Regeringens proposition
1993/94:111

Med sikte på hållbar utveckling;

Genomförande av besluten vid FN:s konferens
om miljö och utveckling - UNCED

Prop.

1993/94:111

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 9 december 1993

Carl Bildi

Olof Johansson

(Miljö- och naturresursdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

Världens länder fick ett gemensamt uppdrag vid FN:s konferens om miljö
och utveckling (UNCED) att verka för en hållbar samhällsutveckling. I
denna proposition lägger regeringen fram sin strategi för det fortsatta
arbetet med att förverkliga målet om en hållbar utveckling i Sverige och
en strategi för Sveriges insatser i det globala samarbetet for hållbar
utveckling. Strategierna utgår från de vid konferensen beslutade
principerna i Riodeklarationen och från handlingsprogrammet Agenda 21.

Ett av regeringens prioriterade områden är att verka för en långsiktig
och hållbar utveckling i Sverige inom ramen för ekosystemens bärighet.
Detta mål är väl förenligt med Riodeklarationen och Agenda 21.

I propositionen redovisas allmänna riktlinjer för utvecklingen i Sverige
inom olika problemområden och samhällssektorer. Tillsammans formar
de en nationell strategi för hållbar utveckling och därmed en svensk
Agenda 21. Som grund ligger av riksdagen redan beslutade miljöpolitiska
mål och prioriteringar bl.a. i vad avser kretsloppsanpassad samhälls-
utveckling, klimatfrågor, biologisk mångfald och skogspolitik samt
ärenden under beredning och utveckling som miljöbalk, kemikaliefrågor
och miljöskulden. En redovisning av den aktuella miljösituationen -
regeringens årliga miljöredovisning till riksdagen - är bifogad proposi-
tionen.

Regeringen avser att vidta åtgärder for att beskrivningar av
konsekvenserna för miljön som allmän regel skall göras redan före eller
i samband med principiella beslut som fattas av regeringen eller av
statliga myndigheter. Myndigheterna bör beakta konsekvenserna för

1 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 111

miljön innan de utfärdar regler i form av föreskrifter eller allmänna råd. Prop. 1993/94:111
Instruktioner, författningar m.m. ses över för att bedöma behovet av
miljöanpassning.

Vidare avser regeringen att ge statliga myndigheter möjlighet att ta ett
särskilt miljöansvar i sin verksamhet. Uppfyllelsen av detta ansvar
förutsätts komma att granskas vid återkommande miljörevisioner.

Regeringen vill stödja kommunerna i arbetet med att utarbeta lokala
handlingsprogram för en hållbar utveckling. För att uppnå en hållbar
utveckling behövs en förbättrad resurshushållning, ändrade produktions-
och konsumtionsmönster och förändrade livsstilar. I propositionen
behandlas hur kommuner bl.a. i samband med upprättande av s.k. lokala
Agenda 21 kan bidra till denna utveckling. Regeringen avser att
återkomma i 1994 års budgetproposition till ett förslag från utredningen
om kommmunemas arbete för en god livsmiljö om stimulans till arbetet
med lokala Agenda 21 i kommuner och ideella organisationer.

Regeringen avser att ge Miljövårdsberedningen uppgiften att utveckla
uppföljningen av Riobesluten i det svenska samhället.

System för miljöövervakning är av central betydelse för bl.a.
uppföljningen av miljöarbetet och dess resultat. Sveriges kunnande inom
miljöövervakningsområdet är internationellt efterfrågat. Regeringen avser
att i 1994 års budgetproposition återkomma till frågan om medel för
internationellt utvecklingsarbete inom miljöövervakningsområdet.

I propositionen behandlas vidare den svenska strategin när det
gäller det fortsatta arbetet med globala miljö- och utvecklingsfrågor. Mål,
prioriteringar och åtgärder redovisas, liksom därmed förknippade
organisations- och resursfrågor. En särskild arbetsgrupp tillsätts, som
skall behandla miljö- och biståndsfiågor i ljuset av Riobesluten.

Innehållsförteckning

Prop. 1993/94:111

1 Förslag till riksdagsbeslut...................... 5

2 Ärendet och dess beredning ................... 6

3 Bakgrund ............................. 6

3.1 Riokonferensen........................ 7

3.2 Den nationella uppföljningen - remissynpunkter på

Riodokumenten........................ 8

3.3 Den internationella uppföljningen - remissynpunkter

och enkätsvar ......................... 9

3.4 Miljö ’93 - Innehåll och remissynpunkter i samman-
fattning ............................. 11

4 Nationell strategi för en hållbar utveckling ........... 12

4.1 Allmänna utgångspunkter.................. 12

4.1.1 Strategins innehåll.................. 14

4.1.2 Miljömål och prioriteringar ............ 15

4.1.3 Arbete med uppföljningen ............. 15

4.1.4 Ansvar för den fortsatta uppföljningen av

Riobesluten ...................... 16

4.1.5 EU-UNCED .................... 17

4.2 Övergripande frågor - miljö- och naturresurspolitik . . 18

4.2.1 Effektivare regelsystem och miljööver-

vakning ......................... 18

4.2.2 På väg mot kretsloppssamhället..........24

4.2.3 Miljörelaterade skatter - skatteväxling......27

4.2.4 Biologisk mångfald..................30

4.2.5 Hushållning med mark och vatten - fysisk

planering........................32

4.2.6 Klimatpåverkan och luftföroreningar.......36

4.2.7 Försurning.......................37

4.2.8 Hav och vatten ....................38

4.2.9 Tätortsmiljön .....................42

4.2.10 Ursprungsbefolkningar ...........43

4.3 Integrerad miljöpolitik....................43

4.3.1 Areella näringar m.m.................43

4.3.2 Jordbruk........................43

4.3.3 Skogsbruk.......................46

4.3.4 Transporter ......................49

4.3.5 Energi .........................53

4.3.6 Industrins miljöarbete................56

4.3.7 Försvaret och miljön.................57

4.3.8 Sysselsättning och miljö...............58

4.3.9 Utbildning, forskning och utveckling.......60

4.4 Regionalt och kommunalt arbete..............62 Prop. 1993/94:111

4.4.1 Länsstyrelserna....................62

4.4.2 Kommunerna och Agenda 21 ........... 63

5 Strategi för Sveriges globala samarbete för en hållbar ut-
veckling .................................67

5.1 De globala miljö-och utvecklingsfrågorna .......69

5.2 Instrument, institutioner och processer för globalt

samarbete - mål och prioriteringar ............71

5.2.1 Utvecklingssamarbetet................71

5.2.2 Miljö och handel...................76

5.2.3 Konventioner och fördrag..............78

5.2.4 Normbildande samarbete.............. 82

5.2.5 Organisations- och resursfrågor för det glo-
bala samarbetet................... 92

Bilaga 1.1 ............................... 95

Bilaga 1.2 .............................. 175

Bilaga 2................................ 181

Protokoll ............................... 228

1 Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

Prop. 1993/94:111

1. godkänner den huvudsakliga inriktningen av arbetet med
genomförandet av Riobesluten i Sverige (kapitel 4),

2. godkänner den huvudsakliga inriktningen av den svenska
strategin för det globala samarbetet för hållbar utveckling
(kapitel 5).

2 Ärendet och dess beredning

En första redovisning med anledning av FN:s konferens om miljö och
utveckling, UNCED, i Rio de Janeiro år 1992 har tidigare lämnats till
riksdagen (skr. 1992/93:13, bet. 1992/93:JoU8, rskr. 1992/93:70). I
skrivelsen meddelade regeringen sin avsikt att återkomma till riksdagen
i fråga om det svenska arbetet med uppföljningen av konferensens beslut.

Vid Riokonferensen antogs tre grundläggande dokument:
Riodeklarationen om miljö och utveckling, Agenda 21 samt
Skogsprincipema. Dokumenten har remissbehandlats, de två förstnämnda
av Miljö- och naturresursdepartementet och det tredje, Skogsprincipema,
av Jordbruksdepartementet. En sammanställning av remissyttrandena över
Riodeklarationen och Agenda 21 finns som bilaga 1.1 till denna
proposition. En sammanställning över remissyttrandena i fråga om
Skogsprincipema finns tillgänglig på Jordbruksdepartementet.

Riodeklarationen och Agenda 21 har av Utrikesdepartementet
remitterats till biståndsmyndighetema. En sammanställning av
remissyttrandena finns i bilaga 1.2.

De svenska ambassaderna i 28 länder har fått i uppdrag att redovisa
i stora drag vilka åtgärder som vidtagits i länderna som ett led i
UNCED-upp följ ningen.

Förslag som bl.a. har samband med UNCED-uppföljningen har vidare
lagts fram i mars 1993 av Utredningen om kommunernas arbete för en
god livsmiljö (KLIV) i betänkandet Kommunerna och miljöarbetet (SOU
1993:19). Den s.k. KLIV-utredningen har remissbehandlats. Yttrandena
finns tillgängliga på Miljö- och naturresursdepartementet (dnr
M93/1070/8).

Frågor som sammanhänger med uppföljningen av UNCED har också
aktualiserats av Statens naturvårdsverk i aktionsprogrammet Miljö 93.
Aktionsprogrammet har remissbehandlats. Remissyttrandena finns
tillgängliga på Miljö- och naturresursdepartementet (dnr M93/2488/4).

I budgetpropositionen år 1993 (prop. 1992/93:100 bil. 15) lämnades
en redovisning av miljösituationen. En motsvarande, aktualiserad
redogörelse har tagits fram under hösten 1993 och återfinns i bilaga 2.
Underlaget för miljöredovisningen har tagits fram av Statens
naturvårdsverk i samarbete med Statistiska centralbyrån, Boverket,
Kemikalieinspektionen och Statens strålskyddsinstitut.

3 Bakgrund

Regeringen har pekat ut fyra stora uppgifter för sitt arbete: miljön,
Europasamarbetet, ekonomin och välfärdsfrågoma. Det är naturligt att
miljön ges en central plats i politiken med tanke på det intresse och
engagemang det svenska folket har för miljöfrågorna förutom den
betydelse miljöfrågorna har även för ekonomi och välfärd.

Ett viktigt mål i miljöarbetet är att på sikt skapa hållbar utveckling
genom att arbeta för ett kretsloppssamhälle. Det samhället bygger på
principen att vad som utvinns ur naturen skall användas, återvinnas och

Prop. 1993/94:111

tas om hand utan att naturen skadas. Det innebär att i första hand
använda fömybara resurser som ingår i naturens eget kretslopp. Giftiga
och svåmedbrytbara kemikalier och miljöfarliga metaller skall inte
användas.

Samhällsplaneringen skall vara ett verktyg för att förbättra miljön och
för att underlätta byggandet av kretsloppssamhället. Miljöhänsynen skall
in i ett tidigt skede i planeringen. Konsekvenserna för miljön skall därför
redovisas före varje beslut som riskerar att ge en större miljöpåverkan.

Många miljöproblem måste lösas genom internationellt samarbete, till
exempel försurningen, uttunningen av ozonskiktet och frågan om
klimatförändringarna på grund av höjd koldioxidhalt i atmosfären. Ett
liknande samarbete behövs dessutom ofta för att skydda utrotningshotade
växter och djur. Sverige är aktivt i det internationella miljöarbetet såväl
inom Europa som inom FN och andra globala organ.

En bakgrundsbeskrivning avseende uppföljningen av FN-konferensen
om miljö och utveckling ges i det följande.

Prop. 1993/94:111

3.1 Riokonferensen

FN:s konferens om miljö och utveckling ägde rum i Rio de Janeiro år
1992. Konferensen behandlade globala miljö- och utvecklingsfrågor av
stor betydelse för mänsklighetens fortlevnad.

Riokonferensen utmärkte sig genom sitt breda ämnesområde och
sammankopplingen av miljö- och utvecklingsfrågorna, men även genom
att konferensbesluten, när de omsätts i åtgärder och handlingar, på ett
avgörande sätt kommer att påverka de långsiktiga levnadsvillkoren för
människor i många länder.

Vid konferensen antogs som tidigare nämnts de tre grundläggande
dokumenten: Riodeklarationen om miljö och utveckling, Agenda 21 samt
Skogsprincipema. Två internationella miljökonventioner, konventionen
om klimatförändringar och konventionen om biologisk mångfald var
tillgängliga för underskrift vid konferensen och skrevs under av
företrädare för mer än 150 länder och EG.

Riodeklarationen innehåller 27 grundläggande principer för miljö- och
utvecklingsarbetet nationellt och internationellt.

Agenda 21 innehåller 40 kapitel med handlingsprogram och riktlinjer
för nationellt och internationellt handlande under återstoden av 1900-talet
och även in i nästa sekel, det 21 :a århundradet. Agenda 21 är inte
juridiskt bindande, men handlingsprogrammet är enligt regeringens
mening politiskt och moraliskt förpliktande. Agenda 21 är ett uppdrag till
alla regeringarna liksom till alla grupper och individer i samhället att
arbeta för att uppnå målet om en hållbar utveckling, utrota fattigdom och
undanröja hoten mot miljön.

Innehållet i Agenda 21 står i samklang med Riodeklarationens
principer. I handlingsprogrammet betonas t.ex. att miljöfrågorna måste
integreras socialt och ekonomiskt. Betydelsen av demokrati och
medverkan i beslutsfattandet stryks under liksom individers och olika
folkgruppers ansvar och medverkan i genomförandet.

I det tredje dokumentet som behandlades vid Riokonferensen - Prop. 1993/94:111
Skogsprincipema - ges grundläggande riktlinjer för ett hållbart
utnyttjande av världens skogar. Skogens alla funktioner skall skyddas.
Finansiella resurser och kunskaper skall ställas till förfogande för u-
länder med stora skogstillgångar för att de skall kunna hindra skövling
och återgå till ett långsiktigt hållbart skogsbruk. Handelspolitiska åtgärder
på skogsområdet måste vara förenliga med internationella avtal.

Enligt regeringens mening får Riokonferensen betecknas som en
framgång. Sambandet mellan god miljö och hållbar utveckling
markerades kraftfullt. Den innebär ett viktigt steg for att nationellt och
internationellt lägga ökad vikt vid och ge ökade resurser till att lösa
världens miljö- och utvecklingsproblem. Vikten av de frågor som
behandlades och de beslut som togs understryks av det stora antal stats-
och regeringschefer som deltog. Konferensens beslut skall ses som böijan
på en långsiktig process mot en miljömässigt hållbar utveckling. Den
fullständiga utvärderingen av Riokonferensen kommer att kunna göras
först om ett antal år då man kan se hur konferensens rekommendationer
har omsatts i praktisk handling och resultatorienterad politik.

Det står dock klart att det är nödvändigt med ett fortsatt, långsiktigt
och uthålligt arbete på nationell och internationell nivå for att nå de mål
som konferensen angivit.

3.2 Den nationella uppföljningen - remissynpunkter på
Riodokumenten

Beslutsdokumenten från Riokonferensen - Riodeklarationen om miljö och
utveckling, Skogsprincipema och Agenda 21 - har remitterats till en bred
krets. Sammanlagt 165 instanser har yttrat sig.

Den allmänna meningen bland remissinstanserna är att
Riodeklarationen om miljö och utveckling samt Agenda 21 anger en
riktig och nödvändig inriktning av den framtida miljöpolitiken.
Åtgärdsprogrammet måste dock preciseras med mål och handlingsplaner
lokalt, nationellt, regionalt och globalt. Den stora majoriteten av
remissvar uttrycker en stark vilja till handling men framhåller också
samtidigt bristen på resurser.

Vissa myndigheter tillsammans med näringslivs- och intresse-
organisationer framhåller att Sverige i stor utsträckning uppfyller över-
enskommelserna från Riokonferensen. Andra instanser, däribland flertalet
högskolor, kommuner och folkrörelser ser i stället behov av genomgri-
pande förändringar av vårt samhälle för att motsvara de internationella
principerna och målen. Mest kritiska till Agenda 21 är folkrörelserna
som menar att dess rekommendationer är alltför allmänt formulerade.

Forsknings- och utbildningsinstitutioner påpekar samstämmigt att tvär-
vetenskapliga ansatser är nödvändiga för att ta fram ett kunskapsunderlag
för en hållbar utveckling. Miljöaspekter bör beaktas i all utbildning på
alla nivåer och här framhålls sakkunskapen hos enskilda organisationer
som en särskilt viktig resurs.

Flertalet instanser har påpekat statens viktiga roll när det gäller att

hantera information till olika aktörer i arbetet med den nationella Prop. 1993/94:111
uppföljningen av Riokonferensen. Bl.a. föreslås att en delegation knuten
till Miljö- och naturresursdepartementet tillsätts med uppgift att driva och
samordna arbetet med uppföljning och utvärdering av Agenda 21. Ett
annat förslag är att inrätta en nationalkommitté för att genomföra Agenda

21.

Behovet av en bättre samordning mellan olika sektorer i samhället
poängteras som medel för att miljöaspekter på ett tillfredsställande sätt
skall kunna beaktas i arbetet. Flera instanser anser det viktigt att snabbt
få fram miljöräkenskaper som ett komplement till nationalräkenskaperna
samt en ökad miljöhänsyn vid den offentliga upphandlingen. Nya
organisations- och beslutsmodeller efterfrågas för att bättre främja ett
hänsynstagande till miljön. Vidare föreslås att alla myndigheter bör ha
sin egen miljöpolicy, miljöhandlingsplan, s.k. miljöcontroller samt
obligatorisk miljörevision som redovisas i årsredovisningen.

Miljökonsekvensbeskrivningar bör, enligt flera instanser, få en vidgad
tillämpning och alltid föregå politiska beslut. En översyn av begräns-
ningsförordningen anses önskvärd så att förordningen ger stöd för att
beakta de ekonomiska konsekvenserna av en fördärvad eller förbättrad
miljö. Ett flertal förslag kring miljökonsekvensbeskrivningar läggs fram
i svaren. Direktiv till statliga utredningar bör innefatta krav på miljökon-
sekvensbeskrivningar och företag bör göra miljökonsekvensbeskrivningar
på sina produkter och tjänster. Dessutom anges att en särskild
miljökonsekvensbeskrivning bör tas in i samtliga propositioner och
utskottsbetänkanden.

För att åstadkomma ett mer kretsloppsanpassat samhälle efterlyses ett
utvidgat och än mer konkretiserat producentansvar. Behovet av en
gemensam standard för miljömärkning understryks. Vikten av
information betonas.

Flertalet instanser betonar vikten av ekonomiska styrmedel. Bland
styrmedel som nämns märks sänkning av mervärdesskatten på miljö-
märkta varor och dubbel avdragsrätt for miljöinvesteringar i företag.
Vissa kommuner önskar få möjlighet att få ta ut miljörelaterad tätorts-
avgift på biltrafiken.

Flera remissinstanser framhåller att det är kommunstyrelsen som bör
ha ansvaret för framtagandet av den lokala Agenda 21 men att den för-
valtning som har ansvaret för miljö- och hälsoskyddet lämpligen bör hålla
i själva arbetet. Vidare föreslås att ett slags nätverk för kommuner skall
byggas upp, dels som stöd till små kommuner, dels för att generellt få till
stånd ett kunskapsutbyte på det kommunala planet kring frågor om en
hållbar utveckling.

3.3 Den internationella uppföljningen - remissynpunkter

och enkätsvar

Stor samstämmighet råder kring att Sverige bör vara ännu mer
pådrivande i det internationella miljöarbetet inom FN:s ram och flera
instanser efterfrågar bindande avtal på miljö- och utvecklingsområdet.

Vidare betonas att det är viktigt att finna lösningar på frågor kring u- Prop. 1993/94:111
ländernas skuldbörda. Vad gäller biståndet efterfrågas en tydligare
prioritering av svenska arbetsområden. Kommunallagen bör ändras så att
kommunerna kan delta mer i biståndsarbetet, såväl i tredje världen som
i Östeuropa. Flera instanser ger uttryck för en stor oro för miljöproble-
men i Östeuropa och menar att Sverige bör prioritera arbete i de närmast
liggande östeuropeiska länderna.

Många instanser betonar vikten av ett miljösamarbete med EU men
framhåller att Sverige vid ett medlemskap måste få behålla rätten till en
självständig miljö- och biståndspolitik. Sverige bör, menar flera in-
stanser, spela en aktiv roll inom OECD och GATT för att på olika sätt
ge miljöaspekter ökad tyngd i de handelspolitiska besluten.

Att döma av den enkät som Miljö- och naturresursdepartementet och
Utrikesdepartementet genomfort med hjälp av de svenska ambassaderna
har uppföljningsprocessen kommit i gång i alla länder, om än med
varierande takt och ambitionsnivå. Någon form av nationell handlingsplan
har presenterats eller är under utarbetande i de allra flesta länder. Nästan
alla har bildat någon form av arbetsgrupp - interdepartemental, parlamen-
tarisk eller med representation från flera samhällssektorer - för att arbeta
med uppföljningen. Icke statliga organ framstår som viktiga krafter i
uppföljningsarbetet. Utvecklingsländerna och länderna i Östeuropa
betonar att överföringen av finansiella och tekniska resurser är avgörande
för framgång i uppföljningen av Riokonferensens beslut.

EU har ännu inte ratificerat varken klimatkonventionen eller kon-
ventionen om biologisk mångfald. EU:s koldioxidmål och den därav
följande övervakningen av ländernas koldioxidutsläpp har blivit en
mycket kontroversiell fråga. Därmed har ratificering av klimatkon-
ventionen försenats. Före utgången av år 1993 skall EU-ländema
sammanställa nationalrapporter med anledning av klimatkonventionen och
konventionen om biologisk mångfald. Under Riokonferensen meddelade
EG att de avsåg att avsätta tre miljarder ECU till åtgärder i u-länder i
enlighet med Agenda 21. Hittills har 600 miljoner ECU anslagits.

OECD har i en öppen workshop med deltagare från många av världens
länder kommit fram till att varje land måste utforma sin nationella
strategi i första hand efter sina egna förutsättningar. Det finns dock ett
antal gemensamma kriterier för vad en strategi bör innehålla. 1)
Ekologiska, ekonomiska och sociala frågor skall integreras. 2) Strategin
bör ses som en kontinuerlig process for planering och agerande. 3)
Strategisk planering innebär att den är långsiktig och gör prioriteringar.
4) Den sätter uppfoljbara mål. 5) Den ger ansvar till och integrerar olika
samhällssektorer som transporter, energi, jordbruk och industri. 6) Alla
huvudintressenter och alla beslutsnivåer deltar. 7) Den är flexibel. 8) I
utvecklingsländerna skall planerna utgå från mottagarnas behov och inte
i första hand ifrån givarnas villkor. Den lokala förankringen är av
avgörande betydelse.

3.4 Miljö ’93 - Innehåll och remissynpunkter i samman-
fattning

Statens naturvårdsverks rapport Ett miljöanpassat samhälle Miljö ’93 ger
en samlad bild av miljöproblemen. Verket föreslår aktionsprogram och
åtgärder för miljöarbetet de närmaste fem till tio åren inom en rad
sektorer i samhället.

I rapporten anges att redovisade åtgärder är angelägna men inte
tillräckliga för att åstadkomma ett miljömässigt bärkraftigt samhälle.
Många samhällssektorer måste ändras i grunden for att detta mål skall
kunna uppnås. För att komma till rätta med miljöproblemen räcker det
inte att enbart se till miljöstörningarna eller deras effekter. De ekono-
miska, politiska och sociala mekanismerna bakom miljöproblemen är lika
viktiga att ta i beaktande.

En viktig utgångspunkt för det framtida arbetet är att förhindra att
miljöskador uppstår. Miljöhänsyn måste därför komma in tidigare och få
större tyngd i all samhällsplanering. Med hänsyn härtill föreslås att
miljödirektiv ges till statliga utredare och kommittéer och att alla
regeringsförslag till riksdagen innehåller en beskrivning av dess
miljökonsekvenser. Det föreslås vidare att begränsningsförordningen
utvidgas till att omfatta även miljöaspekter. Miljöfrågorna måste enligt
verket få en central plats även i kommunernas fysiska planering.

Ekonomiska styrmedel som instrument for att minska varornas och
avfallets miljöpåverkan bör utredas närmare, bl.a. miljöklassning av
ytterligare produkter, sänkt skatt på miljömärkta varor och skatt på
osorterat avfall.

Inom energiområdet framhåller verket behovet av energisparande och
ökad användning av fömybara energislag.

Koldioxidskattema bör höjas och omfatta fler områden.

Behovet av att långsiktigt komma ifrån beroendet av fossila bränslen
bör prägla trafiksektorns miljöarbete i lika hög grad som energisektorns.
Ekonomiska och andra styrmedel som stimulerar till bättre miljöprestanda
behöver utvecklas för alla trafikslag. Avgaskrav bör finnas på alla
motorer. Det internationella samarbetet är viktigt.

Varor och kemikalieprodukter måste redan från början utformas så att
de är materialsnåla och inte drar onödiga resurser under användningen.
Återanvändning, källsortering och återvinning skall underlättas och
produkterna skall innehålla så lite skadliga ämnen som möjligt. Det avfåll
som ändå blir kvar skall kunna tas om hand utan risk för miljön. Under
år 1995 kommer verket att presentera ett samlat program för att sanera
förorenade land- och vattenområden.

Industrin har en nyckelroll för varornas miljöpåverkan och måste ta ett
större ansvar. Tillstånden enligt miljöskyddslagen för industrier kommer
att omprövas enligt tidigare plan. Utbytesprincipen rörande kemikalier
bör tillämpas i högre grad, varorna bör miljöanpassas bättre och ökade
krav bör ställas beträffande avfallshantering.

Miljöarbetet inom VA-området bör särskilt prioritera minskade utsläpp
av närsalter i hav och inland svatten. Tillförseln av kemikalier från
anslutna industrier måste minska. Åtgärder för en förbättrad rening i

Prop. 1993/94:111

enskilda avloppsanläggningar bör genomföras. Prop. 1993/94:111

Att bevara den biologiska mångfalden står i centrum for miljöarbetet
inom jord- och skogsbruket. Inom skogsbruket kräver detta att bruknings-
metoderna anpassas och att vissa områden och skogstyper undantas från
skogsbruk. Inom jordbruket bör de gödande utsläppen minska till
grundvatten, sjöar och hav.

Bland övriga förslag märks de om ökad kalkning för att motverka
försurningen, skydd för odikade våtmarker, förbud och avgifter
beträffande ozonnedbrytande ämnen, ett heltäckande system för att
kontrollera dels forändring av genetisk sammansättning av organiskt liv,
dels spridning av sådana modifierade organismer. Bättre hushållning med
naturgrus måste eftersträvas och förslag till avgifter presenteras.

Beträffande rennäringen framhålls att renhjordarnas storlek måste
anpassas till betesmarkernas produktionsförmåga. Övergripande miljömål
bör fastställas for rennäringen på samma sätt som för övriga areella
näringar.

Naturvårdsverkets redovisning har remissbehandlats och remiss-
yttrandena finns tillgängliga på Miljö- och naturresursdepartementet.

Yttranden har avgivits från hundratalet remissinstanser. Naturvårds-
verkets program får ett helt övervägande positivt mottagande. Särskilt
påpekas värdet av bredden i programmet samtidigt som det också
begränsat möjligheterna för remissinstanserna att mer ingående behandla
alla förslagen i redovisningen. Programmet ses som en god plattform för
det fortsatta miljöarbetet, bl.a. framhålls dess värde för kommunerna när
lokala Agenda 21 skall upprättas.

4 Nationell strategi för en hållbar utveckling

4.1 Allmänna utgångspunkter

Regeringens förslag: De riktlinjer och bedömningar som redovisas
i det följande rörande övergripande frågor och integrerad miljöpo-
litik formar tillsammans grundläggande element i en nationell
strategi för hållbar utveckling och därmed en svensk Agenda 21.
Denna strategi utvecklas fortlöpande i takt med att kunskapen om
miljösituationen i Sverige och i vår omvärld förfinas och fördjupas.
Strategins utveckling redovisas for riksdagen i samband med
regeringens årliga redovisning av miljötillståndet i Sverige.

Skälen för regeringens förslag: Riodeklarationen om miljö och
utveckling och dess principer för hållbar utveckling är ett grundläggande
uttryck for världssamfundets samsyn och solidariska ansvar i arbetet för
en hållbar utveckling inom ramen för ekosystemens bärighet. Dessa
principer måste enligt regeringens mening ses som politiskt och moraliskt
förpliktande. De ligger till grund för de förslag till riktlinjer och strategi
för hållbar utveckling i Sverige och för den svenska strategin för det

fortsatta globala samarbetet i miljö- och utvecklingsfrågor. Prop.

Ett av regeringens prioriterade områden är att verka för en hållbar
utveckling i Sverige. Regeringen framhöll i sin skrivelse till riksdagen
med redogörelse med anledning av FN:s konferens om miljö och
utveckling - UNCED (skr. 1992/93:13) att de i Riokonferensen deltagan-
de länderna åtagit sig att långsiktigt sträva mot en hållbar utveckling
inom ramen för ekosystemens bärighet, vilket efter Riokonferensen är ett
mellanstatligt erkänt långsiktigt mål för hela världssamfundet.

I skrivelsen anfördes vidare att Riokonferensens handlingsprogram
Agenda 21, som omfattar alla sektorer och grupper i samhället, är en
vägvisare till att förverkliga detta mål. Övergången till en hållbar
utveckling måste ses i långt tidsperspektiv och åtgärderna vidtas i de
enskilda länderna med tonvikt på insatser på det lokala planet. Strävan
mot hållbar utveckling måste i framtiden genomsyra och prägla alla delar
av samhällets verksamhet och vara vägledande vid utformningen av
ländernas politik inom olika sektorer. Sektorsansvaret för en hållbar
utveckling förstärks av Riobesluten.

Riksdagen har tagit del av vad som har anförts i skrivelsen (bet.
1992/93:JoU8, rskr. 1992/93:70).

I skrivelsen förutskickades ett brett samråd om Riobesluten. Ett sådant
brett samråd har ägt rum under våren 1993, bl.a. på grundval av ett
gemensamt brev från Miljö- och naturresursdepartementet och Svenska
kommunförbundet riktat till samtliga kommuner.

Riodokumenten har vidare remitterats. Remissutfallet ger allmänt vid
handen att remissinstanserna praktiskt taget enstämmigt ställer sig bakom
huvuddragen i besluten från Riokonferensen, och avser att efter råd och
läglighet framgent verka i Riokonferensens anda inom sina olika
verksamhetsområden i samhället. Det övervägande antalet remissinstanser
accepterar det övergripande målet att säkerställa en hållbar utveckling i
Sverige. Remiss och samråd har medverkat till att målet om en hållbar
utveckling i Sverige nu kan sägas vara väl förankrat i det svenska
samhället.

I Agenda 21 sägs att länderna bör upprätta nationella strategier och
handlingsplaner för att genomföra åtagandena från Rio. Flera remissin-
stanser understryker behovet av en övergripande strategi i detta avseende.

I enlighet med förslag i Agenda 21 skall FN sammankalla till en
särskild session med generalförsamlingen senast år 1997 för en över-
gripande översyn och bedömning av hur Agenda 21 tillämpas i världens
länder.

Mot denna bakgrund anser regeringen det angeläget att utforma en
samlad nationell strategi för hållbar utveckling i Sverige. I första hand
bör tidsperspektivet för strategin vara åren fram till 1997, med inslag av
delar med mer långsiktig räckvidd.

I det följande anges allmänna riktlinjer för åtgärder inom olika pro-
blemområden och samhällssektorer, samt förslag till ändringar i vissa
regelsystem inom den statliga sektorn m.m. Tillsammans formar dessa
riktlinjer de grundläggande elementen i en nationell strategi för hållbar
utveckling och utgör därmed väsentliga inslag i en svensk Agenda 21.

Denna strategi skall fortlöpande utvecklas i takt med att kunskaper om

1993/94:111

miljösituationen i Sverige och i vår omvärld forfinas och fördjupas. Det Prop. 1993/94:111
är regeringens avsikt att i fortsättningen redovisa strategins utveckling i
samband med regeringens årliga redovisning till riksdagen av miljötill-
ståndet i Sverige.

4.1.1 Strategins innehåll

Varje land måste utforma sin nationella strategi i första hand efter sina
egna förutsättningar. Det finns dock ett antal gemensamma kriterier för
vad en strategi bör innehålla baserat på de viktigaste grundtankarna i
Agenda 21. Dessa är bl.a. att ekonomiska och ekologiska frågor skall
integreras och att ansvaret för miljön hos samhällets olika sektorer,
såsom t.ex. trafik, energi, jordbruk och industri, skall tydliggöras.
Vidare är den lokala förankringen av avgörande betydelse.

Den nationella strategin för hållbar utveckling tar således sin utgångs-
punkt i en strävan efter ökad integration av ekonomi och miljö. Det
innebär som tidigare nämnts att den ekonomiska utvecklingen måste ske
inom ramen för ekosystemens bärighet. Den ekonomiska utvecklingen får
inte hota livsvillkoren för människor, växter eller djur. En god miljö är
en av grundförutsättningarna för en långsiktigt bärkraftig ekonomi. I
planering och beslutsfattande på alla nivåer och inom alla delar av
samhället måste därför ekonomiska överväganden och miljöhänsyn vävas
samman. Miljökonsekvensbeskrivningar är ett viktigt instrument härför
och bör i ökad utsträckning komma till användning i princip- och
programinriktade beslut.

Ett annat sätt att öka integrationen mellan miljö och ekonomi är genom
ytterligare skatteväxling, dvs. att inom ramen för det totala skatteuttaget
göra förändringar, så att skattesystemet inriktas mot ett ökat inslag av
miljörelaterade skatter. För att säkerställa en god livsmiljö för framtida
generationer bör kostnad seffektiva ekonomiska styrmedel av olika slag
användas för att minska miljöpåverkan och gynna ett miljövänligt
beteende. Den som förorenar bör betala kostnaderna för detta. Den s.k.
miljöskulden, dvs. de ackumulerade kostnaderna for att återställa
miljöskador eller förlorade naturresurser, får inte tillåtas växa.

I Agenda 21 betonas starkt att våra produktions- och konsumtions-
mönster behöver ändras och ges ett ökat inslag av resurshushållning,
återanvändning och materialåtervinning, dvs. olika slag av kretslopps-
anpassning. För Sveriges del innebär detta att producenterna av varor,
produkter och förpackningar kommer att få ett ökat ansvar för att till-
verkning, användning och omhändertagande kan ske på ett miljöanpassat
sätt. Dessutom måste alla hjälpas åt i arbetet med att kretsloppsanpassa
samhällsutvecklingen. Industrin, handeln, myndigheter och den enskilde,
alla har ansvar för vår gemensamma livsmiljö, liksom de olika sam-
hällssektorerna.

I handlingsprogrammet Agenda 21 betonas också att en förutseende
samhällsplanering har stor betydelse för att främja målen om en god
livsmiljö och en hållbar samhällsutveckling. Behovet av en långsiktigt

god hushållning med naturresurser och en uthållig användning av mark- Prop. 1993/94:111
och vattenområden betonas.

4.1.2 Mi|jömål och prioriteringar

I bilaga 2 beskrivs tillståndet i miljön, hur det utvecklats under senare år
och i vilken utsträckning de mål som riksdagen har ställt upp inom
miljöområdet har kunnat uppfyllas. I flera fall har målen redan uppnåtts
eller kommer att uppnås inom angiven tid. Inom några områden krävs det
dock ytterligare åtgärder för att målen skall kunna uppfyllas.

Statens naturvårdsverk har i en rapport år 1992 redovisat ett antal
framtidsscenarier över Sveriges miljö år 2020 under olika antaganden om
samhällsutvecklingen. De visar klart att det behövs kraftfulla insatser om
vi skall kunna motverka försämringar och än större insatser för att
åstadkomma förbättringar. De mål vi hittills satt upp och redan ingångna
avtal räcker inte för att t.ex. försurningen och växthuseffekten inte skall
förvärras under de kommande 30 åren.

Boverket arbetar på regeringens uppdrag tillsammans med Närings-
och teknikutvecklingsverket (NUTEK) och Naturvårdsverket med att
utveckla en nationell vision, Sverige 2009. Syftet är att bättre överblicka
de långsiktiga anspråken på mark och vatten. För att åstadkomma en
långsiktigt hållbar utveckling när det gäller trafik, varuflöde, föroreningar
m.m. måste påverkan på resurserna mark och vatten klarläggas, bl.a.
beträffande möjligheter till utnyttjande och bevarande i ett långsiktigt
perspektiv.

Regeringen har tagit initiativ till ett samarbetsprojekt för länderna runt
Östersjön med uppgift att utarbeta en vision för Östersjön 2010.

På kort sikt anser regeringen att det är särskilt viktigt att vidta åtgärder
mot miljöproblemen försurning och övergödning av sjöar och hav och att
förebygga globala förändringar av klimatet. Trafiksystemen måste
miljöanpassas både genom en framsynt samhällsplanering och genom
utveckling av tekniken för att begränsa utsläppen. Åtgärder inom ener-
gisektorn spelar också en framträdande roll. Nyttjandet av biologiska
resurser måste anpassas till naturens gränser för att den biologiska
mångfalden skall kunna bevaras. Vidare har det internationella miljöar-
betet en stor betydelse eftersom vi bara delvis kan påverka miljötillstån-
det i Sverige genom egna åtgärder. Vi är i hög grad beroende av den
miljöpolitik som förs i andra länder och regeringen verkar därför för ett
brett internationellt samarbete inom miljöområdet.

4.1.3 Arbete med uppföljningen

Regeringen har efter konferensen bedrivit ett intensivt arbete för att
informera om konferensens beslut med syfte att påbörja och stimulera
processen mot en omvandling av besluten till konkreta åtgärder i det
svenska samhällets olika delar. En del av detta arbete beskrivs i den förut
nämnda regeringsskrivelsen till riksdagen.

Under första halvåret 1993 har alla landets kommuner fått en

gemensam skrivelse från Miljö- och naturresursdepartementet och
Svenska kommunförbundet med information om Riokonferensen och en
uppmaning att påbörja arbetet med att omsätta besluten i praktisk
handling i kommunerna. Miljö- och naturresursdepartementet samt
Svenska kommunförbundet och dess länsförbund i samverkan har under
våren 1993 anordnat sju regionala konferenser om frågor rörande upp-
följningen av UNCED.

Under våren 1993 har tillkommit material som rör uppföljningen av
Riokonferensens beslut i kommunerna. Det gäller bl.a. utredningen om
kommunernas arbete för en god livsmiljö och Statens naturvårdsverks
rapport med ett aktionprogram för ett miljöanpassat samhälle - Miljö ’93.
Verket har också som tidigare nämnts tillsammans med ett antal andra
myndigheter och Miljö- och naturresursdepartementet utarbetat en
redovisning av miljötillståndet i landet.

Den nya skogspolitiken som riksdagen beslutade våren 1993 är ett
annat exempel på uppföljningsarbetet. Den tar sin utgångspunkt i Rio-
konferensens beslut. Andra exempel utgör regeringens propositioner om
godkännande av klimatkonventionen, konventionen om biologisk mång-
fald samt om kretsloppsanpassad samhällsutveckling.

Prop. 1993/94:111

4.1.4 Ansvar för den fortsatta uppfödningen av Riobesluten

Regeringens bedömning: Den fortsatta uppföljningen och genom-
förandet av Riobesluten bör ses som ett uppdrag till hela samhället
men också till den enskilda människan. En övergång till hållbar
utveckling måste genomsyra och prägla alla delar av samhällets
verksamhet och ligga till grund for utformningen och inriktningen
av politiken inom skilda samhällssektorer. Sektorernas ansvar för
sin miljöpåverkan och för hållbar utveckling förstärks av Riobeslu-
ten.

Skälen för regeringens bedömning: Vid remissbehandlingen har bl.a.
pekats på vikten av att ansvaret för samordningen av den fortsatta upp-
följningen av besluten och åtagandena från Riokonferensen ges en tydlig
organisatorisk hemvist. I flera länder har särskilda kommittéer eller
kommissioner inrättats för detta ändamål.

Ansvaret för den fortsatta uppföljningen av Riobesluten bör i huvudsak
bygga på den befintliga ansvars- och organisationsstrukturen. Miljö- och
naturresursdepartementets roll i den löpande samordningen av upp-
följningen av Riokonferensen i regeringskansliet kvarstår oförändrad
liksom uppgifterna i denna del för olika myndigheter.

Miljövårdsberedningen, som är regeringens råd i miljöfrågor, har
aktivt deltagit i förberedelsearbetet, genomförandet och uppföljningen av
Riokonferensen. Miljövårdsberedningen har anordnat konferenser om det
svenska förberedelsearbetet, om Riokonferensen i Sydperspektiv och ur
kvinnoperspektiv, samt om en hållbar utveckling speglad i bistånd och
handel. Efter Riokonferensen samlade beredningen idégivare från olika

delar av det svenska samhället för att utarbeta en idérapport om den Prop. 1993/94:111
svenska uppföljningen av konferensen (SOU 1992:104).

Miljövårdsberedningen har i samarbete med Kommunförbundet
utarbetat boken Kretslopp - basen för en hållbar stadsutveckling (Eco-
cycles - The Basis of Sustainable Urban Development) som också var
Sveriges bidrag till stadskonferensen i Curitiba i Brasilien. Miljö-
vårdsberedningen har arbetat med att utveckla och inspirera det
kommunala arbetet med Lokal Agenda 21 i samarbete med kommuner
och idéella organisationer.

Regeringen anser att det bör vara Miljövårdsberedningens uppgift att
inom ramen för sin verksamhet utveckla uppföljningen av Riobesluten i
det svenska samhället, bl.a. i kontakter med kommuner, folkrörelser,
forskning m.m. Väsentliga inslag i denna verksamhet blir också att
informera och skapa debatt om hur uppföljningen fortskrider i Sverige,
internationellt och i FN-systemet samt Sveriges roll i detta skeende.

Regeringen avser att inom kort ge beredningen direktiv med bl.a.
denna inriktning.

4.1.5 EU-UNCED

Regeringens bedömning: En utgångspunkt för regeringens
EES/EU-arbete är att högsta tillämpade ambitionsnivå bör gälla i
miljöarbetet, både det svenska och det inom EU. Därmed kommer
inga miljökrav i olika rättsregler att sänkas. Sverige bör fortsätta
att driva på i det europeiska miljövårdsarbetet, bl.a. på kretslopps-
området och för att integrera ekonomi och ekologi. Regeringen
avser att kraftfullt agera i denna riktning redan från EES-avtalets
ikraftträdande.

Skälen för regeringens bedömning: En grund för arbetet på övergången
till en hållbar utveckling är ett vidgat regionalt och internationellt
samarbete mellan länder med i stora delar likartade problem och
förutsättningar. Vikten av sådant samarbete understryks genomgående i
Agenda 21 :s olika kapitel. Det är mot denna bakgrund som ett vidgat
samarbete mellan Sverige och EU bör ses. Genom EES-avtalet kommer
Sverige att få större möjligheter att påverka gemenskapens miljöpolitik
än hittills.

I EU:s femte miljöhandlingsprogram (A European Community
Programme of Policy and Action in relation to the Environment and
Sustainable Development) som utarbetats av EG-kommissionen slås fest
att miljöproblem skall förebyggas och att målet är en hållbar utveckling.
Miljöhänsyn skall integreras i olika samhällssektorer. Ekonomiska och
andra styrmedel skall utvecklas. I en rådsresolution har EU:s miljömin-
istrar ställt sig bakom programmets allmänna inriktning.

Genom det närmare samarbetet med EU ges Sverige tillfälle att delta
i ett stort antal expertgrupper som har till uppgift att lägga fram förslag
till ändring och skärpning av miljöregler för EU/EES. Ett omfettande

2 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 111

samråd på politisk nivå förutses innan beslut om ny lagstiftning tas av Prop. 1993/94:111
EES-organen.

Det närmare samarbetet med EU medför att inriktningen på gemen-
samma regler snarare än nationella särlösningar kommer att bli än
tydligare. Vi kommer att i allt högre utsträckning gemensamt med andra
EU/EES-länder utarbeta bindande miljöregler för hela Västeuropa.

Rent konkret kommer detta att medföra att Sverige i ökad utsträckning
kommer att delta i det europeiska internationella samarbetet redan från
utredningsstadiet. Det innebär sannolikt att ökade resurser måste
disponeras för att förbereda ett aktivt deltagande i olika EU-fora.
Samtidigt innebär detta att EU:s samlade utredningsresurser blir lättare
tillgängliga för den svenska förvaltningen.

Den 1 januari 1994 beräknas EES-avtalet träda i kraft. Det innefattar
ett långtgående samarbete mellan EU- och EFTA-ländema på miljö-
området. Genom avtalet tar Sverige över ett 5O-tal rättsakter, såväl s.k.
minimidirektiv (art 130) som harmoniserade produktkrav (art 100 A). På
det sistnämnda området har EFTA-ländema vissa undantag och över-
gångsregler i de fall man har mer långtgående miljökrav, exempel på
detta är bilavgasområdet samt kemikalier. EES-avtalet omfattar även
samarbete vad gäller miljöforskning, miljöövervakning, användningen av
ekonomiska styrmedel etc. Enligt avtalet skall Sverige tillämpa EU:s
regler om t.ex. miljökonsekvensbeskrivningar, utsläpp av miljöfarliga
ämnen samt avfallshantering. EES-avtalet gör också att Sverige kommer
in i EU:s miljöarbete på centrala områden, t.ex. utsläpp från industrier.
Därutöver väntas ett samarbete med EU på områden som inte ingår
direkt i avtalet, t.ex. när det gäller att arbeta fram nya miljöavgifter.
Sverige deltar också i EU:s miljöövervakning och miljöforskning.

Sveriges förhandling om ett medlemsskap i EU är nu inne i ett
slutskede. Ett sådant vidgat samarbete innebär att Sverige kan bidra till
utvecklingen av det gemensamma regelverket.

Chefen för Miljö- och naturresursdepartementet har efter regeringens
bemyndigande tillkallat en kommitté (M 1993:02) med uppdrag att
närmare belysa vilka konsekvenser olika former av deltagande från
svensk sida i den europeiska integrationen får för miljön. Kommittén
avslutar sitt arbete under böijan av år 1994.

4.2 Övergripande frågor - miljö- och naturresurspolitik

4.2.1 Effektivare regelsystem och miljöövervakning

I detta avsnitt presenteras ett antal konkreta åtgärder för att göra vissa
styrmedel effektivare och för att förbättra myndighetsorganisation och
uppföljning.

För ett effektivt miljöarbete krävs verkningsfulla styrmedel. Några av
de styrmedel som kan användas är information och utbildning, miljöav-
gifter, lagar och samhällsplanering. Det är också viktigt att sätta upp
tydliga mål för miljöarbetet och en tidtabell för när målen skall vara 18

uppfyllda.

Styrmedlen på miljöområdet kan liknas vid en trappa, där det svagaste Prop. 1993/94:111
styrmedlet finns längst ned på trappen och det starkaste styrmedlet högst
upp. Första steget i trappen består av information och utbildning. Nästa
steg är frivilliga åtaganden från tillverkare eller leverantörer. Steget
därefter innebär ekonomiska styrmedel som panter, miljöavgifter och
miljöskatter. Det sista steget innebär föreskrifter eller andra lagar som i
vissa fall kan innebära forbud. Regeringens politik är att tydligt ange
miljömål och tidtabell för genomförandet men att låta aktörerna hitta
lösningar och tillvägagångssätt.

Miljökonsekvensbeskrivningar m.m.

Regeringens bedömning: Det är angeläget att beskrivningar av
miljökonsekvenser systematiskt kommer in i ett tidigt skede av den
politiska processen. Sådana beskrivningar bör göras när det gäller
program, plan- och policyarbete i viktiga samhällssektorer.
Regeringen anser att beskrivningar av miljökonsekvenserna som
allmän regel skall innefattas i propositioner och andra förslag till
övergripande beslut av strategisk karaktär. Med den nu föreslagna
ordningen kommer konsekvenserna för miljön av större beslut av
strategisk karaktär att regelmässigt beskrivas.

Myndigheterna bör beakta konsekvenserna för miljön innan de
utfärdar regler i form av föreskrifter eller allmänna råd. Regering-
en avser att se över regelsystem, som instruktioner, författningar
m.m., i syfte att bedöma behovet av miljöanpassning av dessa.

Skälen för regeringens bedömning: Enligt princip 17 i Riodeklarationen
skall miljökonsekvensbeskrivningar användas som ett nationellt in-
strument for sådana föreslagna verksamheter som kan antas ha en
betydande skadlig inverkan på miljön och som kräver beslut av behörig
nationell myndighet. I Agenda 21 framhålls bl. a. (kapitel 8) att det kan
bli nödvändigt med en justering eller till och med en grundläggande
förändring av beslutsfattandet om miljö och utveckling skall kunna sättas
i centrum för det ekonomiska och politiska beslutsfattandet och en
fullständig integrering av dessa frågor skall kunna uppnås i praktiken.
Det övergripande målet är att förbättra eller omstrukturera beslutsproces-
sen så att sociala, ekonomiska och miljöpolitiska frågor beaktas och
integreras och en bredare delaktighet från allmänhetens sida säkerställs.

I sitt aktionsprogram Ett miljöanpassat samhälle (Miljö ’93) har
Naturvårdsverket föreslagit att särskilda miljödirektiv skall införas for
statliga utredare och kommittéer. Miljöaspekterna föreslås också
redovisas tydligt i samband med övergripande politiska beslut och i
samtliga propositioner. Flera remissinstanser framför liknande förslag.

Redan i dag är regler om miljökonsekvensbeskrivningar intagna i ett
tjugotal olika lagar.

Riksdagen har i anslutning till 1988 års miljöpolitiska proposition
(prop. 1987/88:85, 1987/88:JoU23, rskr. 1987/88:373) angett att

miljökonsekvensbeskrivningar är ett medel som bidrar till att kunna Prop. 1993/94:111
tillmäta miljökonsekvenserna av ett beslut samma tyngd som de
ekonomiska konsekvenserna. Regeringen har i 1992 års budget-
proposition angett att miljökonsekvenserna skall redovisas före vaije
beslut som ger större miljöpåverkan. I proposition 1993/94:30 om en
strategi för biologisk mångfald anges vidare att miljömålen skall ges
samma vikt och betydelse som skilda ekonomiska överväganden i syfte
att bygga mänsklig verksamhet på ekologisk grund.

Det kan i detta sammanhang noteras att EG-kommissionen i juni i år
beslutat att regelmässigt bedöma miljökonsekvenserna av sina förslag.
Vid viktigare lagförslag skall redovisas kostnader och nytta för miljön.
Inom kommissionen bereds vidare förslag till miljökonsekvens-
beskrivningar i planeringsprocessen på policynivån under benämningen
Strategic Environmental Assessment (SEA).

Även inom Nordiska ministerrådet pågår arbete med miljökonsekvens-
beskrivningar. En ad hoc-grupp har gått igenom arbetet med miljö-
konsekvensbeskrivningar i de nordiska länderna. Under en kommande
treårsperiod skall en arbetsgrupp, i vilken också representanter för den
fysiska planeringen ingår, arbeta for en integrering av miljö och fysisk
planering bl.a. vad gäller riktlinjer för användningen av miljökonse-
kvensbeskrivningar i strategisk planering ("policy, plans and programs").

Med den nu föreslagna ordningen lägger regeringen en grund for det
fortsatta nordiska och europeiska samarbetet i dessa frågor.

Miljö och standardisering

Standardiseringen har på senare tid fått en ökad betydelse för
miljöarbetet. Förutom den traditionella miljörelaterade standardiseringen,
som ofta avser mätmetoder och analyser, har nya områden som direkt
eller indirekt påverkar miljön blivit aktuella för standardisering.

Myndigheternas resurser är begränsade och insatser bör därför göras
där de får störst samhällsekonomisk nytta och bidrar till en mer effektiv
resurshushållning och kretsloppsanpassning. Kemikalieinspektionen och
Naturvårdsverket har på uppdrag av regeringen redovisat sin syn på
prioritering av arbetet som rör standardisering och miljö. Med beaktande
av myndigheternas ställningstaganden anser regeringen att hög prioritet
i det svenska miljörelaterade standardiseringsarbetet bör ges åt i första
hand sådan standardisering som görs på beställning av EU/EFTA, åt
riktlinjer för arbetet med att beakta miljöaspekter vid all produktstandar-
disering samt åt systeminriktad standardisering.

Inom EU kan standarder delvis komma att ersätta annan reglering
genom att EU (och EFTA) i flera fall överlämnar - ger mandat - åt de
europeiska standardiseringsorganen CEN, CENELEC och ETSI, att
precisera reglerna i direktiv och förordningar genom att ta fram
standarder som knyts till lagstiftningen. Inom miljöområdet kan s.k.
mandaterad standardisering förväntas komma att öka väsentligt i
omfattning i framtiden. EFTA-ländema kommer i och med EES-avtalet
att ges ökad möjlighet att medverka vid framtagandet av mandaten. En
sådan medverkan måste enligt regeringens mening betecknas som mycket

angelägen eftersom mandaten lägger grunden för den standard som Prop. 1993/94:111
senare knyts till lagstiftningen. Vidare bör arbetet med standardiseringen
efter det att mandatet givits till CEN eller CENELEC utföras med hög
prioritet. Svenska intressenter bör verka för detta via den svenska
standardise ringsorganisationen.

Miljöaspekter måste beaktas vid all produktstandardisering och
miljökonsekvenserna av en produktstandard bör bedömas innan den
fastställs. Standardisering kan annars innebära en styrning mot från
miljösynpunkt olämpligt val av material eller innehåll i en produkt. För
att möjliggöra detta behöver rutiner för att tillvarata miljöhänsyn byggas
in i själva standardiseringsarbetet. Det pågår för närvarande internatio-
nellt arbete med att ta fram riktlinjer för detta. Regeringen anser att
Sverige bör verka aktivt för att dessa riktlinjer utformas på sådant sätt att
de främjar en effektivare resursanvändning och en kretsloppsanpassad
utveckling. De bör utformas med syfte att kunna bidra till att avgifta
kretsloppen, dvs. minska mängden hälso- och miljöfarliga kemiska ämnen
i produkter. Syftet bör också vara att bidra till att produkter av olika slag
utformas så att de lättare kan återanvändas, återvinnas eller energiutvin-
nas. Ett minimum bör vara att nya produktstandarder inte onödigtvis skall
medföra att ämnen eller produkter som kan ha skadliga miljöeffekter blir
nödvändiga att använda.

Den systeminriktade standardiseringen har som målsättning att vara ett
verktyg för att kvalitetssäkra företagens miljöarbete på samma sätt som
det i dag finns system för kvalitetssäkring av företagens produktion. Inom
den globala standardiseringsorganisationen, ISO, har ett arbete inletts för
att standardisera inom bl.a. områdena industrins kvalitetssäkringsarbete
avseende miljön, miljörevision, miljömärkning och livscykelanalyser.
Regeringen anser att arbetet kommer att ge främst industrin goda verktyg
för att förändra produktionsmönstren i miljövänlig riktning och att det är
viktigt för svenska intressenter att delta för att påverka utformningen av
standarderna. Ansvaret för detta arbete bör emellertid främst åvila
näringslivet.

Med syfte att ge miljöstandardiseringsarbetet en ökad prioritet,
beslutades år 1992 att inom SIS inrätta en policygrupp för miljöfrågor.
Policygruppen skall bevaka att miljöaspekter beaktas vid standardisering
samt kunna initiera egna standardiseringsprojekt.

Det pågår i Industriförbundets regi en utredning om arbetssätt och
organisation inom den svenska standardiseringen. Utredningen, som
väntas presentera sitt förslag före årsskiftet, kan leda till förändringar av
arbetssätt och organisation inom den svenska standardiseringen.
Regeringen avser återkomma i 1994 års budgetproposition till frågan om
medel till det svenska standardiseringsarbetet.

Lagstiftning

Prop. 1993/94:111

Regeringens bedömning: De lagar som gäller på miljöområdet kan
i dag vara svåra att överblicka och behöver i en del fall skärpas.
Regeringen avser därför att samla flertalet miljölagar i en miljö-
balk. Regeringen kommer i enlighet med regeringsförklaringen att
lägga fram ett förslag under år 1994 om sådan samlad och i vissa
avseenden skärpt miljölagstiftning. Miljölagstiftningen skall därmed
bli effektivare och lättare att överblicka och tillämpa.

Skälen för regeringens bedömning: Miljöskyddskommittén lämnade i
sitt huvudbetänkande Miljöbalk (SOU 1993:27) förslag om att samman-
föra bl.a. följande viktiga lagar: naturvårdslagen (1964:882), miljö-
skyddslagen (1969:387), renhållningslagen (1979:596), hälsoskyddslagen
(1982:1080), lagen (1985:426) om kemiska produkter och lagen
(1987:12) om hushållning med naturresurser m.m.

I förslaget till miljöbalk har perspektivet vidgats till att omfatta målet
en på lång sikt hållbar utveckling av samhället, i linje med principerna
i Riodeklarationen och kretsloppsanpassningen av samhället. Allmänna
aktsamhetsregler föreslås där försiktighetsprincipen utgör ett bärande
element. Vissa stora trafikanläggningar skall tillåtlighetsprövas av
regeringen innan de byggs. Det skall vidare enligt förslaget bli möjligt
att utfärda miljökvalitetsnormer som skall ge uttryck för de krav som bör
ställas på kvalitén på vatten, luft och mark med utgångspunkt i vad
människan och naturen tål.

Förslaget till miljöbalk har remissbehandlats och bereds för närvarande
i regeringskansliet med sikte på en proposition under våren 1994.

Myndighetsorganisation

I och med att viktiga lagar sammanförs i en miljöbalk finns det behov av
att i vissa avseenden se över myndighetsorganisationen inom
miljöområdet. Miljöorganisationsutredningen (M 1993:04) har därför fått
i uppgift av regeringen att bl.a. se över ansvarsfördelningen mellan
centrala myndigheter, arbetet med generella föreskrifter, tillsyn inom det
område som balken täcker och vissa frågor som rör tillståndsprövning.
Utredningen skall redovisa sina förslag i september 1994.

Myndigheternas interna miljöarbete

Det blir allt vanligare att företag och organisationer med verksamhet som
påverkar miljön har en miljöpolicy. Även myndigheter bör ha en egen
miljöpolicy, en miljöhandlingsplan, och utföra miljörevision. Som en
följd av EES-avtalet kommer Sverige att anta EG:s förordning om
miljöstymingssystem och miljörevision (Council Regulation EEC No
1836 793). Systemet bygger på frivilligt deltagande från i första hand

industrin men det finns möjlighet att utvidga förordningen till att gälla
även för andra typer av verksamheter. Regeringen avser därför att ge

myndigheter möjlighet att ansluta sig till systemet. Finansieringen Prop. 1993/94:111
förutsätts ske genom omprioritering inom myndigheten.

Miljöövervakning

Regeringens bedömning: Det internationella samarbetet med
miljöövervakning bör inriktas på det nordiska och europeiska
samarbetet samt på de övervakningsaktiviteter som sker inom FN.
Riokonferensens beslut och rekommendationer bör särskilt
uppmärksammas.

Regeringen har för avsikt att i direktiv till fördjupad
anslagsframställning för Naturvårdsverket avseende budgetperioden
1995/96-1998/99 ge verket i uppdrag att redovisa en fördjupad
analys och förslag till strategi för det internationella samarbetet på
miljöövervakningsområdet. Verket bör också utifrån sina
utgångspunkter och behov redovisa förslag till hur ett
miljödatacentrum kan etableras i Kiruna samt kostnadsberäkna
detta.

Remissinstanserna: Rymdstyrelsen redovisar att data från fjärranalyssa-
telliter kan bidra till en effektiv uppföljning av Agenda 21. Det gäller
såväl framställning av dataunderlag för planering och beslutsfattande som
kontinuerlig övervakning av miljön (vegetation, jord, vatten och luft inkl,
ozon). Sverige har en väl utvecklad kompetens och kapacitet inom
området vilken bör användas i nationellt och internationellt arbete för
miljö och utveckling. Rymdstyrelsen konstaterar också att det finns ett
förslag om inrättande av ett miljödatacentrum i Kiruna och man
framhåller vikten av att ett formellt beslut fettas snarast.

Statens naturvårdsverk anför att olika uppföljnings- och
utvärderingsinsatser kommer att vara centrala i den lokala Agenda 21-
processen. Verkets stöd i detta arbete kommer att ske genom fortsatt
förmedling av information om miljötillståndet på basis av bl.a.
miljöövervakningen. Naturvårdsverket framhåller också vikten av att ett
miljödatacentrum kan etableras i Kiruna. Sverige har inom detta område
en internationellt sett mycket hög kompetens som verket menar kan spela
en central roll i Agenda 21-processen. Verket anser att denna fråga även
har näringspolitisk betydelse och att kompetensen kan bli ett viktigt
svenskt bidrag till det globala miljöarbetet, inte minst i utvecklingsländer-
na.

Skälen för regeringens bedömning: I Agenda 21 redovisas bl.a. att
länder och internationella organisationer bör inventera information om
miljön, resurser och utveckling med hänsyn till nationella globala prio-
riteringar vad avser arbetet med hållbar utveckling. De bör festslå vilka
luckor som finns och vidta åtgärder för att fylla dessa luckor. Länder och
internationella organisationer bör utnyttja ny teknik för datainsamling,
inkl, fjärrmätning per satellit. I Agenda 21 framhålls att praktiska

rekommendationer bör utarbetas för samordnad och harmoniserad da- Prop. 1993/94:111
tainsamling och utvärdering av information på nationell och internationell
nivå. Även i konventionen om biologisk mångfald finns bestämmelser om
identifiering och övervakning av särskilt betydelsefulla delar av den
biologiska mångfalden.

Ett nytt utbyggt program för nationell miljöövervakning genomförs för
närvarande i Sverige och avses slutföras under år 1994. 75 miljoner
kronor har satsats under en treårsperiod. Internationellt deltar Sverige i
en rad aktiviteter. Det finns sedan gammalt ett väletablerat nordiskt
samarbete inom monitoringområdet och år 1993 redovisade Nordiska
ministerrådet en rapport rörande miljösituationen i Norden. Inom EG
finns en interimistisk organisation European Environmental Agency
(EEA), Task Force, vars uppgift är att göra sammanställningar och
utvärderingar av miljötillståndet i Europa. Sverige har förklarat sin avsikt
att aktivt delta i EEA:s arbete. Sverige har informellt etablerat ett visst
samarbete med EEA. Beslut har nyligen fettats om att myndigheten skall
lokaliseras till Danmark. Detta beräknas ske i mitten av år 1994. Med
stor sannolikhet kommer mycket av det miljöövervakningsarbete i Europa
som i dag drivs under olika huvudmän att samordnas genom EEA.
Sverige rapporterar vidare via sitt miljöövervakningsprogram till ett antal
internationella miljökonventioner och andra överenskommelser.

Ett utvecklingsarbete pågår som syftar till att etablera ett centrum i
Kiruna som skall analysera och göra satellitinformation tillgänglig för
användarna inom miljösektom, nationellt och internationellt. Detta är ett
samarbete mellan Naturvårdsverket, Rymdbolaget, Länsstyrelsen i
Norrbottens län, Kiruna kommun och Lantmäteriverket. Sverige deltar
i en arbetsgrupp inom EU vars uppgift är att närmare precisera och
definiera vilka satellitdata som kan användas för miljöövervakning.

Sammanfattningsvis kan sägas att Sveriges deltagande i det internatio-
nella arbetet med miljöövervakningsfrågor inriktats på det nordiska och
europeiska samarbetet samt på de övervakningsaktiviteter som sker inom
FN. Regeringens uppfettning är att detta bör vara inriktningen även i
framtiden. Riokonferensens beslut och rekommendationer bör särskilt
uppmärksammas.

Utvecklingen av det internationella samarbetet på miljöövervaknings-
området har stor miljöpolitisk och näringspolitisk betydelse. Sveriges
kunnande är internationellt efterfrågat och det är angeläget att vi kan
delta aktivt i det internationella utvecklingsarbetet när det gäller miljö-
övervakning på det sätt som framhålls i Agenda 21. Den tilltagande
användningen av satellitbaserad information ger viktiga utvecklings-
möjligheter för avancerad svensk elektronikindustri.

Regeringen avser att i 1994 års budgetproposition återkomma till
frågan om det internationella utvecklingsarbetet på miljöövervakningsom-
rådet.

4.2.2 På väg mot kretsloppssamhället

Ett av de grundläggande målen for miljöpolitiken är att vårt sätt att leva
inte skall skapa problem för kommande generationer - att samhället skall

vara inriktat på hållbar utveckling. För att nå det målet krävs ett Prop. 1993/94:111
samhälle, som är inriktat på att förebygga miljöskador och att hushålla
med naturresurser. Resursanvändningen måste effektiviseras och
kretsloppsanpassas.

Det första viktiga steget mot kretsloppssamhället togs i den kretslopp-
sproposition (prop. 1992/93:180) som regeringen lämnade till riksdagen
i februari 1993. Propositionen, som antogs av riksdagen (bet.
1992/93:JoU14, rskr. 1992/93:344), syftar till att minska miljöpåverkan
från varor som används i dagens samhälle. Det skall ske genom att
minska mängden avfall och redan vid tillverkningen anpassa varorna till
återanvändning och återvinning, dvs. att ingå i ett kretslopp.

Grundtanken i riksdagsbeslutet är att staten skall sätta krav och ange
ramar. Producenterna av varorna får sedan fritt utforma metoder for att
uppfylla kraven.

Varor, produkter och förpackningar innehåller ett stort antal ämnen
vars effekter på miljön delvis är okända. Många av dessa ämnen har
kemiska egenskaper som liknar dem som finns hos kända miljögifter. När
produkterna används eller som uttjänta hamnar på soptipp eller förbränns
är det stor risk att giftet sprids till miljön.

För att företagen skall ta hänsyn till varornas miljöbelastning kan det
vara nödvändigt att riksdag och regering genom exempelvis lagstiftning
eller ekonomiska styrmedel förstärker marknadssignalema och företagens
incitament att minska varornas miljöbelastning. Med anledning av
regeringens proposition om riktlinjer för en kretsloppsanpassad sam-
hällsutveckling har riksdagen i renhållningslagen (1979:596) bemyndigat
regeringen att föreskriva om producentansvar för olika varor och
produkter. Producenterna av vissa förpackningar får inom kort ansvar for
dessa t.o.m. avfallsledet. Från den 1 januari 1994 är producenterna
skyldiga att ombesöija återanvändning eller materialåtervinning av vissa
typer av använda förpackningar.

Närmast i tiden kommer producentansvar att introduceras för övriga
förpackningar och returpapper. Nya produktgrupper och varuområden
kommer sedan successivt att omfattas av producentansvar, exempelvis
datorer, skrotdäck och bilar. Den av regeringen tillsatta Kretslopps-
delegationen (M 1993:A) har till uppgift att peka ut nya områden som
bör omfattas av producentansvar.

Regeringen eftersträvar även att skärpa innehavarens/producentens
skyldigheter i samband med hantering av miljöfarligt avfall. Regeringen
planerar att inom kort lämna ett förslag till riksdagen på detta område.

Vidare förbereder regeringen en proposition med förslag om kemikali-
ekontroll och om det fortsatta arbetet med att begränsa användningen av
miljöskadliga kemikalier. Kemikalieinspektionen har i sitt yttrande
avseende Riodeklarationen konstaterat att förutsättningen för en god
kemikaliekontroll är ett fungerande samspel mellan tillsynsmyndigheterna
på central, regional och lokal nivå. Inte minst är detta viktigt för att få
genomslag för den s.k. substitutionsprincipen, dvs. att den som hanterar
eller importerar en kemisk produkt har ett ansvar för att byta ut farliga
ämnen och produkter mot mindre farliga. Regeringen fäster stor vikt vid 25

att information, vägledning och kunskapsstöd till lokala tillsynsmyndig-

heter i kemikaliefrågor inte försummas. I kretsloppspropositionen Prop. 1993/94:111
föreslogs även vissa åtgärder i syfte att få ett renare slam från de
kommunala avloppsreningsverken för att öka möjligheten att använda
slammet som jordförbättrande medel i jordbruket. Genom en förändring
i förordningen (1985:840) om vissa hälso- och miljöfarliga produkter
m.m. har regeringen nyligen infört bestämmelser om gränsvärden för
metaller i slam.

Riksdagen har i samband med 1990 års budgetproposition (prop.
1989/90:100 bil. 16, bet. 1989/90:JoU16, rskr. 1989/90:241) angett som
delmål för arbetet på avfallsområdet att källsortering bör utvecklas med
sikte på att allt avfall som går till slutbehandling sorteras i kategorier som
möjliggör ett från resurshushållningssynpunkt lämpligt omhändertagande
ff.o.m. år 1994. En ökad satsning på källsortering bör enligt riksdagsbe-
slutet leda till att förbränning och deponering av osorterat hushålls- och
industriavfall i allt väsentligt upphör. En särskild utredare (M 1993:09)
har tillsatts av regeringen for att analysera effekterna av olika alternativ
för beskattning av osorterat avfall och lämna förslag till den lagstiftning
som behövs. Syftet med en avfallsskatt är att styra mot miljöanpassad
varuproduktion, effektivare resursanvändning, bl.a. genom användning
av bioråvaror, en ökad återanvändning och återvinning, samt förbättrat
omhändertagande av avfåll. Utredningen skall presentera sitt förslag
senast den 1 juli 1994.

Regeringen har också tillkallat en särskild utredare (M 1993:16) som
skall klarlägga möjligheterna att utveckla och öka användningen av
biologiska råvaror i Sverige. En övergång till bioråvaror är också ett led
i utvecklingen av ett kretsloppsanpassat samhälle. Utredaren skall
redovisa sina förslag före utgången av juni 1994.

översyn av konsumentpolitiken

I maj 1992 tillsatte regeringen en kommitté (C 1992:04) med uppgift att
göra en översyn av den statliga konsumentverksamheten och att bedöma
arten, omfattningen och inriktningen av det statliga engagemanget.
Kommittén avser att lämna sina förslag vid årsskiftet 1993/94.

I direktiven beskrivs den ökade betydelse miljöhänsynen fått för
konsumenterna och den starka kopplingen mellan miljöpolitik och
konsumentpolitik. Vidare sägs att allt fler människor i dag är beredda att
genom sitt levnadssätt verka för en minskad belastning på miljön.
Kommittén skall undersöka om det finns behov av ytterligare åtgärder på
det konsumentpolitiska området för att stimulera den utveckling som
pågår.

Miljömärkning

Ett nordiskt miljömärkningssystem - med svanmärke - inrättades år 1989
och har sedan starten i Sverige huvudsakligen finansierats med stats-
anslag.

Under innevarande budgetår uppgår anslaget till 5 miljoner kronor,
vilket är en ökning från föregående budgetår med 2 miljoner kronor. 26

Ökningen är främst avsedd att täcka kostnader för kriterieutveckling,

marknadsföring och deltagande i EU:s expertgrupper. I dag finns Prop. 1993/94:111
kriterier utarbetade för 17 produktgrupper. På den nordiska marknaden
finns omkring 500 produkter som märkts med miljömärket svanen, varav
ca 250 på den svenska marknaden, främst pappersprodukter och
tvättmedel.

På många håll och inom olika organisationer pågår verksamhet som
avser att ge konsumenterna underlag for deras val mellan mer eller
mindre miljöanpassade varor. De övriga miljömärkningssystem som nu
finns i Sverige för olika konsumentprodukter, t.ex. Naturskyddsförening-
ens Bra miljöval och KRAV:s ekologiskt odlade och framställda
produkter, ger viktiga signaler till köparna om produkternas risker eller
fördelar. Informationen måste vara klar och entydig när det gäller
produkternas miljöegenskaper för att konsumenterna skall kunna rikta
efterfrågan mot mer miljöanpassade alternativ.

4.2.3 Miljörelaterade skatter - skatteväxling

Regeringens bedömning: En utvärdering av den hittillsvarande
användningen av ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken visar att
vissa miljöskatter/avgifter är effektiva styrmedel. Samhällsekono-
miskt och miljömässigt effektiva ekonomiska styrmedel bör därför
användas i ökad utsträckning.

Skattesystemets struktur kan utformas så att den bidrar till att
uppfylla väsentliga miljömål. De intäkter som de miljörelaterade
skatterna ger kan skapa utrymme för angelägna skattesänkningar,
samtidigt som de kan bidra till samhällsekonomisk effektivitet på
så sätt att de korrigerar brister i den samhällsekonomiska prissätt-
ningen. Det finns mot denna bakgrund anledning att utreda
förutsättningarna för ytterligare miljörelatering inom skattesyste-
met. Hänsyn måste härvid självfallet tas till andra angelägna mål
som exempelvis en bibehållen konkurrenskraft och att skattetrycket
inte höjs av eventuella förändringar.

Det finns mot denna bakgrund anledning att utreda förutsätt-
ningarna för en sådan skatteväxling som innebär ytterligare
miljörelatering inom skattesystemet. Regeringen avser att inom kort
återkomma i denna fråga.

Skälen för regeringens bedömning: Den ekonomiska utvecklingen i
samhället får inte hota livsvillkoren för människor, växter och djur. I
1993 års budgetproposition läggs fest att miljöskulden inte får öka. Med
miljöskuld menas kostnaden för att åtgärda redan uppkomna miljöskador.
På samma sätt som Sveriges skuld på det ekonomiska området behöver
minskas, måste också Sveriges miljöskuld begränsas.

Regeringen har tidigare slagit fest att miljöhänsyn måste integreras i
olika beslut och att de ekologiska konsekvenserna av olika förslag är lika
viktiga som de ekonomiska konsekvenserna. I regeringens proposition om

biologisk mångfald har lagts fest att miljömålen skall ges samma vikt och Prop. 1993/94:111
betydelse som skilda ekonomiska överväganden. Syftet är att bygga all
mänsklig verksamhet på en ekologisk grund. Sambandet mellan ekonomi
och ekologi måste därför göras tydligare. Ett sätt är att använda
ekonomiska styrmedel. Rätt utformade är de ofta mycket effektiva, såväl
ur miljömässig som samhällsekonomisk utgångspunkt, eftersom de
utnyttjar marknadsekonomiska styrmekanismer.

Redan i dag har Sverige infört fler miljöavgifter och miljöskatter än
något annat land, till exempel skatt eller avgift på utsläpp av koldioxid,
kväveoxider och svaveloxid samt miljöklassning av fordon och diesel-
bränsle. Vissa av dessa skatter och avgifter har varit effektiva för att
påverka i positiv riktning för miljön.

Regeringen bereder för närvarande följande förslag till miljöavgifter
och miljöskatter:

* Breddning av miljöavgifter på kväveoxider från stora anläggningar

för energiproduktion.

* Miljöklassning av bensin.

* Utredning om avfellsskatt.

I Riodeklarationens princip 16 anges att enskilda länder skall sträva
efter att intemalisera miljökostnader genom användning av ekonomiska
styrmedel. I samma princip uttalas också klart förorenarens skyldighet att
betala för de skador som uppstår till följd av dennes verksamhet.

I Agenda 21 slås vidare fest att det är nödvändigt att utforma
ekonomiska och politiska reformer som främjar en effektiv planering och
användning av resurser för en hållbar utveckling genom en sund
ekonomisk och social politik, genom att införliva de sociala och
miljömässiga kostnaderna vid prissättning av resurser. Särskilt betonas
vikten av att låta miljökostnaderna påverka producenternas och konsu-
menternas beslut, att bryta tendensen att miljön behandlas som en "fri
nyttighet", och därmed skjuta över miljökostnaderna på andra delar av
samhället, på andra länder eller på kommande generationer

En stor majoritet av remissinstanserna stöder ambitionen att in-
temalisera miljökostnader genom användning av ekonomiska styrmedel.
Flera instanser pekar på vikten av att regeringen utarbetar en strategi för
användning av ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken, samt att det är
angeläget att Sverige offensivt driver utvecklingen internationellt.

I Sverige introducerades ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken i
mitten av 1970-talet. Användningen har därefter successivt ökat, och det
stora genombrottet kom under slutet av 1980- och början av 1990-talet
i samband med att Miljöavgiftsutredningen presenterade sina betänkanden
(SOU 1989:21, 1989:84 samt 1990:59).

Riksdagen godtog våren 1992 utan erinran en av regeringen i
kompletteringspropositionen framlagd strategi för ökad användning av
ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken (prop. 1991/92:150 bil. 1:12, bet.
1991/92:FiU20, rskr. 1991/92:128).

Resultatet från en översiktlig utvärdering av de ekonomiska styrmedel
som hittills använts i miljöpolitiken i Sverige visar att miljöskatter/av-
gifter med fördel kan användas för att minska miljöpåverkan. Enligt

utredningen har styreffekten generellt varit god, och de administrativa Prop. 1993/94:111
kostnaderna för insamling och kontroll av skatterna har varit låga.

