RR
Prop.
1993/94:120
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 9 december 1993
Carl Bildt
Margaretha af Ugglas
(Utrikesdepartementet)
I propositionen läggs fram förslag till den lagstiftning som krävs för att Sve-
rige skall uppfylla de åtaganden som följer av att Sverige den 17 juni 1993
ratificerat Förenta nationernas konvention mot kemiska vapen. Vad som i
första hand krävs är regler som säkerställer att Sverige uppfyller de kontroll-
bestämmelser i konventionen som avser tillåten användning av kemiska pro-
dukter. Konventionen innehåller i denna del bl.a. bestämmelser om import-
och exportkontroll, deklarationer och inspektioner.
Många av de krav som konventionen ställer på konventionsstaterna tillgo-
doses redan genom gällande lagstiftning. I de flesta fall där lagstiftning har
bedömts nödvändig föreslås att behövliga regler i första hand förs in i gäl-
lande lagar. Detta gäller för den kontroll av utförsel och införsel som kon-
ventionsstaterna är skyldiga att upprätthålla beträffande vissa produkter lik-
som för insamlandet av de uppgifter som behövs för att kontrollera konven-
tionens efterlevnad. Vidare föreslås att brott mot konventionen skall omfat-
tas av brottsbalkens bestämmelser och att den svenska jurisdiktionen skall
utvidgas till att avse sådana brott oavsett var brottet är begånget. För att till-
godose konventionens krav på inspektioner föreslås en ny lag.
Huvuddelen av bestämmelserna föreslås träda i kraft den dag regeringen
bestämmer. De bestämmelser som har samband med deklarationsförfaran-
det föreslås träda i kraft den 1 juli 1994.
1 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 120
1 Förslag till riksdagsbeslut............................... 4
2 Lagtext............................................... 5
2.1 Förslag till lag om inspektioner enligt Förenta nationernas
konvention om förbud mot kemiska vapen............ 5
2.2 Förslag till lag om ändring i brottsbalken............. 6
2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1976:661) om immuni-
tet och privilegier i vissa fall......................... 8
2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:341) om förbud
mot utförsel av vissa produkter som kan användas i mass-
förstörelsesyfte, m.m............................... 9
2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1300) om krigsma-
teriel ............................................. 11
3 Ärendet och dess beredning............................. 12
4 Bakgrund............................................. 13
4.1 Konventionen..................................... 13
4.2 Gällande rätt...................................... 16
5 Behov av ändringar.................................... 18
5.1 Krigsmateriellagen................................. 18
5.1.1 Allmänt om lista 1-ämnen i konventionen...... 18
5.1.2 Allmänt om krigsmateriellagen............... 19
5.1.3 Produktion i en enda småskalig anläggning .... 20
5.1.4 Produktion vid andra anläggningar............ 22
5.1.5 Utförsel av lista 1-ämnen.................... 23
5.1.6 Underrättelse om överföring................. 24
5.1.7 Deklarationer inom lista 1-området........... 25
5.2 Massförstörelselagen............................... 28
5.2.1 Allmänt om lista 2 och lista 3-ämnen i konventio-
nen ....................................... 28
5.2.2 Allmänt om massförstörelselagen............. 29
5.2.3 Klassificering av lista 2 och 3-ämnen.......... 30
5.2.4 Utförsel av lista 2-ämnen.................... 31
5.2.5 Slutanvändarintyg .......................... 32
5.2.6 Införsel av lista 2-ämnen..................... 33
5.2.7 Utförsel av lista 3-ämnen.................... 35
5.2.8 Deklarationer utanför lista 1-området......... 36
5.2.9 Kontroll av deklarerade uppgifter............. 38
5.3 Kriminalisering av verksamhet som är förbjuden enligt
konventionen m.m................................. 39
5.3.1 Konventionen.............................. 39
5.3.2 Gällande lagstiftning........................ 40
5.3.3 Behovet av lagstiftning...................... 41
5.4 Inspektioner ...................................... 45
5.4.1 Konventionen.............................. 45
5.4.2 Behovet av lagstiftning...................... 46
5.5 Sekretess för uppgifter från konventionsorgancn....... 50
5.6 Immunitet och privilegier........................... 51
Prop. 1993/94:120
5.6.1 Konventionen.............................. 51
5.6.2 1976 års lag................................ 52
5.6.3 Behovet av lagstiftning...................... 53
5.7 Nationell myndighet................................ 54
6 Författningskommentarer............................... 55
6.1 Lagen om inspektioner enligt Förenta nationernas kon-
vention om förbud mot kemiska vapen............... 55
6.2 Lagen om ändring i brottsbalken..................... 57
6.3 Lagen om ändring i lagen (1976:661) om immunitet och
privilegier i vissa fall............................... 58
6.4 Lagen om ändring i lagen (1991:341) om förbud mot utför-
sel av vissa produkter som kan användas i massförstörelse-
syfte, m.m........................................ 58
6.5 Lagen om ändring i lagen (1992:1300) om krigsmateriel 59
7 Kostnader............................................. 60
8 Ikraftträdande m.m..................................... 60
Bilaga 1 Sammanfattning av promemorian..................... 61
Bilaga 2 Promemorians lagförslag............................ 62
Bilaga 3 Remissammanställning.............................. 69
Bilaga 4 Lagrådsremissens lagförslag.......................... 83
Bilaga 5 Lagrådets yttrande................................. 90
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde................. 91
Prop. 1993/94:120
Regeringen föreslår att riksdagen
antar regeringens förslag till
1. lag om inspektioner enligt Förenta nationernas konvention om förbud
mot kemiska vapen,
2. lag om ändring i brottsbalken,
3. lag om ändring i lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall,
4. lagom ändring i lagen (1991:341) om förbud mot utförsel av vissa produk-
ter som kan användas i massförstörelsesyfte, m.m.,
5. lag om ändring i lagen (1992:1300) om krigsmateriel.
Prop. 1993/94:120
Regeringen har följande förslag till lagtext.
Prop. 1993/94:120
Härigenom föreskrivs följande.
1 § Denna lag gäller sådana inspektioner som avses i Förenta nationernas
konvention om förbud mot utveckling, produktion, innehav och användning
av kemiska vapen samt om deras förstöring.
2 § Om en anläggning i Sverige skall inspekteras, fattar regeringen de be-
slut som behövs för att inspektionen skall kunna genomföras. Regeringen
skall därvid närmare ange de åtgärder som får företas vid inspektionen samt
utse en myndighet med uppgift att närvara vid inspektionen och att biträda
den internationella inspektionsgruppen.
3 § Innan regeringen fattar beslut om en inspektion skall den som kan
komma att beröras av inspektionen ges tillfälle att yttra sig, om detta kan
göras inom den tid som står till förfogande. Tillfälle till yttrande behöver inte
ges om det kan befaras att inspektionens genomförande därigenom skulle
bli allvarligt försvårat eller det annars finns särskilda skäl att avstå från ytt-
rande.
4 § En inspektion får, om det följer av Sveriges åtagande enligt konventio-
nen, innefatta
1. att en internationell inspektionsgrupp tillsammans med observatörer
och representanter för en svensk myndighet ges tillträde till ett område, en
byggnad, en fabrik eller någon annan anläggning under svensk jurisdiktion,
2. att godstrafik från den anläggning som avses med inspektionen stoppas
och kontrolleras,
3. att prover tas från egendom som omfattas av inspektionen, och
4. att inspektionsgruppen tillåts att ta med sig och använda mätapparatur
och annan teknisk utrustning för att samla in och registrera uppgifter.
En inspektion får inte innefatta tillträde till ett utrymme som utgör någons
bostad.
5 § Den myndighet som regeringen utsett att närvara vid inspektionen får
besluta i frågor som avser verkställighet av regeringens beslut. En sådan
fråga skall dock hänskjutas till regeringen, om den internationella inspek-
tionsgruppen begär det eller frågan annars är av särskild vikt. Om en fråga
rör någon enskilds rätt, skall den hänskjutas till regeringen också på begäran
av den enskilde.
Polismyndigheten skall lämna det biträde som behövs för att verkställa ett
beslut enligt denna lag.
6§ Vid tillämpningen av denna lag skall särskilt beaktas intresset av att
skydda uppgifter av betydelse för rikets säkerhet samt företagshemligheter.
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
Härigenom föreskrivs i fråga om brottsbalken
dels att 2 kap. 3 § skall ha följande lydelse,
dels att det i balken skall införas en ny paragraf, 22 kap. 6 a §, av följande
lydelse
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 kap. 3§‘
För brott som begåtts utom riket dömes även i annat fall än som avses i
2 § efter svensk lag och vid svensk domstol,
Prop. 1993/94:120
6. om brottet är kapning, sjö- eller
luftfartssabotage, flygplatssabotage,
försök till sådana brott, folkrätts-
brott eller osann eller ovarsam ut-
saga inför en internationell domstol,
eller
6. om brottet är kapning, sjö- eller
luftfartssabotage, flygplatssabotage,
försök till sådana brott, folkrätts-
brott, olovlig befattning med ke-
miska vapen eller osann eller ovar-
sam utsaga inför en internationell
domstol, eller
22 kap. 6 a §
Den som
1. utvecklar, producerar eller på
annat sätt förvärvar, lagrar eller bibe-
håller kemiska vapen eller överför,
direkt eller indirekt, kemiska vapen
till någon,
2. använder kemiska vapen,
3. deltar i militära förberedelser
för användning av kemiska vapen,
eller
4. använder ämnen för kravallbe-
kämpning som en metod för krigfö-
ring
döms, om gärningen inte är att be-
döma som folkrättsbrott, för olovlig
befattning med kemiska vapen till
fängelse i högst fyra år.
Såsom kemiska vapen enligt första
stycket 1-3 skall anses sådant som
definieras som kemiska vapen i För-
enta nationernas konvention om för-
bud mot utveckling, produktion, in-
nehav och användning av kemiska
vapen samt deras förstöring.
År brottet grovt, skall dömas till
fängelse i högst tio år eller på livstid.
Vid bedömande om brottet är grovt
skall särskilt beaktas, om gärningen
Senaste lydelse SFS 1993:350.
varit ägnad att i väsentlig grad bidra
till utveckling, produktion eller
spridning av kemiska vapen eller till
att sådana vapen används mot män-
niskor.
Prop. 1993/94:120
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
Härigenom föreskrivs att bilagan till lagen (1976:661) om immunitet och
privilegier i vissa fall1 skall ha följande lydelse.
Bilaga 22
Immunitet och/eller privilegier gäller för följande Tillämplig internatio-
nell överenskommelse
Internationella organ Fysiska personer
Prop. 1993/94:120
45
Organisationen för Medlemmarnas represen-
förbud mot kemiska tanter i organisationen,
vapen personer med tjänst hos
eller uppdrag av organisa-
tionen och observatörer
under inspektion
Konventionen den 30 novem-
ber 1992 om förbud mot ut-
veckling, produktion, inne-
hav och användning av ke-
miska vapen samt om deras
förstöring
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
1 Lagen omtryckt 1987:341.
2 Bilagans lydelse enligt prop. 1993/94:104.
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1991:341) om förbud mot utförsel
av vissa produkter som kan användas i massförstörelsesyfte, m.m.
dels att 9 och 12 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas fyra nya paragrafer, 6 a, 6 b, 6 c och 15 §§,
samt närmast före 6a § respektive 6b § nya rubriker av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Införsel
6a§
Produkter som avses i 1 § 4 får inte
föras in i landet utan tillstånd av rege-
ringen eller den myndighet som rege-
ringen bestämmer.
Regeringen får meddela föreskrif-
ter om undantag från detta tillstånds-
krav för vissa produkter eller för in-
försel från vissa länder.
Deklarationer, m.m.
6b§
I den utsträckning och enligt de
föreskrifter som regeringen meddelar
skall till regeringen eller den myndig-
het regeringen bestämmer lämnas en
deklaration av den som
1. producerar, bereder, förbrukar,
importerar eller exporterar produk-
ter som avses i 1 § 4,
2. under något av de tre senaste
åren har producerat, berett, förbru-
kat, importerat eller exporterat så-
dana produkter, eller
3. producerar diskreta organiska
kemikalier.
Deklarationen skall innehålla upp-
gifter om
1. verksamheten under det gångna
kalenderåret,
2. den verksamhet som planeras
för det kommande kalenderåret,
3. ändringar i verksamheten som
planeras för pågående kalenderår.
6c §
Den som har lämnat deklaration
enligt 6 b § skall efter anmodan av re-
geringen eller den myndighet som re-
geringen utsett att ta emot deklaratio-
Prop. 1993/94:120
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse prOp. 1993/94:120
ner lämna de upplysningar och hand-
lingar som kan behövas för kontroll
av de uppgifter som lämnats i dekla-
rationen.
För denna kontroll har företrädare
för regeringen eller myndigheten rätt
till tillträde till de områden, lokaler
och anläggningar där verksamhet be-
drivs som omfattas av deklarations-
skyldigheten och får där göra under-
sökningar och ta prover.
Polismyndigheten skall lämna det
biträde som behövs för att kontrollen
skall kunna genomföras.
Bestämmelser om olovlig utförsel
och försök därtill finns i lagen
(1960:418) om straff för varusmugg-
ling.
Bestämmelser om olovlig utför-
sel, införsel och försök därtill finns i
lagen (1960:418) om straff för varu-
smuggling.
12 §
Till böter eller fängelse i högst sex månader döms den som uppsåtligen
eller av oaktsamhet
1. i annat fall än som avses i 9§
och 10 § andra stycket lämnar oriktig
uppgift i ansökan om tillstånd eller i
annan handling som är av betydelse
för prövningen av ett ärende enligt
denna lag,
2. åsidosätter villkor eller bryter mot kontroll- eller ordningsbestämmelse
som har meddelats med stöd av denna lag.
I ringa fall skall inte dömas till ansvar.
1. i annat fall än som avses i 9§
och 10 § andra stycket lämnar oriktig
uppgift i ansökan om tillstånd eller i
annan handling som är av betydelse
för prövningen av ett ärende enligt
denna lag eller i en deklaration,
15 §
Försummar den uppgiftsskyldige
att i rätt tid ge in sådan deklaration
som avses i 6 b §, får regeringen eller
den myndighet som regeringen be-
stämmer vid vite förelägga den upp-
giftsskyldige att fullgöra sin skyldig-
het.
Denna lag träder i kraft, i fråga om 6 b, 6 c, 12 och 15 §§ den 1 juli 1994
och i övrigt den dag regeringen bestämmer.
10
Härigenom föreskrivs att 3 och 21 §§ lagen (1992:1300) om krigsmateriel
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3§
Krigsmateriel får inte tillverkas här i landet utan tillstånd av regeringen.
Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från detta tillståndskrav
för
1. ändring eller ombyggnad av skjutvapen i de fall som avses i 24§ första
stycket vapenlagen (1973:1176),
2. tillverkning av enstaka skjutva- 2. tillverkning av enstaka sjuktva-
pen och av ammunition för tillverka- pen och av ammunition för tillverka-
rens eget bruk. rens eget bruk,
3. årlig tillverkning för medicinska
eller farmaceutiska ändamål eller för
forskningsändamål av högst 100
gram kemiska produkter som klassi-
ficeras som krigsmateriel.
Bestämmelsen i första stycket gäller inte för sådana statliga myndigheter
som inte är affärsverk.
21 §
Den som har tillstånd enligt denna lag är skyldig att vid ändring i förhållan-
den som tagits upp i tillståndsansökan anmäla detta till regeringen i enlighet
med de föreskrifter som regeringen meddelar.
Om tillståndet avser tillverkning av
kemiska produkter, skall tillstånds-
havaren till regeringen eller till den
myndighet som regeringen bestäm-
mer i enlighet med de föreskrifter
som regeringen meddelar anmäla
ändringar i verksamheten som plane-
ras för pågående kalenderår.
Prop. 1993/94:120
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
Förenta nationernas konvention om förbud mot utveckling, produktion, in-
nehav och användning av kemiska vapen samt om deras förstöring (konven-
tionen) öppnades för undertecknande den 13 januari 1993 och underteckna-
des av Sverige samma dag. I prop. 1992/93:181 föreslog regeringen att riks-
dagen skulle godkänna konventionen. I propositionen beskrevs ingående
konventionens bakgrund och innehåll. Vidare innehöll propositionen en
översiktlig redogörelse för de lagstiftningsåtgärder som måste ha vidtagits
innan konventionen träder i kraft för Sveriges del. Riksdagen godkände
konventionen den 7 juni 1993, och Sverige deponerade ratifikationsinstru-
mentet hos FN:s generalsekreterare den 17 juni. Konventionens text på eng-
elska och svenska finns i prop. 1992/93:181 och bifogas därför inte i detta
sammanhang.
I en departementspromemoria som upprättats inom Utrikesdepartemen-
tet, Sveriges tillträde till Förenta nationernas konvention om förbud mot ut-
veckling, produktion, innehav och användning av kemiska vapen samt om
deras förstöring - Lagstiftningsdel (Ds 1993:50), behandlas utförligt de lag-
stiftningsåtgärder som anses bli nödvändiga efter ett svenskt tillträde till
konventionen. En sammanfattning av promemorian finns i bilaga 1. De lag-
förslag som läggs fram i promemorian finns i bilaga2.
Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstan-
serna och en sammanställning av remissyttrandena finns i bilaga 3.
Lagrådet
Regeringen beslutade den 18 november 1993 att inhämta Lagrådets yttrande
över de lagförslag som finns i bilaga 4.
Lagrådets yttrande finns i bilaga 5.
Lagrådet föreslår dels en redaktionell ändring i förslaget till lag om inspek-
tioner enligt Förenta nationernas konvention om förbud mot kemiska va-
pen, dels att förslaget till ändring i 10 § lagen (1991:341) om förbud mot ut-
försel av vissa produkter som kan användas i massförstörelsesyfte, m.m.
skall utgå.
Regeringen har i propositionen följt Lagrådets förslag. Dessutom har
vissa redaktionella ändringar gjorts i lagtexten. Efter ärendets behandling i
Lagrådet har vi uppmärksammat att lagen (1991:341) om förbud mot utför-
sel av vissa produkter som kan användas i massförstörelsesyfte, m.m. bör
kompletteras med en bestämmelse som gör det möjligt att kontrollera de
uppgifter som enligt lagen skall lämnas i deklaration. Bestämmelsen har ut-
formats med motsvarande bestämmelser i lagen (1985:426) om kemiska pro-
dukter och lagen (1992:1300) om krigsmateriel som förebilder. Den tekniska
lösningen har i dessa sammanhang redan prövats av Lagrådet. Mot bak-
grund härav kan frågan anses vara av sådan beskaffenhet att Lagrådets hö-
rande saknar betydelse.
Prop. 1993/94:120
12
Genom konventionen etableras en internationell norm enligt vilken allt in-
nehav och all användning av kemiska vapen förbjuds. Konventionen inne-
håller också sanktioner om förbudet skulle överträdas, bestämmelser om ru-
tinkontroller av den kemiska industrin och möjlighet till inspektioner av så-
väl civila som militära anläggningar vid misstanke om konventionsbrott. En
internationell kontrollorganisation, ”Organisationen för förbud mot ke-
miska vapen”, skall upprättas i Haag.
Organisationen har tre organ, nämligen Konferensen, Verkställande rådet
samt Tekniska sekretariatet. Konferensen har representanter från samtliga
medlemsländer. Den är organisationens högsta organ med behörighet att be-
handla alla frågor som faller inom konventionens tillämpningsområde. Verk-
ställande rådet består av 41 medlemsländer, valda på två år. Rådet är organi-
sationens verkställande organ. Sammansättningen av rådet baseras på FN:s
regionala ländergrupper. Tekniska sekretariatet står under ledning av en ge-
neraldirektör och har till uppgift att biträda Konferensen och Verkställande
rådet. Tekniska sekretariatet skall genomföra de kontrollåtgärder (i konven-
tionens svenska text kallade verifikationsåtgärder) som föreskrivs i konven-
tionen. För denna uppgift kommer det att finnas en särskild kår av inspektö-
rer inom sekretariatet. Vidare svarar sekretariatet för löpande frågor rö-
rande administration, juridik och budget.
Konventionen är uppdelad i en ingress, tjugofyra artiklar och tre bilagor.
Artiklarna innehåller de grundläggande åtagandena. I bilagorna finns följd-
bestämmelser på olika områden. I den första bilagan, benämnd kemikaliebi-
lagan, anges vilka kemikalier som omfattas av konventionen. I den andra
bilagan, den s.k. verifikationsbilagan, finns bl.a. detaljerade bestämmelser
om kontrollen av konventionens efterlevnad bestående av deklarationer och
inspektioner. I denna bilaga finns också bestämmelser om immunitet och pri-
vilegier för medlemmar i inspektionsgrupperna. Den tredje bilagan, sekre-
tessbilagan, omfattar skydd av konfidentiell information och innehåller be-
stämmelser om hur sådan information skall behandlas inom ramen för kon-
ventionens tillämpningsområde. Där finns också föreskrifter om åtgärder för
att vid inspektioner skydda installationer som är känsliga ur sekretessyn-
punkt.
Som nämnts i avsnitt 3 beslutade riksdagen den 7 juni 1993 att Sverige
skulle ratificera konventionen. Ratifikationsinstrumentet överlämnades till
Förenta nationernas generalsekreterare den 17 juni 1993. Sverige är därmed
folkrättsligt bundet av konventionens bestämmelser. Den följande redogö-
relsen för konventionen begränsas till de åtaganden i konventionen som krä-
ver överväganden om lagstiftningsåtgärder.
Användningsområden som är tillåtna enligt konventionen
I artikel I åtar sig konvcntionsstaterna bl.a. att aldrig under några omstän-
digheter framställa, förvärva eller inneha kemiska vapen. I artikel II definie-
ras kemiska vapen. Termen omfattar giftiga kemikalier och deras utgångs-
Prop. 1993/94:120
13
ämnen samt ammunition och anordningar som är särskilt konstruerade för
spridning, om avsikten är att använda kemikalier som eller i ett kemiskt va-
pen. För kemikalierna finns också tillåtna användningsområden. Dessa är
användning i industrin, i jordbruket, i forskning och för medicinska, farma-
ceutiska eller andra fredliga ändamål. Kemikalierna får också användas för
skyddsändamål som är direkt relaterade till skydd mot giftiga kemikalier och
kemiska vapen liksom för militära ändamål som inte hänger samman med
användning av kemiska vapen.
I artikel VI slås fast att konventionsstaterna har rätt att utveckla, produ-
cera, förvärva, inneha, överföra och använda de reglerade kemikalierna för
de ändamål som inte är förbjudna enligt konventionen. För verifikation av
att kemikalierna inte används för förbjudna ändamål åtar sig konventions-
staterna att underkasta kemikalierna och anläggningar som har anknytning
till dessa kemikalier olika s.k. verifikationsåtgärder. Dessa verifikationsåt-
gärder består t.ex. av deklarationer om innehav och inspektioner. Trots att
Sverige aldrig har innehaft kemiska vapen krävs det alltså att vi kan leva upp
till de bestämmelser i konventionen som gäller kontrollen av den tillåtna an-
vändningen av de reglerade produkterna.
Kemikalie- och verifikationsbilagoma
Kemikaliebilagan är indelad i tre avsnitt (lista 1-3). För kemikalierna i re-
spektive avsnitt gäller olika bestämmelser.
Lista 1 innehåller åtta giftiga kemikalier, däribland senapsgaser och lewisi-
ter och fyra kemiska utgångsämnen. I verifikationsbilagan del VI ges regel-
verket för dessa kemikalier. Kemikalierna får inte exporteras utom till en
annan part i konventionen. Det är förbjudet att tillverka, förvärva, inneha
och använda ämnena för annat än forsknings-, medicinska, farmaceutiska
eller skyddsändamål. Också för dessa tillåtna ändamål gäller begränsningar
avseende typer och kvantiteter. Konventionsstaten skall avge årliga deklara-
tioner om bl.a. import och export av dessa kemikalier. Ärliga deklarationer
om produktion av dessa kemikalier inom landet och om förväntade änd-
ringar i produktionen skall också lämnas. Målet med inspektionerna är att
kontrollera att innehållet i deklarationerna är korrekt. En konventionsstat
skall därför acceptera att berörda anläggningar kan bli föremål för inspektio-
ner.
Lista 2 innehåller tre giftiga kemikalier och elva kemiska utgångsämnen,
t.ex. arseniktriklorid. Enligt verifikationbilagan delVII får dessa ämnen en-
dast exporteras till resp, importeras från ett annat konventionsland. Någon
begränsning beträffande produktion, innehav eller användning föreskrivs
inte. Däremot finns ett omfattande deklarationsförfarande som är inriktat
på fabriksanläggningar som producerar, bereder eller förbrukar dessa äm-
nen. Också beträffande anläggningar som har befattning med lista 2-ämnen
skall organisationen kunna genomföra inspektioner på platsen. Målet för in-
spektionerna skall bl.a. vara att konstatera frånvaron av lista 1-ämnen och
att lista 2-ämnen inte används för ämnen som är förbjudna enligt konventio-
nen.
Lista 3 innehåller fyra giftiga kemikalier, däribland vätecyanid, och tret-
Prop. 1993/94:120
14
ton utgångsämnen, exempelvis trietanolamin. I verifikationsbilagan del VIII
anges att konventionsstaterna skall se till att utförsel till stater som inte har
anslutit sig till konventionen får ske endast om man kan säkerställa att kemi-
kalierna inte används för förbjudna ändamål. Detta skall bl.a. ske genom att
utförselstaten begär ett slutanvändarintyg från mottagarstaten. Också be-
träffande lista 3-kemikalier finns detaljerade deklarationsbestämmelser rö-
rande producerade, importerade och exporterade kemikalier och en skyldig-
het att se till att berörda anläggningar kan inspekteras. Inspektionens mål är
i detta fall att kontrollera att verksamheten överensstämmer med den dekla-
rerade och att kontrollera att det inte finns lista 1-ämnen på anläggningen.
Utöver fabriker och anläggningar som har befattning med kemikalierna i
listorna 1-3 innehåller konventionen ett regelverk för andra kemiska pro-
duktionsanläggningar i verifikationsbilagan del IX. Beträffande anlägg-
ningar med en produktion av organiska kemikalier överstigande vissa kvan-
titeter skall konventionsstaten lämna en inledande deklaration som därefter
årligen skall uppdateras. Också dessa anläggningar kan bli föremål för in-
spektioner vars syfte är att kontrollera att det inte finns några lista 1-ämnen
inom anläggningen.
Föreskrifter om nationella åtgärder
Konventionens artikel VII rör nationella åtgärder för genomförande. Varje
konventionsstat skall förbjuda fysiska och juridiska personer under dess ju-
risdiktion att utöva verksamhet som enligt konventionen är förbjuden för
konventionsstaten. Den nationella strafflagstiftningen skall omfatta med-
borgares verksamhet i strid med konventionen oavsett var verksamheten be-
drivits.
Artikel VII anger också att konventionsstaten skall utse en nationell myn-
dighet som skall vara kontaktorgan i förhållande till organisationen för för-
bud mot kemiska vapen och andra konventionsstater.
Även frågan om sekretess behandlas här. En konventionsstat ska betrakta
information som den på förtrolig väg får från organisationen som hemlig och
behandla denna i enlighet med bestämmelserna i sekretessbilagan. Sekre-
tessbilagan innehåller allmänna principer för hanteringen av konfidentiell
information, åtgärder till skydd för installationer som är känsliga ur sekre-
tessynpunkt och för förhindrande av avslöjande av konfidentiella uppgifter
i samband med verifikationsverksamhet samt om förfarandet i fall av brott
eller påstådda brott i anledning av bestämmelserna om förtrolig hantering.
Skyldigheten att skydda konfidentiell information gäller oavsett om denna
härrör från civila eller militära anläggningar. Information skall betraktas
som konfidentiell, om den betraktas som konfidentiell av den stat som läm-
nat den eller - om uppgifterna lämnats av annan stat - om generaldirektören
för Tekniska sekretariatet gör bedömningen att det finns skäl att anta att dess
otillåtna spridning skulle skada den stat till vilken informationen hänför sig
eller skulle skada mekanismerna för genomförandet av konventionen.
Åtgärderna till skydd för känsliga installationer och konfidentiella uppgif-
ter under inspektioner tar bl.a. sikte på att inspektionsgrupperna skall ta
hänsyn till skyddsbehovet vid utarbetande av de anläggningsavtal som skall
Prop. 1993/94:120
15
följas under inspektionerna. Vidare skall inspektionsrapporterna endast in- Prop. 1993/94:120
nehålla fakta som är relevanta för efterlevnaden av konventionen.
Immunitet och privilegier
Artikel VIII innehåller - utöver bestämmelser om Organisationen för för-
bud mot kemiska vapen regler om rättslig handlingsförmåga, immunitet och
privilegier för organisationen (punkterna 48 och 49). Delegater och organi-
sationens personal skall åtnjuta den immunitet och de privilegier som krävs
för att de skall kunna fullgöra sina uppgifter. Rättslig handlingsförmåga, im-
munitet och privilegier skall regleras i avtal mellan organisationen och kon-
ventionsstaterna (punkt 50).
Immunitet och privilegier för inspektionsgrupperna regleras särskilt i av-
snitt B i verifikationsbilagan del II. Beträffande medlemmarna i inspektions-
gruppen hänvisas till reglerna om diplomatiska tjänstemän i art. 29 i Wien-
konventionen den 19 april 1961 (SÖ 1967:1). Observatörer skall i huvudsak
åtnjuta samma immunitet och privilegier.
Inspektioner
Artikel IX innehåller bestämmelser om förfarandet vid misstanke om brott
mot konventionen. I första hand skall parterna göra varje ansträngning att
reda ut tvivelsmålen genom utbyte av information och genom konsultatio-
ner. En konventionsstat kan också begära organisationens biträde med att
genom utbyte av information klargöra en situation som ger anledning till
misstanke om brott från en annan konventionsstats sida.
