Regeringens proposition
1993/94:117

Inkorporering av Europakonventionen och andra
fri- och rättighetsfrågor

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 9 december 1993

Carl Bildt

Reidunn Laurén

(Justitiedepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås vissa ändringar i regeringsformen samt en
särskild lag om inkorporering av den europeiska konventionen angående
skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.

I syfte att förstärka den enskildes rättsställning föreslås ett utvidgat
skydd for grundläggande fri- och rättigheter i regeringsformen (RF). I
grundlagsbestämmelsen om rätt till ersättning vid expropriation eller
annat sådant förfogande (2 kap. 18 § RF) föreslås en närmare precisering
av det egendomsskydd som Europakonventionen anger. I bestämmelsen
om egendomsskyddet föreslås ett uttryckligt förbehåll för allemansrätten.
Vidare föreslås att det som en ny grundläggande fri- och rättighet i RF
också införs ett skydd för närings- och yrkesfriheten samt en bestämmel-
se som garanterar alla barn som omfattas av den allmänna skolplikten rätt
att kostnadsfritt erhålla grundläggande utbildning i allmän skola. I be-
stämmelsen om rätt till grundläggande utbildning föreslås även att det
allmänna skall svara också för att det finns högre utbildning.

Dessutom föreslås en ny bestämmelse i RF som stadgar att lag eller
annan föreskrift inte får meddelas i strid med Sveriges åtaganden på
grund av Europakonventionen.

De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 januari 1995.

1 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 117

Innehållsförteckning

1    Förslag till riksdagsbeslut........................3

2   Lagtext...................................3

2.1 Förslag till lag om ändring i regeringsformen.........3

2.2 Förslag till lag om den europeiska konventionen
angående skydd for de mänskliga rättigheterna och

de grundläggande friheterna......................6

3   Ärendet och dess beredning ......................7

4   Bakgrund..................................8

4.1 Det svenska fri- och rättighetsskyddets framväxt.......8

4.2 Europakonventionen ....................... 10

5   Egendomsskyddet ........................... 13

6    Närings- och yrkesfriheten...................... 19

7    Rätten till utbildning..........................23

8    Europakonventionen - en översikt..................29

9    Inkorporering av Europakonventionen............... 32

10   Europakonventionens konstitutionella ställning efter en

inkorporering.............................. 35

11   Europakonventionens förhållande till 2 kap.

regeringsformen............................. 39

12  Gällande lags förenlighet med konventionen ...........40

13   Bör den svenska reservationen återkallas?.............42

14  Erkännande av Europadomstolens jurisdiktion

utan tidsbegränsning..........................45

15   Vissa övriga frågor...........................46

16  Författningskommentar ........................48

16.1 Förslaget till lag om ändring i regerings-

formen ..................................48

16.2 Förslaget till lag om den europeiska kon-
ventionen angående skydd för de mänskliga

rättigheterna och de grundläggande friheterna .......... 54

Bilaga 1 Fri- och rättighetskommitténs sammanfattning
av delbetänkandet Fri- och rättighetsfrågor

(SOU 1993:40) ......................... 55

Bilaga 2  Kommitténs lagförslag ..................... 67

Bilaga 3   Förteckning över de remissinstanser som yttrat sig ... . 71

Bilaga 4  Lagrådsremissens lagförslag..................72

Bilaga 5   Lagrådets yttrande........................73

Bilaga 6  Europakonventionen med tilläggsprotokoll.........76

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde

den 9 december 1993 ............................ 180

1 Förslag till riksdagsbeslut

Prop. 1993/94:117

Regeringen föreslår att riksdagen

antar regeringens förslag till

1. lag om ändring i regeringsformen,

2. lag om den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga
rättigheterna och de grundläggande friheterna.

2 Lagtext

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1 Förslag till lag om ändring i regeringsformen

Härigenom föreskrivs i fråga om regeringsformen1

dels att nuvarande 2 kap. 20 § skall betecknas 2 kap. 22 §,

dels att 2 kap. 18 och 22 §§ skall ha följande lydelse,

dels att det i regeringsformen skall införas tre nya paragrafer, 2 kap.
20, 21 och 23 §§ av följande lydelse.

Nuvarande lydelse                    Föreslagen lydelse

2 kap.

18 §

Varje medborgare vilkens egen-
dom tages i anspråk genom

expropriation eller annat sådant
förfogande skall vara tillförsäk-
rad ersättning for förlusten

enligt grunder som bestämmes i
lag.

Varje medborgares egendom är
tryggad genom att ingen kan
tvingas avstå sin egendom till
det allmänna eller till någon
enskild genom expropriation
eller annat sådant förfogande
eller tåla att det allmänna
inskränker användningen av
mark eller byggnad utom när
det krävs för att tillgodose
angelägna allmänna intressen.

Den som genom expropriation
eller annat sådant förfogande
tvingas avstå sin egendom skall
vara tillförsäkrad ersättning

Regeringsformen omtryckt 1991:1503.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1993/94:117

for förlusten. Sådan ersättning
skall också vara tillförsäkrad
den for vilken det allmänna
inskränker användningen av
mark eller byggnad på sådant
sätt att pågående markanvänd-
ning inom berörd del av fastig-
heten avsevärt försvåras eller
skada uppkommer som är be-
tydande i förhållande till värdet
på denna del av fastigheten.
Ersättningen skall bestämmas
enligt grunder som anges i lag.
Alla skall ha tillgång till
naturen enligt allemansrätten
oberoende av vad som före-
skrivits ovan.

20 §

Begränsningar i rätten att driva
näring eller utöva yrke får
införas endast for att skydda
angelägna allmänna intressen
och aldrig i syfte enbart att
ekonomiskt gynna vissa perso-
ner eller företag.

Samemas rätt att bedriva ren-
skötsel regleras i lag.

21 §

Alla barn som omfattas av den
allmänna skolplikten har rätt att
kostnadsfritt erhålla grundläg-
gande utbildning i allmän sko-
la. Det allmänna skall svara
också för att högre utbildning
finns.

22 §

Utlänning här i riket är likställd med svensk medborgare i fråga om

1. skydd mot tvång att deltaga i sammankomst för opinionsbildning eller

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1993/94:117

i demonstration eller annan meningsyttring eller att tillhöra trossamfund
eller annan sammanslutning (2 § andra meningen),

2. skydd för personlig integritet vid automatisk databehandling (3 §
andra stycket),

3. skydd mot dödsstraff, kroppsstraff och tortyr samt mot medicinsk
påverkan i syfte att framtvinga eller hindra yttrande (4 och 5 §§),

4. rätt till domstolsprövning av frihetsberövande med anledning av
brott eller misstanke om brott (9 § första och tredje styckena),

5. skydd mot retroaktiv brottspåföljd och annan retroaktiv rättsverkan
av brott samt mot retroaktiv skatt eller statlig avgift (10 §),

6. skydd mot inrättande av domstol i vissa fall (11 § första stycket),

7. skydd mot missgynnande på grund av ras, hudfärg eller etniskt
ursprung eller på grund av kön (15 och 16 §§),

8. rätt till fackliga stridsåtgärder (17 §),

9. rätt till ersättning vid             9. skydd mot expropriation

expropriation eller annat sådant        eller annat sådant förfogande

förfogande (18 §).                     samt mot inskränkningar i

användningen av mark eller
byggnader (18 §),

10. rätt till utbildning (21 §).

Om annat icke följer av särskilda föreskrifter i lag, är utlänning här i
riket likställd med svensk medborgare även i fråga om

1. yttrandefrihet, informationsfrihet, mötesfrihet, demonstrationsfrihet,
föreningsfrihet och religionsfrihet (1 §),

2. skydd mot tvång att giva till känna åskådning (2 § första
meningen),

3. skydd mot kroppsligt ingrepp även i annat fall än som avses i 4 och

5 §§, mot kroppsvisitation, husrannsakan och liknande intrång samt mot
intrång i förtrolig meddelelse (6 §),

4. skydd mot frihetsberövande (8 § första meningen),

5. rätt till domstolsprövning av frihetsberövande av annan anledning
än brott eller misstanke om brott (9 § andra och tredje styckena),

6. offentlighet vid domstolsförhandling (11 § andra stycket),

7. skydd mot ingrepp på grund av åskådning (12 § andra stycket tredje
meningen),

8. författares, konstnärers och fotografers rätt till sina verk (19 §),

9. rätt att driva näring eller
utöva yrke (20 §).

På sådana särskilda föreskrifter som avses i andra stycket tillämpas

12 § tredje stycket, fjärde stycket första meningen samt femte stycket.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1993/94:117

23 §

Lag eller annan föreskrift får ej
meddelas i strid med Sveriges
åtaganden på grund av den
europeiska konventionen an-
gående skydd för de mänskliga
rättigheterna och de grundläg-
gande friheterna.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.

2.2 Förslag till lag om den europeiska konventionen angåen-
de skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggan-
de friheterna

Härigenom föreskrivs följande.

Europeiska konventionen den 4 november 1950 angående skydd för de
mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna med de
ändringar som gjorts genom tilläggsprotokollen nr 3, 5 och 8 till
konventionen samt med de tillägg som gjorts genom tilläggsprotokollen
nr 1, 2, 4, 6 och 7 till konventionen skall gälla som lag här i landet.

Konventionens och tilläggsprotokollens engelska och franska original-
texter finns tillsammans med en svensk översättning intagna som en
bilaga till denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.

3 Ärendet och dess beredning

Prop. 1993/94:117

I januari 1992 tillkallades den kommitté som kom att anta namnet Fri-
och rättighetskommittén (Ju 1992:01). Utredningens uppdrag (dir.
1991:119) var dels att överväga en förstärkning av regeringsformens fri-
och rättighetsskydd liksom att utreda ffågor som rör domstols kontroll av
normbeslut och förvaltningsbeslut, dels att överväga om och i så fall hur
Europakonventionen till skydd för de mänskliga rättigheterna och
grundläggande friheterna (Europakonventionen) kan införlivas med den
interna svenska rätten. Kommittén fick stor frihet att ta upp olika frågor
på de områden som uppdraget avser. I direktiven nämndes emellertid
särskilt rätten till enskilt ägande, närings- och yrkesfriheten och den s.k.
negativa föreningsfriheten samt den med fri- och rättigheterna förenade
lagprövningsrätten. Där nämndes även frågan om huruvida regerings-
formens nuvarande reglering i tillräcklig grad skyddar de ekonomiska,
sociala och kulturella rättigheter som finns upptagna i den s.k. Parisstad-
gan.

Fri- och rättighetskommittén överlämnade i april i år ett delbe-
tänkande, Fri- och rättighetsfrågor (SOU 1993:40), till statsrådet Reidunn
Laurén. Utöver de i direktiven särskilt nämnda frågorna har kommittén
också prövat om det i 2 kap. RF bör införas grundlagsskydd för rätten
till liv, rätten till utbildning och föräldrarätten, rätten till arbete och
fackliga rättigheter samt för allemansrätten. Den har också prövat om
förfarandet vid rättighetsbegränsande lagstiftning behöver förändras. I
betänkandets del A behandlas bl.a. frågor om en utvidgning av regerings-
formens fri- och rättighetsskydd i ovan preciserade avseenden samt
frågan om lagprövningsrätten. Del B i betänkandet behandlar frågan om
inkorporering av Europakonventionen.

Redan i direktiven till utredningen framhölls att kommittén borde
eftersträva att finna samlande lösningar på de frågor som omfattas av
dess uppdrag. Vidare framhölls att det liksom alltid när det gäller grund-
lagsfrågor är angeläget att de förslag som läggs fram har bred politisk
förankring. Utredningsarbetet har också resulterat i en uppgörelse mellan
företrädare för Socialdemokraterna, Moderata samlingspartiet, Folkpartiet
liberalerna och Centerpartiet.

En sammanfattning av betänkandet finns i bilaga 1 och kommitténs
lagförslag framgår av bilaga 2.

Betänkandet har i sin helhet remissbehandlats. Genom en särskild
skrivelse har även ett antal kyrkor och andra religiösa organisationer
inbjudits att yttra sig över betänkandet. En förteckning över de remissin-
stanser som yttrat sig finns i bilaga 3. En sammanställning av remissytt-
randena har publicerats och finns tillgänglig i Justitiedepartementet (Ds
1993:90).

Regeringen anser det viktigt att största möjliga politiska enighet får
prägla bedömningen av utredningsförslaget. I linje härmed utgör det nu
framlagda förslaget resultatet av överläggningar med företrädare för
riksdagspartierna. Även om också andra lösningar kan ha sina förtjänster
anser vi sålunda att i första hand kommitténs förslag bör läggas till grund

för lagstiftning.

Prop. 1993/94:117

Lagrådet

Regeringen beslutade den 6 december 1993 att inhämta Lagrådets
yttrande över lagförslagen, se bilaga 4. Lagrådet har i sitt yttrande ställt
sig tveksamt till den föreslagna grundlagsregeln och föreslagit en viss
omformulering av den. Regeringen finner emellertid inte anledning att
ändra sitt förslag.

Lagrådets yttrande finns i bilaga 5.

4 Bakgrund

4.1 Det svenska fri- och rättighetsskyddets framväxt

Frågan om ökat skydd för de medborgerliga fri- och rättigheterna kom
från 1800-talets mitt alltmer att stå i förgrunden. De fri- och rättigheter
som i dag tillkommer svenska medborgare har i betydande omfattning
vuxit fram utan stöd i grundlag. Näringsfriheten fastslogs i princip
definitivt genom 1864 års näringsfrihetsförordning. Det var utvecklingen
i Europa under 1930-talet som aktualiserade frågan om ett starkare skydd
för de medborgerliga fri- och rättigheterna än vad 1809 års regeringsform
då angav. Den nuvarande fri- och rättighetsregleringen i 2 kap. rege-
ringsformen kom att föregås av ett mycket långvarigt och grundligt
utredningsarbete av först den Tingstenska utredningen, Författningsut-
redningen och Grundlagberedningen samt efter regeringsformens
tillkomst 1973 års Fri- och rättighetsutredning och Rättighetsskyddsutred-
ningen. Regleringen infördes i tre etapper genom riksdagsbeslut åren
1973/74, 1976 och 1979. Regeringsformens rättighetskatalog har därefter
genom riksdagsbeslut år 1988 kompletterats med grundregler om skydd
för den enskildes personliga integritet vid registrering med hjälp av
automatisk databehandling.

Huvuddelen av fri- och rättigheterna i 2 kap. regeringsformen kan
delas in i två kategorier: de som utgör s.k. opinionsfriheter (t.ex.
yttrande-, informations-, mötes-, demonstrations-, förenings- och
religionsfriheterna i 1 §) och de som sammanfattningsvis kan sägas
främst skydda den kroppsliga friheten (skyddet mot kroppsliga ingrepp
i 6 § och rörelsefriheten i 8 § m.m.). Bland övriga fri- och rättigheter
kan särskilt nämnas rätten till ersättning vid expropriation eller annat
sådant förfogande

(18 §). Fri- och rättighetsregleringen ger i första hand skydd åt svenska
medborgare, men utlänningar är i stor utsträckning likställda med
svenskar (20 §).

Bakgrunden till den nuvarande regleringen kan kortfattat sammanfattas
på följande sätt. Utredningsarbetet påbötjades för nu mer än 50 år sedan
av den Tingstenska utredningen och följdes därefter av Författningsut-

redningen. Inget av dessa utredningsförslag ledde emellertid till någon Prop. 1993/94:117
författningsreform. Regeringens förslag till ny regeringsform kom i
stället att i huvudsak bygga på den år 1966 tillsatta Grundlagberedningens
förslag (SOU 1972:15). Beredningens arbete hade resulterat i en
kompromiss i fråga om fri- och rättighetsregleringen i den nya regerings-
formen. Kompromissen innebar att regeringsformen i fråga om de
politiska fri- och rättigheterna och den personliga friheten skulle innehålla
klara beskrivningar men medge att dessa fri- och rättigheter skulle kunna
begränsas genom lag antagen med vanlig enkel majoritet. Lagpröv-
ningsrätten vann erkännande men skulle inte skrivas in i regerings-
formen. Vidare innebar förslaget att vissa rättssäkerhetsprinciper såsom
ett förbud mot retroaktiv strafflag och ett förbud mot tillfälliga domstolar
skulle grundlagsfästas och alltså inte kunna sättas åt sidan utan att
grundlagen ändrades. I riksdagen enades man om en lösning som innebar
vissa ändringar i departementsforslaget och en hemställan till regeringen
om en ny utredning med uppgift att i hela dess vidd på nytt överväga
frågan om reglering i grundlagen av skyddet för enskildas fri- och
rättigheter (prop. 1973:90, bet. 1973:KU26, rskr. 1973:265, bet.

1974:KU8, rskr. 1974:19). Det fortsatta utredningsarbetet utfördes av
1973 års Fri- och rättighetsutredning (SOU 1975:75) och ledde 1976
fram till vissa förändringar av regleringen i 1974 års RF (prop.
1975/76:209, bet. 1975/76:KU56, rskr. 1975/76:414, bet. 1976/77:KU1,
rskr. 1976/77:2). Förändringarna innebar att de sociala rättigheterna kom
till uttryck som programstadganden i 1 kap. 2 § RF och de rättsligt sett
bindande reglerna sammanfördes i 2 kap. Vidare innebar förändringarna
att de rättigheter som endast kan inskränkas genom grundlagsändring
(absoluta) utökades. Även de rättigheter som kan inskränkas genom
vanlig lag utökades samtidigt som möjligheterna att besluta om rättighets-
begränsande lagar inskränktes på flera sätt. Vissa frågor som var föremål
för olika uppfattningar hänsköts till fortsatt utredning av Rättighets-
skyddsutredningen. I den utredningen enades de fyra största riksdags-
partierna om flera förstärkningar av skyddet för de redan införda
rättigheterna genom bl.a. ett särskilt förfarande vid s.k. rättighetsbe-
gränsande lagstiftning, utökad lagrådsgranskning och ett grundlags-
fästande av lagprövningsrätten (SOU 1978:34). I arbetet på propositionen
och i riksdagen framhölls det stora värdet i att lagar om demokratins
spelregler beslutas under största möjliga enighet (prop. 1978/79:195, bet.
1978/79:KU39, rskr. 1978/79:359, bet. 1979/8O:KU1, rskr. 1979/80:2).
Detta principiella synsätt har sedan präglat arbetet med olika grundlags-
frågor.

Krav på utbyggnad och ytterligare förstärkning av regeringsformens
fri- och rättighetsskydd har fortlöpande förts fram genom bl.a. motioner
i riksdagen. Riksdagen har dock avstyrkt dessa motioner med motivering-
en att erfarenheterna av den reglering som skett genom reformerna borde
avvaktas (se bl.a. bet. 1990/91 :KU13).

I direktiven till Fri- och rättighetskommittén uttalades att nu så lång
tid förflutit efter tillkomsten av regeringsformens fri- och rättighets-
reglering att det var dags att ta upp frågan om ytterligare förstärkning av                    9

skyddet.

Av de i direktiven särskilt nämnda frågorna har kommittén lämnat Prop. 1993/94:117
förslag till utvidgat egendomsskydd och ett grundlagsskydd för närings-
och yrkesfriheten. Dessutom har den föreslagit att i bestämmelsen om
egendomsskyddet skrivs in ett uttryckligt förbehåll för allemansrätten och
att rätten till utbildning slås fast i en ny bestämmelse. En närmare redo-
visning av rättighetsutvecklingen och tidigare reformförslag såvitt gäller
de nu lämnade förslagen finns i avsnitten 5-7.

4.2 Europakonventionen

Det andra världskriget och dess politiska förspel gjorde tydligt att allmän
och lika rösträtt inte är en tillräcklig förutsättning för att ett demokratiskt
statsskick skall kunna bevaras. Inte heller ger den demokratiska
beslutsprocessen i sig någon tillräcklig garanti för att den enskilda
människans värdighet respekteras. Därför måste den demokratiska
beslutsprocessen kombineras med ett konstitutionellt fri- och rättig-
hetsskydd. I Tyskland hade genom allmänna val en regim kommit till
makten som avskaffade demokratin, bedrev militär aggression och begick
folkmord. I Sovjetunionen hade en regim som visserligen inte var
demokratiskt vald men som gjorde anspråk på att representera med-
borgarnas kollektiva intressen kommit att planmässigt förtrycka in-
dividens rätt.

Efter kriget och mot bakgrund av de erfarenheter som det gett kom det
internationella samarbetet att präglas av två, delvis sammanlöpande,
tendenser. För det första försökte man genom internationella över-
enskommelser binda staterna vid att erkänna och respektera mänskliga
rättigheter. Därigenom kom ett gemensamt normsystem att växa fram till
skydd för den enskilde medborgaren gentemot den egna statsmakten. I
det arbetet fanns en bakgrund i naturrättsliga uppfattningar om varje
enskild individs inneboende naturliga och oförytterliga rättigheter. Det
första mera omfattande uttrycket för dessa strävanden är den universella
förklaringen om de mänskliga rättigheterna som antogs av FN:s general-
församling i Paris den 10 december 1948. För det andra kan man iaktta
en allmän strävan, i vart fall i det Europa som utgjort krigets främsta
slagfält, att knyta staterna närmare samman och att, inom begränsade
eller vidare områden, skapa gemensamma institutioner. Sålunda bildade
tio stater, bland dem Sverige, Europarådet år 1949 och, via Schumanpla-
nen år 1950, kom ett mera överstatligt betonat samarbete till stånd inom
Europeiska kol- och stålgemenskapen år 1951 och Europeiska ekono-
miska gemenskapen år 1956, ett samarbete som fördjupats och nu lett
fram till att Europeiska unionen bildats. Sverige ansökte år 1991 om
medlemskap i Europeiska gemenskaperna och förhandlingar pågår i
frågan. Inom kort kommer Sverige att etablera ett närmare samarbete
med unionen och dess medlemsstater inom Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet (EES).

Inom Europarådets ram utarbetades Europakonventionen, vilken
öppnades för undertecknande den 4 november 1950 och trädde i kraft den
3 september 1953 då tio medlemsstater hade deponerat sina ratifikations-                   10

instrument. I konventionens inledande förklaring uttalar de fördragsslu-
tande staterna att de beaktar Europarådets syfte att uppnå en fastare enhet
mellan rådets medlemsstater och att ett av medlen för att fullfölja det
syftet är att vidmakthålla och utveckla de mänskliga rättigheterna och de
grundläggande friheterna. Konventionen innehåller dels bestämmelser om
de grundläggande civila och politiska rättigheterna, dels regler om ett
institutionellt kontrollsystem. De institutioner som upprättas är Europe-
iska kommissionen och Europeiska domstolen for mänskliga rättigheter.
Det kan redan här nämnas att det, för att kommissionen skall vara
behörig att uppta framställningar från enskilda, förutsätts att den stat, mot
vilken klagan riktas, erkänt denna kommissionens behörighet. På
motsvarande sätt har domstolen kompetens att pröva mål endast mot de
stater som erkänt dess jurisdiktion.

Sverige undertecknade konventionen den 28 november 1950 och
ratificerade den ett drygt år senare, den 4 februari 1952. Samtidigt
förklarade sig Sverige erkänna kommissionens behörighet att ta emot
klagomål från enskilda. Erkännandet var inte tidsbegränsat. Däremot
erkände Sverige vid denna tidpunkt inte domstolens kompetens. Det
skedde först år 1966 och då endast för en period av fem år. Det svenska
erkännandet har därefter förnyats för successiva femårsperioder, senast
för tiden fram till den 13 maj 1996.

Till Europakonventionen har nu sammanlagt tio s.k. tilläggsprotokoll
kommit att öppnas för ratifikation. Dessa behandlar såväl materiella
frågor, såsom skyddet för äganderätten och dödsstraffets avskaffande i
fredstid, som processuella spörsmål om förfärandet hos konventionsorga-
nen. Sverige har godkänt eller ratificerat samtliga tilläggsprotokoll utom
protokoll nr 9 rörande enskilda klagandes rätt att hänskjuta mål till
Europadomstolen. Den avvaktande hållning som Sverige, tillsammans
med flera andra stater, intar härvidlag hör samman med den mera över-
gripande reformdiskussion rörande konventionsorganen som pågår inom
Europarådet. Vid ratifikationen av det första tilläggsprotokollet av den 20
mars 1952 gjorde emellertid Sverige förbehåll mot dess artikel 2 om
rätten till undervisning till den del det i bestämmelsen sägs att staten skall
"respektera föräldrarnas rätt att tillförsäkra sina barn en uppfostran och
undervisning som står i överensstämmelse med föräldrarnas religiösa och
filosofiska övertygelse".

Vad så gäller frågan om Europakonventionens ställning här i landet
kan först sägas att Sverige som stat, liksom är fallet med andra in-
ternationella konventioner som vi tillträtt, givetvis är folkrättsligt
förpliktat att lojalt fullgöra de åtaganden som följer av konventionen.
Däremot är konventionen som sådan inte internt gällande svensk rätt.

Det förhållandet att Europakonventionen inte utgjort en del av den
svenska rättsordningen har emellertid inte inneburit att den saknat
betydelse i lagstiftningsarbete och i rättstillämpning. Tvärtom har
konventionen under senare år kommit att få en ökad betydelse även
intemrättsligt. Det kan här erinras om att Lagrådet i flera fall yttrat sig
över tilltänkt lagstiftning utifrån vad som uppfattas vara konventionens
krav. Vidare har sådana avgöranden av Europadomstolen i vilka
domstolen funnit att Sverige kränkt någon av konventionens bestämmel-

Prop. 1993/94:117

11

ser föranlett ändringar i svensk lagstiftning. Exempel på reformer som
föranletts av avgöranden i konventionsorganen är införandet av lagen om
rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut liksom ändringar i expro-
priationslagen, i rättegångsbalkens häktningsregler, i reglerna om
Bostadsdomstolens och hyresnämndernas sammansättning i vissa mål, i
lagen om vård av unga och i jordförvärvslagen.

Slutligen har den allmängiltiga principen om fördragskonform lagtolk-
ning för Europakonventionens del kommit att spela en allt större roll.
Principen innebär att svensk lag så långt möjligt bör tolkas så att den
överensstämmer med Sveriges internationella åtaganden och den praxis
om de åtagandenas närmare innebörd som kan ha utvecklats av kon-
ventionsorgan.

Regeringen har i direktiven till Fri- och rättighetskommittén som ett
skäl till att en inkorporering av konventionen bör övervägas nämnt det
förhållandet att den inom EG anses utgöra en del av de rättsprinciper
som gäller inom gemenskaperna och att Sverige i ett EES-samarbete har
att införliva viss EG-rätt med svensk rätt och, vid ett medlemskap i EG,
dessutom utan någon mellankommande nationell rättsbildning har att
tillämpa viss EG-rätt här i landet. Fri- och rättighetskommittén anför tre
ytterligare skäl för en inkorporering (bet. del B s. 123 f.). Kommittén
uttalar för det första att den nuvarande svenska ordningen är ovanlig i ett
europeiskt perspektiv. För det andra, anser kommittén, skulle en
inkorporering markera konventionens betydelse i vårt land och klargöra
dess status inom den inhemska rätten. Detta skulle också medföra att den
enskilde medborgaren kan få ett starkare skydd för de medborgerliga fri-
och rättigheter som regleras i konventionen. Om konventionen görs till
en del av den svenska rätten skulle, anför kommittén slutligen, sannolikt
fler mål rörande konventionens fri- och rättigheter komma att slutbehand-
las vid svenska domstolar och myndigheter.

Prop. 1993/94:117

12

5 Egendomsskyddet

Prop. 1993/94:117

Regeringens förslag: I regeringsformen preciseras närmare det
egendomsskydd som Europakonventionen anger. Förutom ett skydd
mot tvångsöverföring genom expropriation eller något annat sådant
förfogande ges även ett motsvarande skydd mot inskränkningar i
användningen av mark och byggnader. Vidare utökas grundlags-
skyddet genom en rätt till ersättning för förlusten vid både tvångs-
överföringar och rådighetsinskränkningar.

Ersättningsregeln för rådighetsinskränkningar utformas i enlighet
med de huvudprinciper for ersättning som nu gäller i vanlig lag vid
inskränkningar i rätten att använda mark och byggnader. De närmare
grunderna för bestämmandet av ersättning skall däremot anges i
vanlig lag.

I grundlagsbestämmelsen om egendomsskyddet görs ett uttryckligt
förbehåll för allemansrätten.

Kommitténs förslag: Överensstämmer i sak med regeringens.
Lagtexten har en något annorlunda språklig utformning i kommitténs
förslag.

Remissinstanserna: Av dem som yttrat sig är de allra flesta antingen
positiva till eller har i vart fall inget att erinra mot en utvidgning av
egendomsskyddet. Av dessa är många, bland dem Svea hovrätt,
Kammarrätten i Göteborg, Länsrätten i Stockholms län, Sveriges
advokatsamfund, Medborgarrättsrörelsen och Ägarfrämjandet dock
missnöjda med förslaget och anser att det inte ger ett tillräckligt långt
gående egendomsskydd och närmare bör anslutas till Europakonventio-
nens egendomsskydd samt lämnar förslag till tillägg och ändringar. De
juridiska fakulteterna vid Uppsala och Stockholms universitet är
tveksamma till förslaget. Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges
Industriförbund avstyrker uttryckligen förslaget som alltför bristfälligt for
att läggas till grund för lagstiftning men är positiva till ett grundlagsskydd
för äganderätten efter omarbetning. Statens naturvårdsverk avstyrker ett
grundlagsskydd mot rådighetsinskränkningar på det föreslagna sättet som
enligt verket innebär en kraftig förstärkning av den enskildes rätt på
bekostnad av allmänna intressen.

Vad gäller de föreslagna ersättningsreglerna förordar flera, bland
andra Svea hovrätt, SACO, Medborgarrättsrörelsen och Ägarfrämjandet
att det i den svenska grundlagen i likhet med den danska, finska och
norska, bör slås fest en princip om full ersättning. Lantbrukarnas
Riksförbund, som förordar rätt till ersättning för hela förlusten vid
tvångsvisa markavståenden kräver en revidering av presumtionsregeln
i expropriationslagen. Flera, bland dem Svea hovrätt, Statens lant-
mäteriverk, Statens naturvårdsverk och Svenska Naturskyddsföreningen
uttrycker missnöje med de föreslagna ersättningskriteriema för rådig-
hetsinskränkningar. Skogsstyrelsen förordar en följdändring i skogsvårds-

13

lagen.

Flertalet remissinstanser som yttrat sig är positiva till eller har i vart
fall inte något att erinra mot att allemansrätten infors i bestämmelsen.
Flera efterfrågar dock grunddragen i eller en definition av allemansrätten
antingen i grundlagen, vanlig lag eller i motiven. Några önskar att
allemansrättens rättsliga natur skall betonas och ett klargörande om
avsikten är att det är rättens nuvarande omfattning som skall bevaras.
Tillsammans med ett par andra anser Statens naturvårdsverk att vissa
förutsättningar för allemansrättens utövande bör tydliggöras i bestämmel-
sen. Företagarnas Riksorganisation, Lantbrukarnas Riksförbund, Svenska
arbetsgivareföreningen, Sveriges Industriförbund och Medborgarrätts-
rörelsen är negativa till att skriva in allemansrätten i bestämmelsen.

Bakgrund: Den lagstiftning som gäller i Sverige i dag ger ett starkt
skydd för den enskildes egendom. Den som utan sådant lagstöd angriper
annans egendom kan räkna med straffrättsliga sanktioner och ådra sig
skadeståndsskyldighet. Den civilrättsliga lagstiftningen skyddar den
rådande egendomsordningen genom att den anger gränserna för
densamma. Också artikel 1 i första tilläggsprotokollet till
Europakonventionen innehåller ett skydd för äganderätten. Konventionen
jämte bl.a. det första tilläggsprotokollet föreslås nu införlivas med svensk
rätt genom vanlig lag. Med egendom avses i protokollet inte bara
äganderätt till fast och lös egendom i civilrättstig mening utan även
faktiska existerande rättigheter som fordringar och immateriella
rättigheter (se Hans Danelius arbete Mänskliga rättigheter, 5:e uppl.,
Norstedts, 1993, s. 248). Grundlagsskyddet for egendomsrätten är
däremot inte lika starkt utvecklat i vårt land. De rättsregler som finns till
skydd för egendomsrätten har således vuxit fram utan egentligt stöd av
en grundlagsregel (jfr 16 § i 1809 års regeringsform). En sådan aktuali-
serades först på 1940-talet. Det har i och för sig alltsedan den nuvarande
regeringsformens tillkomst rått bred enighet om att det är värdefullt att
regeringsformen (RF) i fri- och rättighetskapitlet innehåller en regel om
skydd för den enskildes rätt till sin egendom. Frågan om hur omfattande
detta grundlagsskydd bör vara har dock varit en omdiskuterad fråga
under lång tid. Den nuvarande bestämmelsen i 2 kap. 18 § RF, som i sin
första utformning infördes efter förslag av Grundlagberedningen i
samband med införandet av RF, är resultatet av en kompromiss.
Bestämmelsen har därefter efter förslag av Rättighetsskyddsutredningen
fått en något ändrad ordalydelse genom en ändring som trädde i kraft den
1 januari 1980. Stadgandet föreskriver endast att den vars egendom tas
i anspråk genom expropriation eller annat sådant förfogande skall vara
tillförsäkrad ersättning för förlusten enligt grunder som bestäms i lag.
Bestämmelsen om egendomsskyddet i RF tar således endast sikte på
rätten till ersättning för ingrepp genom expropriation eller annat sådant
förfogande, dvs. tvångsvisa överföringar av egendom från den enskilde.
Stadgandet omfattar däremot inte sådana begränsningar i den enskildes
möjligheter att utnyttja främst sin fasta egendom som följer av be-
stämmelser i t.ex. planlagstiftning och naturvårdslagen. I detta samman-
hang bör erinras om att Lagrådet har uttalat att det finns en "gråzon"
mellan fall som klart är att hänföra till expropriation eller annat sådant

Prop. 1993/94:117

14

förfogande och fall som bestämt är att hänföra till rådighetsinskränk-
ningar (prop. 1984/85:107 s. 152 f.). I den offentliga diskussionen har
hävdats att RF borde innehålla en principiell regel om att den enskildes
egendom skall lämnas okränkt men att det allmänna i vissa fall bör äga
möjlighet att ta i anspråk egendom eller reglera användningen av viss
egendom. Det har vidare hävdats att ersättningsprinciperna vid ingrepp
i annans egendom på ett klarare sätt än vad som nu är fallet borde
skrivas in i grundlagen. Slutligen har också hävdats att den svenska
allemansrätten som är av stor betydelse för allmänhetens möjligheter att
få tillgång till naturen för rekreation också borde ges ett grundlagsskydd.

Skälen för regeringens förslag: Europakonventionen utgör ett
grundläggande åtagande för Sverige när det gäller mänskliga fri- och
rättigheter. Regeringen delar kommitténs uppfattning att bestämmelserna
i Europakonventionen även skall betraktas som ett grundläggande
normsystem för Sverige. Genom att Europakonventionen nu föreslås bli
inkorporerad i svensk rätt kommer vår inhemska lagstiftning att få en
principiell regel om att den enskildes rätt till sin egendom skall lämnas
okränkt. Det är emellertid också angeläget att skyddet för äganderätten
skrivs in i grundlagen på ett mer uttryckligt sätt än för närvarande. Som
kommittén funnit bör en sådan bestämmelse, till skillnad från
konventionen, också innehålla en uttrycklig regel om att ersättning skall
utgå vid ingrepp i enskild egendom. En sådan regel i regeringsformen
kommer därmed att innebära en precisering av det skydd som
Europakonventionen ställer upp för medborgarnas rätt till sin egendom.

Mot denna bakgrund anser regeringen i likhet med kommittén att det
finns skäl att utöver ett grundlagsskydd mot tvångsöverföring av egendom
genom expropriation eller annat sådant förfogande även låta rådighetsin-
skränkningar genom lagstiftning och myndighetsbeslut avseende mark och
byggnader omfattas av grundlagsskyddet. Härmed ges ett mer uttryckligt
och starkare grundlagsskydd för den enskildes rätt till viktig egendom än
för närvarande. Samtidigt som det rättsliga skyddet mot sådana tvångs-
överföringar och rådighetsinskränkningar grundlagsskyddas kommer de
grundläggande åtagandena i konventionen på ett väsentligt område att
tydliggöras och preciseras i grundlagen. Inskränkningar i enskildas
användning av sin egendom förekommer i stor utsträckning och är
speciellt vanlig vad gäller fest egendom. Vi anser det därför särskilt
motiverat att i grundlagen införa ett uttryckligt skydd mot rådighetsin-
skränkningar i mark och byggnader. Det saknas underlag för att nu
överväga något längre gående skydd. Till detta kommer att Europakon-
ventionen nu föreslås bli införlivad med svensk rätt och därmed att ingå
i det skydd för den enskildes egendom som finns i vanlig lag. Med
hänvisning till det sagda finner vi inte motiverat att som vissa remissin-
stanser förordat låta all egendom, både fest och lös, omfettas av
grundlagens egendomsskydd.

För ett utnyttjande av de möjligheter till inskränkningar som
nödvändigt måste finnas skall krävas att de skall tillgodose angelägna
allmänna intressen. Med angelägna allmänna intressen avses som
kommittén framhållit främst sådana ingrepp som är motiverade med
hänsyn till naturvårds- och miljöintressen men även till

Prop. 1993/94:117

15

totalforsvarsintressen och ingrepp for att tillgodose samhällets behov av Prop. 1993/94:117
mark for bostäder och gator och andra kommunikationsleder m.m. Under
remissbehandlingen har efterfrågats en närmare precisering av när
inskränkningar skall anses tillåtna. Vissa remissinstanser vill ha ett sådant
rättighetsbegränsande skydd motsvarande det som kommer till uttryck i
2 kap. 12-16 §§ RF eller en närmare anslutning till uttryckssättet i
Europakonventionen.

Regeringen delar kommitténs uppfattning att det slutliga ställnings-
tagandet till vad som är ett angeläget allmänt intresse får göras från fall
till fall i enlighet med vad som kan anses vara acceptabelt i ett demokra-
tiskt samhälle. Den nu gällande lagstiftningen som medger ingrepp i
annans egendom av de slag som regleras i bestämmelsen kan i enlighet
med vad kommittén funnit anses uppfylla det uppställda kvalifikationskra-
vet. Något behov av följdändringar i gällande lagar som tillåter ingrepp
i den enskildes egendom finns därför inte. Några remissinstanser anser
att det av bestämmelsen bör framgå att inskränkningar skall anges i lag
och att det särskilda uppskovsförfarandet skall göras tillämpligt, eller
åtminstone med stöd av lag. I reglerna om normgivning i RF stadgas att
föreskrifter som avser ingrepp i enskildas personliga eller ekonomiska
förhållanden meddelas i lag. Kommittén har utgått ifrån att fråga endast
är om tvångsvisa inskränkningar i användningen av mark och byggnader
som följer direkt av lagstiftning eller av myndighetsbeslut med
tillämpning av sådan lagstiftning. Det finns emellertid enligt reglerna om
normgivning, förutom den speciella rätten för regeringen att meddela
föreskrifter vid krig, krigsfara m.m., också möjligheter för riksdagen att
i lag till regeringen delegera rätten att meddela offentligrättsliga
föreskrifter avseende vissa ämnen, t.ex. natur- och miljövård. För
föreskrifter som innebär inskränkningar i egendomsskyddet gäller
emellertid som huvudregel att de skall meddelas i lag. Förutsättningarna
för egendomsberövanden och inskränkningar som av nödvändighet måste
få ske är således grundade på lag. Med hänsyn till att inskränkningar i
nu gällande lagstiftning får anses uppfylla kravet på att det finns ett
angeläget allmänt intresse är det inte aktuellt att inskränka den
normgivningskompetens som regeringen för närvarande har. Det är
därmed inte heller möjligt att beträffande egendomsskyddet slå fest att
rådighetsinskränkningar endast får ske genom lag och göra det särskilda
uppskovsförfarandet tillämpligt. Det saknas vidare anledning att i
bestämmelsen upprepa de normgivningsregler som redan finns i RF. Med
anledning av att Medborgarrättsrörelsen hävdat att förbuden mot
minoritets- och könsdiskriminering i 2 kap. 15 och 16 §§ RF inte gjorts
tillämpliga i förslaget bör erinras om att nämnda bestämmelser är riktade
generellt till de normgivande organen, och därför också skall beaktas när
bestämmelser om ingrepp i enskildas personliga eller ekonomiska
förhållanden beslutas. Att inte myndigheterna vid sin tillämpning av
gällande rätt tar ovidkommande hänsyn till någons ras, kön etc.
säkerställs i sin tur genom kravet i 1 kap. 9 § RF på att myndighet i sin
verksamhet skall iaktta opartiskhet och saklighet.

Liksom hittills bör också den som tvingas att avstå sin egendom                  16

genom expropriation eller annat sådant förfogande i grundlag vara

tillförsäkrad ersättning. Som tidigare har redovisats delar vi kommitténs Prop. 1993/94:117
uppfattning att rådighetsinskränkningar avseende mark och byggnader bör
omfattas av den föreslagna grundlagsbestämmelsen om egendomsskydd.

I konsekvens härmed bör även den nu gällande rätten till ersättning vid
sådana inskränkningar ges ett motsvarande grundlagsskydd. Mot denna
bakgrund anser vi att egendomsrätten får ett tillräckligt starkt konstitutio-
nellt skydd på det sätt som kommittén har föreslagit.

Flera remissinstanser anser att den enskilde genom bestämmelsen skall
tillförsäkras full ersättning eller ersättning för hela förlusten. Det skulle
emellertid inte vara helt rättvisande med hänsyn till att sådana för-
väntningsvärden som enligt 4 kap. 3 § expropriationslagen inte är
ersättningsgilla inte omfattas av skyddet. I bestämmelsens nuvarande
lydelse tillförsäkras den vilkens egendom tas i anspråk genom
expropriation eller annat sådant förfogande ersättning för förlusten vilket
får anses ge uttryck för att den drabbade skall hållas skadeslös och att
inte enbart symboliska belopp skall kunna betalas ut. Att härtill lägga
ordet skäligt, som också föreslagits, skulle därför inte tjäna något
egentligt syfte. Liksom tidigare bör såsom kommittén stannat vid den
närmare utformningen av ersättningsbestämmelserna alltjämt ske i vanlig
lag.

Ett skydd som tillförsäkrar den enskilde ersättning för inskränkningar
utan avseende på intrångets eller skadans storlek överensstämmer
emellertid inte med gällande rätt. Inskränkningen måste ha uppnått en
viss kvalifikationsgrad för att ersättning skall kunna komma i fråga. En
motsvarande begränsning bör därför komma till uttryck i grundlagsbe-
stämmelsen.

Vissa remissinstanser har vänt sig mot de kriterier som kommittén har
använt och påpekat att de antingen är for stränga eller att de inte är
tillräckligt objektiva för att passa i grundlag. Statens naturvårdsverk
avstyrker dessutom ett grundlagsskydd mot rådighetsinskränkningar på
det föreslagna sättet. Naturvårdsverket påpekar härvid att
rådighetsinskränkningar i miljöskyddslagen och annan skyddslagstiftning
har hittills i princip inte ansetts kunna föranleda rätt till ersättning. Med
den föreslagna lydelsen kommer enligt verket denna princip att kunna
ifrågasättas.

De av kommittén använda kvalifikationsgränserna är hämtade från
gällande rätt på området. Meningen är således inte att i grundlagen
precisera beräkningsnormema utan endast att ange huvudprinciperna. Att
rätten till ersättning vid vissa rådighetsinskränkningar nu ges ett
grundlagsskydd innebär således inte att ersättningsrätten utvidgas i
förhållande till nu gällande ersättningsregler. Ersättning utgår sålunda
inte för den förlust som kan bestå i att förväntningar om ändring i
markens användningsområde inte infrias till följd av
dispositionsinskränkningar. Ersättning utgår inte för ingrepp i form av
strandskyddsförordnande eller förordnande om naturvårdsområde.
Uteblivet tillstånd till en ny verksamhet, t.ex. grustäkt eller
markavvattning samt vägrad strandskyddsdispens ersätts inte till följd av
denna princip. Inte heller skall ersättning utgå för sådana - till tid och                   17

omfattning - mindre ingripande inskränkningar i rätten att fritt nyttja sin

2 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 117

egendom. Således är avsikten med förslaget inte att andra typer av Prop. 1993/94:117
rådighetsinskränkningar i mark eller byggnader än for närvarande skall
vara förenade med rätt till ersättning. Däremot innebär förslaget att den
nuvarande rätten till ersättning vid rådighetsinskränkningar blir
grundlagsfäst. Det finns därför varken skäl att, som bl.a. Skogsstyrelsen
och Lantbrukarnas Riksförbund anser, föreslå några ändringar i de lagar
som reglerar rätt till ersättning eller att utöver redan befintliga
motivuttalanden ange den närmare innebörden av de begrepp som där
används. Regeringen finner inte heller anledning att förändra den
ersättningsrätt vid expropriation eller annat sådant förfogande som
bestämmelsens nuvarande lydelse garanterar. Under beredningen har
uppmärksammats att ett beslut med stöd av lagen (1990:217) om skydd
för samhällsviktiga anläggningar m.m. (skyddslagen) genom vilket en
anläggning eller ett område förklaras vara skyddsobjekt bl.a. kan
innebära att en ägare eller nyttjanderättshavare stängs ute från
anläggningen eller området. Såvitt gäller områden där försvarsmakten
bedriver övningar och där försvarsmakten sätts in för att hindra
kränkningar av Sveriges territorium kan sådana inskränkningar göras utan
att ägaren ger sitt tillstånd. Vid övningar torde kunna tillses att
tillträdesförbud blir gällande mot ägaren endast i sådana situationer där
denne inte lider någon skada av förbudet. Även i kränkningsfallen torde
läget oftast var det att ägaren inte lider någon skada på grund av att han
inte får tillträde till området. I vissa fall kan dock sådana skador vara
oundvikliga. Vid skyddslagens tillkomst övervägde regeringen om det
mot denna bakgrund borde införas en rätt till ersättning för den som i
kränkningsfallen får sin dispositionsrätt inskränkt. Regeringen stannade
dock för att - bl.a. efter jämförelse med reglerna i rättegångsbalken och
polislagen om avspärrningar - inte föreslå någon sådan rätt (prop.

1989/90:54 s. 44). Det ligger i sakens natur att den nu föreslagna regeln
inte är tillämplig när mark eller byggnader måste tas i anspråk för att
möta ett väpnat angrepp mot Sverige, t.ex. en invasion. I linje med detta
synsätt ligger att det inte heller skall finns någon rätt till ersättning när
det är fråga om att hindra en annan kränkning av Sveriges territorium
utan att det är fråga om ett väpnat angrepp. Vad gäller föreskrifter om
militära skyddsområden som också kan meddelas enligt skyddslagen
hänvisas till författningskommentaren till den föreslagna 22 §.

Det skydd som den enskildes egendom genom den föreslagna
bestämmelsen tillförsäkras får inte utgöra något hinder mot att
allmänheten utnyttjar naturen enligt vad som följer av den på sedvanerätt
grundade allemansrätten. Uttrycket allemansrätt förekommer redan i
naturvårdslagen men är inte definierat i någon författning. Allemansrätten
får sitt innehåll främst genom motsatsvisa tolkningar av vissa
straffstadganden. Den kan nu sägas innebära att det är tillåtet för var och
en att ta sig fram till fots över annans mark med undantag för tomtmark
som ligger intill någons bostad. Det är vidare tillåtet att tillfälligt
uppehålla sig på samma mark och att där t.ex. slå upp ett tält för någon
enstaka natt. Vidare har var och en rätt att på annans mark plocka bär
och svamp, liksom nedfallna grenar och kvistar. Även rätten för var och                  18

en att fiska med handredskap på vissa enskilda vatten har beskrivits som

en rättighet av i huvudsaklig allemansrättslig natur.                         Prop.

Allemansrätten kan ur markägarens perspektiv sägas innebära en
inskränkning i hans äganderätt till fastigheten utan att han har rätt till
någon ersättning for den. Regeringen delar därför kommitténs uppfattning
att det i bestämmelsen bör göras ett uttryckligt förbehåll för
allemansrätten. Den omständigheten att allemansrätten inte är direkt
definierad i författning och att vissa därför kan ha en vag uppfattning om
dess innebörd utgör enligt vår mening inget hinder mot att här ta in ett
förbehåll för allemansrätten. På detta sätt ges också allemansrätten en
grundlagsförankring. Avsikten är dock inte att ge allemansrätten en för
all framtid bestämd innebörd och därigenom låsa den till just den
rörelsefrihet i naturen som i dag får anses ha sitt stöd i denna. Mot
bakgrund härav och då allemansrättens gränser kan anses föränderliga är
det, som vissa remissinstanser önskar, inte heller lämpligt att i detta
sammanhang ange något om hänsyns- och ansvarstagande eller föreskriva
begränsningar i allemansrätten. Det bör emellertid för tydlighetens skull
anmärkas att syftet med förbehållet för allemansrätten inte är att ge en
längre gående rätt att nyttja naturen än enligt nu accepterade former.

Ärkebiskopen, Sveriges Kristna Råd och Sveriges frikyrkosamråd
anser att det bör prövas om inte medborgarnas rätt till rent vatten för
personligt bruk kan ges ett grundlagsskydd. Justitia et Pax har för sin del
förordat att frågan om ett grundlagsskydd för rätten till en skyddad natur,
frisk luft m.m. utreds vidare. Det finns dock inget underlag för att i
samband med de nu framlagda förslagen till grundlagsändringar behandla
dessa frågor.

6 Närings- och yrkesfriheten

Regeringens förslag: I regeringsformen införs som en ny fri- och
rättighet ett skydd för närings- och yrkesfriheten. Enligt den nya
bestämmelsen får begränsningar i rätten att driva näring eller utöva
yrke endast införas för att skydda angelägna allmänna intressen och
aldrig i syfte enbart att ekonomiskt gynna vissa personer eller
företag. I samma bestämmelse ges en grundlagsförankring av
samemas rätt till renskötsel som den i lag är reglerad.

Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Av dem som yttrat sig har flertalet inte något att
erinra mot eller tillstyrker ett grundlagsskydd för närings- och yrkes-
friheten. Flera, bland dem Riksdagens ombudsmän, Svea hovrätt,
juridiska fakulteten vid Stockholms universitet och Justitia et Pax anser
dock att skyddet för närings- och yrkesfriheten bör ges ett positivt
uttryck. Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges Industriförbund,
som har samma inställning som till egendomsskyddet, samt Länsrätten
i Stockholms län och Företagarnas Riksorganisation anser att skyddet bör
förstärkas genom att begränsningar endast skall kunna göras genom lag

1993/94:117

19

eller med stöd av lag. De juridiska fakulteterna vid Uppsala och
Stockholms universitet är tveksamma till förslaget. Några, bland dem
Svea hovrätt, Hovrätten for Nedre Norrland och Konkurrensverket, är
inte nöjda med det sätt på vilket den s.k. likhetsprincipen kommer till
uttryck i bestämmelsen. Svea hovrätt anser att det är en självklarhet att
likhetsprincipen vad gäller ekonomiska syften även bör omfatta staten.
Hovrätten för Nedre Norrland anser att likhetsprincipen inte kommer till
uttryck i den föreslagna regeln och att det kan ifrågasättas om det senare
ledet i första stycket fyller någon funktion. Konkurrensverket anser att
kommittén inte gett en fullständig bild av de legala inskränkningar som
berör närings- och yrkesfriheten och att innebörden av begreppet
angelägna allmänna intressen borde ha preciserats närmare. Föreningen
Den Nya Välfärden förordar att också avtalsfriheten tryggas i grundlag.

Riksdagens ombudsmän är inte nöjda med hur förslaget såvitt gäller
samemas renskötselrätt har kommit till uttryck i lagförslaget. Detsamma
gäller Hovrätten för Nedre Norrland som påpekar att den renskötselrätt
som följer av rennäringslagen under vissa förutsättningar tillkommer
också medborgare i andra länder än Sverige, varför det erfordras en
följdreglering i nuvarande 2 kap. 20 § RF. Lantbrukarnas Riksförbund
avstyrker förslaget i denna del. Professor Bertil Bengtsson anser att det
är något missvisande att som kommittén gjort tala om ett grundlagsstöd
för samemas renskötselrätt. Han anmärker därvid att bestämmelsen ger
ett grundlagsstöd för den näringsrättsliga sidan av renskötselrätten men
att den civilrättsliga sidan av den utgör en särskild rätt vilken i dag
liksom äganderätten skyddas av 2 kap. 18 § RF. Svenska Samemas
Riksförbund och Sametinget kräver båda att förslaget kompletteras med
bestämmelser i regeringsformen om samemas fundamentala rättigheter
som folk och rätten till land och vatten. Juridiska fakulteten vid
Stockholms universitet anser att det finns skäl att i särskild ordning
överväga frågan om ett grundlagsskydd inriktat på samemas särskilda
situation.

Skälen för regeringens förslag: Näringsfriheten har en lång tradition
i Sverige. Gällande lagstiftning på näringsområdet utgår från att det i
princip skall råda full frihet för svenska medborgare att här i landet driva
näring och utöva yrke. Inte desto mindre finns det sedan lång tid en
omfattande reglering på detta område. Denna reglering begränsar i stor
utsträckning närings- och yrkesfriheten i olika hänseenden, t.ex. på grund
av hänsyn till säkerhets-, hälsovårds-, arbetarskydds- och
ordningssynpunkt eller för att tillgodose krav på särskilda kvalifikationer
som ställs upp för många yrken. I praktiken är således närings- och
yrkesfriheten begränsad i ganska stor utsträckning.

Att enskilda så långt det är möjligt skall garanteras närings- och
yrkesfrihet är av grundläggande betydelse för det modema samhället.
Detta bör såsom kommittén funnit föranleda att dessa friheter nu ges ett
skydd i regeringsformens fri- och rättighetskapitel. En sådan grundlags-
reglering skulle även stå i överensstämmelse med vad som gäller i bland
annat Danmark och Norge och i samklang med aktuella internationella
samarbetssträ vanden.

Behovet av inskränkningar i närings- och yrkesfriheten har tidigare

Prop. 1993/94:117

20

ansetts utgöra hinder for en grundlagsbestämmelse till skydd for dessa Prop. 1993/94:117
friheter. Regeringen delar kommitténs uppfattning att det kan vara svårt
att ge närings- och yrkesfriheten ett reellt innehåll med hänsyn till de
möjligheter till begränsningar som nödvändigtvis måste finnas. Det är av
detta skäl missvisande att såsom vissa remissinstanser önskar i grund-
lagen tala om dessa friheter som rättsligt bindande rättigheter. Vi delar
i stället kommitténs uppfattning att den s.k. likhetsprincipen är en lämplig
utgångspunkt for en grundlagsbestämmelse.

Kommittén har beskrivit innebörden av likhetsprincipen som att alla
skall ha möjlighet att konkurrera på lika villkor under förutsättning att de
i övrigt uppfyller de krav som kan ställas på t.ex. kompetens. Några
remissinstanser är kritiska mot det sätt på vilken denna kommer till
uttryck i förslaget. Klart är att likhetsprincipen som utgångspunkt för en
grundlagsreglering inte får hindra att det införs generella inskränkningar
i närings- och yrkesfriheten för att tillgodose intressen som från allmänna
utgångspunkter bedöms angelägna. Att under denna förutsättning
garantera likhetsprincipen en överordnad ställning i förhållande till
viktiga skyddsintressen innebär svårigheter. Genom att såsom kommittén
valt att göra, ta fasta på en väsentlig sida av likhetsprincipen, nämligen
den ekonomiska, kan denna emellertid utan svårigheter ges en över-
ordnad ställning. Syftet med en begränsning av närings- och yrkesfriheten
får således inte enbart vara att ekonomiskt gynna vissa näringsidkare eller
yrkesutövare framför andra, utan för att en begränsning skall få inforas
krävs att syftet är att skydda något från samhällets synpunkt skyddsvärt
intresse.

Under remissbehandlingen har framförts dels att det av bestämmelsen
bör framgå att inskränkningar i närings- och yrkesfriheten får införas i
lag eller med stöd av lag, dels att det bör anges att begränsningar endast
skall kunna göras i lag.

Föreskrifter som rör ingrepp i enskildas personliga eller ekonomiska
intressen skall som huvudregel i enlighet med 8 kap. 3 § RF meddelas
genom lag. Enligt 8 kap. 7 § RF kan regeringen efter bemyndigande i
lag meddela föreskrifter som kan innebära begränsningar i bl.a. närings-
och yrkesfriheten. Av 11 § samma kapitel följer vidare att riksdagen även
kan medge att regeringen överlåter åt förvaltningsmyndighet eller
kommun att meddela sådana föreskrifter. Gällande bestämmelser om
normgivningen innebär således att det redan finns ett krav på att
föreskrifter på det offentligrättsliga området som innebär begränsningar
i närings- och yrkesfriheten i första hand skall ha lagform och i vart fall
meddelas med stöd av lag. Det bör även tilläggas att civilrättsliga
föreskrifter som kan anses beröra en juridisk persons "personliga
ställning" enligt regeringsformens normgivningsregler faller under det
obligatoriska lagområdet. Självfallet påverkar inte detta möjligheten att
enligt 11 kap. 9 § RF i lag eller enligt förutsättningar som anges i lag
ställa upp krav på svenskt medborgarskap för behörighet att inneha eller
utöva tjänst eller uppdrag hos staten eller kommun.