I debatten har tankar på en systematisk växling av vissa skatter mot
mera miljörelaterade framförts. Avsikten är att skatteuttaget ökas på
aktiviteter som bör dämpas, därför att de har negativa miljöeffekter, och
därmed kan minskas på verksamhet som bör uppmuntras, t.ex. före-
tagande, arbete och sparande. Skatteväxling innebär därmed i sig vare sig
en sänkning eller höjning av skattetrycket så länge miljöskatten inte
minskar utsläppen och därmed reducerar skattebasen.

En ökning av miljöskatterna som finansierar nya utgifter på t.ex
miljöns område skulle däremot innebära en höjning av det totala
skattetrycket och utgör därför inte någon skatteväxling.

Grundtanken med skatteväxlingen är att uppnå två mål, nämligen en
dämpning av miljöfarlig verksamhet och skattesänkningar på andra
områden som sammantaget kan ge en rad dynamiska effekter, t.ex. öka
sysselsättningen. Det är dock inte självklart att dessa båda mål går att
uppfylla samtidigt.

En förutsättning för skatteväxling är att utrymme skapas för skatte-
sänkningar på t.ex. arbete genom ökad miljöbeskattning. Det innebär en
övergång från en relativt konstant skattebas (arbete) till en ofta lättflyktig
skattebas (miljöfarlig verksamhet). En miljöskatt med stark styreffekt
innebär att skattebasen minskar i takt med den miljöskadliga verksam-
heten. Därmed minskar statens intäkter. Detta kan då kompenseras med
nya skattehöjningar men det finns svårigheter i att bedöma styrkan av
beteendeförändringar. För att undvika att skattebasen urholkas med
ökande budgetunderskott som följd, krävs därför att förutsättningarna
noga undersöks innan förändringar genomförs.

En säker finansiering kräver en miljöskatt med en stabil skattebas.
Detta kan erhållas genom att sätta skattesatsen till en sådan nivå att den
styrande effekten reduceras, vilket å andra sidan innebär att den positiva
miljöeffekten minskar. För att skattebasen skall kunna behållas krävs att
det är relativt svårt att minska utsläppen av de skattepliktiga förore-
ningarna. Detta inträffar bl.a. när den process som orsakar föroreningar-
na är svår att ersätta. Ett exempel på sådana utsläpp är i dag koldioxid.
Slutsatsen är att det är svårt att på samma gång uppnå en förbättrad miljö
och samtidigt säkerställa den finansiering som krävs för att kunna sänka
skatten på arbete. En skatteväxling kan dock innebära en samhällsekono-
misk förbättring även om utsläppen inte minskar, om skatten motsvarar
den samhällsekonomiska kostnaden för utsläppen.

I ett land med redan högt skattetryck, som Sverige, är det vidare av
vikt att identifiera möjligheter att öka användningen av miljöskatter utan
att skattetrycket höjs totalt sett. Det finns många olika möjligheter att
uppnå sådana statsfinansiellt neutrala lösningar, och ett flertal har redan
utnyttjats i Sverige. Nedan följer en genomgång av alternativa möjlig-
heter, som kan användas för att uppnå kombinationen av styreffekt och
skattefinansiell neutralitet:

1. Användning av differentierade skattesatser, dvs. i stället för att ha Prop. 1993/94:111
enhetliga skattenivåer bör i ökad utsträckning övervägas möjligheten
att differentiera skattesatserna utifrån miljöpåverkan för det objekt som
är föremål för beskattning. Miljöklasserna för olika slag av drivmedel
samt miljöklassningen av nya bilar, lastbilar och bussar är exempel på
skatteneutrala lösningar som ändå styr effektivt mot en lägre grad av
miljöpåverkan. Vid utformningen av sådana system är det viktigt att
beakta utvecklingen inom EU.

2. I samband med den omfattande skatteomläggningen 1990/91
infördes nya miljöskatter samtidigt som skatten på bl.a. sparande och
arbetsinkomster sänktes. Härigenom kunde skatteuttaget i högre grad
baseras på aktiviteter som bör dämpas, samtidigt som skattetrycket
minskade på arbets- och kapitalinkomster. Riksdagen har informerats
om denna form av miljöstyrning i samband med behandling av
kompletteringspropositionen (prop. 1991/92:150 bilaga 1:12). I
sammanhanget bör också noteras att EU-kommissionens vitbok om
tillväxt, konkurrenskraft och sysselsättning framställer skatteväxling
som en intressant och möjlig åtgärd för att förbättra miljön och minska
arbetslösheten.

3. Avgiften på utsläpp av kväveoxider har på kort sikt bidragit till en
ca 40-procentig reduktion av kväveoxidutsläppen från de drygt
hundratalet större förbrukningsanläggningar som omfettas av systemet.
Systemets utformning med återbetalning av influtna avgiftsmedel
innebär att avgiften inte gett upphov till någon påtaglig konkurrens-
nackdel för de större pannorna i förhållande till mindre anläggningar.

Utöver skattefinansiellt neutrala lösningar bör även möjligheten för staten
att minska utgifterna i kombination med en ökad grad av miljöstyrning
övervägas genom att ta bort miljöskadliga subventioner. Detta är även
något som riksdagen ställt sig bakom i samband med behandlingen av
kompletteringspropositionen år 1992.

En form av ekonomiskt styrmedel som i teorin ger goda resultat men
som ännu ej prövats i praktiken i Sverige är handel med överlåtbara
utsläppsrätter. På regeringens uppdrag har Statens naturvårdsverk utrett
vissa förutsättningar för att i begränsad omfattning pröva tillämpligheten
av utsläppsrätter i praktiken. Naturvårdsverket kom till slutsatsen att
ytterligare utredning av frågan är nödvändig för att närmare precisera
svårigheter och möjligheter. Frågan om utsläppskvoter för närsalter
kommer att behandlas vidare, bl.a. inom en arbetsgrupp inom Helsing-
forskonventionen.

Regeringen avser att återkomma med ytterligare förslag till åtgärder
för att begränsa miljöskulden.

4.2.4 Biologisk mångfald

I regeringens proposition 1993/94:30 Strategi för biologisk mångfeld
föreslås att en svensk strategi med grundläggande principer för bevarande
och hållbart nyttjande av biologisk mångfeld antas av riksdagen.
Riksdagen har anslutit sig till regeringens förslag och beslutat att anta
strategins grundläggande principer (bet. 1993/94:JoU9, rskr.

1993/94:87). Strategin innebär att miljömålen skall ges samma vikt och Prop. 1993/94:111
betydelse som skilda ekonomiska överväganden i syfte att bygga
mänsklig verksamhet på ekologisk grund. En helhetssyn skall tillämpas
vad gäller de åtgärder som måste vidtas för att upprätthålla ekologiska
processer och säkra arters långsiktiga överlevnad.

Den jämställdhet mellan miljömål och ekonomiska aktiviteter som lagts
fest och den helhetssyn som skall tillämpas för att uppnå dessa mål,
innebär bl.a. att en ökande tyngd skall läggas på att miljöanpassa
verksamheten inom olika samhällssektorer. Utveckling av naturvårdsan-
passade skogsbruksmetoder och av ekologiskt anpassat jordbruk och
fiske, anpassning av utsläpp av miljöskadliga ämnen till de ekologiska
belastningsgränserna, bebyggelse- och infrastrukturplanering på ekologisk
grund och ett fortsatt arbete med att skydda särskilt värdefulla naturområ-
den är hörnstenarna i politiken.

Att genomföra denna omfettande politik kräver en utvecklad dialog
mellan alla sektorer i samhället och de miljövårdande myndigheterna,
både centralt och regionalt. Ett lokalt engagemang är avgörande för
framgången i arbetet. Kommunernas arbete med lokala Agenda 21 måste
bygga på dessa principer. Enskilda företagare och brukare av biologiska
resurser skall engageras aktivt i arbetet. Kunskaperna om hur den
biologiska mångfelden skall utnyttjas hållbart måste förstärkas.

I propositionen redovisas därför särskilda satsningar på forskning
genom inrättande av en vetenskaplig kommitté för biologisk mångfeld
samt ett centrum för forskning om biologisk mångfeld. Vidare görs
särskilda satsningar på information och utbildning samt inventeringar.
Förstärkta möjligheter för kommunerna att aktivt planera för bevarande
och hållbart nyttjande av biologisk mångfeld skall utredas. Behovet av en
förstärkt och aktiv dialog mellan olika aktörer lyfts fram. Särskilda
aktionsplaner för bevarande och hållbart nyttjande av biologisk mångfeld
inom de areella näringarna skall utarbetas.

Tidigare beslutade skyddsbestämmelser i naturvårdslagen skall
tillämpas genom beslut om biotopskydd och förbud mot markawattning
i delar av Sverige.

I propositionen ges också en ingående redogörelse for de nya
förutsättningar och möjligheter som konventionen om biologisk mångfeld
innebär för det svenska utvecklingssamarbetet. Frågan om utveck-
lingssamarbetet och Riobesluten kommer att behandlas ytterligare i det
följande i anslutning till behandlingen av frågor om det globala samarbe-
tet.

I proposition 1992/93:227 har regeringen föreslagit att riksdagen skall
godkänna konventionen om biologisk mångfeld för svenskt vidkomman-
de. Riksdagen har godkänt vad regeringen föreslagit (bet. 1993/94:JoU4,
rskr. 1993/94:27). Regeringen beslutade den 9 december 1993 att
ratificera konventionen om biologisk mångfeld.

4.2.5 Hushållning med mark och vatten - fysisk planering

Regeringens bedömning: Det svenska planerings- och beslutssyste-
met motsvarar till stora delar de krav som beslutades vid Riokon-
ferensen. Formerna för planeringen och för prövning av föränd-
ringar i mark- och vattenanvändningen behöver emellertid ut-
vecklas för att kunna bidra till en hållbar samhällsutveckling.
Pågående översyn av planlagstiftningen syftar till att stärka
planeringens möjligheter att förebygga miljöproblem och öka
miljöhänsynen. Översiktsplanen enligt plan- och bygglagen bör
utnyttjas som ett led i arbetet med lokala Agenda 21. Regionpla-
neinstrumentet bör förstärkas.

Skälen för regeringens bedömning: Den svenska mark- och planlagstift-
ningen - dvs. i första hand plan- och bygglagen, PBL, (1987:10) och
lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m. (NRL) -
överensstämmer i väsentliga avseenden med de bärande principerna i
Agenda 21 och Riodeklarationen. Erfarenheten har visat att hela
samhället måste anpassas i miljövänlig och resurshushållande riktning. De
nationella miljömål som riksdagen beslutat om är viktiga uttryck för den
insikten. Vi har ett ansvar att leva upp till Riodeklarationens principer
om ett långsiktigt hållbart samhällsbyggande. Målen kan förverkligas
bara om den lokala och regionala samhällsplaneringen mobiliseras for en
varaktigt hållbar utveckling. Detta kräver en öppen och demokratisk
beslutsprocess.

Olika exploateringsprojekt skall självfallet genomföras bara under
förutsättning att de prövas tillåtliga och lämpliga enligt gällande
lagstiftning. Miljökonsekvenserna skall då vara omsorgsfullt belysta.
Kommunerna har planeringsansvar för markanvändning och miljö inom
sina gränser och länsstyrelserna är statens företrädare i dessa frågor.
Kvalificerade insatser behövs från länsstyrelsernas och kommunernas sida
för att se till att projekten lokaliseras och utformas på ett sätt som är
förenligt med en hållbar utveckling.

översyn av plan- och bygglagen

Det svenska planerings- och beslutssystemet kännetecknas av en
långtgående decentralisering till kommunerna, utvecklade former för
insyn och medborgarinflytande samt av förhållandevis effektiva och
ändamålsenliga beslutsprocesser. Flera remissinstanser, bl.a. Boverket,
Naturvårdsverket, Statskontoret och Vägverket, har emellertid föreslagit
förändringar i lagstiftningen och redovisat nya arbetssätt och planerings-
metoder som syftar till att Sverige bättre än i dag skall kunna uppfylla
intentionerna i handlingsprogrammet.

Genom riksdagens beslut med anledning av proposition om riktlinjer
för en kretsloppsanpassad utveckling (prop. 1992/93:180) har den
inledande paragrafen i plan- och bygglagen (PBL) också ändrats så att det

Prop. 1993/94:111

klart framgår att planläggning och beslut om markanvändningen syftar till Prop. 1993/94:111
att främja en god och långsiktigt hållbar livsmiljö.

Regeringen har vidare i december 1992 tillsatt en särskild utredare
med uppgift att se över vissa frågor i plan- och bygglagen m.m. (dir.
1992:104). I direktiven konstaterar regeringen bl.a. att FN-konferensen
om miljö och utveckling måste följas upp, bl.a. genom att skapa
förutsättningar för en långsiktigt hållbar utveckling och inrikta samhället
efter kretsloppsprincipen. Utredningen skall därför bl.a. belysa hur
planeringen i ökad utsträckning kan bidra till att förebygga miljöproblem,
åstadkomma ett effektivt resursutnyttjande och en god hushållning med
naturresurserna. I detta sammanhang pekas på den kommunala över-
siktsplaneringens och den regionala planeringens roll i det övergripande
miljöarbetet. Utredningen har vidare till uppgift att överväga möjlig-
heterna till att stärka medborgarinflytandet, utan att planeringsprocessen
för den skull blir ineffektiv. Utredningen syftar även till avregleringar
och förenklingar. Utredningens resultat i dessa frågor redovisas i böijan
av år 1994.

I detta sammanhang kan konstateras att PBL:s bestämmelser om
översiktsplan i stora delar stämmer överens med principerna i hand-
lingsprogrammet Agenda 21. Översiktsplanen enligt PBL erbjuder bl.a.
sådana former för medborgarinflytande och förankring som Agenda 21
förutsätter. Arbetet med översiktsplanen förutsätter i hög grad ett
sektorövergripande arbetssätt i syfte att den antagna översiktsplanen skall
ge underlag för breda och allsidiga avvägningar. Kommunernas
översiktsplanering bör därför kunna utgöra ett viktigt led i deras arbete
med lokala handlingsprogram, lokala Agenda 21.

översiktsplanering

Nästan alla kommuner har nu en antagen översiktsplan enligt plan- och
bygglagen. En dynamisk samhällsutveckling medför nya förutsättningar
och behov av nya idéer och nya analyser. Lagstiftningen förutsätter
därför att kommunernas översiktsplaner skall hållas aktuella och levande.
Behovet av genomtänkt planering gäller inte minst utvecklingen av
bebyggelse, trafik och energiförsörjning men också frågor som berör
exploatering av odlingslandskapet, skogsmark och vattenområden.
Landsbygdsperspektivet har lyfts fram i regeringens direktiv rörande
översyn av plan- och bygglagen m.m. Genom naturresurslagen knyts alla
lagar om hur mark-och vattenområden skall användas samman. Den skall
tillämpas av alla myndigheter som arbetar med utvecklingen av vår yttre
miljö. Till ytterligare ledning för detta arbete gäller sedan den 1 juli 1993
förordningen om tillämpning av naturresurslagen. Förordningen tydliggör
bl.a. ansvarsfördelningen mellan olika myndigheter i fråga om kun-
skapsförsöijningen. Översiktplanens nyckelroll vid tillämpningen av
naturresurslagen markeras.

På regionplaneområdet pågår verksamhet i alla de tre storstadsom-
rådena. Regeringen har hösten 1992 med anledning av den s.k. Dennis-
överenskommelsen beslutat att pröva regionplanen för Stockholm enligt
12 kap. 5 § plan- och bygglagen. Prövningen avser frågan om planen

3 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 111

tillgodoser riksintressen enligt naturresurslagen. Göteborgsregionens Prop. 1993/94:111
kommunalförbund har ansökt om förlängt förordnande som regionplane-
forbund enligt 7 kap. 1 § plan- och bygglagen. För Malmöregionen har
regionberedningen föreslagit att en regional fysisk strukturplanering bör
bedrivas inom ramen för ett för Skåne gemensamt s.k. regionförbund.

Den svenska kunskapsnivån inom lantmäteri- och fastighetsdataom-
rådet, fysisk planering och geografiska informationssystem håller hög
internationell klass. Swedesurvey AB och Swedeplan bedriver verksam-
heter utomlands, bl.a. inom dessa områden, både i närområdet och i u-
länder genom finansiering av de svenska biståndsorganen.

Miljökonsekvensbeskrivning i NRL

Den 1 juli 1991 infördes föreskrifter i naturresurslagen (NRL) med krav
på miljökonsekvensbeskrivningar inför beslut enligt de lagar som
anknyter till naturresurslagen.

På grundval av regeringens proposition 1992/93:60 om ändring i
miljöskyddslagen m.m. har riksdagen beslutat om vissa ändringar i den
svenska lagstiftningen för att uppfylla EG:s direktiv på miljöområdet.
Bl.a. skall en miljökonsekvensbeskrivning i vissa fall ingå i underlaget
för detaljplan enligt plan- och bygglagen.

Boverket har regeringens uppdrag att i samråd med Statens naturvårds-
verk, Riksantikvarieämbetet och Svenska kommunförbundet införa
miljökonsekvensbeskrivningar i det svenska planerings- och beslutssyste-
met. Arbetet omfattar i huvudsak tre områden: information/utbildning,
försöksverksamhet och föreskrifter/allmänna råd. Boverket har nyligen
lämnat en underhandsrapport om arbetet till regeringen. Av rapporten
framgår bl.a. att arbetet med föreskrifter och allmänna råd pågår med
inriktning mot ett ikraftträdande år 1994.

Älvskydd

I regeringens proposition 1992/93:80 om utökat älvskydd föreslogs
genom ett tillägg till naturresurslagen att ytterligare 13 älvar och
älvsträckor skyddas mot vattenkraftsutbyggnad och att de fyra största
outbyggda älvarna skall utgöra Sveriges nationalälvar. Dessutom
föreslogs att regeringens rätt att förbehålla sig prövning av ett vattenföre-
tag förtydligas genom en ändring i vattenlagen (1983:291). Slutligen
aviserade regeringen fortsatt inventering av värdefulla vattenområden och
älvsträckor som bör skyddas mot vattenkraftsutbyggnad.

Riksdagen följde den 24 mars 1993 regeringens förslag om utökat
älvskydd (bet. 1992/93:BoU 07, rskr. 1992/93:214). Enligt riksdagen
borde dock ytterligare överväganden göras beträffande vissa älvsträckor
i Österdalälven, Gideälven, Gimån och Luleälven.

Regeringen beslutade den 24 juni 1993 att tillsätta en särskild utredare
(M 1993:12) som skall lämna förslag om vilka ytterligare värdefulla
vattenområden och älvsträckor i landet som bör skyddas mot vattenkrafts-
utbyggnad. Utredaren skall redovisa resultatet av sitt arbete före den 1
februari 1994.

Buller

Prop. 1993/94:111

Riksdagen uttalade hösten 1990 att en samlad handlingsplan mot buller
skyndsamt borde föreläggas riksdagen (bet. 1990/9 l:JoU17,
rskr. 1990/91:27). Regeringen har tillkallat en särskild utredare som
överlämnade sitt betänkande (SOU 1993:65, Handlingsplan mot buller)
den 1 juli 1993. Utredaren lämnar förslag för att bl.a. komma till rätta
med bullerproblemen inom transportsektorn, t.ex. att en bullerklassad bil
med väsentliga skatteförmåner skall ingå i det nya miljöklassystemet för
bilar samt att ett bullersaneringsprogram skall genomföras i särskilt
störda bostadsområden och att detta skall finansieras med en ökad
fordonsskatt. Exempel på förslag som ges inom andra områden är att ett
särskilt miljömärke skall införas för den maskin eller apparat som är
särskilt tyst samt att ett ljudklassningssystem skall införas för alla nya
bostäder. Utredarens förslag, som remitterats för yttrande, bereds för
närvarande inom regeringskansliet med sikte på en proposition till
riksdagen våren 1994 om en handlingsplan mot buller i samhället.

Utredningen om åtgärder mot buller i fjällområden och skärgårdar
m.m. överlämnade sitt slutbetänkande (SOU 1993:51) till regeringen
sommaren 1993. Utredaren har övervägt åtgärder för att i områden som
är särskilt värdefulla för det rörliga friluftslivet minska bullerstörningarna
från motorbuma fritidsaktiviteter bl.a. från trafiken med motorbåtar och
snöskotrar. Bullerrestriktioner, bullemormer och hastighetsbegränsningar
har övervägts. Utredningen har tidigare lämnat förslag som lett till
riksdagsbeslut som reglerar vattenskoteranvändningen.

Remissbehandlingen av utredningens slutbetänkande har nyligen
avslutats. Regeringen avser att lämna förslag till riksdagen inom kort.

Grundvatten

Några remissinstanser aktualiserar frågor rörande Sveriges grundvatten-
tillgångar. Insikten om att vi också i Sverige måste betrakta grundvattnet
som en begränsad och sårbar naturresurs har successivt ökat. Regeringen
beslutade den 4 november 1993 att tillsätta en utredning (M 1993:15) om
förbättrad hushållning med grundvatten. Utgångspunkten är att våra
grundvattentillgångar måste värnas och utnyttjas på ett balanserat sätt. I
vissa bebyggelseområden med vattenbrist och saltvatteninträngning i
enskilda brunnar har problemen blivit akuta under senare år. Ansvarsför-
delningen hos berörda myndigheter är difius och lagstiftningen är
svåröverskådlig. Vidare saknas samordning vad gäller information,
teknikutveckling och gemensamhetslösningar.

Den fysiska planeringen är ett av de viktigaste styrmedlen för att
förebygga brist och skador på grundvattnet. Utredaren skall bl.a.
klarlägga hur hushållningen med grundvatten skall kunna förbättras
genom en förbättrad fysisk planering och genom bättre reglering av
vattenuttag ur enskilda brunnar. Vidare skall undersökas vilka tekniska
möjligheter det finns att minska vattenförbrukningen, t.ex. genom nya
kretsloppsanpassade tekniska lösningar på VA-området. Utredningen
ligger i linje med riksdagens beslut (bet. 1990/9 l:JoU30, rskr.
1990/91:338) med anledning av propositionen En god livsmiljö. Den

ligger likaså i linje med regeringens proposition 1992/93:180 om Prop. 1993/94:111
riktlinjer för en kretsloppsanpassad samhällsutveckling.

4.2.6 Klimatpåverkan och luftföroreningar

Klimatpåverkan

Riksdagen antog i maj 1993 regeringens proposition om åtgärder mot
klimatpåverkan (prop. 1992/93:179, bet. 1992/93:JoU19, rskr.
1992/93:361). Den av riksdagen antagna målsättningen är att koldiox-
idutsläppen från fossila bränslen bör, i enlighet med klimatkonventionen,
år 2000 vara på 1990 års nivå, för att därefter minska. Innebörden av
målsättningen är såväl en precisering som en skärpning för Sveriges del
av de åtaganden som konventionen innebär.

Huvudstrategin for att uppnå målet är att begränsa behovet av eldning
med fossila bränslen genom att ersätta dessa med fomybara energiråvaror
och att hushålla och effektivisera energisystemen. Jord- och skogsbruket
måste med dessa utgångspunkter ses som en resurs i miljöarbetet.
Skogsstyrelsen, Jordbruksverket och Närings- och teknikutvecklingsver-
ket har därför fått regeringens uppdrag att göra en samlad bedömning av
hur jord- och skogsbruket mest effektivt kan bidra till ett minskat
nettoutsläpp av koldioxid. Uppdraget kommer att redovisas till regeringen
senast den 15 december 1993.

Det finns flera växthusgaser som påverkar jordens klimat och som
förtjänar uppmärksamhet. Metan är en sådan gas. En viktig källa till
metan är deponier for hushållsavfall. I ett flertal kommuner har man i
dag system som tar tillvara den metan som bildas och använder den för
produktion av värme- eller elenergi. Det finns emellertid ett stort antal
deponeringsanläggningar där det inte är lönsamt med metanutvinning.
Naturvårdsverket har på regeringens uppdrag utarbetat en rapport om
styrmedel för att stimulera tillvaratagande av metan från deponeringsan-
läggningar. Målsättningen för arbetet är att flertalet tippar skall ha någon
form av behandlingssystem. Rapporten remissbehandlas för närvarande.

HFC- och FC-föreningar är kraftfulla s.k. växthusgaser. HFC-
fÖreningar har främst kommit till användning för att ersätta CFC- och
HCFC-föreningar som förstör jordens ozonskikt. Naturvårdsverket har
regeringens uppdrag att kartlägga och analysera användningen och
utsläppen av dessa substanser och lämna förslag till åtgärder. Uppdraget
skall redovisas senast den 1 februari 1994.

En stor källa till koldioxidutsläpp är transportsektorn. För att ge
underlag till det fortsatta arbetet med att begränsa koldioxidutsläppen
inom denna sektor har regeringen tillsatt kommittén (dir. 1993:64) om
vidareutveckling av systemet med miljöklassning för bilar m.m samt
kommittén (dir. 1993:40) om att begränsa utsläppen av koldioxid från
trafiken. Uppdragen kommer att redovisas i juni nästa år.

Skydd av ozonskiktet

Sedan länge är det känt att utsläpp av CFC-föreningar angriper ozonskik-
tet som omger jorden. Även utsläpp av HCFC-föreningar som använts
bl.a. för att ersätta CFC i olika sammanhang har visat sig vara aggressi-
va mot jordens ozonskikt om än inte med samma styrka som CFC.
HCFC-föreningar bryter emellertid ned ozonskiktet efter kortare tid än
CFC-utsläppen, vilket innebär att effekten av HCFC-utsläppen adderas
till effekten av tidigare gjorda CFC-utsläpp.

Användningen av CFC har successivt förbjudits och fr.o.m. den 1
januari 1995 är all CFC-användning i princip förbjuden. I fråga om
användning av CFC som köldmedium gäller förbudet nya anläggningar.
I befintlig sådan utrustning får CFC användas tills vidare under de
förutsättningar som anges i Statens naturvårdsverks köldmediekungörelse.

Även användningen av HCFC samt andra ozonförstörande ämnen har
successivt reglerats. Från den 1 januari 1994 är användningen av HCFC
begränsad till två områden, nämligen som isolergas i hård skumplast och
som köld- och värmeöverföringsmedium i kyl- och värmeanläggningar.
Regeringen har beslutat om notifiering (EFTA, GATT och EU) av en
ändring av HCFC-föreskriftema av innebörd att även användningen av
hård skumplast förbjuds successivt med början den 1 januari 1995.

Med hänsyn till den negativa inverkan av CFC och HCFC på jordens
ozonskikt är det angeläget att utsläppen minimeras och att köldmedium
från konverterad eller skrotad utrustning tas om hand på ett betryggande
sätt. Det är vidare viktigt att tillse att ny utrustning inte tillkommer som
ökar mängden miljöskadligt köldmedium i samhället. Hanteringen av
befintlig CFC-baserad köldutrustning är reglerad genom de föreskrifter
Naturvårdsverket utfärdat i sin köldmediekungörelse.

Som tidigare nämnts gäller att all produktion och förbrukning av
nytillverkat CFC skall ha upphört till den 1 januari 1995. Den nödvändi-
ga förbrukningen bör enligt regeringens mening efter detta datum hållas
mycket låg. Vidare bör även användningen av andra ozonnedbrytande
ämnen såsom HBFC och metylbromid upphöra. Avvecklingen av de
ozonnedbrytande ämnena bör vara klar senast omkring år 2000. Statens
naturvårdsverk har regeringens uppdrag att utreda formerna för
avvecklingen och utarbeta förslag till nödvändiga åtgärder från regering
och riksdag för genomförandet.

4.2.7 Försurning

Försurning av mark- och vatten är ett av Sveriges allvarligaste och
tydligaste miljöproblem.

Redan år 1988 ställde sig riksdagen bakom målsättningen att minska
de svenska svavelutsläppen med 80 % till år 2000 räknat från 1980 års
nivå. Fram till 1991 hade svavelutsläppen minskat med 65 %. Med
planerade åtgärder kommer 80-procentsmålet att kunna nås till år 2000.

Det internationella arbetet på detta område bedrivs inom Genévekon-
ventionen om långväga gränsöverskridande luftföroreningar (LRTAP)
som funktionellt är knutet till ECE i Genéve. Till konventionen som

Prop. 1993/94:111

undertecknades 1979 finns ett antal bindande protokoll, bl.a. det rörande Prop. 1993/94:111
svavel från år 1985, som innebär att svavelutsläppen i varje land skall
minskas med 30 % fram till år 1993 räknat från 1980 års nivå. Polen och
Storbritannien, dvs. två av de länder som bidrar med en stor del av det
svenska nedfallet, har inte undertecknat svavelprotokollet.

Inom LRTAP pågår nu förhandlingar om ett nytt svavelprotokoll. Ett
omfettande arbete har lagts ned för att utforma underlag till förhand-
lingsprocessen. Sverige har tillsammans med bl.a. övriga nordiska
länder drivit ståndpunkten att ett nytt svavelprotokoll bör bygga på
kritiska belastningsgränser. Dataunderlag finns numera om såväl kritiska
belastningsgränser som atmosfäriska transportbanor för luftföroreningar
i Europa. Med hjälp av kostnadskurvor som beskriver marginalkostnader
för olika åtgärdsnivåer har modeller konstruerats som visar hur stora
reduktioner av svavelutsläppen som är nödvändiga i olika länder.

Dessa kalkyler tyder på att många länder kommer att behöva minska
sina utsläpp med 80-90 % till år 2000 räknat från 1980 års nivå för att
halvera överskridandet av de kritiska belastningsgränserna i Europa. Den
totala kostnaden för att få till stånd en sådan minskning uppskattas till
omkring 100 miljarder kronor per år.

Sverige driver kraftfullt på i förhandlingsarbetet om ett nytt svavelpro-
tokoll. Möjligheterna att begränsa försurningen i Sverige beror till största
delen på framgången i detta arbete. Det är därför glädjande att kunna
konstatera att ett genombrott skett i förhandlingarna. Med största
sannolikhet kommer ett nytt svavelprotokoll att undertecknas i juni 1994.
Det fortsatta arbetet inom LRTAP kommer att avse en strategi för att
minska NOx-utsläpp i Europa.

Samtidigt med arbetet på att begränsa de sura utsläppen i Sverige och
i andra länder sker en omfettande kalkning i sjöar och vattendrag. En
fortsatt försurning av skogsmarken riskerar att leda till avsevärda skador
i form av virkesförluster. Detta kan få stor betydelse for skogsbrukets
framtida ekonomi liksom för sysselsättningen i skogsindustrin. Skogssty-
relsen har regeringens uppdrag att senast den 1 juni 1994 redovisa
skogsskadornas omfattning och föreslå relevanta åtgärder.

4.2.8 Hav och vatten

Övergödning

Övergödningen tillhör också de stora miljöproblemen. Problemet
uppmärksammades först när utsläppen av avloppsvatten från samhällen
och industrier gav störande algutveckling och fiskdöd i många sjöar och
vattendrag framför allt under 1960-talet. Den storskaliga övergödningen
av hav och kustvatten fick först ett par decennier senare större upp-
märksamhet. Utbyggnaden av reningsverk har förbättrat förhållandena i
utsläppskällomas närhet, men utsläppen av näringsämnen orsakar
fortfarande problem. Nu står också jordbruk, enskilda avlopp och andra
utspridda källor för en stor del av de samlade utsläppen.

Övergödning av havsområden kan bara bemästras genom samfällda

åtgärder i de kringliggande länderna. Reduktionerna av svenska utsläpp Prop. 1993/94:111
kan dock ha stor betydelse för situationen i vikar och skärgårdsområden.

Sverige genomför för närvarande ett omfattande åtgärdsarbete för att
minska utsläppen av närsalter till vatten och hav. Målet för åtgärdsarbetet
är att halvera landbaserade utsläpp av antropogent kväve till havet samt
att kraftigt reducera motsvarande fosforutsläpp. Sverige har dessutom
gjort internationella åtaganden som innebär att såväl landbaserade kväve-
som fosforutsläpp skall reduceras med 50 % mellan 1985/1987 och 1995.

Åtgärdsprogrammet innebär att samtliga avloppsreningsverk dimensio-
nerade för minst 10 000 personer, utmed väst- och sydkusten samt
östkusten upp till och med Stockholms skärgård, skall omprövas.
Riktlinjerna för omprövningen är att kvävereduktionen skall vara minst
50 %. Åtgärdsprogrammet innebär för jordbrukets del att näringsläckaget
skall halveras. Åtgärderna är redan beslutade och håller på att genom-
föras. Naturvårdsverket har i Miljö ’93 redovisat det förväntade
resultatet. Frågan om ytterligare åtgärder behöver vidtas bereds för
närvarande inom regeringskansliet. Regeringen avser att återkomma till
riksdagen i denna fråga under våren 1994.

Metaller och organiska miljögifter

Det övergripande målet för Sverige i det fortsatta arbetet är att minska
utsläppen av metaller och organiska miljögifter till sådana nivåer att
miljön inte skadas och hälsan inte påverkas. Andra mål är att Sveriges
utsläpp av metaller skall minskas under perioden 1985-1995 med 70% for
kvicksilver, kadmium och bly samt med 50 % för övriga tungmetaller.
Målet för långlivade organiska ämnen, däribland klorerade organiska
ämnen, som orsakas av människans verksamhet är att de skall begränsas
så att de till sekelskiftet nått en sådan nivå att miljön inte tar skada.

Användningen av kvicksilver, kadmium och bly har minskat betydligt
under senare år. Riksdagen har efter förslag i miljöpropositionen
1990/91:90 beslutat om särskilda awecklingsprogram för dessa ämnen.

Under de senaste åren har det åstadkommits en kraftig minskning av
metallutsläppen till luft och vatten genom åtgärder vid bl.a. punktkällor.
Naturvårdsverket har vidare redovisat för regeringen ett tioårigt program
för översyn av industrins utsläppsvillkor. En mycket god utveckling kan
redovisas vad gäller reduktion av skogsindustrins utsläpp av organiska
stabila ämnen. Dessa har minskat med ca 90 % under en femtonårspe-
riod, vilket beror på en kombination av myndigheternas och industrins
arbete samt marknadens krav. Havsmålen och behovet av ytterligare
åtgärder för att uppnå dessa avser regeringen att återkomma till i en
proposition om miljöskulden våren 1994.

Marina konventioner

Oslo- och Pariskonventionema

Oslo- och Pariskonventionema tillkom för att förhindra föroreningar i
Nordsjön och Nordostatlanten. Konventionerna har reviderats under år

1992 vilket inneburit en sammanslagning av de två tidigare Prop. 1993/94:111
konventionerna. Sverige har undertecknat den nya konventionen. Den
nya konventionen omfattar samtliga källor till föroreningar och skadliga
effekter på den marina miljön. Även föroreningar från landbaserade
källor som når havet via luften omfettas. Vidare beaktas försiktighetsprin-
cipen och principen om att förorenaren betalar. Genom den nya
konventionen omfettar bestämmelserna om dumpning även radioaktiva
ämnen.

Helsingforskonventionen

Helsingforskonventionen (HELCOM) har tillkommit för att skydda
Östersjöns marina miljö. Konventionen som funnits sedan år 1974
reviderades år 1992. Revideringen innebär bl.a. att konventionen även
omfettar våra kustområden, inre vatten och vissa naturvårdsfrågor. Är
1992 års konvention har undertecknats av samtliga länder runt Östersjön
samt EU.

Östersjön är med sitt bräckta vatten särskilt känsligt for föroreningar.
Havet är också mycket förorenat. Ett åtgärdsprogram för Östersjön -
Baltic Sea Joint Comprehensive Action Programme - har tagits fram för
att återställa Östersjöns ekologiska balans. Miljöministrarna i länderna
runt Östersjön ställde sig bakom programmets huvuddrag vid en
diplomatisk konferens år 1992. Programmet pekar ut 132 konkreta
utsläppskällor och anger åtgärder såsom kunskapsöverföring, institutions-
byggande, utbildning m.m. för att återställa Östersjöns ekologiska balans.
Tyngdpunkten ligger på investeringsprogrammet för att åtgärda de 132
s.k. "hot spots". Den totala kostnaden för att genomföra programmet
uppskattas till 150 miljarder kronor eller 18 miljarder ECU. Program-
mets genomförande beräknas ta minst 20 år och har nyligen påbörjats.

Regeringen lägger stor vikt vid genomförandet av åtgärdsprogrammet
för Östersjön. Detta program, med sin stora betoning på att alla viktiga
aktörer aktivt deltar i arbetet med att rena Östersjön, utgör en ny form
av målstyrt internationellt miljösamarbete. Som ett resultat av ett tidigt
och omfettande samarbete mellan länderna kring Östersjön, de in-
ternationella finansieringsinstitutionerna och ideella organisationer med
att utveckla programmet, har arbetet med att genomföra programmet
snabbt kommit i gång. Samordnings- och samarbetsformer kring de tunga
delarna av åtgärdsprogrammet, främst investeringsdelen, har organiserats
inom PITF (Programme Implementation Task Force) inom HELCOM.
Sverige har speciellt åtagit sig ett samordnande ansvar för sektorn
kommunala avloppsreningsverk.

Sverige har hittills avsatt ca 250 miljoner kronor för programmets
genomförande. Dessa medel används för bilateralt kunskapsutbyte,
avloppsreningsverk i Baltikum och insatser på jordbruksområdet.
Fortsatta insatser planeras med i stort samma inriktning.

I satsningarna ingår ett samarbete mellan Sverige och de baltiska
länderna kring kärnsäkerhet och strålskydd. Det krävs stora investeringar
för att snabbt höja säkerhetsnivån vid de östeuropeiska kärnkraftverken
till en acceptabel nivå. En del av hjälpen från Sverige syftar därför till 40

att minska de baltiska ländernas beroende av kärnkraft. Delar av det Prop. 1993/94:111
svenska stödet går till exempel till bioenergianläggningar och åtgärder for
energisparande. Det är också nödvändigt med samlade internationella
insatser för att höja säkerheten på kärnkraftverken. De svenska insatserna
samordnas med arbetet i andra länder och i det internationella atomener-
giorganet IAEA och följer de prioriteringar och rekommendationer som
arbetas fram i internationellt samförstånd.

Östersjövisionen 2010

Vid en ministerkonferens i Karlskrona i augusti 1992 enades de
deltagande staterna och regionerna om att tillsammans låta utarbeta ett
dokument "Vision and strategies for the Baltic Sea Region 2010" (prop.
1992/93:179, bet. 1992/93 :JoU 19, rskr. 1992/93:361, bet.
1992/93:JoU28, rskr. 1992/93:439). En inspirationskälla for arbetet är
det arbete inom EG som resulterat i rapporten "Europé 2000. Outlook for
the Development of the Community’s Territory".

Östersjövisionen förväntas lyfta fram de industriella, kulturella och
naturgeografiska resurser som regionen sammanlagt förfogar över samt
hur ett intensifierat samarbete kan bidra till en regionalt hållbar
utveckling. Genom den form av samarbete som valts för att utarbeta
visionen kan nationella och lokala utvecklingsfrågor fogas in i ett
internationellt sammanhang.

En tjänstemannagrupp för Östersjövisionen har tillsatts med företrädare
för Danmark, Estland, Lettland, Litauen, Norge, Polen, Tyskland,
Ryssland (St Petersburg-området, Karelen och Kaliningrad), Sverige och
Vitryssland, som i sitt arbete samverkar med EU-kommissionen,
Nordiska ministerrådssekretariatet, HELCOM, Östersjöområdets
trafikministerkonferens, Östersjöstädemas råd, Östersjörådet, Barents-
rådet, Europarådet, ECE m.fl. i syfte att tillvarata redan framtagna
studier och erfarenheter.

Det andra högnivåmötet om utarbetandet av en vision för Östersjöom-
rådet, 2010, äger rum i Gdansk den 14-15 december 1993. Då kommer
ett första utkast till slutdokumentet för Östersjöområdets territoriella/-
rumsliga struktur att presenteras. Som gemensam utgångspunkt har tre
tematiska delrapporter utarbetats. Dessa syftar till att koncentrera det
fortsatta arbetet på lämpliga strategier för Östersjöområdets långsiktiga
miljöförbättringar och rumsliga/territoriella utveckling. Situationen i
Östersjöområdet beskrivs genom fyra sammanhängande områden
omfettande de norra delarna, bältet Oslo-Stockholm-Helsingfors-St
Petersburg, Öresundsregionen samt sydöstra Östersjöregionen.

På uppdrag av regeringen utarbetar Boverket en svensk vision, Sverige
2009. Boverket har tillsammans med NUTEK och Naturvårdsverket
bildat en särskild arbetsgrupp för detta arbete. Östersjövisionen kommer
att utgöra underlag for regeringens kommande överväganden inför den
regionalpolitiska proposition som skall föreläggas riksdagen under våren
1994.

4.2.9 Tätortsmiljön Prop. 1993/94:111

Programområdena i Agenda 21 berör i hög grad livsmiljön i städer och
tätorter. Även om miljöproblemen i de svenska tätorterna i ett in-
ternationellt perspektiv är relativt begränsade, fokuseras en stor del av
miljöarbetet på att åtgärda och förebygga miljöproblem samt utveckla
kvaliteter och särdrag i våra städer och tätorter. Det gäller framför allt
trafikens miljöproblem, frågor om luftkvalitet, parker och grönområden
samt natur- och kulturvärden i den byggda miljön. För att komma till
rätta med miljöproblemen och förebygga framtida problem i städer och
tätorter krävs ett antal samverkande åtgärder. Dessa bör utgå från ett
långsiktigt handlingsprogram för utveckling av en god livsmiljö i staden
och stadsregionen. Också flera remissinstanser tar upp miljöfrågor i
tätorterna och betonar planeringens roll i arbetet med att förebygga
miljöproblem.

Transportfrågoma är av strategisk betydelse för tätortsmiljön. Enligt
Agenda 21 bör den övergripande utgångspunkten för administration och
transportplanering i alla länder vara att främja effektiva och miljömässigt
sunda transportsystem i städerna. Storstadsförhandlingama har resulterat
i överenskommelser om investeringar i storstädernas trafiksystem. För
att bl.a. klargöra överenskommelsernas effekter på tätortsmiljön har
regeringen begärt och fått redovisningar enligt 6 kap. 2 § naturresursla-
gen av berörda kommuner och länsstyrelser i Stockholm och Malmö och
avser att begära motsvarande redovisning för Göteborg.

Miljön i de tre storstadsområdena är särskilt hårt belastad. Boverket
och Naturvårdsverket har på regeringens uppdrag kartlagt miljöproble-
men i storstadsområdena (Storstadsuppdraget, Boverket 1992 och
Storstädernas miljö, Naturvårdsverkets rapport 4159). Verkens rapporter
har medverkat till olika regeringsinitiativ i fråga om tätortsmiljön,
framför allt i fråga om förebyggande åtgärder i samhällsplaneringen.
Bl.a. har regeringen gett länsstyrelserna i storstadslänen i uppdrag att
analysera hur den planerade markanvändningen medverkar till att nå
miljömålen inom områdena luftkvalitet och buller, kulturmiljövård,
biologisk mångfald och grönstruktur. Analysen skall redovisas till
regeringen senast den 1 april 1995. Regeringen avser att under våren
1994 återkomma till riksdagen med vissa förslag till skydd av miljövärde-
na i Ulriksdal-Haga-Brunnsviken-Djurgårdsområdet.

I den pågående översynen av plan- och bygglagen skall bl.a. belysas
hur den fysiska planeringen kan bidra till att främja en god livsmiljö,
genom att begränsa och förebygga miljöproblem och värna miljökvalite-
ter. Översynen syftar även till avreglering och förenkling av lagstift-
ningen. Också formerna för den regionala planeringen av markan-
vändning för bebyggelse och trafik i storstadsregionerna skall ses över i
detta sammanhang. Regeringen har därutöver nyligen gett utredningen
i uppdrag att belysa hur planering och säkerställande av grönområden i
tätorterna kan förbättras. Även formerna för skötsel och förvaltning av
grönområden uppmärksammas.

4.2.10 Ursprungsbefolkningar Prop.

Särskild uppmärksamhet ägnades i Agenda 21 åt betydelsen av ursprungs-
befolkningarnas värderingar, kunskaper och metoder för hantering av
naturresurser.

Regeringen föreslog i proposition 1992/93:32 Om samema och samisk
kultur m.m. bl.a. att ett sameting skulle inrättas. Den 26 augusti 1993
invigdes Sametinget i Sverige. Sametinget utses genom val av den
samiska befolkningen. Dess kansli är förlagt till Kiruna. Sametinget har
till uppgift att verka för en levande samisk kultur och att besluta om
fördelningen av statens bidrag och av medel ur Samefonden till samisk
kultur och samiska organisationer. Tinget skall vidare leda det samiska
språkarbetet, medverka i samhällsplaneringen och bevaka att samiska
behov beaktas, däribland rennäringens intressen vid utnyttjande av mark
och vatten samt informera om samiska förhållanden.

4.3 Integrerad miljöpolitik

4.3.1 Areella näringar m.m.

Regeringens politik på jordbruks-, skogsbruks- och fiskeområdena bygger
på klara målsättningar och bestämda miljökrav.

Efter förslag från regeringen beslutade riksdagen våren 1993 om ett
miljömål för skogsbruket som jämställs med produktionsmålet för
skogsbruket. Miljömålet innebär att skogen skall brukas så att växt- och
djurarter i skogen kan leva vidare. Hotade arter och naturtyper skall
skyddas.

I det livsmedelspolitiska beslutet år 1990 lades mål för jordbruket fest
som innebär att slå vakt om ett rikt och varierat odlingslandskap och en
bevarad biologisk mångfeld och att minimera jordbrukets miljöbelastning
som beror på växtnäringsläckage och användningen av bekämpningsme-
del.

På fiskets område är det angeläget att fisk och skaldjur och deras
näringsorganismer bevaras i livskraftiga, naturligt reproducerade bestånd.

Även vad gäller rennäringen har miljörelaterade mål beslutats som
bl.a. innebär att näringen skall anpassas till den långsiktiga tillgången på
bete och till kravet på hänsyn till andra samhällsintressen.

4.3.2 Jordbruk

Betydande delar av besluten från Riokonferensen berör jordbruket. Det
gäller främst kapitel 14 i Agenda 21, att främja ett hållbart jordbruk och
en hållbar landsbygdsutveckling, men även kapitlen om biologisk
mångfeld, bioteknik, miljöanpassad hantering av giftiga kemikalier och
skydd av kvalitet och tillgång på farskvattenresurser. Indirekt berör
jordbruket också kapitlet om skydd av hav och kustområden genom den
påverkan som vattenföroreningar i jordbruket har. Även de kapitel som
handlar om markanvändning i vid mening berör jordbruket i många delar

1993/94:111

av världen.

Miljömålet inom jordbrukspolitiken är att slå vakt om ett rikt och
varierat odlingslandskap och dess kulturvärden, bevara den biologiska
mångfalden och minimera jordbrukets miljöbelastning på grund av
växtnäringsläckage och användning av bekämpningsmedel. Program för
ersättning till brukare för landskapsvårdande åtgärder har införts.

Ett miljövänligt jordbruk kommer att ha en mycket viktig roll i arbetet
med att skapa kretsloppssamhället. Råvaror från jordbruket kan användas
för att ersätta icke-fömybara råvaror. Olika former av bioenergi, t.ex.
etanol, metanol eller flis, kan ersätta energi från kol, olja, naturgas och
kärnkraft. Plast tillverkad av stärkelse kan ersätta plast tillverkad av olja.
En utredare har som tidigare nämnts nyligen tillkallats för att klarlägga
möjligheterna att utveckla och öka användningen av biologiska råvaror.

Det ekologiska jordbruket har en strategisk betydelse och bygger på
en helhetssyn som omfettar de ekologiska och sociala sidorna av
jordbruksproduktionen. Särskilt stöd lämnas till det ekologiska jord-
bruket, bl.a. i form av rådgivning och marknad sfrämjande åtgärder.
Tidigare har lämnats anläggningsstöd till ekologiskt jordbruk.

Jordbruksministern har den 25 november 1993 fått regeringens
bemyndigande att tillkalla en utredare med uppgift att lämna förslag till
ett svenskt program för stöd enligt EG:s förordning (nr 2078/92) om
miljövänliga jordbruksmetoder och bevarandet av landskapet. Utredaren
bör redovisa sina förslag senast den 1 april 1994.

Odlin gslandskapet

Jordbruket har i många avseenden positiva miljöeffekter, inte minst
genom det äldre odlingslandskapet med betesmarker och ängar som
bidrar till en varierad landskapsbild och en artrik och varierad flora och
feuna.

Systemet för landskapsvårdande åtgärder, vars syfte är att bevara
odlingslandskap med fastlagda natur- och kulturmiljövärden av nationellt
intresse, omfettade den 30 juni 1993 ca 266 000 hektar åker och
betesmark. Systemet bygger på avtal med brukarna av marken och som
underlag för avtalstecknandet ligger länsvisa bevarandeprogram.
Därutöver finns ett system för ersättning för naturvårdsåtgärder i
odlingslandskapet som riktas mot betes- och slåttermarker med stora
naturvärden och omfettar ca 45 600 hektar.

Vägrenarna är i dag den sammantaget största arealen som hävdas med
slåtter i Sverige. Ett flertal av det gamla odlingslandskapets slåttermark-
sväxter har i dag därför sin viktigaste hemvist längs vägrenarna, vilket
i många fell leder till att vägrenen är en estetisk upplevelse. Vägverket
har därför aktivt intresserat sig både för vägrenarnas botaniska värde och
för vägen som en del i det gamla kulturlandskapet. Det är av stor vikt för
bevarandet av den biologiska mångfalden i det gamla kulturlandskapet att
detta arbete fortsätter.

Det livsmedelspolitiska beslutet år 1990 har hittills inte medfört några
drastiska förändringar av det svenska odlingslandskapet. Ca 380 000
hektar har anmälts för omställning inom ramen för det särskilda

Prop. 1993/94:111

omställningsprogrammet. Den pågående utvärderingen av miljöeffekterna Prop. 1993/94:111
av det livsmedelspolitiska beslutet tyder på att nedläggning av åker
utanför omställningsprogrammet är mycket liten. För att bevara de natur-
och kulturmiljö värden som finns i det svenska odlingslandskapet behövs
ett fortsatt informationsarbete riktat till brukarna och fortsatta landskap-
svård såtgärder.

Miljöskydd

Enligt riksdagens beslut (1990/91:90, bet. 1990/9 l:JoU30, rskr.
1990/91:338) skall kväveläckaget från jordbruket halveras mellan åren
1985 och 1995 och fosforläckaget minskas väsentligt. Hälso- och
miljöriskerna med användningen av kemiska bekämpningsmedel skall
elimineras och användningen halveras fram till strax efter mitten av
nittiotalet. En första halvering av förbrukningen av kemiska bekämp-
ningsmedel uppnåddes redan år 1990. Vad gäller bekämpningsmedel har
användningen därefter minskat med 65 %, men vissa odlingskulturer står
fortfarande för en stor förbrukning. Användningen av handelsgödsel hade
år 1992 reducerats med 20% jämfört med år 1986. Enligt Jordbruksver-
kets bedömning kommer åtgärderna för att minska näringsläckaget, bl.a.
bestämmelser om djurtäthet, grönmark i kombination med en minskad
intensitet i odlingen och omställning av jordbruksareal, att leda till en i
det närmaste halvering av kväveförlustema. Det fortsatta arbetet inriktas
bl.a. på att utarbeta awecklingsplaner för vissa hälso- och miljömässigt
belastade bekämpningsmedel, t.ex. vissa medel som används vid odling
av potatis.

Pågående program fortsätter. Åtgärderna följs upp med hjälp av
jordbrukets recipientkontroll som nu vidareutvecklas och ingår i det
nationella miljöövervakningsprogrammet.

Kadmium är en av de tungmetaller som förekommer i miljön och som
kan förorsaka olika störningar på det levande, bl.a. genetiska skador och
njurskador hos människan. Tillförseln av kadmium till jordbruksmark
sker huvudsakligen genom nedfall via luften och genom användning av
handelsgödsel. För att minska kadmiumhalterna i handelsgödsel har ett
gränsvärde för högsta halt kadmium i handelsgödsel införts den 1 januari
1993. Vidare har riksdagen beslutat att införa en miljöavgift på kadmium
i handelsgödsel den 1 januari 1994.

Genetiska resurser

Bevarande av genetiska resurser av betydelse för jordbruket och
livsmedelsproduktionen är av största vikt. De genetiska resurserna är en
förutsättning för att kommande generationer skall kunna förädla växter
och djur för att möta nya behov och ändrade förutsättningar. I framtiden
kommer sannolikt att ställas ökade krav på bl.a. förbättrade kvalitets- och
resistensegenskaper hos kulturväxterna när dessa skall ingå i miljövänliga
odlingssystem.

I Sverige arbetar ett flertal olika institutioner med bevarande av
genetiskt material, bl.a. Nordiska Genbanken för jordbruks- och 45

trädgårdsväxter, muséer, odlar- och avelsföreningar, frivilligorganisatio-

ner och stiftelsen Nordens Ark. Myndighetsansvaret åvilar numera Prop. 1993/94:111
Jordbruksverket. Till verket finns knuten en rådgivande nämnd,
Genbanksnämnden. Särskilda bevarandeplaner för de svenska husdjurs-
rasema och lantsortema skall nu utarbetas.

4.3.3 Skogsbruk

Regeringens bedömning: Uppföljningen av de vid UNCED
beslutade skogsprincipema sker såväl nationellt som inom ramen
för internationella organisationer.

Den nationella uppföljningen har redan nått långt genom 1993 års
skogspolitiska beslut och de beslut om biologisk mångfeld i
skogslandskapet, som regeringen nyligen har fettat.

Skälen för regeringens bedömning: Skogsprincipema slår fest att alla
typer av skog utgör basen för nuvarande och potentiella möjligheter att
skapa resurser som kan tillgodose mänskliga behov och tillhandahålla
miljövärden. Det är angeläget att skogarna brukas och bevaras på ett
riktigt sätt. Principerna bör tillämpas i enlighet med varje stats nationella
lagstiftning. Ett grundläggande ställningstagande är att skog och
skogsmark bör förvaltas på ett hållbart sätt for att tillgodose nuvarande
och kommande generationers sociala, ekonomiska, ekologiska, kulturella
och andliga mänskliga behov. Dessa behov omfettar produkter och
tjänster som virke, vatten, mat, djurfoder, läkemedel, bränsle, bostäder,
arbetstillfällen, fritidsaktiviteter, hemvist för djur, landskapsmångfeld,
kolsänkor och kolreservoarer. Lämpliga åtgärder bör vidtas för att
skydda skogen mot skador.

Skogsfrågoma behandlas inom ramen for Agenda 21 på ett sätt som är
i linje med Skogsprincipema.

Skogsprincipema har en direkt koppling till konventionen om biologisk
mångfeld. Konventionen introducerar på global bas ett modernt natur-
vårdstänkande. Den är bl.a. inriktad på att den biologiska mångfelden
måste skyddas också i de stora områden som används för skogsbruk,
jordbruk och fiske. Enligt konventionen räcker det alltså inte med ett
totalskydd för begränsade områden i form av naturreservat eller
nationalparker.

Sverige är genom åtaganden vid konferensen i Rio de Janeiro förpliktat
att utforma skogspolitiken med hänsyn tagen till skogarnas globala
betydelse i olika avseenden, men också på sådant sätt att vi tillvaratar de
nyttigheter av olika slag som skogarna ger. Genom konferensen och det
uppföljningsarbete som sker uppmärksammas vår skogspolitik alltmer
internationellt.

Riksdagen har under våren 1993 beslutat om en ny skogspolitik som
i huvudsak böijar gälla den 1 januari 1994. Detta skogspolitiska beslut
tar sin utgångspunkt i de överenskommelser som träffades vid Riokon-
ferensen. Dagens kunskaper och värderingar har fått komma till uttryck

i den konkreta utformningen och tillämpningen av den nya skogspoliti- Prop. 1993/94:111
ken. Den nya skogspolitiken har därmed fått en både långsiktig och
ekologiskt anpassad inriktning.

Svensk skogspolitik har sedan länge präglats av att staten mer eller
mindre starkt har ställt krav på en varaktig hushållning med skogs-
resursema. Med hänsyn till de långa växttider som gäller för svenskt
skogsbruk kommer beslut och åtgärder som vidtas att ge resultat först för
kommande generationer. I 1979 års skogspolitiska beslut slogs det bl.a.
låst att vi bör eftersträva en väl avvägd hushållning med skogarna som
gör det möjligt att kontinuerligt utnyttja det virke som skogarna kan ge.
Även om miljöfrågorna mer än i tidigare skogspolitiska beslut lyftes
fram, fick de inte den tyngd som vi i dag anser vara nödvändig och som
även kommer till uttryck i de globala skogsprincipema. Detta var ett av
de viktigare skälen att ompröva 1979 års skogspolitiska beslut, vilket
gjordes genom 1993 års riksdagsbeslut.

En av grunderna för den nya skogspolitiken är att skogarna är en
nationell tillgång som skall vårdas och utnyttjas ansvarsfullt för vårt och
kommande generationers bästa. Härigenom för vi vidare en svensk
skogspolitisk tradition som gällt sedan länge. Det är ett ansvarstagande
som i olika sammanhang har väckt positiv uppmärksamhet internationellt.
Det är angeläget att fortsätta utvecklingen av skogspolitiken med detta
som grund och med inriktningen att bättre än hittills hävda ansvaret for
miljön både nationellt och internationellt.

Miljövårdens betydelse i skogsbruket förstärks också genom ett
miljömål som blir jämställt med produktionsmålet. Miljömålet innebär att
skogsmarkens naturliga produktionsförmåga skall bevaras och en
biologisk mångfald och genetisk variation i skogen skall säkras. Skogen
skall brukas så att växt- och djurarter som naturligt hör hemma i skogen
ges förutsättningar att fortleva under naturliga betingelser och i livskrafti-
ga bestånd. Hotade arter och naturtyper skall skyddas och skogens
kulturmiljö, estetiska och sociala värde värnas. Produktionsmålet innebär
att skogen och skogsmarken skall utnyttjas effektivt och ansvarsfullt så
att den uthålligt ger en god avkastning. Skogsproduktionens inriktning
skall ge handlingsfrihet i fråga om användningen av vad skogen
producerar.

Den fjällnära skogen kräver i vissa delar ett särskilt skydd. Enligt
skogsvårdslagen gäller därför särskilda restriktioner för skogsbruket där.
Betydande delar av skogen i det fjällnära området har dessutom skyddats
som naturreservat under senare år. Bl.a. har det beslutats att merparten
av de fjällnära områden, som tidigare skyddats som s.k. Domänreservat,
vid ombildningen av Domänverket till aktiebolag skulle successivt
omföras till naturreservat.

I samband med det skogspolitiska beslutet ökades resurserna för
avsättning av naturreservat med ca 40%. Särskilda medel har också
anvisats för att bekosta civilrättsliga avtal om tidsbegränsade skydd för
vissa skogsområden. Något riktvärde för reservatbildning, så som vissa
forskare och organisationer har förordat, har inte lagts fast. Det kan inte
uteslutas att storleksordningen 5 % av den produktiva skogsmarksarealen 47

nedanför skogsodlingsgränsen kan behöva avsättas för att de miljöpo-

litiska målen skall nås. Erfarenheterna av den nya skogspolitiken får visa Prop. 1993/94:111
detta.

Genom den nya politiken ges skogsägaren en större handlingsfrihet
samtidigt som ansvaret både för produktion och miljö är klart uttalat.
Skogsmyndigheten får ett klart definierat planerings- och tillsynsansvar
för att miljöintressena blir tillgodosedda i skogsbruket. De skogspolitiska
medlen utgörs av många delar varav de viktigaste är forskning och
utbildning, information, rådgivning samt lagstiftning. De lagar som
används av de skogliga myndigheterna är förutom skogsvårdslagen också
naturvårdslagens bestämmelser om biotopskydd och bestämmelse om
samråd vid arbetsföretag som kan skada miljön. Med hjälp av de nämnda
skogspolitiska medlen integreras naturvården tydligare i skogspolitiken.

Fiske

Förutsättningarna för fisket är att haven skyddas - kapitel 17 i Agenda
21. Inom fisket är ett viktigt mål att bevara naturligt reproducerande
bestånd av fisk och skaldjur. Bevarandet av den biologiska mångfalden -
kapitel 15 - innebär att särskild hänsyn måste tas till inomartsvariationen.
Denna är betydande för t.ex. lax, som tillsammans med flodkräftan och
malen bör bli föremål för åtgärder inom ramen för ett handlingsprogram
för upprätthållande av bestånd av hotade akvatiska arter. Möjligheterna
att förbättra situationen för den naturligt reproducerade laxen ligger bl.a.
i att vid den omprövning av gamla vattenkraftsdomar som nu är
förestående, få till stånd skadeförebyggande åtgärder i form av nya
vandringsvägar och restaurering av lekbiotoper. Frågan om åtgärder för
att undanröja hoten mot den naturligt reproducerade laxen omnämns
närmare i regeringens proposition 1993/93:30 En strategi för biologisk
mångfeld. Frågan om bekostande av skadeförebyggande och skadekom-
penserande åtgärder vid omprövning av tillstånd enligt äldre vattenrättslig
lagstiftning bereds för närvarande i regeringskansliet med sikte på att
förslag skall lämnas till vårriksdagen 1994.

Bevarandet av olika fiskbestånd är beroende av ett balanserat
utnyttjande av befintliga fiskresurser. Det är av stort intresse att nå en
selektering av fisket, som också gynnar fångstmöjlighetema på sikt och
som minskar oönskade bifångster. Internationella överenskommelser om
förvaltning av resurserna är av grundläggande betydelse för att bibehålla
bestånden av marina arter.

Terrängköming

Regeringen tillsatte i juni 1993 en särskild utredning (M 1993:11) för att
kartlägga vilka skador som snöskotrar åstadkommer för jordbruket och
skogsbruket. Uppdraget skall redovisas till regeringen senast den 1
februari 1994.

Regeringen har vidare i oktober 1993 lämnat ett särskilt uppdrag till
Länsstyrelsen i Västerbottens län för att före den 1 februari 1994 utreda
snöskoteråkningens effekter på naturmiljön.

4.3.4 Transporter

Prop. 1993/94:111

Åtgärder för att främja ett miljöanpassat transportsystem

I Agenda 21 tas upp behoven av miljöanpassningar av trafiken och
transportsektorn i dess helhet. Målet är att begränsa utsläpp och annan
miljöpåverkan från transportsektorn. Bland åtgärder som rekommenderas
till regeringarna och andra aktörer märks att

- utveckla kostnadseffektiva, mindre förorenande transportsystem,
särskilt kollektivtrafik i stad och på landsbygd,

- integrera transportplaneringen i bostads- och bebyggelseplaneringen
i syfte att minska transporternas miljöeffekter,

- underlätta tillgången till och överförandet av, säker, effektiv - även
resurseffektiv - och mindre förorenande transportteknik,

- intensifiera arbetet med att inhämta, analysera och utbyta relevant
information om sambandet mellan transporter och miljö samt

- inom ramen för FN:s och dess regionala ekonomiska kommissioners
verksamhet sammankalla regionala konferenser om transport och miljö
De utgångspunkter som anges i Agenda 21 ligger som grund för det

svenska arbetet med att miljöanpassa det svenska transportsystemet.

Flera av remissinstanserna efterlyser på olika sätt en ökad systemsyn
inom transportsektorn. Till dessa hör dåvarande Transportforsknings-
beredningen, Kungliga Vetenskapsakademien, Vägverket, Boverket och
Statskontoret.

Transportsektorn är en väsentlig källa till utsläpp av koldioxid,
kväveoxider, kolväten, kolmonoxid och cancerframkallande partiklar.
Den berörs därför i hög grad av de utsläppsmål som uppställts av
riksdagen och de åtaganden om utsläppsreduktioner som Sverige har gjort
internationellt. Trafikbuller är det buller som berör flest människor.
Antalet människor i Sverige som utsätts för buller från de olika trafiksla-
gen kan uppskattas till drygt 2 miljoner. Trafikanläggningar tar stora
arealer i anspråk och påverkar natur- och kulturlandskapet, förut-
sättningarna för friluftslivet och den biologiska mångfalden framför allt
genom barriäreffekter. De har också sekundäreffekter och långsiktiga
konsekvenser för bebyggelsemönstret, transportmönstret, friluftslivet och
natur- och kulturmiljövården. Transporterna svarar också för en stor
andel av energiförbrukningen. Inom transportsektorn åtgick 1990 82,5
TWh, vilket är ca 20 % av den totala energianvändningen. Åren 1970-90
ökade energianvändningen inom transportsektorn med ca 50 %.

Trafikens miljöpåverkan är komplex och måste angripas på ett
integrerat sätt. För att åstadkomma ett effektivt, säkert och miljöanpassat
transportsystem krävs åtgärder för bl.a. teknisk utveckling av fordon och
bränslen, utveckling av ekonomiska styrmedel m.m. Det är vidare
nödvändigt att lägga fast genomtänkta strategier for utvecklingen av
investeringar i bebyggelse och transportinfrastruktur samt åtgärder för att
främja övergång till miljövänliga transportsätt. Den fysiska planeringen
har här en viktig uppgift.

Arbete pågår på många håll med frågor av betydelse för utvecklingen
av ett miljöanpassat transportsystem. Boverket, Naturvårdsverket och

4 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 111

NUTEK har till regeringen redovisat en rapport, Sverige 2010 - Två Prop. 1993/94:111
framtidsbilder av transporter och miljö. Verken arbetar nu på regeringens
uppdrag med att utforma en nationell vision för samhällsutvecklingen i
Sverige till år 2009. Därvid behandlas bl.a. frågan om miljöanpassade
kommunikationer. Vägverket har redovisat en rapport, Ett miljöanpassat
transportsystem. Trafik- och klimatkommittén (K 1993:01) har inom
ramen för sitt uppdrag bl.a. till uppgift att belysa principerna för ett
miljöanpassat transportsystem. Naturvårdsverket aviserar i rapporten
Miljö’ 93, som överlämnats till regeringen, en utredning för att klargöra
innebörden av ett långsiktigt uthålligt transportsystem och kommer under
hösten 1993 att genomföra en förstudie tillsammans med trafikverken.

Att utveckla ett miljöanpassat transportsystem kräver forsknings- och
utvecklingsinsatser och ett aktivt deltagande från medborgare och företag.
Både att utforma handlingsprogram och att genomföra föreslagna åtgärder
är viktiga delar i det nödvändiga förändringsarbete som behöver utföras
centralt, regionalt och lokalt för att främja en miljöanpassad sam-
hällsutveckling. Det är också nödvändigt att utveckla genomförandepro-
cessen så att budgetprocess och investeringsplanering samspelar med den
fysiska planeringen.

Transporter och fysisk planering

Genomförandet av riksdagens beslut om investeringar i trafikens
infrastruktur m.m. ställer stora krav på samhällsplaneringen. De olika
projekten skall ges en lokalisering och utformning som är förnuftig i ett
brett och långsiktigt samhällsperspektiv. Ett genomtänkt program för ett
miljöanpassat trafiksystem i landets olika delar skall vara en viktig
utgångspunkt för det långsiktiga arbetet for regional utveckling och
förnyelse av trafikens infrastruktur. Under de närmaste åren bör dessa
frågor utvecklas genom samverkan mellan länsstyrelserna, kommunerna
och berörda centrala organ, främst trafikverken.

Länsstyrelserna har en viktig roll när det gäller bedömningar av detta
slag. De nationella miljömålen för begränsning av trafikens utsläpp skall
konkretiseras. Regeringen har därför gett samtliga länsstyrelser i uppdrag
att utarbeta en regional trafik- och miljöanalys som skall redovisas till
Boverket den 1 april 1995. Som en första etapp i arbetet skall länsstyrel-
serna senast den 1 april 1994 till Boverket redovisa ett program for
arbetet med analysen. Boverket skall redovisa resultatet av länsstyrelser-
nas arbete med regionala trafik- och miljöanalyser till regeringen senast
den 1 september 1995. Länsstyrelsernas remissvar över trafikverkens
förslag till 1 O-årsplaner inleder arbetet med regionala trafik- och
miljöanalyser. Regeringen avser att i förslag till tilläggsbudget I till
statsbudgeten för innevarande budgetår ta upp frågan om medel till
länsstyrelserna och Boverket för att genomföra dessa uppdrag.

Regeringen avser att snarast möjligt lägga fram ett förslag till
lagstiftning för byggande av järnvägar som tillgodoser moderna krav på
en bred planeringsprocess som är förankrad i kommunal och regional
planering och bland berörd allmänhet. Det innebär bl.a. att krav på
miljökonsekvensbeskrivningar och hänsynstaganden till naturresurslagens ^0

hushållningsbestämmelser förs in i lagstiftningen. Prop.

Arbete pågår också inom regeringen med syfte att se över berörda
lagar för att i lokaliseringsbeslut om vägar och järnvägar ge ökade
möjligheter att beakta de politiska målen och de krav som naturresursla-
gen ställer. Utgångspunkten är att åstadkomma en allsidig och smidig
prövning samt eftersträva en god förankring i länsstyrelsernas och
kommunernas planering redan i ett tidigt skede av planeringsprocessen.

Den fysiska planeringen kan påverka resmönstren mot ökad effektivitet
och resurshushållning. Hårt belastade punkter i trafiksystemet kan
avlastas, vilket leder till att det kapital som är bundet i infrastruktur
utnyttjas effektivare av både enskilda och näringslivet.

Betydelsen av sambanden mellan bebyggelse och trafik har upp-
märksammats alltmer i kommunernas och de statliga myndigheternas
arbete för en god miljö. Genom att utveckla kunskaperna om dessa
samband skapas en grund för de åtgärder som behövs för en sam-
hällsutveckling som både minskar behovet av transporter och trans-
portsektorns miljöpåverkan. Det gäller således att vända den bebyggel-
seutveckling som inneburit ett kraftigt ökat transportarbete.

Miljösituationen i de svenska tätorterna är med internationella mått
god. Trots detta finns det anledning att vidta ytterligare åtgärder för att
sänka halterna av luftföroreningar i miljöer där många vistas dagligen.

Införandet av miljözoner kan vara ett led i att förbättra tätortsmiljön.
Regeringen har därför gett Utredningen om att begränsa utsläppen av
koldioxid m.m. från trafiken (dir. 1993:40) i uppdrag att utreda
förutsättningarna för att införa miljözoner i vissa tätorter för fordon med
nollutsläpp.

Luftföroreningar och buller

Sverige har sedan ett par år genom en rad beslut påböljat en långsiktig
anpassning av transporternas miljöpåverkan mot uthållighet. Strängare
avgaskrav för personbilar, miljöklassystemet för dieselbränslen och
skattedifferentiering mellan blyad och oblyad bensin ger nu effekt. Den
framtida effekten blir än större. Därutöver har vägtrafiken minskat på
grund av lågkonjunkturen och ett högt bensinpris, vilket ytterligare
bidragit till en minskad miljöpåverkan.

Systemet med miljöklasser som infördes år 1993 för lätta och som
kommer att införas år 1994 för tunga vägfordon samt satsningarna på
infrastruktur förväntas minska utsläppen av avgaser ytterligare. Speciellt
satsningarna på järnvägsnätet kan leda till en ökad marknadsandel för
spårbunden trafik.

På längre sikt fordrar en miljöanpassning av transportsystemet nya
tekniker. Riksdagen fettade våren 1991 beslut om att anvisa 120 miljoner
kronor till Kommunikationsforskningsberedningen (KFB) för ett fyraårigt
forsknings-, utvecklings- och demonstrationsprogram för användning av
motoralkoholer som fordonsbränsle. Våren 1993 beslutade riksdagen att
anvisa medel till KFB för ett fyraårigt utvecklingsarbete rörande el- och
hybridfordon. KFB har på regeringens uppdrag lämnat ett förslag om hur
finansieringen av utvecklingsprogrammet skall ske. Regeringen åter-

1993/94:111

kommer i 1994 års budgetproposition med förslag till finansiering.

På regeringens uppdrag har Naturvårdsverket tagit fram ett förslag om
hur bensin kan delas in i miljöklasser grundat på innehållet i bensinen.
Förslaget bereds i regeringskansliet. Transporterna förblir under en
överskådlig tid en av de största källorna till luftföroreningar. Trafikver-
ken konstaterar i sin årliga miljörapport att transportsektorn ej når de av
riksdagen uppställda målen för utsläppen av koldioxid, kväveoxider och
svaveldioxid. Däremot uppfylls målet för utsläpp av kolväten. Statens
naturvårdsverk kommer fram till liknande slutsatser i rapporten Trafik
och Miljö.

Vad gäller utsläppen av kväveoxider är situationen problematisk.
Trafikverket fann att transportsektorns samlade kväveoxidutsläpp minskar
med 13 % mellan 1980 och 1995 och med 23 % till år 2000, vilket i
stort överensstämde med Naturvårdsverkets bedömning. Trots att
vägtrafikens utsläppsminskning varit omfattande får denna minskning
inget genomslag, eftersom utsläppen från flyg och sjöfart har ökat.
Regeringen bedömer det dock som ogörligt att införa nationell särlagstifit-
ning med krav på avgasrening för flyg och sjöfart. Orsaken är dessa
transportgrenars internationella karaktär. Regeringen har dock i
september 1993 gett Sjöfartsverket i uppdrag att redovisa de tekniska och
ekonomiska förutsättningarna för att införa avgaskrav och renare bränsle
för inrikes sjöfart. Förutsättningarna för att införa differentierade
miljörelaterade landningsavgifter inom luftfarten prövas.

En särskild utredare ser över systemet med miljöklassning av
vägfordon. I utredningens direktiv ingår att överväga hur en komplette-
ring av systemet med en eller flera miljöklasser med mycket långt gående
miljökrav kan ske som en del i ett program för att påskynda introduktio-
nen av fordon med mycket låga utsläpp. Utredaren skall vidareutveckla
tillverkaransvaret. Från miljösynpunkt är det viktigt att avgasreningen
fungerar väl under bilens hela livslängd. Detta kan tillgodoses genom att
det ställs krav på både tillverkare och bilägare.

Även när det gäller koldioxidutsläppen från transportmedlen är över-
skridandet betydligt i förhållande till det uppställda målet. För närvarande
arbetar Trafik- och klimatkommittén (K 1993:01)med att ta fram förslag
med syfte att begränsa utsläppen av koldioxid och andra klimatgaser från
transportsektorn. Kommittén beräknas avlämna sitt förslag den 1 juli
1994.

Inom transportsektorn är energifrågan tätt kopplad till koldioxidpro-
blematiken. I Sverige är det enda större undantaget från detta den
eldrivna spårbundna trafiken.

Arbetet för att minska koldioxidutsläppen från trafiken innebär därför
automatiskt att energifrågorna ställs i fokus. Trafik- och Klimatkommit-
téns arbete kan ses som ett led i arbetet med att effektivisera energian-
vändningen inom transportsystemet.

Den särskilde utredare som ser över systemet med miljöklasser för
vägfordon har även till uppgift att överväga om systemet skall komplette-
ras med krav på bränsleförbrukningen.

Som tidigare nämnts har bullerutredningen redovisat sitt betänkande
Handlingsplan mot buller till regeringen. Regeringen avser att under

Prop. 1993/94:111

våren 1994 återkomma med förslag till riksdagen i dessa frågor. Prop. 1993/94:111
Inriktningen är för väg- och tågtrafikbuller att redovisa långsiktiga
åtgärdsprogram för en tioårsperiod.

Internationellt arbete

I Sveriges medlemskapsförhandlingar markerar regeringen att det är
Sveriges ambition att ett medlemskap inte skall leda till sänkta miljökrav.
Då Sverige hittills har haft strängare miljökrav för vägfordon än EU
begär regeringen att Sverige skall få behålla sitt regelverk till dess att EU
nått upp till samma nivå.

Framtida skärpningar av miljökraven för bilar bör samordnas med
utvecklingen inom EU. Även vad beträffar miljökrav på andra typer av
fordon och på arbetsmaskiner bör arbetet samordnas med EU.
Regeringen avser därför att noga följa utvecklingen av EU:s miljökrav
för olika typer av fordon och arbetsmaskiner.

Genom ett svenskt initiativ föreslås i Agenda 21 att världsdelsvisa
konferenser om trafik och miljöfrågorna skall anordnas. Inom ECE -
FN:s regionala ekonomiska kommission för Europa - planläggs nu ett
beslut om att anordna en större europeisk trafik- och miljökonferens.
Sverige medverkar aktivt i arbetet med utformning och inriktning av
konferensen.

