skäligt
till förebyggande till förebyggande
av fortsatt intrång av fortsatt intrång
förordna, att besluta, att växt-
växtmaterial med material med
avseende å vilket avseende på vilket
intrång föreligger intrång föreligger
skall mot lösen skall mot lösen
utlämnas till den lämnas ut till den
som lidit intrånget som har lidit
eller ock intrånget eller
förstöras. Detta förstöras samt att
gäller icke mot den föremål vars
som i god tro användande skulle
förvärvat innebära intrång
materialet eller skall på visst sätt
särskild rätt till ändras eller för-
detta och ej själv störas. Vad som nu
gjort intrång i har sagts gäller
växtförädlarrätten. inte mot den som i
god tro har
förvärvat
materialet eller
särskild rätt till
detta och inte
själv gjort intrång
i växtförädlar-
rätten.
Material som Egendom som avses
avses i första i första stycket
stycket får tagas i får tas i beslag,
beslag, om brott om brott som anges
som anges i 36 § i 36 § skäligen kan
skäligen kan antas föreligga. I
antagas föreligga. fråga om så-
Vad som
Föreslagen lydelse
Nuvarande lydelse
dant beslag
är föreskrivet om tillämpas reglerna
beslag i brottmål i om beslag i brott-
allmänhet äger mål i allmänhet.
därvid tillämpning.
Utan hinder av vad som sägs i första
stycket kan rätten på yrkande förordna
att innehavare av material som avses där
skall äga förfoga över materialet mot
skäligt vederlag och på skäliga villkor i
övrigt.

_______________

Denna lag träder i kraft den 1 januari
1994. Den gäller inte i fråga om intrång
som har skett dessförinnan.

7 Förslag till
Lag om ändring i firmalagen (1974:156)

Härigenom föreskrivs att 15, 18, 19 och
20 §§ firmalagen (1974:156) skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

15 §
Om näringskännetecken eller dess
användning strider mot goda seder eller
allmän ordning eller är vilseledande, kan
domstol vid vite förbjuda innehavaren att
använda kännetecknet.
Sådant förbud får även meddelas, om
någon gör intrång i annans rätt till
näringskännetecken (firmaintrång).
Talan om förbud Talan om förbud
får föras av var får föras av var
och en som lider och en som lider
förfång av skada av
kännetecknet eller kännetecknet eller
dess användning. dess användning.
Talan om förbud Talan om förbud
enligt första enligt första
stycket får föras stycket får föras
även av myndighet även av myndighet
som Konungen be- som regeringen be-
stämmer och av stämmer och av
sammanslutning av sammanslutning av
berörda berörda
näringsidkare. näringsidkare.
Om käranden visar
sannolika skäl för
att intrång
föreligger och det
skäligen kan
befaras att
svaranden genom att
fortsätta intrånget
Nuvarande lydelse förringar värdet av
den ensamrätt som
näringskännetecknet
medför, får
domstolen meddela
vitesförbud för
tiden intill dess
att målet slutligt
har avgjorts eller
annat har beslu-
tats. Innan ett
sådant förbud med-
delas skall
svaranden ha fått
tillfälle att yttra
sig, om det inte är
fara i dröjsmål.
Förbud enligt
fjärde stycket får
meddelas endast om
käranden ställer
säkerhet hos
domstolen för skada
som kan tillfogas
svaranden. Saknar
käranden förmåga
att ställa sådan
säkerhet, får
domstolen befria
honom från
Föreslagen lydelse

detta. I fråga om
beskaffenheten av
säkerheten gäller 2
kap. 25 §
utsökningsbalken.
Säkerheten skall
prövas av
domstolen, om den
inte har godkänts
av svaranden.
När målet avgörs
skall domstolen
pröva om förbud som
har meddelats
enligt fjärde
stycket fortfarande
skall bestå.
I fråga om
överklagande av
beslut enligt
fjärde eller femte
stycket samt i
fråga om hand-
läggningen i högre
domstol gäller vad
som föreskrivs i
rättegångsbalken om
talan mot beslut
enligt 15 kap.
rättegångsbalken.
Talan om Talan om
utdömande av vite utdömande av vite
föres av den som förs av den som har
ansökt om förbudet ansökt om förbudet
eller, om detta eller, om detta
meddelats enligt meddelats enligt
första stycket, av första stycket, av
myndighet som den myndighet som
Konungen bestämmer. regeringen be-
stämmer. I samband
med sådan talan får
talan föras om nytt
vitesförbud.

18
§
Den som Den som
uppsåtligen gör uppsåtligen eller
firmaintrång dömes av grov oaktsamhet
till böter eller gör firmaintrång,
fängelse i högst döms till böter
sex månader. eller fängelse i
högst två år.
För försök eller
förberedelse till
brott enligt första
stycket döms till
ansvar enligt 23
kap. brottsbalken.
Avser intrånget Avser intrånget
firma som är firma som är
skyddad enbart på skyddad enbart på
grund av grund av
registrering, skall registrering, skall
icke dömas till inte dömas till
straff för det ansvar för det
intrång som skett intrång som skett
före före
registreringsdagen. registreringsdagen.
Den som överträtt Den som har
vitesförbud överträtt ett

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

som meddelats vitesförbud enligt
enligt 15 andra 15 andra stycket
stycket får ej får inte dömas till
dömas till straff ansvar för intrång
för intrång som som omfattas av
omfattas av förbu- förbudet.
det.
Allmänt åtal för Åklagaren får
brott som avses i väcka åtal för
första stycket får brott som avses i
väckas endast om första eller andra
målsägande anger stycket endast om
brottet till åtal målsäganden anger
och åtal av sär- brottet till åtal
skilda skäl är och åtal är
påkallat från all- påkallat från
män synpunkt. allmän synpunkt.

19 §
Den som Den som
uppsåtligen eller uppsåtligen eller
av oaktsamhet gör av oaktsamhet gör
firmaintrång skall firmaintrång skall
ersätta den skada betala skälig
som intrånget ersättning för
medfört. Föreligger utnyttjandet av
endast ringa rätten till nä-
oaktsamhet, kan ringskännetecknet
ersättningen samt ersättning för
jämkas.
den ytterligare
skada som intrånget
har medfört. Vid
bestämmande av
ersättningens
storlek skall
hänsyn tas även
till rättighets-
havarens intresse
av att firmaintrång
inte begås och till
övriga
omständigheter av
annan än rent
ekonomisk
betydelse.
Den som gör
firmaintrång utan
uppsåt eller oakt-
samhet, skall
betala ersättning
för utnyttjande av
näringskänntecknet,
om och i den mån
det är skäligt.
Avser intrånget firma som som är
skyddad enbart på grund av registrering,
skall ersättning för det intrång som
skett före registreringsdagen utgå endast
om intrånget gjorts uppsåtligen.
Rätt till Rätten till
ersättning för ersättning för
skada preskriberas, skada preskriberas,
om talan ej väckes om talan inte väcks
inom fem år från inom fem år från
det skadan uppkom. det att skadan
Rätten till uppkom. Rätten till
ersättning med ersättning med
anledning av anledning av
intrång i firma som intrång i firma som
är skyddad enbart är skyddad enbart
på grund av regi- på grund av
strering registrering pre-
preskriberas dock skriberas dock inte
icke i något fall i något fall tidi-
tidigare än ett år gare än ett år från
från registrerings-
registreringsdagen.
Föreslagen lydelse
Nuvarande lydelse
dagen.

20 §
Vid överträdelse Vid överträdelse
av vitesförbud som av ett vitesförbud
meddelats enligt 15 som meddelats
§ första stycket enligt 15 § första
kan domstol efter stycket kan domstol
vad som är skäligt efter vad som är
förordna att nä- skäligt besluta att
ringskännetecken, näringskännetecken,
som i strid mot som i strid mot
förbudet anbragts förbudet satts på
på skylt, vara, skyltar, varor,
förpackning, förpackningar, rek-
reklamtryck, lamtryck, affärs-
affärshandling handlingar eller
eller dylikt, skall liknande skall
utplånas eller utplånas eller
ändras så att det ändras så att det
ej längre strider inte längre strider
mot goda seder mot goda seder
eller allmän eller allmän
ordning eller är ordning eller är
vilseledande. Kan vilse-
sådan åtgärd ej ske ledande. Kan sådan
utan att egendomen åtgärd inte ske
på vilket utan att egendomen
kännetecknet på vilket
anbragts förstöres kännetecknet satts
eller ändras på förstörs eller
visst sätt, får ändras på visst
förordnas därom. sätt, får rätten
besluta om detta.
Vid överträdelse Vid överträdelse
av vitesförbud som av ett vitesförbud
meddelats enligt 15 som meddelats
§ andra stycket enligt 15 § andra
eller annars vid stycket eller
firmaintrång kan annars vid firma-
domstol på yrkande intrång kan domstol
av den som lidit på yrkande av den
intrånget efter vad som har lidit in-
som är skäligt till trånget efter vad
förebyggande av som är skäligt till
fortsatt intrång förebyggande av
besluta om åtgärd fortsatt intrång
som anges i första besluta om åtgärd
stycket eller som anges i första
förordna att stycket eller be-
egendomen skall mot sluta att egendomen
lösen utlämnas till skall mot lösen
den som lidit in- lämnas ut till den
trånget. som har lidit
intrånget, och att
föremål vars använ-
dande skulle
innebära firma-
intrång, skall för-
störas eller på
visst sätt ändras.
Om vitesförbud Om ett
överträtts eller om vitesförbud
brott enligt 18 § överträtts eller om
skäligen kan brott enligt 18 §
antagas föreligga, skäligen kan antas
får egendom som föreligga, får
avses i första egendom som avses i
eller andra stycket första eller andra
tagas i beslag i stycket tas i
avbidan på beslag. I fråga om
förordnande som sådant beslag
sägs där. Därvid tillämpas reglerna
gäller i om beslag i brott-
tillämpliga delar
Föreslagen lydelse
Nuvarande lydelse
mål i allmänhet.
föreskrifterna om
beslag i brottmål.