Det viktigaste instrumentet för att utreda om en konventionsstat brutit
mot konventionens bestämmelser är dock den rätt som tillkommer varje
konventionsstat att begära en inspektion på en annan konventionsstats terri-
torium och att utan dröjsmål få denna inspektion utförd av en inspektions-
grupp från Tekniska sekretariatet.
Genomförandet av dessa inspektioner regleras i artikel IX och i verifika-
tionsbilagan delX. En inspekterad stat har både rätt och skyldighet att göra
varje rimlig ansträngning för att visa att man inte brutit mot konventionen.
Staten är skyldig att ge tillträde till det område som omfattas av begäran om
inspektion, men har också rätt att vidta åtgärder för att skydda anläggningar
som är känsliga ur sekretessynpunkt och hindra att konfidentiell information
oqh uppgifter som inte berörs av konventionen avslöjas. Tillträdet till ett in-
spektionsområde regleras i detalj. I samband med inspektionen förutsätts en
dialog mellan inspektionsgruppen och representanter för den inspekterade
staten.
Krigsmateriellagen
1 lagen (1992:1300) om krigsmateriel (krigsmateriellagen) finns bestämmel-
ser om bl.a. tillverkning av och handel med krigsmateriel. Som krigsmateriel
klassificeras produkter som är utformade för militärt bruk. Produkter som
16
har både militär och civil användning klassificeras som krigsmateriel, om de
har utvecklats för militärt ändamål eller - i vissa fall - om de har en förstörel-
sebringande funktion i sin militära användning. I lagen har regeringen be-
myndigats att bestämma vilka produkter som skall anses som krigsmateriel.
Detta har skett i förordningen (1992:1303) om krigsmateriel (krigsmateriel-
förordningen) där produkterna indelas i krigsmateriel för strid och övrig
krigsmateriel.
Krigsmateriellagen innehåller bestämmelser som gör det möjligt för rege-
ringen att kontrollera hanteringen av krigsmateriel alltifrån tillverkningen
till förmedling av krigsmateriel som finns i utlandet. Lagen innehåller bl.a.
generella förbud mot tillverkning av krigsmateriel, export och samarbete
med någon i utlandet om utveckling eller tillverkning av krigsmateriel. Från
dessa generella förbud kan regeringen i det enskilda fallet meddela undan-
tag. Härvid skall regeringen beakta de riktlinjer som fastlagts i prop.
1991/92:174 om Lag om krigsmateriel och som riksdagen tagit del av (krigs-
materielpropositionen).
Prop. 1993/94:120
Massförstörelselagen
I krigsmateriellagen regleras produkter som har en militär användning. Un-
der efterkrigstiden har västvärlden aktivt agerat för en enhetlig exportkont-
roll av vissa produkter som har en huvudsaklig civil användning men som
också kan komma till användning för att skapa eller använda produkter i
massförstörelsesyfte. För att täcka detta behov infördes lagen (1991:341) om
förbud mot utförsel av vissa produkter som kan användas i massförstörelse-
syfte, m.m. (massförstörelselagen), som trädde i kraft den 1 juli 1991.1 lagen
uppdras det åt regeringen att inom i lagen fastlagda ramar bestämma vilka
produkter som skall omfattas av lagen. Detta har regeringen gjort i förord-
ningen (1991:343) om förbud mot utförsel av vissa produkter som kan använ-
das i massförstörelsesyfte, m.m. (massförstörelseförordningen). I förord-
ningen anges att bl.a. vissa missilprodukter, kemiska ämnen och biologiska
agenser, nukleära produkter och tillverkningsutrustningar omfattas av la-
gen.
Lagen innehåller förbud mot utförsel och förmedling av produkterna.
Från dessa förbud kan regeringen meddela undantag i det enskilda fallet.
Liksom beträffande krigsmateriel följer regeringen i denna prövning krite-
rier som har slagits fast i propositioner.
Lagen om kemiska produkter
I lagen (1985:426) om kemiska produkter (kemikalielagen) finns bestämmel-
ser om hantering och import av kemiska produkter. Lagens syfte är att före-
bygga skador på människors hälsa eller i miljön förorsakade av kemiska äm-
nens inneboende egenskaper. Lagen innehåller bestämmelser om skyldighe-
ter vid hantering och import av kemiska produkter och ger regeringen möj-
lighet att föreskriva tiliståndskrav för import, om det behövs från hälso- eller
miljösynpunkt.
2 Riksdagen 1993/94. 1 samt. Nr 120
Strafflagstiftning
Prop. 1993/94:120
I krigsmateriellagen och massförstörelselagen finns ansvarsbestämmelser för
brott mot lagarnas bestämmelser, varvid beträffande olovlig utförsel hänvis-
ning görs till lagen (1960:418) om straff för varusmuggling. Straffbestämmel-
serna är subsidiära i förhållande till brottsbalkens bestämmelser.
I 22 kap. 6§ BrB stadgas att den som gör sig skyldig till en svår överträ-
delse av ett sådant avtal med främmande makt eller någon sådan allmänt
erkänd grundsats som rör den internationella humanitära rätten i väpnade
konflikter skall dömas för folkrättsbrott till fängelse. I exemplifieringen av
sådana svåra överträdelser ingår användande av stridsmedel som är för-
bjudna enligt folkrätten.
Immunitet och privilegier
I lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall finns bl.a. bestäm-
melser om immunitet och privilegier för internationella organ och personer
med anknytning till sådana organ i enlighet med vad som bestämts i avtal
eller stadga som är i kraft i förhållande till Sverige.
5.1.1 Allmänt om lista 1-ämnen i konventionen
I verifikationsbilagan del VI finns detaljerade bestämmelser om vad som
skall gälla för lista 1-kemikalier.
En konventionsstat får producera, förvärva, behålla eller använda ett lista
1-ämne för forsknings-, medicinska, farmaceutiska eller skyddsändamål,
- om kvantiteterna och typerna av ämnen är strängt begränsade till vad
som kan anses motiverat för sådana ändamål
- och den sammanlagda mängden av sådana ämnen för dessa ändamål vid
varje angiven tidpunkt inte överstiger ett ton
- samt den sammanlagda mängd som staten förvärvat under ett år genom
produktion, uttag ur lager och förvärv inte överstiger ett ton.
Utförsel av lista 1-ämnen får endast ske till en annan part i konventionen
och endast för de nyss angivna ändamålen. Båda parterna skall underrätta
Tekniska sekretariatet om överföringen.
Produktion av lista 1-ämnen är kringgärdad med många föreskrifter i veri-
fikationsbilagan. Produktion för forsknings-, medicinska, farmaceutiska el-
ler skyddsändamål får endast genomföras vid en enda småskalig anläggning
godkänd av konventionsstaten.
Vid ytterligare en anläggning, också den godkänd av konventionsstaten,
får maximalt tio kilo framställas årligen för skyddsändamål.
Tillverkning vid andra anläggningar av maximalt tio kilo kemikalier per
anläggning och år får ske för forsknings-, medicinska eller farmaceutiska än-
damål i anläggningar godkända av konventionsstaten.
18
Syntes av dessa ämnen för forsknings-, medicinska eller farmaceutiska än- Prop. 1993/94:120
damål får utan tillstånd äga rum vid laboratorier, om den sammanlagda
mängden är mindre än 100 gram per år och anläggning. Detta undantag gäl-
ler alltså inte syntes för skyddsändamål.
Konventionsstaterna skall lämna deklaration beträffande de tillverkande
anläggningarna till Tekniska sekretariatet. Vidare skall planerade ändringar
i verksamheten anmälas dit.
De ämnen som tas upp i lista 1 omfattas redan i dag av det svenska krigs-
materielbegreppet. Nämnas bör också att i Sverige används endast två av
ämnena. FOA och försvaret använder dessa för skyddsändamål. Någon
egentlig tillverkning förekommer inte.
5.1.2 Allmänt om krigsmateriellagen
Krigsmateriellagens tillämpningsområde omfattar vapen, ammunition och
annan för militärt bruk utformad materiel som enligt regeringens föreskrifter
utgör krigsmateriel. Sådana föreskrifter har regeringen meddelat i krigsma-
terielförordningen vars bilaga innehåller en förteckning över vilka produkter
som skall anses som krigsmateriel. Materielen delas in i krigsmateriel för
strid och övrig krigsmateriel. Till gruppen krigsmateriel för strid hör bl.a.
kemiska stridsmedel.
Det är regeringens uppgift att avgöra om en produkt omfattas av lagen
eller inte. Klassificeringen sker med utgångspunkt i materielens funktion och
konstruktion. Produkter med såväl militär som civil användning klassificeras
som krigsmateriel när den har utvecklats för militär användning eller, i vissa
fall, om de har en förstörelsebringande funktion i sin militära användning.
I detta sammanhang finns det anledning att belysa relationen mellan be-
greppen kemiskt vapen och kemiskt stridsmedel. Svea Hovrätt har i sitt re-
missyttrande väckt frågan om inte en enhetlig terminologi bör väljas inom
samtliga områden som berörs av konventionen. Enligt hovrättens mening är
begreppet ”kemiskt stridsmedel” som redan används i krigsmateriellagen att
föredra framför begreppet ”kemiskt vapen”.
Frågan har belysts i prop. 1992/93:154 om ändring i massförstörelselagen.
Föredraganden anförde där att med kemiskt stridsmedel avses den förstörel-
sebringande substansen. När stridsmedlet är inneslutet i en produkt som gör
det möjligt att hantera stridsmedlet i ett förstörelsebringande syfte utgör hel-
heten ett kemiskt vapen.
I den terminologi som används i konventionen görs inte denna distinktion.
Såväl de giftiga kemikalierna (stridsmedlen) som anordningar speciellt ut-
formade för att orsaka skada till följd av giftverkan hos de giftiga kemika-
lierna och som skulle komma att släppas ut genom användning av anord-
ningen (vapnet) omfattas av konventionens definition av kemiskt vapen,
sammantagna eller var för sig. Regeringen anser att Sverige i detta avseende
skall fortsätta att, så långt det låter sig göras, tillämpa den svenska distinktio-
nen mellan ett kemiskt stridsmedel och ett kemiskt vapen. I den förteckning
som utgör bilaga till krigsmaterielförordningen regleras vapnet och strids-
medlet separat. Vapnet kan t.ex. vara den missil i vars stridsspets behållaren
med det kemiska stridsmedlet innefattas. Regeringen delar i så måtto hov-
19
rättens uppfattning att oklarhet inte får råda i lagstiftningen om huruvida
det är vapnet eller stridsmedlet som avses. Vanligen är det regleringen av
stridsmedlet som är aktuell i anledning av konventionsåtagandena. Den am-
munition och de anordningar som omfattas av konventionen är i allmänhet
redan föremål för kontroll i krigsmateriellagen och massförstörelselagen.
Allmänt kan konstateras att de giftiga kemikalier och de utgångsämnen
som finns upptagna i lista 1 i princip endast kan användas som kemiska
stridsmedel. Viss civil användning för skyddsändamål och forskning före-
kommer dock.
I krigsmateriellagen förbjuds tillverkning av krigsmateriel i Sverige. Till-
stånd kan dock medges av regeringen i enskilda fall. En ansökan till rege-
ringen om tillstånd skall bl.a. innehålla uppgifter om vilken typ av krigsmate-
riel som skall tillverkas och var tillverkningen skall ske.
Den centrala paragrafen i krigsmateriellagen är förbudet mot utförsel. Ut-
försel får enligt lagens förarbeten endast ske till en stat, en statlig myndighet
eller en av en stat auktoriserad mottagare. En utförselansökan prövas i enlig-
het med riktlinjer fastlagda i krigsmaterielpropositionen (prop.
1991/92:174). I dessa riktlinjer redovisas bland annat s.k. ovillkorliga export-
hinder. Till dessa hör att utförsel eller annan utlandssamverkan skulle strida
mot en internationell överenskommelse som Sverige biträtt.
Riktlinjerna beaktas vid all utlandssamverkan. Som förbjuden utlands-
samverkan betraktas förutom export också bl.a. upplåtelse eller överlåtelse
av tillverkningsrätt. Det är alltså inte möjligt att kringgå det svenska utför-
selförbudet genom att överlåta en rätt att tillverka en produkt som tillverkas
i Sverige till någon i utlandet. Motsvarande förbud gäller beträffande samar-
bete med någon i utlandet om t.ex. utveckling av krigsmateriel.
Ett beslut om undantag från något av krigsmateriellagens förbud kan för-
enas med villkor och med kontroll- och ordningsbestämmelser. Ett vanligt
villkor för att tillstånd till export skall ges är att materielen inte får vidareex-
porteras till ett tredje land om inte den svenska regeringen har givit tillstånd
till detta. Beslut om utförsel meddelas därför vanligen inte utan att motta-
garstaten först har avgivit ett slutanvändaråtagande, dvs. intygat att materie-
len inte skall vidareexporteras. Kontroll- och ordningsbestämmelserna kan
anknyta till att exportören skall visa att materielen har nått mottagarlandet.
5.1.3 Produktion i en enda småskalig anläggning
Regeringens bedömning: Konventionens krav på att tillverkning av
lista 1-ämnen för forsknings-, medicinska, farmaceutiska eller skydds-
ändamål endast får förekomma vid en enda småskalig anläggning som
har godkänts av staten, tillgodoses av krigsmateriellagens bestämmel-
ser om krav på tillstånd för tillverkning av krigsmateriel.
Promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser delar bedömningen eller läm-
nar denna utan erinran. I sitt remissyttrande anför Försvarets forskningsan-
Prop. 1993/94:120
20
stalt (FOA) att departementspromemorian behandlar alla lista 1-ämnen med
utgångspunkt från antagandet att tillverkning av dessa ämnen utgör krigsma-
terieltillverkning. FOA betonar att vissa av dessa ämnen har en legitim an-
vändning för forskningsändamål. Vidare förutsätter FOA att Sveriges enda
småskaliga anläggning även i framtiden kommer att vara FOA:s huvudav-
delning för ABC-skydd i Umeå. FOA konstaterar att detta visserligen inte
påverkar lagförslagen, men däremot gör en del av övervägandena i prome-
morian överflödiga, exempelvis diskussionen om att den enda småskaliga
anläggningen får en monopolställning.
Skälen för regeringens bedömning: Av konventionen följer att, om det i en
konventionsstat förekommer produktion av lista 1-ämnen för forsknings-,
medicinska, farmaceutiska eller skyddsändamål, sådan tillverkning som hu-
vudregel endast skall få förekomma vid en enda småskalig anläggning som
är godkänd av staten. För en sådan anläggning gäller enligt konventionen
vissa begränsningar beträffande volym och kapacitet (verifikationsbilagan
del VI c9.).
Som har framgått av avsnitt 5.1.2 är det enligt krigsmateriellagen förbju-
det att tillverka krigsmateriel i Sverige utan regeringens tillstånd. I lagen an-
ges inte några särskilda förutsättningar eller begränsningar för beviljande av
tillverkningstillstånd. Regeringen kan efter prövning av omständigheterna i
det enskilda fallet ge sådant tillstånd. Ett skäl att vägra lämna tillstånd kan
vara att lista 1-ämnen redan tillverkas vid en enda småskalig anläggning.
Meddelar regeringen ett tillverkningstillstånd, kan detta förenas med villkor.
Villkoren kan gälla produktionsvolym och kapacitet. Krigsmateriellagen till-
godoser alltså konventionens krav.
I dag finns det endast en tillverkare av lista 1-kemikalier i Sverige, nämli-
gen FOA. Åtagandet att produktion endast får förekomma i en enda små-
skalig anläggning uppfylls därmed redan i dag.
FOA omfattas inte av krigsmateriellagen, som gör undantag från kravet
på tillverkningstillstånd för statliga myndigheter som inte är affärsverk.
Myndigheters verksamheter är dock föremål för regeringens kontroll på an-
nat sätt, vanligtvis genom myndigheternas instruktioner. En sådan kontroll
kan gälla rätten att tillverka lista 1-ämnen och föreskrifter om produktions-
volym m.m. Även när en myndighet driver den enda småskaliga anlägg-
ningen uppfyller Sverige därför redan i dag konventionens krav.
Ett problem i detta sammanhang är att den enda småskaliga anläggning
som får tillverkningstillstånd kommer i en monopolsituation. Det måste fin-
nas en möjlighet för regeringen att hindra att ett företag som får ett tillstånd
utnyttjar situationen. Även detta har regeringen möjlighet att åtgärda ge-
nom att meddela villkor. Som ett villkor för att få driva en enda småskalig
anläggning skulle regeringen kunna föreskriva att företaget inte får behandla
presumtiva kunder på ett diskriminerande sätt. Konsekvensen av att en till-
ståndshavare bryter mot ett villkor är dels att tillvcrkningstillståndet kan
komma att återkallas, dels att straff kan utdömas enligt ansvarsbestämmel-
serna i krigsmateriellagen.
Prop. 1993/94:120
21
5.1.4 Produktion vid andra anläggningar
Prop. 1993/94:120
Regeringens bedömning: Konventionens krav att övrig tillverkning av
lista 1-kemikalier för skydds-, forsknings-, medicinska eller farmaceu-
tiska ändamål skall ske i anläggningar godkända av regeringen tillgo-
doses av krigsmateriellagens krav på regeringens tillstånd för tillverk-
ning av krigsmateriel.
Regeringens förslag: Syntes av högst 100 gram lista 1-ämnen för
forsknings-, farmaceutiska eller medicinska ändamål omfattas av
krigsmateriellagens krav på tillverkningstillstånd men är inte under-
kastad någon begränsning i konventionen. Ett bemyndigande för re-
geringen att genom föreskrifter meddela undantag för tillståndskravet
i dessa fall föreslås därför.
Promemorians bedömning och förslag: Överensstämmer med regeringens
med den skillnaden att det i promemorians lagförslag inte anges någon kvan-
titetsgräns i bemyndigandet.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller läm-
nar detta utan erinran. Svea Hovrätt anser att nödvändigheten av undantaget
från tillståndskravet för syntes av högst 100 gram av ett lista 1-ämne kan dis-
kuteras och ifrågasätter om det hinder som detta uppges innebära för bl.a.
den medicinska forskningen motiverar att Sverige mildrar det krav på till-
verkningstillstånd vi annars ställer. Beträffande lagtextens utformning anför
hovrätten att det föreslagna tillägget ter sig otydligt. Enligt hovrättens me-
ning borde det förtydligas att inte tillverkning av varje kemisk produkt för
sådant ändamål som anges i punkten avses, utan endast produkter som i sin
militära användning har en förstörelsebringande funktion och därför enligt
krigsmaterielförordningen klassificeras som krigsmateriel. Försvarets forsk-
ningsanstalt (FOA) betonar vikten av att dessa ämnen, som har en legitim
användning för forskningsändamål, kan undantas från kravet på tillverk-
ningstillstånd, bl.a. för att undvika oavsiktliga överträdelser av krigsmate-
riellagen. Kungliga tekniska högskolan (KTH) föreslår att undantaget också
skall omfatta undervisningsändamål.
Skälen för regeringens bedömning och förslag: Utöver produktion vid en
enda småskalig anläggning får enligt konventionen produktion av högst 10
kilogram och år för skyddsändamål äga rum i ytterligare en anläggning god-
känd av staten. Tillverkning får också ske för forsknings-, medicinska eller
farmaceutiska ändamål i anläggningar godkända av staten, om den samman-
lagda årliga tillverkningen per anläggning inte överstiger 10 kilogram.
För dessa anläggningar - som är att betrakta som krigsmaterieltillver-
kande - gäller samma principer som för enda småskalig anläggning, innebä-
rande att regeringens tillstånd krävs för tillverkningen och att regeringen kan
meddela de villkor som krävs för att uppfylla åtagandena enligt konventio-
nen.
Syntes av lista 1-ämnen för forsknings-, farmaceutiska eller medicinska
ändamål i laboratorier i sammanlagda mängder om mindre än 100 gram per
22
år och anläggning är inte underkastade någon tillståndsbegränsning enligt
konventionen. Sådan syntes är enligt de svenska bestämmelserna att be-
trakta som tillverkning av krigsmateriel, och regeringens tillstånd krävs där-
för även i dessa fall. Såväl FOA som KTH delar uppfattningen i promemo-
rian att regeringen skall kunna meddela ett generellt undantag från krigsma-
teriellagens tillståndskrav för sådan syntes för att inte försvåra legitim forsk-
ning för t.ex. medicinska ändamål. För att undvika att bl.a. forskning på
detta område hindras bör regeringen bemyndigas att meddela ett generellt
undantag från tillståndskravet genom en ändring i 3 § krigsmateriellagen.
Bemyndigandet bör gälla tillverkning av kemiska produkter för medicinska
eller farmaceutiska ändamål eller för forskningsändamål. Att, som KTH fö-
reslagit, inkludera också utbildning i bemyndigandet till regeringen skulle
innebära att de svenska reglerna inte uppfyller konventionens krav. Där-
emot föreslår vi att den i konventionen angivna högsta mängd som genom
syntes får framställas vid en anläggning utan tillstånd också skall framgå av
bemyndigandet till regeringen. Mot hovrättens förslag, att det av bemyndi-
gandet skall framgå att detta endast gäller kemikalier som klassificeras som
krigsmateriel, kan visserligen invändas att detta framgår av undantagets pla-
cering i den paragraf som föreskriver tillstånd för tillverkning av krigsmate-
riel. Endast kemikalier som är krigsmateriel omfattas av kravet på tillverk-
ningstillstånd och kan bli aktuella för ett bemyndigande om undantag från
ifrågavarande tillståndskrav. För att ändå undvika missförstånd bör ett för-
tydligande göras och bemyndigandet uttryckligen begränsas till att avse ke-
miska produkter som klassificeras som krigsmateriel.
5.1.5 Utförsel av lista 1-ämnen
Regeringens bedömning: Krigsmateriellagens bestämmelser om utför-
sel av krigsmateriel är tillräckliga för att uppfylla åtagandena enligt
konventionen.
Promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens bedömning.
Remissinstanserna instämmer i bedömningen eller lämnar denna utan erin-
ran.
Skälen för regeringens bedömning: I verifikationsbilagan del VI till konven-
tionen anges att utförsel av lista 1-ämnen endast får ske till en annan part
i konventionen och endast för forsknings-, medicinska, farmceutiska eller
skyddsändamål. Utförda ämnen får inte vidareexporteras till annan stat.
Dessa åtaganden tillgodoses genom bestämmelserna i krigsmateriellagen.
Lagens krav på regeringens tillstånd för utförsel av krigsmateriel är i princip
undantagslöst. Export av ett lista 1-ämne utan regeringens tillstånd utgör
brott mot lagen (1960:418) om straff för varusmuggling.
Vid prövningen av om utförsel kan medges skall regeringen, som nämnts
i avsnitt 5.1.2, beakta vissa riktlinjer. Utförsel som strider mot en internatio-
nell överenskommelse som Sverige tillträtt utgör ett ovillkorligt hinder mot
Prop. 1993/94:120
23
krigsmaterielexport. Kravet på att utförsel endast får ske till ett land som är Prop. 1993/94:120
part i konventionen tillgodoses således genom att regeringen enligt riktlin-
jerna inte skall meddela utförseltillstånd för ett lista 1-ämne till ett land som
inte har tillträtt konventionen.
Innan ett beslut om utförsel av krigsmateriel meddelas inhämtas regelmäs-
sigt ett s.k. slutanvändaråtagande från köparlandets regering. I ett sådant
åtagande intygar köparlandet att utrustningen skall användas för nationens
eget bruk och att den inte skall reexporteras. Genom att begära ett slutan-
vändarintyg där den mottagande staten redovisar den avsedda användningen
av lista 1-ämnet får regeringen en garanti för att ämnet skall användas för
forsknings-, medicinska, farmaceutiska eller skyddsändamål.
Av föregående avsnitt framgår att regeringen kan meddela villkor vid till-
ståndsgivningen. Ett villkor som regelmässigt meddelas är att vidareexport
inte får ske utan tillstånd av den svenska regeringen. Villkoret måste ses i
samband med slutanvändaråtagandena. Att meddela ett villkor skulle få li-
ten eller ringa effekt, om det inte fanns slutanvändaråtagande. Emellertid
spelar villkoren också en roll nationellt. Har det exporterande svenska före-
taget känt till eller bort känna till att den mottagande regeringen inte var
slutanvändare eller att de exporterade produkterna inte skulle användas för
angivet ändamål, kan detta dels föranleda straffansvar i Sverige, dels föran-
leda att regeringen betraktar exportören med misstro vid nya ansökningar.
Sveriges åtagande avseende överföring av lista 1-ämnen innebär att vi
skall säkerställa att export endast sker till en konventionsstat för att där an-
vändas för tillåtna ändamål. Åtagandet är alltså redan uppfyllt genom krigs-
materiellagens bestämmelser och bör inte föranleda ytterligare lagstiftnings-
åtgärder. Något tillstånd till utförsel av lista 1-ämnen har hittills inte givits.
5.1.6 Underrättelse om överföring
Regeringens bedömning: Någon ändring av lagstiftningen behövs inte.
Konventionens krav kan tillgodoses på administrativ väg.
Promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna kommenterar inte promemorians argumentation.
Skälen för regeringens bedömning: I verifikationsbilagan del VI till konven-
tionen anges att såväl den överförande som den mottagande staten skall un-
derrätta Tekniska sekretariatet om en utförsel respektive införsel minst 30
dagar innan denna avses äga rum. Någon bestämmelse som motsvarar detta
åtagande finns inte i krigsmateriellagstiftningen.
För att Sverige som exporterande stat skall uppfylla åtagandet torde det
vara tillräckligt att regeringen dels i utförselbeslutet anger att detta kan verk-
ställas först vid ett angivet datum räknat minst 30 dagar efter beslutsdagen,
dels genast vidarebefordrar informationen till Tekniska sekretariatet. Några
bestämmelser om detta behövs inte, eftersom regeringen avgör hur ett till-
stånd skall utformas och vilka villkor som kan förenas med tillståndet. Det
24
ankommer på regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att Prop. 1993/94:120
se till att underrättelsen når sekretariatet.
Krigsmateriellagen innehåller inte några bestämmelser som gör det möj-
ligt att uppfylla motsvarande åtagande som mottagande stat. De kemikalier
det här är fråga om är sådana som enligt lagen (1985:426) om kemiska pro-
dukter kräver tillstånd för införsel med hänsyn till produkternas farlighet ur
hälso- och miljösynpunkt. Sådana tillstånd meddelas av länsstyrelserna. För
att Sverige skall kunna uppfylla åtagandet räcker det med att länsstyrelserna
dels i besluten anger att införsel får ske tidigast 30 dagar efter beslutsdagen,
dels åläggs att vidarebefordra beslut om införsel av dessa produkter till rege-
ringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Importörerna bör
uppmärksammas på att ansökan om införsel måste göras i god tid.
5.1.7 Deklarationer inom lista 1-området
Regeringens bedömning: Den skyldighet att lämna årliga deklaratio-
ner om den verksamhet som har bedrivits under det gångna året re-
spektive planeras för det kommande året, som är förutsättningen för
att åtagandet enligt konventionen skall kunna uppfyllas, tillgodoses
genom bestämmelsen om deklarationsskyldighet i 19 § krigsmateriel-
lagen.
Regeringens förslag: Regeringen föreslår att 21 § krigsmateriella-
gen, som reglerar skyldighet att till regeringen anmäla ändring i för-
hållanden som upptagits i tillståndsansökan, skall kompletteras med
en skyldighet för den som har tillstånd att tillverka kemiska krigsma-
terielprodukter att, i enlighet med föreskrifter som regeringen med-
delar, till regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer
lämna anmälan om planerna för verksamheten ändras under på-
gående kalenderår.
Promemorians förslag: I promemorians lagförslag föreskrivs att också årliga
deklarationer om den planerade verksamheten skall regleras i 21 §.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser kommenterar inte förslaget.
Svea hovrätt anför att tillägget visserligen innefattar skyldighet för enskilda
och därför bör framgå av lag, men menar samtidigt att syftet med ändringen
enklare skulle kunna uppnås genom en utvidgning av regeringens bemyndi-
gande enligt paragrafens första stycke. Kammarrätten i Stockholm föreslår
en annan formulering av lagrummet.
Skälen för regeringens bedömning och förslag: Verifikationsbilagorna inne-
håller åtaganden för att möjliggöra att organisationen skall kunna kontrol-
lera att konventionsstaterna uppfyller de tidigare nämnda åtagandena.
Denna kontroll skall ske genom deklarationer som konventionsstaterna
skall lämna och inspektioner som Tekniska sekretariatet skall utföra för att
kontrollera att de lämnade uppgifterna är korrekta.
I konventionen finns två grundtyper av deklarationer: inledande deklara-
25
tioner och årliga deklarationer. De årliga deklarationerna är av två slag, Prop. 1993/94:120
nämligen deklarationer om förhållandena under det gångna året och under-
rättelser om planerad verksamhet för det kommande året.
Inledande deklaration för enda småskalig anläggning
Om det inom en konventionsstat skall drivas en enda småskalig anläggning,
skall Tekniska sekretariatet underrättas om anläggningens belägenhet och få
del av en detaljerad beskrivning av anläggningen senast 30 dagar efter det
att konventionen trätt i kraft för staten. För en anläggning som planeras där-
efter skall sådan underrättelse lämnas 180 dagar innan driften skall påbörjas.
Om en enda småskalig anläggning, som inte drivs av en statlig myndighet,
redan har tillverkningstillstånd när konventionen träder i kraft, kan rege-
ringen genom Krigsmaterielinspektionen begära in de erforderliga uppgif-
terna med stöd av 20 § krigsmateriellagen. Paragrafen behandlar tillsyns-
myndighetens kontroll över den verksamhet för vilken tillstånd beviljats.
