Prop.
1993/94:113
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 9 december 1993
Carl Bildt
Birgit Friggebo
(Kulturdepartementet)
I propositionen föreslås regler om förvaring av allmänna handlingar i de fall
offentlig verksamhet förs över i privat regi.
Enligt nuvarande regler skall de handlingar som finns hos en myndighet
när denna upphör överföras till en arkivmyndighet. Detta är en opraktisk
ordning i de fall verksamheten inte upphör när myndigheten läggs ned utan
övergår till att bedrivas i privaträttslig form.
Förslaget innebär att ett organ som trätt i stället för en myndighet i fort-
sättningen skall kunna förvara de allmänna handlingarna så länge de behövs
hos organet. Under tiden skall handlingarna behandlas på samma sätt som
hos den förutvarande myndigheten. Detta innebär att allmänheten skall ha rätt
att ta del av uppgifter i dem och att de skall vårdas i enlighet med arkivlagens
regler. Bestämmelserna tas in i en särskild lag.
Vidare skall sekretesslagens (1980:100) regler gälla hos det enskilda
organet såvitt avser dess befattning med de ifrågavarande handlingarna.
Förslaget medför en ändring i tryckfrihetsförordningen. Det kan därför
träda i kraft tidigast den 1 januari 1995.
1 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 113
Prop. 1993/94: 113
1 Förslag till riksdagsbeslut...............................3
2 Lagtext...........................................4
2.1 Förslag till lag om ändring i tryckfrihetsförordningen........4
2.2 Förslag till lag om överlämnande av allmänna handlingar till
andra organ än myndigheter för förvaring................5
2.3 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100).......7
2.4 Förslag till lag om ändring i arkivlagen (1990:782).........8
3 Ärendet och dess beredning............................. 11
4 Allmän bakgrund.................................... 11
5 Gällande rätt....................................... 13
6 Allmän motivering................................... 17
6.1 Olika möjliga lösningar........................... 17
6.2 Handlingsoffentlighet bör gälla för handlingar från en
myndighet som förvaras hos ett bolag.................20
6.3 En ny bestämmelse införs i tryckfrihetsförordningen.......24
6.4 En särskild lag om förvaring av allmänna handlingar hos
enskilda organ.................................27
6.5 Arkivlagens arkiwårdsregler skall gälla även för
enskilda organ.................................31
6.6 Sekretesslagen bör gälla för enskilda organ som förvarar
allmänna handlingar.............................34
6.7 Kostnader för arkivvården skall bäras av bolagen.........36
7 Specialmotivering...................................38
7.1 Förslag till lag om ändring i tryckfrihetsförordningen.......38
7.2 Förslag till lag om överlämnande av allmänna handlingar till
andra organ än myndigheter för förvaring...............39
7.3 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)...... 46
7.4 Förslag till ändring i arkivlagen (1990:782)............. 46
Bilaga 1 Sammanfattning av promemorian....................48
Bilaga 2 Promemorians lagförslag..........................49
Bilaga 3 Förteckning över remissinstanserna...................56
Bilaga 4 Lagrådsremissens lagförslag.......................57
Bilaga 5 Lagrådets yttrande..............................64
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde 9 december 1993 ...... 73
Rättsdatablad.........................................74
Regeringen föreslår att riksdagen
antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i tryckfrihetsförordningen,
2. lag om överlämnande av allmänna handlingar till andra organ än
myndigheter för förvaring,
3. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),
4. lag om ändring i arkivlagen (1990:782).
Prop. 1993/94: 113
2 Lagtext Prop. 1993/94: 113
Regeringen har följande förslag till lagtext.
Härigenom föreskrivs att det i tryckfrihetsförordningen1 skall införas en
ny paragraf, 2 kap. 17 §, av följande lydelse.
|
Nuvarande lydelse |
Föreslagen lydelse 2 kap. 17 § I lag får föreskrivas att regering- |
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.
lTryckfrihetsförordningen omtryckt 1991:1500.
Härigenom föreskrivs följande.
1 § Denna lag innehåller bestämmelser om överlämnande av allmänna
handlingar till sådana enskilda organ som avses i 2 kap. 17 § tryckfrihets-
förordningen och om förvaring av dessa handlingar sedan de överlämnats. I
lagen ges också bestämmelser om sådana organs skyldighet att pröva fram-
ställningar om utlämnande av allmänna handlingar enligt reglerna i tryckfri-
hetsförordningen och sekretesslagen (1980:100).
2 § Regeringen får föreskriva att allmänna handlingar som kommit in till
eller upprättats hos en statlig myndighet får överlämnas till ett enskilt organ
och förvaras där under viss tid utan att handlingarna upphör att vara allmänna
om
1. myndigheten skall läggas ned eller upphöra med en viss verksamhet,
2. den verksamhet som handlingarna hänför sig till i fortsättningen skall
bedrivas av det enskilda organet och
3. det enskilda organet behöver ha tillgång till handlingarna för att kunna
bedriva verksamheten.
Förvaras allmänna handlingar hos ett enskilt organ med stöd av föreskrift
enligt första stycket får regeringen föreskriva att handlingarna får överlämnas
till ett annat enskilt organ och förvaras där under viss tid, om förutsättningar-
na enligt första stycket 2 och 3 är uppfyllda.
3 § Kommunfullmäktige eller landstingsfullmäktige får under samma förut-
sättningar som anges i 2 § föreskriva att allmänna handlingar som kommit in
till eller upprättats hos en kommunal myndighet får överlämnas till ett enskilt
organ och förvaras där under viss tid utan att handlingarna upphör att vara all-
männa.
4 § Bestämmelser om enskilda organs vård av allmänna handlingar och
om arkivmyndigheters tillsyn av dessa organs arkiv finns i arkivlagen
(1990:782).
5 § Det enskilda organet skall vid förvaring och handhavande av de all-
männa handlingarna se till att dessa lätt kan särskiljas från andra handlingar
hos organet.
Om det enskilda organet för sin verksamhet behöver göra tillägg i allmänna
handlingar skall tilläggen utföras så att det tydligt framgår när och av vem de
har gjorts såvida det inte av omständigheterna klart framgår att tilläggen gjorts
av det enskilda organet.
6 § Det enskilda organet skall så snart som möjligt underrätta regeringen, Prop. 1993/94: 113
kommunfullmäktige respektive landstingsfullmäktige om det enskilda orga-
nets organisation eller arbetssätt på grund av konkurs, fusion, försäljning av
verksamhet eller liknande händelse förändras på sätt som kan antas inverka på
dess hantering av de enligt 2 eller 3 § överlämnade handlingarna.
7 § Bestämmelser om rätten att ta del av allmänna handlingar finns i 2 kap.
tryckfrihetsförordningen.
Bestämmelser om begränsningar i rätten att ta del av allmänna handlingar
och om skyldigheten att iaktta sekretess finns i sekretesslagen (1980:100).
Av 2 kap. 17 § tryckfrihetsförordningen och 1 kap. 8 § andra stycket
tredje meningen sekretesslagen framgår att ett enskilt organ, som efter beslut
enligt denna lag förvarar allmänna handlingar, skall jämställas med myndighet
i fråga om befattningen med dessa handlingar.
8 § Det enskilda organet är skyldigt att lämna ut eget material, om detta är en
nödvändig förutsättning för att en allmän handling skall kunna lämnas ut med
hänsyn till det sätt på vilket materialet tillförts den handlingen.
9 § Ett enskilt organ som förvarar allmänna handlingar från en statlig myn-
dighet skall ersätta arkivmyndigheten för dess kostnader för den fortsatta för-
varingen av de allmänna handlingarna.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995. Lagen får tillämpas också
beträffande allmänna handlingar som härrör från myndigheter som helt lagts
ned eller delvis upphört med viss verksamhet före lagens ikraftträdande.
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 8 § och 13 kap. 4 § sekretesslagen
(1980:100)1 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94: 113
1 kap.
8§
Vid tillämpningen av denna lag skall med myndighet jämställas riksdagen,
kyrkomötet och beslutande kommunal församling.
Vad som föreskrivs i tryckfri-
hetsförordningen om rätt att ta del av
handlingar hos myndighet skall i
tillämpliga delar gälla också hand-
lingar hos de organ som anges i
bilagan till denna lag, i den mån
handlingarna hör till den verksamhet
som nämns där. De i bilagan an-
givna organen skall vid tillämp-
ningen av denna lag jämställas med
myndighet.
Vad som föreskrivs i tryckfrihets-
förordningen om rätt att ta del av
handlingar hos en myndighet skall i
tillämpliga delar gälla också hand-
lingar hos de organ som anges i
bilagan till denna lag, i den mån
handlingarna hör till den verksamhet
som nämns där. De i bilagan angivna
organen skall vid tillämpningen av
denna lag jämställas med myndighet.
Detsamma gäller ett enskilt organ
som med stöd av lagen (1994:000)
om överlämnande av allmänna hand-
lingar till andra organ än myndig-
heter för förvaring förvarar sådana
handlingar såvitt avser befattningen
med dessa handlingar.
13 kap.
4§
Nuvarande lydelse
Erhåller arkivmyndighet för
arkivering från annan myndighet
uppgift som är sekretessbelagd där,
gäller sekretessen också hos arkiv-
myndigheten.
Föreslagen lydelse
Erhåller en arkivmyndighet för
arkivering från någon annan
myndighet uppgift som är sekretess-
belagd där, gäller sekretessen också
hos arkivmyndigheten.
Erhåller ett enskilt organ som
avses i 1 kap. 8 § andra stycket
tredje meningen för förvaring en
handling som härrör från en myn-
dighet och som innehåller en uppgift
som är sekretessbelagd hos myndig-
heten, gäller sekretessen också hos
det enskilda organet.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.
'Lagen omtryckt 1992:1474.
Härigenom föreskrivs att 1, 2, 7, 8, 11 och 14 §§ arkivlagen (1990:782)
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 §
I denna lag ges bestämmelser om myndigheternas och vissa andra organs
arkiv samt om arkivmyndigheterna.
Bestämmelserna i 3-6 och 10 §§ skall tillämpas också på statliga, kommu-
nala och kyrkokommunala beslutande församlingar.
Bestämmelserna i 3-6 samt 9 och
10 §§ skall i tillämpliga delar gälla
också sådana enskilda organ hos
vilka allmänna handlingar förvaras
med stöd av lagen (1994:000) om
överlämnande av allmänna hand-
lingar till andra organ än myndig-
heter för förvaring.
2§
Vad som enligt denna lag gäller för statliga myndigheters arkiv skall gälla
även för arkiv hos
1. kyrkokommunala myndigheter,
2. sådana organ som avses i
1 kap. 8 § andra stycket sekretess-
lagen (1980:100) till den del arkivet
härrör från den verksamhet som
avses i bilagan till sekretesslagen,
och
3. allmänna försäkringskassor.
2. sådana organ som avses
i 1 kap. 8 § andra stycket
första meningen sekretesslagen
(1980:100) till den del arkivet härrör
från den verksamhet som avses i
bilagan till sekretesslagen, och
7§
För tillsynen av att myndigheter-
na fullgör sina skyldigheter enligt
3-6 §§ skall det finnas arkivmyn-
digheter såväl inom den statliga som
den kommunala förvaltningen.
Arkivmyndigheterna skall dock inte ha tillsyn över riksdagens myndig-
heter, regeringen, myndigheter inom regeringens kansli eller utrikesrepresen-
tationen.
För tillsynen av att myndigheterna
och sådana enskilda organ som
avses i 1 § tredje stycket fullgör sina
skyldigheter enligt 3-6 §§ skall det
finnas arkivmyndigheter såväl inom
den statliga som den kommunala
förvaltningen.
Prop. 1993/94: 113
Regeringen bestämmer vilka
arkivmyndigheter som skall finnas
för tillsynen över de statliga myn-
digheterna. Tillsynen över att sådana
organ som avses i 2 § fullgör sina
skyldigheter enligt 3-6 §§ ankom-
mer på de statliga arkivmyndig-
heterna.
Regeringen bestämmer vilka
arkivmyndigheter som skall finnas
för tillsynen över de statliga myn-
digheterna. Tillsynen över att sådana
organ som avses i 2 § fullgör sina
skyldigheter enligt 3-6 §§ skall
skötas av de statliga arkivmyndig-
heterna.
Kommunstyrelsen är arkivmyndighet i kommunen och landstings-styrel-
sen i landstinget, om inte kommunfullmäktige eller landstingsfullmäktige har
utsett någon annan nämnd eller styrelse till arkivmyndighet.
Den kommunala arkivmyndigheten skall se till att sådana juridiska per-
soner som avses i 1 kap. 9 § sekretesslagen (1980:100) fullgör sina skyldig-
heter enligt 3-6 §§ denna lag. I de fall flera kommuner eller flera landsting
bestämmer tillsammans i ett sådant företag fullgörs uppgiften av arkivmyn-
digheten i den kommun eller det landsting som kommunerna eller landstingen
kommer överens om.
Tillsynen över att sådana en-
skilda organ som avses i 1 § tredje
stycket fullgör sina skyldigheter
enligt 3-6 §§ skall skötas av de
statliga arkivmyndigheterna i de fall
det enskilda organet förvarar ett
statligt arkiv och av de kommunala
arkivmyndigheterna i de fall det
enskilda organet förvarar ett kom-
munalt arkiv.
H §
Om en statlig myndighet har upphört och dess verksamhet inte har förts
över till en annan statlig myndighet, skall myndighetens arkiv överlämnas till
en arkivmyndighet inom tre månader, såvida inte regeringen eller den myn-
dighet som regeringen bestämmer föreskriver något annat.
I lagen (1994:000) om över-
lämnande av allmänna handlingar till
andra organ än myndigheter för
förvaring finns bestämmelser om
förvaring av statliga myndigheters
arkiv hos enskilda organ i vissa fall.
14 §2
Om en kommunal myndighet har upphört och dess verksamhet inte har
förts över till en annan kommunal myndighet, skall myndighetens arkiv
överlämnas till arkivmyndigheten inom tre månader, såvida inte kommun-
fullmäktige eller landstingsfullmäktige har beslutat något annat.
'Senaste lydelse 1993:1296.
2senaste lydelse 1993:1296.
I lagen (1994:000) om över-
lämnande av allmänna handlingar till
andra organ än myndigheter för
förvaring finns bestämmelser om
förvaring av kommunala myndig-
heters arkiv hos enskilda organ i
vissa fall.
Prop. 1993/94: 113
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.
10
Riksarkivet har i en framställning den 14juni 1991 (dnr Ku9L678K) hemställt
att regeringen tar initiativet till en översyn av offentlighetslagstiftningen med
anledning av de komplikationer som uppstår i samband med bolagiseringar.
Frågan har också berörts i departementspromemorian Bolagisering av
affärsverk Konstitutionella aspekter (Ds 1992:101).
De frågor som Riksarkivets framställning berör har behandlats i en inom
Kulturdepartementet upprättad promemoria Förvaring av allmänna handlingar
hos andra organ än myndigheter (Ds 1993:49). Promemorian har remiss-
behandlats.
En sammanfattning av promemorian finns i bilaga 1. Promemorians lag-
förslag finns i bilaga 2. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga
3. En sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i Kulturdepar-
tementet.
Regeringen beslutade den 11 november 1993 att inhämta Lagrådets yttrande
över de lagförslag som finns i bilaga 4. Lagrådets yttrande finns i bilaga 5.
Lagrådet har helt anslutit sig till uppfattningen att i de fall "bolagisering"
sker av allmän verksamhet, offentlighetsprincipen inte bör upphöra att gälla
beträffande de allmänna handlingar som övertas av det enskilda organ som
skall fortsätta verksamheten. Enligt Lagrådets mening är det också värdefullt
att gällande lagstiftning nu anpassas till den situation som uppkommit genom
att allmän verksamhet alltmer förs över till enskilda organ. När det gäller de
lagtekniska lösningarna har Lagrådet emellertid ett flertal invändningar, några
av principiell natur. I första hand gäller invändningarna förslaget till en ny
paragraf i 2 kap. tryckfrihetsförordningen (TF) och de förslag som är en
direkt följd av det förslaget. I övrigt anser Lagrådet att de remitterade försla-
gen med vissa ändringar kan läggas till grund för en reglering av de frågor
som nu aktualiserats.
Regeringen diskuterade i lagrådsremissen skälen för och emot en
förankring i tryckfrihetsförordningen av den föreslagna regleringen och kom
då till slutsatsen att en sådan borde finnas. Vad Lagrådet anfört ändrar inte
regeringens uppfattning. Regeringen är därför inte beredd att följa Lagrådet i
denna del. De synpunkter i övrigt som Lagrådet har anfört har regeringen till
största delen följt. Lagrådets yttrande kommenteras vidare i avsnittet 6.3 och
7.
Betydande delar av verksamhet som statliga myndigheter hittills har svarat för
har överförts eller kommer att överföras till privaträttsliga organ som särskilt
Prop. 1993/94: 113
11
bildats för ändamålet. Som exempel på sådan s.k. bolagisering kan nämnas Prop. 1993/94: 113
Affärsverken FFV som helt har upphört som myndighet. Verksamheten
bedrivs numera av ett bolag, i vilket staten äger samtliga andelar. Nämnas kan
också bl.a. Domänverket, Televerket och Vattenfalls verket.
Även på det kommunala området överförs verksamhet från myndigheter
(nämnder) till privaträttsliga organ.
Enligt 11 § arkivlagen (1990:782) skall, när en statlig myndighet läggs
ner, dess arkiv överlämnas till en arkivmyndighet inom tre månader om inte
någon annan myndighet har övertagit den nedlagda myndighetens verksam-
het. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får emellertid
föreskriva annat. Enligt 14 § gäller samma principer för kommunala arkiv då
kommunala myndigheter läggs ned. I dessa fall är det dock fullmäktige i
kommun eller landsting som fattar beslutet.
Ett privaträttsligt organ (i fortsättningen används för enkelhetens skull
begreppet "bolag" även om andra associationsformer också kan förekomma)
som övertar en nedlagd myndighets verksamhet måste emellertid under täm-
ligen lång tid ha tillgång till myndighetens arkiv. Det rör sig ju i de flesta fall
om handlingar m.m. som behövs i den dagliga verksamheten och som länge
än kan vara relevanta för denna. Dessa handlingar har hos myndigheten varit
allmänna handlingar enligt tryckfrihetsförordningen. Inte sällan innehåller de
sekretessbelagda uppgifter.
Den mängd handlingar som berörs av bolagiseringar på den statliga sidan
är mycket stor. Riksarkivet har under år 1991 undersökt arkivbeståndet hos
f.d. FFV, Domänverket, Televerket och Vattenfallsverket. Den sammanlagda
arkivmängden uppskattades därvid till 116 100 hyllmeter konventionella
handlingar (varav 51 700 hyllmeter gallringsbara handlingar), 530 000 foto-
grafier, 2 500 kubikmeter (5 000 000 st.) ritningar, 39 500 magnetband och
3 735 000 mikrofiche. Till detta kommer en mängd annan information på
bildkort, videoband, filmkassetter etc. (1622000st).
Om ett bolag skall förvara allmänna handlingar från en myndighet måste
frågor om handlingsoffentlighet, sekretessprövning och arkivvård lösas.
Hittills har detta fått ske inom ramen för nu gällande regler.
FFV ombildades den 1 januari 1991 till aktiebolag. Mellan det nya bolaget
och Riksarkivet träffades ett avtal som innebar att arkivhandlingarna lånades
ut till bolaget från Riksarkivet, till vilket en leverans av arkivhandlingarna
skett formellt men inte i praktiken. Arkivet bestod av ca 10 000 hyllmeter
konventionella pappershandlingar, ca 40 000 fotografier, 138 kubikmeter
ritningar samt databand och mikrofilm. Frågor om arkivvård m.m. behand-
lades i avtalet. För att lösa de problem som föranleddes av att vissa delar av
arkivet omfattades av sekretess fick de anställda i bolaget teckna förbehåll
enligt 14 kap. 9 § sekretesslagen med förbud för vidarespridning av de hem-
liga uppgifter de i sitt arbete får ta del av. Det rör sig om närmare 5 000
sådana förbehåll som har undertecknats.
Det säger sig självt att denna lösning i längden är ohållbar. Det är därför
nödvändigt att överväga hur frågan bör lösas i framtiden. En lösning måste
sökas som inte försvårar bolagens möjligheter att arbeta effektivt samtidigt
12
som offentlighetsintresset måste värnas. Handlingar som en gång varit all-
männa handlingar och tillgängliga för allmänheten bör inte förlora denna
karaktär. Det är angeläget att allmänhetens möjligheter till insyn och tillgång
till handlingar inte omöjliggörs eller försvåras.
Det bör påpekas att frågan inte är begränsad till den statliga förvaltningen
utan i hög grad är aktuell också i kommunerna. Inom den kommunala sektorn
har myndighetsverksamhet överförts till kommunala bolag i inte ringa om-
fattning. Möjligen är vissa praktiska problem mindre i den kommunala
sektom där arkivet och det kommunala bolaget ofta rent geografiskt befinner
sig i närheten av varandra. Andra problem, som exempelvis handlingsoffent-
ligheten, sekretessfrågorna och arkivvården är emellertid gemensamma för
stat och kommun. Det bör därför undersökas om en enhetlig reglering för stat
och kommun kan komma till stånd.
Offentlighetsprincipen är sedan länge ett stort och väsentligt inslag i svensk
förvaltning och rättskipning. Den består av flera delar. En del av denna är
förhandlingsoffentligheten, dvs. rätten för allmänheten att närvara vid
sammanträden med beslutande statliga och kommunala församlingar samt vid
domstolsförhandlingar. Principen är, såvitt avser domstolar, grundlagsfäst i
regeringsformen.
Lika viktig är handlingsoffentligheten, vilket ofta torde vara det som i dag-
ligt tal avses med begreppet offentlighetsprincipen. Principen är fastlagd i
tryckfrihetsförordningen genom bestämmelserna i 2 kap. om allmänna
handlingars offentlighet.
I 2 kap. 1 § föreskrivs att varje svensk medborgare har rätt att ta del av
allmänna handlingar till främjande av ett fritt meningsutbyte och en allsidig
upplysning. Av 14 kap. 5 § framgår att utlänningar är jämställda med svenska
medborgare i detta hänseende.