_______________

Denna lag träder i kraft den 1 januari
1994. Den gäller inte i fråga om intrång
som har skett dessförinnan.

8 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1986:1425) om
skydd för kretsmönster i halvledarpro-
dukter

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen
(1986:1425) om skydd för kretsmönster i
halvledarprodukter
dels att 6 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en
ny paragraf, 6 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 §
Den som Den som
uppsåtligen eller uppsåtligen eller
av grov oaktsamhet av grov oaktsamhet
vidtar en åtgärd vidtar en åtgärd
som innebär intrång som innebär intrång
i rätten enligt 1 § i rätten enligt 1 §
skall dömas till döms till böter
böter eller eller fängelse i
fängelse i högst högst två år. Till
två år. Till samma samma straff döms
straff döms den som den som uppsåtligen
uppsåtligen eller eller av grov oakt-
av grov oaktsamhet samhet för
för spridning till spridning till
allmänheten hit allmänheten hit
inför exemplar av inför exemplar av
kretsmönster som kretsmönster som
har framställts har framställts
utomlands under utomlands under
sådana om- sådana om-
ständigheter att ständigheter att
motsvarande motsvarande
framställning här framställning här
skulle ha varit skulle ha varit
straffbar. straffbar. Den som
har överträtt ett
vitesförbud enligt
6 a § får inte
dömas till ansvar
för intrång som
omfattas av
förbudet.
För försök eller förberedelse till
brott enligt första stycket döms till
ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.
Åklagare får väcka åtal för brott
enligt första eller andra stycket endast
om målsäganden anger brottet till åtal
eller åtal är påkallat från allmän
synpunkt.

6 a §
På yrkande av
Nuvarande lydelse
innehavaren av
kretsmönstret eller
den som på grund av
licens har rätt att
utnyttja
kretsmönstret får
dom-
stol vid vite
förbjuda den som
vidtar åtgärd som
innebär intrång
eller överträdelse
enligt 6
Föreslagen lydelse

§ att fortsätta med
åtgärden.
Om käranden visar
Nuvarande lydelse sannolika skäl för
att en åtgärd som
innebär intrång
eller överträdelse
enligt 6 §
förekommer och det
skäligen kan
befaras att svaran-
den genom att
fortsätta med
åtgärden förringar
värdet av den
ensamrätt som
kretsmönstret
medför, får
domstolen meddela
vitesförbud för
tiden intill dess
att målet slutligt
har avgjorts eller
annat har
beslutats. Innan
ett sådant förbud
meddelas skall
svaranden ha fått
tillfälle att yttra
sig, om det inte är
fara i dröjsmål.
Förbud enligt
andra stycket får
meddelas endast om
käranden ställer
säkerhet hos
domstolen för skada
som kan tillfogas
svaranden. Saknar
käranden förmåga
att ställa sådan
säkerhet, får
domstolen befria
honom från detta. I
fråga om
beskaffenheten av
säkerheten gäller 2
kap. 25 §
utsökningsbalken.
Säkerheten skall
prövas av
domstolen, om den
inte har godkänts
av svaranden.
När målet avgörs
skall domstolen
pröva om förbud som
har meddelats
enligt andra
stycket fortfarande
skall bestå.
I fråga om
överklagande av
beslut enligt andra
eller tredje
stycket samt i
fråga om hand-
läggningen i högre
domstol gäller vad
som föreskrivs i
rättegångsbalken om
talan mot beslut
enligt 15 kap.
rättegångsbalken.
Talan om
utdömande av vite
förs av den som har
ansökt om
Föreslagen lydelse

förbudet. I samband
med sådan talan får
talan föras om nytt
vitesförbud.

_______________

Denna lag träder i kraft den 1 januari
1994.

9 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1992:1685) om
skydd för kretsmönster i halvledarpro-
dukter

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen
(1992:1685) om skydd för kretsmönster i
halvledarprodukter
dels att 9 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en
ny paragraf, 9 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9 §
Den som Den som
uppsåtligen eller uppsåtligen eller
av grov oaktsamhet av grov oaktsamhet
vidtar en åtgärd vidtar en åtgärd
som innebär intrång som innebär intrång
i rätten enligt 2 § i rätten enligt 2 §
skall dömas till döms till böter
böter eller eller fängelse i
fängelse i högst högst två år. Den
två år. som har överträtt
ett vitesförbud
enligt 9 a § får
inte dömas till
ansvar för intrång
som omfattas av
förbudet.
För försök eller förberedelse till
brott enligt första stycket döms till
ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.
Åklagare får väcka åtal för brott
enligt första eller andra stycket endast
om målsäganden anger brottet till åtal
eller åtal är påkallat från allmän
synpunkt.

9 a §
På yrkande av
Nuvarande lydelse
innehavaren av
kretsmönstret eller
den som på grund av
licens har rätt att
utnyttja
kretsmönstret får
dom-
stol vid vite
förbjuda den som
vidtar åtgärd som
innebär intrång
eller överträdelse
enligt 9 § att
fortsätta med
åtgärden.
Om käranden visar
sannolika skäl för
att en åtgärd som
innebär intrång
eller överträdelse
enligt 9 §
förekommer och det
skäligen kan
befaras att svaran-
den genom att
fortsätta med
åtgärden förringar
värdet av den
Föreslagen lydelse

ensamrätt som
kretsmönstret
medför, får
domstolen meddela
vitesförbud för
tiden intill dess
att målet slutligt
har avgjorts eller
annat har
beslutats. Innan
ett sådant förbud
meddelas skall
svaranden ha fått
tillfälle att yttra
sig, om det inte är
fara i dröjsmål.
Förbud enligt
andra stycket får
meddelas endast om
käranden ställer
säkerhet hos
domstolen för skada
som kan tillfogas
svaranden. Saknar
käranden förmåga
att ställa sådan
säkerhet, får
domstolen befria
honom från detta. I
fråga om
beskaffenheten av
säkerheten gäller 2
kap. 25 §
utsökningsbalken.
Säkerheten skall
prövas av
domstolen, om den
inte har godkänts
av svaranden.
När målet avgörs
skall domstolen
pröva om förbud som
har meddelats
enligt andra
stycket fortfarande
skall bestå.
I fråga om
överklagande av
beslut enligt andra
eller tredje
stycket samt i
fråga om hand-
läggningen i högre
domstol gäller vad
som föreskrivs i
rättegångsbalken om
talan mot beslut
enligt 15 kap.
rättegångsbalken.
Talan om
utdömande av vite
förs av den som har
ansökt om förbudet.
I samband med sådan
talan får talan
föras om nytt
vitesförbud.
______________

Denna lag träder i kraft den dag
regeringen bestämmer.

Bilaga 3

Förteckning över remissinstanser som har
yttrat sig över departementspromemorian
(Ds 1993:24) Skärpta åtgärder mot
immaterialrättsliga intrång

Efter remiss har yttranden över
promemorian avgetts av Svea hovrätt,
Stockholms tingsrätt,
Patentbesvärsrätten, Justitiekanslern,
Riksåklagaren, Rikspolisstyrelsen,
Domstolsverket, Försvarets civilför-
valtning, Generaltullstyrelsen,
Kommerskollegium, Konkurrensverket,
Patent- och registreringsverket, Statens
växtsortnämnd, Universitetet i Stockholm,
Juridiska fakultetsnämnden, Copyswede,
Föreningen Svenska Tonsättares
Internationella Musikbyrå (STIM),
Företagarnas riksorganisation,
Grossistförbundet Svensk Handel,
Handelshögskolan i Stockholm,
Konstnärliga och litterära yrkesutövares
samarbetsnämnd,(KLYS), Kooperativa
förbundet, KF, Siftelsen Svensk
Industridesign, Stockholms
handelskammare, Svalöf Weibull AB,
Svenska artisters och musikers
intresseorganisation (SAMI), Svenska
Bokförläggareföreningen, Svenska
Fotografernas Upphovsrättsråd, Svenska
Föreningen för Industriellt Rättsskydd,
Svenska gruppen av the International
Federation of the Phonographic Industry
(IFPI), Svenska Industriens
Patentingenjörers Förening (SIPF),
Svenska kommunförbundet, Svenska
Patentombudsföreningen (SPOF), Svenska
Uppfinnareföreningen, Sveriges
advokatsamfund, Sveriges Handelsagenters
Förbund, Sveriges Industriförbund,
Sveriges Köpmannaförbund, Sveriges
Marknadsförbund, Sveriges Radio AB och
Sveriges Videodistributörers Förening.
Riksåklagaren har till sitt yttrande
fogat yttranden från Åklagarmyndigheten i
Stockholm, från Åklagarmyndigheten i
Göteborg och från
Regionåklagarmyndigheten i Linköping.
Yttranden har också kommit in från Jur.
dr h.c. Claës Uggla, Business Software
Alliance, Svenska Franchise Föreningen
och Sveriges Författarförbund.
Konsumentverket, Datorprogramföretagens
Intresseförening mot Illegal Kopiering,
Föreningen Svensk Form, Föreningen Svensk
Programvaruindustri,
Läkemedelsindustriföreningen och Svenska
föreningen för upphovsrätt har beretts
tillfälle att avge yttranden men har
avstått från detta.