Regeringen har inom ramen för den europeiska transport-
ministerkonferensen - CEMT - tillsammans med den schweiziska
regeringen aktualiserat frågan om att anordna en ny internationell hearing
med världens bilindustri. Den första sammankomsten ägde rum år 1990.

I syfte att förbereda detta internationella möte kommer en särskild
förhandlingsgrupp med representanter for medlemsstaterna, bl.a. Sverige,
och företrädare för internationella bilindustriföreningen (OICA), att
inleda förhandlingar om utformningen av en samsyn när det gäller
koldioxidreduktion i fordon. Överläggningarna syftar till att arbeta fram
en avsiktsdeklaration i dessa frågor.

Agenda 21 innehåller även åtaganden om internationell samverkan på
transportområdet. Sverige tog redan hösten 1991 initiativ till ett sådant
samarbete. Inom Östersjöregionen pågår ett intensivt arbete med att
slutföra en ministerdeklaration mellan tolv stater runt Östersjön avseende
trafik-och miljöarbetets inriktning. Under våren 1994 sammankallas för
andra gången ministerkonferensen "Baltic Sea Conference of Ministers
of Transport" för att fetta beslut i denna fråga.

4.3.5 Energi

Riksdagen beslutade våren 1991 om riktlinjer för energipolitiken (prop.
1990/91:88, bet. 1990/91:NU40, rskr. 1990/91:373). Riksdagen
godkände i allt väsentligt regeringens proposition, som baserades på en
överenskommelse mellan Socialdemokraterna, Folkpartiet liberalerna och
Centerpartiet. Riktlinjerna innehöll ett program för omställning och
utveckling av energisystemet. Utgångspunkten för de energipolitiska
programmen för omställning och utveckling av energisystemen överens-

stämmer väl med de principer för energiområdet som angavs i Agenda Prop. 1993/94:111
21.

För att koldioxidutsläppen från energisektorn skall kunna hållas på en
så låg nivå som möjligt, måste energiförsörjningen på sikt klaras genom
ett effektivt utnyttjande av varaktiga och miljövänliga, helst fömybara
energikällor. Hushållning med energi och en ökad användning av
fömybara energikällor är därför avgörande inslag i en strategi för
minskad klimatpåverkan. Viktiga styrmedel från statens sida är de
energipolitiska programmen för energihushållning, främjande av
biobränslen, vindkraft och solenergi. Energibeskattningen har också stor
betydelse för att öka användningen av fömybara energikällor samt en
effektiv energihushållning.

En särskild programstyrelse knuten till NUTEK har inrättats för att
främja användningen av biobränsle. Från 1 juli 1992 disponerar styrelsen
625 miljoner kronor för en femårsperiod. Medlen kan användas till
projekt som syftar till att utveckla ny teknik för elproduktion från
biobränslen i försöks- eller fullskaleanläggning. Stöd kan också lämnas
till andra projekt som rör biobränslekedjan.

Energisektorn belastar miljön även på annat sätt. Förutom trans-
portsektorn är energisektorn den största källan till utsläpp av NOx och
kolväten. Svavelutsläppen har kunnat begränsas kraftigt genom reningsåt-
gärder, minskad oljeanvändning och lägre svavelhalt i olja samt
svavelskatten.

Enligt riktlinjerna skall landets energiförsörjning tryggas genom ett
energisystem som i största möjliga utsträckning grundas på varaktiga,
helst inhemska och fömybara energikällor samt en effektiv energihushåll-
ning. Vidare skall man trygga tillgången på el och annan energi på med
omvärlden konkurrenskraftiga villkor.

Energibeskattningen är också ett av medlen då det gäller att uppnå
riksdagens mål att koldioxidutsläppen från fossila källor, i enlighet med
klimatkonventionen, skall stabiliseras år 2000 till 1990 års nivå for att
därefter minska.

För att energibeskattningen skall tjäna sitt syfte är det viktigt att
reglerna och tillämpningen av skattesystemet uppfattas som stabila.
Härigenom skapas en fest grund for företagens långsiktiga planering av
produktionen och framtida investeringsbeslut i riktning mot stats-
makternas mål. Dagens skattesystem uppvisar brister på dessa punkter.
Reglerna uppfettas som komplicerade och oklara, särskilt inom kraft- och
fjärrvärme sektorn. El och värme beskattas enligt skilda principer och
skattesatserna är olika stora mellan industri- och övrigsektom. Detta
leder till gränsdragningsproblem. Energibeskattningen måste också
utformas med hänsyn till industrins konkurrenskraft i ett internationellt
perspektiv.

Inom regeringskansliet pågår en översyn av energibeskattningen för
kraft- och fjärrvärmesektom. Målet för detta arbete är att åstadkomma
ett skattesystem som främjar kraftproduktion i kraftvärmeverk med ett
högt elutbyte och ett högt energiutnyttjande och som bidrar med låga
koldioxidutsläpp genom bl.a. främjande av användningen av biobränslen. 54

Förslag till ändrad energibeskattning i miljöanpassad riktning avses att

föreläggas riksdagen under våren 1994.

Som en del av omläggningen av energibeskattningen ff.o.m 1 januari
1993 aviserades i kompletteringspropositionen våren 1992 en avsättning
av 500 miljoner kronor per år för att finansiera insatser vad gäller
fömybar energi, energihushållning samt vissa stödåtgärder i Baltikum och
Östeuropa. Ytterligare program för att främja biobränslen och elfordon
har startats.

Arbetet med att reformera den svenska elmarknaden fortsätter. Målet
för reformen är att genom ökad konkurrens nå ett än mer rationellt
utnyttjande av produktions- och distributionsresursema och att tillförsäkra
kunderna flexibla leveransvillkor till lägsta möjliga priser. Regeringen
avser att våren 1994 till riksdagen överlämna en proposition med förslag
om en reformerad elmarknad.

Internationellt pågår samarbete inom en rad organisationer. Av särskild
betydelse är samarbetet inom International Energy Agency (IEA) som
sedan länge bedriver en omfettande verksamhet inom området. Sverige
stöder aktivt vissa forsknings-och utvecklingsprojekt.

Vid IEA:s senaste ministermöte i juni 1993 betonades bl.a. att
nuvarande trender i riktning mot ökad användning av fossila bränslen
ställer stora krav på medlemsländerna att bl.a. främja effektivare
energianvändning genom ny teknik och utveckling av fömybara
energislag, minimera miljöeffekterna av energisystemet och inte minst
stödja icke IEA-länder i deras strävan att uppnå en effektiv energimar-
knad, minska miljöbelastningen och förbättra säkerheten i energisystemet.
Vid mötet överenskoms också att IEA skulle öka sina insatser för att
genomföra klimatkonventionen.

Ett viktigt arbete pågår inom International Panel of Climate Change
(IPCC) där energi och miljöfrågorna också kommer att beskrivas, med
tonvikt på klimatproblemen. Resultatet av arbetet kommer att presenteras
i slutet av 1995 och kommer att ligga till grund för den fortsatta
utvecklingen av klimatkonventionen. Flera svenska forskare deltar i
arbetet.

Inom EU finns flera program bl.a. Thermie, SAVE och ALTERNER
som syftar till att öka energieffektiviteten m.m.

Inom FN:s ekonomiska kommission för Europa finns bl.a. projektet
Energy Efficiency 2000, där NUTEK representerar Sverige. Projektet
startade år 1991 med målsättningen att främja handel med energieffektiva
produkter, tjänster, kunskap och arbetsmetoder mellan öst och väst.
Sverige har deltagit aktivt i detta arbete sedan starten.

I Östeuropa kännetecknas energisystemen av stora brister i alla led i
energisystemet, från utvinning och produktion till användning. Tillförseln
av energi baseras i de flesta fell på fossila bränslen som leder till
allvarlig miljöpåverkan. Bristerna i energisystemet leder till att det är
förhållandevis billigt att reducera utsläpp av koldioxid jämfört med
situationen i många västländer, särskilt i Sverige. Enligt klimatkon-
ventionen skall åtagandena mot klimatförändringar kunna vidtas
gemensamt av konventionens parter. Den första partskonferensen skall
utarbeta kriterier för gemensamt genomförande, s.k. joint implementa-
tion. Möjligheten till gemensamt genomförande har tagits in i klimatkon-

Prop. 1993/94:111

ventionen för att möta kravet på kostnadseffektivitet. Detta innebär att Prop. 1993/94:111
konventionens parter inte ser någon motsättning mellan nationella
ansträngningar och t.ex. regionalt samordnade insatser för att minska
globala miljöproblem.

Sverige bidrar aktivt till arbetet med att förbättra säkerheten,
energieffektiviteten och miljöanpassningen av energisystemen i Baltikum
och Östeuropa. Regeringen anser det också angeläget att frågor som rör
gemensamt genomförande blir uppmärksammade i det fortsatta arbetet
med klimatkonventionen.

4.3.6 Industrins miljöarbete

Industrins ansvar för miljöfororeningar och användning av naturresurser
uppmärksammas också särskilt i Agenda 21. Vidare påvisas industrins
roll vid övergången till mera resurshushållande produktions- och
konsumtionsmönster. Riktlinjer för industrins miljöåtaganden utarbetades
inför UNCED av ett särskilt organ inom näringslivet, Business Council
for Sustainable development och av Internationella Handelskammaren
(ICC).

Industriförbundet ställer sig i sitt remissvar bakom de principer be-
träffande näringslivets ansvar för miljöfrågorna som avses i Agenda 21.
Man betonar vikten av samarbete mellan regering och näringsliv i
miljöfrågorna och det internationella miljöarbetets avgörande betydelse,
särskilt insatser i Östersjöregionen.

Miljöstyrning och miljörevision

En förordning om ett system för miljöstyrning och miljörevision trädde
i kraft i EG i juli 1993 (Council Regulation EEC No 1836/739). Sverige
kommer att anta förordningen i och med att EES-avtalet träder i kraft.
Systemet som bygger på frivilligt deltagande från industrin har till syfte
att förbättra och bedöma industrins miljöarbete och att tillhandahålla
offentlig information. Förordningen innehåller högt ställda krav på hur
miljöarbetet skall bedrivas inom de företag som väljer att ansluta sig till
systemet.

Förordningen omfattar i första hand industrin men försök kan göras
med att utvidga den även till andra samhällssektorer såsom transporter
och den offentliga sektorn. Små och medelstora företag kan ges stöd för
att kunna delta i systemet.

Företag som ansluter sig till systemet skall

- ta fram en miljöpolicy

- gå igenom verksamheten med utgångspunkt från policyn

- infora ett miljöprogram och ett miljöstymingssystem

- låta utföra en miljörevision

- skriva en miljörapport (som blir offentlig)

- låta en extern, härför ackrediterad, miljöverifikatör verifiera
miljörapporten samt att företaget genomfort punkterna ovan i enlighet
med kraven i förordningen

- sända den verifierade miljörapporten till ett härfor utsett registre- Prop. 1993/94:111
ringsorgan

I gengäld får företaget använda en i förordningen angiven logotyp som
bevis på sitt deltagande i systemet. Logotypen får dock inte användas vid
annonsering för produkter, på produkterna eller på förpackningar till
produkterna.

Det är obligatoriskt för ett medlemsland att inrätta ett ackrediteringsor-
gan och ett registreringsorgan som båda skall vara oberoende och
opartiska. Ackrediteringsorganet skall ansvara för ackreditering och
tillsyn av miljöverifikatörer. Registreringsorganet skall föra en för-
teckning över deltagande foretag. Registreringsorganet skall också kunna
avföra ett företag från listan om kraven i förordningen inte längre följs
eller om tillsynsmyndigheten påvisar att företaget bryter mot miljökrav.

Såväl industrin som myndigheter är angelägna om att systemet snabbt
införs i Sverige. Regeringen kommer därför att i ett första steg ge
SWEDAC i uppdrag att förbereda sig for att kunna bli ackrediteringsor-
gan.

Prövning av miljöfarlig verksamhet

Den individuella prövningen av miljöfarlig verksamhet vid industrier och
andra anläggningar har gått in i ett nytt skede med färre nyprövningar
och en ökad andel omprövningar. Naturvårdsverket har inlett genomfö-
randet av sin omprövningsplan som innefattar ett tioårigt program för
översyn av utsläppsvillkoren. Målsättningen är att till sekelskiftet
begränsa industrins utsläpp till sådana nivåer att miljön inte tar skada och
att människors hälsa inte påverkas negativt.

4.3.7 Försvaret och miljön

Genom riksdagens beslut våren 1993 (prop. 1992/93:100 bil. 5, bet.
1992/93 :FöU9, rskr. 1992/93:333) har en grundläggande inriktning för
försvarsmaktens miljöarbete lagts fast.

Verksamheten inom totalförsvaret genomförs i enlighet med de mål
som har festställts av statsmakterna. Sålunda skall försvarsmakten i fred
bl.a. vidta förberedelser för verksamhet i krig. Regeringen har i 1993 års
regleringsbrev angett att detta är det övergripande målet också i
miljöhänseende.

För att kunna uppfylla de krav som ställs kan det inte undvikas att
särskilt verksamheten inom totalförsvarets militära del redan i fred kan
komma i konflikt med samhällets miljömål. Att detta måste accepteras
blir särskilt tydligt om man betänker att krig kan vara det mest allvarliga
miljöhotet. Den fredstida verksamheten - att vidta förberedelser för att
förhindra krig - har därför redan i sig ett stort positivt miljövärde.
Regeringen anser att intresset att verksamheten inom totalförsvaret i fred
bedrivs på ett ändamålsenligt sätt har en sådan övergripande samhällelig
betydelse att det i vissa fell leder till att miljöferlig verksamhet måste
tillåtas. Detta innebär att det kan vara nödvändigt att regeringen meddelar
särskilda föreskrifter för att försvarsmakten skall kunna fullgöra sin

huvuduppgift. Prop. 1993/94:111

Inom ramen för det synsätt som nu redovisats utförs å andra sidan ett

framsynt och betydelsefullt miljöarbete bl.a. inom försvarsmakten. Enligt
regeringens mening är det angeläget att detta miljöarbete fortsätter och
utvecklas. En miljöpolicy har således antagits för försvarsmakten. Bland
målen i denna policy kan pekas på att vid materielanskaffning och
modifiering av materiel hänsyn skall tas till resursförbrukning, miljöfar-
lighet och återanvändningsmöjligheter. Exempel i policyn på åtgärder på
kort sikt är inrättandet av Försvarets miljöberedning och utarbetandet av
en försvarets miljöplan. Exempel på åtgärder på lång sikt är att fullfölja
miljöplanen, att förbättra miljöutbildningen inom försvarsmakten och att
öka strävandena att ersätta miljöskadliga ämnen och verksamhetsformer
med mindre miljöskadliga sådana.

Regeringen förordar vidare att försvarsmaktens verksamhet - med
beaktande av de villkor som måste gälla - i miljöhänseende så långt det
är möjligt och på olika plan integreras i samhället i övrigt. Ett steg i en
sådan integrering är Överbefälhavarens arbete att i samverkan med
berörda intressenter utarbeta en miljöplan, Agenda 21, för försvars-
makten. Denna bör också kunna vara ett värdefullt komplement till de
lokala Agenda 21 som kommunerna kommer att utarbeta.

På det internationella planet pågår olika former av samarbete när det
gäller försvaret och miljön. Ett exempel på sådant samarbete utgör frågan
om hur man återställer mark efter militär verksamhet. Det är enligt
regeringens mening angeläget att försvarsmakten så långt det är möjligt
skaffar sig erfarenheter från sådant återställningsarbete utomlands
samtidigt som våra erfarenheter kan spridas till andra stater.

Genom 1993 års planeringsanvisningar uppdrog regeringen åt
Överbefälhavaren att redovisa frågor om dels militärt bistånd vid
miljökatastrofer, dels försvarsmaktens miljöarbete i förhållande till de
nationella miljömålen. Överbefälhavaren skulle vidare lämna en
lägesredovisning avseende miljöarbetet inom försvarsmakten. Uppdraget
har redovisats i Överbefälhavarens programplan för åren 1994 - 1999.
Regeringen avser att återkomma till dessa frågor i 1994 års budget-
proposition.

Regeringen vill i detta sammanhang också erinra om att FN:s
miljöprogram (UNEP) vid sitt styrelsemöte i Nairobi i maj 1993 på
svenskt och nordiskt initiativ fettat ett beslut om tillämpligheten av
miljönormer vid militär verksamhet. UNEP uppmanar i beslutet staterna
att upprätta en nationell miljöpolicy för den militära sektorn. Vidare
ombeds staterna att informera UNEP bl.a. om hur den militära sektorn
kan bidra till att nationella miljömål uppnås och om behovet och
lämpligheten av återställningsåtgärder inom områden som har skadats av
militär verksamhet.

4.3.8 Sysselsättning och miljö

I en nationell strategi för hållbar utveckling bör målen om en god
livsmiljö och full sysselsättning förenas. Den stora utmaningen ligger i

att ställa om samhället så att de långsiktiga överlevnadshoten avvärjs. Det Prop. 1993/94:111
innebär bl.a. att det behövs en kraftsamling på miljöområdet vad gäller
forskning och utveckling, teknik och nyföretagande. Sådana satsningar
ger också nya arbetstillfällen. En offensiv miljöpolitik bidrar därför till
att skapa det omvandlingstryck som krävs för att Sverige, utifrån sina
förutsättningar, skall kunna tillhöra täten i denna utveckling. Ekonomiskt
politiska åtgärder inom miljöområdet bör inriktas på att stimulera en
kretsloppsanpassad utveckling och på att begränsa miljöskulden.

I det arbetsmarknad spolitiska läge som nu råder är det även viktigt att
genomföra satsningar på sysselsättningsintensiva miljöåtgärder. Åtgärder
som rör vårdinsatser inom naturskyddade områden och andra naturvårds-
objekt kan genomföras liksom inventeringar inom naturvårdsområdet. Det
handlar här om arbeten för att vårda natur- och kulturmiljöer. Detta är
arbeten som i stort ligger utanför ordinarie arbetsmarknad men som nu
skulle kunna genomforas. Regeringen har i ett nyligen presenterat forslag
(prop. 1993/94:66) framfört att omfattningen av den arbetsmarknads-
politiska åtgärden arbetslivsutveckling (ALU) skall öka och tydligare
inriktas mot bl.a. dessa områden. ALU-medel är avsedda att täcka
arbetskraftskostnader. Genom att utnyttja ledig kapacitet till följd av
arbetsmarknadsläget kan något av miljöskulden saneras till lägre
kostnader än tidigare. Ungdomspraktik och andra former av arbets-
marknadspolitiska åtgärder kan med fördel utnyttjas för utbildning och
praktik inom miljövård.

Miljöfrågorna kommer att påverka framtidens arbetsmarknad. Det
handlar om en överlevnadsstrategi i mångdubbel bemärkelse. Miljöfrå-
gorna, rena produkter, slutna system och kretslopp blir avgörande för vår
utveckling som industrination. Så är t.ex. marknaden för miljöteknik en
av de snabbast växande marknaderna i världen enligt en OECD-rapport
från 1991. Likaså ökar efterfrågan på miljöanpassade varor. De företag
som tillverkar varor som kan återanvändas och återvinnas och som
använder energi- och materialsnåla processer kommer att bli mark-
nad svinnama i framtiden. Vidare kommer uppgifter som redan i dag
förknippas med miljöarbete såsom att restaurera, underhålla och förbättra
vår gemensamma livsmiljö också att erbjuda en betydande arbets-
marknad. Sammantaget rymmer miljöperspektivet både på kort och lång
sikt en viktig möjlighet för svenskt näringsliv. Här finns betydande
konkurrensfördelar som kan uppnås på en öppen världsmarknad där det
globala målet är hållbar utveckling.

Insikten om miljöfrågornas betydelse måste leda till en ökad vilja att
bära de kortsiktiga kostnader som är förenade med vissa miljöinsatser.
Här är det avgörande att de ekonomiska spelreglerna formas så att de
förenar miljö och sysselsättning. Produktion och konsumtion som
stimulerar en god livsmiljö främjas genom en övergång från beskattning
på arbete till skatt på råvaror och energi dvs. på miljöbelastande insatser.

4.3.9 Utbildning, forskning och utveckling

Utbildning

Redan i de inledande paragraferna i skollagen festslås att "var och en
som verkar inom skolan skall främja...respekt för vår gemensamma
miljö". I propositionerna (1992/93:220 och 230) om nya läroplaner för
grundskolan resp, för gymnasieskolan redovisar regeringen sin avsikt att
följa upp de beslut som fettades vid Riokonferensen på utbildningsom-
rådet. För grundskolan gäller detta bl.a. i det pågående kursplanearbetet,
där miljöfrågorna skall ges stor uppmärksamhet och integreras i alla
ämnen. I gymnasieskolan ges också miljöfrågorna en större tyngd i
kursplanerna i en rad ämnen. Regeringen konstaterande också att det är
väsentligt att lärare och rektorer, vilka det åligger att beakta dokument
av detta slag, får kännedom om dessa. Statens skolverk kommer under
våren att publicera en förteckning över internationella fördrag som
Sverige undertecknat.

Skolverket, som har ansvar for utvecklingen inom skolväsendet, har
också med anledning av bl.a. Riokonferensen sedan hösten 1992 drivit
projektet Skolan och miljöundervisningen. Dessutom har det tidigare
miljösekretariatet inom Läroplanskommittén haft Skolverkets uppdrag att
vidareutveckla det arbete som bedrevs inom kommitténs ram. Detta
arbete har resulterat i bl.a. två rapporter i Skolverkets rapportserie, en
praktisk lärarhandledning kallad Lilla Miljönyckeln och en inspirations-
bok.

Miljöfrågorna betonas också i ökad utsträckning inom högskoleut-
bildning. Ett exempel är det mer miljöinriktade ansvar som Sveriges
lantbruksuniversitet har fått i enlighet med vad som redovisades i prop.
1992/93:170 om forskning för kunskap och framtid.

Regeringen har vidare beslutat om särskilda medel för att stödja
integration av ett brett miljötänkande i universitetens och högskolornas
kursplaner.

Forskning

Prioriteringarna inom miljöforskningen har lagts fest i den forsknings-
politiska proposition som presenterades i början av 1993 (prop.
1992/93:170, bet. 1992/93:JoUl8, rskr. 1992/93:398). Där anges det att
för att fullfölja intentionerna i såväl Agenda 21 som i konventionerna om
biologisk mångfeld och om klimatfrågor kommer det att krävas ytterliga-
re forskning såväl nationellt som i internationellt samarbete. Särskilt
framhålls betydelsen av forskningssatsningar som berör biologisk
mångfeld, klimat och kretsloppsfrågor.

Sverige har nått långt i fråga om forskning på miljöområdet. Regering
och riksdag har under år 1993 beslutat att en del av löntagarfondsmedlen
skall användas för att ge denna forskning ytterligare utveck-
lingsmöjligheter (prop. 1992/93:171, bet. 1992/93:JoU2, rskr.
1992/93:11, bet. 1992/93:UbU 16, rskr. 1992/93:387). Sålunda avsattes
2,5 miljarder kronor av löntagarfondsmedlen for miljöstrategisk

Prop. 1993/94:111

forskning. Medlen som disponeras av en nyinrättad stiftelse, Stiftelsen för Prop. 1993/94:111
miljöstrategisk forskning, skall användas på ett sätt som kompletterar den
forskning som redan utförs inom miljöområdet. Vidare bör stiftelsen,
enligt sina direktiv, särskilt stödja forskning som bedrivs inom nätverk
av samverkande forskargrupper och institutioner, företrädesvis vid
universitet och högskolor. Internationell samverkan skall främjas och
möjligheter att uppnå industriella tillämpningar skall tillvaratas.

Miljöforskning kan sägas innefatta allt från inomvetenskapligt
motiverad specialiserad forskning med möjlig miljörelevans till
tvärvetenskapliga studier av ekosystem eller miljökonsekvenser av
storskaliga tekniska system. Forskningsråden har, likaväl som universitet
och högskolor, på senare år prioriterat sådan forskning inom olika
discipliner som har relevans för lösande av miljöproblem. Genom hög
kvalitet hos forskningen inom sådana områden har god grund lagts för
den tvärvetenskapliga forskningen, som krävs för att hantera de komplexa
problem som de flesta miljöstörningar utgör. Regeringens
forskningspolitik innebär bl.a. att undvika detaljstyrning och att i stället
i allt högre grad låta universitet och högskolor själva välja områden för
kraftsamling. I ett flertal fall har institut och högskoleinstitutioner
organiserat sig i sektioner eller centra för att genom interdisciplinära
ansatser kunna behandla komplexa miljöproblem. Ett gott exempel är
Chalmers tekniska högskolas och Göteborgs universitets gemensamma
sektion för miljöforskning.

I anslutning till den forskningspolitiska propositionen våren 1993
förändrades den övergripande verksamhetsinriktningen för Sveriges
lantbruksuniversitet (SLU) och Skogs- och jordbrukets forskningsråd
(SJFR) i en riktning som är i linje med våra åtaganden enligt
Riobesluten. SJFR skall sålunda främja och stödja i första hand forskning
som gagnar ett hållbart nyttjande av biologiska naturresurser. SLU skall
i sin utbildning och forskning öka kunskaperna om förutsättningarna för
en varaktig och effektiv biologisk produktion. SLU:s verksamhet blir mer
än tidigare inriktad mot miljöfrågor. Ett exempel på nya insatser är det
centrum som nu inrättats vid SLU för forskning om biologisk mångfald.

En viktig uppgift i miljöforskningen fullgörs vidare av Stockholm
Environment Institute (Stockholms internationella miljöinstitut), SEI, som
inrättades efter ett riksdagsbeslut år 1988. SEI deltog aktivt i
utformningen av Agenda 21 och stödde konferensens sekretariat med råd
och sakkunskap, framför allt beträffande klimatfrågorna.

Institutets program är inriktat på internationell strategisk
miljöforskning på några kritiska områden, som t.ex. klimat och energi,
miljöteknik och bioteknik, vatten samt hållbar utveckling. Programmet
har starka beröringspunkter med såväl Agenda 21 som med klimat- och
biomångfaldskonventionema. Särskilda medel har tillförts SEI för bl.a.
klimatarbetet.

Institutet har medverkat till grundandet av Earth Council, den
organisation som nu byggs upp för att samordna frivilligorganisationemas
arbete med uppföljningen av UNCED.

4.4 Regionalt och kommunalt arbete

4.4.1 Länsstyrelserna

Länsstyrelserna har ansvar for samordning av fysisk planering, resurs-
hushållning, kultur- och miljövård på det regionala planet. Arbetet med
att utveckla och tillämpa miljökonsekvensbeskrivningar i en rad
verksamhetsområden accentueras alltmer. Med utgångspunkt i de
regionala miljöanalyserna omsätter länsstyrelserna de nationella målen i
regionala mål och utformar regionala handlingsprogram. Länsstyrelsen
har en viktig roll i det förebyggande miljövårdsarbetet och i arbetet med
att utveckla dialogen mellan stat och kommun. Härvid har länsstyrelsens
medverkan i den fysiska planeringen stor betydelse. Det är länsstyrelsens
uppgift att ha ett brett perspektiv på kulturmiljön i länet bl.a. som ett led
i arbetet för att skapa en god livsmiljö och regional utveckling.

Miljöarbetet ställer höga krav på samarbetet mellan olika myndigheter.
Som framgår av budgetpropositionen år 1993 (prop. 1992/93:100 bil. 15)
skall länsstyrelserna i samverkan med övriga aktörer utveckla de
regionala miljöanalyserna till regionala handlingsprogram. Naturvårdsver-
ket har utarbetat riktlinjer för länsstyrelsernas handlingsprogram.
Regeringen anser att en sådan strategi för regional miljövård skall finnas
i samtliga län år 1994 och att den sedan bör uppdateras vart tredje år.
Arbetet bör utföras inom ramen för länsstyrelsernas nuvarande verksam-
het. Arbetet med den regionala miljöstrategin bör genomföras i bred
samverkan mellan länsstyrelsen, kommunerna, landsting och bl.a. de
areella näringarna, transportsektorn och näringslivet.

Regeringen har som tidigare redovisats gett samtliga länsstyrelser i
uppdrag att utarbeta en regional trafik- och miljöanalys.

Det är av särskild vikt att samordna planering och utveckling av
effektiva och miljömässigt bättre transportsystem och system för
avfallshantering. Vattenresurserna måste också omfattas av den regionala
planeringen. Inriktningen bör vara att dels säkra långsiktiga vattentäktsin-
tressen, dels ange krav på markanvändningen så att en god vattenkvalitet
vidmakthålls på lång sikt.

Utredningen om kommunernas arbete för en god livsmiljö (KLIV-
utredningen) anser i betänkandet Kommunerna och miljöarbetet (SOU
1993:19) att det behövs en dialog mellan regeringen eller berörd central
myndighet och kommunerna om vilka åtgärder som bör vidtas lokalt för
att följa upp internationella överenskommelser. Det finns också enligt
utredningen ett stort behov av att utveckla ett kommunikationssystem för
att nationella miljömål skall få genomslag på lokal nivå. Remissinstanser-
na instämmer i att behoven finns. Regeringen anser att det bör ingå i
länsstyrelsens samordnande roll att som regeringens företrädare svara för
denna kommunikation med kommunerna både avseende internationella
överenskommelser och nationella miljömål.

KLIV-utredningen pekar på behovet av samverkan på central nivå
mellan de olika områden där den nämnd som svarar för miljö- och
hälsoskyddet lokalt har tillsynsansvaret. Utredningen föreslår att ett
samrådsorgan inrättas mellan de myndigheter som har ansvaret centralt

Prop. 1993/94:111

för att underlätta den lokala planeringen. Samråd sorganet skulle Prop. 1993/94:111
administrativt knytas till Naturvårdsverket. Flera centrala myndigheter
uttrycker i sina remissvar tveksamhet inför utredningens förslag medan
däremot flertalet av de kommuner som yttrat sig är positiva. Regeringen
anser att det till Naturvårdsverket knutna Tillsynsrådet väl kan fylla
funktionen som samrådsorgan på central nivå för det samlade miljöarbetet

i vid bemärkelse. Vad gäller övriga ansvarsområden såsom bl.a.
livsmedels- och djurskyddstillsyn bör ett informationsutbyte om aktuella
frågor och planering av insatser kunna komma till stånd på annat sätt.

4.4.2 Kommunerna och Agenda 21

Regeringens bedömning: Regeringen anser att kommunerna bör
följa rekommendationen i Agenda 21 om att alla lokala myndig-
heter i världen senast år 1996 skall utarbeta lokala handlingspro-
gram för en hållbar utveckling inför nästa århundrade. Ideella
insatser på miljöområdet bör främjas och stimuleras.

Remissinstanserna: Remissvaren på såväl Agenda 21 som KLIV-
utredningen stöder rekommendationen om att det i vatje kommun behövs
en samlad strategi, en lokal Agenda 21, för att skapa en god livsmiljö
och en långsiktigt hållbar utveckling. I samband med remissbehandlingen
av Agenda 21 ombads remissinstanserna komma med förslag till vad en
lokal Agenda 21 bör innehålla. Remissinstanserna framför också många
idéer och ger exempel på pågående verksamhet.

Skälen för regeringens bedömning: I Agenda 21 finns en rekommenda-
tion om att alla lokala myndigheter i världen skall utarbeta lokala
handlingsprogram för en hållbar utveckling inför nästa århundrade.
KLIV-utredningen framför med utgångspunkt häri att varje svensk
kommun bör ta fram en lokal Agenda 21 och att denna bör vara
kommunens samlade strategi för miljöarbetet. En av grundtankarna i
Agenda 21 är att dessa lokala strategier skall tas fram i bred samverkan
mellan medborgare, företag och organisationer. I Agenda 21 ges vidare
vissa anvisningar for hur en lokal Agenda 21 bör utformas och om dess
innehåll. KLIV-utredningen diskuterar också utformningen av lokala
Agenda 21 och hur de kan integreras med den traditionella planeringen
i kommunerna.

Kommunerna har en nyckelroll i arbetet med att utveckla en nationell
strategi för hållbar utveckling. I Agenda 21 betonas särskilt den lokala
nivåns betydelse och ansvar för att förverkliga åtagandet från Rio. De
lokala agendoma kommer därför att utgöra den grundstomme på vilken
vår nationella strategi skall vila.

Kommunen har med sina olika funktioner i samhället unika möjligheter
att få till stånd en mer effektiv resurshushållning och ökad kretsloppsan-
passning genom att verka som motor i den process som det innebär att

utforma lokala Agenda 21. Inom miljöområdet har kommunen dels en Prop. 1993/94:111
tydlig myndighetsfunktion som tillsynsmyndighet, dels ett ansvar för den
fysiska planeringen. Kommunen tillhandahåller vidare olika varor eller
tjänster som vatten, energi, omhändertagande av avfall och avloppsvat-
ten, kollektivtrafik: m.m. Kommunen är också förvaltare av fastigheter,
parker och andra markområden. I sin egenskap av stor upphandlare av
varor och tjänster har kommunen möjlighet att ställa krav på miljöanpas-
sade produkter och tjänster. Genom det kommunala ansvaret för
barnomsorg och skola har kommunen ett viktigt ansvar som utbildare.
Detta utbildningsansvar omfattar också självfallet en miljöutbildning.
Dessutom kan kommunen vara en viktig informatör for medborgarna
genom att upplysa om miljöanpassade konsumentprodukter och andra
miljörelaterade livsstilsfrågor.

Många kommuner använder redan i dag övergripande miljöhand-
lingsprogram och årliga miljöbokslut som strategiska verktyg i sitt
miljöarbete. I dessa kommuner kan arbetet med att utforma lokala
Agenda 21 samordnas med den befintliga miljöstrategin.

När det gäller handlingsprogrammens innehåll är det viktigt att betona
att dessa bör ges en betydligt vidare inriktning än t.ex. enbart på
miljöskydd och avfall. Handlingsprogrammen skall således inte ersätta
andra planer som fysiska översiktsplaner, energiplaner och avfallsplaner,
utan de skall innebära en helhetssyn där miljö, ekonomi och olika
utvecklingsfrågor vävs samman och på ett tydligare sätt integreras i olika
verksamheter och sektorer.

Det bör noteras att Agenda 21 även betonar de sociala aspekterna och
människors levnadsvillkor. Programmen bör därför utformas med hänsyn
framför allt till lokala problem och förutsättningar. Hänsyn till naturens
kretslopp, resurshushållningsaspekter och ett även i övrigt ekologiskt
synsätt skall genomsyra arbetet.

Agenda 21 lägger stor vikt vid dialogen med medborgarna, lokala
organisationer och privata företag, dels som grund för informationsut-
byte, dels som ett led i att öka medvetenheten om miljöfrågor. Kvinnors
och ungdomars deltagande betonas särskilt. Arbetet med att utarbeta
lokala Agenda 21 ger därmed möjligheter att stärka medborgarengage-
manget och demokratin.

Det ideella engagemanget är viktigt inom miljöområdet och bör därför
stimuleras. Föreningar som Naturskyddsföreningen, Greenpeace,
Fältbiologerna,Det Naturliga Steget, konsumentföreningar, bostads-
rättsföreningar, fiskevårdsföreningar m.fl. tar i dag ett aktivt ansvar för
olika uppgifter, t.ex. kalkning av sjöar, miljömätningar, opinions-
bildning för bra miljöval, källsortering. Detta arbete är ett viktigt
komplement till kommunernas arbete. Andra organisationer bedriver
miljöutbildning för sina medlemmar, t.ex. LRF och Skogsägarna.

Regeringen har tillsatt en beredning (C 1993 :A) för främjande av den
ideella sektoms utveckling. Beredningen skall bl.a. följa utvecklingspro-
jekt, där den ideella sektom tar ett ökat ansvar som komplement till
offentligt bedriven verksamhet. Detta gäller inte minst inom miljöom-
rådet.

Några av remissinstanserna för Agenda 21 framför åsikten att Prop. 1993/94:111
miljöarbetet är en strategisk kommunledningsfråga och att därför
kommunstyrelsen bör ha ansvaret för att den lokala Agenda 21 tas fram
och genomförs.

Under våren 1993 anordnade Miljö- och naturresursdepartementet med
hjälp av Miljövårdsberedningen och Svenska kommunförbundet sju
regionala konferenser för att informera om lokala Agenda 21. Vid dessa
konferenser deltog lokala politiker och tjänstemän från flertalet av landets
kommuner.

Enligt en av Kommunförbundet nyligen genomförd enkät har ca 30 %
av landets kommuner redan tagit formella fullmäktigebeslut om att
genomföra lokala Agenda 21 för sina kommuner och ett stort antal andra
kommuner planerar att göra det inom kort.

I betänkandet från utredningen om kommunernas arbete för en god
livsmiljö, KLIV-utredningen, föreslås att stöd skall utgå med 10 miljoner
kronor för att stimulera arbete med lokala Agenda 21 i kommunerna och
i ideella organisationer.

Förslaget om att statligt finansiellt bidrag bör anvisas har tillstyrkts vid
remissbehandlingen. Flera remissinstanser i remissen av såväl KLIV-
utredningen som Agenda 21 anser dock att föreslagna 10 miljoner kronor
inte är tillräckliga utan stödet bör ökas väsentligt.

Arbetet med lokala Agenda 21 skiljer sig i många avseenden från
annan kommunal planering. Det som skiljer gäller dels planeringens
innehåll, dels hur planeringsprocessen bör bedrivas. Det lokala Agenda
21-arbetet skall vara inriktat på helheten, vara sektorövergripande och ha
ett långsiktigt mål samtidigt som det också innehåller vissa konkreta
avgränsade åtgärder. Arbetet med att ta fram handlingsprogrammet bör
vidare präglas av stor öppenhet där olika lokala aktörer såväl inom som
utom den kommunala organisationen involveras.

Genom att det lokala Agenda 21-arbetet innehåller såväl omfettande
moment av breda utbildnings- som utvecklingsmoment, och genom att
arbetet är nyskapande i många avseenden krävs enligt KLIV-utredningens
mening olika former av vägledande centralt stöd. Detta kan uppdelas på
kunskapsstöd och finansiellt stöd för konkreta lokala utvecklingsprojekt.

Vad gäller kunskapsstöd fyller redan i dag de centrala myndigheterna
och länsstyrelserna till en del denna funktion. Eftersom det lokala
Agenda 21-arbetet skall involvera alla på lokalplanet är det emellertid
fråga om en betydligt mer omfettande verksamhet än dagens. I detta
arbetet krävs att kommunerna aktiverar sig betydligt mer än för
närvarande. Skolan och biblioteken bör kunna utgöra en betydande resurs
i detta arbete och för detta krävs visst centralt utvecklingsarbete t.ex. i
form av gemensamma kunskapsbaser o.d. av multimediakaraktär.

Det lokala Agenda 21-arbetet syftar vidare till att generera ett
nytänkande och experimenterande. Detta kräver tillgång till finansiella
resurser som i huvudsak bör finnas på det lokala planet. Särskild vikt bör
läggas vid medborgarinflytande och samarbete med ideella organisa-
tioner. I ett inledningsskede kan det dock som KLIV-utredningen påpekar
behöva utgå visst finansiellt stöd från staten. Detta kan användas for 65

utvecklingsarbete av innovativ karaktär och för att stimulera lokal

5 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 111

kreativitet. Tävlingsformen bör i detta sammanhang prövas som en av Prop. 1993/94:111
flera metoder för att locka fram ett lokalt nytänkande.

För att stödja arbetet med en lokal Agenda 21 och för att ge in-
spiration för det fortsatta arbetet har såväl myndigheter som Naturvårds-
verket, Boverket och länsstyrelser och organisationer som Kommunför-
bundet, Naturskyddsföreningen och Q 2000 påbörjat olika projekt. Även
Miljövårdsberedningen avser att under våren 1994 publicera en vägled-
ning for det fortsatta arbetet och en redovisning av initiativ i kommuner-
na.

Regeringen avser att återkomma i budgetpropositionen 1994 till frågan
om medel för stöd till kommunernas utvecklingsarbete och till ideella
organisationer som medverkar i arbetet med lokala Agenda 21.

Information och opinionsbildning

En del av den nationella strategin bör vara att stimulera till bildandet av
lokalgrupper i varje kommun som skall genomföra en lokal Agenda 21.
En handbok för detta har tagits fram genom ungdomsprojektet Q-2000.
Här bör särskilda insatser företas för att mobilisera och ta tillvara
ungdomars miljöengagemang.

Regeringens barn- och ungdomsdelegation kan ge stöd ur Allmänna
arvsfonden till nyskapande och utvecklande projekt som bl.a. tar tillvara
ungdomars miljöintresse och engagemang. Därmed uppmuntras insatser
som på ett kreativt sätt följer upp Riokonferensens förslag.

Ändringar i kommunallagstiftningen om bistånd och tjänsteexport

Av Sveriges 286 kommuner har många kommuner vänorter i Östeuropa.
Vänortssamarbetet förekommer på många områden och mest inom
miljöområdet. Svenska kommuner får ha samarbetsprojekt med sin vänort
men inte ge bistånd annat än under särskilda omständigheter.

Kommunförbundet framhåller i sitt yttrande över Riodokumenten att
den kommunala kompetensen på miljöområdet bör utnyttjas mer
genomtänkt och aktivt i det svenska utvecklingssamarbetet, både i
Östeuropa och i u-ländema.

Enligt nu gällande lagstiftning, lag (1991:901) om rätt för kommuner,
landsting och kyrkliga kommuner att lämna internationellt katastrofhjälp
och annat humanitärt bistånd, får sådan hjälp lämnas till ett annat land,
om det där inträffar en katastrof eller på något annat sätt uppstår en
nödsituation. Biståndet får ges i form av utrustning som kan avvaras.
Lagen innebar en utvidgning i förhållande till den tidigare lagen
(1975:494) om rätt för kommun och landstingskommun att lämna
internationell katastrofhjälp bl.a. genom att medge att humanitärt bistånd
får lämnas i en nödsituation även om något direkt katastrofläge inte
föreligger. I propositionen (prop. 1990/91:117) åberopades därvid särskilt
förhållanden i de nya kommuner som byggs upp i Central- och Östeuro-
pa.

Lokaldemokratikommittén (C 1992:01) föreslår i sitt betänkande

Kommunal tjänsteexport och internationellt bistånd (SOU 1993:77) en ny 65

lag om rätt för kommuner, landsting och kyrkliga kommuner att lämna

internationell katastrofhjälp, humanitärt bistånd och utvecklingsbistånd. Prop. 1993/94:111
Till länder som är föremål för bistånd genom svensk statlig myndighet
får biståndet lämnas i form av ny utrustning, rådgivning/konsultverksam-
het, utbildning, kontant stöd eller på annat sätt.

Som exempel på områden som är i behov av sådan hjälp anges
Östeuropa med ett enormt behov av kunskap på bl.a. miljöområdet. På
detta område kan svenska kommuners insatser i Polen och Baltikum leda
till förbättrade förhållanden i Östersjön, vilket även ligger i många
svenska kommuners eget intresse.

I ovan nämnda betänkande föreslår Lokaldemokratikommittén även en
ny lag om kommunal tjänsteexport. Den föreslagna lagen innebär en
utvidgning i förhållande till nuvarande lag (1986:753) om tjänsteexport
genom att föreslå att kommuner och landsting skall få bedriva tjänsteex-
port på egen hand och inte endast såsom underleverantörer åt svenska
företag eller staten. Ett område man pekar på där kommunernas stora
kunnande kan bli till stor nytta är uppbyggnaden av effektiva reningsverk
i länderna på andra sidan Östersjön.

Kommunerna har i dag möjlighet att söka stöd till sitt vänortssam-
arbete med dessa länder med medel som BITS och SIDA avsätter för
ändamålet. Den vanligaste projekttypen inom detta stöd är miljöprojekt
med inriktning på kunskapsöverföring.

Lokaldemokratikommitténs förslag har remissbehandlats och bereds för
närvarande inom Civildepartementet.

5 Strategi för Sveriges globala samarbete för en
hållbar utveckling

Regeringens förslag: Sveriges aktiva och pådrivande insatser i det
globala miljö- och utvecklingssamarbetet skall fortsätta och
utvecklas. Det övergripande målet är att åstadkomma en integrering
av UNCED-besluten i både det normativa och operativa internatio-
nella samarbetet, och där så är lämpligt, sträva efter att få till stånd
internationella avtal med konkreta och tidsbestämda åtaganden och
förpliktelser. De riktlinjer och bedömningar som redovisas utgör
grunden för regeringens strategi för den fortsatta inriktningen av
det globala samarbetet for hållbar utveckling enligt besluten från
Riokonferensen. Även denna strategi utvecklas fortlöpande och
fördjupas i ljuset av den globala miljösituationens förändringar och
den internationella utvecklingen.

Skälen för regeringens förslag: I Riodeklarationens sjunde princip
stadgas att "stater skall samarbeta i en anda av samförstånd för att
bevara, skydda och återställa hälsa och okränkbarhet hos jordens
ekosystem. Staterna har ett gemensamt ansvar härvidlag, men de
utvecklade länderna erkänner sitt ansvar i de internationella strävandena

mot en hållbar utveckling, med hänsyn till de påfrestningar som deras Prop. 1993/94:111
samhällen utsätter den globala miljön för och med tanke på de teknologis-
ka och finansiella resurser som de förfogar över".

Bland remissinstanserna råder bred samstämmighet om att Sverige bör
vara fortsatt aktivt pådrivande i det internationella miljö- och utvecklings-
arbetet inom FN:s ram. Flera instanser efterfrågar avtal på miljö- och
utvecklingsområdet. Många fäster stor vikt vid och förhoppningar till
arbetet inom FN:s kommission för hållbar utveckling och till den roll,
som spelas av de icke-statliga organisationerna.

Riokonferensen måste enligt regeringens mening ses som ett led i en
fortlöpande och alltmer vidgad internationell samarbetsprocess. Genom
att lyfta upp de globala miljö- och utvecklingsfrågorna på ett högt
politiskt plan har förutsättningar skapats för att mer effektivt och
målinriktat möta de miljöhot som kräver global samverkan.

Det är regeringens avsikt att fortsätta och utveckla Sveriges aktiva och
pådrivande insatser i förhandlingsarbetet på olika områden och i olika
fora, särskilt i de frågor, där svenska intressen och erfarenheter kan
komma att bidra till utvecklingen. UNCED-besluten måste integreras och
prägla verksamheten i hela det internationella systemet och sektororganen
ta sitt ansvar för att genomföra besluten. Sverige verkar också för
effektivare styr- och finansieringsformer i FN:s utvecklingsorgan.

Grundläggande utgångspunkter för de svenska insatserna i strävan mot
en långsiktigt hållbar global utveckling inom ramen för ekosystemens
bärighet är kampen mot fattigdom och underutveckling i den fettiga delen
av världen, med respekt för mänskliga rättigheter och inom ramen för
demokratiska och pluralistiska samhällssystem och väl fungerande
marknadsekonomier.

Arbetet inom FN-systemet att utveckla politik och riktlinjer inom olika
sakområden, den normbildande verksamheten, bör fördjupas i UNCED-
beslutens anda.

Enligt regeringens mening bör Sverige, där så är lämpligt, sträva efter
att få till stånd internationella avtal med konkreta och tidsbestämda
åtaganden och förpliktelser. Inom ramen för existerande regelverk, bl.a.
klimatkonventionen och konventionen om biologisk mångfeld, bör
åtaganden och förpliktelser konkretiseras och förstärkas. Riokonferensens
beslut bör utvecklas till mer förpliktande och operativa åtaganden i de
frågor i vilka internationell reglering ter sig ändamålsenlig. Vissa
problemkomplex kan med fördel regleras i form av regionala avtal.

Okat europeiskt och nordiskt samarbete i det fortsatta förhandlings-
arbetet kan medverka till bättre måluppfyllelse.

Med dessa övergripande mål och syften i sikte utvecklas i det följande
regeringens riktlinjer och strategi för Sveriges fortsatta arbete med de
globala miljö- och utvecklingsfrågorna för hållbar utveckling.

5.1 De globala miljö- och utvecklingsfrågorna

UNCED och dess beslut skall ses mot bakgrund av de utvärderingar av
miljötillstAndet i världen som ingick i förberedelserna. Effekterna på den
globala miljön av föroreningar från industri, areella näringar och tätorter
värderades. Förändringar i jordens atmosfär granskades. Dess orsaker
belystes. Trycket mot jordens biologiska mångfald samt dess jordbruks-
mark, skogar och sötvattentillgångar liksom mot havens levande resurser
klargjordes.

Den samlade bilden av nuläget och bedömningen av den framtida
utvecklingen visade en växande press på den globala miljön och dess bas
av fömybara naturtillgångar. Två huvudorsaker kan anges.

Den ena huvudorsaken till denna oroande utveckling är de industriali-
serade ländernas energi- och resurskrävande produktions- och konsum-
tionsmönster med högt och ständigt växande ianspråktagande av
naturresurser, och begränsningarna i miljöns förmåga att assimilera de
föroreningar som dessa livsstilar genererar.

Den andra huvudorsaken är det ökande trycket på miljö- och naturre-
surser, som följer av underutveckling och fattigdom hos u-ländemas
kraftigt växande befolkningar.

Globala miljöproblem i egentlig mening skapas när ekosystem, som är
gemensamma för hela planeten, hotas av nedbrytning eller försämring av
deras funktion till följd av föroreningar och andra mänskliga aktiviteter.
Allvarliga globala miljöproblem har redan identifierats i luftrummets
atmosfär och stratosfär.

De båda globala miljöproblemen i det för världen gemensamma
luftrummet, till vilket aktiviteter i alla länder bidrar och som därför för
sin lösning kräver insatser av alla länder, är dels uttunningen av det
stratosfäriska ozonlagret, dels uppbyggnaden i atmosfären av halten av
s.k. drivhusgaser, vilket hotar att leda till en global klimatförändring.

Bedömningen av den framtida utvecklingen av det globala miljötillstån-
det har påverkats av det faktum att de industrialiserade ländernas
produktions- och konsumtionsmönster fortfarande präglas av teknik och
teknologisk utveckling, som i otillräcklig grad tar hänsyn till produk-
tionens, varudistributionens och konsumtionens negativa miljöeffekter.

Industrin, transportnäringarna liksom energisektorerna och de areella
näringarna har inte i tillräcklig omfattning integrerat miljöhänsynen i sina
beslutsprocesser. Förorenande verksamheter betalar endast till en del de
miljöskador som de orsakar inom länderna och nödvändig stimulans till
hushållning och miljövänlig produktion blir alltför svag. De skador som
de orsakar på andra länders miljö påverkar i än mindre grad investerings-
och produktionsbeslut.

Indikatorerna på framgång i ländernas utveckling bygger fortfarande
nästan enbart på tillväxt i bruttonationalprodukten. Nedslitningen av miljö
och naturresurser förs inte in i ländernas nationalräkenskaper. Miljöskul-
den påverkar endast i begränsad omfattning nationellt beslutsfattande.

Utvecklingen av det globala miljötillståndet har också påverkats av
överföringen av i-ländemas energi- och resursslösande produktions- och

Prop. 1993/94:111

konsumtionsmönster till u-ländema. Denna överföring kan, tillsammans Prop. 1993/94:111
med svagheter i de politiska, ekonomiska och sociala systemen, leda till
betydande lokala, nationella och regionala miljöproblem i u-lands-
regionema. Dessa problem skärps dels av ekosystemens känslighet i
många u-landsregioner, dels av u-ländemas begränsade resurser för
finansiering av insatser av nödvändig reningsteknik och av ny resurssnål
teknik samt den kraftiga befolkningsökningen i många u-länder.

Än större oro har uttryckts i industriländerna vad gäller de negativa
miljöeffekter, som överföringen av dessa länders produktions- och
konsumtionsmönster till u-ländema, kan komma att leda till. Detta gäller
såväl de globala miljöproblemen i egentlig mening som de miljöproblem
i u-ländema, vilka är av global betydelse och räckvidd.

Denna oro har sin främsta grund i den snabba befolkningsökningen i
u-ländema i forhållande till naturresursbasen.

Världens befolkning är i dag 5,6 miljarder människor. År 2025
beräknas den komma att uppgå till mellan 7,6 och 9,4 miljarder. 95 % av
denna ökning kommer att äga mm i u-ländema. Under 2000-talets senare
hälft förväntas världens befolkningsökning att plana ut. Folkmängden då
uppskattas till mellan 11 och 14,5 miljarder människor.

Om denna världsbefolkning skulle leva på samma nivå som människor-
na i dagens i-länder och med samma produktions- och konsumtionsmön-
ster är bedömningen att gränserna för de globala ekosystemens bärighet
passeras.

Den kraftiga befolkningsökningen i u-ländema är också en av huvud-
faktorerna bakom fattigdomens och underutvecklingens miljöproblem.

På landsbygden i många u-landsregioner framtvingar folkökningen, i
kombination med en begränsad resursbas, över- och felutnyttjande av
jordar, skog, sötvatten och havets levande resurser i kustområdena.
Resultatet har blivit ökenspridning, jorderosion, skogsskövling, artutrot-
ning, vattenknapphet och sinande fiskbestånd. I spåren har följt mass-
fattigdom, social misär, hungersnöd och svältkatastrofer. Livsmedelssä-
kerheten hotas redan i dag i många områden, främst i Afrika.

Den omfattande förstöringen av landsbygdens ekosystem förstärker
migrationsströmmen till städerna. I dag lever 1,4 miljarder människor i
u-ländema i städerna. År 2025 förväntas u-ländemas stadsbefolkning
uppgå till över 4 miljarder människor. I Latinamerika kommer 85 % av
befolkningen att bo i städerna, i Afrika närmare 60% och i Asien över
50%. Den övervägande delen av dessa stadsbor kommer att leva i mindre
och medelstora städer. 17 av 20 jättestäder med över 11 miljoner
människor kommer att vara belägna i den tredje världen. Denna snabba
urbanisering kan förväntas öka trycket på den redan bristfälliga in-
frastrukturen. Tillsammans med massfattigdom och social misär kan detta
medverka till att de redan mycket allvarliga miljöproblemen i städerna
kan komma att anta närmast katastrofala proportioner.

De sociala problemen och miljöproblemen går hand i hand. Det
belyses av indikatorerna på den sociala utvecklingen och på miljöns olika
medier.

Denna utveckling bör ses i perspektiv av den växande klyftan mellan 70

u- och i-länder. 85% av världens inkomster går i dag till i-ländemas

människor, som utgör drygt 20% av jordens befolkning.

Redan nu har detta lett till ett ökande migrationstryck på i-ländema.
Desperationen hos växande skaror av miljöflyktingar, som förlorat
grunden för sin försöijning, kan leda till ett än starkare tryck. Detta kan
ytterligare förstärkas av social oro, inomstatliga konflikter och konflikter
mellan stater om allt knappare naturresurser, som skall delas mellan allt
fler människor. I förlängningen finns risker för massmigration, legal och
illegal, från u-ländema till i-ländemas högproducerande samhällen.

U-ländemas miljöproblem till följd av fattigdom och underutveckling
har redan i dag en global politisk räckvidd och bör därför värderas också
i ett säkerhetspolitiskt perspektiv. Sveriges aktiva insatser i det globala
miljö- och utvecklingssamarbetet skall ses även i denna belysning.

5.2 Instrument, institutioner och processer för globalt
samarbete - mål och prioriteringar

De globala miljö- och utvecklingsfrågorna diskuteras och förhandlas i
olika internationella fora med skiftande inriktning och arbetsformer.
Arbetet bedrivs i huvudsak inom ramen för FN-systemet, både i dess
operativa och normativa delar, de multilaterala finansieringsinstitutioner-
na, de multilaterala handelsorganen samt globala konventioner och
fördrag. Uppföljningen av arbetet på det internationella planet kommer
att ställa särskilda krav på ett samlat agerande och på nya samarbetsfor-
mer mellan olika internationella organ.

5.2.1 Utvecklingssamarbetet

Regeringens bedömning: En särskild arbetsgrupp bör tillsättas för
att lämna förslag till principer, riktlinjer och arbetsmetoder för hur
UNCED-besluten och de globala miljöfrågorna kan integreras i det
svenska utvecklingssamarbetet.

Skälen för regeringens bedömning: Miljö och fattiga människors
levnadsvillkor utgjorde ett huvudtema i UNCED, där sambanden mellan
å ena sidan fattigdom, miljö- och naturresursförstöring och å andra sidan
social och politisk instabilitet fick ett brett erkännande. Riokonferensen
slog fäst i- och u-ländemas gemensamma intresse av en global politik
som främjar en långsiktigt hållbar utveckling, bekämpar fattigdomen och
minskar belastningen på de globala ekosystemen. De frågor, som
framgent är av särskilt stort intresse för utvecklingsländerna, är framför
allt hur markförstöring och dess konsekvenser kan motverkas, och hur
tillgång till vatten för de areella näringarna och hushållsbruk kan
tillförsäkras. Betryggande sanitära förhållanden, motverkande av
okontrollerad tätortstillväxt och överutnyttjande av kustområden samt

Prop. 1993/94:111

tillgång till utbildning och kapacitetsutveckling är andra väsentliga Prop. 1993/94:111
insatsområden.

Avgörande för u-ländemas möjligheter att genomföra en övergång till
hållbar utveckling är självfallet ländernas politiska och ekonomiska
system. Men också faktorer som det internationella finansieringssystemet,
skuldfrågorna, handelsreglerna samt internationell lagstiftning och
normbildning på miljöområdet har väsentlig betydelse. Effektivt bistånd -
effektivt bl.a. med tanke på miljöaspekterna - bör vara inriktat på
kapacitetsutveckling, utbildning, hälsovård - inkl, familjeplanering -
förvaltningsbistånd, hushållning med naturresurser samt integration
mellan miljöpolitik och ekonomisk politik. Tekniköverföring i kom-
bination med kompetensuppbyggnad - bl.a. kapacitet för forskning - är
andra viktiga byggstenar.

Det internationella utvecklingssamarbetet kan spela en viktig katalytisk
roll, inte minst i de fattigaste länderna, där biståndets andel av det totala
resursflödet är betydande. Biståndet kan användas for att utveckla
kapacitet och kunnande, för att identifiera, analysera och utforma
strategier, för att hantera problem inom miljö- och naturresursområdet
samt for investeringar i god naturresurshushållning och miljöanpassade
energi-, transport- och produktionssystem.

Sverige fortsätter att tillsammans med de övriga nordiska länderna
driva kravet att samtliga OECD-länder snarast och senast år 2000 skall
uppnå FN:s mål om att 0,7% av BNP skall avsättas för biståndet till
fettiga länder.

Det svenska utvecklingssamarbetet i dess olika former är ett av de
centrala operativa instrumenten för Sverige i arbetet for att lösa eller
mildra de globala miljö- och utvecklingsproblemen. Ett förstärkt, mer
uttalat och fokuserat perspektiv på hållbar utveckling i det samlade
utvecklingssamarbetet är angeläget och nödvändigt.

Regeringen avser därför att inom kort tillsätta en särskild arbetsgrupp
under Utrikesdepartementet med representanter för närmast berörda
departement och myndigheter för att utarbeta förslag till principer,
riktlinjer och arbetsmetoder för hur UNCED-besluten och de globala
miljöfrågorna kan integreras i det svenska utvecklingssamarbetet.
Arbetsgruppen bör bl.a. utgå från pågående arbete inom Utrikes-
departementet och skall slutföra sitt arbete senast i september 1994.

Multilateralt utvecklingssamarbete

Riobesluten skall prägla och genomsyra FN:s biståndsinsatser. En
utveckling i denna riktning har inletts.

UNDP

FN:s utvecklingsprogram, UNDP, har som mål att vara FN-systemets
centrala organ för finansiering av tekniskt bistånd. UNDP har också
ansvar för att FN:s samlade biståndsverksamhet samordnas i samverkan
med mottagarländerna. UNDP har program i 174 länder och territorier

med tyngdpunkt på de fettigaste länderna.

UNDP:s uppgift är att främja mottagarländernas utveckling genom
olika former av kunskapsöverföring och för investeringsstudier, dvs.
kapacitetsutveckling. Detta bistånd sker i form av expertrådgivning,
stipendier, konsulttjänster m.m.

UNDP:s verksamhet bygger i huvudsak på landprogram, där man i
varje program festställer hur resurserna skall utnyttjas. Tyngdpunkten
med att förbereda och genomföra landprogrammen ligger på fältkontor,
dvs. verksamheten är i hög grad decentraliserad. Utvecklingen går mot
att mottagarländerna i allt större utsträckning själva skall avgöra vilken
hjälp de behöver med att genomföra projekt. FN-biståndets uppgift blir
allt mera att bistå länderna att utveckla förmågan att hantera projekt-
bistånd. Detta är något Sverige aktivt stödjer. Sverige verkar också aktivt
för en effektivare styrning av UNDP:s verksamhet. Därmed kan de
finansiella resurserna utnyttjas bättre, vilket också ligger i mottagarlän-
dernas intresse.

Målet för UNDP:s verksamhet är att den skall leda till hållbar
mänsklig utveckling. UNDP har en särskilt viktig uppgift att stödja
ländernas kapacitetsutveckling. UNDP har vidare viktiga funktioner i den
globala miljöfonden GEF. Som en följd av Riokonferensen har UNDP
även inrättat en ny fond, Capacity 21. Syftet med fonden är att nya typer
av kapacitetsutvecklingsprogram skall kunna stödjas för att sedan kunna
integreras i UNDP:s reguljära verksamhet. Sverige bidrar till fonden.

En närmare integration av FN:s program för Sudan och Sahel (UNSO)
i UNDP har påbörjats. Sverige välkomnar denna integration, eftersom
den möjliggör en vidgning av det operativa arbetet för en hållbar
utveckling i ökenområden till en global nivå.

UNDP:s nya ledning indikerar att UNDP på sikt kommer att effektiva-
re styra sin verksamhet och därmed också bättre utnyttja de finansiella
resurserna i mottagarländernas intresse. En sådan utveckling är i hög
grad i Sveriges intresse och regeringen verkar aktivt för detta.

Världsbanksgruppen och de regionala utvecklingsbankerna

I Världsbanksgruppen och de regionala utvecklingsbankerna beaktas
miljöfrågorna i ökande utsträckning. Ekonomisk tillväxt betraktas inte
längre isolerat utan inom ramen för en hållbar ekologisk utveckling. Ett
påtagligt uttryck för denna inställning är att Världsbanken, liksom de
regionala utvecklingsbankerna, tillfört sina organisationer särskilda
avdelningar för miljömässigt hållbar utveckling. Dessa avdelningar har
till uppgift att genomdriva en integration av miljöfrågorna i alla delar av
bankernas operativa verksamhet.

Världsbankens utlåning till miljöprojekt har ökat kraftigt, och banken
har vidare en central roll som en av samarbetspartema i den globala
miljöfonden.

Samtliga lån, som förväntas ha effekter på miljön, bedöms av ut-
vecklingsbankernas miljöavdelningar innan låneprogrammet läggs fram
för resp, styrelse. Sverige arbetar kontinuerligt med miljöfrågorna genom
sin representant i respektive utvecklingsbanks styrelse. Utvecklings-

Prop. 1993/94:111

bankerna har också en central roll i genomförandet av Agenda 21. Vid Prop. 1993/94:111
de senaste förhandlingarna om påfyllnad av IDA (Världsbankens mjuka
lånefecilitet för de fettigaste länderna), den s.k. IDA 10, som avslutades
i december 1992, spelade miljöfrågorna en viktig roll. Sverige, till-
sammans med andra givarländer, drev igenom att IDA skall förstärka
inslaget av miljörelaterade åtgärder i sina låneprogram. Sverige kommer,
genom sin styrelserepresentant, att bevaka att detta sker på ett till-
fredsställande sätt.

Den globala miljöfonden, (GEF)

År 1991 tillskapades den globala miljöfonden, (GEF), där Världsbanken,
FN:s miljöprogram (UNEP) och FN:s utvecklingsprogram (UNDP)
samverkar. Fonden skall användas för att finansiera kostnader som
tillkommer i u-ländema och vissa andra länder för att uppnå positiva
effekter for den globala miljön. Fonden verkar inom fyra områden; att
förhindra globala klimatförändringar, att bevara den biologiska mång-
felden, att skydda internationella vatten samt att förhindra uttunning av
det stratosfariska ozonskiktet.

Den globala miljöfonden skall fungera som interimistisk finansiell
mekanism för klimatkonventionen och för konventionen om biologisk
mångfeld. För närvarande pågår omstruktureringsförhandlingar och
påfyllnadsförhandlingar inom GEF. Omstruktureringsförhandlingama
beräknas vara avslutade i december 1993, bl.a. i syfte att förändra
fonden så att den kan uppfylla funktionen som finansiell mekanism till
konventionerna. Sverige har medverkat aktivt i denna process och
kommer att inom ramen för sin representation göra så även i det
permanenta GEF. Sverige har beredskap för att delta, inom ramen för en
bred och rimlig bördefördelning, i den påfyllnad av GEF:s resurser som
blir nödvändig. I en första fes gäller detta en fördubbling, men på sikt
behövs en mer betydande finansiell förstärkning. Förhandlingar om hur
länkarna mellan GEF och konventionerna skall fungera pågår också inom
de båda konventionerna. En väl fungerande finansiell mekanism utgör en
viktig förutsättning för att u-ländema skall kunna medverka i arbetet
inom de berörda konventionerna och därmed bidra till en globalt sett
hållbar utveckling.

övriga delar av FN-systemet

FN:s barnfond, UNICEF, är det mest faltorienterade av FN:s biståndsor-
gan. Organisationen antog i april 1993 en miljödagordning, som innebär
att miljöfrågorna ges en central roll i UNICEF:s arbete i fält. Även i
andra FN-organ med biståndsinriktning har miljöfrågorna fått ökat
genomslag, bl.a. hos FN:s flyktingkommissarie (UNHCR) och UNDCP.

Inom det område som hanteras i FN-sekretariatets avdelning för
humanitära frågor, DHA, finns miljökomponenter och det finns också
starka kopplingar till det program med inriktning på miljökatastrofer som
för närvarande drivs inom UNEP. Regeringen anser det angeläget att
främja samarbete mellan dessa båda. De svenska insatser som hittills
gjorts har öppnat för detta och kommer att fullföljas.

Sverige verkade också i Rioprocessen för att kvinnornas position, Prop. 1993/94:111
särskilt i u-ländema, skulle lyftas fram i miljö- och utvecklingsperspekti-
vet. Genom bidrag till UNCED-uppföljning inom ramen för UNICEF
och UN IF EM förstärks jämställdhets- och könsrollsaspekter i miljö- och
utvecklingssamarbetet.

WFP, FN:s världslivsmedelsprogram, och IFAD, Internationella
jordbruksutvecklingsfonden, är jordbruks- och livsmedelsprogram med
stark fattigdomsinriktning. IFAD med sin tonvikt på torrområden har en
verksamhet där hållbar utveckling utgör ett viktigt inslag. En inom IFAD
pågående insats, som finansieras i första hand av Sverige, är utvecklingen
av en metodhandbok för hållbart jordbruk, med deltagande från SIDA
och Sveriges lantbruksuniversitet (SLU). Regeringen ser det som
angeläget, inte minst i syfte att förebygga katastrofer, att inom dessa
organ ännu kraftfullare driva en politik som syftar till en hållbar
utveckling, som kan verka såväl katastrofförebyggande som konflikt-
förebyggande.

Bilateralt utvecklingssamarbete

I regleringsbrevet för år 1992 ålades de svenska biståndsorganen SIDA,
SAREC, BITS och SWEDECORP att till regeringen redovisa sitt arbete
när det gäller uppföljning av Agenda 21. Redovisade prioriteringar är
med nödvändighet olika och återspeglar biståndsorganens olika mandat
och arbetsformer. Redovisningarna tydliggör att miljöfrågorna alltmer
utgör ett i många fall både övergripande och sammanhållande ledmotiv
i utvecklingssamarbetet. I flera fåll förekommer ett aktivt samarbete
mellan myndigheterna. Medvetenheten om behovet av miljökonsekvensa-
nalyser i utvecklingsprojekt ökar och miljöfrågorna aktualiseras allt mer
i bilaterala samtal och förhandlingar. Biståndsmyndighetema pekar på
områden, där Sverige har särskilda förutsättningar att vara ledande, eller
där svenska ståndpunkter och insatser förväntas på centrala områden i det
internationella samarbetet. Samtidigt söker man tillvarata den svenska
resursbasen och svenska erfarenheter inom forskning, teknologi,
planering, lagstiftning, industriutveckling och genomförande.

Tre huvudsakliga koncentrationsområden kan skönjas:

Att främja ett uthålligt utnyttjande av naturresursbasen genom stöd till
forskning, försöks- och metodutveckling på områden som

- biologisk mångfald och bioteknik,

- jordbruk/markvård, inkl. markägofÖrhållanden

- utveckling av alternativa bekämpningsmetoder

- kemikalieanvändning,

- byskogsmetodik, skogsinventeringar, föryngring av skog, nationella
skogsplaner, identifiering av skyddsvärda skogsområden, skogsför-
valtning,

- ökenfrågor

- vatten

- marin/kustnära miljö och integrerad kustzonsförvaltning

- energieffektivitet och miljöanpassade energialternativ

- aktionsplaner pä klimatområdet och utfesning av ozonförstörande Prop. 1993/94:111
substanser.

Vidare uppmärksammas fettigdomsproblematiken och de sociala
dimensionerna, särskilt familjeplanering, sexuell och reproduktiv hälsa
samt kvinnors situation i fattiga länder, boende- och bebyggelsefrågor
samt katastrofer och miljöflyktingar.

Slutligen berör samtliga myndigheter frågan om kapacitetsutveckling,
dvs. miljöundervisning och andra former av kunskapsuppbyggnad,
regelverk och institutionsuppbyggnad, forskning, utveckling av miljöstra-
tegier och teknologi som är anpassad till u-ländemas behov och utgår
från de miljömässiga, sociala och ekonomiska förutsättningarna.
Kapacitet och kompetens för integration av ekonomisk politik och
miljöpolitik är därvid av central betydelse. Allt oftare understryks också
vikten av folklig förankring som grund för en hållbar utveckling. I detta
syfte stöds uppbyggnaden av enskilda organisationer i u-ländema, liksom
miljöarbetet inom andra enskilda organisationers utvecklingssamarbete.

Inom det bilaterala samarbetet betonas också vikten av att medveten-
heten hos den svenska allmänheten om biståndets roll och möjligheter
stärks när det gäller att bidra till lösningar på globala miljöproblem och
miljöproblem i fettiga länder.

Regeringen anser det viktigt att begreppet hållbar utveckling präglar
utvecklingssamarbetet. Förslag till en närmare integration av detta synsätt
även i det bilaterala utvecklingssamarbetet blir en uppgift för den tidigare
aviserade arbetsgruppen.

5.2.2 Miljö och handel

Regeringens bedömning: Målet för det framtida GATT-arbetet är
att få till stånd förhandlingar om miljö och handel, med syfte att
skapa utrymme för handelsåtgärder för miljöskydd som vidtagits i
enlighet med internationella miljööverenskommelser. Förhand-
lingarna bör därför syfta till en tolkning/förändring av de in-
ternationella handelsreglerna, som möjliggör avsteg från grund-
läggande principer om icke-diskriminering och nationell behandling
när så är nödvändigt för att uppnå och genomföra internationellt
överenskomna miljömål och åtgärdsprogram.

Skälen för regeringens bedömning: Sambanden mellan miljö- och
handelspolitik tilldrar sig ett ökande intresse och insikten växer om att
handelspolitiska åtgärder och regler måste utformas med hänsyn till de
miljöpolitiska målen.

I Agenda 21 slås fest att miljö- och handelspolitik skall vara ömsesidigt
stödjande i strävan att uppnå det gemensamma målet om en hållbar
utveckling. Stater uppmanas att basera miljöåtgärder riktade mot
gränsöverskridande eller globala miljöproblem på internationellt
samförstånd.

Sverige verkar mycket aktivt i det internationella samarbete som pågår Prop. 1993/94:111
inom GATT, OECD och UNCTAD. Syftet är att åstadkomma lösningar
som gör miljö- och handelspolitiken ömsesidigt stödjande. Särskilt viktigt
är i detta avseende att utöka möjligheterna till handelsåtgärder för
miljöskydd i GATT, då sådana åtgärder vidtas i enlighet med internatio-
nella miljöavtal.

Tillsammans med övriga EFTA-länder har Sverige initierat en teknisk
arbetsgrupp för frågor som rör miljö- och handelspolitik i GATT.
Gruppen har varit verksam sedan hösten 1990 och arbetar enligt en fast
dagordning som omfattar följande punkter: förhållandet mellan GATT
och internationella miljökonventioner, transparens dvs. information om
och insyn i nationellt vidtagna åtgärder, förpackningar och märkning.
Inom ramen för gruppens arbete görs även en uppföljning av UNCED.

Den svenska målsättningen i GATT-arbetet i detta avseende är att få
till stånd förhandlingar i dessa frågor. En första förutsättning for att
sådana förhandlingar skall kunna komma till stånd är att Uruguayrundan
kan avslutas. Enligt nu gällande tidtabell skall detta ske före den 15
december 1993. Sverige verkar aktivt för att rundan skall avslutas inom
denna tidsram.

I den ministerdeklaration som skall avges i samband med förhand-
lingarnas avslutande verkar Sverige för följande inriktning:

- ett bindande åtagande att påbörja förhandlingar om miljö och handel
snarast,

- antagande av ett arbetsprogram för hur förhandlingar skall komma

till stånd och vad som skall förhandlas

- tillskapande av erforderliga institutionella ramar för genomförande

av arbetsprogrammet.

För svenskt vidkommande är den viktigaste förhandlingsftågan för-
hållandet mellan GATT och internationella miljökonventioner.

I OECD har en arbetsgrupp bestående av miljö- och handelsexperter
utarbetat riktlinjer för miljö och handel, vilka antogs av 1993 års
ministerrådsmöte. Riktlinjerna behandlar främst formella frågor om
vikten av ömsesidigt samarbete och information om vidtagna åtgärder.

Arbetsgruppen analyserar nu sambanden mellan och effekterna av
handels- och miljöpolitik. Detta arbete bör, enligt svensk uppfattning,
inriktas på problemidentifiering och framtagande av material som kan
utgöra grund for en kommande förhandling inom ramen för GATT. Från
svensk sida prioriteras analysen beträffande process- och produktionsme-
toder, livscykelanalys samt förutsättningar för införande av gemensamma
regler.

Motsvarande analytiska arbete utförs även inom UNCTAD:s an-
svarsområde. Sverige ser detta som ett viktigt komplement till OECD-
arbetet, för att ge u-ländema möjlighet att delta i arbetet och för att
belysa u-ländemas speciella förhållanden. UNEP:s arbete inom miljö och
handel bör uppmärksammas och utvecklas i detta sammanhang.

Miljövårdsberedningen har i rapporten Handel och miljö - mot en
hållbar spelplan (SOU 1993:79) belyst sambanden mellan miljö och
handel. 77

5.2.3 Konventioner och fördrag

Regeringens bedömning: Internationella legala instrument kan
vara verkningsfulla medel för att främja en hållbar utveckling och
genomföra besluten från UNCED i de fall där sådana instrument
bedöms vara den lämpligaste formen för mellanstatligt samarbete.
För svensk del har vi i enlighet med folkrätten alltid utgått från att
ingångna förpliktelser skall uppfyllas. Det är därför ett starkt
svenskt intresse att verka för att internationella legala instrument,
som syftar till att främja en hållbar utveckling, utformas så att de
innehåller klara och konkreta förpliktelser, som medger fortlöpande
uppföljning. Det är vidare angeläget att internationella legala
instrument på miljö- och utvecklingsområdet kompletterar var-
andra, och att överlappning eller motstridiga förpliktelser undviks.
Regeringen vill därför verka for förbättrad uppföljning av in-
ternationella konventioner och ökad samordning mellan berörda
konventionssekretariat.

Skälen för regeringens bedömning: Sedan FN:s miljökonferens i
Stockholm 1972 har ett hundratal internationella miljöskyddskonventioner
tillkommit. Konventionernas tillkomst visar både på den stora politiska
vikt som läggs vid frågorna och på världssamfundets tilltro till kon-
ventionsformen som effektivt instrument för reglering av miljöproblemen.

Det stora antalet konventioner medför ökade krav på de anslutna
staterna. Det konventionsreglerade samarbetet försiggår såväl inom
ramen för reguljära internationella organisationer som vid partsmöten
mellan de anslutna staterna. Mångfalden av fora medför risk för
överlappande och till och med motstridig verksamhet liksom för bristande
effektivitet i uppföljning av konventionerna. En sådan utveckling bör
motverkas, så att tilltron till den internationella miljörätten inte under-
grävs.