Vad som i TF:s mening är en handling beskrivs i 2 kap. 3 §. Härmed
avses en framställning i skrift eller bild samt upptagning som kan läsas,
avlyssnas eller på annat sätt uppfattas endast med tekniskt hjälpmedel.
En handling är allmän om den förvaras hos en myndighet och enligt
bestämda regler kan anses inkommen till eller upprättad hos myndigheten (3,
6, och 7 § §). Detta innebär att inte alla handlingar som förvaras hos en myn-
dighet är allmänna handlingar. Minnesanteckningar och liknande är t.ex. inte
allmänna handlingar om de inte har expedierats eller arkiverats (9 §). Det-
samma gäller koncept och liknande arbetsmaterial.
Tryckfrihetsförordningens myndighetsbegrepp är detsamma som rege-
ringsformens. Med myndighet jämställs, såvitt avser allmänna handlingars
offentlighet, riksdagen, kyrkomötet och beslutande kommunal församling (5
§). Genom en bestämmelse i 1 kap. 8 § sekretesslagen (1980:100) har dess-
utom ett antal privaträttsliga organ i fråga om handlingsoffentlighet jämställts
Prop. 1993/94: 113
13
med myndigheter. I fråga om dessa organ är principen dock inte grundlags- Prop. 1993/94: 113
fäst.
Rätten att ta del av allmänna handlingar kan emellertid begränsas. I 2 kap.
2 § TF finns angivet vilka intressen som får skyddas genom inskränkningar i
handlingsoffentligheten, bl.a. hänsynen till rikets säkerhet och enskildas per-
sonliga eller ekonomiska förhållanden. Enligt lagrummet skall begränsning-
arna att ta del av allmänna handlingar noga anges i särskild lag eller, om det är
lämpligare i visst fall, i annan lag till vilken den särskilda lagen hänvisar.
Detta har skett i sekretesslagen, som systematiskt anknyter till bestämmelsen i
TF.
En allmän handling som är offentlig skall enligt 2 kap. 12 § TF på begäran
genast eller så snart det är möjligt tillhandahållas på stället utan avgift till den
som önskar ta del av den. Handlingen skall kunna läsas eller uppfattas med
tekniskt hjälpmedel. Handlingen får skrivas av, avbildas eller tas i anspråk
för ljudöverföring. Man har också rätt att få en kopia mot fastställd avgift.
Om någon del av en allmän handling skulle vara sekretessbelagd har man rätt
att få en avskrift eller kopia av den icke sekretessbelagda delen.
En begäran att få ta del av en allmän handling skall enligt 2 kap. 14 §
första stycket TF göras hos den myndighet som förvarar handlingen. Denna
myndighet skall enligt grundregeln i andra stycket pröva begäran. Om sär-
skilda skäl föreligger får emellertid i lag föreskrivas att annan myndighet
prövar framställan. Rör det sig om en handling av synnerlig betydelse för
rikets säkerhet får även i förordning föreskrivas att endast viss myndighet får
pröva begäran. I de nu nämnda fallen skall en begäran om utlämnande genast
hänskjutas till behörig myndighet.
I 15 kap. 6 § sekretesslagen anges närmare vem som inom en myndighet
svarar för prövningen. Om en viss befattningshavare svarar för vården av
handlingen enligt arbetsordningen ankommer det i första hand på denne att
pröva frågan. I tveksamma fall skall han hänskjuta frågan till myndigheten
om det kan ske utan omgång. Om befattningshavaren vägrar att lämna ut
handlingen eller lämnar ut den med förbehåll enligt 14 kap. 9 § sekretess-
lagen, vilket inskränker sökandens rätt att förfoga över handlingen, skall han,
om sökanden begär det, hänskjuta frågan till myndigheten. Sökanden skall
underrättas om att han kan begära detta.
Enligt 2 kap. 14 § tredje stycket TF får en myndighet inte på grund av en
begäran att få ta del av allmän handling forska efter vem sökanden är eller
vilket syfte han har med sin begäran i större utsträckning än som behövs för
att myndigheten skall kunna pröva om hinder mot utlämnande föreligger.
Ibland kan det nämligen vara en förutsättning för att myndigheten skall kunna
avgöra om uppgifterna i handlingen faller under någon bestämmelse i sekre-
tesslagen.
Ett utlämnande av en allmän handling kan, som sagts tidigare, enligt
bestämmelsen i 14 kap. 9 § sekretesslagen förenas med förbehåll. Om en risk
för skada, men eller annan olägenhet, som enligt bestämmelse i sekretess-
lagen utgör hinder mot att lämna ut en uppgift, kan undanröjas genom att man
14
inskränker den enskildes rätt att lämna uppgiften vidare eller utnyttja den, Prop. 1993/94: 113
skall ett sådant förbehåll göras vid utlämnandet.
Av regeln i 2 kap. 14 § första stycket TF kan slutas att endast myndigheter
förutsätts förvara allmänna handlingar. TF reglerar uttömmande frågorna om
allmänna handlingars offentlighet. Om en myndighet har lånat ut en allmän
handling till ett privaträttsligt organ får det därför ändå anses att myndigheten
har handlingen i sitt förvar och ansvarar för den. Myndigheten är då skyldig
att återkräva handlingen om någon begär att få se den. Det är ju endast myn-
digheten som kan pröva om utlämnande skall ske enligt TF och sekretess-
lagen.
Viktiga bestämmelser om allmänna handlingar finns även i arkivlagen
(1990:782) och arkivförordningen (1991:446).
I arkivlagen ges bestämmelser om myndigheters och vissa andra offentliga
organs arkiv och om arkivmyndigheter. Vissa centrala regler om arkivbild-
ning, arkivvård och gallring gäller även statliga, kommunala och kyrko-
kommunala församlingar.
I 3 § slås fast vad som bildar en myndighets arkiv; i princip de allmänna
handlingarna från myndighetens verksamhet. Vidare fastslås de viktiga prin-
ciperna att myndigheternas arkiv är en del av det nationella kulturarvet och att
de skall bevaras, hållas ordnade och vårdas så att de tillgodoser rätten att ta
del av allmänna handlingar, behovet av information för rättskipning och för-
valtning samt forskningens behov.
Närmare regler om arkivvård ges i 4—6 §§. 14 § anges att vaije myndighet
svarar för vården av sitt arkiv om inte en arkivmyndighet har övertagit det.
I 6 § finns bl.a. regler om gallring. Sådana regler återfinns även i 10 § där
det erinras om att vid gallring skall beaktas att arkiven utgör en del av kultur-
arvet.
I 7-9 §§ finns bestämmelser om arkivmyndigheter. Dessa skall tillse att
myndigheterna fullgör sina arkivvårdande uppgifter. Regeringen bestämmer
vilka arkivmyndigheter som finns för tillsynen av de statliga myndigheterna. I
8 § arkivförordningen anges att dessa är Riksarkivet, Krigsarkivet samt
landsarkiven. I kommunerna är kommunstyrelsen arkivmyndighet och i
landstingen fullgörs uppgiften av landstingsstyrelsen såvida inte de beslutan-
de församlingarna (kommunfullmäktige respektive landstingsfullmäktige) har
utsett någon annan nämnd eller styrelse. En arkivmyndighet har rätt att överta
arkivmaterial från en myndighet som står under dess tillsyn. Det kan ske efter
överenskommelse - vilket är normalfallet - eller efter ett ensidigt beslut från
arkivmyndigheten. Efter ett övertagande övergår ansvaret för arkivmaterialet
till arkivmyndigheten. Av 13 kap. 4 § sekretesslagen framgår att om en
arkivmyndighet för förvaring från en annan myndighet får uppgifter som är
sekretessbelagda där gäller sekretessen också hos arkivmyndigheten.
I 11 § finns bestämmelser om vad som skall gälla när en statlig myndighet
upphör och dess verksamhet inte förs över till någon annan statlig myndighet.
I sådana fall skall myndighetens arkiv överlämnas till en arkivmyndighet
inom tre månader, såvida inte regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer föreskriver något annat. Regeln avser de situationer då en myn-
15
dighet helt har upphört och verksamheten inte har övertagits av någon annan
myndighet. Detta torde höra till ovanlighetema om man bortser från avslutade
statliga utredningar. Som regel överförs i stället verksamheten, då en myn-
dighet läggs ned eller myndighetsstrukturer ändras, till andra myndigheter.
Den nya myndigheten övertar då givetvis arkivet och ansvaret for detta.
Regeringen kan som nämnts dispensera från huvudregeln om att arkiv
skall överlämnas efter tre månader vid en myndighetsnedläggning. Detta kan
vara aktuellt om exempelvis en statlig verksamhet överförs till kommunal
regi. I sådana fall blir det en kommunal myndighet som övertar arkivet.
Skulle däremot en myndighets verksamhet överföras till ett enskilt organ,
bolagisering, måste TF:s regler om allmänna handlingar beaktas. I praxis har,
som tidigare redovisats, frågan lösts på så sätt att arkivmyndigheten lånat ut
handlingarna till bolaget men alltjämt varit den formellt förvarande myndig-
heten.
Regler motsvarande dem som gäller för statliga myndigheter finns för den
kommunala sektorn i 14 §.
En statlig myndighet får enligt 12 § första stycket, utöver gallring och
överlämnande till arkivmyndighet, endast avhända sig allmänna handlingar
genom återlämnande eller överlämnande som sker med lagstöd eller med stöd
av föreskrift som meddelats av regeringen eller myndighet som regeringen
bestämt eller med stöd av särskilt regeringsbeslut. Dessa regler gäller dock
inte beträffande sådana handlingar som myndigheten har fått som lån (12 §
andra stycket). Regeringen har i 11 § 3 och 4 arkivförordningen bemyndigat
Riksarkivet att meddela föreskrifter om överlämnande av hela arkiv eller delar
därav till en annan myndighet eller till en arkivmyndighet samt om återläm-
nande av handlingar. Exempel på handlingar som Riksarkivet gett myndig-
heterna rätt att återlämna är ansökningshandlingar vid tillsättande av tjänster.
Kommun- och landstingsfullmäktige får enligt 16 § arkivlagen meddela
föreskrifter om arkivvården inom kommunen i den utsträckning något annat
inte är särskilt föreskrivet.
På den statliga sidan innehåller arkivförordningen flera regler om arkiv-
vård. Den ger också Riksarkivet rätt att utfärda föreskrifter på flera områden.
Krigsarkivet har motsvarande kompetens för myndigheter inom Försvars-
departementets verksamhetsområde.
I förordningen (1991:731) med instruktion för Riksarkivet och landsarki-
ven ges regler för dessa myndigheters uppgifter liksom för Krigsarkivet i
förordningen (1992:512) med instruktion för Krigsarkivet.
I sammanhanget bör också bestämmelserna i 11 kap. 6 § tredje stycket
regeringsformen (RF) nämnas. Enligt bestämmelsen kan förvaltningsuppgift
överlämnas till bolag, förening, samfällighet, stiftelse eller enskild individ.
Innefattar uppgiften myndighetsutövning skall det ske med stöd av lag. Att
pröva en begäran om utlämnande av allmän handling är att anse som myndig-
hetsutövning.
Riksdagen har nyligen beslutat om handlingsoffentlighet hos vissa kom-
munala företag (prop. 1993/94:48, bet. 1993/94KU13, rskr. 1993/94:46,
SFS 1993:1295-1298). Beslutet innebär att aktiebolag, handelsbolag, ekono-
Prop. 1993/94: 113
16
miska föreningar och stiftelser där kommuner, landsting eller kommunal-
förbund utövar ett bestämmande inflytande, jämställs med myndigheter när
det gäller handlingsoffentligheten. Förslagen innebär vidare att enskilda får
rätt att hos förvaltningsdomstol överklaga beslut av sådana kommunala
företag att inte lämna ut företagets handlingar (se 1 kap. 9 § sekretesslagen).
Arkivlagen skall tillämpas på de kommunala företag som i sekretesslagen
jämställs med myndighet.
Som har framgått av det föregående har en ny situation uppstått genom att
offentlig verksamhet i ökad utsträckning börjat överföras till privat regi.
Myndigheter har upphört men deras verksamhet har fortsatt i andra former.
Den nuvarande lagstiftningen om allmänna handlingar är inte anpassad till den
nya situationen. Hittills har det gått att finna lösningar inom gällande regel-
system men de har inte varit tillfredsställande från materiella och rationella
utgångspunkter. Då man måste räkna med att det inte kommer att vara fråga
om enstaka fall då myndighetsverksamhet överförs i privat regi utan tvärtom
att detta kan bli vanligt förekommande under ett antal år framåt bör en per-
manent rättslig lösning sökas som tillgodoser de olika intressen som gör sig
gällande. En sådan lösning måste tillgodose offentlighets- och forsknings-
intressen samt andra arkivvårdsintressen samtidigt som en avveckling av
myndigheter och överförande till privat regi, i de fall detta framstår som
ändamålsenligt och rationellt, inte i onödan försvåras av ett regelsystem som
uppfattas som hindrande och krångligt.
Det kan med fog sägas att den omfattning och den takt med vilken bolagi-
seringen nu genomförs är något nytt i svenskt samhällsliv. Flera affärsverk
står på tur att övergå i andra associationsrättsliga former. Inom kommunerna
pågår sedan länge en bolagisering av kommunal verksamhet. En av de viktiga
bieffekter som uppstår är den fråga som behandlas här. Den nuvarande regle-
ringen av offentlighets- och sekretessfrågor är uppenbarligen inte avsedd att
täcka de situationer av massöverlämnande av allmänna handlingar till bolag
som nu är aktuella. Då nu viktiga samhällsfunktioner i allt högre grad anför-
tros åt enskilda associationer bör därför övervägas om inte en helt ny regle-
ring skall införas. Denna reglering bör vara generell till sin karaktär och lätt
kunna tillämpas om ytterligare affärsverk och andra myndigheter bolagiseras.
Den bör bygga på de nya förutsättningar som överlämnande av samhälls-
funktioner till privaträttsliga organ innebär, bl.a. just att privaträttsliga asso-
ciationsformer kommer i myndigheters ställe.
En utgångspunkt vid sökandet av en ändamålsenlig reglering bör vara att
de allmänna handlingar som finns hos en myndighet den dag den upphör
skall omfattas av offentlighetsprincipen och bestämmelserna i arkivlagen även
Prop. 1993/94: 113
17
2 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 113
fortsättningsvis medan de handlingar som upprättas inom eller kommer in till
det nybildade bolaget inte skall göra detta (jfr dock prop. 1993/94:48).
Enligt nuvarande reglering måste som framgått prövning av en begäran om
utlämnande av en allmän handling ske av den förvarande myndigheten eller i
vart fall i dess namn. En lösning som har diskuterats vore att samtliga all-
männa handlingar lånades ut till bolaget och att den utlånande myndigheten,
vanligtvis Riksarkivet, förordnade någon, placerad hos bolaget, som full-
gjorde myndighetens uppgifter vid utlämnandeprövningen. Det skulle då helt
klart vara myndigheten som gör prövningen enligt tryckfrihetsförordningen
och sekretesslagen. En eller flera enskilda personer hos bolaget skulle kunna
ha deltidsförordnanden hos myndigheten och därigenom vara underkastade
sekretesslagens regler om tystnadsplikt. Myndigheten och inte bolaget skulle i
dessa frågor vara deras överordnade och hänskjutande av frågor skulle ske dit
och inte till bolaget. En sådan ordning skulle kompletteras med tystnadsplikt
för bolagets personal.
Denna ordning skulle emellertid knappast vara praktiskt rimlig. Bl.a.
skulle de sålunda förordnade tjänstemännen behöva göra en utlämnande-
prövning i förhållande till sina handläggande arbetskamrater i bolaget. Vidare
skulle det bolag som faktiskt förvarar handlingarna inte ha det fulla formella
ansvaret för dem. Men framför allt skulle det innebära att det på arkivmyn-
digheterna läggs uppgifter som är främmande för dem. En av arkivmyndig-
heternas uppgifter är att vårda handlingar som tagits om hand efter slutlig
leverans till arkivet. Däremot är det inte rimligt att ålägga arkivmyndigheter ett
ansvar för handlingar som fortfarande behöver användas i myndighetens
eller, senare, i bolagets verksamhet. Dessa handlingar måste bolaget ansvara
för. Sammanfattningsvis kan denna lösning inte förordas.
En fråga som också bör diskuteras är om regeln i 1 kap. 8 § andra stycket
sekretesslagen skulle kunna öppna en väg till lösning av de nu aktuella frå-
gorna. Som ovan redogjorts för föreskriver regeln att vissa organ, angivna i
en bilaga till lagen, skall omfattas av tryckfrihetsförordningens bestämmelser
om rätt att ta del av handlingar, i den mån handlingarna hör till verksamhet
som anges i bilagan. De angivna organen skall vid tillämpningen av sekre-
tesslagen jämställas med myndighet. Bakgrunden till regeln är att offentlig
verksamhet i allt större utsträckning kommit att bedrivas i bolagsform eller i
annan associationsrättslig form. Detta medför att principerna om handlings-
offentlighet inte blir tillämpliga i sådan verksamhet. Intresset av insyn i
verksamheten kan emellertid vara lika befogat som om en myndighet bedrev
verksamheten. Detta gäller i synnerhet om det enskilda organet tillagts någon
form av myndighetsutövning i sina uppgifter. Offentlighetsprincipen har
därför införts i ett antal sådana organ. Bland dessa, som alltså jämställs med
myndigheter vad gäller 2 kap. TF, kan nämnas Notarius Publicus, Aktie-
bolaget Svensk Bilprovning, Radiotjänst i Kiruna AB samt flera organ som
bl.a. fördelar statliga medel på undervisnings- och kulturområdena.
Den lagtekniska lösningen innebär alltså att i lagen, genom uppräkning,
anges ett antal organ, vilka inte är myndigheter, som skall omfattas av TF:s
regler om rätt att ta del av handlingar hos myndighet och av sekretesslagens
Prop. 1993/94: 113
18
bestämmelser. Vilka handlingar hos det enskilda organet som härigenom blir Prop. 1993/94: 113
att anse som allmänna framgår också av bilagan till lagen genom att den typ
av verksamhet, som de nu offentliga handlingarna hör till, anges. Genom att
på detta sätt ge vissa enskilda organ en ställning som motsvarar en myndig-
hets, kommer således handlingar, som eljest skulle ha varit privata, att jäm-
ställas med allmänna.
Det problem som här skall lösas är emellertid delvis ett annat. I den situa-
tion som nu diskuteras rör det sig om en stor mängd handlingar som är
allmänna och som därmed redan omfattas av tryckfrihetsförordningens och
sekretesslagens bestämmelser. Karaktären på dessa handlingar bör nu inte
ändras utan deras status som allmänna handlingar bör bestå. Dessutom skall
senare tillkomna handlingar hos bolaget inte omfattas av offentlighetsprin-
cipen utan vara det enskilda organets privata handlingar (jfr dock beträffande
vissa kommunala företag 1 kap. 9 § sekretesslagen). Bolaget kan därför inte
som sådant jämställas med en myndighet ens i sådan verksamhet som tas över
från en myndighet. Frågan är i stället här vem som skall förvara den nedlagda
myndighetens allmänna handlingar under den tid som ett bolag behöver till-
gång till dem och vilka skyldigheter som skall följa med förvaringen. Dess-
utom bör tilläggas att de bolag som nu diskuteras normalt inte ägnar sig åt
myndighetsutövning i sin ordinarie verksamhet. Således bör en annan rättslig
lösning väljas än att låta bolagen omfattas av reglerna i 1 kap. 8 § sekretess-
lagen. Lagrådet har dock förordat en lösning inom ramen för en ordning av
det slag som avses i 1 kap. 8 § sekretesslagen. Regeringen behandlar närmare
lagrådets synpunkter i avsnitt 6.3.
En lösning som har tillämpats i praxis när det gällt korta och enstaka lån till
enskilda har varit att låta bolaget pröva utlämnande- och sekretessfrågor för
den utlånande myndighetens räkning. Handlingarna anses då alltjämt förvara-
de hos myndigheten som har det fulla överinseendet över dem. Den sekretess
som gäller hos myndigheten tillämpas av det enskilda organet. Denna lösning
möter dock betänkligheter från rättsliga utgångspunkter eftersom prövningen
av en begäran om utlämnande skall göras av den myndighet som förvarar
handlingarna enligt regeln i 2 kap. 14 § TF. Rent fysiskt finns handlingarna
inte hos myndigheten men de måste formellt anses förvarade där och den som
gör prövningen hos bolaget måste anses handla på myndighetens vägnar.
En lösning bör väljas som innebär att handlingarna fortsätter att vara all-
männa handlingar men som gör det möjligt att till de berörda bolagen också
överlämna de uppgifter som hittills ankommit på myndigheten i fråga om
prövning av utlämnande av allmänna handlingar enligt tryckfrihetsförord-
ningen och sekretesslagen. En sådan lösning skulle ha klara praktiska för-
delar eftersom det då blir enklast för bolaget att hålla isär de olika typerna av
handlingar. De handlingar som härrör från den gamla myndigheten fortsätter
att vara allmänna handlingar och skall alltjämt följa det gamla regelsystemet
medan de handlingar som tillkommer hos bolaget ej omfattas av någon
offentligrättslig reglering av detta slag (jfr dock prop. 1993/94:48). En väg
vore därför att på bolaget med stöd av 11 kap. 6 § tredje stycket regerings-
formen lägga de nödvändiga uppgifterna och alltså ge bolaget rätt att pröva en
19
begäran om utlämnande av handlingar. Bolaget skulle då agera i eget namn Prop. 1993/94: 113
vid utlämnande av de handlingar som tidigare överlämnats av myndigheten till
bolaget. Eftersom det också skulle innebära en skyldighet för bolaget att ut-
föra prövning, iaktta sekretess och svara för vården måste också de bestäm-
melser i regeringsformen som gäller ålägganden för enskilda iakttas, dvs.
skyldigheten måste läggas fast i lag. (Jfr Marcusson, Offentlig förvaltning
utanför myndighetsområdet, sid. 388.)