Konkurrensverket understryker vikten av att inskränkningar som på
grund av angelägna skyddsintressen görs i närings- och yrkesfriheten i                  21

görligaste mån utformas på ett konkurrensneutralt sätt. Vi finner här

angeläget att i detta sammanhang, utöver den nya svenska konkurrensla-
gen, peka på betydelsen av EG:s konkurrensregler, som redan vid EES-
avtalets ikraftträdande blir gällande också för Sverige.

I kommitténs uppdrag ingick även att göra en genomgång av för-
fattningsbeståndet på näringsområdet och föreslå de ändringar som
kommitténs förslag i grundlagsfrågan kunde föranleda. En redovisning
av de författningsbestämmelser som kommittén ansett kan sägas begränsa
närings- och yrkesfriheten finns intagen i betänkandet (del A Bilaga 2).
Regeringen delar kommitténs uppfattning att det kan ifrågasättas om
rennäringslagens bestämmelser om renskötselrätten som en kollektiv
rättighet tillkommande den samiska befolkningen är helt förenliga med
det föreslagna grundlagsskyddet. Detta förhållande förändras inte av det
faktum, som Lantbrukarnas Riksförbund tagit upp, nämligen att samemas
bruksrätt till renbetesmarkema och samema som en etnisk minoritet
omfattas av andra grundlagsbestämmelser. Genom att som i kommitténs
förslag till bestämmelse ge en grundlagsförankring av den lagreglering
som gäller samemas rätt att bedriva renskötsel markeras att denna rätt
inte står i konflikt med grundlagsskyddet för närings- och yrkesfriheten.
Samemas rätt att bedriva renskötsel regleras dock alltjämt i lag. Under
remissbehandlingen har Svenska Samemas Riksförbund och Sametinget
rest krav på att förslaget kompletteras med bestämmelser i
regeringsformen om samemas fundamentala rättigheter som folk och
rätten till land och vatten. I prop. 1992/93:32 (s. 31 f.) uttalade
regeringen att gällande bestämmelser i regeringsformen, sedda mot
bakgrund av Sveriges folkrättsliga förpliktelser, ger samema som etnisk
minoritet ett fullgott grundlagsskydd. Vidare framgår av samma
proposition att regeringen inte heller ansåg sig kunna biträda det
önskemål om grundlagsreglering som samema framfört avseende rätten
till mark och vatten. Fri- och rättighetskommittén har inte särskilt utrett
frågan om en grundlagsreglering avseende samemas rätt. Mot bakgrund
härav finner regeringen inte heller nu skäl att föreslå någon ytterligare
grundlagsreglering avseende samema.

Under remissbehandlingen har Föreningen Den Nya Välfärden
förordat att också avtalsfriheten tryggas i grundlag. Denna fråga är
förenad med komplicerade problem beträffande avgränsning och
undantag. Inte heller har frågan varit föremål för kommitténs
överväganden. Regeringen anser sig därför inte ha tillräckligt underlag
för att i detta sammanhang ta ställning till frågan om ett grundlagsskydd
för avtalsfriheten.

Prop. 1993/94:117

22

7 Rätten till utbildning

Regeringens förslag: I regeringsformen infors bland övriga fri- och
rättigheter en ny bestämmelse som garanterar alla barn som omfattas
av den allmänna skolplikten rätt att kostnadsfritt få grundläggande
utbildning i allmän skola. I samma bestämmelse anges också att det
allmänna skall svara för att det finns högre utbildning.

Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Enligt kommitténs lagförslag har alla barn rätt att kostnadsfritt erhålla
grundläggande utbildning i allmän skola.

Remissinstanserna: De flesta som yttrat sig tillstyrker eller har inte
något att erinra mot ett grundlagsskydd för rätten till grundläggande
utbildning. Juridiska fakulteten vid Lunds universitet, som i likhet med
de juridiska fakulteterna i Uppsala och Stockholm är tveksam till
förslaget, anser att bestämmelsen kan ses som en närmare precisering av
målsättningsstadgandet i 1 kap. 2 § RF och skiljer sig från övriga
föreskrifter i 2 kap. RF genom att den avser prestationer av det
allmänna, medan övriga främst handlar om frihet från tvång ffån
samhällets sida. Härtill kommer enligt fakulteten att en i grundlagen
fastslagen rättighet rimligen bör kunna göras gällande inför domstol.
Vidare anser fakulteten i likhet med Hovrätten för Nedre Norrland och
Föreningen Den Nya Välfärden, att den föreslagna bestämmelsen om det
allmännas ansvar för att högre utbildning finns, inte grundar några
rättigheter för den enskilde och synes falla utom ramen för 2 kap. RF.

Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges Industriförbund, Medborgar-
rättsrörelsen, Sveriges Försäkringsförbund och Katolska Biskopsämbetet
är negativa till att införa en social rättighet i 2 kap. RF och ifrågasätter
värdet av bestämmelsen.

Statens skolverk anser att uttrycket "Alla barn" är missvisande på
åtminstone följande sätt; dels kommer den avsedda inskränkningen till
barn som är medborgare i Sverige inte till klart uttryck, dels garanterar
inte skollagen svenska barn bosatta i utlandet eller svenska barn som är
folkbokförda här men som varaktigt vistas utomlands rätt till utbildning
inom det offentliga skolväsendet, dels har inte heller barn vars för-
hållanden är sådana att det uppenbarligen inte kan begäras att de skall gå
i skolan någon sådan rätt till utbildning enligt 3 kap. 1 § skollagen, dels
garanterar skollagen utbildning bara till barn som nått skolpliktsåldem.

Några, bland dem Svea hovrätt, Den Nya Välfärden och Justitia et Pax
förordar att också föräldrarätten grundlagsskyddas. Ärkebiskopen,
Sveriges Kristna Råd och Sveriges frikyrkosamråd, som tillstyrker
förslaget om rätt till grundläggande utbildning, understryker för sin del
att föräldrarätten alltid måste balanseras av barnens rätt som den kommer
till uttryck i bl.a. FN:s barnkonvention. Samhällsvetenskapliga fakulteten
vid Stockholms universitet framför liknande uppfattning i anslutning till
frågan om inkorporering av Europakonventionen.

Prop. 1993/94:117

23

Bakgrund: Författningsutredningen föreslog ett stadgande i RF som Prop. 1993/94:117
bland annat innebar en ovillkorlig rätt for barn till grundläggande
undervisning i allmänna skolor (SOU 1963:16 och 17). Flera remissin-
stanser ställde sig kritiska till förslaget. Rätten till utbildning kom inte att
skrivas in i grundlagen förrän efter förslag från Fri- och rättighetsutred-
ningen. I sitt betänkande (SOU 1975:75) hade den övervägt att i
grundlagen skriva in en skyldighet för det allmänna att tillhandahålla
social service som når upp till viss nivå. Den fann emellertid inte att det
var möjligt att skriva in sociala rättigheter i RF som rättsregler eftersom
de i praktiken kom att vara uttryck för samhällets strävan att bereda den
enskilde t.ex. utbildning. Utredningen föreslog därför att de sociala
rättigheterna skulle formuleras som ett målsättningsstadgande. Förslaget
om att införa ett målsättningsstadgande i RF delades av regering och
riksdag (prop. 1975/76:209, bet. 1975/76:KU56, rskr. 1975/76:414, bet.
1976/77:KU1, rskr. 1976/77:2). Stadgandet, som återfinns i 1 kap. 2 §
RF, ger uttryck för det allmännas strävan att medborgarna skall erbjudas
den utbildning de önskar. Något krav på en viss utbildning kan den
enskilde inte ställa med stöd av målsättningsstadgandet.

I artikel 26 i FN:s universella förklaring om de mänskliga
rättigheterna från år 1948 uttalas att envar skall ha rätt till undervisning.
Denna skall vara kostnadsfri, åtminstone på de elementära och
grundläggande stadierna. Rätten till undervisning behandlas också i flera
olika konventioner som Sverige anslutit sig till. FN:s konvention om
ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter (SÖ 1971:41) innehåller
mycket utförliga bestämmelser om rätten till utbildning och om den
skolundervisning på olika nivåer som konventionsstatema skall inrätta.
I artikel 13 åtar sig konventionsstatema bland annat att
grundskoleundervisning skall vara obligatorisk och kostnadsfritt
tillgänglig for alla, att den undervisning som i olika former följer efter
grundskolan skall göras allmänt tillgänglig och åtkomlig för alla samt att
den högre undervisningen skall göras åtkomlig för alla som är lämpade
för sådan undervisning. I FN:s konvention om barnets rättigheter (SÖ
1990:20), som i princip avser alla personer under 18 år, finns
bestämmelser som i stort motsvarar vad som sägs i konventionen om
ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter. I artikel 2 i första
tilläggsprotokollet till Europakonventionen stadgas bland annat att ingen
må förvägras rätten till undervisning. Om den närmare innebörden av
artikeln hänvisas till Hans Danelius arbete Mänskliga rättigheter (5:e
uppl., Norstedts, 1993).

Enligt den gällande skollagen anordnar det allmänna utbildning för
barn och ungdomar i form av grundskola och gymnasieskola samt vissa
motsvarande skolformer, nämligen särskola, specialskola och sameskola.
Dessa skolformer bildar det offentliga skolväsendet för barn och ungdom.
Där föreskrivs också att alla barn och ungdomar skall, oberoende av kön,
geografiskt hemvist samt sociala och ekonomiska förhållanden, ha lika
tillgång till utbildning i det offentliga skolväsendet för barn och ungdom.
Utbildningen skall inom varje skolform vara likvärdig, varhelst den
anordnas i landet. Vid sidan av de skolformer som anordnas av det                 24

allmänna kan det finnas skolor som anordnas av enskilda fysiska eller

juridiska personer (fristående skolor).                                     Prop. 1993/94:117

Enligt skollagen har barn som är bosatta i landet skolplikt. Undantagna
från skolplikt är bam, som varaktigt vistas utomlands eller vars
förhållanden är sådana att det uppenbarligen inte kan begäras att barnet
skall gå i skola. Skolplikten inträder höstterminen det kalenderår då
barnet fyller 7 år och upphör i regel vid utgången av vårterminen det
kalenderår då barnet fyller 16 år eller, om barnet fullgör särskild
skolplikt i specialskolan, 17 år. Från och med den 1 juli 1997 gäller
vidare att om ett barns vårdnadshavare begär det, skall barnet redan
höstterminen det år det fyller 6 år jämställas med skolpliktiga bam i
fråga om rätten att börja skolan. Skolplikten motsvaras av en rätt för
bam och ungdom att få utbildning inom det offentliga skolväsendet. Bam
i allmänhet har vanlig skolplikt som skall fullgöras i grundskolan.
Särskild skolplikt har bam som inte kan gå i grundskolan därför att de
är utvecklingsstörda, synskadade, döva, hörselskadade eller talskadade.
Sådan skolplikt skall fullgöras i särskola eller specialskola. Samers bam
får fullgöra skolplikt i sameskola i stället for i grundskola. Utbildningen
i grundskolan skall vara avgiftsfri för eleverna och de skall utan kostnad
ha tillgång till böcker, skrivmaterial, verktyg och andra hjälpmedel som
behövs för en tidsenlig utbildning. I verksamheten får dock förekomma
enstaka inslag som kan föranleda en obetydlig kostnad för eleverna.

Gymnasieutbildning är sådan utbildning inom det offentliga
skolväsendet for bam och ungdom som är avsedd att påbörjas av
ungdomar efter avslutad grundskoleutbildning eller motsvarande fram till
och med det första kalenderhalvåret det år de fyller 20 år. Av skollagen
framgår att varje kommun bland annat är skyldig att under vissa
förutsättningar erbjuda utbildning på nationella program för samtliga de
ungdomar i kommunen som avses ovan. Regeringen meddelar
föreskrifter om urval mellan behöriga sökande.

Högskoleutbildning finns i dels statlig och dels kommunal regi och de
grundläggande bestämmelserna finns i högskolelagen. För tillträde till
grundläggande högskoleutbildning gäller krav på allmän behörighet.
Varje universitet eller högskola beslutar själv vilka särskilda
behörighetsvillkor som skall gälla. Antalet utbildningsplatser till en
utbildning får vara begränsade. Bestämmelser om urval meddelas av
regeringen.

Inom kommittén har övervägts om föräldrarätten och rätten till
utbildning bör ges ett skydd i fri- och rättighetskapitlet i regerings-
formen. Beträffande föräldrarätten har kommittén begränsat sig till rätten
för föräldrar att bestämma över sina barns undervisning och utbildning,
särskilt i livsåskådningsfrågor. Av denna anledning har kommittén
behandlat dessa frågor i ett sammanhang.

Skälen för regeringens förslag: Kommittén har mot bakgrund av att
tillgången till utbildning för den enskilde är av avgörande betydelse för
dennes välfärd funnit att rätten till utbildning bör ges ett starkare skydd
i grundlagen. Genom en rättsligt bindande regel skall enligt kommittén
härvid det allmänna åläggas att garantera alla en ovillkorlig rätt att
kostnadsfritt erhålla grundläggande utbildning i allmän skola.                             25

Under remissbehandlingen har bland andra de juridiska fakulteterna

uttryckt tveksamhet till att bland övriga bindande föreskrifter om Prop. 1993/94:117
grundläggande fri- och rättigheter föra in en social rättighet. Regeringen
har förståelse för denna tvekan men vill samtidigt erinra om att tanken
inte är ny. Redan Författningsutredningen föreslog en sådan rätt. En
regel om fri folkskoleutbildning finns i både Danmarks och Finlands
författningar. Vidare finns bestämmelser om rätt till undervisning i FN:s
förklaring om de mänskliga rättigheterna och i andra tilläggsprotokollet
till Europakonventionen. I likhet med kommittén anser regeringen att
tillgången till utbildning är av grundläggande betydelse för den enskildes
välfärd. Vi anser även att rätten att erhålla fri grundutbildning också är
av stor betydelse för det demokratiska samhällets fortbestånd. Flera
remissinstanser, bland andra Svea hovrätt, advokatsamfundet samt
ärkebiskopen och de religiösa organisationerna med undantag av Katolska
Biskopsämbetet tillstyrker förslaget i denna del. Mot bakgrund härav
anser vi att rätten till utbildning bör ges ett bättre grundlagsskydd. En
sådan regel kan i likhet med förslaget om utvidgat egendomsskydd
dessutom sägas innebära en precisering av det skydd som Europakon-
ventionen, som nu föreslås skall inkorporeras, ställer upp för rätten till
undervisning.

Juridiska fakulteten vid Lunds universitet anser att en i grundlagen
fastslagen rättighet rimligen bör kunna göras gällande inför domstol och
anför att detta nu inte är möjligt såvitt gäller rätten till utbildning. I detta
sammanhang bör erinras om att Fri- och rättighetskommittén i sitt
fortsatta arbete har att överväga frågan om vidgade möjligheter till
domstolsprövning av förvaltningsbeslut och därvid ta ställning till i vilken
utsträckning Europakonventionen kan anses ställa krav på sådan
domstolsprövning.

I likhet med kommittén anser vi dock att ett bindande stadgande om
rätt till utbildning inte kan innebära en villkorslös rätt till alla former av
utbildning. Kommittén har i stället föreslagit en bestämmelse om rätt för
varje bam att kostnadsfritt erhålla grundläggande utbildning i allmän
skola. Enligt kommittén är syftet att ge alla bam i skolpliktig ålder rätt
till kostnadsfri grundskoleutbildning. Avsikten är emellertid inte att
garantera personer som inte befinner sig inom skolpliktig ålder rätt till
sådan utbildning. Vidare är kommitténs syfte att ge en rätt till grund-
läggande utbildning för elever som behöver undervisning i särskola eller
specialskola i stället för i den vanliga grundskolan. Kommittén har även
angett att rättigheten motsvaras av den rätt till grundskoleutbildning som
följer av den nuvarande skollagen. Såsom Statens skolverk påpekat har
sålunda kommittén inte avsett att utöka den krets av personer som enligt
skollagen är berättigade till utbildning i grundskola eller motsvarande
utbildning. På grund härav anser Skolverket att det i vissa hänseenden
framstår som missvisande att i grundlagen slå läst en rätt för alla bam
till grundläggande utbildning i allmän skola. Enligt skollagen garanteras
nämligen varken svenska bam bosatta i utlandet eller svenska bam
folkbordförda här men som varaktigt vistas utomlands någon rätt till
utbildning inom det offentliga skolväsendet. Inte heller bam vars
förhållanden är sådana att det uppenbarligen inte kan begäras att barnet                  26

skall gå i skolan är garanterade en sådan rätt.

Med beaktande av dessa verkets synpunkter och vikten av att Prop. 1993/94:117
stadgandet blir så klart som möjligt anser vi att grundlagsbestämmelsen
bör få en något annorlunda utformning än den kommittén föreslagit. Av
stadgandet bör uttryckligen framgå att det är de bam som omfattas av
den allmänna skolplikten, vilken motsvaras av en rätt för bam och
ungdom att få utbildning inom det offentliga skolväsendet, som har rätt
att kostnadsfritt erhålla grundläggande utbildning i allmän skola. Rätten
till kostnadsfri grundläggande utbildning i allmän skola kommer
beträffande den av kommittén åsyftade personkretsen därmed att förbli
oförändrad. Avsikten är således inte att förändra det innehåll kommittén
avsett med bestämmelsen utan endast att förtydliga den enskildes rätt i
förhållande till det allmännas skyldigheter. Det kommer således även med
regeringens förslag att åligga det allmänna att garantera bam i
skolpliktsåldem en ovillkorlig rätt att kostnadsfritt erhålla grundläggande
utbildning i allmän skola. Den av oss valda utformningen har dock den
fördelen att det inte torde behöva råda någon tvekan om vilken kategori
personer rättigheten avser. Det blir också lättare att göra rättigheten
gällande juridiskt.

Katolska Biskopsämbetet förordar för sin del att grundlagsstadgandet
klart skall jämställa allmänna och fristående skolor. Med anledning härav
vill vi understryka att vi delar kommitténs uppfattning att det allmänna
genom bestämmelsen endast bör åläggas att svara för fri grundläggande
utbildning i allmänna skolor. Att det, som Kammarrätten i Göteborg
påpekat, enligt gällande rätt finns möjlighet att fullgöra skolplikten på
annat sätt än i allmän skola anser vi att det i bestämmelsen inte finns skäl
att erinra om eftersom här endast är fråga om att slå fast den enskildes
rätt till kostnadsfri utbildning i allmän skola.

Genom den föreslagna rätten till utbildning skall det allmänna åläggas
att hålla ett offentligt skolväsende där själva undervisningen garanteras.
Däremot garanteras inte den enskilde rätt till fritt skolmaterial, fria
skolmåltider eller skolskjutsar. Av dessa förmåner är för närvarande
rätten till skolmaterial och skolskjutsen reglerad i skollagen och är
beträffande skolskjutsar inte undantagslös. Såvitt gäller den åsyftade
omfattningen av regleringen har remissinstanserna inte framfört några
synpunkter. Inte heller regeringen har här någon annan uppfattning än
kommittén. Att rätten till den i bestämmelsen åsyftade utbildningen skall
vara kostnadsfri skall dock inte hindra att det i sådan utbildning kan
förekomma enstaka inslag som kan föranleda kostnader för eleverna
såsom t.ex. särskilda gymnastikkläder och entréavgifter vid museibesök
(jfr prop. 1985/86:10 del A s. 101).

Regeringen delar vidare kommitténs slutsats att det inte är möjligt att
föreslå en rättsligt bindande regel om rätten till högre utbildning av
hänsyn till behovet av villkor för tillträde som är betingade av ut-
bildningens syfte och tillgången på plats. Emellertid anser kommittén att
det allmänna bör ha skyldighet att även anordna högre utbildning än
grundskoleutbildning och att detta bör komma till uttryck i samma
bestämmelse som rätten till grundläggande utbildning. Vi delar kommit-
téns uppfattning att det givetvis är av stor vikt för den enskilde att kunna                   27

erbjudas även högre utbildning. Juridiska fakulteten vid Lunds universitet

anser att en bestämmelse om högre utbildning inte grundar några Prop. 1993/94:117
rättigheter och därför synes falla utom ramen för kapitlet om grund-
läggande fri- och rättigheter. Hovrätten för Nedre Norrland och
Föreningen Den Nya Välfärden anmärker för sin del att det allmännas
skyldighet att svara också för högre utbildning framgår av målsättnings-
stadgandet i 1 kap. 2 § andra stycket RF. Regeringen kan hålla med om
att rätten till högre utbildning omfattas av 1 kap. 2 § RF. Den av
kommittén förordade regeln om denna typ av utbildning utgör emellertid
en precisering så till vida att den avser just den högre utbildningen och
dessutom ålägger det allmänna att se till att den finns, vilket innebär att
det allmänna själv som huvudman skall anordna den.

Av avsnitt 13 framgår att kommittén har föreslagit att den svenska
reservationen mot andra meningen i artikel 2 om föräldrarätten i
Europakonventionen bör återkallas innan konventionen inkorporeras
genom svensk lag. Mot bakgrund härav har kommittén konstaterat att
föräldrarätten genom den föreslagna inkorporeringen med återtagande av
reservationen kommer till positivt uttryck i svensk rätt. Något skäl att
dessutom införa ett särskilt stadgande om föräldrarätten i grundlag har
kommittén inte funnit. Några av remissinstanserna, bl.a. Svea hovrätt
och Justitia et Pax, anser emellertid att ett sådant skydd bör övervägas.

Av de skäl som framgår av avsnitt 13, delar regeringen uppfattningen
att reservationen bör återtas. Genom inkorporeringen kommer därmed
föräldarätten som den anges i konventionen att bli svensk lag. Flertalet
av de remissinstanser som yttrat sig har inte haft något att invända mot
att kommittén valt att härutöver inte också ge föräldrarätten ett grund-
lagsstöd. På grund härav finner inte heller vi skäl att grundlagsskydda
föräldrarätten.

28

8 Europakonventionen - en översikt

I Europakonventionen, artiklarna 2 - 14, liksom i vissa av tilläggsproto-
kollen, upptas de grundläggande materiella fri- och rättigheter som kon-
ventionen avser att skydda (konventionen och tilläggsprotokollen återfinns
i bilaga 6. Dessa fri- och rättigheter har genom konventionsorganens av-
göranden kommit att i åtskilliga hänseenden preciseras till innebörd och
räckvidd (för en närmare framställning på svenska av hur konventionens
bestämmelser tolkats se främst Hans Danelius, Mänskliga rättigheter, 5
uppl., Norstedts, 1993 men också Göran Lysén, Europas grundlag, 2
uppl., Iustus förlag, 1993).

I konventionen skyddas vars och ens rätt till livet (artikel 2). Be-
stämmelsen kompletteras genom det sjätte tilläggsprotokollet (1983)
genom vilket dödsstraffet avskaffas i fredstid. Vidare föreskriver
konventionen förbud mot tortyr samt omänsklig och förnedrande
behandling och bestraffning (artikel 3) liksom mot slaveri, träldom och
tvångsarbete (artikel 4).

I artikel 5 föreskrivs att alla har rätt till frihet och personlig säkerhet
liksom att ingen får berövas sin frihet utom i sex i artikeln uppräknade
fall då ett frihetsberövande kan komma i fråga:

a) efter en fällande dom av behörig domstol,

b) om någon underlåtit att uppfylla en domstols föreläggande eller för
att tvinga någon att fullgöra en i lag föreskriven skyldighet,

c) om någon är skäligen misstänkt för brott eller om det föreligger
fara för att någon skall begå ett brott eller söka undkomma efter att ha
begått brott,

d) om en underårig skall undergå s.k. skyddsuppfostran eller inställas
inför en rättslig myndighet,

e) för att hindra spridning av smittosam sjukdom eller därför att någon
är sinnessjuk, alkoholist, narkotikamissbrukare eller lösdrivare samt

f) för att hindra att någon obehörigen reser in i landet eller som ett led
i förfarandet för att utvisa eller utlämna någon. I det fjärde tilläggsproto-
kollet (1963) föreskrivs därtill att ingen får berövas friheten enbart på
grund av oförmåga att fullgöra en avtalad förpliktelse.

I bestämmelsen sägs också att var och en som berövats friheten snarast
(promptty, dans le plus court délai) skall underrättas om skälen till att
han gripits och om varje anklagelse som riktas mot honom. Vidare skall
den som berövats friheten av sådana skäl som anges under c) ovan oför-
dröjligen (promptly, aussitöt) ställas inför domare eller någon annan
ämbetsman som utrustats med domsmakt och han har också rätt att
begära att lagligheten av frihetsberövandet snabbt (speedily, å bref délai)
prövas av domstol. Han skall också vara berättigad till rättegång inom
skälig tid eller till frigivning i avvaktan på rättegång. Den som berövats
friheten i strid mot bestämmelsen skall ha rätt till skadestånd.

I artikel 6 återfinns regler om rätt till domstolsprövning och om
rättssäkerhet. Var och en har, när det gäller att pröva hans civila
rättigheter och skyldigheter eller anklagelse mot honom för brott, rätt till
en opartisk och offentlig rättegång (a fair and public hearing, soit

Prop. 1993/94:117

29

entendue équitablement et publiquement) inom skälig tid inför en Prop. 1993/94:117
oavhängig och opartisk domstol. Dom i målet skall avkunnas offentligt
även om rättegången kan äga rum bakom lyckta dörrar med hänsyn till
vissa i bestämmelsen särskilt uppräknade intressen. Den som anklagas för
brott tillerkänns vissa ytterligare minimirättigheter: att betraktas som
oskyldig intill dess hans skuld lagligen fästställts, att ofördröjligen på ett
språk som han förstår underrättas om innebörden av och orsaken till
anklagelsen, att få tillräcklig tid och möjlighet att förbereda sitt försvar,
att försvara sig personligen eller genom biträde som han själv utsett (eller
om han saknar erforderliga medel och rättvisans intresse så kräver få
rättsligt biträde utan kostnad), att förhöra eller låta förhöra vittnen som
åberopas mot honom, att för egen räkning få vittnen inkallade och
förhörda under samma förhållanden som vittnen som åberopas mot
honom samt att utan kostnad få tolkhjälp om han inte förstår eller talar
det språk som används i domstolen.

Därefter läggs i artikel 7 fäst vad som brukar betecknas som en
straffrättslig legalitetsprincip och som innebär att ingen får dömas för en
gärning eller underlåtenhet som inte var brottslig när handlingen begicks.
Inte heller får någon dömas till strängare straff för ett brott än som var
föreskrivet när brottet begicks.

Vidare stadgas i det sjunde tilläggsprotokollet en principiell rätt for
den som dömts för brott att få sin sak överprövad av högre domstol
(artikel 2), rätt till skadestånd for felaktigt dömda (artikel 3) liksom ett
principiellt skydd för den som blivit slutligt frikänd eller dömd för ett
brott mot att på nytt rannsakas eller dömas i samma sak (artikel 4).

I artikel 8 föreskrivs att var och en har rätt till skydd för sitt privat- och
fämiljeliv, sitt hem och sin korrespondens. Rätten att ingå äktenskap och
att bilda familj skyddas i artikel 12. I det sjunde tilläggsprotokollet
(artikel 5) sägs att makar skall vara likställda i fråga om rättigheter och
ansvar av privaträttslig natur samt i förhållande till sina bam. Detta
gäller vid äktenskapets ingående, under dess bestånd och i händelse av
dess upplösning.

Bestämmelserna i artiklarna 9-11 behandlar vad som brukar betecknas
som de positiva opinionsfrihetema. Det gäller rätten till tanke-, samvets-
och religionsfrihet (artikel 9), rätten till yttrande- och åsiktsfrihet liksom
rätten att ta emot och sprida uppgifter och tankar (artikel 10) samt rätten
att delta i fredliga sammankomster och rätten till föreningsfrihet vari
inbegrips rätten att bilda och ansluta sig till fackföreningar (artikel 11).

I artikel 13 stadgas att var och en, vars fri- och rättigheter enligt
konventionen har kränkts, skall ha rätt till ett effektivt rättsmedel inför
en inhemsk myndighet, dvs. att få sin sak prövad av en nationell domstol
eller administrativ myndighet.

I artikel 14 har slutligen tagits in ett förbud mot diskriminering när det
gäller att åtnjuta de fri- och rättigheter som skyddas i konventionen. Det
föreskrivs således att alla skall behandlas lika oberoende av kön, ras,
hudfärg, språk, religion, politisk eller annan åskådning, nationell eller
social härkomst, tillhörighet till nationell minoritet, förmögenhet, börd
eller ställning i övrigt.                                                                            3q

När det gäller de positiva opinionsfrihetema samt rätten till skydd för

privat- och familjeliv, hem och korrespondens, föreskrivs att endast Prop. 1993/94:117
sådana inskränkningar får ske som anges i lag och som "är nödvändiga
i ett demokratiskt samhälle" med hänsyn till vissa särskilt uppräknade
allmänna intressen såsom allmän ordning och säkerhet och skyddande av
hälsa eller moral.

Ytterligare rättigheter som skyddas i tilläggsprotokoll är rätten till
egendom och rätten till undervisning (det första tilläggsprotokollet 1952),
rätten till rörelsefrihet för den som lagligen befinner sig på en stats
område, rätten att lämna vilket land som helst inbegripet det egna,
skyddet mot att någon tvingas lämna - eller vägras resa in i - den stat i
vilken han är medborgare och skyddet mot kollektiv utvisning av utlän-
ningar (det ijärde tilläggsprotokollet 1963) samt vissa rättigheter för i en
konventionsstat lagligen bosatt utlänning som hotas av utvisning (det
sjunde tilläggsprotokollet).

Övriga konventionsbestämmelser, liksom övriga tilläggsprotokoll,
behandlar i huvudsak förfarandet inför de konventionsorgan som skall
övervaka att staterna uppfyller de förpliktelser som följer av kon-
ventionen, dvs. Europeiska kommissionen och Europeiska domstolen för
mänskliga rättigheter i Strasbourg.

Här skall endast kort nämnas att talan kan väckas hos kommissionen
såväl av konventionsstater som av enskilda. Enskild klagorätt är ovanligt
i internationella sammanhang och den enskilda klagorätten enligt Europa-
konventionen gäller också bara i förhållande till de stater som ut-
tryckligen erkänt den rätten (artikel 25). Samtliga konventionsstater har
emellertid numera erkänt kommissionens behörighet att ta emot klagomål
från enskilda.

Samtidigt är det också så att bl.a. just den enskilda klagorätten
medverkat till den starka ställning som Europakonventionen fått.
Kommissionen har hittills inte tagit emot mer än ett 10-tal anmälningar
från stater medan det enbart under år 1992 registrerades inte mindre än
1 861 klagomål från enskilda.

Kommissionen har först att avgöra om ett klagomål skall avvisas eller
prövas i sak. Kommissionen kan avvisa ett klagomål också efter en viss
saklig prövning, nämligen om det befinns vara uppenbart ogrundat
(manifestty ill-founded). Mer än 90 procent av alla klagomål avvisas. Om
ett klagomål tas upp till prövning, utreds saken samtidigt som kommis-
sionen också skall ställa sig till de berörda parternas förfogande i syfte
att nå en reglering av frågan i godo (artikel 28), dvs. man skall sträva
efter en förlikning. Om någon förlikning inte träffas, överlämnar
kommissionen en rapport till Europarådets ministerkommitté. Rapporten
skall redovisa de faktiska omständigheterna i målet samt kommissionens
bedömning av om staten i fråga har brutit mot sina förpliktelser (artikel
31).

Inom tre månader efter det att kommissionen överlämnat sin rapport
till ministerrådet kan målet hänskjutas till domstolen (artikel 47). En
sådan åtgärd fordrar för det första att staten i fråga erkänt domstolens
jurisdiktion vilket, liksom beträffande den enskilda klagorätten, inte är
obligatoriskt enligt konventionen (artikel 46). Samtliga konventionsstater                   31

erkänner dock numera domstolens jurisdiktion. För att ett mål skall gå

vidare till domstolen krävs för det andra att kommissionen eller en
berörd stat begär att det skall hänskjutas (artikel 48). Om ett mål hän-
skjuts till domstolen, ankommer den slutliga prövningen på denna.
Annars avgörs frågan huruvida staten brutit mot sina förpliktelser av
ministerkommittén.

Inom Europarådet har under senare år förts en diskussion om möjliga
reformer av konventionsorganens arbete. Vid rådets toppmöte i Wien den
8-9 oktober 1993 antog stats- och regeringscheferna en deklaration om
bl.a. en reformerad övervakningsmekanism för Europakonventionen.
Reformens syfte angavs vara att stärka fri- och rättighetsskyddets
effektivitet, att förkorta förfarandet och att upprätthålla den nuvarande
höga kvaliteten. Enligt deklarationen skall de nuvarande övervaknings-
organen ersättas av en enda europeisk domstol för mänskliga rättigheter.
Toppmötet uppdrog åt ministerkommittén att färdigställa ett tilläggsproto-
koll av den angivna innebörden, vilket borde kunna öppnas för under-
tecknande vid ministerrådets möte i maj 1994.

9 Inkorporering av Europakonventionen

Regeringens förslag: Europakonventionen skall nu inkorporeras i den
svenska rätten.

Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser som har yttrat sig i
frågan tillstyrker eller har ingen erinran mot att Europakonventionen
inkorporeras i den svenska rätten, även om vissa diskuterar de främst
juridiskt-tekniska problem som är förbundna med en inkorporering.

Skälen för regeringens förslag: I Sverige har, generellt uttryckt, två
olika metoder kommit till användning för att införliva en internationell
överenskommelse med den nationella rättsordningen. Det första alterna-
tivet innebär att en konvention omarbetas - transformeras - till svensk
författningstext i den utsträckning som redan existerande inhemska regler
inte motsvarar konventionens krav. Om gällande rätt anses stå i full över-
ensstämmelse med konventionen, är det tillräckligt att så konstateras vara
fallet. Det brukar betecknas som konstaterande av normharmoni. Enligt
den andra metoden inkorporeras en konventionstext i den svenska rätten,
vilket innebär att det i lag föreskrivs att själva den autentiska kon-
ventionsstexten skall gälla som svensk lag.

Genom att kräva att en internationell överenskommelse måste inför-
livas med den nationella rätten för att äga intemrättslig giltighet tillhör
Sverige den krets av stater som brukar betecknas som dualistiska. I andra
stater, vilka motsatsvis brukar betecknas som monistiska, utgör in-
ternationella fördrag omedelbart en del av den interna rätten i och med
att fördraget ratificeras.

Vid tidpunkten för Sveriges anslutning till Europakonventionen antogs

Prop. 1993/94:117

32

gällande svensk rätt stå i överensstämmelse med konventionens krav. "En Prop. 1993/94:117
granskning av de i konventionen upptagna rättigheterna ger vid handen,
att det i beskrivningen av desamma icke lärer möta något hinder för
Sverige att ansluta sig till konventionen" (prop. 1951:165 s. 11). Det
vidtogs, med detta konstaterande av normharmoni, ingen lagstiftningsåt-
gärd.

I den utsträckning som det sedermera genom konventionsorganens
avgöranden konstaterats att svensk rätt på vissa punkter inte motsvarat
konventionens krav såsom dessa genom konventionsorganens praxis
kommit att preciseras till sin innebörd, har som redan berörts (avsnitt 4)
mer eller mindre omfattande lagändringar skett. Det har gällt ändringar
i existerande lagar, t.ex. i rättegångsbalkens häktningsregler, men också
införande av ett nytt rättsligt institut genom en särskild lag, nämligen
lagen om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut. Dessa svenska
reformer kan betraktas som delar i en fortgående transformation av kon-
ventionen till följd av att de krav den ställer successivt preciseras.

Vilka är då skälen för att utöver den löpande anpassning som sker till
konventionens krav även inkorporera konventionen som sådan i svensk
rätt? Fri- och rättighetskommittén anför, som redan berörts, flera skäl.
Ett skäl är, uttalar kommittén, att den gällande svenska ordningen är
ovanlig i Europa. Det är därför naturligt att Sverige nu inkorporerar
konventionen och därigenom dels markerar dess betydelse för svensk rätt
och klargör dess status, dels skapar ett uttryckligt underlag att direkt
tillämpa konventionen vid våra domstolar och andra rättstillämpande
myndigheter.

Vidare utgör Europakonventionens fri- och rättighetsskydd en del av
de allmänna rättsprinciper som ingår i EG-rätten. Redan genom EES-av-
talet har Sverige förbundit sig att tolka de bestämmelser i avtalet som
motsvaras av EG-rätt på samma sätt som EG-domstolen tolkar dessa,
dvs. i ljuset av bl.a. Europakonventionen. Konventionens intemrättsliga
ställning befästs också ytterligare vid ett svenskt EG-medlemskap. Enligt
kommitténs mening är det olämpligt att Europakonventionen får en
särskild status inom de områden som motsvaras av EG-rätt. Slutligen
skulle en inkorporering kunna medföra att fler mål rörande konventionens
fri- och rättigheter kommer att slutbehandlas vid svenska domstolar och
svenska myndigheter.

Regeringen delar kommitténs bedömning att Sverige nu fullt ut skall
låta skyddet för de grundläggande fri- och rättigheterna, såsom dessa
manifesteras i Europakonventionen, komma till uttryck i svensk rätt.
Denna konvention har ju kommit att utvecklas till ett av de viktigaste
normgivande internationella instrumenten på de mänskliga rättigheternas
område. Som kommittén redovisat är nu konventionen omedelbart
tillämplig gällande rätt i snart nog samtliga konventionsstater. I monis-
tiska länder som Frankrike, Holland och Belgien utgör den i sig själv en
del av den interna rätten. I dualistiska länder, t.ex. Tyskland och Dan-
mark, har den inkorporerats i den inhemska rättsordningen. Det är nu -
förutom i Sverige - endast i Storbritannien, Norge och Island som kon-
ventionen ännu inte är en del av den nationella lagstiftningen. Som                  33

kommittén också har redovisat, förbereds nu en inkorporering i såväl

3 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 117

Norge som Island.

Mot en inkorporering har hittills anförts argument av främst praktisk
och teknisk natur (se bet. del B s. 26). Givetvis är det förenat med vissa
svårigheter att med den svenska rätten införliva en text vars utformning
skiljer sig från traditionell svensk lagstiftningsteknik och som dessutom
är stadd i en fortgående utveckling genom konventionsorganens praxis.
Sådana rättssystematiska svårigheter och problem av mera renodlat
teknisk natur kommer vi att diskutera i det följande. Det är emellertid
regeringens bestämda uppfattning att dessa svårigheter inte är av den
vikten att de hindrar oss från att, som de flesta övriga konventionsstater,
låta Europakonventionen få full rättsverkan i vårt land.

Ett av de avgörande skälen för att införliva konventionen är ju också
att på området för mänskliga rättigheter skapa rättslikhet mellan Europas
stater och på så sätt ytterligare markera den värdegemenskap som råder.
Med ett sådant synsätt är det givet att det är just den gemensamma
fördragstexten som skall ges rättsverkan i Sverige. Dessutom torde en
önskvärd och nödvändig följd av en inkorporering bli en ökad betydelse
av och intresse för såväl grundläggande fri- och rättigheter i allmänhet
som den europeiska utvecklingen i frågor som rör mänskliga rättigheter.
Även detta underlättas av att konventionens originaltexter inkorporeras.

Sverige är bundet även av andra konventioner på de mänskliga rättig-
heternas område, t.ex. 1966 års internationella konvention om med-
borgerliga och politiska rättigheter och 1989 års konvention om barnets
rättigheter. Fri- och rättighetskommittén har emellertid ansett att
Europakonventionen intar en sådan särställning bland konventionerna om
mänskliga rättigheter att den i inkorporeringshänseende bör behandlas på
annat sätt än övriga konventioner. Europakonventionen har en särställ-
ning genom att dess tillämpning bygger på en utpräglat juridisk grund,
med prövning i domstol på talan av enskilda. Genom konventionsorga-
nens kontinuerliga praxisbildande verksamhet har konventionens
bestämmelser också successivt kommit att preciseras på ett sätt som i viss
utsträckning skiljer den från andra konventioner. De nu nämnda
omständigheterna har också medfört att konventionen i de europeiska
länderna kommit att få en särställning i det allmänna rättsmedvetandet.
Av dessa skäl bör en inkorporering nu avse endast Europakonventionen.

Prop. 1993/94:117

34

10 Europakonventionens konstitutionella ställning
efter en inkorporering

Regeringens förslag: Europakonventionen inkorporeras genom en
särskild lag. För att ytterligare markera den betydelse som kon-
ventionen har införs en ny bestämmelse i regeringsformen som stadgar
att lag eller annan föreskrift inte får meddelas i strid med Sveriges
åtaganden på grund av konventionen.

Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: De flesta remissinstanser förordar att inkorpo-
rering sker genom en särskild lag. Svea hovrätt och SACO anser emel-
lertid att inkorporering bör ske i grundlag. Hovrätten uttalar att det
behövs garantier för att rättstillämpande myndigheter vid en konflikt
mellan den inkorporerade konventionen och annan lag alltid skall kunna
tillämpa konventionen.

I fråga om en särskild grundlagsregel tillstyrker många remissinstanser
kommitténs förslag eller lämnar det utan erinran, bland dem Justitie-
kanslem, Sveriges domareförbund, Sveriges Advokatsamfund, de
juridiska fakulteterna vid Stockholms och Lunds universitet, Socialstyrel-
sen och Företagarnas Riksorganisation. Några remissinstanser har
emellertid pekat på att bestämmelsen medför vissa problem av rättssyste-
matisk och teknisk art. Några har också anfört att uppenbarhetsrekvisitet
i lagprövningsregeln kan medföra vissa problem i rättstillämpningen. Det
är, framhåller dessa instanser, viktigt att de svenska domstolarna ges
samma rättsliga ram för sin prövning som den Europadomstolen har. Om
inte kan det, som Advokatsamfundet uttrycker saken, medföra att
"lagprövningsmål som inte vinner framgång i Sveriges Högsta Domstol
regelmässigt kommer att överprövas av Europadomstolen på den
förlorande partens begäran."

Regeringsrättens flesta ledamöter har uttalat att införandet av den
särskilda grundlagsregeln synes ingå som ett väsentligt led i den politiska
kompromiss som kommitténs förslag utgör. Med hänsyn härtill, och då
de tillämpningsproblem som kan förutses - särskilt i samband med
lagprövning - inte kan anses oöverstigliga har de inte funnit skäl att
vidare uttala sig om lämpligheten av grundlagsregeln. Högsta domstolens
ledamöter liksom två av Regeringsrättens ledamöter avstyrker däremot
förslaget till en särskild grundlagsregel. Högsta domstolen ledamöter
ifrågasätter bl.a. om inte den föreslagna grundlagsregeln bara skenbart
skulle öka konventionens genomslag i svensk rätt. Utan en sådan
bestämmelse skulle en normkollision röra sig om en konflikt mellan två
svenska lagar. En grundlagsbestämmelse skulle däremot kunna leda till
att eventuella konflikter med konventionen ses som lagprövningsfrågor,
vilket till följd av uppenbarhetsrekvisitet i 11 kap. 14 § RF skulle kunna
medföra att konventionen fick en mera begränsad betydelse i sådana
situationer.

Prop. 1993/94:117

35

Skälen för regeringens förslag: Fri- och rättighetskommittén har Prop. 1993/94:117
föreslagit att inkorporering skall ske genom vanlig lag. Regeringen delar
denna uppfattning. Som kommittén anfört är regler om mänskliga fri- och
rättigheter visserligen av sådan vikt att de har sin naturliga plats i en
grundlag. I Sverige finns dock redan en omfattande reglering av fri- och
rättigheter, inspirerad av Europakonventionen, i 2 kap. regeringsformen.
Regeringen anser i likhet med kommittén att det bör undvikas att en
inkorporering på grundlagsnivå medför en dubbelreglering på samma
konstitutionella nivå av vissa rättigheter och av hur dessa får inskränkas.

Regeringen delar också kommitténs uppfattning att det även efter en
inkorporering av Europakonventionen liksom hittills i första hand
ankommer på lagstiftaren att löpande se till att den svenska rätten
stämmer överens med konventionens bestämmelser. Enligt regeringens
uppfattning bör den i vårt demokratiska statsskick grundade balansen
mellan den lagstiftande och dömande makten inte rubbas. Det är en
uppgift för lagstiftaren att bedöma vilka förändringar av den inhemska
rätten som kan vara påkallade.

Även om det generellt sett är så att det inte finns några motsättningar
mellan en inkorporerad Europakonventions bestämmelser och annan
lagstiftning, kan det inte helt uteslutas att det uppkommer fall där det kan
ifrågasättas om en sådan konflikt föreligger. Frågan är då hur en konflikt
mellan sinsemellan motstridiga lagregler skall lösas. Fri- och rättig-
hetskommittén har förordat att det i 2 kap. regeringsformen införs en ny
grundlagsregel om att en lag eller annan föreskrift inte får meddelas i
strid med konventionen, med möjlighet att sätta en konventionsstridig
föreskrift åt sidan med stöd av lagprövningsregeln i 11 kap. 14 §
regeringsformen.

Regeringen anser för sin del att en bestämmelse som den kommittén
föreslagit har ett betydande värde. Genom en regel i regeringsformen
markeras den särskilda betydelse som konventionen har och som själva
inkorporeringsförfarandet nu syftar till att förstärka. Visserligen är be-
stämmelsen, som kommittén också påpekat (bet. del B s. 127), uttryckli-
gen riktad endast till lagstiftaren. Det är naturligtvis, som flera remissin-
stanser påpekat, ett generellt krav på den svenske lagstiftaren att inte
utfärda lagar som strider mot någon av våra folkrättsliga förpliktelser
gentemot andra stater. Kommittén anför emellertid också (a.a. s. 128) att
domstolar och myndigheter med stöd av bestämmelsen får möjlighet att
tillämpa reglerna om lagprövning i 11 kap. 14 § regeringsformen. Det
är enligt vår mening viktigt att, om det osannolika skulle inträffa att
riksdagen i en framtid väljer att lagstifta i uttrycklig strid med kon-
ventionen, en sådan lagstiftningsakt kan sättas åt sidan av domstolar och
myndigheter. Det är därför angeläget att genom en grundlagsregel ge
möjlighet till lagprövning.

Det måste dock härefter - mot bakgrund av den tveksamhet som vissa
viktiga remissinstanser gett uttryck för - omedelbart tillfogas att kon-
ventionens tillämpning i Sverige givetvis inte bör begränsas till enbart en
lagprövningsfråga. Inkorporeringen av konventionen sker genom vanlig
lag. Den föreslagna bestämmelsen i 2 kap. 23 § regeringsformen ändrar                 36

icke på det förhållandet. Konventionen ges således genom det föreslagna

stadgandet inte grundlags status. Inte heller tillskapas någon ny nivå i Prop. 1993/94:117
normhierarkin, mellan vanlig lag och grundlag. Det innebär att i fall av
verklig eller skenbar konflikt mellan konventionen och annan lag - och
där motstridigheten inte är av den uppenbara karaktär som förutsätts i
lagprövningsregeln - måste konflikten lösas genom lagtolkning eller med
hjälp av rättstillämpningsmetoder.

Med hänsyn till farhågor for problem i tillämpningen som en del
remissinstanser har, vill regeringen redogöra för principer som kan bli
aktuella när det eventuellt finns en konflikt mellan Europakonventionens
bestämmelser och inhemska lagregler.

Inledningsvis vill regeringen framhålla att någon risk för en konflikt
mellan Europakonventionens bestämmelser och föreskrifterna i 2 kap.
regeringsformen inte gärna kan uppstå. I den mån de två regelsystemen
inte ger samma skydd kommer den regel som går längst att bli den som
avgör hur långt skyddet för fri- och rättigheterna sträcker sig. Med andra
ord kompletterar regelsystemen varandra (se vidare avsnitt 8). Detsamma
kan sägas om tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens
förhållande till konventionen.

Den omständigheten att en författning grundas på en internationell
konvention innebär i sig inte att den har företräde framför andra för-
fattningar. En allmän tolkningsprincip är dock att våra författningar är
förenliga med våra internationella åtaganden och att de därför skall tolkas
i fördragsvänlig anda, s.k. fördragskonform tolkning. Föreligger en
eventuell motstridighet mellan Europakonventionens bestämmelser och
en föreskrift i annan lag, kan lagtillämparen också enligt redan gällande
principer i många fall komma till det resultatet att konventionsbe-
stämmelsema får genomslag i rättstillämpningen.

För det fall att en domstol eller en förvaltningsmyndighet, efter en
inkorporering av konventionen genom vanlig lag, ställs inför ett
påstående om att en svensk lagregel som är tillämplig i målet står i strid
med en konventionsbestämmelse, kan den göra följande överväganden.

Först och främst har rättstillämparen givetvis att genom en analys av
de båda lagrummen förvissa sig om att en motstridighet verkligen
föreligger. Han har därvid att bl.a. ta del av konventionsorganens praxis
för att kunna konstatera vilket innehåll konventionsbestämmelsen har.
Han skall sedan fastställa den rent inhemska regelns innebörd. Det är då
möjligt att det visar sig stå klart att det inte finns någon motstridighet.

Om tvekan om detta däremot finns, har rättstillämparen, enligt
principen om fördragskonform lagtolkning, alltså att överväga frågan om
den svenska lagregeln tolkningsvis kan ges ett innehåll som svarar mot
konventionens krav. I många fall torde en sådan analys visa att det finns
utrymme för att tolka lagregeln så att en lösning i enlighet med kon-
ventionsbestämmelsen kan uppnås.

Visar det sig däremot att den svenska lagregeln måste uppfattas som
så entydig att något tolkningsutrymme inte ges, föreligger en verklig
lagkonflikt, och rättstillämparen måste välja vilket av de två hierarkiskt
sidoordnande lagrummen han skall lägga till grund för sitt avgörande.
Han har därvid främst ett par allmänt erkända principer att utgå från.                     37

För det fall att den svenska lagregeln utfärdats före inkorpore-

ringslagen kan han tillämpa den tidigare nämnda lex posterio r-principen,  Prop. 1993/94:117

som alltså innebär att yngre lag går före äldre lag. Det leder då till att
han skall lägga konventionsbestämmelsen till grund för sitt avgörande.
Rättstillämparen har emellertid också att samtidigt överväga om det finns
skäl att tillämpa den delvis konkurrerande principen om lex specialis,
alltså att en specialregel går före en allmänt hållen bestämmelse oavsett
bestämmelsernas inbördes ålder. Det kan givetvis inte på förhand sägas
om en tillämpning av den principen medför att den svenska lagregeln
eller konventionsbestämmelsen skall ges företräde. Det måste bero på
omständigheterna i det enskilda fallet.

Någon gång skulle alltså en tillämpning av lex specialis-principen i en
lagkonflikt kunna leda till att en konventionsstridig inhemsk lagregel ges
företräde efter det att en konflikt med konventionen kommit att förbises
i lagstiftningsärendet. Att en sådan situation uppkommer motverkas
emellertid av Lagrådets granskning av hur lagförslag förhåller sig till
Europakonventionen och den noggranna lagstiftningsprocess som i övrigt
förekommer i Sverige.

Högsta domstolens ledamöter har i sitt remissyttrande pekat på att,
utöver lex posterior-och lex specialis-principema, även en tredje princip
skulle kunna vägas in i en konfliktsituation. Den principen innebär,
uttalar Högsta domstolens ledamöter, "att en konvention om mänskliga
rättigheter, även om den i den inhemska laghierarkin inte har högre rang
än vanlig lag, ändå bör på grund av sin speciella karaktär ges en särskild
vikt i fall av konflikt med inhemska lagbestämmelser".

Det synsätt som Högsta domstolens ledamöter har anlagt kan också
sägas ansluta till principen om fördragskonform tolkning, även om den
principen gäller i förhållande till internationella överenskommelser i
allmänhet.

Härtill kommer att en rättstillämpare, om han inte genom sina tidigare
överväganden kommit fram till att konventionsbestämmelsen bör
tillämpas, med tillämpning av lagprövningsregeln kan pröva den svenska
lagregeln mot den föreslagna grundlagsregeln i 2 kap. 23 RF. Därvid
gäller att han kan sätta lagregeln åt sidan om den uppenbart strider mot
grundlagens förbud mot konventionsstridig lagstiftning.

I det säkerligen fåtal fall då en svensk lagregel kan anses strida mot
konventionen får det, i enlighet med vad som ovan anförts, bli en uppgift
för domstolarna och förvaltningsmyndigheterna att avgöra hur kon-
flikterna skall lösas. Som tidigare anförts skall det vara en uppgift för
lagstiftaren att löpande se till att den inhemska rätten överensstämmer
med konventionen. Redogörelsen i det föregående för principer som kan
bli aktuella när det eventuellt finns en konflikt mellan konventionens be-
stämmelser och inhemska lagregler har lämnats utifrån denna inställning.

38

11 Europakonventionens förhållande till 2 kap.
regeringsformen

Regeringens bedömning: En inkorporering av Europakonventionen
syftar till att förstärka medborgarnas fri- och rättighetsskydd. Detta
syfte tillgodoses genom att i den mån det skydd som konventionen
nu eller i framtiden ger är starkare än det som följer av regerings-
formens fri- och rättighetsskydd eller av allmänna rättsprinciper det
i praktiken är konventionens bestämmelser som skall tillämpas.

Kommitténs bedömning: Överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Juridiska fakulteten vid Stockholms universitet
efterlyser en analys av hur konventionens rättighetsskydd efter en in-
korporering förhåller sig till det skydd som ges i 2 kap. regeringsformen.

Skälen för regeringens bedömning: Sedan Europakonventionen in-
korporerats kommer två regelsystem angående fri- och rättigheter att
utgöra en del av den svenska rätten. Vid en jämförelse dem emellan kan
först konstateras att det stora flertalet skyddade fri- och rättigheter är
gemensamma. I några avseenden är emellertid det skydd som ges i
svensk grundlag längre gående än i konventionen. Det gäller främst
skyddet mot retroaktiva skatter och avgifter samt de fri- och rättigheter
som följer av tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens
reglering, t.ex. förbudet mot förhandsgranskning av tryckt skrift och
meddelarfriheten. Inte heller har den föreslagna regeln om allemansrätten
någon motsvarighet. Å andra sidan saknar t.ex. konventionens skydd för
rätten till domstolsprövning av civila rättigheter och skyldigheter eller
rätten att ingå äktenskap någon motsvarighet i regeringsformen.

Ur medborgarens perspektiv innebär en inkorporering att han är
berättigad till det skydd som såväl grundlagen som konventionen ger. På
motsvarande sätt är lagstiftaren bunden att iaktta de begränsningar som
följer såväl av grundlagen som av konventionen. Det fri- och rättighets-
skydd som grundlagen och konventionen ger är, med juridiska fakultetens
ord, kumulativt. Medborgaren kan således åberopa den regel som i varje
given situation ger honom det starkaste skyddet. Det kan inte heller
uteslutas att en sådan kumulativ effekt kan uppstå på de områden där
grundlagens och konventionens normer nu kan uppfattas som gemensam-
ma. Konventionsorganen tar i sin verksamhet intryck av den nationella
regleringen av fri- och rättigheter på grundlagsnivå. Genom den vidare
rättsutvecklingen hos konventionsorganen kan en i konventionen given
rättighet komma att preciseras på ett sätt som medför att skyddet går
längre än motsvarande regel i grundlagen.

Det kan för tydlighetens skull klargöras att en inkorporering av kon-
ventionen givetvis icke får ge upphov till det felaktiga motsatsslutet att
medborgarnas rättigheter därigenom nu uttömmande har reglerats. Så
skall naturligtvis rättsläget beträffande sådana allmänna rättsprinciper som

Prop. 1993/94:117

39

vunnit hävd i svensk rätt, som t.ex. en allmän proportionalitetsprincip, Prop. 1993/94:117
inte påverkas av en inkorporering. Inte heller påverkas den inverkan
andra fri- och rättighetskonventioner kan ha i rättstillämpningen genom
fördragskonform tolkning av svenska föreskrifter.

12 Gällande lags förenlighet med konventionen

Regeringens bedömning: En inkorporering av Europakonventionen
medför ingen förändring i Sveriges skyldighet att se till att den svenska
lagstiftningen uppfyller de krav som konventionen ställer. Det är
därför angeläget att även i framtiden noga följa den rättsutveckling
som sker genom konventionsorganens avgöranden. Vid en översiktlig
bedömning av det nu rådande rättsläget kan sägas att svensk lagstift-
ning i allmänhet torde uppfylla konventionens krav. Tveksamhet kan
emellertid råda om hur väl Sverige uppfyller kravet på rätt till
domstolsprövning av civila rättigheter och skyldigheter (artikel 6) och
det därmed sammanhängande kravet på tillgång till inhemskt rättsmedel
(artikel 13). Dessa frågor kommer att utredas vidare i Fri- och
rättighetskommitténs fortsatta arbete.

Kommitténs bedömning: Kommittén, som presenterat en omfattande
genomgång av svensk rätt jämförd med konventionen, finner att vår lag-
stiftning i huvudsak står i överensstämmelse med konventionen, men
anger att det är osäkert om så kan anses vara fallet såvitt gäller artikel
13 om rätten till inhemskt rättsmedel.

Remissinstanserna: Juridiska fakulteten vid Stockholms universitet
pekar på de tveksamheter som kan råda beträffande rätten till dom -
stolsprövning av civila rättigheter och skyldigheter. Socialstyrelsen anser
att det bör klarläggas om vissa regler i svensk lagstiftning om tvångsvård
är förenliga med Europakonventionens artikel 8 och 13. Hovrätten för
Nedre Norrland anför att de svenska reglerna om arbetsplikt för den som
döms till skyddstillsyn inte synes vara förenliga med konventionens
artikel 4.