UNCED-processen har medfört ett ökat intresse hos stater och enskilda
organisationer för att utnyttja konventioner och fördrag som medel för
internationellt samarbete om hållbar utveckling och som drivkraft i det
nationella arbetet. Två nya globala FN-konventioner, en om klimat-
förändringar och en om biologisk mångfald, förhandlades fram inom
ramen för UNCED-förberedelsema och förelåg för undertecknande vid
Riokonferensen. Dessa två konventioner betraktas därför ofta som en del
av UNCED-resultaten. Som en följd av UNCED-överenskommelsema,
beslutade FN:s generalförsamling hösten 1992 att inleda förhandlingar
om en internationell konvention för att motverka ökenspridning.

Ett särskilt kapitel i Agenda 21 ägnas åt internationella legala
instrument. Där betonas behovet av att öka effektiviteten hos legala
instrument som syftar till hållbar utveckling. Vidare framhålls att
staternas åtaganden bör vara bättre anpassade till de problem som avses
lösas. Staterna uppmanas också till bättre efterlevnad av ingångna

Prop. 1993/94:111

förpliktelser. Prop. 1993/94:111

Sakkapitlen i Agenda 21 innehåller mer specifika rekommendationer
avseende det fortsatta arbetet inom ramen för ett stort antal existerande
internationella instrument, bl.a. 1982 års FN-konvention om havsrätt,
1972 års London-konvention om förhindrande av havsföroreningar till
följd av dumpning av avfall, 1989 års Basel-konvention om begränsning
av gränsöverskridande transporter av farligt avfall, 1985 års Wien-
konvention och 1987 års Montreal-protokoll om skydd av ozonlagret. I
dessa kapitel uttalas även rekommendationer avseende regionala och
bilaterala mellanstatliga avtal.

Regeringarna har genom dessa uttalanden i Agenda 21 anslutit sig till
ett synsätt som innebär att legala instrument avses användas i enlighet
med de överenskomna rekommendationerna for att främja hållbar
utveckling inom ett stort antal olika sakområden.

Klimatkon veniionen

Efter intensiva förhandlingar, i vilka Sverige spelade en viktig roll,
kunde klimatkonventionen öppnas för undertecknande vid FN:s konferens
om miljö och utveckling i Rio de Janeiro i juni 1992. I dag har 168
nationer undertecknat konventionen och ca 40 nationer ratificerat den,
däribland Sverige. Konventionen beräknas träda i kraft under första
halvåret 1994.

Klimatkonventionen fortsätter att utvecklas. Sverige kommer att delta
aktivt under de fortsatta förhandlingarna med att klargöra och revidera
konventionen. Regeringen fäster stor uppmärksamhet vid frågor som rör
gemensamt genomförande, utvärdering av parternas rapporter och fortsatt
förhandlingsarbete rörande åtaganden. Nu pågår förhandlingar för att
förbereda det första partsmötet. Vid detta möte skall man bl.a. se över
de artiklar som reglerar industriländernas åtaganden. IPCC:s andra
utvärdering kommer att bli ett viktigt underlag för en bedömning av
åtgärdsbehovet och möjligheterna att begränsa utsläppen. Flera svenska
forskare är också aktiva i arbetet med IPCC:s andra utvärdering. De
svenska insatserna koordineras av delegationen (1993:13) för klimat-
frågor. Delegationen skall också samordna den svenska forskningen inom
området.

En kontroversiell fråga som det första partsmötet för klimatkon-
ventionen kommer att få ta ställning till är kriterier för gemensamt
genomförande av åtgärder. Detta begrepp innebär att en nation kan
genomföra åtgärder i andra länder för att uppfylla delar av sina åtagan-
den i enlighet med konventionen. Regeringen kommer att få underlag för
sin bedömning i denna del genom arbetet inom kommittén (1993:03) för
internationellt miljösamarbete.

Den globala miljöfonden, GEF, har under ett övergångsskede getts
rollen som konventionens finansiella mekanism. Regeringen anser att det
är viktigt för klimatkonventionen att GEF ges en stark roll som förmed-
lare av industriländernas finansiella åtaganden.

Konventionen om biologisk mångfald Prop.

Konventionen om biologisk mångfeld undertecknades vid UNCED i juni
1992 av sammanlagt 153 stater och EG. Därefter har ytterligare ett tiotal
stater undertecknat eller anslutit sig till konventionen. Drygt 30 länder,
däribland Sverige, har ratificerat konventionen, som kommer att träda i
kraft den 29 december 1993. Det första partsmötet kommer att hållas
under hösten 1994.

De interimsarrangemang som på nordiskt initiativ beslutades av den
mellanstatliga förhandlingskommittén för konventionen har gjort det
möjligt att redan inleda arbete inom konventionen. Ett första möte med
den mellanstatliga kommittén för konventionen (ICCBD) har hållits i
oktober 1993. Vid det mötet beslutades dels att hålla ytterligare minst ett
förberedande möte innan det första partsmötet, dels att hålla ett vetenska-
pligt möte i mars 1994 för att förbereda arbetet i den vetenskapliga
kommittén under konventionen. Regeringen har inrättat en svensk
vetenskaplig kommitté, som skall stödja och förbereda Sveriges agerande
i den vetenskapliga kommittén under konventionen.

Sverige och de nordiska länderna har spelat en mycket aktiv roll i
förhandlingen om konventionen liksom under det inledande interimistiska
arbetet. Regeringen anser att arbetet inom konventionen om biologisk
mångfeld kommer att bli betydelsefullt för den internationella norm-
bildningen inom en väsentlig del av miljö- och utvecklingskomplexet. Vi
bör därför även fortsättningsvis lägga stor vikt vid arbetet inom
konventionen.

Inom ramen för konventionen bör de svenska erfarenheterna inom
miljöarbetet drivas vidare. Det gäller framför allt utvecklingen av
sektorsprincipen. Hotet mot den biologiska mångfalden härstammar i stor
utsträckning från de näringar som sorterar under FN:s livsmedels- och
jordbruksorgan, FAO, nämligen skogsbruket, jordbruket och fisket.
Samtidigt är dessa näringar helt beroende av den biologiska mångfelden
för sin verksamhet.

Konventionen tar sin utgångspunkt i nationellt handlande, vilket
återkommande skall rapporteras till konventionens parter. Stor vikt bör
läggas vid ett öppet rapporteringssystem, där ansvar utkrävs av de
fördragsslutande parterna och av det internationella samfundet. Även i
relationen mellan konventionen och andra FN-organ bör denna möjlighet
utnyttjas. Regeringen driver därför aktivt uppbyggnaden av ett ömsesidigt
rapporteringssystem mellan konventionen och FAO:s organ för skogs-
bruk, jordbruk och fiske. Det blir därvid konventionens uppgift att följa
upp det ansvar för bevarande av biologisk mångfeld, som åvilar dessa
sektorer genom konventionens krav på integrering av bevarande och
hållbart nyttjande av biologisk mångfeld i allt beslutsfettande.

För att åstadkomma ett effektivt rapporteringssystem i en konvention,
som är så omfettande och har så många parter, bör rapportering ske
regionalt och genom tematiska eller mediavisa redovisningar. Fördelarna
med ett sådant system är att likartade ekologiska, ekonomiska och sociala
förutsättningar kan ligga till grund för diskussioner om jordbruk,
skogsbruk eller fiske. I vissa regioner kan det vara nödvändigt att

1993/94:111

kombinera vissa sektorer, t.ex. jordbruk och skogsbruk i begreppet Prop. 1993/94:111
markanvändning. En samlad uppföljning kommer dock också att göras
av konventionens partskonferens.

Londonkonventionen

Londonkonventionen, som reglerar dumpning och all annan kvittblivning
av avfall och föroreningar till havs, revideras för att följa upp UNCED.
Regeringen noterar med tillfredsställelse framgångarna vid Londonkon-
ventionens 16:e konsultativa möte i november 1993 då parterna beslöt att
genomföra skärpta regler på tre väsentliga områden. Dumpning av
radioaktivt avfall förbjuds våren 1994. Förbränning respektive dumpning
av industriavfall till havs förbjuds fr.o.m. 31 december 1995.

Revidering av själva konventionen med flera viktiga förslag till
ändringar, t.ex. att militär verksamhet skall omfettas av konventionens
bestämmelser, kommer att fortsätta för att slutföras tidigast 1995 eller
senast 1996.

Antarktisfördraget

Inom ramen for Antarktisfördraget samt därtill knutna protokoll och avtal
är skyddet av miljön och naturresurserna i Antarktis den alltmer
dominerande uppgiften. Sverige är anslutet till fördraget sedan år 1984,
från 1988 som beslutande eller konsultativ part. Fördraget är öppet för
alla FN:s medlemsstater.

Ett konkret uttryck för miljöfrågornas växande betydelse är det miljös-
kyddsprotokoll till Antarktisfördraget, som år 1991 undertecknades av
Sverige samt av ytterligare 22 av de 26 konsultativa parterna. Sverige
spelade en aktiv och pådrivande roll i de förhandlingar som föregick
protokollets tillkomst. Riksdagen har nyligen godkänt miljöskyddsproto-
kollet (prop. 1992/93:140, bet. 1993/94:JoU7, rskr. 1993/94:28).

Antarktis har hittills inte utsatts för någon mera omfettande mänsklig
påverkan och utgör därigenom ett viktigt referensområde för forskningen,
inte minst avseende de globala miljöfrågorna. Det är därför angeläget att
upprätthålla ett genomgripande och effektivt miljöskydd i Antarktis.
Regeringen avser att ta fortsatt aktiv del i miljöarbetet i Antarktis.

Wienkonventionen till skydd för ozonskiktet m.m.

Wienkonventionen för skydd av ozonskiktet tillkom år 1985 och trädde
efter ratificering i kraft i september 1988. Konventionen förpliktar
parterna att skydda människor och miljö mot riskerna förknippade med
uppkomsten av ett uttunnat ozonskikt. Wienkonventionen utgör en ram
som ger förutsättningar för internationella åtgärder för att skydda
ozonskiktet. Konventionen utgör den folkrättsliga plattformen för ett
samarbete inom detta område. Förutom skydd av människor och miljö
behandlas i konventionen frågor om främjande av forskningssamarbete,
globala observationer och informationsutbyte. Till konventionen fogades
år 1987 ett protokoll - Montrealprotokollet - som reglerar produktion och
användning av ämnen som bryter ned ozonskiktet.

6 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 111

I november 1993 var antalet parter som ratificerat Wienkonventionen Prop. 1993/94:111
131.

Montrealprotokollet

Montrealprotokollet är ett avtal som förbinder dess parter att genomföra
en avveckling av ozonnedbrytande ämnen. Sverige var en av de
pådrivande staterna vid protokollets tillkomst och har ratificerat både
detta och de tillägg som gjorts när det bl.a. gäller ytterligare substanser.
Sverige tillhör de 42 bidragsgivarna till den multilaterala fonden, som
avser hjälpa u-ländema att genomföra projekt i riktning mot en utfasning
av de ozonnedbrytande substanserna.

Behovet av resurser ökar med antalet u-länder som ratificerar
protokollet. Regeringen anser det viktigt att det aktiva deltagandet från
svensk sida i arbetet inom protokollet fullföljs både när det gäller
avveckling av de ozonnedbrytande ämnena och de finansiella bidragen till
merkostnader för utfasningen i u-ländema.

5.2.4 Normbildande samarbete

FN-SYSTEMET

FN:s kommission för hållbar utveckling (CSD)

Regeringens bedömning: Enligt regeringens bedömning är FN:s
kommission för hållbar utveckling ett politiskt viktigt organ för att
upprätthålla och vidareutveckla det internationella samfundets
samsyn om miljö och utveckling som grundlädes i UNCED-
processen.

Skälen för regeringens bedömning: Under generalförsamlingen och
ekonomiska och sociala rådet, ECOSOC, utgör FN:s kommission för
hållbar utveckling det centrala normativa organet för löpande över-
gripande granskning och bevakning av genomförandet av Riobesluten i
FN-systemet och på nationell nivå. Kommissionen möts årligen. Ett möte
med kommissionen med huvudsaklig organisatorisk inriktning ägde rum
i juni 1993.

Merparten av det internationella uppföljningsarbetet inom särskilda
ämnesområden kommer att bedrivas i UNDP och UNEP, de sektoransva-
riga FN-organen och de finansiella institutionerna, framför allt Världs-
banksgruppen. Det är genom dessa organ som uppföljningen sker på
programnivån.

Kommissionen skall vid sina årliga möten behandla fem övergripande
frågekomplex beträffande de sociala och ekonomiska dimensionerna av
hållbar utveckling. Dessa inkluderar finansiella resurser och mekanismer,
kapacitetsutveckling, utbildning och forskning samt överföring av

miljömässigt sund teknologi. För arbetet mellan sessionerna har två Prop. 1993/94:111
arbetsgrupper, en för finansiella frågor och en för teknologiöverföring,
inrättats.

För genomgång av Agenda 21 har kommissionen även fastställt ett
flerårigt rullande tematiskt arbetsprogram. Vid kommissionens möte 1994
kommer hälsorelaterade frågor, bosättningsfrågor, frågor kring färskvat-
ten och frågor kring giftiga kemikalier och miljöfarligt avfall att
diskuteras. Övriga ämnesområden kommer successivt att behandlas så att
alla kapitel i Agenda 21 har gåtts igenom inför det uppföljningsmöte som
skall äga rum i generalförsamlingen 1997.

Viss del av kommissionens möten skall avsättas till ett särskilt möte på
hög nivå, där ministrar förväntas delta för att diskutera de mest aktuella
miljö- och utvecklingspolitiska frågorna.

En rådgivande grupp på hög nivå har inrättats för att bistå FN:s
generalsekreterare. Kommissionen bör bli ett forum för normativa beslut
i väsentliga miljö- och utvecklingsfrågor och för en fortlöpande politisk
dialog på hög nivå om övergången till hållbar utveckling. Kommissionens
framåtblickande roll är därvid av central betydelse.

Den årliga redovisningen till riksdagen av miljösituationen i Sverige
och utvecklingen av den svenska miljöstrategin avses utgöra Sveriges
bidrag till den årliga ländervisa rapporteringen till CSD om genomföran-
det av Agenda 21, som utgör grundvalen för kommissionens över-
väganden och beslut.

Några remissinstanser framhåller vikten av att i den svenska delegatio-
nen till CSD även ingår representanter för ideella organisationer med
hänsyn till dessa gruppers roll i uppföljningen av UNCED. Regeringen
delar denna bedömning och avser att positivt överväga möjligheterna att
tillgodose detta önskemål.

Skogsprincipema

Regeringens bedömning: Den internationella uppföljningen av
Skogsprincipema sker inom ramen för internationella organisa-
tioners, främst FAO:s, verksamhet. UppfÖljningsdiskussionema bör
enligt regeringens uppfattning föras inom FN:s regionala ekono-
miska kommissioner och FAO:s regionala skogskommissioner.
Sverige arbetar for en förankring på nationell nivå av Skogsprin-
cipema. Principerna kan i ett längre perspektiv ligga till grund för
en internationell överenskommelse av legalt bindande natur.

Skälen för regeringens bedömning: FN:s kommission för hållbar
utveckling (CSD) kommer 1995 att hålla ett tematiskt möte kring
markfrågor, ökenutbredning, skogar och biologisk mångfeld. Inför CSD
bör såväl på det regionala planet - inom FAO:s regionala skogskommis-
sioner och FN:s regionala ekonomiska kommissioner som globalt
uppföljningen av Skogsprincipema diskuteras. FAO:s konferens i
november 1993 har beslutat att FAO:s skogskommitté regelbundet bör

diskutera den nationella rapporteringen och att möten på skogsministemi- Prop. 1993/94:111
vå bör med viss periodisering äga rum i anslutning till skogskommitténs
möten.

Det är också angeläget att FAO:s skogsavdelning ges resurser som
svarar mot de nya krav och förväntningar som arbetet med UNCED :s
uppföljning for med sig. FAO har också fått ansvaret för en stor del av
uppföljningsarbetet av den europeiska skogsministerkonferensen som i
juni 1993 ägde rum i Helsingfors. Särskilt viktigt är arbetet med
världsskogsinventeringama och utvärderingar av den biologiska mång-
falden i ett skogligt perspektiv.

Sverige bör aktivt arbeta för att länder med stora skogstillgångar, som
ännu inte är medlemmar av FAO, ges möjlighet delta i dess arbete och
att FAO nära samarbetar med andra organisationer med verksamhet som
har skoglig inriktning.

Inom ramen för Sveriges bistånd till länder såväl i närområdet som till
u-länder bör Sverige medverka till utveckling och utnyttjande av
skogsbruksmetoder, som tar sikte på skogens många användningsområden
och som bidrar till ett hållbart utnyttjande av skogens olika resurser och
aktivt engagerar den lokala befolkningen i linje med Skogsprincipema.

UNEP / Habit ai

Sverige verkade i UNCED för en bibehållen stark position för FN:s
miljöprogram (UNEP) som centralt FN-organ i internationella miljöfrå-
gor.

Regeringen avser verka för att UNEP:s styrelse behåller sin roll som
centralt forum i FN för beslut om miljöhänsyn i samhällsutvecklingen
och diskussion om miljötillståndet. Genom utövande av den katalytiska
rollen, stödd av miljöprogrammet och FN:s miljöfond, kan UNEP bli ett
centralt instrument som ger CSD:s beslut genomslagskraft i FN-systemet.
Förhållandet mellan organen bör bygga på arbetsfördelning och klara
roller, varvid UNEP:s utvärdering av miljötillståndet genom att ges en
politisk karaktär kan utgöra en central del i CSD:s granskningsprocess.
Regeringen avser verka för en årlig mellanstatlig styrning av UNEP:s
verksamhet, eventuellt genom återinförande av årliga möten med UNEP:s
styrelse.

Regeringen lägger särskild vikt vid UNEP:s roll i att övervaka och
utvärdera miljötillståndet och avser verka for en förstärkning och ökad
operationalisering av miljöövervakningsverksamheten. Särskild vikt skall
läggas vid att öka utvecklingsländernas utbyte av denna verksamhet.
Larmfunktionen vid miljöhot av sådan omfattning att de kan utgöra ett
hot mot internationell säkerhet bör förstärkas.

UNEP:s roll för utvecklande av den internationella miljörätten bör
utgöra ett annat prioriterat satsningsområde. UNEP:s insatser för att
stärka utvecklingsländernas kapacitet att utarbeta nationell miljölagstift-
ning bör utvecklas i samarbete med UNDP. Regeringen avser verka för
att samordningen av internationella konventioner på miljö- och utveck-
lingsområdet liksom UNEP:s samarbete med berörda sekretariat och
organisationer förstärks. UNEP:s aktiviteter på konventionsbundna 84

områden bör syfta till att stödja konventionens intentioner, granska dess Prop. 1993/94:111
effektivitet och utgöra grundlag för att utveckla miljöskyddande
åtaganden i konventionen ytterligare.

UNEP:s miljöstyrelse fettade på svenskt/nordiskt initiativ vid sitt möte
år 1993 beslut om tillämpligheten av miljönormer vid militär verksamhet.
Det är regeringens avsikt att även framdeles noga följa och aktivt delta
i den internationella utvecklingen när det gäller dels efterlevnad av
rekommendationen i Agenda 21 beträffande militärens hantering av
miljöfarligt avfell, dels miljöstyrelsens rekommendation om utarbetande
av nationell miljöpolicy för den militära sektorn.

UNEP har en central roll i den globala miljöfonden GEF i kraft av
teknisk och vetenskaplig kompetens. Denna roll bör stärkas och
utvecklas.

Regeringen välkomnar den funktionella integrationen mellan UNEP
och Habitat, FN:s organ för boende- och bebyggelsefrågor. Genom en
gemensam biträdande generalsekreterare for sekretariaten, förbättras
förutsättningarna för att stärka samspelet mellan den byggda miljön och
naturmiljön i arbetet för hållbar utveckling. Arbetet bör dock även i
fortsättningen bedrivas genom två distinkta program.

FN:s fackorgan

FAO

FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation, FAO, har inom sitt
sakområde ansvar för delar av åtaganden inom ramen för den biologiska
mångfeldskonventionen, bl.a. avseende den domesticerade biologiska
mångfalden samt för flera områden i Agenda 21 och Skogsprincipema.
FAO förbereder inom ramen for sitt växtgenetiska program en in-
ternationell konferens om växtgenetiska resurser till 1995. Arbetet infor
konferensen syftar framför allt till att stärka inhemsk kapacitet, strukturer
och program för rationellt bevarande och hållbart utnyttjande av
växtgenetiska resurser för föda och ett hållbart jordbruk på nationell och
regional nivå. Inför konferensen kommer en statusrapport för världens
växtgenetiska resurser att tas fram. Vid konferensen skall vidare ett
handlingsprogram för bevarande och hållbart nyttjande av genetiska
resurser antas.

Genom svenskt initiativ kommer också överläggningar att inledas inom
FAO:s ram om villkoren för tillträde till genetiska resurser i enlighet
med överenskommelserna i konventionen om biologisk mångfeld. Sverige
verkar för att dessa överläggningar skall leda fram till ett protokoll om
växtgenetiska resurser under konventionen om biologisk mångfeld, men
med organisatoriskt säte i FAO, i syfte att tillämpa principen om
sektorernas miljöansvar.

Regeringen har här spelat en aktiv och pådrivande roll, inte minst för
att stärka kopplingen till den biologiska mångfeldskonventionen.
Regeringen önskar dock se en mer aktiv uppföljning av UNCED i
jordbruksprogrammet och avser här driva en politik som främjar detta.

Inom FAO:s mandat ligger också skogsfrågor. Inom detta område

bedriver regeringen som ovan angivits en aktiv politik för att stärka Prop. 1993/94:111
FAO:s globala insatser. Regeringen ser FAO som det centrala organet att
ansvara för att Skogsprinciper från Rio uppfylls och genomsyrar den
internationella skogspolitiken.

För att bevara fiskbestånden och säkerställa ett ansvarsfullt utnyttjande
av dem krävs internationellt samarbete. FAO:s arbete med en uppföran-
dekod för ansvarsfullt fiske bör även fortsättningsvis aktivt stödjas. FN-
konferensen sommaren 1993 om gränsöverskridande fiskbestånd kommer
att följas av ytterligare överläggningar i mars 1994. FAO/ICE:s
uppförandekod för introduktion och omplantering av nya arter i havet och
i sötvatten är ett viktigt instrument för att kontrollera oönskade ekologis-
ka effekter av introduktion av främmande arter. Av stor betydelse för
möjligheterna att bevara fiskbestånden är också globala miljövervaknings-
program.

Proteinintaget för närmare två tredjedelar av jordens befolkning
kommer från fisk. Betydelsen av ett småskaligt och kustnära fiske är stor
för många länder i tredje världen. Sverige bör fortsätta att främja ut-
vecklingen av en integrerad förvaltning av i första hand tropiska
kustområden, såväl bilateralt via SIDA/Fiskeriverket som multilateralt i
FAO.

WHO

Världshälsoorganisationen, WHO, har inom sitt mandat många av de
ämnesområden som behandlades inom Rioprocessen. Regeringen ser
sambandet mellan miljö och hälsa som mycket viktigt. Kemikaliefrågor
och riskhantering i samband härmed är ett av de prioriterade områdena.

VärldshälsofÖrsamlingen har beslutat att utarbeta en ny global WHO-
strategi för miljö och hälsa, med utgångspunkt bl.a. i Agenda 21 och
förslagen från WHO:s globala kommission om hälsa och miljö. Sverige
följer aktivt detta arbete.

Frågor kring tillgång på vatten och sanitet, vilket bl.a. ligger inom
WHO:s mandat, tillhör de områden som regeringen avser att prioritera
inom ramen för utvecklingssamarbetet. Sverige deltar i en ministerkon-
ferens i Holland mars 1994 samt i ett speciellt OECD/DAC-möte kring
dessa frågor. Vattenfrågorna utgör också ett viktigt inslag i det bilaterala
biståndet via t.ex. SIDA.

UNESCO

UNESCO har också en viktig roll att fylla i UNCED-uppfÖljningen,
såväl inom forskning som utbildningssektom. Regeringen finner det
angeläget att det svenska arbetet inom organet betonar vikten av en ökad
satsning på områden som leder till en kapacitetsutveckling inom u-
ländema när det gäller hållbar utveckling.

Tematiska FN-konferenser

Under återstoden av 1990-talet anordnas en rad tematiska FN-kon-
ferenser, som till del kan ses som uppföljning och fördjupning av de mer

allmänna besluten från UNCED inom vissa sakområden. Till dessa hör Prop. 1993/94:111
konferensen om befolkning och utveckling i Kairo hösten 1994,
världstoppmötet om sociala frågor i Köpenhamn 1995 och världskvinno-
konferensen i Beijing 1995. Vidare hålls FN:s andra konferens om
boende och bebyggelse (Habitat K) i Turkiet 1996.

Det är angeläget att dessa konferenser ges en inriktning, som utgår
från perspektivet hållbar utveckling och att sambandet mellan dessa olika
temata och hållbar utveckling ges en grundlig belysning och operativ
inriktning.

Konferenserna behandlar områden av stor betydelse, inte minst för
kvinnor. Vid Nordiska rådets session i Mariehamn i november 1993
inbjöd statsrådet Thurdin övriga kvinnliga statsråd i de nordiska länderna
till ett särskilt samarbete inför de kommande FN-konferensema. Ett möte
med de kvinnliga ministrarna är planerat att äga rum i anslutning till
Nordiska rådets session i Stockholm i mars 1994.

FN:s konferens om befolkning och utveckling år 1994

I september 1994 hålls i Kairo FN:s internationella konferens om
befolkning och utveckling. Övergripande teman för konferensen är
befolkning, bärkraftig ekonomisk tillväxt och hållbar utveckling.

En svensk nationalkommitté bildades år 1992 med uppgift att, som ett
rådgivande organ till regeringen, förbereda svenska ställningstaganden
inför den kommande konferensen och för att på sikt verka för att
riktlinjer för befolkningsrelaterade frågor arbetas fram.

Sverige har under förberedelsearbetet verkat pådrivande för att in-
troducera en helhetssyn på befolkningsfrågorna. Som en naturlig och
logisk följd av besluten vid UNCED har regeringen framhållit att målet
för de åtgärder som bör vidtas är att uppnå en balans mellan befolk-
ningen och dess resursanvändning. Ohållbara livsstilar måste förändras
främst i i-ländema, men också i u-ländema om denna balans skall
uppnås. För u-ländemas del gäller att ta huvudansvaret for att uppnå en
rimlig befolkningsutveckling.

I syfte att uppnå denna balans betonar regeringen vissa nyckelfrågor
av särskild relevans för balansen mellan befolkning och resurser. Ut-
gångspunkten är respekten för människans värdighet, integritet och frihet.
Av detta följer att ta avstånd från tvång.

Att stärka kvinnans ställning ekonomiskt, rättsligt och socialt är ett mål
i sig, men också en av de viktigaste förutsättningarna för en rimlig
befolkningsutveckling. En följd av sådana satsningar på kvinnor, inte
minst i fråga om utbildning, är att de ofta väljer att föda färre barn. Det
gäller att samtidigt förändra mäns attityder och roller i förhållande till
sina partners och bam.

En självklar följd av de prioriteringar som görs beträffande kvinnors
och mäns rätt till fritt val i fråga om sin sexualitet och reproduktion är
att se till att de har tillgång till ett säkert, billigt, lättillgängligt och
varierat utbud av preventivmedel inkl, rådgivning.

Det är regeringens mening att en ökande del av det svenska utveck-
lingssamarbetet bör gå till befolkningsrelaterade insatser. En närmare

precisering kommer att göras under de förberedelser som görs inför den Prop. 1993/94:111
kommande konferensen och inom ramen för den arbetsgrupp om

UNCED och utvecklingssamarbetet som tidigare aviserats.

Världstoppmöte om social utveckling år 1995

FN:s generalförsamling har beslutat att den 6-12 mars 1995 inkalla ett
världstoppmöte om social utveckling. Tre huvudfrågor står på toppmötets
dagordning, nämligen fattigdomsbekämpning, främjande av produktiv
sysselsättning och social integration.

Den förberedande kommittén för toppmötet har hittills hållit endast ett
organisatoriskt möte. För det svenska förberedelsearbetet svarar en
nationalkommitté med bl.a. representanter för riksdagspartierna under
ledning av chefen för Socialdepartementet.

Inför den förberedande kommitténs möte i böijan av år 1994 har
Sverige överlämnat en rapport med synpunkter på ämnena på dagord-
ningen. I en allmän kommentar till dagordningen framhölls dels
kvinnoperspektivet, dels behovet att anknyta frågorna på dagordningen
till Agenda 21, vilken framhåller fattigdomsbekämpning som ett
grundläggande inslag i en hållbar utveckling.

FN:s världskvinnokonferens i Beijing är 1995

FN:s världskvinnokonferens i Beijing äger rum den 4-15 september
1995. Liksom vid FN:s tidigare kvinnokonferenser (Mexico år 1975,
Köpenhamn år 1980 och Nairobi år 1985) har generalförsamlingen utsett
FN:s kvinnokommission att vara det organ som förbereder och beslutar
i frågor som rör konferensen. Kommissionen inledde detta arbete år
1991.

Huvudsyftet för konferensen är att skapa ett förnyat politiskt åtagande
om att de åtgärder som tas upp i slutdokumentet (de s.k. framåtsyftande
strategierna) från FN:s kvinnokonferens i Nairobi år 1985 skall kunna
genomföras före år 2000.

Konferensen kommer att ägnas två huvudfrågor:

a) En utvärdering av i vilken utsträckning de framåtsyftande strategier-
na har genomförts, på nationell, regional och internationell nivå. Ut-
värderingen kommer att presenteras i en samlad huvudrapport, som
utarbetas av kvinnokommissionens sekretariat.

Vaije land skall lämna en nationell rapport över jämställdhets-
arbetets utveckling sedan år 1985. Särskild uppmärksamhet skall ägnas
åt prioriterade frågor i den nationella jämställdhetspolitiken och åt de
områden som skall tas upp i handlingsplanen.

b) Antagande av en handlingsplan

Handlingsplanen skall innehålla ett begränsat antal frågor av avgörande
betydelse för en majoritet av världens kvinnor. Utkastet till handlingsplan
skall arbetas fram av kvinnokommissionen. Ambitionen är att hand-
lingsplanen skall identifiera de viktigaste hindren för kvinnor samt sätta

upp konkreta, om möjligt tidsbestämda, mål for hur hindren skall Prop. 1993/94:111
övervinnas.

Alla regioner planerar regionala förberedelseaktiviteter inför värld-
skvinnokonferensen. FN:s ekonomiska kommission för Europa (ECE) har
nyligen beslutat att en europeisk regional förberedande konferens skall
avhållas i slutet av år 1994 i Wien.

En kommitté har tillsatts för de svenska förberedelserna med chefen
för Socialdepartementet som ordförande. I kommittén ingår ledamöterna
i jämställdhetsrådet.

FN:s konferens om boende och bebyggelsefrågor (Habitat II) år 1996

FN:s generalförsamling beslutade i december 1992 att till år 1996 inkalla
en konferens benämnd FN:s konferens om boende- och bebyggelsefrågor
(Habitat II). Konferensen skall äga rum i Istanbul, Turkiet från den 3 till
den 14 juni 1996. Den första FN-konferensen om dessa frågor ägde rum
i Vancouver, Canada, 1976.

Konferensen skall anvisa vägar för att nationellt och lokalt genomföra
de åtaganden i Agenda 21, som gjordes vid FN:s konferens om miljö och
utveckling inom boende- och bebyggelseområdet. Förslag skall även
lämnas om hur det nationella och internationella samarbetet kan stärkas
på boende- och bebyggelseområdet. Konferensen förväntas även anta ett
aktionsprogram samt principer och riktlinjer inom boende- och be-
byggelseområdet, som kan bidra till att lindra fattigdomen i u-ländemas
byggda miljö och utjämna levnadsvillkoren mellan tätorter och glesbyg-
der.

En av FN beslutad förberedelsekommitté har bildats som kommer att
mötas två gånger, dels i Genéve i april 1994, dels i Nairobi våren 1995.
Ett tillfälligt sekretariat har upprättats under ledning av UNCHS
(Habitats) tillförordnade exekutivdirektör i Nairobi.

Vid första mötet med förberedelsekommittén utpekades följande
inriktning av det fortsatta förberedelsearbetet:

- Förverkligandet av gjorda åtaganden inom boendeområdet inom
ramen för bl.a. Världsstrategin för boende fram till år 2000 och de
bosättningsrelaterade delarna av Agenda 21, inkl, teknikaspekter;

- Utplånande av fattigdom i städer och på landsbygden på grundval av
människors egna förutsättningar och initiativ;

- Bostadspolitik och finansiering, regleringar inom boende, byggsek-
torn och markanvändning och den privata sektorns roll. Investeringar
som ett bidrag till ekonomisk tillväxt, sysselsättning och en förbättrad
livskvalitet;

- Ekonomisk politik och fysisk planering samt utvecklingsstrategier
som främjar bosättningar i tätorter och på landsbygden samt dessas
ömsesidiga beroenden på ett långsiktig hållbart sätt;

- Städers bidrag till en hållbar utveckling och de institutionella ramar Prop. 1993/94:111
inom vilka dessa skall kunna utveckla hållbara strategier i tätorter.

FN:s kommission för boende och bebyggelsefrågor har senare föreslagit
att konferensens dagordning primärt bör omfatta bostadsförsörjning åt
alla samt bebyggelse och hållbar utveckling i en urbaniserande värld.

Regeringen beslutade i juni 1993 (dir. 1993:96) tillsätta en särskild
förberedelsegrupp för förberedelserna inför Habitat II med Mark- och
planministem som ordförande. I gruppen ingår företrädare för riksdagen,
berörda department samt för myndigheter och organisationer däribland
Svenska kommunförbundet.

I det interna svenska förberedelsearbetet har pekats på möjligheterna
att låta Habitat II bli en "Kommunernas UNCED", där särskilt männi-
skors boende och livsvillkor bör lyftas fram. Ett annat viktigt område rör
rättigheter och skyldigheter for markupplåtare resp, markanvändare
inklusive festighetsbildningsfrågor och fysisk planering.

Inför 1993 års möte med Kommissionen för boende- och bebyggelse-
frågor anordnades i februari 1993 ett svensk-nederländskt seminarium i
Lund. I rapporten från seminariet understryks vikten av att planera
utifrån ett hushållsperspektiv i demokratiska former. Kvinnors kunskap
och erfarenheter är särskilt viktiga för att uppnå en hållbar utveckling.

Inom ramen for Europarådssamarbetet har Sverige även inbjudit till ett
särskilt seminarium om kvinnor och planering våren 1994 i Örnskölds-
vik. Avsikten är att föra vidare erfarenheterna från detta seminarium
bl.a. till förberedelsearbetet inför Habitat II.

I förberedelsearbetet inför Habitat II har från olika håll understrukits
vikten av regionala förberedelser. Genom det svenska ordförandeskapet
i ECE:s bosättningskommitté under 1993/94, som omfettar 51 Europeiska
stater samt USA och Canada, har initiativ tagits till ett gemensamt
förberedelsearbete på alleuropeisk nivå, som kommer att diskuteras vid
ett särskilt inkallat möte i Genéve i april 1994.

Särskilda uppfojjningsaktiviteter m.m.

ökenkonventionen

Som en direkt följd av UNCED har FN:s generalförsamling beslutat att
förhandlingar skall inledas om en internationell konvention för att
förhindra ökenspridning med särskild tonvikt på situationen i Afrika.
Åtagandena inom ramen för konventionen kommer för de drabbade
regionerna att inkludera åtgärder inom såväl mark- som vattenområdet
samt inom det sociala och ekonomiska området. Sverige har ordförandes-
kapet i den speciella förhandlingskommitté, som inrättats för ändamålet.
Konventionsförhandlingama skall vara avslutade år 1994.

Sverige stod i november 1993 som värd för ett internationellt ex-
pertseminarium runt "Mänskliga levnadsförhållanden i torrområden,
svårigheter och möjligheter". I seminariet deltog 50 experter varav 22 u-
landsexperter och representanter for internationella organisationer.

Resultatet från mötet bedömdes vara ett värdefullt bidrag i den pågående Prop. 1993/94:111
förhandlingsprocessen.

Sverige är i förhandlingarna angeläget om att konventionen baseras på
en helhetssyn, där naturvetenskapliga aspekter integreras med sociala och
ekonomiska. Sverige söker verka for en samordning av givarinsatser
inom drabbade områden så att befintliga resurser kan utnyttjas mer
effektivt. Vidare är vår strävan att konventionen skall ge utrymme för ett
ökat deltagande av lokalbefolkningen, framför allt kvinnorna.

Konferens om hållbar utveckling i små östater år 1994

Ytterligare en direkt följd av UNCED-besluten är den FN-konferens om
hållbar utveckling i små östater som är under utveckling. Konferensens
bakgrund står att finna i de risker för höjning av havsytan som kan följa
av klimatförändringen, och som hotar att på sikt försämra levnadsbe-
tingelserna i många östater. Konferensen äger rum i Barbados under
våren 1994.

Regeringen ser det som viktigt att det handlingsprogram, som kon-
ferensen förutsätts leda fram till och som kan förväntas att i stor
utsträckning bli biståndsorienterat, bidrar till att underlätta en hållbar
utveckling i dessa stater och innebär medverkan från lokalbefolkningens
sida. Sverige verkar också här för en starkare givarsamordning i avsikt
att mera verksamt utnyttja de insatser som görs.

Konferens om gränsöverskridande fiskbestånd år 1994-1995

I besluten vid UNCED ingick vidare att i FN:s regi arrangera en
konferens om gränsöverskridande fiskbestånd. Denna konferens har hållit
sina första möten under 1993. Ytterligare två möten beräknas äga rum
innan konferensens slutresultat kan presenteras för FN:s generalförsam-
ling hösten 1994.

Det är regeringens förhoppning att denna konferens kan leda fram till
beslut om bevarande och hållbart resursutnyttjande av de fiskarter och
fiskbestånd det är fråga om. Sverige agerar därför för att överbrygga den
motsättning som finns mellan stater som representerar olika exploate-
ringsintressen, för att i stället betona samarbetsmöjlighetema.

Kemikaliekonferens i Sverige i april 1994

Vid UNCED beslutades att kraftfulla internationella satsningar skall göras
inom kemikalieområdet för att en global och aktiv kemikaliekontroll skall
kunna skapas. I detta sammanhang framlades förslaget att inom FN bilda
Intergovemmental Forum for Chemical Safety (IGF). En handlingsplan
för miljö- och utvecklingsarbetet på kemikalieområdet finns sammanfattad
för sex olika programområden i kapitel 19, Agenda 21.

Efter förfrågan från Världshälsoorganisationen, WHO, har Sverige
åtagit sig värdskapet för ett första möte i ett mellanstatligt forum för
kemikaliesäkerhet. Regeringen har vidare lämnat ett särskilt bidrag för
att stödja deltagande av u-länder i konferensen.

I september 1993 fick regeringarna i samtliga FN:s medlemsländer, 91

olika FN-organ samt internationella organisationer och NGO:s en Prop. 1993/94:111
inbjudan från cheferna for WHO, ILO och UNEP att inom ramen för
IPCS (International Programme on Chemical Safety) delta i kemikalie-
konferensen International Conference on Chemical Safety (ICCS). Om
konferensen så beslutar övergår den direkt i det första Intergovemmental
Forum for Chemical Safety. En rapport från konferensen kommer att
lämnas till FN:s kommission för hållbar utveckling som vid sitt möte i
maj 1994 kommer att ta upp bl.a. kemikaliefrågor.

Konferensen äger rum den 25-29 april 1994 i Stockholm. Kemikaliein-
spektionen har fått i uppdrag att arrangera konferensen.

Två förmöten har ägt rum ett i juni 1993 med företrädare från ett antal
utvecklingsländer och ett i november 1993 med företrädare för vissa öst-
och centraleuropeiska länder. Regeringen verkar genom förmötena och
konferensen särskilt för att dessa ländergrupper skall utveckla sin
kompetens på kemikaliekontrollens områden och därigenom stärka den
globala kemikaliesäkerheten.

Möte om skydd av den marina miljön från landbaserad verksamhet är
1995

I Agenda 21 uppmanas UNEP att sammankalla ett mellanstatligt möte om
skydd av den marina miljön från landbaserad verksamhet. Vid UNEP:s
miljöstyrelse i maj 1993 beslutades att ett sådant möte skulle äga rum i
Washington år 1995. Infor detta möte kommer ett antal förberedande
möten att äga rum. Under den förberedande processen kommer bl.a. ett
förslag till handlingsprogram att utarbetas.

Överutnyttjande av kustområdena där merparten av världens be-
folkning i dag bor kan för framtiden skapa ytterst allvarliga miljö- och
utvecklingsproblem med långtgående konsekvenser. Regeringen anser
därför att ett aktivt svenskt deltagande i processen är angeläget. Infor
utarbetandet av handlingsprogrammet har Sverige möjlighet att bidra med
den samlade erfarenheten från Östersjösamarbetet och det kommunala
arbetet på området, liksom svenska erfarenheter av samarbete med u-
ländema i dessa frågor, i första hand i Karibien men också i Sydostasien
och Östafrika.

5.2.5 Organisations- och resursfrågor för det globala samarbetet

Regeringen fäster stor vikt vid den internationella dimensionen av
UNCED-uppföljningen. För att fullfölja regeringens ambitioner och
riktlinjer vad gäller den vidare uppföljningen av UNCED i det in-
ternationella samarbetet fordras effektivt utnyttjande och smidig
samordning av de administrativa resurserna. Ett nära nordiskt samarbete
ger möjlighet till ett mer kraftfullt internationellt agerande.

En viktig ledstjärna är att även den internationella uppföljningen av
Riobesluten skall integreras i regeringskansliets och den övriga för-
valtningens verksamhet. Hållbar utveckling, såsom det definierades vid
UNCED, skall vara vägledande i verksamheten. Det innebär att de olika 92

departementen inom regeringskansliet är ansvariga för uppföljningen även

av den internationella delen av Riokonferensen i enlighet med gällande Prop. 1993/94:111
ärendefördelning.

Förutom de årliga mötena med FN:s kommission för hållbar ut-
veckling, CSD, och möten med parterna till de två konventionerna,
kommer sannolikt flera arbetsmöten på tjänstemannanivå att hållas. Detta
fordrar förberedelser och aktivt deltagande från svensk sida. Utrikes-
departementet och Miljö- och naturresursdepartementet kommer att
beröras i första hand av denna viktiga och resurskrävande uppgift.

Avgörande för om FN-systemet skall lyckas med att omsätta Riobeslu-
ten i konkret handling är hur de olika FN-organen agerar. Det gäller inte
minst FN:s fackorgan. De svenska delegaterna till möten inom dessa
organ kommer att instrueras att aktivt följa upp Riobesluten på sina resp,
områden.

En generalinstruktion kommer att utfärdas till samtliga svenska am-
bassader och delegationer vid de internationella organisationerna.
Utlandsmyndigheterna kommer att informeras om de svenska priorite-
ringarna och ges i uppdrag att aktivt söka påverka andra länder och
internationella organisationer i riktning mot svenska och nordiska
uppfattningar.

MILJÖ- OCH NATURRESURS-
DEPARTEMENTET

REMISSAMMANSTÄLLNING

1993-08-26 M93/785/3

Sammanställning av yttranden över Riodeklarationen om miljö och
utveckling och Agenda 21

Efter remiss till 246 instanser har 164 yttranden lämnats. En förteckning
över de remissinstanser som har svarat återfinns i slutet av samman-
ställningen.

Allmänna synpunkter. Det allmänna omdömet i remiss- yttrandena är
stor tillfredsställelse med att FN-konferensen om miljö och utveckling
(UNCED) mynnade ut i Agenda 21 och Riodeklarationen. Några
instanser anser dock att dokumenten är för allmänt hållna. Många ser
emellertid en potential i Rioöverenskommelsema om de tas rätt tillvara.
Likaså uttrycks en klar vilja att omsätta Agenda 21 i konkret verklighet
med mål och handlingsplaner som kännetecknas av realism, distinktion,
mätbarhet och avgränsning, nödvändiga prioriteringar, samt tydlig
ansvarsfördelning i genomförande och uppföljning.

FN-konferensens generalsekreterare Maurice Strong bedömde att
världens länder har ca 30-40 år på sig for omställning. I remissvaren
påminner man om detta och framhåller att det måste komma en
avgörande kursändring innan år 2000. En del instanser framför generella
synpunkter på Sveriges bidrag till denna kursändring i riktning mot målen
i Agenda 21 och Riodeklarationen och på hur dokumenten skall tolkas.

Kungliga vetenskapsakademien (KVA), liksom flera andra remissin-
stanser, påpekar att Agenda 21 förutsätter ledarskap och föredöme från
miljömedvetna nationer och framhåller vikten av att Sverige hör till dem.

Centerns ungdomsförbund (CUF) anser att Sverige måste göra en
hård tolkning och fastlägga långtgående mål med klara tidsgränser.

Humanistiskt-samhällsvetenskapliga forskningsrådet (HSFR) och
Lunds universitet anser att det behövs ett nationellt handlingsprogram
vilket bör utgå från en analys av hur långt miljöförbättrande åtgärder
behöver drivas för att målen skall nås. Länsstyrelsen i Östergötlands
län ser Rio-deklarationens principer som en bas för fortsatt arbete med
lagstiftning, målformuleringar, riktlinjer och prioriteringar.

Försiktighetsprincipen, förorenaren betalar och miljökonsekvensbe-
skrivningar måste genomsyra det fortsatta miljöarbetet, anser q2000.
Svenska FN-förbundet menar att ett integrerat tankesätt och agerande
kring miljö och utveckling inte växt fram i tillräcklig utsträckning vare
sig internationellt eller i Sverige. Tillämpningen av nya insikter bedöms
som en utmaning for regeringar, folkrörelser, institutioner och kommu-

Prop. 1993/94:111

Bilaga 1.1

ner.

Kungliga tekniska högskolan (KTH) tolkar budskapet från Rio som
att strävan efter en uthållig förvaltning av de globala, regionala och
lokala naturresurserna bör vara det centrala för alla mänskliga aktiviteter.
Statskontoret noterar att ett framträdande inslag i Riodeklarationen och
Agenda 21 är mångfalden av aktörer som ska utveckla sitt miljöhänsyn-
stagande.

Skogs- och jordbrukets forskningsråd (SJFR) uttrycker glädje över
att en bred diskussion om Agenda 21 nu förs i en inventering av
handlingsmöjligheter. Socialstyrelsen menar att Agenda 21 kan bli ett
viktigt instrument för ett aktivt lokalt miljö- och folkhälsoarbete.
Nordiska Afrikainstitutet efterlyser en svensk definition av 'hållbar
utveckling’. Agenda 21 anses av Kulturrådet vara föredömligt ur
metodisk synpunkt och bör därför bli modell för ett liknande dokument
på kulturens område.

Enligt Statens naturvårdsverks och NUTEKs uppfattning stämmer
ansatsen i Riodeklarationen och Agenda 21 väl överens med den
övergripande inriktning som har angetts för den svenska miljöpolitiken.
NUTEK anser att detta även gäller för energipolitiken. Kemikaliein-
spektionen, Statens strålskyddsinspektion, Statens kärnkraftsinspek-
tion, Boverket och Kungliga skogs- och lantbruksakademien bedömer
att inom verkens och akademiens respektive ansvarsområden lever
Sverige upp till Rio-deklarationens principer och Agenda 21 s mål.
Statens räddningsverk konstaterar att det arbete som verket deltar i på
kemikalieområdet stämmer väl överens med Agenda 21s kapitel 19 och
20 om kemikalier och miljöfarligt avfall.

Remissinstanserna påpekar även brister i Agenda 21. Nordiska
Afrikainstitutet beklagar att Agenda 21 inte följs upp av bindande avtal
och finansieringsplaner. Fiskeriverket anser att finansieringen är Agenda
21s svagaste punkt. Lutherhjälpen tillsammans med Kyrkornas U-
forum och q2000 anser det påtagligt hur stora transnationella företag, t
ex kemikaliebolag, styrt utformningen. Med tanke på den betydelse
jordbruket har för överlevnaden av jordens växande befolkning anser
Lantbrukarnas riksförbund att den ringa uppmärksamhet som
jordbrukets frågor gavs vid Rio-konferensen och i Agenda 21 är ytterst
anmärkningsvärd och oroande.

Moderata kvinnoförbundet menar att den största bristen i Agenda 21
är att den inte anger marknadsekonomi och demokrati som nödvändiga
förutsättningar för en hållbar utveckling. Kvinnor för Fred och
Wendelin Muller-Wille anser att militärens roll i miljöfrågor borde ha
uppmärksammats i högre utsträckning. Trafikforskningsberedningen
beklagar att transportfrågoma fick ett relativt begränsat utrymme i Rio,
vilket bl a lämnade lokala trafikmiljöproblem utanför Agenda 21.

Teknikvetenskapliga forskningsrådet (IFK) spårar i Agenda 21 en
brist på kunskap och/eller oenighet om orsakssamband. Naturvetenska-
pliga forskningsrådet (NFR) anser att Agenda 21 speglar en allenast
fragmentarisk förståelse för syds komplexa miljöproblem, vilket gör att
de globala försöijningsfrågoma, inte minst vattenbrist, är grovt under-
skattade.

Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) tycker att befolk-ningsfrågan,

Prop. 1993/94:111

Bilaga 1.1

migrationsproblem och konsumtionsmönster beaktats otillräckligt medan Prop. 1993/94:111
genteknik övervärderats. Enligt Svenska kolinstitutet är huvudpro- Bilaga 1.1
blemet, som borde ha tagits upp i högre utsträckning, att människorna
strävar efter bättre levnadsvillkor samtidigt som befolkningen ökar i
snabb takt. Miljöförbundet tycker att många rekommendationer i
Agenda 21 helst skall lämnas åt sidan därför att de t ex utgår från samma
mekanismer som tidigare skapat sociala och miljömässiga katastrofer.

I. OMRÅDEN FÖR MILJÖPOLITIK

1. Miljö- och naturresurspolitik

l.a) Kretsloppsanpassning

I Agenda 21 (kapitel 4 och 21) betonas vikten av retursystem,
återvinning, minskad användning av förpackningar och information till
konsumenterna.

Göteborgs kommun påpekar att på grund av koncentrationen på
avfallsfrågor och förpackningar finns det en tendens att reducera
kretsloppsbegreppet till en "avfallsfråga". Det är angeläget att man
medvetet använder kretslopp som beteckning för en helhetssyn på
resurshushållning, effektiv energi- och materialanvändning och insikt om
samband mellan resursanvändning och miljöeffekter. Kungliga veten-
skapsakademien anser att samhällets kretslopp måste framställas som en
självklar del i de storskaliga biogeokemiska kretsloppen och inte bara en
form av sophantering.

Glesbygdsmyndigheten menar att Rio-deklarationens princip (18) att
"undanröja ohållbara produktionsmönster" behöver vidareutvecklas
genom att samhället utgår från andra värden, som att finna miljövänliga
lösningar. KTH ser behov av en snabb omorientering av produktion och
konsumtion mot en bättre hushållning genom information om kretslopp-
sprincipema. Lutherhjälpen tillsammans med U-forum hävdar att
energiförbrukning är den konsumtion som är viktigast att minska.

Enligt Munkedals och Sorsele kommun krävs, för att uppnå ett
kretsloppsamhälle och gynna landsbygden, att småskalighet underlättas.
Idag ställs samma höga krav på t ex ett gårdsslakteri som på ett stort
slakteri, vilket innebär höga investeringskostnader för den lilla verksam-
heten. Väg- och trafikinstitutet (VTT) varnar för att kretsloppspolitik
kan öka transporterna, när material ska återföras till producenten.

Producentansvar. HSB anser att det råder stora oklarheter kring hur
kretsloppspropositionen praktiskt kommer att fungera för konsumenterna.
Länsstyrelsen i Älvsborgs län samt Malå, Munkedals och Sorsele
kommun påpekar att regeringens proposition 1992/93:180 om riktlinjer
för kretsloppsanpassad samhällsutveckling bara anger frivilliga mål för
producentansvar. Det bör finnas föreskrifter om vad producentansvaret
skall innefatta och hur det skall utformas. Den geografiska avgränsningen
behöver preciseras så att inte producentansvaret upphör i glesbygden.
Redan idag finns ekonomiska problem att få avsättning för insamlat 97

papper och glas. Munkedals kommun anser dessutom att regeringen

7 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 111

borde ha gått längre och gett fler styrmedel och ställt krav för att målen
skall nås inom rimlig tid.

Folkpartiet Liberalernas kvinnoförbund förordar en breddning av
kretsloppet med krav på återvinning av själva produkterna och inte bara
av förpackningarna. Kiruna kommun anser att det måste vara ekono-
miskt möjligt, även for en i landet perifert belägen kommun, att delta i
återanvändning och återvinningsprocessen i samhället.

Lunds och Katrineholms kommun anser att det främst är i produk-
tionsledet som miljövårdskrav skall ställas för att undvika problem i
samband med användningen och det slutliga omhändertagandet av
produkterna. Det kan t ex ske genom ett ökat ansvar for företagen for
sina förpackningar. LO anser att det kretsloppstänkande och pro-
ducentansvar som idag framhålls samtidigt med skärpta utsläppskrav
utgör en i princip riktig men ofullständig vägledning. Organisationen
föreslår därför att företrädare för berörda branch- och samhällsintressen
inom olika verksamheter bör få i uppgift att närmare pröva hur pro-
ducentansvaret bäst kan utformas i syfte att skapa miljömässigt och
samhällsekonomiskt optimala lösningar. I frågor som rör industriell
strategi bör företrädare för de anställda medverka.

q2000 efterlyser konkreta mål för återvinning och återanvändning samt
ekonomiska styrmedel för att hjälpa fram miljövänliga produkter.
Återanvändning i industriella processer bör, enligt q2000, införas med
avseende på t ex vatten, metaller och plast. Naturskyddsföreningen
framhåller att användningen av naturfrämmande och icke nedbrytbara
ämnen måste avvecklas. Föreningen föreslår ett regeringsförslag om
generellt producentansvar till år 2000, med möjlighet till dispens för
vissa områden.

CUF menar att producentansvaret skall omfatta samtliga produkter
som tillverkas eller importeras i Sverige med straffavgifter för dem som
inte klarar kraven inom utsatt tid. Vidare bör allt avfall som deponeras
eller bränns avgiftsbeläggas och intäkterna retumeras till de producenter
som effektivast använt energi och resurser. Beslut bör tas om ett årtal då
i princip all deponering av avfall skall ha upphört. CUF föreslår också
att substitutionsprincipen skall gälla alla typer av produkter. Ung
Vänster menar att avgifter skall läggas på onödiga förpackningar och att
producentansvaret för kretslopp måste utvidgas och lagfästas.

SJFR anser att det är nödvändigt att övergå till en energi- och
materialförsöijning som nästan helt är baserad på ekosystemens
avkastning och andra flöden av solenergi, istället för resurser från
berggrunden. Detta blir en ny fes av industrisamhällets utveckling som
ökar de areella näringarnas betydelse. Boverket anser att byggmaterial
i alltför ringa utsträckning återanvänts och att otillräckliga krav ställts på
dess miljö- och hälsoegenskaper. Avfallsmängden kan minskas genom att
kretsloppsprincipen tillämpas i byggnadsmaterial, byggprocesser,
bruksskedet och vid rivning.

Kommunal nivå. Borlänge kommun anser att det behövs större
enheter än enstaka kommuner för att lösa många av kretsloppsfrågoma.
Karlstads kommun föreslår att varje statlig och kommunal förvaltning
bör göra en analys av egna inköp samt av utsläpp av flytande och fest

Prop. 1993/94:111

Bilaga 1.1

avfäll ur ett kretsloppsperspektiv. Kommunerna bör, enligt q2000, göra Prop. 1993/94:111
långsiktiga program för avfällsminskning, återvinning och källsortering. Bilaga 1.1
Mycket stöd bör ges till information om kretsloppstänkande.

Källsortering. Statens naturvårdsverk föreslår en vidarutvecklad
källsortering och avfällsplanering och prövning enligt miljöskyddslagen
av avfallsanläggningar. Helt avgörande för att insamling och sortering av
hushållsavfall skall fungera på ett tillfredsställande sätt är, enligt HSB,
att återtagningssystemen blir konsumentvänliga. För de boende är det
viktigt att källsorteringen baseras på enkla och nära lösningar och att inte
flera parallella system byggs upp med fördyring för konsumenten som
foljd. Renhållningsbestämmelser skall stimulera ett miljöriktigt beteende
och inte motverka värdet av den egna arbetsinsatsen. Flera kommuner
lämnar idag inte tillstånd till kompostering av hushållsavfall inom flera
bostadsområden. HSB föreslår att en generell rätt bör ges till komposte-
ring av hushållsavfall under kontrollerade former. Vidare anser före-
ningen att myndigheter och politiska församlingar måste hjälpa till att
genom lagar, regler och ekonomiska styrmedel skapa en marknad för
returmaterial. Kommuner bör utnyttja den möjlighet som finns till
taxesättning för att stimulera ett miljö vänligt agerande från konsumenter-
nas sida. Till exempel bör bostadsrättsföreningar som källsorterar och
komposterar premieras genom differentierad taxa.

Även Sundsvalls kommun och länstyrelsen i Älvsborgs län föreslår
lägre taxa för hushåll som sorterar sitt avfall. Länsstyrelsen föreslår att
kretsloppsanpassning kan främjas också genom produktavgift för
godtagbart omhändertagande, märkning och krav på utrymme för
källsortering, kompostering och olika deponeringsavgifter.

Retur- och pantsystem. Länsstyrelsen i Älvsborgs län, Sundsvalls och
Lunds kommun vill att pantsystemet ska byggas ut och omfatta fler
varor. Återbruk bör gå före återvinning av råvaror.

Skogsindustrierna anser att miljövinsterna vid retur- och pantsystem
inte är tillräckligt utredda i förhållande till andra system. Engångsför-
packningar sparar, enligt förbundet, generellt sett mer resurser än de
förbrukar. Vidare ifrågasätter förbundet det politiskt acceptabla i att
bränna färskfiber i form av ved och flis samtidigt som man eftersträvar
materialåtervinning av pappersförpackningar från hushållen då båda utgör
ett biobränsle.

Metodutveckling. Karlstads och Göteborgs kommun har upp-
märksammat stor brist på forskning och metodutveckling inom detta
tvärvetenskapliga område och anser att det bör beaktas av anslagsbevil-
jande myndigheter. Länsstyrelsen i Västmanlands län anser att särskilda
medel skall avsättas for att utveckla projekt som bidrar till ett framtida
kretsloppsanpassat samhälle. Med hänvisning till försöken i Tanums
kommun anser Enköpings kommun att man bör utveckla och undersöka
möjligheterna att i högre utsträckning installera torrdass, mulltoa,
multrum m m.

l.b) Fysisk planering

I Agenda 21 s kapitel 7 framhålls att målet är att till år 2025 säkerställa
en ändamålsenlig miljöinfrastruktur i alla bosättningar samt att göra

det möjligt för byggsektorn att undvika skadliga bieffekter på
människors hälsa och biosfären. I kapitel 10 anges konkreta mål som
regeringarna bör sträva efter:

- upprätta program för bästa möjliga markanvändning och en hållbar
hushållning med markresurser senast till år 1996,

- förbättra system för planering, hushållning och utvärdering i fråga
om mark och markresurser senast till år 2000,

- förstärka institutioner och samordningsmekanismer senast till år 1998
och

- införa mekanismer för att ge befolkningen möjlighet till delaktighet
i beslut om markanvändning och hushållning med mark senast till år
1996.

Samhällsplanering. Vägverket anser att förslaget till miljöbalk är alltför
inriktat på prövning av enskilda projekt, istället för en mer systemorien-
terad planeringsprocess. Katrineholms kommun och Länsstyrelsen i
Göteborg och Bohus län menar att för ett hållbart boende och be-
byggelse krävs en ökad samverkan mellan olika sektorer i samhället och
föreslår ökat inflytande för t ex socialtjänsten i samhällsplaneringsfrågor.
Centerkvinnorna stöder utvecklingen mot större inflytande för kvinnor
och ungdomar i planeringsfrågor.

Vattenhushållning. Statens naturvårdsverk föreslår att vattenförsöij-
ningen ges ökad uppmärksamhet i den fysiska planeringen. Naturveten-
skapliga forskningsrådets HlP-kommitté (NFR-IHP) anser att
markhushållning måste integreras med ett perspektiv på vattenkretsloppet.
Sveriges Geologiska Undersökning (SGU) menar att Sveriges am-
bitioner för geologisk undersökning inte räcker för att nå målen i Agenda
21 om hushållning med naturresurser eller skydd av färskvatten. Därför
vill SGU att de svenska målen tidigareläggs och att kraven på omfattning
av undersökta ytor höjs.

Byggplanering. Huddinge kommun anser att kraven på värmeåtervin-
ning i nybyggnadsregler bör ses över och kompletteras med krav på
effektivare elanvändning. Kristdemokratiska Samhällspartiets
Kvinnoförbund (KdS-K) vill att kök och bostäder skall byggas,
ombyggas och inredas så att källsortering av hushållsavfall kan ske
rutinmässigt.

Enköpings och Huddinge kommun anser att buller och vibrations-
stömingar bör beaktas i högre grad än tidigare i planeringen för att
förbättra boende- och bebyggelsekvalitet. Flera myndigheter (Boverket,
Vägverket, VTI m fl) framhåller att sambanden mellan trafik och boende
måste beaktas bättre för att minska transportbehoven. Länsstyrelsen i
Älvsborgs län anser att samhället bör skaffa sig instrument för att
begränsa tillkomst eller förändring av bebyggelse som innebär att behovet
av transporter ökar.

Naturskyddsföreningen anser att parkeringsmark i tätorter skall ges
marknadsmässiga priser. Miljöförbundet menar att utspridd och
ostrukturerad bebyggelse måste motverkas, förutom när den är knuten till
areell produktion, genom att göra utglesning olönsam för byggherrar.
Ung Vänster tycker att Sverige bör sträva efter små delvis självförsör-

Prop. 1993/94:111

Bilaga 1.1

100

jande samhällen för att minska påfrestningarna på miljön. Innerstäderna
bör göras bilfria och program bör utformas för odling i staden, växthus
i anslutning till husen och återföring av avfall till kringliggande jord-
bruksbygd.

Bostadsmiljö. HSB anser att det vid nybyggnation, ombyggnad och
underhåll måste vara lönsamt att välja lösningar som verkligen gör det
möjligt att undvika miljö- och hälsorisker. Vidare föreslår förbundet att
det med lagstöd skall vara möjligt att omfördela och utjämna produktion-
skostnaderna i boendet över tiden så att det skapas ekonomiska förut-
sättningar för ett miljövänligt boende. Inga nya byggmaterial skall
släppas ut på marknaden innan tillverkarna gett garantier för att de är
ofarliga. Dessutom bör alla befintliga byggmaterial analyseras så att
fårliga produkter kan rensas ut ur sortimentet. Folkkampanjen anser att
regeringen bör utarbeta ett saneringsprogram för osunda bostäder med
mögel och radonproblem.

Boendeinflytande. Lunds universitet betraktar miljöproblem och
forändringsmotstånd kring infrastruktur och boende som sammanhän-
gande med storskalighet och förespråkar därför lokalt inflytande i
planering och genomförande av miljöförbättringar i redan befintlig
bebyggelse. Dessutom krävs en medveten satsning på forskning kring
tekniska innovationer med lokal förankring.

Hyresgästernas Riksförbund anser att den politiska riktningen går
mot ett minskat samhällsansvar med avreglering av bostads- och
byggmarknaden och föreslår att samhället genom lagstiftning och aktiva
åtgärder garanterar rätten till bostaden och inflytande över boendefor-
hållandena och boendevillkoren. En viktig kunskap är, enligt förbundet,
den övergripande dokumentationen av bostadsmarknaden som idag kan
inhämtas hos kommuner, Boverket och SCB. På detta område planeras
neddragningar, som enligt riksförbundets mening är förödande då dessa
kunskapskällor behövs om man eftersträvar en utveckling med tonvikt på
miljö- och naturresursaspektema.

l.c) Naturvård, biologisk mångfald och bioteknik

För att snabbt kunna genomföra konventionen om biologisk mångfald
efter det att den har trätt i kraft rekommenderas bl a i kapitel 15 i
Agenda 21 att landstudier och nationella handlingsplaner utarbetas. I
kapitel 16 ges rekommendationer som syftar till att säkra miljöanpas-
sad hantering av biotekniken i enlighet med internationellt överen-
skomna principer. Mål och åtgärder vid tillämpning av bioteknik
behandlas för följande områden:

- Öka tillgången på livsmedel, foder och fömybara råvaror.

- Förbättra människans hälsa.

- Förstärka miljöskyddet.

- Öka säkerheten och utveckla internationella samarbetsmekanismer.

- Upprätta kompetenshöjande mekanismer för utveckling av biotekni-
ken och en miljöanpassad tillämpning av denna.

Strategier. Kungliga vetenskapsakademien ser en risk att konventionen
om biomångfald genom sin processkaraktär inte leder till att skyddsvärda

Prop. 1993/94:111

Bilaga 1.1

101

objekt uppmärksammas internationellt. Katrineholms kommun Prop. 1993/94:111
framhåller att den biologiska mångfalden inte bara skall bevaras genom Bilaga 1.1
olika typer av reservat, utan att hänsyn till skyddet av mångfalden måste
tas vid alla former av utnyttjande av naturresurser. Uppsala universitet
anser att målet for biomångfaldspolitik bör vara att artrikedomen inom
olika grupper av organismer inte får tillåtas att sjunka.

Lutherhjälpen tillsammans med Kyrkornas U-forum saknar de
kvantitativa aspekterna på biomångfald (exemplar inom arter) i Agenda
21. Man påpekar att kulturell diversitet måste bevaras för att existensen
för många människo-beroende djur och växter skall tryggas. Markom-
råden, främst skog i södra Sverige, bör, enligt kyrkorna, avsättas i
reservat. q2000 förväntar sig en nationell plan för hur mångfalden skall
skyddas och en studie av de samhällsekonomiska konsekvenser som
utnyttjande av biologiska resurser får. Riksmuséet anser också att en plan
behövs för att bevara inhemska lantraser for jordbruket.

Moderata kvinnoförbundet framhåller att äganderätten är en
förutsättning för en långsiktig naturvård. ÖB menar att Försvarsmakten
aktivt bidragit till bevarandet av biomångfald.

Skogs- och jordbrukslandskapet. Statens naturvårdsverk anser att mer
miljöanpassade skogsbruks- och jordbruksmetoder är avgörande för att
kunna stoppa förlusterna av biologisk mångfald i skogs- och odlingslands-
kapet. Om de styrmedel, som den nya skogspolitiken innebär, inte ger en
snabb förbättring måste styrmedlen stärkas under återstoden av 1990-
talet. Naturvårdsverket föreslår vidare att 600 000 ha odlingslandskap
skall bevaras till år 1998 genom ökat stöd till landskapsvårdande
åtgärder.

Chalmers tekniska högskola och Göteborgs universitet gör
bedömningen att bättre kännedom om artbestånden behöver skapas genom
taxonomiska undersökningar, inte minst i tropiska områden, för att kunna
skydda biomångfalden. Statens naturvårdsverk förespråkar att ett
generellt skydd för småbiotoper inom skogs- och odlingslandskap införs
med stöd av NVL. Naturskyddsföreningen föreslår tillståndsplikt för
utsättning av genmodifierade organismer, främmande arter och pro-
viniensförflyttning av inhemska arter.

Enligt Naturhistoriska riksmuséet kan man få snabbast positiva effekt
på svensk biomångfåld genom att återskapa våtmarker i det nedlagda
jordbrukslandskapet. Enköpings kommun hänvisar till avsnitt 14.45 b)
i Agenda 21 och föreslår att det i vissa lämpliga områden återigen bör
göras våtmark av de kärr som tidigare dikats ut. Våtmarker är kvävefäl-
lor, en biotop för hotade arter, och återställningen av våtmarker kan
bidra till att jordbruksöverskottet minskar.

Statens naturvårdsverk föreslår att de värdefullaste myrmarkerna
skyddas som nationalparker, naturreservat eller naturvårdsområde.
Länsstyrelsen i Alvsborgs län föreslår en utredning av möjligheten att
inrätta en miljöskadefond som t ex skulle kunna användas för att
efterbehandla täkter där möjligheter annars saknas.

Katrineholms och Borlänge kommun anser att naturvårdslagen är
alltför kraftlös för att vara verkningsfull. Borlänge kommun föreslår 102

därför att ett nationellt organ skall inrättas som årligen följer upp

konventionernas efterlevnad och föreslår förbättringar. Organet bör ha en
bred sammansättning. Inför detta organ bör envar kunna pröva enskilda
fall mot konventionstextema. Lunds kommun anser att hårdare
miljökrav kan ställas i områden som redan har en hårt belastad miljö än
i andra regioner.

Skydd av miljön i bergsområden kräver, enligt Naturhistoriska
riksmuséet, verksamhetsramar för rennäringen i vilka antalet renar
anpassas efter lokal betesproduktion och balanseras mot skydd av
viltpopulationer som utnyttjar samma resurser. Helt renfria reservat bör
inrättas. Statens naturvårdsverk föreslår att 5 % av den produktiva
skogsmarken nedanför det fjällnära området undantas från skogsbruk.

Sveriges Jordägarförbund anser att den svenska politiken i allt för
hög grad är inriktad på bevarande och skydd. Den bör ändras så att
politiken i högre grad inriktas på att återställa skadade miljöer och
ekosystem. Den svenska naturvårdspolitiken strider, enligt förbundet,
delvis mot princip 1 i Riodeklarationen, som uttrycker att människan står
i centrum med "rätt till ett rikt liv i samklang med naturen", och bör
därför bli föremål för en översyn. Den svenska miljöpolitiken ser ofta
naturvård som ett särintresse i sig.

Vidare hänvisar förbundet till princip 3 i Rio-deklarationen, som
behandlar rätten till ett rättvist tillgodoseende av nuvarande och
kommande generationers behov av utveckling och miljö och menar att
den svenska politiken ofta strider mot de i princip 3 angivna kraven på
rättvisa. Vissa delar av befolkningen får bära större delar än andra, t ex
skogsbrukarna. Även mellan generationer behöver kraven på rättvisa
skärpas. Kostnaderna för natur- och miljövård behöver i högre grad än
för närvarande ses som investeringar som kommer framtida generationer
till godo och bör därför genom periodisering av kostnaderna bäras även
av dem.

Bioteknik. Statens livsmedelsverk påpekar att Agenda 21 underlåter
att beskriva vissa risker med genteknik, t ex den ökade risken att en
förändrad organism producerar toxiska ämnen. Stockholms universitet
varnar for den ohämmade teknikoptimism och de förväntningar på
biotekniken som Agenda 21 representerar. Även CUF varnar för en
övertro på biotekniken och föreslår att Sverige verkar för internationella
regler för dess användning, som bl a förhindrar patent på levande
organismer och frisläppande av gentekniskt modifierade organismer i
naturen.

Lutherhjälpen tillsammans med Kyrkornas U-forum menar att
beviljade patent på livsformer bör dras tillbaka och att inga nya bör
tillåtas i avvaktan på en utredning om nya immaterial-rättsliga för-
faranden. Genteknikberedningens betänkande SOU 1992:82 bör lämnas
obeaktat. Kyrkorna anser att försöken att bevara växtgenetisk mångfald
i genbanker i stora stycken har misslyckats och att satsningar i framtiden
bör inriktas på bevarande in-situ. Vinster på produkter som utvecklats
från växtgenetiska resurser måste komma dem som möjliggjort framväx-
ten till del. Vidare föreslås ett nationellt bioteknikinformationsinstitut.

Kungliga vetenskapsakademien vill att immaterialrättsliga problem
rörande överföring av genmanipulerat material och tillgång till genetiskt

Prop. 1993/94:111

Bilaga 1.1

103

material utreds av en särskild expertgrupp. Statens naturvårdsverk
föreslår att ett heltäckande kontrollsystem for genmodifierade organismer
skall skapas.

Biotekniken definieras for snävt i Agenda 21, enligt Lunds universi-
tet, som vill inkludera processteknologi i forskningen inom det bioteknis-
ka området för att bl a göra cellbiologisk och genteknisk kunskap
praktiskt användbar. Universitetet framhåller också att tillgång till halv-
och fullskaleanläggningar är väsentlig for bioteknik-forskning.

q2000 anser att biotekniken bör kunna användas till att framställa
biobränsle och att ur cellulosa ta fram plaster. Jordbruksverket
framhåller att internationella system för utbyte av genetiska resurser inte
i for hög grad bör tillåtas försvåra utbytet.

1 ,d) Luft

I Agenda 21s kapitel 9, om skydd av atmosfären, behandlas fyra
områden:

- Satsning på forskning för att få en bättre vetenskaplig grund for
beslut.

- Främja en hållbar utveckling inom transport-, energi- och industri-
sektorerna samt ett hållbart nyttjande av mark och havsresurser till
skydd av atmosfären.

- Förhindra uttunning av ozonskiktet i stratosfären.

- Minska gränsöverskridande föroreningar i atmosfären.

Växthusgaser. Huddinge kommun begär i sitt remissvar en redovisning
av hur koldioxidutsläppen skall stabiliseras på 1990 års nivå samt vilka
åtgärder som skall vidtas mot utsläpp av andra växthusgaser, allt såväl
nationellt som internationellt. Lunds kommun vill att kraven vad gäller
utsläpp av växthusgaser skärps. Ung vänster bedömer att vi får leva med
en ökande växthuseffekt de kommande åren och anser det därför viktigt
att Sverige vårdar de ekologiska system som tar upp växthusgaser, t ex
skogar och hav.

Svenska Bioenergiforeningen (SVEBIO) anser det angeläget att den
koldioxid skatt som för närvarande gäller från den 1 januari 1993 för den
s k övrigsektom (dvs värmedelen utanför industrin) så snart som
möjligt får genomslag också inom industri och elsektorn. I den mån det
politiskt inte är möjligt att låta dessa sektorer få bära kostnaden för sina
utsläpp nu, vill SVEBIO hänvisa till möjligheten att införa en avgift med
återbetalning motsvarande det system som gäller for kväveoxider. I den
takt omvärlden inför koldioxidskatter kan harmonisering ske genom
införande av samma skattenivå och motsvarande reduktion av avgifterna
för koldioxidutsläpp.

Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK) anser att Sverige för
att nå koldioxidmålet (stabilisering av utsläpp vid förbränning av fossila
bränslen till år 2000) måste ta till vara erfarenheterna i USA av
överförbara utsläppsrättigheter. Företagen bör få minska utsläppen där
det är billigast. Värmeverksföreningen anser, med hänvisning till
princip 16 i Rio-deklarationen - som anger att ekonomiska styrmedel bör
användas med beaktande av att inte störningar i den internationella

Prop. 1993/94:111

Bilaga 1.1

104

handeln sker - att en koldioxidbeskattning på en nivå som avsevärt
överstiger omvärldens inte bör tillämpas.

SVEBIO menar att inverkan på klimatet av alla växthusgaser förutom
koldioxid främst metan bör beaktas och omräknas till koldioxidekvivalen-
ter. Svenska Gasföreningen understryker att metanemissionema från
energisektorn är små jämfört med sådana emissioner från annan mänsklig
verksamhet. Skulle riset kunna kompletteras med något annat baslivsme-
del kan metanemissionema komma att minska radikalt.

Ozonskiktet. Statens naturvårdsverk föreslår att fortsatta åtgärder bör
vidtas för att begränsa utsläppen och aweckla/begränsa användningen av
de ozonuttunnande ämnena CFC och HCFC (freoner). Ung vänster anser
inte att Sverige bör importera produkter gjorda med hjälp av freoner och
i likhet med KdS-K vill man stoppa undantagen som ges för användning
av freon.