En lösning efter nu angivna riktlinjer leder till att handlingarna inte längre
skall anses förvarade hos myndigheten. Denna har ju för övrigt i allmänhet
upphört. Eftersom det är hos den förvarande myndigheten som en ansökan
om utfående av en allmän handling skall göras enligt 2 kap. 14 § TF, bör
tryckfrihetsförordningens bestämmelser anpassas till den nya ordningen (jfr
dock Lagrådets synpunkter, se avsnitt 6.3). Den bör kombineras med
föreskrifter i lag om sekretess och om vård av de allmänna handlingarna samt
om vad som skall ske med dessa vid t.ex. fusion eller utförsäljning av verk-
samhet från det enskilda organet. Bolagen som förvarar allmänna handlingar
bör om en sådan lösning väljs stå under tillsyn av arkivmyndigheter. En lös-
ning efter de nu angivna riktlinjerna förordas.
Regeringens förslag: Om ett enskilt organ övertar en myndighets
verksamhet skall handlingsoffentligheten bestå för de allmänna hand-
lingar från myndigheten som förvaras hos organet. Det enskilda or-
ganet skall svara för den myndighetsutövning som detta medför.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser utom Justitieombuds-
mannen (JO) har tillstyrkt förslaget. JO kan inte godta att ett regelverk av den
karaktär det är fråga om görs tillämpligt på ett stort antal enskilda organ utan
en närmare genomgång av förutsättningar och konsekvenser och anser därför
att förslaget behöver överarbetas ytterligare innan lagstiftning genomförs.
Bl.a. är JO tveksam till om förslaget ryms inom regeringsformens förutsätt-
ningar för överlämnande av förvaltningsuppgifter till enskilda subjekt. JO
anser att förutsättningarna för överlämnande bör ges en betydligt större
konkretion i lagtexten. JO menar också att förslaget inte löser de problem som
består i att det från myndighetens sida kan råda sekretess gentemot det en-
skilda organ som skall få tillgång till handlingarna. JO anser vidare att man
inte kan utgå från att tryckfrihetsförordningens och sekretesslagens regler
utan vidare kan överföras till enskilda organ.
Meddelarfriheten enligt tryckfrihetsförordningen gäller enligt JO endast i
förhållande till myndighet eller annat allmänt organ. Det kan, enligt JO, inte
utan vidare förutses att de enskilda organ som rycks in i systemet kan komma
20
att anses som allmänna organ enligt denna definition. Enligt förslaget skall
bolagen jämställas med myndighet i fråga om de förvarade handlingarna vid
tillämpningen av 2 kap. 12-16 §§ TF. Meddelarfriheten regleras i 1 och 3
kap. TF. Detta skulle enligt JO innebära att meddelarfriheten är utsläckt för de
anställda vid de enskilda organen under den tid handlingarna förvaras där.
JO påpekar också att inte alla handlingar hos en myndighet är allmänna
eftersom de inte är upprättade eller inkomna i TF:s mening. Dit hör sådant
som memorialanteckningar men även anbud i ett upphandlingsförfarande. Ett
avgivet anbud är inte inkommet till myndigheten och därmed inte allmän
handling förrän anbudstiden gått ut. JO har anfört att denna typ av handlingar
vid ett överlämnande till ett bolag måste anses bli expedierade av myndig-
heten. Detta leder till att de blir allmänna handlingar enligt 2 kap. 7 § TF.
Några remissinstanser, Riksrevisionsverket, Stockholms universitets
juridiska fakultetsnämnd, Tidningsutgivareföreningen och Svenska Journa-
listförbundet anser att handlingar tillkomna hos bolagen efter bolagiseringen
också bör omfattas av offentlighetsprincipen.
Skälen för regeringens förslag: Som redovisats i promemorian är
bakgrunden till de förslag som läggs fram en önskan att den vård av hand-
lingar och den insyn som finns i myndigheters verksamhet och som vi av
hävd värnar i Sverige inte skall försvåras eller omöjliggöras om verksamheten
börjar bedrivas i andra former. Det förhållandet att omprövningar sker av
under vilka former verksamhet skall bedrivas och att detta leder till att sådant
som tidigare bedrivits i offentligrättsliga former anses kunna bedrivas bättre
och effektivare i andra former skall inte medföra att allmänhetens insyn i
verksamhet som varit offentlig försvinner. Å andra sidan kan enbart det
förhållandet att insynsmöjligheterna försvåras inte leda till att en utveckling
som av andra starka skäl är önskvärd skall omöjliggöras. Om en viss
verksamhet bedrivs bättre och effektivare i privaträttsliga former kan endast
det förhållandet att allmänhetens insyn försämras inte alltid vara ett tillräckligt
skäl att stoppa utvecklingen. Det säger sig självt att konkurrensutsatt
verksamhet inte alltid kan vara föremål för full insyn och det är just behovet
av konkurrens som ibland fäller avgörandet i frågan om en verksamhet skall
privatiseras eller ej.
Promemorieförslagets ambition är endast att den insyn som en gång
funnits inte skall omintetgöras. Det är samtidigt angeläget att en rättslig regle-
ring tillskapas för den arkivvård som är en nödvändig förutsättning för insyn.
Samtidigt tillgodoses andra intressen, t.ex. forskningen.
Sammantaget finner regeringen, i likhet med flertalet remissinstanser, att
promemorieförslaget i allt väsentligt innebär en bra avvägning av de olika in-
tressen som gör sig gällande. En längre gående reglering skulle medföra allt
för mycket krångel, byråkrati och kostnader för den bolagiserade verksam-
heten.
Vad gäller frågan om förslagets förenlighet med regeringsformen vill
regeringen anföra följande. JO har ifrågasatt om det föreslagna systemet faller
inom ramen för grundlagsstadgandet i 11 kap. 6 § RF om överlämnande av
myndighetsutövning till enskilda rättssubjekt och att det är angeläget att
Prop. 1993/94: 113
21
bevara riksdagens inflytande i samband med delegation till enskilda subjekt Prop. 1993/94: 113
av myndighetsutövning. JO anser därför att förutsättningarna för överläm-*
nande bör ges en betydligt större konkretion i lagen.
Regeringen anser att det inte kan ifrågasättas annat än att förslaget formellt
ryms inom det utrymme som ges i regeringsformen. Vad därefter gäller det
lämpliga i en så vid delegation beaktar regeringen att vaije bolagisering av en
statlig myndighet torde ske efter ställningstagande av riksdagen. Det torde få
förutsättas att riksdagen vid ett sådant ställningstagande väger in också frågan
om förvaringen av handlingarna. Om det nybildade bolaget inte skulle få till-
gång till myndighetens handlingar torde det i praktiken inte kunna fullgöra
sina ålagda uppgifter. Vid ett riksdagsbeslut om bolagisering av en verk-
samhet måste därför rimligen också ingå överväganden om den försämrade
insyn som detta medför. Det nu aktuella förslaget syftar ju till att mildra
verkningarna av dessa konsekvenser av bolagiseringen. Regeringens beslut
om överlämnande av de allmänna handlingarna får närmast karaktären av ett
följdbeslut till riksdagsbeslutet. Alternativet - om riksdagen anser att en verk-
samhet skall bolagiseras - skulle närmast vara att anse att någon insyn inte
skall finnas alls efter bolagiseringen, något som regeringen inte kan ställa sig
bakom och som ligger längre bort från de intressen JO företräder i sitt ytt-
rande. Några erinringar av detta slag har heller inte förts fram från övriga
remissinstanser frånsett att Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala univer-
sitet anfört att även om man normalt bör undvika att överlämna myndighets-
utövning till enskilda, det är svårt att alltid finna en praktiskt fungerande
modell för handhavandet av allmänna handlingar i avsedda fall utan ett sådant
överlämnande. Fakultetsnämnden understryker att lösningen inte framstår
som självklar i alla situationer när verksamheter bolagiseras. Omfattningen
och karaktären av verksamheten måste prövas i varje enskilt fall och det
enskilda organets lämplighet bör också bedömas individuellt. Detta instämmer
regeringen i men som tidigare påpekats är detta rimligen en del av den pröv-
ning riksdagen gör när den beslutar om privatisering av en verksamhet.
Samma synsätt måste förutsättas prägla kommunerna. Regeringen återkom-
mer till under vilka närmare förutsättningar ett överlämnande av allmänna
handlingar skall kunna ske men vill redan nu påpeka att det endast är till ett
enskilt organ som övertar en myndighets verksamhet som ett sådant kan bli
aktuellt. Överlämnandet torde i de flesta fall uppfattas som helt formellt.
Verksamheten fortsätter ju i de flesta fall på samma sätt som tidigare och det
är samma individer som fortsätter att ha handlingarna om hand. Förslaget
skall närmast ses som ett försök att bringa reda i de handlingar som sålunda
överförs.
JO har också invänt att förslaget inte berört de problem som består i att det
från myndighetens sida kan råda sekretess gentemot det enskilda organ som
skall få tillgång till handlingarna. Regeringen kan inte dela denna uppfattning.
Stöd för överlämnande ges ju i den nya lagen - som ju befinner sig på samma
konstitutionella nivå som sekretesslagen. En hänvisning finns i sekretess-
lagen (jfr 2 kap. 2 § andra stycket TF). Dessutom förankras ju ordningen i
tryckfrihetsförordningen (se följande avsnitt). Sekretess kommer att gälla
22
också hos bolaget. Det bör i sammanhanget noteras att något faktiskt över- Prop. 1993/94: 113
lämnande i praktiken inte torde ske. Den tjänsteman som haft handlingen om
hand på myndigheten är ofta samma person som den som behöver ha tillgång
till handlingen i bolaget.
Som svar på JO:s invändning om att man inte kan utgå från att tryckfri-
hetsförordningen och sekretesslagens regler utan vidare kan överföras till
enskilda organ vill regeringen endast anföra att i detta hänseende finns ingen
principiell skillnad mellan de enskilda organ som finns uppräknade i sekre-
tesslagens bilaga, de organ som skall omfattas av regelsystemet enligt de nya
reglerna om handlingsoffentlighet hos kommunala företag (1 kap. 9 § sekre-
tesslagen) och de nu angivna bolagen. Visst kan det föra med sig vissa
tillämpningsproblem när ett offentligrättsligt regelsystem överförs på privat-
rättsliga organ. Dessa problem är dock inte unika för detta ärende och bör inte
förhindra att ett regelsystem införs som bidrar till att förbättra allmänhetens
insyn och en god arkivvård.
Beträffande frågan om meddelarfrihet är följande att säga. JO invänder att
meddelarfrihet inte kommer att gälla hos bolagen. I denna uppfattning kan
regeringen inte helt instämma. Meddelarfriheten enligt 1 kap. 1 § tredje
stycket TF tillkommer envar oberoende av om han är offentlig funktionär eller
ej, alltså även den som är anställd i ett privaträttsligt bolag. En annan sak är
att den bolagsanställde genom avtal kan ha frånhänt sig sin meddelarfrihet.
Däremot instämmer regeringen i att efterforskningsförbudet enligt 3 kap. 4 §
TF inte omfattar de anställda i ett bolag av den typ som nu är aktuell. Frågan
har utvecklats av regeringen i det nyss angivna ärendet om handlingsoffent-
lighet hos kommunala företag och regeringen hänvisar till det resonemang
som finns i den propositionen (prop. 1993/94:48 s. 34 ff).
JO har också tagit upp frågan om vad som skall gälla för handlingar som
inte är allmänna hos myndigheten, t.ex. minnesanteckningar och liknande
samt anbudshandlingar. JO anser att dessa handlingar expedieras till bolaget
och därmed blir allmänna handlingar. Regeringen anser att det i och för sig
kan diskuteras om det kan anses att en handling som ett bolag övertar från en
nedlagd myndighet med stöd av den nya lagen skall anses expedierad i tryck-
frihetsförordningens mening från myndigheten till bolaget. Myndigheten har
ju inte vidtagit någon åtgärd med handlingen. Om så ändå skulle anses vara
fallet blir ju handlingen allmän hos bolaget och kommer att omfattas av lag-
förslaget. Myndigheterna bör beakta denna fråga i samband med bolagise-
ringen. Några praktiska problem skall därför inte behöva uppstå. Regeringen
förordar därför att lagstiftning genomförs i huvudsaklig överensstämmelse
med promemorieförslaget.
Frågan om offentlighetsprincipen skall gälla efter en bolagisering beträf-
fande handlingar som upprättats eller inkommit till bolagen har berörts av
vissa remissinstanser. Frågan är av stor betydelse eftersom ju handlingso-
ffentligheten i viss verksamhet kommer att försvinna efter att ha varit en
rådande princip under den tid verksamheten bedrevs i myndighetsform. Som
nämnts tidigare råder redan handlingsoffentlighet i vissa bolags verksamhet
genom bestämmelsen i 1 kap. 8 § sekretesslagen (1980:100). Vidare skall
23
enligt 1 kap. 9 § sekretesslagen handlingsoffentlighet råda i vissa kommunala
bolag. De frågor som nu diskuteras är dock mer begränsade och rör endast
handhavandet av allmänna handlingar från nedlagda myndigheter fram till den
dag då de levereras till en arkivmyndighet. Den principiellt viktiga frågan om
handlingsoffentligheten skall omfatta även nytillkomna handlingar i bolagen
tas därför inte upp i detta sammanhang.
Regeringens förslag: Genom ett tillägg i 2 kap. TF lämnas möjlig-
het att föreskriva att allmänna handlingar får förvaras hos enskilda
organ och att det enskilda organet skall överta myndighetens uppgifter i
fråga om prövning av utlämnande av allmänna handlingar.
Promemorians förslag överensstämmer i stort sett med regeringens.
Remissinstanserna: Alla remissinstanser utom Hovrätten över Skåne
och Blekinge har tillstyrkt promemorians förslag.
Hovrätten över Skåne och Blekinge anser att det synsätt som präglar pro-
memorian - att allmänna handlingar aldrig kan förlora denna status - är fel-
aktigt. Det är, enligt hovrätten, en nödvändig, men inte tillräcklig, förutsätt-
ning att en handling förvaras hos en myndighet för att den skall kunna betrak-
tas som allmän. Upphör förvaringen hos myndigheten är handlingen inte
längre allmän. Förslaget till 2 kap. 17 § TF är därför enligt hovrätten miss-
riktat.
Lagrådet har förordat att någon ändring i tryckfrihetsförordningen inte
görs.
Skälen för regeringens förslag: Utgångspunkten för den föreslagna
regleringen har varit att allmänna handlingar inte bör förlora sin karaktär av
allmänna handlingar när de under en tid utnyttjas i enskild verksamhet som
kan sägas utgöra fortsättningen på en myndighets verksamhet samt att bo-
lagen skall kunna förvara sådana handlingar på eget ansvar med möjlighet till
fortsatt insyn och god arkivvård.
Hovrätten över Skåne och Blekinge har ansett att denna utgångspunkt som
den formulerats i promemorian - att allmänna handlingar inte kan förlora
denna karaktär - inte är riktig och därvid hänvisat till motivuttalanden (prop.
1975/76:160 s. 121 f.). Hovrätten menar att 2 kap. 14 § TF inte kan upp-
fattas som ett förbud mot att överföra allmänna handlingar till enskilda organ.
Hovrätten erinrar om att åtskilliga handlingar i mål och ärenden sänds från
myndigheter till enskilda utan en tanke på att de skulle bevara sin status som
allmänna hos den enskilde mottagaren. Hovrätten som menar att det är svårt
att överblicka konsekvenserna av en ändring av TF avstyrker förslaget i den
delen. Hovrätten instämmer dock i att det för att offentlighetsprincipen inte
skall urholkas är nödvändigt att i annan lagstiftning söija för att handlingar
bevaras hos myndigheterna.
Prop. 1993/94: 113
24
Regeringen instämmer i hovrättens uppfattning att allmänna handlingar Prop. 1993/94: 113
som lämnas från myndigheter i princip förlorar sin status. Även Lagrådet har
gett uttryck för denna uppfattning. Det kan å andra sidan sägas vara en prin-
cip som kan härledas ur 2 kap. tryckfrihetsförordningen att grundlagsregle-
ringen om allmänna handlingars offentlighet bygger på utgångspunkten att
allmänna handlingar skall bevaras hos myndigheter så att rätten att ta del av
dem inte försvinner. I linje med detta synsätt föreslog Data- och offentlig-
hetskommittén för några år sedan att bestämmelser om gallring borde
förankras i tryckfrihetsförordningen. Kommittén ansåg att för att gallringen
inte skulle komma i konflikt med den i grundlag befästa offentlighetsprin-
cipen, ett stadgande om rätten att gallra borde införas i tryckfrihetsförord-
ningen (se Ds Jul987:8 Integritetsskyddet i informationssamhället 3 Grund-
lagsfrågor s. 62). Detta förslag lades dock aldrig fram för riksdagen. Den
dåvarande regeringen kände en viss tvekan inför en grundlagsreglering av
något som måste betraktas som en självklarhet. Påståendet föranledde ingen
erinran från riksdagen (prop. 1989/90:72, KrU 29). I samma lagstiftnings-
ärende uttalades dock den princip som promemorian grundar sig på nämligen
att en handling som är allmän handling inte kan förlora denna status (prop.
1989/90:72 s. 56 f. och 79).
I promemorian Bolagisering av affärsverk Konstitutionella aspekter (Ds
1992:101) har också ansetts att en ändring av regelsystemet enligt de tankar
som finns i promemorian torde kräva en ändring i TF (s. 49).
En reglering bör inte ske som skulle innebära att en oöverskådligt stor
samling allmänna handlingar skulle upphöra att vara allmänna handlingar på
grund av placeringen hos de nya bolagen. Hovrätten föreslår att insyn skall
kunna ske, exempelvis genom tillämpning av de regler om insyn i verksamhet
som på offentligt uppdrag bedrivs av vissa bolag såsom AB Svensk Bil-
provning. Handlingarna skulle då betraktas som om de vore allmänna hand-
lingar i likhet med handlingar som upprättas hos de bolag som finns angivna i
bilagan till 1 kap. 8 § sekretesslagen. Ett liknande system har som nämnts
införts beträffande handlingar som upprättas hos vissa kommunala bolag, se
prop. 1993/94:48.
Den nu diskuterade ordningen föreslogs redan i lagrådsremissen. Mot
detta har Lagrådet framfört invändningar. Enligt dess mening finns inget
behov av en ny paragraf i tryckfrihetsförordningen eftersom det i 1 kap. 8 §
sekretesslagen redan finns en etablerad ordning för hur principen om
handlingars offentlighet kan tillgodoses när allmän verksamhet bedrivs i
privaträttsliga former. Lagrådet föreslår därför i likhet med Hovrätten över
Skåne och Blekinge en lösning inom ramen för en ordning av det slag som
avses i 1 kap. 8 sekretesslagen och som alltså skulle innebära att handlingarna
inte längre skulle vara allmänna utan behandlas som om de vore allmänna.
Lagrådet har hänvisat till det system som använts för statlig verksamhet enligt
1 kap. 8 § sekretesslagen samt till den av riksdagen nyligen beslutade nya
lydelsen av 1 kap. 9 § som utvidgat systemet till att gälla i fråga om hand-
lingar hos kommunala och landstingskommunala bolag, ekonomiska för-
eningar och stiftelser. Lagrådet har tillagt att den i remissen föreslagna regle-
25
ringen såvitt nu kan överblickas inte är lättare att tillämpa eller leder till andra Prop. 1993/94: 113
resultat än den redan etablerade ordningen. Det kan enligt Lagrådet givetvis
inte vara till fördel för intresset av överskådlighet och konsekvens i lagstift-
ningen att ha två sakligt sett, troligen identiska system vid sidan av varandra.
Särskilt på det kommunala området kan en sådan ordning föranleda onödiga
svårigheter. Om en kommun beslutar att viss verksamhet skall bedrivas av ett
organ som omfattas av den nya 1 kap. 9 § sekretesslagen blir sålunda två
olika regelsystem tillämpliga på organets handlingar.
Regeringen kan inte helt instämma i Lagrådets synsätt att den, som
Lagrådet uttrycker det, etablerade ordningen enligt 1 kap. 8 § sekretesslagen
vore lämpligare. Syftet med regleringen i sekretesslagen är att skapa ett
system som medger insyn i privaträttsliga subjekt som framåt i tiden skall
bedriva verksamhet med offentligrättsliga inslag och där då samma
principiella rätt till insyn bör finnas som i offentligrättslig verksamhet som
bedrivs i myndighetsform. Den nu diskuterade regleringen har ett annat syfte,
nämligen att inte omintetgöra den insyn i och den skyldighet till tillvara-
tagande av arkiv som en gång funnits, när verksamheten övergår i former
som inte skall vara förmål för insyn och offentligrättslig arkivreglering. Det
eventuella behovet av insyn i de aktuella bolagens framtida verksamhet tas
inte upp i detta sammanhang. Som regeringen ser saken uppnår man den
enklaste regleringen genom att låta det system som hittills gällt för de
ifrågavarande handlingarna fortsätta att gälla även framdeles; låt vara att det
såvitt gäller de kommunala bolag som omfattas av den nya regleringen i 1
kap. 9 § sekretesslagen kommer att innebära två system. För de stora statliga
myndigher som övergått till bolagsform - och det torde vara dessa som
Riksarkivet främst har haft i åtanke i sin framställning om lagstiftning - blir
det enklare och klarare om de allmänna handlingarna inte ändrar karaktär utan
fortsätter att omfattas av samma regelsystem som hittills gällt. Det går heller
inte att bortse från den mer praktiskt betonade synpunkten att respekten för
regelsystemet torde bli större om handlingarna alltjämt är allmänna hand-
lingar. Motivet för lagstiftningen är ju i främsta rummet att de intressen som
motiverar arkivvården inte skall trädas för när vid en bolagisering.
Regeringen finner det därför inte vara en önskvärd utveckling att stora
arkiv av allmänna handlingar på grund av placering hos bolag skall upphöra
att vara allmänna handlingar. Det kan enligt regeringens uppfattning finnas
flera oöverblickbara konsekvenser i en sådan ordning än dem som hovrätten
ser i den föreslagna ändringen av tryckfrihetsförordningen.
Regeringen finner det vidare vara av största betydelse att dessa handlingar
fortsätter att vara allmänna handlingar hela tiden från det att de upprättades
eller inkom till en myndighet till dess de, via en förvaring hos ett bolag, slut-
ligen inlevereras till en arkivmyndighet.
Även om regeringen har förståelse för de argument som Lagrådet fört fram
anser regeringen därför att en ändring av TF bör genomföras. De invänd-
ningar JO haft mot förslaget talar också för att en förankring bör finnas i TF.