Skälen för regeringens bedömning: Det är först angeläget att påpeka
att även utan en inkorporering Sverige på folkrättslig grund är skyldigt
att se till att vår lagstiftning motsvarar konventionens krav. Vi har ju
också redan berört det flertal lagstiftningsreformer som hittills initierats
till följd av avgöranden som träffats av konventionsorganen och genom
vilka konventionens närmare innehåll på vissa punkter kommit att
preciseras. Vid en inkorporering får denna skyldighet endast en
ytterligare dimension genom det internt svenska intresset av att skilda
nationella lagregler inte står i konflikt med varandra.

Härtill kommer att det är angeläget framhålla att varje uttalande om
konventionens närmare innebörd bör ske med ett stort mått av försiktig-
het och i vart fall endast avse situationen så som den just för tillfället ter

40

sig. Vi har ju redan flera gånger framhållit den dynamiska rättsutveckling Prop. 1993/94:117
som sker genom konventionsorganens arbete vilket medför att kraven på
nationell lagstiftning successivt förändras.

Regeringen har redan i direktiven till Fri- och rättighetskommittén,
som en aspekt när det gäller rätten till domstolsprövning, framhållit de
krav som Europakonventionen ställer i fråga om den enskildes rätt att få
sina civila rättigheter och skyldigheter prövade inför en inhemsk domstol.
Enligt konventionens artikel 6 skall envar, när det gäller prövning av
hans civila rättigheter och skyldigheter, vara berättigad till en opartisk
och offentlig rättegång inom skälig tid och inför en oavhängig och
opartisk domstol som upprättats enligt lag. Regeringen anmärkte därvid
att utvecklingen efter hand visat att Europadomstolen anser att även
tillämpningen av vissa regler i den offentliga rätten som rör förhållandet
mellan enskilda och det allmänna gäller civila rättigheter och skyldigheter
i den mening som avses i konventionen. Frågan om huruvida svensk
lagstiftning fullt ut överensstämmer med artikel 6 sådan den kommit att
tolkas av Europadomstolen liksom med artikel 13 om rätten till inhemskt
rättsmedel tillhör dem som Fri- och rättighetskommittén bör söka besvara
i sitt fortsatta utredningsarbete.

Socialstyrelsen väcker frågan om de regler om bl.a. besöksförbud som
intagits i lagen om psykiatrisk tvångsvård, lagen om rättspsykiatrisk vård,
lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga och lagen om vård
av missbrukare i vissa fall är förenliga med konventionens artiklar 8 och
13. Den frågan, liksom den av Hovrätten för Nedre Norrland väckta
frågan, kan knappast ges något entydigt svar i detta sammanhang. Som
vi framhållit ovan är det knappast heller nödvändigt eftersom det oavsett
om konventionen inkorporeras eller ej i princip är lika viktigt att bringa
svensk lag i överensstämmelse med konventionen.

Det är alltså alltfort en uppgift främst för lagstiftaren att löpande se till
att den inhemska rätten överensstämmer med konventionen, även sedan
denna inkorporerats i svensk rätt. De väckta frågorna får därför
övervägas i fortsatt lagstiftningsarbete på de aktuella områdena och då
med beaktande av eventuell framtida rättsutveckling i konventionsorga-
nen. Regeringen kan nu endast konstatera att konventionens allmänna
bestämmelser tillåter staterna att i viss utsträckning avgöra om inskränk-
ningar i fri- och rättigheterna är nödvändiga i ett demokratiskt samhälle
med hänsyn till bl.a. den allmänna säkerheten, förebyggandet av
oordning eller brott, skyddandet av hälsa eller moral eller av andra
personers fri- och rättigheter. Så har t.ex. Europadomstolen ansett att en
viss kontroll av korrespondensen för dem som är intagna i kriminalvårds-
anstalt är förenlig med konventionen trots dess principiella skydd för
privat- och familjeliv, hem och korrespondens.

Ett exempel på den nödvändiga kontinuerliga översynen av gällande
rätts förenlighet med konventionen utgör Polisrättsutredningens arbete.
I ett nyligen överlämnat delbetänkande (SOU 1993:60) konstaterar utred-
ningen att sådana omhändertaganden som 13 § polislagen (1984:387) ger
möjlighet till inte torde vara konventionsenliga. Det kan också nämnas
att Europadomstolen i en dom den 25 november 1993 (målet Holm ./.                 41

Sverige) funnit att opartiskheten och oberoendet hos Stockholms tingsrätt

i ett tryckfrihetsmål kunnat dras i tvivelsmål (the independence and Prop.
impartiality of the District Court were open to doubt). Även om
avgörandet endast avsåg juryns sammansättning i ett enskilt mål kan det
inte uteslutas att det kan vara av betydelse for den svenska lagstiftningen
på området.

Regeringen kan, med förbehåll for vad som nu har sagts, vid en över-
siktlig bedömning ansluta sig till kommitténs ståndpunkt att svensk rätt
i allmänhet torde stå i överensstämmelse med Europakonventionens krav.

13 Bör den svenska reservationen återkallas?

Regeringens förslag: Den svenska reservationen mot andra meningen
i artikel 2 i tilläggsprotokollet av den 20 mars 1952 återkallas.

Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Svea hovrätt, Kammarrätten i Göteborg, So-
cialstyrelsen och Katolska biskopsämbetet har förordat kommitténs
förslag. Däremot har Statens skolverk, Samhällsvetenskapliga fakulteten
vid Stockholms universitet, ärkebiskopen liksom Sveriges kristna råd och
Sveriges frikyrkosamråd avstyrkt ett återkallande av reservationen.

Skälen för regeringens förslag: I artikel 2 i första tilläggsprotokollet
av den 20 mars 1952 till Europakonventionen stadgas följande:

"Ingen må förvägras rätten till undervisning. Vid utövandet av den verk-
samhet staten kan påtaga sig i fråga om uppfostran och undervisning skall
staten respektera föräldrarnas rätt att tillförsäkra sina bam en uppfostran
och undervisning som står i överensstämmelse med föräldrarnas religiösa
och filosofiska övertygelse."

Vid antagandet av tilläggsprotokollet förklarade Sverige sig göra ett
förbehåll av innebörd dels att Sverige inte kan medge föräldrar rätt att
under hänvisning till sin filosofiska övertygelse för sina bam erhålla
befrielse från skyldigheten att delta i delar av de allmänna skolornas
undervisning, dels att befrielse från skyldigheten att delta i de allmänna
skolornas kristendomsundervisning endast kan medges för bam med
annan trosbekännelse än Svenska kyrkans, för vilka tillfredsställande reli-
gionsundervisning är anordnad (se prop. 1953:32 s. 11).

Fri- och rättighetskommittén har (betänkandet del As. 186 f och del
B s. 129 f) hänvisat till att Europadomstolen i det danska målet Kjeldsen,
Busk Madsen och Pedersen (dom 1976-12-07, ser. A Nr 23) uttalat att
artikeln inte hindrar att information eller kunskap om religiösa och
filosofiska spörsmål förmedlas i den obligatoriska undervisningen under
förutsättning att det sker på ett objektivt, kritiskt och pluralistiskt sätt.
Domstolen fäste i sammanhanget också vikt vid att det som alternativ
fanns möjlighet till undervisning i privata skolor eller till hemunder-
visning. Under hänvisning till att dagens skolundervisning skall vara

1993/94:117

42

objektiv och eleverna således inte tvingas bevista en undervisning som Prop. 1993/94:117
strider mot föräldrarnas övertygelse samt till att gällande skollag ger
möjlighet att fullgöra skolplikten genom fristående skolor eller genom
hemundervisning, föreslår kommittén att den svenska reservationen
återkallas.

Samhällsvetenskapliga fakulteten vid Stockholms universitet har pekat
på att artikel 2 i Europakonventionen endast avser föräldrarnas rätt
medan t.ex. FN:s barnkonvention - och reglerna i 6 kap. föräldrabalken
- utgår från att barnet är en självständig individ med egna behov och
rättigheter. Statens skolverk har för sin del framhållit att även om under-
visningen i de svenska offentliga skolorna skall vara objektiv när det
gäller t.ex. religions- och sexualundervisning, så gäller objektivitetskravet
inte i allt. Tvärtom, anför verket, finns det områden där skolan och
undervisningen inte får vara objektiv och neutral. Som exempel nämner
verket att gällande skolförfattningar ålägger skolan och dess personal att
aktivt och medvetet påverka och stimulera bam och ungdomar att vilja
omfatta vår demokratis grundläggande värderingar och låta dessa komma
till uttryck i praktisk, vardaglig handling. En sådan värdering är alla
människors lika värde oberoende av t.ex. ras eller kön. Verket påpekar
vidare att en fristående skola som inte ansluter sig till dessa värderingar
saknar förutsättningar att bli godkänd för fullgörande av skolplikten och
att detsamma gäller även för s.k. hemundervisning.

Ärkebiskopen, liksom Sveriges kristna råd och Sveriges
frikyrkosamråd, har hänvisat till FN:s barnkonvention i vars artiklar 28-
30 sägs bl.a. att bam har rätt till en undervisning som utvecklar respekt
för mänskliga rättigheter och fostrar i en anda av förståelse, fred och
tolerans. Dessa remissinstanser betonar bl.a. följande:

"den obligatoriska skolans uppgift, vare sig den utförs inom en kommu-
nal ram eller i en fristående skola, bör vara att ge en god grund för den
egna livsåskådningen och utveckla respekt för att olika religioner och
livsåskådningar finns sida vid sida och har rätt till ömsesidig respekt...Vi
ser det angeläget att denna för demokratin och religionsfriheten viktiga
tradition kan bevaras som alternativ till särlösningar som riskerar att öka
segregeringen och reducera förutsättningarna för tvärkulturell och tvärre-
ligiös förståelse i det svenska samhället."

Justitierådet Danelius har i en promemoria som fogats till det yttrande
som avgetts av Högsta domstolens ledamöter ifrågasatt om den svenska
reservationen förlorat sin betydelse av de skäl som kommittén anger. Han
redovisar därvid bl.a. att kommissionen så sent som år 1986 åberopat
reservationen som grund för att avvisa ett klagomål över att en förälders
ateistiska övertygelse inte föranlett befrielse för ett bam från skyldigheten
att delta i undervisningen i religionskunskap.

Enligt regeringens uppfattning finns det naturligtvis fog för Fri- och
rättighetskommitténs synpunkt att dagens skolundervisning skall vara
objektiv varför elever inte kan sägas vara tvingade att bevista en under-
visning som kan anses strida mot föräldrarnas övertygelse. Detta gäller
i allmänhet och även i många fall då elevers föräldrar hyser en filosofisk
eller religiös övertygelse som inte delas av flertalet. Men som Skolverket

43

har påpekat finns det frågor i vilka skolan varken får eller bör vara Prop. 1993/94:117
objektiv eller neutral, nämligen då det gäller grundläggande demokratiska
värderingar. Till dessa grundläggande värderingar hör vad bl.a.
ärkebiskopen framhållit, nämligen respekten för olika religioner och
livsåskådningar. Samma krav bör, som Skolverket också anfört, ställas
på fristående skolor.

Det kan inte uteslutas att denna skolans hållning i något fåtal fall kan
strida mot den övertygelse som en förälder hyser. På ett principiellt plan
är det också viktigt att de fri- och rättigheter som Sverige åtar sig att
respektera verkligen kan garanteras i förhållande till alla medborgare.

Regeringen vill emellertid särskilt framhålla att i denna fråga bryts två
delvis skilda synsätt mot varandra. Bestämmelsen i tilläggsprotokollet
speglar, enligt dess ordalag, ett synsätt som utgår från föräldrarnas
ansvar som fostrare och samhällets plikt att respektera de val som för-
äldrarna träffar. Ett annat synsätt är det som bl.a. kommer till uttryck i
barnkonventionen och som faster avgörande vikt vid barnets rätt bl.a. till
en utbildning som utvecklar respekt för demokratiska värderingar. Dessa
båda synsätt behöver emellertid inte vara oförenliga, vilket också framgår
av bl.a. ett nyligen avkunnat enhälligt beslut av Europeiska kommissio-
nen for mänskliga rättigheter.

I ett klagomål av två svenska föräldrar (ansökan nr 17678/91) hade
dessa bl.a. anfört att svenska myndigheter, genom att vägra deras bam
rätten till hemundervisning på högstadienivå, hade kränkt deras rätt att
tillförsäkra barnen en undervisning som stod i överensstämmelse med
deras religiösa och filosofiska övertygelse. Klagandena gjorde gällande
bl.a. att den allmänna skolans sociala träning syftade till att förstöra
barnens kristna tro.

Kommissionen noterade den svenska reservationen men avvisade
klagomålet på den grunden att det var uppenbart ogrundat. Kommissio-
nen uttalade därvid att föreskriften om respekt för föräldrars religiösa och
filosofiska övertygelse måste läsas tillsammans med artikelns första
mening som föreskriver att "ingen må förvägras rätten till undervisning".
Eftersom den nu nämnda meningen inleder och dominerar artikeln måste,
fann kommissionen, slutsatsen dras att föräldrars övertygelse endast kan
respekteras i den mån den inte står i konflikt med barnets grundläggande
rätt till utbildning. Det innebär att föräldrar inte på grund av sin
övertygelse kan vägra barnet rätten till utbildning.

Kommissionen fann vidare att de svenska myndigheterna handlat inom
ramen för sitt fria skön (margin of appreciation) att i det förevarande
fallet själva bedöma klagandenas möjligheter att på egen hand anordna
en godtagbar undervisning för sina bam.

Det refererade avgörandet avser visserligen det fallet att föräldrarna
inte över huvud taget ville låta sina bam delta i den allmänna
skolundervisningen. Det kan därför inte med fullständig säkerhet sägas
att bedömningen skulle bli densamma beträffande varje enstaka inslag i
utbildningen. Därvidlag har emellertid domstolen, i det ovan nämnda
danska målet, uttalat att varje stat i princip har rätt att själv bestämma
läroplanens innehåll och utformning samt, som redan nämnts, att intet                  44

hindrar en stat från att inom ramen för den allmänna skolan bedriva

undervisning även i frågor som kan vara kontroversiella från religiösa Prop. 1993/94:117
eller filosofiska utgångspunkter, så länge som undervisningen förmedlas
på ett objektivt, kritiskt och pluralistiskt sätt. Vi faster avgörande vikt vid
det allmänna synsätt som kommissionen anlagt, nämligen att det grund-
läggande är barnets rätt till undervisning och att föräldrars rätt till respekt
för sin övertygelse måste ses i ljuset härav. Mot den bakgrunden måste
det saknas anledning befara att ett återkallande av den svenska reservatio-
nen skulle kunna medföra att utrymme ges för, med Ärkebiskopens ord,
särlösningar som riskerar att öka segregeringen och reducera förutsätt-
ningarna för tvärkulturell och tvärreligiös förståelse i det svenska
samhället. Det svenska förbehållet bör därför nu återfås.

14 Erkännande av Europadomstolens jurisdiktion
utan tidsbegränsning

Regeringens förslag: Riksdagen bör som sin mening uttala att Sverige
skall utan begränsning i tiden erkänna Europadomstolens jurisdiktion,
när det nu gällande tidsbegränsade erkännandet av domstolens domsrätt
löper ut.

Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Ingen remissinstans har haft någon invändning att
rikta mot förslaget.

Skälen for regeringens förslag: I samband med ratifikationen av
Europakonventionen erkände Sverige, som redan tidigare berörts, utan
tidsbegränsning den individuella klagorätten till kommissionen. Därvid
anförde departementschefen att "innan erfarenheten visat, att det vid
sidan av kommissionen finnes ett praktiskt behov av domstolen, finner
jag icke, att Sverige bör avgiva någon förklaring" om erkännande av
domstolens jurisdiktion (prop. 1951:165 s. 14). När Sverige slutligen, år
1966, avgav en förklaring om erkännande av domstolens jurisdiktion
hade endast Irland avgett en sådan förklaring för obegränsad tid medan
nio andra stater avgett förklaring för viss tid. Vid denna tidpunkt hade
domstolen också ännu endast avdömt två mål. Giltighetstiden för den
svenska förklaringen bestämdes då till fem år, motsvarande vad som
gällde enligt Danmarks och Islands förklaringar. Liksom de danska och
norska förklaringarna borde det svenska godkännandet ske under
förutsättning av ömsesidighet (prop. 1966:33 s. 3 ff). När Sverige senast
förlängde sitt erkännande av domstolens jurisdiktion hänvisade före-
draganden (prop. 1990/91:79 s. 3) i fråga om bakgrunden endast till vad
som anförts i 1966 års proposition. Därutöver angavs att - utöver Irland -
då också Finland, Nederländerna och Schweiz hade erkänt domstolens
behörighet för obegränsad tid.

Sverige kommer, när den senast beslutade förklaringen om att erkänna
domstolens behörighet löper ut, att under 30 år ha varit underkastad

45

domstolens jurisdiktion. Vi har redan ovan, som ett av skälen för en in- Prop. 1993/94:117
korporering, konstaterat att konventionen över tiden kommit att öka i be-
tydelse, inte minst här i landet. Overvakningsorganens verksamhet har
på samma sätt över tiden kommit att vinna stadga och allmänt erkännan-
de. Det är därför regeringens uppfattning att tiden nu är mogen för att
utan någon begränsning i tiden och utan något förbehåll om ömsesidighet
avge en förklaring om erkännande av domstolens jurisdiktion såsom
tvingande för Sverige i och för sig och utan särskild överenskommelse.

Det framstår dock som rimligt att så bör ske i samband med att den
nu avgivna förklaringens giltighetstid löper ut år 1996. Det kan då också
bli möjligt att beakta om de nya regler som kan komma att ingå i ett
blivande protokoll om en enda domstol for mänskliga rättigheter
föranleder att en sådan förklaring bör utformas på annat sätt än för
närvarande.

15 Vissa övriga frågor

Regeringens bedömning: Europakonventionen, med den lydelse som
den fått genom vissa av tilläggsprotokollen, liksom tilläggsprotokollen
i övrigt, bör nyöversättas till svenska. - Efter en inkorporering av
konventionen bör särskild uppmärksamhet ägnas åt behovet av
information om dess innehåll till domstolar, myndigheter och allmän-
het. Särskilt angeläget bör det vara att domstolar och andra myndig-
heter ges möjligheter att fortlöpande följa den rättspraxis som ut-
vecklas genom konventionsorganens arbete.

Kommitténs bedömning: Kommittén har inte uttalat sig särskilt om
de frågor som här behandlas.

Remissinstanserna: Justitierådet Danelius har i ett särskilt yttrande
påpekat de problem som är förknippade med att till inkorporeringslagen
foga i äldre lagstiftningsärenden publicerade översättningar till svenska.
Samhällsvetenskapliga fakulteten vid Lunds universitet har satt i fråga om
inte en inkorporering borde föregås av en nyöversättning till svenska av
konventionen. - De juridiska fakulteterna vid Uppsala och Stockholms
universitet har uppmärksammat det informationsbehov som en inkorpore-
ring medför.

Skälen för regeringens bedömning: Som justitierådet Danelius
utvecklat är den svenska översättning av konventionen som gjordes i
samband med att Sverige ratificerade konventionen i vissa hänseenden
bristfällig. Någon senare officiell översättning har inte gjorts. Bristerna
gäller för det första att de ändringar av konventionen som skett genom
vissa av tilläggsprotokollen inte kommit att inarbetas i texten. Konventio-
nens gällande lydelse är därför inte helt lättöverskådlig. För det andra
finns det skäl att överväga om vissa valda svenska uttryck på det mest
adekvata sättet motsvarar originaltexterna. Ett aktuellt sådant exempel

46

utgör det svenska uttrycket "civila" rättigheter och skyldigheter (artikel Prop. 1993/94:117
6). Motsvarande lokution i originaltexterna är civil rights and obligations
och droits et obligations de caractére civil. Europadomstolen har uttalat
att det avgörande inte är hur en rättighet karakteriseras i den nationella
rätten. Begreppet civila rättigheter bör i stället ges en självständig
innebörd. I begreppet ryms, enligt domstolen, varje förfarande vars
utgång är avgörande för rättigheter och skyldigheter av privat natur. Det
kan därför gälla frågor som här i landet avser förhållandet mellan den
enskilde och det allmänna. Som exempel på frågor som ansetts falla inom
artikelns tillämpningsområde kan - bland de svenska målen - nämnas
tillstånd till förvärv av fäst egendom, expropriationstillstånd, bygg-
nadstillstånd, trafikstillstånd och utskänkningstillstånd (se vidare
Danelius, Mänskliga rättigheter s. 142 fif). Ett ytterligare exempel är det
svenska uttrycket "opartisk rättegång" (även det i artikel 6) som torde ha
en snävare innebörd än det motsvarande engelska fair hearing. Kon-
ventionstexten kan också behöva bli föremål för en språklig modernise-
ring.

I regeringskansliet har arbetet med en nyöversättning av konventionen
initierats. Det sker med ambitionen att den nya översättningen skall
kunna föreläggas riksdagen innan den har att fatta beslut om en in-
korporeringslag och därigenom beaktas i lagstiftningsärendet och ersätta
den nu bifogade översättningen som bilaga till den nya lagen.

Regeringen delar också bedömningen att en inkorporering bör följas
av information om såväl konventionens materiella innehåll som om dess
övervakningssystem. Av särskild vikt är givetvis att domstolar och
myndigheter har möjlighet att fortlöpande följa konventionsorganens
rättspraxis. Domstolsverket har, och uppfyller redan, en viktig uppgift
härvidlag. Vilka ytterligare insatser som är nödvändiga och hur de skall
organiseras får bli föremål för vidare överväganden.

47

16 Författningskommentar

16.1 Förslaget till lag om ändring i regeringsformen

2 kap.

18 §

Utvidgningen av egendomsskyddet motiveras i avsnitt 5. Paragrafen
inleds med att varje medborgares egendom är tryggad. Denna formule-
ring har inte någon självständig rättslig betydelse utan anger endast det
övergripande syftet med bestämmelsen såsom det kommer till uttryck i
dess fortsatta lydelse. Syftet är alltså inte att genom denna bestämmelse
ge ett heltäckande skydd för all egendom utan i stället att slå fest att hela
vår rättsordning, liksom hittills, skall ge ett betryggande skydd för den
enskildes egendom. Med uttrycket varje medborgare kan, liksom med
paragrafens nuvarande lydelse, avses såväl fysiska som juridiska
personer.

Den enskildes egendom kan av det allmänna inte ovillkorligt tryggas.
Samhällets behov av mark for naturvårds- och miljöintressen, totalför-
svarsändamål och för bostadsbyggande, trafikleder, rekreation och andra
liknande ändamål måste självfellet kunna tillgodoses. För sådana särskilt
angelägna ändamål måste som en sista utväg finnas möjlighet att
tvångsvis ta i anspråk annans egendom eller begränsa ägarens möjligheter
att fritt använda sin egendom. Det måste även vara möjligt att kunna
vidta sådana åtgärder till förmån för enskild for att t.ex. anordna lämplig
utfertsväg eller förhindra olämplig eller störande bebyggelse i grannska-
pet. Sådana ingrepp i annans egendom får emellertid ske endast när det
krävs för att tillgodose angelägna allmänna intressen, vilket framgår av
sista meningen av första stycket. Detta kriterium skall vara uppfyllt för
att ingrepp genom lagstiftning eller myndighetsbeslut i enskilds egendom
över huvud taget skall få ske. Den närmare innebörden av uttycket
angelägna allmänna intressen är det inte möjligt att i detalj beskriva. Det
är emellertid sådana ingrepp som är motiverade med hänsyn till intresset
av att kunna tillgodose allmänhetens berättigade krav på en god miljö och
möjligheterna att kunna bevara och skydda områden som är av särskild
betydelse från naturvårdssynpunkt som i första hand åsyftas, liksom
intresset av att kunna ge allmänheten tillgång till naturen för rekreation
och friluftsliv. Även samhällets behov av mark för anläggande av vägar
och andra kommunikationsleder m.m. måste givetvis kunna tillgodoses.
Vad som är ett angeläget allmänt intresse måste till slut i viss mån bli
föremål för en politisk värdering där hänsyn då även måste tas till vad
som är godtagbart från rättssäkerhetssynpunkt i ett modernt och
demokratiskt samhälle. Det skall även framhållas att uttrycket anknyter
till vad som gäller i fråga om egendomsskyddet enligt Europakon-
ventionen.

De ingrepp som kan komma i fråga i annans egendom har i paragrafen

Prop. 1993/94:117

48

till en början angivits som avstående genom expropriation eller annat
sådant förfogande. Detta uttryck är identiskt med det som återfinns i den
nu gällande lydelsen av 2 kap. 18 § RF. Någon ändring av tillämpnings-
området i förhållande till vad som nu gäller är inte avsedd. Med uttrycket
expropriation eller annat sådant förfogande avses således olika former av
tvångsövertagande av förmögenhetsrätt som innebär ett överförande eller
ianspråktagande av rätten. Bestämmelsen bör liksom tidigare inte hindra
sådana tvångsvisa överföringar av fäst egendom vid fastighetsreglering
också till förmån för enskilda intressen som Statens lantmäteriverk och
Lantbrukarnas Riksförbund berört, under förutsättning att det samtidigt
kan sägas finnas ett angeläget allmänt intresse därav. Däremot tar regeln
inte sikte på faktiska åtgärder av enskilda.

Grundlagsskyddet kommer även att omfatta sådan lagstiftning som
innebär begränsningar i innehavarens rätt att använda mark och
byggnader. Detta uttrycks så att ingen kan tvingas att tåla att det
allmänna inskränker användningen av mark eller byggnad utom när det
krävs för att tillgodose angelägna allmänna intressen. Härmed avses
allehanda inskränkningar i form av byggnadsförbud, användningsförbud,
åtgärder enligt skogsvårdslagen, strandskyddsförordnande, beslut om
naturreservat och andra beslut enligt naturvårdslagen m.m. Det är således
inskränkningar genom byggnadsreglerande och markreglerande be-
stämmelser som skall omfattas av grundlagsskyddet. Inte bara den som
innehar mark eller byggnad med äganderätt skall komma i åtnjutande av
grundlagsskyddet utan detta omfattar även den som innehar sådan
egendom med någon form av nyttjanderätt. För att markera att det här
endast är fråga om ett skydd mot sådana tvångsvisa inskränkningar
genom lagstiftning eller myndighetsbeslut har paragrafens lydelse i detta
hänseende förtydligats i jämförelse med kommitténs förslag. Sådana
inskränkningar i egendomens faktiska användning som följer på grund av
avtal eller annars genom åtgärder av enskilda omfattas däremot inte av
grundlagsskyddet. Ett motsvarande förtydligande har även ansetts
behövligt i andra stycket. Det skall, mot bakgrund av vad som anförts i
avsnitt 5, i klarhetens intresse även påpekas att sådana inskränkningar i
rätten att använda främst lös egendom som följer av andra bestämmelser
än de nu åsyftade markreglerande och byggnadsreglerande bestämmelser-
na faller utanför tillämpningsområdet.

I paragrafens andra stycke slås rätten till ersättning fäst. Rätt till
ersättning föreskrivs till en början vid tvångsavhändelse genom expro-
priation eller annat sådant förfogande. Denna ersättningsrätt motsvarar
det skydd som bestämmelsens nuvarande lydelse garanterar.

Enligt den lagstiftning som reglerar möjligheterna till olika former av
rådighetsinskränkningar finns det även rätt till ersättning i vissa sådana
fall. Enligt de huvudprinciper som gäller i svensk rätt utgår således
ersättning vid sådana rådighetsinskränkningar som medför att pågående
markanvändning inom berörd del av fastigheten avsevärt försvåras. I
fråga om byggnadsreglerande bestämmelser finns det rätt till ersättning
om skada uppkommer som är betydande i förhållande till värdet på
berörd del av fastigheten. Ersättning utgår däremot inte för vissa mindre
ingripande inskränkningar i rätten att fritt nyttja sin egendom eller för

Prop. 1993/94:117

49

4 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 117

uteblivet tillstånd till viss åtgärd. Så kallade förväntningsvärden under de Prop. 1993/94:117
senaste tio åren ersätts inte enligt gällande lagstiftning. Som en konse-
kvens av att även rådighetsinskränkningar avseende mark och byggnader
skall omfattas av bestämmelsen om egendomsskyddet har även rätten till
ersättning i dessa fall givits ett grundlagsskydd. I andra stycket anges
därför huvudprinciperna för ersättningsrätten såsom de framgår av
gällande rätt. Bestämmelserna om detta är utformade i enlighet med vad
som redan nu gäller enligt lag. Någon utvidgning av rätten till ersättning
vid rådighetsinskränkningar är däremot inte avsedd. Efter ett påpekande
under remissbehandlingen har lagtexten förtydligats på det sätt att
uttrycket "berörd del av" i enlighet med kommitténs syfte närmare
anknutits till rekvisitet "avsevärt försvårande av pågående markan-
vändning". Liksom hittills skall de närmare grunderna för bestämmandet
av ersättningen anges i lag.

Som också har framgått av avsnitt 5 är det motiverat att i grundlagsbe-
stämmelsen om egendomsskyddet göra ett uttryckligt förbehåll för den på
sedvanerätt grundade allemansrätten. Detta kommer till uttryck i
paragrafens sista stycke. Härigenom erinras om att egendomsskyddet som
det kommer till uttryck i första och andra styckena inte gäller oberoende
av allemansrätten. Sista stycket innebär att oberoende av vad som i övrigt
föreskrivs i paragrafen en fastighetsägare även fortsättningsvis måste
acceptera att det är tillåtet för var och en att nyttja naturen enligt vad
som för vaije tid följer av allemansrätten. Grundlagen förutsätter alltså
att denna existerar även om den med tiden kan få ett i förhållande till i
dag förändrat innehåll genom t.ex. ändringar i strafflagstiftning.

I kommitténs förslag till lydelse har utöver vad som tidigare nämnts
några mindre språkliga justeringar skett.

20 §

Genom stadgandet i första stycket slås skyddet för närings- och yrkes-
friheten fast. Med att driva näring avses här enskilda som yrkesmässigt
bedriver verksamhet av ekonomisk art. Avsikten med att bestämmelsen
även avser dem som utövar yrke är att begreppen närings- och yrkes-
frihet inte helt stämmer överens med varandra. Att båda begreppen
förekommer i paragrafen kan inte gärna leda till oklarhet.

Som framgår av avsnitt 6 har skyddet utformats så att det tar sikte på
ett särskilt moment i närings- och yrkesfriheten, nämligen den ekono-
miska sidan av den s.k. likhetsprincipen. Denna princip kan kortfattat
sägas innebära att alla regleringar på närings- och yrkesfrihetens område
måste vara generella på så sätt att alla skall ha möjlighet att konkurrera
på lika villkor under förutsättning att de i övrigt uppfyller de krav som
kan ställas upp för just det yrket eller den näringsgrenen. Under dessa
förutsättningar skall bestämmelsen förhindra att någon enskild ekono-
miskt skall få gynnas på någon annans bekostnad.

Av avsnitt 6 framgår att det i dag finns en relativt omfattande
reglering på närings- och yrkesfrihetens område. Till de av kommittén                  50

redovisade författningarna kan såsom Konkurrensverket påpekar även

räknas senare beslutade lagar samt regeringsförordningar och föreskrifter Prop. 1993/94:117
som meddelats av myndigheter och kommuner med stöd av lag i den
utsträckning de kan sägas innebära begränsningar i närings- och
yrkesfriheten. Enligt advokatsamfundets mening är det felaktigt att som
kommittén gjort, bland författningsbestämmelser som berör närings- och
yrkesfriheten ta upp skyddet för advokattiteln bland övrig lagstiftning,
där samtliga övriga lagar inriktar sig på reglering av verksamheten som
sådan. Reglerna i 8 kap. RB ger visserligen ett skydd för advokattiteln
men innebär också att medlemmarna i advokatsamfundet är privilegierade
t.ex. på det sättet att i princip endast advokater förordnas som offentliga
försvarare. Bestämmelserna kan dock sägas ha att göra med rätten att
utöva ett visst yrke även om juridisk rådgivning eller verksamhet som
innebär juridiskt biträde till någon också kan utövas av andra.

Enligt kommittén har inskränkande föreskrifter på näringsområdet
tillkommit för att tillgodose främst säkerhets-, hälsovårds- och arbetar-
skyddsintressen. Kommittén anger även att det finns bestämmelser om
kompetens eller vissa krav för att en person skall få utöva ett visst yrke
samt att i vissa fall också näringsidkarens ekonomiska förhållanden
bedöms för att utröna viljan och förmågan att fullgöra kommande
skyldigheter gentemot det allmänna.

Sådana begränsningar i närings- och yrkesfriheten som tillgodoser
angelägna allmänna intressen måste även i fortsättningen kunna införas.
I paragrafens första stycke slås därför inledningsvis den principen fast att
inga andra inskränkningar får göras i rätten att driva näring eller utöva
yrke än sådana som är nödvändiga för att skydda angelägna allmänna
intressen. Konkurrensverket har uttryckt farhågor för att grundlagsskyd-
det kan urholkas och grundlagsenligheten blir svårbedömd om inte
begreppet angelägna allmänna intressen preciseras närmare. Som
kommentar till detta kan sägas att tillåtna inskränkningar i vart fall måste
röra något som tar sikte på sådana intressen som kommittén i detta
sammanhang nämnt. I övrigt får, i likhet med vad som anförts i avsnitt
5 om egendomsskyddet, det slutliga ställningstagandet till vad som är ett
angeläget allmänt intresse göras från fall till fall i enlighet med vad som
kan anses vara acceptabelt i ett demokratiskt samhälle.

Genom andra ledet i paragrafens första stycke slås vidare fast att
sådana inskränkningar aldrig får införas i syfte enbart att ekonomiskt
gynna vissa personer eller företag. Under remissbehandlingen har
ifrågasatts om det andra ledet tjänar något syfte. Vidare har föreslagits
att ordet "enbart" kan utgå samt att till ordet "gynna" bör läggas "eller
missgynnas". Som har framgått av avsnitt 6 är emellertid avsikten att den
ekonomiska sidan av likhetsprincipen skall vara överordnad den princip
som läggs fest i det första ledet. En inskränkning som införs för att
tillgodose ett angeläget allmänt intresse måste vara generell och får inte
leda till att likhetsprincipen åsidosätts. Om en sådan inskränkning införs,
kan inte uteslutas att detta kan komma att leda till att vissa näringsidkare
gynnas. Att sådana gynnsamma ekonomiska konsekvenser aldrig får vara
det egentliga syftet med inskränkningen har därför på det sätt kommittén
föreslagit kommit till uttryck i paragrafen. Likhetsprincipen skall här                   51

förhindra att någon näringsidkare eller annan yrkesutövare gynnas på

annans bekostnad. Motsatsvis följer att någon annan härvid också kan
komma att missgynnas. Det skall såsom kommittén påpekat därmed i
princip inte vara tillåtet att införa regler som innebär att nyetableringar
inom viss näring eller visst yrke förhindras eftersom detta innebär ett
skydd för dem som redan är etablerade, såvida det inte samtidigt finns
något angeläget allmänt intresse av regleringen. Avsikten med den
föreslagna lydelsen är emellertid inte att hindra ett offentligt monopol
som drabbar alla presumtiva konkurrenter lika, under förutsättning att det
införts for att skydda något angeläget allmänt intresse. Det bör för
tydlighetens skull även anmärkas att med uttrycket företag avses både
juridiska och fysiska personer som driver näring till skillnad från enskilda
personer som utövar ett yrke hos något offentligt organ.

På de skäl som redovisats i avsnitt 6 har det ansetts motiverat att i be-
stämmelsens andra stycke tydliggöra att den näringsrättsliga sidan av
samemas rätt att bedriva renskötsel som den framgår av lag är förenlig
med det föreslagna skyddet för närings- och yrkesfriheten. Detta kommer
till uttryck genom en hänvisning till att samemas rätt att bedriva
renskötsel regleras i lag.

Prop. 1993/94:117

21 §

I den nya paragrafens första mening slås fast att alla bam som omfattas
av den allmänna skolplikten har rätt att kostnadsfritt erhålla grund-
läggande utbildning i allmän skola. Vilken personkrets som omfattas av
den allmänna skolplikten framgår för närvarande av 3 kap. skollagen.
Undantagna från skolplikten och den där angivna motsvarande rätten till
utbildning är bam, som varaktigt vistas utomlands eller vars förhållanden
är sådana att det uppenbarligen inte kan begäras att barnet skall gå i
skolan. I grundlagsbestämmelsen anges den berörda personkretsen på ett
klart och kortfattat sätt. Härav följer att det endast är personer som
befinner sig inom skolpliktig ålder som skall garanteras rätt till fri
grundläggande utbildning. Den utbildning som det allmänna genom
bestämmelsen åläggs att svara för kostnadsfritt omfattar utbildning som
sker i allmänna skolor. Härmed kommer stadgandet även att omfatta rätt
till grundläggande undervisning i särskola eller specialskola för de bam
som har behov av det. För klarhetens skull skall anmärkas att det endast
är rätten till själva undervisningen som garanteras. Som framgått av
avsnitt 7 faller utanför tillämpningsområdet rätten att kostnadsfritt erhålla
undervisningsmaterial, skolmåltider och skolskjuts eller andra liknande
förmåner, liksom även sådana enstaka inslag i utbildningen som kan
föranleda kostnader för eleverna.

I bestämmelsen anges även att det allmänna skall svara också för att
högre utbildning finns. Med denna skyldighet för det allmänna följer
ingen ovillkorlig rätt för den enskilde till högre utbildning som meddelas
i t.ex. gymnasium eller vid ett universitet eller i en högskola utan det
skall för sådan utbildning även fortsättningsvis kunna ställas villkor i
form av t.ex. krav på behörighet eller lämplighet för tillträde till högre
utbildning.

Rätten for den som omfettas av den allmänna skolplikten att Prop. 1993/94:117
kostnadsfritt erhålla grundläggande utbildning i allmän skola är absolut
och kan således inte inskränkas genom lag. Bestämmelsen hindrar
däremot inte att omfattningen av skolplikten förändras. Grundlagen
förutsätter dock att denna skyldighet finns och är allmän utan att för den
skull beröra vartenda bam i landet. För tydlighetens skull bör även
påpekas att regleringen inte innebär att fördelningen mellan stat och
kommun såvitt gäller ansvaret för utbildningen påverkas.

22 §

Bestämmelsen har sin motsvarighet i den nu gällande lydelsen av 2 kap.
20 § RF. I bestämmelsen har endast gjorts några mindre justeringar till
följd av övriga förslag.

Följdändringen i första stycket 9 innebär att utlänning här i riket är
likställd med svensk medborgare i fråga om det skydd som anges i den
föreslagna lydelsen av 2 kap. 18 § RF. För tydlighetens skull bör dock
anmärkas att följdändringen innebär en sådan likställdhet också i fråga
om rätten till ersättning vilken utgör en del av skyddet mot tvångs-
överföringar samt mot rådighetsinskränkningar beträffande mark eller
byggnader. Däremot kan utländska medborgare förbjudas tillträde till
militära skyddsområden även om de äger mark på området. Ett sådant
tillträdesförbud tar nämligen inte sikte på användningen av marken utan
syftar till att säkerställa att vissa personer inte uppehåller sig på området.
En sådan åtgärd feller därför utanför tillämpningsområdet for 18 §. I
samma punkt har i förhållande till kommitténs förslag en mindre språklig
justering skett.

Den i andra stycket 9 föreslagna följdändringen om utlänningars
likställdhet med svenska medborgare omfettar även den näringsrättsliga
sidan av samemas rätt att bedriva renskötsel som den är reglerad i lag.
Här bör för tydlighetens skull påpekas att denna bestämmelse inte innebär
en rätt för utlänning att få viss tjänst eller visst uppdrag. För den
språkliga enhetlighetens skull har i denna punkt använts samma ut-
tryckssätt som i förslaget till 20 §.

23 §

I detta stadgande slås fest att lag eller annan föreskrift ej får meddelas i
strid med Sveriges åtaganden på grund av Europakonventionen. Genom
uttrycket "på grund av” markeras att bestämmelsen även omfettar
Sveriges åtaganden enligt de tilläggsprotokoll som vi har ratificerat och
som trätt i kraft. Bestämmelsen innebär en markering av att Europakon-
ventionen, som samtidigt genom en särskild lag föreslås bli inkorporerad
i svensk rätt, får en särskild betydelse utan att konventionen för den skull
ges status som grundlag.

Avsikten med bestämmelsen är att skapa en garanti för att Europakon-
ventionens regler inte sätts åt sidan genom inhemska föreskrifter. Be-
stämmelsen riktar sig i första hand till lagstiftaren som skall ha det                   53

primära ansvaret för att vår inhemska lagstiftning inte strider mot

konventionen. Detta hindrar emellertid inte att domstolar och andra Prop. 1993/94:117
rättstillämpande myndigheter med stöd av denna bestämmelse får
möjlighet att med tillämpning av lagprövningsregeln i 11 kap. 14 §
regeringsformen underlåta att tillämpa en inhemsk föreskrift om denna
skulle befinnas oförenlig med Europakonventionen.

Lagrådet har föreslagit att det i lagrummet valda uttrycket att lag eller
annan föreskrift "inte får meddelas i strid med" konventionen ändras till
att en föreskrift "inte får strida mot" konventionen. Någon sådan har inte
ansetts erforderlig.

Bestämmelsen behandlas i den allmänna motiveringen under avsnitt 7.

16.2 Förslaget till lag om den europeiska konventionen
angående skydd for de mänskliga rättigheterna och de
grundläggande friheterna

I det första stycket av bestämmelsen anges att Europakonventionen av
den 4 november 1950 med de ändringar som gjorts i tilläggsprotkollen
nr 3, 5 och 8 till konventionen samt med de tillägg som gjorts i till-
läggsprotokollen nr 1, 2, 4, 6 och 7 till konventionen skall gälla som lag
här i landet. I förhållande till det remitterade förslaget har uttryckligen
angetts att de sist nämnda protokollen utgör tillägg till konventionen.
Konventionskomplexet får således ställning som vanlig lag. Genom den
föreslagna nya bestämmelsen i 2 kap. 23 § regeringsformen ges det
emellertid en särskild betydelse utan att för den skull erhålla grund-
lagsstatus.

Endast de protokoll som är ratificerade av Sverige omfattas av lagen.
Inom Europarådet pågår fortlöpande en genomgång av konventionskom-
plexet och konventionen kan komma att bli försedd med ytterligare
tilläggsprotokoll i framtiden.

Konventionen och tilläggsprotokollen införlivas genom den föreslagna
lagen i svensk rätt genom inkorporering. Detta innebär att konventions-
skomplexet skall gälla som svensk lag i den lydelse konventionen och till-
läggsprotokollen har enligt originaltexterna. Konventionskomplexets
originalspråk är engelska och franska. Konventionstextema på dessa
språk äger, enligt vad som sägs i konventionen, lika vitsord. Det innebär
att inget av språken skall ha företräde framför det andra.

De engelska och franska originaltexterna föreslås tillsammans med en
svensk översättning bli intagna som en bilaga till inkorporeringslagen. En
erinran härom har tagits in i bestämmelsens andra stycke. Den svenska
översättningen är avsedd endast som ett hjälpmedel vid tolkningen av
originaltexterna. Översättningen har gjorts i samband med att Sverige har
ratificerat konventionen respektive tilläggsprotokoll. Arbete med en
nyöversättning har dock initierats.

54

Kommitténs sammanfattning

Prop. 1993/94:117

Bilaga 1

Vi presenterar i detta betänkande våra överväganden och förslag i fråga
om skyddet för de medborgerliga fri- och rättigheterna och i fråga om
lagprövningsrätten (Del A) samt vårt ställningstagande till frågan om
inkorporering av Europakonventionen i svensk rätt (Del B).

I våra direktiv uttalades att vi borde ha stor frihet att ta upp olika
frågor på de områden som uppdraget avsåg. I direktiven anges emellertid
vissa särskilda frågor som vi borde gå in på i syfte att förstärka den
enskildes rättssäkerhet. Först nämndes därvid rätten till enskilt ägande
som anges vara av grundläggande betydelse för vårt samhällssystem.
Trots det har äganderätten ännu inte fått något starkare skydd i regerings-
formen. Det ansågs därför som angeläget att skyddet för äganderätten
skrivs in i grundlagen på ett mer uttryckligt sätt än för närvarande. Det
framhölls emellertid att det är ofrånkomligt att vissa inskränkningar
måste få göras i äganderätten. Vi skulle försöka utforma en regel som på
ett så distinkt och precist sätt som möjligt anger vilka inskränkningar som
skall vara tillåtna. Vidare konstaterades att skyldigheten att erlägga
skatter och avgifter till stat och kommun har beröringspunkter med
frågan om vilka inskränkningar i äganderätten som kan accepteras. Vi
borde därför försöka klarlägga beskattningsmaktens gränser. I direktiven
uttalades vidare att rätten att driva näring och utöva yrke är så grund-
läggande i ett fritt samhälle att vi även borde överväga om inte närings-
och yrkesfriheten borde ges ett grundlagsskydd. Enligt direktiven har den
s.k. negativa föreningsrätten också betydelse för närings- och yrkes-
friheten. Vi borde därför överväga om även denna rätt skulle ges ett ökat
grundlagsskydd men detta måste vägas mot bl.a. värdet av att upp-
rätthålla principen om avtalsfrihet. Vi borde också ta ställning till frågan
om Europakonventionen bör införlivas med svensk rätt. Lagprövningsrät-
ten har ett nära samband med fri- och rättighetsskyddet. Vi borde således
även överväga om utrymmet för lagprövningsrätten skall vidgas. Vad
som i första hand skulle övervägas var om kravet på uppenbar motstri-
dighet med en överordnad författning som enligt 11 kap. 14 § RF gäller
i fråga om lagar och förordningar skall tas bort eller mildras. En annan
möjlighet som kunde övervägas var att ge någon av de högsta domstolsin-
stansema en exklusiv behörighet att utöva lagprövningsrätten. Ett
ytterligare alternativ som kunde övervägas var att tillskapa någon form
av författningsdomstol med denna uppgift.

Utöver dessa frågor som uttryckligen nämndes i direktiven har vi
också prövat om det i fri- och rättighetsregleringen i regeringsformen bör
införas grundlagsskydd for rätten till liv, rätten till utbildning, rätten till
arbete och fackliga rättigheter samt för allemansrätten. Vi har också
prövat om förfarandet vid rättighetsbegränsande lagstiftning behöver
förändras.

55

Egendomsskyddet

Prop. 1993/94:117

Bilaga 1

Vi har gjort en genomgång av den lagstiftning som på något sätt kan
sägas beröra egendomsrätten. Vi har därvid funnit att den lagstiftning
som gäller i Sverige i dag ger ett starkt skydd för den enskildes
egendom. Grundlagsskyddet för egendomsrätten är däremot inte lika
starkt utvecklat i vårt land.

De rättsregler vi har till skydd för egendomsrätten har vuxit fram utan
stöd av en grundlagsregel. En sådan aktualiserades först på 1940-talet.
Det har i och för sig alltsedan den nuvarande regeringsformens tillkomst
rått bred enighet om att det är värdefullt att regeringsformen i fri- och
rättighetskapitlet innehåller en regel om skydd för den enskildes rätt till
sin egendom. Frågan om hur omfattande detta grundlagsskydd bör vara
har dock varit en omdiskuterad fråga under lång tid.

Den nuvarande bestämmelsen om egendomsskyddet i regeringsformen
tar endast sikte på ingrepp genom expropriation eller annat sådant för-
fogande, dvs. tvångsvisa överföringar av egendom från den enskilde.
Stadgandet omfattar däremot inte sådana begränsningar i den enskildes
möjligheter att utnyttja främst sin fasta egendom som följer av be-
stämmelser i t.ex. planlagstiftning, naturvårdslagen eller miljöskyddslag-
stiftning.

I den offentliga diskussionen har hävdats att regeringsformen borde
innehålla en principiell regel om att den enskildes egendom skall lämnas
okränkt men att det allmänna i vissa fall måste äga möjlighet att ta i
anspråk egendom eller reglera användningen av viss egendom. Det har
vidare hävdats att ersättningsprinciperna vid ingrepp i annans egendom
på ett klarare sätt än vad som nu är fallet borde skrivas in i grundlagen.
Slutligen har också hävdats att den svenska allemansrätten som är av stor
betydelse för allmänhetens möjligheter att få tillgång till naturen för
rekreation också borde ges ett grundlagsskydd.

Vi är inom kommittén eniga om att bestämmelserna i Europakon-
ventionen skall betraktas som ett grundläggande åtagande och normsys-
tem också för Sverige. Genom att Europakonventionen nu föreslås bli in-
korporerad i svensk rätt tillgodoses i princip de ovan angivna kraven på
hur en grundlagsbestämmelse om egendomsskyddet bör utformas.

Europakonventionens ofta allmänt hållna principer tolkas i första hand
av konventionsorganen, dvs. Europakommissionen och Europadomstolen.
Av flera avgöranden från dessa tolkningsinstanser kan den slutsatsen dras
att innehållet i den nationella rätten är en av de omständigheter som
ligger till grund för tolkningen av konventionsbestämmelsen. Om det
således införs en regel i vår regeringsform beträffande egendomsskyddet
som slår fast de principer som konventionsbestämmelsen vill skydda kan
man utgå ifrån att denna regel kommer att beaktas av konventionsorganen
vid prövningen av eventuella mål mot Sverige i framtiden.

56

Vi har mot denna bakgrund funnit att det är önskvärt att i regerings- Prop. 1993/94:117
formen ge en närmare precisering av det egendomsskydd som Europa- Bilaga 1
konventionen anger. Vi anser därför att det finns skäl att även låta
rådighetsinskränkningar avseende mark och byggnader omfattas av
grundlagsskyddet. Det gäller vidare att i regeringsformen slå fäst att
envar skall ha tillgång till naturen enligt allemansrätten. En sådan regel
är en inskränkning i de normalprinciper om äganderätten som eljest
gäller i vårt samhälle, dvs. bl.a. att medborgarnas egendom är tryggad
genom att ingen kan tvingas avstå sin egendom till det allmänna eller till
någon enskild genom expropriation eller annat sådant förfogande eller att
inskränka användningen av mark eller byggnad utom när det krävs för att
tillgodose angelägna allmänna intressen.

I regeringsformen bör således föreskrivas att ingrepp i annans egen-
dom genom expropriation eller annat sådant förfogande eller genom
inskränkningar i rätten att använda mark eller byggnader endast får ske
för att tillgodose angelägna allmänna intressen. Den närmare innebörden
av begreppet angelägna allmänna intressen är inte möjlig att precisera.
Det slutliga ställningstagandet till vad som är ett angeläget allmänt
intresse får göras från fall till fall i den politiska beslutsprocessen. Vi vill
här framhålla att den genomgång som vi har gjort av gällande för-
fattningar som tillåter ingrepp i annans egendom inte har givit oss
anledning att på något sätt sätta i fråga denna lagstiftning utan denna är
enligt vår uppfattning väl anpassad till de allmänna intressen som gör sig
gällande i dessa sammanhang.

Rättsläget i förhållande till befintlig lagstiftning kommer således ej att
förskjutas. Liksom hittills bör rätt till ersättning föreskrivas vid ingrepp
genom expropriation eller annat sådant förfogande. Som tidigare har
redovisats är det vår uppfattning att även rådighetsinskränkningar
avseende mark och byggnader bör omfattas av grundlagsbestämmelsen
om egendomsskydd. I konsekvens härmed bör även rätten till ersättning
vid sådana rådighetsinskränkningar ges ett grundlagsskydd. Enligt vår
uppfattning bör grundlagsbestämmelsen om rätt till ersättning i dessa fall
utformas i enlighet med de huvudprinciper som gäller i fråga om
ersättning vid rådighetsinskränkningar i svensk rätt. Att rätten till
ersättning vid rådighetsinskränkningar nu ges ett grundlagsskydd innebär
således i sig inte att rätten till ersättning i dessa fäll utvidgas i förhållande
till vad som redan nu gäller.

En annan fråga som länge har varit omdiskuterad är hur ersättningen
vid t.ex. expropriativa ingrepp skall bestämmas. Den nuvarande
bestämmelsen i regeringsformen ger ingen anvisning härom utan hänvisar
till vanlig lag. Vi delar den uppfattning som tidigare ofta har framförts
i dessa sammanhang att det varken är lämpligt eller önskvärt att i
grundlag precisera efter vilka normer ersättning skall bestämmas. Den
närmare utformningen av ersättningsbestämmelserna bör således enligt

57

vår mening alltjämt ske i vanlig lag. Enligt vår mening finns det heller Prop. 1993/94:117
inte några skäl att nu föreslå ändringar i de lagar som reglerar rätten till Bilaga 1
ersättning i de situationer som omfettas av den föreslagna grundlagsbe-
stämmelsen.

Vad gäller grundlagsskyddet för allemansrätten kan det synas vara ett
problem att denna inte är klart definierad i svensk rätt utan allemans-
rätten får sitt innehåll främst genom motsatsvisa tolkningar av vissa
straffstadganden. Enligt vår mening är dock innebörden av allemansrätten
så väl känd och är allemansrätten ett så väl inrotat begrepp hos det
svenska folket att något hinder mot att skriva in denna rätt i regerings-
formen inte kan anses föreligga. En lämplig lösning har vi funnit vara att
i grundlagsbestämmelsen om egendomsskydd särskilt ange att den rätt
som den enskilde tillförsäkras sin egendom inte utgör något hinder mot
att allmänheten nyttjar naturen enligt vad som följer av allemansrätten.

Beskattningsmaktens gränser

Vi erinrar här till en början om att det sedan länge har rått enighet om
att rättighetsskyddet i regeringsformen måste utformas på ett sådant sätt
att det inte ger upphov till några förskjutningar i det vanliga politiska
maktsystemet. Detta blir enligt vår uppfattning särskilt aktuellt när man
börjar diskutera en grundlagsreglering av gränserna för beskattningsmak-
ten. Det torde vara få instrument som är så viktiga för genomförandet av
den politiska viljan som just beskattningsrätten.

Vi har ändå övervägt om det finns något behov av att i grundlagen
införa ett skydd mot sådan skattelagstiftning som skulle kunna sättas i
fråga från konstitutionell synpunkt och då främst med hänsyn till skyddet
för den enskildes egendom. Vi har emellertid stannat för att inte föreslå
någon sådan bestämmelse.

Vi har även övervägt om bestämmelsen i 2 kap. 10 § andra stycket RF
om förbud mot retroaktiv skattelagstiftning är tillräckligt effektiv eller om
reglerna härom borde förändras. Enligt vår uppfattning är de argument
som åberopades till stöd för den nuvarande regleringen allljämnt hållbara.
Den utformning som bestämmelsen har erhållit synes också vara lämpligt
avvägd.

Vi har slutligen också övervägt att i grundlagen föra in en definition
av begreppen skatter och avgifter. Det har emellertid visat sig att det är
mycket svårt att utforma en definition av skattebegreppet som täcker alla
de olika existerande skatteformema samtidigt som en sådan definition
måste vara någorlunda enkel och klar för att systematiskt passa in i
regeringsformens regelsystem. Att finna en lämplig definition för
avgiftsbegreppet har visat sig än svårare eftersom gränserna är flytande
inte bara mot skattebegreppet utan även mot ren prissättning för en vara
eller en tjänst. Vi har sammantaget funnit att skälen mot en sådan

58

grundlagsregel är betydligt starkare än de skäl som kan tala for en sådan. Prop. 1993/94:117
Vi avstår därför från att lägga fram något förslag i denna del.             Bilaga 1

Närings- och yrkesfriheten

Gällande lagstiftning på näringsområdet utgår från att det i princip råder
full frihet för svenska medborgare att här i landet driva näring och utöva
yrke. Inte desto mindre har det vuxit fram en omfattande reglering på
detta område. Denna reglering har dock inte tillkommit for att hindra
konkurrens eller för att skydda de redan etablerade näringsidkarna utan
denna har framför allt tillkommit för att tillgodose säkerhets-, hälsovårds-
och arbetarskyddsintressen.

Närings- och yrkesfriheten är enligt vår mening av så grundläggande
betydelse för det moderna samhället att detta bör föranleda att närings-
och yrkesfriheten nu ges ett skydd i fri- och rättighetskapitlet i regerings-
formen. Tidigare försök till grundlagsstiftning på detta område har miss-
lyckats främst beroende på att de föreslagna bestämmelserna har varit
alltför allmänt hållna. Detta problem kvarstår. Vi anser emellertid att det
finns särskilt ett moment i närings- och yrkesfriheten som bör lyftas fram
som en lämplig utgångspunkt för en grundlagsbestämmelse. Det är den
s.k. likhetsprincipen, som kan sägas innebära att alla skall ha möjlighet
att konkurrera på lika villkor under förutsättning att de i övrigt uppfyller
de krav som kan ställas på t.ex. kompetens. Det måste emellertid även
i fortsättningen finnas möjligheter att föreskriva de inskränkningar i
närings- och yrkesfriheten som från allmänna utgångspunkter bedöms
som angelägna av hänsyn till miljö, säkerhet, utbildning och andra
liknande intressen. Vi föreslår därför en grundlagsbestämmelse av
innehåll att begränsningar i rätten att driva näring och utöva yrke endast
får införas för att skydda angelägna allmänna eller enskilda intressen och
aldrig i syfte enbart att ekonomiskt gynna vissa personer eller företag.

Den genomgång som vi har gjort av de författningsbestämmelser som
på något sätt kan sägas innebära en inskränkning i närings-och yrkes-
friheten har inte föranlett något annat förslag från vår sida än att vi
förelår att det i grundlagsbestämmelsen införs ett uttryckligt grund-
lagsstöd för den lagreglering som gäller i fråga om samemas renskötsel-
rätt.