Bilaga 4

Lagrådsremissens lagförslag

1 Förslag till
Lag om ändring i varumärkeslagen
(1960:644)

Härigenom föreskrivs i fråga om
varumärkeslagen (1960:644)
dels att 37, 38 och 41 §§ skall ha
följande lydelse,
dels att det i lagen skall föras in en
ny paragraf, 37 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

37 §
Gör någon intrång Gör någon intrång
i rätt till varu- i rätten till ett
kännetecken enligt varukännetecken
4 - 10 §§ enligt 4 - 10 §§
(varumärkesintrång), (varumärkesintrång)
och sker det och sker det
uppsåtligen, uppsåtligen eller
straffes med böter av grov oaktsamhet,
eller fängelse i skall han dömas
högst sex månader. till böter eller
fängelse i högst
två år. Den som har
överträtt ett
vitesförbud enligt
37 a § får inte
dömas till ansvar
för intrång som
omfattas av
förbudet.
För försök eller
förberedelse till
brott enligt första
stycket
döms till ansvar
enligt 23 kap.
brottsbalken.
Brottet må åtalas Åklagaren får
av allmän åklagare väcka åtal för
endast om brott som avses i
målsägande angiver första eller andra
det till åtal och stycket endast om
åtal av särskilda målsäganden anger
skäl finnes brottet till åtal
påkallat ur allmän och åtal av
synpunkt. särskilda skäl är
påkallat från
allmän synpunkt.

37 a §
På yrkande av den
Nuvarande lydelse
som innehar ett
varukännetecken
enligt 1 - 3 §§
eller den som på
grund av licens har
rätt att utnyttja
varukännetecken får
domstolen vid vite
förbjuda den som
gör Föreslagen
lydelse

varumärkesintrång
att fortsätta in-
trånget.
Om käranden visar
sannolika skäl för
att intrång
förekommer och om
Nuvarande lydelse det skäligen kan
befaras att
svaranden genom att
fortsätta intrånget
förringar värdet av
ensamrätten till
varukännetecknet,
får domstolen
meddela vitesförbud
för tiden intill
dess att målet
slutligt har
avgjorts eller
annat har
beslutats. Innan
ett sådant förbud
meddelas skall
svaranden ha fått
tillfälle att yttra
sig, om inte ett
dröjsmål skulle
medföra risk för
skada.
Förbud enligt
andra stycket får
meddelas endast om
käranden ställer
säkerhet hos
domstolen för den
skada som kan
tillfogas
svaranden. Saknar
käranden förmåga
att ställa sådan
säkerhet, får
domstolen befria
honom från detta. I
fråga om slaget av
säkerheten gäller 2
kap. 25 §
utsökningsbalken.
Säkerheten skall
prövas av
domstolen, om den
inte har godkänts
av svaranden.
När målet avgörs
skall dom-
stolen pröva om
förbud som har med-
delats enligt andra
stycket fortfarande
skall bestå.
I fråga om
överklagande av
beslut enligt andra
eller tredje
stycket samt i
fråga om hand-
läggningen i högre
domstol gäller vad
som föreskrivs i
rättegångsbalken om
överklagande av
beslut enligt 15
kap. rättegångs-
balken.
Talan om
utdömande av vite
förs av den som har
ansökt om
Föreslagen lydelse

förbudet. I samband
med sådan talan får
talan föras om nytt
vitesförbud.
I fråga om
radiosändningars
innehåll gäller
bestämmelserna i
radiolagen
(1966:755).

38 §
Den som Den som
uppsåtligen eller uppsåtligen eller
av oaktsamhet gör av oaktsamhet gör
sig skyldig till varumärkesintrång
varumärkesintrång skall betala skälig
skall ersätta av ersättning för
intrånget föranledd utnyttjandet av
skada. Föreligger varukännetecknet
endast ringa samt ersättning för
oaktsamhet, må den ytterligare
ersättningen skada som intrånget
därefter jämkas. har medfört. Vid
bestämmande av
ersättningens
storlek skall
hänsyn tas även
till rättig-
hetshavarens
intresse av att
varumärkesintrång
inte begås och till
övriga om-
ständigheter av
annan än rent
ekonomisk be-
tydelse.
Den som utan
uppsåt eller oakt-
samhet gör
varumärkesintrång
skall betala er-
sättning för
utnyttjandet av
varukännetecknet,
om och i den mån
det är skäligt.

41 §
På yrkande av den På yrkande av den
som lidit som har
varumärkesintrång lidit varumär-
äger rätten kesintrång får
efter vad som domstolen efter vad
finnes skäligt för- som är skäligt till
ordna, att förebyggande av
varukännetecken som fortsatt intrång
obehörigen anbragts besluta att var-
på vara, ukännetecken som
förpackning, olovligen förekom-
reklamtryck, mer på varor,
affärshandling förpackningar,
eller dylikt skall reklamtryck,
utplånas eller så affärshandlingar
ändras, att miss- eller liknande
bruk därav ej kan skall utplånas
ske. Kan sådan eller ändras. Kan
åtgärd ej ske en sådan åtgärd
annorledes, må inte ske utan att
förordnas, att den egendomen på vilken
märkta egendomen kännetecknet
skall förstöras förekommer förstörs
eller på visst sätt eller på visst sätt
ändras. I sådant ändras Föreslagen
fall Nuvarande lydelse
lydelse
får domstolen
äger rätten ock, på besluta om detta. I
yrkande, förordna, ett sådant fall får
att egendomen skall domstolen också, på
mot lösen utlämnas yrkande, besluta
till den som lidit att egendomen skall
intrånget. mot lösen lämnas ut
till den som har
lidit intrånget.
På yrkande av den
som lidit intrånget
får domstolen efter
vad som är skäligt
till förebyggande
av fortsatt intrång
besluta att före-
mål, vars
användande skulle
innebära
varumärkesintrång,
skall förstöras
eller på visst sätt
ändras.
Här avsedd Sådan egendom som
egendom må, där avses i första och
brott som avses i andra styckena får
37 § skäligen kan tas i beslag om det
antagas föreligga, skäligen kan antas
tagas i att ett brott
beslag; därvid enligt 37 § har
skall vad om beslag begåtts. I fråga om
i brottmål i ett sådant beslag
allmänhet är tillämpas reglerna
stadgat äga om beslag i brott-
motsvarande mål i allmänhet.
tillämpning.
Bestämmelserna i
första - tredje
styckena tillämpas
också i fråga om
försök och
förberedelse enligt
37 § andra stycket.

_______________

Denna lag träder i kraft den 1 mars 1994.
Den gäller inte i fråga om intrång som
har gjorts innan dess.

2 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1960:729)
om upphovsrätttill litterära och
konstnärliga verk

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen
(1960:729) om upphovsrätt till litterära
och konstnärliga verk
dels att 53 och 57 §§ skall ha följande
lydelse,
dels att i lagen skall föras in en en
ny paragraf, 53 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

53 §
Den som beträffande ett litterärt eller
konstnärligt verk vidtar åtgärder, som
innebär intrång i den till verket enligt
1 och 2 kap. knutna upphovsrätten eller
som strider mot föreskrift enligt 41 §
andra stycket eller mot 50 §, döms, om
det sker uppsåtligen eller av grov
oaktsamhet, till böter eller fängelse i
högst två år.
Den som för sitt Den som för sitt
enskilda bruk enskilda bruk
kopierar ett kopierar ett
datorprogram som är datorprogram som är
utgivet eller varav utgivet eller av
exemplar har vilket exemplar har
överlåtits med överlåtits med
upphovsmannens upphovsmannens
samtycke, skall samtycke, skall
inte dömas till inte dömas till
straff, om förlagan ansvar, om förlagan
för kopieringen för kopieringen
inte används i inte används i nä-
näringsverksamhet ringsverksamhet
eller offentlig eller offentlig
verksamhet och han verksamhet och han
inte utnyttjar inte utnyttjar
framställda framställda
exemplar av exemplar av dator-
datorprogrammet för programmet för
annat ändamål än annat ändamål än
sitt enskilda bruk. sitt enskilda bruk.
Vad som sägs i Vad som sägs i
första stycket första stycket
gäller också, om gäller också, om
någon till riket någon till Sverige
för spridning till för spridning till
allmänheten inför allmänheten för in
exemplar av verk, exemplar av verk,
där exemplaret där exemplaret
framställts utom framställts utom-
riket under sådana lands under sådana
omständigheter, att omständigheter att
en sådan en sådan fram-
framställning här i ställning här
riket skulle ha skulle ha varit
varit straffbar straffbar enligt
enligt vad som sägs vad som sägs i det
i det stycket. stycket.
Den som har
överträtt ett
vites-
förbud enligt 53 a
Nuvarande lydelse § får inte

Föreslagen lydelse

dömas till ansvar
för intrång som
omfattas av
förbudet.
För försök eller förberedelse till
brott som avses i första och tredje
styckena döms till ansvar enligt 23 kap.
brottsbalken.