Folkkampanjen föreslår att i första hand regeringen, men också
kommunalpolitikerna, skall ansvara för att utarbeta program för att
stoppa alla investeringar som försämrar luftföroreningssituationen.
Samtidigt bör investeringsprogram utarbetas för en radikal minskning av
alla utsläpp som är skadliga for atmosfären. Programmet bör koordineras
med programmet för kämkraftsavvecklingen och får ej tas till intäkt för
att fortsätta kämkraftsutnyttjandet.

l.e~) Vatten och avlopp

Kapitel 17 och 18 i Agenda 21 behandlar skyddet av hav och
färskvattenresurser. För att förhindra att den marina miljön förstörs
krävs ett synsätt som är baserat på försiktighetsprincipen och på
förebyggande åtgärder. MKB rekommenderas som skyddsåtgärd. För
att skydda tillgången och kvaliteten på färskvattenresurser föreslås bl
a integrerad utveckling och förvaltning samt kartläggning och
uppskattning av tillgängliga vattenresurser.

Färskvatten. Statens naturvårdsverk föreslår att fler och bättre
skyddsområden för vattentäkter inrättas. Ljusnarsbergs kommun anser
att det behöver göras en kartering av grundvattentillgångar och deras
behov av skydd. SGU menar att en utredning bör tillsättas med uppgift
att skriva ett handlingsprogram for effektiv vattenanvändning av
färskvatten. KdS-K anser att dricksvatten bör klassas som livsmedel och
innehållsdeklareras. KdS-K föreslår också att andra tillsatser än klor och
brom i badanläggningar skall undersökas.

q2000 tycker att Agenda 21 beskriver färskvattenbristen som ett
tekniskt problem, istället för en fråga om användning och fördelning av
resurser. I u-länder saknas t ex åtgärder för att anpassa valet av grödor
efter vattentillgångarna och stoppa kalavverkningar som stör neder-
börden. Vidare präglas, enligt NFR-IHP, kapitel 18 om färskvatten av
70-talstänkande där den trängande frågan i många u-länder om försörj-
ning med både mat och vatten förbises till förmån för t ex tekniskt
krävande stationsnät för vattenresursbestämning.

Avlopps rening. Statens naturvårdsverk föreslår att utbyggnad av
kväverening i avloppsreningsverken fullföljs enligt tidigare planer och

Prop. 1993/94:111

Bilaga 1.1

105

att åtgärdsplaner for förbättrad rening i enskilda avloppsanläggningar
upprättas inom kommunerna inom fem år. Kiruna kommun tycker att
det bör ske en reglering av enstaka hushållsutsläpp av avloppsvatten i
vattendrag.

Naturhistoriska riksmuséet påpekar att en reduktion av närsaltutsläp-
pen till sjöar och vattendrag utan kompletterande åtgärder kan vara
ytterst allvarlig för den högre faunan, t ex utter, p g a en minskad
utspädningseffekt av miljögifter. Naturskyddsföreningen vill se en
utredning om hur växtnäringsämnen från avloppssystemet kan tas tillvara
i odling utan förluster och miljöstörningar. Jordbruksverket förordar att
bevattningsutredningens förslag om bildande av bevattningssamfalligheter
bör beaktas.

Havsmiljön. Kustbevakningen menar att ansträngningarna för att
skydda havsmiljön bör breddas och intensifieras. Naturhistoriska
riksmuséet anser att organohalogener (t ex DDT och PCB) står för en
avgörande förorening av Östersjön och att produkter som innehåller
miljögifter måste tas om hand och destrueras. Ett annat problem i
havsmiljön är, enligt riksmuséet, bifångster vid fiske. En översyn bör
därför göras av i vilken utsträckning ändringar i fiskets utformning
(fiskeredskap, tider och område) kan minska problemet. Regler för
rapportering av bifångster bör utformas. Vidare anser riksmuséet att
beslut om jakt på sälar bör tas i internationell enighet och mot bakgrund
av korrekta uppgifter om beståndets storlek och hälsotillstånd. Jakt på de
tre svenska sälartema bör tillsvidare inte tillåtas.

Stockholms universitet hoppas att det internationella havsforsknings-
rådet, ICES, skall stå modell för att bygga upp liknande forsknings-
samarbete i andra delar av världen. SGU anser att rekommendationen i
Agenda 21 om att upprätta översiktsplaner för kust- och havsområden bör
vara en del av arbetet med att ta fram lokala Agenda 21, men förutsätter
att större resurser avsätts för att ta fram underlag. NFR-IHP beklagar att
Agenda 21 lägger större vikt vid effekter av föroreningar i havsområden
än vid hur man stryper tillförseln, inte minst från landbaserade källor.

l.f) Kemikaliekontroll

I Agenda 21 (kapitel 19) framhålls att de största problemen med
hantering av giftiga kemikalier är bristen på tillräckligt vetenskapligt
underlag för riskbedömning av ett stort antal kemikalier samt att
resurser saknas för att utvärdera miljöeffekterna av de kemikalier for
vilka underlag finns. Sex programområden föreslås:

- snabbare och utökad internationell riskbedömning,

- harmonisering av klassificering och märkning av kemikalier,

- utbyte av information,

- riskbegränsningsprogram,

- förstärkning av nationell kompetens samt

- åtgärder mot olaglig handel med giftiga och fårliga produkter.

Bedömning och information. Kemikalieinspektionen anser att väsentliga
förbättringar behövs i den internationella riskbedömningen av kemikalier.
Inspektionen framhåller vidare vikten av information på kemikalieom-

Prop. 1993/94:111

Bilaga 1.1

106

rådet samt vägledning och kunskapsstöd till lokala tillsyns-myndigheter.
Katrineholms kommun anser att centrala myndigheter under en
övergångsperiod bör ges resurser för utökad bedömning och klassifice-
ring av kemiska ämnen. Resultaten av undersökningarna bör ges ut i
form av årligen uppdaterade förteckningar liknande de som finns för
bekämpningsmedel. Lunds universitet anser att vid bedömningar av
hälsorisker och miljöfaror bör persistenta kemikalier och bulkkemikalier
prioriteras.

Lutherhjälpen tillsammans med Kyrkornas U-forum ifrågasätter
utgångspunkterna för Agenda 21 s kapitel 19 om kemikalier, därför att
behovet av giftiga kemikalier inte ifrågasätts och effekterna bedöms
alltför enkelt. För att inte företagen själva i alltför hög grad skall kunna
styra riskbedömningar bör, enligt kyrkorna, ekotoxikologiska studier
utföras av myndigheter eller fristående institut.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län anser att kraven på varuinformations-
blad för sammansatta produkter bör skärpas. Alla ingående substansers
eventuella miljöfarlighet förutsätts framgå. Produkter med bristfällig
information bör inte få användas. Vidare bör den årliga miljörapporte-
ringen från företagen göras mer heltäckande genom att även omfatta
redovisning av kemikalieutbyte.

Naturskyddsföreningen vill att regeringen uppdrar åt Kemikaliein-
spektionen att till år 1995 ta fram en "svart lista" över miljöfarliga
kemiprodukter som skall bort från produktion och försäljning och
uppmanar inspektionen att använda substitutionsprincipen som grund for
att förbjuda kemikalier om vilka konsensus råder att de är starkt
miljöfarliga, främst de ämnen som är upptagna på den s k begränsnings-
listan. Folkkampanjen föreslår att regeringen bör ansvara för att en
fullständig och öppen redovisning utarbetas över alla kemikalier som
transporteras och hanteras i anslutning till kämenergiverksamheten.

NFR-IHP påpekar behovet av gott kunskapsunderlag innan beslut
fattas om giftiga kemikalier och miljöfarligt avfall, t ex vid långsamt
läckage av föroreningar, då överilade åtgärder kan förvärra problemen.
Länsstyrelsen i Älvsborgs län anser att en samordning bör ske på
central nivå mellan brandsäkerhetskrav och miljökrav när det gäller
flamskyddsmedel.

Styrning av hantering och användning. Statens naturvårdsverk
föreslår en utredning om industriavfall, ökade krav på avfallshantering
och utformningen av deponier vid miljöskyddsprövningen samt ett särskilt
regelsystem for omhändertagande av miljöfarligt avfall. Skövde kommun
menar att kemikaliehanteringen behöver en hårdare kontroll vid införsel
av nya medel. Förbud mot kemikalier bör tillämpas i större utsträckning.

Statens naturvårdsverk vill att omhändertagandet av kvicksilver-
haltiga produkter förbättras. Katrineholms kommun anser att en
styrning av kemikalieandvändning bör ske redan i producentledet. I
stället för punktinsatser, som ofta sker långt ut i användarledet eller på
lokal tillsynsnivå, bör konsekventa krav ställas på tillverkningsindustrin
från central nivå. Kraven bör klart prioriteras utifrån miljöhänsyn.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län anser att miljöavgift bör införas på
sådana stabila organiska ämnen som identifierats som särskilt miljöfarliga

Prop. 1993/94:111

Bilaga 1.1

107

och att det undantag från förprövningsplikt som gäller för mikrobiocider
bör upphävas. Naturskyddsföreningen anser att all användning av
syntetiska organiska klor- och bromföreningar på sikt bör förbjudas
eftersom produktion, användning och avfallsbehandling medför oaccep-
tabla miljörisker.

Folkpartiet liberalernas kvinnoförbund föreslår totalförbud mot
direkt miljöfarliga ämnen som PCB och en hög miljöavgift på miljöskad-
liga ämnen som kan tolereras men som skall hållas på en låg nivå.
Genom förhandsgranskning av alla kemikalier skall beslut om förbud tas.
Ung vänster menar att Sverige måste behålla sina jämförelsevis stränga
miljökrav på kemikalier och anamma strängare lagar där sådana finns i
andra länder.

Katrineholm och Borlänge kommun efterlyser konkreta direktiv för
tillämpningen av Lagen om kemiska produkter (LKP). Kiruna och
Sundsvalls kommun vill ha en ökad och mer systematisk tillämpning av
försiktighetsprincipen och substitutionsregeln inom LKP. Uppsala
universitet menar att försiktighetsprincipen bör tolkas så att substansen
X inte skall få släppas ut med hänvisning till att den inte bevisats vara
skadlig.

1 .g) Miljö och hälsa

I Agenda 21s kapitel 6 betonas att åtgärder i fråga om hälsovård,
miljövård och samhälls-ekonomiska förhållanden måste samordnas.
Åtgärder som innefattar utbildning, bostadspolitik och infrastruktur-
arbeten bör inriktas på att göra det möjligt för människor att på lokal
nivå säkerställa en hållbar utveckling.

Riktlinjer och mål. Folkhälsoinstitutet efterlyser nationella mål för
folkhälsan i Sverige och deras koppling till en hållbar utveckling och
olika samhällssektorers roll. Socialstyrelsen föreslår att mål for svensk
hälsa kan definieras genom att bryta ned och använda WHOs "Hälsa för
alla år 2000” i Sverige. Den svenska organisationen har fördelen att den
kopplar hälsoskydd till miljöfrågor genom inte minst kommunernas
nämnder. Statens bakteriologiska laboratorium bedömer att Agenda
21 s mål om hälsa kan visa sig omöjliga att nå inom utsatt tid.

Landstinget i Uppsala län menar att skyddet av människors hälsa
måste få bli mer styrande för den svenska miljöpolitiken. De värderingar
som styr miljöarbetet idag tar ofta inte tillräcklig hänsyn till de kunskaper
som finns om hälsoeffekter på människan. I det fortsatta uppbyggandet
av infrastrukturer för hälso- och sjukvården i landet behövs en fortsatt
satsning på specialiserad miljömedicinsk verksamhet på regional nivå. En
sådan resurs kan tillgodose det regionala och lokala behovet av medicinsk
konsulthjälp i miljöfrågor, samt också delta i den regionala och lokala
utvecklingen av det hälsorelaterade miljöarbetet. Folkhälsoinstitutet
anser att hälsoarbete bör bedrivas i det vardagliga sammanhanget istället
för att, som hittills, vara inriktat på enskilda riskfaktorer som t ex
rökning och alkohol.

Livsmedel. Statens livsmedelsverk hävdar att ökad miljöhänsyn inte
får ställa människors krav på rena, giftfria livsmedel åt sidan t ex i

Prop. 1993/94:111

Bilaga 1.1

108

samband med återanvändning av förpackningar av papper eller plast som
kan medföra hälsorisker om de kommer i kontakt med livsmedel.
Livsmedelsverket framhåller vidare att hot mot den yttre miljön från
exempelvis kemikalier och tungmetaller påverkar människors hälsa
genom förekomsten av resthalter i livsmedel, vilket ger anledning att se
miljöhoten också från livsmedelsperspektiv.

Psykosociala faktorer kan, enligt Statens institut för psykosocial
miljömedicin påverka en befolkning exponerad för miljöstörningar minst
lika mycket som fysiska och kemiska faktorer. Därför bör hälsovård,
miljövård och samhällsekonomiska åtgärder integreras.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser att det är av stor vikt
att de sociala aspekterna beaktas på alla nivåer i arbetet med Agenda 21.

Arbetsmiljö. Arbetsmijjöinstitutet påpekar att hänsyn måste tas till
arbetsmiljöfrågor när förändringar görs avseende den yttre miljön. LO
och Landstinget i Uppsala län anser att företagshälsovården kan
användas som ett instrument i arbetsplatsens miljöarbete.

SGU föreslår att mätberedskapen för kärntekniska olyckor förstärks,
bl a genom förstärkning och uppbyggnad av SGUs flyggeografiska
utrustning, som också kan användas internationellt.

Folkkampanjen föreslår att regeringen bör framlägga planer för hur
Sveriges befolkning sakta kan minska.

1 ,h) Miliökonsekvensbeskrivningar (MKB)

Rio-deklarationens princip 17 lyder "Miljökonsekvensbeskrivningar
skall användas som ett nationellt instrument for sådana föreslagna
verksamheter som kan antas ha en betydande skadlig inverkan på
miljön och som kräver beslut av behörig nationell myndighet."

Tillämpning. Länsstyrelsen i Älvsborgs län föreslår att en MKB vid
prövning av t ex nytillkommande industrier även bör omfatta verksam-
hetens kretsloppsanpassning. Flera instanser (Naturhistoriska
riksmuseet, Sundsvalls kommun, Ung vänster m fl) anser att det bör
ställas krav på MKB i samband med mer omfattande politiska beslut som
rör t ex den ekonomiska politiken, jord- och skogsbrukspolitik, kommu-
nala upphandlingsbeslut, kommunala investeringar eller planläggning av
bostadsområden och vägar. Fallen med Oresundsbron och trafiklederna
kring Stockholm visar, enligt Naturhistoriska riksmuséet, hur MKB kan
få en alltför undanskymd roll.

Naturskyddsföreningen anser att MKB i god tid före beslut skall
ställas ut offentligt, inbegripa offentliga hearings och följas upp av
möjlighet för allmänheten att, efter amerikansk förebild, föra talan i
domstol om myndigheterna inte följer sina egna bestämmelser. Ung
vänster anser att i MKB bör ingå en värdering av inte bara ekologiska
utan också sociala och kulturella aspekter. MKB får inte utformas av
intressenterna allena, utan med hjälp av oberoende miljöskyddsombud.

Statens väg- och trafikinstitut anser att övergripande planer och
program för transportsystemet bör föregås av en strategisk MKB, vilket
förutsätter avsevärd forskning och utveckling av metoden. Boverket vill
att konsekvensbeskrivningar av planer - inte minst översiktsplaner - skall

Prop. 1993/94:111

Bilaga 1.1

109

få en vidgad tillämpning och menar att arbetet på ett system för att på ett
stringent sätt miljömässigt utvärdera planer bör uppmärksammas.

Socialstyrelsen påpekar att en MKB skall innehålla beskrivningar av
konsekvenser för hälsa och hushållning med naturresurser. Karlstads
kommun framhåller att införandet av MKB ännu inte har skett fullt ut i
den lagstiftning som reglerar hanteringen av den biologiska mångfalden.

Pölarforskningssekretariatet hävdar att Antarktisfördragets miljös-
kyddsprotokoll har gjort miljökonsekvensbeskrivningar till en central del
av planeringen av alla nya aktiviteter i polarområdena. Motala kommun
har bifogat en checklista för en förberedande MKB i sitt remissvar.

Finansiering. Fiskeriverket anser att undersökningar bör bekostas av
den som vill släppa ut, bygga eller på annat sätt påverka miljön.

2.Integrerad miljöpolitik

2.a) Jordbruk

Bland de områden som behandlas i kapitel 14 i Agenda 21 märks
översyn av jordbrukspolitiken, betydelsen av kunskap om ett hållbart
jordbruk, djurgenetiska resurser samt energiförsörjning. En friare
handel och minskade handelshinder för jordbruksprodukter och
livsmedel är viktiga för att nå en hållbar utveckling.

Styrmedel. Länsstyrelserna i Västmanlands och Älvsborgs län anser att
miljöfrågorna i högre grad måste beaktas vid framtida beslut om
förändringar i jordbrukspolitiken. Till exempel utgick det s k om-
ställningsstödet från 1990 utan att särskild hänsyn togs till skyddet av
miljön. Medlen kunde därför inte styras mot omställning av jordbruk i
markområden med stort markläckage eller för att etablera skyddszoner
kring vattenområden, vilket enligt länsstyrelsernas mening hade varit
önskvärt.

Boverket menar att offentliga styrmedel behövs i jordbruket för att
åstadkomma ett biologiskt varierat landskap. Dessutom bör jordbruket
förmås att bidra till en miljömässigt uthållig energiproduktion genom att
odling och nyttjande av energigrödor premieras i omställningen av
jordbruket. q2000 föreslår ökat stöd till och styrning i riktning mot
ekologiskt jord- och skogsbruk.

Naturskyddsföreningen föreslår en ersättning i hela riket på mellan
100 och 4400 kr per hektar till all jordbruksareal, differentierad efter
förekomst av biologiska och kulturhistoriska värden. Kostnaden på 3-4
miljarder kr årligen kan finansieras dels genom miljöavgifter inom
jordbruket, dels genom att arealsersättningen ersätter nuvarande bidrag
för landskapsvård och större delen av Norrlandsstödet. Vid ett eventuellt
medlemskap kan systemet åtminstone delvis finansieras med EG-medel.

Lantbrukarnas Riksförbund varnar för övertolkning och över-
utnyttjande av försiktighetsprincipen, Polluter Pays Principle (PPP) och
kraven på miljökonsekvens- beskrivningar då dessa principer kan vara ett
hinder för ett lönsamt jord- och skogsbruk. Jord- och skogsbruk kan inte
jämföras med industriell verksamhet då markens biologiska avkastning

Prop. 1993/94:111

Bilaga 1.1

110

och tillgången till luft och vatten är grunden för all odling. Principen att
förorenaren skall betala kan därför inte utan vidare överföras till de
areella näringarna.

Närsaltsutsläpp. Naturhistoriska riksmuséet anser att det krävs
minskade läckage av gödningsämnen från jordbruket och en höjd grad av
återvinning av både organiska och oorganiska gödningsämnen. För att
begränsa jordbrukets närsaltsutsläpp föreslår Statens naturvårdsverk
typprovning av gödselspridare, genomförande av tidigare lämnade förslag
för att minska ammoniakavgången från jordbruket (täckning av flyt-
gödselbehållare mm), samt utvidgning av tillämpningsområdet för
flertalet av åtgärderna mot ammoniakavgång till att omfatta hela Götaland
och Svealands slättbygder. Naturskyddföreningen förordar att delar av
NOx-avgiften från biltrafiken och handels-gödselavgiften kan användas
för ett experimentprogram kring anläggning av översilningsvåtmarker för
fastläggning av kväve. Våtmarkerna kan sedan användas för t ex
energiskogsodling.

Bekämpningsmedel och handelsgödsel. Stockholms universitet menar
att ytterligare begränsningar i användningen av bekämpningsmedel och
andra giftiga substanser i jord- och skogsbruk är nödvändiga. Karlstads
och Borlänge kommun anser att sänkta pålagor på bekämpningsmedel
och handelsgödsel samt fortsatta bidrag till konventionell odling av
spannmål är exempel på åtgärder som effektivt hindrar ett kretsloppsan-
passat jordbruk från att växa fram.

Statens naturvårdsverk föreslår bibehållande av miljöavgiften på
handelsgödsel, internationellt samarbete for att få till stånd deklaration av
och sänkt gränsvärde för kadmiuminnehållet i handelsgödsel samt att
avvecklingsplaner utarbetas för vissa bekämpningsmedel. Vidare anser
verket att det bör finnas ett stödsystem för miljöanpassning i jordbruket.
q2000 påpekar att produktion och transporter av konstgödsel och
bekämpningsmedel förbrukar stora mängder fossila bränslen. Nya
energisystem för lantbruk bör, enligt q2000, kunna utvecklas med hjälp
av biobränsle, vind- och solenergi.

Ängsmarker. Enköpings kommun anser att kapitel 14 punkt 9h) i
Agenda 21, som berör utformningen och genomförandet av integrerade
jordbruksprojekt, även bör tillämpas på ängsmarker. Bevarande av ängar
har betydelse for den biologiska mångfalden men har även ett kultur-
historiskt värde. Vidare refererar Enköpings kommun till kapitel 14
punkt 41c) i Agenda 21 och föreslår att förhindrande av jorderosion och
skydd av ytvatten kan ske genom anläggning av skyddszoner utefter
åkerdiken och genom uppföring av skyddsplantering.

Livsmedel. Karlstads och Sundsvalls kommun anser att livsmedel bör
produceras lokalt och att förädling av jordbruksprodukter bör ske så nära
producent och konsument som möjligt. Ung Vänster och KdS-K anser
att livsmedelsproduktion utan handelsgödsel och kemiska bekämpnings-
medel bör stödjas, liksom att monokulturer i jordbruket och storskalig
animalieproduktion bör motverkas. KdS-K vill att samma kvalitetskrav
skall gälla för importerade och svenska livsmedel. Inga kemiska färg-,
konsistens- eller kosmetiska ämnen skall få tillsättas.

Jordägarförbundet anser att om Sverige för egen del, t ex för

Prop. 1993/94:111

Bilaga 1.1

111

jordbruksproduktion, väljer att ha strängare miljöregler än vad som
föreskrivs i internationella överenskommelser, får detta inte hindra att
Sverige beträffande importerade livsmedel ställer motsvarande miljökrav.
Detta är nödvändigt för att inte den svenska livsmedelsproduktionen skall
slås ut av utländsk utan att någon förbättring av miljön uppnås.

KdS-K anser att kvinnors kunskaper om jordbruksarbete måste tas
tillvara.

2.b) Skogsbruk

I kapitel 11 i Agenda 21 betonas vikten av att säkerställa att skogspro-
dukter och tjänster utnyttjas och produceras på ett långsiktigt hållbart
sätt. Effektiv tillämpning av Skogsprincipema bör underlättas och
stödjas av länderna.

Miljöanpassade skogsbruksmetoder. Naturhistoriska riksmuséet betonar
att hållbart skogsbruk innebär mycket mer än att bevara isolerade
reservat. Skogens naturliga föryngringsprocesser (bl a skogsbränder) bör
ges större spelrum och våtmarker (inklusive sumpskogar) bör ges en
framträdande roll i hela skogslandskapet för att lagra, leda och rena
vatten. Våtmarksdikning i södra Sverige bör förbjudas, enligt Natur-
skyddsföreningen, och i norra Sverige bör regler utformas som skyddar
tillräckliga ytor sumpskog.

Naturhistoriska riksmuséet hävdar att skogsbruket behöver en
mekanism for regional planering på landskapsekologisk skala, så att olika
komponenter kan vara representerade. Statens naturvårdsverk föreslår,
med hänsyn till bevarandet av den biologiska mångfalden, en ökad
användning av miljöanpassade skogsbruksmetoder såsom:

- försiktig markberedning,

- alternativ till trakthuggning,

- ökade inslag av självföryngring,

- längre omloppstider där det är lämpligt från produktions- och miljösyn-
punkt, samt

- försiktig tillämpning av helträdsutnyttjande.

Vidare anser Naturvårdsverket att försöksverksamheten med skogsmark-
skalkning och vitaliseringsgödsling bör fortsätta. Liknande åsikter
framförs av Länsstyrelsen i Älvsborgs län som också föreslår att
hänsynsregler bör införas för att minimera kväveläckaget vid skogsav-
verkningar. Svenska Samernas riksförbund motsätter sig gödsling på
vinterbetesmarkerna och varnar för att gödsling av skogsmark främjar
mer näringskrävande växter varvid marklavarna trängs tillbaka.

Samernas riksförbund vill vidare att nuvarande bestämmelse om
slutavverkningsålder i skogsvårdslagen skall bibehållas samt att markbe-
redning och plantering av främmande trädslag som contortatall stoppas
för att skydda biomångfalden. Även Naturskyddsföreningen och q2000
förespråkar förbud mot plantering av contortatall. Naturhistoriska
riksmuséet varnar för införande av exotiskt genmaterial och vill att de
genetiska resurserna i landets skogar skall bevakas bättre.

Områdesskydd och reservat. Naturhistoriska Riksmuséet anser att

Prop. 1993/94:111

Bilaga 1.1

112

skogstyper som helt skall undantas från skogsbruk (urskog och sumps-
kog) bör ges ett områdesskydd. q2000 anser att bevarande av primär-
skog, som Agenda 21 anvisar i punkt 11.13.a, bör tillämpas på svensk
urskog. För att veta hur orörda skogar fungerar behövs ett antal stora
reservat som täcker högproduktiv skogsmark. Naturskyddsföreningen
föreslår att 5-15% av skogsmarken avsätts som reservat, finansierade
genom en fond med delat finansieringsansvar mellan skogsbruket
(naturvårdsavgift med 17 kr/m3 skogsråvara på levererat virke),
konsumenterna (miljöavgift med 1 kr/kg på icke-reuturpappersbaserat
papper) och staten. Med naturvårdsanpassade skogsbruksmetoder
beräknas kostnaderna och finansieringsbehoven sjunka till en tredjedel.

Ekoturism kan ibland visa sig lönsammare än avverkning, menar
q2000. Naturhistoriska riksmuséet påpekar att det som står i Agenda
21 om nyplantering och skogsrehabilitering på områden som avskogats
måste vägas mot värdet av ett bevarat kulturlandskap med hagmark och
slåtterängar etc. Intrång i pågående markanvändning bör, enligt Statens
naturvårdsverk och Naturskyddsföreningen, regleras såsom före år
1987, dvs i förhållande till hela fastigheten.

Skogsindustrin. Skogsstyrelsen anser inte att virkesproduktionen med
bibehållen konkurrenskraft gentemot andra material kan bära kostnaderna
för all miljöhänsyn. Man vill se stöd till aktivt skogsbruk. Kungliga skogs-
och lantbruksakademien anser det viktigt att skogspolitiken utformas
så att Sverige klarar den internationella konkurrensen. Ljusnarsbergs
kommun anser att skogsbruksindustrin bör delta i övervakningen av
skogsmiljön.

Skogsindustrierna invänder mot krav på att det svenska skogsbruket
skall belastas med ekonomiska bördor for naturvård och friluftsliv som
de anser rätteligen bör bäras av samhället. Skogsägarna hänvisar till
Rio-deklarationens princip 7 som behandlar staters samarbete för att
"bevara, skydda och återställa hälsa och okränkbarhet hos jordens
ekosystem" och anser att svenska staten har ett stort ansvar för att skydda
och återställa skogsmarkerna i södra och mellersta Sverige som är
skadade på grund av luftföroreningar och surt nedfall.

2,c) Samhällsekonomi och näringsliv

Målsättningen i Agenda 21 (kapitel 4 och 8) är att priser och andra
marknadssignaler måste spegla de miljökostnader som energiförbruk-
ningen och förbrukningen av naturresurser inklusive omhändertagande
av avfall från produktionen medför. Statlig upphandling bör ske med
beaktande av miljöaspekter. Nya marknader ska uppmuntras för en
miljömässigt sundare resurshushållning.

Hållbar utveckling. Kungliga vetenskapsakademien beskriver samspelet
mellan samhällelig och ekologisk bärkraft i termer av att ett samhälle
som degraderar ekosystemen skjuter de ekologiska gränserna närmare
och därmed minskar potentialen eller spelrummet för samhällsekonomisk
utveckling. Potentialen till hållbar utveckling ligger då i att nyttja
naturens kapital på ett ekologiskt hållbart och ekonomiskt effektivt sätt.
Akademien vill att forskningsresurser inom Beijerinstitutet skall utnyttjas.

Prop. 1993/94:111

Bilaga 1.1

113

8 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 111

q2000 fäster vikt vid att subventioner som inte överensstämmer med
målen för en hållbar utveckling skall avvecklas eller minskas (Agenda
21, punkt 8.32.b). Särskilt bör detta tillämpas i Sverige inom områdena
energi och transporter. SLU anger som riktlinje att det som är önskvärt
ur samhällets synpunkt måste göras samhällsekonomiskt lönsamt genom
stimulanser till ett uthålligt utnyttjande av resurser.

Miljöräkenskaper. Flera instanser anser att nationalräkenskaperna
måste kompletteras med miljöräkenskaper. Konjunkturinstitutet räknar
med att senast 1997 kunna slutrapportera sitt uppdrag att utveckla
metoder for att bygga upp miljöräkenskaper i monetär form. Dessa kan,
tror institutet, vara behjälpliga speciellt för att förklara konsumtionsmön-
strens betydelse för miljön och torde enligt nuvarande planer och med
tilldelade resurser kunna sjösättas först framåt sekelskiftet. Naturvårds-
verket föreslår att, i avvaktan på s k gröna räkenskaper, bör som ett
komplement SCB ges i uppdrag att utveckla enklare former av miljöeko-
nomiska redovisningar. Även för kommunernas, landstingens och
näringslivets miljövårdssatsningar bör motsvarande redovisningar
utvecklas.

Statistiska centralbyrån vill att en "miljöjusterad nationalprodukt"
(MNP) i framtiden ska kunna beräknas med miljöräkenskaper som grund.
Den miljöpåverkan som för Sveriges del är mest angelägen att upprätta
räkenskaper för är utsläpp, avfall, hälso- och miljöfarliga kemikalier,
energi och näringsämnen. På sikt bör förmodligen också viktiga
naturresurser, som skog, ingå i miljöräkenskapema. SLU föreslår att ett
system av indikatorer för hållbar utveckling skapas för nationalräkenska-
perna. Statskontoret menar att införande av ekonomiska styrmedel i
miljöpolitiken bör ske på underlag av en helhetsbedömning som även
rymmer administrativa konsekvenser hos verksamhetsutövare.

Skogsindustrierna anser att miljöhänsyn och energiåtgärder måste
kombineras med ekonomisk tillväxt och sociala framsteg särskilt med
tanke på den ekonomiska kris som landet nu genomgår. SVEBIO anser
att det är viktigt att regering och riksdag klart uttalar sig för det
långsiktiga målet att införa miljöavgifter generellt och fullt ut med
tillämpning av principen att förorenaren skall betala. Nivån på avgifterna
bör sättas så att den antingen svarar mot den skada som miljöskadliga
utsläpp förorsakar eller så att de mål om utsläppsreduceringar som satts
upp av riksdagen kan fullföljas. Enligt SVEBIO uppnås inte kost-
nadseffektivitet i miljöarbetet och förtroendet för miljöpolitiken rubbas
om vissa områden får betala för miljöskadliga utsläpp, medan andra
slipper eller får stark reduktion. Ett exempel på det är utsläpp av
växthusgaser som enligt de från årsskiftet gällande reglerna vid värmep-
roduktion främst blir belastade i verksamheter utanför industrin.
Industriella utsläpp får starkt reducerade koldioxidskatter och elsektorn
är ännu så länge helt befriad från sådan skatt.

Skogsindustrierna understryker att konsumenters och opinioners krav
på miljöanpassade produkter och processer idag tenderar att bli en
starkare kraft än politiskt beslutade styrmedel. Därför måste politiska
åtgärder mer än tidigare inriktas på att säkerställa att en helhetssyn på
miljö och utveckling verkligen uppnås.

Prop. 1993/94:111

Bilaga 1.1

114

Botilda UN IF EM vill att kvinnors obetalda arbete skall värderas
rättvist i nationalräkenskaperna. Ung vänster och KDU vill att icke-
fömybara energikällor och material skall beskattas så att förbrukningen
minskar.

Fördelningspolitik. Statens naturvårdsverk vill att miljökonsekvens-
bedömningar bör ligga som underlag för beslut om fördelning av
budgetmedel. Munkedals kommun anser att det saknas en rättvis
fördelning av Sveriges resurser mellan stat, regioner och kommuner.
Staten måste stimulera till utveckling även i de mer glest befolkade
delarna av landet om landsbygden skall ha en möjlighet att överleva.

Glesbygdsmyndigheten beräknar att det är samhällsekonomiskt
lönsamt om förädling sker vid platsen för råvaruuttag och om småskalig-
het gynnas. Ett alternativ är att företagen beskattas i de kommuner eller
områden där de exploaterar. Myndigheten vill ha ett tydliggörande av
vem som äger naturresurserna och vem som ska bestämma hur de ska
användas - kommunen, länet, bolag eller staten? Vidare anser Glesbygd-
smyndigheten att kvinnors liv måste förbättras i glesbygden genom
tillgång till arbete, utbildning och service samt rikare kultur och fritid.

Naturskyddsföreningen framhåller att Sverige genom att beskatta
oönskad och kostsam miljöförstöring och lindra beskattningen på arbete
och kapital kan minska arbetslösheten, få bättre råd med den arbetsin-
tensiva offentliga sektorn, minska utsläppen och stimulera förnyelsebara
energisystem med bibehållen konkurrenskraft. Folkkampanjen anser att
ojämlikhet och fattigdom i Sverige måste bemästras med bl.a. satsning
på miljövänlig energi och trafik, reparationer och återvinning. I den mån
det ej räcker bör det ske en fördelning av tillgängliga lönsamma arbeten
på flera individer genom en arbetstidsförkortning. Ung Vänster anser att
det viktigaste i den globala fåttigdomsbekämpningen är rikedomsbe-
kämpning, bl a genom att avskaffa lyxkonsumtionen.

Naturskyddsföreningen vill att miljökvalitetsnormer som grund för
handel med utsläppsrätter ("bubblor") eller avgiftssystem med gemensam-
ma investeringsfonder rörande t ex kväve, fosfor och syreförbrukande
ämnen skall utredas före 1995. Vidare bör regeringen konsekvent
genomföra 1988 års beslut om den svenska trafikens kostnadsansvar och
arbeta för att samma princip genomförs i EES och EG.

Upphandling. Naturvårdsverket förordar en ökad miljöhänsyn vid den
offentliga upphandlingen och att statliga myndigheterna i sin årsredovis-
ning åläggs att redovisa vad de gjort under året för att anpassa sin
upphandling. Kiruna kommun anser att kommunförvaltningen skall köpa
miljöanpassade produkter for både drift och nybyggnation. Örebro
kommun anser att det är viktigt att kunna agera lokalt for att kunna styra
upphandlingen mot en långsiktigt hållbar utveckling och möta konkurren-
sen från producenter som exploaterar icke förnyelsebara resurser.
Liknande synpunkter framförs också av Kiruna kommun.

Kooperativa Förbundet anser att miljöanpassade varor inte bör vara
dyrare än icke anpassade. För de flesta konsumenter kommer det även
i framtiden att vara svårt att ta ett miljöansvar genom valet av produkter,
så länge konventionella varor är billigare för att de inte belastas med sina
miljökostnader. Karlstads och Sundsvalls kommun tycker att kommu-

Prop. 1993/94:111

Bilaga 1.1

115

nema bör föregå med gott exempel och gynna småskalig och lokal
produktion vilket kan leda till färre transporter och ett minskat behov av
förpackningar. Sundsvalls kommun anser vidare att i första hand lokala
energi- och naturresurs-tillgångar bör utnyttjas.

Miljömärkning. Nästan 20% av yttrandena från kommuner samt svar
från flera andra instanser innehåller förslag om en gemensam standard
för miljömärkning. Det anses vilseledande för konsumenterna med olika
märkningar som svanmärkning, bra miljöval, miljövänligt, etc. Statens
naturvårdsverk anser att arbetet med bl a miljömärkning av produkter
samt avfalls- och miljö varudeklarationer bör fortsätta för att stödja bra
miljöval hos konsumenterna och i företagen. Liknande önskemål framförs
av Konsumentverket. Karlstads kommun tycker att intresseorganisatio-
ner som arbetar för att informera konsumenterna om miljöanpassade
varor bör understödjas.

Prissättning. Naturskyddsföreningen ger tre råd för att nå det
hållbara samhället:

- avskaffa samhällets subventioner till olönsamma investeringar i
ohållbara system;

- avskaffa subventioner och speciallagar som gynnar drift av ohållbar
verksamhet; samt

- inför fullt miljökostnadsansvar för all ekonomisk verksamhet och
använd miljöskatter för att finansiera statens utgifter.

Munkedals och Malå kommun menar att man bör underlätta för
miljövänliga produkter genom att se över moms- och skattesystemet. Som
exempel nämns miljöbränslet "SCAFI 101" som beskattas på samma sätt
som övriga petroleum produkter. Ung vänster och KDU vill att icke-
fömybara energikällor och material skall beskattas så att förbrukningen
minskar. Vägverket förordar att statsmakterna ser över system för
avgifter, bonus m m så att de ger signaler som åstadkommer ett hållbart
beteende.

Konkurrensverket anser det avgörande för den ekonomiska ut-
vecklingen att det inte skapas vare sig protektionistiska hinder eller
ojämlika villkor för de ekonomiska aktörerna. Sveriges Jordägarför-
bund anser att i en väl fungerande marknadsekonomi måste resurser
betalas med sitt marknadsvärde även då de tas i anspråk för att tillgodose
samhällets behov. Moderata Kvinnoförbundet menar att Agenda 21
genomsyras av en övertro på politiska lösningar och hävdar att det istället
på många områden krävs avregleringar.

Lunds universitet menar att näringslivets miljöproblem ofta visar sig
endast i praktisk verksamhet men att de kan lösas bara i samverkan med
forskarsamhället. Lutherhjälpen tillsammans med Kyrkornas U-forum
tycker att näringslivet skall uppmanas att tillverka återanvändbara
produkter (både "recycle" och "precycle").

Grossistförbundet påpekar betydelsen och möjligheten av att utnyttja
ändliga råvaror, som t ex råolja, optimalt. Miljöförbundet anser att
industrier som tillverkar förorenande varor som t ex bilar och flygplan
måste lägga om sitt produktsortiment. Detta kräver en uttalad industripo-
litik, t ex med ett program för att hjälpa bilindustrin att ställa om till

Prop. 1993/94:111

Bilaga 1.1

116

spårtaxi.

2.d) Trafik

I kapitel 9 i Agenda 21 rekommenderas till regeringar och andra
aktörer att utveckla kostnadseffektiva, mindre förorenande trans-
portsystem och att utveckla mekanismer för att integrera transport-
planeringen i bostads- och bebyggelseplaneringen.

Trafikens miljöproblem är väl kända, enligt Trafikforskningsbe-
redningen, och de kan inte lösas enbart genom tekniska förbättringar.
Dessa räcker inte till för att kompensera de utsläpp som följer av
trafikökningen. VTI ifrågasätter om mobilitet skall tolkas som uttryck för
ökad välfärd. Istället är den ökande mobiliteten delvis en uppoffring
orsakad av ökad otillgänglighet. Dessutom, menar VTI, är allmän
ekonomisk tillväxt förbunden med en i stort sett likvärdig tillväxt av
transportarbetet, vilket är ett miljöpolitiskt dilemma. De flesta struktur-
prognoser pekar mot ännu starkare takt i godstransporternas ökning i
kontrast till en nödvändig minskning av utsläppen.

Kungliga vetenskapsakademien uttrycker oro över frånvaron av ett
helhetstänkande i trafikpolitiken. Akademien menar att Agenda 21s
rekommendation att "tillämpa ett förebyggande och försiktighetsgrundan-
de synsätt vid planering och genomförande av projekt" förpliktigar till
större respekt och ansvar än vad som hittills visats i handling.

Vägverket efterlyser övergripande mål för trafik och transporter,
miljökvalitet etc. Motstridiga mål borde diskuteras brett i samhället,
varefter berörda statliga verk kan avgränsa vilka åtgärder som är
förenliga med flera mål. Boverket har i studien "Storstadsuppdraget"
visat att bilberoendet ökar i storstäderna, vilket också skapar svårigheter
att upprätthålla den kollektiva trafikens standard. Denna utveckling måste
stoppas med förstärkt regional planering.

Infrastrukturprogrammet. Boverket menar att den massiva satsningen
på förbättrad transportinfrastruktur strider mot försiktighetsprincipen och
mot Agenda 21 s anda, där samråd och bred medverkan framhävs. Verket
anser att det hade varit önskvärt att en nationell vision förelåg som
underlag, eftersom utbyggnad av infrastruktur har utomordentligt
långsiktiga verkningar. Boverkets tveksamhet gäller även de s k
storstadsöverens-kommelsema. Också Statskontoret efterlyser, med
utgångspunkt bl a i fördelningen mellan olika trafikslag i infrastruktur-
satsningen, bättre beslutsmodeller med avseende på vilket sätt miljöhän-
syn beaktas.

Miljöförbundet tolkar Agenda 21s punkt 9.15 a) om att utveckla och
främja kostnadseffektiva, mindre förorenande och säkrare transportsystem
som att praktiskt taget alla pengar som satsas på transporter måste gå till
kollektivtrafik, vilket medför behov av en omprövning av regeringens
infrastrukturprogram. Statens naturvårdsverk och Ung Vänster föreslår
MKB av övergripande planer för infrastruktursatsningar och av stora
investeringar i enskilda projekt.

Naturskyddsföreningen beräknar att om de medel som anslagits till
riksvägplanen halverades så skulle ca 2,3 miljarder kronor per år frigöras

Prop. 1993/94:111

Bilaga 1.1

117

jämfört med riksdagsbeslutet. Dessa skulle kunna användas dels till att
öka Banverkets stomnätsanslag med 25% ( + 800 miljoner per är), dels
till att återinföra anslaget för "vissa investeringar i kollektivtrafik" (+400
miljoner per år), främst nya persontåg. Den föreslagna omprioriteringen
skulle, enligt föreningen, frigöra 1,1 miljarder per år för andra ändamål.

Vägverket tolkar Rio-deklarationens princip (4) om att miljöskydd ska
behandlas integrerat, så att miljöprövning av t ex vägar bör ske som en
integrerad del av ett ordinarie planerings- och beslutssystem, vilket
stämmer väl överens med den i Sverige påbörjade sektoriseringen av
miljöansvaret.

Järnvägar. Länsstyrelsen i Göteborg och Bohus län anser att
samverkan mellan transportverken är nödvändig med hänsyn till bl a
miljö och resurser. Länsstyrelsen i Norbottens län, Sorsele, Munkedals
och Malå kommun anser att staten bör satsa på utbyggnad av järnväg i
hela landet och inte enbart runt storstadsregionerna. Länsstyrelsen i
Älvsborgs län och Folkpartiet Liberalernas kvinnoförbund vill ge
ökad prioritet åt investeringar som främjar kollektivtrafik och godstrafik
på järnväg. Ung vänster föreslår upprustning av järnvägsnätet.

Landstinget i Värmlands län anser att staten kan stimulera kollektivt
resande genom att minska avkastningskraven på SJ och genom att ge de
regionala länstrafikbolagen bättre ekonomiska förutsättningar att driva
och utveckla spårbunden trafik. Statens naturvårdsverk föreslår att
Banverket i samråd med Naturvårdsverket ges i uppdrag att utarbeta ett
förslag till miljörelaterade trafikavgifter på järnvägen.

Sjöfartens långsiktiga fördelar i form av hög energieffektivitet, hög
transportkapacitet och naturliga infrastrukturella förutsättningar framhävs
av Sjöfartsverket. Verket bedömer att Sverige har ett behov av
privatbilism men menar att transportsektorns miljöpåverkan kan
begränsas genom att mer godstransporter överförs till sjöfarten.
Sjöfartsverket utvecklar nu ett avgasreningsprojekt på två fartyg med
ambitionen att reningsgraden för kväveoxider, kolväten, kolmonoxid och
stoft ska överstiga 90 %.

Flygtrafik. Luftfartsverket pekar på att en miljöanpassning av
luftforten äger rum genom att flygplatser nu miljöprövas och att
miljörapporter årligen sammanställs. Naturskyddsföreningen föreslår att
miljörelaterade hamn- och landningsavgifter skall införas, med samma
avgift per kilo utsläpp som andra trafikslag. Landningsavgiftema bör
göras gemensamma inom Europa och landningsavgiften för flyg utifrån
EG/EFTA kan beräknas på halva distansen till första destination
utomlands. Även Naturvårdsverket förespråkar att miljörelaterade
landningsavgifter för flyget införs snarast och att miljörelaterade hamn-
eller ferleds-avgifter övervägs.

Kollektivtrafiken behöver byggas ut för att minska biltrafiken, anser
flera remissinstanser. Statens naturvårdsverk vill att investeringar skall
göras i mer miljövänlig kollektivtrafik. Ung vänster föreslår att taxorna
skall sänkas. Landstinget i Stockholms län anser att skattereglerna bör
stimulera kollektivtrafiken och gynna miljövänliga bränslen.

Svenska Lokaltrafikföreningen anser att kollektivtrafiken bör
inkluderas redan på ett tidigt skede och som en naturlig del i sam-

Prop. 1993/94:111

Bilaga 1.1

118

hällsplaneringen. VTI anser att tätorterna måste få en miljöanpassad
stadsplanering i kombination med ett effektivt och miljöanpassat system
for kollektiva transporter.

Cykel. Huddige kommun vill att tvärkommunikationer förbättras och
att användningen av cykel stimuleras. Även Ung vänster vill ha fler
cykelbanor och föreslår forbud mot innerstadstrafik.

Bilism. Länsstyrelsen i Norrbottens län föreslår att satsningar bör
göras på tele- och informationsteknologin då det skulle kunna leda till ett
minskat resande. Huddinge kommun anser att eventuella restriktioner
för bilanvändningen eller ökade skatter och avgifter för att dämpa
bilresandet bör utredas på det regionala planet och nationell nivå.

Naturvårdsverket, VTI och Naturskyddsföreningen föreslår att nya
regler för tjänstebilsförmåner och reseavdrag utarbetas så att för-
månstagama genom beskattning konfronteras med resandets rörliga
kostnader. Naturvårdsverket anser också att bilavgifter skall kunna
användas i flera tätorter än de tre största städerna.

öresundsbron skulle, om den byggs, kunna orsaka irreversibel skada,
enligt Fiskeriverket. Att bygga bron skulle därför strida mot försiktig-
hetsprincipen (15) i Rio-deklarationen. KDU anser att försiktighetsprin-
cipen bör tillämpas på den föreslagna Öresundsbron. Naturskyddsföre-
ningen vill stoppa statliga lånegarantier till Öresundsbron och Dennispa-
ketet och anser att studier av betalningsvilligheten skall göras eller
kommunala omröstningar hållas vid större vägprojekt. Vägverket anser
att det finns kunskapsbrister om ekologisk anpassning vid lokalisering
och utformning av vägar.

Fossilbränsledrivna redskap. Vägverket påpekar att utsläppen från
terrängfordon, arbetsredskap m m ökar i andel av totala utsläpp. Lunds
universitetet anser att all terrängköming med motorfordon bör regleras.
Länsstyrelsen i Älvsborgs län och Huddinge kommun anser att det bör
ställas skärpta utsläppskrav på motordrivna arbetsredskap, som t ex
gräsklippare och på fritidsbåtar. Länsstyrelsen förordar också skärpta
utsläppskrav för arbetsfordon och tung trafik. Borlänge kommun
påpekar att sänkning av skatter på t ex oljebaserade drivmedel allvarligt
kan störa övergången till biobaserad energi.

Bränslen. Statens naturvårdsverk föreslår miljöklassning av bensin
och förbud mot blyad bensin samt reglering av samtliga motorbränslens
egenskaper i förordningen om motorbränslen. Länsstyrelsen i Älvsborgs
län anser att utsläppen kan minskas genom komplementering av
klassningen av dieselbränslen med en miljöklass 0 och genom bidrag
stimulera till eftermontering av katalysatorer på gamla bilar.

Naturskyddsföreningen anser att bensin bör miljöklassas enligt
samma princip som diesel på en tregradig skala och föreslår en gradvis
höjning med 10% årligen till år 2000 av bensin- och dieselskatten till 6
kr/1. VTI anser att en teknisk utveckling mot lätta och energisnåla fordon
ska stimuleras för att minska koldioxidutsläppen och att bilar i miljöklass
1 och 2 ska marknadsintroduceras.

CUF föreslår en svensk avvecklingsplan för fossila motorbränslen: år
2000 bör inga nya fossilbränsle-bilar få säljas; år 2010 inga nya
fossilbränsle-motorer (allt från gräsklippare till flygplan); och år 2025

Prop. 1993/94:111

Bilaga 1.1

119

inga fossila bränslen. Planen kräver, enligt CUF, en massiv satsning på
biobränslen och nya energikällor.

Lunds universitet föreslår utveckling av bränslecelldrivna fordon med
väte som bränsle, vilket kunde medföras eller erhållas genom omvandling
av metanol, som kan framställas ur bioenergi. SLU anser att avgifter och
skatter på fossila bränslen är viktiga för att användningen av de
miljövänliga biobränslena skall stimuleras. Botilda UNIFEM förordar att
drivmedel från sockerbetor utvecklas.

Enligt Huddinge kommun planeras el-bilar och hybridfordon vara
klara för serietillverkning år 1996 och då anser kommunen att en
lagstiftning bör komma till stånd som tvingar fram dem på marknaden.
Länsstyrelsen i Älvsborgs län och VTI föreslår att hastighetsnivåerna
for personbilar bör sänkas på vägarna genom hastighetsbegränsningar
och/eller ökad hastighetsövervakning. Vidare föreslår länsstyrelsen
snabbare utskrotning av äldre bilar genom höjd skrotningspremie, krav
på införandet av teknik som minskar varmkömingstiden för personbilar,
samt införande av systemet med miljöklassning av fordon.

VTI konstaterar att svenska raffinaderier saknar faciliteter för bl a
alkylering, katalytisk krackning och avsvavling. VTI föreslår därför en
plan för utbyggnad av svenska raffinaderiers kapacitet till storskalig
produktion av miljö- och hälsomässigt optimal bensin.

2.e) Energi

Bland åtgärder i i-länder nämns i Agenda 21, kapitel 7, speciellt
energihushållning och utvecklande av alternativa energikällor då sådant
utvecklingsarbete kan komma u-ländema till godo i ett senare skede.

NUTEK bedömer att utsläppen från elproduktion kommer att öka - vid
hög ekonomisk tillväxt blir ökningen troligen kraftig. Verket menar
därför att normer för maximal energianvändning bör prövas. Kungliga
vetenskapsakademien anser att det sparande som framgångsrikt
genomfördes efter energikrisen 1973 måste återupptas, liksom satsningen
på alternativa energikällor. Akademien föreslår därför att en successiv
övergång till energisnål teknik påskyndas genom satsningar inom det
ekoteknologiska området via ekologisk-ekonomiska styrmedel. Sverige
satsar för närvarande, även internationellt sett, små medel på forskning
och utveckling om energi. Här krävs ökade resurser. Länsstyrelsen i
Älvsborgs län föreslår bättre ekonomiskt stöd till utveckling och
införande av förnyelsebara energikällor och att det bör underlättas för
lokala producenter att distribuera energi till det regionala nätet. Lunds
universitet menar att Sveriges möjligheter till fömybara energikällor
främst ligger i bioenergi, vindkraft och solvärme. Elproduktionen i
Sverige bör, enligt Skogsindustrierna, även i fortsättningen baseras på
vattenkraft och kärnkraft. Vidare anser förbundet att Sverige bör verka
för en ökad förbränning med energiutvinning av hushållens pappersför-
packningar.

Biobränslen. Statens naturvårdsverk anser att lokal energiplanering
bör inriktas på effektivare energianvändning och ökad användning av
biobränslen och biokraftvärme. Skogsägarna och Skogsindustrierna

Prop. 1993/94:111

Bilaga 1.1

120

framhåller också att det bör skapas bättre förutsättningar för att utnyttja
biobränslen som energiråvara. SVEBIO anser att det är viktigt att
bioenergi och naturgas får bära sina kapitalkostnader på kommersiella
villkor for att inte en snedvridning av konkurrensen skall uppstå mellan
olika bioenergialtemativ. Den kommunala planeringen kan då byggas på
samhällsekonomiskt optimala bränsleval. Svenska Gasföreningen anser
att det finns en risk för att gränsöverskridande internationella eller
nationella energiförsöijningssystem (som t ex pipelinesystem för gas) inte
tas upp i arbetet med de lokala agendoma.

Huddinge kommun påpekar att största möjligheten för kommunen att
styra utvecklingen mot mer miljö vänligt energiutnyttjande ligger i att
påverka bränslealternativen för fjärrvärme. Det är dock inte rimligt att
kommunens ambitioner att minska CO₂-utsläppen enbart skall betalas av
fjärrvärmekundema med högre taxor medan elvärmekundema, oljekunder
m fl slipper kostnaderna för minskningen av utsläppen. Biobränslen
måste vara ekonomiskt konkurrenskraftiga för att de skall få en bred
användning. Det är staten som måste ändra förutsättningarna så att detta
blir fallet, så länge biobränslena inte av egen kraft kan konkurrera med
fossila bränslen eller billig el.

Energipriser. Värmeverksföreningen påpekar att fjärrvärme och
kraftvärme kan utnyttja fömybara energiråvaror men att dessa energikäl-
lor för närvarande är dyrare än andra. Insatser måste göras för att sänka
kostnaderna för att använda de fömybara energiråvaroma så att dessa kan
konkurrera med fossila bränslen på lika villkor med beaktan av miljöpå-
verkan.

Folkpartiet liberalernas kvinnoförbund vill gynna en omställning av
energisystemet och hushållning med energi genom ett prissättningssystem
som tar hänsyn till marginalkostnaderna för ny el. SVEBIO påpekar att
de låga elpriserna i Sverige motverkar målet om energihushållning
samtidigt som det rådande överskottet på elkraft leder till att elvärmen
växer snabbare än andra elsektorer. Härigenom kommer också av-
vecklingen av kärnkraften att försvåras då omställning av energisystem
är relativt kostsamt inom bostadssektorn.

NUTEK menar att sänkta skatter för industrin kan minska incitamen-
ten till energibesparingar. Skövde kommun menar att elpriserna
fortfarande är så låga att direktverkande/vattenburen el oftast väljs istället
för fjärrvärme eller andra alternativ. Liknande åsikt framförs av Örebro
kommun.

Malå kommun påpekar att priset på el från kärnkraft subventioneras
i förhållande till el från vattenkraft. Glesbygdsmyndigheten påpekar att
vid avregleringen av elmarknaden kommer Jokkmokk, som har egna
kraftverk, troligen att få de högsta elpriserna i landet p g a en för låg
konkurrens.

För att öka biobränslenas konkurrenskraft föreslår Statens natur-
vårdsverk och Länsstyrelsen i Älvsborgs län att en koldioxidskatt införs
for samtliga fossileldade elproduktionsanläggningar. Naturvårdsverket
anser att skatten bör vara på 8 öre/kg och att den gradvis höjs. Luther-
hjälpen tillsammans med Kyrkornas U-forum och Ung Vänster

Prop. 1993/94:111

Bilaga 1.1

121

förordar att olje- och elskattema höjs kraftigt. Falkenbergs kommun
anser att lagen om fest bränsleförbränning måste tillämpas mera strikt.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län föreslår att kraven på eldningsolja bör
skärpas i Västsverige så att högst 0,1 % svavelinnehåll tillåts. Natur-
skyddsföreningen menar att Sverige också bör införa samma ansvars-
regler för sjötransporter av olja som USA, dvs obegränsat ansvar för
redaren och krav på dubbla skrov för oljetankers som angör svensk
hamn.

Kärnkraft. De politiska beslut om att avveckla kärnkraften till år 2010
och att inte bygga ut vattenkraften ytterligare, anser Skogsindustrierna,
måste starkt ifrågasättas i ett internationellt perspektiv. Ung Vänster och
Kvinnor för Fred menar att kärnkraften måste avvecklas enligt
folkomröstningens utslag senast år 2010. Barsebäck bör stängas inom en
snar framtid.

q2000 ifrågasätter om slutförvaring av radioaktivt avfell kan tillåtas på
Östersjöns botten om försiktighetsprincipen skall tillämpas, såsom anges
i Agenda 21s punkt 22.5.c om radioaktivt avfell. Kvinnor för Fred vill
att importen av uran snarast skärs ned. Stöd till icke-fömyelsebara
energiformer bör successivt avvecklas och en mångdubbel satsning göras
på alternativ energi. Det bör bli lättare för svenska konsumenter att börja
använda förnyelsebara energikällor.

Gas. Svenska Gasföreningen anser att regering och riksdag bör inta
en ny hållning till pipelinesystemet för naturgas och överväga hur staten
skall främja tillkomsten av nya naturgasledningar i Sverige och i Norden.

q2000 anser att energiåtervinning ur organiskt avfell är ett måste.
Hållbart odlade energigrödor bör främjas. Lunds universitet anser att
utsläppen av metan från soptippar kan minskas och att gasen bör tas
tillvara och användas för el- och/eller värmeproduktion. Regelsystemet
för elsektorn bör, enligt universitetet, ses över så att nyinvesteringar
alltid utnyttjar möjligheter att använda fömybar energi.

Kol. Svenska Kolinstitutet understryker att 40% av världens
elproduktion är kolbaserad och ökar stadigt. I Sverige har bl a rökgas-
reningstekniker utvecklats under 80-talet. Sverige har möjlighet att
genomföra insatser för att effektivisera kolanvändningen i andra länder
vilket skulle ha mycket stor effekt på den globala miljön. Med svensk
teknik skulle t ex Kinas kolförbrukning kunna reduceras med ungefar
25% eller ca 300 miljoner ton. För att kunna utveckla miljöanpassad
teknik behövs svenska referensanläggningar.

Regleringar. Naturvårdsverket föreslår krav på bygglov vid
installation av vedeldade villa pannor och möjlighet för kommuner att
lämna generella föreskrifter för vedeldning i vissa bostadsområden.
Tillkommande vedeldning bör regleras i detaljplaner och kommunala
energiplaner. Vidare bör normer för elförbrukning i hushållsapparater
införas. Länsstyrelsen i Älvsborgs län och Konsumentverket framför
liknande synpunkter. Länsstyrelsen i Älvsborgs län föreslår dessutom
att det på alla elapparater skall införas en obligatorisk energimärkning
som visar apparatens elförbrukning.

Huddinge och Lunds kommuner anser att det för en minskning av
den individuella energiåtgången behövs en relativt hårdhänt styrning, t ex

Prop. 1993/94:111

Bilaga 1.1

122

en reglering av hur stora ytor olika hushåll respektive arbetsplatser skall Prop. 1993/94:111
få disponera, eller införande av avgifter/skatter som motverkar alltför Bilaga 1.1
hög konsumtion av energi. Skogsindustrierna anser att det är fel att vid
produktion av varor minska den mängd energi och råvara som används
per enhet utan att samtidigt ställa detta i relation till kostnaderna.

Rådgivning. Malå kommun anser att informationen om bidrag till
allmänheten för att minska elförbrukningen är bristfällig. Till exempel är
det få människor som känner till möjligheten att söka bidrag för att
installera solceller. Enköpings kommun tycker att det bör finnas en
energirådgivare i varje kommun. SLU föreslår tydliga signaler och god
rådgivning till producenter och användare av fossila bränslen om vilka
villkor som gäller vid en övergång till bioenergi för att stimulera en
marknadsutveckling i riktning mot inhemskt producerad bioenergi.

2.f) Försvar

I Agenda 21s kapitel 20 om hanteringen av miljöfarligt avfell,
framhålls att regeringarna bör försäkra sig om att även militära
anläggningar följer gällande nationella miljökrav för hanteringen. I
kapitel 33 anges att militära resurser bör omfördelas för att finansiera
Agenda 21.

Överbefälhavaren tror inte att Försvarsmakten kan undvika viss
miljöpåverkan och ser därför, i takt med att miljölagstiftningen skärps,
en ökande risk att Försvarsmakten inte skall kunna lösa sina uppgifter.
Det krävs därför balans mellan miljökrav och kravet att vara beredd på
krig. Försvarsmakten bör, anser ÖB, få direktiv angående Agenda 21
endast från regeringen och beträffande miljötillsyn lägst från Länsstyrel-
serna.

Miljövärn. Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet
(IKFF) och Kvinnor för Fred föreslår en svensk handlingsplan om hur
militära resurser kan användas for att skydda miljön, som en uppföljning
till 1991 års FN-studie, och en plan for omställning av försvarsindustrin
till civil produktion. Samarbete för Fred anser att ett miljövårds-
regemente bör inrättas och att SNV och FOA gemensamt bör admini-
strera en fond som med ett par miljarder till sitt förfogande under en
treårsperiod för nuvarande rustningsindustri skall skapa alternativ
sysselsättning med miljöriktig produktion.

Miljöskuld. Samarbete för Fred och Kvinnor för Fred anser att
militären skall bära sina egna miljökostnader genom att moms införs på
krigsmateriel, skatt utmäts på militärt flygbränsle och miljöförstöring
orsakad av militären saneras, så att det i försvarsbudgeten framgår vad
säkerhetspolitiken kostar.

Miljöhänsyn. ÖB framhåller att en särskild Agenda 21 för Försvars-
makten vore en fördel. Samarbete för Fred menar att Försvarets
miljöberedning bör presentera vad kretsloppssystem innebär för
totalförsvaret. ÖB bör ges i uppgift att i planeringen fram till 1988,
enlighet med Rio-deklarationens princip 8, ersätta ohållbara konsumtions-
mönster. Vidare bör, enligt Samarbete för Fred, försvarets dispens att 123

använda freoner genast dras in, strikta civila normer tillämpas för

kemikalieanvändning och ett internationellt institut för kemikaliesäkerhet
inrättas i Sverige med resurser från FOA.

2.g) Forskning teknisk utveckling och utbildning

I kapitel 35 i Agenda 21, om forskning för en hållbar utveckling,
framhålls att en uppgift för vetenskapen bör vara att tillhandahålla
information som underlag för en bättre utformning av miljö- och
utvecklingspolitik. För att uppfylla detta krav är det nödvändigt att
länderna bedömer och vidtar behövliga åtgärder i syfte att öka den
vetenskapliga insikten, förbättra den långsiktiga vetenskapliga
kapaciteten och säkerställa att vetenskapen svarar mot de nämnda
behoven.

Lutherhjälpen tillsammans med Kyrkornas U-forum varnar för en
övertro i Agenda 21 på att forskning och information skall lösa alla
världens problem. Kungliga vetenskapsakademien tror att Agenda 21
kan genomföras endast med hjälp av en engagerad och kunnig allmänhet
och beskriver därför informationsbehovet som det kanske mest angelägna
problemet i strävan mot en hållbar utveckling. Dessutom måste miljöpo-
litiken stå på fast vetenskaplig grund. Försiktighetsprincipen kräver,
enligt akademien, t ex en utveckling av metoder för relativ riskbe-
dömning som hjälp för beslutsfattare.

Även Naturvetenskapliga forskningsrådet ser högkvalitativ forskning
som en grundförutsättning för tillämpning av försiktighetsprincipen, i
synnerhet vid motstridande intressen nationer emellan. KTH menar att
den attitydförändring som krävs i samhället förutsätter omfettande
utbildning i "Rio-anda" av beslutsfattare, studenter och allmänhet.
Statens institut för psykosocial miljömedicin och Byggforskningsrådet
föreslår att staten främjar bättre kontakter på lokal och central nivå
mellan forskare, beslutsfattare och allmänhet.

Tvärvetenskap. TER menar att den forskning som berör Agenda 21
måste organiseras som ett långsiktigt projekt i konsortieform med aktiv
medverkan av rådsorganen och internationella kontakter. SLU anser att
utbildning på universitet och i skolan bör ge en helhetssyn på resurser,
lönsamhet och energiflöden samt önskar att behovet av tvärvetenskapligt
kunnande särskilt vid ökad biobränsleanvändning beaktas. SGU
framhåller betydelsen av sektorsforskning för att Agenda 21 skall kunna
förverkligas. Sektorsforskningen, i kontrast till universitets- och
högskoleforskningen, inriktas mot relevanta problem, har en långsiktig
struktur och är en garant för kontinuitet.

Forskningsrådsnämnden (FRN) anser att Rio-deklarationen spränger
disciplinramen vilket ställer krav på kompletteringar av befintlig
grundforskning med en betydande breddning och sektorsövergripande
forskning i bärkraftighetsperspektiv. En lång rad instanser framhåller
betydelsen av tvärvetenskapliga forskningsprogram och föreslår att
grundforskningen bör ges incitament för helhetssyn och integration för
att rätt belysa olika miljöfrågor.

Miljöcentra. Stockholms universitet betonar att existerande miljöcen-
tra vid flera universitet är nödvändiga för tvärvetenskapligt samarbete.

Prop. 1993/94:111

Bilaga 1.1

124

Lunds universitet föreslår ökat stöd till dessa miljövetenskapliga centra,
som bör få en mer långsiktig och fest organisation. Dessutom föreslås
vidgat forskningssamarbete med länder inom och utom Europa.

Fiskeriverket föreslår, i enlighet med Agenda 21s punkt 17.17g om
integrerad kust- och havsskötsel, ett regionalt tvärvetenskapligt institut
för Östersjön. Länsstyrelsen i Norrbottens län föreslår att Norrbotten
skall bli ett svenskt centrum för miljöutvecklings-insatser riktade mot
norra Ishavet och Barentsregionen.

Forskningsområden som anses vara viktiga är bl a analyser av
utövandet av äganderätter i förhållande till ekologi (KVA), vidareutveck-
ling av s k gröna räkenskaper (KVA) samt frågor om befolkningsut-
veckling/fettigdom (HSFR) och livsstil (TFB).

Landstinget i Uppsala län hänvisar till forskningsområdena som
nämns i kapitel 6 i Agenda 21 punkt 41m) ii), som behandlar utveckling
och genomförande av tvärvetenskaplig forskning om de kombinerade
hälsoeffekterna av exponering för multipla miljörisker, inklusive
epidemiologiska undersökningar av långvarig exponering för låga
föroreningsnivåer och användningen av biologiska markörer, och påpekar
att det finns en rad etiska aspekter kring utnyttjandet av biologiska
markörer (t.ex studier som syftar till att spåra upp individer i be-
folkningen som är särskilt känsliga för vissa exponeringar) som ingående
bör diskuteras av forskare, myndigheter och politiska beslutsfattare.

Enköpings kommun anser att det behövs mer forskning och in-
formation om kostens betydelse för hälsan, orsakerna till och lindrande
av allergier samt orsaken till ökningen av cancerfrekvensen hos personer
födda på 1950-talet i förhållande till tidigare decennier. Universitetet i
Linköping tycker att delmålen för läkarexamen bör kompletteras med
ansvar för identifiering av såväl psykosociala som fysikaliska och
biokemiska riskmiljöer. Vidare bör folkhälsofrågomas miljökomponenter
mer explicit betonas. Universitetet anser också att miljökurser på
engelska bör utvecklas och erbjudas utländska studenter.

Landstinget i Blekinge län påpekar att med den ökade invandringen
i landet behövs forskning om ny metodik för alternativa sätt att nå ut till
befolkningen i ett samhälle med mångkulturell sammansättning.

Väg- och Trafikinstitutet förordar forskning avseende metodik för
attitydförändringar. SJFR föreslår en översyn av ekonomisk forskning
för att uppmärksamma behovet av gränsområdet ekonomi-ekologi liksom
socioekonomisk forskning. På liknande sätt föreslår q2000 en prioritering
av effektiva metoder att använda ekonomiska styrmedel.

Jordbruksverket efterlyser resurser för kunskapsuppbyggnad om olika
avrinningsområdens hydrologi. Byggforskningsrådet är oroligt för
effekterna av att dess forskning kring grönytor nu överförs till SJFRs
Trädgårdsforskning.

Glesbygdsmyndigheten anser att det behövs mer forskning om
ungdomar och miljö. Länsstyrelsen i Norrbottens län föreslår att Luleå
Högskolas satsningar på forskning och utbildning inom området
geografiska informationssystem ges sådana ekonomiska möjligheter att
satsningen kan permanentas samt att ekonomiskt stöd bör ges till
forskning inom gruvavfellsområdet. Luleå kommun bedömer att

Prop. 1993/94:111

Bilaga 1.1

125

Högskolan i Luleå bör kunna spela en stor roll för att lösa de speciella
problem som orsakas av klimatet på Nordkalotten.

HSB anser att särskilda medel bör tillskjutas för information,
utbildning och utveckling av energihushållning samt marknadsintroduk-
tion av ny teknik. Länsstyrelsen i Älvsborgs län anser att det bör ske
en kraftigt ökad satsning på forskning och utveckling av bränslesnåla
motorer, elmotorer, samt biobränslen. Denna forskning bör dock
tidsmässigt samordnas med ökade krav på renare motorer m m. Vidare
bör forskning kring olika kemikaliers miljöfarlighet prioriteras.

Naturvårdsverket anser att det behövs insatser för forskning och
teknikutveckling i fråga om fömybara energislag samt förbättrade
kunskaper om långlivade organiska ämnen. Karlstads kommun tycker
att möjligheterna för att stödja byggandet av anläggningar för regenere-
ring av olja bör utredas och föreslår att Naturvårdsverket ges i uppdrag
att inventera, utvärdera samt sprida kunskaper om sådana metoder.

Folkkampanjen anser att regeringen bör låta utreda alternativ till
KBS-metoden för slutförvaring av högaktivt kärnavfall. Dessa ut-
redningar bör utföras av forskare och tekniker helt fria från anknytningar
till kraftindustrin. Kravet att minimera de producerade avfallsmängderna
skall beaktas när man utarbetar kämkraftsawecklingsplanen. IVL
föreslår en intensifiering av forskning och utveckling inom miljöövervak-
ningsområdet, kretsloppsinriktad miljöteknik och systemförståelse vad
gäller miljöfrågor (tätorts- och trafiksystem, miljökonsekvensbeskriv-
ningar och miljörevision).

Forskartjänster. För att öka antalet forskarutbildade inom miljöområdet
föreslår Universitetet i Linköping föreslår att krav på eller belöning av
miljöinslag/miljöinriktning i avhandlingar skall prövas och att specialdes-
tinerade doktorandtjänster införs. Chalmers tekniska högskola till-
sammans med Göteborgs universitet anhåller om bl a en professur inom
ämnesområdet atmosfarvetenskap. SGU finner att energigeologi bör få
större uppmärksamhet med en egen position på universitet och högskolor.

Särskilda utbildningsinsatser. Enligt Statens naturvårdsverk behövs
mer information och utbildning för att höja det allmänna miljömedvetan-
det. För att miljöaspekterna skall ges erforderlig tyngd i all utbildning
bör det uppdras åt berörda myndigheter på skol- och högskoleområdet att
utarbeta program för hur detta skall ske och att det årligen, i en särskild
miljörapport, redovisas hur arbetet fortskrider. Folkhälsoinstitutet menar
att Agenda 21 måste populariseras i olika produkter för användning i
skolan, vid relevanta arbetsplatser och hos beslutsfattare. Innehållet bör
spridas genom modem folkupplysning.

LO anser att skolor med yrkesinriktade utbildningar bör stimuleras att
inom ramen för eller utöver den begränsade allmänna miljökunskap som
beslutats, även lägga in yrkesspecifika miljökunskaper i kursplanerna.
Vidare bör arbetsplatsanknuten miljöutbildning, såväl generell som
yrkesspecifik, stimuleras. Branchvisa utbildningsprogram bör övervägas.

Folkbildningsrådet, KVA och Folkhälsointitutet understryker
betydelsen av kunskap och folkbildning i det lokala miljöarbetet.
Skolverket betonar vikten av fortbildning av yrkeslärare.

Miljöundervisning. Skolverket redogör för att i propositionerna En ny

Prop. 1993/94:111

Bilaga 1.1

126

läroplan (1992/93:220 och 250) betonas miljöperspektivet och sambandet
mellan miljö och teknik understryks. I de 16 nationella program som
omfattar den gymnasiala utbildningen ingår naturkunskap som ett
kärnämne med minst 30 klocktimmar. Ämnet rör ekologi, kretslopp,
energifrågor, resursutnyttjande och konkreta lokala och globala miljöp-
roblem. Därutöver finns redan idag skolor med miljöprofil. Flera
remissinstanser föreslår att en ekologisk grundsyn integreras i all
utbildning.

Läroplaner. Kommunförbundet anser att utbildnings-insatsema för en
uthållig samhällsutveckling och en god miljö i skolan och på universiteten
både i befintliga och planerade läroplaner är otillräckliga. Katrineholms
kommun och Länsstyrelsen i Göteborg och Bohus län anser att delar
av Rio-deklarationen och Agenda 21 skall arbetas in i skolans läroplan.
Motala kommun påpekar att även om läroplaner beslutas av staten så
har kommunen ett ansvar för det praktiska resultatet. Läroplanen kan ges
en lokal profilering.

Statens institut för psykosocial medicin tror att läroplaner behöver
granskas för att bättre använda systemansatser i problemanalys och
problemlösningar.

KdS-K vill att miljövård skall bli ett obligatoriskt ämne i skolan.

Aktivering. q2000 anser att Agenda 21 s kapitel 36 om utbildning är bra
och väl genomtänkt, med möjlighet för västvärlden att nå målen inom ett
par år. Nedskärningar i utbildning är oacceptabelt. Ungdomskampanjen
vill se planer for hur miljö och utveckling skall integreras i alla ämnen
i grundskola och gymnasium (Agenda 21, punkt 36.5.b). Det är också
viktigt att skolan engagerar eleverna i lokala och regionala studier om en
god miljö (punkt 36.5.e). q2000 menar att organisationer och forskare
bör utnyttjas på ett organiserat sätt i undervisningen och att skolmiljön
bör ge elevema tillfallen att praktisera lösningar på miljö- och ut-
vecklingsproblem .

Lunds universitet menar att miljöundervisningen bör påbörjas redan
i förskolan. All kunskapsförmedling på området bör, enligt universitetet,
innehålla förslag till handlingsstrategier som går ända ned till vad
individen kan göra.

3. Internationellt miljösamarbete

I Agenda 21 (kapitel 2) framhålls önskvärda förändringar som stater
bör arbeta för inom ramen för samarbete i GATT, UNCTAD och
andra internationella fora; friare handel, bättre markndstillträde för u-
landsprodukter samt resursöverföring och skuldlättnader för u-länder.

I kapitel 34 framhålls vikten av att överföra miljöanpassad teknologi
mellan och inom länder. Detta gäller särskilt till u-länder. I kapitel 38
och 39 har världens länder enats om att stärka samarbetet kring miljö
och utveckling främst inom ramen för FN-systemet samt att utvärdera
och främja effektiviteten i internationell miljörätt.

3.a) Allmänna synpunkter

Statskontoret förordar en arbetsfördelning länder emellan i det in-
ternationella miljöarbetet, istället för att alla skall vara representerade

Prop. 1993/94:111

Bilaga 1.1

127

i alla sammanhang. Kemikaliearbetet ses som ett positivt exempel.
Skogsstyrelsen betraktar Rio-deklarationens princip (2) om suveränitet
under ansvar som svår att förverkliga speciellt för de i-länder som
enträget försöker att påtvinga u-ländema sina egna uppfattningar om
hållbar utveckling samtidigt som de finner det svårt och smärtsamt att
minska sina gränsöverskridande luftföroreningar, hitta säkra energisys-
tem och finna vägar till ett kretsloppssamhälle så att de inte skadar
andra länders miljö.

Sveriges ansvar. Statens naturvårdsverk betonar att det måste finnas
utrymme för både internationellt samordnande åtgärder om regelsystem
och för enskilda länder att gå före och agera relativt fritt för att flytta
miljövårdens positioner framåt. Väg- och Trafikinstitutet menar att
solidaritet påkallar en avsevärd effektivisering av i-ländemas trans-
portsystem för att hejda energi- och råvarukonsumtionen. Mijjöförbun-
det menar att varje människa på jorden har samma rätt att ta i anspråk
resurser, varpå man definierar de tre viktigaste områdena för i-ländema
att åtgärda: kretsloppsproduktion; mindre köttkonsumtion; och mindre
bil- och flygtrafik.

Lutherhjälpen/U-forum förespråkar klara svenska ställningstaganden
for de fattigaste länderna och en ödmjuk inställning istället för en
teknikoptimistisk linje. Lunds universitet framhåller att Sverige avsevärt
måste förstärka sin personella och finansiella kapacitet för det in-
ternationella arbetet med att genomföra Agenda 21. NUTEK anser att
resurser bör satsas där man får mesta möjliga utdelning per satsad krona
för miljön. Uppsala universitet menar att nationell suveränitet måste
balanseras med internationella "maktmedel". ÖB föreslår att internatio-
nellt miljösamarbete kring kartläggning av och sanering efter militär
verksamhet bör initieras med kostnadstäckning utanför försvarets
ordinarie budget.