Rätten till arbete

Vi har ställt oss frågan om det skulle gå att skapa ett stadgande om rätten
till arbete som har karaktären av en rättsligt bindande föreskrift till
skillnad från det målsättningsstadgande som i dag finns i 1 kap. 2 § RF.                  59

Vi har emellertid kommit fram till att det inte är möjligt att i grundlagen
fora in en regel som garanterar alla medborgare en rätt till arbete. Vi har
inte heller funnit det möjligt att i regeringsformen slå fast någon undre
gräns för det allmännas skyldighet att skapa sysselsättning eller utge
bidrag vid arbetslöshet. Vi avstår därför från att lägga fram något förslag
i denna del.

Skydd för de fackliga rättigheterna

Vi framhåller att de fackliga fri- och rättigheterna - främst strejkrätten -
utgör en väsentlig del av de medborgerliga fri- och rättigheterna. De
fackliga fri- och rättigheterna har emellertid, med undantag för strejk-
rätten, skyddats genom vanlig lag och inte uttryckligen i grundlagen
eftersom det rör förhållanden mellan enskilda parter. Naturligtvis har de
traditionella fri- och rättigheterna i grundlagen - föreningsfriheten,
mötesfriheten, demonstrationsfriheten m.m. - stor betydelse även för
skyddet av fackliga fri- och rättigheter. Vi har nu diskuterat om ett ut-
tryckligt skydd för de fackliga fri- och rättigheterna, utöver det som
redan finns för strejkrätten, bör införas i grundlagen. Då det för
närvarande pågår en översyn av den arbetsrättsliga lagstiftningen, vilken
översyn omfattar även frågor om skydd för de fackliga fri- och rättig-
heterna, har vi emellertid funnit att man bör avvakta med ett ställnings-
tagande till ett eventuellt grundlagsskydd för dessa rättigheter.

Den negativa föreningsfriheten

Det område där behovet av en reglering av den negativa föreningsfriheten
främst diskuterats är förhållandena på arbetsmarknaden, dvs. för-
hållanden mellan enskilda. Sådana regler saknas emellertid även på
områden utanför arbetsmarknaden.

Vi har kommit fram till att det inte är praktiskt möjligt att i grundlag
ta in en generell reglering av skyddet för den negativa föreningsfriheten
med tanke på de konsekvenser en sådan reglering skulle få såvitt avser
förhållandet mellan enskilda. Man skulle i så fall - utan att ändå helt
kunna överblicka verkningarna av regelsystemet -tvingas till en reglering
som så detaljerat angav vilka beteenden som var förbjudna och vilka
påföljder som skulle knytas till de uppställda förbuden att den till följd
av sin omfattning svårligen kunde rymmas inom en rimligt tilltagen ram.

Ett ytterligare problem som skulle uppstå om den negativa förenings-
friheten skrivs in i grundlagen är hur denna skall förhålla sig till
principen om avtalsfrihet. En grundlagsreglering av den negativa
föreningsfriheten ger nämligen upphov till frågan om denna skall anses
innefatta förbud mot vissa typer av avtalsklausuler, exempelvis s.k. or-

Prop. 1993/94:117

Bilaga 1

60

ganisationsklausuler. Vi anser att principen om avtalsfriheten är så viktig
att denna inte bör inskränkas annat än i de fäll då avtalsfriheten klart
missbrukas. Det är enligt vår mening inte möjligt att på ett lämpligt sätt
göra denna avgränsning i en grundlagsregel.

Vi avstår således från att lägga fram några förslag till reglering av den
negativa föreningsfriheten i grundlagen.

Rätten till utbildning

Rätten till utbildning är för närvarande inskriven i 1 kap. 2 § RF som ett
målsättningsstadgande. Något krav på en viss utbildning kan den enskilde
dock inte framställa med stöd av detta stadgande. Vi har emellertid nu
funnit att rätten till utbildning bör ges ett starkare skydd i grundlagen i
form av ett rättsligt bindande garanti. Vi föreslår således att det i
regeringsformen förs in ett stadgandet om rätten till utbildning som ger
rätt för varje bam att kostnadsfritt erhålla grundläggande utbildning i
allmän skola. Rättigheten motsvaras av den rätt till grundskoleutbildning
som följer av den nuvarande skollagen.

Det är givetvis av stor vikt för den enskilde att han kan erbjudas även
arman utbildning än den som ges i grundskolan. Det allmänna strävar
således efter att medborgarna skall ha tillgång också till högre utbildning,
framför allt att alla sökande till gymnasieskolan skall beredas sådan
undervisningsplats. Någon ovillkorlig rätt till en viss gymnasieutbildning
kan den enskilde eleven dock inte sägas ha i dag, då skollagen medger
urval mellan behöriga sökande till de olika gymnasielinjema. Vad gäller
högskoleutbildning så uppställs för tillträde till sådan utbildning krav på
allmän behörighet och i de flesta fåll även på särskild behörighet. Det
skulle därför leda för långt att i grundlagen föra in ett rättsligt bindande
stadgande om rätt även till högre utbildning. Vi har emellertid funnit det
lämpligt att i grundlagen ge uttryck för den skyldighet som ligger på det
allmänna att även se till att det finns möjlighet att erhålla högre
utbildning än grundskoleutbildning i landet.

Vad gäller föräldrarätten har vi kommit till den slutsatsen att den inte
finns skäl att särskilt grundlagsfästa denna. Vi erinrar om att föräldra-
rätten kommer till positivt uttryck i svensk rätt genom våra förslag till
inkorporering av Europakonventionen.

Rätten till liv

Prop. 1993/94:117

Bilaga 1

Den mest grundläggande av de mänskliga rättigheterna är rätten till liv.
Vi har därför tagit upp frågan om rätten till liv skall erhålla ett särskilt
skydd i fri- och rättighetskapitlet i regeringsformen. Vi har emellertid

61

funnit att befintlig lagstiftning väl motsvarar de krav som kan ställas i en
rättsstat. Vi lägger därför inte fram några förslag i denna del.

Formerna för rättighetsbegränsande lagstiftning

Vi har även övervägt om formerna för rättighetsbegränsande lagstiftning
behöver förändras på något sätt. Vad vi närmast har funderat på är om
det skall införas ett krav på kvalificerad majoritet för sådana lagstift-
ningsåtgärder.

Vi har emellertid funnit att ett förfarande med kvalificerad majoritet
rent lagtekniskt vållar stora problem. Ett sådant problem är hur man i
grundlagen på ett lämpligt sätt skall kunna avgränsa de frågor som skall
omfattas av kravet på kvalificerad majoritet. Det är nämligen inte rimligt
att vatje begränsning av fri- och rättigheterna skall omfattas av ett sådant
krav. Vi har därför övervägt om kravet på kvalificerad majoritet endast
skulle gälla vid inskränkningar av större betydelse eller vid lagförslag
som inskränker i fri- och rättigheternas väsentliga innehåll. Vi har dock
funnit att en sådan avgränsning blir så oklar att den i praktiken inte kan
fås att fungera.

Tveksamhet kan också uppstå huruvida ett lagförslag innebär en be-
gränsning av en rättighet, om det innebär att man minskar en rådande
begränsning eller om det endast innebär neutrala ändringar. För att
undvika detta tolkningsproblem kan man naturligtvis låta alla lagförslag
med ändringar falla in under det kvalificerade förfarandet. Följden härav
blir emellertid att en mängd lagförslag skulle komma att drabbas av detta
förfarande, vilket kan medföra att riksdagen många gånger blir hand-
lingsförlamad.

Vi anser att det även rent principiellt finns skäl mot att infora ett krav
på kvalificerad majoritet vid rättighetsinskränkande lagstiftning. Ett
sådant förfarande skulle nämligen utgöra ett avsteg från majoritets-
principen, som är ett grundläggande inslag i den politiska demokratin. Vi
lägger därför inte fram något förslag till lagändring i denna del.

Lagprövningsrätten

Vår utgångspunkt när det gäller frågor om medborgerliga fri- och
rättigheter är att inskränkningar i dessa rättigheter endast får göras för att
tillgodose ändamål som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle och
aldrig gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som
har föranlett den. Ett sådant synsätt medför med nödvändighet att möjlig-
heterna till en effektiv och verksam lagprövning måste garanteras. Vi är
klara över att detta kan ske på olika sätt.

Vi har i enlighet med direktiven övervägt alternativet att inrätta en

Prop. 1993/94:117

Bilaga 1

62

särskild författningsdomstol med exklusiv behörighet att pröva grund-
lagsenligheten av beslut som är av intresse från konstitutionell synpunkt.
Vi har emellertid funnit att ett system med en särskild författningsdoms-
tol är svårt att förena med kravet att en rättighetsreglering inte får
innebära att politisk makt förs över till icke politiska organ. Redan den
centralisering av normkontrollen som systemet skulle innebära gör att det
blir mera aktuellt med en politisk "styrning" av den dömande verksam-
heten. Det skulle i sin tur kunna leda till onödiga spänningar mellan den
politiska och den dömande makten. Det är svårt att komma till rätta med
en befarad politisering av en sådan domstol genom att konstruera ett
lämpligt system för tillsättning av dess ledamöter. Man kan inte komma
ifrån att resultatet lätt kan bli någon form av blandad politisk-juridisk
prövning av ett slag som vi inte eftersträvar. Det nu anförda utgör enligt
vår mening ett tungt skäl mot införandet av en författningsdomstol i vårt
land.

En annan invändning som har framförts mot en särskild författnings-
domstol är att det skulle bli svårt att förse den med tillräckliga arbetsupp-
gifter.

En annan komplikation med en ordning där domstolar och för-
valtningsmyndigheter skulle vara tvingade att hänskjuta alla frågor om
normkontroll till en författningsdomstol skulle vara att detta sannolikt
skulle medföra en avsevärd fördröjning med avseende på avgörandet av
de mål eller ärenden där en sådan fråga uppkommit. Slutligen tillkommer
det tidigare i dessa sammanhang ofta åberopade argumentet att en för-
fattningsdomstol skulle innebära ett helt främmande inslag i vår
rättskultur. Vi anser att man inte kan bortse från detta argument. Enligt
vår mening är det heller inte av någon avgörande betydelse vilken instans
eller typ av domstol som utför lagprövningsuppgiften utan det viktiga är
vilket utrymme som lämnas åt dessa instanser att agera inom. Vi har
därför slutligen stannat för att inte lägga fram något förslag om att inrätta
en särskild författningsdomstol.

Som tidigare anförts föreslår vi i detta betänkande att Europakon-
ventionen inkorporeras i svensk rätt genom vanlig lag. Emellertid ger vi
också konventionen en särskild betydelse då vi föreslår ett nytt stadgande
i regeringsformen om att föreskrifter inte får meddelas i strid med kon-
ventionen. Därigenom blir det klart markerat att konventionens regler
inte skall kunna åsidosättas genom senare stiftad lag. Vi anser att det bör
ankomma på lagstiftaren att löpande se till att den inhemska rätten
överensstämmer med konventionen även sedan denna inkorporerats i
svensk rätt. De svenska domstolarnas och myndigheternas tolkning av
konventionen bör därför göras med försiktighet och lagstiftaren skall
även i fortsättningen ha det primära ansvaret för att rättsreglerna inte
kommer i konflikt med konventionen. Således bör även efter en
inkorporering av Europakonventionen den nuvarande balansen mellan den

Prop. 1993/94:117

Bilaga 1

63

lagstiftande och den dömande makten upprätthållas. Vi vill emellertid Prop. 1993/94:117
framhålla att lagprövningen i fortsättningen även måste innefatta en Bilaga 1
prövning gentemot Europakonventionen.

Vi har vidare övervägt om lagprövningen skall bestå i sin nuvarande
utformning eller om det finns skäl för att utvidga de rättstillämpande
organens lagprövningsrätt genom borttagande av det s.k. uppenbarhets-
rekvisitet, vilket ibland har kritiserats.

Det har således hävdats att det är otillfredsställande att de två högsta
statsorganen skall åtnjuta en större felmarginal än andra normgivande
organ när det gäller en föreskrifts förenlighet med överordnad för-
fattning. Riksdagen lika väl som alla andra offentliga organ är bunden av
gällande rätt. Emellertid är enligt grundlagen riksdagen den främste
lagstiftaren. Endast riksdagen kan stifta grundlag och vanlig lag. Detta
talar för att det är riksdagen som är den instans som är bäst ägnad att
pröva om en viss lagföreskrift är grundlagsenlig eller ej. Normalt kan
man givetvis utgå från att statsmakterna utan vidare följer grundlagens
bestämmelser. Lagprövningen som kontrollmedel är därför endast tänkt
att verka som en säkerhetsanordning som utlöses i sällsynta fall då
lagstiftningen inte utgjort ett tillräckligt skydd för de medborgerliga fri-
och rättigheterna.

Genom den nuvarande ordningen har domstolarna och myndigheterna
inte fått någon ställning som politiska maktfaktorer. De har härigenom
möjligheter att utnyttja ett oförbrukat förtroendekapital, när ett ingripande
till fri- och rättigheternas skydd undantagsvis måste ske. Vi finner
således att den nuvarande ordningen med krav på uppenbar motstridighet
mellan föreskrift i lag eller förordning och överordnad författning för att
ett åsidosättande av lagen eller förordningen skall få ske är motiverad.
Vi föreslår därför inga ändringar vad gäller den materiella regleringen av
lagprövningsrätten.

Inkorporering av Europakonventionen

Europakonventionen är i dag inte direkt tillämplig i svensk rätt. Detta är
en ovanlig ordning i Europa. Vi anser det därför naturligt att Sverige nu
införlivar konventionen med svensk rätt. En sådan åtgärd markerar
konventionens betydelse för svensk rätt och klargör dess status. Däri-
genom skapas också ett uttryckligt underlag att direkt tillämpa konven-
tionen vid våra domstolar och andra rättstillämpande myndigheter.

Ett viktigt argument för ett införlivande av Europakonventionen är
också att denna ingår i den s.k. EG-rätten. Genom ett antal avgöranden
av EG-domstolen har fri- och rättigheterna i Europakonventionen sålunda
gradvis kommit att erkännas som grundläggande rättsprinciper inom EG-
rätten. Genom ett EES-samarbete skall Sverige på de områden samarbetet
gäller införliva EES-avtalet och därmed EG-rätt med svensk rätt. Genom

64

EES-avtalet har Sverige förbundit sig att tolka de bestämmelser i avtalet
som motsvaras av EG-rätt på samma sätt som EG-domstolen tolkar dessa.
Redan till följd av EES-avtalet får således Europakonventionen anses
tillämplig på de områden som motsvaras av EG-rätt. Detta förhållande
befästs ytterligare vid ett eventuellt medlemskap i EG då EG-rätten
kommer att gälla direkt i Sverige. En sådan ordning där Europakon-
ventionen får en annan status inom de områden som motsvaras av EG-
rätt än inom andra områden finner vi olämplig.

Man kan naturligtvis fråga sig varför just Europakonventionen bör
införlivas i svensk rätt medan så inte är fallet med andra konventioner
om mänskliga rättigheter. Europakonventionen skiljer sig emellertid från
övriga internationella konventioner genom att dess rättigheter kan göras
gällande vid domstol då de grundar en materiell rätt for den enskilde och
genom att konventionens tillämpning och verkställande bygger på en
strikt juridisk grund. Dessa förhållanden har också medfört att Europa-
konventionen är den absolut effektivaste konventionen när det gäller att
skydda mänskliga rättigheter.

I konventionen finns inga bestämmelser om hur åtagandena i denna
skall uppfyllas i nationell rätt. På grund av vårt dualistiska system krävs
det dock en lagstiftningsakt för införlivandet. Vi anser att ett införlivande
av Europakonventionen bör ske genom inkorporering av konventionen i
lag.

Europakonventionen har haft stor betydelse för utformningen av den
svenska lagstiftningen. Vid ratificering av konventionen och senare dess
tilläggsprotokoll har man företagit genomgångar av den svenska lagstift-
ningen för att förvissa sig om att denna står i överensstämmelse med
konventionen. Sverige har därefter löpande anpassat sin lagstiftning till
konventionens regler i samband med nya lagförslag eller till följd av
avgöranden från de europeiska konventionsorganen. Inom ramen för
denna utredning har även vi gjort en översiktlig genomgång av svensk
lagstiftnings överensstämmelse med konventionens regler och praxis. Vi
har funnit att svensk lagstiftning står i överensstämmelse med Europakon-
ventionen. Några svårigheter att inkorporera konventionen ser vi därför
inte föreligga.

Vi har också tagit ställning till frågan vilken status Europakon-
ventionen skall få i svensk rätt vid en inkorporering. Regler om de
mänskliga fri- och rättigheterna är av sådan vikt att de normalt har sin
plats i en grundlag. I Sverige har vi dock redan en omfettande reglering
av fri- och rättigheterna i andra kapitlet regeringsformen, vari också
stadgas under vilka förutsättningar fri- och rättigheterna får begränsas.
Denna reglering är till stor del utformad med Europakonventionen som
inspirationskälla. En inkorporering av konventionen med status av
grundlag skulle leda till en dubbelreglering på grundlagsnivå av vissa
rättigheter och hur dessa får inskränkas. Vi anser emellertid att det bör

Prop. 1993/94:117

Bilaga 1

65

5 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 117

inforas någon form av garanti mot lagstiftning i strid med Europakon-
ventionen. Detta bör enligt vår mening ske genom att det i fri- och
rättighetskapitlet i regeringsformen förs in ett nytt stadgande om att lag
eller annan föreskrift inte får meddelas i strid med Europakonventionen.
Härigenom markeras att konventionen får en särskild betydelse i svensk
rätt. Denna bestämmelse riktar sig i första hand till lagstiftaren som har
det primära ansvaret för att den inhemska rätten står i överensstämmelse
med konventionen. Detta hindrar emellertid inte att domstolar och
myndigheter med stöd av en sådan bestämmelse får möjlighet att med
tillämpning av reglerna om lagprövning i 11 kap. 14 § RF underlåta att
tillämpa en föreskrift på den grunden att föreskriften inte är förenlig med
Sveriges åtaganden enligt Europakonventionen.

Sverige har reserverat sig mot andra meningen i artikel 2 i tilläggs-
protokollet av den 20 mars 1952. Sverige har därigenom förklarat att
staten inte kan medge föräldrar rätt att, under hänvisning till sin
filosofiska övertygelse, för sina bam erhålla befrielse från skyldigheten
att delta i delar av de allmänna skolornas undervisning, dels att befrielse
från skyldigheten att delta i de allmänna skolornas religionsundervisning
endast kan medges för bam med annan trosbekännelse än svenska
kyrkans, för vilka tillfredsställande religionsundervisning är anordnad. Vi
har nu kommit fram till att den svenska skollagens regler om obligatorisk
undervisning inte kan anses strida mot artikel 2. Enligt vår mening bör
därför reservationen återkallas innan konventionen inkorporeras.

Sveriges erkännande av den europeiska domstolens jurisdiktion har
alltsedan den 13 maj 1966 endast avgivits för fem år i taget. För
närvarande löper det svenska erkännandet ut den 13 maj 1996. Vi
föreslår nu att det svenska erkännandet av den europeiska domstolens
jurisdiktion i framtiden inte görs tidsbegränsat.

Prop. 1993/94:117

Bilaga 1

66

Kommitténs lagförslag

Prop. 1993/94:117

Bilaga 2

1. Förslag till

Lag om ändring av regeringsformen

Härigenom föreskrivs följande i fråga om regeringsformen

dels att nuvarande 2 kap. 20 § skall betecknas 2 kap. 22 §,

dels att 2 kap. 18 och 22 §§ skall ha följande lydelse,

dels att i regeringsformen skall införas tre nya paragrafer, 2 kap. 20,
21 och 23 §§ av följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

2 kap.

18

Varje medborgare vilkens egen-
dom tages i anspråk genom expro-
priation eller annat sådant
förfogande skall vara tillförsäkrad
ersättning för förlusten enligt grun-
der som bestämmes i lag.

§

\hrje medborgares egendom är
tryggad genom att ingen kan
tvingas att avstå sin egendom till
det allmänna eller till någon
enskild genom expropriation eller
annat sådant förfogande eller att
inskränka användningen av mark
eller byggnad utom när det krävs
för att tillgodose angelägna
allmänna intressen.

Den som genom expropriation
eller annat sådant förfogande
tvingas avstå sin egendom skall
vara berättigad till ersättning för
förlusten. Sådan ersättning skall
också vara tillförsäkrad den som
tvingas till sådana inskränkningar
i rätten att använda mark eller
byggnad att pågående markanvänd-
ning avsevärt försvåras eller skada
uppkommer som är betydande i för-
hållande till värdet på berörd del
av fastigheten. Ersättningen skall
bestämmas enligt grunder som
anges i lag.

Envar skall ha tillgång till
naturen enligt allemansrätten

67

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1993/94:117

Bilaga 2

20 §

Utlänning här i riket är likställd
med svensk medborgare i fråga om

1. skydd mot tvång att deltaga i

sammankomst för opinionsbildning
eller i demonstration eller annan
meningsyttring eller att tillhöra
trossamfund eller annan
sammanslutning (2  § andra

meningen),

2. skydd för personlig integritet
vid automatisk databehandling (3 §
andra stycket),

3. skydd mot dödsstraff, kropps-
straflf och tortyr samt mot medi-
cinsk påverkan i syfte att fram-
tvinga eller hindra yttranden (4 och
5 §§),

4. rätt till domstolsprövning av
frihetsberövande med anledning av
brott eller misstanke om brott (9 §
första och tredje styckena),

5. skydd mot retroaktiv brotts-
påföljd och annan retroaktiv
rättsverkan av brott samt mot
retroaktiv skatt eller statlig avgift

oberoende av vad som föreskrivits
ovan.

20 §

Begränsningar i rätten att
driva näring eller utöva yrke får
införas endast för att skydda ange-
lägna allmänna intressen och
aldrig i syfte enbart att ekonomiskt
gynna vissa personer eller företag.

Samemas rätt att bedriva
renskötsel regleras i lag.

21 §

Alla bam har rätt att kostnads-
fritt erhålla grundläggande ut-
bildning i allmän skola. Det all-
männa skall svara också för att
högre utbildning finns.

22 §

Utlänning här i riket är lik-
ställd med svensk medborgare i
fråga om

1. skydd mot tvång att deltaga

i sammankomst for opinionsbild-
ning eller i demonstration eller
annan meningsyttring eller att
tillhöra trossamfund eller annan
sammanslutning (2  § andra

meningen),

2. skydd för personlig integri-
tet vid automatisk databehandling
(3 § andra stycket),

3. skydd mot dödsstraff,
kroppsstraff och tortyr samt mot
medicinsk påverkan i syfte att
framtvinga eller hindra yttranden
(4 och 5 §§),

4. rätt till domstolsprövning av
frihetsberövande med anledning av
brott eller misstanke om brott (9 §
första och tredje styckena),

5. skydd mot retroaktiv brotts-
påföljd och annan retroaktiv
rättsverkan av brott samt mot
retroaktiv skatt eller statlig avgift

68

Nuvarande lydelse

(10 §),

6. skydd mot inrättande av
domstol i vissa fall (11 § första
stycket),

7. skydd mot missgynnande på
grund av ras, hudfärg eller etniskt
ursprung eller på grund av kön (15
och 16 §§),

8. rätt till fackliga stridsåtgärder
(17 §),

9. rätt till ersättning vid expro-
priation eller annat sådant för-
fogande (18 §).

Om annat icke följer av särskil-
da föreskrifter i lag, är utlänning
här i riket likställd med svensk
medborgare även i fråga om

1. yttrandefrihet, informations-
frihet, mötesfrihet,
demonstrationsfrihet, förenings-
frihet och religionsfrihet (1 §),

2. skydd mot tvång att giva till

känna åskådning (2  § första

meningen),

3. skydd mot kroppsligt ingrepp
även i annat fall än som avses i 4
och 5 §§, mot kroppsvisitation,
husrannsakan och liknande intrång
samt mot intrång i förtrolig
meddelelse (6 §),

4. skydd mot frihetsberövande
(8 § första meningen),

5. rätt till domstolsprövning av

frihetsberövande av annan an-
ledning än brott eller misstanke om
brott (9  § andra och tredje

styckena),

6. offentlighet vid domstols-
förhandling (11 § andra stycket),

7. skydd mot ingrepp på grund
av åskådning (12 § andra stycket
tredje meningen),

8. författares, konstnärers och

Föreslagen lydelse

(10 §),

6. skydd mot inrättande av
domstol i vissa fall (11 § första
stycket),

7. skydd mot missgynnande på
grund av ras, hudfärg eller etniskt
ursprung eller på grund av kön (15
och 16 §§),

8. rätt till fackliga stridsåt-
gärder (17 §),

9. skydd mot expropriation
eller annat sådant förfogande samt
mot inskränkningar i rätten att
använda mark eller byggnader (18
§),

10. rätt till utbildning (21 §).

Om annat icke följer av sär-
skilda föreskrifter i lag, är utlän-
ning här i riket likställd med
svensk medborgare även i fråga
om

1. yttrandefrihet, informations-
frihet, mötesfrihet,
demonstrationsfrihet, förenings-
frihet och religionsfrihet (1 §),

2. skydd mot tvång att giva till

känna åskådning (2  § första

meningen),

3. skydd mot kroppsligt in-
grepp även i annat fäll än som
avses i 4 och 5 §§, mot kropps-
visitation, husrannsakan och
liknande intrång samt mot intrång
i förtrolig meddelelse (6 §),

4. skydd mot frihetsberövande
(8 § första meningen),

5. rätt till domstolsprövning av

frihetsberövande av annan an-
ledning än brott eller misstanke om
brott (9  § andra och tredje

styckena),

6. offentlighet vid domstols-
förhandling (11 § andra stycket),

7. skydd mot ingrepp på grund
av åskådning (12 § andra stycket
tredje meningen),

8. författares, konstnärers och

Prop. 1993/94:117

Bilaga 2

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1993/94:117

Bilaga 2

fotografers rätt till sina verk
(19 §). På sådana särskilda före-
skrifter som avses i andra stycket
tillämpas 12 § tredje stycket, fjärde
stycket första meningen samt femte
stycket.

fotografers rätt till sina verk
(19 §),

9. närings- och yrkesfrihet
(20 §).

På sådana särskilda föreskrifter
som avses i andra stycket tillämpas
12 § tredje stycket, fjärde stycket
första meningen samt femte
stycket.

23 §

Lag eller annan föreskrift får
ej meddelas i strid med Sveriges
åtaganden enligt den europeiska
konventionen angående skydd för
de mänskliga rättigheterna och de
grundläggande friheterna.

Övergångsbestämmelser till lagen (1994:00)

Ändringarna i regeringsformen träder i kraft den 1 januari 1995.

2. Förslag till

Lag om den europeiska konventionen angående
skydd för de mänskliga rättigheterna och de
grundläggande friheterna

Härigenom föreskrivs följande.

Den europeiska konventionen den 4 november 1950 angående skydd för
de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna samt
tilläggsprotokollen nr 1-8 till konventionen skall gälla som lag här i
landet.

Konventionens och tilläggsprotokollens engelska och franska
originaltexter finns tillsammans med en svensk översättning intagna som
en bilaga till denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.

70

Förteckning över de remissinstanser som yttrat sig

Yttranden över Fri- och rättighetskommitténs delbetänkande (SOU
1993:40) har till Justitiedepartementet avgetts av Riksdagens ombudsmän,
Högsta domstolens ledamöter, Regeringsrättens ledamöter, Justitie-
kanslem, Svea hovrätt, Hovrätten for Nedre Norrland, Kammarrätten i
Göteborg, Kammarrätten i Jönköping, Malmö tingsrätt, Östersunds
tingsrätt, Länsrätten i Stockholms län, Socialstyrelsen, Boverket, Riks-
revisionsverket, Riksskatteverket, Statens skolverk, Juridiska fakulteten
vid Uppsala universitet, Juridiska fakulteten vid Lunds universitet,
Juridiska fakulteten vid Stockholms universitet, Samhällsvetenskapliga
fakulteten vid Lunds universitet, Samhällsvetenskapliga fakulteten vid
Stockholms universitet, Statens jordbruksverk, Skogsstyrelsen, Arbets-
marknadsstyrelsen, Konkurrensverket, Statens lantmäteriverk, Statens
naturvårdsverk, Svenska kommunförbundet, Landstingsförbundet,
Svenska Samemas Riksförbund, Sametinget, Sveriges advokatsamfund,
Sveriges domareförbund, Företagarnas Riksorganisation, Lantbrukarnas
Riksförbund, Landsorganisationen i Sverige LO, Tjänstemännens
Centralorganisation TCO, Sveriges Akademikers Centralorganisation
SACO, Svenska arbetsgivareföreningen SAF, Sveriges Industriförbund,
Svenska Naturskyddsföreningen, Svenska Turistföreningen, Svenska av-
delningen av Internationella Juristkommissionen, Medborgarrättsrörelsen
Friheten i Sverige, Ägarfrämjandet, Föreningen Den Nya Välfärden,
Gryts SkärvårdsfÖrening, adjungerade professorn Bertil Bengtsson,
Sveriges Fastighetsägareförbund, Bertil Jonsén, Sveriges Jordägare-
förbund, Sveriges Bostadsrättsföreningars Centralorganisation ek. för.
SBC, Skogsägarnas Riksförbund, Sveriges Försäkringsförbund, Ärke-
biskopen, Justitia et Pax, Katolska Biskopsämbetet, Sveriges Kristna Råd,
Sveriges frikyrkosamråd och Katolska Biskopsämbetet.

Svenska arbetsgivareföreningen SAF och Sveriges Industriförbund har
avgett ett gemensamt yttrande. Detsamma gäller Sveriges Kristna Råd
och Sveriges frikyrkosamråd.

Prop. 1993/94:117

Bilaga 3

71

Lagrådsremissens lagförslag

Prop. 1993/94:117

Bilaga 4

Förslag till lag om ändring i regeringsformen

Härigenom föreskrivs att det i regeringsformen skall införas en ny
paragraf, 2 kap. 23 §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 kap.

23 §

Lag eller annan föreskrift får ej
meddelas i strid med Sveriges åta-
ganden pä grund av den
europeiska konventionen angående
skydd för de mänskliga rättig-
heterna och de grundläggande
friheterna.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.

Förslag till lag om den europeiska konventionen angående
skydd for de mänskliga rättigheterna och de grundläggande
friheterna

Härigenom föreskrivs följande.

Europeiska konventionen den 4 november 1950 angående skydd för de
mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna med de
ändringar som gjorts genom tilläggsprotokollen nr 3, 5 och 8 till
konventionen samt tilläggsprotokollen nr 1, 2, 4, 6 och 7 till kon-
ventionen skall gälla som lag här i landet.

Konventionens och tilläggsprotokollens engelska och franska original-
texter finns tillsammans med en svensk översättning intagna som en
bilaga till denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.

72

Lagrådets yttrande

Prop. 1993/94:117

Bilaga 5

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1993-12-08

Närvarande: f.d. regeringsrådet Bengt Hamdahl, justitierådet Bo
Svensson, regeringsrådet Arne Baekkevold.

Enligt en lagrådsremiss den 6 december 1993 (justitiedepartementet) har
regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till lag om
ändring i regeringsformen och lag om den europeiska konventionen
angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande
friheterna.

Förslagen har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Mats
Melin.

Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:

I remissen föreslås att den europeiska konventionen angående skydd för
de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna inkorporeras
i svensk rätt genom en särskild lag. Dessutom föreslås en ny
bestämmelse i regeringsformen (RF) som föreskriver att lag eller annan
föreskrift inte får meddelas i strid med Sveriges åtaganden på grund av
konventionen.

Europakonventionen har redan idag en ställning som en i viss mån
grundläggande rättsakt för den svenska rättsordningen när det gäller
skyddet för de mänskliga fri- och rättigheterna. Vår interna rätt har också
fortlöpande anspassats till de krav som konventionen ställer enligt de
avgöranden som meddelats av Europadomstolen i Strasbourg.
Konventionens fri- och rättighetsskydd utgör också en del av de allmänna
rättsprinciper som ingår i EG-rätten och kommer därigenom att få
särskild betydelse för svensk rätt genom EES-avtalet. Det stora flertalet
konventionsländer har inkorporerat - eller är i färd med att inkorporera -
konventionen som en del av den interna rätten. Mot denna bakgrund är
det naturligt att konventionen inkorporeras också i svensk rätt.
Visserligen har konventioner hittills i regel införlivats med svensk rätt
genom transformering och en inkorporering i detta fall medför vissa
problem av praktisk och lagteknisk natur. Bl.a. uppkommer problem
genom att konventionens text skiljer sig från traditionell svensk
lagstiftning genom att den i de centrala delarna är mycket allmänt hållen
och delvis skriven närmast som folkrättsliga förpliktelser. Samtidigt får
konventionen ett mycket konkret innehåll på de områden där Europa-
domstolen meddelat ett avgörande. Vidare uppkommer problem när det
gäller att fastställa vilken ställning konventionens bestämmelser får i
förhållande till annan intern rätt.

Om det remitterade förslaget till inkorporeringslag genomförs innebär det
att nya avgöranden av Europadomstolen, som ger en ny och kanske
oväntad innebörd åt någon konventionsbestämmelse, kan få omedelbar

73

verkan i vårt land. Ta som exempel Europadomstolens avgörande i målet
Holm ./. Sverige och antag att bestämmelserna om hur juryn skall bildas
återfinns i vanlig lag i stället for i tryckfrihetsförordningen. Ett
underkännande på sätt som skett av ett visst inslag i det svenska
jurysystemet skulle då leda till att liknande tryckfrihetsmål med jury
måste ställas in i avbidan på ny lagstiftning. Något liknande kan inträffa
i fråga om specialdomstolar med domare som hämtas från intresseorga-
nisationer, t.ex. Arbetsdomstolen och Bostadsdomstolen. Som ett
ytterligare exempel kan anföras att om det remitterade förslaget varit
genomfört år 1986, då det var känt att de dåvarande fristerna för
anhållande stred mot Europakonventionen, många anhållna hade måst
försättas på fri fot utan vidare prövning eftersom det inte fanns
jourdomstolar och organisation i övrigt för en tillräckligt snabb
handläggning av häktningsfrågan.

Det anförda visar enligt Lagrådet att den föreslagna lagen är förenad med
många svårigheter. Mycket talar för att den nuvarande ordningen, som
ger Sverige tid att anpassa lagstiftningen efter nya avgöranden av
Europadomstolen, är att föredra. Lagrådet vill emellertid inte avstyrka
att förslaget upphöjs till lag men förutsätter att problemet med
anpassningstid beaktas i det fortsatta lagstiftningsarbetet.

Det finns anledning att ytterligare något beröra de inledningsvis antydda
problemen, särskilt med hänsyn till den föreslagna bestämmelsen i 2 kap.
23 § RF. Vid remissbehandlingen av utredningens förslag har flera
instanser ingående diskuterat frågan hur konventionen hierarkiskt skall
inordnas i vår rättsordning liksom frågan vad utredningens förslag i
denna del får för effekt. Från flera håll har uttalats betänkligheter mot
utredningens förslag från främst rättssystematiska utgångspunkter. Några
remissinstanser, bl.a. HD:s ledamöter, avstyrker förslaget till särskild
grundlagsregel. HD:s ledamöter ifrågasätter bl.a. om inte den föreslagna
grundlagsregeln bara skenbart skulle öka konventionens genomslag i
svensk rätt.

I lagrådsremissen redogörs - mot bakgrund av de farhågor om bl.a.
tillämpningsproblem som sålunda framförts av vissa remissinstanser - för
de principer som kan bli aktuella om det uppkommer en konflikt mellan
konventionens bestämmelser och inhemska lagregler. Regeringen redogör
därvid för tillämpningen i sådant fall av principen om fördragskonform
lagtolkning samt principerna om lex posterior och lex specialis och
konstaterar vidare att HD:s ledamöter pekat på att ytterligare en princip
skulle kunna vägas in i en konfliktsituation. Den principen innebär "att
en konvention om mänskliga rättigheter, även om den i den inhemska
laghierarkin inte har högre rang än vanlig lag, ändå bör på grund av sin
speciella karaktär ges en särskild vikt i fall av konflikt med inhemska
lagbestämmelser".

I remissen uttalas att det synsätt som HD:s ledamöter har anlagt också
kan sägas ansluta till principen om fördragskonform tolkning, även om
den principen gäller i förhållande till internationella överenskommelser
i allmänhet. Vidare sägs att en rättstillämpare, om han inte genom sina

Prop. 1993/94:117

Bilaga 5

74

tidigare överväganden kommit fram till att konventiosbestämmelsen bör
tillämpas, med tillämpning av lagprövningsregeln i 11 kap. 14 § RF kan
pröva den svenska lagregeln mot den föreslagna grundlagsregeln i 2 kap.
23 § RF.

Prop. 1993/94:117

Bilaga 5

Vad som anförs i remissen ger inte något egentligt belägg for att det
finns ett behov av den föreslagna grundlagsregeln. Om man följer den av
HD:s ledamöter angivna tolkningsprincipen, dvs. ger konventionen en
särskild tyngd på grund av dess speciella karaktär, är det svårt att se att
grundlagsregeln skulle öka konventionens genomslagskraft i svensk rätt.

Lagrådet vill slutligen peka på en sak som inte berörts närmare i
lagrådsremissen. Den hänför sig till grundlagsregelns tillämplighet med
avseende på svenska författningar som tillkommit före grundlagsregelns
ikraftträdande. Enligt utredningsförslaget riktar sig regeln mot
föreskrifter som tillkommer efter ikraftträdandet. Såvitt framgår av
remissen är avsikten emellertid att grundlagsregeln skall tillämpas
generellt. Detta bör i så fall kommma till uttryck genom att det i
lagrummmet anges att en föreskrift "inte får strida mot" konventionen.

75

1952, H:o 35.

Prop. 1993/94:117

Bilaga 6

Convention for the Protee-
tion of Human Rights
and Fundamental
Freedoms.

The Governments sig-
natory hereto, being
Members of the CouncU
of Europé,

Considering the Uni-
versal Declaration of Hu-
man Rights proclaimed
by the General Assembly
of the United Nations on
lOth December 1948;

Considering that this
Declaration aims at se-
curing the universal and
effective recognition and
observance of the Rights
therein declared;

Considering that the
aim of the Council of
Europé is the achieve-
ment of greater unity be-
tween its Members and
that one of the methods
by which that aim is to
be pursued is the main-
tenance and further re-
alisation of Human
Rights and Fundamental
Freedoms;

Reaffirming their pro-
found belief in those Fun-
damental Freedoms which
are the foundation of
justice and peace in the
world and are best main-
tained on the one hand
by an effective political
democracy and on the
other by a common un-
derstanding and observ-
ance of the Human Rights
upon which they depend;

Convention de sauvegarde
des Droits de 1’homme
et des libertés fonda-
mentales.

Les Gouvernements sig-
nataires, Membres du
Conseil de 1’Europe,

Considérant la Déclara-
tion Universelle des
Droits de l’homme, pro-
clamée par 1’Assemolée
Générale des Nations
Unies le 10 décembre
1948;

Considérant que cette
Declaration tend å assu-
rer la reconnaissance et
1’application universelles
et effectives des droits
qui y sont énoncés;

Considérant que le but
du Conseil de 1’Europe est
de réaliser une union plus
étroite entre ses Membres,
et que l’un des moyens
d’atteindre ce but est la
sauvegarde et le dévelop-
[>ement des Droits de
'homme et des libertés
fondamentales;

Réaffirmant leur pro-
fond attachement å ces
libertés fondamentales qui
constituent les assises mé-
mes de la justice et de la
paix dans le mondé et
dont le maintien repose
essentiellement sur un ré-
gime politique véritable-
ment démocratique, d’une
part, et, d’autre part, sur
une conception commune
et un commun respect des
Droits de 1’homme dont
ils se réclament;

(översättning. >)

Konvention angående
skydd för de mänskliga
rättigheterna och de
grundläggande friheterna.

Undertecknade rege-
ringar, vilka åro medlem-
mar av Europarådet
hava,

i betraktande av att
Förenta Nationernas ge-
neralförsamling den 10
december 1948 proklame-
rat en universell förkla-
ring om de mänskliga rät-
tigheterna,

i betraktande av att
denna förklaring syftar
till att trygga universellt
och verksamt erkännande
och iakttagande av de
rättigheter, som däri an-
givits,

i betraktande av att
Europarådets syfte är att
uppnå fastare enhet mel-
lan dess medlemmar och
att ett av medlen att full-
följa detta syfte är vid-
makthållandet och ut-
vecklandet av de mänsk-
liga rättigheterna och de
grundläggande friheterna,

i ändamål att bekräfta
sin djupa tro på de grund-
läggande friheterna, vilka
utgöra själva grundvalen
för rättvisa och fred i
världen och som bäst vid-
makthållas å ena sidan
genom verklig politisk de-
mokrati samt, A den
andra, genom samfälld-
het i uppfattningen och
respekterandet av de
mänskliga rättigheterna,
till vilka de bekänna sig,

1 OversSttnlngen I enlighet med den 1 K. prop. nr 165 Ull riksdagen Intagna texten.

76

Prop. 1993/94:117

Bilaga 6

1952. N:0 35.

Being resolved, as the
Governments of European
countries which are like-
min ded and have a com-
mon heritage of political
traditions, ideals, freedom
and the rule of law, to
take the first steps for
the collective enforcement
of certain of the Rights
stated in the Universal
Declaration;

Have agreed as follows:

Artide 1.

The High Contracting
Parties shall secure to
everyone within their
jurisdiction the rights
and freedoms defined in
Section I of this Conven-
tion.

SECTION I.

Artide 2.

(1) Everyone’s right to
life shall be protected by
law. No one shall be de-
prived of his life inten-
tionally save in the exe-
cution of a sentence of a
court following his con-
viction of a crime for
*hich this penalty is pro-
vided by law.

(2) Deprivation of life
shall not be regarded as
snTLicted in contravention
of this Artide when it re-
»ults from the use of force
which is no more than
•bsolutely necessary:

(a) in defence of any
person from unlawful
violence;

(b) in order to effect a
lawful arrest or to prevent
the escape of a person
lawfully detained;

Résolus, en tant que
gouvernements d’Etats
européens animés d’un
méme esprit et possédant
un patrimoine commun
d’idéal et de traditions
politiques, de respect de
la liberté et de préeminen-
ce du droit, å prendre les
premiéres mesures pro-
pres å assurer la garantie
collective de certains des
droits énoncés dans la
Déclaration Universelle;

Sont convenus de ce
qui suit:

Artide 1.

Les Ha utes Parties
Contractantes reconnais-
sent å toute personne re-
levant de leur juridiction
les droits et libertés dé-
finis au Titre I de la pré-
j-ente Convention.

TITRE I.

Artide 2.

1. Le droit de toute
personne å la vie est pro-
tégé par la loi. La mort
ne peut étre infligée å
quiconque intentionnelle-
ment, sauf en exécution
d’une sentence capitale
prononcée par un tribunal
au cas od le délit est puni
de cette peine par la loi.

2. La mort n’est pas
considérée comme infligée
en violation de cet artide
dans les cas od elle résul-
terait d’un recours ä la
force rendu absolument
nécessaire:

а) pour assurer la dé-
fense de toute personne
contre la violence illégale;

б) pour effectuer une
arrestation réguliére ou
pour empécher 1’évasion
d’une personne réguliére-
ment détenue;

samt i egenskap av re-
geringar i europeiska sta-
ter, vilka besjälas av sam-
ma anda och äga ett ge-
mensamt arv i sina ideal,
sina politiska traditioner,
sin frihet och sin rättsord-
ning, beslutna att vid-
taga de första åtgärderna
ägnade att universellt sä-
kerställa vissa av de rät-
tigheter, som angivits i
den universella deklara-
tionen,

överenskommit som föl-
jer:

Artikd 1.

De höga fördragsslu-
tande parterna skola ga-
rantera envar, som befin-
ner sig under deras juris-
diktion, de fri- och rättig-
heter, som angivas i av-
delning I av denna kon-
vention.

AVDELNING I.

Artikd 2.

1. Envars rätt till livet
skall skyddas genom lag.
Ingen skall avsiktligen
bliva berövad livet utom
till verkställande av dom-
stols dom i fall då han
dömts för brott, som en-
ligt lagen är belagt med
sådant straff.

2. Berövande av livet
skall icke anses hava skett
i strid mot denna artikel,
när det är en följd av våld,
som var absolut nödvän-
digt

a) för att försvara nå-
gon mot olaglig våldsgär-
ning;

b) för att verkställa
laglig arrestering eller för
att hindra någon som lag-
ligen är berövad sin fri-
het att undkomma;

77

1952, K:0 35.

Prop. 1993/94:117

Bilaga 6

(c) in action lawfully
taken for the purpose of
quelling a riot or insur-
rection.

Artide 3.

No one shall be sub-
jected to torture or to in-
human or degrading treat-
ment or punishment

Artide 4.

(1) No one shall be
held in slavery or ser-
vitude.

(2) No one shall be re-
quired to perform forced
or compulsory labour.

(3) For the purpose of
this Article the term
»forced or compulsory la-
bour» shall not include:

(a) any vork required
to be done in the ordinary
course of detention im-
posed according to the
provisions of Article 5 of
this Convention or during
conditional release from
such detention;

(b) any service of a
military character or, in
case of conscientious ob-
jectors in countries where
they are recognised, serv-
ice exacted instead of
compulsory military serv-
ice;

(c) any service exacted
in case of an emergency
or calamity threatening
the life or well-being of
the community;

(d) any work or service
which forms part of nor-
mal civic obligations.

Artide 5.

(1) Everyone has the
right to liberty and secu-
rity of person.

c) pour réprimer, con-
formément å la loi, une
émeute ou une insurrec-
tion.

Artide 3.

Nul ne peut étre sou-
mis å la torture ni å des
peines ou traitements in-
humains ou dégradants.

Artide 4.

1. Nul ne peut étre
tenu en esdavage ni en
servitude.

2. Nul ne peut étre
astreint å accomplir un
travail forcé ou obliga-
toire.

3. N’est pas considéré
comme »travail forcé ou
obligatoire» au sens du
présent article:

а) tout travail requis
normalement d’une per-
sonne soumise å la déten-
tion dans les conditions
prévues par 1’article 5 de
la présente Convention,
ou durant sa mise en li-
berté conditionnelle;

б) tout service de ca-
ractére militaire ou, dans
le cas d’objecteurs de con-
science dans les pays oå
1’objection de conscience
est reconnue comme légi-
time, å un autre service
å la place du service
militaire obligatoire;

c) tout service requis
dans le cas de crises ou
de calamités qui mena-
cent la vie ou le bien-étre
de la communauté;

d) tout travail ou ser-
vice formant partie des
obligations civiques nor-
males.

Artide S.

1. Toute personne a
droit å la liberté et ä la
säreté. Nul ne peut étre

c) vid lagligen vidta-
gen åtgärd till stävjande
av upplopp eller uppror.

Artikd 3.

Ingen må utsättas för
tortyr eller omänsklig
eller förnedrande behand-
ling eller bestraffning.

Artikd 4.

1. Ingen m& hållas i
slaveri eller träldom.

2. Ingen må nödgas att
utföra tvångsarbete eller
eljest honom påtvingat
arbete.

3.  Med tvångsarbete
eller påtvunget arbete en-
ligt denna artikel förstås
icke:

a) arbete som regel-
mässigt utkräves av den
som år underkastad fri-
hetsförlust i enlighet med
bestämmelserna i artikel
5 av denna konvention
eller som är villkorligt
frigiven;

b) tjänstgöring av mi-
litär art eller, i länder
varest samvetsbetänklig-
heter mot sådan beaktas,
tjänstgöring som i hit-
hörande fall utkräves i
stället för militär värn-
pliktstjänstgöring;

c) tjänstgöring som ut-
kräves, då nödläge eller
olycka hotar samhällets
existens eller välfärd;

d) arbete eller tjänst-
göring som ingår i de nor-
mala medborgerliga skyl-
digheterna.

Artikd 5.

1. Envar har rätt till
frihet och personlig säker-
het

78

Prop. 1993/94:117

Bilaga 6

1952, N:0 85.

No one shall be de-
prived of his liberty save
m the following cases and
in accordance with a pro-
cedure prescribed by law:

(a) the lawful detention
of a person after convic-
tion by a competent
court;

(b) the lawful arrest or
detention of a person for
non-compliance with the
lawful order of a court or
in order to secure the ful-
filment of any obligation
prescribed by law;

(c) the lawful arrest or
detention of a person
effected for the purpose
of bringing him before the
competent legal authority
on reasonable suspicion of
having committed an of-
fence or when it is rea-
sonably considered neces-
sary to prevent his com-
mitting an offence or
fleeing after having done
»o;

(minor by lawful order for
the purpose of educa-
tional supervision or his
lawful detention for the
purpose of bringing him
before the competent le-
gal authority;

(e) the lawful detention
of persons for the preven-
tion of the spreading of
infectious diseases, of per-
sons of unsound mind, al-
coholics or drug addicts
or vagrants;

(/) the lawful arrest or
detention of a person to
prevent his effecting an
unauthorised entry into
the country or of a person

privé de sa liberté, sauf
dans les cas suivants et
selon les voies legales:

a) s’il est détenu ré-
guliérement aprés con-
damnation par un tribu-
nal compétent;

fc) s’il a fait 1’objet
d’une årresta tion ou d’une
détention réguliéres pour
insoumission å une ordon-
nance rendue, conformé-
ment å la loi, par un tri-
bunal ou en vue de garan-
tir 1’exécution d’une obli-
gation prescrite par la loi;

c) s’il a été arrété et
détenu en vue d’étre con-
duit devant 1’autorité ju-
diciaire compétente, lors-
qu’il y a des raisons plau-
sibles de soupfonner qu’il
a commis une infraction
ou qu’il y a des motifs
raisonnables de croire å
la nécessité de 1’empécher
de commettre une infrac-
tion ou de s’enfuir aprés
1’accomplissement de cel-
le-ci;

d) s’il s’agit de la dé-
tention réguliére d’un
mineur, décidée pour son
éducation surveillée ou de
sa détention réguliére,
afin de le traduire devant
1’autorité compétente;

e) s’il s’agit de la dé-
tention réguliére d’une
personne susceptible de
propager une maladie con-
tagieuse, d’un aliéné, d’un
alcoolique, d’un toxico-
mane ou d'un vagabond;

/) s’il s’agit de l’arres-
tation ou de la détention
réguliéres d’une personne
pour 1’empécher de péné-
trer irréguliérement dans

Ingen må berövas sin
frihet utom i följande fall
och i den ordning som la-
gen föreskriver:

a) då någon lagligen
år berövad sin frihet efter
fållande dom av veder-
börlig domstol;

b) då någon lagligen år
arresterad eller eljest be-
rövad sin frihet antingen
med anledning av att han
underlåtit att uppfylla
domstols lagligen givna
föreläggande eller i ända-
mål att uppnå fullgörande
av någon i lag föreskriven
skyldighet;

c) då någon lagligen är
arresterad eller eljest be-
rövad sin frihet för att
ställas inför vederbörlig
rättslig myndighet såsom
skäligen misstänkt för att
ha förövat brott, eller när
det skäligen anses nöd-
vändigt att förhindra ho-
nom att begå ett brott
eller att undkomma efter
att ha gjort detta;

d) då en underårig i
laga ordning är berövad
sin frihet för att undergå
skyddsuppfostran eller för
att inställas inför veder-
börlig rättslig myndighet;

e) då någon lagligen är
berövad sin frihet till för-
hindrande av spridning
av smittosam sjukdom
eller emedan han är sin-
nessjuk, alkoholist, hem-
fallen åt missbruk av dro-
ger eller lösdrivare;

f) då någon lagligen år
arresterad eller eljest be-
rövad sin frihet till för-
hindrande av att han obe-
hörigen inkommer i lan-

79

Prop. 1993/94:117

Bilaga 6

1952, K:0 35-

against whom action is
being taken with a view
to deportation or extradi-
tion.

(2) Everyone who is
arrested shall be informed
promptly, in a language
which he understands, of
the reasons for his arrest
and of any charge against
him.

(3) Everyone arrested
or detained in accordance
with the provisions of
paragraph 1 (c) of this
Article shall be brought
promptly before a judge
or other officer authorised
by law to exercise judicial

[lower and shall be entit-
ed to trial within a rea-
sonable time or to release
pending trial. Release
may be conditioned by
guarantees to appear for
trial.

(4) Everyone who is
deprived of his liberty by
arrest or detention shall
be entitled to take pro-
ceedings by which the
lawfulness of his det*n-
tion shall be decided
speedily by a court and
his release ordered if the
detention is not lawful.

(5) Everyone who has
been the victim of arrest
or detention in contra-
vention of the provisions
of this Article shall have
an enforceable right to
compensation.

Article 6.

(1) In the determina-
tion of his civil rights and
obligations or of any crim-
inal charge against him,
everyone is entitled to a
fair and public hearing

le territoire, ou contre la-
quelle une procédure d’ex-
pulsion ou d’extradition
est en cours.

2. Toute personne ar-
rétée doit étre informée,
dans le plus court délai et
dans une langue qu’elle
comprend, des raisons de
son arrestatiou et de toute
accusation portée contre
elle.

3. Toute personne ar-
rétée ou détenue, dans les
conditions prévues au pa-
ra gra phe 1 c) du present
article, doit étre aussitöt
traduite devant un juge
ou un autre magistrat ha-
bilité par la loi å exercer
des fonctions judiciaires
et a le droit d’étre jugée
dans un délai rasionable,
ou Ubérée pendant la pro-
cédure. La mise en liberté
peut étre subordonnée å
une garantie assurant la
comparation de 1’intéressé
å 1’audience.

4. Toute personne pri-
vée de sa liberté par ar-
restation ou détention a
le droit d’introduire un
recours devant un tribu-
nal, afin qu’il statue å
bref délai sur la légalité
de sa détention et ordon-
ne sa libération si la dé-
tention est illégale.

5. Toute personne vic-
time d’une arrestation ou
d’une détention dans des
conditions contraires aux
dispositions de cet article
a droit å réparation.

Article 6.

1. Toute personne a
droit å ce que sa cause
soit entendue équitable-
ment, publiquement et
dans un délai raisonnable,
par un tribunal indépen-

det eller som ett led i för-
farande för hans utvis-
ning eller utlämnande.

2. Envar, som arreste-
ras, skall snarast möjligt
och på ett språk, som han
förstår, underrättas om
skälen för åtgärden och
om varje anklagelse mot
honom.

3. Envar, som år ar-
resterad eller berövad sin
frihet i enlighet med vad
under 1. c) sagts, skall
ofördröjligen ställas inför
domare eller annan äm-
betsman, som enligt lag
beklätts med domsmakt,
och skall vara berättigad
till rättegång inom skälig
tid eller till frigivning i
avvaktan på rättegång.
För frigivning må krävas
borgen för att vederbö-
rande inställer sig till
rättegången.

4. Envar, som berövas
sin frihet genom arreste-
ring eller eljest, skall äga
rätt att inför domstol på-
fordra, att lagligheten av
frihetsberövandet snabbt
må prövas samt hans fri-
givning beslutas, om åt-
gärden icke är laglig.

5. Envar, som utsatts
för arrestering eller annat
frihetsberövande i strid
mot bestämmelserna i
denna artikel, skall äga
rätt till skadestånd.

Artikel 6.

1. Envar skall, när det
gäller att pröva hans ci-
vila rättigheter och skyl-
digheter eller anklagelse
mot honom för brott, vara
berättigad till opartisk

80

Prop. 1993/94:117

Bilaga 6

1962, N;0 36.

within a reasonable time
by an independent and
impartial tribunal estab-
lished by law. Judgment
shall be pronounced pub-
licly but the press and
public may be excluded
from all or part of the
trial in the interests of
morals, public order or
national security in a de*
mocratic society, where
the interests of juveniles
or the protection of the
private life of the parties
so require, or to the ex-
tent strictly necessary in
the opinion of the court
in special circumstances
where publicity would
prejudice the interests of
justice.

(2) Everyone charged
with a criminal offence
shall be presumed inno-
cent until proved guilty
according to law.

(3) Everyone charged
with a cnminal offence
has the following mini-
mum rights:

(a) to be informed
promptly, in a language
which he understands
and in detail, of the na-
ture and cause of the ac-
cusation against him;

(b) to have adequate
time and facilities for the
preparation of his defence;

(c) to defend himself in
person or through legal
assistance of his own
choosing or, if he has not

dant et impartial, établi
par la loi, qui décidera,
soit des contestations sur
ses droits et obligations
de caractére civil, soit du
bien-fondé de toute ac-
cusation en matiére pé-
nale dirigée contre elle.
Le jugement doit étre
rendu publiquement, mais
l’accés de la salle d’au-
dience peut étre interdit
å la presse et au public
pendant la totalité ou une
partie du procés dans l’in-
térét de la moralité, de
l’ordre public ou de la
sécurité nationale dans
une société démocratique,
lorsque les intéréts des
mineurs ou la protection
de la vie privée des par-
ties au procés 1’exigent,
ou dans la mesure jugée
strictement nécessaire par
le tribunal, lorsque dans
des circonstances spécia-
les la publicité serait de
nature å porter atteinte
aux intéréts de la justice.

2. Toute personne ao-
cusée d’une infraction est
présumée innocente jus-
qu’å ce que sa culpabilité
ait été légalement établie.