53 a §
På yrkande av
upphovsmannen eller
hans
rättsinnehavare
eller av den som på
Nuvarande lydelse grund av upplåtelse
har rätt att
utnyttja verket får
domstolen vid vite
förbjuda den som
vidtar en åtgärd
som innebär intrång
eller överträdelse
enligt 53 § att
fortsätta med
åtgärden.
Om käranden visar
sannolika skäl för
att en åtgärd som
innebär intrång
eller överträdelse
enligt 53 §
förekommer och om
det skäligen kan
befaras att svaran-
den genom att
fortsätta med
åtgärden förringar
värdet av den
ensamrätt som
upphovsrätten
medför, får
domstolen meddela
vitesförbud för
tiden intill dess
att målet slutligt
har avgjorts eller
annat har beslu-
tats. Innan ett
sådant förbud med-
delas skall
svaranden ha fått
tillfälle att yttra
sig, om inte ett
dröjsmål skulle
medföra risk för
skada.
Förbud enligt
andra stycket får
meddelas endast om
käranden ställer
säkerhet hos
domstolen för den
skada som kan
tillfogas svaran-
den. Saknar
käranden förmåga
att ställa sådan
säkerhet, får
domstolen befria
honom från detta. I
fråga om slaget av
säkerheten gäller 2
kap. 25 §
utsökningsbalken.
Säkerheten skall
prövas av
domstolen, om
Föreslagen lydelse

den inte har god-
känts av sva-
randen.
När målet avgörs
skall domstolen
pröva om förbud som
har meddelats
enligt andra
stycket fortfarande
skall bestå.
I fråga om
överklagande av
beslut enligt andra
eller tredje
stycket samt i
fråga om hand-
läggningen i högre
domstol gäller vad
som föreskrivs i
rättegångsbalken om
överklagande av
beslut enligt 15
kap. rättegångs-
balken.
Talan om
utdömande av vite
förs av den som har
ansökt om förbudet.
I samband med sådan
talan får talan
föras om nytt
vitesförbud.
I fråga om
radiosändningars
innehåll gäller
bestämmelserna i
radiolagen
(1966:755).

57 §
Vad i 53 - 56 §§ Vad som sägs i 53
sägs skall äga - 56 §§ skall också
motsvarande tillämpas på
tillämpning med rättighet, som
avseende å skyddas genom före-
rättighet, som skrift i 5 kap.
skyddas genom
föreskrift i 5 kap.
Straff som Till ansvar som
föreskrivs i 53 § föreskrivs i 53 §
första stycket första stycket
skall ådömas också skall också den
den som uppsåtligen dömas som
eller av grov uppsåtligen eller
oaktsamhet till av grov oaktsamhet
försäljning till försäljning
utbjuder eller i bjuder ut eller i
övrigt till allmän- övrigt till allmän-
heten sprider heten sprider
grammofonskiva, grammofonskivor,
film eller annan filmer eller andra
anordning som avses anordningar som
i 45, 46 eller 48 § avses i 45, 46
och som har eller 48 § och som
framställts i strid har framställts i
mot någon av dessa strid mot någon av
bestämmelser eller dessa bestämmelser
framställts utom eller framställts
riket under sådana utomlands under
omständigheter att sådana omständighe-
en dylik ter att en
framställning här i motsvarande
riket skulle ha
Föreslagen lydelse
Nuvarande lydelse
framställning här
varit straffbar skulle ha varit
enligt denna lag. straffbar enligt
denna lag. Den som
har överträtt ett
vitesförbud enligt
53 a § får inte
dömas till ansvar
för intrång som
omfattas av för-
budet.
För försök eller förberedelse till
brott som avses i andra stycket döms till
ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.
Bestämmelserna i Bestämmelserna i
54 - 56 §§ skall 53 a - 56 §§
äga motsvarande tillämpas också när
tillämp- någon till allmän-
ning när någon till heten sprider
allmänheten sprider anordningar som
anordning som avses avses i andra
i andra stycket. stycket. Ersättning
Ersättning enligt enligt 54 § första
54 § första stycket stycket skall dock
skall dock betalas endast
betalas endast om om spridningen har
spridningen skett uppsåt-
har skett ligen eller av
uppsåtligen eller oaktsamhet.
av oaktsamhet.

_______________

Denna lag träder i kraft den 1 mars 1994.

3 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1960:730)
om rätt tillfotografisk bild

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen
(1960:730) om rätt till fotografisk bild
dels att 16 § skall ha följande
lydelse,
dels att det i lagen skall föras in en
ny paragraf, 16 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

16 §
Den som Den som
beträffande en beträffande en
fotografisk bild fotografisk bild
vidtager åtgärd, vidtar en åtgärd,
som innebär intrång som innebär intrång
i den till bilden i den till bilden
jämlikt denna lag enligt denna lag
knutna rätten, knutna rätten,
eller till försäl- eller till
jning utbjuder försäljning bjuder
eller eljest till ut eller annars
allmänheten sprider till allmänheten
exemplar av fotogr- sprider exemplar av
afisk bild, som foto-
framställts i strid grafisk bild, som
mot lagen, döms, om framställts i strid
det sker uppsåtlig- mot lagen, döms, om
en eller av grov det sker uppsåt-
oaktsamhet, till ligen eller av grov
böter eller oaktsamhet, till
fängelse i högst böter eller fäng-
två år. else i högst två
år.
Samma lag vare, Vad som sägs i
om någon till första stycket
allmänheten sprider gäller också, om
eller till riket någon till
för sådan spridning allmänheten sprider
inför exemplar av eller till Sverige
fotografisk bild, för sådan spridning
där exemplaret för in exemplar av
framställts utom fotografisk bild,
riket under sådana där exemplaret
omständigheter, att framställts utom-
en dylik lands under sådana
framställning här i omständigheter, att
riket skulle varit en motsvarande
straffbar enligt framställning här
vad i skulle varit
första stycket straffbar enligt
sägs. vad som sägs i det
stycket.
Den som har
överträtt ett
vitesförbud enligt
16 a § får inte
dömas till ansvar
för intrång som
omfattas av
förbudet.
För försök eller förberedelse till
brott som avses i första eller andra
styckena döms till ansvar enligt 23 kap.
brottsbalken.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

16 a §
På yrkande av
fotografen eller
hans
rättsinnehavare
eller av den som på
grund av upplåtelse
har rätt att
utnyttja en
fotografisk bild
får domstolen vid
vite förbjuda den
som vidtar en
åtgärd som innebär
intrång eller över-
trädelse enligt 16
Nuvarande lydelse § att fortsätta med
åtgärden.
Om käranden visar
sannolika skäl för
att en åtgärd som
innebär intrång
eller överträdelse
enligt 16 §
förekommer och om
det skäligen kan
befaras att svaran-
den genom att
fortsätta med
åtgärden förringar
värdet av den
ensamrätt som
rätten till bilden
medför, får
domstolen meddela
vitesförbud för
tiden intill dess
att målet slutligt
har avgjorts eller
annat har beslu-
tats. Innan ett
sådant förbud med-
delas skall sva-
randen ha fått
tillfälle att yttra
sig, om inte ett
dröjsmål skulle
medföra risk för
skada.
Förbud enligt
andra stycket får
meddelas endast om
käranden
ställer säkerhet
hos domstolen för
den skada som kan
tillfogas sva-
randen. Saknar
käranden förmåga
att ställa sådan
säkerhet, får
domstolen befria
honom från detta. I
fråga om slaget av
säkerheten gäller 2
kap. 25 §
utsökningsbalken.
Säkerheten skall
prövas av
domstolen, om den
inte har godkänts
av svaranden.
När målet avgörs
skall dom-
stolen pröva om
förbud som har med-
delats enligt andra
stycket Föreslagen
lydelse

fortfarande skall
bestå.
I fråga om
överklagande av
beslut enligt andra
eller tredje
stycket samt i
fråga om hand-
läggningen i högre
domstol gäller vad
som föreskrivs i
rättegångsbalken om
överklagande av
beslut enligt 15
kap. rättegångs-
balken.
Talan om
utdömande av vite
förs av den som har
ansökt om förbudet.
I samband med sådan
talan får talan
föras om nytt
vitesförbud.
I fråga om
radiosändningars
innehåll gäller
bestämmelserna i
radiolagen
(1966:755).

_______________

Denna lag träder i kraft den 1 mars 1994.

4 Förslag till
Lag om ändring i patentlagen
(1967:837)

Härigenom föreskrivs att 57, 57 a och
59 §§ patentlagen (1967:837) skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

57 §
Gör någon intrång Gör någon intrång
i den ensamrätt som i den ensamrätt som
patent medför patent medför
(patentintrång) och (patentintrång) och
sker det upp- sker det
såtligen, skall han uppsåtligen eller
dömas till böter av grov oaktsamhet,
eller fängelse i skall han dömas
högst sex månader. till böter eller
Den som har fängelse i högst
överträtt ett två år. Den som har
vitesförbud enligt överträtt ett
57 a § får inte vitesförbud enligt
dömas till straff 57 a § får inte
för intrång som dömas till ansvar
omfattas av för intrång som
förbudet. omfattas av
förbudet.
För försök eller
förberedelse till
brott enligt första
stycket döms till
ansvar enligt 23
kap. brottsbalken.
Brottet må åtalas Åklagaren får
av allmän åklagare väcka åtal för
endast om brott som avses i
målsägande anger första eller andra
det till åtal och stycket endast om
åtal av särskilda målsäganden anger
skäl finnes brottet till åtal
påkallat ur allmän och åtal av
synpunkt. särskilda skäl är
påkallat från
allmän synpunkt.