3.b) EG/EU

Statens naturvårdsverk påpekar att en betydande del av den
storskaliga belastningen på svensk miljö härrör från länderna i
EG/EFTA-området. De miljöregler som berör den fria handeln
kommer i allt större utsträckning att bli gemensamma inom detta
område. Naturvårdsverket anser därför att det är rationellt ur svensk
miljöpolitisk synvinkel att lägga stor vikt vid EG/EFTA-ländema och
relevanta EG-institutioner liksom på de internationella konventionerna
i det fortsatta miljösamarbetet. Vidare anser verket att Sverige måste
verka för att miljöaspekterna får tillräcklig tyngd vid avvägningen
mellan frihandel och miljö inom EG.

Vid ett eventuellt inträde i EG anser länsstyrelsen i Malmöhus län att
möjligheterna för Sverige att driva en miljöpolitik i överensstämmelse
med Agenda 21 är beroende av att man lyckas få till stånd en sådan
miljöpolitik även i EG. Länsstyrelsen i Älvsborgs län anser att i
förhandlingarna om EES-avtalet och eventuell anslutning till EG är det
viktigt att Sverige arbetar för att substitutionsprincipen skall ligga fäst.

Prop. 1993/94:111

Bilaga 1.1

128

NU TEK föreslår att Sverige som medlem i EG bör arbeta för avveckling
av handelshindren gentemot Tredje världen.

Naturskyddsföreningen vill att Sverige i förhandlingarna med EG
värnar om en självständig miljöpolitik och ser till att fyra nya "friheter"
garanteras inom EES/EG: fri information; fri utveckling av miljöskydd;
fri utveckling av ett uthålligt, miljöanpassat jord- och skogsbruk; samt fri
internationell miljö- och biståndspolitik.

Information. Naturskyddsföreningen framhåller att offentlighetsprin-
cipen, remissförfarandet och öppenheten i beslutsprocessen skall bevaras.
Den svenska regeringen bör offentliggöra utkast och beslutsunderlag,
liksom sina ställningstaganden samt ge miljörörelsen insyn och observa-
törsstatus i beredande organ. EG bör ha en generell miljöklausul som
stadgar att integrationsåtgärder skall miljökonsekvensbedömas och alla
miljödirektiv bör vara minimidirektiv som föregås av remissförfarande
i Sverige.

Utveckling av miljöskydd. Naturskyddsföreningen framhåller att
EFTA-ländemas undantag i EES-avtalet för miljökrav på bl a kemikalier,
bilavgaser och avfall antingen måste bli EG-regler eller permanentas som
undantag i EG. Sverige får inte backa på kravet att vid medlemskap i EG
behålla reglerna för svavel i bränslen, liksom substitutionsprincipen,
försiktighetsregeln och producentansvaret, som är centrala bl a i
kemikalielagstiftningen. Sverige måste få rätt att bibehålla och skärpa
existerande bilavgasregler samt att fritt utveckla och införa miljöklass-
ningssystem, bl a för motorfordon och dieseloljor. Sverige skall kunna
avstå från import och förbjuda export av miljöfarligt avfall och kärnav-
fall. Sverige måste också kunna behålla sina miljöavgifter och -skatter
samt införa nya sådana.

Naturskyddsföreningen anser vidare att Sverige måste ha rätt att
kompensera jordbruket för försvårande klimatförhållanden, höga krav på
djurens miljö och hälsa samt miljö- och naturvårdsåtaganden inom
jordbruket. Miljöskatter och -avgifter som försämrar lönsamheten i
jordbruket skall kunna återföras till näringen och avgifter på kväve och
kadmium skall kunna höjas. För att bevara biomångfalden och bekosta
reservat måste avgifter kunna tas ut från skogsnäringen samt undantag
göras från EGs beskogningspolitik.

Miljö- och biståndspolitik. Sverige skall behålla rätten till självständig
internationell miljö-, bistånds- och solidaritetspolitik. EG får inte,
påpekar Naturskyddsföreningen, ha tullar som diskriminerar u-länder.
Lutherhjälpen tillsammans med Kyrkornas U-forum anser att svenskt
bistånd skall skötas från Sverige, även vid ett eventuellt medlemskap i
EG. Ung Vänster anser inte att hållbar utveckling är förenligt med
medlemskap i EG/EU.

3.c) FN-systemet

För att på global nivå kunna förverkliga den hållbara utveckling som
anges i Agenda 21 krävs, enligt Statens naturvårdsverk, att de rika
länderna och utvecklingsländerna tillsammans snabbt enas om en
realistisk modell för hur det i praktiken skall gå till. Naturvårdsverket
anser att Sverige bör fortsätta att driva miljöfrågorna i viktiga in-

Prop. 1993/94:111

Bilaga 1.1

129

9 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 111

temationella sektororgan, t ex FNs organisationer för sjöfart (IMO)
och luftfart (ICAO). Fiskeriverket anser att FNs fackorgan bör få en
mycket större roll i UNCED-uppföljningen.

q2000 menar att Sverige bör verka för att FN samordnar utbildning i
upprättandet av nationella integrerade miljö- och ekonomiredovisningar.
q2000 föreslår också att Kommunförbundet aktivt skall medverka till
internationella samråd mellan berörda FN-organ m fl om de bästa
formerna för stöd till u-länders arbete med lokala Agenda 21 (punkt
28.4).

Nya bindande avtal. Svenska FN-förbundet föreslår att regeringen
undersöker möjligheten att skapa ett forum inom FNs ram där för-
handlingar kan leda till ett bindande generellt avtal på miljö- och
utvecklingsområdet. Agenda 21 skulle, enligt FN-fÖrbundet, därmed ges
den funktion av processdokument som avsågs genom att utgöra underlag
for ett sådant förhandlingsforum. Förbundet betonar att ekonomiska,
sociala och ekologiska intressen bör mötas i sådana förhandlingar, så att
parterna får möjlighet att utöva en form av byteshandel ("issue-trade").

Även Industriförbundet anser att det internationella miljöarbetet
måste stärkas och - till skillnad från Agenda 21 - inriktas på bindande
överenskommelser länderna emellan, i likhet med de som utarbetades för
reduktion av CFC i det s k Montreal protokollet. Framgången i den
internationella CFC-reduktionen borde sporra till vidare arbeten i denna
anda.

Konventioner. Lunds universitet betonar vikten av att Sverige driver
på det internationella miljöarbetet via FN och konventionerna om
biomångfald och klimat så att normerna på dessa områden skärps.
Lutherhjälpen tillsammans med Kyrkornas U-forum anser inte att
USAs tolkning av bio-konventionen skall accepteras av Sverige. q2000
hävdar att Sverige är lämpat att leda den internationella utvecklingen av
säkerhetsprinciper kring bioteknik.

q2000 bedömer att skogsprincipema i vissa avseenden är lika svaga
som Världsbankens skogspolicy vars projekt delvis bidragit till till-
bakagång i återväxten av skog. q2000 vill därför att förhandlingar om en
skogskonvention bör inledas mycket snart med följande mål: stoppa
avskogningen; skydda existerande naturskog; ta itu med orsakerna till
skogsskövlingen; garantera ursprungsfolkens rätt; och öka den in-
ternationella finansieringen för att förverkliga målen.

Även Svenska Samernas Riksförbund anser att Sverige bör verka för
en konvention rörande skogar. Skogsstyrelsen föreslår utökat svenskt
finansiellt och personellt stöd till FAO och andra internationella
skogsorganisationer. Även FAO-kommittén menar att FAOs regionala
skogskommissioner bör stärkas så att de kan stödja nationella an-
strängningar att genomföra skogsprincipema samt förbereda CSDs
tematiska diskussion 1995 av bl a skogsfrågor.

Luft. Naturvårdsverket anser att Sverige skall arbeta för ett avtal om
metaller i luftkonventionen. Naturvårdsverket och länsstyrelsen i
Älvsborgs län anser att det behövs väsentligt skärpta internationella avtal
för utsläpp av svavel, kväveoxider och flyktiga organiska ämnen och att

Prop. 1993/94:111

Bilaga 1.1

130

det krävs internationell samverkan for att begränsa ammoniakutsläppen.

Länsstyrelsen anser vidare att regeringen bör verka for internationellt
bindande överenkommelser för att minska svavelutsläppen från sjöfarten.
Arbetet inom ramen för det s k begränsningsuppdraget bör breddas och
intensifieras - i första hand med andra europeiska länder. Sverige bör inta
en ledande roll i detta arbete och avvecklingsmål bör fastställas för fler
miljöfarliga ämnen. Skogsägarnas Riksförbund och Folkkampanjen
anser att regeringen bör verka för internationell lagstiftning när det gäller
gränsöverskridande luftföroreningar. Bjuvs kommun efterlyser också en
förbättring inom det området, med hänvisning till Rio-deklarationens
princip 2 om att stater ska "tillse att verksamheter inom deras egen
jurisdiktion eller kontroll inte förorsaker skada på andra länders miljö".

Mitten. Naturvårdsverket föreslår att Sverige skall arbeta for en
prioritering bland de mål som har satts for närsalter, organiska miljögif-
ter och metaller i havskonventionema. Naturvetenskapliga forsknings-
rådet anser att Sverige skall stödja förslaget från UN Committee on
Natural Resources att en global vattenkonvention utarbetas.

SGU anser att skydd av Östersjön och Västerhavet kräver samordning
mellan ICES, HELCOM, PAROSKOM och berörda FN-organ. Lunds
universitet menar att Sverige bör verka för en begränsning och
internationell kontroll av exploateringen av mangan på djuphavens botten
för att förhindra ökad tillförsel av tungmetaller till biosfären.

Fiskeriverket föreslår att Sverige, med ansvaret förlagt till Fiskeriver-
ket, i samverkan med FAO skall ta initiativ till ett internationellt
expertmöte om riktlinjer för fiske i situationer då tillräcklig information
saknas om beståndens möjliga avkastning. Verket menar att regionala
fiskerikommissioner för högsjöfisket måste skapas eller stärkas inom
ramen för UNCLOS, samt föreslår att Sverige kräver att alla i fisket
intresserade får både möjlighet och skyldighet att delta i detta regionala
arbete. Verket uppmärksammar också Agenda 21s förslag om en
internationell mekanism för att finansiera byggandet av reningsan-
läggningar för avloppsvatten.

Kemikalier. Kemikalieinspektionen har haft ett möte med ett antal
utvecklingsländer där det framkom att det råder en skriande brist på
adekvat information om kemikalier och att relevant information som finns
inte når rätt mottagare. Stora ansträngningar behöver därför göras inom
FNs organisation för att bättre koordinera spridningen av information.
Naturvårdsverket framhåller behovet av skärpningar i det intemationalla
samarbetet kring kvicksilver, kadmium och bly. Vidare krävs ytterligare
åtgärder för att minska spridningen av långlivade organiska ämnen samt
insatser för att förbättra kunskapen om dem.

Kärnkraft. Folkkampanjen förespråkar att Sveriges regering skall
verka för att energifrågor åter tas upp i FN i syfte att avskaffa kärnener-
gin, minska bruket av fossila bränslen samt stödja energieffektivisering
och fomybar energi. IAEA bör omvandlas till en institution som enbart
sysslar med kontroll av kärnenergi i dess båda former och verkar för en
snabb avveckling. Vidare anser föreningen att

- Sverige skall ta initiativ till att IAEA-avtalet och NPT-avtalet
omarbetas så att förpliktelsen att sprida kärnenergi tas bort och ersättes

Prop. 1993/94:111

Bilaga 1.1

131

med föreskrifter om ömsesidig förpliktelse att avveckla alla former av
kärnenergi.

- regeringen bör verka för att innehavare av kärnkraftverk ålägges ett
strikt ansvar utan begränsningar för skador - inom eller utom landet -

förorsakade av reaktorhaverier.

- det behövs en konvention som förbjuder all användning av kärnkraft-
drivna eller kämkraftbestyckade fartyg i Östersjön och Kattegatt/-
Skagerack.

- regeringen skall verka internationellt för att all uranbrytning och
annan kärnteknisk verksamhet avbryts. Kämvapenmaktema måste av
det internationella samfundet tvingas att avveckla sina förstörelseva-
pen.

- regeringen skall verka internationellt för att vapenforskning,
vapenproduktion och forskning kring kärnenergi avvecklas. Sverige
bör vara berett att vara ledande inom området.

Militär och miljö. Samarbete för Fred anser att Sverige vid UNEPs
artonde styrelsemöte bör föreslå att militärt radioaktivt avfall skall
hanteras enligt strikta miljönormer och ställas under internationell
kontroll. Vidare bör Sverige verka för ett internationellt förbud mot
produktion, innehav och användning av kärnvapen samt för att säkerhets-
rådet genom egna kommissioner och konsulter får större resurser för
förebyggande diplomati och konfliktlösning. Rymdstyrelsen framhåller
möjligheten att t ex inom FNs ram upprätta ett övervaknings- och
verifikationssystem för tidig upptäckt av olika krisområden.

Befolkning och samhällsgrupper. Kungliga vetenskaps-akademien
menar bestämt att befolkningsfrågor i framtiden måste få avsevärt större
tyngd i det internationella miljösamarbetet än vad som antyds i Agenda
21, med en kraftfull insats från svensk sida när Kairo-konferensens
resultat finns tillgängligt. Akademien föreslår vidare att Sverige tar
initiativ till en internationell expertgrupp för biomångfåld, liknande
klimatpanelen IPCC. Lunds universitet anser att fattiga människors
migration bör styras så att överbefolkning i redan folkrika och fattiga
städer och regioner undviks.

Folkhälsoinstitutet anser att Sverige bör intensifiera sitt internationella
engagemang för att stärka kvinnors roll i beslutsprocesserna, rätten att
bestämma över sina egna liv och insatser för reproduktiv hälsa. Svenska
FN-förbundet vill att regeringen tillsammans med akademiska in-
stitutioner och lokala kvinnliga forskare i enlighet med Agenda 21s
kapitel 24 om kvinnor bör analysera och sprida information om:

- kvinnors kunskaper om och erfarenheter av naturresurshållning;

- effekterna på kvinnor av strukturanpassningsprogram;

- effekterna på kvinnor av miljöförstöring, särskilt torka, giftiga
kemikalier och väpnade konflikter;

- sambandet mellan könen relaterat till miljö- och utvecklingsfrågor;

- inberäkningar av värdet av obetalt arbete; samt

- miljöanpassad teknologi.

FN-fÖrbundet föreslår också en utredning om hur det multilaterala
biståndet via FN har påverkat den sociala och ekonomiska klyftan mellan
kvinnor och män.

Prop. 1993/94:111

Bilaga 1.1

132

Rädda Barnen föreslår att Sverige skall ta initiativ till att en särskild
plan och strategi upprättas för att försäkra att barns särskilda behov ges
hög prioritet vid genomförandet av Rio-konferensens beslut nationellt och
internationellt. Härvid bör göras en sammanvägning av de åtaganden som
gjorts i Rio-deklarationen, Agenda 21, Bamtoppmötet och FNs kon-
vention om barns rätt. I uppföljningen av dessa åtaganden bör frivilligor-
ganisationemas särskilda kompetens och erfarenhet tillvaratas.

Landsrådet för Sveriges Ungdomsorganisationer (LSU) saknar en
fungerande enhet inom FN som tar sig an ungdomar och föreslår svenska
insatser för att ge FN samordningsresurser för ungdomsorganisationer.
q2000 anser att ungdomar bör vara representerade i samtliga FN-
förhandlingar, vilket skulle ge nya perspektiv åt verksamheten. UNICEF,
UNESCO, UNDP och NGOs bör, enligt q2000, utveckla stödprogram
för att engagera ungdomar och barn i miljö- och utvecklingsfrågor, t ex
genom ett bamtoppmöte. Folkbildningsförbundet vill att UNESCO och
andra FN-organ ska ge ökat stöd åt NGOs inom miljöområdet.

TCO och LO anser att det är angeläget att länder som Sverige
upprätthåller och fullföljer ILOs konventioner för att öka deras slagkraft
och skapa tryck gentemot de länder där fackliga rättigheter i dag kränks.

q2000 och Svenska Samernas Riksförbund föreslår att Sverige skall
ratificera ILO-konvention 169/1989 om urbefolkningar. Förbundet vill
också att Sverige skall ta initiativ till att internationella organisationer
inför årliga möten och administrativa förfaranden som säkerställer att
urbefolkningarnas synpunkter inarbetas i nationell politik.

3.d) Globala miljöfonden. GEF. Världsbanken och IMF

BITS har ett växande samarbete med Världsbanken kring bl a miljöex-
pertis och avser att stärka samarbetet vad gäller u-krediter och insatser
på miljöområdet. Lutherhjälpen tillsammans med Kyrkornas U-
forum menar att Bretton Woods-institutionema måste reformeras och
demokratiseras.

Skuldfrågan. Folkkampanjen anser att Sverige bör bidra till lättandet av
u-ländemas skuldbörda, dels genom avskrivningar för egen del, dels
genom initiativ i internationella sammanhang. IKFF, CUF och Ung
Vänster kräver fullständig avskrivning av u-ländemas skulder och
Lutherhjälpen tillsammans med Kyrkornas U-forum hävdar att även
multilaterala skulder bör kunna omförhandlas. q2000 föreslår att Sverige
skall ta initiativ som gör att fattiga länders skulder senast år 2000 har
reducerats så mycket att de inte längre hindrar en hållbar utveckling.
Skulder kan bl a bytas mot utbildning (swaps). Vidare föreslås en
internationell fond som kan köpa upp u-ländemas skulder.

Lutherhjälpen/Kyrkornas U-Forum vill att regeringen bjuder in
folkrörelse-representanter från u-länder till ett planerat skuldkrissemina-
rium år 1994 och verkar för en internationell konferens med alla berörda
parter angående det finansiella systemet.

Flera remissinstanser anser att program för strukturanpassning ökar
fattigdomen och sätter miljön i andra hand. Lutherhjälpen/U-forum och
q2000 föreslår att varje program skall bedömas från social- och

Prop. 1993/94:111

Bilaga 1.1

133

miljökonsekvenssynpunkt så att programmen kommer att gynna ett
hållbart utnyttjande av mänskliga resurser och minskar miljöskulden.
Kyrkorna betonar speciellt behovet av att studera strukturanpassnings-
programmens effekter på flickor och kvinnor i form av minskad
arbetsbörda och ökat inflytande i samhällsplaneringen.

GEF. Ung Vänster anser att svenskt miljöbistånd bör slussas via andra
vägar än GEF, så att u-länder får huvudinflytande över pengarna. IKFF
menar att GEF bör göras själständigt gentemot Världsbanken och att
Sverige skall kräva miljöansvar av Världsbanken. q2000 framhåller att
Sverige bör kräva att centrala dokument hos Bretton Woods-institutioner-
na i enlighet med Rio-deklarationen (princip 10) offentliggörs.

3.e) Handel. GATT och OECD-samarbete

Kommerskollegium anser att det är för tidigt att föra in Agenda 21s
detaljerade sektorsrelaterade frågor i GATTs arbetsgrupper om
miljörelaterade handelsfrågor. Svenska beslut bör vänta tills pågående
förhandlingar i GATT, OECD och UNCTAD avslutats. Statens
naturvårdsverk menar att Sverige bör vara aktivt i det arbete inom
OECD och GATT som syftar till att ge miljöaspekter ökad tyngd vid
handelspolitiskt beslutsfattande och att det måste finnas öppningar för
enskilda länder eller grupper av länder att via miljöskatter, miljöklass-
ning, miljömärkning, producentansvar och liknande styrmedel gynna
miljövänliga alternativ.

Frihandel. Sveriges Jordägarförbund anser att Sverige i vissa viktiga
fäll måste förbehålla sig rätten att bestämma om sin egen miljöpolitik
även om det medför störningar för den internationella handeln. Vidare
kan det behövas ytterligare åtgärder för att svenskar i verksamheter på
områden utanför nationell jurisdiktion skall respektera samma regler som
gäller inom Sverige.

Industriförbundet påpekar att det framgår av princip 16 i Rio-
deklarationen, som behandlar principen att förorenaren skall betala, att
tillämpningen "skall ske på ett sådant sätt att det inte medför störningar
i den internationella handeln och investeringarna". Förbundet menar att
om inte sådana störningar beaktas, då globala miljöproblem skall lösas,
är det stor risk att introduktionen av nationella miljöavgifter medför att
den nationella ekonomiska tillväxten minskar och att de globala miljöp-
roblemen inte löses - de bara förflyttas geografiskt.

Skogsindustrierna anser att det på skogsområdet finns flera exempel
på hur åtgärder vidtas i andra europeiska länder under åberopande av att
de skyddar miljön, men där effekterna är klart handelshindrande och
konkurrenssnedvridande genom att det gynnar den inhemska industrin,
styr råvarurvalet och produktionsprocessen eller frångår marknadslös-
ningar. Skogsstyrelsen framhåller att även Sverige med anledning av
andra länders förberedelser for importbegränsande åtgärder mot "icke
uthålliga skogsbruk" måste ta ställning till frågan om certifikat på
skogsprodukter. Skogsstyrelsen menar att den uppfostrande tanken i att
begränsa importen är god men bedömer att vissa u-länder och länder i
östra Europa saknar kapacitet att garantera ett uthålligt skogsbruk på

Prop. 1993/94:111

Bilaga 1.1

134

många år ännu, vilket gör att åtgärderna riskerar att bli godtyckliga i
strid med Rio-deklarationens paragraf (14) om gränsöverskridande
miljöförstöring. Vidare framhåller skogsstyrelsen att internationella
överenskommelser om åtgärder i de länder som skadar våra skogar med
luftbuma forsumingspartiklar är nödvändiga.

Ung Vänster anser att i-ländema måste avveckla protektionismen mot
u-länder, med undantag för att alla länder måste få skydda egen mer
miljöanpassad produktion. Folkkampanjen föreslår att Sverige bör verka
för att handeln med resurskrävande och miljöskadliga varor minskar
samtidigt som orättvisa handelshinder som drabbar u-ländema avskaffas.
Lantbrukarnas riksförbund anser att västvärlden måste sluta tära på
utvecklingsländernas resurser genom import av billigt foder, dumpning
av miljöfarligt avfell eller export av i västvärlden förbjudna kemikalier.
CUF föreslår att Sverige upprättar långsiktiga handelsavtal med u-länder.

Nordiska Afrikainstitutet framhåller att sambandet mellan ökad
handel och skydd av miljön är problematiskt och ifrågasätter därför den
ensidiga satsning på frihandel som förespråkas i Agenda 21 s kapitel 3 om
att påskynda hållbar utveckling i u-ländema. Vidare ifrågasätter institutet
att en friare marknad i u-länder skulle ge ökade inkomster där, mot
bakgrund av de sjunkande priserna på produkter som utsätts för
konkurrens på världsmarknaden.

Karlstads och Sundsvalls kommun påpekar att enligt Agenda 21 skall
småskalig, lokal produktion gynnas, samtidigt som den internationella,
fria handeln skall öka vilket är motsägelsefullt. Det finns en intressekon-
flikt mellan den storskaliga produktionen för en stor och fri exporthandel
och den lilla produktionen för den lokala marknaden. Dessutom kräver
ökad internationell handel mer transporter vilket inte heller stämmer
överens med övriga intentioner i Agenda 21.

GATT. Naturskyddsföreningen menar att GATT-avtalet måste utgå
ifrån försiktighetsprincipen och PPP och erkänna att miljökostnader som
inte intemaliserats utgör en otillåten subvention. I avvaktan på full
intemalisering kan kompensation till länder som ställer högre miljökrav
än genomsnittet ges t ex i form av miljömoms på såväl inhemska som
importerade miljöstörande produkter eller i form av importtullar i
förhållande till i vilken grad kostnader för miljö- och naturresursut-
nyttjande inkorporerats i produktens pris. Inkomsterna härav föreslås bli
överförda till GEF för att motverka missbruk av kompensationsrätten i
protektionistiska syften.

Stater skall, enligt föreningen, ha rätt att vidta handelsrestriktiva
åtgärder av miljöskäl, förutsatt att åtgärderna uppfyller de krav som
rimligen kan ställas vad gäller förebyggande av dolda handelshinder.
Åtgärder vad gäller varor eller produktionsmetoder som sker i enlighet
med internationella miljökonventioner får inte ses som tekniska handels-
hinder. Prövningen i GATT av om en handelsrestriktiv miljöåtgärd är
befogad måste ske enligt en mer demokratisk och öppen konfliktlösnings-
modell än hittills. Bevisbördan måste ligga hos den som anser sig
förfördelad.

Svensk handel. q2000 anser att import av ekologiskt framställda
grönsaker, frukter och kläder bör ges stöd. Botilda UNIFEM föreslår

Prop. 1993/94:111

Bilaga 1.1

135

import av sockerrörsbensin från u-länder. KdS-K vill kraftigt begränsa
importen av fiskmjöl och annat proteinfoder.

Kvinnor för Fred anser att såväl import som export av radioaktivt
avfell bör stoppas av riksdagen och att Sverige verkar for en internatio-
nell lagstifning mot handel med radioaktivt avfell. Tillsammans med
EKFF föreslås stopp för svensk vapenexport. Samarbete för Fred anser
att vapenhandel bör beskattas internationellt.

OECD. Kemikalieinspektionen anser att det behövs en stark koppling
mellan begränsningsarbete på kemikalieområdet och bistånd for att de
åtgärder som OECD-ländema beslutar om inte skall få negativa effekter
på utvecklingsländerna.

Internationella standards. NUTEK menar att en större grupp i-länder
måste agera gemensamt mot de globala miljöproblemen för att kost-
nadseffektiva lösningar ska nås. Konkurrensverket tror att ett globalt
regelsystem för miljöskydd skulle öka möjligheterna till konkurrens på
lika villkor mellan företag i olika länder. Lunds universitet anser att
internationella standards för olika produkters energieffektivitet bör
utvecklas och antas.

Ung Vänster menar att åtgärder måste riktas mot de transnationella
företagens aggressiva marknadsföring och ställa företagen under
demokratisk kontroll. Priset på tobak, kaffe och bomull borde höjas så
att större arealer kan användas för livsmedelsproduktion.

Konsumentverket anser att Sverige bör agera internationellt för att
genomdriva fungerande normer for innehållsdeklaration för varor och
saklig miljöinformation från producenterna, festställa obligatoriska
normer för bränsleförbrukning och utsläpp från fordon, samt för att
sprida systemet med bränsledeklaration.

Uppsala universitet vill att fri internationell rörelse av forskare och
lärare skall uppmuntras.

Patenträtter. Patent- och registreringsverket (PRV) motsätter sig
varje ensidig nationell reglering i syfte att försämra industriellt rättsskydd
och menar att multilaterala överenskommelser inom GATT om immateri-
alrättsligt skydd av olika ensamrätter istället kan tillgodose u-länders
behov genom särlösningar. Multilaterala regelverk bör också begränsa
tvångslicensiering av immaterialrättigheter, så att tvång utöver den
svenska patentlagens 43-50 §§ motverkas. Kommersiella kanaler bör vara
viktigast för tekniköverföring, enligt PRV, som föreslår att staten ska ge
incitament for den privata sektorn att bidra till teknisk utveckling på icke-
kommersiella villkor.

PRV välkomnar regionalt informationsutbyte men vänder sig mot
regional samordning av teknikinformation, som man menar bäst sköts av
nationella patentverk. (PRV påpekar också att "patent offices" felaktigt
har översatts till "patentbyråer" istället för "patentmyndigheter".)
Lutherhjälpen tillsammans med Kyrkornas U-forum vill att Sverige i
den europeiska patenträttsorganisationen verkar för att bioteknik inte
faller under det gängse patentförferandet.

3.g) Bistånd Kvinnor för Fred föreslår att biståndet åter skall nå 1 %
av BNP, medan Ung Vänster föreslår en höjning till minst 2% och vill
att bistånd skall vara obundet. Samarbete för Fred föreslår att biståndet

Prop. 1993/94:111

Bilaga 1.1

136

skall höjas till mottagarländer som sänker sina militärutgifter.

Biståndets inriktning. Lunds universitet föreslår att fler länder än de
traditionella skall få svenskt bistånd och att miljö- och befolkningsfrågor
tydligare skall inkluderas. Universitetet betonar behovet av lokala nätverk
i genomförandet av biståndsprojekt samt värdet av breda utvärderingar
av projekten. BITS pekar på att kunnande finns i Sverige om energi,
industri, skog, gruvor och vattenrening, vilket talar för att svenskt
bistånd bör koncentreras till dessa områden. Kombinationer av olika
instrument, t ex studier, investeringar och krediter, kan användas för att
bättre integrera miljöfrågorna i utvecklingssamarbetet.

Statens institut för psykosocial miljömedicin föreslår att BITS och
SAREC skall ge högre prioritet åt systemansatser kring fattigdom, ohälsa
och miljöförstöring i problemanalys och utvecklingshjälp och därvid
beakta vad som motiverar konstruktiva respektive destruktiva beteenden.
Styrelsen för Internationellt Näringslivsbistånd (SwedeCorp) ser som
sin uppgift att vara en inspiratör som skall få näringslivet i u-länder och
Östeuropa att självt inse fördelarna med att införa förbättringar inom
området industriell miljövård.

Biståndets former. HSB och IKFF anser att en större del av SIDAs
bistånd bör kanaliseras via fnvilligorganisationema. Skövde kommun
och Kommunförbundet anser att kommunallagen bör ändras så att
komunema kan utnyttjas betydligt mer aktivt och genomtänkt än hittills
i det svenska biståndet både till Östeuropa och utvecklingsländerna.
Landstinget i Värmlands län påpekar att det är väsentligt att de
praktiska erfarenheter som finns på regional och lokal nivå tillvaratas i
biståndsarbete för kunskapsöverföring till regioner i andra länder.

Kunskapsöverföring. Patent- och registreringsverket (PRV) bedömer
att rättvis nyttofördelning mellan de som tillhandahåller resurser och de
som exploaterar dem kräver utbildning och kompetensförstärkning i u-
länder. FRN tycker att andelen av forskningsmedel under biståndsramen
bör förstärkas och efterlyser en plan för hur forskningen skall tas tillvara
i biståndet. I samma anda föreslår SAIHI en utredning till stöd till en
effektivare och mer kompetent kunskapsöverföring till u-ländema. HSFR
anser att större hänsyn än hittills bör tas till det kulturella sammanhanget
när ny teknik skall tillämpas i u-länder, en hänsyn som ger uppgifter till
antropologisk forskning.

Rymdstyrelsen vill att kurser om användning av Q ärranalysteknik skall
erbjudas planerare och beslutsfattare i u-länder. Enligt Lantmäteriverket
är det nödvändigt att det med alla tillgängliga politiska och formella
medel skapas bättre förutsättningar för överföring av informationsteknolo-
gi genom att t ex sänka licenskostnaderna för resurssvaga parter eller
genom bidrag via biståndspengar.

Kungliga vetenskapsakademien betonar i-ländemas ansvar för att u-
ländema blir delaktiga av utbildning. Folkbildningsförbundet föreslår
ökat SIDA-bidrag till International Council for Adult Educations
internationella miljönätverk. Nordiska Afrikainstitutet menar att för att
de "nationella rådfrågningsprocesser”, som kapitel 28 i Agenda 21
föreskriver, skall kunna genomföras i starkt stratifierade samhällen bör
grundlig forskning om kontrollen av lokala resurser stödjas. q2000 vill

Prop. 1993/94:111

Bilaga 1.1

137

dessutom att bistånd skall användas for att stärka u-ländemas för-
handlingskapacitet i samband med skuldavskrivningar och reformpro-
gram.

Stockholm Environment Institute anser att Sverige har goda
kunskaper att bistå med i internationella sammanhang. Institutet har
utvecklat metoder for att uppskatta emission av växthusgaser och har
expertis inom markanvändning och produktion i torra landområden.
Vidare har institutet etablerat en internationell kommission för bioteknisk
rådgivning (Biotechnology Advisory Commission) som kommer att
utveckla arbetet med bevarande och hållbar användning av genetiska
resurser.

Tekniköverföring. NUTEK hävdar att tekniköverföring måste ske i
mycket nära samverkan med mottagarländerna, t ex genom att Sverige
bidrar till lokala kompetenskontor, så att den miljöanpassade tekniken
helst kan tillverkas och uppföras med lokala krafter. Stockholms
universitet vill att miljöanpassad teknologi skall marknadsföras.
Universitet och högskolor skulle med finansiering inom ramen för
biståndet eller genom statliga krediter kunna bidra med kunskap inom
sådana områden där svensk forskning kommit särskilt långt, t ex luft- och
vattenrening, skydd av skogar och kustvattenområden eller ergonomi i
arbetsmiljöskyddet.

BITS kräver MKB och åtgärdsplan för projekt med betydande
miljöpåverkan, om de skall komma ifråga för u-krediter. BITS överväger
också att vidareutveckla försök med kreditramar till nationella ut-
vecklingsbanker for miljöförbättrande investeringar. Falkenbergs
kommun anser att Sverige bör undvika att exportera produkter och
system som inte är långsiktigt, miljömässigt riktiga. Landstinget i
Värmlands län menar att det är av största vikt att svenska biståndsorgan
stimulerar kunskapsöverföring av miljöteknologi.

Boende och markanvändning. SABO konstaterar att Sverige under lång
tid byggt upp en bostadspolitik, en bostadsstandard och ett kunnande om
byggande och förvaltning av bostäder som bör kunna tjäna som exempel
och förebild i tillämpliga delar i länder som nu påbörjat en uppbyggnad
av sitt bostadsbestånd. SABO är berett att i samarbete med medlemsföre-
tagen bistå med kunskaper och erfarenheter till länder där sådan kunskap
är relevant och efterfrågad.

Centralnämnden för fastighetsdata påpekar med hänvisning till
kapitel 7 i Agenda 21, som behandlar vikten av främjandet av långsiktig
planering och förvaltning av markanvändning samt behovet av upp-
byggnad av lämpliga fastighetsregistreringssystem i utvecklingsländer, att
det är viktigt att svenska och internationella biståndsorgan prioriterar
frågor kring mark, markanvändning och ägande. Då det i Sverige finns
stor erfarenhet inom fästighetsinformationsområdet kan en satsning från
svensk sida utgöra en viktig komponent i utvecklingen av markan-
vändningen i utvecklingsländerna. Lantmäteriverket anser att biståndet
inom detta område bör öka. Enligt verket är en konstruktiv fastig-
hetsindelning en förutsättning för att klara ut äganderätten och därmed
för kapitalbildning och ekonomisk utveckling genom modem marknads-
ekonomi.

Prop. 1993/94:111

Bilaga 1.1

138

Avfall. Lunds universitet föreslår utökade resurser och utvidgat
ansvar till SAREC för stöd till forskning i u-länder om hantering av
miljöfarligt avfall. Statens kärnkraftsinspektion påpekar att vid
verksamhet som innebär att radioaktivt avfell uppstår måste avfallsfrågor
betraktas som en integrerad del i bistånd med ny teknik till utveck-
lingsländer for att förebygga eller åtminstone underlätta problem med
avfallshanteringen. Därför bör krav ställas på landet/organisationen vid
biståndsverksamhet att avfellsproblemet löses. Statens strålskyddsinsti-
tut anser att regeringen bör överväga om stödet till strålskydd i u-länder
bör utökas.

Kemikalier. Kemikalieinspektionen hoppas att tillsammans med SIDA
och andra bistånsmyndigheter utveckla det svenska miljöbiståndet på
kemikalieområdet. Lutherhjälpen tillsammans med Kyrkornas U-forum
föreslår stöd till kompetens i u-länder för hanterandet av kemikalier.
Kungliga vetenskapsakademien, liksom Naturvetenskapliga forsk-
ningsrådet menar att svensk övervakning och kontroll av kemikalier
utgör ett värdefullt informationskapital för internationellt samarbete. En
kraftfull sådan insats är, enligt akademien, i hög grad påkallad.

Jordbruk. Lutherhjälpen tillsammans med Kyrkornas U-forum
föreslår en kraftigare inriktning av biståndet på jordbruksutveckling och
livsmedelsproduktion. Vidare bör bistånd styra jordbruket så att ökad
produktion åstadkoms i första hand för den inhemska marknaden.
Forskning bör inriktas på att förse lokalbefolkningar med redskap att
utveckla sitt eget kunnande och sina odlingsmetoder. CUF och Folkkam-
panjen menar att Sveriges u-landsbistånd bör inriktas på att minska
fattigdomen i biståndsländema genom att stödja miljövänlig småskalig
produktion och återvinning, främst inom jordbruk och lokal produktion.
LRF framhåller att det finns all anledning att lära av utvecklingsländerna
inom t ex jordbruksområdet där det torde finnas betydande kunskaper om
bl a alternativa brukningsmetoder och bekämpningsmedel.

Skog. Skogsstyrelsen anser att Rio-deklarationens princip (5) om att
utrota fettigdomen motiverar en ytterligare kraftsamling av bistånd till
kunskapsuppbyggnad hos fettig landsbygdsbefolkning om markan-
vändning och avskogning. Skogsstyrelsen tycker också att Sverige i
samband med bistånd till skogsprogram bör markera betydelsen av
kunskap hos mottagarna, inte minst kvinnor. Studiecirklar förordas.

Lunds universitet menar att beskogning med inhemska trädslag ofta
är bättre än med utländska och att kunskap om detta bör spridas genom
biståndsprojekt. Universitetet framhåller exempel på att avskogning i
vissa u-länder motverkats med energikällor som minskar behovet av ved,
t ex vattenkraft och solenergi. Universitetet anser att större kunskap
behövs om ökenspridning och föreslår att SCB skall samordna ett stöd till
uppbyggnad av politiskt oberoende informations- och övervakningssystem
for analyser av vegetationsförändringar.

Skogsägarnas Riksförbund avvisar bestämt alla förslag om att inom
"sektor skog" överföra finansiella resurser från i-länder till u-länder. De
direkta biståndsinsatserna måste ske på traditionellt sätt via stadsbud-
geten. För att förebygga brist på föda och bränsle i u-länder med en
snabb befolkningsökning, anser Arnold J. Ahlbäck att det är angeläget

Prop. 1993/94:111

Bilaga 1.1

139

att snabbt starta upp trädplanteringsprojekt i dessa länder. För att sådana
projekt skall kunna genomföras, med minsta möjliga kostnad och största
möjliga engagemang från befolkningen, föreslår Ahlbäck att frön skall
distribueras gratis och att varje familj genom lag skall vara tvingad att
plantera träd och vårda dem. Däremot bör befolkningen få förtroendet att
bestämma var, hur och vad som ska planteras. I Tanzanias fall skulle
varje familj behöva plantera minst 50 träd per år under en tioårsperiod
och därtill nyplantera alla träd som falls under denna period.

Mitten. SGU tycker att det marina biståndet måste förstärkas och
föreslår att biståndsmedel bekostar undersökningar åt u-länder av deras
kontinentalsocklar vintertid med fartyget Ocean Surveyor för att ta fram
underlag for planering av resurshushållning. Naturvetenskapliga
forskningsrådet anser att SIDA och SAREC skall följa upp provisorisk
vattenresursbestämning i observationsfattiga u-länder. Fiskeriverket
föreslår att Sverige bekostar kurser om marin miljövård för deltagare
från u-länder samt ger stöd till u-länder så att de kan hävda sina intressen
utanför den egna ekonomiska fiskezonen. Det bör dessutom prövas om
det är möjligt att finansiera ett tvärvetenskapligt utbildningsprogram om
fiske, teknik och ekonomi för handläggare från små ö-stater.

Konsumtion. Skogsindustrierna anser att Sverige genom biståndsin-
satser bör verka för en ökad konsumtion av pappersförpackningar i u-
ländema för att minska förstörelsen av livsmedel. Lutherhjälpen
tillsammans med Kyrkornas U-forum samt q2000 anser att hållbar
konsumtion i Tredje världen kräver ökat stöd till konsumentorganisatio-
ner där.

Samhällsgrupper. Lunds universitet anser att könsrollsfrågor bör få
ett klart definierat utrymme i biståndet. KdS-K framhåller att kvinnorna
som jordbrukare och försöijare skall prioriteras i biståndet. Flera
yttranden framhäver att kvinnor måste ges möjlighet att äga mark och
låna pengar och värnar deras rätt till kontroll över sin reproduktivitet.
Ung Vänster menar att uppbyggnad av primärvård och mödravård
stärker kvinnors roll. Folkkampanjen anser att regeringen bör framlägga
förslag om hur u-landsbiståndet kan främja social trygghet och familje-
planering i mottagarländerna.

LSU efterlyser en stor satsning på bistånd där ungdomsperspektivet
sätts i centrum. Lutherhjälpen tillsammans med Kyrkornas U-forum
vill att regeringar vid konflikter med ursprungsfolk värnar om principen
att den som brukar jorden har rätt till den. Svenska Samernas Riksför-
bund anser att SIDA i samverkan med Samerådet bör göra en be-
skrivning av situationen för urbefolkningar med förslag till åtgärder.

3.g) Samverkan med Östeuropa

Statens naturvårdsverk anser att det krävs insatser på multilateral
nivå för att bistå länderna i Östeuropa att komma tillrätta med sina
miljöfarliga utsläpp, och att Sverige i första hand bör bidra till att
bygga upp kunskaper och institutioner i de närmast liggande östeuro-
peiska länderna. Verket avser att intensifiera arbetet med de in-
ternationella frågorna, främst gentemot EES/EG och Östeuropa och
kommer för det ändamålet att ta fram ett särskilt "intemationaliserings-

Prop. 1993/94:111

Bilaga 1.1

140

program", innefattande frågor om kompetensbehov, resurser,
organisation m m.

SMH1 anser att samarbete runt Östersjön och kunskapsuppbyggnad i de
nya staterna är nödvändigt. Moderata Kvinnoförbundet uppger att stora
insatser fordras för att reparera miljöskadorna i de forna kommu-
nistländerna. KdS-K föreslår att en del av intäkterna från miljöavgifter
skall fonderas för att rädda Östersjön.

Tekniköverföring. VTI föreslår överföring av teknik för energisnål
kollektivtrafik och icke-motoriserade transportmedel till öst och syd.
Länsstyrelsen i Norrbotten län anser att stöd bör ges för att utveckla
kommunikationsmöjligheterna i nordvästra Ryssland vilket skulle skapa
möjligheter som ger direkta miljövinster. Vidare vill länsstyrelsen
intensifiera samarbetet med kartläggning och begränsning av utsläpp från
de stora ryska stålindustrierna i nordvästra Ryssland.

Militär och miljö. Samarbete för Fred menar att reningen av
naturområden som förorenats av Sovjets militärmakt måste stödjas.
Vidare bör Sverige med hänvisning till Rio-deklarationen (principerna
14-15) kräva av Ryssland att landet avvecklar sina kemiska vapen på
säkrast möjliga sätt.

Kommuner och NGOs. Kommunförbundet uppmanar statsmakterna
att utarbeta ett samlat program för miljösatsningar i Östersjöområdet
varvid kommunerna bör ges goda möjligheter att delta. Stockholms
kommun har etablerat ett samarbete med miljö- och hälsoskydds-
företrädare i Riga och planerar ett miljösamarbete med Litauen. IKFF
vill att svenska organisationer skall få rejäla bidrag för miljöprojekt i
Östeuropa.

n. GENOMFÖRANDE

4, Åtgärder att genomföras av myndigheter, kommuner, folkrörelser,
näringsliv, fack, vetenskaps- och utbildningsorgan

I kapitel 23-32 i Agenda 21 behandlas vikten av att grupper utanför
den offentliga sektorn skall få information och delta i beslutsprocessen.
Stärkande av kvinnors, ungdomars och barns, ursprungsbefolkningar
samt NGOs inflytande tas upp i var sitt kapitel. Regeringar och
näringsliv bör främja ett aktivt deltagande från arbetarnas och
fackföreningars sida i beslut och program som rör miljö och ut-
veckling, inklusive anställningspolitik, industriell strategi och
anpassningsprogram för arbetstagare och tekniköverföring. Näringsli-
vet kan genom val av förbättrade produktionssystem och miljöteknik
bidra till en hållbar utveckling. Vetenskaplig och teknisk verksamhet
bör bygga på principer som i full utsträckning beaktar de livsuppehål-
lande systemens integritet när det gäller att bidra till en miljöanpassad
och hållbar utveckling.

4,a) Offentliga myndigheter

Statskontoret föreslår att alla myndigheter, i likhet med vissa företag,

Prop. 1993/94:111

Bilaga 1.1

141

ska ha sin egen miljöpolicy, miljöhandlingsplan och miljöcontroller
samt obligatorisk miljörevision i årsredovisningen. Vidare bör avgifter
for offentliga tjänster studeras i ljuset av önskan att intemalisera
miljökostnader. q2000 föreslår att UD och biståndsmyndighetema
systematiskt skall utveckla miljömässigt hållbara lösningar för boende,
transporter och kontorsarbete vid svenska beskickningar och bistånd-
skontor i utlandet.

Vissa myndigheter har nya idéer om vad de kunde göra. Boverket skulle
ha möjlighet att under 1994/95 utveckla ett miljöindexsystem utformat för
att utvärdera översiktsplaner. Vidare är Boverket berett att medverka till
rådgivningsmaterial och konferenser om Agenda 21-arbetets uppläggning
i kommunerna. Statistiska centralbyrån planerar att utveckla "krets-
Ioppsstatistik" som kopplar samman miljöstatistik med energi-, industri-
och handelsstatistik. NUTEK vill ta fram bättre verktyg för beslut om
miljöanpassade system och beräknar att under sju år en miljard kronor
kommer att satsas på statlig upphandling av ny, milj ovänlig teknik så att
den sprids på marknaden. Denna typ av upphandling får stöd av Lunds
universitet.

Sjöfartsverket vill ha bemyndigande att utfärda föreskrifter för att
minska sjöfartens utsläpp till luften. Statens institut för psykosocial
miljömedicin anser att institutet mer aktivt bör anlitas i uppföljnings-
arbetet med Agenda 21.

Naturvetenskapliga forskningsrådet vill att tjänster inrättas i
departement, statliga verk, länsstyrelser, kommuner och näringsliv där
kompetens i ekologisk miljökonsekvensanalys efterfrågas.

Stöd till lokala Agenda 21. Statens naturvårdsverk har fått i uppdrag
av regeringen (regleringsbrevet för 93/94) att bidra till att lokala Agenda
21 upprättas. Naturvårdsverket betonar att den grundläggande idén med
lokala Agenda 21-program är att de ska vara lokalt förankrade hand-
lingsprogram. Naturvårdsverkets och länsstyrelsernas uppgift är att skapa
bra förutsättningar för det kommunala arbetet. Verket anser att deras
viktigaste roll i det lokala Agenda 21-arbetet är att bidra med kompeten-
sutveckling och försöka svara för eller förmedla behövlig expertkompe-
tens.

Länsstyrelsen i Malmöhus län föreslår att det breda samråd, vari
denna remiss ingår, skall utmynna i en "checklista" som kan fungera som
utgångspunkt för bl a kommunernas vidare arbete med att utarbeta en
lokal Agenda 21. Sundsvalls kommun föreslår att för att påskynda
utvecklingen av en lokal agenda skulle centralt stöd och uppbackning
behövas av t ex Naturvårdsverket, Miljö- och naturresursdepartementet
och Kommunförbundet.

Vallentuna och Sundbybergs kommuner refererar till punkterna
28.1, 28.3 och 28.5 i Agenda 21 och vill ha en tydligare definition av
lokala myndigheter för att det inte ska råda några oklarheter om vem
eller vilka som har att upprätta en lokal agenda. Marks kommun anser
att statliga förvaltningar och organisationer bör utforma regler för
miljöanpassad upphandling. Statens ungdomsråd bedriver sedan drygt
ett år ett demokratiprojekt som syftar till att öka ungdomars makt i

Prop. 1993/94:111

Bilaga 1.1

142

viktiga kommunala frågor.

Regionalt stöd. Naturvårdsverket, länsstyrelserna och Botkyrka
kommun ser länsstyrelsemas roll främst som samordnare för detta arbete
inom regionerna. I samverkan med olika berörda aktörer kan för-
delningen av uppgifter närmare preciseras. Borlänge kommun föreslår
att länsstyrelserna åläggs att i handlingsprogram redovisa hur regionerna
kan arbeta mot kretsloppslösningar och hushållning med naturresurser.
Länsstyrelsen i Östergötlands län anser att en bra grund för den
regionala samordningen av arbetet med Agenda 21 är länsstyrelsens
pågående regionala miljöanalys "Strategi för regional miljö, STRAM",
som bl a innehåller ett probleminriktat åtgärdsprogram. Länsstyrelsen
i Västmanlands län kommer att delta som pilotlän for att utveckla
länsstyrelsernas arbete med regionala miljöstrategier och även i övrigt
utveckla formerna i miljöarbetet. Arbetet med ett lokalt miljöprogram
kommer att bedrivas i nära samarbete med länets kommuner och övriga
regionala myndigheter och organ.

Landstinget i Västernorrlands län betonar att jämsides med att
utforma lokala agendor föreligger det ett behov av att också regionalt
omsätta agendans principer i en övergripande strategi för att säkerställa
en hållbar utveckling. Landstinget i Värmlands län menar att konkreta
mål och tidtabeller skulle ge alla berörda chans till en omställning i
lagom takt utan omfattande kapitalförstöring och ett trovärdigt incitament
för att agera hållbart, t.ex. vid investeringar i byggnader, maskinpark
eller infrastruktur. En jämförelse kan göras med beslutet i Los Angeles
att "förbjuda” bensindrivna fordon till år 2007 vilket gett en klar signal
till biltillverkarna.

Naturvårdsverket anser att kretsloppsanpassning och transporter är
viktiga områden och är berett att medverka till att olika lokala ut-
vecklingsprojekt initieras. De förslag till mål och åtgärder som redovisas
i Miljö ’93 bör utgöra ett viktigt underlag för kommunernas arbete med
lokala Agenda 21. Som stöd för olika uppföljnings- och utvärderingsin-
satser kommer verket att arbeta med miljöövervakning och fortsätta att
förmedla information om miljötillståndet, miljöstatistik för olika
områden, samt insatser för att bidra till utveckling av olika utvärderings-
verkyg och informationssystem. Verket avser att följa upp det lokala
Agenda 21-arbetet som ett underlag för det nationella miljöarbetet, bl a
via länsstyrelsernas arbete med "Strategi för regional miljö" (STRAM).

Pågående verksamhet. Några miljö- och utvecklingsprojekt i linje med
Agenda 21s rekomendationer har redan påböljats. Landstinget i
Göteborg och Bohus län, Länsstyrelsen, Göteborgs stad och Göte-
borgsregionens kommunalförbund har beslutat att gemensamt genom-
föra ett sådant projekt, Miljö i Väst. Naturvårdsverket bedriver i
samarbete med länsstyrelsen i Norrbottens län, Kiruna kommun,
Rymdbolaget och Lantmäteriverket ett arbete för att etablera ett
miljödatacenter i Kiruna. Avsikten är att detta center skall tillhandahålla
och utifrån olika avnämares önskemål bearbeta miljödata från olika
jordresurs-satelliter. Detta projekt kan bli ett viktigt svenskt bidrag till
det globala miljöarbetet, inte minst i utvecklingsländerna.

Landstinget i Värmlands län bedriver sedan år 1990 tillsammans med

Prop. 1993/94:111

Bilaga 1.1

143

Länsstyrelsen i länet, Kommunförbundet och Utvecklingsfonden ett
samarbete under rubriken Miljöaktion Värmland. Syftet är att stimulera
och stödja idéer och utvecklingsprojekt samt sprida information.

Livsmedelsverket utbildar lärare och anställda inom miljö- och
hälsoskyddsförvaltningar att bli informatörer om t ex miljögifter i
livsmedel. Räddningsverket utvecklar metoder för riskanalys och
riskhantering i framför allt kommunerna och vill att relationer mellan
riskanalyser och MKB skall studeras.

Konsumentverket lägger i sina fortbildningsinsatser riktade till lärare
på olika nivåer inom skolan stor vikt vid kopplingen mellan konsumtion
och miljö. Vidare har verket initierat provningar av bl a kompostorer och
inredningar i köksskåp för källsortering. Verket ger projektstöd till
organisationer i syfte att öka inte minst ungdomars engagemang och
medvetenhet i rollen som konsumenter. Katrineholms kommun anser att
Konsumentverket bör ta en mer aktiv del i miljöutbildningen av lokala
konsumentvägledare.

Lantmäteriverket vill informera om att verket tagit fram metoder for
planekonomiska analyser för värdering av planer på alla nivåer och där
hänsyn till miljöfaktorer kan tas på olika sätt. Verkets erfarenheter från
miljömässiga bedömningar vid plangenomförande bör kunna utnyttjas i
arbetet med MKB. Vid genomförandet av MKB kan vegetationskartor
som produceras av verket användas. Vegetationsinformation är också
nödvändigt vid fysisk planering för att kunna ta större miljöhänsyn, som
underlag för studie om biologisk mångfald samt för planering av
energiskogsproduktion. Centralnämnden för fastighetsdata anser att en
ökad användning av Fastighetsdatasystemet kan vara ett verktyg i
stödjandet av många frågor med anknytning till planeringsprocesser, som
till exempel kartering av översvämmningsområden, industriers påverkan
på befolkning, bullerzoner kring flygplatser och vägar.

Naturvårdsverket föreslår att föreskrifter skall ges om:

- förbud mot avverkning och andra skogsbruksåtgärder på skogliga
impediment,

- miljökonsekvensbeskrivningar som underlag för beslut om nya
skogsbruksmetoder,

- tillståndsplikt för contortaodling och för längre skogsbilvägar, samt

- kvävegödsling av skogsmark.

Vidare föreslår verket att en översyn görs av den nuvarande begräns-
ningsförordningen (SFS 1987:1347). Översynen bör riktas mot att
förtydliga reglerna så att den konsekvensutredning som skall göras innan
en myndighet beslutar om en regel, förutom de drabbade företagens/-
verksamhetsutövamas kostnader, skall innefatta även kostnader och
intäkter för samhället i form av fördärvad eller förbättrad miljö.

Naturvårdsverket föreslår vidare att det skall ges i uppdrag att
tillsammans med Boverket och RRV utreda hur en sådan miljöanpassad
begränsningsförordning bör utformas. I arbetet bör ingå en vägledning
för den praktiska tillämpningen av förordningen. Naturvårdsverket
förordar även omprövning enligt MVL av industrianläggningar enligt
verkets omprövningsplan och begränsning av vissa verksamheters

Prop. 1993/94:111

Bilaga 1.1

144

miljöpåverkan via generella föreskrifter. Universitetet i Linköping
föreslår att Naturvårdsverket bör åläggas samordningsansvar för stora
målinriktade tvärvetenskapliga program som bör byggas upp av
forskningsfinansiärer.

4,b) Kommuner

Statskontoret anser att formella och eventuella andra hinder mot
miljösamverkan mellan kommuner bör ifrågasättas. Byggforsknings-
rådet tror att den andra generationens översiktsplaner kan utvecklas
till strategiska instrument för utveckling och vara plattform för
diskussioner mellan allmänhet och beslutsfattare. Boverket föreslår att
medborgarinflytandet genom t ex PBL skall stärkas genom kunskaps-
stöd och stimulans till kommuner.

Kommuners uppgifter och befogenheter. KdS-K anser att varje kommun
skall ha en kommunekolog eller miljöombudsman. Dessutom bör
beslutsfattare och arbetstagare i kommuner och landsting utbildas i
miljövård. Vidare bör kommunerna årligen festslå en miljöskyddsplan.
Alla kommuner bör inventera grundvattnets beskaffenhet och upprätta
skyddsplaner för sina grundvattentäkter. Kommunerna bör, enligt KdS-K,
renovera vattenledningsnäten och utveckla biologisk-ekologisk latrin-
hantering med bidrag till dem som väljer alternativ till vattentoalett.

Naturskyddsföreningen menar att kommunerna bör befrias från att
följa principen att de endast får ta ut skatt motsvarande sina egna
kostnader så att de kan göra skatteväxlingar, t ex genom att sänka
kommunalskatten och ta in den summan via höjda förbrukningsavgifter
for VA och hushållsel. Kommunerna bör också få rätt att ta ut miljörela-
terad tätortsavgift på biltrafiken, t ex genom zonavgifter. Vidare bör
minst hälften av landets kommuner före år 1997 ha infört differentierade
avfallstaxor och senast år 2000 ha minst en demonstrationsanläggning for
separerade toalettsystem.

Botilda UNIFEM önskar att kommunerna stödjer utvecklingen av
sunda energikällor och tar ansvar för sophanteringen i alla led. q2000
föreslår att kommuner via avgifter skall avveckla användningen av
tungmetaller och att de bör samverka kring inventering och användning
av förnyelsebar energi. Vidare bör tjänstecyklar tillhandahållas för
kommunalanställda.

Former för lokala Agenda 21. Väldigt många yttranden tar festa på
punkt 28.2.a i Agenda 21, som föreskriver att de flesta lokala myndig-
heter i världen senast 1996 ska ha inlett ett samrådsförferande med
befolkningen och uppnått enighet om en "lokal Agenda 21". Boverket
framhåller att stimulansåtgärder bör skapas speciellt för de kommuner
som hittills visat lägre miljöaktivitet, så att inte lokala Agenda 21 mest
blir ett nytt namn för pågående arbete i de mest aktiva kommunerna.

Enköpings kommun tror att det kan finnas risk för att främst mindre
kommuner med otillräckliga resurser och kommuner som redan idag har
dåliga resurser avsatta för arbete med miljöfrågor kan komma att få
svårigheter att förverkliga en lokal agenda. För att motverka att
agendaarbetet genererar en A-grupp med mer miljöinriktade kommuner

Prop. 1993/94:111

Bilaga 1.1

145

10 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 111

och en B-grupp med en spännvidd av lägre ambitionsnivåer anser
kommunen att regeringen kan komma att behöva ta ställning till eventuell
hjälp och vägledning i dessa avseenden.

Folkhälsoinstitutet föreslår att erfarenheter från eko-kommuner som
anammat WHO:s ’Healthy Cities’ bör tas tillvara vid framtagandet av
lokala Agenda 21.

SGU anser att några pilotkommuner bör få hjälp att göra och testa
integrerade digitala markresursplaner. Dessutom bör geologiska
sårbarhetskartor upprättas i alla kommuner när underlag finns. ÖB anser
att lokala Agenda 21 inte bör tillåtas styra Försvarsmaktens verksamhet,
varför regeringen bör utarbeta anvisningar så att intressekonflikter
undviks. NUTEK pekar på kommunernas energiplanering med krav på
miljökonsekvensbeskrivning som en samrådsprocess liknande vad som
rekommenderas i Agenda 21.

Folkbildningsförbundet anser att kommunerna redan från böljan i
Agenda 21-processen bör planera i nära samverkan med studieförbund
och folkhögskolor for att förankra verksamheten bland medborgarna.
Glesbygdsmyndigheten önskar att kommunen informerar sina ungdomar
och gör dem delaktiga i utformningen av bygdens utveckling.

Enköpings kommun och Mi|jö- och Hälsoskyddstjänstemanna-
förbundet anser att det troligen är lämpligt att kommunstyrelsen är
ansvarig for framtagandet och genomförandet av en lokal agenda men att
miljö- och hälsoskyddsnämnden bör hålla i processen och tillsammans
med övriga förvaltningar, organisationer, industri och kommuninvånare
arbeta fram agendan.

Botkyrka kommun påpekar att alla förvaltningar inom en kommun
bör ansvara för miljöproblem inom sitt ansvarsområde men att initiativet
och bärkraften finns samlad under miljö- och hälsoskyddsnämden som
kan förmedla kunskaper till den enhet som ansvarar för åtgärderna. Osby
kommun menar att från kommunalt perspektiv går den tiden mot sitt slut
när kommunalt miljöarbete är det samma som vad miljö- och hälsos-
kyddsförvaltningama gör. Miljöarbetet är en strategisk kommunlednings-
fråga och kommunens mandat i miljöarbetet är betydligt mera vidsträckt
än att utöva tillsyn över att lagstiftningen följs.

Innehåll i lokal Agenda 21. Huddinge kommun anser att en lokal
agenda bör ange vilka som är de viktigaste frågorna i detta avseende och
lyfta fram de frågor som kräver bredare angreppssätt i samarbete med
andra myndigheter, organisationer och föreningar. Liknande åsikt
framförs av Kemikalieinspektionen. Sundsvalls kommun påpekar att
för att en lokal agenda skall ha framgång är det viktigt att den förankras
väl hos allmänhet, företag, intresseorganisationer och övriga myndigheter
inom kommunen genom till exempel information, debatter, seminarier
osv.

Statens naturvårdsverk anser att miljökvalitetsmålen bör skrivas in
i kommunernas översiktsplaner för att koppla ihop Agenda 21-arbetet
med den fysiska planeringen. För att motverka kemiska hälso- och
miljörisker föreslår Kemikalieinspektionen att en lokal agenda kan
innefatta

- tillsyn över kemikaliehanteringen hos de yrkesmässiga användarna,

Prop. 1993/94:111

Bilaga 1.1

146

deras hantering av kemiska produkter inklusive avfell, deras åtgärder för
att förebygga kemikalie olyckor osv, samt detaljhandelns utbud av
kemiska produkter och deras information till köparna, yrkesmässiga och
privata,

- kommunernas rutiner för inköp och hantering av kemikalier i sin
verksamhet,

- kommunernas rutiner för mottagning av avfell och avloppsvatten
inkluderande krav på producenterna, samt

- kommunal information, rådgivning och opinionsbildning som en del av
det politiska uppdraget.

Kommunförbundet anser att det saknas praktiskt stöd till kommuner-
na for tillämpning av hushållningsbegreppet i naturresurslagen. SVEBIO
anser att kommunerna skall upprätta sina planer för energianvändning
och energieffektiviseringar inom ramen för en fri marknad där varje
bränsle eller energislag betalar för miljöskadliga utsläpp.

Pågående verksamhet. Ett antal komuner informerar i sina yttranden
om redan vidtagna och planerade åtgärder som står i överensstämmelse
med Agenda 21s rekommendationer. Eskilstuna kommun planerar att
använda en kommunal översiktsplanering där olika dokument legat till
grund for beslut vilket skulle vara de viktigaste formerna för lokalt
medborgarinflytande. Vidare kommer miljökonsekvensbeskrivningar att
användas inför alla kommunala beslut. Alternativa lösningar skall tas
fram tillsammans med ett s k O-altemativ.

Karlstads, Katrineholms, Örebro, Eskilstuna och Marks kommun
har program för miljömedveten upphandling av varor och tjänster.
Huddinge kommun kommer att inrätta en samrådsgrupp för att:

- följa utvecklingen av miljöanpassade produkter

- utarbeta information och

- utvärdera hur produkter fungerar i praktiken. Botkyrka kommun
har Nordens största projekt med kompostering av hushållsavfall i
flerfamiljshus. Även Eskilstuna och Örebro kommun har källsorte-
ringsprojekt i bostadsområden.

I Huddinge kommun har miljökontoret inventerat områden som
misstänks ha hotade arter. Huddinge, Motala och Rartille kommun har
utarbetat en naturbank med uppgifter om sällsynta växter och djur samt
skyddsvärda områden. Partilie kommun har bl a även upprättat
kommunala naturvårdsinriktade skogsbruksplaner, riktlinjer för ekologiskt
byggande och VA-plan för vattenförsörjning och spillvatten. Katrine-
holms och Motala kommun avser att göra en revidering av den lokala
energiplanen för att öka energihushållningen i kommunen.

Marks kommun har utvecklat

- Nätverk inom yrkesgrupper t ex förskollärarnas kompostgrupp.

- Branch-projekt: miljöinformation till anställda inom livsmedels- och
kemikaliehandeln om deras produkter.

- By-projekt: Miljökontoret gör en sammanställning över vilka miljöp-
roblem och naturvärden som finns i den aktuella byn. Invånarna
informeras och avgör själva vilket miljöproblem som är viktigast att
arbeta med. En arbetsgrupp utarbetar ett åtgärdsprogram.

Prop. 1993/94:111

Bilaga 1.1

147

- Paraplyorganisation med representanter från olika yrkesområden.
Miljörevision som visar vad som gjorts inom olika grupper publiceras
sedan i lokalpressen.

I Katrineholms kommun kommer all personal inom kommunen att
genomgå "Det naturliga stegets" utbildningsprogram. Falkenbergs,
Katrineholms och Marks kommun kommer att satsa på kunskapsupp-
byggande inom den kommunala organisationens olika grenar. I Katrine-
holms kommun har enkla enhetliga rutiner utarbetats för miljöarbete i
kommunen och en checklista följer vaije ärende. Socialförvaltningen i
kommunen har ett program för kommunens folkhälsoarbete. Även
Falkenbergs kommun har liknande ambitioner.

Stockholms kommun har startat ett livsstilsprojekt med syfte att göra
medborgarna medvetna om att den egna livsstilen i hög grad påverkar
hälsan och närmiljön. En liknande målsättning finns i Vaxholms
kommun. Ett flertal kommuner har miljöaktiviteter som utställningar och
temakvällar, har utvecklat ett samarbete med skolan och har tagit fram
en avfallsplan. Borlänge, Ljusnarsbergs och Vallentuna kommun har
bifogat miljövårdsprogram till sitt remissvar. Munkfors och Södertälje
kommun avser att upprätta en lokal agenda senast år 1996.

Landstingsförbundet vill markera att landstingen som direktvalda
regionala organ också spelar en viktig roll i miljöarbetet. Förbundet har
tagit fram en handbok med kriterier för landstingens upphandling av
kemisk-tekniska produkter, och en handbok för hantering av sjukvårdsav-
fell samt, i samarbete med Arbetsmiljöfonden, producerat ett databaserat
utbildningsmaterial för att öka landstingspersonalens medvetenhet vid
hantering av kemiska ämnen och produkter.

Ett projekt som står i överenstämmelse med Agenda 21 s rekommenda-
tioner bedrivs mellan Landstinget i Värmlands län och ett område i
södra Polen som gäller miljöanpassat byggande, ekologiskt lantbruk,
fortbildning i miljö och utveckling och omsorg för utvecklingsstörda.
Landstinget i Västernorrlands län har bifogat ett miljöhandlings-
program till remissvaret.

4.c) Folkrörelser

Miljöförbundet uttyder Agenda 21s punkt 27.10d så att myndig-
heterna förbinder sig att motivera eventuella avsteg från de slutsatser
om UNCED-upp följ ning som icke-statliga organisationer kommer till.
Kooperativa Förbundet framhåller att folkrörelseorganisationema,
genom sin breda folkliga förankring, har alldeles särskilda förut-
sättningar att på ett naturligt sätt informera, förankra och genomföra
åtgärder inom miljöområdet. Villaägarnas Riksförbund anser att
samråd är ett bra sätt att höja hushållens medvetande och intresse samt
ge olika organisationer möjlighet att ge synpunkter och påverka.

Boverket vill att okonventionella arbetssätt för att underlätta med-
borgarinflytande tidigt i den kommunala planeringsprocessen bör
uppmärksammas och utvärderas. Folkbildningsförbundet beskriver en
omfattande miljöcirkelverksamhet i studieförbunden och miljölinjer på
många folkhögskolor. ILO-kommittén förordar att arbetstagar- och

Prop. 1993/94:111

Bilaga 1.1

148

arbetsgivarorganisationer görs delaktiga i Sveriges uppföljning av
UNCED. LKFF är berett att bidra till arbetet med försvarets över-
gripande miljöpolicy.

4,d~) Näringsliv, fackföreningar och detaljhandel

Konkurrensverket anser att marknaden självmant bör utforma och
tillämpa regler som förverkligar av staten uppsatta miljömål. NUTEK
menar att Agenda 21 medför relativt stora förändringar och nya
åtaganden för näringslivet, som måsta satsa på att minska mängden
avfall och andelen olämpliga material redan vid källan. Verket tror att
små företag behöver statligt och kommunalt stöd genom personal som
bedriver uppsökande verksamhet, så att denna och företagaren till-
sammans kan hitta alternativ.

Näringsliv. q2000 hänvisar till Agenda 21 s kapitel 9 om klimat och
föreslår att företag skall göra MKB och livscykelanalyser av sina
produkter och tjänster. Ung Vänster föreslår att offentlighetsprincipen
skall utvidgas till att även gälla för företag, åtminstone vad gäller
miljöinformation. KdS-K anser att producenter skall bevisa att en vara
är ofarlig innan den släpps ut i handeln.

Fackföreningar. LO tycker att förslag, som föranleds av Rio-kon-
ferensens beslut eller viktigare miljö- och resurshushållningsåtgärder i
övrigt, genomgående bör prövas under medverkan av fackföreningar,
arbetsgivare och regeringen i syfte att undvika negativa fördelnings-
politiska effekter mellan näringar, regioner eller socialgrupper. Vidare
anser organisationen att miljöskyddsarbete måste ingå i alla anställdas
yrkesutövning, såväl inom industriella verksamheter som inom service-
verksamheter, vilket är försummat inom den aktuella miljöpolitiken.
Sveriges Lantmätareförening kommer att verka för att lantmätarkåren
aktivt engagerar sig för miljöfrågorna.

Folkkampanjen menar att regering och riksdag särskilt bör beakta
arbetstagarnas problem i omställningen inom energi- och miljöområdet,
vilket kommer att innebära att vissa arbeten försvinner och andra skapas,
och söka samarbete med den fackliga rörelsen för att minska den
enskildes svårigheter i samband med omläggningen.

Detaljhandel. I samarbete med butiker, bensinstationer och företag
som säljer kemiska produkter har miljö- och hälsoskyddsnämnden i
Katrineholms kommun utarbetat miljöinformation för att komma tillrätta
med små utsläpp från hushållen. Väg- och trafikinstitutet anser att det
behövs ett distributionssystem för biobränslen och alkoholinblandning i
motorbränslen. q2000 anser att direktimport från u-länder av hållbart
producerade varor utan mellanhänder kan startas eller stödjas. Svensk
Industriförening har ingenting att invända mot de förslag och riktlinjer
som finns angivna i UNCED-dokumenten.

4,e) Forsknings- och utbildningsväsende

Forskningsrådsnämnden vill att ett lämpligt organ, t ex FRN, ges i
uppgift att bevaka de forskningspolitiska och -organisatoriska frågorna
i uppföljning av UNCED. Statens naturvårdsverk har lagt fram ett

Prop. 1993/94:111

Bilaga 1.1

149

nytt forskningsprogram med inriktning på att öka forskningsinsatserna
när det gäller frågor om åtgärdsstrategier i olika samhällssektorer,
hushållning med icke fömybara naturresurser, samt processer och
verksamheter i samhället.

Högskolors uppgifter. K1H föreslår att regering och riksdag ger alla
universitets- och högskolestyrelser i uppdrag att senast 1995 redovisa en
plan över hur en lokal Agenda 21 för den egna utbildningen och
forskningen avser att genomföras. Vidare bör universitet och högskolor
åläggas att i sina verksamhetsberättelser redovisa i vilken utsträckning
planen följs. KTH menar att en miljöetisk diskussion bör föregå urval,
granskning och bedömning av forskningsprojekt, liksom tilldelning av
anslag. Likaså är Universitetet i Linköping intresserat av att göra
högskolorna till föregångare när det gäller att förebygga miljöproblem i
administration, laboratorier, restauranger och transporter. Inledningsvis
bör sådan verksamhet stödjas av statsmakterna. q2000 föreslår att
svenska universitet kan ikläda sig rollen som "faddrar" för universitet i
fattigare länder.

Naturhistoriska riksmuséet och SLU förordar båda ett nationellt
centrum för biologisk mångfald och erbjuder sig var och en att hysa detta
centrum. Centrat skulle kartlägga Sveriges arters utbredning och
fördelning, vilket också skulle innebära en kontroll av hållbarhetsmålet
i andra sektorer. Muséet förordar också ett stort samordnat forsknings-
projekt om biomångfald, stöttat av SNV. Naturvetenskapliga forsk-
ningsrådet förespråkar tvärvetenskapliga storskaliga fältexperiment där
olika faktorer kan manipuleras och effekten på miljön av t ex olika
antropogent betingade förändringar kan studeras. Vidare föreslår rådet
ett nytt påbyggnadsämne på naturvetarutbildningen benämt ekologisk
miljökonsekvensanalys för att öka antalet personer med förmåga att knyta
ihop befintlig kunskap.

Pågående verksamhet. SLU avser, med anledning av Agenda 21, att
bredda sammansättningen av sin styrelse och byta ut sina fakulteter mot
probleminriktade temaområden, varefter universitetet erbjuder sig att ta
ett samordningsansvar för syntesinriktad miljöforskning. SJFR är berett
att kontinuerligt bevaka forskningen i Sverige kring människors
basförsöijning, de areella näringarna och ekosfärens hälsa. KTH har
inrättat ett internationellt mastersprogram i Environmental Engineering
and Sustainable Infrastructure (60p).

Chalmers tekniska högskola driver tillsammans med Göteborgs
universitet, Göteborgs stad och näringslivet "Miljöprojekt Sankt Jörgen"
för stadsbyggande med ekologisk utgångspunkt och startar i februari 1994
en enhet på Medicinarberget som integrerar kemi, teknik och medicin i
miljöanpassad bioteknikforskning. Universitetet i Linköping har i
samarbete med länsstyrelsen inlett en verksamhet riktad till små och
medelstora företag med syfte att bidra till en miljöanpassning. Vid
universitetet diskuteras att utforma en miljöpolicy och bilda ett miljöråd
som kan ta initiativ, bevaka, ge riktlinjer och utvärdera. En annan idé är
att skapa en särskild enhet för att föra ut miljökunskap externt. Lunds
universitet tycker att universiteten bör erbjuda översiktskurser om miljö

Prop. 1993/94:111

Bilaga 1.1

150

och att dessa skall kunna ingå i grundutbildningen.

Skolan. Skolverket anser att icke-statliga organisationer är en viktig
resurs för ett omfattande miljöarbete i skolan. Verket vill därför att
utvecklingen av nätverk mellan skolor och icke-statliga organisationer
skall stimuleras ytterligare. q2000 förordar också liknande nätverk samt
föreslår ämnesövergripande projekt i skolan med utgångspunkt i Agenda
21, där eleverna får söka svar på t ex hur kommunen får sin energi, hur
miljöavgifter påverkar utsläpp och vilken handel som förekommer mellan
företag i kommunen och u-länder. Projektet bör löpa under några veckor
och återkomma varje år som en del i den schemalagda planeringen för
alla berörda ämnen. Ett annat förslag från q2000 är att skolor bör visa
vad hållbar utveckling innebär genom att låta eleverna t ex bygga
vindkraftverk eller planera skolans avfallshantering.

5, Frågor för övervägande och åtgärd av regeringen

Behovet av lagar och regler understryks i Agenda 21 (kapitel 8) men
tyngdpunkten i rekom-mendationema ligger på användningen av
ekonomiska styrmedel och marknadsincitament. I övrigt framhålls
angelägenheten av att regeringen och andra beslutsfattare integrerar
miljö- och utvecklingshänsyn på alla nivåer och att deltagande från
allmänhetens sida underlättas. Vidare rekommenderas att miljöaspekter
skall inkluderas i nationalräkenskaperna.

5.a) Information

Många instanser anser att staten bör tillse att ökad information om
miljö och utveckling - inte minst vad gäller livsstil - når ut i samhället.
Boverket tror att det finns behov av vägledning till kommunerna för
samordningen mellan STRAM (Strategier för regional miljö), över-
siktsplaner och lokal Agenda 21. Göteborgs kommun menar att med
underlagsmaterial, utrymme i läroplanen och resurser på högskola och
för folkbildning kan kommunerna ta ansvaret att förmedla, stödja och
driva utbildningsfrågorna. q2000 anser att regeringen bör delegera
ansvaret för det som i Agenda 21 kallas "information om följderna av
konsumentval och konsumentbeteende" till kommunerna.

Centerkvinnorna betonar värdet av information till allmänheten om
Agenda 21 s rekommendationer. SLU tror att ökad information om
följderna av nuvarande konsumentbeteende kan stimulera efterfrågan på
miljömässigt sunda produkter.

Folkhälsoinstitutet föreslår en tävling för organisationer, kommuner
och myndigheter i olika klasser för att stimulera tillämpning av Agenda
21. Forskningsrådsnämnden föreslår ett informationsinitiativ för att
möjliggöra en diskussion om alternativa levnadsmöjligheter. Initiativet
kan eventuellt göras som en medveten länk mellan forskningsvärlden och
de insatser som ändå görs för lokala Agenda 21.