Ändringen i TF bör dock utformas så att hänsyn tas till de synpunkter
hovrätten anfört. Detta kan ske om den nya paragrafen innebär att allmänna
26
handlingar, efter beslut av regeringen eller kommunal beslutande församling,
kan förvaras hos privata organ utan att handlingarna upphör att vara
allmänna.
Det bör dock framhållas att ändringen endast tar sikte på den nu angivna
situationen, nämligen att allmänna handlingar skall kunna överföras till bolag
som övertagit myndighetsuppgifter. Någon ändring av de principer som ut-
vecklats på detta område i övrigt bör ärendet inte föranleda.
Det låter sig knappast göra att i lag peka ut de bolag som skall förvara all-
männa handlingar. Denna uppgift bör ankomma på regeringen, lämpligen
genom beslut i förordning. Såvitt avser kommuner och landsting bör det vara
fullmäktige som fattar beslut om detta. Tryckfrihetsförordningen bör öppna
en möjlighet till detta. Frågan diskuteras närmare i följande avsnitt.
Prop. 1993/94: 113
Regeringens förslag: En särskild lag om förvaring av allmänna
handlingar hos enskilda organ införs. Med stöd av den skall regeringen
kunna besluta om överlämnande av en statlig myndighets allmänna
handlingar till ett enskilt organ för förvaring under en begränsad tid.
Förutsättningen för detta är att det enskilda organet har övertagit myn-
dighetens uppgifter och behöver handlingarna för sitt arbete. Lagen
skall gälla även kommunala förhållanden. Kommunfullmäktige eller
landstingsfullmäktige får under samma förutsättningar som avses gälla
för statliga myndigheter besluta att kommunala myndigheters allmänna
handlingar skall förvaras av enskilda organ.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna tillstyrker samtliga införandet av en ny lag.
JO efterlyser en metod för allmänheten att få veta var allmänna handlingar
förvaras i bolagiserade förhållanden. Dessutom bör enligt JO frågan om
avgifter hos bolagen för utfående av kopia eller avskrift av en handling regle-
ras så att inte bolagen ensidigt fastställer avgifterna och därigenom möjligen,
på grund av för höga avgifter, uppsätter spärrar för informationsfriheten.
Ett par remissinstanser förordar att den tid under vilken förvaringen skall
pågå skall fastställas i lagen eller endast i undantagsfall skall vara längre än tio
år.
Domän AB och Vattenfall AB har framfört att det tydligt bör framgå att den
nya regleringen skall gälla även redan bolagiserade myndigheter.
Postverket har framhållit de särskilda frågeställningar som kan uppstå vid
koncemförhållanden. Postverket menar att det måste vara möjligt för bolag
inom en koncern att ha tillgång till arkivhandlingar och att ett beslut om för-
varing bör kunna avse två eller flera bolag som gemensamt förvarar och soli-
27
danskt ansvarar för handlingarna. Vattenfall AB har framfört liknande syn- Prop. 1993/94: 113
punkter.
Datainspektionen (DI) har framfört att det klarare bör framgå vad som
avses med att identitet skall råda mellan den nedlagda myndigheten och det
övertagande bolaget och var gränserna går. DI framhåller att på det kommu-
nala området kan olika verksamheter föras samman till ett bolag.
DI efterlyser särskilda överväganden beträffande särskilt känsliga upp-
gifter i handlingar som överlämnas till ett enskilt organ, t.ex. i patientjourna-
ler. DI framhåller att den grundläggande förutsättningen för överlämnande
bör vara att skyddet för den enskilde måste vara detsamma efter ett överläm-
nande och att intresset att överlämna en handling måste överväga integritets-
in tresset.
Skälen för regeringens förslag: Av den tidigare redogörelsen har
framgått att det redan nu finns regler om vad som skall ske med ett arkiv med
allmänna handlingar då en myndighet läggs ned. Bestämmelserna återfinns i
11 och 14 §§ arkivlagen. Bestämmelserna tar sikte på den situation som upp-
står då en myndighet helt läggs ned och den verksamhet som myndigheten
bedrivit upphör. De allmänna handlingarna skall då inom tre månader inleve-
reras till en arkivmyndighet som helt övertar ansvaret för dem. Denna situa-
tion torde vara ovanlig med undantag för avslutade statliga kommittéer och
utredningar. Däremot är det inte ovanligt att en statlig myndighet helt upphör
därför att myndighetsfunktionerna överförs till en annan myndighet. Den nya
myndigheten övertar då givetvis de allmänna handlingarna från den förra
myndigheten.
Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer kan dock göra
avsteg från huvudregeln att ett statligt arkiv skall överföras till arkivmyndig-
het om den ursprungliga myndigheten helt upphör och ingen annan statlig
myndighet övertar verksamheten. Detta kan exempelvis bli aktuellt när en
statlig verksamhet övergår till att vara kommunal. Regeringen, eller den
myndighet som regeringen bestämmer, kan då med stöd av 11 § arkivlagen
föreskriva att arkivet skall överföras till den kommunala myndigheten. Skulle
emellertid en statlig verksamhet privatiseras kan som tidigare anförts dess
arkiv inte utan vidare överlämnas till det nya privaträttsliga subjektet. Arkiv-
lagens regler tar inte sikte på en sådan möjlighet eftersom detta hittills på
grund av TF:s regler inte ansetts tillåtet. En önskvärd placering av handling-
arna hos det enskilda organet måste som redovisats i dag ske i form av ut-
låning från arkivmyndigheten.
Införandet i TF av en möjlighet att förvara allmänna handlingar hos bolag
m.m. måste alltså åtföljas av en ny reglering på området. Dels kommer upp-
gifter som innebär myndighetsutövning att överlämnas till bolaget, vilket,
som framgått, måste ske med stöd av lag, dels innebär det ett åliggande för
bolagen att förvara och vårda handlingarna vilket också kräver lagstöd (jfr 8
kap. 3 § RF).
Det kan diskuteras om regleringen skall ske i form av ändringar i arkiv-
lagen och annan relevant lagstiftning på området. Vissa ändringar i arkivlagen
blir under alla omständigheter nödvändiga. Det kan därför sägas att en sådan
28
lagteknisk lösning vore praktisk. Å andra sidan kan med fog anföras att den Prop. 1993/94: 113
nya situation som bolagiseringama innebär för de allmänna handlingarnas
offentlighet fordrar en mera överskådlig lagstiftning. Detta tillgodoses enklast
genom en ny särskild lag på området. Den bör vara tillämplig för såväl stat
som kommun. Sekretessregleringen bör dock givetvis ske genom tillägg i
sekretesslagen.
Med enskilda organ avses andra subjekt än myndigheter och riksdagen,
kyrkomötet och beslutande kommunal församling. I flertalet fall torde de
privatiseringar som varit aktuella ha genomförts på så sätt att aktiebolag
nybildats med ett betydande offentligt ägande. Detta bör emellertid inte vara
en förutsättning för att lagen skall vara tillämplig. Allmänna handlingar bör
således kunna förvaras hos enskilda organ oavsett associationsform.
Förutsättningen för att ett myndighetsarkiv skall få förvaras hos ett enskilt
organ bör i normalfallet vara att myndigheten lagts ned och att ingen annan
myndighet har övertagit dess verksamhet. Skulle en rest av den gamla
myndigheten återstå torde denna "restmyndighet" ofta överta arkivet även om
andra delar av verksamheten fortsättningsvis skall bedrivas i någon annan
form. Vissa fall kan dock tänkas där det är mest ändamålsenligt att låna ut
handlingarna till bolaget även om en del av myndigheten finns kvar, t.ex. i de
fall en viss del av en myndighets verksamhet bryts ut och fortsätter i privat-
rättsliga former. Det skall framhållas att här inte avses de situationer då exem-
pelvis kommuner låter enskilda entreprenörer på kommunens uppdrag
bedriva viss verksamhet som kommunen genom lag alltjämt har huvudansva-
ret för. I sådana fall kan det inte sägas att en myndighet upphör med en verk-
samhet.
Vidare bör givetvis fordras att bolaget skall bedriva den verksamhet som
myndigheten tidigare gjorde. Det bör således föreligga identitet mellan den
verksamhet som myndigheten bedrev och den som bolaget skall bedriva. En
verksamhets inriktning kan givetvis förändras i större eller mindre mån. Detta
bör dock knappast leda till svårigheter i fråga om arkivförvaringen. I de allra
flesta fall rör det sig om ett nybildat aktiebolag som i en obruten linje övertar
verksamhet, personal, fastigheter m.m. på ett sätt som gör att det utåt sett
knappast framstår som någon förändring. Man kan också tänka sig att ett
redan befintligt enskilt organ övertar en nedlagd myndighets verksamhet,
även om detta inte torde höra till vanligheterna. Det avgörande måste vara hur
situationen ser ut vid beslutet om nedläggning av en myndighet och om en
fortsatt verksamhet i annan form. I normalfallet torde inga svårigheter uppstå.
Skulle någon tvekan råda bör i en helhetsbedömning särskild vikt läggas vid
bolagets behov av de allmänna handlingarna för sin verksamhet. En ytterliga-
re förutsättning för överlämnande av allmänna handlingar till ett bolag bör
nämligen vara att bolaget behöver handlingarna för att kunna bedriva sin
verksamhet. Skulle inget sådant behov föreligga bör arkivhandlingarna
givetvis övertas av arkivmyndigheten enligt huvudregeln i arkivlagen. I all-
mänhet är det ju - som flera gånger påpekats - fråga om att samma verksam-
het skall fortsätta men i en annan associationsform. Den fortsatta verksam-
heten torde då fordra tillgång till myndighetens arkiv. När man bedömer
29
bolagets behov av arkivet går det givetvis inte att särskilt pröva behovet av
varje enskild handling. I stället måste en helhetsbedömning göras. Ofta torde
resultatet bli att de delar av arkivet som avser avslutade ärenden kan över-
lämnas till arkivmyndigheten medan handlingar i öppna ärenden skall för-
varas av bolaget.
Det bör vara regeringen som genom förordning fattar beslut om vilka stat-
liga arkiv som skall överföras till ett bolag. Härigenom tillgodoses allmän-
hetens behov av information eftersom besluten då kungörs. Beslutet torde i
normalfallet fattas samtidigt med övriga beslut i samband med att en myndig-
hets verksamhet överförs till privat regi.
I kommuner och landsting bör det vara fullmäktige som tar ställning till
arkivförvaringen. Även här blir det ju fråga om ett följdbeslut i anslutning till
att beslut fattats om bolagisering av en verksamhet. I dessa fall torde ofta
handlingsoffentlighet komma att gälla även i bolagets fortsatta verksamhet
enligt de på grundval av prop. 1993/94:48 beslutade reglerna om handlings-
offentlighet hos kommunala bolag. Handlingar som är allmänna enligt TF och
som förvaras hos ett kommunalt bolag med stöd av den nu föreslagna
regleringen kommer att förvaras tillsammans med handlingar som upprättas
hos eller som kommer in till de kommunala bolagen och som enligt 1 kap. 9 §
sekretesslagen skall anses som allmänna.
Ett par remissinstanser har efterlyst en möjlighet att inom en koncern smi-
digare kunna hantera arkivhandlingarna mellan olika bolag vid omorganisa-
tioner och liknande. Regeringen delar detta synsätt. Det bör därför vara
möjligt att i ett beslut om förvaring kunna föreskriva att ett moderbolag på
angivna villkor skall kunna få fördela arkivhandlingar inom koncernen.
Förvaringen av de allmänna handlingarna hos enskilda organ bör pågå
under en begränsad tid och handlingarna således så småningom inlevereras
till en arkivmyndighet. Det är således inte fråga om en överlåtelse av hand-
lingarna till bolagen. Ett av reformens viktigaste syften är ju att låta arkiv-
myndigheten få tillgång till alla handlingar som härrör från en myndighet.
Förvaringstidens längd måste givetvis bestämmas från fall till fall men torde i
normalfallet bli tämligen lång. Att som vissa remissinstanser föreslagit ange
en längsta tid i lagen torde inte vara möjligt. Förhållandena varierar så kraftigt
mellan olika verksamheter. Givetvis bör eftersträvas att handlingarna så snart
som möjligt levereras till en arkivmyndighet.
DI efterlyser ytterligare överväganden rörande integritetskänsligt material.
Avgörande för detta är ju den verksamhet som bedrivs och om handling-
arna behövs i denna verksamhet eller ej. Regeringen vill betona att om integri-
tetskänsligt material skall placeras hos bolagen, måste kraven vara desamma
som för övrigt material dvs. bolaget skall behöva det i sin verksamhet. Det
lämpliga i att ett privaträttsligt organ skall ha tillgång till integritetskänsligt
material rent generellt får förutsättas ha övervägts i samband med att beslut
fattats om privatisering av en verksamhet. De krav som måste ställas i detta
avseende torde tillgodoses genom regler om tystnadsplikt, gallringsföreskrif-
ter m.m.
Prop. 1993/94: 113
30
I allmänhet torde det vara samma individer som haft hand om handlingarna Prop. 1993/94: 113
tidigare som skall ha dem i fortsättningen och för samma ändamål, nämligen
att fullgöra en verksamhet. Skillnaden är endast att den som svarar för verk-
samheten är en annan rättslig organisationsform.
I samband med beslutet om förvaring bör överenskommelser träffas
mellan bolaget och den arkivmyndighet som har tillsyn över förvaringen om
vad som skall gälla för denna. För att inte försvåra för arkivmyndigheterna
torde bl.a. böra överenskommas att förtida inleverering av arkivmaterialet inte
skall kunna ske. Frågor om överenskommelser med arkivmyndighet om
successiva leveranser under förvaringstiden av material som blir inaktuellt
och om verkställande av gallring behandlas närmare i avsnitt 6.5.
Den nya regleringen bör gälla även i de fall då bolagiseringar har ägt rum
före ikraftträdandet. I de fallen har ju i allmänhet avtal träffats mellan Riks-
arkivet och bolagen om utlåning av handlingarna.
Dessa avtal bör då ersättas av regeringsbeslut. Att lagen skall kunna till-
lämpas på redan bolagiserande myndigheter bör framgå av en övergångs-
bestämmelse. Regeringen återkommer till frågan i specialmotiveringen.
JO har i sitt remissyttrande efterlyst bl.a. en reglering av hur bolagen skall
ta ut avgifter av allmänheten för kopior etc. Regeringen, som utgår ifrån att
bolagen kommer att tillämpa samma avgiftsprinciper som gäller inom det
allmänna, finner inte skäl att särskilt reglera denna fråga. Skulle illojala för-
faranden uppdagas får regeringen återkomma till frågan om en särskild regle-
ring (jfr prop. 1993/94:48 s. 25).
Regeringens förslag: Utöver vad som anges i den föreslagna sär-
skilda lagen om det enskilda organets vård av de allmänna handlingarna
skall arkivlagen gälla även för det enskilda organet i arkivvårdsfrågor.
Detta innebär bl.a. att statliga och kommunala arkivmyndigheter skall
ha tillsyn även över enskilda organ som förvarar allmänna handlingar
och en rätt för arkivmyndigheten att överta arkivet.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna har tillstyrkt förslaget.
Ett par av landsarkiven har, med instämmande av Stockholms läns lands-
ting, framfört att bolagen endast bör få verkställa redan föreskriven gallring
och inte besluta om gallring själva.
JO anför att det torde behövas en omfattande kontroll av att företagen
verkligen uppfyller sina åligganden. Bortsett från arkivmyndigheternas tillsyn
kommer den mera egentliga tillsynen att åvila andra myndigheter och dom-
stolar. Då inga särskilda regler föreslås, avsedda att vara verksamma påtryck-
31
ningar på företagen, ställer sig JO tveksam till om tillsynen kommer att bli Prop. 1993/94: 113
tillräckligt effektiv.
DI har ifrågasatt om den föreslagna lagen utgör författningsstöd för
förande av personregister med känsliga uppgifter, något som fordrar författ-
ningsstöd eller tillstånd av DI.
Skälen för regeringens förslag: Arkivlagen innehåller regler om
bl.a. arkivvård. Ett bolag som förvarar allmänna handlingar måste givetvis
vårda materialet på samma sätt som en myndighet. I 4—6 §§ arkivlagen åter-
finns de grundläggande reglerna om arkivvården. Dessa regler bör gälla
också för enskilda organ som avses i den föreslagna särskilda lagen. Ett
offentligt arkiv får förutsättas vara organiserat i enlighet med arkivlagens
regler när ett beslut om förvaring hos ett enskilt organ fattas. Bolaget bör i
fråga om de normala arkivvårdsrutinema fortsätta arbetet där den nedlagda
myndigheten slutade. Det gäller givetvis sådant som skydd mot skador, till-
grepp och uppkomst av oreda och liknande. Bolaget bör emellertid också
verkställa föreskriven gallring i arkivet, men inte få besluta om gallring.
Arkivmyndigheterna bör också ha tillsyn över de bolag som förvarar all-
männa handlingar. Det ankommer således på dessa att noga följa hur för-
varande bolag sköter arkivvårdsfrågoma, bl.a. just gallringen. Riksarkivet
och Krigsarkivet bör på det statliga området få en rätt att meddela verkställig-
hetsföreskrifter även beträffande de enskilda organen. Man bör också kunna
utgå ifrån att frivilliga överenskommelser träffas mellan arkivmyndigheterna
och bolagen, t.ex. om successiva leveranser till arkivmyndigheten under för-
varingstiden allteftersom material blir inaktuellt för bolaget. Detta torde ligga i
arkivmyndigheternas intresse eftersom det underlättar deras planering.
Fullmäktige i kommuner och landsting torde på liknande sätt kunna utfärda
föreskrifter och träffa överenskommelser med de bolag som förvarar all-
männa handlingar som härrör från kommunala myndigheter.
De grundläggande principer som bör gälla för bolagens hantering av de
allmänna handlingarna bör framgå av den särskilda lagen. Det är således
viktigt att det i lagen slås fast att det lätt skall gå att särskilja allmänna hand-
lingar från bolagets egna handlingar. Det kan givetvis inte krävas att dessa
aldrig får återfinnas tillsammans. Den faktiska situationen är naturligen sådan
att allmänna handlingar och bolagets egna handlingar tillsammans utgör
levande arbetsmaterial och att den enskilde tjänstemannen i sitt dagliga arbete
inte i varje ögonblick har anledning att fundera över vad som är vad. Det
väsentliga är att det går att särskilja de båda kategorierna av handlingar,
främst då någon begär att få se en allmän handling samt vid gallring och leve-
rans till arkivmyndigheten.
Vissa handlingar är sådana att de kontinuerligt måste tillföras uppgifter.
Främst gäller detta kartor och ritningar men även andra slag av handlingar kan
komma i fråga som register, diarier och liknande. En speciell fråga är givetvis
upptagningar som finns i dataregister.
Den grundläggande regeln måste vara att endast anteckningar och uppgifter
som en myndighet tillfört handlingen fram till den tidpunkt då myndigheten
bolagiseras är allmänna handlingar. Därefter påförda uppgifter omfattas inte
32
av offentlighetsprincipen. Detta måste klart anges i vaije enskilt fall så att
frågan om en uppgift faller under offentlighetsprincipen eller inte aldrig be-
höver ifrågasättas (jfr dock prop. 1993/94:48). Självklart bör endast tillägg
till allmänna handlingar göras då det är enda möjligheten, ett slentrianmässigt
påförande av nya uppgifter kan inte godtas. En annan fråga är om bolaget kan
vägra att lämna ut en handling därför att dess enskilda uppgifter på grund av
sammanfogning med allmän handling då skulle bli offentliga. Denna fråga
behandlas i avsnitt 6.6.
En annan fråga rör pågående ärenden. Ett ärende kan ha påbörjats vid en
myndighet men inte avslutats innan ett bolag övertar verksamheten. Ett ärende
består ofta av en akt med flera handlingar. Handlingar i akten efter bolagise-
ringstidpunkten måste betraktas på samma sätt som anförts tidigare; de är
bolagets enskilda handlingar. Även här måste således hållas isär vad som är
allmänna handlingar och vad som inte är det. Problemet är dock till största
delen teoretiskt. I praktiken torde detta gå att lösa på något lämpligt sätt.
I båda dessa nu nämnda exempel uppstår nya frågor vid gallring och vid
slutlig leverans till arkivmyndigheten. Det kan exempelvis diskuteras hur
lämpligt det är att dela upp en akt och leverera vissa delar av den till en arkiv-
myndighet och behålla vissa hos bolaget.
Arkivmyndigheten får beträffande dessa och liknande frågor meddela
närmare föreskrifter om hur detta skall organiseras. Det torde finnas goda
förutsättningar att lösa problem som uppkommer. I vissa fall torde det t.ex.
gå att fotografera handlingar i samband med att bolaget övertar verksamheten,
ADB-register kan kopieras osv. Originalhandlingama kan i sådana fall över-
lämnas till arkivmyndigheten omedelbart och det får ankomma på den myn-
digheten att pröva frågor om handlingarnas utlämnande. De kopior av
allmänna handlingar som eventuellt förvaras hos bolaget skiljer sig inte från
andra kopior av allmänna handlingar som förvaras hos enskilda och omfattas
därför inte av den föreslagna regleringen. Givetvis måste datalagens
(1973:289) regler iakttas i de fall det är fråga om personregister. Det innebär
att tillstånd skall sökas hos Datainspektionen i de fall detta fordras enligt data-
lagen. Den nya lagen skapar i sig ingen rätt eller skyldighet att föra ett person-
register.