57 a §
På yrkande av På yrkande av
patenthavaren eller patenthavaren eller
den som på grund av den som på grund av
licens har rätt att licens har rätt att
utnyttja utnyttja
uppfinningen får uppfinningen får
rätten vid vite domstolen vid vite
förbjuda den som förbjuda den som
gör patentintrång gör patentintrång
att fortsätta att fortsätta
intrånget. intrånget.
Om käranden visar Om käranden visar
sannolika skäl för sannolika skäl för
att intrång att intrång
föreligger och det förekommer och om
skäligen kan det skäligen kan
befaras att sva- befaras

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

randen genom att att svaranden genom
fortsätta att fortsätta
intrånget förringar intrånget förringar
värdet av den värdet av
ensamrätt som ensamrätten till
patentet medför, patentet, får
får rätten meddela domstolen meddela
vitesförbud vitesförbud
för tiden intill för tiden intill
dess att målet dess att målet
slutligt har slutligt har
avgjorts eller avgjorts eller
annat har annat har
förordnats. Innan beslutats. Innan
ett sådant förbud ett sådant förbud
meddelas skall meddelas skall
svaranden ha fått svaranden ha fått
tillfälle att yttra tillfälle att yttra
sig, om det inte är sig, om inte ett
fara i dröjsmål. dröjsmål skulle
medföra risk för
Förbud enligt skada.
andra stycket får Förbud enligt
meddelas endast om andra stycket får
käranden ställer meddelas endast om
säkerhet hos rätten käranden ställer
för skada som kan säkerhet hos
tillfogas svaran- domstolen för den
den. Saknar skada som kan
käranden förmåga tillfogas
att ställa sådan svaranden. Saknar
säkerhet, får käranden förmåga
rätten befria honom att ställa sådan
från detta. I fråga säkerhet, får
om beskaffenheten domstolen befria
av säkerheten honom från detta. I
gäller 2 kap. 25 § fråga om slaget av
utsökningsbalken. säkerheten gäller 2
Säkerheten skall kap. 25 §
prövas av rätten, utsökningsbalken.
om den ej har god- Säkerheten skall
känts av svaranden. prövas av
domstolen, om den
När målet avgörs inte har godkänts
skall rätten pröva av svaranden.
om förbud som har När målet avgörs
meddelats enligt skall dom-
andra stycket fort- stolen pröva om
farande skall förbud som har med-
bestå. delats enligt andra
I fråga om stycket fortfarande
överklagande av skall bestå.
beslut enligt andra I fråga om
eller tredje överklagande av
stycket samt i beslut enligt andra
fråga om hand- eller tredje
läggningen i högre stycket samt i
domstol gäller vad fråga om hand-
som föreskrivs i läggningen i högre
rättegångsbalken om domstol gäller vad
talan mot beslut som föreskrivs i
enligt 15 kap. rättegångsbalken om
rättegångsbalken. överklagande av
beslut enligt 15
Talan om kap. rättegångs-
utdömande av vite balken.
förs av den som har Talan om
ansökt om förbudet. utdömande av vite
I samband med sådan förs av den som har
talan får talan ansökt om förbudet.
föras om nytt I samband med sådan
vitesförbud. talan får talan
föras om nytt
vitesförbud.
Nuvarande lydelse I fråga om
radiosändningars
innehåll gäller
bestämmelserna i
Föreslagen lydelse

radiolagen
(1960:755).

59 §
På yrkande av den På yrkande av den
som lidit som har lidit
patentintrång äger patentintrång får
rätten efter vad domstolen efter vad
som är skäligt till som är skäligt till
förebyggande av förebyggande av
fortsatt intrång fortsatt intrång
förordna, att besluta att ett
patentskyddat patentskyddat
alster, som alster, som har
tillverkats utan tillverkats utan
patenthavarens lov, patenthavarens lov
eller föremål, vars eller ett föremål,
användande skulle vars användande
innebära patentin- skulle innebära
trång, skall på patentintrång,
visst sätt ändras skall ändras på
eller sättas i visst sätt eller
förvar för sättas i förvar för
återstoden av återstoden av
patenttiden eller patenttiden eller
förstöras förstöras eller, i
eller, ifråga om fråga om ett pa-
patentskyddat tentskyddat alster,
alster, mot lösen mot lösen lämnas ut
lämnas ut till till den som har
den som lidit lidit intrånget.
intrånget. Vad nu Vad nu har sagts
sagts gäller ej mot gäller inte mot den
den som i god tro som i god tro har
förvärvat egendomen förvärvat egendomen
eller särskild rätt eller särskild rätt
därtill och själv till den och själv
icke begått inte har begått
patentintrång. patentintrång.
Egendom som avses Egendom som avses
i första stycket må i första stycket
tagas i beslag, om får tas i beslag,
brott som anges i om det skäligen kan
57 § skäligen kan antas att ett brott
antagas föreligga. enligt 57 § har
Vad som är begåtts. I fråga om
föreskrivet om ett sådant beslag
brottmål i tillämpas reglerna
allmänhet äger om beslag i
därvid tillämpning. brottmål i allmän-
het.
Utan hinder av Trots vad som
vad som sägs i sägs i första
första stycket må stycket får
rätten, om domstolen, om det
synnerliga skäl finns synnerliga
föreligga, på skäl, på yrkande
yrkande förordna besluta att en
att innehavare av innehavare av
egendom som avses i egendom som avses i
första stycket första stycket
skall äga förfoga skall få förfoga
över egendomen över egendomen
under återstoden av under återstoden av
patenttiden eller patenttiden eller
del därav , mot del av den, mot
skäligt vederlag skälig ersättning
och på skäliga och på skäliga
villkor i övrigt. villkor i övrigt.
Bestämmelserna i
första -
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

tredje styckena
tillämpas också i
fråga om försök
eller förberedelse
enligt 57 § andra
stycket.

_______________

Denna lag träder i kraft den 1 mars 1994.

5 Förslag till
Lag om ändring i mönsterskyddslagen
(1970:485)

Härigenom föreskrivs i fråga om
mönsterskyddslagen (1970:485)
dels att 35, 36 och 37 §§ skall ha
följande lydelse,
dels att det i lagen skall föras in en
ny paragraf, 35 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

35 §
Gör någon intrång Gör någon intrång
i mönsterrätt i en mönsterrätt
(mönsterintrång) (mönsterintrång)
och sker det och sker det
uppsåtligen, dömes uppsåtligen eller
till böter eller av grov oaktsamhet,
fängelse i högst skall han dömas
sex månader. till böter eller
fängelse i högst
två år. Den som har
överträtt ett
vitesförbud enligt
35 a § får inte
dömas till ansvar
för intrång som
omfattas av för-
budet.
För försök eller
förberedelse till
brott enligt första
stycket döms till
ansvar enligt 23
kap. brottsbalken.
Allmänt åtal för Åklagaren får
brott som avses i väcka åtal för
första stycket får brott som avses i
väckas endast om första eller andra
målsägande anger stycket endast om
brottet till åtal målsäganden anger
och åtal av sär- brottet till åtal
skilda skäl finnes och åtal av
påkallat från särskilda skäl är
allmän synpunkt påkallat från
allmän synpunkt.

35 a §
På yrkande av
Nuvarande lydelse mönsterhavaren
eller den som på
grund av licens har
rätt att utnyttja
mönstret får
domstolen vid vite
förbjuda den som
gör mönsterintrång
att fortsätta
intrånget.
Om käranden visar
sannolika skäl för
att intrång
förekommer och om
det skäligen kan
befaras att
svaranden genom att
fortsätta
Föreslagen lydelse

intrånget förringar
värdet av
ensamrätten till
mönstret, får
domstolen meddela
vitesförbud för
tiden intill dess
att målet slutligt
har avgjorts eller
annat har
beslutats. Innan
ett sådant förbud
meddelas skall
svaranden ha fått
tillfälle att yttra
sig, om inte ett
dröjsmål skulle
medföra risk för
skada.
Förbud enligt
andra stycket får
meddelas endast om
käranden ställer
säkerhet hos
domstolen för den
skada som kan
tillfogas
svaranden. Saknar
käranden förmåga
att ställa sådan
säkerhet, får
domstolen befria
honom från detta. I
fråga om slaget av
säkerheten gäller 2
kap. 25 §
utsökningsbalken.
Säkerheten skall
prövas av
domstolen, om den
inte har godkänts
av svaranden.
När målet avgörs
skall dom-
stolen pröva om
förbud som har med-
delats enligt andra
stycket fortfarande
skall bestå.
I fråga om
överklagande av
beslut enligt andra
eller tredje
stycket samt i
fråga om hand-
läggningen i högre
domstol gäller vad
som föreskrivs i
rättegångsbalken om
överklagande av
beslut enligt 15
kap. rättegångs-
balken.
Talan om
utdömande av vite
förs av den som har
ansökt om förbudet.
I samband med sådan
talan får talan
föras om nytt
vitesförbud.
I fråga om
radiosändningars
innehåll gäller
bestämmelserna i
radiolagen
(1966:755).
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

36 §
Den som Den som
uppsåtligen eller uppsåtligen eller
av oaktsamhet gör av oaktsamhet gör
mönsterintrång mönsterintrång
skall utge skälig skall betala skälig
ersättning för ersättning för
utnyttjandet av utnyttjandet av
mönstret samt mönstret samt
ersättning för den ersättning för den
ytterligare ytterligare skada
skada som intrånget som intrånget har
medfört. medfört. Vid
Föreligger endast bestämmande av
ringa oaktsamhet, ersättningens
kan ersättningen storlek skall
jämkas. hänsyn tas även
till
mönsterhavarens
intresse av att
mönsterintrång inte
begås och till
övriga om-
ständigheter av
annan än rent
ekonomisk
betydelse.
Gör någon Den som gör
mönsterintrång utan mönsterintrång utan
uppsåt eller uppsåt eller
oaktsamhet, skall oaktsamhet skall
han utge ersättning betala ersättning
för utnyttjande av för utnyttjande av
mönstret, om och i mönstret, om och i
den mån det finnes den mån det är
skäligt. skäligt.
Talan om Rätten till
ersättning för ersättning för
mönsterintrång mönsterintrång
skall väckas inom preskriberas, om
fem år från det talan inte väcks
skadan uppkom vid inom fem år från
påföljd att rätten det skadan uppkom.
till ersättning
annars är förlorad.