Krigsmaterielinspektionen är tillsynsmyndighet. I dag är det endast Försva-
rets forskningsanstalt (FOA) som bedriver sådan verksamhet. För att rege-
ringen skall kunna infordra uppgifterna från en statlig myndighet krävs det
inte några bestämmelser i lag.
För att uppfylla konventionens krav på inledande deklaration till Tekniska
sekretariatet om en ny enda småskalig anläggning kan en ny paragraf införas
i förordningen som särskilt tar sikte på innehållet i ansökningar om att få
driva en sådan småskalig anläggning. En sådan bestämmelse bör utformas i
enlighet med de krav som konventionen ställer beträffande inledande dekla-
ration. Kravet kan emellertid också uppfyllas genom att regeringen vid be-
redningen av tillståndsärendet begär in de uppgifter som krävs för att tillgo-
dose konventionens krav. Med hänsyn till att det är fråga om endast ett till-
stånd förefaller detta vara det bästa alternativet.
Underrättelsen skall lämnas till Tekniska sekretariatet 180 dagar innan ny
verksamhet påbörjas. Regeringen måste därför i ett beslut om tillverknings-
tillstånd ange att verksamheten får påbörjas först sedan så lång tid förflutit
att regeringen har kunnat uppfylla underrättelsekravet.
Årliga deklarationer och underrättelser om planerade ändringar i
verksamheten för enda småskalig anläggning
En konventionsstat som producerar lista 1-ämnen vid en enda småskalig an-
läggning skall avge en årlig deklaration beträffande verksamheten vid an-
läggningen under det föregående året. Deklarationen skall innefatta
- identifiering av anläggningen,
- kemiskt namn m.m., använda metoder och producerade mängder av lista
1-ämnen,
- namn på och mängd av utgångsämnen förtecknade på listorna 1 -3 som
använts för produktion av lista 1-ämne,
- mängd som förbrukats vid anläggningen,
- mängd som sänts till eller mottagits från annan anläggning i konventions-
staten,
26
- den största mängd som lagrats vid något tillfälle under året,
- lager vid årets slut,
- upplysning om ändring vid anläggningen under året i jämförelse med tidi-
gare ingivna beskrivningar.
För att Sverige skall kunna uppfylla åtagandet krävs att nödvändiga uppgif-
ter kommer in till regeringen eller den myndighet som regeringen bestäm-
mer. En sådan skyldighet för enskild att lämna deklarationer måste medde-
las i lagform. I 19 § krigsmateriellagen finns en bestämmelse om skyldighet
för den som har tillstånd att tillverka krigsmateriel att, enligt de närmare
föreskrifter som regeringen meddelar, lämna deklarationer rörande den
verksamhet för vilken tillstånd har meddelats. Deklarationsskyldigheten be-
träffande en enda småskalig anläggning bör därför inte föranleda någon lag-
ändring. 121 § krigsmaterielförordningen har regeringen meddelat föreskrif-
ter om deklarationens innehåll. Bestämmelsen överensstämmer endast del-
vis med kraven i konventionen. Det förefaller lämpligast att komplettera
denna bestämmelse med en ny paragraf i förordningen som anger vad en
deklaration om tillverkning av lista 1-ämnen skall innehålla.
Uppgifterna skall ha vidarebefordrats till sekretariatet inom 90 dagar efter
årets utgång vilket gör att både uppgiftslämnaren och staten har knappt om
tid för att uppfylla sina respektive förpliktelser. Man kan därför överväga
om inte bestämmelsen i 19 § krigsmateriellagen också borde innehålla en be-
stämmelse om vite eller förseningsavgift för det fall en deklaration inte läm-
nas inom angiven tid. Med hänsyn till att endast ett fåtal företag kommer att
bli aktuella förefaller detta vara en överdriven åtgärd, särskilt om man beak-
tar att den som har ett tillverkningstillstånd riskerar att detta återkallas vid
åsidosättande av en bestämmelse i lagen eller förordningen.
Regeringen bör meddela föreskrifter om när nödvändiga uppgifter skall
ha kommit in. Denna tid måste bestämmas så att regeringen, eller den myn-
dighet som regeringen utser för denna uppgift, både hinner begära in uppgif-
ter från företag som försummar att lämna dessa i tid och får tillfälle att kon-
trollera de lämnade uppgifterna innan de vidarebefordras till organisatio-
nen.
Konventionsstaten skall också avge en årlig deklaration om den planerade
verksamheten vid anläggningen under det kommande året. En sådan dekla-
ration skall avges 90 dagar innan årets början. Till skillnad från departe-
mentspromemorian anser regeringen att även dessa uppgifter kan infordras
med stöd av 19 § krigsmateriellagen som anger att deklaration skall lämnas
för verksamhet för vilken tillstånd har meddelats. En bestämmelse bör in-
föras i krigsmaterielförordningen som anger vilka uppgifter om planerad
verksamhet som skall lämnas och när uppgifterna skall ha kommit in till re-
geringen eller myndigheten.
Varje konventionsstat skall härutöver underrätta Tekniska sekretariatet
om planerade ändringar i förhållande till den inledande deklarationen. En
sådan underrättelse skall lämnas minst 180 dagar innan ändringarna skall ge-
nomföras. Den som har tillstånd enligt krigsmateriellagen är skyldig att an-
mäla till regeringen om förhållanden som upptagits i tillståndsansökan änd-
ras (21 § krigsmateriellagen). Enligt 20 § förordningen skall ändringen anmä-
Prop. 1993/94:120
27
las till regeringen snarast och senast inom en månad efter det att tillståndsha- Prop. 1993/94:120
varen har fått kännedom om de ändrade förhållandena.
Denna bestämmelse är inte tillräcklig för att tillgodose åtagandet enligt
konventionen, som ju kräver att en sådan anmälan kommer in till Tekniska
sekretariatet redan ett halvår innan ändringen genomförs. För att till fullo
kunna uppfylla konventionens krav bör i krigsmateriellagen införas en be-
stämmelse om skyldighet för den som har tillstånd enligt den lagen att till-
verka kemiska produkter att anmäla planerade ändringar i verksamheten till
regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Bestämmelsen
bör placeras i ett nytt andra stycket i 21 § krigsmateriellagen.
Deklarationer och underrättelser för andra lista 1-anläggningar
Det har tidigare nämnts att andra lista 1-anläggningar än en enda småskalig
anläggning efter tillstånd kan tillåtas i ett konventionsland. Också beträf-
fande anläggningar som fått tillstånd till sådan produktion skall konventions-
staten lämna inledande deklaration till Tekniska sekretariatet inom 30 dagar
efter det att konventionen trätt ikraft för staten i fråga. Tekniska sekretaria-
tet skall också hållas underrättat om planerade ändringar i verksamheten
och årliga deklarationer skall lämnas. Dessa anläggningar bör träffas av
samma bestämmelser som gäller för en enda småskalig anläggning, vilket
blir fallet om de föreslagna ändringarna i krigsmateriellagen genomförs.
5.2.1 Allmänt om lista 2 och lista 3-ämnen i konventionen
I verifikationsbilagan del VII finns konventionens regelverk för lista 2-äm-
nen. Dessa ämnen får endast överföras till eller erhållas från konventionssta-
ter. Denna förpliktelse skall träda i kraft tre år efter konventionens ikraftträ-
dande. Under mellantiden skall konventionsstaten begära slutanvändarintyg
från mottagarstaten.
Enligt verifikationsbilagan del VII skall konventionsstaterna avge en inle-
dande och sedan årliga deklarationer som innehåller sammanlagda natio-
nella uppgifter rörande de mängder av lista 2-ämnen som producerats, be-
retts, förbrukats, importerats och exporterats under föregående år. En kvan-
titativ specificering av import och export skall lämnas för varje berörd stat.
Inledande deklaration skall lämnas inom 30 dagar efter det att konventionen
trätt i kraft för konventionsstaten och årliga deklarationer rörande före-
gående års verksamhet inom 90 dagar efter utgången av kalenderåret, me-
dan årliga deklarationer rörande den planerade verksamheten skall lämnas
senast 60 dagar före nästkommande kalenderår.
Inledande och årliga deklarationer krävs för alla fabriksanläggningar som
under något av de tre senaste åren har producerat, berett eller förbrukat
vissa mängder av kemikalierna i lista 2. Undantag från deklarationsskyldig-
heten skall göras för blandningar som innehåller en låg koncentration av ett
lista 2-ämne.
Dctaljbcstämmelser för lista 3-kcmikalicr finns i verifikationsbilagan del
28
VIII. För dessa ämnen förskrivs varken export-eller importrestriktioner. Prop. 1993/94:120
Däremot skall konventionsstaterna säkerställa att kemikalierna i mottagar-
landet endast skall användas för ändamål som inte är förbjudna enligt kon-
ventionen.
Även beträffande lista 3-ämnen skall konventionsstaterna avge inledande
resp, årliga deklarationer. Deklarationerna skall innehålla sammanlagda na-
tionella data rörande de mängder som producerats, importerats och exporte-
rats under det gångna kalenderåret, liksom en kvantitativ specificering av
import och export för varje berörd stat. Fabriksanläggningar skall deklare-
ras, om det där föregående år har producerats eller nästkommande år för-
väntas produceras mer än 30 ton av ett lista3-ämne.
Den inledande deklarationen skall avges inom 30 dagar efter det att kon-
ventionen trätt i kraft. Den årliga deklarationen för det gångna kalenderåret
skall lämnas inom 90 dagar efter utgången av kalenderåret och den årliga
deklarationen för den planerade verksamheten senast 60 dagar före början
av påföljande kalenderår. Deklaration behövs inte för blandningar som in-
nehåller lägre koncentrationer av ett lista 3-ämne.
Utöver den deklarationsskyldighet som avser ämnen upptagna på lista 2
och 3 finns det i del IX i verifikationsbilagan regler om uppgiftslämnande
avseende kemiska produktionsanläggningar som framställer vissa kemika-
lier som inte finns med på listorna. Uppgifter om dessa anläggningar skall
lämnas i form av en inledande deklaration. Vidare skall uppgifter lämnas
årligen för att uppdatera den inledande deklarationen.
5.2,2 Allmänt om massförstörelselagen
Massförstörelselagen har tillkommit för att hindra att vissa produkter som
kan användas i massförstörelsesyfte sprids till länder som kan komma att an-
vända produkterna för rustning. I lagen exportkontrolleras därför vissa pro-
dukter som förutom sin civila användning också kan nyttjas för att, direkt
eller indirekt, skapa massförstörelse, s.k. dual use-produkter.
11 § stadgas att regeringen genom föreskrifter får besluta vilka produkter
som skall omfattas av kontroll - inom de ramar som fastställts i lagen. Rege-
ringen har meddelat sådana föreskrifter i massförstörelseförordningen.
Det reglerade området har bestämts med hänsyn till exportkontrollen av
dual use-produkter i andra västerländska industriländer. Lagen omfattar
produkter på tre områden som är föremål för internationellt samarbete. Ett
av dessa områden är missiler, missildelar och missilteknologi som är föremål
för samarbete inom Missile Technology Control Regime (MTCR). Ett annat
område är kemiska och biologiska utgångsämnen som kan användas för att
framställa kemiska eller biologiska stridsmedel eller vapen liksom tillverk-
ningsutrustning för att framställa sådana ämnen eller vapen. Detta samar-
bete bedrivs inom den s.k. Australien-gruppen. Slutligen ingår sådan kärn-
teknisk utrustning och sådant material som omfattas av samarbete om ex-
portkontroll inom Nuclcar Suppliers Group (NSG).
Massförstörelseförordningen omfattar sedan den 1 april 1993 54prekurso-
rer (utgångsämnen) som finns förtecknade i bilaga 3 till förordningen. Dessa
ämnen kan användas för framställning av kemiska vapen men har också cn
civil användning inom flera fält.
29
Regeringen kan efter prövning i det enskilda fallet meddela undantag från Prop. 1993/94:120
massförstörelselagens förbud mot utförsel. Ett tillstånd kan förenas med vill-
kor och kan återkallas vid brott mot lagens bestämmelser eller mot ett med-
delat villkor.
Massförstörelselagen innehåller inte några deklarationsbestämmelser.
Det gör däremot lagen (1985:426) om kemiska produkter i vars 9§ anges
att den som yrkesmässigt hanterar eller importerar en kemisk produkt skall
lämna de uppgifter om produkten och dess hantering som kan behövas för
att bedöma dess hälso- och miljörisker. Bestämmelser om detta s.k. produkt-
register finns i 12-15a§§ förordningen (1985:835) om kemiska produkter.
Kemiska produkter som yrkesmässigt tillverkas i eller importeras till Sve-
rige skall registreras i produktregistret som förs av Kemikalieinspektionen.
Anmälan skall göras av tillverkaren eller importören. Kemikalieinspektio-
nen kan i särskilda fall medge att anmälan i stället görs av en handelsagent.
Den som årligen importerar eller tillverkar mindre än 100 kilogram av en
kemisk produkt behöver inte anmäla detta till inspektionen. Enligt 16 § får
Kemikalieinspektionen lämna ytterligare föreskrifter för tillämpningen av
9§ lagen.
5.2.3 Klassificering av lista 2 och 3-ämnen
Regeringen bedömning: Lista 2-kemikalier är dual use-produkter, och
de ämnen som inte redan omfattas av massförstörelselagen bör genom
en förordningsändring föras till denna grupp.
Promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna yttrar sig inte över promemorians bedömning.
Skälen för regeringens bedömning: I konventionens kemikalielista 2 finns tre
giftiga kemikalier och elva grupper utgångsämnen. De giftiga kemikalierna
i lista 2 kan användas som kemiska stridsmedel, men på grund av sitt huvud-
sakligen civila användningsområde bör de inte klassificeras som krigsmate-
riel annat än i de fall då de är avsedda att användas som stridsmedel. På
samma sätt som de kemiska utgångsämnen som i dag finns upptagna i bilaga
3 i massförstörelseförordningen är de alltså dual useprodukter.
De utgångsämnen som direkt anges respektive exemplifieras i konventio-
nens kemikalielista 2B ingår redan i dag i bilaga 3 till massförstörelseförord-
ningen. Förutom dessa utgångsämnen regleras i kemikaliebilagan också
grupper av kemikalier, exempelvis kemikalier innehållande en fosforatom
till vilken är bundet en metyl-, etyl-eller propylgrupp, men inga ytterligare
kolatomer. Även sådana kemikalier bör omfattas av massförstörelselagstift-
ningen.
Som ovan har nämnts har regeringen i 1§ massförstörelselagen bemyndi-
gats att meddela föreskrifter om lagens omfattning. Att hänföra kemika-
lierna till massförstörelselagen kräver därför inte några lagstiftningsåtgärder
utan endast cn ändring i massförstörelseförordningen.
30
Lista 3 innehåller 17 giftiga kemikalier och utgångsämnen. Liksom beträf- Prop. 1993/94:120
fande lista 2-ämnena kan lista 3-ämnen användas såväl för civilt bruk som i
massförstörelsesyfte, dvs. för att skapa kemiska vapen. Av bilagans kemika-
lier ingår redan elva i bilagan till massförstörelseförordningen. För Sveriges
tillträde till konventionen krävs en reglering av resterande sex kemikalier.
Detta kan regeringen göra genom en ändring i bilaga 3 till förordningen.
5.2.4 Utförsel av lista 2-ämnen
Regeringens bedömning: Massförstörelselagen innehåller redan ett ut-
förselförbud. Någon ändring av lagen behövs inte för att uppfylla kon-
ventionens krav i detta avseende.
Promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser delar bedömningen i prome-
morian eller lämnar denna utan erinran. Eftersom endast export till stat som
inte är part i konventionen kräver reglering enligt konventionen, bör enligt
Kommerskollegium kravet på tillstånd begränsas till vad som direkt följer av
förpliktelserna enligt konventionen.
Skälen för regeringens bedömning: I verifikationsbilagan del VII finns kon-
ventionens regelverk för lista 2-ämnen. Sådana ämnen får endast utföras till
eller erhållas från konventionsstater. Bestämmelsen skall träda i kraft tre år
efter konventionens ikraftträdande.
Förbud mot utförsel omfattas av massförstörelselagens bestämmelser. I
den utsträckning lista 2-ämnen finns upptagna i bilaga 3 till massförstörelse-
förordningen, råder alltså utförselförbud redan i dag. De ämnen som införs
i denna bilaga kommer automatiskt att omfattas av utförselförbudet. Undan-
tag från utförselförbudet kan beslutas av regeringen efter prövning i det en-
skilda fallet.
I detta sammanhang bör konventionens artikel XI nämnas. Av denna arti-
kel framgår att konventionsstaterna inte sinsemellan skall upprätthålla några
restriktioner som är oförenliga med åtagandena enligt konventionen. Detta
gäller om restriktionerna skulle inskränka eller hindra handel och utveckling
eller främjandet av vetenskapliga och teknologiska kunskaper för fredliga
ändamål på det kemiska området. Artikeln omfattar också restriktioner till
följd av internationella avtal.
I massförstörelselagen är utförsel utan tillstånd av regeringen förbjuden
utan avseende på destination. Detta förbud kommer att upprätthållas också
gentemot stater som tillträtt konventionen. Man skulle kunna hävda att
detta utgör en restriktion i strid med verifikationsbilagan del VII som inte
förbjuder utförsel av lista 2-ämnen till en konventionsstat. Kommerskolle-
gium har också förordat att en tillämpning av utförselförbudet inte skall gå
utöver vad som krävs enligt konventionen.
Vid sin tillståndsgivning enligt massförstörelselagen har regeringen natur-
ligtvis att beakta att ämnet omfattas av konventionen. Ett beslut att inte till-
31
låta en utförsel till ett konventionsland skulle i princip endast kunna grundas
på en misstanke om att mottagarlandet bryter mot konventionen, något som
borde föranleda inledande av ett verifikationsförfarande. Av denna anled-
ning krävs inte någon lagändring.
Det skulle också kunna hävdas att det förhållandet att utförsel av ämnet
måste prövas av regeringen utgör en form av hinder även om tillstånd ges,
genom att prövningen av ett ärende tar tid och att utförseln därmed försenas
jämfört med vad som gäller vid en export av oreglerade varor.
Inför den ändring i massförstörelselagen som trädde i kraft den 1 april
1993 uttalade sig det föredragande statsrådet i prop. 1992/93:154 om revide-
rade kriterier för export. Han anförde (s. 20) att företag skall kunna beviljas
s.k. generella tillstånd för export under en angiven tid av likaledes angivna
produktkategorier till likaledes angivna länder. Exempelvis kan regeringen
meddela ett företag tillstånd att under två år föra ut fluorväte till Australien,
Frankrike och Storbritannien. Ett sådant tillstånd förenas med villkor och
med kontroll- och ordningsbestämmelser. I beslutet anges en begränsning
avseende den kvantitet som får föras ut med stöd av tillståndet. Regeringens
beslut (utförseltillståndet) skall företes för tullmyndigheten vid varje utför-
seltillfälle. Härvid skall tullen anteckna på tillståndsbeviset hur stor kvantitet
som förs ut. Tullmyndigheten kan alltså kontrollera att begränsningen inte
överskrids. Dessa möjligheter till ett förenklat förfarande gör att någon
överträdelse av konventionens artikel XI i praktiken inte kan anses före-
ligga.
5.2.5 Slutanvändarintyg
Regeringens bedömning: Konventionens krav på att slutanvändarin-
tyg skall användas fram till dess att utförselförbud har genomförts fal-
ler inom ramen för massförstörelselagen.
Promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna delar promemorians bedömning eller lämnar denna utan
erinran.
Skälen för regeringens bedömning: I del VII i verifikationsbilagan till kon-
ventionen anges att, till dess att utförselförbudet gentemot ickekonventions-
stater är genomfört tre år efter det att konventionen trätt i kraft, den expor-
terande staten skall begära slutanvändarintyg från den köpande staten enligt
viss specifikation.
Inför beslut om utförsel av produkter som omfattas av massförstörelsela-
gen begär regeringen regelmässigt antingen ett intyg från den mottagande
staten eller av köparen om att produkten skall användas för civila ändamål.
De uppgifter som skall lämnas enligt specifikationen i konventionen motsva-
rar i princip vad som krävs i dag. Enligt specifikationen skall slutanvändarin-
tyget innehålla uppgifter om
- att produkterna endast kommer att användas för ändamål som inte är för-
bjudna enligt konventionen,
Prop. 1993/94:120
32
- att de inte kommer att vidareföras,
- produkternas typer och mängder,
- deras slutanvändning,
- slutanvändarnas namn och adresser.
Eftersom massförstörelselagen redan i dag har utförselförbud till alla länder
och utförseltillstånd dessutom regelmässigt förutsätter att ett slutanvända-
rintyg har lämnats uppfyller lagen konventionens åtaganden rörande utför-
sel av lista 2-ämnen.
5.2.6 Införsel av lista 2-ämnen
Regeringens förslag: Införsel av lista 2-ämnen skall regleras i massför-
störelselagen genom att ett krav på tillstånd för införsel införs. Rege-
ringen bemyndigas dels att delegera beslutanderätten till en myndig-
het, dels att genom föreskrifter meddela undantag från tillståndskra-
vet för vissa produkter eller införsel från vissa länder.
Promemorians förslag: I promemorian föreslås att införselregleringen skall
införas i lagen om kemiska produkter genom att lagens tillämpningsområde
utvidgas.
Remissinstanserna: Många remissinstanser lämnar promemorians förslag
utan erinran. Flera riktar dock principiella invändningar mot förslaget att
utvidga kemikalielagens tillämpningsområde till att innefatta uppfyllande av
alla de förpliktelser som följer av internationella överenskommelser om kon-
troll av hanteringen av kemiska produkter som Sverige är bundet av. Svea
Hovrätt ifrågasätter nödvändigheten av tillägget eftersom konventionens
och lagens syften i stora delar torde vara desamma. Vidare anser hovrätten
att tillägget kan vara vilseledande eftersom lagen redan nu innebär ett inför-
livande av internationella överenskommelser, t.ex. om transport av farligt
gods. Om ett tillägg skall införas, förordar hovrätten att en tydligare anknyt-
ning görs till den nu aktuella konventionen. Kammarrätten i Stockholm ifrå-
gasätter om det är motiverat att göra formuleringen så omfattande att den
täcker inte bara den nu aktuella överenskommelsen utan alla överenskom-
melser rörande kemiska produkter. Arbetarskyddsstyrelsen anser att den
mycket generella utvidgningen i 1 § kemikalielagen kan leda till svåröver-
blickbara konsekvenser och tolkningssvårigheter. Styrelsen pekar också på
risken att alla internationella överenskommelser som avser kontroll av han-
teringen av kemiska produkter kommer att innefattas i paragrafen. Detta
skulle enligt styrelsen bl.a. kunna innebära att en konvention som ECE-kon-
ventionen om gränsöverskridande effekter av industriolyckor innefattas, nå-
got som enligt styrelsens mening inte kan vara rimligt. Arbetarskyddsstyrel-
sen förordar därför att tills vidare låta utvidgningen endast omfatta konven-
tionen om kemiska vapen. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anför i
sitt yttrande att kcmikalielagstiftningens tillämpningsområde inte är helt en-
kelt att avgränsa vilket har gett upphov till en del diskussioner och tveksam-
Prop. 1993/94:120
33
3 Riksdagen 1993/94. 1 samt. Nr 120
heter vid rättstillämpningen. Länsstyrelsen anför vidare att den föreslagna Prop. 1993/94:120
utvidgningen innebär att lagstiftningen utvidgas till att gälla kontroll oavsett
om överenskommelsen är inriktad på att skydda miljö och hälsa eller om den
har ett helt annat skyddssyfte. Länsstyrelsen anser att förslaget innebär att
vissa vapenkontrollbestämmelser införs i en lag vars syfte är att begränsa
skador på människors hälsa och i miljön och ifrågasätter om detta är ända-
målsenligt. Den föreslagna ändringen skulle enligt länsstyrelsen också få
konsekvenser för förslaget till en miljöbalk (se SOU 1993:27) som i grund-
läggande frågor utgår från kemikalielagen. Förslaget i departementsprome-
morian skulle ur principiell synpunkt medföra en ganska påtaglig förändring
av balkens systematik. Länsstyrelsen anser att kontrollen av kemikalierna
bör tillgodoses på något annat sätt och förordar därför att lista 2-kemikalier
skall klassificeras som krigsmateriel och att det i krigsmateriellagstiftningen
skall införas föreskrifter om att bestämmelserna om anmälan till produktre-
gistret och om tillstånd m.m. enligt 17 - 20 §§ förordningen om kemiska pro-
dukter skall äga motsvarande tillämpning vid införsel av kemikalier.
Riksåklagaren anför att utredningens förslag i denna del förefaller bli onö-
digt svårhanterligt och förordar att det i massförstörelselagen införs ett för-
bud mot införsel, begränsat till lista 2-ämnen. Regionåklagarmyndigheten i
Stockholm anför att förslaget leder till en lagstiftning som är alltför splittrad
och onödigt svår att tillämpa. Regionåklagarmyndigheten förordar i stället
att införseln regleras i massförstörelselagen.
Av de remissinstanser som yttrat sig i frågan är Kommerskollegium och
Kemikalieinspektionen positiva. Det förhållandet att flertalet av de aktuella
ämnena sannolikt redan är underkastade krav på importtillstånd enligt kemi-
kalielagstiftningen utgör enligt Kommerskollegium ett skäl för den valda lös-
ningen. En reglering av importen bör dock enligt kollegiets mening begrän-
sas till vad som är nödvändigt för att uppfylla konventionens krav. Kemika-
lieinspektionen delar i princip promemorians uppfattning, men anser att det
bör övervägas att utse inspektionen som tillståndsmyndighet. Inspektionen
motiverar detta med att länsstyrelsens tillståndsgivning helt utgår från ett na-
tionellt behov att övervaka införseln av särskilt farliga kemiska ämnen, me-
dan den kontroll som avses här är av helt annan karaktär och helt knuten till
en internationell överenskommelse. Enligt inspektionen talar starka skäl för
att låta den centrala kemikaliemyndigheten svara för införselkontrollen.
Bl.a. bör det undvikas att dubbla system för införselkontrollen införs. En
sådan ordning ligger enligt inspektionen väl i linje med det ansvar Kemika-
lieinspektionen uppbär inom kemikalieområdet när det gäller införselkont-
roll som utgår från andra internationella överenskommelser.
Skälen för regeringens förslag: Regeringen fäster stort avseende vid remiss-
instansernas principiella invändningar. I dag är kemikalielagen en nationell
säkerhetslag som syftar till att förebygga att skador på människors hälsa eller
i miljön förorsakas av kemiska ämnens inneboende egenskaper. I promemo-
rians förslag utvidgas syftet med lagen till att också omfatta att Sverige skall
uppfylla de förpliktelser som följer av internationella överenskommelser om
kontroll av hanteringen av kemiska produkter. Den icke-spridningsaspekt
som kan läggas på dessa kemiska produkter har hittills reglerats genom
massförstörelselagens utförselförbud.
Ett argument som kan anföras mot en reglering i massförstörelselagen är
att alla beslut enligt lagen idag fattas av regeringen. Det är inte önskvärt att
de beslut som nu är aktuella skall fattas av regeringen. Ärendena saknar po-
litiskt intresse och beredningen skall endast bestå i en kontroll av att impor-
ten sker från ett konventionsland.
En möjlighet är att förbud mot införsel införs i massförstörelselagen och
att regeringen i det lagrum som reglerar införsel också bemyndigas att dele-
gera avgörandet av införselärenden till en myndighet. Ett skäl häremot är
att införsel av en kemikalie som omfattas av båda lagarna i så fall kan komma
att avgöras dels av en länsstyrelse, dels av en annan myndighet. Länsstyrel-
sen har enligt kemikalielagstiftningen att ta ställning till om import kan ske
med hänsyn till produktens hälso- och miljöfara och myndigheten skulle ha
att bedöma om produkten kommer från ett konventionsland. En situation
skulle kunna uppstå där införsel skall tillåtas enligt konventionen eftersom
varan kommer från ett konventionsland, men skall förbjudas eftersom den
är hälso-eller miljöfarlig. En importör skulle tvingas söka införseltillstånd
på två ställen och vara beroende av positivt besked från båda myndighe-
terna. Detta är en olägenhet för den enskilde importören.
Det finns formella och praktiska invändningar mot båda lösningarna. Ef-
tersom det finns flera principiella invändningar mot utvidgningen av kemika-
lielagens syfte, finner regeringen trots allt att en reglering i massförstörelse-
lagen är att föredra i förening med en möjlighet för regeringen att delegera
prövningen av ärendena till en myndighet. Införselförbudet bör begränsas
till lista 2-ämnen enligt konventionen genom att regeringen ges bemyndi-
gande att i föreskrifter begränsa förbudets tilllämpningsområde. Det finns
inte något behov av en införselkontroll för övriga produkter som omfattas av
massförstörelselagen. Problemet med två beslutande instanser kan praktiskt
lösas genom att den beslutande myndigheten skall sända en kopia av sitt be-
slut till den aktuella länsstyrelsen och att länsstyrelserna åläggs att avvakta
med beslut intill dess myndighetens inställning är klar.
Införseln bör kunna ske med stöd av generella importtillstånd. Ett sådant
tillstånd kan ges ett företag för vissa kemikalier som importeras från vissa
länder för ändamål som anges i ansökan. Det kommer därför inte att krävas
någon större administration vare sig hos det beslutande organet eller hos de
berörda företagen. Däremot kommer tullmyndigheterna att beröras genom
att den kontroll som måste göras blir mera omfattande. Om ett företag miss-
sköter sig i något avseende kan detta leda till att det generella tillståndet
återkallas med stöd av 8§ lagen.
5.2.7 Utförsel av lista 3-ämnen
Regeringens bedömning: Konventionens krav på säkerställande av att
lista 3-kemikalierna endast skall användas för tillåtna ändamål tillgo-
doses inom ramen för bestämmelserna i massförstörelselagen.
Promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens.