Ett bolags struktur kan förändras. Ett aktiebolag kan fusioneras, verksam-
het kan utförsäljas, bolaget kan gå i konkurs eller likvideras. Om ett bolags
organisation eller arbetssätt på detta eller på något annat sätt förändras så att
själva förvaringen av de allmänna handlingarna kan tänkas bli påverkade bör
detta anmälas till det organ som fattat beslutet om förvaringen hos bolaget,
dvs. regeringen eller beslutande kommunal församling. Det kan nämligen inte
uteslutas att det bolag, som enligt beslutet skall förvara handlingarna, behöver
överlämna dessa till ett nytt bolag. Det bör då ankomma på regeringen eller
den beslutande kommunala församligen att fatta ett nytt beslut om förvaring
med stöd av den nya lagen. Skulle en sådan ny förvaring på något sätt fram-
stå som olämplig finns möjligheten att låta huvudregeln gälla, dvs. att hand-
lingarna skall inlevereras till arkivmyndigheten. Denna kan eventuellt träffa
avtal med bolaget om utlåning av handlingarna till bolaget men med bibe-
Prop. 1993/94: 113
33
3 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 113
hållande för arkivmyndigheten av behörigheten att pröva en begäran om
utlämnande av handlingar. Denna möjlighet bör givetvis tillämpas endast vid
allvarliga missförhållanden vilket får förutsättas inte kommer att inträffa,
eftersom bolagen och arkivmyndigheterna torde komma överens om lämpliga
rutiner. Det skall här också erinras om möjligheten för arkivmyndigheten att
ingripa med stöd av 9 § arkivlagen om ett arkiv är fysiskt hotat, t.ex. på
grund av förstörelse eller vanvård. Denna regel bör bli tillämplig även i bola-
giserade verksamheter.
Regeringens förslag: Ett enskilt organ som förvarar allmänna
handlingar skall bli skyldigt att i enlighet med TF:s och sekretesslagens
regler pröva en begäran om utlämnande av allmänna handlingar. Ett
enskilt organ skall vara skyldigt att lämna ut eget material om detta är
en nödvändig förutsättning för att en allmän handling skall kunna
lämnas ut. Ett för en sökande negativt beslut skall kunna överklagas i
enlighet med reglerna i sekretesslagen.
De enskilda organen skall vid tillämpningen av sekretesslagen jäm-
ställas med myndighet. Samma sekretess skall gälla för bolagen som
för arkivmyndigheter.
Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Remissinstanserna har i allmänhet tillstyrkt förslaget.
JO har anfört att bolagen skulle behöva tillämpa 15 kap. 1 § sekretesslagen
beträffande registrering. Det är, enligt JO, inte tillräckligt att de allmänna
handlingarna blivit registrerade hos en myndighet och att bolaget övertar dia-
riet. För vissa handlingar kan registrering dessutom ha ersatts av förvaring i
ordnade former. Vidare är inte alla handlingar hos en myndighet allmänna och
har därför inte registrerats.
JO säger sig vidare ej kunna godta att en så betydande mängd organ som
det här är fråga om förs in under domstolarnas och JO:s ansvarsområden utan
en närmare bedömning av de konsekvenser i fråga om belastning på verk-
samheten som saken kan förväntas medföra.
Kammarrätten i Sundsvall har anfört att frågan om på vilken beslutsnivå i
ett företag en begäran om utlämnande skall prövas bör uppmärksammas.
Domän AB har anfört att personal i ett bolag i något fall bör kunna få
överlåta utlämnande prövningen till arkivmyndighet eller annan myndighet.
Skälen för regeringens förslag: Rätten för allmänheten att ta del av
allmänna handlingar fastslås som flera gånger nämnts i 2 kap. TF. Där anges
också på vilka grunder denna rätt får inskränkas. Dessa inskränkningar preci-
seras i sekretesslagen. Båda dessa författningar innehåller också regler om
hur en begäran att få ta del av en allmän handling skall behandlas. Som fram-
Prop. 1993/94: 113
34
gått tidigare är det endast myndigheter och sådana organ som avses i 1 kap. 8 Prop. 1993/94: 113
och 9 § § sekretesslagen som kan pröva en sådan begäran. Av den tidigare
redogörelsen har framgått att allmänna handlingar som genom avtal har
placerats hos enskilda organ alltjämt anses formellt förvarade av en myndig-
het (arkivmyndigheten) och att en begäran om att få ta del av en handling
prövas av denna myndighet.
Genom den föreslagna ändringen i TF kommer förvaring av allmänna
handlingar att kunna äga rum hos bolag och detta förhållande skall leda till att
bolaget i dessa frågor jämställs med en myndighet.
De bolag som förvarar allmänna handlingar bör på samma sätt som myn-
digheter göra utlämnande- och sekretessprövning. Bolagen själva måste
också iaktta sekretess. Detta måste framgå av sekretesslagen (jfr 2 kap. 2 §
andra stycket TF och 1 kap. 2 § sekretesslagen). Den nya lagen bör hänvisa
dit.
Skyldigheten att lämna ut handlingar m.m. slås lämpligen fast genom att
de bestämmelser som kan vara aktuella görs tillämpliga också för bolagen. En
bestämmelse om detta bör tas in i 1 kap. 8 § andra stycket sekretesslagen.
Detta medför att även bestämmelserna i 15 kap. kommer att bli tillämpliga
på bolagen. Det diarium som myndigheten överlämnar bör ofta kunna fylla
uppgiften som diarium även hos bolaget. Som flera gånger påpekats är det ju
fråga om att en verksamhet fortsätter på samma sätt som tidigare men i en
annan associationsform.
Om en arkivmyndighet från en annan myndighet för förvaring har över-
tagit allmänna handlingar med uppgifter som är sekretessbelagda där, gäller
sekretessen också hos arkivmyndigheten (13 kap. 4 § sekretesslagen). För
handlingar som övertas av en arkivmyndighet gäller alltså s.k. överförings-
sekretess. Samma sekretess bör gälla för ett bolag som övertar handlingar
från en myndighet. Sekretesslagen bör därför kompletteras med en sådan
bestämmelse. Lämpligen tas den in i den angivna bestämmelsen som ett andra
stycke.
En begäran om att få del av uppgifter i en allmän handling bör således
ställas direkt till bolaget som i eget namn skall pröva frågan. Vem eller vilka i
den enskilda organisationen som har att pröva en begäran bör inte anges i
lagen. Det bör på samma sätt som för myndigheter göras av den som har
vården om handlingen och på begäran hänskjutas till den som är behörig att
företräda bolaget, dvs. företrädesvis firmatecknare. Regeringen kan inte dela
Domän AB:s uppfattning att ett svårt beslut skall kunna hänskjutas till en
arkivmyndighet. I systemet finns redan en möjlighet att överklaga ett avslags-
beslut. Det bör inte kompliceras ytterligare. Det får förutsättas att bolagen har
tillräcklig juridisk kompetens.
Ett negativt beslut skall kunna överklagas. Detta blir automatiskt följden
om sekretesslagens regler görs tillämpliga. Av 15 kap. 7 § första stycket
sekretesslagen framgår bl.a. att beträffande organ som anges i 1 kap. 8 §
andra stycket skall 23-25 §§ och 30 § första meningen förvaltningslagen
(1986:223) tillämpas i fråga om överklagande. Genom ändringen av 1 kap. 8
§ andra stycket sekretesslagen blir därmed även de bolag som förvarar all-
35
männa handlingar omfattade av förvaltningslagens nu angivna bestämmelser i
fråga om hanteringen av de allmänna handlingarna.
Det enskilda organet bör vara skyldigt att lämna ut eget material om detta är
en förutsättning för att det skall kunna lämna ut en allmän handling. Av den
tidigare redogörelsen framgår att allmänna handlingar och bolagets enskilda
handlingar ibland torde komma att vara sammanvävda. Som exempel kan
nämnas en ritning över en anläggning som efter bolagiseringen av bolaget till-
förts nya uppgifter allteftersom anläggningen förändrats. De uppgifter som
tillkommit efter bolagiseringen är det enskilda organets egna och bör, som
tidigare påpekats, noga anges som sådana vid påförandet. Skulle det vara
omöjligt att, vid utlämnandet av den allmänna delen av handlingen, dölja de
senare påförda delarna får det enskilda organet finna sig i att lämna ut även
dessa. Detta torde dock knappast komma att bli något större praktiskt problem
då bolaget kan använda sig av möjligheten att maskera egna uppgifter som
man inte vill offentliggöra. En särskild bestämmelse om detta bör emellertid
införas i lagen. Regeringen eller arkivmyndighet bör genom verkställighets-
föreskrifter kunna ge närmare detaljregler. Sådana föreskrifter kan avse både
statliga och kommunala arkiv.
JO har kritiserat att några försök att beräkna hur många kommunala företag
som skulle komma att beröras av de nu föreslagna reglerna inte har gjorts.
Frågan har enligt JO främst betydelse för de domstolar som skall pröva
överklaganden eftersom intresset att få del av handlingar enligt JO kommer att
vara stort hos allmänheten. JO tror att domstolarna kommer att få ta emot ett
stort antal överklaganden. JO tror också att antalet JO-anmälningar kommer
att öka väsentligt när företagen har förts in under JO:s tillsynsområde. Det
kan, enligt JO, inte godtas att en så betydande mängd organ förs in under
domstolarnas och JO:s ansvarsområden utan en närmare bedömning av de
konsekvenser i fråga om belastning på verksamheten som saken kan förvän-
tas medföra.
Enligt regeringens mening bygger JO:s resonemang på en missuppfatt-
ning. De handlingar och den myndighetsutövning det är fråga om ligger ju
redan före bolagiseringen inom domstolarnas och JO:s ansvarsområde. Det
finns enligt regeringens mening knappast någon anledning att anta att allmän-
hetens intresse för handlingarna skulle öka därför att de fortsättningsvis skall
förvaras hos ett bolag och inte hos myndigheten.
Prop. 1993/94: 113
Regeringens förslag: Enskilda organ som förvarar allmänna hand-
lingar från statliga myndigheter skall svara för de kostnader som upp-
står för arkivmyndigheten när handlingarna överlämnas till denna.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens.
36
Remissinstanserna: Postverket föreslår att arkivmyndigheten skall stå
för kostnaden för den slutliga förvaringen medan det enskilda organet står för
kostnaderna under förvaringen. Postverket framför att den slutliga förvaring-
en är ett samhälleligt intresse som ett enskilt organ inte skall bekosta. Domän
AB har framfört liknande synpunkter.
Ett par remissinstanser har efterlyst en lösning på frågan vad som skall ske
om ett enskilt organ och en arkivmyndighet inte kan enas om ersättningen för
den slutliga förvaringen.
Skälen för regeringens förslag: När allmänna handlingar överförs
från en statlig myndighet till Riksarkivet eller till ett landsarkiv är myndig-
heten skyldig att bidra till arkivmyndighetens kostnader för att förvara
arkivet. Detta sker för att täcka de långsiktiga kostnader som uppstår för
arkivmyndigheten för bevarande och tillhandahållande av arkiven och som
den levererande myndigheten befrias från. Den levererande myndigheten be-
kostar även det praktiska överförandet till arkivmyndigheten. Skälen för detta
synsätt redovisas i prop 1992/93:100 bil. 12 sid. 105 f. Föredragande stats-
rådet anförde följande:
"Arkivlagen lägger ett tydligare ansvar på de arkivbildande myndigheterna
för sina arkiv. Detta ansvar inrymmer även långsiktiga aspekter utöver de
tidsmässigt mera kortsiktiga återsökningsbehov m.m. som myndigheterna
själva har i de egna arkiven. Här är givetvis offentlighetsprincipen en
styrande faktor. Rätten att ta del av de allmänna handlingarna som arkiven
huvudsakligen utgörs av måste givetvis garanteras även på lång sikt. En
annan mera långsiktig aspekt är det ansvar den arkivproducerande myndig-
heten har för sina arkiv av det skälet att dessa utgör en del av det nationella
kulturarvet.
De långsiktiga kostnaderna för arkivbevarande kan i princip delas upp i två
huvudkomponenter. Dels kostar det att rent fysiskt härbärgera och vårda
arkiven i den typ av lokaler som erfordras för att garantera säkerhet och
beständighet. Dels innebär utnyttjandet och vården av arkiven en kostnad. I
ett kortare tidsperspektiv är detta utnyttjande huvudsakligen relaterat till
arkivbildamas fullgörande av sina huvuduppgifter. När ett arkiv, som fort-
farande är av betydelse för den verksamhet ur vilken det härstammar, av-
lämnas till arkivmyndighet får arkivmyndigheten också överta vissa myndig-
hetsuppgifter. Arkivmyndigheterna behöver resurser för dessa uppgifter.
Att överföra arkiv till arkivmyndighet innebär därmed en resursmässig
avlastning för de arkivbildande myndigheterna. Denna besparing är som jag
visat större än vad enbart kostnadsminskningen för själva arkivutrymmet
innebär. I gengäld ökar arbetsbelastningen för den mottagande arkivmyndig-
heten i motsvarande grad. Jag bedömer det därför vara rimligt att - i likhet
med arkivutredningens förslag - arkivmyndigheterna ges en ekonomisk
kompensation direkt kopplad till de leveranser som sker. Nivån på resurs-
överföringen bör bli föremål för en överenskommelse mellan Riksarkivet och
den levererande myndigheten som har att finansiera arkivleveransen. Ur ett
samhällsekonomiskt perspektiv bör en sådan lösning långsiktigt innebära en
bättre hushållning med resurserna för arkivförvaring."
Genom en resursöverföring vid leveransen av ett arkiv tydliggörs kost-
naderna för arkivhållning redan hos den som bildar eller förvarar arkivet.
Prop. 1993/94: 113
37
Detta torde bli ett incitament för en mera rationell arkivhållning med bl.a. Prop. 1993/94: 113
förbättrat utnyttjande av arkivlokalerna. Även gallringen kommer att effektivi-
seras då man genom att så rationellt som möjligt genomföra föreskriven gall-
ring kan göra besparingar såväl vad gäller arkivlokaler som beträffande till-
kommande leveranskostnader.
De principer som sålunda lagts fast vad gäller kostnader för arkivvård
m.m. bör gälla också då ett bolag övertagit en myndighets verksamhet.
Anledning saknas att just i dessa fall övervältra kostnaden på någon annan än
den som svarar för verksamheten. Bolaget bör alltså stå för kostnaderna för
arkivet då detta överförs till en arkivmyndighet. Detta bör framgå av den
föreslagna nya lagen.
Om arkivmyndigheten och bolaget har olika uppfattning om kostnaden blir
det givetvis arkivmyndigheten som inom ramen för de regler som gäller för
all myndighetsutövning får fatta beslut om denna.
17§
I lag får föreskrivas att regeringen eller beslutande kommunal församling får
besluta att allmänna handlingar som hänför sig till myndighets verksamhet,
vilken skall övertas av enskilt organ, får överlämnas till det organet för för-
varing, om detta behöver handlingarna i verksamheten, utan att handlingarna
därigenom upphör att vara allmänna. Ett sådant organ skall i fråga om
överlämnade handlingar jämställas med myndighet vid tillämpningen av
12-16 §§.
Paragrafen är ny. Den har behandlats i den allmänna motiveringen, avsnitt
6.3.
Av 2 kap. 14 § TF framgår att endast myndigheter kan förvara allmänna
handlingar. Med myndigheter likställs i detta hänseende enligt 5 § riksdagen,
kyrkomötet och beslutande kommunal församling. Genom den nya para-
grafen lämnas möjlighet att i lag föreskriva att allmänna handlingar får över-
lämnas till och förvaras även hos enskilda organ utan att handlingarna förlorar
sin karaktär av att vara allmänna. Regeringen avses bestämma vilka organ
som skall ha en sådan uppgift. Såvitt avser kommunala myndigheters verk-
samhet skall kommun- resp, landstingsfullmäktige besluta om överlämnande.
Om ett enskilt organ med stöd av lag sålunda förvarar allmänna handlingar
skall det vid tillämpningen av 2 kap. 12-16 §§ jämställas med myndighet i
fråga om handlingarna. Detta innebär bl.a. att det enskilda organet har skyl-
dighet att på begäran av allmänheten pröva frågan om att lämna ut allmänna
handlingar, att begäran skall riktas till det enskilda organet som skyndsamt
skall pröva begäran och även lämna hänvisning om överklagande vid ett
38
avslagsbeslut. Det innebär också att organen har rätt att ta ut avgifter för
kopior och avskrifter som beställs hos dem. Beträffande principerna för be-
stämmande av avgifterna hänvisas till vad som anförts under avsnitt 6.4.
Som har utvecklats i den allmänna motiveringen (avsnitt 6.3) har Lagrådet
motsatt sig ändringen i tryckfrihetsförordningen. För den händelse ändringen
ändå genomförs har Lagrådet ansett att efter ordet "förvaring" i första
meningen skall tilläggas "och förvaras där" för att förslagets syfte skall till-
godoses. Regeringen anser inte detta tillägg vara behövligt. Däremot har efter
förslag av Lagrådet ordet "därigenom" tillagts i meningen.
I lagrådsremissen benämndes lagförslaget "Lag om förvaring av allmänna
handlingar hos andra organ än myndigheter".
Enligt Lagrådets mening bör av lagens rubrik framgå att bestämmelserna
rör både "överlämnande" och "förvaring" av handlingar. Lagrådet har därför
förordat att rubriken ges lydelsen "Lag om överlämnande av allmänna
handlingar till enskilda organ för förvaring". Regeringen ansluter sig till
lagrådets uppfattning men anser att "andra organ än myndigheter" bör
användas i lagrubriken i stället för "enskilda organ".
1§
Denna lag innehåller bestämmelser om överlämnande av allmänna handlingar
till sådana enskilda organ som avses i 2 kap. 17 § tryckfrihetsförordningen
och om förvaring av dessa handlingar sedan de överlämnats. I lagen ges
också bestämmelser om sådana organs skyldighet att pröva framställningar
om utlämnande av allmänna handlingar enligt reglerna i tryckfrihets-
förordningen och sekretesslagen (1980:100).
Lagens inledande bestämmelse anger lagens tillämpningsområde. Den har i
redaktionellt hänseende utformats efter förslag av Lagrådet. Med enskilda
organ avses andra subjekt än myndigheter, riksdagen, kyrkomötet och be-
slutande kommunala församlingar. Även om det i de flesta fall rör sig om
nybildade aktiebolag med ett betydande offentligt ägande som övertar en
nedlagd myndighets verksamhet är lagens tillämpningsområde inte begränsat
till detta. Andra associationsformer kan således komma i fråga liksom redan
existerande organ.
2§
Regeringen får föreskriva att allmänna handlingar som kommit in till eller
upprättats hos en statlig myndighet får överlämnas till ett enskilt organ och
förvaras där under viss tid utan att handlingarna upphör att vara allmänna om
1. myndigheten skall läggas ned eller upphöra med viss verksamhet,
Prop. 1993/94: 113
39
2. den verksamhet som handlingarna hänför sig till i fortsättningen skall prOp 1993/94- U3
bedrivas av det enskilda organet och
3. det enskilda organet behöver ha tillgång till handlingarna för att kunna
bedriva verksamheten.
Förvaras allmänna handlingar hos ett enskilt organ med stöd av föreskrift
enligt första stycket får regeringen föreskriva att handlingarna får överlämnas
till ett annat enskilt organ och förvaras där under viss tid, om förutsättning-
arna enligt första stycket 2 och 3 är uppfyllda.
Bestämmelsen har i utformats i enlighet med Lagrådets förslag; dock med
den skillnaden att regeringen tillagt i första stycket orden "utan att handling-
arna upphör att vara allmänna" och att i andra stycket uttrycket "allmänna
handlingar " används. I bestämmelsen bemyndigas regeringen att besluta om
förvaring av allmänna handlingar från en statlig myndighet för en viss tid hos
ett enskilt organ. Ett sådant regeringsbeslut - som skall ha formen av förord-
ning - får förväntas bli fattat i samband med övriga beslut i samband med en
bolagisering. Förvaringstidens längd varierar naturligen från fall till fall men
torde i normalfallet vara ganska lång. Det är således inte fråga om en över-
låtelse av handlingarna utan dessa skall slutligen levereras till arkivmyndig-
heten. Handlingarna kommer under förvaringen hos ett enskilt organ att allt-
jämt vara allmänna.
I bestämmelsens första stycke anges förutsättningarna för att regeringen
skall kunna fatta ett beslut om sådan förvaring. Den första förutsättningen (1)
är att den myndighet som förvarar handlingarna skall läggas ned eller upphöra
med en viss, klart avgränsad verksamhet och att ingen annan myndighet skall
överta denna. Vanligtvis övertas funktioner från en nedlagd myndighet av en
eller flera andra myndigheter. Är detta fallet, eller återstår en ”restmyndighet”,
skall de allmänna handlingarna i normalfallet överlämnas dit. Frågan har
behandlats närmare i avsnitt 6.4. Vidare förutsätts (2) att det enskilda organet
skall bedriva den aktuella verksamheten vidare. En hög grad av identitet skall
således föreligga mellan den tidigare myndighetens verksamhet och bolagets.
Viss förändring i en verksamhet kan givetvis förekomma. Det avgörande är
hur situationen ser ut vid tidpunkten för bolagiseringen. I en bedömningen
skall också ingå en prövning av bolagets behov (3) av handlingarna för sin
fortsatta verksamhet.
Det andra stycket har tillagts på förslag av Lagrådet som ansåg att bestäm-
melsen borde kompletteras så att avsikten att regeringen skall kunna besluta
om en ändrad förvaring av de allmänna handlingarna också om ett enskilt
organ omorganiseras klarare framgår.
3§
Kommunfullmäktige eller landstingsfullmäktige får under samma förutsätt-
ningar som anges i 2 § föreskriva att allmänna handlingar som kommit in till
eller upprättats hos en kommunal myndighet får överlämnas till ett enskilt
organ och förvaras där under viss tid utan att handlingarna upphör att vara
allmänna.
40
Under förhållanden motsvarande dem som anges i 2 § får allmänna hand- Prop. 1993/94: 113
lingar som härrör från kommunala myndigheter förvaras hos enskilda organ
för en begränsad tid utan att handlingarna upphör att vara allmänna. Beslut
om ett sådant överförande fattas av kommunfullmäktige respektive lands-
tingsfullmäktige. Paragrafen har i redaktionellt hänseende utformats i enlighet
med Lagrådets förslag, dock med tillägg av orden "utan att handlingarna upp-
hör att vara allmänna".
4§
Bestämmelser om enskilda organs vård av allmänna handlingar och om
arkivmyndigheters tillsyn av dessa organs arkiv finns i arkivlagen
(1990:782).