37 §
På yrkande av den På yrkande av den
som lidit som har lidit
mönsterintrång kan mönsterintrång får
rätten efter vad dom-
som är skäligt till stolen efter vad
förebyggande av som är skäligt till
fortsatt intrång förebyggande av
förordna, att vara, fortsatt intrång
som tillverkats besluta att en vara
eller förts in till som tillverkats
riket i strid mot eller förts in till
annans mönsterrätt, Sverige i strid mot
eller föremål, vars annans mönsterrätt
användande skulle eller ett föremål
innebära mönsterin- vars användande
trång, skall på skulle innebära
visst sätt ändras mönsterintrång,
eller sättas i skall ändras på
förvar för visst sätt eller
återstoden av sättas i förvar för
skyddstiden eller återstoden av
förstöras eller, skyddstiden eller
ifråga om olovligen förstöras eller, i
tillverkad eller fråga om olovligen
till riket införd tillverkad eller
vara, mot lösen till Sverige införd
utlämnas till den vara, mot lösen
som lidit lämnas ut till den
intrånget. Detta som har lidit
gäller icke mot den intrånget.
som i god tro Föreslagen lydelse
Nuvarande lydelse
Detta gäller inte
förvärvat egendomen mot den som i god
eller särskild rätt tro har förvärvat
därtill och själv egendomen eller
icke gjort särskild rätt till
mönsterintrång. den och själv inte
har gjort mönster-
intrång.
Egendom som avses Egendom som avses
i första stycket i första stycket
kan tagas i beslag, får tas i beslag,
om brott som anges om det skäligen kan
i 35 § skäligen kan antas att ett brott
antagas föreligga. enligt 35 § har
Vad som är begåtts. I fråga om
föreskrivet om ett sådant beslag
brottmål i tillämpas reglerna
allmänhet äger om beslag i brott-
därvid tillämpning. mål i allmänhet.
Utan hinder av Trots vad som
vad som sägs i sägs i första
första stycket kan stycket får
rätten, om domstolen, om det
synnerliga skäl finns synnerliga
föreligger, på skäl, på yrkande
yrkande förordna besluta att en
att innehavare av innehavare av
egendom som avses i egendom som avses i
första stycket första stycket
skall äga förfoga skall få förfoga
över egendomen över egendomen
under återstoden av under återstoden av
skyddstiden eller skyddstiden eller
del därav, mot del av den, mot
skäligt vederlag skälig ersättning
och på skäliga och på skäliga
villkor i övrigt. villkor i övrigt.
Bestämmelserna i
första - tredje
styckena tillämpas
också i fråga om
försök eller
förberedelse enligt
35 § andra stycket.
______________

Denna lag träder i kraft den 1 mars 1994.

6 Förslag till
Lag om ändring i
växtförädlarrättslagen (1971:392)

Härigenom föreskrivs i fråga om
växtförädlarrättslagen (1971:392)
dels att 36, 37 och 38 §§ skall ha
följande lydelse,
dels att det i lagen skall föras in en
ny paragraf, 36 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

36 §
Gör någon intrång Gör någon intrång
i växtförädlarrätt i en växtförädla-
och sker det rrätt och sker det
uppsåtligen, dömes uppsåtligen eller
till böter eller av grov oaktsamhet,
fängelse i högst skall han dömas
sex månader. till böter eller
fängelse i högst
två år. Den som har
överträtt ett
vitesförbud enligt
36 a § får inte
dömas till ansvar
för intrång som
omfattas av
förbudet.
För försök eller
förberedelse till
brott enligt första
stycket döms till
ansvar enligt 23
kap. brottsbalken.
Allmänt åtal för Åklagaren får
brott som avses i väcka åtal för
första stycket får brott som avses i
väckas endast om första eller andra
målsägande anger stycket endast om
brottet till åtal målsäganden anger
och åtal av sär- brottet till åtal
skilda skäl är och åtal av
påkallat från all- särskilda skäl är
män synpunkt. påkallat från
allmän synpunkt.

36 a §
På yrkande av
Nuvarande lydelse sortinnehavaren
eller den som på
grund av licens har
rätt att utnyttja
växtsorten får
domstolen vid vite
förbjuda den som
gör intrång i
växtförädlarrätten
att fortsätta
intrånget.
Om käranden visar
sannolika skäl för
att intrång
förekommer och om
det skäligen kan
befaras att
svaranden genom att
fortsätta intrånget
förringar värdet av
ensamrätten till
växtsorten, får
Föreslagen lydelse

domstolen meddela
vitesförbud för-
tiden intill dess
att målet slutligt
har avgjorts eller
annat har
beslutats. Innan
ett sådant förbud
meddelas skall
svaranden ha fått
tillfälle att yttra
sig, om inte ett
dröjsmål skulle
medföra risk för
skada.
Förbud enligt
andra stycket får
meddelas endast om
käranden ställer
säkerhet hos
domstolen för den
skada som kan
tillfogas svaran-
den. Saknar
käranden förmåga
att ställa sådan
säkerhet, får
domstolen befria
honom från detta. I
fråga om slaget av
säkerheten gäller 2
kap. 25 §
utsökningsbalken.
Säkerheten skall
prövas av
domstolen, om den
inte har godkänts
av svaranden.
När målet avgörs
skall dom-
stolen pröva om
förbud som har med-
delats enligt andra
stycket fortfarande
skall bestå.
I fråga om
överklagande av
beslut enligt andra
eller tredje
stycket samt i
fråga om hand-
läggningen i högre
domstol gäller vad
som föreskrivs i
rättegångsbalken om
överklagande av
beslut enligt 15
kap. rättegångs-
balken.
Talan om
utdömande av vite
förs av den som har
ansökt om förbudet.
I samband med sådan
talan får talan
föras om nytt
vitesförbud.
I fråga om
radiosändningars
innehåll gäller
bestämmelserna i
radiolagen
(1966:755).

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

37 §
Den som Den som
uppsåtligen eller uppsåtligen eller
av oaktsamhet gör av oaktsamhet gör
intrång i växt- intrång i en växt-
förädlarrätt skall förädlarrätt skall
utge skälig betala skälig
ersättning för ersättning för
utnyttjandet av utnyttjandet av
växtsorten samt växtsorten samt
ersättning för den ersättning för den
ytterligare skada ytterligare skada
som in som intrånget har
trånget medfört. medfört. Vid be-
Föreligger endast stämmande av
ringa oaktsamhet, ersättningens
kan ersättningen storlek skall
jämkas. hänsyn tas även
till
sortinnehavarens
intresse av att
intrång inte begås
och till övriga
omständigheter av
annan än rent
ekonomisk
betydelse.
Gör någon intrång Den som gör
i växtförädlarrätt intrång i en växt-
utan uppsåt eller förädlarrätt utan
oaktsamhet, skall uppsåt eller
han utge ersättning oaktsamhet, skall
för utnyttjande av betala ersättning
sorten, om och i för utnyttjande av
den mån det är sorten, om och i
skäligt. den mån det är
skäligt.
Talan om Rätten till
ersättning för ersättning för in-
intrång i trång i en
växtförädlarrätt växtförädlarrätt
skall väckas inom preskriberas, om
fem år från det talan inte väcks
skadan uppkom vid inom fem år från
påföljd att rätten det skadan uppkom.
till ersättning
annars är förlorad.