Prop. 1993/94:120
35
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser delar promemorians bedöm-
ning eller lämnar denna utan erinran. Kommerskollegium anser att krav på
utförseltillstånd bör begränsas till vad som direkt följer av förpliktelserna
enligt konventionen.
Skälen för regeringens bedömning: Konventionen innehåller inte något ut-
förselförbud för lista 3-ämnen. Däremot skall konventionsstaterna säker-
ställa att utförda kemikalier endast skall användas för ändamål som inte är
förbjudna enligt konventionen. Vid export till en icke-konventionsstat skall
konventionsstaten bl.a. begära att den mottagande staten intygar
- att kemikalierna endast skall användas för ändamål som inte är förbjudna
enligt konventionen,
- att de inte skall vidareexporteras,
- mängder och typer,
- deras slutanvändning,
- slutanvändarnas namn och adresser.
Förutsättningen för infordrandet av ett sådant slutanvändarintyg är att nå-
gon typ av kontroll av utförseln äger rum. Utan ett sådant förfarande finns
inte någon möjlighet för staten att kräva in slutanvändarintyg. Att ett sådant
intyg inte har lämnats eller inte uppfyller de krav som angetts i det före-
gående skall dessutom utgöra exporthinder. På samma sätt som för lista 2-
ämnen kan åtagandet i konventionen tillgodoses genom utförselkontroll och
beslut inom massförstörelselagens ram.
Det kan göras gällande att tillståndstvånget utgör ett hinder mot handel
med dessa kemikalier. Detta resonemang har bemötts i avsnittet 5.2.4 be-
träffande lista 2-kemikalier.
5.2.8 Deklarationer utanför lista 1-området
Regeringens förslag: En bestämmelse om deklarationsskyldighet för
den som producerar, bereder, förbrukar, importerar eller exporterar
produkter som avses i 1 § 4 i massförstörelselagen införs liksom för
den som under något av de senaste tre åren har producerat, berett,
förbrukat, importerat eller exporterat sådana produkter eller som
producerar diskreta organiska kemikalier. Det uppdras åt regeringen
att inom de angivna ramarna meddela föreskrifter om vilka typer av
anläggningar som omfattas av deklarationsskyldigheten och om vilka
uppgifter som skall lämnas. Föreskrifterna bör också innehålla upp-
gifter om till vem och inom vilka tidsfrister deklarationerna skall läm-
nas. Den deklarationsskyldige skall kunna föreläggas vid vite att full-
göra sin deklarationsskyldighet.
Promemorians förslag: Promemorian föreslår att dcklarationsförfarandet
skall regleras inom ramarna för den kemiska lagstiftningen.
Remissinstanserna: Dcklarationsfrågan har inte berörts av remissinstan-
serna. Beträffande invändningar mot en utvidgning av av dc syften som ke-
Prop. 1993/94:120
36
mikalielagen skall tillgodose hänvisas till redovisningen av remissinstanser- Prop. 1993/94:120
nas inställning i avsnitt 5.2.6.
Skälen för regeringens förslag: För att Sverige skall kunna fullgöra åtagandet
att lämna inledande och årliga deklarationer avseende anläggningar som
hanterar lista 2 och 3-ämnen liksom andra anläggningar som kan komma i
fråga för ett deklarationsförfarande krävs bestämmelser om hur dessa upp-
gifter skall infordras. För ett åläggande att lämna deklarationer krävs lag-
form.
En konventionsstat skall kunna lämna uppgifter om följande anlägg-
ningar:
- sådana som under något av de tre föregående åren producerat, förbrukat
eller berett eller under det kommande året väntas producera, förbruka
eller bereda mer än
* 1 kilogram av BZ:3-Kinklidinyl bensilat
* 100 kilogram av varje annan kemikalie på lista 2 A, eller
* 1 ton av en kemikalie på lista 2 B,
- anläggningar som under föregående år har eller som under det kom-
mande året väntas producera mer än 30 ton av ett lista 3-ämne, och
- anläggningar som under föregående år producerat
* mer än 200 ton av ej listade diskreta organiska kemikalier, eller
* mer än 30 ton av ej listade diskreta organiska kemikalier som innehåller
fosfor, svavel eller fluor.
Flertalet av de anläggningar som kommer i fråga omfattas av bestämmel-
serna om produktregistret i kemikalieförordningen. Förutsättningen härför
är dock att produktionen eller importen överstiger 100 kilogram kemikalier.
Promemorians utgångspunkt är att man skall dra nytta av det befintliga
regelverket för att inte öka byråkratin för de berörda företagen. De alterna-
tiv som då står till buds är att reglering sker i massförstörelselagen eller lagen
om kemiska produkter. Många av de uppgifter som skall lämnas till Tekniska
sekretariatet skall också lämnas till Kemikalieinspektionens produktregister
och borde därför kunna sammanställas av inspektionen. Däremot lämnas
inte uppgifter om den planerade verksamheten till produktregistret. Efter-
som syftet med uppgiftslämnandet enligt kemikalielagstiftningen är bedöm-
ningar ur hälso- och miljöskyddssynpunkter måste dock, som promemorian
konstaterar, syftet med lagen om kemiska produkter ändras till att också om-
fatta att Sverige skall uppfylla kraven enligt konventionen, om man med stöd
av kemikalielagen skall kunna kräva in de ytterligare uppgifter som kan krä-
vas enligt konventionen.
Regeringen har i avsnittet 5.2.6 tagit ställning mot en sådan utvidgning av
syftet med lagen. Å andra sidan anser regeringen att Kemikalieinspektio-
nens kompetens, erfarenhet och kunskaper på detta område bör tas till vara
för att för att bedöma och sammanställa de lämnade uppgifterna.
För att uppfylla konventionens krav utan att komma i konflikt med syftet
med bestämmelserna i kemikalielagstiftningen föreslår regeringen att dekla-
rationsskyldighet införs i massförstörelselagen. Härigenom tillgodoses en
önskan att bibehålla kemikalielagen som en nationell säkerhetslagstiftning
och låta icke-spridningsaspcktcrna avseende dessa produkter regleras i
massförstörelselagstiftningcn.
I bestämmelsen bör uppdras åt regeringen att inom de i lagen angivna ra-
marna bestämma såväl vilka anläggningar som skall omfattas av deklara-
tionsskyldigheten som vad deklarationerna skall innehålla och när de skall
lämnas. Vidare bör regeringen bemyndigas att bestämma att deklarationen
skall lämnas till en myndighet för att uppgifterna skall sammanställas där in-
nan de av regeringen överlämnas till Tekniska sekretariatet.
Vid deklarationsförfarandet är tidsfristerna snäva både för den deklara-
tionsskyldige och för staten. För regeringen är det viktigt att få in uppgif-
terna i tillräckligt god tid för att bedöma, och i förekommande fall kontrol-
lera, riktigheten av de lämnade uppgifterna och att sammanställa dessa.
Det förefaller därför lämpligt att förena bestämmelsen om deklarations-
skyldighet med en möjlighet för regeringen eller myndigheten att vid vite
förelägga den deklarationsskyldige att fullgöra sin uppgift. Regeringen för-
slår därför att en sådan möjlighet införs.
5.2.9 Kontroll av deklarerade uppgifter
Regeringens förslag: Den som har lämnat deklaration enligt 6 b § skall
lämna de upplysningar och handlingar som kan behövas för kontrol-
len av de uppgifter som lämnats i deklarationen till regeringen eller
den myndighet som har att ta emot deklarationen, om han anmodas
därtill av regeringen eller nämnda myndighet. Företrädare för rege-
ringen eller myndigheten skall ha rätt till tillträde till de områden, lo-
kaler eller anläggningar där den verksamhet bedrivs som föranleder
deklarationsskyldigheten. Härvid skall företrädarna få göra under-
sökningar och ta prover, och polismyndigheten skall lämna det biträde
som behövs för att kontrollen skall kunna genomföras.
Promemorians förslag: Promemorian innehöll inte något motsvarande för-
slag.
Skälen för regeringens förslag: Av föregående avsnitt framgår att det krävs
ett deklarationsförfarande för att Sverige skall kunna fullgöra sina redovis-
ningsåtaganden enligt konventionen. Om de uppgifter som Sverige lämnar
i sin information till organisationen inte är korrekta, kommer detta att kunna
föranleda åtgärder gentemot Sverige från organisationens sida för att säker-
ställa efterlevnaden av konventionen. Det är därför enligt vår uppfattning
viktigt att regeringen har en möjlighet att kontrollera att de i deklarationen
lämnade uppgifterna är korrekta.
Något motsvarande förslag lämnades inte i departementspromemorian,
beroende på att i denna föreslogs att deklarationerna skulle infordras med
stöd av kemikalielagen. Med den i promemorian valda lösningen krävdes
inte förslag till några särskilda kontrollbestämmelser. Enligt lagen skall det
finnas en tillsynsmyndighet som har att utöva tillsynen enligt lagen. Myndig-
heten har rätt att på begäran få de upplysningar och handlingar som behövs
för tillsynen. Vidare skall tillsynsmyndigheten ha rätt till tillträde till de om-
råden, lokaler och utrymmen som används i samband med hanteringen av
Prop. 1993/94:120
38
kemiska produkter och får där göra undersökningar och ta prover. Polismyn-
digheten skall lämna det biträde som behövs för tillsynen.
Också i krigsmateriellagen ges tillsynsmyndigheten (krigsmaterielinspek-
tionen) rätt att dels kräva in upplysningar och handlingar som behövs för
kontrollen, dels rätt till tillträde till de lokaler där verksamheten bedrivs.
För att regeringen eller den utsedda myndigheten skall kunna kontrollera
de deklarerade uppgifterna krävs en bestämmelse som ger en rätt till kon-
troll som motsvarar rätten enligt kemikalie-respektive krigsmateriellagen.
Som ett första steg bör bestämmelsen ge en rätt att infordra de upplysningar
och handlingar som krävs för att kontrollen skall kunna utövas. Regeringen
eller myndigheten skall t.ex. kunna fordra in det underlag som har legat till
grund för deklarationen.
Vidare måste det finnas en möjlighet att bekräfta de lämnade uppgifterna
genom provtagning och genom inspektion av anläggningen. Så måste exem-
pelvis provtagning kunna ske för att konstatera att inga andra kemikalier än
de deklarerade förekommer i anläggningen.
Prop. 1993/94:120
5.3.1 Konventionen
Enligt artikel VII i konventionen skall en konventionsstat bl.a. förbjuda fy-
siska och juridiska personer, var de än befinner sig på dess territorium eller
på andra platser under dess folkrättsligt erkända jurisdiktion, att utöva verk-
samhet som enligt konventionen är förbjuden för en konventionsstat. I
denna skyldighet innefattas införande av strafflagstiftning som avser sådan
verksamhet, samt att i enlighet med folkrätten, utsträcka denna strafflag-
stiftning till varje verksamhet som enligt konventionen är förbjuden för en
konventionsstat och som inletts någonstans av fysiska personer som är med-
borgare i staten i fråga.
Till sådan förbjuden verksamhet som nu angetts hör främst förfaranden
som står i strid med konventionsstaternas allmänna skyldigheter enligt arti-
kel I i konventionen. Under punkten 1 i denna artikel föreskrivs att konven-
tionsstaterna åtar sig att under inga omständigheter utveckla, producera el-
ler på annat sätt förvärva, lagra eller behålla kemiska vapen, eller överföra,
direkt eller indirekt, kemiska vapen till någon. Vidare åtar sig staterna att
aldrig använda kemiska vapen, delta i militära förberedelser för användning
av kemiska vapen, hjälpa, uppmuntra eller förmå någon att delta i en verk-
samhet som enligt konventionen är förbjuden för en konventionsstat. Enligt
punkten 5 i samma artikel förbinder sig konventionsstaterna att inte använda
ämnen för kravallbekämpning som en metod för krigföring. Även andra för-
faranden än som nu sagts kan tänkas utgöra förbjuden verksamhet enligt
konventionen.
Begreppen kemiska vapen och ämnen för kravallbekämpning definieras i
artikel 11.
39
5.3.2 Gällande lagstiftning
Folkrättsbrott
Prop. 1993/94:120
I 22 kap. 6 § brottsbalken (BrB) föreskrivs att den som gör sig skyldig till en
svår överträdelse av något sådant avtal med främmande makt eller någon
sådan allmänt erkänd grundsats, som rör den internationella humanitära rät-
ten i väpnade konflikter, skall dömas för folkrättsbrott till fängelse i högst
fyra år. Sådana svåra överträdelser är bland andra att använda stridsmedel
som är förbjudna enligt folkrätten.
Om brottet är grovt, skall dömas till fängelse i högst tio år eller på livstid.
Ett av de avtal med främmande makt som avses i paragrafen är 1925 års
Genéveprotokoll rörande förbud mot användande i krig av kvävande, giftiga
eller liknande gaser och bakteriologiska stridsmedel (se SÖ 1930:27). De
flesta fall av användning av kemiska vapen torde således i dag kunna bestraf-
fas som folkrättsbrott under förutsättning att gärningen är att betrakta som
en svår överträdelse av Genéveprotokollet.
I artikel XIII i konventionen föreskrivs att denna inte skall tolkas så att
den innebär någon begränsning i eller avvikelse från åtaganden enligt det
angivna Genéveprotokollet.
Övriga straffbestämmelser
Tidigare har redogjorts för innehållet i bl.a. krigsmateriellagstiftningen och
massförstörelselagen. Av redogörelsen framgår att hanteringen av sådana
ämnen som definieras som kemiska vapen i viss utsträckning redan är regle-
rad. Något förbud som fullt ut motsvarar konventionens föreskrift om krimi-
nalisering finns emellertid inte.
Svensk jurisdiktion
Enligt 2 kap. 1 § BrB dömes för brott som begåtts i Sverige efter svensk lag
och vid svensk domstol. För brott som begåtts utomlands kan i vissa fall dö-
mas efter svensk lag och vid svensk domstol med stöd av 2 § i samma kapitel.
En förutsättning härför är dock att gärningen är straffbar på gärningsorten.
Ytterligare bestämmelser om svensk jurisdiktion finns i 3 §. Enligt detta lag-
rum kan för brott som begåtts utomlands i vissa särskilt angivna fall dömas
efter svensk lag och vid svensk domstol även om inte förutsättningarna i 2§
är uppfyllda. Ett sådant särskilt angivet fall föreligger när fråga är om folk-
rättsbrott. Således omfattas sådan användning av kemiska vapen som utgör
folkrättsbrott av svensk jurisdiktion oavsett var gärningen är begången och
oavsett gärningsmannens nationalitet, medan annan befattning med ke-
miska vapen, som regleras i författningar utanför brottsbalken, omfattas av
svensk jurisdiktion endast om en brottslig gärning begåtts inom landet eller
inom ett område där gärningen är straffbar också enligt den lag som gäller
på orten.
40
5.3.3 Behovet av lagstiftning
Prop. 1993/94:120
Regeringens forslag: I brottsbalken införs en särskild straffbestäm-
melse för den som gör sig skyldig till en sådan gärning som staterna
förbinder sig att avstå ifrån enligt artikel I i konventionen. Definitio-
nen av begreppet kemiska vapen sker genom hänvisning till konven-
tionens definition.
Kravet på utsträckt jurisdiktion tillgodoses genom en hänvisning i
2kap 3 § BrB till olovlig befattning med kemiska stridsmedel.
Promemorians förslag: Promemorian föreslår att straffbestämmelsen utfor-
mas efter mönster från folkrättsbrottet varvid det straffbara området anges
genom hänvisning till konventionen samt att exemplifiering av förbjuden
verksamhet sker genom en uppräkning av de förfaranden som staterna enligt
artikel I förbundit sig att avstå ifrån.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna tilltyrker förslaget eller läm-
nar detta utan erinran. Svea Hovrätt anför att 22 kap 6 § BrB utgör den sam-
lade straffrättsliga regleringen av den humanitära rätten i väpnade konflik-
ter. Hovrätten ifrågasätter därför om det inte i stället vore lämpligare att
ändra denna paragraf så att den får omfatta även de i detta sammanhang
viktigaste delarna av den föreslagna bestämmelsen om olovlig befattning
med kemiska vapen. Därigenom skulle även sådan befattning utgöra folk-
rättsbrott. Den nu aktuella konventionen innehåller bestämmelser som en-
ligt hovrätten i sanktionshänseende hör närmare samman med lagstiftningen
om kemiska produkter i allmänhet, varför bestämmelserna inte bör tas in i
22 kap. BrB. Beträffande den föreslagna ändringen av 2kap. 3 § BrB anför
hovrätten att, för det fall den av hovrätten föreslagna lösningen att utvidga
tillämpningsområdet för 22 kap. 6§ skulle väljas, någon ändring av 2 kap.
3 § inte krävs. Riksåklagaren delar promemorians uppfattning att en särskild
straffbestämmelse bör införas för att tillgodose konventionens krav på krimi-
nalisering av förbjuden verksamhet och att denna lämpligen bör införas i an-
slutning till brottsbalkens bestämmelse om folkrättsbrott i 22 kap. Den före-
slagna kriminaliseringen i en ny 6 a § är konstruerad på samma sätt som folk-
rättsbrottet. Denna metod att beskriva en brottslig handling står enligt Riks-
åklagaren - åtminstone skenbart - i strid med vad som är vedertaget vid ut-
formningen av straffbestämmelser. Denna metod att konstruera brottsbe-
skrivningar kan uppfattas som liggande på gränsen till vad som kan accepte-
ras enligt legalitetsprincipen i straffrätten. Metoden att i lagtexten exempli-
fiera vilka beteenden som skall vara brottsliga är måhända nödvändiga enligt
folkrättsbrottet men Riksåklagaren anser att situationen ter sig annorlunda
beträffande det föreslagna brottet olovlig befattning med kemiska vapen
som grundar sig på en enda konvention. Denna konvention, till vilken hänvi-
sas i den föreslagna lagtexten, är heltäckande i vad avser förbjudna verksam-
heter. Dc i lagtexten exemplifierade fyra punkterna bör därför enligt Riks-
åklagaren utgå. Beträffande förbrott och ringa brott hänvisar Riksåklagaren
till Regionåklagarmyndigheten i Luleå resp. Regionåklagarmyndigheten i
41
Karlstad. Regionåklagarmyndigheten i Luleå anför att folkrättsbrottet i
brottsbalken är ensamt om att ha denna konstruktion med en exemplifiering
i brottsbeskrivningen och anser att ett skäl härtill är att metoden ligger på
gränsen för vad som kan accepteras enligt legalitetsprincipen i straffrätten.
Försök, förberedelse eller stämpling till folkrättsbrott är inte kriminaliserat
enligt brottsbalken. Rent rättspolitiskt måste sådana förfaranden enligt Re-
gionåklagarmyndigheten anses lika straffvärda som de handlingar som be-
döms som landsförräderi eller landssvek. Skälet till att folkrättsbrottet inte
nämns i 7 § torde enligt myndigheten vara att redan de aktuella avtalen med
främmande makter eller allmänt erkända rättsgrundsatser reglerar dessa si-
tuationer. Vad som normalt är ett förbrott blir med denna metod ett fullbor-
dat brott. Den exemplifierande metoden är enligt Regionåklagarmyndighe-
ten inte lämplig i detta fall eftersom brottet grundar sig på en konvention
som i sig skall vara fullständig vad gäller de förbjudna verksamheterna.
Exemplifieringen passar bättre in i förarbetena än i lagtexten. Överåklaga-
ren vid Regionåklagarmyndigheten i Karlstad anför beträffande förslaget till
22kap 6a§ att en överträdelse av konventionen i många fall torde kunna
bedömas som folkrättsbrott enligt 22kap. 6§. Myndigheten anser att detta
skulle kunna uttryckas tydligare genom att det anges i 6 a § att denna är till-
lämplig om ”inte brottet är att anse som folkrättsbrott”. Vidare bör ett un-
dantag för ringa brott inte tas in i själva brottsbeskrivningen utan ges ett eget
stycke. Regionåklagarmyndigheten i Stockholm delar i huvudsak promemo-
rians synpunkter på hur kriminaliseringen skall utformas, men förordar en
något annorlunda formulering av bestämmelsen. Myndigheten pekar också
på att promemorian inte redovisat hur den specialrättsliga bestraffningen ef-
ter infogandet av konventionsbestämmelserna kommer att se ut. Detta gör
det svårt att bedöma om utformningen av 22 kap. 6a§ är ändamålsenlig.
Myndigheten anser att den föreslagna nya straffbestämmelsen bör förses
med en fullständig gärningsbeskrivning, vilket kanske kan uppnås genom att
ordet bl.a. tas bort. Nedrustnings- och folkrättsdelegationen anser att försla-
get till ny 22kap. 6a§ är en lämplig lösning. Delegationen anför vidare att
ett utsträckande av jurisdiktionen gör att brottet blir att jämställa med ett
folkrättsbrott, vilket är önskvärt med hänsyn till allvaret i sådan brottslighet.
Skälen för regeringens förslag: För att helt uppfylla konventionens krav på
kriminalisering av utövande av verksamhet som enligt konventionen är för-
bjuden för en konventionsstat måste det straffbara området enligt svensk lag
utvidgas. Regeringen anser att detta bör ske genom att en ny straffbestäm-
melse införs i brottsbalken.
Svea Hovrätt har i sitt remissyttrande föreslagit att 22 kap. 6§ BrB skall
ändras så att detta lagrum får omfatta även de i detta sammanhang viktigaste
delarna av den föreslagna straffbestämmelsen om olovlig befattning med ke-
miska vapen. I 22 kap. 6 § BrB beskrivs den straffbara gärningen som en svår
överträdelse av något sådant avtal med främmande makt eller någon sådan
allmänt erkänd grundsats som rör den internationella humanitära rätten i
väpnade konflikter. Skyldigheten enligt artikel VII i konventionen att för-
bjuda utövandet av sådan verksamhet, som enligt konventionen är förbju-
den för staterna, sträcker sig emellertid längre än vad som gäller för de avtal
Prop. 1993/94:120
42
som avses i nyssnämnda lagrum. Således kan straffbarheten knappast be-
gränsas till enbart svåra överträdelser av konventionen. Inte heller kan det
straffbara området begränsas till handlingar som äger rum under väpnade
konflikter. Med hänsyn härtill torde det vara svårt att inordna den nödvän-
diga kriminaliseringen i 22 kap. 6 § BrB utan att omarbeta lagrummet på ett
sätt som skulle göra detta svåröverskådligt.
Ett annat alternativ till att införa en ny straffbestämmelse i brottsbalken
är att tillgodose behovet av kriminalisering enbart genom de specialstraff-
rättsliga bestämmelserna. I såväl krigsmateriellagen som i massförstörelsela-
gen hänvisas vad gäller ansvar för olovlig utförsel till lagen (1960:418) om
straff för varusmuggling (varusmugglingslagen). Båda lagarna innehåller
också straffbestämmelser för brott mot de övriga föreskrifterna som ges i re-
spektive lag. Dessa straffbestämmelser är subsidiära till brottsbalkens be-
stämmelser. Straffskaloma sträcker sig från böter till fängelse i högst två år
för normalbrott och från fängelse i lägst sex månader till högst fyra år för
grova brott. Att låta nu angivna straffbestämmelser ersätta en kriminalise-
ring inom brottsbalkens ram skulle kräva att dessa utvidgades till att omfatta
förfaranden som inte regleras av de övriga bestämmelserna i respektive lag.
Vidare skulle en sådan lösning kräva att straffskalorna höjdes väsentligt.
Med hänsyn härtill och då fråga också är om att utvidga svensk jurisdiktion,
torde det ur framför allt systematisk synpunkt vara lämpligare att låta den
väsentliga kriminaliseringen inordnas i brottsbalken. Införandet av en sär-
skild straffbestämmelse i brottsbalken för brott mot konventionen markerar
också på ett klarare sätt Sveriges vilja att uppfylla konventionsåtagandena.
Såsom framgår av redogörelsen för remissinstansernas yttranden har pro-
memorians förslag till utformning av straffbestämmelsen föranlett viss kri-
tik, bl.a. har ifrågasatts om den använda lagstiftningstekniken inte strider
mot legalitetsprincipen. Det finns med hänsyn härtill skäl att överväga en
utformning av straffbestämmelsen där det straffbara området anges på ett
klarare sätt än i ett rent blankettstraffbud.
I promemorians förslag har hänvisningen till verksamhet som är förbjudet
enligt konventionen kompletterats med en exemplifiering av sådan verksam-
het. Exemplen är hämtade från artikel I i konventionen som reglerar stater-
nas allmänna skyldigheter. Såsom påpekats i specialmotiveringen till prome-
morians förslag torde de angivna exemplen i praktiken omfatta de allra flesta
fall av brott mot konventionen. Vad som eventuellt kan tänkas falla utanför
exemplifieringen är överträdelser av någon av bestämmelserna i de mer spe-
cificerade regelverk för lista 1- respektive lista 2-ämnen, vilka återfinns i ve-
rifikationsbilagan. Lista 1 respektive lista 2 och 3-ämnen kommer emellertid
att vara underkastade viss kontroll enligt krigsmateriellagen respektive
massförstörelselagen, jfr avsnitten 5.1 och 5.2 ovan. Regeringen gör den be-
dömningen att de tänkbara överträdelser av konventionen som inte faller
under exemplifieringen kommer att täckas av de specialstraffrättsliga be-
stämmelserna i krigsmateriellagen, massförstörelselagen eller varusmugg-
lingslagen.
1 enlighet med det nu sagda bör straffbestämmelsen utformas så att de i
promemoricförslaget uppräknade exemplen på förbjuden verksamhet får ut-
göra cn uttömmande beskrivning av dc förfaranden som konstituerar brott.
Prop. 1993/94:120
43
Promemorians förslag till straffskalor, grunder för att kvalificera brottet så-
som grovt samt brottsbenämningbehålles oförändrade. För att straffbestäm-
melsen skall uppfylla konventionens krav på kriminalisering måste begrep-
pet kemiska vapen vid tillämpning av bestämmelsen tolkas i enlighet med
konventionens föreskrifter. Kemiska vapen definieras i artikel II i konven-
tionen. Definitionen är vidare än vad som i allmänhet gäller för begreppet
kemiska vapen, jfr avsnitt 5.1.2 ovan. Med hänsyn härtill och av legalitets-
skäl bör en definition av kemiska vapen ingå i straffbestämmelsen. Konven-
tionens definition kan emellertid med hänsyn till sitt omfång knappast över-
föras till lagtexten. Därmed återstår endast möjligheten att i straffbestäm-
melsen göra en hänvisning till konventionen. Även om detta innebär att
gränserna för det straffbara området inte till fullo kan utläsas direkt ur lag-
texten, medför den sålunda valda lösningen att bestämmelsens innehåll som
helhet blir mer preciserat än enligt promemorieförslaget.
Med hänsyn till att straffansvaret således kommer att begränsas till att om-
fatta sådan verksamhet som är förbjuden enligt artikel I i konventionen finns
inte anledning att föreskriva något undantag för ringa fall. Ett sådant undan-
tag ter sig också mindre lämpligt med hänsyn till att endast fängelse ingår i
straffskalan.
Enligt artikel XIII i konventionen skall denna inte tolkas så att den inne-
bär en begränsning i eller avvikelse från åtaganden enligt bl.a. protokollet
om förbud mot användning i krig av kvävande, giftiga eller andra gaser samt
av bakteriologiska stridsmedel, undertecknat i Geneve den 17 juni 1925.
Överträdelse av bestämmelserna i detta protokoll kan utgöra folkrättsbrott
enligt 22 kap. 6§ BrB. Den nya straffbestämmelsen bör därför, såsom före-
slagits i promemorian, göras subsidiär till folkrättsbrottet. Detta bör ske ge-
nom användande av Regionåklagarmyndighetens i Karlstad förslag till for-
mulering.
Såsom Regionåklagarmyndigheten i Luleå konstaterar omfattas brott mot
konventionen inte av bestämmelserna om försök, förberedelse och stämp-
ling i 22 kap. 7 § BrB. Någon uttrycklig skyldighet enligt konventionen att
straffbelägga dessa s.k. osjälvständiga brottsformer finns inte. Däremot föl-
jer av konventionen att det skall vara straffbart att hjälpa, uppmuntra eller
förmå någon att delta i förbjuden verksamhet. Sådana handlingar torde
emellertid kunna betraktas som sådan medhjälp som enligt 23 kap. 4§ BrB
är straffbar även utan att detta föreskrivits särskilt. De förbjudna förfaran-
den som straffbestämmelsen föreslås omfatta avser vidare delvis gärningar
som enligt vedertagna principer närmast är att karaktärisera som försök eller
förberedelse. Med hänsyn härtill och då det straffbara området också i övrigt
är relativt vidsträckt finns inte skäl att låta 22 kap. 7 § BrB omfatta även olov-
lig befattning med kemiska vapen.
Kravet i artikel VII i konventionen på utsträckt jurisdiktion vad gäller
strafflagstiftningen bör tillgodoses genom en hänvisning i 2 kap. 3§ BrB till
den nya straffbestämmelsen. Därmed kommer denna att bli tillämplig oav-
sett var brottet begås och oavsett straffbarhet på gärningsorten. Någon be-
gränsning av den sålunda utsträckta jurisdiktionen till svenska medborgare,
som utgör det minsta kravet enligt konventionen, bör inte införas. Detta
skulle kräva att systematiken i 2 kap. BrB om svensk lags tillämplighet bröts.
Prop. 1993/94:120
44
Särskilt med hänsyn till den globala anslutning som konventionen kan för- Prop. 1993/94:120
väntas få förefaller en sådan inskränkning dessutom obehövlig.
5.4.1 Konventionen
I konventionen finns föreskrifter om tre typer av inspektioner: inledande in-
spektioner, rutininspektioner och inspektioner på uppfordran. De två först-
nämnda regleras i artikel IV och har till syfte att klargöra att avlämnade de-
karationer är riktiga. Inspektioner på uppfordran regleras i artikel IX och
har till syfte att undanröja misstanke om brott mot konventionen. Inspektio-
ner av detta slag kan därför komma att rikta sig mot vilken plats eller anlägg-
ning som helst inom en konventionsstat där förbjuden verksamhet misstänks
förekomma.