3. Tout accusé a droit
notamment å:

a) étre informé, dans
le plus court délai, dans
une langue qu’il com-
prend et d’une maniére
détaillée, de la nature et
de la cause de 1’accusation
portée contre lui;

b) disposer du temps et
des facilités nécessaires å
la préparation de sa dé-
fense;

c) se défendre lui-méme
ou avoir 1’assistance d’un
défenseur de son choix et,
s’il n’a pas les moyens de

och offentlig rättegång
inom skälig tid och inför
en oavhängig och opar-
tisk domstol, som upp-
rättats enligt lag. Domen
skall avkunnas offentligt,
men pressen och allmän-
heten må utestängas från
rättegången eller en del
därav av hänsyn till sed-
ligheten, den allmänna
ordningen eller den na-
tionella säkerheten i ett
demokratiskt samhälle, el-
ler då hänsyn till minder-
åriga eller till parternas
privatlivs helgd så krä-
va eller, i den mån dom-
stolen så finner strängt
nödvändigt, i fall då på
grund av särskilda om-
ständigheter offentlighet
skulle lända till skada för
rättvisans intresse.

2. Envar, som blivit an-
klagad för brottslig gär-
ning, skall betraktas som
oskyldig intill dess hans
skuld lagligen fastställts.

3. Envar, som blivit an-
klagad för brottslig gär-
ning, skall äga följande
minimirättigheten

a) att ofördröjligen på
ett språk, som han för-
står, och i detalj bliva un-
derrättad om innebörden
av och orsaken till ankla-
gelsen mot honom;

b) att åtnjuta tillräck-
lig tid och möjlighet att
förbereda sitt försvar;

c) att försvara sig per-
sonligen eller genom rät-
tegångsbitråde, som han
sjäv utsett, eller att, i fall

6 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 117

Prop. 1993/94:117

Bilaga 6

1952, N:0 85.

sufficient means to pay
for legal assistance, to be
given it free when the in-
terests of justice so re-
quire;

(d) to examine or have
examined witnesses
against him and to obtain
the attendance and ex-
amination of witnesses on
his behalf under the same
conditions as witnesses
against him;

(e) to have the free as-
sistance of an interpreter
if he cannot understand
or speak the language
used in court

Artide 7.

(1) No one shall be
held guilty of any crimi-
nal offence on account of
any act or omission which
did not constitute a crim-
inal offence under na-
tional or international law
at the time when it was
committed. Nor shall a
heavier penalty be im-
posed than the one that
was applicable at the
time the criminal offence
was committed.

(2) This Article shall
not prejudice the trial
and punishment of any
person for any act or
omission which, at the
time when it was com-
mitted, was criminal ac-
cording to the general
principles of law recog-
nised by civilised nations.

Artide 8.

(1) Everyone has the
right to respect for his
private and family life,
his home and his cor-
respondence.

rémunérer un défenseur,
pouvoir étre assisté gra-
tuitement par un avocat
d’office, lorsque les inté-
réts de la justice 1’exigent;

d) interroger ou faire
interroger les témoins å
charge et obtenir la con-
vocation et 1’interroga-
tion des témoins å déchar-
ge dans les mémes condi-
tions que les témoins å
charge;

e) se faire assister gra-
tuitement d’un interpréte,
s’il ne comprend pas ou
ne parle pas Ia langue em-
ployée å 1’audience.

Artide 7.

1. Nul ne peut étre con-
damné pour une action
ou une omission qui, au
moment oii elle a été com-
mise, ne constituait pas
une infraction d’aprés le
droit national ou interna-
tional. De méme il n’est
infligé aucune peine plus
forte que celle qui était
applicable au moment ou
1’infraction a été commise.

' 2. Le présent article ne
portera pas atteinte au
jugement et å la punition
d’une personne coupable
d’une action ou d’une
omission qui, au moment
oil elle a été commise,
était criminelle d’aprés
les principes généraux de
droit reconnus par les na-
tions civilisées.

Artide 8.

1. Toute personne a
droit au respect de sa vie
privée et familiale, de son
domicile et de sa corres-
pondance.

då han saknar erforder-
liga medel för betalning
av rättegångsbiträde, er-
hålla sådant utan kost-
nad, om rättvisans intres-
se så fordrar;

d) att förhöra eller låta
förhöra vittnen, som åbe-
ropas emot honom, samt
att för egen räkning få
vittnen inkallade och för-
hörda under samma för-
hållanden som vittnen
åberopade mot honom;

e) att utan kostnad åt-
njuta bistånd av tolk, om
han icke förstår eller ta-
lar det språk, som begag-
nas i domstolen.

Artikd 7.

1. Ingen må fällas till
ansvar för någon gärning
eller underlåtenhet, som
vid tidpunkten för dess
begående icke utgjorde
ett brott enligt inhemsk
eller internationell rätt
Ej heller må högre straff
utmätas än som var till-
lämpligt vid tidpunkten
för den brottsliga gär-
ningens begående.

2. Förevarande artikel
skall icke hindra rannsak-
ning och bestraffning av
den som gjort sig skyldig
till en handling eller un-
derlåtenhet som vid tid-
punkten för dess begåen-
de var brottslig enligt de
allmänna rättsprinciper,
som erkännas av civilise-
rade stater.

Artikd 8.

1. Envar har rätt till
skydd för sitt privat- och
familjeliv, sitt hem och
sin korrespondens.

82

Prop. 1993/94:117

Bilaga 6

1952, N:o 35.

(2) There shall be no
interference by a public
authority with the exer-
cise of this right except
such as is in accordance
with the law and is neces-
sary in a democratic so-
ciety in the interests of
national security, public
safety or the economic
well-being of the countiy,
for the prevention of dis-
order or crime, for the
protection of health or
morals, or for the protec-
tion of the rights and free-
doms of others.

Artide 9.

(1) Everyone has the
right to freedom of
thought, conscience and
religion; this right in-
cludes freedom to change
his religion or belief and
freedom, either alone or
in community with others
and in public or private,
to manifest his religion or
belief, in worship, teach-
ing, practice and observ-
ance.

(2) Freedom to mani-
fest one’s religion or be-
liefs shall be subject only
to such limitations as are
prescribed by law and are
necessary in a democratic
society in the interests of
public safety, for the pro-
tection of public order,
health or morals, or for
the protection of the
rights and freedoms of
others.

Artide 10.

(1) Everyone has the
right to freedom of ex-
pression. This right shall
t— M11S0

2. Il ne peut y avoir
ingérence d’une autorité
publique dans 1’exercice
de ce droit que pour au-
tant que cette ingérence
est prévue par la loi et
qu’elle constitue une me-
sure qui, dans une société
démocratique, est néces-
saire å la sécurité natio-
nale, å la sflreté publique,
au bien-étre économique
du pays, ä la défense de
1’ordre et å la prevention
des infractions pénales, å
la protection de la santé
ou de la morale, ou å la
protection des droits et
libertés d’autrui.

Artide 9.

1. Toute personne a
droit å la liberté de pen-
sée, de conscience et de
religion; ce droit implique
la liberté de changer de
religion ou de conviction,
ainsi que la liberté de
manifester sa religion ou
sa conviction individ uel-
lement ou collectivement,
en public ou en privé, par
le culte, 1’enseignement,
les pratiques et 1’accom-
plissement des rites.

2. La liberté de mani-
fester sa religion ou ses
convictions ne peut faire
l’objet d’autres restric-
tions que celles qui, pré-
vues par la loi, constituent
des mesures nécessaires,
dans une société démocra-
tique, å la sécurité publi-
que, å la protection de
1’ordre, de la santé ou de
la morale publiques, ou å
la protection des droits et
libertés d’autrui.

Artide 10.

1. Toute personne a
droit å la liberté d’expres-
sion. Ce droit comprend

2. Offentlig myndighet
må icke störa åtnjutandet
av denna rättighet med
undantag för vad som är
stadgat i lag och i ett de-
mokratiskt samhälle är
nödvändigt med hänsyn
till landets yttre säkerhet,
den allmänna säkerheten,
landets ekonomiska väl-
stånd, förebyggandet av
oordning eller brott, häl-
sovården, skyddandet av
sedligheten eller av andra
personers fri- och rättig-
heter.

Artikd 9.

1. Envar skall äga rätt
till tankefrihet, samvets-
frihet och religionsfrihet.
Denna rätt innefattar fri-
het att byta religion eller
tro och frihet att ensam
eller i gemenskap med
andra, offentligt eller en-
skilt, utöva sin religion
eller tro genom guds-
tjänst, undervisning, an-
daktsövningar och iakt-
tagande av religiösa sed-
vänjor.

2. Envars frihet att ut-
öva sin religion eller tro
må endast underkastas
sådana inskränkningar,
som äro angivna i lag och
som äro nödvändiga i ett
demokratiskt samhälle
med hänsyn till den all-
männa säkerheten, upp-
rätthållandet av allmän
ordning, hälsovården,
skyddandet av sedlighe-
ten eller av andra perso-
ners fri- och rättigheter.

Artikd 10.

1. Envar skall äga rätt
till yttrandefrihet. Denna
rätt innefattar åsiktsfri-

83

Prop. 1993/94:117

Bilaga 6

1952, n:o 35.

include freedom to hold
opinions and to receive
and impart information
and ideas without inter-
ference by public author-
ity and regardless of fron-
tiers. This Article shall
not prevent States from
requiring the licensing of
broadcasting, television or
cinema enterprises.

(2) The exercise of these
freedoms, since it carries
•with it duties and re-
sponsibilities, may be sub-
ject to such formalities,
conditions, restrictions or
penalties as are prescribed
by law and are necessary
in a democratic society,
in the interests of national
security, territorial integ-
rity or public safety, for
the prevention of disorder
or crime, for the protec-
tion of health or morals,
for the protection of the
reputation or rights of
others, for preventing the
disclosure of information
received in confidence, or
for maintaining the
authority and impar-
tiality of the judiciary.

Artide 11.

(1) Everyone has the
right to freedom of peace-
ful assembly and to free-
dom of association with
others, including the right
to form and to join trade
unions for the protection
of his interests.

(2) No restrictions shall
be placed on the exercise
of these rights other than
such as are prescribed by

la liberté d’opinion et la
liberté de recevoir ou de
communiquer des infor-
mations ou des idées sans
qu’il puisse y avoir ingé-
rence d’autorités publi-
åues et sans considération
e fronti ére. Le présent
article n’empéche pas les
Etats de soumettre les
entreprises de radiodiffu-
sion, de cinéma ou de té-
lévision å un régime d’au-
torisations.

2. L’exercice de ces li-
bertés comportant des de-
voirs et des responsabili-
tés peut étre soumis å cer-
taines formalités, condi-
tions, restrictions ou sanc-
tions, prévues par la loi,
qui constituent des mesu-
res nécessaires, dans une
société démocratique, ä
la sécurité nationale, å
1’intégrité territoriale ou
å la sureté publique, å la
défense de 1’ordre et å la
prévention du crime, å la
protection de la santé ou
de la morale, å la protec-
tion de la réputation ou
des droits d’autrui, pour
empécher la divulgation
d’informations confiden-
tielles ou pour garantir
1’autorité et 1’impartialité
du pouvoir judiciaire.

Artide 11.

1. Toute personne a
droit å la liberté de réu-
nion pacifique et å la li-
liberté d’association, y
compris le droit de fonder
avec d’autres des syndi-
cats et de s’affilier å des
syndicats pour la défense
de ses intéréts.

2. L’exercice de ces
droits ne peut faire l’objet
d’autres restrictions que
celles qui, prévues par la

het samt frihet att mot-
taga och sprida uppgifter
och tankar utan inbland-
ning av offentlig myndig-
het och oberoende av ter-
ritoriella gränser. Denna
artikel förhindrar icke en
stat att kräva tillstånd för
radio-, televisions- eller
biografföretag.

2. Enär utövandet av
de nämnda friheterna
medför ansvar och skyl-
digheter, må det under-
kastas sådana formföre-
skrifter, villkor, inskränk-
ningar eller straffpåfölj-
der, som äro angivna i
lag och i ett demokra-
tiskt samhälle äro nöd-
vändiga med hänsyn till
statens säkerhet, den ter-
ritoriella integriteten, den
allmänna säkerheten, fö-
rebyggandet av oordning
eller brott, hälsovården,
skyddandet av sedlighe-
ten eller av annans goda
namn och rykte eller rät-
tigheter, förhindrandet av
att förtroliga underrättel-
ser spridas, eller upprätt-
hållandet av domstolar-
nas auktoritet och opar-
tiskhet.

Artikd 11.

1. Envar skall äga rätt
till frihet att deltaga i
fredliga sammankomster
samt till föreningsfrihet,
däri inbegripet rätten att
bilda och ansluta sig till
fackföreningar för att
skydda sina intressen.

2. Utövandet av dessa
rättigheter må icke under-
kastas andra inskränk-
ningar än sådana som äro

84

Prop. 1993/94:117

Bilaga 6

1952, N:o 35.

law and are necessary in
a democratic society in
the interests of national
security or public safety,
for the prevention of dis-
order or crime, for the
protection of health or
morals or for the protec-
tion of the rights and
freedoms of others. This
Article shall not prevent
the imposition of lawful
restrictions on the exer-
cise of these rights by
members of the armed
forces, of the police or of
the administration of the
State.

Article 12.

Men and women of
marriageable age have the
right to marry and to
found a family, according
to the national laws gov-
erning the exercise of this
right.

Article 13.

Everyone whose rights
and freedoms as set forth
in this Convention are
violated shall have an
effective remedy before a
national authority not-
withstanding that the
violation has been com-
mitted by persons acting
in an official capacity.

Artide 14.

The enjoyment of the
rights and freedoms set
forth in this Convention
shall be secured without
discrimination on any
ground such as sex, race,
colour, language, religion,
political or other opinion,
national or social origin,
association with a na-

loi, constituent des me-
sures nécessaires, dans
une société démocratique,
å la sécurité nationale, å
la sureté publique, å la
défense de 1’ordre et å la
prévention du crime, å la
protection de la santé ou
de la morale, ou å la pro-
tection des droits et liber-
tés d’autrui. Le présent
article n’interdit pas que
des restrictions légitimes
soient imposées å 1’exer-
cice de ces droits par les
membres des forces ar-
mé es, de la police ou de
1’administration de 1’Etat.

Artide 12.

A partir de l’åge nubile,
1’homme et la femme ont
le droit de se marier et
de fonder une famille se-
lon les lois nationales ré-
gissant 1’exercice de ce
droit

Article 13.

Toute personne dont les
droits et libertés reconnus
dans la présente Conven-
tion ont été violés, a droit
å 1’octroi d’un recours
effectif devant une in-
stance nationale, alors
méme que la violation
aurait été commise par
des personnes agissant
dans 1’exercice de leurs
fonctions officielles.

Artide 14.

La jouissance des droits
et libertés reconnus dans
la présente Convention
doit étre assurée, sans dis-
tinction aucune, fondée
notamment sur le sexe, la
race, la couleur, la langue,
la religion, les opinions
politiques ou toutes autres
opinions, 1’origine natio-

angivna i lag och i ett de-
mokratiskt samhälle äro
nödvändiga med hänsyn
till statens säkerhet, den
allmänna säkerheten, fö-
rebyggandet av oordning
eller brott, hälsovården,
skyddandet av sedlighe-
ten eller av annans fri-
och rättigheter. Denna
artikel förhindrar icke,
att för medlemmar av de
väpnade styrkorna, poli-
sen eller den statliga för-
valtningen lagliga in-
skränkningar må göras i
de nämnda rättigheternas
utövande.

Artikel 12.

Giftasvuxna män och
kvinnor skola äga rätt att
ingå äktenskap och bilda
familj i enlighet med de
inhemska lagar, som reg-
lera utövandet av denna
rättighet

Artikd 13.

Envar, vars i denna kon-
vention angivna fri- och
rättigheter kränkts, skall
äga effektiv möjlighet att
tala härå inför inhemsk
myndighet och detta även
i det fall, att kränkningen
förövats av ämbetsman i
tjänsteutövning.

Artikd 14.

Åtnjutandet av de fri-
och rättigheter, som an-
givas i denna konvention,
skall tryggas utan åtskill-
nad av något slag, såsom
på grund av kön, ras, hud-
färg, språk, religion, poli-
tisk eller annan åskåd-
ning, nationell eller so-
cial härkomst, tillhörig-

85

1952, K:o 35.

Prop. 1993/94:117

Bilaga 6

tional minority, property,
birth or other status.

Article 15.

(1) In time of war or
other public emergency
threatening the life of the
nation any High Contrac-
ting Party may take
measures derogating from
its obligations under this
Convention to the extent
strictly required by the
exigencies of the situa-
tion, provided that such
measures are not incon-
sistent with its other obli-
gations under internatio-
nal law.

(2) No derogation from
Article 2, except in re-
spect of deaths resulting
from lawful acts of war,
or from Artides 3, 4 (pa-
ragraph 1) and 7 shall be
made under this provi-
sion.

(3) Any High Contrac-
ting Party availing itself
of this right of derogation
shall keep the Secretary-
General of the Council of
Europé fully informed of
the measures which it has
taken and the reasons
therefor. It shall also in-
form the Secretary-Gen-
eral of the Coundl of
Europé when such meas-
ures have ceased to oper-
ate and the provisions of
the Convention are again
being fully executed.

Arficfe 16.

Nothing in Artides 10,
11 and 14 shall be regar-
ded as preventing the

nale ou sociale, l’appar-
tenance å une minorité
nationale, la fortune, la
naissance ou toute autre
situation.

Artide 15.

1. En cas de guerre ou
en cas d’autre danger pu-
blic mena^ant la vie de la
nation, toute Haute Par-
tie Contractante peut
prendre des mesures déro-
geant aux obligations pré-
vues par la présente Con-
vention, dans la stricte
mesure oå la situation
l’exige et å la condition
que ces mesures ne soient
[>as en contradiction avec
es autres obligations dé-
coulant du droit interna-
tional.

2. La disposition pré-
cédente n’autorise aucune
dérogation å 1’article 2,
sauf pour le cas de décés
résultant d’actes licites de
guerre, et aux artides 3,
4 (paragraphe 1) et 7.

3. Toute Haute Partie
Contractante qui exerce
ce droit de dérogation
tient le Secrétaire Général
du Conseil de 1’Europe
pleinement informé des
mesures prises et des mo-
tifs qui les ont inspirées.
Elle doit également infor-
mer le Secrétaire Général
du Conseil de 1’Europe de
la date å laquelle ces me-
sures ont cessé d’étre en
vigueur et les dispositions
de la Convention refoi-
vent de nouveau pleine
application.

Artide 16.

Aucune des dispositions
des artides 10, 11 et 14
ne peut étre considérée

het till nationell minori-
tet, förmögenhet, börd
eller ställning i övrigt.

Artikd 15.

1. Under krig eller i
annat allmänt nödläge,
som hotar nationens exi-
stens, må fördragsslutan-
de part vidtaga åtgärder,
som innebära avvikelser
från dess skyldigheter en-
ligt denna konvention i
den utsträckning, som är
oundgängligen erforder-
ligt med hänsyn till situa-
tionens krav, under för-
utsättning att dessa åt-
gärder icke strida mot
landets övriga förpliktel-
ser enligt den internatio-
nella rätten.

2. Inga inskränkningar
i artikel 2, utom ifråga
om dödsfall till följd av
lagliga krigshandlingar,
eller i artiklarna 3, 4
(mom. 1) och 7 må göras
med stöd av förevarande
bestämmelse.

3.  Fördragsslutande
part, som begagnar sig av
rätten till avvikelser från
denna konvention, skall
hålla Europarådets gene-
ralsekreterare till fullo un-
derrättad om de åtgärder
som i sådant hänseende
vidtagits och om skälen
för dessa. Fördragsslu-
tande part skall likaledes
underrätta Europarådets
generalsekreterare om när
dylika åtgärder hava trätt
ur kraft och konventio-
nens bestämmelser åter
blivit i allo tillämpliga.

Artikd 16.

Intet i artiklarna 10,
11 och 14 må anses hindra
de höga fördragsslutande

86

Prop. 1993/94:117

Bilaga 6

1952, K:0 35.

High Contracting Parties
from imposing restrictions
on the political activity
of aliens.

Artide 17.

Nothing in this Con-
vention may be inter-
preted as implying for
any State, group or per-
son any right to engage
in any activity or per-
form any act aimed at
the destruction of any of
the rights and freedoms
set forth herein or at their
limitation to a greater ex-
tent than is provided for
in the Convention.

Artide 18.

The restrictions per-
mitted under this Con-
vention to the said rights
and freedoms shall not be
applied for any purpose
other than those for which
they have been pre-
scribed.

SECTION II.

Artide 19.

To ensure the observ-
ance of the engagements
undertaken by the High
Contracting Parties in the
present Convention, there
shall be set up:

(1) A European C om-
mission of Human Rights
hereinafter referred to as
»the Commission»;

(2) A European Court
of Human Rights, herein-
after referred to as »the
Court».

comme interdisant aux
Hautes Parties Contrac-
tantes d’imposer des res-
trictions å 1’activité poli-
tique des étrangers.

Artide 17.

Aucune des disposi-
tions de la présente Con-
vention ne peut étre in-
terprétée comme impli-
quant pour un Etat, un
groupement ou un indi-
vidu, un droit quelcon-
que de se livrer å une
activité ou d’accomplir
un acte visant å la des-
truction des droits ou li-
bertés reconnus dans la
présente Convention ou
å des limitations plus am-
ples de ces droits et liber-
tés que celles prévues å
ladite Convention.

Artide 18.

Les restrictions qui, aux
termes de la présente Con-
vention, sont apportées
auxdits droits et libertés
ne peuvent étre appli-
quées que dans le but pour
lequel elles ont été pré-
vues.

TITRE II.

Artide 19.

Afin d’assurer le respect
des engagements résultant
pour les Hautes Parties
Contractantes de la pré-
sente Convention, il est
institué:

а) une Commission eu-
ropéenne des Droits de
1’homme, ci-dessous nom-
mée »la Commission»;

б) une Cour européen-
ne des Droits de 1’homme,
ci-dessous nommée »la
Cour».

parterna från att stadga
inskränkningar i utlän-
ningars politiska verk-
samhet.

Artikd 17.

Intet i denna konven-
tion må tolkas såsom
medförande rätt för nå-
gon stat, grupp eller per-
son att ägna sig åt verk-
samhet eller utföra hand-
ling, som syftar till att
tillintetgöra någon av de
fri- och rättigheter, som
angivits i konventionen,
eller till att inskränka
dem i större utsträckning
än som däri medgivits.

Artikel 18.

De inskränkningar, som
i denna konvention med-
givits beträffande de däri
upptagna fri- och rättig-
heterna, må icke vidtagas
annat än i de syften, med
hänsyn till vilka de tillå-
tits.

AVDELNING II.

Artikd 19.

För att trygga uppfyl-
landet av de förpliktelser,
som de höga fördragsslu-
tande parterna åtagit sig
genom denna konvention,
skola upprättas:

1) en europeisk kom-
mission för de mänskliga
rättigheterna, här nedan
benämnd kommissionen;

2) en europeisk dom-
stol för de mänskliga rät-
tigheterna, här nedan kal-
lad domstolen.

87

1952, K:o 35.

Prop. 1993/94:117

Bilaga 6

SECTION III.

Artide 20.

The Commission shall
consist of a number of
members equal to that of
the High Contracting Par-
ties. No two members of
the Commission may be
nationals of the same
State.

Artide 21.

(1) The members of the
Commission shall be
elected by the Committee
of Ministers by an ab-
solute majority of votes,
from a list of names
drawn up by the Bureau
of the Consultative As-
sembly; each group of the
Representatives of the
High Contracting Parties
in the Consultative As-
sembly shall put forward
three candidates, of whom
two at least shall be its
nationals.

(2) As far as applicable,
the same procedure shall
be followed to complete
the Commission in the
event of other States sub-
sequently becoming Par-
ties to this Convention,
and in filling casual
vacancies.

Artide 22.

(1) The members of the
Commission shall be
elected for a period of six
years. They may be re-
elected. However, of the
members elected at the
first election, the terms
of seven members shall
expire at the end of three
years.

(2) The members whose
terms are to expire at the

TITRE III.

Artide 20.

La Commission se com-
pose d’un nombre de
membres égal å celui des
Hautes Parties Contrac-
tantes. La Commission ne
peut comprendre plus
d’un ressortissant du mé-
me Etat.

Artide 21.

1. Les membres de la
Commission sont élus par
le Comité des Ministres
å la majorité absolue des
voix, sur une liste de
noms dressée par le Bu-
reau de l’Assemblée Con-
sultative; chaque groupe
de représentants des Hau-
tes Parties Contractantes
å 1’Assemblée Consulta-
tive présente trois candi-
dats dont deux au moins
seront de sa nationalité.

2. Dans la mesure oä
elle est applicable, la mé-
me procéaure est suivie
pour compléter la Com-
mission au cas ou d’au-
tres Etats deviendraient
ultérieurement Parties å
la présente Convention, et
pour pourvoir aux siéges
devenus vacants.

Artide 22.

1. Les membres de la
Commission sont élus
f our une durée de six ans.

Is sont rééligibles. Toute-
fois, en ce qui concerne
les membres désignés å la
premiére élection, les
fonctions de sept membres
prendront fin au bout de
trois ans.

2. Les membres dont
les fonctions prendront fin

AVDELNING III.

Artikd 20.

Kommissionen består
av ledamöter till samma
antal som de höga för-
dragsslutande parterna.
Mer än en ledamot av
kommissionen må ej vara
medborgare i en och sam-
ma stat

Artikd 21.

1. Ledamöterna i kom-
missionen väljas av minis-
terkommittén med abso-
lut majoritet och från en
namnlista, som upprättas
av den rådgivande för-
samlingens bureau. Varje
grupp representanter för
de höga fördragsslutande
parterna i den rådgivande
församlingen skall föreslå
tre kandidater, av vilka
minst två skola vara av
samma nationalitet som
gruppen.

2. I mån av tillämplig-
het skall samma procedur
följas vid komplettering
av kommissionen, i hän-
delse andra stater senare
tillträda konventionen,
samt då ledigblivna plat-
ser skola besättas.

Artikd 22.

1. Kommissionens le-
damöter väljas för en tid
av sex år. De må åter-
väljas. Emellertid skall
för sju av de ledamöter,
som utsetts vid första va-
let, mandattiden vara tre
år.

2. De ledamöter, vilkas
mandattid utlöper med

88

Prop. 1993/94:117

Bilaga 6

end of the initial period
of three years shall be
chosen by lot by the
Secretary-General of the
Council of Europé im-
mediately after the first
election has been com-
pleted.

(3) A member of the
Commission elected to re-
place a member whose
term of office has not ex-
pired shall hold office for
the remainder of his pre-
decessor’s term.

(4) The members of the
Commission shall hold Of-
fice until replaced. After
having been replaced,
they shall continue to deal
with such cases as they
already have under con-
sideration.

Article 23.

The members of the
Commission shall sit on
the Commission in their
individual capacity.

Article 24.

Any High Contracting
Party may refer to the
Commission, through the
Secretary-General of the
Council of Europé, any
alleged breach of the pro-
visions of the Convention
by another High Contrac-
ting Party.

Artide 25.

(1) The Commission
may receive petitions ad-
dressed to the Secretary-
General of the Council of
Europé from any person,
non-governmental organi-
sation or group of individ-
uals claiming to be the

1952, K:0 35.

au terme de la période
initiale de trois ans, sont
désignés par tirage au
sort effectué par le Secré-
taire Général du Conseil
de 1’Europe immédiate-
ment aprés qu’il aura été
procédé å la premiére
élection.

3. Le membre de la
Commission élu en rem-
placement d’un membre
dont le mandat n’est pas
expiré achéve le terme du
mandat de son prédéces-
seur.

4. Les membres de la
Commission restent en
fonctions jusqu’å leur
remplacement. Aprés ce
remplacement, ils conti-
nuent de connaitre des
affaires dont ils sont déjå
saisis.

Article 23.

Les membres de la
Commission siégent å la
Commission å titre indi-
viduel.

Article 24.

Toute Partie Contrac-
tante peut saisir la Com-
mission, par 1’intermé-
diaire du Secrétaire Gé-
néral du Conseil de l’Eu-
rope, de tout manque-
ment aux dispositions de
la présente Convention
qu’elle croira pouvoir étre
imputé å une autre Partie
Contractante.

Artide 25.

1. La Commission peut
étre saisie d’une requéte
adressée au Secrétaire Gé-
néral du Conseil de l’Eu-
rope par toute personne
physique, toute organisa-
tion non gouvemementale
ou tout groupe de parti-

utgången av den inledan-
de treårsperioden, skola
utses genom lottdragning
av Europarådets general-
sekreterare omedelbart
efter det att det första
valet verkställts.

3. Ledamot av kom-
missionen, som utsetts för
att efterträda en ledamot,
vars mandattid icke ut-
gått, skall bekläda upp-
draget för återstoden av
företrädarens mandattid.

4. Kommissionens le-
damöter utöva sitt upp-
drag intill dess att de av-
lösas. Efter det att så
skett, skola de fullfölja
handläggningen av såda-
na ärenden, med vilka de
redan tagit befattning.

Artikd 23.

Kommissionens leda-
möter taga säte i kom-
missionen i egenskap av
enskilda personer.

Artikel 24.

Fördragsslutande part
må genom Europarådets
generalsekreterare till
kommissionen hänskjuta
varje påstående om
kränkning av bestämmel-
serna i denna konvention
från annan fördragsslu-
tande parts sida.

Artikd 25.

1. Kommissionen må
mottaga till Europarådets
generalsekreterare riktade
framställningar från en-
skilda personer, icke-stat-
liga organisationer eller
grupper av enskilda, som
påstå sig hava genom nå-

89

Prop. 1993/94:117

Bilaga 6

1952, K:o 35.

victim of a violation by
one of the High Contrac-
ting Parties of the rights
set forth in this Conven-
tion, provided that the
High Contracting Party
against which the com-
plaint has been lodged
has declared that it recog-
nises the competence of
the Commission to receive
such petitions. Those of
the High Contracting Par-
ties who have made such
a declaration undertake
not to hinder in any way
the effective exercise of
this right.

(2) Such declarations
may be made for a specific
period.

(3) The declarations
shall be deposited with
the Secretary-General of
the Council of Europé
who shall transmit copies
thereof to the High Con-
tracting Parties and pub-
lish them.

(4) The Commission
shall only exercise the
powers provided for in
this Article when at least
six High Contracting Par-
ties are bound by declara-
tions made in accordance
with the preceding para-
graphs.

Article 26.

The Commission may
only deal with the matter
after all domestic reme-
dies have been exhausted,
according to the generally
recognised rules of inter-
national law, and within
a period of six months
from the date on which
the final decision was
taken.

culiers, qui se prétend vic-
time d’une violation par
l’une des Hautes Parties
Contractantes des droits
reconnus dans la présente
Convention, dans le cas
ou la Haute Partie Con-
tractante mise en cause a
déclaré reconnaitre la
compétence de la Com-
mission dans cette ma-
tiére. Les Hautes Parties
Contractantes ayant sous-
crit une telle déclaration
s’engagent å n’entraver
par aucune mesure 1’exer-
cice efficace de ce droit.

2. Ces déclarations peu-
vent étre faites pour une
durée déterminée.

3. Elles sont remises
au Secrétaire Général du
Conseil de 1’Europe, qui
en transmet copies aux
Hautes Parties Contrac-
tantes et en assure la
publication.

4. La Commission
n’exercera la compétence
qui lui est attribuée par
le présent article que lors-
que six Hautes Parties
Contractantes au moins
se trouveront liées par la
déclaration prévue aux
paragraphes précédents.

Artide 26.

La Commission ne peut
étre saisie qu’aprés 1’épui-
sement des voies de re-
cours internes, tel qu’il
est entendu selon les prin-
cipes de droit internatio-
nal généralement recon-
nus et dans le délai de six
mois, å partir de la date
de la décision interne dé-
finitive.

gon av de höga fördrags-
slutande parterna utsatts
för kränkning av någon
av de i denna konvention
angivna rättigheterna,
under förutsättning att
den höga fördragsslutan-
de part, mot vilken kla-
gan riktas, förklarat sig
erkänna kommissionens
behörighet att mottaga
dylika framställningar.
De höga fördragsslutande
parter, som avgivit sådan
förklaring, förbinda sig
att icke på något sätt för-
hindra ett effektivt ut-
övande av ifrågavarande
klagorätt.

2. Förklaring, som nu
sagts, må avgivas för viss
bestämd tid.

3. Förklaringen skall
deponeras hos Europarå-
dets generalsekreterare,
som skall överlämna ko-
pior därav till de höga
fördragsslutande parterna
och offentliggöra förkla-
ringen.

4. Kommissionen må
utöva de befogenheter,
som angivits i förevaran-
de artikel, endast om
minst sex höga fördrags-
slutande parter äro bund-
na av deklarationer, som
avgivits i överensstäm-
melse med vad under 1—
3 stadgats.

Artikd 26.

Kommissionen må upp-
taga ett ärende först se-
dan alla inhemska rätts-
medel uttömts, på sått
detta förstås enligt den
internationella rättens all-
mänt erkända regler, samt
icke senare än sex måna-
der från den dag, då det
slutliga beslutet meddela-
des.

90

Prop. 1993/94:117

Bilaga 6

Artide 27.

(1) The Commission
shall not deal with any
petition submitted under
Article 25 which

(a) is anonymous, or

(b) is substantially the
same as a matter which
has already been exam-
ined by the Commission
or has already been sub-
mitted to another proce-
dure of international in-
vestigation or settlement
and lf it contains no rel-
evant new information.

(2) The Commission
shall consider inadmis-
sible any petition sub-
mitted under Article 25
which it considers incom-
patible with the provis-
ions of the present Con-
vention, manifestly ill-
founded, or an abuse of
the right of petition.

(3) The Commission
shall reject any petition
referred to it which it con-
siders inadmissible under
Article 26.

Artide 28.

In the event of the
Commission accepting a
petition referred to it:

(a) it shall, with a view
to ascertaining the facts,
undertake together with
the representatives of the
parties an examination of
the petition and, if need
be, an investigation, for
the effective conduct of
which the States con-
cemed shall furnish all
necessary facilities, after
an exchange of views with
the Commission;

(b) it shall place itself
at the disposal of the par-

1952, k:o 35.

Artide 27.

1. La Commission ne
retient aucune requéte
introduite par application
de 1’article 25, lorsque:

a) elle est anonyme;

b) elle est essentielle-
ment la méme qu’une re-
quéte précédemment exa-
minée par la Commission
ou déjå soumise å une
autre instance Interna-
tionale d’enquéte ou de
réglement et si elle ne
contient pas de faits nou-
veaux.

2. La Commission dé-
clare irrecevable toute re-
quéte introduite par ap-
plication de 1’article 25,
lorsqu’elle estime la re-
quéte incompatible avec
les dispositions de la pré-
sente Convention, mani-
festement mal fondée ou
abusive.

3. La Commission re-
jette toute requéte qu’elle
considére comme irrece-
vable par application de
1’article 26.

Artide 28.

Dans le cas ou la Com-
mission retient la requéte:

a) afin d’établir les
faits, elle procéde å un
examen contradictoire de
la requéte avec les repré-
sentants des parties et,
s’il y a lieu, å une en-
quéte pour la conduite
efficace de laquelle les
Etats intéressés four-
niront toutes facilités né-
cessaires, aprés échange
de vues avec la Commis-
sion;

b) elle se met å la dis-
position des intéressés en

Artikd 27.

1. Kommissionen må
icke upptaga någon fram-
ställning enligt artikel 25
som:

a) år anonym; eller

b) i det väsentliga in-
nefattar samma yrkande
som en framställning, vil-
ken redan prövats av
kommissionen eller redan
hänskjutits till interna-
tionell undersökning eller
reglering i annan form och
vilken icke innehåller
några nya relevanta upp-
lysningar.

2. Kommissionen skall
avvisa framställning gjord
enligt artikel 25, som
kommissionen anser icke
kunna förenas med be-
stämmelserna i denna
konvention, vara uppen-
barligen ogrundad eller
utgöra ett missbruk av
rätten att göra sådan
framställning.

3. Kommissionen skall
avvisa framställning, som
kommissionen finner icke
kunna upptagas på grund
av vad i artikel 26 stad-
gats.

Artikd 28.

Då en framställning
upptages, skall kommis-
sionen

a) till utrönande av de
faktiska omständigheter-
na i fallet, genomgå fram-
ställningen tillsammans
med representanter för
parterna samt, om det be-
finnes erforderligt, före-
taga en undersökning,
vars effektiva genomfö-
rande de berörda staterna
efter utbyte av synpunk-
ter med kommissionen
skola i erforderlig grad
underlätta;

b) ställa sig till parter-
nas förfogande i syfte att

91

Prop. 1993/94:117

Bilaga 6

1952, k:o 35.

ties concerned with a
view to securing a friendly
settlement of the matter
on the basis of respect for
Human Rights as defined
in this Convention.

Artide 29.

(1) The Commission
shall perform the func-
tions set out in Article 28
by means of a Sub-Com-
mission consisting of
seven members of the
Commission.

(2) Each of the parties
concerned may appoint
as members of this Sub-
Commission a person of
its choice.

(3) The remaining
members shall be chosen
by lot in accordance with
arrangements prescribed
in the Rules of Procedure
of the Commission.

Artide 30.

If the Sub-Commission
succeeds in effecting a
friendly settlement in ac-
cordance with Article 28,
it shall draw up a Report
which shall be sent to the
States concerned, to the
Committee of Ministers
and to the Secretary-Gen-
eral of the Council of
Europé for publication.
This Report shall be con-
fined to a brief statement
of the facts and of the
solution reached.

Artide 31.

(1) If a solution is not
reached, the Commission
shall draw up a Report
on the facts and State its
opinion as to whether the
facts found disclose a
breach by the State con-
cerned of its obligations

vue de parvenir å un ré-
glement amiable de l’af-
faire qui s’inspire du res-
pect des Droits de l’hom-
me, tels que les reconnait
la présente Convention.

Artide 29.

1. La Commission rem-
plit les fonctions prévues
a 1’article 28 au moyen
d’une sous-commission
composée de sept mem-
bres de la Commission.

2. Chaque intéressé
peut désigner un membre
de son choix pour faire
partie de la sous-commis-
sion.

3. Les autres membres
sont désignés par tirage
au sort, conformément
aux dispositions prévues
par le réglement intérieur
de la Commission.

Artide 30.

Si elle parvient å ob-
tenir un reglement amia-
ble, conformément å l’ar-
ticle 28, la sous-commis-
sion dresse un rapport qui
est transmis aux Etats in-
téressés, au Comité des
Ministres et au Secrétaire
Général du Conseil de
1’Europe, aux fins de pu-
blication. Ce rapport se
limite å un bref exposé
des faits et de la solution
adoptée.

Artide 31.

1. Si une solution n’a
pu intervenir, la Commis-
sion rédige un rapport
dans lequel elle constate
les faits et formule un
avis sur le point de savoir
si les faits constatés révé-
lent, de la part de l’Etat

nä en reglering av frå-
gan i godo på grundval av
respekterandet av de
mänskliga rättigheterna,
sådana de definierats i
denna konvention.

Artikel 29.

1. Kommissionen full-
gör de åligganden, som
angivits i artikel 28, ge-
nom en underkommission
bestående av sju ledamö-
ter av kommissionen.

2. Envar av de berör-
da parterna äger utse en
ledamot av underkom-
missionen.

3. övriga ledamöter
skola utses genom lott-
dragning i enlighet med
bestämmelser i kommis-
sionens arbetsordning.

Artikd 30.

Därest underkommis-
sionen lyckas åväga-
bringa en uppgörelse i
godo enligt artikel 28,
skall den utarbeta en
rapport som skall till-
ställas de berörda stater-
na, ministerkommittén
och Europarådets gene-
ralsekreterare för offent-
liggörande. Rapporten
skall begränsas till en kort
redogörelse för de faktis-
ka omständigheterna och
för den lösning, som upp-
nåtts.

Artikd 31.

1. Om en lösning icke
kunnat uppnås, skall
kommissionen utarbeta en
rapport rörande de fak-
tiska omständigheterna
samt angiva, huruvida
kommissionen anser de-
samma innebära, att den

92

Prop. 1993/94:117

Bilaga 6

1952, K:0 35.

under the Convention.
The opinions of all the
members of the Commis-
sion on this point may be
stated in the Report.

(2) The Report shall be
transmitted to the Com-
mittee of Ministers. It
shall also be transmitted
to the States concerned,
who shall not be at liberty
to publish it.

(3) In transmitting the
Report to the Committee
of Ministers the Commis-
sion may make such pro-
posals as it thinks fit.

Article 32.

(1) If the question is
not referred to the Court
in accordance with Ar-
ticle 48 of this Conven-
tion within a period of
three months from the
date of the transmission
of the Report to the Com-
mittee of Ministers, the
Committee of Ministers
shall decide by a majority
of two-thirds of the mem-
bers entitled to sit on the
Committee whether there
has been a violation of
the Convention.

(2) In the affirmative
case the Committee of
Ministers shall prescribe
a period during which the
High Contracting Party
concerned must take the
measures required by the
decision of the Committee
of Ministers.

(3) If the High Con-
tracting Party concerned
has not taken satisfactory

intéressé, une violation
des obligations qui lui in-
combent aux termes de la
Convention. Les opinions
de tous les membres de la
Commission sur ce point
peuvent étre exprimées
dans ce rapport

2. Le rapport est trans-
mis au Comité des Minis-
tres; il est également com-
muniqué aux Etats inté-
ressés, qui n’ont pas la
faculté de le publier.

3. En transmettant le
rapport au Comité des
Ministres, la Commission
peut formuler les proposi-
tions qu’elle juge appro-
priées.

Artide 32.

1. Si, dans un délai de
trois mois å dater de la
transmission au Comité
des Ministres du rapport
de la Commission, 1’affaire
n’est pas déférée å la
Cour par application de
1’article 48 de la présente
Convention, le Comité des
Ministres prend, par un
vote å la majorité des
deux tiers des représen-
tants ayant le droit de
siéger au Comité, une dé-
cision sur la question de
savoir s’il y a eu ou non
une violation de la Con-
vention.

2. Dans 1’affirmative,
le Comité des Ministres
fixe un délai dans lequel
la Haute Partie Contrac-
tante intéressée doit pren-
dre les mesures qu’entralne
la décision du Comité des
Ministres.

3. Si la Haute Partie
Contractante intéressée
n’a pas adopté des mesu-

ifrågavarande staten bru-
tit mot sina förpliktelser
enligt konventionen. Var-
je kommissionsledamots
mening på denna punkt
må komma till uttryck i
rapporten.

2. Rapporten skall
överlämnas till minister-
kommittén. Den skall
fiven delgivas de berörda
staterna, vilka icke äga
offentliggöra densamma.

3. I samband med rap-
portens överlämnande till
ministerkommittén äger
kommissionen framlägga
de förslag, som den anser
lämpliga.

Artikel 32.

1. Om icke inom tre
månader från dagen för
rapportens överlämnande
till ministerkommittén,
ärendet hänskjutes till
domstolen enligt artikel
48 i denna konvention,
skall ministerkommittén
med en majoritet av två
tredjedelar av de leda-
möter, som äro berätti-
gade att taga säte i kom-
mittén, fastställa, huru-
vida kränkning av kon-
ventionen skett.

2. I händelse denna
fråga besvaras jakande,
skall ministerkommittén
föreskriva en frist, inom
vilken den berörda höga
fördragsslutande parten
har att vidtaga de åtgär-
der, som bliva erforder-
liga till följd 8V minister-
kommitténs beslut.

3. Därest den höga för-
dragsslutande parten icke
vidtagit tillfredsställande

93

Prop. 1993/94:117

Bilaga 6

1952, S:0 35.

measures within the pre-
scribed period, the Com-
mittee of Ministers shall
decide by the majority
provided for in paragraph
(1) above what effect shall
be given to its original
decision and shall publish
the Report.

(4) The High Contract-
ing Parties undertake to
regard as binding on them
any decision which the
Committee of Ministers
may take in application
of the preceding para-
graphs.

Articlel33.

The Commission shall
meet in camera.

Articlél34.

The Commission shall
take its decisions by a
majority of the Members
present and voting; the
Sub-Commission shall
take its decisions by a
majority of its members.

Article 35.

The Commission shall
meet as the circumstances
require. The meetings
shall be convened by the
Secretary-General of the
Council of Europé.

Article 36.

The Commission shall
draw up its own rules of
procedure.

Article 37.

The secretariat of the
Commission shall be pro-
vided by the Secretary-
General of the Council of
Europé.

res satisfaisantes dans le
délai imparti, le Comité
des Ministres donne å sa
décision initiale, par la
majorité prévue au para-
graphe 1 ci-dessus, les
suites au’elle comporte et
publie le rapport.

4. Les Hautes Parties
Contractantes s’engagent
ä considérer comme obli-
gatoire pour elles toute
décision que le Comité
des Ministres peut prendre
en application des para-
graphes précédents.

Article 33.

La Commission siége å
huis clos.

Article 34.

Les décisions de la Com-
mission sont prises å la
majorité des membres
présents et votant; les
décisions de la sous-com-
mission sont prises å la
majorité de ses membres.

Article 35.

La Commission se réu-
nit lorsque les circonstan-
ces 1’exigent. Elle est con-
voquée par le Secrétaire
Général du Conseil de
1’Europe.

Article 36.

La Commission établit
son réglement intérieur.

Article 37.

Le secrétariat de la
Commission est assuré par
le Secrétaire Général du
Conseil de 1’Europe.

åtgärder inom den före-
skrivna fristen, skall mi-
nisterkommittén med så-
dan röstövervikt, som an-
gives under 1. ovan, be-
sluta vilken verkan dess
ursprungliga beslut skall
erhålla samt publicera
rapporten.

4. De höga fördrags-
slutande parterna förbin-
da sig att anse varje be-
slut, som ministerkom-
mittén fattar med till-
lämpning av vad under
1—3 stadgats, såsom för
sig bindande.

Artikel 33.

Kommissionen skall
sammanträda inom stäng-
da dörrar.

Artikel 34.

För beslut av kommis-
sionen erfordras en majo-
ritet av närvarande och i
röstningen deltagande le-
damöter, för beslut av
underkommissionen er-
fordras majoritet av dess
ledamöter.

Artikel 35.

Kommissionen sam-
manträder när så påkal-
las av omständigheterna.
Den sammankallas av
Europarådets general-
sekreterare.

Artikel 36.

Kommissionen fast-
ställer själv sin arbets-
ordning.

Artikel 37.

För kommissionens se-
kretariat skall sörjas ge-
nom Europarådets gene-
ralsekreterare.

94

Prop. 1993/94:117

Bilaga 6

1958, K:o 85.

SECTION IV.

Artide 38.

The European Court of
Human Rights shall con-
sist of a number of judges
equal to that of the Mem-
bers of the Council of
Europé. No two judges
may be nationals of the
same State.

Artide 39.

(1) The members of the
Court shall be elected by
the Consultative Assem-
bly by a majority of the
votes cast from a list of
persons nominated by the
Members of the Council
of Europé; each Member
shall nominate three can-
didates, of whom two at
least shall be its nationals.

(2) As far as applicable,
the same procedure shall
be followed to complete
the Court in the event of
the admission of new
Members of the Council
of Europé, and in filling
casual vacancies.

(3) The candidates shall
be of high moral character
and must either possess
the qualifications required
for appointment to high
judicial office or be juns-
consults of recognised
competence.

Artide 40.

(1) The members of the
Court shall be elected for
a period of nine years.
They may be re-elected.
However, of the members
elected at the first elec-

TITRE IV.

Artide 38.

La Cour européenne des
Droits de 1’homme se
compose d’un nombre de
juges égal å celui des
Membres du Conseil de
1’Europe. Elle ne peut
comprendre plus d’un res-
sortissant d’un méme
Etat.

Artide 39.

1. Les membres de la
Cour sont élus par l’As-
semblée Consultative å la
majorité des voix expri-
mées sur une liste de per-
sonnes présentée par les
Membres du Conseil de
1’Europe, chacun de ceux-
ci devant présenter trois
candidats, dont deux au
moins de sa nationalité.

2. Dans la mesure oil
elle est applicable, la mé-
me procéaure est suivie
pour compléter la Cour en
cas d’admission de nouve-
aux Membres au Conseil
de 1’Europe, et pour pour-
voir aux siéges devenus
vacants.

3. Les candidats de-
vront jouir de la plus
haute considération mo-
rale et réunir les condi-
tions requises pour l’exer-
cice de hautes fonctions
judiciaires ou étre des ju-
risconsultes possédant
une compétence notoire.

Artide 40.

1. Les membres de la
Cour sont élus pour une
durée de neuf ans. Ils sont
rééligibles. Toutefois, en
ce qui concerne les mem-
bres désignés å la pre-

AVDELNING IV.

Artikd 38.

Den europeiska dom-
stolen för de mänskliga
rättigheterna skall vara
sammansatt av domare
till samma antal som
Europarådets medlem-
mar. Mer än en domare
må icke vara medborgare
i samma stat.

Artikd 39.

1. Domstolens ledamö-
ter väljas av den rådgi-
vande församlingen med
majoriteten av de röster,
som avgivas på en lista
över personer, vilka före-
slås av Europarådets
medlemmar; varje med-
lem skall härvid nämna
tre kandidater, av vilka
minst två skola vara med-
borgare i den förslagsstäl-
lande staten.

2. I mån av tillämplig-
het skall samma ordning
komma till användning
vid komplettering av
domstolen i händelse av
nya medlemmars inträde
i Europarådet samt vid
besättandet av ledigbliv-
na platser.

3. Kandidaterna skola
vara av hög moralisk
standard samt skola an-
tingen uppfylla de villkor,
som erfordras för utnäm-
ning till högre domarebe-
fattningar, eller vara rätts-
lärde av erkänd kompe-
tens.

Artikd 40.

1. Domstolens ledamö-
ter väljas för en tid av
nio år. De kunna återväl-
jas. I fråga om de leda-
möter, som utses vid det
första valet, skola dock

95

Prop. 1993/94:117

Bilaga 6

1952, N:0 35.

tion the terms of four
members shall expire at
the end of three years,
and the terms of four
more members shall ex-
pire at the end of six
years.

(2) The members whose
terms are to expire at the
end of the initial periods
of three and six years
shall be chosen by lot by
the Secretary-General im-
mediately after the first
election has been com-
pleted.

(3) A member of the
Court elected to replace a
member whose term of
office has not expired
shall hold office for the
remainder of his predeces-
sor’s term.

(4) The members of the
Court shall hold office un-
til replaced. After having
been replaced, they shall
continue to deal with
such cases as they already
have under consideration.

Artide 41.

The Court shall elect
its President and Vice-
President for a period of
three years. They may be
re-elected.

Artide 42.

The members of the
Court shall receive for
each day of duty a com-
pensation to be deter-
mined by the Committee
of Ministers.

Artide 43.

For the consideration
of each case brought be-
fore it the Court shall

miére élection, les fonc-
tions de quatre des mem-
bres prendront fin au
bout de trois ans, celles
de quatre autres mem-
bres prendront fin au
bout de six ans.

2. Les membres dont
les fonctions prendront
fin au terme des périodes
initiales de trois et six
ans, sont désignés par
tirage au sort effectué
par le Secrétaire Général
du Conseil de 1’Europe,
immédiatement aprés
qu’il aura été procédé å
la premiére élection.

3. Le membre de la
Cour élu en remplacement
d’un membre dont le
mandat n’est pas expiré
achéve le terme du man-
dat de son prédécesseur.

4. Les membres de la
Cour restent en fonctions
jusqu’å leur remplace-
ment. Aprés ce remplace-
ment, ils continuent de
connaitre des affaires dont
ils sont déjå saisis.

Artide 41.

La Cour élit son Prési-
dent et son Vice-Président
pour une durée de trois
ans. Ceux-d sont rééli-
gibles.

Artide 42.

Les membres de la Cour
re^oivent une indemnité
par jour de fonctions, å
fix er par le Comité des
Ministres.

Artide 43.

Pour 1’examen de cha-
que affaire portée devant
elle, la Cour est constituée

fyra ledamöters mandat
upphöra efter tre år och
ytterligare fyra ledamö-
ters mandat efter sex år.

2. De ledamöter, vilkas
mandat skola upphöra
efter de inledande perio-
derna om tre och sex år,
skola utses genom lott-
dragning, verkstålld av
generalsekreteraren ome-
delbart efter det att det
första valet förrättats.

3. Har ledamot av
domstolen valts för att
ersätta en ledamot, vars
mandattid ännu icke ut-
löpt, skall han bekläda
befattningen under åter-
stoden av företrädarens
mandattid.

4. Domstolens ledamö-
ter utöva sitt uppdrag,
intill dess att de avlösas.
Efter det att så skett
skola de fullfölja hand-
läggningen av sådana mål,
med vilka de redan tagit
befattning.

Artikd 41.

Domstolen väljer ord-
förande och vice ordfö-
rande för en period av tre
år. Dessa kunna återväl-
jas.

Artikd 42.

Domstolens ledamöter
skola för varje tjänstgö-
ringsdag erhålla en er-
sättning som bestämmes
av ministerkommittén.

Artikd 43.

Vid handläggningen av
mål, som hänskjutits till
domstolen, skall denna

96

1952, K:o 86.

Prop. 1993/94:117

Bilaga 6

consist of a Chamber com-
posed of seven judges.
There shall sit as an ex
officio member of the
Chamber the judge who
is a national of any State
party concerned, or, if
there is none, a person of
its choice who shall sit in
the capacity of judge; the
names of the other judges
shall be chosen by lot by
the President before the
opening of the case.

Article 44.

Only the High Con-
tracting Parties and the
Commission shall have
the right to bring a case
before the Court.

Article 45.

The jurisdiction of the
Court shall extend to all
cases concerning the in-
terpretation and applica-
tion of the present Con-
vention which the High
Contracting Parties or the
Commission shall refer to
it in accordance with Ar-
ticle 48.

Article 46.

(1) Any of the High
Contracting Parties may
at any time declare that
it recognises as compul-
sory ipso facto and with-
out special agreement the
jurisdiction of the Court
in all matters concerning
the interpretation and ap-
plication of the present
Convention.

(2) The declarations re-
ferred to above may be
made unconditionally or
on condition of reciproc-
ity on the part of several

en une Chambre compo-
sée de sept juges. En
feront partie d’office le
juge ressortissant de tout
Etat intéressé ou, å dé-
faut, une personne de son
choix pour siéger en qua-
lité de juge; les noms des
autres juges sont tirés au
sort, avant le début de
1’examen de 1’affaire, par
les soint du Président.

Article 44.

Seules les Hautes Par-
ties Contractantes et la
Commission ont qualité
pour se présenter devant
la Cour.

Article 45.

La compétence de la
Cour s’étend ä toutes les
affaires concernant l’in-
terprétation et 1’applica-
tion de la présente Con-
vention que les Hautes
Parties Contractantes ou
la Commission lui sou-
mettront, dans les condi-
tions prévues par 1’article
48.

Article 46.

1. Chacune des Hautes
Parties Contractantes
peut, å n’importe quel
moment, déclarer recon-
naitre comme obligatoire
de plein droit et sans con-
vention spéciale, la juri-
diction de la Cour sur
toutes les affaires concer-
nant 1’interprétation et
1’application de la pré-
sente Convention.

2. Les déclarations ci-
dessus visées pourront
étre faites purement et
simplement ou sous con-
dition de réciprocité de la

utgöras av en avdelning,
sammansatt av sju do-
mare. Självskriven leda-
mot av avdelningen skall
beträffande varje stat,
som är part i målet, vara
den domare, som är med-
borgare i staten eller, i
brist på sådan domare,
en person, vilken staten
utser att taga säte såsom
domare; de övriga domar-
nas namn utväljas genom
lottdragning av presiden-
ten innan målet börjar
handläggas.

Artikel 44.

Endast de höga för-
dragsslutande parterna
och kommissionen äga
hänskjuta ett mål till
domstolen.

Artikel 45.

Domstolens behörighet
omfattar alla tvister rö-
rande tolkningen och till-
lämpningen av denna
konvention, som de höga
fördragsslutande parterna
eller kommissionen hän-
skjuter till domstolen i en-
lighet med bestämmelser-
na i artikel 48.

Artikel 46.

1. Envar av de höga
fördragsslutande parterna
må när som helst förklara
sig erkänna, att i alla
frågor angående tolkning
och tillämpning av denna
konvention domstolens
jurisdiktion är för parten
tvingande i och för sig
och utan särskild överens-
kommelse.

2. Förklaringar, som
ovan avses, må avgivas
utan villkor eller under
villkor om ömsesidighet i
förhållandet till flera eller

97

7 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 117

1952, K:o 35.

Prop. 1993/94:117

Bilaga 6

or certain other High
Contracting Parties or for
a specified period.

(3) These declarations
»hall be deposited with
the Secretary-General of
the Council of Europé
who shall transmit copies
thereof to the High Con-
tracting Parties.

Artide 47.

The Court may only
deal with a case after the
Commission has acknow-
ledged the failure of ef-
forts for a friendly settle-
ment and within the
period of three months
provided for in Article 32.

Artide 48.

The following may
bring a case before the
Court, provided that the
High Contracting Party
concerned, if there is only
one, or the High Contract-
ing Parties concerned, if
there is more than one, are
subject to the compulsory
jurisdiction of the Court
or, failing that, with the
consent of the High Con-
tracting Party concerned,
if there is only one, or
of the High Contracting
Parties concerned if there
is more than one:

(a) the Commission;

(fi) a High Contracting
Party whose national is
alleged to be a victim;

(c) a High Contracting
Party which referred the
case to the Commission;

(rf) a High Contracting
Party against which the
complaiDt has been lodged.

part de plusieurs ou de
certaines autres Parties
Contractantes ou pour
une durée déterminée.