38 §
På yrkande av den På yrkande av den
som lidit som har
intrång i lidit intrång i en
växtförädlarrätt växtförädlarrätt
kan rätten efter kan domstolen efter
vad som är skäligt vad som är skäligt
till förebyggande till förebyggande
av fortsatt intrång av fortsatt intrång
förordna, att besluta, att växt-
växtmaterial med material med
avseende å vilket avseende på vilket
intrång föreligger intrång föreligger
skall mot lösen skall lämnas ut mot
utlämnas till den lösen till den som
som lidit intrånget har lidit intrånget
eller ock eller förstöras
förstöras. Detta samt att ett
gäller icke mot den föremål vars an-
som i god tro vändande skulle
förvärvat innebära intrång
materialet eller skall på visst sätt
särskild rätt till ändras eller för-
detta och ej själv störas. Vad som nu
gjort intrång i har sagts gäller
växtförädlarrätten. inte mot den som i
god tro har
förvärvat
materialet eller
särskild rätt till
Nuvarande lydelse detta och inte
själv gjort intrång
i växtFöreslagen
lydelse

förädlarrätten.
Material som Egendom som avses
avses i första i första stycket
stycket får tagas i får tas i beslag,
beslag, om brott om det skäligen kan
som anges i 36 § antas att ett brott
skäligen kan enligt 36 § har
antagas föreligga. begåtts. I fråga om
Vad som ett sådant beslag
är föreskrivet om tillämpas reglerna
beslag i brott om beslag i brott-
mål i allmänhet mål i allmänhet.
äger därvid till-
lämpning.
Utan hinder av Trots vad som
vad som sägs i sägs i första
första stycket kan stycket kan
rätten på yrkande domstolen på yr-
förordna att kande besluta att
innehavare av innehavare av
material som avses material som avses
där skall äga där skall få
förfoga över förfoga över
materialet mot materialet mot
skäligt vederlag skälig ersättning
och på skäliga och på skäliga
villkor i övrigt. villkor i övrigt.
Bestämmelserna i
första - tredje
styckena tillämpas
också i fråga om
försök eller
förberedelse enligt
36 andra stycket.

_______________

Denna lag träder i kraft den 1 mars 1994.
Den gäller inte i fråga om intrång som
har gjorts innan dess.

7 Förslag till
Lag om ändring i firmalagen
(1974:156)

Härigenom föreskrivs att 15, 18, 19 och
20 §§ firmalagen (1974:156) skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

15 §
Om Om ett
näringskännetecken näringskännetecken
eller dess eller dess
användning strider användning strider
mot goda seder mot goda seder
eller allmän eller allmän
ordning eller är ordning eller är
vilseledande, kan vilseledande, kan
domstol vid vite domstol vid vite
förbjuda in- förbjuda in-
nehavaren att nehavaren att
använda använda känne-
kännetecknet. tecknet.
Sådant förbud får Ett sådant förbud
även meddelas, om får även meddelas,
någon gör intrång i om någon gör
annans rätt till intrång i någon
näringskännetecken annans rätt till
(firmaintrång). näringskännetecken
(firmaintrång).
Talan om förbud Talan om förbud
får föras av var får föras av var
och en som lider och en som lider
förfång av skada av
kännetecknet eller kännetecknet eller
dess användning. dess användning.
Talan om förbud Talan om förbud
enligt första enligt första
stycket får föras stycket får föras
även av myndighet även av den
som Konungen be- myndighet som
stämmer och av regeringen be-
sammanslutning av stämmer och av
berörda sammanslutning av
näringsidkare. berörda
näringsidkare.
Om käranden visar
sannolika skäl för
Nuvarande lydelse att intrång
förekommer och om
det skäligen kan
befaras att
svaranden genom att
fortsätta intrånget
förringar värdet av
ensamrätten till
näringskänneteck-
net, får domstolen
meddela vitesförbud
för tiden intill
dess att målet
slutligt har
avgjorts eller
annat har beslu-
tats. Innan ett
sådant förbud med-
delas skall
svaranden ha fått
tillfälle att yttra
sig, om inte ett
dröjsmål skulle
medföra risk för
skada.
Förbud enligt
fjärde stycket får
Föreslagen lydelse

meddelas endast om
käranden ställer
säkerhet hos
domstolen för den
skada som kan
tillfogas svaran-
den. Saknar
käranden förmåga
att ställa sådan
säkerhet, får
domstolen befria
honom från detta. I
fråga om slaget av
säkerheten gäller 2
kap. 25 §
utsökningsbalken.
Säkerheten skall
prövas av
domstolen, om den
inte har godkänts
av svaranden.
När målet avgörs
skall domstolen
pröva om förbud som
har meddelats
enligt fjärde
stycket fortfarande
skall bestå.
I fråga om
överklagande av
beslut enligt
fjärde eller femte
stycket samt i
fråga om hand-
läggningen i högre
domstol gäller vad
som föreskrivs i
rättegångsbalken om
överklagande av
beslut enligt 15
kap. rättegångs-
balken.
Talan om Talan om
utdömande av vite utdömande av vite
föres av den som förs av den som har
ansökt om förbudet ansökt om förbudet
eller, om detta eller, om detta
meddelats enligt meddelats enligt
första stycket, av första stycket, av
myndighet som den myndighet som
Konungen bestämmer. regeringen be-
stämmer. I samband
med sådan talan får
talan föras om nytt
vitesförbud.
I fråga om
radiosändningars
innehåll gäller
bestämmelserna i
radiolagen
(1966:755).

18
§
Den som Gör någon firma-
uppsåtligen gör intrång och sker
firmaintrång dömes det uppsåtligen
till böter eller eller av grov
fängelse i högst oaktsamhet, skall
sex månader. han dömas till
böter eller fängel-
se i högst två år.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

För försök eller
förberedelse till
brott enligt första
stycket döms till
ansvar enligt 23
kap. brottsbalken.
Avser intrånget Avser intrånget
firma som är en firma som är
skyddad enbart på skyddad enbart på
grund av grund av
registrering, skall registrering, skall
icke dömas till inte dömas till
straff för det ansvar för det
intrång som skett intrång som gjorts
före före
registreringsdagen. registreringsdagen.
Den som överträtt Den som har
vitesförbud överträtt ett
som meddelats vitesförbud enligt
enligt 15 andra 15 § andra
stycket får ej stycket får inte
dömas till straff dömas till ansvar
för intrång som för intrång som
omfattas av förbu- omfattas av
det. förbudet.
Allmänt åtal för Åklagaren får
brott som avses i väcka åtal för
första stycket får brott som avses i
väckas endast om första eller andra
målsägande anger stycket endast om
brottet till åtal målsäganden anger
och åtal av sär- brottet till åtal
skilda skäl är och åtal av
påkallat från all- särskilda skäl är
män synpunkt. påkallat från
allmän synpunkt.

19 §
Den som Den som
uppsåtligen eller uppsåtligen eller
av oaktsamhet gör av oaktsamhet gör
firmaintrång skall firmaintrång skall
ersätta den skada betala skälig
som intrånget ersättning för
medfört. Föreligger utnyttjandet av nä-
endast ringa ringskännetecknet
oaktsamhet, kan samt ersättning för
ersättningen den ytterligare
jämkas. skada som intrånget
har medfört. Vid
bestämmande av
ersättningens
storlek skall
hänsyn tas även
till rättighets-
havarens intresse
av att firmaintrång
inte begås och till
övriga
omständigheter av
annan än rent
ekonomisk
betydelse.
Den som gör
firmaintrång utan
uppsåt eller oakt-
samhet, skall
betala ersättning
för utnyttjandet av
näringskänneteck-
net, om och i den
mån det är skäligt.
Avser intrånget Avser intrånget
firma som är en firma som är
skyddad enbart på skyddad enbart på
grund av Nuvarande grund av Föreslagen
lydelse lydelse

registrering, skall registrering, skall
ersättning för det ersättning för det
intrång som skett intrång som skett
före registre- före registre-
ringsdagen utgå ringsdagen betalas
endast om intrånget endast om intrånget
gjorts uppsåtligen. gjorts uppsåtligen.
Rätt till Rätten till
ersättning för ersättning för
skada preskriberas, skada preskriberas,
om talan ej väckes om talan inte väcks
inom fem år från inom fem år från
det skadan uppkom. det att skadan upp-
Rätten till kom. Rätten till
ersättning med ersättning med
anledning av anledning av
intrång i firma som intrång i firma som
är skyddad enbart är skyddad enbart
på grund av regi- på grund av
strering registrering pre-
preskriberas dock skriberas dock inte
icke i något fall i något fall tidi-
tidigare än ett år gare än ett år från
från registreringsdagen.
registreringsdagen.

20 §
Vid överträdelse Vid överträdelse
av vitesförbud som av ett vitesförbud
meddelats enligt 15 som meddelats
§ första stycket enligt 15 § första
kan domstol efter stycket kan domstol
vad som är skäligt efter vad som är
förordna att nä- skäligt besluta att
ringskännetecken, näringskännetecken,
som i strid mot som i strid mot
förbudet anbragts förbudet förekommer
på skylt, vara, på skyltar, varor,
förpackning, förpackningar, rek-
reklamtryck, lamtryck, affärs-
affärshandling handlingar eller
eller dylikt, skall liknande skall
utplånas eller utplånas eller
ändras så att det ändras så att det
ej längre strider inte längre
mot goda seder strider mot goda
eller allmän seder eller allmän
ordning eller är ordning eller är
vilseledande. Kan vilse-
sådan åtgärd ej ske ledande. Kan en
utan att egendomen sådan åtgärd inte
på vilket ske utan att
kännetecknet egendomen på vilket
anbragts förstöres kännetecknet
eller ändras på förekommer förstörs
visst sätt, får eller ändras på
förordnas därom. visst sätt, får
domstolen besluta
om detta.
Vid överträdelse Vid överträdelse
av vitesförbud som av ett vitesförbud
meddelats enligt 15 som meddelats
§ andra stycket enligt 15 § andra
eller annars vid stycket eller
firmaintrång kan annars vid firma-
domstol på yrkande intrång kan domstol
av den som lidit på yrkande av den
intrånget efter vad som har lidit in-
som är skäligt till trånget efter vad
förebyggande av som är skäligt till
fortsatt intrång förebyggande av
besluta om åtgärd fortsatt intrång
som anges i första besluta om en åt-
stycket eller gärd som anges i
förordna att första stycket
Nuvarande lydelse eller Föreslagen
lydelse
egendomen skall mot
lösen utlämnas till besluta att egen-
den som lidit in- domen skall lämnas
trånget. ut mot lösen till
den som har lidit
intrånget, och att
föremål vars använ-
dande skulle
innebära firma-
intrång, skall för-
störas eller ändras
på visst sätt.
Om vitesförbud Om ett
överträtts eller om vitesförbud
brott enligt 18 § överträtts eller om
skäligen kan det skäligen kan
antagas föreligga, antas att ett brott
får egendom som enligt 18 § har
avses i första begåtts, får egen-
eller andra stycket dom som avses i
tagas i beslag i första eller andra
avbidan på stycket tas i
förordnande som beslag. I fråga om
sägs där. Därvid ett sådant beslag
gäller i tillämpas reglerna
tillämpliga delar om beslag i brott-
föreskrifterna om mål i allmänhet.
beslag i brottmål.
Bestämmelserna i
andra och tredje
styckena tillämpas
också i fråga om
försök eller
förberedelse till
brott.
_______________