Myndigheter som förvarar allmänna handlingar har en skyldighet att vårda
och bevara dessa. Regler om detta finns i arkivlagen. I 2 och 3 §§ beskrivs
hur en myndighets arkiv bildas och syftet med detta. I 4-6 §§ anges hur en
myndighet skall vårda sitt arkiv. För tillsynen av att myndigheterna fullgör
sina arkivvårdande uppgifter finns arkivmyndigheter inom såväl den statliga
som den kommunala förvaltningen (7 § arkivlagen). Regeringen bestämmer
vilka arkivmyndigheter som skall finnas inom den statliga förvaltningen. I 8 §
arkivförordningen anges att dessa är Riksarkivet, Krigsarkivet och lands-
arkiven. Enligt 8 § arkivlagen är kommunstyrelsen arkivmyndighet i kommu-
nerna och i landstingen fullgörs uppgiften av landstingsstyrelsen. Enligt 9 §
kan en arkivmyndighet överta en myndighets arkiv i vissa fall. Enligt 10 §
arkivlagen får slutligen allmänna handlingar gallras.
Genom ändringar i arkivlagen har dessa regler blivit tillämpliga även på de
enskilda organ som förvarar allmänna handlingar. Förevarande paragraf
innebär en hänvisning till arkivlagens regler i dessa hänseenden. En smärre
redaktionell ändring har gjorts i förhållande till lagrådsremissens förslag.
5§
Det enskilda organet skall vid förvaring och handhavande av de allmänna
handlingarna se till att dessa lätt kan särskiljas från andra handlingar hos
organet.
Om det enskilda organet för sin verksamhet behöver göra tillägg i
allmänna handlingar skall tilläggen utföras så att det tydligt framgår när och
av vem de har gjorts såvida det inte av omständigheterna klart framgår att
tilläggen gjorts av det enskilda organet.
Ett bolag som övertar en nedlagd myndighets verksamhet bildar givetvis
ett eget arkiv av handlingar efter bolagiseringstidpunkten. Dessa handlingar är
bolagets egna och de omfattas normalt inte av offentlighetsprincipen.
De allmänna handlingarna som bolaget förvarar måste i många fall av
naturliga skäl rent fysiskt finnas tillsammans med bolagets egna handlingar.
Det rör sig om statistikserier, akter i ärenden som påbörjats före bolagise-
41
ringen m.m. Detta måste givetvis vara tillåtet. Vad paragrafens första stycke
föreskriver är att det måste gå att utan omgång identifiera vilka handlingar
som är allmänna och vilka som är bolagets egna. Paragrafen har utformats
redaktionellt efter förslag av Lagrådet.
Paragrafens andra stycke reglerar ett speciellt förhållande som uppstår just
1 och med att offentlig verksamhet överförs till enskilda organ. Vissa hand-
lingar är sådana att de måste tillföras uppgifter allteftersom förändringar äger
rum. Exempel härpå är linjekartor och ritningar över anläggningar men också
register av skilda slag. Denna typ av handlingar hos myndigheterna är
volymmässigt mycket omfattande. För det kontinuerliga arbetet är det således
tillåtet att även efter en bolagisering tillföra sådana handlingar nya uppgifter
då förändringar sker.
I lagrådsremissen uttalades i anslutning till denna bestämmelse att upp-
gifter på sådana handlingar som tillkommit före bolagiseringen omfattades av
offentlighetsprincipen medan uppgifter som påförts efteråt är bolagets privata
uppgifter vilka allmänheten inte har rätt att få tillgång till. I anslutning till detta
har Lagrådet aktualiserat frågan om den närmare innebörden av begreppet
"handling". Lagrådet anför:
"Förslaget synes (—) i dessa delar bygga på den uppfattningen att det på en
och samma handling, t.ex. en till en myndighet ingiven skrivelse (ett doku-
ment), efterhand kan tillföras påteckningar vilka i sin tur skall kunna betraktas
som en eller flera nya handlingar. Fråga uppstår i så fall huruvida den som
begär att få ta del av ett sådant dokument skall få se detta i befintligt skick
eller - som synes förutsatt i remissen - först efter en prövning vilken beträf-
fande varje "ny handling" - tar sikte på om den på grund av bestämmelserna i
2 kap. 6 och 7 § § TF kan betraktas som "allmän". För den händelse en sådan
prövning leder till slutsatsen att så inte är fallet anges en tänkbar följd kunna
bli, att ifrågavarande handling inte lämnas ut och därför "maskeras" vid en
kopiering av dokumentet.
Den syn på begreppet handling som remissen således ger uttryck för kan
möjligen ha visst stöd i avfattningen av 2 kap. 3 § första stycket första
meningen TF. Det finns också något motivuttalande i lagförarbetena (prop.
1975/76:160 s. 119 f) som måhända skulle kunna tyda på en avsikt att åstad-
komma en förändring i förhållande till tidigare praxis, enligt vilken begreppet
handling allmänt ansågs knutet till underlaget, dvs. i fråga om skriftligt mate-
rial normalt till det aktuella dokumentet (se a prop. s. 114 f). Att det funnits
någon sådan avsikt motsägs emellertid redan av Offentlighets- och sekretess-
lagstiftningskommitténs i anslutning till dess, sedermera godtagna, förslag till
ifrågavarande lagtext gjorda uttalande, att en naturlig definition är "att hand-
ling är en fysisk företeelse, som är bärare av i viss form fixerad information".
Mot den i remissen lanserade tolkningen av begreppet handling talar vidare
med betydande styrka vad i 2 kap. TF i övrigt sägs om handling. Redan i
följande mening i 3 § första stycket klargörs således att en väsentlig förut-
sättning för en handlings karaktär är var den förvaras. Såvitt gäller just frågan
om ytterligare anteckningar på samma dokument finns vidare den särskilda
regeln i 7 § andra stycket 1, enligt vilket diarium, journal samt sådant register
eller annan förteckning som föres fortlöpande, skall anses vara upprättad när
handlingen färdigställts för anteckning eller införing. Belysande i samman-
hanget är vidare bestämmelsen i 12 § första stycket tredje meningen, som
Prop. 1993/94: 113
42
reglerar frågan om tillhandahållande av allmän handling när "del därav" inte
får lämnas ut.
Till vad nu sagts kommer den osäkerhet och därav föranledda tillämp-
ningssvårigheter som den i remissen gjorda tolkningen av begreppet handling
skulle föranleda. Det räcker här att hänvisa till den tidigare berörda situationen
då någon begär att få ta del av en skrivelse på vilken det efterhand påförts en
eller flera anteckningar. Ett särskilt problem i detta sammanhang, som inte
närmare berörts i remissen, är hur en "maskerad kopia" skulle kunna upp-
fattas om det inte tydligt anges att viss text har uteslutits. För en sådan note-
ring kommer det emellertid, enligt den tänkta ordningen, inte alltid att finnas
möjlighet att hänvisa till viss sekretessbestämmelse, eftersom åtgärden tyd-
ligen skull kunna bero på att den "nya handlingen" inte blivit allmän.
Mot bakgrund av det anförda kan Lagrådet inte godta den tolkning av
begreppet handling som remissen innehåller. Enligt Lagrådets mening bör
begreppet ges den innebörd som framgår av det tidigare återgivna kommitté-
uttalandet."
Regeringen anser i och för sig inte att det av Lagrådet åberopade motivut-
talandet utesluter att en "fysisk" handling skall kunna anses bestå av flera all-
männa handlingar, t.ex. om det på en upprättad och därmed allmän handling
har påförts en tjänsteanteckning vid ett senare tillfälle och som är hänförlig till
ett ännu inte slutbehandlat ärende. Eftersom det inte kan komma ifråga att nu
påverka gällande rätt får frågan lösas i rättstillämpningen.
Givetvis bör den som begär att få ut en handling från vilken vissa uppgif-
ter tagits bort upplysas om att den information han får genom handlingen kan
vara ofullständig.
I förhållande till lagrådsremissen har i paragrafens andra stycke på Lag-
rådets förslag tillagts ett undantag från huvudregeln att varje enskild ny
anteckning måste anges som det enskilda organets egen anteckning. Om det
av omständigheterna klart framgår att så är fallet skall detta inte vara nödvän-
digt i varje situation. Här avses främst sådant som nya uppgifter i register,
diarier, journaler och andra kronologiskt förda handlingar där det klart kan
utläsas vilka anteckningar som gjorts före respektive efter en "bolagisering".
6§
Det enskilda organet skall så snart som möjligt underrätta regeringen, kom-
munfullmäktige respektive landstingsfullmäktige om det enskilda organets
organisation eller arbetssätt på grund av konkurs, fusion, försäljning av verk-
samhet eller liknande händelse förändras på sätt som kan antas inverka på
dess hantering av de enligt 2 eller 3 § överlämnade handlingarna.
Bestämmelsen har behandlats under avsnitt 6.5. Paragrafen reglerar vissa
frågor som uppstår vid strukturförändringar i ett bolag. Om ett bolags organi-
sation förändras så att exempelvis de verksamhetsdelar till vilka de allmänna
handlingarna hör överlämnas till ett eller flera dotterbolag måste givetvis de
allmänna handlingarna få följa med. Härmed följer också det ansvar som det
Prop. 1993/94: 113
43
ursprungliga bolaget hade för handlingarna. Detta fordrar emellertid ett nytt
beslut av det organ som beslutat om förvaringen.
Om ett bolag som fått tillstånd att förvara allmänna handlingar omorgani-
seras så att förvaringen av de allmänna handlingarna påverkas måste det
således anmäla detta till regeringen eller den beslutande kommunala försam-
lingen så att ställning kan tas till frågan vem som skall ha rätt att förvara
handlingarna i fortsättningen. Det följer av 2 och 3 §§. Ett eventuellt behov
av sekretess för en sådan uppgift torde gå att tillgodose inom ramen för
8 kap. 6 eller 7 § sekretesslagen. Skulle regeringen eller den beslutande
kommunala församlingen finna att en ny förvaring framstår som mindre
lämplig finns möjligheten att inte fatta något nytt beslut om förvaring. Arkivet
skall då överlämnas till en arkivmyndighet. Beträffande möjligheten att träffa
avtal mellan arkivmyndigheten och bolaget hänvisas till redogörelsen i
avsnittet 6.5. Här skall dock påpekas möjligheten för arkivmyndigheten att
ingripa med stöd av 9 § arkivlagen vid fysisk vanvård av de allmänna
handlingarna.
Paragrafen har redaktionellt utformats i enlighet med Lagrådets förslag.
7§
Bestämmelser om rätten att ta del av allmänna handlingar finns i 2 kap. tryck-
frihetsförordningen.
Bestämmelser om begränsningar i rätten att ta del av allmänna handlingar
och om skyldigheten att iaktta sekretess finns i sekretesslagen (1980:100).
Av 2 kap. 17 § tryckfrihetsförordningen och 1 kap. 8 § andra stycket
tredje meningen sekretesslagen framgår att ett enskilt organ, som efter beslut
enligt denna lag förvarar allmänna handlingar, skall jämställas med myndighet
ifråga om befattningen med dessa handlingar.
Paragrafen innehåller hänvisningar till bestämmelser i tryckfrihetsförord-
ningen och sekretesslagen.
Rätten att ta del av allmänna handlingar är grundlagsfäst genom bestäm-
melserna i 2 kap. TF. Denna rätt kan inte inskränkas genom att ett enskilt
organ fått uppdraget att förvara handlingarna. Någon särskild bestämmelse
som konstituerar rätten att ta del av allmänna handlingar hos ett enskilt organ
är således inte behövlig. I första stycket har en hänvisning gjorts till TF.
I andra stycket hänvisas till sekretesslagen. Se avsnitt 6.6 såvitt avser
denna reglering.
I tredje stycket hänvisas till de bestämmelser enligt vilka bolaget skall jäm-
ställas med en myndighet. Stycket har redaktionellt utformats i enlighet med
Lagrådets förslag.
Genom bestämmelsen i 2 kap. 17 § TF blir ett bolag som förvarar all-
männa handlingar jämställt med myndighet i fråga om denna förvaring. Den
innebär också att bolaget är skyldigt att tillämpa de regler om utlämnande av
allmän handling som finns i 2 kap. 12-16 §§ TF.
Prop. 1993/94: 113
44
8§
Det enskilda organet är skyldigt att lämna ut eget material, om detta är en
nödvändig förutsättning för att en allmän handling skall kunna lämnas ut med
hänsyn till det sätt på vilket materialet tillförts den handlingen.
Paragrafen reglerar en situation som kan bli aktuell om en allmän handling
påförts nya uppgifter efter bolagiseringstillfället, jfr bestämmelsen i 5 § andra
stycket. Offentlighetsprincipen måste råda. Har således bolaget inte möjlighet
att avskilja och dölja sina egna uppgifter måste bolaget tåla en insyn i sina
egna angelägenheter om detta är en nödvändig förutsättning för att det skall
kunna lämna ut en allmän handling. Denna situation torde dock inte bli så
vanlig eftersom de flesta problem sannolikt kan lösas genom Riksarkivets
föreskrifter om hur man skall förfara i dessa fall. Vidare får förutsättas att
bolaget vid utlämnande av en allmän handling kan maskera uppgifter som är
dess egna och som man av hänsyn till affärsintressen o.d. inte vill offentlig-
göra. Paragrafen har redaktionellt utformats i enlighet med Lagrådets förslag.
9§
Ett enskilt organ som förvarar allmänna handlingar från en statlig myndighet
skall ersätta arkivmyndigheten fördess kostnader för den fortsatta förvaring-
en av de allmänna handlingarna.
Bestämmelsen har behandlats under avsnitt 6.7. Paragrafen innebär ett
åläggande för bolaget. Det får dock förutsättas att ersättningens belopp fast-
ställs efter förhandlingar mellan arkivmyndigheten och bolaget. En smärre
redaktionell förändring har gjorts i förhållande till lagrådsremissens förslag.
Övergångsbestämmelser
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995. Lagen får tillämpas också beträf-
fande allmänna handlingar som härrör från myndigheter som helt lagts ned
eller delvis upphört med viss verksamhet före lagens ikraftträdande.
Lagen kan tillämpas även på enskilda organ som redan har övertagit verk-
samhet från nedlagda myndigheter. Detta är möjligt eftersom de bolag som nu
disponerar allmänna handlingar från de myndigheter, vars verksamhet de
övertagit, innehar dessa handlingar genom avtal med Riksarkivet. Bolagen
kan således genom regeringsbeslut komma att få tillgång till handlingarna på
andra grunder än vad som gäller i dag. Ett regeringsbeslut river inte upp av-
talen mellan Riksarkivet och bolagen men det torde kunna förutsättas att par-
terna är beredda att lösa frågan i enlighet med den nya lagen.
Övergångsbestämmelsens utformning har genomgått en smärre redaktio-
nell förändring i förhållande till lagrådsremissens förslag.
Prop. 1993/94: 113
45
1 kap.
S§
Sekretesslagen gäller i det allmännas verksamhet, dvs. för myndigheter, riks-
dagen, kyrkomötet och beslutande kommunala församlingar, se paragrafens
första stycke. Genom bestämmelsen i andra stycket har handlingsoffentlig-
heten utvidgats till att gälla vissa enskilda organ som handhar myndighets-
utövning. Dessa enskilda organ skall vid tillämpningen av sekretesslagen
jämställas med myndigheter.
Genom tillägget till andra stycket fastslås att de bolag som med stöd av den
nya lagen förvarar allmänna handlingar, vid tillämpningen av sekretesslagen
skall jämställas med myndighet såvitt avser befattningen med handlingarna.
Av bestämmelsen i 2 kap. 17 § TF framgår att ett sådant bolag vid tillämp-
ningen av samma kapitels 12-16 §§ jämställs med myndighet. Genom till-
lägget i 1 kap. 8 § sekretesslagen blir således hela regelverket för myndig-
heters hantering av allmänna handlingar gällande för bolaget i detta avseende.
I 15 kap. 7 § första stycket sekretesslagen finns en hänvisning till 23-25 §§
och 30 § första meningen förvaltningslagen (1986:223) om överklagande
som har gjorts beträffande beslut av organ som anges i 1 kap. 8 § andra
stycket sekretesslagen. Hänvisningen avser nu även de bolag som förvarar
allmänna handlingar.
13 kap.
4§
Paragrafen behandlar s.k. överföringssekretess. Genom det nya andra stycket
kommer den sekretess som gällde hos den myndighet från vilken de allmänna
handlingarna härrör automatiskt att gälla hos det bolag som förvarar hand-
lingarna. Detta jämfört med 1 kap. 13 § och den nya bestämmelsen i 1 kap.
8 § medför också att bestämmelsen om brott mot tystnadsplikt i 20 kap. 3 §
brottsbalken blir tillämplig på de anställda i bolaget. En smärre redaktionell
ändring har gjorts i förhållande till lagrådsremissens förslag.
1§
Paragrafen anger lagens tillämpningsområde. Det nya tredje stycket fastslår
att arkivlagens regler om arkivbildning och arkivvård också skall gälla de
bolag som förvarar allmänna handlingar. Likaså fastslås att lagens regler om
gallring skall tillämpas av ett sådant bolag. Genom att 9 § blir tillämplig även
på bolagen kan arkivmyndighet överta allmänna handlingar exempelvis om
dessa vanvårdas eller riskerar att förkomma.
Prop. 1993/94: 113
46
2§
Ändringen är endast redaktionell.
Prop. 1993/94: 113
7 och 8 §§
I bestämmelserna fastslås att såväl myndigheter som bolag som förvarar
allmänna handlingar står under tillsyn av arkivmyndigheter. Arkivmyndig-
heterna skall således se till att även bolagen fullgör sina arkiwårdsuppgifter.
Smärre redaktionella förändringar har gjorts i paragraferna i förhållande till
utformningen i lagrådsremissen efter förslag av Lagrådet.
II och 14 §§
Bestämmelserna reglerar vad som i normalfallet skall ske med allmänna
handlingar om en statlig respektive kommunal myndighet läggs ned, dvs. att
dessa skall levereras till arkivmyndighet inom tre månader. Till paragraferna
har fogats hänvisningar till lagen (1994:000) om överlämnande av allmänna
handlingar till andra organ än myndigheter för förvaring som en erinran om
att förvaring av handlingar kan ske enligt denna lag.
Lagrådet har ansett att dessa hänvisningar är onödiga. Regeringen anser att
de har en informerande funktion och därför bör finnas kvar.
47
Prop. 1993/94: 113
Bilaga 1
I promemorian läggs fram förslag till regler om förvaring av allmänna hand-
lingar i de fall offentlig verksamhet överförs i privat regi.
Enligt nuvarande regler skall de handlingar som finns hos en myndighet när
denna upphör överföras till en arkivmyndighet. Detta är en opraktisk ordning
i de fall verksamheten inte upphör när myndigheten läggs ned utan övergår till
att bedrivas i privaträttsliga former.
Förslaget innebär att ett organ som trätt i stället för en myndighet i fortsätt-
ningen skall kunna förvara de allmänna handlingarna så länge de behövs hos
organet. Under tiden skall handlingarna behandlas på samma sätt som hos
den förutvarande myndigheten. Detta innebär att allmänheten skall ha rätt att
få ta del av uppgifter i dem och att de skall vårdas i enlighet med arkivlagens
regler. Bestämmelserna tas in i en särskild lag.
Vidare skall sekretesslagens regler gälla hos det enskilda organet såvitt
avser dess befattning med de ifrågavarande handlingarna.
Förslaget förutsätter en ändring i tryckfrihetsförordningen. Det kan därför
träda i kraft tidigast den 1 januari 1995.
48
Bilaga 2
Härigenom föreskrivs att det i tryckfrihetsförordningen1 skall införas en
ny paragraf, 2 kap. 17 §, av följande lydelse.
|
Nuvarande lydelse |
Föreslagen lydelse 2 kap. 17 § / lag får föreskrivas att rege- |
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.
^Tryckfrihetsförordningen omtryckt 1991:1500. 49
4 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 113
Härigenom föreskrivs följande.
1 § Denna lag innehåller bestämmelser om förvaring av allmänna handlingar
hos andra organ än myndigheter och de beslutande församlingar som anges i
2 kap. 5 § tryckfrihetsförordningen (enskilda organ).
I lagen ges också bestämmelser om ett enskilt organs skyldighet att pröva
begäran om utlämnande av allmänna handlingar enligt reglerna i tryckfrihets-
förordningen och sekretesslagen (1980:100).
2 § Allmänna handlingar hos en statlig myndighet får efter beslut av rege-
ringen förvaras en begränsad tid hos ett enskilt organ om
1. den myndighet som förvarar handlingarna skall upphöra helt eller med
en viss verksamhet,
2. verksamheten fortsättningsvis skall bedrivas av det enskilda organet,
och
3. det enskilda organet behöver tillgång till handlingarna för att kunna
bedriva sin verksamhet.
3 § Allmänna handlingar hos en kommunal myndighet får efter beslut av
kommun-fullmäktige eller landstingsfullmäktige förvaras för en begränsad tid
hos ett enskilt organ under samma förutsättningar som anges i 2 §.
4 § Om det enskilda organets vård av de allmänna handlingarna och
om arkivmyndighets tillsyn av arkiven finns bestämmelser i arkivlagen
(1990:782).
5 § Det enskilda organet skall vid förvaring och handhavande av de
allmänna handlingarna se till att dessa lätt kan särskiljas från organets egna
handlingar.
Om det enskilda organet för sin verksamhet behöver göra tillägg i sådana
handlingar, som kontinuerligt behöver tillföras nya uppgifter allteftersom
förändringar äger rum, skall tilläggen utföras så att det tydligt framgår när och
av vem dessa har gjorts.
6 § Om det enskilda organets organisation eller arbetssätt förändras genom
konkurs, likvidation, fusion, utförsäljning av verksamhet eller liknande
händelser skall det enskilda organet, om den organisatoriska förändringen
påverkar förvaringen av de allmänna handlingarna, så snart det kan ske
underrätta regeringen eller, om handlingarna härrör från en kommunal
myndighet, kommunfullmäktige eller landstingsfullmäktige.
50
7 § Om rätten att ta del av allmänna handlingar finns bestämmelser i 2 kap.
tryckfrihetsförordningen.
I fråga om begränsningar i rätten att ta del av allmänna handlingar och om
skyldigheten att iaktta sekretess finns bestämmelser i sekretesslagen
(1980:100).
Av 2 kap. 17 § tryckfrihetsförordningen och 1 kap. 8 § andra stycket
tredje meningen sekretesslagen (1980:100) framgår att ett enskilt organ som
efter beslut av regeringen eller beslutande kommunal församling förvarar
allmänna handlingar i fråga om befattningen med dessa skall jämställas med
myndighet.