3. Ces déclarations se-
ront remises au Secrétaire
Général du Conseil de
1’Europe qui en trans-
mettra copie aux Hautes
Parties Contractantes.

Artide 47.

La Cour ne peut étre
saisie d’une aftaire qu’-
aprés la constatation, par
la Commission, de 1’échec
du réglement amiable et
dans le délai de trois mois
prévu å 1’article 32.

Artide 48.

A la condition que la
Haute Partie Contractan-
te intéressée, s’il n’y en a
qu’une, ou les Hautes
Parties Contractantes in-
téressées, s’il y en a plus
d’une, soient soumises å
la juridiction obligatoire
de la Cour ou, å défaut,
avec le consentement ou
1’agrément de la Haute
Partie Contractante in-
téressée, s’il n’y en a
qu’une, ou des Hautes
Parties Contractantes in-
téressées, s’il y en a plus
d’une, la Cour peut étre
saisie:

a) par la Commission;

b) par une Haute Par-
tie Contractante dont la
victime est le ressortis-
sant;

c) par une Haute Par-
tie Contractante qui a
saisi la Commission;

rf) par une Haute Par-
tie Contractante mise en
cause.

vissa andra höga fördrags-
slutande parter eller för
viss tid.

3. Förklaringarna skola
deponeras hos Europarå-
dets generalsekreterare,
som skall överlämna av-
skrifter av desamma till
de höga fördragsslutande
parterna.

Artikd 47.

Mål må ej hänskjutas
till domstolen annat ån
efter det att kommissio-
nen fastställt, att det icke
lyckats att nå en uppgö-
relse i godo, samt innan
den i artikel 32 föreskriv-
na fristen av tre månader
utlöpt.

Artikd 48.

Under förutsättning att
den berörda höga för-
dragsslutande parten, om
det endast finnes en så-
dan, eller de berörda höga
fördragsslutande parter-
na, om det finnes flera,
obligatoriskt äro under-
kastade domstolens juris-
diktion eller, om så ej är
fallet, med samtycke av
den berörda höga för-
dragsslutande parten, om
det endast finnes en så-
dan, eller av de berörda
högafördragsslutandepar-
terna, om det finnes flera,
kan ett mål hänskjutas
till domstolen genom

a) kommissionen;

b) hög fördragsslutan-
de part, vars medborgare
uppges vara förfördelad;

c) hög fördragsslutande

f>art, som hänskjutit fal-
et till kommissionen;

d) hög fördragsslutan-
de part, mot vilken klago-
målet riktats.

98

Prop. 1993/94:117

Bilaga 6

Artide 49.

In the event of dispute
as to whether the Court
has jurisdiction, the mat-
ter shall be settled by the
decision of the Court.

Artide 50.

If the Court finds that
a decision or a measure
taken by a legal authority
or any other authority of
a High Contracting Party
is completely or partially
in conflict with the obliga-
tions arising from the
present Convention, and
if the internal law of the
said Party allows only
partial reparation to be
made for the conse-
quences of this decision
or measure, the decision of
the Court shall, if neces-
sary, afford just satisfac-
tion to the injured party.

Artide 51.

(1) Reasons shall be
given for the judgment
of the Court

(2) If the judgment
does not represent in
whole or in part the un-
animous opinion of the
judges, any judge shall
be entitled to deliver a
separate opinion.

Artide 52.

The judgment of the
Court shall be final.

Artide 53.

S^The High Contracting
Parties undertake to
abide by the decision of
the Court in any case to
which they are parties.

1952, N:O S5.

Artide 49.

En cas de contestation
sur le point de savoir si
la Cour est compétente,
la Cour décide.

Artide 50.

Si la décision de la Cour
déclare qu’une décision
prise ou une mesure or-
donnée par une autorité
judiciaire ou toute autre
autorité d’une Partie Con-
tractante se trouve en-
tiérement ou partielle-
ment en opposition avec
des obligations découlant
de la présente Conven-
tion, et si le droit inteme
de la dite Partie ne per-
met qu’imparfaitement
d’effacer les conséquences
de cette décision ou de
cette mesure, la décision
de la Cour accorde, s’il y
a lieu, å la partie lésée
une satisfaction équitable.

Artide 51.

1. L’arrét de la Cour
est motivé.

2. Si l’arrét n’exprime

f>as en tout ou en partie
'opinion unanime des ju-
ges, tout juge aura le
droit d’y joindre 1’exposé
de son opinion indivi-
duelle.

Artide 52.

L’arrét de la Cour est
définitif.

Artide 53.

Les Hautes Parties
Contractantes s'engagent
ä se conformer aux déci-
sions de la Cour dans les
litiges auxquels elles sont
parties.

Artikd 49.

I händelse av tvist rö-
rande domstolens behö-
righet skall frågan härom
avgöras genom beslut av
domstolen.

Artikd 50.

Därest domstolen fin-
ner, att beslut eller åtgärd
av en rättslig myndighet
eller annan myndighet hos
någon hög fördragsslutan-
de part helt eller delvis
står i strid mot de för-
pliktelser, som härröra ur
denna konvention, och
därest sagda parts in-
hemska rätt endast till en
del medgiver att gottgö-
relse lämnas för beslutets
eller åtgärdens verkning-
ar, skall domstolens ut-
slag, om så befinnes nöd-
vändigt, tillerkänna den
förfördelade parten skä-
lig gottgörelse.

Artikd 51.

Domskälen skola an-
givas i domstolens utslag.
Om domarena icke åro
eniga om utslaget i dess
helhet eller till någon del,
äger varje domare rätt
att avgiva sitt särskilda
votum.

Artikd 52.

Domstolens utslag år
slutgiltigt.

Artikd 53.

De höga fördragsslu-
tande parterna förbinda
sig att rätta sig efter
domstolens utslag i allä
de mål, i vilka de åro
parter.

99

Prop. 1993/94:117

Bilaga 6

Artide 54.

The judgment of the
Court shall be transmitted
to the Committee of Min-
isters which shall super-
vise its execution.

Artide 55.

The Court shall draw
up its own rules and shall
determine its own proce-
dure.

Artide 56.

(1) The first election
of the members of the
Court shall take place
after the declarations by
the High Contracting Par-
ties mentioned in Article
46 have reached a total of
eight.

(2) No case can be
brought before the Court
before this election.

1952, k:o 86.

Artide 54.

L’arrét de la Cour est
transmis au Comité des
Ministres qui en surveille
1’exécution.

Artide 55.

La Cour établit son
réglement et fixe sa pro-
cédure.

Artide 56.

1. La premiére élection
des membres de la Cour
aura lieu aprés que les
déclarations des Hautes
Parties Contractantes vi-
sées å 1’article 46 auront
atteint le nombre de huit.

2. La Cour ne peut étre
saisie avant cette élec-
tion.

Artikd 54.

Domstolens utslag sko-
la översändas till minis-
terkommittén, som över-
vakar deras verkställan-
de.

Artikd 55.

Domstolen skall upp-
rätta sin egen arbetsord-
ning och bestämma sitt
rättegångssätt.

Artikd 56.

1. Det första valet av
domstolens ledamöter
skall äga rum, sedan de
förklaringar av de höga
fördragsslutande parter-
na, som omnämnas i arti-
kel 46, ha uppnått ett an-
tal av ätta.

2. Intet mål kan hån-
skjutas till domstolen före
nämnda val.

SECTION V.

Artide 57.

On receipt of a request
from the Secretary-Gen-
eral of the Council of Eu-
ropé any High Contract-
ing Party shall furnish an
explanation of the man-
ner in which its internal
law ensures the effective
implementation of any of
the provisions of this Con-
vention.

Artide 58.

The expenses of the
Commission and the Court
shall be borne by the
Council of Europé.

Artide 59.

The members of the
Commission and of the
Court shall be entitled,
during the discharge of

TITRE V.

Artide 57.

Toute Haute Partie
Contractante foumira sur
demande du Secrétaire
Général du Conseil de
1’Europe les explications
requises sur la maniére
dont son droit interne as-
sure 1’application effec-
tive de toute les disposi-
tions de cette Convention.

Artide 58.

Les dépenses de la Com-
mission et de la Cour sont
å la charge du Conseil de
1’Europe.

Artide 59.

Les membres de la
Commission et de la Cour
jouissent, pendant 1’exer-
cice de leurs fonctions,

AVDELNING V.
Artikd 57.

På anmodan av Euro-
parådets generalsekrete-
rare skall varje hög för-
dragsslutande part till-
handahålla upplysningar
om det sätt, på vilket dess
inhemska lagstiftning sä-
kerställer ett effektivt ef-
terlevande av bestämmel-
serna i denna konvention.

Artikd 58.

Kommissionens och
domstolens utgifter skola
bestridas av Europarådet

Artikd 59.

Kommissionens och
domstolens ledamöter ha
under utövandet av sin
verksamhet rätt till de

100

Prop. 1993/94:117

Bilaga 6

1952, n:0 35.

thier functions, to the
privileges and immunities
provided for in Article 40
of the Statute of the
Council of Europé and
in the agreements made
thereunder.

Article 60.

Nothing in this Con-
vention shall be construed
as limiting or derogating
from any of the human
rights and fundamental
freedoms which may be
ensured under the laws of
any High Contracting
Party or under any other
agreement to which it is
a Party.

Article 61.

Nothing in this Con-
vention shall prejudice
the powers conferred on
the Committee of Minis-
ters by the Statute of the
Council of Europé.

Article 62.

The High Contracting
Parties agree that, except
by special agreement,
they will not avail them-
selves of treaties, conven-
tions or declarations in
force between them for
the purpose of submitting,
by way of petition, a dis-
pute arising out of the in-
terpretation or applica-
tion of this Convention to
a means of settlement
other than those provided
for in this Convention.

Article 63.

(1) Any State may at
the time of its ratification
or at any time thereafter

des priviléges et immuni-
tés prévus å 1’article 40
du Statut du Conseil de
1’Europe et dans les Ac-
cords conclus en vertu de
cet article.

Artide 60.

Aucune des dispositions
de la présente Convention
ne sera interprétée com-
me limitant ou portant
atteinte aux Droits de
1’homme et aux libertés
fondamentales qui pour-
raient étre reconnus con-
formément aux lois de
toute Partie Contractante
ou å toute autre Conven-
tion å laquelle cette Par-
tie Contractante est par-
tie.

Article 61.

Aucune disposition de
la présente Convention ne
porte atteinte aux pou-
voirs conférés au Comité
des Ministres par le Sta-
tut du Conseil de l’Eu-
rope.

Artide 62.

Les Hautes Parties
Contractantes renoncent
réciproquement, sauf
compromis spécial, å se
prévaloir des traités, con-
ventions ou déclarations
existant entre elles, en
vue de soumettre, par voie
de requéte, un différend
né de 1’interprétation ou
de 1’application de la pré-
sente Convention å un
mode de réglement autre
2ue ceux prévus par ladite
onvention.

Artide 63.

1. Tout Etat peut, au
moment de la ratification
ou å tout autre moment

privilegier och den immu-
nitet, som avses i artikel
40 av Europarådets stad-
gar och i de avtal som in-
gå tts i kraft av sagda ar-
tikel.

Artikd 60.

Intet i denna konven-
tion må tolkas som en be-
gränsning eller inskränk-
ning av någon av de
mänskliga rättigheter
eller grundläggande frihe-
ter, vilka må vara garan-
terade i de höga fördrags-
slutande parternas lagar
eller i någon annan kon-
vention, vari de äro par-
ter.

Artikd 61.

Intet i denna konven-
tion skall inskränka de
befogenheter, som tiller-
känts ministerkommittén
genom Europarådets
stadga.

Artikd 62.

De höga fördragsslu-
tande parterna avstå öm-
sesidigt, utom i händelse
av särskild överenskom-
melse, från att begagna
sig av fördrag, konven-
tioner eller deklarationer,
som åro gällande mellan
dem, för att genom ansö-
kan hänskjuta en tvist,
som uppstår rörande tolk-
ningen eller tillämpningen
av denna konvention, till
reglering i annan ordning
fin som stadgas i konven-
tionen.

Artikd 63.

1. Stat må vid sin rati-
ficering eller när som helst
senare genom en notifika-

101

Prop. 1993/94:117

Bilaga 6

1952, N:0 35.

declare by notification
addressed to the Secre-
tary-General of the Coun-
cil of Europé that the
present Convention shall
extend to all or any of
the territories for whose
International relations it
is responsihle.

(2) The Convention
shall extend to the ter-
ritory or territories named
in the notification as from
the thirtieth day after the
receipt of this notification
by the Secretary-General
of the Council of Europé.

(3) The provisions of
this Convention shall be
applied in such territories
with due regard, however,
to local requirements.

(4) Any State which
has made a declaration in
accordance with para-
graph 1 of this Article
may at any time there-
after declare on behalf of
one or more of the terri-
tories to which the dec-
laration relätes that it
accepts the competence
of the Commission to re-
ceive petitions from in-
dividuals, non-govern-
mental organisations or
groups of individuals in
accordance with Article
25 of the present Conven-
tion.

Artide 64.

(1) Any State may,
when signing this Con-
vention or when deposit-
ing its instrument of rati-
fication, make a reserva-
tion in respect of any par-
ticular provision of the
Convention to the extent
that any law then in force

par la suite, déclarer, par
notification adressée au
Secrétaite Général du
Conseil de 1’Europe, que
la présente Convention
s’appliquera å tous les ter-
ritoires ou å l’un quelcon-
que des territoires dont il
assure les relations inter-
nationales.

2. La Convention s’ap-
pliquera au territoire ou
aux territoires désignés
dans la notification å par-
tir du trentiéme jour qui
suivra la date å laquelle
le Secrétaire Général du
Conseil de 1’Europe aura
re$u cette notification.

3. Dans lesdits terri-
toires les dispositions de
la présente Convention
seront appliquées en te-
nant compte des néces-
sités locales.

4. Tout Etat qui a fait
une déclaration conformé-
ment au premier para-
graphe de cet article,
peut, å tout moment par
la suite, déclarer relative-
ment å un ou plusieurs
des territoires visés dans
cette déclaration qu’il ac-
cepte la compétence de la
Commission pour con-
naitre des requétes de
personnes physiques, d’or-
ganisations non gouverne-
mentales ou de groupes de
particuliers conformé-
ment å 1’article 25 de la
présente Convention.

Artide 64.

1. Tout Etat peut, au
moment de la signature
de la présente Convention
ou du dépöt de son in-
strument de ratification,
formuler une réserve au
sujet d’une disposition
particuliére de la Conven-
tion, dans la mesure oil

tion, ställd till Europarå-
dets generalsekreterare,
förklara att denna kon-
vention skall tillämpas på
alla eller något av de ter-
ritorier, för vilkas inter-
nationella förbindelser
staten i fråga svarar.

2. Konventionen skall
tillämpas på det eller de
territorier, som angivas i
notifikationen, från tret-
tionde dagen, efter det att
Europarådets generalse-
kreterare mottagit noti-
fikationen.

3. Inom de nämnda
territorierna skola likvål
konventionens bestäm-
melser tillämpas med hän-
syn till vad de lokala för-
hållandena kräva.

4. Stat, 6om avgivit
förklaring enligt 1. ovan,
kan när som helst där-
efter förklara, att staten
beträffande ett eller flera
av de med förklaringen
avsedda territorierna er-
känner kommissionen så-
som behörig att mottaga
ansökningar från enskilda
personer, icke-statliga or-
ganisationer eller grupper
av enskilda i enlighet med
artikel 25 av denna kon-
vention.

Artikd 64.

1. Vid undertecknan-
det av denna konvention
eller deponerandet av ra-
tifikationsinstrument kan
en stat göra förbehåll
med avseende å någon
särskild bestämmelse i
konventionen, i den mån
lagstadgande, som då äger

102

Prop. 1993/94:117

Bilaga 6

1952, N:0 35.

in its territory is not in
conformity with the pro-
vision. Reservations of a
general character shall not
be permitted under this
Article.

(2) Any reservation
made under this Article
shall contain a brief state-
ment of the law con-
cerned.

Artide 65.

(1) A High Contracting
Party may denounce the
present Convention only
after the expiry öf five
years from the date on
which it became a Party
to it and after six months’
notice contained in a no-
tification addressed to the
Secretary-General of the
Council of Europé, who
shall inform the other
High Contracting Parties.

(2) Such a denuncia-
tion shall not have the
effect of releasing the
High Contracting Party
concerned from its obliga-
tions under this Conven-
tion in respect of any act
which, being capable of
constituting a violation
of such obligations, may
have been performed by
it before the date at
which the denunciation
became effective.

(3) Any High Contract-
ing Party which shall
cease to be a Member of
the Council of Europé
shall cease to be a Party
to this Convention under
the same conditions.

(4) The Convention
may be denounced in ac-
cordance ■with the provi-
sions of the preceding pa-

une loi alors en vigueur
sur son territoire n’est pas
conforme å cette disposi-
tion. Les réserves de ca-
ractére général ne sont
pas autorisées aux termes
du présent article.

2. Toute réserve émise
conformément au présent
article comporte un bref
exposé de la loi en cause.

Artide 65.

1. Une Haute Partie
Contractante ne peut dé-
noncer la présente Con-
vention qu’aprés 1’expira-
tion d’un délai de cinq
ans å partir de la date
d’entrée en vigueur de la
Convention å son égard
et moyennant un préavis
de six mois, donné par
une notification adressée
au Secrétaire Général du
Conseil de 1’Europe, qui
en informe les autres Par-
ties Contractantes.

2. Cette dénonciation
ne peut avoir pour effet
de délier la Haute Partie
Contractante intéressée
des obligations contenues
dans la présente Conven-
tion en ce qui concerne
tout fait qui, pouvant
constituer une violation
de ces obligations, aurait
été accompli par elle an-
térieurement å la date å
laquelle la dénonciation
produit effet.

3. Sous la méme réser-
ve cesserait d’étre Partie
å la présente Convention
toute Partie Contractante
qui cesserait d’étre Mem-
bre du Conseil de 1’Eu-
rope.

4. La Convention peut
étre dénoncée conformé-
ment aux dispositions des
paragraphes précédents

giltighet inom statens ter-
ritorium, icke överens-
stämmer med bestämmel-
sen. Förbehåll av allmän
karaktär tillåtas icke en-
ligt denna artikel.

2. Varje förbehåll, som
göres enligt denna artikel,
skall innehålla en kort
redogörelse för det berör-
da lagstadgandet.

Artikd 65.

1. En hög fördragsslu-
tande part må icke upp-
säga denna konvention
förrän efter utgången
av fem år från dagen för
dess ikraftträdande och
med iakttagande av en
uppsägningstid på sex
månader samt genom no-
tifikation, ställd till Euro-
parådets generalsekrete-
rare, som därom skall un-
derrätta de övriga höga
fördragsslutande parter-
na.

2. Uppsägning får icke
till följd, att den ifråga-
varande höga fördrags-
slutande parten löses från
sina förpliktelser enligt
denna konvention beträf-
fande någon åtgärd, som
kan utgöra en kränkning
av sådana förpliktelser
och som parten må ha
utfört före den dag, då
uppsägningen blev ver-
kande.

3. En hög fördragsslu-
tande part, som upphör
att vara medlem av Euro-
parådet, upphör under
enahanda villkor att vara
part i denna konvention.

4. Konventionen må
enligt bestämmelserna un-
der 1.—3. uppsägas be-
träffande varje territo-

103

Prop. 1993/94:117

Bilaga 6

ragraphs in respect of any
territory to which it has
been declared to extend
under the terms of Article
63.

Artide 66.

(1) This Convention
shall be open to the sig-
nature of the Members of
the Council of Europé. It
shall be ratified. Ratifica-
tions shall be deposited
with the Secretaiy-Gen-
eral of the Council of
Europé.

(2) The present Con-
vention shall come into
force after the deposit of
ten instruments of rati-
fication.

(3) As regards any sig-
natory ratifying subse-
quently, the Convention
shall come into force at
the date of the deposit of
its instrument of ratifica-
tion.

(4) The Secretary-Gen-
eral of the Council of Eu-
ropé shall notify all the
Members of the Council
of Europé of the entry
into force of the Conven-
tion, the names of the
High Contracting Parties
who have ratified it, and
the deposit of all instru-
ments of ratification
which may be effected
subsequenUy.

Done at Rome this 4th
day of November 1950 in
English and French, both
texts being equally au-
thentic, in a single copy
which shall remain de-
posited in the archives of
the Council of Europé.
The Secretary-General
shall transmit certified
copies to each of the sig-
natories.

1952, n:o 85.

en ce qui concerne tout
territoire auquel elle a été
déclarée applicable aux
termes de 1’article 63.

Artide 66.

1. La présente Conven-
tion est ouverte å la sig-
nature des Membres du
Conseil de 1’Europe. Elle
sera ratifiée. Les ratifica-
tions seront déposées prés
le Secrétaire Général du
Conseil de 1’Europe.

2. La présente Conven-
tion entrera en vigueur
aprés le dépöt de dix in-
struments de ratification.

3. Pour tout signataire
qui la ratifiera ultérieure-
ment, la Convention en-
trera en vigueur dés le
dépöt de 1’instrument de
ratification.

4. Le Secrétaire Géné-
ral du Conseil de 1’Europe
notifiera å tous les Mem-
bres du Conseil de l’Eu-
rope 1’entrée en vigueur
de la Convention, les noms
des Hautes Parties Con-
tractantes qui 1’auront
ratifiée, ainsi que le dé-
pöt de tout instrument de
ratification intervenu ul-
térieurement

Fait å Rome, le 4 no-
vembre 1950, en frangais
et en anglais, les deux
textes faisant également
foi, en un seul exemplaire
qui sera déposé dans les
archives du Conseil de
1’Europe. Le Secrétaire
Général en communiquera
des copies certifiées con-
formes å tous les signa-
taires.

riurn, för vilket den för-
klarats tillämplig enligt
artikel 63.

Artikd 66.

1. Denna konvention
är öppen för underteck-
nande av medlemmarna i
Europarådet. Den skall
ratificeras. Ratifikatio-
nerna skola deponeras hos
Europarådets generalsek-
reterare.

2. Konventionen skall
träda i kraft, då tio rati-
fikationsinstrument depo-
nerats.1

3. För signatärmakt,
som ratificerar sedermera,
skall konventionen träda
i kraft den dag, då rati-
fikationsinstrumentet de-
poneras.

4. Europarådets gene-
ralsekreterare skall under-
rätta alla medlemmar i
Europarådet om konven-
tionens ikraftträdande,
och namnen på de höga
fördragsslutande parter,
som ha ratificerat den-
samma och om depone-
rande av ratifikationsin-
strument, som sker se-
nare.

Upprättat i Rom den 4
november 1950 på engel-
ska och franska, vilka bå-
da texter skola äga sam-
ma vitsord, samt i ett
enda exemplar, som skall
vara deponerat i Europa-
rådets arkiv. Generalse-
kreteraren skall överläm-
na bestyrkta exemplar till
envar av signatärmakter-
na.

1 Konventionen tridde i kraft den 8 september 1958.

104

195!, N:0 35.

For the Government of
the Kingdom of Belgium:

For the Government of
the Kingdom of
Denmark:

For the Government of
the French Republic:

For the Government of
the German Federal
Republic:

For the Government of
the Icelandic Republic:

For the Government of
the Irish Republic:

For the Government of
the Italian Republic:

For the Government of
the Grand Duchy of
Luxembourg:

For the Government of
the Kingdom of the
Netherlands:

For the Government of
the Kingdom of Norway:

For the Government of
the Saar:

Pour le Gouvernement du
Royaume de Belgique:
Paul t>an Zeeland.

Pour le Gouvernement du
Royaume de Danemark:

O. C. Mohr.

Pour le Gouvernement de
la République franfaise:
Schuman.

Pour le Gouvernement de
la République fédérale
allemande:

Walter Hallstein.

Pour le Gouvernement de
la République islandaise:
Peiur Benediktsson.

Pour le Gouvernement de
la République irlandaise:
Sean MacBride.

Pour le Gouvernement de
la République italienne:
Sforza.

Pour le Gouvernement de
Grand-Duché de Luxem-
bourg:
Jos. Bech.

Pour le Gouvernement du
Royaume des Pays-Bas:
Stikker.

Pour le Gouvernement du
Royaume de Norvége:
Halvard M. Lange.

Pour le Gouvernement de
la Sarre:

E. Hedor.

For the Government of
the Turkish Republic;

Prop. 1993/94:117

Bilaga 6

För Konungariket Bel-
giens regering:

För Konungariket Dan-
marks regering:

För Republiken Frank-
rikes regering:

För Förbundsrepubliken
Tysklands regering:

För Republiken Islands
regering:

För Republiken Irlands
regering:

För Republiken Italiens
regering:

För Storhertigdömet

Luxemburgs regering:

För Konungariket Neder-
ländernas regering:

För Konungariket Norges
regering:

För Saars regering:

Pour le Gouvernement de För republiken Turkiet*
la République turque:           regering:

F. Köprälä.

105

Prop. 1993/94:117

Bilaga 6

For the Government of
the United Kingdom of
Great Britain and Nor-
thern Ireland:

Signed at Paris this 28th
day of November 1950.

For the Government of
the Kingdom of Greece:

For the Government of
the Kingdom of Sweden:

1952, N:O 35.

Pour le Gouvernement du
Royaume Uni de Grande-
Bretagne et d’Irlande du
Nord:

Ernest Davies.

Signe å Paris le 28 no-
vembre 1950.

Pour le Gouvernement du
Royaume de Gréce:

R. Raphael.

Pour le Gouvernement du
Royaume de Suéde:
K. I. Westman.

För Förenade Konunga-
riket Storbritannien och
Nordirlands regering:

Undertecknat i Paris den
28 november 1950.

För Konungariket Grek-
lands regering:

För Konungariket Sveri-
ges regering:

Utkom av trycket den 11 »eptember 1953.

}3">°

106

Prop. 1993/94:117

Bilaga 6

1953, K:0 26.

Frotocol to the Conven-
tion for the Protection
of Human Rights and
Fundamental Freedoms.

The Governments sig-
natory hereto, being Mem-
bers of the Council of
Europé,

Being resolved to take
steps to ensure the col-
lective enforcement of
certain rights and free-
doms other than those
already included in Sec-
tion I of the Convention
for the Protection of Hu-
man Rights and Funda-
mental Freedoms signed
at Rome on 4th Novem-
ber, 1950 (hereinafter
referred to as "the Con-
vention”),

Have agreed as follows:

Article 1.

Every natural or legal
person is entitled to the
peaceful enjoyment of his
possessions. No one shall
be deprived of his pos-
sessions except in the
public interest and sub-
ject to the conditions
provided for by law and
by the general principles
of international law.

The preceding provi-
sions shall not, however,
in any way impair the
right of a State to
enforce such laws as it
deems necessary to con-
trol the use of property
in accordance with the
general interest or to

Frotocole additionnel a
la Convention de aauve-
garde des Droits de
1’homme et des libertés
fondamentales.

Les Gouvernements sig-
nataires, Membres du
Conseil de 1’Europe,

Résolus å prendre des
mesures propres å as-
surer la garantie collec-
tive de droits et libertés
autres que ceux qui figu-
rent déjå dans le Titre I
de la Convention de sau-
vegarde des Droits de
1’homme et des libertés
fondamentales, signée å
Rome le 4 novembre 1950
(ci-aprés dénommée ela
Convention»),

Sont convenus de ce
qui suit:

Article 1.

Toute personne physi-
que ou morale a droit
au respect de ses biens.
Nul ne peut étre privé de
sa propriété que pour
cause d’utilité publique et
dans les conditions pré-
vues par la loi et les prin-
cipes généraux du droit
internationaL

Les dispositions précé-
dentes ne portent pas at-
teinte au droit que pos-
sédent les Etats de mettre
en vigueur les lois qu’ils
jugent nécessaires pour
réglementer l’usage des
biens conformément å
1’intérét général ou pour

(översättning.1)

Tilläggsprotokoll till
konventionen angående
skydd för de mänskliga
rättigheterna och de
grundläggande frihe-
terna.

Undertecknade rege-
ringar, vilka äro med-
lemmar av Europarådet,
hava,

beslutna att vidtaga åt-
gärder ägnade att kollek-
tivt säkerställa även vissa
andra rättigheter och fri-
heter än de som redan
upptagits i avdelning I av
konventionen angående
skydd för de mänskliga
rättigheterna och de
grundläggande friheterna
undertecknad i Rom den
4 november 1950 (i det
följande benämnd »kon-
ventionen»),

överenskommit som
följer.

Artikel 1.

Envar fysisk eller juri-
disk persons rätt till sin
egendom skall lämnas
okränkt. Ingen må berö-
vas sin egendom annat än
i det allmännas intresse
och under de förutsätt-
ningar som angivas i lag
och av folkrättens all-
männa grundsatser.

Ovanstående bestäm-
melser inskränka likväl
icke en stats rätt att
genomföra sådan lag-
stiftning som staten fin-
ner erforderlig för att
reglera nyttjandet av viss
egendom i överensstäm-
melse med det allmännas

1 översättningen i enlighet med den 1 K. prop. nr 32 till riksdagen 1953 intagna texten.

107

Prop. 1993/94:117

Bilaga 6

1953, K:0 26.

secure the payment of
taxes or other contribu-
tions or penalties.

Article 2-

No person shall be de-
nied the right to educa-
tion. In the exercise of
any functions which it
assumes in relation to
education and to teach-
ing, the State shall re-
spect the right of parents
to ensure such education
and teaching in confor-
mity with their own reli-
gious and philosophical
convictions.

Article 3.

The High Contracting
Parties undertake to hold
free elections at reason-
able intervals by secret
ballot, under conditions
which will ensure the free
expression of the opinion
of the people in the
choice of the legislature.

Article 4.

Any High Contracting
Party may at the time of
signature or ratification
or at any time thereafter
communicate to the Se-
cretary-General of the
Council of Europé a de-
claration stating the ex-
tent to which it under-
takes that the provisions
of the present Protocol
shall apply to such of the
territories for the inter-
national relations of which
it is responsible as are
named therein.

assurer le paiement des
impöts ou d’autres con-
tributions ou des amen-
des.

Article 2.

Nul ne peut se voir
refuser le droit å 1’instruc-
tion. L'Etat, dans l’exer-
cice des fonctions qu'il
assumera dans le do-
maine de 1’éducation et de
1’enseignement, respectera
le droit des parents d’as-
surer cette éducation et
cet enseignement confor-
mément å leurs convic-
tions religieuses et philo-
sophiques.

Article 3.

Les Hautes Parties Con-
tractantes s'engagent å
organiser, å des interval-
les raisonnables, des élec-
tions libres au scrutin
secret, dans les conditions
qui assurent la libre ex-
pression de 1’opinion du
peuple sur le choix du
corps législatif.

Article 4.

Toute Haute Partie
Contractante peut, au
moment de la signature
ou de la ratification du
présent Protocole ou å
tout moment par la suite,
communiquer au Secré-
taire Général du Conseil
de 1’Europe une déclara-
tion indiquant la mesure
dans laquelle elle s’en-
gage å ce que les disposi-
tions du présent Protocole
s’appliquent å tels terri-
toires qui sont désignés
dans ladite déclaration et
dont elle assure les rela-
tions internationales.

intresse eller för att säker-
ställa betalning av skat-
ter och andra pålagor eller
av böter och viten.

Artikel 2.

Ingen må förvägras rät-
ten till undervisning. Vid
utövandet av den verk-
samhet staten kan påtaga
sig i fråga om uppfostran
och undervisning skall
staten respektera föräld-
rarnas rätt att tillför-
säkra sina barn en upp-
fostran och undervisning
som står i överensstäm-
melse med föräldrarnas
religiösa och filosofiska
övertygelse.

Artikel 3.

De höga fördragsslu-
tande parterna förbinda
sig att anordna fria och
hemliga val med skäliga
mellanrum samt under
förhållanden som tillför-
säkra folket rätten att
fritt ge uttryck åt sin
mening beträffande sam-
mansättningen av den
lagstiftande församlingen.

Artikel 4.

Varje hög fördragsslu-
tande part må vid under-
tecknandet eller ratifice-
randet av detta protokoll
eller när som helst senare
tillställa Europarådets ge-
neralsekreterare en för-
klaring angående i vilken
utsträckning den höga
fördragsslutande parten
förbinder sig att tillämpa
bestämmelserna i proto-
kollet på territorier, som
angivas i förklaringen och
för vilkas internationella
förbindelser den höga för-
dragsslutande parten sva-
rar.

108

Prop. 1993/94:117

Bilaga 6

Any High Contracting
Party which has com-
municated a declaration
in virtue of the preceding
paragraph may from time
to time communicate a
further declaration modi-
fying the terms of any
former declaration or ter-
minating the application
of the provisions of this
Protocol in respect of any
territory.

A declaration made in
accordance with this Ar-
ticle shall be deemed to
have been made in ac-
cordance with Paragraph
(1) of Article 63 of the
Convention.

Article 5.

As between the High
Contracting Parties the
provisions of Artides 1,
2, 3 and 4 of this Protocol
shall be regarded as ad-
ditional Artides to the
Convention and all the
provisions of the Conven-
tion shall apply accor-
dingly.

Article 6.

This Protocol shall be
open for signature by the
Members of the Council
of Europé, who are the
signatories of the Con-
vention; it shall be rati-
fied at the same time as
or after the ratification
of the Convention. It shall
enter into force after the
deposit of ten instruments
of ratification. As regards
any signatory ratifying
subsequently, the Pro-
tocol shall enter into force
at the date of the depo-
sit of its instrument of
ratification.

The instruments of rati-
fication shall be depo-

1958, K:O 2C.

Toute Haute Partie
Contractante qui a com-
muniqué une déclaration
en vertu du paragraphe
précédent peut, de temps
å autre, communiquer une
nouvelle déclaration mo-
difiant les termes de toute
déclaration antérieure ou
mettant fin å 1'applica-
tion des dispositions du
présent Protocole sur un
territoire quelconque.

Une déclaration faite
conformément au pré-
sent artide sera consi-
dérée comme ayant été
faite conformément au
paragraphe 1 de 1'article
63 de la Convention.

Article 5.

Les Hautes Parties
Contractantes considére-
ront les artides 1, 2, 3 et
4 de ce Protocole comme
des artides additionnels
ä la Convention et toutes
les dispositions de la Con-
vention s’appliqueront en
conséquence.

Article 6.

Le Présent Protocole
est ouvert å la signature
des Membres du Conseil
de 1’Europe, signataires
de la Convention; il sera
ratifié en méme temps
que la Convention ou
aprés la ratification de
celle-ci. Il entrera en
vigueur aprés le dépöt de
dix instruments de rati-
fication. Pour tout sig-
nataire qui le ratifiera
ultérieurement, le Pro-
tocole entrera en vigueur
dés le dépöt de 1’instru-
ment de ratification.

Les instruments de rati-
fication 6eront déposés

Hög fördragsslutande
part, som avgivit förkla-
ring jämlikt nästföregå-
ende stycke, må när som
helst avgiva nya förkla-
ringar, som ändra inne-
hållet i tidigare avgiven
förklaring eller bringa till-
lämpningen av bestäm-
melserna i protokollet att
upphöra beträffande visst
territorium.

I enlighet med denna
artikel avgiven förklaring
skall anses tillkommen i
överensstämmelse med ar-
tikel 63 mom. 1 i kon-
ventionen.

Artikel 5.

I förhållandet mellan
de höga fördragsslutande
parterna skola artiklarna
1, 2, 3 och 4 i detta proto-
koll anses såsom tillägg till
konventionen, och skola
alla bestämmelser i kon-
ventionen tillämpas i en-
lighet härmed.

Artikel 6.

Detta protokoll är öp-
pet för undertecknande
av de medlemmar av
Europarådet som under-
tecknat konventionen; det
skall ratificeras samtidigt
med eller efter ratifice-
randet av konventionen.
Protokollet skall träda i
kraft, då tio ratifika-
tionsinstrument depone-
rats. För signatärmakt,
som ratificerar sedermera,
skall protokollet träda i
kraft den dag då ratifi-
kationsinstrumentet de-
poneras.

Ratifikationsinstru-
menten skola deponeras

109

Prop. 1993/94:117

Bilaga 6

1953, K:0 26.

sited with the Secretary-
General of the Council of
Europé, who will notify
all Members of the names
of those who have rati-
fied.

Done at Paris on the
20th day of March 1952,
in English and French,
both texts being equally
authentic, in a single
copy which shall remain
deposited in the archives
of the Council of Europé.
The Secretary-General
shall transmit certified co-
pies to each of the signa-
tory Governments.

For the Government
of the Kingdom of
Belgium:

Paul van Zeeland.

For the Government
of the Kingdom of
Denmark:

Ole Bjern Kraft.

For the Government Pour le Gouvernement de
of the French Republic:    la République frangaise:

Schuman.

For the Government
of the German Federal
Republic:

Adenauer.

For the Government
of the Kingdom of
Greece:

R. RaphaeL

At the time of signature
of this Protocol, the Greek
Government, pursuant io
Artide 64 of the Conven-
tion, makes the folloiving
reservation relating to Ar-
tide 2 of the Protocol:
The application of the

prés le Secrétaire Général
du Conseil de 1’Europe
qui notifiera ä tous les
Membres les noms de
ceux qui Fauront ratifié.

Fait å Paris, le 20 mars
1952, en franfais et en
anglais, les deux textes
faisant également foi, en
un seul exemplaire qui
sera déposé dans les ar-
chives du Conseil de 1’Eu-
rope. Le Secrétaire Géné-
ral en communiquera co-
pie certifiée conforme ä
chacun des gouverne-
ments signataires.

Pour le Gouvernement
du Royaume de Belgique:

Pour le Gouvernement
du Royaume de
Danemark:

Pour le Gouvernement de
la République fédérale
allemande:

Pour le Gouvernement du
Royaume de Gréce:

Au moment de la signa-
iure du présent Protocole,
le Gouvernement hellénique,
se prévalant de l'article 64
de ladite Convention, for-
mule la réserve suivante,
portant sur Tartide 2 du
Protocole: Le mot ephilo-

hos Europarådets gene-
ralsekreterare, som har
att underrätta alla med-
lemmar om namnen på
dem som ratificerat.

Upprättat i Paris den
20 mars 1952 på engelska
och franska, vilka båda
texter skola äga samma
vitsord, samt i ett enda
exemplar, som skall vara
deponerat i Europarådets
arkiv. Generalsekretera-
ren skall överlämna be-
styrkta exemplar till en-
var av signatärmakternas
regeringar.

För Konungariket
Belgiens regering:

Paul van Zedand.

För Konungariket
Danmarks regering:

Ole Bjern Kraft

För Franska Republikens
regering:
Schuman.

För Förbundsrepubliken
Tysklands regering:

Adenauer.

För Konungariket
Greklands regering:

R. RaphaeL

Vid undertecknandet av
detta protokoll gör grekiska
regeringen jämlikt artikd
64 i konventionen följande
förbehåll beträffande arti-
kel 2 i protokollet: Dd näst
sista ordd i paragrafens
andra mening, »filosofiska»,

110

Prop. 1993/94:117

Bilaga 6

1953, N:0 26.

word “philosophical”,
which is the penultimate
word of the second sentence
of Article 2, will, in Greece,
conform with the relevant
provisions of internal legis-
lation.

For the Government of
the Icelandic Republic:

Petur Benediktsson.

For the Government of Pour le Gouvernement de
the Irish Republic:     la République irlandaise:

Pråinsias Mac Aogdin.

For the Government of Pour le Gouvernement de
the Italian Republic:     la République italienne:

Paolo Emilio Taviani.

For the Government of
the Grand Duchy of
Luxembourg:

Jos. Bech.

For the Government of
the Kingdom of the
Netherlands:

Stikker.

For the Government of Pour le Gouvernement du
the Kingdom of Norway: Royaume de Norvége:
Halvard Lange.

For the Government of Pour le Gouvernement de
the Saar:                   la Sarre:

Johannes Hoffmann.

For the Government of Pour le Gouvernement du
the Kingdom of Sweden:    Royaume de Suéde:

östen Undin.

For the Government of Pour le Gouvernement de
the Turkish Republic:     la République turque:

F. KöprOlä.

sophique» par lequel se ter-
mine le second paragraphe
de rarticle 2 recevra en
Gréce une application con-
forme aux dispositions y
relatives de la législation
intérieure.

Pour le Gouvernement de
la République islandaise:

Pour le Gouvernement du
Grand Duché de
Luxembourg:

Pour le Gouvernement du
Royaume des Pays-Bas:

kommer att i Grekland till-
lämpas i överensstämmelse
med hithörande bestämmel-
ser iden inre lagstiftningen.

För Isländska

Republikens regering:
Petur Benediktsson.

För Irländska

Republikens regering:
Pråinsias Mac Aogåin.

För Italienska
Republikens regering:
Paolo Emilio Taviani.

För Storhertigdömet
Luxemburgs regering:

Jos. Bech.

För Konungariket
Nederländernas regering:

Stikker.

För Konungariket
Norges regering:
Halvard Lange.

För Saars regering:

Johannes Hojfmann.

För Konungariket

Sveriges regering:
östen Undin.

För Turkiska
Republikens regering:
F. Köprulä.

111

Prop. 1993/94:117

Bilaga 6

For the Government of
the United Kingdom of
Great Britain and
Northern Ireland:

Anthony Eden.

At the time of signing the
present Protocol, I declare
that, in view of certain
provisions of the Educa-
tion Acts in force in the
United Kingdom, the prin-
ciple affirmed in the se-
cond sentence of Article 2
is accepted by the United
Kingdom only so far as it
is compatible with the pro-
vision of efficient instruc-
tion and training, and the
avoidance of unreasonable
public expenditure.

1953, K:O 26.

Pour le Gouvernement du
Royaume-Uni de Grande-
Bretagne et d'Irlande du
Nord:

Au moment de signer le
présent Protocole, je dé-
clare qu'en raison de cer-
taines dispositions des lois
sur l'enseignement en vi-
gueur au Royaume-Uni, le
principe posé dans la se-
conde phrase de 1'article 2
n'est accepté que dans la
mesure ou il est compatible
avec 1'octroi d'une instruc-
tion et d'une formation effi-
cace et n'entraine pas de
dépenses publiques déme-
surées.

För det Förenade
Konungariket Storbritan-
nien och Nordirlands
regering:
Anthony Eden.

Vid undertecknandet av
detta protokoll förklarar
jag, att med hänsyn till
vissa bestämmelser i det
Förenade Konungarikets
gällande lagstiftning om
undervisningsväsendet den
princip, som fastställts i
andra meningen i artikel
2, godtages av det Förenade
Konungariket endast i den
mdn den är förenlig med
tillhandahållandet av en
ändamålsenlig undervis-
ning och utbildning och
icke medför oskäliga kost-
nader för det allmänna.

Utkom av trycket den 23 april 1954.

112

Prop. 1993/94:117

Bilaga 6

1964, N:o 9

Protocol No. 2 to the Convention for the
Protection of Human Right» and Funda-
mental Freedom», conferring npon the
European Court of Human Right* compe-
tence to give advisory opinion»

The member States of the Council
of Europé signatory hereto:

Having regard to the provisions of
the Convention for the Protection of
Human Rights and Fundamental
Freedoms signed at Rome on 4th
November 1950 (hereinafter referred
to as “the Convention”) and, in par-
ticular, Article 19 instituting, among
other bodies, a European Court of
Human Rights (hereinafter referred
to as “the Court”);

Considering that it is expedient to
confer upon the Court competence
to give advisory opinions subject to
certain conditions;

Have agreed as follows:

Article 1

1. The Court may, at the request
of the Committee of Ministers, give
advisory opinions on legal questions
concerning the interpretation of the
Convention and the Protocols there-
to.

2. Such opinions shall not deal
with any question xelating to the
content or scope of the rights or
freedoms defined in Section 1 of the
Convention and in the Protocols
thereto, or with any other question
which the Commission, the Court or
the Committee of Ministers might

Protocole No 2 i la Convention de utrre-
garde de» Droit» de 1’homme et de* Ho-
ti» fondamentales, attrihuant i la Cms
européenne de» Droit* de 1’homme 1» an*
pétence de donner des avi* confuhstib

Les Etats membres du Conseil dt
1’Europe, signataires du présent Pro-
tocole,

Vu les dispositions de la Conven-
tion de sauvegarde des Droits de
1’homme et des libertés fondamenU-
les, signée å Rome le 4 novembre
1950 (ci-aprés dénommée «la Con-
vention »), notamment 1’article 19
instituant entre autres organes une
Cour européenne des Droits de
1’homme (ci-aprés dénommée Cour ») ;

Considérant qu’il est opportun
d’attribuer å la Cour la compétence
de donner, sous certaines conditions.
des avis consultatifs,

Sont convenus de ce qui suit:

Article 1"

1. La Cour peut, ä la demande du
Comité des Ministres, donner des
avis consultatifs sur des questions
juridiques concernant 1’interpréta-
tion de la Convention et de ses Pro-
tocoles.

2. Ces avis ne peuvent porter sur
les questions ayant trait au contenu
ou å l’étendue des droits et libertés
définis au titre 1" de la Convention
et dans ses Protocoles, ni sur les
autres questions dont la Commis-
sion, la Cour ou le Comité des Mi-
nistres pourraient avoir å connaitre

113

8 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 117

Prop. 1993/94:117

Bilaga 6

1964, n:o 9

(översättning1)

Protokoll nr 2 till konventionen angående
ikvdd för de mänskliga rättigheterna och
It grundläggande friheterna, avseende be»
börigbet för den europeiska domstolen för
de mänskliga rättigheterna att avgiva
rådgivande yttranden

Europarådets medlemsstater som
undertecknat detta protokoll hava

under åberopande av bestämmel-
serna i den i Rom den 4 november
1950 undertecknade konventionen
ingående skydd för de mänskliga
rättigheterna och de grundläggande
friheterna (här nedan benämnd
»konventionen») och särskilt artikel
19, varigenom bland andra organ
upprättas en europeisk domstol för
de mänskliga rättigheterna (här ne-
dan benämnd »domstolen»), och

i betraktande av att det är lämp-
ligt att tillägga domstolen behörighet
att under vissa villkor avgiva rådgi-
vande yttranden,

överenskommit om följande.

Artikel 1

1. På begäran av ministerkommit-
tén må domstolen avgiva rådgivan-
de yttranden rörande rättsliga spörs-
mål avseende tolkningen av konven-
tionen och protokollen till densam-
ma.

2. Dessa yttranden må ej avse
spörsmål rörande innehållet i eller
omfattningen av de rättigheter och
friheter, vilka bestämmas i avdel-
ning I i konventionen och i proto-
kollen till densamma, ej heller de
övriga spörsmål till vilka kommis-
sionen, domstolen eller ministerkom-

' översättningen i enlighet med den i K. prop. nr 87 till riksdagen 1964 Intagna texten.

fl—»<«««

114

Prop. 1993/94:117

Bilaga 6

1964, n:o 9

have to consider in consequence of
any such proceedings as could be
instituted in accordance with the
Convention.

3. Decisions of the Committee of
Ministers to request an advisory
opinion of the Court shall require
a two-thirds majority vote of the re-
presentatives entitled to sit on the
Committee.

Article i

The Court shall decide whether a
request for an advisory opinion sub-
mitted by the Committee of Ministers
is within its consultative competence
as defined in Article 1 of this Proto-
col.

Article 3

1. For the consideration of re-
quests for an advisory opinion, the
Court shall sit in plenary session.

2. Reasons shall be given for ad-
visory opinions of the Court.

3. If the advisory opinion does not
represent in whole or in part the
unanimous opinion of the judges,
any judge shall be entitled to deliver
a separate opinion.

4. Advisory opinions of the Court
shall be communicated to the Com-
mittee of Ministers.

Article i

The powers of the Court under Ar-
ticle 55 of the Convention shall ex-
tend to the drawing up of such rules
and the determination of such pro-
cedure as the Court may think nec-
essary for the purposes of this Pro-
tocol.

Article 5

1. This Protocol shall be open to
signature by member States of the
Council of Europé, signatories to the
Convention, who may become Par-
ties to it by:

(a) signature without reservation
in respect of ratification or accept-
ance;

par suite de 1’introduction d’un re.
cours prévu par la Convention.

3. La décision du Comité des Mi-
nistres de demander un asis i h
Cour est prise par un vote & la majo
rité des deux tiers des represenlanb
ayant le droit de siéger au Comité.

Article 2

La Cour décide ti la demanc:
d’avis présentée par le Comité dn
Ministres reléve de sa competent»
consultative telle que celle-ci est dé-
finie par 1’article 1" du présent Pro-
tocole.

Article 3

1. Pour 1’examen des demando
d’avis consultatifs, la Cour siege et
séance pléniére.

2. L’avis de la Cour est motivé.

3. Si l’avis n’exprime pas en tout
ou en partie 1’opinion unanime de
juges, tout juge a le droit d’y joindre
1’exposé de son opinion individuellt

4. L’avis de la Cour est transmis
au Comité des Ministres.

Article i

Par extension du pouvoir que ta
attribue 1’article 55 de la Conven-
tion et aux fins du présent Protocolt.
la Cour peut, si elle 1’estime néces-
saire, établir son réglement et fixa
sa procédure.

Article 5

1. Le présent Protocole est ouvert
å la signature des Etats membres ds
Conseil de 1’Europe signataires de 1»
Convention, qui peuvent y devenir
Parties par :

(a) la signature sans réserve de
ratification ou d’acceptation;

115

Prop. 1993/94:117

Bilaga 6

1964, n:o 9

millén må hava att taga ställning
till följd av förfarande som förutses
i konventionen.

2. Ministerkommitténs beslut att
begära yttrande av domstolen fattas
med en majoritet av två tredjedelar
av de ledamöter som äro berättigade
att taga säte i kommittén.

Artikel 2

Domstolen prövar om framställ*
ning från ministerkommittén om
rådgivande yttrande faller inom
domstolens rådgivande behörighet,
sadan denna bestämts i artikel 1 i
delta protokoll.

Artikel 3

1. Domstolens handläggning av
framställning om rådgivande yttran-
de sker vid sammanträde i plenum.

2.1 domstolens yttrande skola skä-
len angivas.

3. Om yttrande i sin helhet eller
till del ej ger uttryck åt domarnas
enhälliga uppfattning, äger varje le-
damot angiva sin skiljaktiga mening.

4. Rådgivande yttrande skall över-
lämnas till ministerkommittén.

Artikel i

Genom utvidgning av de befogen-
heter som artikel 55 i konventionen
tillerkänner den äger domstolen upp-
rätta sin egen arbetsordning och be-
stämma förfarandet om den så fin-
ner påkallat för detta protokolls
syftemål.

Artikel 5

1. Detta protokoll står öppet för
nndertecknande av de medlemssta-
ter i Europarådet vilka undertecknat
konventionen; de kunna tillträda
detsamma genom

a) undertecknande utan förbehåll
för ratifikation eller godkännande,
eller

116

Prop. 1993/94:117

Bilaga 6

1964,

(b) signature with reservation in
respect of ratification or acceptance,
followed by ratification or accept-
ance.

Instruments of ratification or ac-
ceptance shall be deposited with the
Secretary-General of the Council of
Europé.

2. This Protocol shall enter into
force as soon as all States Parties to
the Convention shall have become
Parties to the Protocol, in accord-
ance with the provisions of para-
graph 1 of this Article.

3. From the date of the entry into
force of this Protocol, Artides 1 to
4 shall be considered an integral part
of the Convention.

4. The Secretary-General of the
Council of Europé shall notify the
member States of the Council of:

(a) any signature without reserva-
tion in respect of ratification or ac-
ceptance;

(b) any signature with reserva-
tion in respect of ratification or ac-
ceptance;

(c) the deposit of any instrument
of ratification or acceptance;

(d) the date of entry into force
of this Protocol in accordance with
paragraph 2 of this Article.

In witness whereof, the under-
signed, being duly authorised there-
to, have signed this Protocol.

Done at Strasbourg, this 6th day
of May 1963, in English and in
French, both texts being equally
authoritative, in a single copy which
shall remain deposited in the archi-
ves of the Council of Europé. The
Secretary-General shall transmit cer-
tified copies to each of the signatory
States.

For the Government
of the Republic of Austria:
with reservation in respect of
ratification or acceptance

Kreisky

n:o 9

(b) la signature sous réserve dt
ratification ou d’acceptation, suivit
de ratification ou d’acceptation.

Les instruments de ratification ou
d’acceptation seront déposés prés k
Secrétaire Général du Conseil dt
1’Europe.

2. Le présent Protocole entrera en
vigueur dés que tous les Etats Par-
ties å la Convention seront devenus
Parties au Protocole, conformémen!
aux dispositions du paragraphe 1'
de cet article.

3. A dater de 1’entrée en vigueur
du présent Protocole, les artides 1'
å 4 seront considérés comme faisan:
partie intégrante de la Convention.

4. Le Secrétaire Général du Con-
seil de 1’Europe notifiera aux Etats
membres du Conseil :

(a) toute signature sans reserve
de ratification ou d’acceptation ;

(b) toute signature sous résent
de ratification ou d’acceptation ;

(c) le dépdt de tout instrument de
ratification ou d’acceptation ;

(d) la date d’entrée en vigueur du
présent Protocole, conformément au
paragraphe 2 de cet article.

En foi de quoi, les soussignés, du-
ment autorisés å cet effet, ont sigm
le présent Protocole.

Fait å Strasbourg, le 6 mai 1963.
en fran^ais et en anglais, les deui
textes faisant également foi, en un
seul exemplaire qui sera déposé dans
les archives du Conseil de 1’Europe
Le Secrétaire Général en communi-
quera copie certifiée conforme i cha-
cun des Etats signataires.

Pour le Gouvernement
de la République d’Autriche:
sous réserve de ratification
ou d’acceptation

117

Prop. 1993/94:117

Bilaga 6

1964, n:o 9

b undertecknande med förbehåll
(ör ratifikation eller godkännande,
åtföljt av ratifikation eller godkän-
nande.

Ratifikations- och godkännandein-
»Irumenten skola deponeras bos Eu-
roparådets generalsekreterare.

2. Detta protokoll träder ikraft när
samtliga konventionsstater tillträtt
detsamma enligt bestämmelserna i
mom. 1 i denna artikel.

3. Från och med detta protokolls
ikraftträdande skola artiklarna 1—4
anses utgöra en integrerande del av
konventionen.

4. Europarådets generalsekretera-
re skall underrätta rådets medlems-
stater om

a) varje undertecknande utan för-
behåll för ratifikation eller godkän-
nande;

b) varje undertecknande med för-
behåll för ratifikation eller godkän-
nande;

c) deposition av varje ratifika-
tions- eller godkännandeinstrument;

d)  dagen för detta protokolls
ikraftträdande enligt mom. 2 i den-
na artikel.

Till bekräftelse härå hava under-
tecknade, därtill vederbörligen be-
mvndigade, underskrivit detta proto-
koll.

Som skedde i Strasbourg den 6
maj 1963, på engelska och franska,
vilka båda texter äga lika vitsord, i
ett enda exemplar som skall vara
deponerat i Europarådets arkiv. Ge-
neralsekreteraren skall överlämna
bestyrkta avskrifter till varje signa-
tärmakt.