Denna lag träder i kraft den 1 mars 1994.
Den gäller inte i fråga om intrång som
har gjorts innan dess.

8 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1986:1425)
om skydd förkretsmönster i halvledarpro-
dukter

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen
(1986:1425) om skydd för kretsmönster i
halvledarprodukter
dels att 6 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall föras in en
ny paragraf, 6 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 §
Den som Den som
uppsåtligen eller uppsåtligen eller
av grov oaktsamhet av grov oaktsamhet
vidtar en åtgärd vidtar en åtgärd
som innebär intrång som innebär intrång
i rätten enligt 1 § i rätten enligt 1 §
skall dömas till döms till böter
böter eller eller fängelse i
fängelse i högst högst två år. Till
två år. Till samma samma straff döms
straff döms den som den som uppsåtligen
uppsåtligen eller eller av grov oakt-
av grov oaktsamhet samhet för
för spridning till spridning till
allmänheten hit allmänheten till
inför exemplar av Sverige för in
kretsmönster som exemplar av krets-
har framställts mönster som har
utomlands under framställts
sådana om- utomlands under
ständigheter att sådana om-
motsvarande ständigheter att
framställning här motsvarande
skulle ha varit framställning här
straffbar. skulle ha varit
straffbar. Den som
har överträtt ett
vitesförbud enligt
6 a § får inte
dömas till ansvar
för intrång som
omfattas av
förbudet.
För försök eller förberedelse till
brott enligt första stycket döms till
ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.
Åklagare får väcka åtal för brott
enligt första eller andra stycket endast
om målsäganden anger brottet till åtal
eller åtal är påkallat från allmän
synpunkt.

6 a §
På yrkande av
Nuvarande lydelse innehavaren av
kretsmönstret eller
den som på grund av
licens har rätt att
utnyttja
kretsmönstret får
dom-
stol vid vite
förbjuda den som
vidtar en åtgärd
som innebär in-
Föreslagen lydelse

trång eller
överträdelse enligt
6 § att fortsätta
Nuvarande lydelse med åtgärden.
Om käranden visar
sannolika skäl för
att en åtgärd som
innebär intrång
eller överträdelse
enligt 6 §
förekommer och om
det skäligen kan
befaras att svaran-
den genom att
fortsätta med
åtgärden förringar
värdet av
ensamrätten till
kretsmönst-
ret, får domstolen
meddela vitesförbud
för tiden intill
dess att målet
slutligt har
avgjorts eller
annat har
beslutats. Innan
ett sådant förbud
meddelas skall
svaranden ha fått
tillfälle att yttra
sig, om inte ett
dröjsmål skulle
medföra risk för
skada.
Förbud enligt
andra stycket får
meddelas endast om
käranden ställer
säkerhet hos
domstolen för den
skada som kan
tillfogas sva-
randen. Saknar
käranden förmåga
att ställa sådan
säkerhet, får
domstolen befria
honom från detta. I
fråga om slaget av
säkerheten gäller 2
kap. 25 §
utsökningsbalken.
Säkerheten
skall prövas av
domstolen, om den
inte har godkänts
av svaranden.
När målet avgörs
skall domstolen
pröva om förbud som
har meddelats
enligt andra
stycket fortfarande
skall bestå.
I fråga om
överklagande av
beslut enligt andra
eller tredje
stycket samt i
fråga om hand-
läggningen i högre
domstol gäller vad
som föreskrivs i
rättegångsbalken om
överklagande av
beslut enligt 15
kap. rättegångs-
balken.
Föreslagen lydelse

Talan om
utdömande av vite
förs av den som har
ansökt om förbudet.
I samband med sådan
talan får talan
föras om nytt
vitesförbud.
I fråga om
radiosändningars
innehåll gäller
bestämmelserna i
radiolagen
(1966:755).

_______________

Denna lag träder i kraft den 1 mars 1994.

9 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1992:1685)
om skydd förkretsmönster i halvledarpro-
dukter

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen
(1992:1685) om skydd för kretsmönster i
halvledarprodukter
dels att 9 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall föras in en
ny paragraf, 9 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9 §
Den som Den som
uppsåtligen eller uppsåtligen eller
av grov oaktsamhet av grov oaktsamhet
vidtar en åtgärd vidtar en åtgärd
som innebär intrång som innebär intrång
i rätten enligt 2 § i rätten enligt 2 §
skall dömas till döms till böter
böter eller eller fängelse i
fängelse i högst högst två år. Den
två år. som har överträtt
ett vitesförbud
enligt 9 a § får
inte dömas till
ansvar för intrång
som omfattas av
förbudet.
För försök eller förberedelse till
brott enligt första stycket döms till
ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.
Åklagare får väcka åtal för brott
enligt första eller andra stycket endast
om målsäganden anger brottet till åtal
eller åtal är påkallat från allmän
synpunkt.

9 a §
På yrkande av
Nuvarande lydelse innehavaren av
kretsmönstret eller
den som på grund av
licens har rätt att
utnyttja
kretsmönstret får
dom-
stol vid vite
förbjuda den som
vidtar en åtgärd
som innebär intrång
eller överträdelse
enligt 9
§ att fortsätta med
åtgärden.
Om käranden visar
sannolika skäl för
att en åtgärd som
innebär intrång
eller överträdelse
enligt 9 §
förekommer och om
det skäligen kan
befaras att svaran-
den genom att
fortsätta med
åtgärden förringar
värdet Föreslagen
lydelse

av ensamrätten till
kretsmönst-
ret, får domstolen
meddela vitesförbud
för tiden intill
dess att målet
slutligt har
avgjorts eller
annat har
beslutats. Innan
ett sådant förbud
meddelas skall
svaranden ha fått
tillfälle att yttra
sig, om inte ett
dröjsmål skulle
medföra risk för
skada.
Förbud enligt
andra stycket får
meddelas endast om
käranden ställer
säkerhet hos
domstolen för den
skada som kan
tillfogas sva-
randen. Saknar
käranden förmåga
att ställa sådan
säkerhet, får
domstolen befria
honom från detta. I
fråga om slaget av
säkerheten gäller 2
kap. 25 §
utsökningsbalken.
Säkerheten skall
prövas av
domstolen, om den
inte har godkänts
av svaranden.
När målet avgörs
skall domstolen
pröva om förbud som
har meddelats
enligt andra
stycket fortfarande
skall bestå.
I fråga om
överklagande av
beslut enligt andra
eller tredje
stycket samt i
fråga om hand-
läggningen i högre
domstol gäller vad
som föreskrivs i
rättegångsbalken om
överklagande av
beslut enligt 15
kap. rättegångs-
balken.
Talan om
utdömande av vite
förs av den som har
ansökt om förbudet.
I samband med sådan
talan får talan
föras om nytt
vitesförbud.
I fråga om
radiosändningars
innehåll gäller
bestämmelserna i
radiolagen
(1966:755).

______________

Denna lag träder i kraft den dag
regeringen bestämmer.

Bilaga 5

Lagrådet

Utdrag ur protokoll vid sammanträde
1993-11-18

Närvarande: f.d. regeringsrådet Bengt
Hamdahl, justitierådet Bo Svensson och
regeringsrådet Arne Baekkevold.
Enligt en lagrådsremiss den 28 oktober
1993 (justitiedepartementet) har
regeringen beslutat inhämta Lagrådets
yttrande över förslag till lag om ändring
i varumärkeslagen (1960:644), m.m.
Förslagen har inför lagrådet
föredragits av kanslirådet Tomas
Norström.
Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.

Justitiedepartementet

Utdrag ur protokoll vid
regeringssammanträde den 2 december 1993

Närvarande: statsrådet B. Westerberg,
ordförande, och statsråden Friggebo,
Johansson, Laurén, Hörnlund, Olsson,
Svensson, af Ugglas, Dinkelspiel,
Hellsvik, Wibble, Björck, Davidson,
Könberg, Odell, Lundgren, Unckel, P.
Westerberg

Föredragande: statsrådet Laurén

__________________

Regeringen beslutar proposition
1993/94:122 Skärpta åtgärder mot
immaterialrättsliga intrång.