8 § Det enskilda organet är skyldigt att utlämna eget material, om ett sådant
utlämnande, på grund av att materialet fogats samman med allmän handling
eller av annat skäl, är en nödvändig förutsättning för att den allmänna hand-
lingen skall kunna utlämnas.
Prop. 1993/94: 113
Bilaga 2
9 § Ett enskilt organ som förvarar allmänna handlingar från en statlig
myndighet skall ersätta arkivmyndigheten för dess kostnader för den slutliga
förvaringen av de allmänna handlingarna.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.
51
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 8 § och 13 kap. 4 § sekretesslagen
(1980:100)1 skall ha följande lydelse.
Prop. 1993/94: 113
Bilaga 2
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 kap.
8§
Vid tillämpningen av denna lag skall med myndighet jämställas riksdagen,
kyrkomötet och beslutande kommunal församling.
Vad som föreskrivs i tryckfri-
hetsförordningen om rätt att ta del av
handlingar hos myndighet skall i till-
lämpliga delar gälla också handling-
ar hos de organ som anges i bilagan
till denna lag, i den mån handling-
arna hör till den verksamhet som
Vad som föreskrivs i tryckfri-
hetsförordningen om rätt att ta del av
handlingar hos myndighet skall i till-
lämpliga delar gälla också handling-
ar hos de organ som anges i bilagan
till denna lag, i den mån handling-
arna hör till den verksamhet som
nämns där. De i bilagan angivna
organen skall vid tillämpningen av
denna lag jämställas med myn-
dighet.
nämns där. De i bilagan angivna or-
ganen skall vid tillämpningen av
denna lag jämställas med myndighet.
Detsamma gäller ett enskilt organ
som med stöd av lagen (1994:000)
om förvaring av allmänna handlingar
hos andra organ än myndigheter
förvarar sådana handlingar såvitt
avser befattningen med dessa hand-
lingar.
13 kap.
4§
Erhåller arkivmyndighet för arkivering från annan myndighet uppgift som
är sekretessbelagd där, gäller sekretessen också hos arkivmyndigheten.
Erhåller ett enskilt organ som
avses i 1 kap. 8 § andra stycket
tredje meningen för förvaring från en
myndighet uppgift som är sekretess-
belagd hos myndigheten, gäller
sekretessen också hos det enskilda
organet.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.
1Lagen omtryckt 1992:1474.
52
Härigenom föreskrivs ifråga om arkivlagen (1990:782)
dels att i 15 och 16 §§ ordet "landstinget", skall bytas ut mot ordet "lands-
tingsfullmäktige",
dels att 1, 2, 7, 8, 11 och 14 §§ skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 §
I denna lag ges bestämmelser om myndigheternas och vissa andra organs
arkiv samt om arkivmyndigheterna.
Bestämmelserna i 3-6 och 10 §§ skall tillämpas även på statliga, kom-
munala och kyrkokommunala beslutande församlingar.
Bestämmelserna i 3-6 samt 9 och
10 §§ skall i tillämpliga delar gälla
också sådana enskilda organ hos
vilka allmänna handlingar förvaras
med stöd av lagen (1994:000) om
förvaring av allmänna handlingar
hos andra organ än myndigheter.
Prop. 1993/94: 113
Bilaga 2
2§
Vad som enligt denna lag gäller för statliga myndigheters arkiv skall gälla
även för arkiv hos
1. kyrkokommunala myndigheter,
2. sådana organ som avses
i 1 kap. 8 § andra stycket sekre-
tesslagen (1980:100) till den del
arkivet härrör från den verksamhet
som avses i bilagan till sekretess-
lagen, och
3. allmänna försäkringskassor.
2. sådana organ som avses
i 1 kap. 8 § andra stycket
första meningen sekretesslagen
(1980:100) till den del arkivet härrör
från den verksamhet som avses i
bilagan till sekretesslagen, och
7§
För tillsynen av att myndighe-
terna fullgör sina skyldigheter enligt
3-6 §§ skall det finnas arkiv-
myndigheter såväl inom den statliga
som den kommunala förvaltningen.
För tillsynen av att myndigheterna
och sådana enskilda organ som
förvarar allmänna handlingar fullgör
sina skyldigheter enligt 3-6 §§ skall
det finnas arkivmyndigheter såväl
inom den statliga som den kommu-
nala förvaltningen.
Arkivmyndigheterna skall dock inte ha tillsyn över riksdagens myndig-
heter, regeringen, myndigheter inom regeringens kansli eller utrikesrepresen-
tationen.
5 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 113
8§
Regeringen bestämmer vilka arkivmyndigheter som skall finnas för
tillsynen över de statliga myndigheterna. Tillsynen över att sådana organ som
avses i 2 § fullgör sina skyldigheter enligt 3-6 §§ ankommer på de statliga
Prop. 1993/94: 113
Bilaga 2
arkivmyndigheterna.
Kommunstyrelsen är arkivmyn-
dighet i kommunen och förvalt-
ningsutskottet i landstingskommu-
nen, om inte kommunfullmäktige
eller landstinget har utsett någon
annan nämnd eller styrelse till
arkivmyndighet.
Kommunstyrelsen är arkivmyn-
dighet i kommunen och landstingss-
tyrelsen i landstinget om inte kom-
munfullmäktige eller landstingsfull-
mäktige har utsett någon annan
nämnd eller styrelse till arkivmyn-
dighet.
Tillsynen över att sådana enskilda
organ som förvarar allmänna hand-
lingar fullgör sina skyldigheter enligt
3-6 §§ ankommer på de statliga
arkivmyndigheterna i de fall det en-
skilda organet förvarar ett statligt
arkiv och på de kommunala arkiv-
myndigheterna i de fall det enskilda
organet förvarar ett kommunalt
arkiv.
11 §
Om en statlig myndighet har upphört och dess verksamhet inte har förts
över till en annan statlig myndighet, skall myndighetens arkiv överlämnas till
en arkivmyndighet inom tre månader, såvida inte regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer föreskriver något annat.
/ lagen (1994:000) om förvaring
av allmänna handlingar hos andra
organ än myndigheter finns bestäm-
melser om förvaring av statliga myn-
digheters arkiv hos enskilda organ i
vissa fall.
14 §
Om en kommunal myndighet har
upphört och dess verksamhet inte
har förts över till en annan kom-
munal myndighet, skall myndig-
hetens arkiv överlämnas till arkiv-
myndigheten inom tre månader, så-
vida inte kommunfullmäktige eller
landstinget har beslutat något annat.
Om en kommunal myndighet har
upphört och dess verksamhet inte
har förts över till en annan kom-
munal myndighet, skall myndig-
hetens arkiv överlämnas till arkiv-
myndigheten inom tre månader, så-
vida inte kommunfullmäktige eller
landstingsfullmäktige har beslutat
något annat.
54
I lagen (1994:000) om förvaring Prop. 1993/94: 113
av allmänna handlingar hos andra Bilaga 2
organ än myndigheter finns bestäm-
melser om förvaring av kommunala
myndigheters arkiv hos enskilda
organ i vissa fall.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.
55
Efter remiss av departementspromemorian (Ds 1993:49) Förvaring av all-
männa handlingar hos andra organ än myndigheter har yttrande avgetts av
Riksdagens ombudsmän (JO)
Justitiekanslem (JK)
Hovrätten över Skåne och Blekinge
Kammarrätten i Sundsvall
Datainspektionen (DI)
Postverket
Riksrevisionsverket (RRV)
Statistiska centralbyrån
Statens fastighetsverk
Juridiska fakultetsnämnden vid Universitetet i Stockholm
Juridiska fakultetsnämnden vid Universitetet i Uppsala
Riksarkivet
Krigsarkivet
Landsarkiven i
Göteborg
Härnösand
Lund
Vadstena
Visby
Östersund
Stadsarkivet i Malmö
Stockholms stadsarkiv
Domän AB
Vattenfall AB
Celcius Invest AB (f.d. FFV AB)
Jönköpings kommun
Gävle kommun
Östersunds kommun
Stockholms läns landsting
Svenska kommunförbundet
Landstingsförbundet
Svenska tidningsutgivareföreningen
Publicistklubben
Svenska Journalistförbundet
Prop. 1993/94: 113
Bilaga 3
56
Prop. 1993/94: 113
Bilaga 4
Härigenom föreskrivs att det i tryckfrihetsförordningen1 skall införas en
ny paragraf, 2 kap. 17 §, av följande lydelse.
|
Nuvarande lydelse |
Föreslagen lydelse 2 kap. 17 § I lag får föreskrivas att rege- |
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.
'Tryckfrihetsförordningen omtryckt 1991:1500.
57
Härigenom föreskrivs följande.
1 § Denna lag innehåller bestämmelser om förvaring av allmänna handlingar
hos andra organ än myndigheter och de beslutande församlingar som anges i
2 kap. 5 § tryckfrihetsförordningen (enskilda organ).
I lagen ges också bestämmelser om enskilda organs skyldighet att pröva
begäran om utlämnande av allmänna handlingar enligt reglerna i tryckfrihets-
förordningen och sekretesslagen (1980:100).
2 § Regeringen får föreskriva att allmänna handlingar som kommit in till eller
upprättats hos en statlig myndighet får förvaras en begränsad tid hos ett
enskilt organ utan att handlingarna upphör att vara allmänna om
1. den myndighet som förvarar handlingarna skall upphöra helt eller med
en viss verksamhet,
2. verksamheten fortsättningsvis skall bedrivas av det enskilda organet,
och
3. det enskilda organet behöver ha tillgång till handlingarna för att kunna
bedriva sin verksamhet.
3 § Kommunfullmäktige eller landstingsfullmäktige får föreskriva att
allmänna handlingar som kommit in till eller upprättats hos en kommunal
myndighet får förvaras en begränsad tid hos ett enskilt organ utan att hand-
lingarna upphör att vara allmänna under samma förutsättningar som anges i
2 §•
4 § Bestämmelser om enskilda organs vård av allmänna handlingar och om
arkivmyndigheters tillsyn av arkiven finns i arkivlagen (1990:782).
5 § Det enskilda organet skall vid förvaring och handhavande av de
allmänna handlingarna se till att dessa lätt kan särskiljas från organets egna
handlingar.
Om det enskilda organet för sin verksamhet behöver göra tillägg i allmänna
handlingar skall tilläggen utföras så att det tydligt framgår när och av vem de
har gjorts.
6 § Det enskilda organet skall så snart som möjligt underrätta regeringen
eller, om handlingarna härrör från en kommunal myndighet, kommunfull-
mäktige eller landstingsfullmäktige, om det enskilda organets organisation
eller arbetssätt förändras genom konkurs, fusion, utförsäljning av verksamhet
eller liknande händelser. Om den organisatoriska förändringen saknar bety-
58
delse för förvaringen av de allmänna handlingarna behövs dock ingen under- Prop. 1993/94: 113
rättelse. Bilaga 4
7 § Bestämmelser om rätten att ta del av allmänna handlingar finns i 2 kap.
tryckfrihetsförordningen.
Bestämmelser om begränsningar i rätten att ta del av allmänna handlingar
och om skyldigheten att iaktta sekretess finns i sekretesslagen (1980:100).
Ett enskilt organ som efter beslut av regeringen eller en beslutande
kommunal församling enligt denna lag förvarar allmänna handlingar skall i
fråga om befattningen med dessa jämställas med en myndighet. Detta framgår
av 2 kap. 17 § tryckfrihetsförordningen och 1 kap. 8 § andra stycket tredje
meningen sekretesslagen (1980:100).
8 § Det enskilda organet är skyldigt att lämna ut eget material, om detta är en
nödvändig förutsättning för att en allmän handling skall kunna lämnas ut
därför att materialet har fogats samman med den allmänna handlingen eller om
det är nödvändigt av något annat skäl.
9 § Ett enskilt organ som förvarar allmänna handlingar från en statlig
myndighet skall ersätta arkivmyndigheten för dess kostnader för den slutliga
förvaringen av de allmänna handlingarna.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995. Lagen får tillämpas också
beträffande allmänna handlingar från myndigheter som helt eller delvis
upphört före lagens ikraftträdande.
59
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 8 § och 13 kap. 4 § sekretesslagen
(1980:100)' skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94: 113
Bilaga 4
1 kap.
8§
Vid tillämpningen av denna lag skall med myndighet jämställas riksdagen,
kyrkomötet och beslutande kommunal församling.
Vad som föreskrivs i tryckfri-
hetsförordningen om rätt att ta del av
handlingar hos myndighet skall i
tillämpliga delar gälla också hand-
lingar hos de organ som anges i
bilagan till denna lag, i den mån
handlingarna hör till den verksamhet
som nämns där. De i bilagan angiv-
na organen skall vid tillämpningen
av denna lag jämställas med myn-
dighet.
Vad som föreskrivs i tryckfrihets-
förordningen om rätt att ta del av
handlingar hos en myndighet skall i
tillämpliga delar gälla också hand-
lingar hos de organ som anges i
bilagan till denna lag, i den mån
handlingarna hör till den verksamhet
som nämns där. De i bilagan angiv-
na organen skall vid tillämpningen
av denna lag jämställas med myn-
dighet. Detsamma gäller ett enskilt
organ som med stöd av lagen
(1994:000) om förvaring av all-
männa handlingar hos andra organ
än myndigheter förvarar sådana
handlingar såvitt avser befattningen
med dessa handlingar.
13 kap.
4§
Erhåller arkivmyndighet för
arkivering från annan myn-
dighet uppgift som är sekretess-
belagd där, gäller sekretessen också
hos arkivmyndigheten.
Erhålleren arkivmyndighet för
arkivering från någon annan myn-
dighet uppgift som är sekretess-
belagd där, gäller sekretessen också
hos arkivmyndigheten.
Erhåller ett enskilt organ som
avses i 1 kap. 8 § andra stycket
tredje meningen för förvaring från en
myndighet en handling som inne-
håller en uppgift som är sekretess-
belagd hos myndigheten, gäller
sekretessen också hos det enskilda
organet.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.
'Lagen omtryckt 1992:1474.
60
Härigenom föreskrivs i fråga om arkivlagen (1990:782)
dels att i 15 och 16 §§ ordet "landstinget", skall bytas ut mot "landstings-
fullmäktige",
dels att 1, 2, 7, 8, 11 och 14 §§ skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1§
I denna lag ges bestämmelser om myndigheternas och vissa andra organs
arkiv samt om arkivmyndigheterna.
Bestämmelserna i 3-6 och 10 §§ skall tillämpas också på statliga,
kommunala och kyrkokommunala beslutande församlingar.
Bestämmelserna i 3-6 samt 9 och
10 §§ skall i tillämpliga delar gälla
också sådana enskilda organ hos
vilka allmänna handlingar förvaras
med stöd av lagen (1994:000) om
förvaring av allmänna handlingar
hos andra organ än myndigheter.
Prop. 1993/94: 113
Bilaga 4
Vad som enligt denna lag gäller för statliga myndigheters arkiv skall gälla
även för arkiv hos
1. kyrkokommunala myndigheter,
2. sådana organ som avses i
1 kap. 8 § andra stycket sekretess-
lagen (1980:100) till den del arkivet
härrör från den verksamhet som
avses i bilagan till sekretesslagen,
och
3. allmänna försäkringskassor.
2. sådana organ som avses
i 1 kap. 8 § andra stycket
första meningen sekretesslagen
(1980:100) till den del arkivet härrör
från den verksamhet som avses i
bilagan till sekretesslagen, och
För tillsynen av att myndigheter-
na fullgör sina skyldigheter enligt
3-6 §§ skall det finnas arkiv-
myndigheter såväl inom den statliga
som den kommunala förvaltningen.
För tillsynen av att myndigheterna
och sådana enskilda organ som
förvarar allmänna handlingar med
stöd av lagen (1994:000) om för-
varing av allmänna handlingar hos
andra organ än myndigheter fullgör
sina skyldigheter enligt 3-6 §§ skall
det finnas arkivmyndigheter såväl
inom den statliga som den kom-
munala förvaltningen.
Arkivmyndigheterna skall dock inte ha tillsyn över riksdagens myndig-
heter, regeringen, myndigheter inom regeringens kansli eller utrikesrepresen-
tationen.
6 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 113
Regeringen bestämmer vilka
arkivmyndigheter som skall finnas
för tillsynen över de statliga myn-
digheterna. Tillsynen över att sådana
organ som avses i 2 § fullgör sina
skyldigheter enligt 3-6 §§ ankom-
mer på de statliga arkivmyndig-
heterna.
Regeringen bestämmer vilka
arkivmyndigheter som skall finnas
för tillsynen över de statliga myn-
digheterna. Tillsynen över att sådana
organ som avses i 2 § fullgör sina
skyldigheter enligt 3-6 §§ skall
skötas av de statliga arkivmyndig-
heterna.
Prop. 1993/94: 113
Bilaga 4
Kommunstyrelsen är arkivmyndighet i kommunen och landstingsstyrelsen
i landstinget, om inte kommunfullmäktige eller landstingsfullmäktige har
utsett någon annan nämnd eller styrelse till arkivmyndighet.
Den kommunala arkivmyndigheten skall se till att sådana juridiska
personer som avses i 1 kap. 9 § sekretesslagen (1980:100) fullgör sina
skyldigheter enligt 3-6 §§ denna lag. I de fall flera kommuner eller flera
landsting bestämmer tillsammans i ett sådant företag fullgörs uppgiften av
arkivmyndigheten i den kommun eller det landsting som kommunerna eller
landstingen kommer överens om.
Tillsynen över att sådana enskilda
organ som förvarar allmänna hand-
lingar fullgör sina skyldigheter enligt
3-6 §§ skall skötas av de statliga
arkivmyndigheterna i de fall det en-
skilda organet förvarar ett statligt
arkiv och av de kommunala arkiv-
myndigheterna i de fall det enskilda
organet förvarar ett kommunalt
arkiv.
11 §
Om en statlig myndighet har upphört och dess verksamhet inte har förts
över till en annan statlig myndighet, skall myndighetens arkiv överlämnas till
en arkivmyndighet inom tre månader, såvida inte regeringen eller den myn-
dighet som regeringen bestämmer föreskriver något annat.
I lagen (1994:000) om förvaring
av allmänna handlingar hos andra
organ än myndigheter finns bestäm-
melser om förvaring av statliga myn-
digheters arkiv hos enskilda organ i
vissa fall.
14 §2
Om en kommunal myndighet har upphört och dess verksamhet inte har
forts över till en annan kommunal myndighet, skall myndighetens arkiv över-
lämnas till arkivmyndigheten inom tre månader, såvida inte kommunfullmäk-
tige eller landstingsfullmäktige har beslutat något annat.
iLydelse enligt prop. 1993/94:48.
2Lydelse enligt prop. 1993/94:48.
62
I lagen (1994:000) om förvaring prOp. 1993/94: 113
av allmänna handlingar hos andra Bilaga 4
organ än myndigheter finns bestäm-
melser om förvaring av kommunala
myndigheters arkiv hos enskilda
organ i vissa fall.
63
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1993-12-07
Närvarande: justitierådet Per Jermsten, justitierådet Lars Å. Beckman,
regeringsrådet Sigvard Holstad.
Enligt en lagrådsremiss den 11 november 1993 (Kulturdepartementet) har
regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till
1. lag om ändring i tryckfrihetsförordningen,
2. lag om förvaring av allmänna handlingar hos andra organ än myndig-
heter,
3. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),
4. lag om ändring i arkivlagen (1990:782).
Förslagen har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Bertil
Ahnborg.
Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:
Förslagen i remissen angår allmänna handlingar som i samband med att
allmän verksamhet "bolagiseras" förs över från en myndighet till ett enskilt
organ. De föreslagna reglerna tar sikte på de handlingar hos myndigheten
som behövs hos organet när verksamheten fortsätts där. Däremot berörs inte
organets egna handlingar. Syftet med regleringen är att de allmänna hand-
lingarna även efter överlämnandet skall omfattas av offentlighetsprincipen och
arkivlagstiftningen.
Den avsedda ordningen föreslås bli genomförd genom ändringar i
tryckfrihetsförordningen (TF), sekretesslagen och arkivlagen och genom en
ny lag om förvaring av allmänna handlingar hos andra organ än myndigheter.
1 2 kap. TF föreslås en ny paragraf, 17 §, som anger att det i lag får före-
skrivas att regeringen eller beslutande kommunal församling får besluta att
allmänna handlingar i vissa närmare angivna fall får överlämnas till enskilda
organ för förvaring utan att handlingarna upphör att vara allmänna. Enligt
paragrafen skall vidare gälla att ett organ av avsett slag i fråga om över-
lämnade handlingar skall jämställas med myndighet vid tillämpningen av
2 kap. 12-16 §§. Genom den nya lagen angående förvaring föreslås
regeringen få ett bemyndigande i enlighet med den föreslagna 17 §. I
sekretesslagen föreslås en regel som innebär att de ifrågavarande organen
jämställs med myndigheter såvitt avser befattningen med de allmänna hand-
lingar som överlämnats till dem. Ändringarna i arkivlagen går bl.a. ut på att
en del av den lagens regler skall gälla också beträffande de enskilda organen.
Tanken bakom den föreslagna regleringen är, som framgår av det redan
sagda, att i de fall "bolagisering" av allmän verksamhet sker, offentlighets-
principen inte bör upphöra att gälla beträffande de allmänna handlingar som
Prop. 1993/94: 113
Bilaga 5
64
övertas av det enskilda organ som skall fortsätta verksamheten. Lagrådet kan
för sin del helt ansluta sig till den uppfattningen. Enligt Lagrådets mening är
det också värdefullt att gällande lagstiftning nu bättre anpassas till den situa-
tion som uppkommit genom att allmän verksamhet alltmer förs över till
enskilda organ. När det gäller de lagtekniska lösningarna har Lagrådet emel-
lertid ett flertal invändningar, några av principiell natur. I första hand gäller
invändningarna förslaget till en ny paragraf i 2 kap. TF och de förslag som är
en direkt följd av det förslaget. I övrigt anser Lagrådet att de remitterade
förslagen med vissa ändringar kan läggas till grund för en reglering av de
frågor som aktualiserats. Lagrådets synpunkter redovisas närmare i anslut-
ning till de olika lagförslagen.