Förutom i de ovan nämnda artiklarna finns detaljerade bestämmelser om
inspektioner i verifikationsbilagan. Del II av bilagan innehåller allmänna be-
stämmelser om inspektioner. I de följande delarna av bilagan finns sådana
bestämmelser om inspektioner som är specifika för de olika verksamheter
som konventionen berör. Inspektioner på uppfordran behandlas utförligt i
del X.
I korthet innebär en inspektion att en inspektionsgrupp bestående av in-
spektörer och inspektionsassistenter, som utsetts av Tekniska sekretariatet,
bereds tillträde till en viss plats eller anläggning inom en konventionsstat för
att där kunna undersöka, om avgivna deklarationer är riktiga och om kon-
ventionen i övrigt efterlevs. Vid en inspektion på uppfordran skall även en
observatör från det land som har begärt inspektionen få följa med till platsen
för inspektion. Det förutsätts vidare att representanter för den inspekterade
konventionsstaten följer inspektionen och lämnar inspektionsgruppen den
hjälp som behövs för att inspektionen skall kunna genomföras.
Inspektionsgruppen skall ha rätt till obehindrat tillträde till inspektions-
platsen. Den skall vidare ha rätt att intervjua all personal som berörs av
verksamheten i fråga, ta del av handlingar, begära att få fotografier tagna
samt begära att prover tas och analyseras. Vid inspektioner på uppfordran
skall det dessutom vara möjligt att kontrollera eventuell transportverksam-
het från platsen för inspektionen.
Samtidigt som inspektionsgruppen alltså har rätt att få tillgång till vitt-
gående information om föremålet för inspektionen finns enligt konventio-
nen möjligheter att i viss mån skydda känsliga uppgifter såsom försvarshem-
ligheter och företagshemligheter. Detta får ske bl.a. genom att hemliga
handlingar tas bort från kontorsutrymmen och att skyltar, lager och utrust-
ning m.m. täcks över. Att skydda känsliga uppgifter är särskilt aktuellt vid
inspektioner på uppfordran, som kan komma att avse t.ex. försvarsanlägg-
ningar. Vid inspektioner på uppfordran finns också möjlighet att på annat
sätt än genom tillträde söka visa att förbjuden verksamhet inte förekommer
där (s.k. klarläggande).
Till skillnad från övriga inspektionsförfaranden kan en inspektion på upp-
fordran komma att företas med mycket kort varsel. I konventionen före-
45
skrivs att den inspekterade konventionsstaten i ett sådant fall skall underrät- Prop. 1993/94:120
tas senast tolv timmar före det att inspektionsgruppen anländer till platsen
för inresa till landet. Senast tolv timmar därefter skall kontroll av alla trans-
porter från inspektionsplatsen kunna påbörjas. Denna kontroll skall inled-
ningsvis skötas av den inspekterade konventionsstaten för att sedan tas över
av inspektionsgruppen. Det förutsätts därvid att godstrafik men inte person-
trafik skall kunna stoppas och kontrolleras. Inspektionsgruppen skall bere-
das tillträde till inspektionsplatsen senast 108 timmar efter att den har anlänt
till platsen för sin inresa.
5.4.2 Behovet av lagstiftning
Regeringens förslag: En lag om inspektioner enligt konventionen in-
förs. Om inspektion av en anläggning skall ske i Sverige, skall rege-
ringen fatta de beslut som behövs för inspektionens genomförande
och därvid utse en myndighet som skall närvara under inspektionen
och biträda inspektionsgruppen. I beslutet skall regeringen också
ange vilka åtgärder inspektionsgruppen får företa. Den som berörs av
inspektionen skall som huvudregel ges tillfälle att yttra sig innan rege-
ringen fattar sitt beslut.
En inspektion får innefatta att inspektionsgruppen ges tillträde till
det område som i underrättelsen angetts som föremål för inspektio-
nen, att godstrafik på väg från inspektionsområdet får stoppas och
kontrolleras, att prover får tas och att inspektionsgruppen får ta med
sig och använda egen apparatur och annan teknisk utrustning. Inspek-
tion får inte göras i någons bostad.
Den myndighet som regeringen utsett att närvara vid inspektionen
får besluta i frågor som avser verkställighet av regeringens beslut. En
fråga kan hänskjutas till regeringen, om inspektionsgruppen begär det
eller frågan annars är av särskild vikt. En fråga som berör enskilds
rätt skall också hänskjutas till regeringen, om den enskilde begär det.
Polismyndighet skall lämna den hjälp som behövs för att verkställa ett
beslut enligt lagen.
Vid tillämpningen av lagen skall intresset av att skydda uppgifter
som är av betydelse för rikets säkerhet samt företagshemligheter sär-
skilt beaktas.
Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens. Pro-
memorians förslag innehåller härutöver en bestämmelse om rätt för en an-
ställd att lämna uppgifter i strid med tystnadsplikt som följer av anställnings-
förhållande vid frågor från inspektionsgruppen.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har lämnat förslaget utan erin-
ran. Justitiekanslem (JK) anför att promemorian innehåller förslag som in-
nefattar långtgående åligganden för enskilda. JK anser att det från olika ut-
gångspunkter kan diskuteras om denna inträngande reglering av enskildas
förhållanden är lämplig eller ej, men att utrymmet för sådana hänsynstagan-
46
den är ytterst begränsat sedan statsmakterna valt att besluta om ratifikation
av konventionen utan att lagstiftningsfrågorna dessförinnan penetrerats. I
detta läge avstår JK från att närmare analysera om de framlagda förslagen
innefattar en rimlig avvägning av t.ex. sådana intressen som skall skyddas
av reglerna i 8 kap. 3 § regeringsformen (RF). Svea Hovrätt anser att det är
nödvändigt att lagen på ett tydligare sätt än i promemorians förslag närmare
preciserar vilka anläggningar m.m. som kan bli föremål för inspektion. För-
slagets 2§ bör omarbetas så att det framgår att det är den internationella
organisationen, inte regeringen, som fattar beslut om att en inspektion skall
genomföras här i landet och att det är regeringens uppgift att fatta de beslut
som krävs för inspektionens genomförande. Beträffande förslaget till 4§
framför hovrätten att uttrycket ”svensk jurisdiktion” inte är klart. Beträf-
fande 5§ ifrågasätter hovrätten om skyddet för t.ex. företagshemligheter
kan anses tillräckligt. Hovrätten anser att det bör övervägas om inte t.ex. en
näringsidkare skall ges en möjlighet att hänskjuta frågan om att tillåta en
viss inspektionsåtgärd eller utlämnande av en uppgift till ett offentligt organ,
lämpligen regeringen. Försvarsmaktens organisationsmyndighet (FMO) an-
ser att det av förarbetena bör framgå att det endast är sådan mätapparatur
och annan utrustning som kan anses relevant för att inspektionsgruppen
skall kunna lösa sin uppgift enligt konventionen som omfattas av 4 § 4. På
motsvarande sätt bör rätten att röja uppgifter om verksamheten vid anlägg-
ningen avgränsas till att endast gälla uppgifter som är av betydelse för kon-
ventionsåtagandet. FMO anser också att det i anslutning till paragrafen bör
anmärkas att för uppgifter i allmän verksamhet gäller sekretesslagen
(1980:100). Vidare anför FMO att det är viktigt att beakta eventuella konse-
kvenser i de fall inspektionen gäller en anläggning som utgör ett skyddso-
bjekt enligt lagen (1990:217) om skydd av samhällsviktiga anläggningar
m.m. Slutligen anser FMO att motiven skall redovisa i vilken utsträckning
personer som omfattas av tystnadsplikt enligt sekretesslagen skall lämna
uppgifter vid en inspektion. Försvarets forskningsanstalt (FOA) framför att
det för svensk del så gott som uteslutande kommer att röra sig om inledande
inspektioner och rutininspektioner och ifrågasätter om regeringen skall be-
höva fatta beslut om sådana inspektioner. FOA föreslår därför att sådant
beslut också skall kunna fattas av en myndighet som regeringen bestämmer.
Nedrustnings- och folkrättsdelegationen finner förslaget välbalanserat då det
följer Sveriges åtagande enligt konventionen samtidigt som det ger möjlighet
att särskilt beakta intresset av att skydda uppgifter av betydelse för rikets
säkerhet och företagshemligheter. Vad gäller frågan om medverkan av en
myndighet vid inspektioner fäster Länsstyrelsen i Stockholms län uppmärk-
samheten på den breda kompetens som finns tillgänglig i länsstyrelserna för
att bl.a. utföra myndighetsuppgifter enligt beredskaps- och räddningstjänst-
lagstiftningarna. Kemikontoret anför att det är viktigt att finna inspektions-
metoder som minimerar riskerna för industrispionage.
Skälen för regeringens förslag: Konventionens bestämmelser om inspektio-
ner är mycket omfattande och detaljerade. Detta innebär att en lång rad av
frågor måste bli föremål för övervägande och planering inför en inspektion.
Samtidigt kan antas att i vart fall den mest komplicerade proceduren, inspek-
Prop. 1993/94:120
47
tioner på uppfordran, kommer att bli mycket sällan förekommande i Sve-
rige. Med hänsyn härtill och till att systemet med inspektioner ställer stora
krav på flexibilitet, bör lagstiftningen på detta område begränsas till sådana
bestämmelser som inte kan regleras i författning av lägre dignitet.
Både för rutininspektioner och för inspektioner på uppfordran behövs be-
stämmelser som innebär att den som råder över inspektionsplatsen måste
tåla att en inspektion äger rum. Sådana föreskrifter innefattar bl.a. ingrepp
i enskildas personliga och ekonomiska förhållanden och måste därför med-
delas genom lag (8 kap. 3 § RF). De bestämmelser i konventionen som såle-
des kräver lagform bör tas in i en särskild lag.
Enligt 2 kap. 6 § RF är varje medborgare skyddad mot bl.a. husrannsakan.
Enligt 2 kap. 12 § RF får dock de rättigheter som följer av bl.a. 2 kap. 6 § RF
begränsas genom lag. En förutsättning härför är bl.a. att en begränsning
skall tillgodose ett ändamål som är godtagbart i ett demokratiskt samhälle.
Konventionen och dess efterlevnad är av utomordentlig säkerhetspolitisk
betydelse för Sverige och verifikationsbestämmelserna kan få långtgående
positiva nedrustningseffekter. Förutsättningen är dock att alla konventions-
stater godtar de bestämmelser som syftar till att kontrollera konventionens
efterlevnad. Ändamålet med de lagregler som blir nödvändiga för inspektio-
ner i anledning av konventionen enligt regeringens mening är därför väl för-
enliga med 2 kap. RF.
Det går inte i dag att förutse vilka platser eller anläggningar som kommer
att bli föremål för inspektion. Svea Hovrätt har efterlyst en närmare precise-
ring på denna punkt. Av syftet med inledande inspektioner och rutininspek-
tioner, nämligen att kontrollera att deklarerade uppgifter är korrekta, följer
att det är de anläggningar som omfattas av deklarationsbestämmelserna (jfr
avsnitten 5.1.7 och 5.2.8) som kan bli föremål för dessa inspektioner. Vad
däremot gäller inspektioner på uppfordran har dessa till syfte att undanröja
misstankar om brott mot konventionen och kan därför rikta sig mot varje
plats, byggnad, anläggning m.m. som är föremål för en sådan misstanke.
Man kan alltså tänka sig att en inspektionsbegäran riktas mot en järnvägs-
vagn som står på en bangård eller mot en nedlagd övergiven fabrik. Att som
hovrätten föreslår precisera området för inspektioner går inte i annan ut-
sträckning än som är fallet i promemorians förslag, nämligen att uttryckligen
undanta personers bostäder från inspektionsområdet. Om en inspektion
skulle begäras av ett sådant utrymme, bör det vara möjligt att på annat sätt
klarlägga att förbjuden verksamhet inte förekommer där.
Som Svea Hovrätt har påpekat fattar organisationen beslutet om att in-
spektionen skall ske. De beslut som regeringen skall fatta enligt förslagets
2§ är nationella följdbeslut i anledning av inspektionsanmälan. Regeringens
beslut kan t.o.m. utmynna i att misstanken om brott mot konventionen bör
klarläggas på annat sätt än genom inspektion. Om beslutet innebär att in-
spektion skall ske, kan det innehålla föreskrifter om vilket område som får
inspekteras och att vissa delar skall döljas för inspektionsgrupperna. Termen
”svensk jurisdiktion” skall tolkas enligt vedertagna folkrättsliga regler.
FOA har föreslagit att regeringen skall bemyndigas att utse cn myndighet
att fatta också de inledande besluten. Det kan med tiden visa sig att alla be-
slut i anledning av rutininspektioner skulle kunna fattas av en myndighet,
Prop. 1993/94:120
48
men med hänsyn till den stora betydelse för förhållandet till främmande
makt som en inspektion har är regeringen inte beredd att överlämna beslu-
tanderätt enligt förslagets 2 § till en myndighet.
Liksom vad gäller tillträde till fasta anordningar behövs en bestämmelse
i lagen för att transporter från inspektionsplatsen skall kunna stoppas och
kontrolleras. Vidare behövs bestämmelser som gör det möjligt att ta prover
och att använda mätutrustning, kameror och liknande vid en inspektion.
FMO har betonat att endast mätapparatur och annan teknisk utrustning som
är relevant för att inspektionsgruppen skall kunna fullgöra sin uppgift enligt
konventionen skall omfattas av denna bestämmelse. I konventionen finns
bestämmelser om ”godkänd utrustning”, varmed avses anordningar och in-
strument som är nödvändiga för genomförandet av inspektionsgruppens
uppgifter. Anordningarna och instrumenten skall ha godkänts av Tekniska
sekretariatet. Detta i förening med reglerna för hur inspektörer utses utgör
enligt regeringens mening en tillräcklig garanti för att tillgodose kravet att
inspektionsgruppen inte skall använda annan utrustning än den som är nöd-
vändig.
Inspektionsgruppen har enligt konventionen rätt att intervjua personal på
inspektionsplatsen. De uppgifter som då lämnas omfattas av konventionens
bestämmelser om sekretess. En anställd hos en enskild företagare som läm-
nar uppgifter till inspektionsgruppen kan inte därigenom ha gjort ett obehö-
rigt angrepp på företagshemligheter (jfr lagen [1990:409] om företagshemlig-
heter). Inte heller kan ett sådant uppgiftslämnande anses ske i strid med en
tystnadsplikt som kan följa av anställningsförhållandet. För anställda som
omfattas av bestämmelserna i sekretesslagen torde gälla att relevanta uppgif-
ter kan lämnas till inspektionsgruppen utan att det skaderekvisit som finns i
sekretessbestämmelserna blir uppfyllt. Med hänsyn till det nu anförda torde
den i promemorian föreslagna bestämmelsen om rätt för anställd att lämna
uppgifter, vara onödig och kan därför utgå.
Det förutsätts i konventionen att den inspekterade staten fattar en rad be-
slut sedan en inspektion på uppfordran begärts, vad gäller godkännande av
avgränsningen av inspektionsplatsen, tillträde till olika utrymmen m.m. Så-
dana beslut kan ha stor betydelse för förhållandet till främmande makt. I
lagen bör därför föreskrivas att regeringen skall fatta de beslut som hör sam-
man med inspektioner enligt konventionen. Regeringen bör för varje enskilt
fall utse en myndighet som skall närvara vid inspektionen och biträda inspek-
tionsgruppen. Vilka myndigheter som kan komma i fråga för detta kan inte
nu anges, utan det beror på typen av anläggning som är föremål för inspek-
tion. Den myndighet som regeringen utsett, bör bemyndigas att besluta i frå-
gor som avser verkställighet av regeringens beslut om inspektion.
I lagen bör vidare införas en bestämmelse om skyldighet för regeringen
att inhämta yttrande från den som kommer att beröras av inspektionen. Där-
igenom ges den berörde möjlighet att lämna synpunkter vad gäller skydd för
hemliga uppgifter m.m. Vidare kan på så sätt erhållas ett underlag för plane-
ring av inspektionen. Eftersom konventionens tidsgränser är absoluta måste
dock en inspektion kunna genomföras även om den berörde inte har kunnat
nås. Vidare bör det vara möjligt att underlåta att inhämta yttrande, om detta
Prop. 1993/94:120
49
4 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 120
bedöms olämpligt exempelvis därför att den berörde kan förväntas sabotera Prop. 1993/94:120
inspektionen.
Det kan förutses att regeringen vid en inspektion på uppfordran kommer
att fatta ett flertal beslut efter hand som inspektionen fortskrider. Rege-
ringen förutsätts därvid stå i ständig kontakt dels med den myndighet som
utsetts att biträda vid inspektionen, dels med representanter för den plats
eller anläggning som är föremål för inspektionen. Myndigheten kan då på
ett enkelt sätt hänskjuta en uppkommen fråga till regeringen, som under en
pågående inspektion måste kunna sammanträda med kort varsel. Såväl en
enskild, vars rätt berörs av inspektionen, som inspektionsgruppen bör ges
möjlighet att framtvinga ett sådan hänskjutande. Detta innefattar också de
näringsidkare som Svea Hovrätt anser kan ha ett behov att till ett offentligt
organ hänskjuta frågor om tillåtande av en inspektionsåtgärd eller utläm-
nande av en uppgift. Denna typ av frågor måste anses beröra den enskildes
rätt. Bestämmelsen kommer att äga tillämpning också på samhällsviktiga an-
läggningar. Vid inspektion av en sådan anläggning torde frågor om tystnads-
pliktens utsträckning och döljande av utrustning regelmässigt tillhöra de frå-
gor som bör hänskjutas till regeringen.
För att Sverige skall uppfylla åtagandena enligt konventionen måste en
inspektion kunna genomföras även utan medverkan från den som råder över
den plats eller anläggning som är föremål för inspektion. En bestämmelse
bör därför införas som gör det möjligt för regeringen eller den myndighet
som regeringen har utsett att begära handräckning av polismyndigheten. Det
kan vara fråga om att bryta lås för att komma in i visst utrymme eller att
betvinga en person som försöker hindra inspektionen. Det förutsätts också
att polismyndigheten alltid medverkar när fråga är om att stoppa trafik från
inspektionsplatsen.
För att fästa uppmärksamhet på den redan nämnda rätten och möjligheten
enligt konventionen att skydda känsliga uppgifter vid en inspektion, bör slut-
ligen en bestämmelse tas in i lagen om att detta intresse särskilt skall beaktas
vid lagens tillämpning.
Regeringens bedömning: Regeringen gör bedömningen att någon änd-
ring av sekretesslagen inte behövs för att tillgodose konventionens
krav.
Promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser yttrar sig inte över promemo-
rians bedömning utöver de invändningar som har riktats mot informations-
skyldigheten i förslaget till lag om inspektioner.
Skälen för regeringens bedömning: En grundförutsättning för informations-
utväxlingen inom konventionens ram är att informationslämnarens sekre-
tessbedömning skall respekteras. Konventionen ålägger en konventionsstat 50
att behandla information som den får från organisationen enligt den sekre- Prop. 1993/94:120
tessbedömning som organisationen gjort. Information som erhållits från el-
ler hänför sig till en konventionsstat skall betraktas som konfidentiell, om
den betecknas som sådan av konventionsstaten. Det betyder att enligt kon-
ventionen absolut sekretess utan skadeprövning kan komma att gälla för
uppgifter som svensk myndighet får tillgång till inom ramen för konventio-
nen från organisationen eller från annan konventionsstat.
Frågan om möjlighet att i svensk rätt införa regler om sekretess, som före-
skrivs i avtal med andra stater om utbyte av sekretessbelagda uppgifter mel-
lan olika länder m.m., har behandlats i tidigare lagstiftningsärenden, senast
i prop. 1992/93:120 med anledning av EES-avtalet. Enligt 8 kap. 6§ andra
stycket sekretesslagen gäller sekretess i den mån riksdagen godkänt avtal
härom med främmande stat eller mellanfolklig organisation, hos myndighet
i verksamhet som avser bl.a. tillsyn med avseende på produktion, handel,
transportverksamhet eller näringslivet i övrigt, för uppgift om enskilds eko-
nomiska eller personliga förhållanden som myndigheten förfogar över på
grund av avtalet. Bestämmelsen trädde i kraft den 1 juli i år.
Uppgifter som svenska myndigheter får tillgång till inom ramen för kon-
ventionens verksamhet omfattas även av bestämmelsen om utrikessekretess
i 2 kap. 1 § sekretesslagen. Inom området för utrikessekretessen finns inte
absolut sekretess utan ett skaderekvisit skall vara uppfyllt för att sekretess
skall gälla. Om Sverige slutit ett avtal som innebär att vi skall följa en organi-
sations uppfattning om nivån på sekretess för vissa uppgifter, och organisa-
tionen tillämpar absolut sekretess i det enskilda fallet, torde det knappast
råda något tvivel om att ett röjande av uppgiften skulle störa Sveriges mel-
lanfolkliga förbindelser eller skada landet. Sekretess får därför förutsättas
gälla för uppgiften.
En översyn av sekretesslagstiftningen i detta hänseende pågår för närva-
rande (dir. 1993:32). För att inte föregripa detta utredningsarbete bör inte
några närmare överväganden göras i dessa frågor.
En annan frågeställning är om konventionens krav på absolut sekretess
lämnar utrymme för den meddelarfrihet som delvis råder för bl.a. utrikes-
sekretessen. Av samma skäl som framförts i betänkandet EG och våra
grundlagar (SOU 1993:14 s. 209 ff.) framläggs inte förslag om någon ändring
härvidlag. Nyss nämnda utredning skall även belysa frågor om meddelarfri-
het.
5.6.1 Konventionen
För att underlätta de olika konventionsoganens arbete och möjliggöra in-
spektionsgruppernas och observatörernas uppgifter föreskriver konventio-
nen att organisationen och i konventionen närmare angivna persongrupper
skall åtnjuta vissa förmåner. Bestämmelser om immunitet och privilegier
återfinns i artikel VIII i stadgan och i del II i verifikationsbilagan. I artikel
VIII slås som allmän princip fast att organisationen, konventionsstatens re-
presentanter samt organisationens personal skall åtnjuta den immunitet och
51
de privilegier som krävs för att de skall kunna fullgöra sina uppgifter. Den Prop. 1993/94:120
konkreta innebörden av dessa bestämmelser kommer att preciseras i avtal
mellan organisationen och konventionsstaterna.
I verifikationsbilagan del II regleras den immunitet och de privilegier som
skall gälla för inspektionsgrupper och observatörer från deras ankomst till
den inspekterade konventionsstaten till dess de lämnar landet. Reglerna gäl-
ler även efter inspektionen med avseende på handlingar som utförts som ett
led i deras officiella funktioner. I flera avseenden åtnjuter inspektionsgrup-
per och observatörer den immunitet och de privilegier som tillkommer diplo-
mater enligt 1961 års Wienkonvention om diplomatiska förbindelser.
Inledningsvis anges att konventionsstaterna har en generell skyldighet att
utfärda viseringar och andra nödvändiga dokument för vaije inspektör och
inspektörsassistent. Dokumentet skall gälla för flera inresor och skall utfär-
das senast 30 dagar efter det att listan över inspektörer och inspektionsassis-
tenter mottagits.
Medlemmar av inspektionsgrupper samt observatörer åtnjuter okränk-
barhet till person. Även bostäder, kontorslokaler, dokument och skriftväx-
ling åtnjuter okränkbarhet. Inspektionsgrupper och observatörer skall också
åtnjuta immunitet från domsrätt, vittnesplikt och exekutiva åtgärder. De har
även rätt att använda krypteringsutrustning.
Medlemmar av inspektionsgrupper och observatörer skall befrias från
skyldigheten att betala skatter och avgifter, i enlighet med artikel 34 i Wien-
konventionen om diplomatiska förbindelser. Skatteprivilegiet gäller, som
framgått ovan, under den tid uppdraget varar. Skattebefrielsen gäller i för-
hållande till främmande stats observatörer i den stat där uppdraget utförs.
Skattefrihet kan därför aldrig komma i fråga i det egna hemlandet.
Avgiftsbefrielse gäller även för införsel av artiklar för personligt bruk som
inte omfattas av import-eller exportrestriktioner. Inspektionsgrupper och
observatörer tillerkänns samma förmåner i valuta- och växlingshänseende
som gäller för främmande regeringar eller tillfälliga officiella delegationer.
Inspektionsgruppernas prover och godkända utrustning åtnjuter tullfrihet
och skall vara okränkbara. Observatörer åtnjuter dock inte immunitet och
privilegier i dessa avseenden.
Inspektionsgrupper och observatörer åtnjuter också viss immunitet vid
transit genom konventionsstater som inte skall inspekteras. Genomresan
skall tryggas genom att visum beviljas när detta behövs samt genom att in-
spektionsgruppen och observatörer tillerkänns nödvändig okränkbarhet och
immunitet. Konventionens bestämmelser om immunitet och privilegier för
dokument, skriftväxling samt för prover och godkänd utrustning är också
tillämpliga vid genomresa.
5.6.2 1976 års lag
I 1976 års lag finns bestämmelser om immunitet och privilegier i vissa fall.
Beträffande beskickningar och konsulat samt personer knutna till dessa in-
stitutioner hänvisas i 2 och 3 §§ till Wienkonvcntionerna om diplomatiska
respektive konsulära förbindelser.
I lagens 4§ föreskrivs att sådana internationella organ som anges i en bi-
52
laga till lagen liksom personer med anknytning till dessa organ åtnjuter im- Prop. 1993/94:120
munitet och privilegier i enlighet med vad som har bestämts i ett avtal eller
en stadga som är i kraft i förhållande till Sverige. I bilagan anges vilka organ
och personkatgegorier som åtnjuter immunitet och privilegier och i vilket
avtal eller vilken stadga privilegiebestämmelserna finns. Stadgans eller avta-
lets immunitet- och privilegiebestämmelser återges inte i bilagan. Genom att
en överenskommelse tas upp i bilagan införlivas således överenskommelsens
bestämmelser om immunitet och privilegier i svensk rätt genom inkorpore-
ring.
5.6.3 Behovet av lagstiftning
Regeringens förslag: Konventionens immunitets- och privilegiebe-
stämmelser införlivas i svensk rätt genom att en hänvisning görs till
konventionen i bilagan till 1976 års lag om immunitet och privilegier
i vissa fall.
Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Flertalet av remissinstanserna lämnar förslaget utan
erinran. Svea Hovrätt ansluter sig till promemorians förslag att låta observa-
törer omfattas, även om dessa inte har någon direkt anknytning till organisa-
tionen. Riksskatteverket påpekar att man för utländska observatörer inom
ESK-proceduren har valt att införliva konventionstexten genom transforme-
ring. RSV har också pekat på att artikel VIII i konventionen anger att den
rättsliga handlingsförmågan, den immunitet och de privilegier som skall till-
komma andra än inspektörer och observatörer skall närmare preciseras i av-
tal mellan organisationen och konventionsstaterna samt i ett avtal mellan or-
ganisationen och den stat där organisationens högkvarter är beläget. RSV
anför att det är önskvärt att bilagan till privilegielagen, när så kan ske, kom-
pletteras med uppgifter om avtalens namn och datum.
Skälen för regeringens förslag: Konventionens bestämmelser om immunitet
och privilegier måste, för att bli gällande inför svenska myndigheter, införli-
vas i svensk rätt. Detta bör ske genom en ändring i 1976 års lag.
Ett sådant införlivande kan ske antingen genom inkorporering eller trans-
formering. Inkorporering innebär att införlivandet sker genom en direkt
hänvisning till den internationella överenskommelsen i fråga. Vid transfor-
mering omarbetas däremot den överenskomna avtalsformuleringen till
svensk lagtext. Transformering har hittills endast använts i ett fall, nämligen,
som RSV påpekar, för medlemmar av utvärderingsgrupper inom ESK-pro-
ceduren.
Skälet till att transformeringsmetoden valdes i det fallet var bl.a. att ut-
formningen av 4§ i 1976 års lag gjorde att inkorporering inte var en fram-
komlig väg. Paragrafen tar sikte på internationella organ och personer med
anknytning till sådana organ. De inspektörer och observatörer som skulle
bli föremål för privilegier enligt ESK-proceduren saknade sådan anknyt-
ning.
53
I den här aktuella konventionen är inspektörerna direkt knutna till organi- Prop. 1993/94:120
sationen. Någon sådan direkt anknytning föreligger däremot inte för obser-
vatörerna. Med hänsyn till observatörernas knytning till det konventions-
land som begär inspektionen måste observatören dock under själva inspek-
tionen vara att betrakta som en representant för den begärande nationen och
i denna situation knuten till organisationen. Regeringen föreslår därför att
den normala modellen för införlivande av denna typ av bestämmelser skall
användas.
Som angetts i avsnitt 5.6.1 skall den närmare innebörden av den immuni-
tet och de privilegier som skall tillkomma organisationen, konventionssta-
tens representanter och organisationens personal preciseras i avtal mellan
organisationen och konventionsstaterna. Dessa avtal, som kommer att ut-
göra självständiga internationella överenskommelser, avses ingås innan kon-
ventionen träder i kraft. I samband med att Sverige ingår ett sådant avtal får
en bedömning göras av om dessa behöver införlivas i svensk rätt.
Regeringens bedömning: Det krävs inte någon lagstiftning för att till-
godose konventionens krav att en nationell myndighet skall utses.
Promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Flertalet remissintanser delar regeringens bedömning el-
ler lämnar denna utan erinran. Kommerskollegium (KK) hänvisar till utred-
ningen (SOU 1993:53) om Kontrollen över export av strategiskt känsliga va-
ror i vilken bl.a. föreslås att beslut i ärenden enligt massförstörelselagen skall
kunna delegeras till en myndighet och anför att ett genomförande av utred-
ningens förslag bör medföra att kollegiet på motsvarande sätt engageras i de
ärenden som tillkommer genom Sveriges tillträde till konventionen. Riksre-
visionsverket (RRV) tillstyrker förslaget och finner att den i promemorian
valda lösningen medför att man kan utnyttja den kompetens som finns inom
respektive myndighet. Kemikalieinspektionen bär redan denna typ av ansvar
inom kemikalieområdet och är beredd att bistå med sådana arbetsuppgifter
också i anslutning till konventionen.
Skälen för regeringens bedömning: Det mest näraliggande är att Utrikesde-
partementet svarar för kontakterna gentemot den internationella kontrollor-
ganisationen, medan de uppgifter som skall utföras på det nationella planet
fördelas på de myndigheter som idag fyller funktioner som berörs av konven-
tionen, nämligen i första hand Krigsmaterielinspektionen när det gäller ke-
miska produkter som utgör krigsmateriel, Kemikalieinspektionen när det
gäller civil verksamhet och Försvarsmakten i frågor som rör dess verksam-
het. Om Exportkontrollutredningcns förslag genomförs, kan också KK
komma att involveras i denna verksamhet. Funktionen som nationell myn-
dighet och kontaktpunkt med organisationen kan lösas inom nuvarande ra-
mar för statsförvaltningen genom bestämmelser i förordning.
54
En särskild fråga som måste beaktas gäller de inspektioner som kan äga Prop. 1993/94:120
rum på uppfordran vid misstanke om brott mot konventionen. Det förfa-
rande som förutses kräver att beslut kan fattas och åtgärder vidtas på hög
politisk nivå med mycket kort varsel. Samtidigt får man räkna med att anta-
let sådana inspektioner blir mycket litet. Man kan alltså inte bygga upp en
struktur, som kan upprätthålla inövade rutiner genom att ofta ställas inför
samma problem. Inom regeringskansliet bör skapas en grupp för att ta fram
underlag och bereda beslut i anledning av inspektioner på uppfordran.
1§
Lagen är endast tillämplig på inspektioner som är direkt föranledda av kon-
ventionens bestämmelser. Inspektionen måste således ingå som ett led i kon-
ventionens verifikationssystem för att lagen skall vara tillämplig. Om en
svensk myndighet får kännedom eller misstanke om att brott mot konventio-
nen förekommer här i landet, kan lagen inte användas för att utreda förhål-
landet. I stället får rättegångsbalkens bestämmelser om tvångsmedel i sam-
band med förundersökning tillämpas.
Det saknar betydelse för lagens tillämplighet om en inspektion riktar sig
mot ett privat eller ett offentligrättsligt subjekt. Vissa av lagens bestämmel-
ser får dock betydelse endast vid inspektioner som riktar sig mot annan än
offentlig verksamhet.
2§
Om en inspektion skall ske av en anläggning i Sverige fattar regeringen de
beslut som behövs för inspektionens genomförande. Eftersom en inspektion
på uppfordran kan aktualiseras med mycket kort varsel förutsätts att for-
merna för behandlingen av de frågor som därvid uppkommer har planlagts.
Ingenting hindrar att man också har förberett frågan om vilken eller vilka
myndigheter som kan komma ifråga för att biträda inspektionsgruppen. Om
inspektionen riktar sig mot en myndighet under regeringen, kan särskilda
föreskrifter ha utfärdats som den myndigheten skall följa i samband med en
inspektion.
Regeringens beslut om en inspektion bör vara preciserat vad gäller tiden
och platsen för inspektionen samt de åtgärder som får vidtas i anledning
därav i form av provtagning, öppnande av låsta utrymmen, kontroll av for-
donstrafik etc. En inspektion torde komma att kräva ett flertal beslut av re-
geringen allt eftersom inspektionen fortskrider. Frågan om graden av till-
träde till den inspekterade anläggningen behöver således inte prövas ome-
delbart.
3§
Endast den som har ett väsentligt intresse knutet till den anläggning eller den
egendom som är föremål för inspektion kan anses beröras av inspektionen.
55
Utöver ägare eller nyttjanderättshavare till anläggningen kan exempelvis in-
nehavare av rätt till viss produktionsmetod eller motsvarande beröras. Om
inspektionen riktar sig mot en myndighet under regeringen, finns det ingen
formell skyldighet att inhämta yttrande eftersom regeringen i sådana fall
själv bevakar det allmännas intressen. Det får likväl förutsättas att rege-
ringen planlägger en sådan inspektion i samråd med den berörda myndighe-
ten.
Inhämtande av yttrande torde normalt kunna ske genom att företrädare
för den anläggning som inspektionen avser kontaktas muntligen eller skriftli-
gen och erbjuds tillfälle att lämna information om verksamheten vid anlägg-
ningen och om inspektionen i något avseende bör begränsas. Särskilda skäl
att underlåta att inhämta yttranden kan - utöver vad som nämnts i den all-
männa motiveringen - vara att kretsen av berörda är mycket vid eller att det
av annat skäl på förhand står klart att yttrande inte kommer att kunna erhål-
las inom de givna tidsramarna.
4§
1 första stycket anges de moment som en inspektion får omfatta med stöd av
lagen. Andra åtgärder som kan innebära ett ingrepp i en enskilds personliga
och ekonomiska förhållanden får således inte förekomma. Som framgår av
inledningen till stycket är omfattningen av inspektionen dessutom alltid be-
gränsad till vad som följer av Sveriges åtagande enligt konventionen. Enligt
2 § är det regeringen som vid en inspektion skall pröva om denna överens-
stämmer med konventionen och i sitt beslut närmare ange vilka åtgärder som
får vidtas. Innehållet i 4 § utgör således ramen för vad regeringens beslut får
innehålla. Denna skall endast anses inrymma sådana åtgärder som är av be-
tydelse för att konventionens syfte skall uppfyllas.
Enligt andra stycket får en inspektion inte avse ett utrymme som utgör nå-
gons bostad. Vid tolkningen av begreppet bostad bör ledning kunna hämtas
från tillämpningen av 4kap. 6§ BrB.
5§
I första stycket regleras kompetensen hos den myndighet som utsetts att bi-
träda vid inspektionen. Ett exempel på en fråga om verkställighet av rege-
ringens beslut kan vara den närmare ordningen för inspektionen när denna
omfattar en större anläggning. Vid beslut i en sådan fråga bör myndigheten
i största möjliga utsträckning söka tillmötesgå inspektionsgruppens önske-
mål. Ett beslut om verkställighet kan hänskjutas till regeringen på begäran
av såväl inspektionsgruppen som av en enskild vars rätt berörs. Dessutom
skall myndigheten självmant hänskjuta frågor som är av särskild vikt. Be-
dömningen av om en fråga är av särskild vikt bör ske framför allt med ut-
gångspukt från dess betydelse för Sveriges förhållande till främmande makt.
Enligt andra stycket skall polismyndigheten lämna det biträde som behövs
för att verkställa ett beslut enligt lägen. Exempel på åtgärder som kan
komma i fråga har anförts i den allmänna motiveringen avsnittet 5.4.2.
6§
Paragrafen innehåller en erinran om intresset av att skydda företags- och för-
svarshcmlighcter. I den allmänna motiveringen, 5.4.2, har getts exempel på
Prop. 1993/94:120
56
hur detta kan ske med stöd av konventionen. Skyddet för hemliga uppgifter
skall beaktas både vid regeringens beslut i anledning av en inspektion och
vid verkställigheten av ett beslut om inspektion.
2 kap. 3 §
Ändringen innebär att brott mot konventionen förs in bland de brott som
skall tas upp vid svensk domstol och bedömas enligt svensk lag även om gär-
ningen förövats utomlands och oberoende av gärningsmannens nationalitet
och hemvist samt oavsett om gärningen är straffbar enligt lagen på den ort
där den förövats.
Av 5 § i samma kapitel följer att förordnande av regeringen erfordras för
åtal i vissa av de fall då gärningen förövats utomlands.
22 kap. 6 a §
Bestämmelsen behandlas i avsnittet 5.3.3. Paragrafen är ny och innebär att
sådan verksamhet som enligt konventionen är förbjuden för konventionssta-
terna också är förbjuden för enskilda.
I första stycket finns en uppräkning av de straffbara gärningarna. Uppräk-
ningen är hämtad direkt ur konventionstexten. Vidare anges att bestämmel-
sen är subsidiär till folkrättsbrottet i 22 kap. 6§ Brb.
Enligt andra stycket skall såsom kemiska vapen anses sådant som definie-
ras såsom kemiska vapen i konventionen. En sådan definition finns i artikel
II. Enligt denna utgör bl.a. alla giftiga kemikalier och deras utgångsämnen
kemiska vapen, om de inte är avsedda för ändamål som inte är förbjudna
enligt konventionen samt typen och kvantiteten av kemikalierna är förenliga
med ändamålet. Med ändamål som inte är förbjudna enligt konventionen
avses bl.a. industriella, jordbruks-, forskning-, medicinska, farmaceutiska
eller andra fredliga ändamål. Under begreppet kemiska vapen faller dess-
utom viss ammunition jämte andra anordningar och utrustning vilka beskrivs
närmare i artikeln. Av definitionen av kemiska vapen följer att exempelvis
produktion av en giftig kemikalie inte är straffbar enligt paragrafen så länge
ändamålet inte strider mot konventionen och den producerade mängden och
typen av kemikalie är förenlig med ändamålet. Detta utesluter emellertid
inte att sådan produktion kan vara underkastad straffansvar enligt krigsma-
teriellagstiftningen.
Även begreppet ämne för kravallbekämpning definieras i artikel II i kon-
ventionen. Under definitionen torde bl.a. falla tårgas och andra ämnen med
likartad verkan.
Straffskalan för brottet överensstämmer med straffskalan för folkrätts-
brott. För brott av normalgraden föreskrivs således fängelse i högst fyra år
och för grovt brott fängelse i tio år eller på livstid. Bedömningen av om ett
brott är att anse som grovt måste ske med beaktande av samtliga omständig-
heter kring gärningen. Av paragrafens tredje stycke framgår att särskild be-
tydelse skall tillmätas det förhållande att gärningsmannen i väsentlig grad
har bidragit till brott mot konventionen. Exempel på sådana förfaranden
som bör bedömas som särskilt allvarliga kan vara att ställa kunskaper eller
Prop. 1993/94:120
57
materiel till förfogande för utveckling och produktion av kemiska vapen för Prop. 1993/94:120
militärt bruk eller att administrera eller finansiera sådan verksamhet.
Bestämmelsen i 4 § i 1976 års lag anger att de internationella organ och därtill
anknutna personer som tas upp i bilagan till lagen skall åtnjuta immunitet
och privilegier enligt vad som bestämts i avtal eller stadga som är i kraft i
förhållande till Sverige. Samtliga personer som enligt konventionen skall åt-
njuta immunitet och privilegier har så stark anknytning till organisationen
för förbud mot kemiska vapen att lagstiftningens krav i detta avseende upp-
fylls. Frågan behandlas utförligt i avsnitt 5.6.3 i allmänna motiveringen.
6a§
Av första stycket framgår att import av kemikalier som omfattas av lagen krä-
ver tillstånd av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
och av andra stycket att regeringen genom föreskrifter skall kunna meddela
undantag från tillståndskravet. Ett sådant undantag kan avse vissa av de ke-
mikalier som omfattas av lagen och härmed begränsa införselförbudet till att
omfatta de kemikalier i bilagan till massförstörelseförordningen som också
omfattas av konventionens lista 2. Införselförbudet behandlas i allmänna
motiveringen, avsnitt 5.2.6.
6b§
1 paragrafens första stycke föreskrivs en skyldighet att lämna årliga deklara-
tioner avseende verksamheten för den som hanterar eller under de tre se-
naste åren har hanterat kemikalier som omfattas av lagen, men också för den
som tillverkar vissa kemikalier som inte omfattas av lagen. Regeringen ges
rätt att genom föreskrifter inom de ramar som anges i lagen begränsa dekla-
rationsskyldigheten till vad som är nödvändigt för att uppfylla åtagandet en-
ligt konventionen. Regeringen får också genom föreskrifter bestämma vilka
uppgifter deklarationen skall innehålla, vid vilken tidpunkt den skall lämnas
och till vilken mottagare. Deklarationsskyldigheten omfattar både deklara-
tioner rörande det gångna verksamhetsåret och planerad verksamhet under
det kommande året. För deklarationer som avses i punkten 3 kan inte rege-
ringen slå fast ett visst datum när anmälan skall lämnas, men däremot att
anmälan skall lämnas en viss tid innan ändringen avses ske.
6 c §
Enligt första stycket skall den som är deklarationsskyldig efter anmodan av
regeringen eller den myndighet som regeringen utsett att ta emot deklaratio-
nerna lämna dc upplysningar och handlingar som kan behövas för kontrol-
len. En anmodan skall endast avse material som är av relevans för kontrol-
len, dvs. som behövs för att kontrollera de i deklarationen lämnade uppgif-
58
terna. Anmodan kan gälla handelsböcker och uppgifter angående tillverk- Prop. 1993/94:120
ningen.
Av andra stycket framgår att regeringen eller myndigheten också har rätt
till tillträde till de lokaler, områden och anläggningar som har anknytning till
deklarationsskyldig verksamhet. Den deklarationsskyldige är t.ex. skyldig
att lämna tillträde till de lokaler i vilka verksamheten bedrivs för att rege-
ringen eller myndigheten på ort och ställe skall kunna kontrollera de läm-
nade uppgifterna. För att denna kontroll skall bli meningsfull krävs också att
prover skall kunna tas för att verifiera att inte andra kemikalier än sådana
som deklarerats förekommer.
Av tredje stycket följer att polismyndighet skall lämna den hjälp som är
nödvändig för att kontrollen skall kunna genomföras. Detta kan t.ex. gälla
hjälp till tillträde till en anläggning.
9§
I 9 § har intagits en erinran om att överträdelse av utförselförbudet, införsel-
förbudet och försök därtill bestraffas enligt bestämmelserna i varusmugg-
lingslagen. Också den som genom vilseledande förmår tillståndsgivande
myndighet att lämna tillstånd till utförsel eller införsel kan dömas för varu-
smuggling (jfr prop. 1990/91:97 s. 44).
12§
I paragrafen föreskrivs straff för den som uppsåtligen eller av oaktsamhet i
annat fall än som avses i 9 eller 10 § andra stycket lämnar en oriktig uppgift
i en ansökan om tillstånd eller i en annan handling som är av betydelse för
prövning av ett ärende enligt lagen eller i en deklaration eller som åsidosätter
ett villkor eller bryter mot en kontroll eller ordningsbestämmelse som har
meddelats med stöd av lagen. Förtigande av en uppgift är att jämställa med
lämnande av oriktig uppgift.
15 §
I paragrafen anges att regeringen eller den myndighet som har utsetts att
ta emot deklarationer vid vite får förelägga den som försummat att lämna
deklarationen inom rätt tid att, inom en ny tidsfrist, lämna in deklarationen.
3§
Paragrafen innehåller i första stycket det grundläggande kravet på regering-
ens tillstånd för att få tillverka krigsmateriel här i landet.
Andra stycket innehåller ett bemyndigande till regeringen att meddela
föreskrifter om undantag från tillståndskravet i vissa fall. I punkten 3 regle-
ras regeringens möjligheter att genom föreskrifter meddela undantag från
det generella tillståndskravet i första stycket för årlig tillverkning av högst
100 gram kemiska produkter som klassificeras som krigsmateriel för medi-
cinska, farmaceutiska och forskningsändamål. Att tillverkning av kemiska
produkter i vissa fall utgör krigsmaterieltillvcrkning har redovisats i den all-
männa motiveringen, avsnitt 5.1.3.
59
21 § Prop. 1993/94:120
Paragrafen ålägger i första stycket den som har tillstånd enligt lagen att an-
mäla till regeringen om något av de förhållanden som har redovisats i en an-
sökan om tillstånd ändras. Det kan t.ex. beträffande ett utförseltillstånd vara
fråga om slutanvändare. Regeringen ges rätt att meddela föreskrifter om an-
mälningsskyldigheten.
I andra stycket åläggs den som har tillstånd att tillverka kemiska produkter
att anmäla sådana ändringar i verksamheten som planeras under ett på-
gående kalenderår. Bestämmelsen utgör ett komplement till den inledande
deklarationen. Regeringen får delegera mottagandet av dessa uppgifter till
en myndighet. En utförlig redogörelse har lämnats i den allmänna motive-
ringen, avsnitt 5.1.7.
Närmare förslag beträffande den merkostnad som beräknas uppstå med an-
ledning av konventionen kommer att presenteras i regeringens budgetpro-
position avseende budgetåret 1994/95. Förslaget innebär inte en merbelast-
ning för statsbudgeten.
Regeringen föreslår att 6 b, 6 c, 12 och 15 §§ lagen (1991:341) om förbud mot
utförsel av vissa produkter som kan användas i massförstörelsesyfte, m.m.
träder i kraft den 1 juli 1994. Lagrådet anser att behovet av olika ikraftträ-
dandetillfällen kan tillgodoses genom fullmakten till regeringen. Yttrandet
har övervägts av regeringen som också har samrått med berörda myndighe-
ter. Vi finner härvid att det har praktiska fördelar att redan nu föreslå att de
redovisade paragraferna skall träda i kraft den 1 juli 1994. Regeringen före-
slår vidare att övriga lagändringar skall träda i kraft den dag regeringen be-
stämmer. Förutsättningen för att dessa bestämmelser skall träda i kraft är att
konventionen har trätt i kraft i förhållande till Sverige.
60
I denna promemoria behandlas de lagstiftningsåtgärder, som förutses bli
nödvändiga vid ett svenskt tillträde till Förenta nationernas konvention om
förbud mot utveckling, produktion, innehav och användning av kemiska va-
pen samt deras förstöring (prop. 1992/93:181).
För att uppfylla konventionens bestämmelser om förbud och kontroll av
kemiska produkter, som kan användas för vapenändamål, föreslås ändringar
i lagen (1992:1300) om krigsmateriel och i lagen (1985:426) om kemiska pro-
dukter.
Konventionens bestämmelser om kontroll av uppgifter som lämnas inom
ramen av konventionen och vid misstanke om brott mot denna kräver sär-
skild lagstiftning om inspektioner.
För att tillgodose konventionens krav på kriminalisering av förbjuden
verksamhet bör en ny straffbestämmelse införas i anslutning till brottsbal-
kens bestämmelse om folkrättsbrott i 22 kap. En konventionsstat är skyldig
att beivra brott mot konventionen av dess rättssubjekt varhelst i världen de
begås. Bestämmelserna om utsträckt jurisdiktion i 2 kap. 3§ brottsbalken
bör därför anpassas för att uppfylla detta krav.
Konventionens bestämmelser om immunitet och privilegier kan tillgodo-
ses genom ett tillägg i lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa
fall. Konventionens krav på sekretess för uppgifter som lämnas inom kon-
ventionens ram bedöms för närvarande inte påfordra några lagändringar.
Prop. 1993/94:120
Bilaga 1
61
Härigenom föreskrivs att 3, 19 och 21 §§ lagen (1992:1300) om krigsmate-
riel skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3§
Krigsmateriel får inte tillverkas här i landet utan tillstånd av regeringen.
Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från detta tillståndskrav
för
1. ändring eller ombyggnad av skjutvapen i de fall som avses i 24 § första
stycket vapenlagen (1973:1176),
2. tillverkning av enstaka skjutvapen och ammunition för tillverkarens
eget bruk,
3. tillverkning av kemiska produk-
ter för medicinska eller farmaceu-
tiska ändamål eller för forskningsän-
damål.
Bestämmelsen i första stycket gäller inte för sådana statliga myndigheter
som inte är affärsverk.
Prop. 1993/94:120
Bilaga 2
19 §
Den som har tillstånd enligt 3 eller
4 § skall, enligt de närmare föreskrif-
ter som regeringen meddelar, till till-
synsmyndigheten lämna deklaratio-
ner på heder och samvete rörande
den verksamhet för vilken tillstånd
Den som har tillstånd enligt 3 eller
4 § skall, enligt de närmare föreskrif-
ter som regeringen meddelar, till till-
synsmyndigheten lämna deklaratio-
ner på heder och samvete rörande
den verksamhet för vilken tillstånd
har meddelats.
har meddelats. Skyldighet att avge
deklaration åligger också i den ut-
sträckning regeringen föreskriver för
statlig myndighet som bedriver mot-
svarande verksamhet.
Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från skyldigheten att
lämna deklaration.
Regeringen får meddela föreskrifter om att
1. den som har tillstånd enligt 6§ skall lämna uppgifter om krigsmateriel
som förts ut ur landet,
2. den som har tillstånd enligt 7 eller 8 § skall lämna uppgifter om ingångna
avtal.
21 §
Den som har tillstånd enligt denna lag är skyldig att vid ändring i förhållan-
den som upptagits i tillståndsansökan anmäla detta till regeringen i enlighet
med de föreskrifter som regeringen meddelar.
Den som har tillstånd enligt 3 § att
tillverka kemiska produkter skall i
enlighet med de föreskrifter som re-
geringen meddelar till regeringen el-
ler den myndighet som regeringen
bestämmer
|
Nuvarande lydelse |
Föreslagen lydelse prop. 1993/94:120 1. årligen i förväg redovisa de änd- Bilaga 2 för det kommande året, 2. anmäla planerade ändringar i |
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
63
Lag om ändring i lagen (1985:426) om kemiska produkter
Härigenom föreskrivs att 1, 9 och 11 §§ lagen (1985:426) om kemiska pro-
dukter skall ha följande lydelse.
Prop. 1993/94:120
Bilaga 2
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Denna lag är tillämplig på hante-
ring, import och export av kemiska
ämnen och beredningar (kemiska
produkter). Lagens syfte är att före-
bygga att skador på människors
hälsa eller i miljön förorsakas av ke-
miska ämnens inneboende egenska-
per.
Denna lag är tillämplig på hante-
ring, import och export av kemiska
ämnen och beredningar (kemiska
produkter). Lagens syfte är att före-
bygga att skador på människors
hälsa eller i miljön förorsakas av ke-
miska ämnens inneboende egenska-
per och att Sverige skall uppfylla de
förpliktelser som följer av internatio-
nella överenskommelser om kontroll
av hanteringen av kemiska produk-
ter.
Om det är påkallat från hälso- eller miljöskyddsynpunkt får regeringen
eller den myndighet som regeringen bestämmer föreskriva att lagens be-
stämmelser om kemiska produkter skall tillämpas på varor, som innehåller
eller har behandlats med en sådan produkt.
Den som yrkesmässigt, hanterar,
importerar eller exporterar en ke-
misk produkt skall till den myndig-
het som regeringen bestämmer och i
den omfattning regeringen, eller, ef-
ter regeringens bemyndigande,
myndigheten föreskriver lämna de
uppgifter om produkten och dess
hantering som kan behövas för att
bedöma hälso- eller miljörisker.
§2
Den som yrkesmässigt, hanterar,
importerar eller exporterar en ke-
misk produkt skall till den myndig-
het som regeringen bestämmer och i
den omfattning regeringen, eller, ef-
ter regeringens bemyndigande,
myndigheten föreskriver lämna de
uppgifter om produkten och dess
hantering som kan behövas för att
bedöma hälso- eller miljörisker eller
med hänsyn till syftet i övrigt med
denna lag.
Om det behövs från hälso- eller
miljöskyddssynpunkt, får
regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer föreskriva att
en kemisk produkt får hanteras, im-
porteras eller exporteras endast ef-
ter tillstånd eller att för hantering,
import eller export av en sådan pro-
dukt skall gälla annat särskilt villkor.
11 §3
Om det behövs från hälso- eller
miljöskyddssynpunkt eller med hän-
syn till syftet i övrigt med denna lag,
får regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer före-
skriva att en kemisk produkt får
hanteras, importeras eller exporte-
ras endast efter tillstånd eller att för
hantering, import eller export av en
sådan produkt skall gälla annat sär-
skilt villkor.
'Senaste lydelse 1991:356.
2 Senaste lydelse 1991:536.
1 Senaste lydelse 1991:356.
64
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:120
Bilaga 2
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
65
5 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 120
Härigenom föreskrivs ifråga om brottsbalken
dels att 2 kap. 3 § skall ha följande lydelse,
dels att det skall införas en ny paragraf, 22 kap. 6 a §, av följande lydelse.
2 kap.
3§
Prop. 1993/94:120
Bilaga 2
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
För brott som begåtts utom riket dömes även i annat fall än som avses i
2§ efter svensk lag och vid svensk domstol,
6. om brottet är kapning, sjö- eller
luftfartssabotage, flygplatssabotage,
försök till sådana brott, folkrätts-
brott eller
6. om brottet är kapning, sjö- eller
luftfartssabotage, flygplatssabotage,
försök till sådana brott, folkrätts-
brott eller olovlig befattning med ke-
miska vapen, eller
22 kap.
6a §
Den som i annat fall än som avses
i 6§ utövar sådan verksamhet, som
enligt Förenta nationernas konven-
tion om förbud mot utveckling, pro-
duktion, innehav och användning av
kemiska vapen samt om deras förstö-
ring är förbjuden för kon v entionssta-
terna, skall, om gärningen inte är att
bedöma som ringa, dömas för olov-
lig befattning med kemiska vapen till
fängelse i högst fyra år. Sådan förbju-
den verksamhet är bland annat
1. att utveckla, producera eller på
annat sätt förvärva, lagra eller bibe-
hålla kemiska vapen eller överföra,
direkt eller indirekt, kemiska vapen
till någon,
2. att använda kemiska vapen,
3. att delta i militära förberedelser
för användning av kemiska vapen,
4. att använda ämnen för kravall-
bekämpning som en metod för krig-
föring.
År brottet grovt, skall dömas till
fängelse i högst tio år eller på livstid.
Vid bedömande om brottet är grovt
skall särskilt beaktas, om gärningen
varit ägnad att i väsentlig grad bidra
till utveckling, produktion eller
spridning av kemiska vapen eller till
att sådana vapen används mot män-
niskor.
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
66
Härigenom föreskrivs följande.
1 § Denna lag gäller sådana inspektioner som avses i Förenta nationernas
konvention om förbud mot utveckling, produktion, innehav och användning
av kemiska vapen samt om deras förstöring.
2 § Regeringen fattar beslut om en inspektion och utser därvid en myndig-
het med uppgift att närvara vid inspektionen samt att biträda den internatio-
nella inspektionsgruppen. Regeringen skall i beslutet närmare ange de åtgär-
der som får företas vid inspektionen.
3 § Innan regeringen fattar beslut om en inspektion skall den som kan
komma att beröras av inspektionen beredas tillfälle att yttra sig, om det kan
ske utan tidsutdräkt och det inte föreligger särskilda skäl att underlåta att
inhämta yttrande.
4 § En inspektion får, om det följer av Sveriges åtagande enligt konventio-
nen, innefatta
1. att en internationell inspektionsgrupp jämte observatörer samt repre-
sentanter för en svensk myndighet bereds tillträde till ett område, en bygg-
nad, en fabrik eller annan anläggning under svensk jurisdiktion,
2. att godstrafik från den anläggning som avses med inspektionen stoppas
och kontrolleras,
3. att prover tas från egendom som omfattas av inspektionen samt
4. att inspektionsgruppen tillåts att medföra och använda mätapparatur
och annan teknisk utrustning för insamling och registrering av uppgifter.
En inspektion enligt första stycket innefattar inte rätt till tillträde till ett ut-
rymme som utgör någons bostad.
5 § Personer som är anställda inom en anläggning som är föremål för en
inspektion får, utan hinder av tystnadsplikt som följer av anställningförhål-
landet, svara på frågor från inspektionsgruppen om verksamheten vid an-
läggningen.
6 § Den myndighet som regeringen utsett att biträda vid inspektionen får
besluta i frågor som avser verkställighet av regeringens beslut. Om en fråga
rör enskilds rätt, skall den dock hänskjutas till regeringen om den enskilde
begär det. En fråga skall också hänskjutas till regeringen, om den internatio-
nella inspektionsgruppen begär det eller frågan annars är av särskild vikt.
Polismyndigheten skall lämna det biträde som behövs för att verkställa ett
beslut enligt denna lag.
7 § Vid tillämpningen av denna lag skall särskilt beaktas intresset av att
skydda uppgifter av betydelse för rikets säkerhet och företagshemligheter.
Prop. 1993/94:120
Bilaga 2
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
67
Härigenom föreskrivs att bilagan till lagen (1976:661) om immunitet och
privilegier i vissa fall1 skall ha följande lydelse.2
Immunitet och/eller privilegier gäller för följande
Prop. 1993/94:120
Bilaga 2
Tillämplig internatio-
nell överenskommelse
Internationella organ
Fysiska personer
43
Organisationen för Medlemmarnas represen-
förbud mot kemiska tanter i organisationen,
vapen personer med tjänst hos
eller uppdrag av organisa-
tionen och observatörer
under inspektion
Konventionen den 30 novem-
ber 1992 om förbud mot ut-
veckling, produktion, inne-
hav och användning av ke-
miska vapen samt om deras
förstöring
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
1 Lagen omtryckt 1987:341.
2 Senaste lydelse 1993:
68
Följande remissinstanser har anmodats avge yttrande: Svea hovrätt, Kam-
marrätten i Stockholm, Justitiekanslern, Riksåklagaren, Regionåklagar-
myndigheten i Stockholm, Statsåklagarmyndigheten för speciella mål, Riks-
polisstyrelsen, Polismyndigheten i Göteborg, Överbefälhavaren, Försvarets
Sjukvårdsstyrelse, Försvarets materielverk, Försvarets radioanstalt, Försva-
rets forskningsanstalt, Flygtekniska försöksanstalten, Fortifikationsförvalt-
ningen, Kustbevakningen, Statens räddningsverk, Luftfartsverket, Social-
styrelsen, Generaltullstyrelsen, Arbetarskyddsstyrelsen, Yrkesinspektio-
nen - Stockholmsdistriktet, Totalförsvarets skyddsskola, Riksskatteverket,
Sprängämnesinspektionen, Närings- och teknikutvecklingsverket, Kom-
merskollegium, Affärsverket FFV, Överstyrelsen för civil beredskap, Ned-
rustnings- och folkrättsdelegationen, Riksrevisionsverket, Smittskyddsinsti-
tutet, Rymdstyrelsen, Kemikalieinspektionen, Statens Strålskyddsinstitut,
Statens kärnkraftinspektion, Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län,
Länsstyrelsen i Malmöhus län, Länsstyrelsen i Norrbottens län, Länsstyrel-
sen i Stockholms län och Länsstyrelsen i Östergötlands län.