Folkkampanjen anser att regering och riksdag bör ta initiativ till ett
effektivt informations- och rådgivningssystem rörande energi- och
resursfrågor på lokal nivå i kommunernas regi. Regeringen bör rikta

Prop. 1993/94:111

Bilaga 1.1

151

särskilda informationsinsatser inom miljö- och energiområdena gentemot
beslutsfattare inom riksdag, stadsförvaltning, landsting, kommuner,
näringsliv och fackföreningar. Huvudansvaret för detta bör åligga miljö-
och naturresursdepartementet. q2000 anser att kunskap hos media,
folkteater, underhållningsgrupper och reklamindustri om hur man
påverkar människors beteende bör tas tillvara för att förändra allmän-
hetens konsumtionsmönster.

Miljömärkning. Malmö kommun uttalar ett behov av information om
utformandet av "gröna budgetar". NUTEK anser att informationspridning
om miljökrav och miljöanpassad teknik måste systematiseras, inte minst
för små företags skull. Ung Vänster föreslår ett stopp för nedskär-
ningarna i konsumentrådgivningen och en enhetlig miljömärkning. KdS-
K vill att reklamen för livsmedel skall minska och att konsumenterna
skall få korrekt information om produkters inverkan på luften och
ozonlagret. CUF anser att miljömärkning skall göras obligatorisk för alla
produkter.

q2000 anser att miljömärkningsprogrammet måste utredas grundligt,
med uppgiften att skapa en ny rollfördelning i programmets styrelse
genom att bl a byta ut bakåtsträvande industrifolk och ge bättre ekono-
miska resurser. Lutherhjälpen tillsammans med Kyrkornas U-forum
föreslår en utredning om instrument för att bedöma globala utvecklings-
frågor i relation till statlig inköpspolitik och marknaden i övrigt, vilket
kunde resultera i en Fair Trade-märkning av varor och tjänster.
Informationssystem. Lunds universitet föreslår att ett villkor för
koncession för distribution av Iedningsbunden energi skall vara att
distributören står för energirådgivning. Rymdstyrelsen och Länsstyrel-
sen i Norrbottens län föreslår att ett internationellt center for miljöin-
formation från satellitdata etableras i Kiruna för miljöövervakning och
miljödatabasproduktion. Statens engagemang bör omfatta såväl huvud-
mannaskapet som ett säkerställande av centrets initiala resursbehov.
Datainspektionen bedömer att nya databaser kan behövas med in-
formation om konsumtion, sociodemografi och byggmaterial. Skogssty-
relsen föreslår att Sverige ger ut en bok på flera språk om de senaste 100
årens skogspolitik som föredöme för andra länder.

5.b) Riktlinjer, normer m m

Miljödirektiv. Statskontoret föreslår förnyad prövning av frågan att
direktiv till offentliga utredningar bör innefatta krav på MKB. Stats-
kontoret anser att innan nya miljökvalitetsnormer respektive generella
normer fastställs bör riskbedömningarna jämföras med de risker som
i övrigt accepteras i vårt samhälle. Det bör också slås fast vilken
organisation som ska bära det samlade ansvaret och kostnaderna för
jämförelserna.

Även Statens naturvårdsverk föreslår att regeringen skall infora
särskilda "miljödirektiv" för samtliga statliga utredare och komittéer.
Miljödirektiven är tänkta som ett viktigt komplement till och en
precisering av nuvarande komittédirektiv om att komittéer och utredare
bl a skall betrakta EG-aspekter och regionalpolitiska aspekter, att de skall

Prop. 1993/94:111

Bilaga 1.1

152

redovisa ekonomiska och andra konsekvenser av olika utredningsförslag,
samt hur utgiftsökningar eller inkomstminskningar som följer med
förslagen skall finansieras. Även Naturskyddsföreningen förespråkar ett
generellt miljödirektiv som innebär att miljöeffekter redovisas och
relateras till riksdagens miljömål.

Landstinget i Värmlands län föreslår att staten utformar generella
krav på miljöanpassad och hållbar upphandling inom hela den offentliga
sektorn.

Målstyrning. ÖB anser att ett preciserat nationellt miljöprogram med
mål och prioriteringar mellan olika sektorer bör övervägas. Vidare
föreslår ÖB att krav på miljöhänsyn och återvinning bör tillföras
upphandlingskungörelsen genom att bl a modeller för miljövärdering i
samband med upphandling införs.

HSB menar att den svenska regeringen bör formulera tydliga mål och
riktlinjer i kombination med rejäla ekonomiska styrmedel för att
underlätta miljöarbetet. Katrineholms kommun tycker att former och
anvisningar bör ges för fastställda nationella miljömål.

LUF tycker att en "Lindbeckkommission" bör tillsättas för att föreslå
en strategi för omställning av det svenska samhället i hållbar riktning,
med rättsligt bindande mål, klar ansvarsfördelning och mekanismer för
uppföljning. Samarbete för Fred föreslår att Miljövårdsberedningen gör
en studie om miljöhot av säkerhetspolitisk karaktär.

Landstinget i Stockholms län anser att statens övergripande ansvar
på olika områden, t ex skattepolitiken, bör ges en klarare miljöprofil och
inriktas på att ge tydliga och pålitliga långsiktiga signaler och stimulanser
till medborgare, organisationer, företag, kommuner och landsting.
Kooperativa Förbundet menar att det är viktigt att skapa en långsiktig
kommunikationsstrategi för hantering av miljöfrågorna. Utan en sådan är
det stor risk att intresset, massmedialt och från konsumenternas sida,
fokuseras på punktvisa åtgärder. Detta kan sägas ha skett beträffande
åtgärder på förpackningsområdet som den antagna Kretsloppspropositio-
nen givit upphov till. Inom näringslivet finns en risk att så stora resurser
knyts upp av enskilda ftågor att det övergripande och långsiktiga
miljöarbetet kommer i andra hand.

Mark. SLU föreslår att riksdagen festlägger den grundläggande
betydelsen av jordbruks-, trädgårds- och skogsmark som bas for uthålliga
produktionssystem. Lunds universitet föreslår att intensiv turism i
känsliga bergsekosystem noga kanaliseras och att all terrängköming med
motorfordon i sådana områden regleras. Avfall. Chalmers tekniska
högskola tillsammans med Göteborgs universitet anser att regering och
riksdag, för att leva upp till Agenda 21, måste dels formulera en
restproduktpolitik med mål att minimera avfallsmängderna, dels utveckla
metoder för att mäta effekterna av sina insatser. En koncentration bör
göras till det farligaste och kvantitativt mest betydelsefulla avfallet.

Luft. LUF anser att en pågående utredning om koldioxidutsläpp måste
få nya direktiv eller läggas ned, så att inte uppgiften är att med bistånd-
spengar frita svenskarna från ansvar för egna utsläppsminskningar.

Energi. Folkkampanjen anser att regeringen bör

- upprätta planer för halvering av energiförbrukningen, för övergång

Prop. 1993/94:111

Bilaga 1.1

153

till fömybara energikällor samt för övergång till energisnål trafik och
transporter.

- omgående lägga fram en konkret tidsbestämd awecklingsplan för
svensk kärnkraft och en snabbawecklingsplan som kan tillgripas i
händelse av att svenska folket kräver snabbavveckling t.ex till följd av
ett stort reaktorhaveri.

- utarbeta ett konkret program för övergång till fömybar energi som
viktigaste energikälla i bostäder.

- framlägga ett förslag till åtgärder för att snabbt öka produktion och
konsumtion av biobränsle. Detta kommer även, enligt Folkkampanjen,
att skapa arbetstillfällen.

- framlägga förslag att stoppa fortsatt användning av SFR-lagret
utanför Forsmark.

Kemikalieinspektionen anser att, som underlag för att utveckla lokala
program på kemikalieområdet, bör de centrala myndigheterna utforma
tillämpningsföreskrifter till kemikalielagstiftningen, ge kunskapsstöd
genom att utöka sin information och vägledning till lokala tillsynsmyndig-
heter.

Resursanvändning. Landstinget i Stockholms län anser att regionala
och lokala miljöavgifter, bubblor och liknande åtgärder inte bara bör
tillåtas utan direkt stödjas av politikerna. Folkkampanjen anser att till
de program som utarbetas av regeringen inom energi- och miljöområdena
alltid skall fogas ett avsnitt som klargör vilka insatser som kan göras på
kommunal nivå. Dorotea kommun anser att man bör sträva efter att
naturresurser i möjligaste mån tas ut, förädlas och används lokalt. Kravet
på kommunal källsortering av avfåll och sopor behöver, enligt Ung
Vänster, förtydligas, bl a genom direktiv för omhändertagande av
organiskt avfall.

Fortbildning. Borlänge kommun anser att konkreta riktlinjer bör
utarbetas för hur miljöinformationen i samhället skall förbättras. Vissa
kommuner har anställt kommuninformatörer trots att kommunförbundets
representanter avråder. Universitetet i Linköping föreslår att kommuner
genom centrala anvisningar skall stimuleras att inrikta sina fortbildnings-
resurser för lärare på Agenda 21-fortbildning under några år. LSU vill
att kommuner skall få både instruktioner och medel for att bedriva
samrådsaktiviteter med ungdomar som deltagare.

5.c) Lagstiftning

Naturskyddsföreningen beskriver lagarna som spelplanen i samhället,
medan de ekonomiska styrmedlen avgör var och hur spelet skall
bedrivas på planen. Föreningen menar att lagarna bör grundas på
uppskattningar av vad naturen tål utan att utarmas. Även Folkpartiet
Liberalernas kvinnoförbund anser att lagstiftningen måste ändras
från en inriktning på vad som är tekniskt och ekonomiskt försvarbart
till att utgå ifrån hur mycket påverkan som kan accepteras. Kon-
cessionsnämnden för miljöskydd bör därför avskaffas och dess
uppgifter överföras till normal domstolsprövning. Vidare föreslås att
en norm for sämsta acceptabla miljö lagfästes, med rätt för enskilda
att stämma dem som bryter mot miljökvalitetsnormema.

Prop. 1993/94:111

Bilaga 1.1

154

Moderata kvinnoförbundet menar att Agenda 21 genomsyras av en
övertro på politiska lösningar och hävdar att det istället på många
områden krävs avregleringar. Glesbygdsmyndigheten föreslår att lagar
och regler skall göras flexibla och anpassas efter småskalighet så att de
inte dimensioneras endast efter storstäderna.

Kiruna kommun menar att det behövs ökade resurser och kunskaper
inom domstolsväsendet för hantering av miljömål. Karlstads kommun
anser att både tillsynsmyndigheter och företag brister i tillämpningen av
befintliga miljölagar. Länsstyrelsen i Östergötlands län anser att
miljöbalken och miljöstrategier på nationell, regional och lokal nivå bör
anpassas efter principerna i Rio-deklarationen.

Statens naturvårdsverk förslår att bestämmelser införs om en särskild
"MKB-ruta" i samtliga propositioner och utskottsbetänkanden, samt även
i riksdagens skrivelser i de fall riksdagsbeslutet avviker från utskottets
förslag. Vad denna MKB-ruta bör innehålla utvecklas närmare i Miljö
’93. Statens kärnkraftsinspektion anser att samverkan med annan
lagstiftning, speciellt vad gäller procedurer för samverkan vid upprättan-
det av MKB, kan behöva ses över för att få till stånd ett ändamålsenligt
system som tillgodoser alla parters intressen.

Kommuner och landsting. Botkyrka och Lunds kommun föreslår att
det obligatoriska kravet på en fristående Miljö- och hälsoskyddsnämnd
i varje kommun återinfors i kommunallagen. Erfarenheterna hittills talar
för att miljöarbetet försämras om det inte finns en renodlad miljöinstans
i kommunen. Botkyrka kommun föreslår att kommunallagen skall
ändras så att det blir möjligt för miljö- och hälsoskyddsmyndighetema att
samarbeta mellan kommunerna även i myndighetsutövningen.

Landstingsförbundet och Landstinget i Malmöhus län anser att i
miljöskyddsärenden, som behandlas av koncessionsnämden för miljös-
kydd och länsstyrelsen, bör landstinget ha ett lagfäst ansvar att yttra sig.
För närvarande bereds landstinget endast i vissa fall tillfälle till yttrande.
Landstinget förlorar därmed möjligheten att erhålla en helhetsbild av
miljösituationen.

Insyn och inflytande. Eskilstuna kommun anser att översynen av
miljölagstiftningen särskilt bör uppmärksamma behovet av ändringar med
avseende på allmänhetens och olika organisationers möjlighet att påverka
och delta i beslutsprocessen. ÖB anser att svensk lagstiftning väl täcker
behovet av samråd och insyn i miljöärenden. Likaså bedömer Datain-
spektionen att Sverige, i förhållande till Rio-deklarationens princip (10)
om rätt till miljöinformation som finns hos offentliga organ, har såväl
allsidig upplysning som ett väl avvägt sekretesskydd.

ÖB anser att försvarmaktens speciella förhållanden ur sekretessynpunkt
alltid bör beaktas. Samarbete för Fred föreslår att en juridisk ompröv-
ning bör göras av sekretessbestämmelser inom försvarsmakten kring t ex
lager av sprängämnen och kemikalier samt omfattningen av verksamhet
och utsläpp för att öka allmänhetens insyn i, kontroll av och åtgärder mot
miljöförstöring.

Statistiska centralbyrån föreslår en utvidgad lagreglering av företags
skyldighet att lämna uppgifter om miljöförhållanden. Till detta bör
kopplas en samordning av reglerna för uppgiftsinsamling enligt miljös-

Prop. 1993/94:111

Bilaga 1.1

155

kyddslagstifningen och statistiklagstiftningen, t ex uppgifter om avfell och
miljöskyddskostnader. Statens räddningsverk föreslår, med utgångs-
punkt i Rio-deklarationen (princip 10), att räddningstjänstlagen ska
kompletteras så att kommuner blir skyldiga att informera medborgarna
om ferliga material och verksamheter.

Stockholms universitet anser det av största vikt att ideella föreningar
får ovillkorlig och obegränsad talerätt inför svenska domstolar och menar
att förslaget till ny miljöbalk inte kommer i närheten av Agenda 21 s mål.
På liknande sätt menar Folkpartiet Liberalernas kvinnoförbund att
demokratiska miljöorganisationer utan egna ekonomiska intressen i ett
ärende skall få föra talan inför rätta.

LO menar att i samband med pågående översyn av arbetsrätten bör det
klargöras att de anställdas och de lokala feckliga organisationernas
rättigheter i fråga om utvecklade informations- och inflytandeformer även
bör omfetta arbetsplatsens yttre miljöfrågor. Vidare bör den nya
miljöbalken markera att vaije anställd skall ges förutsättningar att utöva
och påverka miljö- och resursbesparande insatser i yrkesutövningen.
Företrädare för de anställda skall också ges möjlighet att medverka i
utarbetandet av planer, revisioner och konsekvensbedömningar på
miljöområdet. En integration mellan arbetsmiljö och yttre miljöverksam-
heter bör samtidigt stimuleras. TCO och LO menar att det är väsentligt
att arbetsrätten fortsättningsvis kommer att rymma möjligheter för
partssamverkan, såväl på nationell som lokal och arbetsplatsnivå, i
långsiktiga och strategiska frågor. TCO anser att det är nödvändigt att
Förtroendemannalagen och Medbestämmandelagen ger möjlighet för de
feckliga representanterna att arbeta med yttre miljöfrågor. Garanteras inte
detta kommer möjligheterna till lokalt miljöarbete för de anställda att
försvåras på ett avgörande sätt.

Industri. Lunds kommun föreslår att en obligatorisk miljöprövning
skall införas för större projekt. Kiruna kommun anser att tillstånd enligt
miljöskyddslagen skall kunna dras in om utvecklingen påkallar det och
att anmälningsärenden enligt miljöskyddslagen skall kunna förses med
villkor, även for befintliga anläggningar. Länsstyrelsen i Älvsborgs län
anser att systemet med miljörapporter enligt miljöskyddslagen bör göras
mer heltäckande och även omfetta åtgärder för kretsloppsanpassning,
material- och energibalanser m m. Folkkampanjen föreslår att det i lag
skall festställas krav på obligatorisk livscykelspecifikation för alla
produkter av någon större betydelse, och att substitutionsprincipen inte
bara ska tillämpas på kemiska produkter. Genom livscykelspecifikation
kan de olika produkternas miljö- och energikonsekvenser jämföras.

Försiktighetsprincipen. Motala kommun anser att det behövs en
översikt över motstridiga lagar och regelsystem. Malå kommun
ifrågasätter hur försiktighetsprincipen är förenlig med - svensk miljölag-
stiftning där teknisk och ekonomisk rimlighetsbedömning skall göras före
en bedömning från myndighetens sida.

- svensk hälsoskyddslagstiftning med begreppet sanitär olägenhet - en
olägenhet som inte får vara av ringa omfattning, inte får inträffa vid
enstaka tillfällen och som skall vara skadlig för människors hälsa.

Länsstyrelsen i Göteborg och Bohuslän saknar en uppföljning av

Prop. 1993/94:111

Bilaga 1.1

156

miljöbalkens inledande viljeriktning i den föreslagna lagtexten. Försiktig-
hetsprincipen är t ex ej reglerad eller straffsaktionerad. Sveriges
Fiskares Riksförbund anser att det är orimligt att tillämpningen av
försiktighetsprincipen skall innebära en omvänd bevisbörda då detta
skulle kunna leda till felaktiga åtgärder. Skogsindustrierna anser att
tillämpningen av försiktighetsprincipen måste ske med varsamhet. Klara
indikationer på påverkan måste finnas innan principen kan åberopas och
krav resas på långtgående och kostsamma åtgärder.

Naturskydd. Samarbete för Fred föreslår en utredning som grund för
undantagslöst lagskydd av de naturresurser som är av strategiskt värde
för svensk säkerhet och oberoende.

Länsstyrelsen i Norrbottens län anser att det, inom ramen for
miljökonsekvenbeskrivningar vid tillståndsansökan enligt miljöskyddsla-
gen, bör ställas krav på att gruvbolagen noggrant utreder vilka efterbe-
handlingsåtgärder som är nödvändiga att vidta efter avslutad gruvverk-
samhet. Vidare bör miljöskyddslagen ändras så att innehavaren av en
gruvanläggning åläggs att hålla försäkring eller annan ekonomisk garanti
av storlek som står i proportion till kostnaden för efterbehandling av
gruvområdet vid nedlagd drift.

Sveriges Jordägarförbund tycker att lagstiftningen måste ändras, så
att de svenska producenterna inte belastas med högre kostnader för natur-
och miljövård än vad som gäller för konkurrenterna på den internationel-
la marknaden. Vidare menar förbundet att lagstiftningen inom miljö- och
naturvård och hushållning med naturresurserna måste underkastas en
grundläggande översyn för att anpassas till kraven på marknadsekonomi
i Agenda 21. Starka och tydliga äganderätter till naturtillgångarna, anser
förbundet, är en förutsättning för långsiktig vård och hushållning med
resurserna samt en förutsättning för att kunna rikta skadeståndsanspråk
mot dem som skadar miljön.

Vatten. Länsstyrelserna i Älvsborgs och Göteborg och Bohus län
föreslår en skärpning av vattenlagen som medför ett effektivt skydd av
grundområden och vattendrag för att hydrologisk balans, biologisk
mångfald och god vattenkvalitet skall kunna upprätthållas. Karlstads och
Katrineholms kommun föreslår att tillräckliga lag föreskrifter skall
utarbetas för att säkerställa det långsiktiga skyddet av nuvarande och
presumtiva vattentillgångar. Nya bestämmelser om skydd av dricksvatten
behöver inforas i annan lagstiftning än i vattenlagen - lämpligen i
miljöbalken - som blir rättsligt bindande oberoende av administrativa
gränser och ekonomiska ersättningsanspråk.

Länstyrelsen i Älvsborgslän anser att lagstiftningen om strandskydd
bör vidgas till att även omfatta strändernas betydelse för den biologiska
mångfalden. Naturhistoriska Riksmuséet föreslår att kuststräckan
mellan Västervik och Bråviken snarast bör avsättas som naturreservat,
vilket skulle bli det enda opåverkade området i sitt slag vid Östersjön för
långsiktiga studier av miljötillstånd.

SGU föreslår en författningsändring som ger ett adekvat och plan-
mässigt skydd av grundvattnet, vilket inte NRL anses göra. Statens
naturvårdsverk och länsstyrelsen i Älvsborgs län föreslår att ett förbud
mot markavvattning infors successivt fram till år 2000 för en tredjedel av

Prop. 1993/94:111

Bilaga 1.1

157

återstående våtmarker. Kiruna kommun anser att vissa vattenföretag bör
prövas enligt miljöskyddslagen, särskilt de som inte kräver vattendom.
Folkkampanjen föreslår att regeringen bör ta initiativ till en lagstiftning
som förbjuder byggandet av anläggningar för förvaring av kämbränsleav-
fall där risken finns att avfallet kan komma i kontakt med havsvatten.

Skog. Statens naturvårdsverk föreslår ett förbud mot kalavverkning
och inplantering av främmande arter och plantor/frön av främmande
härkomst i känsliga ekosystem som bl a fjällnära skogar, sumpskogar och
ädellövskogar. Svenska Samernas Riksförbund stöder skogspolitiska
kommitténs förslag till ändring av skogsvårdslagens portalparagraf
syftande till att den biologiska mångfalden lyfts fram. Förbundet kräver
ett skydd i samma lag for vinterbetesmarker.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län föreslår att staten skall införa tillstånd-
splikt för anläggande av skogsbilvägar och mer funktionella hänsyns-
regler för fauna- och floravård i skogsbruket, bl a genom krav på
alternativa skötselåtgärder för särskilt känsliga skogar. Sådana åtgärder
kan vara självforyngring, plockhuggning och blädning. Lantmäteriver-
ket anser att den svenska lagstiftningen som reglerar markåtkomstffågor
har vissa brister bl a när det gäller områden som behövs for naturvårds-
ändamål. Vidare anser verket att inom ramen för nuvarande lagstiftning
behöver bildande av gemensamhetsanläggningar, som till exempel
alternativa energikällor, vägar, landskapsvård, stödjas och uppmuntras.

Kemikalier. Lunds kommun anser att LKP bör ändras så att miljö-
och hälsoskyddsnämnder och länsstyrelser kan utfärda lokala respektive
regionala generella förbud och föreskrifter för produkter och varor.
Marks kommun påpekar att avvecklingsplaner saknas för ett stort antal
erkänt miljöfarliga ämnen. Av de avvecklingsplaner som finns är endast
ett fåtal omsatta i juridiskt bindande dokument, t ex förordningen om
CFC. Avvecklingsplaner bör beslutas för i första hand de 40 erkänt
miljöfarligaste ämnena. Alla avvecklingsplaner bör omsättas i juridiskt
bindande regler. Tidsplan för avveckling bör anpassas till miljöfarlig-
heten och tillgången på ersättningsprodukter.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län föreslår att skärpta hänsynsregler skall
införas i skötsellagen eller spridningskungörelsen vad gäller kemisk
bekämpning i anslutning till åkerholmar, diken, vattendrag, m m. Statens
naturvårdsverk vill att stallgödselhanteringen i hela landet regleras
genom ändring av skötsellagen.

Naturskyddsföreningen föreslår att djurhållningen genom lag gradvis
begränsas till max en djurenhet per hektar år 2000 för att bl a minska
kväveimporten i form av kraftfoder.

Energi. Lunds universitet och Naturskyddsföreningen föreslår att
varje innehavare av en energianläggning skall ha obegränsat ansvar för
kompensation till offren för såväl små som större olyckor. Lunds
universitet anser att konsumentlagstiftningen bör ändras så att den
innehåller krav på produktmärkning som tydligt och på ett jämförbart sätt
anger energiåtgången for att framställa och bruka den aktuella produkten.
Vidare bör privata och offentliga organisationer vara föremål för en årlig
energirevision. Naturskyddsföreningen anser att atomansvarighetslagens
friskrivningsgräns skall höjas från 1,2 miljarder till 12 miljarder kronor

Prop. 1993/94:111

Bilaga 1.1

158

som ett första steg. Folkkampanjen föreslår att all införsel av kämener-
giavfall - högaktivt såväl som lågaktivt - till Sverige skall förbjudas.

Trafik. Vägverket tror att en lagreglering av tidiga beslutsskeden i
vägprojektering kan säkra allmänhetens deltagande. Detta är på gång för
beslut om vägprojektering men i praktiken är behovet störst på strategisk
nivå i väghållningsplaneringen. Väg- och trafikinstitutet anser att hinder
mot ökad inblandning av motoralkoholer i bensin och diesel bör
undanröjas. Redan nu skulle inblandning av alkohol kunna ske till 20%
i personbilar med katalysator, respektive 5% i bilar utan katalysator.
Institutet menar vidare att en lag om minskad energiförbrukning per
fordonskilometer kan komma att krävas. KDU anser att förslaget till ny
miljöbalk motverkar lokala myndigheters medverkan i miljöpolitiken
genom att frånta kommunerna vetorätten över trafikanläggningar som
prövas av regeringen.

Boende. Boverket anser att PBL och den nya Miljöbalken bör ge
verket rätt att utfärda föreskrifter för mer än energihushållning i
byggandet. Det kunde gälla källsortering av avfell, återanvändning av
material, hushållning med grus m m eller riktlinjer för utsläpp av
koldioxid och miljöhänsyn vid rivning. Dessutom bör PBL förtydligas
när det gäller att begränsa behovet av framtida underhåll och underlätta
återanvändning av material. Ett tilläggsdirektiv till PBL-översynen borde,
enligt Boverket, ställa tydligare krav i dessa frågor.

Universitetet i Linköping menar att miljö och utveckling måste föras
in som ett allmänt mål i Högskolelagen.

Svenska Samernas Riksförbund efterlyser grundlagsskydd för
samernas rättigheter samt en nordisk samekonvention.

5.d) Ekonomiska styrmedel

SVEBIO anser att statsmakterna skall ha ett övergripande ansvar för
införandet av ett enhetligt miljöavgift- och energiskattesystem.
Huddinge, Marks, Karlstads och Motala kommun anser att
regeringen bör beakta kapitel 8:31a-c i Agenda 21, som behandlar
målen vid utnyttjande av ekonomiska styrmedel. Regeringen bör arbeta
fram en samlad strategi, för olika former av stöd till kommunerna för
att målen i kapitel 8:31 skall kunna nås. Göteborgs kommun påpekar
att det är svårt att ge utrymme för goda lösningar ur miljösynpunkt i
samhällsplaneringen då de är kostsamma jämfört med andra alternativ.
Ibland beror detta på att alternativen inte betalar för de miljöeffekter
de orsakar. Avgiftssystem måste anpassas till den internationella
utvecklingen, men det är även angeläget att Sverige offensivt driver
denna utveckling och söker förmå andra länder att anpassa sig.

Katrineholms, Sundsvalls och Karlstads kommun vill att staten anger
tydliga och varaktiga mål och utformar regler, skatter och/eller miljöav-
gifter för att nå målen. Statens naturvårdsverk menar att det behövs
kraftfulla ekonomiska styrmedel för att ändra produktions- och konsum-
tionsmönster och föreslår en särskild utredning om nya ekonomiska
styrmedel för att begränsa varornas och avfellets miljöpåverkan. En
begränsning av negativa miljöeffekter skulle, enligt verket, till exempel

Prop. 1993/94:111

Bilaga 1.1

159

kunna uppnås genom sänkning av mervärdesskatten på miljömärkta varor
och en regelbunden utvärdering och justering av svavelskatten och
kväveoxidavgiften så att god styreffekt bibehålls.

Lunds kommun anser att den s k Polluter Pays Principle (PPP) måste
få en praktisk tillämpning i Sverige vid politiska beslut, till exempel vid
beslut om trafikpolitik. Skogsindustrierna anser att de ekonomiska
styrmedlen skall anpassas nedåt till vad som gäller i vår omvärld.
Förbundet anser att de miljöproblem som svensk massa- och pappersindu-
stri har är av global eller regional natur och inte kan lösas genom
insatser av enskilda länder. Åtgärder måste genomforas i internationell
samverkan.

Naturskyddsföreningen föreslår dubbel avdragsrätt för miljöin-
vesteringar i företag (vilket redan tillämpas i Holland).

Energi. Katrineholms kommun menar att det behövs ekonomiska
styrmedel för att öka fjärrvärmeanslutningen, stödja möjligheterna att i
större utsträckning utnyttja olika typer av spillvärme samt stimulera
införandet av kretsloppsanpassade biobränslen, såsom etanol, rapsolja m
m, inom transportsektorn. SVEBIO menar att fömybara energislag skulle
kunna erhålla en premie i förhållande till fossila energislag för att på
detta sätt stimulera omställningen av energisystemen. Vidare föreslår
föreningen införande av en speciell skatt/avgift för icke fömybara
energislag, som idag kan anses ingå i den allmänna energiskatten inom
värmesektom. Fömybarhetsvärdet kan då bytas ut mot denna skatt.
Signal ges på så sätt om samhällsvärdet av fömybar energi gentemot
fossil.

NUTEK påpekar att kärnkraften med sina eventuellt kraftiga miljöef-
fekter bör beskattas för att häva snedvridningen ur miljösynpunkt
gentemot vatten-, vind- och solkraft. Vidare bör torv beskattas efter sitt
kolinnehåll och alla miljöskatter räknas upp med inflationen. Lunds
universitet föreslår generella skatter på CO2, SO2 och NOx som
konsekvent bör gälla alla nettokällor och sättas så högt att Sverige
uppfyller gjorda åtaganden i internationella konventioner. Naturskydds-
föreningen föreslår en utvidgning av koldioxidskatten till att gälla all
fossilbränsleanvändning, följd av en höjning av skatten till 50 öre/kg
CO2 och en sänkning av arbetsgivaravgiften med 3,5%. En återföring av
skattemedlen kan under en övergångsperiod göras till exportkänslig
industri. Länsstyrelsen i Älvsborgs län anser att ekonomiska styrmedel
bör inforas för att främja utvecklandet av alternativa energikällor och
ökat energisparande samt minskade utsläpp från arbetsfordon och tunga
lastbilar.

Trafik. Landstinget i Stockholms län anser att skattereglerna bör
stimulera kollektivtrafiken och gynna miljövänliga bränslen. Sjöfartsver-
ket föreslår att milj ovänligare teknik och metoder skall stimuleras genom
kompensation för investeringskostnaderna. En anpassning av sjötrans-
porterna hör till de områden som bör prioriteras. För att stimulera en
övergång till fordon som genererar mindre CO2 föreslår Väg- och
trafikinstitutet att regeringen skall överväga miljöbaserad differentiering
av bilars inköpspris genom skatter baserade på prestanda och bränsle.
Vidare föreslås rörliga vägtrafikskatter relaterade till bränslecykelns

Prop. 1993/94:111

Bilaga 1.1

160

kolhalt. Vägverket tror på någon form av ekonomisk stimulans för att få
fram exempel på hållbara trafiklösningar t ex för en tätort eller delar av
tätorter.

Avfall. Naturskyddsföreningen anser att deponering av avfell skall
beläggas med en avgift på förslagsvis 200 kronor per ton senast år 1995
efter dansk modell och med en avgift på 100 SEK per ton för avfell som
går till förbränning, med hänsyn till att aska och slagg går till deponi och
då också belastas med avfellsavgift. Avgift utgår därmed inte för avfell
som går till materialåtervinning, rena massor som återanvänds, rent trä
till förbränning samt kompost och slam som återgår till odling. Före-
ningen menar att intäkterna som beräknas uppgå till 1,1 miljarder kronor
per år kan återföras genom en fond till utbyggnad av kretsloppsanpassad
avfallshantering, stimulansåtgärder for att utveckla marknaderna för
återvunnet material samt för forskning och metodutveckling inom
området.

Kemiska ämnen. Länsstyrelsen i Älvsborgs län föreslår att en
minskad användning av stabila organiska ämnen kan uppnås genom
införande av miljöavgifter. Naturskyddsföreningen anser att riksdagens
mål om att reducera kväveläckaget och handelsgödselanvändningen till
år 2000 förutsätter att miljöavgifterna på handelsgödsel höjs, sannolikt till
över 5 kr/kg kväve. För fosforgödning är det lämpligt att i första steg
sänka gränsvärdena för tillåtet kadmiuminnehåll till 50 gram per ton
fosfor och att ta ut en hög miljöavgift på hela kadmiuminnehållet.

Avgiften på bekämpningsmedel bör höjas till upp emot 100 kr/dos.
Intäkterna kan finansiera bl a arealbidrag och kemikalieinspektionens
arbete. En miljöavgift på industriellt producerat kraftfoder bör också
övervägas.

Bränslen. Naturskyddsföreningen föreslår differentierad bilskatt
baserad på bränslesnålhet och CO2-utsläpp samt differentierad fastig-
hetsskatt utifrån värmesystem. Hus i klass ett skulle t ex ha ett helt
förnyelsebart koncept, klass två ha uppvärmning med icke förnyelsebara
energikällor men som monterat in ackumulatortank. Klass tre är övriga
hus.

Täkter. Länsstyrelsen i Älvsborgs län föreslår ökat nyttjande av
bergtäkt framför naturgrus genom differentierade täktavgifter. Statens
naturvårdsverk föreslår att skatt skall införas på naturgrus och en
höjning av täktavgiftema.

5.e) Anslag

Flertalet instanser anför behov av anslag för att bättre kunna bidra till
en miljömässigt hållbar utveckling.

Offentliga myndigheter. Statistiska centralbyrån och Konjunkturin-
stitutet föreslår förstärkta medel för att utveckla miljöräkenskaper samt
kretsloppsstatistik. SMHI föreslår att kunskapsmyndighetema får
ytterligare medel för att förmedla kunskap, riktlinjer och information
nationellt. SMHI, t ex, behöver mer resurser för att till speciellt
kommuner och länsstyrelser tillhandahålla energi-, klimat- och vatten-
relaterad datainformation och tjänster.

Prop. 1993/94:111

Bilaga 1.1

161

11 Riksdagen 1993194. 1 samt. Nr 111

Sjöfartsverket önskar medel för utveckling av utsläppsreducerande
teknik för att få försurande luftföroreningar från sjöfarten att i stort sett
upphöra. ÖB anser att resurser som frigörs i försvaret även fortsättnings-
vis i första hand skall användas för materiel inom Försvarsmakten.

Kommuner. Det finns en stark vilja att genomföra kretsloppsstrategier-
na inom de kommunförvaltningar som ansvarar för miljöfrågor, men
knappast ekonomiska och personella resurser, anser Landstinget i
Uppsala län. Glesbygdsmyndigheten hävdar att resurser måste avsättas
om kommunerna skall kunna ta sitt ökade ansvar för miljöarbete och
lokala Agenda 21.

Huddinge kommun anser att de nya uppgifter som åläggs kommuner-
na måste stå i proportion till de ekonomiska resurser som kommunerna
tilldelas. Enköpings och Sundbybergs kommun framför liknande
åsikter. Munkedals och Malå kommun undrar vilka arbetsuppgifter som
skall prioriteras när anslagen minskar.

Göteborgs kommun anser att det ekonomiska stöd som utlovats av
regeringen, bör vara tillgängligt inte enbart för de s k "ekokommunerna".
Sundbybergs kommun föreslår ett stimulansbidrag för att stimulera
kommunerna att utveckla och genomföra en lokal agenda. Botkyrka
kommmun föreslår att särskilda medel skall avsättas till en fond där
kommunerna kan söka ekonomisk hjälp för att starta miljöprojekt,
utvecklingsarbete, etc för att förverkliga den lokala agendan. Kommunen
kommer i år att genomföra en Kretsloppsmässa. Förutsatt att det ges
ekonomiskt stöd avser kommunen att årligen genomföra denna mässa
med planeringsseminarier, arbetsmetoder o dyl för att ge kommuner och
länsstyrelser konkreta modeller och olika exempel for genomförande av
Agenda 21-arbetet. Naturskyddsföreningen föreslår att statsbidragen till
kommunala energirådgivare skall återinföras.

Folkrörelser. q2000, Lutherhjälpen/U-forum och KdS-K föreslår
stöd till ideella organisationers uppföljning av UNCED. IKFF vill att
svenska SEED (Solidarity for Ecology, Equality and Development) skall
få medel for att samordna detta. Folkbildningsförbundet och Statens
institut för psykosocial miljömedicin förordar ökat stöd till icke-statliga
organisationer för att kunna bygga upp miljönätverk. q2000 förordar
särskilda medel till kommunikationscentra i olika delar av världen för att
bygga upp och stärka nätverk med hjälp av elektronisk post, fåx, video,
satelliter, bibliotek m.m.

Folkkampanjen föreslår att stat och kommun bör söka stöd från och
anslå medel till NGOs for att genomföra informationskampanjer när det
gäller miljö, natur och energi. Miljöförbundet anser att eventuella
statliga pengar för miljöarbete skall fördelas opartiskt enligt en begriplig
och acceptabel norm. Statens ungdomsråd tycker att särskilt stöd bör
utgå till ungdomsorganisationer som bedriver lokala verksamheter med
miljöprofil.

Centerkvinnorna önskar att många skall få resa till, samt förbereda
och efterbearbeta, FNs kvinnokonferens i Peking år 1995. Svenska
Samernas Riksförbund ser Rovaniemiprocessen som början till en
intressant modell för samarbete mellan urbefolkningar och regeringar
men hävdar att den har begränsat värde utan ekonomiskt stöd till

Prop. 1993/94:111

Bilaga 1.1

162

urbefolkninars organisationer för förberedelser och deltagande.

Fackföreningar. TCO tycker, med hänvisning till kapitel 29 i Agenda
21, som behandlar stärkandet av arbetstagarnas och deras fackföreningars
roll, att regeringen bör medverka till en aktiv trepartssamverkan på
miljöområdet, bl a genom att ge de fackliga organisationerna ekonomiska
möjligheter till ett aktivt miljöarbete.

Forsknings- och utbildningsväsende. I stort sett alla remissinstanser
som bedriver forskning förordar nya och utökade anslag till olika
forskningsområden. Universitetet i Linköping menar att särskilda medel
för fortbildning av yrkeskategorier som civilingenjörer, ekonomer,
jurister etc samt för utveckling av miljöundervisning är nödvändiga.
Dessutom bör en kraftig satsning via existerande forskningsråd och
sektorsorgan göras på miljöforskning. q2000 föreslår starkt ökat stöd till
en expansion av de miljöekonomiska utbildningarna.

Lunds universitet föreslår särskilt stöd för att under SCBs ledning
bygga upp databaser kring befolkning, vatten-, mark- och atmosfäriska
förhållanden och bistå med kunskaper i det internationella databasarbetet.
Chalmers tekniska högskola och Göteborgs universitet anser inte att
1 % av renhållningskostnadema i Sverige (50 miljoner kr) till utveckling
av metoder för säker återanvändning av avfåll alls är tillräckligt.

Forskningsrådsnämnden föreslår att löntagarfondsmedel skall
användas för att finansiera satsningar på högkvalitativa forskningsmiljöer
för systemövergripande miljöfrågor, t ex energi, infrastruktur och livsstil.
Vidare anser FRN att insatserna för det s k Global Environmental
Change-programmet skall stärkas.

Svenska FN-förbundet menar att FNs institut för nedrustnings-
forskning (UNIDIR) bör få ekonomiskt stöd eftersom det arbetar mom
områden där nedrustning tangerar miljö- och utvecklingsfrågor. Institutet
bedöms därigenom kunna bidra till att upptäcka och utnyttja möjligheter
i nedrustningens spår. Vidare föreslår FN-förbundet ökade bidrag till
FNs kvinnofond UNIFEM.

Särskilda anslag. Länsstyrelsen i Älvsborgs län föreslår en höjning
av anslagen for säkerställande av värdefull natur och att alternativa
finansieringsfomer bör utredas. Vidare föreslås höjda anslag till
landskapsvård och NOLA som ett led i 90-talets jordbrukspolitik. Medel
bör, enligt länsstyrelsen, även anslås för anläggande och återskapande av
biologiskt rika våtmarker och för skyddszoner efter vattendrag. Medlen
bör disponeras av länsstyrelsen och styras till områden där de gör mest
nytta.

Byggforskningsrådet anser att de aviserade nedskärningarna av
energiforskningsanslaget strider mot Rio-deklarationen och Agenda 21.
Landstinget i Uppsala län anser att det behövs ökade resurser för
miljömätningar och bedömningar av miljörelaterad hälsopåverkan inom
kommunerna samt för att minimera hälsorisker till följd av kemikaliehan-
tering på lokal, nationell och internationell nivå.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län föreslår att anslagen för säkerställande
av värdefull natur skall höjas och att alternativa finansieringsformer skall
utredas. Vidare föreslås höjda anslag till landskapsvård och NOLA som
ett led i 90-talets jordbrukspolitik. Medel bör, enligt länsstyrelsen, även

Prop. 1993/94:111

Bilaga 1.1

163

anslås for anläggande och återskapande av biologiskt rika våtmarker och
for skyddszoner efter vattendrag. Medlen bör disponeras av länsstyrelsen
och styras till områden där de gör mest nytta. Länsstyrelsen i Norrbot-
tens län anser att resurser bör ställas till länsstyrelsens förfogande för att
permanenta det påbörjade Berentssamarbetet.

5.f) Organisation

Länsstyrelsen i Malmöhus län anser att Naturvårdsverkets aktions-
program "Miljö ’93” kan utgöra en av grundstenarna för en nationell
strategi.

Kapacitetsförstärkning. Statskontoret tycker att beslutsmodeller som
används vid stora offentliga beslut bör granskas och förbättras med
avseende på hur miljöhänsyn beaktas. Det gäller bl a beslutsfattandet
kring infrastruktursatsningar med fördelning av investeringar på olika
trafikslag. Statskontoret föreslår också en studie av vilka organisations-
former som bäst främjar miljöhänsynstagande i olika slags myndigheter.
Vidare bör organisationen för miljötillsyn anpassas och det som ofta
benämns "sektoransvar och decentralisering" vidareutvecklas i perspektiv
av Agenda 21 s betoning av mångfalden aktörer. Alternativ kan övervägas
vad gäller integration respektive särskiljande av information-rådgivning-
kontroll, marknadslösningar som alternativ till offentlig regi samt
branchorganisationemas roll.

Sundbybergs kommun anser att det i departementen bör finnas
kontaktpersoner som snabbt kan ta hand om kommunernas idéer/initiativ
till ändringar i lagstiftningen. Lunds universitet föreslår att miljö- och
naturresursdepartementet inrättar en tjänst som miljöråd för att samordna
miljöfrågor med andra departement och med forskare. Universitetet anser
vidare att myndigheter som helt eller delvis arbetar med miljöfrågor,
liksom forskningsfinansiärer på området, bör samarbeta närmare. Ett
annat förslag är att de institutioner som främjar fömybara energikällor
bör stärkas. Sundsvalls kommun föreslår en samordning av olika
miljöåtgärder som följer av t ex miljöbalken, KLIV-utredningen,
utredningen om miljöövervakningens organisation, kretsloppspropositio-
nen och Agenda 21.

Samarbete för Fred föreslår att regeringen, för att öka möjligheterna
att uppfylla bl a Rio-deklarationens princip (26) om fredlig lösning av
miljötvister, skall inrätta ett fredsdepartement med ansvar för krigs-
förebyggande och fredsbyggande. Vidare anser föreningen att riksdag och
regering bör göra en översyn av hur totalförsvaret skall utformas för att
under 2000-talet ligga till grund för hållbar säkerhet.

Katrineholms kommun föreslår att en delegation knuten till miljö-
och naturresursdepartementet tillsätts med uppgift att driva och samordna
arbetet med uppföljning och utvärdering av Agenda 21. Syftet med
delegationen är i huvudsak att uppnå en helhetssyn och kontinuitet över
myndighets- och sektorsgränser. Botkyrka kommun framför ett liknande
förslag. Borlänge kommun föreslår att ett kretsloppsinstitut skall inrättas
med uppgift att bevaka samhällets åtgärder för övergång till kretslopps-
samhället. Institutet bör ha högsta kompetens och bör t ex granska hur

Prop. 1993/94:111

Bilaga 1.1

164

förslag till riksdagen är anpassade till kretsloppssamhällets införande,
följa länsstyrelsers och kommuners åtagande enligt Agenda 21, ge vitsord
till projekt till underlag för medelstilldelning osv.

Bred medverkan. Forskningsrådsnämnden föreslår ett tvåårsprogram
som skapar plattformar för vetenskaplig medling om livsstil. Programmet
skulle vara en riktad dialog mellan politiker, forskare och allmänhet för
att öka deltagandet i prioriteringsarbete och beslutsprocesser. Kungliga
vetenskapsakademien vill att en nationalkommitté för genomförandet av
Agenda 21 bör (åter)skapas.

q2000 föreslår att Agenda 21 skall vidareutvecklas i Sverige vid en
konferens vartannat år där personer från kommuner, ideella organisa-
tioner, regeringskansliet, myndigheter och näringsliv lägger upp
gemensamma och/eller sektorsvisa strategier. Samarbete för Fred
föreslår en kommitté, med liknande sammansättning, för rapporteringen
till CSD.

Fler folkomröstningar skulle utvidga demokratin, anser Ung Vänster.
Dessutom bör riksdagen bjuda in ungdomar till diskussioner om beslut
som rör deras framtid. Karlstads och Huddinge kommun påpekar med
hänvisning till kapitel 24:1,3,8 25:2 och 28:2 att fler kvinnor och
ungdomar måste beredas plats i riksdagen, kommunfullmäktige m fl
nämnder och styrelser.

Kvinnors roll. Kvinnor för Fred efterlyser en strategi från regering
och riksdag inför valet 1994 för kvinnors fulla deltagande som besluts-
fattare, planerare och rådgivare i alla samhällets sektorer. Lutherhjälpen
tillsammans med Kyrkornas U-forum vill att som regel inget kön får ha
högre representation än 60% i offentlig planering och beslut.

Ungdomars roll. Statens ungdomsråd påpekar att ungdomar i
allmänhet värderar livskvalitet högre än ren materiellt tillväxt och har ett
mer globalt perspektiv på dessa frågor än den äldre generationen. Rådet
menar därför att det är angeläget att staten kan initiera och stödja
försöksverksamhet för att tillvarata ungdomars kompetens i det lokala
beslutsfattandet. Statens strålskyddsinstitut anser att regeringen bör ta
initiativ till erfarenhetsutbyte om myndigheternas samspel med ungdoms-
organisationer. Vidare anser institutet att de juridiska/formella följderna
av ökat deltagande av allmänheten i beslutsprocessen när det gäller
miljöfrågor bör undersökas.

q2000 anser att en folkrörelserepresentant bör inkluderas i delegatio-
nerna till internationella miljöförhandlingar och LSU begär att få ha en
permanent ungdomsdelegat vid generalförsamlingens och motsvarande
FN-möten. Statens ungdomsråd anser att LSU bör få i uppdrag att
utnämna en representant som ska följa arbetet i FNs generalförsamling.
q2000 påpekar att regeringen i Agenda 21s punkt 25.9h åtagit sig att ta
med ungdomsrepresentanter.

Urbefolkningar. Glesbygdsmyndigheten föreslår att frågor som rör
samer delegeras till sameriksdagen. Svenska Samernas Riksförbund vill
att samema skall få delta i all planering och alla beslut som rör resursför-
valtning i de samiska områdena och att sametinget tilläggs reella
befogenheter. Förbundet föreslår vidare att samiska ledamöter skall ingå
i Miljövårdsberedningen och Nordiska rådet.

Prop. 1993/94:111

Bilaga 1.1

165

Samverkan stat-kommun. Boverket hävdar att den regionala be- Prop. 1993/94:111
slutsprocessen för infrastrukturutbyggnad och bevarandet av grönstruktur Bilaga 1.1
är bristfälligt utvecklad och tillräckligt starka beslutsorgan saknas. SMHI
ser en risk med alltför långtgående delegering av ansvar i övergripande
miljöfrågor. Huddinge kommun anser att regeringen bör klargöra
kommunernas befogenheter. Regeringen bör överväga vilka förändringar
i riktning mot ökade kommunala befogenheter som behövs för att främja
den svenska uppföljningen av Agenda 21.

Borlänge kommun föreslår att kommuner med kompetens ges såväl
utökad befogenhet genom delegationsmöjligheter som rätt till över-
prövning i annan instans för att få en bredare prövning av beslut.
Borlänge kommun har på goda grunder avstyrkt ansökningar utan att få
gehör. Om ett beslut ogillas av skogsvårdsstyrelsen finns inga möjligheter
till överprövning. En kommun kan få gehör hos länsstyrelsen som i
enstaka fall kan överklaga. Overprövning sker då oftast i samma
myndighets övre instans, dvs skogsstyrelsen. Förfarandet har effektivt
hindrat en bredare prövning.

Lilla Edets kommun efterlyser någon form av nätverk som stöd för
de mindre kommunerna. Dock har även flera av de större kommunerna
uttryckt ett behov av att utveckla ett nätverk mellan kommunerna for
kunskapsutbyte. Motala kommun påpekar att det är nödvändigt med
samverkan mellan olika kommuner och staten eftersom miljöföroreningar
inte stannar vid kommungränsen. Kommunförbundet anser att samord-
ningen mellan kommuner och kommun-stat behöver avsevärt förbättras
om målen i Agenda 21 skall kunna uppnås.

Botkyrka kommun föreslår att arbetet med de lokala agendoma skall
följas upp genom årliga konferenser och seminarier på såväl riks- som
regional och kommunal nivå. Ovanåkers kommun menar att det är
angeläget att centralt och regionalt fånga upp goda idéer som arbetats
fram inom olika lokala myndigheter i landet för att sedan delge in-
formationen till andra kommuner. Detta kommer att minska dubbelarbetet
och höja tempot i processen. Skövde kommun vill ha råd och ut-
vecklingsstöd om hur nätverk kan organiseras, lokala handlingsprogram
kan utarbetas samt hur information och kunskap kan spridas.

Malå kommun föreslår en central databas där samtliga kommuner kan
inhämta kunskap. Kiruna kommun anser att förutsättningen för att
kommunen skall lyckas är ett centralt stöd för utbildning av tjänstemän
och politiker inom alla sektorer, normbildning, kunskapsbaser, ekono-
miska styrmedel och en effektiv lagstiftning.

166

MILJÖ- OCH NATURRRESURS
DEPARTEMENTET

Remissinstanser

* = instans som avgett yttrande

1. Stiftelsen Institutet för framtidsstudier

2. Brottsförebyggande rådet

3. *Datainspektionen

4. Styrelsen för u-landsutbildning i Sandö (Sandö u-

centrum)

5. *Nordiska Afrikainstitutet

6* Beredningen for internationellt tekniskt- ekonomiskt samarbete
(BITS)

7. *Styrelsen för internationellt näringslivs-

bistånd (SWEDECORP)

8. Stiftelsen Svenska institutet

9. Stiftelsen Stockholms internationella freds-

forskningsinstitut (SIPRI)

10. *Kommerskollegium

11. Sveriges Exportråd

12. Stiftelsen Östekonomiska institutet

13. * Överbefälhavaren

14. * Kustbevakningen

15. *Statens räddningsverk

16. Försvarets forskningsanstalt

17. *Socialstyrelsen

18 *Statens bakteriologiska laboratorium

19. *Statens institut för psykosocial miljömedicin

20. Sjukvårdens och socialvårdens planerings- och
rationaliseringsinstitut (SPRI)

21. Bammiljörådet

22. Socialvetenskapliga forskningsrådet

23. ‘Folkhälsoinstitutet

24. ‘Vägverket

25. ‘Statens väg- och trafikinstitut

26. ‘Transportforskningsberedningen

27. ‘Sjöfartsverket

28. ‘Luftfartsverket

29. ‘Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut

30. ‘Statskontoret

31. ‘Statistiska centralbyrån

32. Riksrevisionsverket

33. ‘Konjunkturinstitutet

34. ‘Boverket

35. ‘Skolverket

36. ‘Folkbildningsrådet

37. ‘Forskningsrådsnämnden

Prop. 1993/94:111

Bilaga 1.1

167

38.	•Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet	Prop. 1993/94:111
39.	Medicinska forskningsrådet	Bilaga 1.1
40.	•Naturvetenskapliga forskningsrådet
41.	•Polarforskningssekretariatet
42.	•Vetenskapsakademien
43.	•Universitetet i Stockholm
44.	•Universitetet i Uppsala
45.	•Universitetet i Lund
46.	•Universitetet i Linköping
47.	Universitetet i Umeå
48.	•Universitetet i Göteborg
49.	•Tekniska högskolan i Stockholm
50.	•Chalmers tekniska högskola Göteborg
51.	Karolinska institutet
52.	•Högskolan i Luleå
53.	Högskolan i Eskilstuna/Västerås
54.	Högskolan i Kalmar
55.	Högskolan i Sundsvall/Hämösand
56.	•Högskolan i Karlstad
57.	Svenska UNSECOrådet
58.	•Statens jordbruksverk
59.	•Sveriges lantbruksuniversitet
60.	•Statens livsmedelsverk
61.	•Skogsstyrelsen
62.	•Fiskeriverket
63.	•Skogs- och lantbruksakademien
64.	•Skogs- och jordbrukets forskningsråd
65.	•Svenska FAO-kommittén
66.	Arbetsmiljöinstitutet
67.	Arbetarskyddsstyrelsen
68.	•ILO-kommittén
69.	•Glesbygdsmyndigheten
70.	•Statens kulturråd
71.	Riksantikvarieämbetet
72.	•Naturhistoriska riksmuséet
73.	Folkens muséum - etnografiska
74.	Statens invandrarverk
75.	•Närings- och teknikutvecklingsverket
76.	•Statens pris- och konkurrensverk
77.	•Statens råd för byggnadsforskning
78.	•Sveriges geologiska undersökning
79.	Bergsstaten
80.	•Rymdstyrelsen
81.	•Patent- och registreringsverket
82.	Domän AB
83.	Ingenjörsvetenskapsakademien
84.	•Teknikvetenskapliga forskningsrådet
85.	Programrådet för forskning för ett avfallssnålt samhälle	168

86.	♦Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län	Prop. 1993/94:111
87.	•Länsstyrelsen i Malmöhus län	Bilaga 1.1
88.	•Länsstyrelsen i Norrbottens län
89.	•Länsstyrelsen i Väste morr lands län
90.	•Länsstyrelsen i Västmanlands län
91.	•Länsstyrelsen i Älvsborgs län
92.	•Länsstyrelsen i Östergötlands län
93.	•Konsumentverket
94.	•Statens ungdomsråd
95.	•Statens naturvårdsverk
96.	•Kemikalieinspektionen
97.	•Statens lantmäteriverk
98.	•Centralnämnden för fastighetsdata
99.	•Statens strålskyddsinstitut
100.	•Institutet för vatten- och luftvårdsforskning
101.	•Statens kämkraftinspektion
102.	•Svenska Kommunförbundet
103.	A le kommun
104.	Aneby kommun
105.	•Bjuvs kommun
106.	•Borlänge kommun
107.	•Dorotea kommun
108.	•Enköpings kommun
109.	•Eskilstuna kommun
110.	•Falkenbergs kommun
111.	Grästorps kommun
112.	•Göteborgs kommun
113.	Helsingborgs kommun
114.	Hjo kommun
115.	•Huddinge kommun
116.	Hässleholms kommun
117.	•Karlstads kommun
118.	•Katrineholms kommun
119.	•Kiruna kommun
120.	Kävlinge kommun
121.	Lessebo kommun
122.	•Lilla Edets kommun
123.	•Ljusnarsbergs kommun
124.	•Luleå kommun
125.	•Lunds kommun
126.	•Malmö kommun
127.	•Malå kommun
128.	•Marks kommun
129.	•Motala kommun
130.	•Munkedals kommun
131.	*Osby kommun
132.	Oxelösunds kommun
133.	•Partille kommun	169
134.	•Simrishamns kommun

135. *Skövde kommun

136. *Sorsele kommun

137. *Stockholms kommun

138. *Sundbybergs kommun

139. ”Sundsvalls kommun

140. Tierps kommun

141. Timrå kommun

142. Tomelilla kommun

143. Tranås kommun

144. Uppsala kommun

145. * Vallentuna kommun

146. * Vaxholms kommun

147. Vänersborgs kommun

148. Vännäs kommun

149. Västerås kommun

150. Ystads kommun

151. Ånge kommun

152. *Örebro kommun

153. Overtomeå kommun

154. ”Landstingsförbundet

155. ”Landstinget i Blekinge län

156. ”Landstinget i Göteborgs och Bohus län

157. ”Landstinget i Malmöhus län

158. ”Landstinget i Stockholms län

159. ”Landstinget i Södermanlands län

160. ”Landstinget i Uppsala län

161. ”Landstinget i Värmlands län

162. ”Landstinget i Västemorrlands län

163. ”Stockholm Environment Institute (SEI)

164. ”Grossistförbundet Svensk handel

165. ”Sveriges Industriförbund

166. ”Skogsindustrierna

167. ”Kooperativa förbundet

168. ”Lantbrukarnas riksförbund

169. Swedish Cooperative Centre (SCC)

170. ”Sveriges jordägarförbund

171. Sveriges Skogsvårdsförbund

172. ”Skogsägarnas riksförbund

173. Sågverkens riksförbund

174. ”Sveriges fiskares riksförbund

175. Svenska arbetsgivareföreningen

176. ”Landsorganisationen i Sverige

177. ”Tjänstemännens centralorganisation - TCO

178. ”Sveriges akademikers centralorganisation
SACO/SR

179. Motormännens riksförbund

180. Svenska Åkeriförbundet

181. Bilindustriföreningen

182. Svenska Vägföreningen

Prop. 1993/94:111

Bilaga 1.1

170

183. *Svenska Lokaltrafikföreningen

184. ‘Naturskyddsföreningen

185. Jordens Vänner

186. Fältbiologerna

187. ‘Miljöförbundet

188. WWF Världsnaturfonden

189. Det Naturliga Steget

190. Greenpeace

191. Röda korset

192. ‘Lutherhjälpen

193. ‘Kyrkornas u-forum

194. SEED - Solidarity for Equality, Ecology and
Development

195. ‘Svenska FN-förbundet

196. Svenska Freds- och skiljedomsföreningen

197. Fredsrådet

198. ‘Samarbete for fred

199. ‘Kvinnor för fred

200. ‘Internationella Kvinnoförbundet för Fred och
Frihet

201. ‘BOTILDA UNIFEM i Sverige

202. Fredrika-Bremerförbundet

203. LRF Emilia

204. ‘Centerkvinnoma

205. ‘Folkpartiets kvinnoförbund

206. ‘Kristdemokratiska Samhällspartiets Kvinnoförbund

207. ‘Moderata kvinnoförbundet

208. Svenska Kvinnors Vänsterförbund

209. Sveriges Socialdemokratiska Kvinnoförbund

210. ‘Landsrådet for Sveriges Ungdomsorganisationer

211. *q2000/Ungdomar inför UNCED

212. Arbetarnas Bildningsförbund

213. Medborgarskolan

214. Studieförbundet vuxenskolan

215. Tjänstemännens Bildningsförbund

216. Centers ungdomsförbund

217. ‘Liberala Ungdomsförbundet

218. ‘Kristdemokratiska ungdomsförbundet

219. Moderata ungdomsförbundet

220. Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund

221. ‘Ung vänster

222. Beijerinsstitutet

223. Stockhomls Handelshögskola

224. Movium

225. ‘Svenska Samernas Riksförbund

226. Same ätnamn

227. Saminuorra

228. KRAFTS AM

229. Svenska Elverksföreningen

Prop. 1993/94:111

Bilaga 1.1

171

230. Riksförbundet Energileverantörema (REL)

231. *Värmeverksföreningen

232. *Svenska Gasföreningen

233. Svenska Petroleum Institutet

234. *Svenska Kolinstitutet

235. *Svenska Bioenergiföreningen

236. Svenska Kraftproducentföreningen

237. Svenska Kraftnät

238. Sveriges Energiföreningars Riksorganisation

239. *Svensk Industriförening

240. *HSB:s Riksförbund

241. *Hyresgästemas Riksförbund

242. SBCBO

243. *Sveriges Allmännyttiga Bostadsföretag (SABO)

244. Sveriges Fastighetsägareförbund

245. * Villaägare förbundet

246. *Miljö- och hälsoskyddstjänstemannaförbundet

Övriga instanser

247. ”Ovanåkers kommun

248. ”Folkkampanjen mot kärnkraft-kärnvapen

249. ”Wendelin Muller-Wille

250. ”Sveriges Lantmätareförening

251. ”Södertälje kommun

252. ”Munkfors kommun

253. ”Rädda Barnen

254. ”Arnold J. Ahlbäck

255. ”Botkyrka kommun

Prop. 1993/94:111

Bilaga 1.1

172

Bilaga 1:1

Prop. 1993/94:111

Bilaga 1.1

Sammanställning av yttranden över Riodeklarationen och
Agenda 21 efter remiss från Miljö- och natumesursdepartemen-
tet

INNEHÅLL

I. OMRÅDEN FÖR MILJÖPOLITIK

1. Miljö- och naturresurspolitik

a. Kretslppsanpassning ..................... 97

b. Fysisk planering........................ 99

c. Naturvård och biologisk mångfald............ 101

d. Luft .............................. 104

e. Vatten och avlopp...................... 105

f. Kemikaliekontroll...................... 106

g. Miljö- och hälsa....................... 108

h. Miljökonsekvensbeskrivningar.............. 109

2 Integrerad miljöpolitik

a. Jordbruk............................ 110

b. Skogsbruk........................... 112

c. Samhällsekonomi och näringsliv............. 113

d. Trafik ............................. 117

e. Energi............................. 120

f. Försvar ............................ 123

g. Forskning, teknisk utveckling och utbildning ..... 124

3. Interationellt miljösamarabete

a. Allmänna synpunkter.................... 127

b. EG/EU ............................ 128

c. FN-systemet ......................... 129

d. Globala miljöfonden, GEF,

Världsbanken och IMF................... 133

e. Handel, GATT och OECD-samarbete ......... 134

f. Bistånd ............................ 136

g. Samverkan med Östeuropa ................ 140

173

H. GENOMFÖRANDE

4. Åtgärder att genomföras av myndigheter, kommuner,

folkrörelser, näringsliv, fack, vetenskaps- och utbild-

Prop. 1993/94:111

Bilaga 1.1

ningsorg an

a. Offentliga myndigheter................... 141

b. Kommuner.......................... 145

c. Folkrörelser (NGOs).................... 148

d. Näringsliv, fackföreningar och detaljhandel ...... 149

e. Forsknings- och utbildningsväsende........... 149

5. Frågor för övervägande och åtgärd av regeringen

a. Information.......................... 151

b. Riktlinjer, normer mm .................. 152

c. Lagstiftning.......................... 154

d. Ekonomiska styrmedel................... 159

e. Anslag............................. 161

f. Organisation ......................... 164

Bilaga: Remiss med företeckning över svarande instanser

174

UTRIKESDEPARTEMENTET

AVDELNINGEN FÖR INTERNATIONELLT

UTVECKLINGSSAMARBETE

Prop. 1993/94:111

Bilaga 1.2

1993-11-29

SAMMANSTÄLLNING AV REMISSYTTRANDEN FRÅN BI-
STÅNDMYNDIGHETERNA OM UPPFÖLJNING AV UNCED

1. Uppdrag och sammanfattning

I mitten av juni 1992 gav regeringen biståndsmyndighetema i uppdrag att
redovisa hur de avser att folja upp FN:s konferens om miljö och
utveckling i Rio (UNCED) och vilka implikationer överenskommelserna
där har på deras verksamhet. Under hösten 1992 inkom yttranden över
UNCED från SIDA, SAREC, BITS och SwedeCorp med redovisning av
vilka åtgärder som planeras for att stödja genomförandet av det hand-
lingsprogram (Agenda 21) som antogs. Föreliggande sammanställning
redovisar respektive biståndsmyndighets yttranden över uppföljningen av
UNCED.

Sammanfattningsvis menar biståndsmyndighetema att åtskilliga av de
grundläggande tankegångarna i Agenda 21 återfinns redan inom det
svenska biståndet. Det gäller bl.a. fattigdomsinriktningen, vikten av
folkligt deltagande i utvecklingsprocessen samt betoningen av enskilda
organisationers roll. Det femte biståndsmålet ("framsynt hushållning med
naturresurser och omsorg om miljön") har, menar biståndsmyndig-
hetema, sedan mitten på 1980-talet varit vägledande i utformning av
biståndsinsatser med inriktning mot uthållig utveckling.

Ingen av myndigheterna ger uttryck för behov av genomgripande
förändringar av verksamheten till följd av UNCED, men både SIDA och
SAREC menar att Rio-konferensen gav tillfälle att till viss del om-
prioritera och förstärka arbetet inom vissa verksamhetsområden. SIDA
och SAREC lyfter särskilt fram två huvudområden inom vilka särskilda
satsningar kommer att göras. Det gäller dels kapacitetsuppbyggnad i
mottagarländerna, med satsningar på bl.a. institutionsutveckling,
utbildning och miljöekonomi som viktiga komponenter, dels det uthålliga
utnyttjandet av naturresursbasen.

Alla fyra myndigheterna betonar vikten av samarbete och samordning
med andra biståndsgivare, såväl nationellt som internationellt. Likaså är
alla fyra eniga kring behovet av att integrera miljöaspekterna i den
dagliga biståndsverksamheten och att med hjälp av ett tvärsektoriellt
tänkande komma närmare problemens lösning. Miljökonsekvensbe-
skrivningar som instrument för bedömning av biståndsinsatser är något
som såväl SIDA som BITS och SwedeCorp säger sig använda, i en eller

175

annan form. Att arbetet med att genomföra Agenda 21 kräver omfattande
resursöverföringar lyfts fram av såväl SIDA som SAREC, BITS och
SwedeCorp. En gemensam inventering av den svenska resursbasen vad
gäller miljökunnande inom olika sektorer har gjorts och alla fyra
myndigheterna har eller planerar att på olika sätt stärka den egna
kompetensen inom miljöområdet.

2. SIDA

UNCED slog fest de nära sambanden mellan miljö och utveckling. Det
femte biståndsmålet och den koppling mellan miljö och utveckling det
inneburit har varit en viktig plattform för utvecklingen av SIDA:s
(Swedish International Development Authority - Styrelsen for internatio-
nell utveckling) arbete med miljöfrågorna. Alla programområden i
Agenda 21 har relevans för u-ländema, men en del anses vara av större
betydelse för SIDA:s biståndsverksamhet än andra. Inget av avsnitten i
Agenda 21 som är viktiga från u-ländemas synpunkt kräver, menar
SIDA, några radikalt nya SIDA-insatser, men inom vissa områden bör
SIDA:s arbete förstärkas som ett resultat av UNCED.

SIDA vill först och främst driva frågan om att integrera miljöaspek-
terna i samtliga program och projekt. Särskilda satsningar kommer vidare
att göras på två huvudområden, dels kapacitetsuppbyggnad i mottagar-
länderna, med satsningar på miljöplanering, institutionsutveckling,
utbildning och miljöekonomi som viktiga komponenter, dels det uthålliga
utnyttjandet av naturresursbasen - mark, skog och vatten, vilket även
inkluderar den marina miljön och den biologiska mångfalden.

För att konkreta resultat skall uppnås är en inriktning på lokal och
nationell nivå viktigast. Goda resultat kräver långsiktighet och land-
kännedom. Mycket av uppföljningen av UNCED för SIDA:s del måste
därför ske inom ramen för insatser i de svenska programländerna.
Analysen av vad som kan göras i detta avseende kommer att återfinnas
i den miljöprofil som SIDA sammanställer för respektive mottagarland.
Miljöprofilerna som instrument för biståndet kommer att utvecklas och
utnyttjas intensivare och mer systematiskt. Behovet av policyutveckling
och planeringsinstrument för att stärka integreringen mellan miljö och
utveckling i mottagarländernas beslutsfettande måste, enligt SIDA,
betonas.

Institutions- och kapacitetsbyggnad är av central betydelse enligt
SIDA, vilket bl.a. återspeglas i diskussionen kring ökade miljösatsningar
inom ramen för förvaltningsbistånd. Dels utgår stöd till skapandet av
miljömyndigheter i programländerna, dels ges stöd till utvecklandet av
miljölagstiftning. En allt större vikt läggs vid begreppet miljöekonomi
och ett program för kapacitetsuppbyggnad i mottagarländerna kring
förhållandet mellan ekonomi och ekologi har utarbetats. Den centrala roll
miljöundervisningen har att spela betonas och SIDA avser att på ett mera
samlat sätt bistå miljöundervisningsarbetet i vissa länder. I Agenda 21
betonas betydelsen av de enskilda organisationernas arbete. SIDA har ett
samarbetsavtal med Naturskyddsföreningen avseende stöd till miljöorga-

Prop. 1993/94:111

Bilaga 1.2

176

nisationer i u-ländema. Enligt ett förslag skall de svenska organisationer-
na i sina bidragsansökningar hos SIDA ange miljökonsekvenserna av det
projekt man avser att genomföra.

SIDA avser fortsätta betoningen på insatser inriktade på ett uthålligt
utnyttjande av naturresursbasen. Vad gäller att få till stånd ett uthålligt
jordbruk har SIDA mångårig erfarenhet genom markvårdsprogrammen
i bl.a. östra och södra Afrika. Ett genomgående drag är att programmen
gått från en teknisk inriktning mot en större anpassning till lokala
ekologiska och socio-ekonomiska förhållanden och med ett större mått av
folkligt deltagande. De nordiska länderna betonade bl.a. inför UNCED
behovet av en ny syn på vattenresursernas skydd och användning. SIDA
planerar att utvidga sitt engagemang på vattenområdet, vilket även
inkluderar de marina miljöfrågorna. SIDA har även ett dokumenterat
intresse för frågor kring biomångfaldskonventionen.

SIDA har antagit riktlinjer för miljökonsekvensbedömningar av i
princip alla insatser. Intemutbildning i miljöfrågor inom SIDA pågår.
Riktlinjer för utvärdering av miljöaspekter av insatser håller på att
utarbetas. Avsikten är också att SIDA:s statistikredovisning i framtiden
skall spegla miljöinsatser och miljökomponenter i biståndet på ett mera
utförligt sätt.

SIDA betonar behovet av samarbete med andra givare, såväl nationella
som internationella, när det gäller uppföljningen av UNCED. I dis-
kussioner tillsammans med SAREC har ett antal områden identifierats där
en närmare samverkan mellan de båda myndigheterna kommer att ske i
syfte att uppnå större effekt i mottgar lände ma. Det gäller marin miljö,
markvård/skog, vattenresursutnyttjande, biologisk mångfeld, energi,
befolkningsområdet, miljöekonomi ocn allmänt en kapacitetsuppbyggnad
på miljöområdet.

3. SAREC

SAREC (Swedish Agency for Research Cooperation with Developing
Countries - Styrelsen för u-landsforskning) har inom sina olika verksam-
hetsområden gjort en genomgång av verksamheten i relation till
UNCED:s slutsatser och rekommendationer. Införandet av det femte
biståndsmålet i mitten på 1980-talet har inneburit att SAREC:s arbete på
flera områden utformats för att ftämja en långsiktig hushållning med
naturresurser. Genomgången har också pekat på behovet av tvärsektori-
ellt samarbete och samordning med andra biståndsorgan. Samarbete är
nödvändigt för att undvika splittring av biståndsmottagares verksamhet
och för att öka effektiviteten av insatser. Det minskar även deltagande
organisationers handläggningsarbete för varje insats. En viktig samarbets-
partner för SAREC är kanadensiska EDRC, en forskningsstödjande
organisation med i stort sett samma målsättningar som SAREC.

Uppföljningen av UNCED erbjuder, menar SAREC, ett viktigt tillfälle
att prioritera ett antal delfrågor inom SAREC:s verksamhet. Kapacitets-
och kunskapsbyggande ges en framträdande plats i UNCED. Ländernas
ökade kapacitet att bygga upp och använda kunskap anges som en viktig

Prop. 1993/94:111

Bilaga 1.2

177

12 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 111

förutsättning för främjandet av en hållbar utveckling. Stödet till Prop. 1993/94:111
uppbyggnad av kapacitet i de fettiga länderna är därmed en central Bilaga 1.2
prioritering inom biståndet och SAREC lyfter särskilt fram sektorerna
utbildning, forskning och förvaltningsbistånd. SAREC anser det viktigt
att stödja forskning som arbetar med problemställningar kring uthålligt
naturbruk baserat på fettiga gruppers förutsättningar. Att utveckla
nyttjandeformer som medger produktion utan förslitning och förlust av
naturresurskapitalet är därför av hög angelägenhetsgrad. SAREC har med
denna utgångspunkt utarbetat riktlinjer för forskningsstödet rörande
grödor, husdjurshållning, skog och trädbruk, markanvändning och
vattenutnyttjande, akvatiska resurser, bioteknik samt olika sociala,
politiska och institutionella frågor med anknytning till utvecklingen i
landsbygdsområden.

I samband med UNCED identifierades ett stort behov av kunskapsut-
veckling kring fektorer av socio-ekonomisk och kulturell karaktär. I ett
sådant arbete kommer enskilda organisationer, som bygger verksam-
heten på nära kontakt med lokalbefolkningen, att få betydelse. Det är
därför SAREC:s avsikt att fördjupa samarbetet med enskilda organisa-
tioner som har god förmåga att bidraga till forskning och policydialog i
miljöfrågor. Bärkraftig utveckling fordrar en milj ovänlig energistrategi
som är baserad på fömybara energikällor och effektiv energianvändning.
Fortsatt forskning samt spridning och marknadsföring av redan framtagen
kunskap är viktigt, menar SAREC. Det kommer, enligt SAREC, aldrig
bli möjligt att till fullo beakta miljöns roll i utvecklingsprocessen förrän
sambanden mellan ekonomi och ekologi blir bättre kartlagda och
erkända. Därför är det angeläget att stödja uppbyggnad av kapacitet inom
miljöekonomi. SAREC lyfter även fram forskning inom hälsoområdet.
Åtskilliga av världens hälsoproblem hänger samman med miljöförslitning
och miljöförstörelse och det finns behov av hälsoforskning som utgår inte
från sjukdomarna utan från miljön. Sambanden mellan befolkningstäthet,
folkökning, fattigdom och miljöförslitning är komplicerade och SAREC
avser därför öka stödet till forskning och spridning av resultat inom
befolkningsområdet.

Som ett led i arbetet att öka medvetenheten i olika länder kring
sambanden mellan miljö och utveckling förbereder SAREC, i samarbetet
med IDRC, att stödja utvecklingen av breda fora där representanter för
forskning, politik, näringsliv, folkrörelser m.fl. kan mötas och utväxla
tankar kring Agenda 21.

4. Brrs

BITS (Beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete -
Swedish Agency for International Technical and Economic Co-operation)
verksamhet bygger på kunskaps- och teknologiöverföring samt kompeten-
sutveckling genom u-krediter, tekniskt samarbete, internationell
kursverksamhet samt samarbete med Östeuropa. Verksamheten styrs av
efterfrågan från samarbetsländema och bygger på den svenska resurs- 178

basens kompetens och konkurrenskraft. Miljöområdets andel av

verksamheten har, menar BITS, ökat under senare år och de ger följande
exempel. Inom det tekniska samarbetet svarade andelen miljöinsatser för
12 % av gjorda åtaganden 1990/91 och för 29 % 1991/92. I samarbetet
med Östeuropa har närmare 40 % avsett miljöinsatser. U-krediter på
närmare 300 miljoner kronor har lämnats till direkta miljöinvesteringar
och antalet internationella kurser i miljövård har utökats.

BITS tror att UNCED-uppföljningen kommer att leda till en växande
efterfrågan på samarbete med Sverige inom miljöområdet både vad gäller
kunskapsöverföring inom det tekniska samarbetet och kursverksamheten
och teknologi- och processkunnande inom u-kreditgivningen.

BITS strävar efter att integrera miljöfrågorna i biståndet. Under våren
1992 utarbetades en miljöstrategi för i första hand u-kreditverksamheten
med krav på bl.a. miljökonsekvensbedömningar. Strategin kommer att
vidareutvecklas och anpassas till andra delar av BITS verksamhet.

BITS inriktning på energi, industri, skog, gruvor, vattenrening m.m.
reflekterar det svenska kunnandet. Ett viktigt insatsområde inom framför
allt det tekniska samarbetet gäller uthålligt skogsbruk.