2 kap. 17 §
I 2 kap. 3-11 §§ TF regleras utförligt vad som avses med begreppet allmän
handling. I 12-15 §§ finns därefter regler om innebörden av rätten att ta del
av en allmän handling och om förfarandet när en begäran framställts om att få
ta del av en sådan handling och i 16 § finns en bestämmelse om hemlig-
stämpling. Förslaget till ny paragraf med beteckningen 17 § innehåller som
framgår av vad som anförts inledningsvis en regel om att det i lag får före-
skrivas att regeringen under vissa betingelser får fatta beslut som i sak
innebär att handlingar, som enligt reglerna i övrigt inte längre skulle vara
allmänna, ändå skall behålla denna karaktär. Vidare föreskrivs i paragrafen att
de organ som förvarar handlingarna skall i fråga om befattningen med dessa
jämställas med myndighet vid tillämpningen av 12-16 §§.
Enligt Lagrådets mening finns det inget behov av den föreslagna nya
paragrafen i TF. Som också antecknats i remissen (avsnitt 6.1) finns det i
1 kap. 8 § andra stycket sekretesslagen redan en etablerad ordning för hur
principen om allmänna handlingars offentlighet kan tillgodoses när allmän
verksamhet bedrivs i privaträttsliga former. I det lagrummet sägs att vad som
föreskrivs i TF om rätt att ta del av handlingar hos myndighet i tillämpliga
delar skall gälla också handlingar hos de organ som anges i en bilaga till lagen
i den mån handlingarna hör till den verksamhet som nämns där. Vidare sägs
att de i bilagan angivna organen vid tillämpningen av sekretesslagen skall
jämställas med myndighet. I sammanhanget skall nämnas att systemet enligt
1 kap. 8 § andra stycket hittills i huvudsak använts i fråga om handlingar hos
organ som i viss utsträckning anförtrotts viss myndighetsutövning. Men
sedan riksdagen numera har antagit det förslag till ny lydelse av 1 kap. 9 §
sekretesslagen, som lagts fram i prop. 1993/94:48 om handlingsoffentlighet
hos kommunala företag, kommer systemet att få ett avsevärt vidgat till-
lämpningsområde. Bl.a. kommer det att gälla i fråga om handlingar hos
kommunala och landstingskommunala bolag, ekonomiska föreningar och
stiftelser.
Prop. 1993/94: 113
Bilaga 5
65
Det kan tilläggas att den i remissen föreslagna regleringen såvitt nu kan Prop. 1993/94: 113
överblickas inte är lättare att tillämpa eller leder till andra resultat än den redan Bilaga 5
etablerade ordningen. Givetvis kan det inte vara till fördel för intresset av
överskådlighet och konsekvens i lagstiftningen att ha två sakligt sett, troligen
identiska system vid sidan av varandra. Särskilt på det kommunala området
kan en sådan ordning föranleda onödiga svårigheter. Om en kommun beslutar
att viss verksamhet skall drivas av ett organ som omfattas av den föreslagna
nya 1 kap. 9 § sekretesslagen blir sålunda två olika regelsystem tillämpliga på
organets handlingar.
Mot den nu angivna bakgrunden finner Lagrådet att det inte föreligger
tillräckligt starka skäl för den föreslagna grundlagsändringen. Lagrådet
förordar därför att ändringen i TF inte genomförs. I stället bör syftet med
förslaget tillgodoses inom ramen för en ordning av det slag som avses i
1 kap. 8 § sekretesslagen.
Med Lagrådets uppfattning bör förslaget till lag om förvaring av allmänna
handlingar ändras på några punkter. Även övriga lagförslag bör i vissa delar
ges en annan utformning. Lagrådet återkommer till dessa ändringar i det
följande.
Beträffande utformningen av den föreslagna ändringen i TF vill Lagrådet,
för den händelse den ändå genomförs, tillägga följande. Föreskriften i första
meningen syftar till att möjliggöra beslut att allmänna handlingar "får över-
lämnas till ... organet för förvaring" utan att handlingarna upphör att vara
allmänna. Om förslagets syfte skall tillgodoses torde efter ordet "förvaring" få
tilläggas "och förvaras där". Vidare torde i slutet av samma mening ordet
"därigenom" få inskjutas mellan "handlingarna" och "upphör".
Enligt Lagrådets mening bör av lagens rubrik framgå att bestämmelserna rör
både "överlämnande" och "förvaring" av handlingar. Lagrådet förordar att
rubriken ges följande lydelse: "Lag om överlämnande av allmänna handlingar
till enskilda organ för förvaring".
Vidare bör, som en följd av vad Lagrådet föreslagit angående ändringen i
TF, begreppet "allmänna handlingar", där det förekommer i lagtexten, i regel
mönstras ut eller bytas ut mot "handlingar som överlämnats enligt 2 eller
3 §”.
1§
Som framgår av det föregående förordar Lagrådet att förslaget till ändring i
TF inte genomförs. Om den lösningen väljs måste förevarande paragraf ges
en annan utformning. Lagrådet förordar följande lydelse:
66
"Denna lag innehåller bestämmelser om överlämnande i vissa fall av
allmänna handlingar till enskilda organ samt om förvaring och hantering i
övrigt av dessa handlingar sedan de överlämnats."
Om Lagrådets ståndpunkt beträffande förslaget till ändring i TF inte skulle
följas, bör den remitterade paragrafen undergå vissa ändringar. Dels bör det
av bestämmelserna framgå att lagen gäller även "överlämnande" av handlingar
(jfr 2 kap. 17 § TF i det remitterade förslaget). Dels bör en direkt hänvisning
göras till ifrågavarande bestämmelse i TF.
Paragrafen skulle kunna ges följande lydelse:
"Denna lag innehåller bestämmelser om överlämnande av allmänna hand-
lingar till sådana enskilda organ som avses i 2 kap. 17 § tryckfrihetsförord-
ningen och om förvaring av dessa handlingar sedan de överlämnats. I lagen
ges också bestämmelser om sådana organs skyldighet att pröva framställ-
ningar om utlämnande av allmänna handlingar enligt reglerna i tryckfrihets-
förordningen och sekretesslagen (1980:100)."
2§
I paragrafen bemyndigas regeringen att under vissa angivna förutsättningar
besluta att allmänna handlingar hos en statlig myndighet får förvaras en
begränsad tid hos ett enskilt organ utan att handlingarna upphör att vara
allmänna.
Om ändringen i TF, i enlighet med vad Lagrådet förordar, inte genomförs
bör i paragrafen orden "utan att handlingarna upphör att vara allmänna"
strykas.
Oavsett om Lagrådets förslag beträffande TF följs eller inte bör vissa andra
ändringar göras. Av specialmotiveringen till 6 § framgår att avsikten är att
regeringen skall kunna besluta om en ändrad förvaring av allmänna hand-
lingar också om ett enskilt organ omorganiseras så att förvaringen av hand-
lingarna påverkas. Bemyndigandet i paragrafen ger emellertid inte regeringen
rätt att meddela ett sådant beslut. Paragrafen bör därför kompletteras med en
bestämmelse som innefattar ett bemyndigande för regeringen att i angivet fall
besluta om en ändrad förvaring. Av paragrafen bör vidare, som berörts under
1 §, framgå att regeringens beslut skall innehålla att handlingarna överlämnas
för förvaring till organet. Paragrafen bör också bli föremål för vissa
redaktionella justeringar.
Lagrådet förordar att paragrafen får följande lydelse:
"Regeringen får föreskriva att allmänna handlingar som kommit in till eller
upprättats hos en statlig myndighet får överlämnas till ett enskilt organ och
förvaras där under viss tid om
1. myndigheten skall läggas ned eller upphöra med en viss verksamhet,
2. den verksamhet som handlingarna hänför sig till i fortsättningen skall
bedrivas av det enskilda organet och
3. det enskilda organet behöver ha tillgång till handlingarna för att kunna
bedriva verksamheten.
Prop. 1993/94: 113
Bilaga 5
67
Förvaras handlingar hos ett enskilt organ med stöd av föreskrift enligt Prop. 1993/94: 113
första stycket får regeringen föreskriva att handlingarna får överlämnas till ett Bilaga 5
annat enskilt organ och förvaras där under viss tid, om förutsättningarna
enligt första stycket 2 och 3 är uppfyllda."
3§
I paragrafen behandlas möjligheten att hos enskilda organ förvara allmänna
handlingar som härrör från kommunala myndigheter. Paragrafen bör på sätt
som föreslagits beträffande 2 § ändras så att det klart framgår att handlingarna
skall överlämnas för förvaring till det enskilda organet. Vidare bör, om
Lagrådets förslag i fråga om TF följs, orden "utan att handlingarna upphör att
vara allmänna" utgå. Även en viss redaktionell justering av paragrafen bör
göras.
Paragrafen kan förslagsvis ges följande lydelse:
"Kommunfullmäktige eller landstingsfullmäktige får under samma förut-
sättningar som anges i 2 § föreskriva att allmänna handlingar som kommit in
till eller upprättats hos en kommunal myndighet får överlämnas till ett enskilt
organ och förvaras där under viss tid."
5 och 8 §§
I 5 § andra stycket ges bestämmelser för fall då det enskilda organet "för sin
verksamhet behöver göra tillägg i allmänna handlingar". Med anknytning till
denna bestämmelse anges i 8 § att det enskilda organet i vissa fall skall vara
skyldigt att lämna ut "eget material" som har "fogats samman" med allmän
handling. Dessa bestämmelser samt i anslutning därtill gjorda motivuttalanden
aktualiserar frågan om den närmare innebörden av begreppet "handling".
Förslaget synes nämligen i dessa delar bygga på den uppfattningen att det på
en och samma handling, t.ex. en till en myndighet ingiven skrivelse (ett
dokument), efterhand kan tillföras påteckningar vilka i sin tur skall kunna
betraktas som en eller flera nya handlingar. Fråga uppstår i så fall huruvida
den som begär att få ta del av ett sådant dokument skall få se detta i befintligt
skick eller - som synes förutsatt i remissen - först efter en prövning vilken
beträffande vaije "ny handling" - tar sikte på om den på grund av bestäm-
melserna i 2 kap. 6 och 7 §§ TF kan betraktas som "allmän". För den
händelse en sådan prövning leder till slutsatsen att så inte är fallet anges en
tänkbar följd kunna bli, att ifrågavarande handling inte lämnas ut och därför
"maskeras" vid en kopiering av dokumentet.
Den syn på begreppet handling som remissen således ger uttryck för kan
möjligen ha visst stöd i avfattningen av 2 kap. 3 § första stycket första
meningen TF. Det finns också något motivuttalande i lagförarbetena (prop.
1975/76:160 s. 119 f) som måhända skulle kunna tyda på en avsikt att
åstadkomma en förändring i förhållande till tidigare praxis, enligt vilken
begreppet handling allmänt ansågs knutet till underlaget, dvs. i fråga om
skriftligt material normalt till det aktuella dokumentet (se a prop. s. 114 f). Att
det funnits någon sådan avsikt motsägs emellertid redan av Offentlighets- och
68
sekretesslagstiftningskommitténs i anslutning till dess, sedermera godtagna,
förslag till ifrågavarande lagtext gjorda uttalande, att en naturlig definition är
"att handling är en fysisk företeelse, som är bärare av i viss form fixerad
information".
Mot den i remissen lanserade tolkningen av begreppet handling talar vidare
med betydande styrka vad i 2 kap. TF i övrigt sägs om handling. Redan i
följande mening i 3 § första stycket, klargörs således att en väsentlig
förutsättning för en handlings karaktär är var den förvaras. Såvitt gäller just
frågan om ytterligare anteckningar på samma dokument finns vidare den
särskilda regeln i 7 § andra stycket 1, enligt vilken diarium, journal samt
sådant register eller annan förteckning som föres fortlöpande, skall anses vara
upprättad när handlingen färdigställts för anteckning eller införing. Belysande
i sammanhanget är vidare bestämmelsen i 12 § första stycket tredje meningen,
som reglerar frågan om tillhandahållande av allmän handling när "del därav"
inte får lämnas ut.
Till vad nu sagts kommer den osäkerhet och därav föranledda tillämp-
ningssvårigheter som den i remissen gjorda tolkningen av begreppet handling
skulle föranleda. Det räcker här att hänvisa till den tidigare berörda situationen
då någon begär att få ta del av en skrivelse på vilken det efterhand påförts en
eller flera anteckningar. Ett särskilt problem i detta sammanhang, som inte
närmare berörts i remissen, är hur en "maskerad kopia" skulle kunna upp-
fattas om det inte tydligt anges att viss text har uteslutits. För en sådan note-
ring kommer det emellertid, enligt den tänkta ordningen, inte alltid att finnas
möjlighet att hänvisa till viss sekretessbestämmelse, eftersom åtgärden
tydligen skulle kunna bero på att den "nya handlingen" inte blivit allmän.
Mot bakgrund av det anförda kan Lagrådet inte godta den tolkning av
begreppet handling som remissen innehåller. Enligt Lagrådets mening bör
begreppet ges den innebörd som framgår av det tidigare återgivna kommitté-
uttalandet.
Vad därefter särskilt gäller de föreslagna bestämmelserna så åläggs i 5 §
första stycket det enskilda organet att se till, att de allmänna handlingarna lätt
kan särskiljas från "organets egna handlingar".
Det förefaller troligt att ifrågavarande enskilda organ ibland kommer att
både handha och förvara handlingar som varken har överlämnats till organet
enligt 2 eller 3 § eller som kan betecknas som organets egna. Med hänsyn
härtill förordar Lagrådet att de tidigare citerade orden byts ut mot beskriv-
ningen "andra handlingar hos organet".
Beträffande andra stycket i samma paragraf finns till en början anledning
konstatera, att den där föreslagna ordningen i praktiken torde ta sikte på den
typ av handlingar som avses i 2 kap. 7 § andra stycket 1 TF. I departements-
promemorians lagtextförslag angavs det här vara fråga om "handlingar, som
kontinuerligt behöver tillföras nya uppgifter allteftersom förändringar äger
rum". Med tanke härpå kan det enligt Lagrådets mening ifrågasättas om inte
den föreslagna ordningen, nämligen att tillägg i sådana handlingar skall
utföras så att det tydligt framgår när och av vem de har gjorts, i allmänhet är
onödigt långtgående. Beträffande diarier, journaler eller andra handlingar, i
Prop. 1993/94: 113
Bilaga 5
69
vilka det är fråga om kronologiskt löpande noteringar, bör det således vara Prop. 1993/94: 113
tillräckligt att det av handlingen klart kan utläsas, vilka påteckningar som Bilaga 5
tillkommit före respektive efter "bolagiseringen". Att därtill kräva att det
anges vem som har gjort tillägget framstår som överflödigt.
Den i 8 § angivna skyldigheten för det enskilda organet att i vissa fall även
lämna ut "eget material" är enligt vad som uppgetts vid föredragningen inför
Lagrådet främst avsedd för handlingar av typen linjekartor, ritningar eller
liknande; dvs. inte beträffande handlingar av det slag som nyss diskuterats.
Med Lagrådets uppfattning angående innebörden av begreppet handling torde
emellertid paragrafens räckvidd bli större.
En av de två i lagtexten angivna förutsättningarna för skyldighetens inträde
är att ett utlämnande är nödvändigt "därför att materialet har fogats samman
med den allmänna handlingen". Enligt Lagrådets mening kan orden "fogats
samman med" lätt missförstås. Avsikten med bestämmelsen skulle komma till
tydligare uttryck om förutsättningen i stället ges lydelsen "med hänsyn till det
sätt på vilket materialet tillförts den handlingen". Den andra angivna
förutsättningen är "om det är nödvändigt av något annat skäl". Det har under
föredragningen inför Lagrådet inte kunnat anföras något exempel på vilka
"skäl" det därvid skulle kunna vara fråga om. Vid sådant förhållande synes
sistnämnda förutsättning, som Lagrådet inte funnit motiverad, kunna utgå ur
paragrafen.
6§
Enligt huvudregeln i paragrafens första mening åläggs det enskilda organet att
underrätta regeringen, eller i förekommande fall kommunfullmäktige respek-
tive landstingsfullmäktige, om organets organisation eller arbetssätt förändras
på grund av vissa händelser. I andra meningen görs undantag för fall då för-
ändringen saknar betydelse för förvaringen av de allmänna handlingarna.
Avsikten med en sådan underrättelse samt vad den kan leda till har tidigare
berörts av Lagrådet under 2 §.
Paragrafens syfte skulle enligt Lagrådets mening komma till något tyd-
ligare uttryck om den ges följande lydelse:
"Det enskilda organet skall så snart som möjligt underrätta regeringen,
kommunfullmäktige respektive landstingsfullmäktige om organets organisa-
tion eller arbetssätt på grund av konkurs, fusion, försäljning av verksamhet
eller liknande händelse förändras på sätt som kan antas inverka på dess
hantering av de enligt 2 eller 3 § överlämnade handlingarna."
7§
I denna paragraf, som innehåller tre stycken, görs hänvisningar till olika be-
stämmelser i TF och sekretesslagen. Om någon ändring i TF inte genomförs,
kan de två första styckena undvaras. Det tredje stycket bör i så fall ersättas av
en föreskrift som hänvisar enbart till tillämpliga bestämmelser i sekretess-
lagen. En sådan föreskrift kan ges förslagsvis följande lydelse:
70
"Bestämmelser om rätt att ta del av handlingar som överlämnats enligt 2
eller 3 § finns i 1 kap. 10 § sekretesslagen."
Lagrådet återkommer till bestämmelsen i 1 kap. 10 § sekretesslagen i det
följande.
Om förslaget till ändring i TF skulle genomföras bör paragrafens tredje
stycke ändras redaktionellt och ges följande lydelse:
"Av 2 kap. 17 § tryckfrihetsförordningen och 1 kap. 8 § andra stycket
tredje meningen sekretesslagen framgår att ett enskilt organ, som efter beslut
enligt denna lag förvarar allmänna handlingar, skall jämställas med myndighet
i fråga om befattningen med dessa handlingar."
1 kap. 8 §
Lagrådet har i det föregående förordat att rätten att ta del av den typ av
handlingar som är aktuella i detta lagstiftningsärende skall tillgodoses inom
ramen för en ordning av det slag som avses i denna paragrafs andra stycke.
Om förslaget antas utgår den föreslagna ändringen i denna paragraf.
Erforderliga bestämmelser skulle lämpligen kunna tas i en ny 10 § närmast
efter den föreslagna 9 § enligt prop. 1993/94:48 om handlingsoffentlighet hos
kommunala företag. De nuvarande 9-12 §§ skulle då betecknas 11-14 §§.
Den nya 10 § skulle kunna ges följande lydelse:
"Vad som föreskrivs i tryckfrihetsförordningen om rätt att ta del av hand-
lingar hos myndighet skall i tillämpliga delar gälla handlingar som förvaras
hos enskilda organ med stöd av lagen (1994:000) om överlämnande av all-
männa handlingar till enskilda organ för förvaring. Sådana organ skall vid
tillämpningen av denna lag jämställas med myndigheter."
För det fall en lösning enligt det remitterade förslaget skulle väljas, vill
Lagrådet erinra om sitt förslag till ändrad rubrik på den nyss behandlade
föreslagna nya lagen. Förslaget påverkar även avfattningen av förevarande
paragraf.
Ingressen
I lagförslagets ingress anges i en första delssats att i 15 och 16 §§ orden
"landstinget" skall bytas ut mot "landstingsfullmäktige". Ett förslag om en
sådan lagändring har emellertid redan antagits av riksdagen (se prop.
1993/94:48). Den föreslagna delssatsen bör därför utgå.
Prop. 1993/94: 113
Bilaga 5
71
1§
Om Lagrådets förslag beträffande ändringen i TF och rubriken till den tidigare
berörda nya lagen följs, bör i det föreslagna tredje stycket ordet "allmänna"
utgå och orden "med stöd av lagen (1994:000) om förvaring av allmänna
handlingar hos andra organ än myndigheter” bytas ut mot "enligt lagen
(1994:000) om överlämnande av allmänna handlingar till enskilda organ för
förvaring".
2§
Följs Lagrådets förslag beträffande ändring i sekretesslagen bör den före-
slagna ändringen i paragrafen utgå.
7§
Det föreslagna tillägget i första stycket bör ges följande ändrade lydelse "och
sådana enskilda organ som avses i 1 § tredje stycket".
8§
I det föreslagna fjärde stycket bör orden "organ som förvarar allmänna
handlingar" ändras till "organ som avses i 1 § tredje stycket".
II och 14 §§
I dessa paragrafer finns föreskrifter om skyldighet för statlig myndighet
respektive kommunal myndighet att i vissa fall då dess verksamhet har upp-
hört överlämna sitt arkiv till en arkivmyndighet "såvida inte regeringen eller
den myndighet som regeringen bestämmer föreskriver något annat" respek-
tive "såvida inte kommunfullmäktige eller landstingsfullmäktige har beslutat
något annat".
Remissförslagen innebär att det i båda dessa paragrafer tas in ett nytt andra
stycke i vilket det anges, att det i lagen (1994:000) om förvaring av allmänna
handlingar hos andra organ än myndigheter finns bestämmelser om förvaring
av statliga (respektive kommunala) myndigheters arkiv hos enskilda i vissa
fall.
Eftersom en föreskrift enligt 2 eller 3 § nämnda lag, om överlämnande av
allmänna handlingar till ett enskilt organ, måste kunna hänföras till undan-
tagsbestämmelserna i förevarande paragrafers första stycken, framstår de
föreslagna nya andra styckena som onödiga. Lagrådet avstyrker därför de här
föreslagna ändringarna.
Prop. 1993/94: 113
Bilaga 5
72
Prop. 1993/94: 113
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 9 december 1993
Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B. Westerberg,
Friggebo, Johansson, Laurén, Hörnlund, Olsson, Svensson, af Ugglas,
Dinkelspiel, Thurdin, Hellsvik, Wibble, Björck, Davidson, Könberg,
Lundgren, Unckel, P. Westerberg
Föredragande: statsrådet Friggebo
Regeringen beslutar proposition 1993/94: 113 Förvaring av allmänna
handlingar hos andra organ än myndigheter.
73
Prop. 1993/94: 113
|
Författningsrubrik |
Bestämmelser som Celexnummer för inför, ändrar, upp- bakomliggande häver eller upprepar EG-regler |
|
Lag om överlämnande |
2,3 §§ |
74
gotab 45485, Stockholm 1993