Följande remissinstanser har beretts tillfälle att avge yttrande: Föreningen
Sveriges polischefer, Kemikontoret, Plast- och kemikalieleverantörers för-
ening, Granskningsnämnden för försvarsuppfinningar, Sveriges försvarsin-
dustriförening, Chalmers tekniska högskola, Svenska kyrkans centralsty-
relse, Sveriges industriförbund, Sveriges exportråd, Grossistförbundet
Svensk Handel, Forskningspolitiska institutionen vid Lunds universitet,
Krigsvetenskapsakademien, Landsorganisationen i Sverige, Sveriges Aka-
demikers Centralorganisation, Tjänstemännens centralorganisation, Stats-
anställdas förbund, Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund, Sveriges
socialdemokratiska ungdomsförbund, Centerkvinnorna, Folkpartiets kvin-
noförbund, Sveriges kristna socialdemokraters förbund, Svenska sektionen
av Internationella kvinnoförbundet för fred och frihet, Sveriges frikyrkoråd,
Kristna fredsrörelsen, Sveriges Försvarsindustriförening, Kungliga tekniska
högskolan, Universitetet i Linköping och Svenska Freds- och Skiljedomsför-
eningen.
Prop. 1993/94:120
Bilaga 3
Följande remissinstanser har i sin helhet tillstyrkt promemorians förslag eller
lämnat dessa utan erinran: Statsåklagarmyndigheten för speciella mål, Polis-
myndigheten i Göteborg, Försvarets Sjukvårdsstyrelse, Försvarets materiel-
verk, Försvarets radioanstalt, Fortifikationsförvaltningen, Kustbevak-
ningen. Luftfartsverket, Socialstyrelsen, Generaltullstyrelsen, Sprängämne-
sinspektionen, Överstyrelsen för civil beredskap, Smittskyddsinstitutet, Sta-
tens Strålskyddsinstitut, Länsstyrelsen i Malmöhus län, Länsstyrelsen i
Norrbottens län, Länsstyrelsen i Östergötlands län, Sveriges Försvarsindu-
striförening, Plast-och Kemikalieleverantörers Förening, Grossistförbundet
Svensk Handel, Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund och Center-
kvinnorna.
6 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 120
Följande remissinstanser har avstått från att avge yttrande: Flygtekniska
försöksanstalten, Föreningen Sveriges polisschefer, Granskningsnämnden
för försvarsuppfinningar, Chalmers Tekniska Högskola, Svenska kyrkans
centralstyrelse, Sveriges industriförbund, Sveriges exportråd, Forskningspo-
litiska Institutionen vid Lunds universitet, Krigsvetenskapsakademien,
Landsorganisationen i Sverige, Sveriges Akademikers Centralorganisation,
Tjänstemännens centralorganisation, Statsanställdas förbund, Sveriges so-
cialdemokratiska ungdomsförbund, Folkpartiets kvinnoförbund, Sveriges
kristna socialdemokraters förbund, Svenska sektionen av Internationella
kvinnoförbundet för fred och frihet, Sveriges frikyrkoråd, Kristna fredsrö-
relsen, Sveriges Försvarsindustriförening, Universitetet i Linköping och
Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen.
Prop. 1993/94:120
Bilaga 3
Justitiekanslem anför att promemorian innehåller förslag till lagstiftning som
innefattar långtgående åligganden för enskilda. Den kemiska industrin för-
utsätts således ställa anläggningar m.m. till förfogande för inspektioner och
andra kontrollåtgärder samt att rapportera till utomstående om förhållanden
av för berörda företag känslig natur. Justitiekanslem anser att det från olika
utgångspunkter kan diskuteras om denna inträngande reglering av enskildas
förhållanden är lämplig eller ej, men att utrymmet för sådana hänsynstagan-
den är ytterst begränsat sedan statsmakterna valt att besluta om ratifikation
av konventionen utan att lagstiftningsfrågorna dessförinnan penetrerats.
Sverige förutsätts därmed kunna leva upp till de åtaganden som konventio-
nen innefattar och tvingas genomföra den lagstiftning som behövs härför. I
detta läge avstår justitiekanslem från att närmare analysera om de framlagda
förslagen kan anses innefatta en rimlig avvägning av t.ex. sådana intressen
som avses skyddas av reglerna i 8 kap. 3 § RF. Justitiekanslem har i ett tidi-
gare remissyttrande över promemorian Ds 1993:2 lagt synspunkter på hand-
läggningen av detta lagstiftningsärende och hänvisar till vad han där anfört.
Med de reservationer som innefattas i det anförda framhåller han samman-
fattningsvis att han inte har något att erinra mot de nu framlagda författ-
ningsförslagen.
Rikspolisstyrelsen har ingenting att erinra mot de föreslagna författnings-
ändringarna. Styrelsen föreslår dock att departementet överväger att ge-
nomföra en särskild analys med syfte att belysa möjligheten att i tillämpliga
delar jämställa författningsregleringen av de olika s.k. massförstörelsevap-
nen. Kemiska vapen utgör en av tre vapentyper som benämns massförstörel-
sevapen. De två övriga är atom-respektive biologiska vapen, tillsammans
förkortat A-, B- och C-vapen. Hittills har hantering av dessa tre vapentyper
i huvudsak haft en likartad reglering. De nu föreslagna lagändringarna inne-
bär en hårdare reglering kring kemiska vapen. Detta kan ge oönskade kon-
sekvenser eftersom en felaktig hantering av A- och B-vapcn är lika allvarlig
och klandervärd. En analys kan enligt Rikspolisstyrelsen även omfatta even-
tuell brottskonkurrcns bl.a. mellan de olika särregleringarna och brottsbal-
kens bestämmelser.
70
Yrkesinspektionen tillstyrker den föreslagna författningsregleringen. In-
spektionen anser att arbetet med destruktion av kemiska stridsmedel, som
utförs på svenskt territorium, skall bedrivas i enlighet med den svenska ar-
betsmiljölagstiftningen.
Närings- och teknikutvecklingsverket, NUTEK, anser, att de i departe-
mentspromemorian föreslagna förändringarna i lagstiftningen inte negativt
påverkar den svenska industrins internationella konkurrenskraft eller tek-
nikutvecklingen inom näringslivet. I övrigt avstår NUTEK från att lämna
synpunkter på förslaget.
Nedrustnings- och folkrättsdelegationen anför att Sveriges ratifikation av
FN:s konvention mot kemiska vapen kräver lagstiftningsåtgärder för att åta-
gandena under konventionen skall kunna genomföras. Dessa åtgärder har
redovisats i promemorian. Nedrustnings- och folkrättsdelegationen har inte
funnit ytterligare lagstiftningsåtgärder nödvändiga. Delegationen konstate-
rar i detta sammanhang att det föreslagna tillvägagångssättet att i huvudsak
anpassa redan existerande lagstiftning för genomförandet av åtagandena en-
ligt konventionen, är tydligare och mer konsekvent än alternativet att skapa
en speciallagstiftning för konventionens genomförande. En sådan speciallag-
stiftning skulle med all nödvändighet komma att dubblera redan existerande
lagstiftning. Delegationen konstaterar vidare att de föreslagna lagstiftnings-
åtgärderna kommer att stärka Sveriges möjligheter att aktivt och konsekvent
förhindra spridning av massförstörelsevapen. Delegationen anser också att
det bör vara i Sveriges intresse att med hjälp av vunna erfarenheter på lag-
stiftningsområdet, med anledning av konventionens nationella genomfö-
rande, aktivt bidra till ett internationellt erfarenhetsutbyte på detta område.
Delegationen föreslår att regeringen lämnar stöd till andra länder rörande
erforderliga lagstiftningsåtgärder när så efterfrågas.
Kemikontoret anför att den kemiska industrin är positiv till att en konven-
tion om förbud mot utveckling, produktion, innehav och användning av ke-
miska vapen och deras förstöring kunnat upprättas inom FN:s ram. Den
västeuropeiska kemiska industrin har genom den gemensamma branschor-
ganisationen, CEFIC, aktivt medverkat i arbetet med att få fram en effektiv
konvention. Detta innebär att konventionen är väl förankrad hos de största
kemiföretagen i världen. Den svenska kemiska industrin är, enligt Kemikon-
toret, liten ur internationellt perspektiv även om den inom vissa nischområ-
den är betydande. Detta förhållande innebär att Kemikontoret i stor ut-
sträckning förlitar sig på det detaljerade arbete som CEFIC gör i denna typ
av frågor. Detta i synnerhet i frågor som ligger utanför aktuella nischer för
svensk kemisk industri. Endast ett mycket litet antal svenska kemiföretag
har sådan produktion att de använder produkter inom lista 2 i konventionen.
Kemiska industriföretag har idag i regel produktionsanläggningar i flera län-
der. Den internationella inriktningen gör det viktigt att appliceringen av den
nu aktuella konventionen görs på ett någorlunda likformigt sätt i de olika
länderna. Kemikontoret har inte tagit del av lagförslag från andra länder rö-
rande C-vapen, men förutsätter att den svenska lagstiftningen inom området
inte leder till mer byråkrati och större risk än i Tyskland, Frankrike och
andra konkurrentländer.
Prop. 1993/94:120
Bilaga 3
71
Beträffande den föreslagna ändringen i 3 § krigsmateriellagen anför Svea
Hovrätt att krigsmateriellagen har avseende på vapen, ammunition och an-
nan för militärt bruk utformad materiel som enligt krigsmaterielförord-
ningen utgör krigsmateriel. Det ankommer således på regeringen att i varje
enskilt fall avgöra om en produkt omfattas av lagen eller inte. Denna klassifi-
cering sker med utgångspunkt från materielens funktion och konstruktion,
varvid produkter med såväl militär som civil användning klassificeras som
krigsmateriel när den har en förstörelsebringande funktion i sin militära an-
vändning. Mot bakgrund av detta anser hovrätten att det nu föreslagna till-
lägget till 3 § ter sig otydligt. På något sätt bör förtydligas att inte tillverkning
av varje kemisk produkt för sådant ändamål som anges i punkten avses, utan
att det endast är sådan produkt som i sin militära användning har en förstö-
relsebringande funktion, och som därför enligt krigsmaterielförordningen
klassificeras som krigsmateriel, som avses. Vidare anser hovrätten att nöd-
vändigheten över huvud av det föreslagna tillägget till undantagsbestämmel-
sen kan diskuteras. Så som lagen nu är utformad träffas även mycket små
mängder av tillverkning av sådana produkter för forsknings-, farmaceutiska
och medicinska ändamål av tillståndsbestämmelsen. Svea hovrätt ifrågasät-
ter om verkligen den hinder som detta uppges innebära för bl.a. den medi-
cinska forskningen motiverar att Sverige mildrar det uppställda kravet som
alltså i och för sig är strängare än konventionens. Beträffande förslaget till
tillägg till 19 § delar hovrätten inte utredningens uppfattning att statliga myn-
digheters deklarationsskyldighet uttryckligen bör framgå av lagen. Det lig-
ger, enligt hovrätten, i regeringens bemyndigande att besluta om sådana frå-
gor. Osäkerhet skulle snarare bli följden av att just på detta område myndig-
heters skyldigheter lagfästs. Hovrätten anför att tillägget i 21 § innefattar
skyldighet för enskilda och därför bör framgå av lag. I sak torde, enligt hov-
rätten, emellertid syftet med ändringen enklare kunna uppnås, eventuellt
genom en utvidgning av regeringens bemyndigande enligt paragrafens första
stycke.
Kammarrätten i Stockholm anser att inledningen till andra stycket lämpli-
gen bör omformuleras enligt följande.
Om tillståndet avser tillverkning av kemiska produkter---
Försvarets forskningsanstalt (FOA) anför att frågan om hur hantering av
”Lista 1-ämnen” skall behandlas lagstiftningsmässigt för att konventionsef-
terlevnaden skall säkerställas behandlas i departementspromemorian med
utgångspunkt från antagandet av att all framställning av sådana ämnen är att
betrakta som tilverkning av krigsmateriel. FOA betonar att vissa av dessa
ämnen, t.ex. BZ, har legitim användning för forskningsändamål. I förslaget
till ändring i krigsmateriellagen ges regeringen möjlighet att göra undantag
från kravet på tillstånd när det gäller tillverkning av kemiska produkter för
medicinska eller farmaceutiska ändamål eller för forskningsändamål. FOA
betonar vikten av att sådana undantag görs för att undvika oavsiktliga över-
trädelser av krigsmateriellagen. FOA förutsätter att Sveriges enda småska-
liga anläggning (för produktion av ”Lista 1-ämnen” under konventionen)
kommer att vara FOA:s huvudavdelning för ABC-skydd i Umeå. De lagda
Prop. 1993/94:120
Bilaga 3
72
lagförslagen påverkas, enligt FOA, inte av detta men FOA anser att ett antal
av de överväganden som görs i departementspromemorian då förefaller
överflödiga. Hit hör exempelvis påpekandet om att den enda småskaliga an-
läggningen får en monopolsituation och att regeringen därför måste kunna
föreskriva att presumtiva kunder inte får behandlas på ett diskriminerande
sätt eller förslaget att i krigsmaterielförordningen inta föreskrifter för årliga
deklarationer att avlämnas av den enda småskaliga anläggningen. FOA an-
ser att regeringen bör utgå från att enskilda företag och statliga affärsdri-
vande verk endast kan komma ifråga för tillverkning av maximalt 10 kg
”Lista 1-ämnen” (bl.a. nervgaser och senapsgas) per anläggning och år me-
dan mer omfattande tillverkning samt tillverkning för skyddsändamål endast
kommer att få äga rum vid FOA ABC-skydd. Härvid kan regeringen direkt
ålägga FOA den deklarationsskyldighet etc. som aktualiseras av konventio-
nen mot kemiska vapen utan att behöva utfärda några speciella förord-
ningar. FOA anser också att frågan bör uppmärksammas huruvida FOA
ABC-skydd eller endast del därav skall deklareras som Sveriges enda små-
skaliga anläggning. FOA bedömer det lämpligast att verksamheten vid FOA
ABCskydd i Umeå lokalmässigt organiseras så att att all produktion av
”Lista 1-ämnen” endast sker i en avgränsad del av anläggningen och att en-
dast denna del deklareras som enda småskalig anläggning. Detta kan visser-
ligen komma att medföra att FOA behöver kompenseras för vissa merkost-
nader, men har samtidigt fördelen att inte öppna helt ovidkommande delar
av FOA ABC-skydd för rutinmässigt tillträde av internationella inspektörer
vilka därigenom skulle kunna få olämplig insyn i forskning rörande svenskt
ABC-skydd.
Totalförsvarets skyddsskola tolkar föreliggande lagförslag så att inga hin-
der föreligger för fortsatt innehav av skarpa agens samt för användande av
dessa inom främst totalförsvarets utbildningsverksamhet och biträder pro-
memorians lagförslag.
Kungl. Tekniska Högskolan (KTH):s delfakultet för kemi och kemiteknik
föreslår att ett tillägg skall göras i 3 § punkt 3: ”Tillverkning av kemiska pro-
dukter för medicinska eller farmaceutiska ändamål eller för forsknings- och
undervisningsändamål.”
Svea Hovrätt anser att nödvändigheten av tillägget till 1 § lagen (1985:426)
om kemiska produkter (LKP) kan diskuteras eftersom konventionens och
lagens - enligt den nuvarande lydelsen - syften i stora delar torde vara de-
samma. Tillägget kan, enligt hovrätten, också vara vilseledande eftersom
lagstiftningen om kemiska produkter redan nu innebär en implementering
av internationella överenskommelser, t.ex. om transport av s.k. farligt gods.
För det fall ett tillägg ändå införs, bör därför, enligt Svea Hovrätt, övervägas
om inte en tydligare anknytning till den nu aktuella konventionen bör göras.
Prop. 1993/94:120
Bilaga 3
73
Kammarrätten i Stockholm anför att i 1 § förslaget till LPK anges att lagens
syfte bl.a. är att Sverige skall uppfylla de förpliktelser som följer av interna-
tionella överenskommelser om kontroll av hanteringen av kemiska produk-
ter. Varför formuleringen gjorts så vittomfattande att den täcker inte bara
den nu aktuella överenskommelsen rörande kemiska vapen utan alla över-
enskommelser rörande kemiska produkter har inte närmare kommenterats.
Kammarrätten ifrågasätter behovet av en så omfattande regel.
Riksåklagaren framhåller beträffande de föreslagna ändringarna i lagen
(1986:426) om kemiska produkter att utredningens förslag i denna del före-
faller bli onödigt svårhanterlig och föreslår att konventionens krav på kon-
troll och import av ”lista 2-ämnen” regleras enligt utredningens alternativa
lösning, nämligen att det i massförstörelselagen införs ett förbud mot inför-
sel, begränsat till att avse ”lista 2-ämnen”. Detta skulle innebära att de ke-
miska ämnen som omfattas av konventionen regleras i två lagar i stället för
i tre. En sådan lagstiftning skulle, enligt Riksåklagaren, troligen bli lättare
att tillämpa.
Regionåklagarmyndigheten i Stockholm delar i huvudsak utredningens
synpunkter på hur konventionens bestämmelser skall överföras till svensk
lag och tillstyrker att lista 1-ämnen regleras i lagen om krigsmateriel och lista
3-ämnen i massförstörelselagen. Däremot menar myndigheten till skillnad
från promemorian att lista 2-ämnen i sin helhet bör regleras i massförstörel-
selagen. I massförstörelselagen finns inte några bestämmelser om införsel,
vilket gör att lagen inte uppfyller konventionens krav på kontroll av import
av lista 2ämnen. Promemorian föreslår därför att importen och deklaratio-
nen av lista 2-ämnen skall regleras i lagen om kemiska produkter medan öv-
rig hantering av lista 2-ämnen enligt förslaget skall regleras i massförstörelse-
lagen, som också skall reglera all hantering av lista 3-ämnen. Enligt myndig-
hetens uppfattning blir en sådan lagstiftning (och därmed också kriminalise-
ringen) alltför splittrad och därmed onödigt svår att tillämpa. Regionåkla-
garmyndigheten förordar därför att reglering i stället sker i enlighet med den
alternativa lösning som utredningen pekat på, nämligen att i massförstörel-
selagen införa ett förbud mot införsel, begränsat till att avse lista 2-ämnen.
I konventionen aktuella kemiska ämnen kommer då att regleras bara i två
lagar, nämligen krigsmateriellagen och massförstörelselagen.
Arbetarskyddsstyrelsen vill peka på att den mycket generella utvidgningen
i 1 § lagen om kemiska produkter kan leda till svåröverblickbara konsekven-
ser. Uttrycket ”kontroll av hanteringen av kemiska produkter” kan leda till
tolkningssvårigheter. Vidare riskeras att alla internationella överenskom-
melser som avser kontroll av hantering av kemiska produkter kommer att
innefattas i 1 § lagen om kemiska produkter. Detta skulle bl.a. kunna inne-
bära att en konvention som ECE-konventionen om gränsöverskridande ef-
fekter av industriolyckor innefattas, något som enligt styrelsens uppfattning
inte är rimligt. Det kan därför vara fördelaktigt att tillsvidare låta utvidg-
ningen enbart omfatta rubricerad konvention. Styrelsen har i övrigt inte nå-
got att erinra mot de föreslagna ändringarna i andra lagtexter och konstate-
rar att inget i promemorian förändrar Arbetarskyddsstyrclscns ansvarsom-
råde eller har någon direkt arbetsmiljöpåverkan.
Kommerskollegium har i huvudsak inget att erinra mot de förslag som läm-
Prop. 1993/94:120
Bilaga 3
74
nas i promemorian. På några punkter har kollegiet vissa synpunkter enligt
följande.
Kollegiet finner det naturligt att som föreslås i promemorian hantera äm-
nen enligt lista 1-3 inom ramen för krigsmateriellagen och massförstörelse-
lagen. Vad gäller importen bör regleringen som föreslås kunna inrangeras
under kemikalielagstiftningen. Flertalet ämnen är sannolikt p.g.a. sin farliga
karaktär redan idag underkastade krav på importtillstånd enligt sistnämnda
lagstiftning. I promemorian diskuteras huruvida tillståndskravet vid import
och export av ämnen enligt lista 2 och 3 skall vara totalt eller kan begränsas
till vad som direkt krävs i konventionen. Enligt konventionen får import och
export av ämnen enligt lista 2 endast ske mellan kontentionsstater. Ifråga om
ämnen enligt lista 3 innehåller konventionen inte något förbud mot import
eller export. Export till icke-konventionsstat förutsätter dock enligt kollegiet
någon form av kontroll eftersom slutanvändarintyg måste infordras. Enligt
kollegiet är det från handelspolitisk synpunkt en fördel om kravet på till-
stånd kan begränsas till vad som direkt följer av förpliktelserna enligt kon-
ventionen. Härigenom undviker man dessutom risken för att konflikt upp-
kommer med bestämmelserna i artikel XI. Den svenska utrikeshandeln med
aktuella ämnen torde i och för sig ha mycket begränsad omfattning. Kolle-
giet förordar likväl en tillämpning som inte nödvändigtvis går längre än vad
konventionen föreskriver.
Kemikalieinspektionen delar i princip uppfattningen att systemet i kemika-
lielagstiftningen för kontroll av införsel av kemiska produkter bör kunna till-
lämpas även för kontrollen av införseln av ämnen på lista 2 men anser att det
bör övervägas att utse inspektionen som tillståndsmyndighet. Den tillstånds-
givning som länsstyrelserna svarar för enligt förordningen om kemiska pro-
dukter utgår helt från ett nationellt behov av att övervaka införseln av sär-
skilt farliga kemiska ämnen. Den kontroll som avses här är av en annan ka-
raktär och helt knuten till en internationell överenskommelse. Enligt inspek-
tionen talar starka skäl för att låta den centrala kemikaliemyndigheten svara
för införselkontrollen, bl.a. bör det undvikas att införa dubbla system för
kontrollen av kemikalier som även har civila användningsområden. En så-
dan ordning ligger enligt inspektionen väl i linje med det ansvar kemikaliein-
spektionen uppbär inom kemikalieområdet när det gäller införselkontroll
som utgår ifrån andra internationella överenskommelser och poängterar att
det i sådana överenskommelser kan ingå även frågor om utförselkontroll.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län berör främst de föreslagna lag-
stiftningsåtgärder som avser lagen och förordningen om kemiska produkter.
Produktkontrollagstiftningen är ett rättsområde som länsstyrelsen har sär-
skild erfarenhet av. Övriga delar av lagförslagen i promemorian avstår Läns-
styrelsen från att yttra sig över. Länsstyrelsen anför att kemikalielagstiftning-
ens tillämpningsområde inte är enkelt att avgränsa och att detta också har
givit upphov till en hel del diskussioner och tveksamheter vid rättstillämp-
ningen. Oklarheterna har bl.a. gällt avgränsningen mellan vad som avses
med kemiska ämnen och beredningar (kemiska produkter) och deras inne-
boende egenskaper och vad som i stället är varor som innehåller eller har
behandlats med en sådan produkt. Lagstiftningen är tillämplig på varor en-
dast efter särskilt förordnande av regeringen. Såvitt framgår utgör åtmin-
Prop. 1993/94:120
Bilaga 3
75
stone de produkter som anges i lista 2 sådana ämnen och beredningar som
lagstiftningen direkt är tillämplig på. Den föreslagna ändringen av 1 § LKP
innebär att produktkontrollagstiftningen utvidgas till att även gälla kontroll
av hantering av kemiska produkter enligt internationella överenskommelser,
oavsett om dessa överenskommelser är inriktade på att skydda miljö och
hälsa eller om de har ett helt annat skyddssyfte. Även om Länsstyrelsen na-
turligtvis inser vikten av att konventionens föreskrifter införs i den nationella
lagstiftningen måste det ändå ifrågasättas om det sker på ett ändamålsenligt
sätt genom att vissa vapenkontrollbestämmelser införs i en lag vars grundläg-
gande syfte är att begränsa skador på människors hälsa och i miljön. Den
föreslagna ändringen av lagstiftningens tillämpningsområde får också konse-
kvenser för förslaget till en miljöbalk (SOU 1993:27 Miljöbalk) som i grund-
läggande avseenden utgår från lagen om kemiska produkter. Under utred-
ningsarbetet med en miljöbalk har samordningen och avgränsningen av de
lagar och rättsområden som bör införlivas i balken varit en fråga av stor bety-
delse. Förslaget i departementspromemorian skulle enligt länsstyrelsen
komma att medföra en visserligen begränsad utvidgning av balkens tillämp-
ningsområde men samtidigt en ur principiell synpunkt ganska påtaglig för-
ändring av balkens systematik. Länsstyrelsen anser att kontrollen av kemi-
kalier enligt konventionstexten i första hand bör tillgodoses på ett annat sätt
än genom att utvidga tillämpningsområdet för lagen om kemiska produkter
på ett sätt som är främmande för lagens nuvarande syfte. En möjlig väg
skulle enligt länsstyrelsen kunna vara att definiera de kemiska produkter
som anges i lista 2 i konventionens kemikaliebilaga såsom krigsmateriel en-
ligt lagen (1992:1300) om krigsmateriel och att i denna lag eller i förord-
ningen (1992:1303) om krigsmateriel införa bestämmelser om att vid införsel
av de kemikalier som avses i listan skall bestämmelserna om anmälan till pro-
duktregistret och om tillstånd m.m. enligt 17-20§§ förordningen om ke-
miska produkter äga motsvarande tillämpning. Endast om det vid en när-
mare genomgång av konsekvenserna framgår att de erforderliga lagstift-
ningsåtgärderna inte kan genomföras på ett enklare och mindre genomgri-
pande sätt än genom den föreslagna ändringen i lagen om kemiska produkter
som i sin tur sannolikt får konsekvenser för den blivande miljöbalken bör de
föreslagna ändringarna i lagstiftningen om kemiska produkter enligt länssty-
relsen komma till stånd.
Prop. 1993/94:120
Bilaga 3
Svea Hovrätt anser att det är nödvändigt att lagen på ett tydligare sätt än som
föreslås närmare preciserar vilka anläggningar m.m. som kan bli föremål för
inspektion. Den enda gränsdragning som klart framgår av förslaget är att
tillträde till ”någons bostad” uttryckligen undantas. Hovrätten anför vidare
att även om syftet med förslagets 2 § tycks vara att klargöra att det, p.g.a.
frågornas allvarliga karaktär, bör vara regeringen som fattar beslut, är be-
stämmelsen missvisande. Enligt konventionen är det den internationella or-
ganisationen, och inte den svenska regeringen, som fattar beslut om att en
inspektion skall genomföras här i landet. På regeringen ankommer det där-
76
efter att fatta de beslut som krävs för inspektionens genomförande. Försla-
get bör omarbetas i detta avseende. I fråga om förslagets 4 § vill hovrätten
anmärka att innebörden av uttrycket ”svensk jurisdiktion” inte är klar utan
vidare. Genom förslagets 5 § befrias anställda från eventuell tystnadsplikt.
Arbetsgivaren skyddas då i stället av konventionens sekretessbestämmelser.
Även om en grundförutsättning för informationsutväxling inom konventio-
nens ramar är att informationslämnares sekretessbedömning respekteras
finns enligt hovrättens mening anledning ifrågasätta om detta skydd för t.ex.
företagshemligheter kan anses tillräckligt. Det bör övervägas om inte t.ex.
en näringsidkare skall ges möjlighet att till ett offentligt organ hänskjuta frå-
gan om tillåtande av en viss inspektionsåtgärd eller utlämnande av en upp-
gift. Med hänsyn till frågornas art är det därvid lämpligt att ett sådant hän-
skjutande skall ske till regeringen. I vart fall kan den intressekollision som
en tillämpning av konventionen kan förväntas medföra inte anses tillräckligt
behandlad.
Försvarsmaktens organisationsenhet (FMO) anför beträffande 4 § mom. 4
att det av motiven till lagen bör framgå att endast sådan mätapparatur och
annan teknisk utrustning avses som är relevant för att inspektionsgruppen
skall kunna lösa sin uppgift inom ramen för konventionen. Beträffande 5§
anför FMO att rätten att röja uppgifter om verksamheten vid anläggningen
bör avgränsas till att endast gälla uppgifter som är av betydelse för konven-
tionsåtagandet. I anslutning till paragrafen bör det anmärkas att för uppgif-
ter i allmän verksamhet gäller bestämmelserna i sekretesslagen (1980:100).
7 § bör göras tydligare, så att den enskilde inte får orimligt svårt att avgöra
vad han får yppa enligt 5 §. Det är viktigt att i lagstiftningsärendet beakta
eventuella konsekvenser i de fall en inspektion avser en anläggning som ut-
gör ett skyddsobjekt enligt lagen (1990:217) om skydd för samhällsviktiga
anläggningar m.m. FMO anser det vara angeläget att motiven anges på vilka
grunder personal som omfattas av tysnadsplikt enligt sekretesslagen får
lämna uppgifter vid en inspektion.