För Republiken Österrikes
regering:

med förbehåll för ratifikation
eller godkännande

Kreisky

118

Prop. 1993/94:117

Bilaga 6

1964 n:o 9

For the Government
of the Kingdom of Belgium:
with reservation in respect of
ratification or acceptance

For the Government
of the Republic of Cvprus:

For the Government
of the Kingdom of Denmark:

Pour le Gouvernement
du Royaume de Belgique:
sous réserve de ratification
ou d'acceptation

Pour le Gouvernement
de la République de Chvpre

Pour le Gouvernement
du Royaume de Danemark:

Kjeld Philip

For the Government
of the French Republic:

For the Government
of the Federal Republic of Germany:
with reservation in respect of
ratification or acceptance

Pour le Gouvernement
de la République fran^aise:

Pour le Gouvernement
de la République Fédérale
d’Allemagne:
sous réserve de ratification
ou d'acceptation

Carstens

For the Government
of the Kingdom of Greece:

For the Government
of the Icelandic Republic:

For the Government
of Ireland:
with reservation in respect of
ratification or acceptance

Pour le Gouvernement
du Royaume de Gréce:

Pour le Gouvernement
de la République islandaise:

Pour le Gouvernement
d’Irlande
sous réserve dc ratification
ou d'acceptation

Pråinsias Mac A ogdin

For the Government
of the Italian Republic:
with reservation in respect of
ratification or acceptance

Pour le Gouvernement
de la République italienne:
sous réserve de ratification
ou d’acceptation

Edoardo Martino

For the Government of the
Grand Duchv of Luxembourg:
with reservation in respect of
ratification or acceptance

Pour le Gouvernement du
Grand Duché de Luxembourg:
sous réserve de ratification
ou d’acceptation

E.Schaus

119

Prop. 1993/94:117

Bilaga 6

1964, n:o 9

För Konungariket Belgiens
regering:

med förbehåll för ratifikation

eller godkännande

För Republiken Cyperns
regering:

För Konungariket Danmarks
regering:

Kjeld Philip

För Franska Republikens
regering:

För Förbundsrepubliken Tysklands
regering:

med förbehåll för ratifikation
eller godkännande

Carstens

För Konungariket Greklands
regering:

För Isländska Republikens
regering:

För Irlands regering:
med förbehåll för ratifikation
eller godkännande

Pråinsias Mac A ogåin

För Italienska Republikens
regering:
med förbehåll för ratifikation
eller godkännande

Edoardo Martino

För Storhertigdömet Luxemburgs
regering:
med förbehåll för ratifikation
eller godkännande

E. Schaus

120

Prop. 1993/94:117

Bilaga 6

1964, n:o 9

For the Government
of the Kingdom of the Netherlands:
with reservation in respect of
ratification or acceptance

Pour le Gouvernement du
Royaume des Pays-Bas:
sous réserve de ratification
ou d’accepiation

H. R. Van Houten

For the Government
of the Kingdom of Norway:
with reservation in respect of
ratification or acceptance

Pour le Gouvernement
du Royaume de Norvége:
sous réserve de ratification
ou d'acceptation

Halvard Lange

For the Government
of the Kingdom of Sweden:
with reservation in respect of
ratification or acceptance

Pour le Gouvernement
du Royaume de Suéde:
sous réserve de ratification
ou d’acceptation

Gunnar Lange

For the Government
of the Turkish Republic:
with reservation in respect of
ratification or acceptance

Pour le Gouvernement
de la République turque:
sous réserve de ratification
ou d’acceptation

Zeki Kuneralp

For the Government of the
United Kingdom of Great Britain
and Northern Ireland:

Pour le Gouvernement du
Royaume-Uni de Grande Bretagnt
et d’Irlande du Nord:

Edward Heath

121

Prop. 1993/94:117

Bilaga 6

1964, n:o 9

f.ir Konungariket Nederländernas
regering:
med förbehåll för ratifikation
eller godkännande

H. R. Dan Houten

För Konunariket Norges
regering:
med förbehåll för ratifikation
eller godkännande

Halvard Lange

För Konungariket Sveriges
regering:
med förbehåll för ratifikation
eller godkännande

Gunnar Lange

För Turkiska Republikens
regering:
med förbehåll för ratifikation
eller godkännande

Zeki Kuneralp

För Förenade Konungariket
Storbritannien och Nordirlands
regering:

Eduiard Heath

<2—640649

122

Prop. 1993/94:117

Bilaga 6

1964, n:o 10

Protocol No. 3 to the Convention for the
Protection of Human Rights and Funda-
mental Freedoms, amending Artides 29,
30 and 34 of the Convention

The member States of the Council
of Europé, signatories to this Proto-
col,

Considering that it is advisable to
amend certain provisions of the Con-
vention for the Protection of Human
Rights and Fundamental Freedoms
signed at Rome on 4th November
1950 (hereinafter referred to as “the
Convention”) concerning the proce-
dure of the European Commission of
Human Rights,

Have agreed as follows:

Article 1

1. Article 29 of the Convention is
deleted.

2. The following provision shall
be inserted in the Convention:

“Article 29

After it has accepted a petition
submitted under Article 25, the Com-
mission may nevertheless decide
unanimously to reject the petition
if, in the course of its examination,
it finds that the existence of one of
the grounds for non-acceptance pro-
vided for in Article 27 has been
established.

In such a case, the decision shall
be communicated to the parties.”

Article 2

In Article 30 of the Convention,
the word “Sub-Commission” shall be
replaced by the word “Commission”.

Protocole No 3 i la Convention de lauve-
garde des Droits de Phomme et des libertés
fondamentales, modifiant les artides 29,
30 et 34 de la Convention

Les Etats membres du Conseil de
1’Europe, signataires du présent Pro-
tocole,

Considérant qu’il convient d’amen-
der certaines dispositions de la Con-
vention de sauvegarde des Droits de
Phomme et des libertés fondamenta-
les signée å Rome le 4 novembre 1950
(ci-aprés dénommée la Convention)
relatives å la procédure de la Com-
mission européenne des Droits de
Phomme,

Sont convenus de ce qui suit :

Article 1”

1. L’article 29 de la Convention est
supprimé.

2. La disposition suivante est in-
sérée dans la Convention :

« Article 29

Aprés avoir retenu une requéte in-
troduite par application de 1’article
25, la Commission peut néanmoins
décider å 1’unanimité de la rejeter
si, en cours d’examen, elle constate
Pexistence d’un des motifs de non
recevabilité prévus å 1’article 27.

En pareil cas, la décision est com-
muniquée aux parties. »

Article 2

A 1’article 30 de la Convention, le
mot < sous-commission > est rempla-
cé par le mot < Commission ».

123

Prop. 1993/94:117

Bilaga 6

1964, n:o 10

(översättning1)

Protokoll nr 3 till konventionen angående
Jtvdd för de mänskliga rättigheterna och

avseende

ändring av artiklarna 29, 30 och 34

i konventionen

furoparådets medlemsstater som
undertecknat detta protokoll hava

i betraktande av att vissa bestäm-
melser som avse förfarandet hos den
europeiska kommissionen för de
mänskliga rättigheterna böra ändras
i den i Rom den 4 november 1950
undertecknade konventionen angå-
ende skydd för de mänskliga rättig-
heterna och de grundläggande frihe-
terna (här nedan kallad »konven-
tionen»)

överenskommit om följande.

Artikel 1

1. Artikel 29 i konventionen utgår.

2. Följande bestämmelse intages i
konventionen:

»Artikel 29

Oaktat kommissionen upptagit en
framställning enligt artikel 25, må
den enhälligt besluta att avvisa den-
samma, därest kommissionen vid sin
prövning finner att någon i artikel
27 angiven grund för att icke upp-
taga framställning föreligger.

I sådant fall skall beslutet delgi-
vas parterna».

Artikel 2

I artikel 30 i konventionen skall
ordet »underkommissionen» ersättas
av ordet »kommissionen».

1 översättningen i enlighet med den i K. prop. nr 87 till riksdagen 1964 Intagna texten.

124

Prop. 1993/94:117

Bilaga 6

1964, n:o 10

Article 3

1. At the beginning of Article 34
of the Convention, the following shall
be inserted:

“Subject to the provisions of Ar-
ticle 29 . ..”

2. At the end of the same Article,
the sentence “the Sub-Commission
shall take its decisions by a majority
of its members” shall be deleted.

Article i

1. This Protocol shall be open to
signature, by the member States of
the Council of Europé, who may be-
come Parties to it either by:

(a) signature without reservation
in respect of ratification or accept-
ance, or

(b) signature with reservation in
respect of ratification or acceptance,
followed by ratification or accept-
ance.

Instruments of ratification or ac-
ceptance shall be deposited with the
Secretary-General of the Council of
Europé.

2. This Protocol shall enter into
force as soon as all States Parties to
the Convention shall have become
Parties to the Protocol, in accordance
with the provisions of paragraph 1
of this Article.

3. The Secretary-General of the
Council of Europé shall notify the
member States of the Council of:

(a) any signature without reser-
vation in respect of ratification or
acceptance;

(b) any signature with reservation
in respect of ratification or accept-
ance;

(c) the deposit of any instrument
of ratification or acceptance;

(d) the date of entry into force of
this Protocol in accordance with par-
agraph 2 of this Article.

In witness whereof, the under-
signed, being duly authorised thereto,
have signed this Protocol.

Article 3

1. Au début de 1’article 34 de la
Convention, le membre de phrase
suivant est inséré :

< Sous réserve des dispositions de
1’article 29, ... >

2. A la fin du méme article, la
phrase < les décisions de la sous-
commission sont prises ä la majori-
té de ses membres > est supprimée.

Article 4

1. Le présent Protocole est ouvert
ä la signature des Etats membres du
Conseil de 1’Europe signataires de la
Convention qui peuvent y devenir
Parties par :

(a) la signature sans réserve de
ratification ou d’acceptation ;

(b) la signature sous réserve de
ratification ou d’acceptation suivie
de ratification ou d’acceptation.

Les instruments de ratification ou
d’acceptation seront déposés prés le
Secrétaire Général du Conseil de
1’Europe.

2. Le présent Protocole entrera en
vigueur dés que tous les Etats Par-
ties å la Convention seront deve-
nus Parties au Protocole conformé-
ment aux dispositions du paragraphe
1" de cet article.

3. Le Secrétaire Général du Conseil
de 1’Europe notifiera aux Etats mem-
bres du Conseil :

(a) toute signature sans réserve
de ratification ou d’acceptation ;

(b) toute signature sous réserve
de ratification ou d’acceptation ;

(c) le dépöt de tout instrument de
ratification ou d’acceptation ;

(d) la date d’entrée en vigueur du
présent Protocole, conformément au
paragraphe 2 de cet article.

En foi de quoi, les soussignés, dä-
ment autorisés å cet effet, ont signé
le présent Protocole.

125

Prop. 1993/94:117

Bilaga 6

1964, n:o 10

Artikel 3

]. Först i artikel 34 i konventio-
nen skall följande ord infogas:

>Där ej annat följer av artikel
29 . . .»

2. I samma artikel utgår slutme-
ningen »för beslut av underkommis-
sionen erfordras majoritet av dess
ledamöter».

•           Artikel i

1. Detta protokoll står öppet för
undertecknande av de medlemsstater
i Europarådet vilka undertecknat
konventionen; de kunna tillträda
detsamma genom

a) undertecknande utan förbehåll
för ratifikation eller godkännande,
eller

b) undertecknande med förbehåll
för ratifikation eller godkännande,
åtföljt av ratifikation eller godkän-
nande.

Ratifikations- och godkännandein-
strumenten skola deponeras hos Eu-
roparådets generalsekreterare.

2. Detta protokoll träder i kraft
när samtliga konventionsstater till-
trätt detsamma enligt bestämmelser-
na i mom. 1. i denna artikel.

3. Europarådets generalsekretera-
re skall underrätta rådets medlems-
stater om

a) varje undertecknande utan för-
behåll för ratifikation eller godkän-
nande;

b) varje undertecknande med för-
behåll för ratifikation eller godkän-
nande;

c) deposition av varje ratifika-
tions- eller godkännandeinstrument;

d)  dagen för detta protokolls
ikraftträdande enligt mom. 2. i den-
na artikel.

Till bekräftelse härå hava under-
tecknade, därtill vederbörligen be-
myndigade, underskrivit detta proto-
koll.

126

Prop. 1993/94:117

Bilaga 6

1964, n:o 10

Done at Strasbourg, this 6th day
of May 1963, in English and in
French, both texts being equally au-
thoritative, in a single copy which
shall remain deposited in the ar-
chives of the Council of Europé. The
Secretary-General shall transmit cer-
tified copies to each of the signatory
States.

For the Government
of the Republic of Austria:
with reservation in respect of
ratification or acceptance

Fait å Strasbourg, le 6 mai 1963,
en frangais ct en anglais, les deui
textes faisant également foi, en un
seul exemplaire qui sera déposé dans
les archives du Conseil de 1’Europe.
Le Secrétaire Général en communi-
quera copie certifiée conforme ä cha-
cun des Etats signataires.

Pour le Gouvernement
de la République d’Autriche:
sous réserve de ratification
ou d’acceptation

Kreisky

For the Government
of the Kingdom of Belgium:
with reservation in respect of
ratification or acceptance

For the Government
of the Republic of Cyprus:

For the Government
of the Kingdom of Denmark:

Pour le Gouvernement
du Royaume de Belgique:
sous réserve de ratification
ou d’acceptation

Pour le Gouvernement
de la République de Chypre:

Pour le Gouvernement
du Royaume de Danemark:

K jeld Philip

For the Government
of the French Republic:

For the Government of the
Federal Republic of Germany:
with reservation in respect of
ratification or acceptance

Pour le Gouvernement
de la République frangaise:

Pour le Gouvernement de la
République Fédérale d’Allemagne:
sous réserve de ratification
ou d’acceptation

Carstens

For the Government
of the Kingdom of Greece:

For the Government
of the Icelandic Republic:

For the Government
of Ireland:
with reservation in respect of
ratification or acceptance

Pour le Gouvernement
du Royaume de Gréce:

Pour le Gouvernement
de la République islandaise:

Pour le Gouvernement
d’Irlande:
sous réserve de ratifikation
ou d’acceptation

Pråinsias Mac Aogåin

127

Prop. 1993/94:117

Bilaga 6

1964, n:o 10

Som skedde i Strasbourg den 6
maj 1963, på engelska och franska,
vilka båda texter äga lika vitsord, i
ett enda exemplar som skall vara de-
ponerat i Europarådets arkiv. Gene-
ralsekreteraren skall överlämna be-
styrkta avskrifter till varje signatär-
makt.

För Republiken Österrikes
regering:
med förbehåll för ratifikation
eller godkännande

Kreisky

För Konungariket Belgiens
regering:
med förbehåll för ratifikation
eller godkännande

För Republiken Cyperns
regering:

För Konungariket Danmarks
regering:

Kjeld Philip

För Franska Republikens
regering:

För Förbundsrepubliken Tysklands
regering:

med förbehåll för ratifikation
eller godkännande

Carstens

För Konungariket Greklands
regering:

För Isländska Republikens
regering:

För Irlands regering:

med förbehåll för ratifikation
eller godkännande

Pröinsias Mac Aogäin

128

1964, n:o 10

For the Government
of the Italian Republic:
with reservation in respect of
ratification or acceptance

Pour le Gouvernement
de la République italienne:
sous réserve de ratification
ou d’acceptation

Edoardo Mariino

For the Government of the
Grand Duchy of Luxembourg:
with reservation in respect of
ratification or acceptance

Pour le Gouvernement du
Grand Duché de Luxembourg:
sous réserve de ratification
ou d’acceptation

E. Schaus

For the Government of the
Kingdom of the Netherlands:
with reservation in respect of
ratification or acceptance

Pour le Gouvernement
du Royaume des Pays-Bas:
sous réserve de ratification
ou d’acceptation

H. R. van Houten

For the Government
of the Kingdom of Norway:
with reservation in respect of
ratification or acceptance

Pour le Gouvernement
du Royaume de Norvége
sous réserve de ratification
ou d’acceptation

Halvard Lange

For the Government
of the Kingdom of Sweden:
with reservation in respect of
ratification or acceptance

Pour le Gouvernement
du Royaume de Suéde:
sous réserve de ratification
ou d’acceptation

Gunnar Lange

For the Government
of the Turkish Republic:
with reservation in respect of
ratification or acceptance

Pour le Gouvernement
de la République turque:
sous réserve de ratification
ou d’acceptation

Zeki Kuneralp

Prop. 1993/94:117

Bilaga 6

For the Government of the            Pour le Gouvernement du

United Kingdom of Great Britain Royaume-Uni de Grande Bretagne
and Northern Ireland:                 et d’Irlande du Nord:

Edward Heath

129

9 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 117

Prop. 1993/94:117

Bilaga 6

1964, n:o 10

För Italienska Republikens
regering:
med förbehåll för ratifikation
eller godkännande

Edoardo Martino

För Storhertigdömet Luxemburgs
regering:
med förbehåll för ratifikation
eller godkännande

E. Schaut

För Konungariket Nederländernas
regering:
med förbehåll för ratifikation
eller godkännande

H. R. van Houten

För Konungariket Norges
regering:
med förbehåll för ratifikation
eller godkännande

Halvard Lange

För Konungariket Sveriges
regering:
med förbehåll för ratifikation
eller godkännande

Gunnar Lange

För Turkiska Republikens
regering:
med förbehåll för ratifikation
eller godkännande

Zeki Kuneralp

För Förenade Konungariket
Storbritannien och Nordirlands
regering:

Edward Heath

130

Prop. 1993/94:117

Bilaga 6

1964, n:o 11

Protocol No. 4 to the Convention for the
Protection of Human Rights and Funda-
mental Freedoms, securing certain rights
and freedoms other than those already in-
cluded in the Convention and in the firat
Protocol thereto

The Governments signatory here-
to, being Members of the Council of
Europé,

Being resolved to take steps to en-
sure the collective enforcement of
certain rights and freedoms other
than those already included in Sec-
tion I of the Convention for the Pro-
tection of Human Rights and Funda-
mental Freedoms signed at Rome on
4th November 1950 (hereinafter re-
ferred to as “the Convention”) and
in Artides 1 to 3 of the First Proto-
col to the Convention, signed at Paris
on 20th March 1952,

Have agreed as follows;

Article 1

No one shall be deprived of his
liberty merely on the ground of ina-
bility to fulfil a contractual obliga-
tion.

Article 2

1. Everyone lawfully within the
territory of a State shall, within that
territory, have the right to liberty of
movement and freedom to choose
his residence.

2. Everyone shall be free to leave
any country, including his own.

3. No restrictions shall be placed
on the exercise of these rights other
than such as are in accordance with
law and are necessary in a democratic

Protocole No 4 ■ la Convention de unvf.
garde des Droits dc 1’homme et des liber-
tés fondamentales, reconnaissant eertaim
droits et libertés autres que ccux figurin
déjå dans la Convention et dans le premier
Protocole additionnel i la Conventioa

Les Gouvernements signa la ires,
Membres du Conseil de 1’Europe,

Rcsolus ä prendre des mesures
propres å assurer la garantie collec-
tive de droits et libertés autres que
ceux qui figurent déjå dans le titre 1
de la Convention de sauvegarde des
Droits de Phomme et des libertés
fondamentales, signée å Rome le 4
novembre 1950 (ci-aprés dénommée
< la Convention >) et dans les artic-
les 1" å 3 du premier Protocole ad-
ditionnel & la Convention, signé ä
Paris le 20 mars 1952,

Sont convenus de ce qui suit:

Article 1"

Nul ne peut étre privé de sa liberté
pour la seule raison qu’il n’est pas
en mesure d’exécuter une obligation
contractuelle.

Article 2

1. Quiconque se trouve réguliére-
ment sur le territoire d’un Etat a le
droit d’y circuler librement et d’y
choisir librement sa résidence.

2. Toute personne est libre de quit-
ter n’importe quel pays, y compris
le sien.

3. L’exercice de ces droits ne peut
faire 1’objet d’autres restrictions que
celles qui, prévues par la loi, consti-
tuent des mesures nécessaires, dans

131

Prop. 1993/94:117

Bilaga 6

1964, n:o 11

(Översättning1)

Protokoll nr 4 till konventionen angående
rkvdd för de mänskliga rättigheterna och
de grundläggande friheterna, avseende er-
kännande av vissa andra rättigheter och
friheter än dem som redan inskrivits i
konventionen och dess första
tilläggsprotokoll

Undertecknade regeringar, som
äro medlemmar av Europarådet och

vilka beslutat att vidtaga åtgärder
för att gemensamt säkerställa andra
rättigheter och friheter än dem som
redan inskrivits i avdelning I i den
i Rom den 4 november 1950 under-
iecknade konventionen angående
skydd för de mänskliga rättigheter-
na och de grundläggande friheterna
iliär nedan kallad »konventionen»)
och i artiklarna 1—3 i det i Paris
den 20 mars 1952 undertecknade
första tilläggsprotokollet till konven-
tionen,

hava överenskommit om följande.

Artikel 1

Ingen må berövas sin frihet en-
bart på grund av oförmåga att full-
göra avtalad förpliktelse.

Artikel 2

1. Den som lagligen befinner sig
på en stats område äger rätt att där
fritt röra sig och att fritt välja bo-
sättningsort.

2. Envar äger frihet att lämna vil-
ket som helst land, inbegripet sitt
eget.

3. Utövandet av dessa rättigheter
får icke underkastas andra inskränk-
ningar än sådana som äro angivna i
lag och i ett demokratiskt samhälle

1 översättningen i enlighet med den K. prop. nr 87 till riksdagen 19454 intagna texten.

132

Prop. 1993/94:117

Bilaga 6

1964, n:o 11

society in the interests of national
security or public safety, for the
maintenance of ordre public, for the
prevention of crime, for the protec-
tion of health or morals, or for the
protection of the rights and free-
doms of others.

4. The rights set forth in para-
graph 1 may also be subject, in par-
ticular areas, to restrictions imposed
in accordance with law and justified
by the public interest in a democratic
societv.

Article 3

1. No one shall be expelled, by
means either of an individual or of
a collective measure, from the terri-
tory of the State of which he is a
national.

2. No one shall be deprived of the
right to enter the territory’ of the Sta-
te of which he is a national.

Article i

Collective expulsion of aliens is
prohibited.

Article 5

1. Any High Contracting Party
may, at the time of signature or rat-
ification of this Protocol, or at any
time thereafter, communicate to the
Secretary-General of the Council of
Europé a declaration stating the ex-
tent to which it undertakes that the
provisions of this Protocol shall ap-
ply to such of the territories for the
international relations of which it
is responsible as are named therein.

2. Any High Contracting Party
which has communicated a declara-
tion in virtue of the preceding para-
graph may, from time to time, com-
municate a further declaration mo-
difying the terms of any former de-

une société démocratique, å la sécu-
rité nationale, å la stireté publique,
au maintien de 1’ordre public, å la
prévention des infractions pénales,
å la protection de la santé ou de la
morale, ou å la protection des droits
et libertés d’autrui.

4. Les droits reconnus au para-
graphe 1" peuvent également, dans
certaines zones déterminées, faire
1’objet de restrictions qui, prévues
par la loi, sont justifiées par 1’intérét
public dans une société démocra-
tique.

Article 3

1. Nul ne peut étre expulsé, par
voie de mesure individuelle ou collec-
tive, du territoire de 1’Etat dont il
est le ressortissant.

2. Nul ne peut étre privé du droit
d’entrer sur le territoire de 1’Etat
dont il est le ressortissant.

Article i

Les expulsions collectives d’étran-
gers sont interdites.

Article 5

1. Toute Haute Partie Contractante
peut, au moment de la signature
ou de la ratification du présent Pro-
tocole ou & tout moment par la suite,
communiquer au Secrétaire Général
du Conseil de 1’Europe une déclara-
tion indiquant la mesure dans laquel-
le elle s’engage å ce que les disposi-
tions du présent Protocole s’appli-
quent å tels territoires qui sont dé-
signés dans ladite déclaration et dont
elle assure les relations internationa-
les.

2. Toute Haute Partie Contractante
qui a communiqué une déclaration
en vertu du paragraphe précédent
peut, de temps & autre, communi-
quer une nouvelle déclaration mo-
difiant les termes de toute dédara-

133

1964, n:o 11
nödvändiga med hänsyn till statens
säkerhet och den allmänna säker-
heten, för upprätthållande av den all-
männa ordningen och förhindrande
av brott, för hälsovården samt för
skvddandet av sedligheten eller av
annans fri- och rättigheter.

4. De rättigheter som angivas i
mom. 1. må inom bestämda områ-
den tillika bli föremål för inskränk-
ningar, angivna i lag, vilka äro be-
rättigade av hänsyn till det allmän-
nas intresse i ett demokratiskt sam-
hälle.

Artikel 3

1. Ingen må tvingas att lämna den
stat vari han är medborgare, vare
sig genom individuella eller kollek-
tiva åtgärder.

2. Ingen må förvägras rätten att
inresa i den stat vari han är med-
borgare.

Artikel 4

Kollektiv utvisning av utlänningar
är förbjuden.

Artikel 5

1. Varje hög fördragsslutande part
må vid tidpunkten för protokollets
undertecknande eller ratifikation el-
ler när som helst därefter till Eu-
roparådets generalsekreterare över-
lämna förklaring, angivande i vilken
utsträckning den förbinder sig att
tillämpa bestämmelserna i protokol-
let inom sådana områden, som an-
givas i nämnda förklaring och för
vilkas internationella förbindelser
parten svarar.

2. Varje hög fördragsslutande part
som avgivit förklaring enligt före-
gående punkt må från tid till annan
avgiva ny förklaring, innebärande
ändring av tidigare förklaring eller
upphävande av tillämpningen av be-

Prop. 1993/94:117

Bilaga 6

134

Prop. 1993/94:117

Bilaga 6

1964, n:o 11

claration or terminating the applica-
tion of the provisions of this Proto-
col in respect of any territory.

3. A declaration made in accord-
ance with this Article shall be deem-
ed to have been made in accordance
with paragraph 1 of Article 63 of the
Convention.

4. The territory of any State to
which this Protocol applies by virtue
of ratification or acceptance by that
State, and each territory to which
this Protocol is applied by virtue of
a declaration by that State under
this Article, shall be treated as sep-
arate territories for the purpose of
the references in Artides 2 and 3 to
the territory of a State.

Article 6

1. As between the High Contract-
ing Parties the provisions of Artides
1 to 5 of this Protocol shall be re-
garded as additional Artides to the
Convention, and all the provisions of
the Convention sliall apply accord-
ingly.

2. Nevertheless, the right of indi-
vidual recourse recognised by a dec-
laration made under Article 25 of
the Convention, or the acceptance of
the compulsory jurisdiction of the
Court by a declaration made under
Article 46 of the Convention, shall
not be effective in relation to this
Protocol unless the High Contracting
Party concerned has made a state-
ment recognising such right, or ac-
cepting such jurisdiction, in respect
of all or any of Artides 1 to 4 of
the Protocol.

Article 7

1. This Protocol shall be open for
signature by the Members of the
Council of Europé who are the sig-
Datories of the Convention; it shall

tion antérieure ou mettant fin ,
1’application des dispositions du pré-
sent Protocole sur un territoin
quelconque.

3. Une déclaration faite conformé.
ment au présent article sera consi-
dérée comme ayant été faite confor-
mément au paragraphe 1 de 1’article
63 de la Convention.

4. Le territoire de tout Etat auquel
le présent Protocole s'applique en
vertu de sa ratification ou de son ac-
ceptation par ledit Etat, et chacun
des territoires auxquels le Protocole
s’applique en vertu d’une déclaration
souscrite par ledit Etat conformé-
ment au présent article, seront con-
sidérés comme des territoires dis-
tincts aux fins des références au ter-
ritoire d’un Etat faites par les artic-
les 2 et 3.

Article 6

1. Les Hautes Parties Contractan-
tes considéreront les artides 1" å 5
de ce Protocole comme des artides
additionnels å la Convention et tou-
tes les dispositions de la Convention
s’appliqueront en conséquence.

2. Toutefois, le droit de recours in-
dividuel reconnu par une déclaration
faite en vertu de 1’article 25 de la
Convention ou la reconnaissance de
la juridiction obligatoire de la Cour
faite par une déclaration en vertu de
1’article 46 de la Convention ne s’ex-
ercera en ce qui concerne le pré-
sent Protocole que dans la mesure
ou la Haute Partie Contractante in-
téressée aura déclaré reconnaitre le-
dit droit ou accepter ladite juridic-
tion pour les artides 1" å 4 du Pro-
tocole ou pour certains de ces artic-
les.

Article 7

1. Le présent Protocole est ouvert
å la signature des Membres du Con-
seil de 1’Europe, signataires de la
Convention ; il sera ratifié en méme

135

Prop. 1993/94:117

Bilaga 6

1964, n:o 11

»tämmelserna i detta protokoll inom
visst område.

3. Förklaring som avgivits enligt
denna artikel skall anses ha gjorts i
enlighet med artikel 63 mom. 1. i
konventionen.

4. Stats område, varpå detta pro-
tokoll är tillämpligt till följd av att
staten ratificerat eller godkänt pro-
tokollet, liksom varje område, varpå
protokollet är tillämpligt på grund
av en av samma stat undertecknad
förklaring i enlighet med denna arti-
kel, skola anses såsom skilda områ-
den i vad avser de hänvisningar till
Mats område, som göras i artiklarna
2 och 3.

Artikel 6

1. I förhållandet mellan de höga
fördragsslutande parterna skola ar-
tiklarna 1—5 i detta protokoll anses
som tilläggsartiklar till konventionen
och konventionens samtliga bestäm-
melser skola följaktligen vinna till-
lämpning.

2. Rätten för enskild att besvära
sig. som erkänts genom förklaring,
avgiven enligt artikel 25 i konventio-
nen, eller förklaring om godtagande
av domstolens tvingande jurisdik-
tion, avgiven enligt artikel 46 i kon-
ventionen, får i vad avser detta pro-
tokoll emellertid göras gällande blott
i den utsträckning ifrågavarande hö-
ga fördragsslutande part förklarat
sig erkänna denna rätt eller godtaga
denna jurisdiktion beträffande artik-
larna 1—4 i detta protokoll eller nå-
gon av dessa.

Artikel 7

1. Detta protokoll står öppet för
undertecknande av de medlemmar
av Europarådet som undertecknat
konventionen och skall ratificeras

136

Prop. 1993/94:117

Bilaga 6

1964,
be ratified at the same time as or
after the ratification of the Conven-
tion. It shall enter into force after
the deposit of fivc instruments of
ratification. As regards any signatory
ratifying subsequently, the Protocol
shall enter into force at the date of
the deposit of its instrument of rati-
fication.

2. The instruments of ratification
shall be deposited with the Secre-
tary-General of the Council of Euro-
pé, who will notify all Members of
the names of those who have ratified.

In witness whereof.the undersigned,
being duly authorised thereto, have
signed this Protocol.

Done at Strasbourg, this 16th day
of September 1963, in English and
in French, both texts being equally
authoritative, in a single copy which
shall remain deposited in the ar-
chives of the Council of Europé. The
Secretary-General shall transmit cer-
tified copies to each of the signatory
States.

For the Government
of the Republic of Austria:

At the time of signature of this
Protocol, the undersigned has com-
municated, on behalf of his Govern-
ment, the following declaration:

Protocol No. 4 is signed with the
reservation that Article 3 shall not
apply to the provisions on the Law
of 3rd April 1919, StBGl. No. 209
concerning the banishment of the
House of Habsburg-Lorraine and the
confiscation of their property, as set
out in the Act of 30th October 1919,
StGBl. No. 501, in the Constitutional
Law of 30th July 1925, BGB1. No.
292, in the Federal Constitutional
Law of 26th January 1928, BGB1. No.
30, and taking account of the Fede-
ral Constitutional Law of 4th July
1963, BGB1. No. 172.

k:o 11

temps que la Convention ou apra
la ratification de celle-ci. Il entrera
en vigueur aprés le dépöt de cinq
instruments de ratification. Pour
tout signataire qui le ratifiera ullé-
rieurement, le Protocole entrera en
vigueur dés le dépöt de 1’instrument
de ratification.

2. Les instruments de ratification
seront déposés prés le Secrétaire Ge-
neral du Conseil de 1’Europe qui no-
tifiera å tous les Membres les noms
de ceux qui 1’auront ratifié.

En foi de quoi, les soussignés, du-
ment autorisés å cet effet, ont signé
le présent Protocole.

Fait å Strasbourg, le 16 septembre
1963, en francais et en anglais, les
deux textes faisant également foi, en
un seul exemplaire qui sera déposé
dans les archives du Conseil de l’Eu-
rope. Le Secrétaire Général en com-
muniquera copie certifiée conformc
å chacun des Etats signataires.

Pour le Gouvernement
de la République d’Autriche:

Au moment de la signature de ce
Protocole, le soussigné a remis, au
nom de son Gouvernement, le textc
de la déclaration suivante:

Le Protocole No 4 est signé sous
réserve que son article 3 n’est pas
applicable å la Loi du 3 avril 1919,
StGBl. No 209, relative au bannisse-
ment et å la confiscation des biens
de la Maison de Habsbourg-Lorraine
dans la version de la Loi du 30 oc-
tobre 1919, StGBl. No 501, de la Loi
constitutionelle du 30 juillet 1925,
BGB1. No 292, de la Loi constitutio-
nelle fédérale du 26 janvier 1928.
BGB1. No. 30 et compte tenu de la
Loi constitutionelle fédérale du 4
juillet 1963, BGB1. No 172.

H. Reichmann

137

Prop. 1993/94:117

Bilaga 6

1964, n;o 11

^mfidigt med eller efter ratifika-
tion av konventionen. Protokollet
träder i kraft då fem ratifikations-
Mrumcnt deponerats. För signatär-
malit, som därefter ratificerar det-
samma, skall protokollet träda i
kraft den dag, då ratifikationsinstru-
mentet deponeras.

2. Ratifikationsinstrumenten sko-
la deponeras hos Europarådets gene-
ralsekreterare, som har att underrät-
ta alla medlemmar om namnen på
dem som ratificerat.

Till bekräftelse härpå hava under-
lecknade, därtill vederbörligen be-
myndigade, underskrivit detta pro-
tokoll.

Som skedde i Strasbourg den 16
september 1963, på engelska och
franska, vilka båda texter äga lika
vitsord, i ett enda exemplar som
skall vara deponerat i Europarådets
arkiv. Generalsekreteraren skall
överlämna bestyrkta avskrifter till
varje signatärmakt.

För Republiken Österrikes
regering:

Vid undertecknandet av detta pro-
tokoll har undertecknad å sin rege-
rings vägnar avgivit följande dekla-
ration:

Protokoll nr 4 har undertecknats
med reservation att artikel 3 icke
skall vara tillämplig på bestämmel-
serna i lagen av den 3 april 1919,
STGB1. nr 209, om landsförvisning
av Huset Habsburg-Lothringen och
konfiskation av dess egendom, enligt
lagen av den 30 oktober 1919, StGBl.
nr 501, författningslagen av den 30
juli 1925, BGB1. nr 292 samt fede-
rativa författningslagen av den 26
januari 1928, BGB1. nr 30, med be-
aktande av federativa författnings-
lagen av den 4 juli 1963, BGB1. nr
172.

H. Reichmann

138

Prop. 1993/94:117

Bilaga 6

1964, n:o 11

For the Government                 Pour le Gouvernemenl

of the Kingdom of Belgium:            du Royaume de Belgique:

R. Coene

For the Government
of the Republic of Cyprus:

For the Government
of the Kingdom of Denmark:

Pour le Gouvernemenl
de la République de Chyprc;

Pour le Gouvernement
du Royaume de Danemark:

Mogens Warberg

For the Government
of the French Republic:

For the Government of the
Federal Republic of Germany:

Pour le Gouvernement
de la République fran^aise:

Pour le Gouvernement de la
République Fédérale d’Allemagne:

Felician Prill

For the Government
of the Kingdom of Greece:

For the Government
of the Icelandic Republic:

For the Government of Ireland:

At the time of signature of this
Protocol, the Irish Government ma-
kes the folloxving declaration:

The reference to extradition con-
tained in paragraph 21 of the Re-
port of the Committee of Experts on
this Protocol and concerning para-
graph 1 of Article 3 of the Protocol
includes also lavvs providing for the
execution in the territory of one
Contracting Party of xvarrants of
arrest issued by the authorities of
another Contracting Party.

Pour le Gouvernemenl
du Royaume de Gréce:
Pour le Gouvernement
de la République islandaise:

Pour le Gouvernement dTrlande:

Au moment de la signature de te
Protocole, le Gouvernement irlan-
dais fait le déclaration suivante:

La référence å 1’extradition au
paragraphe 21 du rapport du Comité
d’experts, relatif å ce Protocole et
portant sur le paragraphe 1" de l'ar-
ticle 3 de ce dernier, s’applique éga-
lement aux lois prévoyant 1’exécu-
tion, sur le territoire d’une Partie
Contractante, de mandats d'arrét dé-
livrés par les autorités d’une autre
Partie Contractante.

Brendan Dillon

For the Government                Pour le Gouvernement

of the Italian Republic:               de la République italienne:

Alessandro Marieni

For the Government of the            Pour le Gouvernement du

Grand Duchy of Luxembourg:        Grand Duché de Luxembourg:

Pierre Wurth

139

Prop. 1993/94:117

Bilaga 6

1964, n:o 11

För Konungariket Belgiens
regering:

R. Coene

För Republiken Cyperns
regering:

För Konungariket Danmarks
regering:

Mogens Warberg

För Franska Republikens
regering:

För Förbundsrepubliken Tysklands
regering:

Felician Prill

För Konungariket Greklands
regering:

För Isländska Republikens
regering:

För Irlands regering:

Vid undertecknandet av detta pro-
tokoll gör irländska regeringen föl-
jande deklaration:

Den hänvisning till utlämning,
som finns i punkt 21 i expertkom-
mitténs rapport om detta protokoll
och som avser artikel 3 moment 1 i
protokollet innefattar även lagar
med bestämmelser om verkställande
inom en avtalsslutande stats terri-
torium av beslut om häktning fat-
tade av myndigheter i en annan av-
talsslutande stat.

Brendan Dillon

För Italienska Republikens
regering:

Alessandro Marieni

För Storhertigdömet Luxemburgs
regering:

Pierre Wurth

140

Prop. 1993/94:117

Bilaga 6

1964, n:o 11

For the Government of the
Kingdom of the Netherlands:

For the Government
of the Kingdom of Norway:

Pour le Gouvernement
du Royaume des Pays-Bas:

Pour le Gouvernement
du Royaume de Norvége:

Knut Frydenlund

For the Government                Pour le Gouvernement

of the Kingdom of Sxveden:             du Royaume de Suéde:

K. G. Lagerfelt

For the Government of the
Swiss Confederation:

For the Government
of the Turkish Republic:

For the Government of the
United Kingdom of Great Britain
and Northern Ireland:

Pour le Gouvernement
de la Confédération suisse:

Pour le Gouvernement
de la République turque:

Pour le Gouvernement du

Rovaume-Uni de Grande Bretagne
et d’Irlande du Nord:

1. F. Porter

141

Prop. 1993/94:117

Bilaga 6

1964, n:o 11
För Konungariket Nederländernas
regering:

För Konungariket Norges
regering:

Knut Frydenlund

För Konungariket Sveriges
regering:

K. G. Lagerfelt

För Schweiziska Edsförbundets
regering:

För Turkiska Republikens
regering

För Förenade Konungariket
Storbritannien och Nordirlands
regering:

I. F. Por t er

Ctkom från trycket den 4 januari 1966

WHCl BO«m XTHLM I** *40*4»

142

Prop. 1993/94:117

Bilaga 6

1966, n:o 34

Protocol No. 5 to the Convention for the
Protection of Human Rights and Funda-
mental Freedoms, amending Artides 22
and 40 of the Convention

The Governmenls signatory
hereto, being Members of the Coun-
cil of Europé,

Considering that certain incon-
veniences have arisen in the applica-
tion of the provisions of Artides 22
and 40 of the Convention for the Pro-
tection of Human Rights and Funda-
mental Freedoms signed at Rome
on 4th November 1950 (hereinafter
referred to as “the Convention”) re-
lating to the length of the terms of
office of the members of the Euro-
pean Commission of Human Rights
(hereinafter referred to as “the
Commission”) and of the European
Court of Human Rights (hereinafter
referred to as “the Court”);

Considering that it is desirable to
ensure as far as possible an election
every three years of one half of the
members of the Commission and of
one third of the members of the
Court;

Considering therefore that it is
desirable to amend certain provi-
sions of the Convention,

Have agreed as follows:

Article 1

In Article 22 of the Convention,
the follovving tve o paragraphs shall
be inserted after paragraph (2):

“(3) In order to ensure that, as
far as possible, one half of the mem-
bership of the Commission shall be
renewed every three years, the Com-

Protocole N°o 5 i la Convention de Saave-
garde des Droits de 1'Homme et des Liber-
tés fondamentales, modifiant les artides
22 et 40 de la Convention

Les Gouvernements signataires,
Membres du Conseil de 1’Europe,

Considérant que 1’application des
dispositions des artides 22 et 40 de
la Convention de Sauvegarde des
Droits de 1’Homme et des Libertés
fondamentales signée å Rome le ♦
novembre 1950 (ci-aprés dénommée
«la Convention») a donné lieu a
certaines diffieultés en ce qui con-
cerne la durée du mandat des mem-
bres de la Commission européenne
des Droits de 1’Homme (ci-aprés dé-
nommée < la Commission >) et de la
Cour européenne des Droits de
1’Homme (ci-aprés dénommée Cour »);

Considérant qu’il importe d’assu-
rer dans la mesure du possible 1'élec-
tion tous les trois ajis d’une moitié
des membres de la Commission et
d’un tiers des membres de la Cour;

Considérant dés lors qu’il con-
vient d’amender certaines disposi-
tions de la Convention;

Sont convenues de ce qui suit:

Article I"

A 1’article 22 de la Convention, les
deux paragraphes ci-aprés sont in-
sérés aprés le paragraphe 2 :

« (3) Afin d’assurer dans la me-
sure du possible le renouvellement
d’une moitié de la Commission tous
les trois ans, le Comité des Ministres

143

1966, n:o 34

Prop. 1993/94:117

Bilaga 6

översättning

Protokoll nr 5 till konventionen angående
ik'dd för de mänskliga rättigheterna och
J, grundläggande friheterna, avseende änd-
ring av artiklarna 22 och 40 i
konventionen

Undertecknade regeringar, vilka
äro medlemmar av Europarådet
hava,

i betraktande av att vissa olägen-
heter hava uppkommit vid tillämp-
ningen av bestämmelserna i artik-
larna 22 och 40 i den i Rom den 4
november 1950 undertecknade kon-
ventionen angående skydd för de
mänskliga rättigheterna och de
grundläggande friheterna (här nedan
kallad »konventionen») avseende
mandattiden för ledamöterna av den
europeiska kommissionen för de
mänskliga rättigheterna (här ne-
dan kalla »kommissionen») och av
den europeiska domstolen för de
mänskliga rättigheterna (här nedan
kallad »domstolen»);

i betraktande av att det är önsk-
värt att säkerställa att så nära som
möjligt val äger rum vart tredje år
av halva antalet av kommissionens
ledamöter och av en tredjedel av
domstolens ledamöter;

i betraktande därför av att det är
nödvändigt att ändra vissa bestäm-
melser i konventionen,

överenskommit om följande:

Artikel 1

I artikel 22 i konventionen skola
följande två moment intagas efter
mom. 2:

»3. I syfte att säkerställa att så
nära som möjligt halva antalet av
kommissionens ledamöter förnyas
vart tredje år, må ministerkommit-

tl—t7043t

144

Prop. 1993/94:117

Bilaga 6

1966, n:o 34

mittee of Ministers may decide, be-
fore proceeding to any subsequent
election, that the term or terms of
office of one or more members to be
elected shall be for a period other
than six years but not more than
nine and not less than three years.

(4) In cases where more than one
term of office is involved and the
Committee of Ministers applies the
preceding paragraph, the allocation
of the terms of office shall be
effected by the drawing of lots by
the Secretary General, immediately
after the election.”

Article i

In Article 22 of the Convention,
the former paragraphs (3) and (4)
shall become respectively paragraphs

(5) and (6).

Article 3

In Article 40 of the Convention,
the following two paragraphs shall
be inserted after paragraph (2):

"(3) In order to ensure that, as
far as possible, one third of the
membership of the Court shall be
renewed every three years, the Con-
sultative Assembly may decide, be-
fore proceeding to any subsequent
election, that the term or terms of
office of one or more members to be
elected shall be for a period other
than nine years but not more than
twelve and not less than six years.

(4) In cases where more than one
term of office is involved and the
Consultative Assembly applies the
preceding paragraph, the allocation
of the terms of office shall be effect-
ed by the drawing of lots by the
Secretary General immediately after
the election.”

Article i

In Article 40 of the Convention,
the former paragraphs (3) and (4)
shall become respectively paragraphs

(5) and (6).

peut, avant de procéder å toute élec-
tion ultérieure, décider qu’un ou
plusieurs mandats de membres å
élire auront une durée autre que six
ans, sans que cette durée toutefois
puisse excéder neuf ans ou étre in-
férieure å trois ans.

(4) Dans le cas ou il y a lieu de
conférer plusieurs mandats et que le
Comité des Ministres fait application
du paragraphe précédent, la répara-
tion des mandats s’opére suivant un
tirage au sort effectué par le Secré-
taire Général du Conseil de 1’Europe
immédiatement aprés 1’élection. >

Article S

A 1’article 22 de la Convention, les
paragraphes 3 et 4 deviennent re-
spectivement les paragraphes 5 et 6.

Article 3

A 1’article 40 de la Convention, les
deux paragraphes suivants sont in-
sérés aprés le paragraphe 2 :

< (3) Afin d’assurer dans la me-
sure du possible le renouvellement
d’un tiers de la Cour tous les trois
ans, l’Assemblée Consultative peut,
avant de procéder å toute élection
ultérieure, décider qu’un ou plusieurs
mandats de membres & élire auront
une durée autre que celle de neuf
ans, sans qu’el!e puisse toutefois
excéder douze ans ou étre inférieure
å six ans.

(4) Dans le cas ou il y a lieu de
conférer plusieurs mandats et que
l’Assemblée Consultative fait appli-
cation du paragraphe précédent, la
répartition des mandats s’opére
suivant un tirage au sort effectué
par le Secrétaire Général du Conseil
de 1’Europe immédiatement aprés
1’élection. >

Article i

A 1’article 40 de la Convention, les
paragraphes 3 et 4 deviennent re-
spectivement les paragraphes 5 et 6.

145

10 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 117

Prop. 1993/94:117

Bilaga 6

1966, n:o 34
frn innan ett senare val genomföres
besluta, att mandattiden för en eller
flera av de ledamöter, som skola väl-
jas, skal) omfatta annan period än
sex Ar; dock må denna period ej över-
sliga nio år och ej understiga tre &r.

4. I sådana fall där mer än en
mandattid är i fråga och minister-
kommittén tillämpar föregående mo-
ment, skall fördelningen av man-
dattider verkställas genom lottdrag-
ning av generalsekreteraren omedel-
bart efter det att valet ägt rum.»

Artikel 2

I artikel 22 i konventionen skola
de förutvarande mom. 3 och mom. 4
bliva mom. 5 respektive mom. 6.

Artikel 3

I artikel 40 i konventionen skola
följande två moment intagas efter
mom. 2:

>3. I syfte att säkerställa att så
nära som möjligt en tredjedel av
domstolens ledamöter förnyas vart
tredje år, må rådgivande församling-
en innan ett senare val genomföres
besluta, att mandattiden för en eller
flera av de ledamöter, som skola
väljas, skall omfatta annan period
än nio år; dock må denna period ej
överstiga tolv år och ej understiga
sex år.

4. I sådana fall där mer än en
mandattid är i fråga och rådgivande
församlingen tillämpar föregående
moment, skall fördelningen av man-
dattider verkställas genom lottdrag-
ning av generalsekreteraren omedel-
bart efter det att valet ägt rum.»

Artikel 4

I artikel 40 i konventionen skola
de förutvarande momenten 3 och 4
bliva mom. 5 respektive mom. 6.

146

Prop. 1993/94:117

Bilaga 6

1966, n:o 34

Article 5

1. This Protocol shall be open to
signature by Members of the Council
of Europé, signatories to the Con-
vention, who may become Parties to
it by:

(a) signature without reservation
in respect of ratification or accept-
ance;

(b) signature with reservation in
respect of ratification or accept-
ance, followed by ratification or ac-
ceptance.

Instruments of ratification or ac-
ceptance shall be deposited with the
Secretary General of the Council of
Europé.

2. This Protocol shall enter into
force as soon as all Contracting
Parties to the Convention shall have
become Parties to the Protocol, in
accordance with the provisions of
paragraph 1 of this Article.

3. The Secretary General of the
Council of Europé shall notify the
Members of the Council of:

(a) any signature without reser-
vation in respect of ratification or
acceptance;

(b) any signature with reserva-
tion in respect of ratification or ac-
ceptance;

(c) the deposit of any instrument
of ratification or acceptance;

(d) the date of entry into force
of this Protocol in accordance with
paragraph 2 of this Article.

In witness whereof the undersign-
ed, being duly authorised thereto,
have signed this Protocol.

Done at Strasbourg, this 20th day
of January 1966, in English and in
French, both texts being equally
authontative, in a single copy which
shall remain deposited in the ar-
chives of the Council of Europé. The
Secretary General shall transmit
certified copies to each of the signa-
tory Governments.

Article 5

1. Le présent Protocole est ouvert
å la signature des Membres du Coa-
seil de 1’Europe signataires de la
Convention qui peuvent y devenir
Parties par :

(a) la signature sans réserve de
ratification ou d’acceptation;

(.b) la signature sous réserve de
ratification ou d'acceptation suivie
de ratification ou d’acceptation.

Les instruments de ratification ou
d'acceptation seront déposés pré le
Secrétaire Général du Conseil de
1’Europe.

2. Le présent Protocole entrera en
vigueur dés que toutes les Parties
Contractantes å la Convention seront
devenues Parties au Protocole con-
formément aux dispositions du pa-
ragraphe ltr de cet article.

3. Le Secrétaire Général du Conseil
de 1’Europe notifiera aux Membres
du Conseil :

(a) toute signature sans réserve
de ratification ou d'acceptation;

(b) toute signature sous réserve
de ratification ou d’acceptation;

(c) le dép6t de tout instrument de
ratification ou d'acceptation;

(d) la date d’entrée en vigueur
du présent Protocole, conformément
au paragraphe 2 de cet article.

En foi de quoi, les soussignés, du-
inent autorisés ä cet effet, ont signé
le présent Protocole.

Fait å Strasbourg, le 20 janvier
1966, en fran^ais et en anglais, les
deux textes faisant également foi, en
un seul exemplaire qui sera déposé
dans les archives du Conseil de
1’Europe. Le Secrétaire Général en
communiquera copie certifiée con-
forme & chacun des Gouvernements
signataires.

147

Prop. 1993/94:117

Bilaga 6

1966, n:o 34

Artikel 5

Detta protokoll står öppet för un-
dertecknande av de medlemsstater
j Europarådet, vilka undertecknat
ja.nventionen; de kunna tillträda det-
samma genom

a> undertecknande utan förbehåll
för ratifikation eller godkännande,
eller

b) undertecknande med förbehåll
för ratifikation eller godkännande,
□t följ t av ratifikation eller godkän-
nande.

Ratifikations- eller godkännande-
instrumentet skola deponeras hos
Europarådets generalsekreterare.

2. Detta protokoll träder i kraft
när samtliga konventionsstater till-
trätt detsamma enligt bestämmelse-
na i mom. 1 i denna artikel.

3. Europarådets generalsekretera-
re skall underrätta rådets medlems-
stater om

a) varje undertecknande utan för-
l>eliåll för ratifikation eller godkän-
nande;

l>) varje undertecknande med för-
behåll för ratifikation eller godkän-
nande;

c) deposition av varje ratifika-
tions- eller godkännandeinstrument;

d) dagen för detta protokolls
ikraftträdande enligt mom. 2 i den-
na artikel.

Till bekräftelse härå hava under-
tecknade, därtill vederbörligen be-
myndigade, underskrivit detta pro-
tokoll.

Som skedde i Strasbourg den 20
januari 1966, på engelska och
franska, vilka båda texter äga lika
vitsord, i ett enda exemplar som skall
vara deponerat i Europarådets ar-
kiv. Generalsekreteraren skall över-
lämna bestyrkta avskrifter till varje
signat ärm akt.

148

Prop. 1993/94:117

Bilaga 6

1966, n:o 34

For the Government
of the Republic of Austria:
with reservation in respect
of ratification or acceptance

Strasbourg, le

Pour le Gouvernement
de la République d’Autriche :
sous réserve de ratification
ou d’acceptation
janvier 1966

Willfried Gredler

For the Government
of the Kingdom of Belgium:
with reservation in respect
of ratification or acceptance

Pour le Gouvernement
du Royaume de Belgique :
sous réserve de ratification
ou d’acceptation

L. Couvreur

For the Government
of the Republic of Cyprus:

Pour le Gouvernement
de la République de Chypre :

Pour le Gouvernement
du Royaume de Danemark :

For the Government
of the Kingdom of Denmark:

Mogens Warberg

For the Government
of the French Republic:

For the Government
of the Federal Republic of Germany:

For the Government
of the Kingdom of Greece:

For the Government
of the Icelandic Republic:

For the Government
of Ireland:

Pour le Gouvernement
de la République fran^aise :

Pour le Gouvernement
de la République Fédérale
d’Allemagne :

Pour le Gouvernement
du Royaume de Gréce :

Pour le Gouvernement
de la République islandaise :

Pour le Gouvernement
d’Irlande :

For the Government
of the Italian Republic:
with reservation in respect
of ratification or acceptance

Pour le Gouvernement
de la République italienne :
sous réserve de ratification
ou d’acceptation

Alessandro Marieni

For the Government of the
Grand Duchy of Luxembourg:
with reservation in respect
of ratification or acceptance

Pour le Gouvernement du
Grand Duché de Luxembourg :
sous réserve de ratification
ou d’acceptation

Jean Wagner

149

Prop. 1993/94:117
Bilaga 6

1966, n:o 34

För Republiken Österrikes

regering:

med förbehåll för ratifikation

eller godkännande

Strasbourg den 26 januari 1966

Willfried Gredler

För Konungariket Belgiens
regering:
med förbehåll för ratifikation
eller godkännande

L. Couvreur

För Republikens Cyperns
regering:

För Konungariket Danmarks

regering:

Mogens Warberg

För Franska Republikens

regering:

För Förbundsrepubliken Tysklands

regering:

För Konungariket Greklands

regering:

För Isländska Republikens

regering:

För Irlands regering:

För Italienska Republikens
regering:
med förbehåll för ratifikation
eller godkännande

Alessandro Marieni

För Storhertigdömet Luxemburgs
regering:
med förbehåll för ratifikation
eller godkännande

Jean Wagner

150

Prop. 1993/94:117

Bilaga 6

1966, n:o 34

For the Government
of Malta:

For the Government
of the Kingdom of the Netherlands:

Pour le Gouvernement
de Malte :

Pour le Gouvernement
du Royaume des Pays-Bas :

For the Government
of the Kingdom of Norway:

Ole Ålgärd

Pour le Gouvernemenl
du Royaume de Norvége :

For the Government
of the Kingdom of Sweden:
with reservation in respect
of ratification or acceptance

Bertil Stdhl

Pour le Gouvernement
du Royaume de Suéde :
tous réserve de ratification
ou d’acceptation

For the Government
of the Swiss Confederation:

For the Government
of the Turkish Republic:

For the Government
of the United Kingdom of Great
Britain and Northern Ireland:
with reservation in respect
of ratification or acceptance

Strasbourg,

Pour le Gouvernement
de la Confédération suisse :

Pour le Gouvernement
de la République turque :

Pour le Gouvernement
du Royaume-Uni de Grande Bretagne
et d’Irlande du Nord :
sous réserve de ratification
ou d’acceptation

Februari 1966

E. B. Boothby

151

Prop. 1993/94:117
Bilaga 6

1966, N:o 34

För Maltas regering:

För Konungariket Nederländernas

regering:

För Konungariket Norges

regering:

Ole Å Igärd

För Konungariket Sveriges
regering:
med förbehåll för ratifikation
eller godkännande

Bertil Ståhl

För Schweiziska Edsförbundets

regering:

För Turkiska Republikens

regering:

För Förenade Konungariket

Storbritanniens och Nordirlands

regering:

med förbehåll för ratifikation

eller godkännande

Strasbourg den 10 februari 1966

E. B. Boothby

Utkom av trycket den 19 december 1967

KUNCL. iom. STMLM IH7 47M32

152

Prop. 1993/94:117

Bilaga 6

SÖ 1983: 57

Protocol No. 6
to the Convention for the Protection of
Human Rights and Fundamental Free-
doms Concerning the Abolition of the
Death Penalty

The member States of the Council of Eu-
ropc. signatory lo this Protocol to the Con-
vention for the Protection of Human Rights
and Fundamental Freedoms. signed at Rome
on 4 November 1950 (hereinafter referred to
as ,,the Convention").

Considering that the evolution that has oc-
currcd in several member States of the Coun-
cil of Europé expresses a general tendency in
favour of abolition of the death pcnalty:

Have agreed as follows:

Article I

The death penalty shall be abolished. No
one shall be condcmned to such penalty or
executed.

Artide 2

A State may make provision in its law for
the death penalty in respect of aets commit-
led in time of war or of imminent threat of
war: such penalty shall be applied only in the
instanccs laid down in the law and in accor-
dance with ils provisions. The State shall
comntunicate to the Secretary General of the
Council of Europé the relevant provisions of
that law .

Artide.1

No derogation from the provisions of this
Protocol shall be made under Article 15 of the
Convention.

Artide 4

No reservation may be made under Article
64 of the Convention in respect of the provi-
sions of this Protocol.

Artide 5

I. Any State may at the time of signature or
when depositing its instrument of ratification.
acceptance or approval. specify the territory
or territories to which this Protocol shall ap-
ply.

Protocole N” 6

ä la Convention de sauvegarde des Droitj
de 1’Homme et des Libertés fondamnt-
tales concernant 1’abolition de la peine t,
mort

Les Etats membres du Conseil de l'Eu
rope. signataires du présent Protocole a L
Convention de sauvegarde des Droits dc
1‘Homme et des Libertés fonJamenules. w
gnée ä Rome le 4 novembre 1950 (ct-apres
dénommée «la Convention •).

Considérant que les développementsintci-
venus dans plusieurs Etats membres du Con
seil de l’Europe expriment une tendance p
nérale en faveur de 1'abolition de la peine dc
mort:

Sont convenus de ce qui suit:

Artide I

La peine de mort est abolie. Nul ne peut
étre condamné ä une telle peine ni exécutc.

Artide 2

Un Etat peut prévoir dans sa législation la
peine de mort pour des aetes commis en
temps de guerre ou de danger imminent dc
guerre: une telle peine ne scra appliquée qut
dans les cas prévus par cette législatiun et
conformément ä ses dispositions. Cet Etat
communiquera au Secrétaire Général du
Conseil de 1’Europc les dispositions afTc-
rentes de la législation en cause.

Artide 3

Aucune dérogation n'est autorisée aux dis-
positions du présent Protocole au titre de
1’article 15 de la Convention.

Artide 4

Aucune réserve n'est admise aux disposi-
tions du présent Protocole au titre de 1’article
64 de la Convention.

Artide 5

1. Tout Etat peut. au moment de la signa-
ture ou au moment du dépöt de son instru-
ment de ratification. d’acceptation ou d ap-
probation. désigner le ou les territoires aux-
quels s’appliquera le présent Protocole.