Försvarets forskningsanstalt (FOA) anför att eftersom Sverige varken in-
nehar kemiska vapen eller produktionsanläggningar för sådana kommer in-
spektioner att bli aktuella för vår del endast i begränsad utsträckning. Det
kommer så gott som uteslutande att röra sig om inledande inspektioner och
rutininspektioner, dvs. kontroller av avlämnade deklarationer. FOA ifråga-
sätter om regeringen skall behöva fatta beslut om sådana inspektioner. FOA
föreslår att lagen ges det innehållet att beslut om inledande inspektioner och
rutininspektioner skall fattas av regeringen eller den myndighet som rege-
ringen bestämmer.
Nedrustnings- och folkrättsdelegationen har tidigare konstaterat att kon-
ventionen mot kemiska vapen är unik bl.a. genom dess heltäckande verifika-
tionssystem som möjliggör en effektiv kontroll av avtalets efterlevnad. De
regler om inspektioner som konventionen stadgar föreslås genomföras i
svensk lagstiftning genom en särskild lag om inspektioner. Delegationens
mening är att lagförslaget är välbalanserat då det följer Sveriges åtaganden
enligt konventionen samtidigt som det ger möjlighet att särskilt beakta in-
tresset av att skydda uppgifter av betydelse för rikets säkerhet och företags-
hemligheter.
Prop. 1993/94:120
Bilaga 3
7 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 120
Länsstyrelsen i Stockholm län har ingen erinran mot utformningen av de
lagändringar som erfordras med anledning av Sveriges tillträde till konven-
tionen. Förslaget till lag om inspektioner aktualiserar ett antal frågeställ-
ningar av såväl offentligrättslig som civilrättslig natur. På de skäl som anges
på promemorian delar emellertid Länsstyrelsen uppfattningen att den före-
slagna ramlagen - åtminstone tills vidare - får anses tillfyllest. Vad gäller frå-
gan om medverkan av svensk myndighet vid olika slags inspektioner enligt
konventionen vill Länsstyrelsen fästa uppmärksamhet på den breda kompe-
tens som finns tillgänglig på länsstyrelserna för att bl.a. utföra myndighets-
uppgifter enligt beredskaps- och räddningstjänstlagstiftningarna med stöd av
Regeringens bemyndiganden.
Kemikontoret anför att frågan om sekretess inte tas upp i detalj i det nu ak-
tuella lagförslaget under hänvisning till pågående översyn av utrikessekre-
tessen. Kemisk industri arbetar ofta med processer som förädlats genom ett
internt uppbyggt ”know how”. Det är därför enligt Kemikontoret viktigt att
finna inspektionsmetoder, som minimerar risker för industrispionage vid de
inspektioner, som trots allt någon gång kan komma att ske på anläggningar
i Sverige.
Svea Hovrätt anför att den föreslagna 22kap. 6a§ BrB i viktiga avseenden
sammanfaller med 22 kap. 6 § som är den samlade straffrättsliga regleringen
av den humanitära rätten i väpnade konflikter. Mot bakgrund härav ifråga-
sätter hovrätten om det inte vore lämpligare att i stället ändra 22 kap. 6 § på
så sätt att denna paragraf får omfatta även de i detta sammanhang viktigaste
delarna av den föreslagna straffbestämmelsen om olovlig befattning med ke-
miska vapen. Därigenom skulle även sådan befattning utgöra folkrättsbrott.
Den nu aktuella konventionen innehåller åtskilliga regler som i sanktions-
hänseende hör närmare samman med lagstiftningen om kemiska produkter
1 allmänhet. Sådana regler bör enligt hovrättens mening inte tas in i 22 kap.
brottsbalken. Beträffande den föreslagna ändringen av 2 kap. 3 § BrB anför
hovrätten att för det fall den av hovrätten ovan föreslagna lösningen att vidga
tillämpningsområdet för 22 kap. 6 § skulle väljas krävs inte någon ändring av
2 kap. 3§. Denna bestämmelse omfattar redan folkrättsbrott.
Riksåklagaren anser att det blir nödvändigt med vissa lagstiftningsåtgärder
i samband med ett svenskt tillträde till rubricerade konvention och delar
uppfattningen att en särskild straffbestämmelse bör införas för att tillgodose
konventionens krav på kriminalisering av förbjuden verksamhet och att
denna lämpligen bör införas i anslutning till brottsbalkens bestämmelse om
folkrättsbrott i 22kap. Den föreslagna kriminaliseringen enligt 22 kap. 6a §
BrB är konstruerad på samma sätt som folkrättsbrottet. Denna metod att
Prop. 1993/94:120
Bilaga 3
78
beskriva en brottslig handling står - åtminstone skenbart - i strid med vad
som är vedertaget vid utformningen av straffbestämmelser. Riksåklagaren
ansluter sig till den uppfattning överåklagaren vid Regionåklagarmyndighe-
ten i Luleå givit uttryck för i sitt yttrande, nämligen att skälet till att denna
metod att konstruera brottsbeskrivningar normalt inte förekommer, torde
vara att metoden kan uppfattas som liggande på gränsen för vad som kan
accepteras enligt legalitetsprincipen i straffrätten. Riksåklagaren delar också
uppfattningen att metoden att i lagtexten exemplifiera vilka beteenden som
skall vara brottsliga måhända är nödvändiga beträffande folkrättsbrottet
men att situationen ter sig annorlunda beträffande det föreslagna brottet
olovlig befattning med kemiska vapen. Detta brott grundar sig på en enda
konvention. Denna konvention, till vilken hänvisas i lagtexten, är heltäck-
ande i vad avser förbjudna verksamheter. De i lagtexten exemplifierade fyra
punkterna i lagtexten bör därför utgå. Det som normalt sett är att bedöma
som ett förbrott blir enligt den föreslagna lagtexten ett fullbordat brott. Me-
toden att i en och samma paragraf beskriva allt ifrån anstiftan till fullbordat
brott passar inte svensk straffrätt. Överåklagaren vid Regionalåklagarmyn-
digheten i Karlstad har i sitt yttrande anfört att ansvarsfriheten vid ringa
brott inte borde anges inne i själva lagtexten. Riksåklagaren delar hans upp-
fattning att det är lämpligare att omnämna detta förhållande i ett särskilt
stycke, vilket också vanligen sker i de fall ansvar inte inträder vid ringa fall.
Bestämmelserna om utsträckt jurisdiktion är ett naturligt led i anpassningen
för att uppfylla kraven enligt konventionen. Riksåklagaren har inget att
erinra häremot.
Regionåklagarmyndigheten i Luleå anför att den föreslagna kriminalise-
ringen av olovlig befattning med kemiska vapen (22 kap. 6 a § BrB) är utfor-
mad med folkrättsbrottet som förebild. Folkrättsbrottet består i att en en-
skild person gör sig skyldig till brott om han bedriver en verksamhet som är
förbjuden för stater bundna av vissa folkrättsliga avtal eller allmänt erkända
grundsatser. Sedan följer i brottsbeskrivningen en exemplifiering av förfa-
randen som innefattar folkrättsbrott. Vid en genomgång av brottsbalkens
tjugo olika kapitel om brott har myndigheten inte hittat något annat brott
som är konstruerat som folkrättsbrottet. Ett skäl till att metoden näst intill
aldrig används måste vara att den ligger på gränsen för vad som kan accepte-
ras enligt legalitetsprincipen i straffrätten. Även om exemplifieringen för-
modligen täcker de allra flesta folkrättsbrotten lämnas läsaren dock i oviss-
het om vilka ytterligare förfaranden som skulle kunna vara brottsliga. Denna
ovisshet måste emellertid vara skenbar eftersom lagtolkaren hela tiden kan
gå till de bakomliggande avtalen med främmande makter eller de allmänt
erkända folkrättsliga grundsatserna för att få en fullständig bild av kriminali-
seringens omfattning. Försök, förberedelse eller stämpling till folkrättsbrott
är inte kriminaliserat enligt 22 kap. 7 § BrB. Rent rättspolitiskt måste sådana
förfaranden anses lika straffvärda, som de handlingar som bedöms som
landsförräderi eller landssvek. Skälet till att folkrättsbrottet inte nämns i 7 §
torde vara att redan de aktuella avtalen med främmande makter eller de all-
mänt erkända grundsatserna reglerar de olika försöks-, förberedelse-eller
stämplingssituationerna. På samma sätt förhåller det sig uppenbarligen med
konventionen om kemiska vapen, se ”bland annat-punkten” 3. Vad som nor-
Prop. 1993/94:120
Bilaga 3
79
malt sett är ett förbrott blir med den angivna metoden ett fullbordat brott.
Vad som nyss anförts om försöks-, förberedelse- och stämplingssituationerna
är ytterligare ett uttryck för att den metod som nu föreslås för att beskriva
ett brott inte rikigt passar svensk straffrätt. Den exemplifierade metoden är
kanske nödvändig beträffande folkrättsbrottet eftersom det kan appliceras
på en rik flora av avtal och allmänt erkända grundsatser. Metoden hjälper
lagtolkarna att förstå på ett ungefär vad det är lagstiftaren vill komma åt.
När det gäller det föreslagna brottet olovlig befattning med kemiska vapen
är situationen annorlunda. Detta brott grundar sig på en enda konvention,
som i sig skall vara fullständig vad gäller de förbjudna verksamheterna. Det
bör därför av hänsyn till legalitetsprincipen åtminstone övervägas om inte
den exemplifierande katalogen kunde undvaras. Regionåklagarmyndighe-
ten i Luleå föreslår därför att 22 kap. 6 a § avslutas med ”fängelse högst fyra
år”. Konventionen som avses är då tydligt angiven i lagtexten och exempli-
fieringen passar bättre in i förarbetena än lagtexten. Sedan får man accep-
tera att vad som normalt sett är förbrott i dessa hänseenden betraktas som
fullbordade brott. Tolkningsproblem uppstår knappast om saken utvecklas
lite närmare i motiven. Myndigheten har inget att erinra mot den föreslagna
ändringen av 2 kap. 3§ BrB.
Regionåklagarmyndigheten i Karlstad anser att en bestämmelse om brott
mot konventionen hör, som föreslås i promemorian, bäst hemma i brottsbal-
ken i anslutning till bestämmelsen om folkrättsbrott. När det gäller utform-
ningen av den nya bestämmelsen (BrB 22:6 a) anför regionåklagarmyndig-
heten i Karlstad följande. Som det sägs i promemorian torde överträdelse
av konventionen i många fall kunna bedömas som folkrättbrott enligt
22 kap. 6§ BrB. Det förhållandet liksom att brott enligt 6 och 6a§§ i övrigt
är likartade straffskalan överensstämmer - skulle enligt myndighetens me-
ning bli tydligare om tillämpningsområdet för 6a§ inte beskrivs genom ut-
trycket ”i annat fall än som avses i 6 §” utan genom orden ”om inte brottet
är att anse som folkrättsbrott” eller något liknande. Att tala om en sådan
gärning som avses i den nya paragrafen som ringa kan te sig underligt men
är väl ändå nödvändigt med hänsyn till konventionens utformning. Det före-
faller emellertid smakligare att behandla detta i ett särskilt stycke för att
skjuta in det i själva brottsbeskrivningen.
Regionåklagarmyndigheten i Stockholm delar i huvudsak utredningens
synpunkter på hur kriminaliseringen skall utformas, även om myndigheten
förordar en något annorlunda utformning av bestämmelsen. Rent allmänt
påpekas att utredningen inte har redovisat hur den specialrättsliga bestraff-
ningen efter infogandet av konventionsbestämmelserna kommer att se ut,
vilket gör det svårt att bedöma om utformningen av 22 kap. 6 a § BrB är än-
damålsenlig och lättillämplig i förhållande till specialstraffrätten. Myndighe-
ten anser att den föreslagna nya straffbestämmelsen i 22kap. 6a§ BrB bör
förses med en fullständig gärningsbeskrivning. Detta kan kanske uppnås ge-
nom att ordet bl.a. tas bort, eftersom exemplifieringen i den föreslagna ly-
delsen förefaller täcka alla straffvärda fall. Med en fullständig gärningsbe-
skrivning blir lagrummet lättare att tillämpa samtidigt som envar klart kan
utläsa vad som är straffbart.
Nedrustnings- och folkrättsdelegationen anför att till brottsbalkens bestäm-
Prop. 1993/94:120
Bilaga 3
80
melser om landsförräderi m.m. föreslås läggas en paragraf om olovlig befatt-
ning med kemiska vapen, vilket bl.a. innebär att gärningen vad gäller straff-
satserna blir att jämställa med folkrättsbrott. Delegationen anser detta vara
en lämplig lösning, särskilt med beaktande av att användande av kemiska
vapen utgör och alltjämt skall utgöra ett folkrättsbrott. En utsträckning av
jurisdiktionen till att omfatta olovlig befattning med kemiska vapen oavsett
var brottet begås och oavsett straffbarheten på gärningsorten innebär också
ett jämställande med bestämmelserna om folkrättsbrott, vilket enligt delega-
tionens mening är önskvärt med hänsyn till allvaret i sådan brottslighet. De-
legationen har ingen invändning mot att straffbestämmelsen, i enlighet med
brottsbalkens systematik, även omfattar brott som begås av andra än
svenska medborgare.
Prop. 1993/94:120
Bilaga 3
Svea Hovrätt ansluter sig till utredningens förslag att lagen bör omfatta även
observatörer under inspektion, även om dessa inte har någon direkt anknyt-
ning till organisationen utan är att anse som representanter för konventions-
staterna.
Riksskatteverket:?, yttrande begränsas till synpunkter på förslaget till änd-
ring av lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall. I bilagan
föreslås att immunitet och/eller privilegier skall gälla för dels (Internatio-
nella organ) Organisationen för förbud mot kemiska vapen, dels (Fysiska
personer) medlemmarnas representanter i organisationen, personer med
tjänst hos eller uppdrag av organisationen och observatörer under inspek-
tion. Tillämplig internationell överenskommelse anges också i bilagan (hö-
gerspalten): ”Konvention den 30 november 1992 om förbud mot utveckling,
produktion, innehav och användning av kemiska vapen samt om deras för-
störing”. I konventionen (artikel VIII, punkt 51 som hänvisar till verifika-
tionsbilagans del II, avsnitt B, punkt 11 f) föreskrivs att medlemmar av in-
spektionsgrupper befrias från skyldigheten att betala skatter och avgifter i
enlighet med vad som gäller enligt artikel 34 i Wienkonventionen om diplo-
matiska förbindelser. För övriga personer skall den rättsliga handlingsför-
måga, den immunitet och de privilegier som avses i artikel VIII definieras i
avtal mellan organisationen och konventionsstaterna samt i ett avtal mellan
organisationen och den stat där organisationens högkvartet är beläget. Avta-
len skall behandlas och godkännas av konferensen (organisationens huvud-
organ) vid dess första session. Såvitt gäller medlemmar av inspektionsgrup-
per framgår skattefriheten som framgått redan av konventionstexten. För
övriga fysiska personer skall immunitet och privilegier närmare definieras
senare i särskilda avtal. Det vore önskvärt om bilagan när så kan ske kunde
kompletteras med uppgifter om avtalens namn och avtalsdatum.
Det kan tilläggas att för främmande stats observatörer m.fl. med uppdrag
av den Europeiska säkerhetskonferensen (ESK) gäller immunitet och privi-
legier enligt 2a§ lagen om immunitet och privilegier. Man har således för
utländska observatörer i detta fall valt en annan lagteknisk lösning.
81
Kommerskollegium hänvisar till att i betänkandet (SOU 1993:56) Kontrollen
över export av strategiskt känsliga varor har föreslagits en utvidgning av
massförstörelselagens tillämpningsområde och en omfattande delegering,
främst till Kommerskollegium, av beslut i ärenden enligt lagen. Ett genom-
förande av förslagen i betänkandet bör enligt kollegiet medföra att kollegiet
på motsvarande sätt engageras i handläggningen av de ärenden som tillkom-
mer genom Sveriges tillträde till konventionen om kemiska vapen.
Riksrevisionsverket tillstyrker att funktionen som nationell myndighet och
kontaktpunkt gentemot den internationella kontrollorganisationen läggs på
dels Utrikesdepartementet, dels de befintliga myndigheterna Krigsmateriel-
inspektionen, Kemikalieinspektionen och Överbefälhavaren vars funktio-
ner berörs av konventionen. Denna organisatoriska lösning medför att man
direkt kan utnyttja den kompetens som finns i respektive myndighet. Jäm-
fört med att inrätta ett särskilt organ torde den föreslagna lösningen också
vara den billigaste.
Kemikalieinspektionen instämmer i princip i det i promemorian förda re-
sonemanget om hur den nationella organisationen bör se ut. Det bör som
sägs prövas att i största möjliga utsträckning utnyttja de myndigheter som
liksom inspektionen idag fyller funktioner som berörs av konventionen.
Detta bör gälla även uppgifter som t.ex. att sammanställa underlag från olika
myndigheter eller sammanställa annat underlag för den nationella myndig-
hetens räkning. Kemikalieinspektionen har redan denna typ av ansvar inom
kemikalieområdet och är beredd att även i anslutning till C-vapenkonventio-
nen bistå med sådana arbetsuppgifter.
Av kommentarerna till framlaga lagförslag har Kemikontoret förstått att
minsta möjliga byråkrati avses att byggas upp för att genomföra det prak-
tiska arbetet på den statliga sidan och att existerande organisationer som
t.ex. FOA och Kemikalieinspektionen skall anlitas. Kemikontoret finner
detta förfarande utmärkt.
Prop. 1993/94:120
Bilaga 3
82
Härigenom föreskrivs följande.
1 § Denna lag gäller sådana inspektioner som avses i Förenta nationernas
konvention om förbud mot utveckling, produktion, innehav och användning
av kemiska vapen samt om deras förstöring.
2 § Om en anläggning i Sverige skall inspekteras, fattar regeringen de beslut
som behövs för att inspektionen skall kunna genomföras. Regeringen skall
därvid närmare ange de åtgärder som får företas vid inspektionen samt utse
en myndighet med uppgift att närvara vid inspektionen och att biträda den
internationella inspektionsgruppen.
3§ Innan regeringen fattar beslut om en inspektion skall den som kan
komma att beröras av inspektionen ges tillfälle att yttra sig, om detta kan
göras inom den tid som står till förfogande och det inte finns särskilda skäl
att avstå från yttrandet.
4§ En inspektion får, om det följer av Sveriges åtagande enligt konventio-
nen, innefatta
1. att en internationell inspektionsgrupp tillsammans med observatörer
och representanter för en svensk myndighet ges tillträde till ett område, en
byggnad, en fabrik eller någon annan anläggning under svensk jurisdiktion,
2. att godstrafik från den anläggning som avses med inspektionen stoppas
och kontrolleras,
3. att prover tas från egendom som omfattas av inspektionen, och
4. att inspektionsgruppen tillåts att ta med sig och använda mätapparatur
och annan teknisk utrustning för att samla in och registrera uppgifter.
En inspektion får inte innefatta tillträde till ett utrymme som utgör någons
bostad.
5 § Den myndighet som regeringen utsett att närvara vid inspektionen får
besluta i frågor som avser verkställighet av regeringens beslut. En sådan
fråga skall dock hänskjutas till regeringen, om den internationella inspek-
tionsgruppen begär det eller frågan annars är av särskild vikt. Om en fråga
rör någon enskilds rätt, skall den hänskjutas till regeringen också på begäran
av den enskilde.
Polismyndigheten skall lämna den hjälp som behövs för att verkställa ett
beslut enligt denna lag.
6§ Vid tillämpningen av denna lag skall särskilt beaktas intresset av att
skydda uppgifter av betydelse för rikets säkerhet och företagshemligheter.
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
Prop. 1993/94:120
Bilaga 4
83
Härigenom föreskrivs i fråga om brottsbalken
dels att 2 kap. 3 § skall ha följande lydelse,
dels att det i balken skall införas en ny paragraf, 22 kap. 6 a §, av följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 kap. 3 §>
För brott som begåtts utom riket dömes även i annat fall än som avses i 2
§ efter svensk lag och vid svensk domstol,
Prop. 1993/94:120
Bilaga 4
6. om brottet är kapning, sjö- eller
luftfartssabotage, flygplatssabotage,
försök till sådana brott, folkrätts-
brott eller osann eller ovarsam ut-
saga inför en internationell domstol,
eller
6. om brottet är kapning, sjö- eller
luftfartssabotage, flygplatssabotage,
försök till sådana brott, folkrätts-
brott, olovlig befattning med ke-
miska vapen eller ovarsam utsaga in-
för en internationell domstol, eller
22 kap. 6 a §
Den som
1. utvecklar, producerar eller på
annat sätt förvärvar, lagrar eller bibe-
håller kemiska vapen eller överför,
direkt eller indirekt, kemiska vapen
till någon,
2. använder kemiska vapen,
3. deltar i militära förberedelser
för användning av kemiska vapen,
eller
4. använder ämnen för kravallbe-
kämpning som en metod för krigfö-
ring
döms, om gärningen inte är att be-
döma som folkrättsbrott, för olovlig
befattning med kemiska vapen till
fängelse i högst fyra år.
Såsom kemiska vapen enligt första
stycket skall anses sådant som defi-
nieras som kemiska vapen i Förenta
nationernas konvention om förbud
mot utveckling, produktion, innehav
och användning av kemiska vapen
samt deras förstöring.
År brottet grovt, skall dömas till
fängelse i högst tio år eller på livstid.
Vid bedömande om brottet är grovt
1 Senaste lydelse SFS 1993:106.
84
skall särskilt beaktas, om gärningen
varit ägnad att i väsentlig grad bidra
till utveckling, produktion eller
spridning av kemiska vapen eller till
att sådana vapen används mot män-
niskor.
Prop. 1993/94:120
Bilaga 4
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
85
Härigenom föreskrivs att bilagan till lagen (1976:661) om immunitet och
privilegier i vissa fall1 skall ha följande lydelse.
Bilaga 22
Immunitet och/eller privilegier gäller för följande Tillämplig internatio-
nell överenskommelse
Internationella organ Fysiska personer
Prop. 1993/94:120
Bilaga 4
45
Organisationen för Medlemmarnas represen-
förbud mot kemiska tanter i organisationen,
vapen personer med tjänst hos
eller uppdrag av organisa-
tionen och observatörer
under inspektion
Konventionen den 30 novem-
ber 1992 om förbud mot ut-
veckling, produktion, inne-
hav och användning av ke-
miska vapen samt om deras
förstöring
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
1 Lagen omtryckt 1987:341.
2 Bilagans lydelse enligt /lagrådsremiss K 89 1961/2 och K 91 2731/2/ prop. 1993/94:23.
86
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1991:341) om förbud mot utförsel
av vissa produkter som kan användas i massförstörelsesyfte, m.m.
dels att 9, 10 och 12 §§ skall ha följande lydplse,
dels att det i lagen skall införas tre nya paragrafer, 6 a, 6 b och 15 §§, samt
närmast före 6 a § respektive 6 b § nya rubriker av följande lydelse.
|
Nuvarande lydelse |
Föreslagen lydelse 6a§ Införsel Produkter som avses i 1 § 4 får inte Regeringen får meddela föreskrif- 6b§ Deklarationer I den utsträckning och enligt de före- * producerar, bereder, förbrukar, * under något av de tre senaste * producerar diskreta organiska Deklarationen skall innehålla upp- 1. verksamheten under det gångna 2. den verksamhet som planeras 3. ändringar i verksamheten som |
9§
Bestämmelser om olovlig utförsel Bestämmelser om olovlig utför-
och försök därtill finns i lagen sel, införsel och försök därtill finns i
87
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
(1960:418) om straff för varusmugg- lagen (1960:418) om straff för varu-
ling. smuggling.
Prop. 1993/94:120
Bilaga 4
10 §'
Den som bryter mot 5, 5 a eller 6 Den som bryter mot 5, 5 a, 6 eller
§ döms, 6a$ döms,
1. om gärningen har skett uppsåtligen, till böter eller fängelse i högst två
år,
2. om gärningen har skett av oaktsamhet, till böter eller fängelse i högst
sex månader.
Den som uppsåtligen genom vilse-
ledande förmår regeringen att lämna
tillstånd enligt 5, 5 a eller 6 § och
därigenom föranleder att avtalet el-
ler tillhandahållandet kommer till
stånd, döms till böter eller fängelse i
högst två år. Om gärningen har skett
av oaktsamhet, döms till böter eller
fängelse i högst sex månader.
I ringa fall skall inte dömas till ans
Den som uppsåtligen genom vilse-
ledande förmår regeringen att lämna
tillstånd enligt 5,5 a, 6 eller 6 a § och
därigenom föranleder att avtalet el-
ler tillhandahållandet kommer till
stånd, döms till böter eller fängelse i
högst två år. Om gärningen har skett
av oaktsamhet, döms till böter eller
fängelse i högst sex månader.
12 §
Till böter eller fängelse i högst sex månader döms den som uppsåtligen
eller av oaktsamhet
1. i annat fall än som avses i 9 §
och 10 § andra stycket lämnar oriktig
uppgift i ansökan om tillstånd eller i
annan handling som är av betydelse
för prövningen av ett ärende enligt
denna lag,
2. åsidosätter villkor eller bryter mot kontroll- eller ordningsbestämmelse
som har har meddelats med stöd av denna lag.
I ringa fall skall inte dömas till ansvar.
1. i annat fall än som avses i 9§
och 10 § andra stycket lämnar oriktig
uppgift i ansökan om tillstånd eller i
annan handling som är av betydelse
för prövningen av ett ärende enligt
denna lag eller i en deklaration,
15 §
Försummar den uppgiftsskyldige
att i rätt tid ge in sådan deklaration
som avses i 6 b §, får regeringen eller
den myndighet som regeringen be-
stämmer vid vite förelägga den upp-
giftsskyldige att fullgöra sin skyldig-
het.
Denna lag träder i kraft, i fråga om 6 a, 12 och 15 §§ den 1 juli 1994 och i
övrigt den dag regeringen bestämmer.
1 Senaste lydelse SFS 1993:106.
88
Härigenom föreskrivs att 3 och 21 §§ lagen (1992:1300) om krigsmateriel
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3§
Krigsmateriel får inte tillverkas här i landet utan tillstånd av regeringen.
Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från detta tillståndskrav
för
1. ändring eller ombyggnad av skjutvapen i de fall som avses i 24 § första
stycket vapenlagen (1973:1176),
2. tillverkning av enstaka skjutva- 2. tillverkning av enstaka skjutva-
pen och av ammunition för tillverka- pen och av ammunition för tillverka-
rens eget bruk. rens eget bruk,
3. årlig tillverkning av högst 100
gram kemiska produkter som klassi-
ficeras som krigsmateriel för medi-
cinska eller farmaceutiska ändamål
eller för forskningsändamål.
Bestämmelsen i första stycket gäller inte för sådana statliga myndigheter
som inte är affärsverk.
21 §
Den som har tillstånd enligt denna lag är skyldig att vid ändring i förhållan-
den som tagits upp i tillståndsansökan anmäla detta till regeringen i enlighet
med de föreskrifter som regeringen meddelar.
Om tillståndet avser tillverkning av
kemiska produkter, skall tillstånds-
havaren till regeringen eller till den
myndighet som regeringen bestäm-
mer i enlighet med de föreskrifter
som regeringen meddelar anmäla
ändringar i verksamheten som plane-
ras under pågående kalenderår.
Prop. 1993/94:120
Bilaga 4
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
89
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1993-11 -25
Närvarande: f.d. regeringsrådet Bengt Hamdahl, justitierådet Bo Svensson,
regeringsrådet Arne Baekkevold.
Enligt en lagrådsremiss den 18 november 1993 (utrikesdepartementet) har
regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till lag om in-
spektioner enligt Förenta nationernas konvention om förbud mot kemiska
vapen, m.m.
Förslagen har inför Lagrådet föredragits av kammarrättsassessorn Lisbeth
Petersson.
Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:
Förslaget till Lag om inspektioner enligt Förenta nationernas konvention
om förbud mot kemiska vapen
I den allmänna motiveringen till lagförslaget sägs i fråga om de skäl som kan
föreligga för att inte ge den som kan komma att beröras av en inspektion
tillfälle att yttra sig att det bör vara möjligt att underlåta att inhämta ytt-
rande, om detta bedöms som olämpligt därför att den berörde kan förväntas
sabotera inspektionen.
Lagrådet anser att detta skäl för att inte lämna tillfälle till yttrande bör
nämnas i 3 § och föreslår att den del av den föreslagna paragrafen som börjar
med ordet och får bilda en ny mening av följande lydelse: ”Tillfälle till ytt-
rande behöver inte ges om det kan befaras att inspektionens genomförande
därigenom skulle bli allvarligt försvårat eller det annars finns särskilda skäl
att avstå från yttrande.”
Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:341) omförbud mot utförsel av
vissa produkter som kan användas i massförstörelsesyfte, m. m.
Straff för införsel och försök därtill i strid med den föreslagna 6a§ följer,
som anges i 9 §, av lagen (1960:418) om straff för varusmuggling. Den före-
slagna ändringen i 10 § behövs därför inte och bör inte genomföras.
Det behov av olika tider för ikraftträdande av de föreslagna ändringarna
som kan föreligga torde kunna tillgodoses genom en fullmakt för regeringen
att bestämma tiden för ikraftträdande. Ytterligare bestämmelser om ikraft-
trädandet kan därför avvaras.
Öviiga lagförslag
Förslagen lämnas utan erinran.
Prop. 1993/94:120
Bilaga 5
90
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 9 december 1993
Prop. 1993/94:120
Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B. Wester-
berg, Friggebo, Johansson, Laurén, Hörnlund, Olsson, Svensson, af Ugglas,
Dinkelspiel, Thurdin, Hellsvik, Wibble, Björck, Davidson, Könberg, Lund-
gren, Unckel, P. Westerberg
Föredragande: statsrådet af Ugglas
Regeringen beslutar proposition 1993/94:120 Lagstiftning med anledning av
Sveriges tillträde till Förenta nationernas konvention mot kemiska vapen.
91
gotab 45423, Stockholm 1993