153

(Översättning1

Protokoll nr 6

till konventionen angående skydd för de
mänskliga rättigheterna och de grundläg-
gande friheterna, avseende avskaffande
m dödsstraffet

Europarådets medlemsstater, som under-
tecknat detta protokoll till den i Rom den 4
november 1950 undertecknade konventionen
angående skydd för de mänskliga rättighe-
terna och de grundläggande friheterna (nedan
kallad "konventionen"),

som beaktar att den utveckling som skett i
flera av Europarådets medlemsstater känne-
tecknas av en allmän tendens till avskaffande
av dödsstraffet:

har kommit överens om följande:

Artikel I

Dödsstraffet skall vara avskaffat. Ingen får
klornas ett sådant straff eller avrättas.

Artikel 2

En stat kan i sin lag föreskriva dödsstraff
för handlingar som begåtts under krigstid el-
ler under överhängande krigshot. Ett sådant
straff skall tillämpas endast i de fall som
inges i lagen och i enlighet med dess bestäm-
melser. Siaten skall underrätta Europarådets
generalsekreterare om de ifrågavarande be-
stämmelserna i lagen.

Artikel 3

Ingen avvikelse enligt artikel 15 i konven-
tionen får ske från bestämmelserna i detta
protokoll.

Artikel 4

Inget förbehåll enligt artikel 64 i konven-
tionen får göras beträffande bestämmelserna
i detta protokoll.

Artikel 5

I. En stat kan vid tidpunkten för under-
tecknandet eller när den deponerar sitt ratifi-
kations-, godtagande- eller godkännandein-
strument ange på vilket territorium eller vilka
territorier detta protokoll skall vara tillämp-
ligt.

' Översättning enligt den i prop. lUXl/M: SI intagna
k'\len.

Prop. 1993/94:117

Bilaga 6

SÖ 1983: 57

154

Prop. 1993/94:117

Bilaga 6

SÖ 1983:57

2. Any State may at any later date. by a
declaration addressed to the Secretary Gen-
eral of the Council of Europé, extend the
application of this Protocol to any other terri-
tory specified in the declaration. In respect of
such territory the Protocol shall enter into
force on the first day of the month following
the date of receipt of such declaration by the
Secretary General.

3. Any declaration made under the two
preceding paragraphs may. in respect of any
territory specified in such declaration. be
uithdrawn by a notification addressed to the
Secretary General. The withdrawal shall be-
come efTective on the first day of the month
following the date of receipt of such notifica-
tion by the Secretary General.

Article 6

As bctwcen the States Parties the provi-
sions of Ariiclcs I to 5 of this Protocol shall
be regarded as additional artides to the Con-
vention and all the provisions of the Conven-
tion shall apply accordingly.

Article 7

This Protocol shall be open for signature
by the member States of the Council of Eu-
ropé. signatories to the Convention. It shall
be subject to ratification. acceptance or ap-
proval. A member State of the Council of
Europé may not ratify. acccpt or approve this
Protocol unless it has. simultaneously or pre-
viously. ratified the Convention. Instruments
of ratification. acceptance or approval shall
be deposited with the Secretary General of
the Council of Europé.

Article A

1. This Protocol shall enter into force on
the first day of the month following the date
on which five member States of the Council
of Europc have expressed their consent to be
bound by the Protocol in accordance with the
provisions of Artide 7.

2. In respect of any member State which
subscqucntly expresses its consent to be
bound by it. the Protocol shall enter into
force on the first day of the month following
the date of the deposit of (he instrument of
ratification. acceptance or approval.

2. Tout Etat peut. ä tout autre moment par
la suite. par une déclaration adressée au Se-
crétairc Général du Conseil de TEuropc.
étendre fapplication du présent Protocole i
tout autre territoire désigné dans la déclara-
tion. Le Protocole entrera en vigueur i fé-
gard de ce territoire le premier jour du mois
qui suit la date de réception de la déclaration
par le Secrétaire Général.

3. Toute déclaration faite en vertu des deux
paragraphes précédents pourra étre retirée,
en ce qui concerne tout territoire désigné
dans cette déclaration. par notification adres-
sée au Secrétaire Général. Le retrait prendra
effet le premier jour du mois qui suit la date
de réception de la notification par le Secrt-
taire Général.

Article 6

Les Etats Parties considérent les artides I
ä 5 du présent Protocole comme des artides
additionnels ä la Convention et toutes les dis-
positions de la Convention s'appliquent en
conséquence.

Article 7

Le présent Protocole est ouvert 1 la signa-
ture des Etats membres du Conseil de l'Eu-
ropc. signataires de la Convention. II sera
soumis ä ratification. acceptation ou appro-
bation. Un Etat membre du Conseil de 1’Eur-
opc ne pourra ratifier. accepter ou approuver
le présent Protocole sans avoir simultané-
ment ou antéricurement ratifié la Conven-
tion. Les instruments de ratification. d'ae-
ceptation ou d'approbation seront déposés
prés le Secrétaire Général du Conseil de
I'Europé.

Article 8

1. Lc présent Protocole entrera en vigueur
le premier jour du mois qui suit la date å
laquclle cinq Etats membres du Conseil de
l‘Europé auront exprimé leur consentement i
étre liés par le Protocole conformément aux
dispositions de Tarticle 7.

2. Pour tout Etat membre qui exprimera
ultéricurcment son consentement i étre lié
par le Protocole. celui-ci entrera en vigueur le
premier jour du mois qui suit la date du dépdt
dc rinstrument dc ratification. d‘acccptation
ou d'approbation.

155

2. En stat kan vid en senare tidpunkt, ge-
nom förklaring ställd till Europarådets gene-
ralsekreterare. utsträcka tillämpningen av
detta protokoll till ett annat territorium som
anges i förklaringen. Med avseende på ett
sidant territorium träder protokollet i kraft
den första dagen i den månad som följer efter
den dag då generalsekreteraren mottog för-
klaringen.

?. En förklaring som avgetts i enlighet med
de båda föregående punkterna kan. med av-
seende på ett territorium som har angetts i
förklaringen, återtas genom en underrättelse
ställd till generalsekreteraren. Återtagandet
trader i kraft den första dagen i den månad
som följer efter den dag då generalsekretera-
ren mottog underrättelsen.

Artikel 6

I forhållandet mellan de stater som är
parter skall artiklarna 1-5 i detta protokoll
anses som tilläggsartiklar till konventionen,
och alla bestämmelser i konventionen skall
tillämpas i enlighet därmed.

Artikel 7

Detta protokoll skall stå öppet för under-
tecknande av de medlemsstater i Europarå-
det som har undertecknat konventionen. Det
skall ratificeras, godtas eller godkännas. En
medlemsstat far inte ratificera, godta eller
godkänna detta protokoll om den inte samti-
digt eller tidigare har ratificerat konven-
tionen. Ratifikations-, godtagande- eller god-
kännandeinstrument skall deponeras hos Eu-
roparådets generalsekreterare.

Artikel 8

1. Detta protokoll träder i kraft den första
dagen i den månad som följer efter den dag då
fem av Europarådets medlemsstater har ut-
tryckt sitt samtycke till att vara bundna av
protokollet i enlighet med bestämmelserna i
artikel 7.

2. I förhållande till en medlemsstat som
senare uttrycker sitt samtycke till att vara
bunden av protokollet träder detta i kraft den
första dagen i den månad som följer efter den
dag då ratifikations-, godtagande- eller god-
kännandeinstrumentet deponerades.

Prop. 1993/94:117

Bilaga 6

SÖ 1983: 57

156

SÖ 1983:57

Prop. 1993/94:117

Bilaga 6

Article 9

The Secretary General of the Council of
Europé shall notify the member States of the
Council of:

a. any signature:

b. the deposit of any instrument of ratifica-
tion. acceptance or approval;

c. any date of entry into force of this Proto-
col in accordance with Artides 5 and 8;

d. any other act. notification or communi-
cation relating to this Protocol.

In witness whereof the undersigned, being
duly authorised thereto, have signed this Pro-
tocol.

Done at Strasbourg, this 28th day of April
1983. in English and French. both texts being
equally authentic, in a single copy which
shall be deposited in the archives of the
Council of Europé. The Secretary General of
the Council of Europé shall transmit certified
copies to each member State of the Council
of Europé.

Article 9

Le Secrétaire Général du Conseil de 1'Exi
rope notifiera aux Etats membres du Con
seil:

u. toute signature;

b. le dépöt de tout instrument de ratiGc*.
tion, dacceptation ou d'approbation;

c. toute date d'entrée en vigueur du pré-
sent Protocole conformément å ses anicles 5
et 8;

d. tout autre aete, notification ou commu-
nication ayant trait au présent Protocole.

En foi de quoi, les soussignés. dument au-
torisés a cet efTct, ont signé le présent Proto-
cole.

Fait å Strasbourg, le 28 avril 1983, en fran-
gais et en anglais. les deux textes faisant ega-
lement foi. en un seul exemplaire qui sen
déposé dans les archives du Conseil de l'Eu-
rope. Le Secrétaire Général du Conseil de
1'Europe cn communiquera copie cenifiée
conforme ä chacun des Etats membres du
Conseil dc 1'Europe.

157

Prop. 1993/94:117

Bilaga 6

SÖ 1983: 57

Artikel 9

Europarådets generalsekreterare skall un-
derrätta Europarådets medlemsstater om

>| undertecknande;

b) deponering av ratifikations-, godla-
pnde- eller godkännandeinstrument;

c) dag för detta protokolls ikraftträdande
enligt artiklarna 5 och 8;

d) andra åtgärder, notifikationer eller med-
delanden. som rör detta protokoll.

Till bekräftelse härav har undertecknade,
därtill vederbörligen befullmäktigade. under-
tecknat detta protokoll.

Upprättat i Strasbourg den 28 april 1983 på
engelska och franska, vilka båda texter har
samma giltighet, i ett enda exemplar, som
skall deponeras i Europarådets arkiv. Euro-
parådets generalsekreterare skall översända
bestyrkta kopior till varje medlemsstat i Eu-
roparådet.

Horwedi® Tryckeri, Stockholm 1M3

158

SÖ 1985:70

Prop. 1993/94:117

Bilaga 6

Protocol No. 7

to the Convention for the Protection of
Human Rights and Fundamental Free-
doms

The member States of the Council of Eu-
ropé signatory hereto,

Being resolved to take further steps to en-
sure the collective enforcement of certain
rights and freedoms by means of the Conven-
tion for the Protection of Human Rights and
Fundamental Freedoms signed at Rome on 4
November 1950 (hereinafter referred to as
"the Convention",',

Have agreed as follows:

Article I

1. An alien laufully resident in the terri-
tory of a State shall not be expelled therefrom
except in pursuance of a decision reached in
accordance with law and shall be allowed:

a. to submit reasons against his expulsion.

b. to have his case reviewed, and

c. to be represented for these purposes be-
fore the competent authority or a person or
persons designated by that authority.

2. An alien may be expelled before the
exercise of his rights under paragraph l.«. b
and c of this Article. when such expulsion is
necessary in the interests of public order or is
grounded on reasons of national security.

Protocole N* 7

ä la Convention de sauvegarde des Droits
de 1'Homme et des Libertés fondamen-
tales

Les Etats membres du Conseil de l’Eu-
rope. signataires du présent Protocole.

Résolus ä prendre de nouvelles mesures
propres å assurer la garantie collective de
certains droits et libertés par la Convention
de sauvegarde des Droits de 1'Homme et des
Libertés fondamentales. signée ä Rome le 4
novembre 1950 (ci-aprés dénommée «la Con-
vention »1.

Sont convenus de ce qui suit:

Article I

1. Un étranger résidant réguliérement sur
le territoire d’un Etat ne peut en étre expulsé
qu‘en exécution d’une décision prise confor-
mément å la loi et doit pouvoir:

a. faire valoir les raisons’ qui militcnt
contre son expulsion.

b. faire examiner son cas. et

c. se faire représenter å ces fins devant
1'autorité compétente ou une ou plusieurs
personnes désignées par cette autorité.

2. Un étranger peut étre expulsé avant
1’exercice des droits énumérés au paragraphe
!.«. b et c de cet article lorsque cette expul-
sion est nécessaire dans 1’intérét de 1’ordre
public ou est basée sur des motifs de sécurité
nationale.

Article 2

1. Everyone convicted of a criminal of-
fence by a tribunal shall have the right to
have his conviction or sentence reviewed by
a higher tribunal. The exercise of this right.
induding the grounds on which it may be
exercised. shall be governed by law.

2. This right may be subject lo exceptions
in regard to offences of a minor character. as
prescribed by law. or in cases in which the
person concerned was tried iq the first in-
stance by the highest tribunal or was convict-
ed following an appeal against qcquittal.

Article 2

1. Toute personne dédarée coupable
d’une infraetion pénale par un tribunal a le
droit de faire examiner par une juridiction
supérieure la déclaration de eulpabilité ou la
condamnation. L'exercice de ce droit. y
compris les motifs pour lesquels il peut étre
•exercé. sont régis par la loi.

2. Ce droit peut faire 1’objet d’exceptions
pour des infraetions mineures telles qu’elles
sont définies par la loi ou lorsque 1’intéressé a
été jugé en premiére instance par la plus
haute juridiction ou a été déclaré coupable et
condamné ä la suite d‘un recours contre son
acquittement.

159

Prop. 1993/94:117

Bilaga 6

SÖ 1985:70

Översättning'

Protokoll nr 7

till konventionen angående skydd för de
mänskliga rättigheterna och de grundläg-
gande friheterna

Europarådets medlemsstater, som under-
tecknat detta protokoll,

som beslutat att vidta ytterligare åtgärder
för att gemensamt säkerställa vissa rättighe-
ter och friheter genom konventionen an-
gående skydd för de mänskliga rättigheterna
och de grundläggande friheterna underteck-
nad i Rom den 4 november 1950 (här nedan
kallad "konventionen").

har kommit överens om följande:

Artikel I

1. En utlänning som lagligen är bosatt på
en stats territorium får utvisas därifrån en-
dast efter ett i laga ordning fattat beslut och
skall tillåtas

a. framlägga skäl som talar mot utvisning-
en.

b. få sin sak omprövad, och

c. för dessa ändamål företrädas genom
ombud inför vederbörande myndighet eller
inför en eller flera av denna myndighet ut-
sedda personer.

2. En utlänning kan utvisas innan han ut-
övar sina rättigheter enligt moment I a. b och
c i denna artikel, när utvisningen är nödvän-
dig i den allmänna ordningens intresse eller
motiveras av hänsyn till den nationella säker-
heten.

Artikel 2

1. Var och en som dömts av domstol för
brottslig gärning skall ha rätt att få skuldfrå-
gan eller straffet omprövat av högre domstol.
Utövandet av denna rätt, inbegripet grunder-
na för dess utövande, skall regleras i lag.

2. Undantag från denna rätt får göras vad
avser mindre grova gärningar, enligt före-
skrift i lag. eller i de fall då vederbörande har
dömts i första instans av den högsta domsto-
len eller har dömts efter det att en frikän-
nande dom har överklagats.

1 Översättning i enlighet med den i prop. 1984/
85: 123 intagna texten.

160

I»-14-023

Prop. 1993/94:117

Bilaga 6

SÖ 1985:70

Article 3

When a person has by a final decision been
convicted of a criminal offence and when
subsequently his conviction has been re-
versed. or he has been pardoned, on the
ground that a new or newly discovered fact
shows conclusively that there has been a mis-
carriage of justice, the person who has suf-
fered punishment as a result of such convic-
tion shall be compensated according to the
law or the practice of the State concerned.
unless it is proved that the non-disdosure of
the unknown fact in time is wholly or partly
attributable to him.

Article 4

1. No one shall be liable to be tried or
punished again in criminal proceedings under
the jurisdiction of the same State for an of-
fence for which he has already been finally
acquitted or convicted in accordance with the
law and penal procedure of that State.

2. The provisions of the preceding para-
graph shall not prevent the reopening of the
case in accordance with the law and penal
procedure of the State concerned, if there is
evidence of new or newly discovered facts,
or if there has been a fundamental defect in
the previous proceedings. which could afTect
the outcome of the case.

3. No derogation from this Article shall be
made under Article 15 of the Convention.

Article 5

Spouses shall enjoy equality of rights and
responsibilities of a private law character be-
tween them. and in their relations with their
children, as to marriage. during marriage and
in the event of its dissolution. This Article
shall not prevent States from taking such
measures as are necessary in the interests of
the children.

Article 6

I. Any State may at the time of signature
or when depositing its instrument of ratifica-
tion, acceptance or approval, specify the ter-
ritory or territories to which this Protocol
shall apply and State the extent to which it
undertakes that the provisions of this Proto-
col shall apply to such territory or territories.

Article 3

Lorsquune condamnation pénale défini-
tive est ultérieurement annulée. ou lorsque la
grace est accordée. parce qu'un fait nouveau
ou nouvellement révélé prouve qu'il s’est
produit une erreur judiciairc, la personne qui
a subi une peine en raison de cette condam-
nation est indemnisée. conformément ä la loi
ou ä 1'usage en vigueur dans l'Etat concerné.
ä moins qu'il ne soit prouvé que la non-rév-
élation en temps utile du fait inconnu lui est
imputable en tout ou en partie.

Article 4

1. Nul ne peut étre poursuivi ou puni péna-
lement par les juridictions du méme Etat en
raison d’une infraction pour laquelle il a déjå
été acquitté ou condamné par un jugement
définitif conformément å la loi et ä la procé-
dure pénale de cet Etat.

2. Les dispositions du paragraphe précé-
dent n'empéchent pas la réouverture du
procés, conformément å la loi et å la procé-
dure pénale de 1'Etat concerné. si des faits
nouveaux ou nouvellement révélés ou un
vice fondamenta! dans la procédure précé-
dente sont de nature ä affecter le jugement
intervenu.

3. Aucune dérogation n’est autorisée au
présent article au titre de 1’anicle 15 de la
Convention.

Article 5

Les époux jouissent de 1’égalité de droits et
de responsabilités de caractére civil entre eux
et dans leurs relations avec leurs enfants au
regard du mariage. durant le mariage et lors
de sa dissolution. Le présent article n'em-
péche pas les Etats de prendre les mesures
nécessaires dans 1'intérét des enfants.

Article 6

1. Tout Etat peut. au moment de la signa-
ture ou au moment du dépöt de son instru-
ment de ratification. d'acceptation ou d ap-
probation. désigner le ou les territoires aux-
quels s'appliquera le présent Protocole. en
indiquant la mesure dans laquelle il s'engage
å ce que les dispositions du présent Protocole
s’appliquent ä ce ou ces territoires.

161

11 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 117

Prop. 1993/94:117

Bilaga 6

SÖ 1985:70

Artikel 3

Har en lagakraftvunnen dom varigenom
någon dömts för brottslig gäming senare upp-
hävts eller nåd beviljats på grund av en ny
eller nyuppdagad omständighet, som styrkt
att domen var felaktig, skall den som under-
gått straff till foljd av domen gottgöras i enlig-
het med den berörda statens lag eller praxis,
om del inte visas att det helt eller delvis be-
rott på honom själv att den tidigare ej kända
omständigheten inte blivit uppdagad i tid.

Artikel 4

1. Ingen får rannsakas eller straffas på nytt
genom brottmålsforfarande i samma stat för
ett brott för vilket han redan blivit slutligt
frikänd eller dömd i enlighet med lagen och
ratlegangsordningen i denna stat.

2. Bestämmelserna i föregående moment
skall inte utgöra hinder for att målet tas upp
pa nytt i enlighet med lagen och rättegångs-
ordningen i den berörda staten, om det före-
ligger bevis om ny a eller ny uppdagade om-
ständigheter eller om ett grovt fel begåtts i
det tidigare rattegångsforfarandet som kan ha
påverkat utgången i målet.

3. Ingen inskränkning i denna artikel får
göras med stod as artikel 15 i konventionen

Artikel 5

Makar skall vara likställda i fråga om rät-
tigheter och ansvar as privaträttslig natur in-
bördes samt i förhållande till sina barn, vid
äktenskapets ingående, under äktenskapet
sich i händelse av dess upplösning. Denna
artikel skall inte utgöra hinder för staterna att
vidta sädana åtgärder som är nödvändiga i
barnens intresse.

Artikel 6

i. Varje stat kan vid tidpunkten för under-
tecknandet eller när den deponerar sitt ratifi-
kations-. antagande- eller godkännandein-
strument uppge på vilket territorium eller
vilka territorier detta protokoll skall vara till-
lämpligt samt ange i vilken utsträckning den
åtar sig att tillampa protokollets bestämmel-
ser pä detta territorium eller dessa territorier.

162

SÖ 1985:70

Prop. 1993/94:117

Bilaga 6

2. Any State may at any later date, by a
declaration addressed to the Secretary Gen-
eral of the Council of Europé, extend the
application of this Protocol to any other terri-
tory specified in the declaration. In respect of
such territory the Protocol shall enter into
force on the first day of the month following
the expiration of a period of two months after
the date of receipt by the Secretary General
of such declaration.

3. Any declaration made under the two
preceding paragraphs may, in respect of any
territory specified in such declaration, be
withdrawn or modified by a notification ad-
dressed to the Secretary General. The with-
drawal or modification shall become efTective
on the first day of the month following the
expiration of a period of two months after the
date of receipt of such notification by the
Secretary General.

4. A declaration made in accordance with
this Article shall be deemed to have been
made in accordance with paragraph 1 of Arti-
cle 63 of the Convention.

5. The territory of any State to which this
Protocol applies by virtue of ratification, ac-
ceptance or approval by that State, and each
territory to which this Protocol is applied by
virtue of a declaration by that State under
this Article. may be treated as separate terri-
tories for the purpose of the reference in Arti-
cle I to the territory of a State.

Article 7

1. As betueen the States Parties, the pro-
visions of Artides 1 to 6 of this Protocol shall
be regarded as additional Artides to the Con-
vention, and all the provisions of the Conven-
tion shall apply accordingly.

2. Nevertheless, the right of individual re-
course recognised by a declaration made un-
der Artide 25 of the Convention, or the ac-
ceptance of the compulsory jurisdiction of
the Court by a declaration made under Arti-
de 46 of the Convention. shall not be effec-
tive in relation to this Protocol unless the
State concerned has made a statement recog-
nising such right, or accepting such jurisdic-
tion in respect of Artides 1 to 5 of this Proto-
col.

2. Tout Etat peut, ä tout autre moment par
la suite, par une déclaration adressée au Se-
crétaire Général du Conseil de 1‘Europe,
étendre 1’application du présent Protocole ä
tout autre territoire désigné dans la déclara-
tion. Le Protocole entrera en vigueur å l’é-
gard de ce territoire le premier jour du mois
qui suit 1‘expiration d'une période de deux
mois aprés la date de réception de la déclara-
tion par le Secrétaire Général.

3. Toute déclaration faite en vertu des
deux paragraphes précédents pourra étre re-
tirée ou modifiée en ce qui conceme tout
territoire désigné dans cette déclaration, par
notification adressée au Secrétaire Général.
Le retrait ou la modification prendra effet le
premier jour du mois qui suit 1‘expiration
d‘une période de deux mois aprés la date de
réception de la notification par le Secrétaire
Général.

4. Une déclaration faite conformément au
présent article sera considérée comme ayant
été faite conformément au paragraphe 1 de
1'article 63 de la Convention.

5. Le territoire de tout Etat auquel le pré-
sent Protocole s'applique en vertu de sa rati-
fication, de son acceptation ou de son appro-
bation par ledit Etat, et chacun des territoires
auxquels le Protocole s'app!ique en vertu
d’une déclaration souscrite par ledit Etat
conformément au présent article, peuvent
étre considérés comme des territoires dis-
tinets aux fins de la référence au territoire
d'un Etat faite par 1‘article 1.

Article 7

1. Les Etats Parties considérent les arti-
des 1 å 6 du présent Protocole comme des
artides additionnels å la Convention et toutes
les dispositions de la Convention s'appli-
quent en conséquence.

2. Toutefois, le droit de recours individuel
reconnu par une déclaration faite en vertu de
1'artide 25 de la Convention ou la reconnais-
sance de la juridiction obligatoire de la Cour
faite par une déclaration en vertu de 1'artide
46 de la Convention ne s'exercera en ce qui
conceme le présent Protocole que dans la
mesure ou l‘Etat intéressé aura déclaré re-
connaitre ledit droit ou accepter ladite juri-
diction pour les artides 1 å 5 du Protocole.

163

2. Varje stat kan när som helst vid en sena-
re tidpunkt, genom en förklaring ställd till
Europarådets generalsekreterare, utsträcka
tillämpningen av detta protokoll till ett annat
territorium som uppges i förklaringen. Med
avseende på ett sådant territorium träder pro-
tokollet i kraft den första dagen i den månad
som följer efter utgången av en period på två
månader efter den dag då generalsekretera-
ren tog emot förklaringen.

3. Varje förklaring som avgetts i enlighet
med de båda föregående momenten kan. med
avseende på ett territorium som har uppgetts
i förklaringen, återkallas eller ändras genom
en underrättelse ställd till generalsekretera-
ren. Återkallelsen eller ändringen gäller från
den första dagen i den månad som följer efter
utgången av en period på två månader efter
den dag då generalsekreteraren tog emot un-
derrättelsen.

4 En förklaring som avgetts i enlighet med
denna artikel skall anses ha tillkommit i över-
ensstämmelse med artikel 63 mom. I i kon-
ventionen.

5. Varje stats territorium, varpå detta pro-
tokoll är tillämpligt till följd av denna stats
ratifikation, antagande eller godkännande,
liksom varje territorium, varpå protokollet är
tillämpligt på grund av en av samma stat avgi-
ven förklaring med stöd av denna artikel, kan
betraktas som särskilda territorier när det
gäller hänvisningen i artikel 1 till en stats
territorium.

Artikel 7

1. 1 förhållandet mellan de stater som är
parter skall bestämmelserna i artiklarna I -6 i
detta protokoll anses som tilläggsaniklar till
konventionen, och alla konventionens be-
stämmelser skall tillämpas i enlighet darmed.

2. Dock skall den rätt för enskilda perso-
ner att göra framställningar som erkänts ge-
nom en förklaring avgiven enligt artikel 25 i
konventionen, eller en förklaring om godta-
gande av domstolens tvingande jurisdiktion,
avgiven enligt artikel 46 i konventionen, inte
gälla vad avser detta protokoll, om inte den
berörda staten förklarat sig erkänna denna
rätt eller godta denna jurisdiktion beträffande
artiklarna I -5 i detta protokoll.

Prop. 1993/94:117

Bilaga 6

SÖ 1985:70

164

SÖ 1985:70

Prop. 1993/94:117

Bilaga 6

Article 8

This Protocol shall be open for signature
by member States of the Council of Europé
which have signed the Convention. It is sub-
ject to ratification, acceptance or approval. A
member State of the Council of Europé may
not ratify, accept or approve this Protocol
without previously or simultaneously ratify-
ing the Convention. Instruments of ratifica-
tion, acceptance or approval shall be deposit-
ed with the Secretary General of the Council
of Europé.

Article 9

1. This Protocol shall enter into force on
the first day of the month following the expi-
ration of a period of two months after the
date on which seven member States of the
Council of Europé have expressed their con-
sent to be bound by the Protocol in accor-
dance with the provisions of Article 8.

2. In respect of any member State which
subsequently expresses its consent to be
bound by it, the Protocol shall enter into
force on the first day of the month following
the expiration of a period of two months after
the date of the deposit of the instrument of
ratification, acceptance or approval.

Article 10

The Secretary General of the Council of
Europé shall notify all the member States of
the Council of Europé of:

a. any signature;

h. the deposit of any instrument of ratifica-
tion. acceptance or approval;

c. any date of entry into force of this Pro-
tocol in accordance with Artides 6 and 9;

d. any other act, notification or declara-
tion relating to this Protocol.

In witness whereof the undersigned, being
duly authorised thereto, have signed this Pro-
tocol.

Done at Strasbourg, this 22nd day of No-
vember 1984, in English and French, both
texts being equally authentic. in a single copy
which shall be deposited in the archives of
the Council of Europé. The Secretary Gener-
al of the Council of Europé shall transmit
cenified copies to each member State of the
Council of Europé.

Article 8

Le présent Protocole est ouvert å la signa-
ture des Etats membre du Conseil de l'Eu-
rope qui ont signé la Convention. II sera sou-
mis ä ratification, acceptation ou approba-
tion. Un Etat membre du Conseil de 1'Europe
ne peut ratifier, accepter ou approuver le pré-
sent Protocole sans avoir simultanément ou
antérieurement ratifié la Convention. Les in-
struments de ratification, d'acceptation ou
d'approbation seront déposés prés le Secré-
taire Général du Conseil de 1'Europe.

Article 9

1. Le présent Protocole entrera en vigueur
le premier jour du mois qui suit 1'expiration
d'une période de deux mois aprés la date ä
laquelle sept Etats membres du Conseil de
1'Europe auront exprimé leur consentement i
étre liés par le Protocole conformément aux
dispositions de 1'artide 8.

2. Pour tout Etat membre qui exprimera
ultérieurement son consentement å étre lié
par le Protocole, celui-ci entrera en vigueur le
premier jour du mois qui suit l'expiration
d'une période de deux mois aprés la date du
dépöt de 1'instrument de ratification, d'ac-
ceptation ou d'approbation.

Article 10

Le Secrétaire Général du Conseil de l'Eu-
rope notifiera ä tous les Etats membres du
Conseil de 1'Europe:

a. toute signature;

b. le dépöt de tout instrument de ratifica-
tion, d’acceptation ou d'approbation;

c. toute date d'entrée en vigueur du pré-
sent Protocole conformément å ses artides 6
et 9;

d. tout autre acte, notification ou déclara-
tion ayant trait au présent Protocole.

En foi de quoi, les soussignés dument au-
torisés ä cet efTet, ont signé le présent Proto-
cole.

Fait ä Strasbourg, le 22 novembre 1984, en
franjais et en anglais, les deux textes faisant
également foi, en un seul exemplaire qui sera
déposé dans les archives du Conseil de l'Eu-
rope. Le Secrétaire Général du Conseil de
1'Europe en communiquera copie certifiée
conforme å chacun des Etats membres du
Conseil de 1'Europe.

165

12 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 117

Prop. 1993/94:117

Bilaga 6

SÖ 1985:70

Artikel 8

Detta protokoll står öppet för underteck-
nande av de medlemsstater i Europarådet
som har undertecknat konventionen. Det
skall ratificeras, antas eller godkännas. En
medlemsstat i Europarådet får inte ratificera,
anta eller godkänna detta protokoll utan tidi-
gare eller samtidig ratifikation av konven-
tionen. Ratifikations-, antagande- eller god-
kännandeinstrumenten skall deponeras hos
Europarådets generalsekreterare.

Artikel 9

1. Detta protokoll träder i kraft den första
dagen i den månad som följer efter utgången
av en period på två månader efter den dag då
sju av Europarådets medlemsstater har ut-
tryckt sitt samtycke till att vara bundna av
protokollet i enlighet med bestämmelserna i
artikel 8.

2. Med avseende på en medlemsstat som
senare uttrycker sitt samtycke till att vara
bunden av protokollet träder detta i kraft den
första dagen i den månad som följer efter
utgången av en period på två månader efter
dagen för depositionen av ratifikations-, anta-
gande- eller godkännandeinstrumentet.

Artikel 10

Europarådets generalsekreterare skall un-
derrätta alla Europarådets medlemsstater or

a. varje undertecknande;

b. depositionen av varje ratifikations-, an-
tagande- eller godkännandeinstrument;

c. varje datum för detta protokolls ikraft-
trädande enligt artiklarna 6 och 9,

d. varje annan åtgärd, underrättelse eller
förklaring som rör detta protokoll.

Till bekräftelse härav har undertecknade,
därtill vederbörligen bemyndigade, under-
tecknat detta protokoll.

Upprättat i Strasbourg den 22 november
1984 på engelska och franska, vilka båda
texter har samma giltighet, i ett enda exem-
plar. som skall vara deponerat i Europarådets
arkiv. Europarådets generalsekreterare skall
överlämna bestyrkta avskrifter till varje med-
lemsstat i Europarådet.

Nonteöti Tryckeri, Stockholm 1M6

166

Prop. 1993/94:117

Bilaga 6

SÖ 1986:2

Protocol No. 8 to the Convention for
the Protection of Human Rights and
Fundamental Freedoms

The member States of the Council of Eur-
opé. signatories to this Protocol to the Con-
vention for the Protection of Human Rights
and Fundamental Freedoms, signed at Rome
on 4 November 1950 (hereinafter referred to
as "the Convention”),

Considering that it is desirable to amend
certain provisions of the Convention with a
view to improving and in particular to expe-
diting the procedure of the European Com-
mission of Human Rights,

Considering that it is also advisable to
amend certain provisions of the Convention
concerning the procedure of the European
Court of Human Rights,

Have agreed as follows:

Article 1

The existing text of Article 20 of the Con-
vention shall become paragraph 1 of that Ar-
ticle and shall be supplemented by the follow-
ing four paragraphs:

“2. The Commission shall sit in plenary
session. It may, however, set up Chambers,
each composed of at least seven members.
The Chambers may examine petitions sub-
mitted under Article 25 of this Convention
which can be dealt with on the basis of estab-
lished case law or which raise no serious
question affecting the interpretation or appli-
cation of the Convention. Subject to this re-
striction and to the provisions of paragraph 5
of this Article, the Chambers shall exercise
all the powers conferred on the Commission
by the Convention.

The member of the Commission elected in
respect of a High Contracting Party against
which a petition has been lodged shall have
the right to sit on a Chamber to which that
petition has been referred.

Protocole No 8 ä la Convention de
Sauvegarde des Droits de 1’Homme et
des Libertés Fondamentales

Les Etats membres du Conseil de l'Eu-
rope, signataires du présent Protocole å la
Convention de Sauvegarde des Droits de
FHomme et des Libertés Fondamentales,
signée å Rome le 4 novembre 1950 (ci-aprés
dénommée «la Convention»),

Considérant qu'il convient d'amender cer-
taines dispositions de la Convention en vue
d'améliorer et plus particuliérement d’accé-
lérer la procédure de la Commission euro-
péenne des Droits de FHomme,

Considérant qu'il est également opportun
d'amender certaines dispositions de la Con-
vention relatives å la procédure de la Cour
européenne des Droits de FHomme,

Sont convenus de ce qui suit:

Article 1

Le texte de 1’artide 20 de la Convention
devient le paragraphe 1 du méme article et est
complété par quatre paragraphes ainsi ré-
digés:

«2. La Commission siége en séance plén-
iére. Toutefois, elle peut constituer en son
sein des Chambres, composées chacune d’au
moins sept membres. Les Chambres peuvent
examiner les requétes introduites en applica-
tion de 1’article 25 de la présente Convention
qui peuvent étre traitées sur la base d’une
jurisprudence établie ou qui ne soulévent pas
de question grave relative å Finterprétation
ou ä Fapplication de la Convention. Dans ces
limites, et sous réserve du paragraphe 5 du
présent article, les Chambres exercent toutes
les compétences confiées å la Commission
par la Convention.

Le membre de la Commission élu au titre
de la Haute Partie Contractante contre la-
quelle une requéte a été introduite a le droit
de faire partie de la Chambre saisie de cette
requéte.

167

Prop. 1993/94:117

Bilaga 6

SÖ 1986:2

Översättning'

Protokoll nr 8 till konventionen
angående skydd för de mänskliga
rättigheterna och de grundläggande
friheterna

Europarådets medlemsstater, som under-
tecknat detta protokoll till konventionen an-
gående skydd för de mänskliga rättigheterna
och de grundläggande friheterna, vilken un-
dertecknades i Rom den 4 november 1950
(nedan kallad "konventionen”),

som beaktar att det är önskvärt att ändra
vissa bestämmelser i konventionen i syfte att
förbättra och särskilt att påskynda förfaran-
det vid den europeiska kommissionen för de
mänskliga rättigheterna,

som beaktar att det även är tillrådligt att
ändra vissa bestämmelser i konventionen rö-
rande förfarandet vid den europeiska dom-
stolen för de mänskliga rättigheterna,

har kommit överens om följande.

Artikel 1

Nuvarande text i artikel 20 i konventionen
blir punkt 1 i den artikeln, och följande fyra
punkter läggs till:

"2. Kommissionen skall sammanträda i
plenum. Den kan dock upprätta kammare,
som var och en skall bestå av minst sju leda-
möter. Kamrarna kan genomgå framställ-
ningar ingivna enligt artikel 25 i denna kon-
vention, vilka kan handläggas på grundval av
vedertagen rättspraxis och inte ger upphov
till någon viktig fråga rörande tolkningen eller
tillämpningen av konventionen. Med förbe-
håll för denna inskränkning samt för bestäm-
melserna i punkt 5 i denna artikel skall kam-
rarna utöva alla de befogenheter som kom-
missionen tilldelats i konventionen.

Den ledamot av kommissionen vars inval
skett med hänsyn till en hög fördragsslutande
part, mot vilken en framställning har ingivits,
skall äga rätt att ta säte i den kammare till
vilken framställningen hänsKjutits.

1 översättning i enlighet med den i prop. 1985/
86; 18 intagna texten.

168

Prop. 1993/94:117

Bilaga 6

SÖ 1986:2

3. The Commission may set up commit-
tees, each composed of at least three mem-
bers, with the power, exercisable by a unani-
mous vote, to declare inadmissible or strike
from its list of cases a petition submitted un-
der Article 25, when such a decision can be
taken without funher examination.

4. A Chamber or committee may at any
time relinquish jurisdiction in favour of the
plenary Commission, which may also order
the transfer to it of any petition refened to a
Chamber or committee.

3. La Commission peut constituer en son
sein des Comités, composés chacun d'au
moins trois membres, avec le pouvoir de dé-
clarer i 1’unanimité, irrecevable ou rayée du
röle, une requéte introduite en application de
1’article 25, lorsqu’une telle décision peut
étre prise sans plus ample examen.

4. Une Chambre ou un Comité peut, en
tout état de la cause, se dessaisir en faveur de
la Commission pléniére, laquelle peut aussi
évoquer toute requéte confiée ä une Chambre
ou ä un Comité.

5. Only the plenary Commission can exer-
cise the following powers:

a. the examination of applications sub-
mitted under Article 24;

b. the bringing of a case before the Court
in accordance with Article 48 a;

c. the drawing up of rules of procedure in
accordance with Article 36.”

Article 2

Article 21 of the Convention shall be sup-
plemented by the following third paragraph:

"3. The candidates shall be of high moral
character and must either possess the qualifi-
cations required for appointment to high judi-
cial office or be persons of recognised com-
petence in national or international law.”

5. Seule la Commission pléniére peut exer-
cer les compétences suivantes:

a. 1’examen des requétes introduites en
application de 1’article 24;

b. la saisine de la Cour conformément ä
1’article 48 a;

c. 1’établissement du réglement intérieur
conformément å 1’article 36.»

Article 2

L’article 21 de la Convention est complété
par un paragraphe 3 ainsi rédigé;

«3. Les candidats devront jouir de la plus
haute considération morale et réunir les con-
ditions requises pour 1’exercice de hautes
fonctions judiciaires ou étre des personnes
reconnues pour leurs compétences en droit
national ou international.»

Article 3

Article 23 of the Convention shall be sup-
plemented by the following sentence:

“During their term of office they shall not
hold any position which is incompatible with
their independence and impartiality as mem-
bers of the Commission or the demands of
this office.”

Article 3

L’article 23 de la Convention est complété
par la phrase ainsi rédigée:

•Durant tout 1’exercice de leur mandat, ils
ne peuvent assumer de fonctions incompati-
bles avec les exigences d’indépendance,
d’impartialité et de disponibilité inhérentes i
ce mandat.»

Article 4

The text, with modifications, of Article 28

of the Convention shall become paragraph 1

Article 4

Le texte, modifié, de 1’article 28 de la Con-
vention devient le paragraphe 1 du méme ar-

169

Prop. 1993/94:117

Bilaga 6

SÖ 1986:2

3. Kommissionen kan tillsätta kommittéer,
var och en bestående av minst tre ledamöter,
med befogenhet att genom enhällig omröst-
ning förklara att den avvisar eller från ären-
deförteckningen stryker en framställning som
ingivits enligt artikel 25, när ett sådant beslut
kan fattas utan ytterligare genomgång.

4. En kammare eller kommitté kan när som
helst avsäga sig domsrätten till förmån för
hela kommissionen, som även kan bestämma
att en framställning som hänskjutits till en
kammare eller kommitté skall återföras till
kommissionen.

5. Endast hela kommissionen kan utöva
följande befogenheter:

a) genomgång av ansökningar som ingi-
vits enligt artikel 24;

b) hänskjutande av ett ärende till dom-
stolen enligt artikel 48 a;

c) fastställande av arbetsordning enligt
artikel 36."

Artikel 2

Till artikel 21 i konventionen läggs följande
tredje punkt:

”3. Kandidaterna skall vara moraliskt
högtstående och antingen uppfylla de villkor
som erfordras för utnämning till högre do-
marebefattning eller vara personer med er-
känd kompetens inom nationell eller interna-
tionell rätt."

Artikel 3

Till artikel 23 i konventionen läggs följande
mening:

" Under sin mandattid skall de inte inneha
sådan ställning som är oförenlig med deras
oberoende och opartiskhet som ledamöter av
kommissionen eller med de krav som kan
ställas på ämbetet.”

Artikel 4

Den ändrade texten i artikel 28 i konven-
tionen blir punkt 1 i den artikeln, och den

170

Prop. 1993/94:117

Bilaga 6

SÖ 1986:2

of that Article and the text, with modifica-
tions. of Article 30 shall become paragraph 2.
The new text of Article 28 shall read as fol-
lows:

"Article 28

1. In the event of the Commission accept-
ing a petition referred to it:

a. it shall, with a view to ascertaining the
facts, undertake together with the repre-
sentatives of the parties an examination of
the petition and, if need be, an investiga-
tion, for the effective conduct of which the
States concerned shall fumish al! neces-
sary facilities, after an exchange of views
with the Commission;

b. it shall at the same time place itself at
the disposal of the parties concerned with a
view to securing a friendly settlement of
the matter on the basis of respect for Hu-
man Rights as defined in this Convention.

2. If the Commission succeeds in effecting
a friendly settlement, it shall draw up a Re-
port which shall be sent to the States con-
cemed, to the Committee of Ministers and to
the Secretary General of the Council of Eur-
opé for publication. This Report shall be con-
fined to a brief statement of the facts and of
the solution reached.”

Article 5

In the first paragraph of Article 29 of the
Convention, the word “unanimously” shall
be replaced by the words "by a majority of
two-thirds of its members”.

Article 6

The following provision shall be inserted in
the Convention:

”Article 30

1. The Commission may at any stage of
the proceedings decide to strike a petition out
of its list of cases where the circumstances
lead to the conclusion that:

ticle et le texte, modifié. de 1’article 30 de-
vient le paragraphe 2. Le nouveau texte de
1’article 28 se lit comme suit:

• Article 28

1. Dans le cas oö la Commission retient la
requéte:

a. afin d'établir les faits, elle procéde 1
un examen contradictoire de la requéte
avec les représentants des parties et, s’il y
a lieu, ä une enquéte pour la conduite effi-
cace de laquelle des Etats intéressés four-
niront toutes facilités nécessaires, aprés
échange de vues avec la Commission;

b. elle se met en méme temps ä la dispo-
sition des intéressés en vue de parvenir ä
un réglement amiable de 1’afTaire qui s’in-
spire du respect des Droits de FHomme,
tels que les reconnait la présente Conven-
tion.

2. Si elle parvient ä obtenir un réglement
amiable, la Commission dresse un rapport
qui est transmis aux Etats interéssés, au Co-
mité des Ministres et au Secrétaire Général
du Conseil de 1’Europe, aux fins de publica-
tion. Ce rapport se limite å un bref exposé
des faits et de la solution adoptée.»

Article 5

Au premier alinéa de 1’artide 29 de la Con-
vention, les mots «å 1’unanimité» sont rem-
placés par les mots «å la majorité des deux-
-tiers de ses membres».

Article 6

La disposition suivante est insérée dans la
Convention:

• Artide 30

1. A tout moment de la procédure, la Com-
mission peut décider de rayer une requéte du
röle lorsque les circonstances permettent de
conclure que:

171

Prop. 1993/94:117

Bilaga 6

SÖ 1986:2

ändrade texten i artikel 30 blir punkt 2. Den
nya texten i artikel 28 får följande lydelse:

“Artikel 28

1. Då en framställning tas upp, skall kom-
missionen:

a) till utrönande av de faktiska omstän-
digheterna i fallet, genomgå framställning-
en tillsammans med representanter för par-
terna samt, om det behövs, företa en un-
dersökning, för vars effektiva genomföran-
de de berörda staterna efter utbyte av syn-
punkter med kommissionen skall lämna allt
erforderligt bistånd;

b) samtidigt ställa sig till de berörda par-
temas förfogande i syfte att nå en reglering
av frågan i godo på grundval av respekten
för de mänskliga rättigheterna, sådana de
definierats i denna konvention.

2. Om kommissionen lyckas åstadkomma
en uppgörelse i godo, skall den utarbeta en
rapport som skall tillställas de berörda sta-
terna, ministerkommittén och Europarådets
generalsekreterare för offentliggörande. Rap-
porten skall begränsas till en kort redogörelse
förde faktiska omständigheterna och för den
lösning som uppnåtts.”

Artikel 5

I den första punkten i artikel 29 i konven-
tionen ersätts ordet "enhälligt” med orden
"med en majoritet av två tredjedelar av dess
ledamöter”.

Artikel 6

Följande bestämmelse införs i konven-
tionen:

”Artikel 30

1. Kommissionen kan på varje stadium av
förfarandet besluta att stryka en framställ-
ning från sin ärendeförteckning, i de fall då de
faktiska omständigheterna leder till slutsat-
sen att:

172

SÖ 1986:2

Prop. 1993/94:117

Bilaga 6

a. the applicant does not intend to pur-
sue his petition, or

b. the matter has been resolved. or

c. for any other reason established by
the Commission, it is no longer justified to
continue the examination of the petition.

However, the Commission shall continue
the examination of a petition if respect for
Human Rights as defined in this Convention
so requires.

2. If the Commission decides to strike a
petition out of its list after having accepted it,
it shall draw up a Report which shall contain
a statement of the facts and the decision
striking out the petition together with the rea-
sons therefor. The Report shall be transmit-
ted to the parties. as well as to the Committee
of Ministers for information. The Commis-
sion may publish it.

3. The Commission may decide to restore
a petition to its list of cases if it considers that
the circumstances justify such a course.”

a. le requérant n'entend plus la main-
tenir, ou

b. le litige a été résolu, ou

c. pour tout autre motif, dont la Commis-
sion constate 1'existence, il ne se justifie
plus de poursuivre 1'examen de la requéte.

Toutefois, la Commission poursuit l'exa-
men de la requéte si le respect des Droits de
1'Homme garantis par la Convention 1'exige.

2. Si la Commission décide de rayer une
requéte du röle aprés 1'avoir retenue, elle
dresse un rapport qui comprend un exposé
des faits et une décision motivée de radiation
du röle. Le rapport est transmis aux parties
ainsi que, pour information, au Comité des
Ministres. La Commission peut le publier.

3. La Commission peut décider la réin-
scription au röle d’une requéte lorsqu'elle es-
time que les circonstances le justifient.»

Article 7

In Article 31 of the Convention, paragraph
1 shall read as follows:

“1. If the examination of a petition has not
been completed in accordance with Article 28
(paragraph 2), 29 or 30, the Commission shall
draw up a Report on the facts and State its
opinion as to whether the facts found disclose
a breach by the State concerned of its obliga-
tions under the Convention. The individual
opinions of members of the Commission on
this point may be stated in the Report.”

Article 7

A 1'article 31 de la Convention, le para-
graphe 1 se lit comme suit:

• 1. Si 1'examen d'une requéte n'a pas pris
fin en application des artides 28 (paragraphe
2), 29 ou 30, la Commission rédige un rapport
dans lequel elle constate les faits et formule
un avis sur le point de savoir si les faits con-
statés révélent, de la part de 1’Etat intéressé,
une violation des obligations qui lui incom-
bent aux termes de la Convention. Les opi-
nions individuelles des membres de la Com-
mission sur ce point peuvent étre exprimées
dans ce rapport.»

Article 8

Article 34 of the Convention shall read as
follows:

"Subject to the provisions of Artides 20
(paragraph 3) and 29, the Commission shall
take its decisions by a majority of the mem-
bers present and voting.”

Article 8

L’article 34 de la Convention se lit comme
suit:

«Sous réserve des dispositions des artides
20 (paragraphe 3) et 29, les décisions de la
Commission sont prises å la majorité des
membres présents et votant.»

173

Prop. 1993/94:117

Bilaga 6

SÖ 1986:2

a) sökanden inte har för avsikt att fullföl-
ja sin framställning eller

b) saken har lösts eller

c) det av någon annan av kommissionen
fastställd anledning inte längre är befogat
att fortsätta prövningen av framställning-
en.

Kommissionen skall dock fortsätta att ge-
nomgå en framställning i de fall då respekten
för de mänskliga rättigheterna, sådana de de-
finierats i denna konvention, så kräver.

2. När kommissionen beslutar att från sin
förteckning stryka en framställning som den
har tagit upp. skall den utarbeta en rapport,
vilken skall innehålla en redogörelse för de
faktiska omständigheterna samt beslutet om
att framställningen strukits och skälen härtill.
Rapporten skall överlämnas till parterna samt
till ministerkommittén för kännedom. Kom-
missionen kan offentliggöra den.

3. Kommissionen kan besluta att åter ta
upp en framställning i sin ärendeförteckning,
om den anser att omständigheterna berättigar
en sådan åtgärd."

Artikel 7

I artikel 31 i konventionen får punkt 1 föl-
jande lydelse:

"1. Om genomgången av en framställning
inte har fullföljts i enlighet med artikel 28
(punkt 2), 29 eller 30, skall kommissionen
utarbeta en rapport om de faktiska omstän-
digheterna samt ange huruvida kommis-
sionen anser desamma innebära att den ifrå-
gavarande staten brutit mot sina förpliktelser
enligt konventionen. Varje kommissionsleda-
mots individuella mening på denna punkt kan
komma till uttryck i rapporten.”

Artikel 8

Artikel 34 i konventionen får födande ly-
delse:

"Med förbehåll för bestämmelserna i artik-
larna 20 (punkt 3) och 29 skall kommissionen
fatta sina beslut med en majoritet av närva-
rande och röstande ledamöter."

174

Prop. 1993/94:117

Bilaga 6

SÖ 1986:2

Article 9

Artide 40 of the Convention shall be sup-
plemented by the following seventh para-
graph:

“7. The members of the Court shall sit on
the Court in their individual capacity. During
their term of office they shall not hold any
position which is incompatible with their in-
dependence and impartiality as members of
the Court or the demands of this office.’’

Article 10

Article 41 of the Convention shall read as
follows:

"The Court shall elect its President and
one or two Vice-Presidents for a period of
three years. They may be re-elected.”

Article 11

In the first sentence of Article 43 of the
Convention, the word "seven" shall be re-
placed by the word "nine”.

Article 12

1. This Protocol shall be open for signa-
ture by member States of the Council of Eur-
opé signatories to the Convention, which
may express their consent to be bound by:

a. signature without reservation as to
ratification, acceptance or approval, or

b. signature subject to ratification, ac-
ceptance or approval, followed by ratifica-
tion, acceptance or approval.

2. Instruments of ratification, acceptance
or approval shall be deposited with the Secre-
tary General of the Council of Europé.

Article 13

This Protocol shall enter into force on the
first day of the month following the expira-

Article 9

L’article 40 de la Convention est complété
par un paragraphe 7 ainsi rédigé:

«7. Les membres de la Cour siégent å la
Cour å titre individuel. Durant tout 1'exercice
de leur mandat, ils ne peuvent assumer de
fonctions incompatibles avec les exigences
d'indépendance, d'impartialité et de disponi-
bilité inhérentes ä ce mandat.»

Article 10

L'article 41 de la Convention se lit comme
suit:

♦ La Cour élit son Président et un ou deux
Vice-Présidents pour une durée de trois ans.
Ils sont rééligibles.»

Article 11

A la premiére phrase de 1’article 43 de la
Convention, le mot le mot

Article 12

1. Le présent Protocole est ouvert å la sig-
nature des Etats membres du Conseil de
1'Europe signataires de la Convention, qui
peuvent exprimer leur consentement å étre
liés par:

a. signature sans réserve de ratification,
d’acceptation ou d'approbation, ou

b. signature sous réserve de ratification,
d'acceptation ou d'approbation, suivie de
ratification, d'acceptation ou d'approba-
tion.

2. Les instruments de ratification, d'ac-
ceptation ou d'approbation seront déposés
prés le Secrétaire Général du Conseil de
1'Europe.

Article 13

Le présent Protocole entrera en vigueur le
premier jour du mois qui suit 1'expiration

175

Prop. 1993/94:117

Bilaga 6

SÖ 1986:2

Artikel 9

Till artikel 40 i konventionen läggs följande
sjunde punkt:

"7. Domstolens ledamöter skall tjänstgöra
i sin personliga egenskap. Under sin ämbets-
tid får de inte inneha något uppdrag som är
oförenligt med deras oberoende och opartisk-
het såsom ledamöter av domstolen eller de
krav som ställs på detta ämbete."

Artikel 10

Artikel 41 i konventionen får följande ly-
delse:

"Domstolen väljer ordförande och en eller
två vice ordförande för en period av tre år.
Dessa kan omväljas."

Artikel 11

1 första meningen i artikel 43 i konven-
tionen byts ordet "sju" ut mot ordet "nio".

Artikel 12

1. Detta protokoll står öppet för underteck-
nande av de medlemsstater i Europarådet
som har undertecknat konventionen, vilka
kan uttrycka sitt samtycke till att vara
bundna genom:

a) undertecknande utan förbehåll för ra-
tifikation, godtagande eller godkännande,
eller

b) undertecknande med förbehåll för ra-
tifikation, godtagande eller godkännande,
följt av ratifikation, godtagande eller god-
kännande.

2. Ratifikations-, godtagande-, eller god-
kännandeinstrument skall deponeras hos Eu-
roparådets generalsekreterare.

Artikel 13

Detta protokoll träder i kraft den första
dagen i den månad som följer efter utgången

176

Prop. 1993/94:117

Bilaga 6

SÖ 1986:2

tion of a period of three months after the date
on which all Parties to the Convention have
expressed their consent to be bound by the
Protocol in accordance with the provisions of
Article 12.

Article 14

The Secretary General of the Council of
Europé shall notify the member States of the
Council of:

a. any signature;

b. the deposit of any instrument of ratifi-
cation, acceptance or approval;

c. the date of entry into force of this
Protocol in accordance with Article 13;

d. any other act. notification or commu-
nication relating to this Protocol.

In witness whereof the undersigned, being
duly authorised thereto, have signed this Pro-
tocol.

Done at Vienna, this 19th day of March
1985, in English and French, both texts being
equally authentic, in a single copy which
shall be deposited in the archives of the
Council of Europé. The Secretary General of
the Council of Europé shall trarrsmit certified
copies to each member State of the Council
of Europé.

d'une période de trois mois aprés la date å
laquelle toutes les Parties ä la Convention
auront exprimé leur consentement å étre liées
par le Protocole conformément aux disposi-
tions de 1'article 12.

Article 14

Le Secrétaire Général du Conseil de l’Eu-
rope notifiera aux Etats membres du Conseil:

a. toute signature;

b. le dépöt de tout instrument de ratifica-
tion, d'acceptation ou d'approbation;

c. la date d'entrée en vigueur du présent
Protocole conformément ä 1’article 13;

d. tout autre acte, notification ou com-
munication ayant trait au présent Proto-
cole.

En foi de quoi, les soussignés döment au-
torisés å cet efTet, ont signé le présent Proto-
cole.

Fait ä Vienne, le 19 mars 1985, en franjais
et en anglais, les deux textes faisant égale-
ment foi, en un seul exemplaire qui sera dé-
posé dans les archives du Conseil de l'Eu-
rope. Le Secrétaire Général du Conseil de
1’Europe en communiquera copie certifiée
conforme å chacun des Etats membres du
Conseil de 1’Europe.

177

Prop. 1993/94:117

Bilaga 6

SÖ 1986:2

av en period på tre månader efter den dag då
alla parter i konventionen har uttryckt sitt
samtycke till att vara bundna av protokollet i
enlighet med bestämmelserna i artikel 12.

Artikel 14

Europarådets generalsekreterare skall un-
derrätta Europarådets medlemsstater om:

a) undertecknande;

b) deponering av ratifikations-, godta-
gande-. eller godkännandeinstrument;

c) dag för protokollets ikraftträdande en-
ligt artikel 13;

d) andra åtgärder, notifikationer eller
meddelanden som rör protokollet.

Till bekräftelse härav har undertecknade,
därtill vederbörligen bemyndigade, under-
tecknat detta protokoll.

Upprättat i Wien den 19 mars 1985 på eng-
elska och franska, vilka båda texter har sam-
ma giltighet, i ett enda exemplar, som skall
deponeras i Europarådets arkiv. Europarå-
dets generalsekreterare skall översända be-
styrkta kopior till varje medlemsstat i Euro-
parådet.

178

Justitiedepartementet

Prop. 1993/94:117

Bilaga 6

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 9 december 1993

Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B. Wester-
berg, Friggebo, Johansson, Laurén, Hörnlund, Olsson, Svensson,
af Ugglas, Dinkelspiel, Thurdin, Hellsvik, Wibble, Björck, Davidson,
Könberg, Lundgren, Unckel, P. Westerberg

Föredragande: statsrådet Laurén

Regeringen beslutar proposition 1993/94:117 Inkorporering av Europa-
konventionen och andra fri- och rättighetsffågor.

179

gotab 45487, Stockholm 1993