Arbetet med att genomföra Agenda 21 kräver omfattande investeringar
och resursöverföringar. Därmed är samverkan med andra organ viktigt.
BITS har ett växande samarbete med Världsbanken på miljöområdet, där
bankens kompetens och kapital förenas med medlemsländernas kunnande
och teknologi. En särskild miljöfond har inrättats i banken för att
möjliggöra utnyttjande av medlemsländernas kompetens i bankens
förberedelser, uppföljning och utvärdering av miljökrediter. BITS avser
att fördjupa samarbetet. Inom ramen för samarbete med Afrikanska
utvecklingsbanken lämnas stöd för uppbyggnad av bankens egen
kompetens på miljöområdet. Vad gäller u-krediter förutses ett närmare
samarbete med bl.a. Världsbanken och regionala utvecklingsbanker.
Andra former för miljösamarbete som BITS överväger att vidareutveckla
är kreditramar till nationella utvecklingsbanker för miljöförbättrande
investeringar. Den första miljöramkrediten lämnades till en nationell
utvecklingsbank i Malaysia våren 1992. Med hänsyn till de stora behov
av resursöverföringar som beräknats för att genomföra Agenda 21
kommer BITS att vidareutveckla u-kreditsystemets möjligheter och verka
för större flexibilitet i tillämpningen.

Arbetet med att utveckla kompetens och metoder för att öka förståelsen
och integrera miljöfrågorna i utvecklingsarbetet förväntas också leda till
en ökad samverkan mellan BITS olika verksamhetsområden. Former för
att kombinera BITS olika instrument utgör ett led i det fortsatta arbetet
med miljöstrategi för BITS verksamhet.

5. SwedeCorp

SwedeCorp (Swedish International Enterprise Development Corporation -
Styrelsen för internationellt näringslivsbistånd) startade sin verksamhet
1991 och är inriktad på att främja god affärsmiljö och uthålligt goda
aflarer för u-länder och för Östeuropa. Sedan 1992 har ansvaret för
delområdet industriell miljövård (IM, vilket inbegriper såväl industriell

Prop. 1993/94:111

Bilaga 1.2

179

miljö som arbetsmiljö) överförts från SIDA till SwedeCorp. En kungstan-
ke i SwedeCorps verksamhetsidé är att integrera IM-frågor i det övriga
arbetet. SwedeCorp vill med sina insatser inspirera näringslivet i u-
ländema och i Östeuropa att självt inse fördelarna med att infora
förbättringar inom IM-området. Enligt SwedeCorp tyder den framgång
Internationella Handelskammaren rönt med sin "Business Charter for
Sustainable Development" på ett stort och växande intresse för IM-frågor
hos privata foretag i u-världen.

SwedeCorp arbetar inom tre verksamhetsområden: investeringsverk-
samhet, näringslivsutveckling och importfrämjande. Industriell miljövård
skall vara en integrerad del i dessa verksamhetsområden.

Investeringsverksamheten består av samriskprojekt med Swedfund
som partner och med företag i Sverige, u-länder och Östeuropa som
målgrupp. I ett projekts förberedelseskede görs normalt en miljökonse-
kvensbedömning som syftar till lösningar som dels främjar god arbets-
miljö, dels minimerar projektets negativa inverkan på miljön. Enligt
SwedeCorp tyder erfarenheterna hittills på att miljöfrågorna tillmäts allt
större tyngd i beslutsfattandet och de uppmärksammas tidigt i berednings-
processen.

Det näringslivsfrämjande stödet inriktas på branschorganisationer och
institutioner i mottagarländerna som önskar förbättra förutsättningasr för
ökad export eller produktion för den inhemska marknaden. Stödet
koncentreras till länder där SwedeCorp bedriver proaktiva näringslivsin-
satser och företrädesvis till industribranscher inom vilka Sverige har ett
stort kunnande. Miljöinsatser kommer att genomföras huvudsakligen i de
ca femton samarbetsländer i vilka SwedeCorp avser att etablera ett
bredare samarbete med näringslivssektom. I de landanalyser som görs i
samband med beslut om bredare samarbete ingår dels avsnitt om det
allmänna läget i landet vad avser industriell miljövård, dels om intresset
från näringslivets sida för samarbete inom detta område.

Den importfrämjande verksamheten har som målgrupp företag och
exportorganisationer i u-länder samt svenska importörer och deras
organisationer. I samband med beredning av insatser undviks sådana
varor som i sin framställningsprocess har allvarliga miljökonsekvenser.
Inte heller ges stöd till sådana produkter vars konkurrenskraft på i-
landsmarknadema till stor del beror på lågt ställda miljökrav i till-
verkningslandet.

SwedeCorp har förstärkt sin kompetens med miljörådgivare som
tillsammans med interna kurser i miljövård för personalen kommer att
ytterligare tydliggöra IM-frågomas profil inom SwedeCorps verksamhet.

Prop. 1993/94:111

Bilaga 1.2

180

Prop. 1993/94:111 Bilaga 2

Redovisning av miljösituationen

Inledning

I denna rapport redovisas miljösituationen i Sverige, speciellt vad
avser hoten mot de övergripande miljömål som riksdagen tidi-
gare beslutat:

• att skydda människors hälsa

• att bevara den biologiska mångfalden

• att hushålla med uttaget av naturresurser så att de kan utnytt-
jas långsiktigt

• att skydda natur- och kulturlandskap

I förhållande till förra årets redovisning har det gjorts en uppda-
tering, och vissa nya redovisningar har kommit till. Underlaget
har tagits fram av Statens naturvårdsverk i samarbete med
Boverket, Kemikalieinspektionen, Statensstrålskyddsinstitutoch
Statistiska centralbyrån.

181

Prop. 1993/94:111 Bilaga 2

1. Användningen av mark och vatten

Av riksdagen antagna
riktlinjer:

Förnybara resurser skall
utnyttjas inom ramen för
ekosystemens produktions-
förmåga. Användning av
icke fömybara naturresur-
ser skall i ännu högre grad
präglas av en ansvarsfull
hushållning, (prop. 1990/
91:90, bet. 1990/91 :JoU30,
rskr. 1990/91:330)

Figur 1.1 Markanvändningen länsvis 1990, %.

■ Bebyggd □ Jordbruks- 0 Skogs-
mark mark mark

■ Övrig
mark

□ Vatten

Lånen är angivna från norr till
söder. De fyra största sjöarnas
ytor är inte länsfördelade.

Källa: SCB.

Totalt

Norrbottens

Västerbottens

Jämtlands

Västemorriands

Gävleborgs

Kopparbergs

Värmlands

Uppsala

Västmanlands

Örebro

Stockholms

Södermanlands

Östergötlands

Skaraborgs

Älvsborgs

Göteborgs och Bohus

Jönköpings

Gotlands

Kalmar

Kronobergs

Hallands

Blekinge

Kristianstads

Malmöhus

182

Prop. 1993/94:111 Bilaga 2

Markanvändningen

Sveriges totala areal innanför kustlinjen är 45 milj
ha, varav 41,1 milj ha är land och 3,9 milj ha är
vatten.

Landarealen består av:

• 1,1 milj ha bebyggd mark

• 3,5 milj ha jordbruksmark (varav 2,9 milj ha är
åkermark och 0,6 milj ha betesmark)

• 23,6 milj ha skogsmark

• 12,9 milj ha övrig mark (varav 5,0 milj ha är myr,
6,0 milj ha är berg och fjäll och 1,9 milj ha övrig
mark)

Mellan åren 1980 och 1990 ökade den bebyggda
marken med 32 500 ha medan jordbruksmarken
minskade med ca 100 000 ha. Sedan 1960 har
jordbruksmarken minskat med ca 0,4 milj ha.

Strandområden

Sverige har långa kuststräckor och många sjöar
(9 procent av arealen innanför kustlinjen är
vatten). Under tidigare decennier har bety-
dande delar av kusten bebyggts och det blev
allt svårare för allmänheten att kunna ströva
och vistas utmed stränderna.

Det finns stora regionala variationer i hur strän-
derna har bebyggts.

I Stockholms skärgård har stränderna längs
delar av fastlandet och på vissa öar bebyggts i stor
omfattning inom 100-meterszonen närmast vatt-
net.

Ytterligare bebyggelse i skärgården innebär i
vissa områden också risk för saltvatteninträngning
i markens sötvattenmagasin pga. ökad vattenför-
brukning.

Nybebyggelsen vid stränderna har avtagit som
följd av det generella strandskyddet som infördes
1975. Förloppet är likartat över hela landet.

Jordbruk och skogsbruk

Jord- och skogsbruket har bidragit till ett va-
rierat kulturlandskap och en variationsrike-
dom hos växt- och djurarter. Under de senaste
årtiondena har kraven på effektivisering och
ökad produktion medfört negativa miljö-
effekter.

Jordbruket har givit upphov till kultur-
värden som visar sig i landskapets utformning,
i vegetation, bebyggelse och fornlämningar.
Jordbrukets mångformiga markanvändning
har vidare skapat förutsättningar för ett stort
antal arter, framför allt sådana som är knutna
till olika former av hävd.

Av riksdagen antagna riktlinjer:

Jordbruket skall beakta behovet av en god
miljö och en långsiktig hushållning med
naturresurser, (prop. 1989/90:146, bet.
1989/90:JoU25, rskr. 1989/90:327)

Skogsbruket skall bedrivas så att den
biologiska mångfalden behålls, (prop.
1992/93:226, bet. 1992/93:JoU15,rskr. 1992/
93:352)

183

Prop. 1993/94:111 Bilaga 2

Hoten mot natur- och kulturvärdena i odlings-
landskapet är förbundna med såväl ökad effektivi-
tet och intensitet i produktionen som med nedlägg-
ning av jordbruksmark och bristande hävd. För
natur- och kulturvärdena viktiga landskapselement
såsom öppna diken, stenmurar och åkerholmar
har bortrationaliserats på många håll.

Omställningsprogrammet (till ett avreglerat
jordbruk) började genomföras år 1991. Spannmåls-
arealen har sjunkit från 1 330 000 ha år 1990 till ca
1 155 000 ha år 1993. Grovfoderarealen har under
samma period ökat från 940 000 ha till ca 1 070 000
ha.

Intresset för att ställa om till annan produktion
än livsmedelsproduktion har minskat, vilket fram-
går av bl.a. anslutningen till omställningspro-
grammet och jordbrukarnas tveksamhet till andra
alternativ än spannmålsodling.

Enligt Jordbruksverket är anslutningen till om-
ställningsprogrammet för närvarande ca 371 000
ha. Omställningen har medfört en väsentlig redu-
cering av spannmålsöverskottet.

Enligt preliminära uppgifter som jordbrukarna
lämnat till lantbruksregistret (LBR) avseende för-
hållandena den 10 juni 1993 anger verket, i sin

rapport 1993:18Uppföljning av livsmedelspo litiken,
att drygt hälften av omställningsarealerna (ca 55
%) var åtgärdade, dvs. omställda, medan resten låg
i s.k. vänteläge. Av de åtgärdade arealerna ut-
gjorde 71 % extensivt bete, 13 % var omställda till
skog, energiskog och våtmark och 16 % till nisch-
grödor m.m. samt industri- och energigrödor.

Ett anläggningsstöd lämnas utöver omställnings-
stöd vid anläggning av energiskog, lövskog och
våtmarker. Särskilt bidrag ges också till ädel-
lövskogsplantering. Den 30 juni 1993 hade ca 4 350
företag beviljats anläggningsstöd för ca 32 400 ha
till ett belopp om ca 415 miljoner kronor. Åtgärder
var genomförda och godkända på knappt hälften
av marken.

Avverkningarna inom skogsbruket har ökat
väsentligt under 1900-talet. Trots detta har virkes-
förrådet i skogen under denna tid ökat med 60 %.
Barrträdens andel av virkesförrådet har stigit.
Under senare år har skogsdikningen minskat kraf-
tigt sedan tillståndsplikt infördes år 1986 och stats-
bidragen för dikning avskaffades år 1991.

Skogsgödslingen har minskat kraftigt från mit-
ten av 1980-talet.

Figur 1.2 Omställningsarealer 1993, ha.

Nischgrödor m.m. samt
industri- och energi-
grödor

(16%)

Skog, energiskog
och våtmark

(73

Extensivt bete

(71 %)

Källa: Jordbruksverket.

184

Prop. 1993/94:111 Bilaga 2

2. Naturtyper och arter

5-10 procent av landets växt- och djurarter är
hotade i den bemärkelsen att deras långsiktiga
överlevnad inte kan anses säker i just vårt land.
Den biologiska mångfalden - variationen bland
arter, inom arter och bland ekosystem och
biotoper - minskar, och minskningstakten har
ökat under senare år.

Av riksdagen antagna riktlinjer:

Nyttjandet av marken och vattnet skall
ske på ett sätt som möjliggör att en rik
variation av naturtyper, biotoper och ar-
ter kan bibehållas och att naturligt före-
kommande arter kan bevaras i livskraftiga
bestånd, (prop. 1990/91:90, bet. 1990/
91:JoU30, rskr. 1990/91:343)

Hotade arter och naturtyper

För många arter, framför allt mossor, lavar
och svampar, är de skandinaviska förekoms-
terna viktiga att bevara också i ett internatio-
nellt perspektiv. De största hoten på artnivå
orsakas för närvarande av markanvändningen
inom skogs- och jordbruket, bl.a. beroende på
att dessa verksamheter bedrivs över större de-
len av Sveriges landyta. Vidare finns de flesta
djurarterna i skog och odlingslandskap.

Om markanvändningen.

Våtmarksarealerna har minskat kraftigt under de senaste 100 åren. I delar av
jordbrukslandskapet har upp till 90 % av de ursprungliga våtmarkerna dikats ut.

Dagens areal av naturbetesmark omfattar mindre än 25 % av den areal som fanns
vid mitten av 1920-talet.

Av de naturliga slåttermarkerna återstår endast några få promille och av ur-
skogarna endast några få procent.

185

Prop. 1993/94:111 Bilaga 2

Figur 2.1 Hotade, sällsynta eller hänsynskrävande djur i Sverige. Andel arter av totalt samt hotorsaker.

Djurgrupp Ej hotade, sällsynta och hänsyns-

Antal arter i Sverige krävande

Största hotorsak

Däggdjur

66 st

Fåglar

244 st

Kräl- och groddjur

20 st

Fiskar

150 st

Ryggradslösa djur

32 000'st

Hotade, sällsynta
osv.

Störning

Skogsbruk

Jordbruk

Skogsbruk

Störning

Jordbruk

Skogsbruk

Luftföroreningar/
Övergödning

Hot mot vatten

Skogsbruk
Jordbruk

Övrigt eller okänd

100

1) Registrerade arter exkl. marina arter. Därutöver finns uppskattningsvis 3000 ännu ej
registrerade arter.

Källa: Artfakta 1992, Databanken för hotade arter.

75 % av de hotade, sällsynta och hänsynskrävande
kärlväxterna är knutna till odlingslandskapet.

64 % av de hotade, sällsynta eller hänsyns-
krävande lavarna lever i skogsbiotoper.

De två viktigaste hotorsakerna är skogsbruket
och luftföroreningarna.

85 % av de hotade, sällsynta eller hänsynskrä-
vande storsvamparna lever i skogsbiotoper.

Bland de hotade, sällsynta eller hänsyns-
krävande ryggradsdjuren påverkas 22 % av biotop-
förändringar m.m. orsakade av skogsbruket medan
23 % påverkas av biotopförändringar m.m. orsa-
kade av jordbruket.

Motsvarande siffror för de ryggradslösa djuren
är 44 % (skogsbruket) respektive 34 % (jordbru-
ket).

186

Prop, 1993/94:111 Bilaga 2

Skydd och vård av natur- och kulturlandskap

Naturvårdslagens olika skyddsformer är ett av
naturvårdens starkaste instrument. Inrättan-
det av nationalparker, naturreservat, natur-
vårdsområden och djurskyddsområden kom-
mer inte ensamt att kunna upprätthålla den
biologiska mångfalden, men kommer att vara
ett viktigt medel även framgent.

Ett viktigt bevarandearbete möjliggörs också
genom de avtal som tryggar fortsatt vård av
värdefulla odlingslandskap och innebär att
samhället betalar för "naturvårdsproduktion ”.

Figur 2.2 Lagstadgat skydd av natur fördelat på
skyddsformer 1993-06-30.

Områdestyp	Antal	Total- areal (ha)	Därav land- areal (ha)
Nationalparker	22	631 332	579 238
Naturreservat	1 470	2 442 137	2 000 481
Naturvårds-
områden	104	179 928	112 508
Djurskydds-
områden	928	113 293	61 091
Summa
1993-06-30	2 524	3 366 690	2 753 318

Källa: SNV, Naturvårdsenheten.

Figur 2.3 Den totalskyddade skogsmarksarealen
1990 fördelad på län och i de fyra nordvästligaste
länen ovanför resp, nedanför skogsodlings-
gränsen (1000 hektar).

27/12

5%/2%

358/21

65%/4%

100/9

17%/2%

Källa: SLU Aapport 48, 1990.

Siffrorna inom
länen anger total-
skyddad skogs-
mark i 1000 hektar.
I de fyra nordväst-
liga lånen anges
arealen ovanför
resp, nedanför
skogsodlings-
gränsen. Procent-
talen som anges
förde fyra nord-
västligaste länen
visar andel av total-
skyddad skogs-
mark i landet.

187

Prop. 1993/94:111 Bilaga 2

Totalt skyddas ca 2,7 miljoner ha land vilket mot-
svarar ca 6 procent av Sveriges landareal. Naturre-
servat är den vanligaste skyddsformen. Skyddet
har på senare tid inriktats främst på olika typer av
naturskogar.

Den skyddade arealen är mycket ojämnt förde-
lad i landet. Av nationalparks- och naturreservats-
arealen ligger ca 78 % i Norrbottens, Västerbott-
ens och Jämtlands län. Endast 5 % av den skyd-
dade arealen ligger i Götaland.

Totalt är knappt 3 % av Sveriges produktiva
skogsmark skyddad som reservat. Merparten av
denna areal ligger ovanför gränsen för fjällnära

skog. Där är ca 40 % av den produktiva skogsmar-
ken skyddad. Ytterligare ungefär 10 % betraktas
som svårföryngrad och kommer därför inte att
slutawerkas. Nedanför skogsodlingsgränsen är en-
dast ca 0,5 % av skogsmarken skyddad. Motsva-
rande tal för jordbruksmark är ca 1 %.

Naturliga slätter- och betesmarker har minskat
mycket kraftigt under 1900-talet. I dag finns endast
ca 200 000 ha naturbetesmark och ca 2 500 ha
naturlig slåttermark kvar med höga naturvärden.
Länsstyrelserna har tagit fram bevarandeprogram
för värdefulla odlingslandskap som preliminärt
omfattar 1,2 miljoner ha.

Figur 2.4 Arealer jordbruksmark som omfattas av skötselavtal 1993-06-30

Typ av mark	NOLA-avtal (ca 4 000 st) ha	LANDSKAPSVÄRDs-avtal (ca 11 000 st) ha
Naturbetesmark	36 700	86 100
Slåttermark	1 200	1 400
Kultiverad betesmark	4 200	35 100
Åker (inkl, slätter och	3 500	139 600
betesvall)
Övrig mark	100	3 800
(inkl, skogsbete
vid fäbodar)
T otalt	45 600	266 000

188

Prop. 1993/94:111 Bilaga 2

3. Återanvändning, återvinning och avfall

Industrin ger upphov till den största mängden
avfall i Sverige. Det avfall som uppkommer
som en direkt följd av företagens produktion -
branschspecifikt avfall - svarar för nästan
75 % av den totala avfallsmängden. Gruvin-
dustrin är den enskilda bransch som genererat
mest. Huvuddelen av industriavfallet depone-
ras. Avfalls- och återvinningsfrågoma har
kommit att bli allt viktigare världen över. Den
andel av avfallet som återvinns har de senaste
20 åren ökat, och trenden pekar mot en fortsatt
ökad återvinning.

Sverige ligger nära genomsnittet i en internationell
jämförelse avseende återvinningen av papper/papp-
och glasavfall i de tolv OECD-länderna. Återvin-
ningen år 1990 var i dessa länder i genomsnitt 40 %
för papper/papp och 42 % för glas.

Av riksdagen antagna riktlinjer och
mål:

Avfallets volym och farlighet måste be-
gränsas och behandlingen av det avfall
som ändå uppkommer måste förbättras.
Avfall skall återanvändas och återvinnas i
största möjliga utsträckning. Förbränning
och deponering av osorterat avfall skall i
allt väsentligt ha upphört vid utgången av
år 1993. (prop. 1989/90:100, bet. 1989/
90:JoU23,rskr. 1989/90:373 och prop. 1990/
91:90, bet. 1990/91 :JoU30, rskr. 1990/
91:343)

Miljöfarligt avfall skall klassificeras
samt samlas in, transporteras och omhän-
dertas på ett från miljösynpunkt säkert
sätt. Kasserade kyl- och frysskåp skall om-
händertas på ett miljöriktigt sätt senast
från den 1 januari 1995.

De näringsämnen som finns i slam från
kommunala reningsverk bör i så hög grad
som möjligt nyttiggöras, förutsatt att slam-
met inte innehåller skadliga halter av
oönskade ämnen, (prop. 1992/93:180 bet.
1992/93:JoU14,1992/93:rskr. 1992/93:344.)

Figur 3.1 Återvinningsgrad för glas samt papper och papp i några industriländer 1990, %.

Glas

Sverige

Nederländerna

Danmark

Västra Tyskland

Finland

Frankrike

Spanien

Storbritannien

% 10 20 30 40 50 60 70

Papper och papp

Sverige
Spanien
Nederländerna
Frankrike
Finland
Västra Tyskland
Danmark
Storbritannien
USA

% 10 20 30 40 50 60 70

Källa: OECD Environmental Data 1993.

189

Prop. 1993/94:111 Bilaga 2

Kommunal avfallshantering

Kommunerna ansvarar för en heltäckande avfalls-
planering, och är skyldiga att upprätta särskilda
avfallsplaner. Av Sveriges 286 kommuner har hit-
tills 83 (september 1993) fastställt och inkommit
med avfallsplaner till Statens naturvårdsverk. Bland
de kommuner som har avfallsplaner återfinns
Stockholm, Göteborg och Malmö.

I de flesta kommuner omfattar källsortering i
hushållen i dag utsortering av papper, glas, batte-
rier och annat miljöfarligt avfall. Många kommu-
ner bränner eller deponerar fortfarande osorterat
avfall. Riksdagens mål att förbränning eller depo-
nering av osorterat avfall i allt väsentligt skall ha
upphört vid utgången av år 1993 kommer inte att
uppnås.

Avfallsupplag och förorenade markområden

I Sverige finns i dagsläget cirka 300 kommunala
avfallsupplag i drift samt cirka 4 000 nedlagda.
Vidare tillkommer industrins egna deponier. I av-
fallsupplag (med organiskt avfall) bildas deponigas
som innehåller metan och koldioxid (se klimat-
påverkande gaser). I dagsläget har ca 50 upplag
anläggningar för utvinning av deponigas.

Lakvattnet från avfallsupplagen riskerar att på
sikt förorena omgivande mark- och vattenområ-
den samt grundvatten om dagens lakvatten-
hantering inte utvecklas och förbättras.

I en pågående kartläggning av industriellt föro-
renade markområden, gamla avfallsupplag och se-
diment har hittills ca 800 objekt identifierats, varav

ca 500 har bedömts vara i behov av ytterligare
undersökningar och åtgärder. Metallsektorn med
gruvindustri, ytbehandlingsindustri och järn- och
stålindustri svarar för de allvarligaste förorening-
arna, följd av kemisektom med bland annat kloral-
kaliindustri och skogssektorn med träimpregne-
ring och fibersediment från pappers- och massain-
dustrin. Dessa förorenade områden utgör bety-
dande källor för ämnen som i övrigt inte får använ-
das eller håller på att avvecklas, t.ex. PCB och
kvicksilver. Om vi ska uppnå miljömålen för me-
taller och långlivade organiska ämnen måste dessa
markområden åtgärdas.

Export och import av miljöfarligt avfall

Exporten av miljöfarligt avfall från Sverige upp-
gick under 1992 till ca 25 400 ton. Oljehaltigt och
metallhaltigt avfall dominerar med ca 11000 ton av
varje slag. De viktigaste mottagarländerna är Eng-
land, Spanien och Norge, som tog emot mellan
7 000 och 8 000 ton vardera.

Importen uppgick till drygt 61 000 ton. Den
dominerades av blybatterier och metallhaltigt stoft,

som behandlas genom återvinning.

Mängden exporterat avfall var mindre år 1992
än tidigare år. Detta kan ha sin förklaring i den nya
förordning som Sverige antagit från 1 augusti 1992
och som begränsar möjligheterna till export utan-
för främst OECD-Iänderna. En annan förklaring
kan vara lågkonjunkturen. Det produceras mindre
mängder miljöfarligt avfall för närvarande.

190

Prop. 1993/94:111 Bilaga 2

Återanvändning, återvinning och producentansvar

Med stöd av lagen om kemiska produkter kan
regeringen införa producentansvar för kemiska
varor och produkter. Detta har gjorts för bly-
batterier. Vidare kan regeringen fr. o. m. år 1994
med stöd av renhållningslagen föreskriva om pro-
ducentansvar för andra typer av varor och produk-
ter.

Förpackningar är den första varugrupp där rege-
ringen avser införa producentansvar för avfall en-
ligt renhållningslagen. Nedan anges vilka åter-
användnmgs-/återvinningsnivåer som uppnåtts år
1992 och vilka krav (beslutade av riksdagen) res-
pektive mål (enligt förslag i kretsloppsproposi-
tionen. Naturvårdsverket har i uppdrag att se över
förslagen.) som skall vara uppfyllda år 1997.

Figur 3.2 Återanvändnings-/återvinningsnivåer år 1992 och krav respektive mål till år 1997.

Förpackningsslag	Återanvändning/återvinning	Krav
	1992	1997
Glasförpackningar för öl och läsk (redan fungerande system)	95%	95%
Glasförpackningar för vin och sprit (redan fungerande system)	65%	90%
Övriga glasförpackningar (bl.a. import, vin- och spritflaskor)	45%	70%
Aluminiumburkar	85%	90%
Förpackningar av wellpapp	65%	65%
PET-flaskor	-	90%

Förpackningsslag	Återanvändning/återvinning	Mål
	1992	1997
Övriga aluminiumförpackningar	5%	70%
Övriga förpackningar av papp, papper, kartong (ej wellpapp)	5%	65%
Övriga plastförpackningar (PET-flaskor ingår inte)	5 %	65%
Förpackningar av stålplåt	5%	70%

191

Prop. 1993/94:111 Bilaga 2

4. Kemiska ämnen

Kemikalieanvändningen

Användningen av kemikalier är omfattande
och spridd inom de flesta områden av vårt
samhälle och kan ge upphov till problem för
såväl hälsa som miljö.

Idag finns uppskattningsvis 20 000 kemiska ämnen
som marknadsförs för praktiskt bruk i Sverige. De
förekommer i ca 50 000 kemiska produkter och i en
stor mängd material och varor.

Begränsningsarbetet syftar till total eller par-
tiell reduktion av särskilt hälso- och miljöfarliga
ämnen. Exempel på ämnesgrupper som avvecklas
genom förbud är klorerade lösningsmedel och
kvicksilver.

Exempel på ämnesgrupper som är under av-
veckling utan detaljreglering inom berörda bran-
scher är bly (t.ex. i glas och färg) och glykoletrar i
färg och lack.

Nedåtgående trender vad gäller såväl antal pro-
dukter som använd volym rent ämne kan redan
noteras. Den minskande användningen innebär
bl.a. att:

• konsumenternas exponering för tre flyktiga
klorerade lösningsmedel med bl.a. cancerfram-
kallande egenskaper har upphört.

• att exponeringen för de reproduktionsstörande
glykoletrarna med spridd användning både yr-
kesmässigt och privat har minskat.

• den diffusa spridningen av metallerna bly och
kvicksilver minskar.

Figur 4.1 Årlig användning av bly i några varu-
grupper 1988 och 1991, ton.

	1988	1991
Färg	240	200
Glasmassa	94	20

Källa: Kemikalieinspektionen.

Av riksdagen antagna riktlinjer och
mål:

Riksdagen har beslutat om awecklings-
planer för ett antal miljö- och hälsofarliga
ämnen, (prop. 1990/91:90, bet. 1990/
91:JoU30,rskr. 1990/91:338och prop. 1992/
93:180 bet. 1992/93:JoU14, rskr. 1992/
93:344)

Figur 4.2 Antal produkter i produktregistret inne-
hållande vissa hälsopåverkande kemiska ämnen
1988-1992.

Källa: Kemikalieinspektionen.

Figur 4.3 Årlig användning av kvicksilver till i
Sverige tillverkade varor, samt i vissa importe-
rade varor, kg.

	1991	1993
Febertermometrar	900	0
Övriga glastermometrar	110	16
I ndustritermometrar	218	203
Andra mätinstrument	105	66
Termostater	40	30
Nivåvakter	2 640	600
Reläer	90	28
Elektriska brytare	135	40

Källa: Kemikalieinspektionen.

192

Prop. 1993/94:111 Bilaga 2

Bekämpningsmedel

Användningen av bekämpningsmedel kan
innebära risker för den yttre miljön, i arbets-
miljön och för allmänhetens hälsa vid expone-
ring genom resthalter i födan.

Den totala användningen av bekämpningsmedel

har minskat betydligt under 1980-talet. Antalet
godkända medel har minskat från 681 stycken år
1986 till 366 stycken vid 1993 års början. Det är de

om hälso- och miljörisker som gallrats ut.

Den största minskningen har skett inom jord-
bruket. Den övervägande delen av minskningen
beror på minskad användning av godkända medel.
Det första målet, en halvering av bekämp-

ningsmedelsanvändningen inom jordbruket, upp-
nåddes år 1990, och minskningen fram till år 1992

Av riksdagen antagna mål;

Riksdagen beslutade år 1988 att använd-
ningen av kemiska bekämpningsmedel
inom jordbruk, räknat i aktiv substans,
skulle halveras till år 1990 med utgångs-
punkt från den genomsnittliga använd-
ningen 1981-1985. Användningen skall
halveras ytterligare en gång till strax efter
mitten av 1990-talet. (prop.1989/90: 146,
bet 1989/90:JoU25, rskr. 1989/90:327)

var 65 %. Detta har skett genom en total minsk-
ning av användningen som helhet, liksom av anta-
let medel. Åtgärder som vidtagits och som kom-
mer att vidtas för att nå också nästa mål omfattar
bl.a. introduktion och användning av medel som
innebär mindre risker, minskad användning av

Figur 4.4 Fördelning av bekämpningsmedel på olika användarkategorier.

Genomsnitt år 1981-85

Totalt 13 500 ton

År 1991

År 1992

Hushålls-
konsum- Trädgårdsbruk

(60 %)

' Varav ca 0,15 % skogsplantskolor.

Totalt 8 000 ton

Hushålls- Trädgårdsbruk

Totalt 8 700 ton

Jordbruk
(17 %)

Hushålls-
konsum-
tion (3

Trädgårdsbruk

Industri

(76%)

Källa: Kemikalieinspektionen.

193

13 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 111

Prop. 1993/94:111 Bilaga 2

godkända medel, utbildning och information samt
indragna godkännanden och inskränkta använd-
ningsområden för de farligaste medlen.

Störst mängd bekämpningsmedel används i dag
inom industrin och där i första hand för tryck- eller
vakuumimpregnering av virke. De försålda kvan-
titeterna av arsenik och krom har minskat de se-
naste tre åren. Kreosotanvändningen har legat still
men utveckling pågår mot en ny kreosotolja med
mindre farlig sammansättning.

Under 1992/93 har medel mot påväxt på båt-
bottnar m.m. (antifoulingfärger) börjat förhands-
granskas. Kemikalieinspektionen har förbjudit
användningen av giftiga antifoulingfärger där
påväxtproblemen är minst dvs. i sötvatten och
Bottniska viken. Vissa produkter har förbjudits
även i saltare vatten.

Figur 4.5 Till industrin sålda krom- och arse-
nikföreningar i träskyddsmedel, ton verksam sub-
stans.

Ton

Källa: Kemikalieinspektionen.

Metaller i miljön

Tungmetaller såsom kvicksilver, kadmium och
bly kan i förhöjda halter ge upphov till skador
på växter och djur och innebära en risk också
för människor eftersom de ackumuleras i
näringskedjorna.

Metaller sprids i miljön genom utsläpp och avfall
från industriprocesser, energiproduktion, trafiken
etc. Naturen tillförs också metaller från de många
varor och material i vårt samhälle som innehåller
metaller. Det finns också metaller upplagrade i
deponier. De största miljöproblemen orsakade av
metaller är i dag:

• Kvicksilverhalten i fisk.

• Kadmiumhalten i spannmål.

• Bly-, kvicksilver- och kadmiumhalterna i skogs-
mark.

Av riksdagen antagna riktlinjer och
mål:

Mellan åren 1985 och 1995 skall utsläppen
av kvicksilver, kadmium och bly minska
med 70% och utsläppen av koppar, zink,
nickel, krom och arsenik med 50%.

All användning av kvicksilver, kad-
mium och bly som innebär att metallerna
sprids i naturen skall på sikt upphöra, (prop
1990/91:90, bet. 1990/91 :JoU30, rskr. 1990/
91:338)

Kvicksilverhalten är hög i insjöfisk i stora delar
av landet.

Någon minskning har inte skett mellan åren
1988 och 1992, men halterna ökar inte heller. I
regionala undersökningar har man funnit höga
halter i fisk i sjöar som förväntats vara opåverkade.
Kvicksilvret i fisken härrör dels från atmosfärisk

194

Prop, 1993/94:111 Bilaga 2

deposition av kvicksilver på vattenytan, dels på
utlakning från omgivande mark.

Koncentrationen av kadmium i vete i Sverige
har troligen fördubblats sedan början av 1900-
talet. I skånskt höstvete förekommer i viss ut-
sträckning halter i nivå med av FAO/WHO före-
slaget gränsvärde. Detta gäller i huvudsak områ-
den med hög kadmiumhalt i berggrunden.

Den mängd kadmium som tillförs åkermarken
via fosforgödsel har minskat från mitten av 1970-
talet. Trots det är tillförseln i dag ca 2 gånger större
än bortförseln. Gränsvärdet 100 g kadmium per
ton fosfor gäller från den 1 januari 1993 för kad-
mium i handelsgödsel. (Se figur 4.7)

Utsläppen av metaller till luft och vatten har
minskat kraftigt under 1970- och 1980-talen och
förväntas minska ytterligare till 1995. Den kraftiga
minskningen är framför allt resultatet av åtgärder
vid industrier och andra punktkällor samt över-
gången till blyfri bensin. Därför har också nedfallet
av metaller minskat.

Sedan 1985 har nedfallet av bly minskat med
30 % och av kadmium med 15 % över Sverige.

Halten av bly och kvicksilver i mark ökar dock
fortfarande genom ackumulation.

Nedfallet är störst i södra Sverige beroende på
de korta avstånden till utsläppskällor på kontinen-
ten och på relativt stora inhemska utsläpp.

Målen för utsläppsbegränsningar till 1995 kom-
mer i huvudsak att nås, dock möjligen inte fullt ut
för kvicksilver, kadmium och nickel.

Figur 4.7 Kadmiumbalans för 1 hektar åkermark
i södra Sverige som gödslas med handelsgödsel
enligt rekommendation.

Tillförsel	g/ha och år	Bortförsel	g/ha och år
Nedfall	0,5	Läckage	0,06
Fosfor- gödsel	0,8	Upptag i skörden	0,64
Summa:	1,3	Summa:	0,7
Källa: SNV-rapporter 4077 och 4251.

Figur 4.6 Utsläpp av metaller 1985 och 1990 med prognos för 1995, ton/år.

Ton/år

160

140

120

100

Arsenik

Koppar

Krom

1985

Ton/år

1000

900

800

700

600

500

400

300

200

100

1995

H 1990

Källa: Metallerna och miljön, SNV Rapport 4135.

195

Prop. 1993/94:111 Bilaga 2

Metalltillförseln till Sveriges havsområden

De två helt dominerande källorna för tillförseln av
metaller till Sveriges havsområden är transpor-
terna via vattendrag och nedfallet från luften. Av
mindre betydelse (relativt sett) är utsläppen till
vatten från kommunala reningsverk och industrier
i Sverige som ligger vid kusten. Enligt de undersök-
ningar som genomförts inom ramen för Helsingfors-
kommissionen står Ryssland och Polen alltjämt för
en stor del av den totala metallbelastningen på
Östersjön. När det gäller tillförseln av av zink och
koppar är också de svenska och finska bidragen av
stor betydelse.

Tungmetallutsläppen till vatten i Sverige har
minskat mycket kraftigt under de senaste årtion-
dena, därmed också belastningen på Östersjön.
Däremot är belastningen från Polen, Ryssland och
Baltikum fortfarande mycket stor, speciellt via
floderna från de inre delarna av dessa länder.
Exempelvis är belastningen på egentliga Östersjön
av kadmium (Cd) från Sverige 0,41 ton av totalt
110 ton.

j-¹'

Figur 4.8 Belastningen av kvicksilver, kadmium
och bly pä havet från Sverige / totalt är 1990, ton.

X J

> = Uppgiften är inte fullständig

Bottenviken'och
Bottenhavet

Källa: Pollution load compilation 1990, A Widell, SNV
1990; Correction to PCL 90, A Widell, SNV 1992.

Belastning totalt
Sverige/Samtl länder
Hg >0,18/54
Cd 3/140

Pb 70/3 000

, Pb 53/330

Skagerralf: /

Pb o.ops/o.r
CdO;l2/7
^PbV/W

Kattegatt Cd,0,5/6

. Egentliga
; Östersjön
// 'r

Pb Y,8/140>0,019/52
'—Cd 0.41/110

ÖresunrfC.I
och Bältbn ■<

196

Prop. 1993/94:111 Bilaga 2

Figur 4.9 Vattenburen belastning av kadmium, bly och koppar på Sverige omgivande hav (ej Skagerrak)
1987 och 1992.

Kadmium

Ton/år

1987 1992

Koppar
Ton/år

Transport via älvar och floder.

| Utsläpp direkt till havet frän reningsverk och
industrier som ligger vid kusten.

Metalltillförseln från svenska och utländska källor till havsområdena runt Sverige genom luftdeposition
var 1990: Kadmium 77 ton, Koppar 1200 ton och Bly 1600 ton.

Källa: Report on Implementation of the 1988 HELCOM Ministral Dedaration, SNV Rapport 4241.

Stabila organiska ämnen i miljön

Stabila organiska ämnen är vitt spridda och
kan påträffas i miljön över hela jordklotet.
Spridningen sker via handel, med vindarna,
med havsströmmarna och med levande orga-
nismer. Substanserna är fettlösliga och har en
hög benägenhet att bindas till partiklar och
organiskt material. Till de ekologiska effek-
terna hör nedsatt reproduktion hos fåglar
(DDT), nedsatt reproduktion hos däggdjur
(PCB) och under senare år störningar av fort-
plantningen hos flera fiskarter (sannolikt sta-
bila organiska ämnen).

Av riksdagen antagna riktlinjer och
mål:

Utsläppen av stabila organiska ämnen/
miljögifter skall begränsas så att de till
sekelskiftet nått en sådan nivå att miljön
inte tar skada, (prop. 1990/91:90, bet. 1990/
91:JoU30, rskr. 1990/91:338)

197

Prop. 1993/94:111 Bilaga 2

Stabila organiska ämnen uppkommer till största
delen genom mänskliga aktiviteter. Bland dessa
ämnen återfinns både PCB och DDT. DDT för-
bjöds som bekämpningsmedel redan år 1975. För
PCB som används som isolervätska samt mjukgö-
rare m.m., har redan under 1970-talet införts bety-
dande restriktioner rörande användning och pro-
duktion. DDT är förbjudet i de flesta Östersjö-
länder.

Generellt sett är halterna av stabila organiska
ämnen förhöjda i närheten av större städer och
industrisamhällen.

Vad gäller halterna i miljön har den mest omfat-
tande analysverksamheten gällt PCB- och DDT-
halter i fisk. Anledningen är den betydande DDT-
och PCB-föroreningen av Östersjön som uppmärk-
sammades i slutet av 1960-talet. Koncentrationerna
av DDT och PCB i sötvattensfisk är generellt sett
högst i södra Sverige. I havsområdena är koncentra-
tionerna i sill högst i norra egentliga Östersjön,
medan halterna är lägre i norra Bottenviken och
vid den svenska västkusten. Bland däggdjur är
halterna 10-100 gånger lägre i rent landlevande
arter än i arter som livnär sig på vattenlevande
föda.

Under de senaste årtiondena har halterna av
DDT och PCB i faunan sjunkit. Halterna förefaller
nu ha stabiliserats på en lägre nivå.

Figur 4.11 Halt av PBDE i sedimentpropp från
Bornholmsdjupet.

Källa: Institutet för tillämpad miljöforskning 1992.

Figur 4.10 Medelhalter (mg/kg fettvikt) av DDT och PCB i ägg av sillgrissla från Stora Karlsö under
perioden 1969-1989.

198

Prop. 1993/94:111 Bilaga 2

För andra stabila organiska ämnen, exempelvis
bromerade difenyletrar (PBDE, flamskyddsme-
del) har man sett indikationer på en ökande trend
i sedimenten i Östersjön. (Se figur 4.11)

Skogsindustrins utsläpp av stabila organiska
ämnen är exempel på oönskade biprodukter som
släpps ut i stor skala. Inom skogsindustrin används

årligen ca 1 milj ton tillsatskemikalier och ungefär
lika mycket processkemikalier. De mest miljö-
farliga ämnena byts nu ut (bl.a. går utvecklingen
mot helt klorkemikaliefria bleksekvenser). Bild-
ningen av högklorerade organiska ämnen har där-
vid minskat kraftigt vilket inneburit att utsläppen
av klorerad organisk substans minskat kraftigt.

Figur 4.12 Utsläpp av klorerade organiska ämnen (AOX) till vatten från massablekerier samt produktion
av blekt massa.

AOX Produktion

1000 ton Miljoner ton

Källa: SNV Rapport 3765, 3876, 3925, 4086 och 4233.

199

Prop. 1993/94:111 Bilaga 2

5. Klimatpåverkan och luftföroreningar

Klimatpåverkande gaser

Utsläppen av klimatpåverkande gaser är ett
globalt miljöproblem. Utsläppen ger samma
verkan oavsett var på jordklotet de sker. Den
globala temperaturen har stigit något det se-
naste århundrandet. Stegringen är av den stor-
leksordning som kan förväntas på grund av
den ökande växthuseffekten, men kan dock
ännu inte med säkerhet skiljas från de natur-
liga klimatfluktuationerna.

1980-talet är den varmaste tioårsperioden sedan
mätningarna av den globala medeltemperaturen
började. År 1991 är det varmaste året. (Figur 5.1)
Växthusgaserna står för olika andelar av män-
niskans bidrag till växthuseffekten. Koldioxiden
svarar för 80 % av den totala växthuseffekten från
utsläpp i Sverige. (Figur 5.2)

Utsläppen av koldioxid i Sverige har minskat
med ca 30 % under 1980-talet. De senaste årens
varma vintrar har gjort att utsläppen blivit något

Av riksdagen antagna riktlinjer och
mål:

Koldioxidutsläppen från fossila källor bör,
i enlighet med klimatkonventionen, stabi-
liseras år 2000 till 1990 års nivå för att
därefter minska. Metanutsläppen från av-
fallsupplag bör minska med 30 % till år
2000. (prop. 1992/93:179, bet. 1992/
93:JoU19, rskr. 1992/93:361)

lägre än de skulle ha varit med ”normal” energiåt-
gång för uppvärmningsändamål. (Figur 5.3)

Utsläppen av koldioxid per capita är i Sverige
förhållandevis låga jämfört med många industri-
länder - ca 1/3 av USA:s - men avsevärt högre än
utsläppen i utvecklingsländerna - ca 7 gånger Af-
rikas och Syd- och Ostasiens (förutom Japan).

Figur 5.1 Temperaturförändringarna i världen jämfört med
medelvärde för perioden 1950-1979.

200

Prop. 1993/94:111 Bilaga 2

Figur 5.2 Olika gasers bidrag till växthuseffekten
i Sverige 1990.

Figur 5.3 Utsläpp till luft i Sverige 1980-1992 av
koldioxid (CO₂) från olika utsläppskällor, miljoner
ton.

Källa: SCB, SNV.

Uttunning av ozonskiktet

Både i Sverige och i andra länder bedrivs ett
intensivt arbete med att avveckla användningen
av CFC, halon och andra stabila klorerade
ämnen som skadar ozonskiktet. I Sverige har
det hittills gått snabbare än väntat att minska
användningen av CFC.

Ar 1992 hade förbrukningen av CFC i Sverige
minskat med ca 75 % jämfört med 1986 års för-
brukning och halon med 80 %. HCFC-förbruk-
ningen har ökat med ca 22 % sedan 1989.

Av riksdagen antagna mål:

CFC-, användningen skall i princip vara
helt avvecklad till år 1995.

Haloner, användningen som brand-
släckningsmedel skall ha upphört senast
till 1 januari 1998. HCFC\ användningen
begränsas från 1 januari 1994 till de områ-
den där HCFC behövs som ersättning för
CFC och avvecklas inom dessa områden
så snart som möjligt. Ozonnedbrytande
lösningsmedel-, förbud mot tillverkning,
import och användning av 1,1,1 .trikloretan
från den 1 januari 1995.

Användningen av koltetraklorid skall
ha upphört till 1 november 1993. (prop.
1987/88:85, bet. 1987/88: Jo U23, rskr. 1987/
88:373 och prop. 1990/91:90, bet. 1990/
91:JoU30, rskr. 1990/91:343)

201

Prop. 1993/94:111 Bilaga 2

Figur 5.4 Förbrukningen av klorfluorkarboner (CFC) i Sverige 1986-1992 samt fördelning på använd-
ningsområden 1992, ton.

Kemtvätt

131 ton (10%)

Ton

Skum-

plasttill-
verkning
475 ton (39 %)

Källa: SNV, Kemikalieinspektionen: Produktregistret,
Plast- och kemikalieleverantörers förening (PKL).

Kylan-
läggningar
620 ton (51 %)

Totalt 1 226 ton

Figur 5.5 Variationer i ozonhalter
över Norrköping under 1992 och
fram t.o.m. september 1993.

Diagrammet i figur 5.5 visar ut-
vecklingen av ozonskiktets tjocklek
från och med 1992 över Norrkö-
ping. Ozonkurvan jämförs med
ozonobservationer i Uppsala från
tiden före ozonuttunningen (det vita
fältet). Låga ozonhalter (s.k. mini-
hål) föreligger när den taggiga lin-
jen går ner i det tonade fältet.

Såväl år 1992 som 1993 har låga
ozonhalter observerats under sen-
vintern över Sverige.

I slutet av januari 1992 sjönk
ozonnivån kortvarigt nära de vär-
den som föreligger i det antarktiska
ozonhålet. Nya rekordlåga värden
har förekommit under första halvan
av 1993. En återgång till nära nor-
mala värden har dock skett under

sommaren.

202

Prop. 1993/94:111 Bilaga 2

Fotokemiska oxidanter / marknära ozon

Höga halter av fotokemiska oxidanter kan
skada grödor och skog och påverka männis-
kors hälsa. Halten i luft av marknära ozon
ligger högt över vad miljö och hälsa tål.

Av riksdagen antagna mål:

Utsläppen av flyktiga organiska kolväten
skall minska med 50% till år 2000 jämfört
med utsläppsnivån år 1988. Utsläppen från
trafiksektorn förutsätts minska med 70 %.
(prop. 1990/91:90, bet. 1990/91:JoU30,rskr.
1990/91:343)

Utsläppen av flyktiga organiska ämnen (VOC)
och kväveoxider bidrar till bildningen av marknära
ozon och andra fotokemiska oxidanter. Proble-
men är mer framträdande på kontinenten men
Sverige berörs också.

Under sommarhalvåret ökar halterna av mark-
nära ozon i mellersta Sverige. I södra Sverige är
halterna stabila. Halterna når dock 50-70 % över
den kritiska nivån på 50 mikrogram per m³. De
förhöjda halterna av marknära ozon uppskattas
enbart på jordbruksgrödor i Sverige ge skador som
motsvarar drygt en miljard kronor årligen.

Utsläppen av VOC bedöms minska med om-
kring 50 % till år 2000 med nuvarande åtgärdspro-
gram. Hösten 1991 undertecknades ett protokoll
inom ramen för LRTAP (Konventionen om lång-
väga gränsöverskridande luftföroreningar) om en
30-procentig minskning av VOC-utsläpp till år
1999.

Utsläppen av kväveoxider behöver minska yt-
terligare för att halterna av marknära ozon ska nå
ofarliga nivåer.

Figur 5.6 Luftens halt av marknära ozon vid
Aspvretens mätstation utanför Nyköping under
sommarhalvåret (1 april-30 september, kl. 09-16).

Källa: Övervakning av marknära ozon vid Aspvreten.

Rapport från verksamheten 1992, SNV Rapport 4212.

203

Prop. 1993/94:111 Bilaga 2

Figur 5.7 Utsläpp av flyktiga organiska ämnen 1988 och en bedömning av utsläppen är 2000.

Källa: Ett miljöanpassat samhälle, SNV Rapport 4234.

204

Prop. 1993/94:111 Bilaga 2

6. Försurning

Stora utsläppsminskningar i Europa krävs för
att förhindra att försurningsskadorna ökar
kraftigt i Sverige. Södra Sverige är mest skadat
av försurning. Omkring 75% av alla sjöar,
vattendrag och skogsmarker i sydvästra Sverige
är allvarligt påverkade. Försurningsskador har
konstaterats för våtmarker, sjöar och vatten-
drag i Norrlands inland. I landet som helhet är
cirka 20% av alla vatten och skogsmarker
märkbart påverkade av försurningen. Genom
kalkning har skadorna minskat i cirka 5 000
sjöar och ett stort antal vattendrag.

Av riksdagen antagna mål:

Utsläppen av svavel skall minska med 80%
till år 2000 jämfört med utsläppsnivån år
1980. Kväveoxidutsläppen skall minska
med 30% till år 1995 jämfört med 1980 års
nivå. (prop. 1990/91:90, bet. 1990/91:JoU30,
rskr. 1990/91:343)

Det sura nedfallet över Sverige utgörs till mer än
60 % av svavel i form av svavelsyra som har sitt
ursprung i utsläppen av svaveldioxid. (Figur 6.1)

Dessa utsläpp har övervägande utländskt ur-
sprung. (Se figur 6.4)

Inom större delen av Norden får skogsmarken
i dag ta emot mer syra än vad den förmår neutrali-
sera genom vittringsprocesser. Kartan i figur 6.3
ger en bild av hur mycket syranedfallet på skogs-
mark överskrider vad marken tål. Ett överskri-

dande av det kritiska syranedfallet med 50
milliekvivalenter per m² och år motsvarar ett sva-
velnedfall som är 8 kg per hektar och år större än
vad skogsmarken anses tåla på lång sikt. Den kri-
tiska svavelbelastningen anses uppgå till 3-8 kg per
hektar och år i de granit- och gnejsområden som
dominerar Norden.

Svaveldioxidutsläppen i Sverige har minskat
med 79 % mellan åren 1980 och 1991. Det betyder
att den nationella målsättningen för 1995 är upp-

Figur 6.1 Utsläpp av svaveldioxid från olika
utsläppskällor 1980-1992,1000 ton.

Källa: SCB, SNV.

Figur 6.2 Utsläpp av kväveoxider från olika
utsläppskällor 1980-1992,1000 ton.

Källa: SCB, SNV.

205

Prop. 1993/94:111 Bilaga 2

nådd. Det betyder inte att problemet är löst efter-
som svavelbelastningen från utlandet inte minskar
i motsvarande omfattning.

Utsläppen av kväveoxider i Sverige har endast
minskat med några få procent sedan år 1980.

Nuvarande utveckling tyder på att målet att
minska utsläppen med 30 % till år 1995 inte kan
nås. Mycket tyder på att Sverige inte heller kom-
mer att lyckas minska kväveoxidutsläppen i enlig-
het vad som utlovats (NO_x-deklarationen). Däre-
mot klarar Sverige konventionsmålet (stabilise-
ringsmålet) (30 % till år 1998 jämfört med valfritt
år 1980-1986). Skälet till fördröjningen är främst
att utsläppen av kväveoxider från vägtrafik, ar-
betsredskap, sjöfart och flyg inte minskar i önsk-
värd takt.

Internationellt har Sverige förbundit sig att
minska svavelutsläppen med 30 % till år 1993
räknat från 1980 års nivå samt att stabilisera
kväveoxidutsläppen år 1994 till 1987 års nivå.

Skogen bidrar naturligt till markförsurningen,
dock i betydligt mindre omfattning än nedfallet av
försurande ämnen. Granskog har högre försur-
ande inverkan än lövskog. Olika skogsbruks-
åtgärder bidrar till markförsurningen, men kan
reduceras genom anpassade åtgärder. I norra
Sverige dominerar skogsmarken och har därmed
högre andel i markförsurningen. I södra Sverige
ökar markförsurningen framför allt pga. luftdepo-
nerade försurande ämnen.

Om inte ytterligare insatser kan göras utöver de
reduktioner som planeras runt om i Europa, finns
påtaglig risk att arealen allvarligt försurad skogs-
mark och antalet allvarligt försurade sjöar och
vattendrag ökar med så mycket som 50% i Sverige
inom de kommande 10-20 åren.

Sedan 1970-talet har omfattande kalkningsin-
satser gjorts framförallt för att skydda sjöar, vat-
tendrag och våtmarker, men även skogsmark mot
försurning.

206

Prop. 1993/94:111 Bilaga 2

Figur 6.4 Svenska svavelutsläpp till andra länder samt nedfall på Sverige från andra länder 1992,
procentuell fördelning.

Från Sverige till
(Totalt 64 000 ton)

Till Sverige från
(Totalt 187 000 ton)

	6.6HH

9.8

33,4

-r

Finland
Norge
Sverige
0,8| Danmark
1,11 Vitryssland
Ukraina
Ryssland
Estland
Lettland
Litauen
Polen
Tjeckoslovakien
Tyskland
Storbritannien
Frankrike
Övriga
Hav och obestämt

1,4 I

0,8|

0,9|

0,2

0,1

0,8|

Källa: EMEP, Det norske meteorologiska institutt, Technical Report 109, 1993.

Figur 6.5 Svenska kväveutsläpp till andra länder samt nedfall på Sverige från andra länder 1992,
procentuell fördelning.

Från Sverige till
(Totalt 120 000 ton)

Till Sverige från
(Totalt 199 000 ton)

Finland

Norge

Sverige

Danmark

Vitryssland

Ukraina

Ryssland

Estland

Lettland

Litauen

Polen
Tjeckoslovakien
Tyskland
Storbritannien
Frankrike

Övriga

Hav och obestämt

18,6

0 10 20 30 40

Källa: EMEP, Det norske meteorologiska institutt, Technical Report 109, 1993.

207

Prop, 1993/94:111 Bilaga 2

7. Övergödning

Nästan alla världens länder har omfattande
problem med övergödning. Problemen är störst
för kustnära havsområden och innanhav. I
Europa är övergödningen dock ett lika stort
problem för skogsmark, våtmarker, sjöar, vat-
tendrag och i vissa fall grundvatten.

1 Sverige är övergödningen av Östersjön
och Västerhavet det största problemet för den
marina miljön. Igenväxningen är ett stort pro-
blem längs stora delar av Östersjöns kust. Sy-
rebrist, döda bottnar och algblomningar till-
hör vardagen i både Östersjön och Västerha-
vet.

Övergödningen av sjöar och vattendrag har
tidigare utgjort ett mycket stort problem i många
delar av Sverige, framför allt i närheten av
städer och i jordbruksbygder. Genom utbygg-
nadav den kommunala avloppsvattenreningen
under 1970-talet har bl. a. fosforutsläppen mins-
kat radikalt. Detta har lett till en mycket positiv
utveckling i bl.a. Vänern, Vättern och Mälaren
och är ett prov på lyckad svensk miljövård.
Problemet med övergödning i många sjöar
och vattendrag kvarstår dock. Ett åtgärdspro-
gram genomförs för närvarande för att under
perioden 1985-1995 kraftigt reducera land-
baserade utsläpp av kväve och fosfor till ha-
ven. Åtgärderna berör främst VA- och
jordbrukssektorn.

Av riksdagen antagna mål:

De vattenburna utsläppen av kväve från
mänsklig verksamhet skall halveras mel-
lan 1985 och 1995. Målet omfattar alla
utsläpp längs med kusten upp till och med
Stockholms skärgård. Åtgärder som be-
gränsar utsläppen till Östersjön priorite-
ras.

Kväveoxidutsläppen till luft skall
minska med 30% till år 1995 jämfört med
1980 års nivå.

Ammoniakutsläppen i södra och väs-
tra Götaland skall minska med 25% till år
1995. Möjligheterna att halvera utsläppen
till år 2000 skall undersökas.

(prop. 1990/91:90, bet. 1990/91:JoU30,
rskr. 1990/91:343)

Miljösituationen

Utsläpp från jordbruket, biltrafiken och mänsklig
bebyggelse är de största källorna till övergödningen
i Europa.

I figur 7.1 redovisas de svenska utsläppen av
kväve och fosfor till Sveriges omgivande hav från
Bottenviken till och med Skagerrak.

Den totala vattenburna belastningen från Sve-
rige uppgick år 1990 till cirka 125 000 ton kväve och
4 000 ton fosfor.

208

Prop. 1993/94:111 Bilaga 2

Figur 7.1 Växtnäringstillförsel från olika källor till havet 1986-1990 (via vatten).

VA-sektor
(25 901
(37%)

KVÄVE

Jordbruk

(29 200 ton)

(42%)

Industri

(7 280 ton)

(11%)

Skogsmark
(6 770 ton)
(10%)

Totalt 69 200 ton

FOSFOR

VA-sektoi
(1 263 toi
(49%)

Skogsmark
(51 ton)
(2 %)

(737 ton)

(28 %)

Jordbruk
(544 ton)
(21 %)

Totalt 2 595 ton

Kustförlagda källor (direktutsläpp) och inlandsbaserade
källor (utsläpp till sötvatten). De senare har reducerats
genom förluster i vattendragen på väg till havet (reten-
tion). I VA-sektom ingår reningsverk och enskild be-
byggelse.

Källa: SNV Rapport 4134, Eutrofiering av mark, sötvatten
och hav.

Om belastning och utsläpp.

Belastning innebär här ett samlat uttryck för den mängd närsalter som når havet.
Belastningen kan delas upp i luftdeposition på havet, direkta utsläpp till havet och
transporterade mängder till havet, företrädesvis via vattendrag. De transporterade
mängderna brukar delas upp i naturlig bakgrund respektive olika bidrag från mänsk-
liga aktiviteter (t.ex. jord- och skogsbruk, samhällen, industrier etc.) till vattendragen.
Dessa mängder, som efter varierande tid når havet, kan dessförinnan ha reducerats
genom retention som innebär en fastläggning i sedimenten (fosfor och kväve) eller
omvandling till gasform (kväve). Luftdepositionen i avrinningsområdet bidrar också
till den mängd närsalter som transporteras till havet.

209

14 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 111

Prop. 1993/94:111 Bilaga 2

I Sverige står jordbruket för såväl den största
andelen av kväveutsläppen till havet som den största
andelen av den totala belastningen.

Utsläpp från bebyggelse utgör den största
belastningskällan när det gäller fosfor i sötvatten
och Östersjön.

Nedfallet över Sverige av kväve är till cirka
80 % orsakad av utsläpp i andra länder än Sverige.
Det enskilda land som bidrar mest till kvävened-
fallet över Sverige är Sverige självt, tätt följt av
Tyskland. Totalt faller varje år ca 400 000 ton
kväve ned över den svenska landmassan. Nedfallet
per ytenhet är störst i södra Sverige och betydligt
mindre i norra Sverige.

Övergödningen av svenska sjöar och vatten-
drag till följd av fosfor orsakas till allra största
delen av lokala utsläpp i Sverige. När det gäller
kväveövergödningen i näringsfattiga vatten i fjäl-
len är dock situationen omvänd och de svenska
utsläppen bidrar här endast med 15-20 % av be-
lastningen.

Ryssland och Polen är de största källorna till
belastningen av näringsämnen på Östersjön. Den
svenska belastningen utgör cirka 17 % av kväve-
belastningen i fråga. Dock är det svenska bidraget
mycket högre, ofta mer än 50 %, när det gäller de
kustnära zonerna kring Sverige.

Figur 7.2 Sveriges bidrag till kvävebelastning på
havet från olika samhällssektorer (både via luft
och vatten) 1990.

Bebyggelse/
reningsverk (23 %)

Trafik
(13%)

Energi

Skogsbruk

Industri
(7%)

Källa: SNV Rapport 4134, Eutrofiering av mark, söt-
vatten och hav.

Jordbruk
(48%)

Figur 7.3 Belastningen på Östersjön av kväve
från luft och vatten från olika länder 1990.

Finland
(10%)

Ryssland
(19%)

Danmark

(11 %)

Litauen Tyskland

(9 %)

Polen
(18%)

Totalt 735 310 ton

Lettland
(1/ %)

Sverige
(17%)

Källa: HELCOM, Pollution Load compilation 1990.

210

Prop. 1993/94:111 Bilaga 2

Svenska miljömål

Merparten av det kväve som faller ned över Sverige
härrör från andra länder. Utsläppen av kväveoxider
i Sverige har endast minskat med några få procent
sedan 1980. Nuvarande utveckling tyder på att
målsättningen att minska utsläppen med 30 % till
år 1995 inte kan nås (läs vidare i kapitlet om
försurning).

Målet att minska de nationella luftutsläppen av
ammoniak fram till 1995 kan bara nås om bety-
dande åtgärder sätts in för att minska ammoniak-
avgången från stallgödsel.

Internationellt har Sverige förbundit sig att
halvera landbaserade kväve- och fosforutsläpp
under perioden 1985-1995.

Om ytterligare åtgärder ej vidtas kommer det
inte heller att vara möjligt att minska de vatten-
burna kväveutsläppen till havet med 50 % mellan
åren 1985 och 1995. Däremot kommer fosfor-

utsläppen genom redan beslutade och vidtagna
åtgärder att halveras under samma period.

De svenska vattenburna utsläppen av kväve till
havet kommer att minska med omkring 40 %
under perioden 1985 till 1995. Nuvarande åtgärds-
strategier innebär att jordbruket, som är en av de
två viktigaste utsläppskällorna i detta avseende,
kan ha reducerat sitt kväveläckage med 50 % då
åtgärder enligt det av riksdagen antagna program-
met genomförts. Vissa av reglerna träder i kraft
den 1 januari 1995.

Vad den näst största källan (bebyggelsen) be-
träffar, kan de åtgärder som vidtagits och beslutats
för att förbättra avloppsreningen längs den svenska
kusten leda till att kväveutsläppen från avlopps-
reningsverken minskar med ca 8 000 ton/år från

1987 (dvs. med ca 50 %). Totalt kan kväveutsläppen
minska med 30 % fram till början av 2000-talet.

Vintergrön mark

Grödor som håller marken bevuxen under
höst och vinter minskar risken för utlakning av
växtnäring. Flerårig vallodling och höstsådda
grödor ger mindre näringsläckaget än vår-
sådd.

Av riksdagen antagna riktlinjer och
mål:

Andelen vinterbevuxen åkermark skall
öka i områden där utlakningsproblemen
är störst. Fr.o.m. 1992 skall minst 40 % av
åkerarealen på varje företag i Götaland
vara s.k. grön mark. 1994 skall 60 % av
arealen vara bevuxen i de sydligaste länen
och 50 % i övriga län i Götaland, (prop.
1990/91:90, bet. 1990/91 :JoU30, rskr. 1990/
91:338)

211

Prop. 1993/94:111 Bilaga 2

Figur 7.4 Vintergrön mark (% av total åkermark).

□ Övrig vintergrön mark

0 Omställningsareal i vänteläge
lä Vallgrödor

■ Höstsådd

Källa: Lantbruksstatistiken, SCB.

I figuren redovisas andelen vintergrön mark i hela
landet och i Götaland. Som jämförelseår har an-
vänts vintern 1985/86, ett år som inte berördes av
de trädes- och omställningsprogram som inleddes
år 1987 för att minska spannmålsöverskotten.

Med ”omställningsareal i vänteläge” avses den
areal som enligt den nya livsmedelspolitiken
anmälts för annan produktion än livsmedel men
där den nya användningen ännu inte genomförts.
Denna mark ska enligt bestämmelserna vara vinter-
bevuxen.

Andelen vinterbevuxen mark har ökat både i
Götaland och i landet som helhet. Viktigaste orsa-
ken torde vara omställningen av åkermark som
förutom arealer i vänteläge även medfört en bety-
dande ökning av betesvallen på åker, s.k. extensivt
bete. En annan orsak kan vara gynnsamt väder
under hösten, vilket bidragit till att möjliggöra
ökad höstsådd.

212

Prop. 1993/94:111 Bilaga 2

8. Tätorter

Tätorternas struktur

År 1990 utgjorde landets samlade tätortsareal drygt
0,5 milj ha (motsvarande ca 700 m² per tätorts-
invånare).

Den samlade ytan av det transport- och trafik-
nät som sammanbinder landets 1 843 tätorter med
varandra och med den omgivande glesbygden upp-
går till ca 0,27 milj ha (motsvarande ca 300 m² per
tätortsinvånare). Av detta utgörs ca 80 % av vägar,
ca 15 % av järnvägar, resten av flygfält och hamn-
ytor.

Den anlagda tätortsytan (inkluderande trans-
portnätet mellan tätorterna) uppgår alltså till ca
0,77 milj ha (motsvarande 1000 m² per tätorts-
invånare). Ytan utgör 1,9 % av rikets landareal.

Mellan 1960 och 1990 ökade tätorternas befolk-
ning med 31 % och arealen med 47 %.

Den snabba areella tillväxten och den något
långsammare befolkningstillväxten resulterade i

en utglesning av tätorternas struktur. Det ökade
avståndet mellan bostad och arbetsplats bidrog till
ett ökat transportarbete inom tätorterna.

Tätorternas areella tillväxt var snabbast mellan
1960 och 1980. Mellan 1980 och 1990 påbörjades en
förtätning av tätorterna. Denna skedde ofta på
bekostnad av tätorternas grönytor. Den obebyggda
andelen av tätorterna sjönk från 44 % år 1970 till
38 % år 1990. Sam tidigt in trädde en ökad rörlighet.

Persontransportarbetet fördubblades mellan
åren 1960 och 1990 från 6 280 till 12 810 km per
invånare och år.

Godstransportarbetet ökade samtidigt med
42 % från 39 till 54 tonkm per person och år.

Landets samlade transportyta växte mycket
långsammare. Tillväxten mellan åren 1970 och
1990 uppskattas till 20 000-40 000 ha. Intensiteten
i transportarbetet ökade således väsentligt.

Mark för friluftliv

Den allmänt tillgängliga markarealen kring tätor-
terna varierar kraftigt inom landet. Inom 3 km från
tätortersgränserna finns per tätortsinvånare

• ca 120 m² i Malmöhus län (lägsta värdet i landet)

• ca 600 m² i Stockholms län

• ca 3 000 m² i Kopparbergs län (landets högsta
värde)

1980 - 1990 försvann i genomsnitt drygt 3 % all-
mänt tillgänglig mark genom tätortsförtätning. För
de 10 största städerna försvann drygt 5 %.

Under samma period har omkring 3 % allmänt
tillgänglig mark i närområdet kring de 10 största
tätorterna försvunnit genom expansion vid tätorts-
gränsen.

Fritidshusbebyggelsen (det fanns 670 000 fri-
tidshus 1990) upptar ca 190 000 ha (motsvarande
40 % av tätorternas samlade areal). Sedan år 1963
har antalet fritidshus fördubblats.

213

15 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 111

Prop. 1993/94:111 Bilaga 2

Figur 8.1 Minskning av arealen allmänt tillgänglig
mark i närområdet (1 km) utanför 1980 års tätorts-
gräns kring de 10 största tätorterna 1980-1990.

Tätort	ha	% av total areal i närområdet
Stockholm	376	3,4
Göteborg	245	3,0
Malmö	11	3,0
Uppsala	20	1,5
Västerås	71	4,7
Örebro	81	3,7
Linköping	36	2,4
Norrköping	54	3,9
Helsingborg	8	2,1
Jönköping	81	2,4
Totalt	983	3,1

Källa: SCB.

Luftföroreningar och buller i tätorter

Problemen med tätortens luftföroreningar har
minskat vad gäller förekomsten av svaveldi-
oxid och sot, men de kvarstår beträffande
kvävedioxid, marknära ozon, vissa kolväten
och inandningsbara partiklar. Beslutade åt-
gärder rörande utsläpp från fordon och miljö-
klassning av bränslen kommer på sikt att
minska de lokala hälsoproblem som orsakas
av vägtrafiken. Fortsatt vedeldning med nuva-
rande teknik kan i vissa tätorter innebära pro-
blem med sot och kolväten.

Av riksdagen antagna riktlinjer och
mål:

Riksdagen har antagit målet att halterna
av luftföroreningar år 2000 skall under-
skrida Naturvårdsverkets riktvärden för
luftkvalitet i tätorter av kolmonoxid,
kvävedioxid, svaveldioxid, sot och partik-
lar. Riksdagen har också antagit kravet att
utsläppen av cancerframkallande ämnen
skall halveras till 2005.

Naturvårdsverkets miljömål för buller-
kvalitet skall uppfyllas på sikt.

(prop. 1990/91:90, bet. 1990/91 :JoU30,
rskr. 1990/91:343)

Utsläppen av svaveldioxid och stoft (sot) från
bostadsuppvärmning och industri har minskat kraf-
tigt under de senaste tjugo åren. Halterna av sva-
veldioxid ligger långt under riktvärdena, och
svaveldioxidhalterna utgör i dag inte något hälso-
problem.

Halterna av inandningsbara partiklar i stads-
luften ligger generellt nära de riktvärden som före-
slagits. Enligt det fåtal mätningar som föreligger är
dock risken stor att riktvärdena överskrids i gatu-
miljö.

214

Prop. 1993/94:111 Bilaga 2

Halterna av kvävedioxid i tätortsluften uppvi-
sar en något minskande trend som delvis kan bero
på de gynnsamma meteorologiska förhållandena
under slutet av 1980-talet. Den katalytiska avgas-
reningen ger en större effekt först en bit in på 90-
talet. I vissa orter finns en risk att riktvärdena
överskrids inom stora områden, men i första hand
är höga kvävedioxidhalter ett problem på starkt
trafikerade gator (med mer än 20 000 fordon per
dygn). Ca 300 000 människor är utsatta för halter
över riktvärdena. Detta innebär dock inte att alla
dessa människor drabbas av hälsoeffekter.

Ett miljöindex för luftkvaliteten vintertid i tät-
orter i Sverige har beräknats genom sammanväg-
ning av befolkningstal och halter av svaveldioxid,
sot och kvävedioxid. Indexvärdet (som satts till 100
för år 1990) har minskat.

Förbättringen av luftkvaliteten beror främst på
minskningen av svaveldioxid- och sotutsläpp. Ut-
byggnad av fjärrvärme samt direkta miljöåtgärder
när det gäller bostadsuppvärmning och industri
har haft störst betydelse.

Antalet personer som utsatts för bullernivåer

Figur 8.2 Luftkvalitetsindex 1986/87-1992/93.

Index

Källa: SC8, Na 24 SM 9301.

över 55 dB A har halverats sedan 1970, i första hand
beroende på att vägtrafiken avletts från bostads-
områden och centrumområden samt att trafik och
bostäder skilts åt i nya områden.

Drygt 2 miljoner människor har en bullernivå
som ej kan anses acceptabel vid sin bostad. Av

Figur 8.3 Bullerexponering. Antal invånare på landsbygd och i medelstora tätorter utsatta för
bullerexponering per bullernivåklass.

Källa: SNV Rapport 4139, Miljöstörningar och hälsa (MIST).

215

Prop. 1993/94:111 Bilaga 2

dessa störs 1,6 milj av vägtrafik, 0,5 av tågtrafik,
65 000 av civil flygtrafik och 50 000 av militärt flyg.

Bullerstörningarna är betydligt mer spridda över
landets kommuner än problemen med luftförore-
ningar. Personer som utsätts för kvävedioxidhalter

över riktvärdena bor till övervägande delen i Gö-
teborg och Stockholm. Av de personer som utsätts
för buller över 55 dBA bor däremot endast 15-20
% i de tre storstadsområdena.

Vägtrafiken

Utifrån långtidsutredningens prognos för det fram-
tida vägtrafikarbetet samt i dag fattade beslut om
bilars och bussars utsläppsegenskaper kan ett sce-
nario över vägtrafikens utsläpp fram till år 2015
konstrueras:

Utsläppen av kväveoxider från vägtrafiken be-
döms minska med 45 % till år 2000 och med nära

60 % till år 2010 förutsatt att nuvarande regler för
miljöklassning av fordon finns kvar under 1990-
talet. Detta betyder att riktvärdena för kväve-
dioxid kommer att överskridas år 2000 i vissa
storstadsområden om inte ytterligare trafikbeslut
fattas.

Figur 8.4 Utsläpp av kväveoxid från vägtrafiken 1980 och 1990/91 samt prognos fram till 2015.

År	1980	1990/91	2000	2005	2010	2015
Tusental	154	165	91	68	63	66
ton kväve-
oxider

Källa: SNV Rapport 4205, Trafik och miljö.

216

Prop. 1993/94:111 Bilaga 2

9. Skattesystemet

Miljöskatter och -avgifter

Antalet miljöskatter och miljöavgifter i Sverige är
stort i jämförelse med andra OECD-länder. Sve-
rige har, liksom de övriga nordiska länderna, rela-
tivt många avgifter/skatter på produkter.

Genom skattereformen lades grunden till en
större miljöanpassning av skattesystemet. Skatte-
uttaget baserades i ökad grad på aktiviteter med
skadliga miljöeffekter för att möjliggöra minskad

beskattning av aktiviteter som bör främjas, t.ex.
arbete och sparande.

Nedan redovisas några viktiga ekonomiska styr-
medel som är i kraft i dag. Materialet är hämtat ur
rapporten ”Avgifter, skatter och bidrag med an-
knytning till miljövård” (SNV Rapport 4173 ) där
en översiktlig sammanställning ges av de olika
ekonomiska styr- och finansieringsmedel som för
närvarande finns i Sverige.

Figur 9.1 Några viktiga gällande ekonomiska styrmedel.

Avgift/skatt etc	Utgår på	Belopp	Inkomst 1992/93	Användning
(Införandetid)			(miljoner kronor)

Utsläppsavgifter/-skatter

Koldioxidskatt (1991)	Olja, kol, naturgas, fotogen, gasol och bensin	32 öre/kg utsläpp (för industrin 8 öre/kg)¹	9 866	Allmän inkomst i statsbudgeten. 500 miljoner kr av 1992 års höjning avsätts till åtgärder för bioenergi, Öster- sjön och kärn- säkerhet i Östeuropa.
Svavelskatt (1991)	Olja, kol och torv	30 kr/kg svavel	149	Allmän inkomst i statsbudgeten
Miljöskatt på inrikesflyqet (1991)	Utsläpp av kväveoxider och kolväten	12 kr/kg utsläppta kolväten och kväveoxider	181	Allmän inkomst i statsbudgeten
	Utsläpp av koldioxid	1 kr/kg förbrukat flygbränsle (motsvarar 32 öre/kg CO₂)
Kväveoxidavgift (1992)	Uppmätta utsläpp av kväveoxid från större anläggningar för värme- och kraft- produktion	40 kr/kg utsläppta kväveoxider (räknat som kvävedioxid)	Återbetalas (Omsättning 1992, 612 miljoner kronor)	Inkomsterna återförs till de avgiftsskyldiga efter deras andel av den nyttig- gjorda energin

¹ Koldioxidskatten utgår på bensin med 74 öre/liter, på kolbränslen med 800 kr/ton, på olje-
produkter (fotogen, motorbrännoljor, eldningsoljor) med 920 kr/m³. Detta motsvarar 32 öre/kg
koldioxid. För industrin och trädgårdsnäringen är beloppen 1/4 av ovanstående (gäller ej
bensin). Skatten utgår ej för elproduktion.

217

Prop. 1993/94:111 Bilaga 2

Figur 9.1 Forts.

Avgift/skatt etc	Utgår på	Belopp	Inkomst 1992/93	Användning
(Införandetid)			(miljoner kronor)

Produktavgifter/-skatter

Avgift på handelsgödsel (1984)	Kväveinnehåll Fosforinnehåll	60 öre/kg kväve 120 öre/kg fosfor	116	Bekostar rådgivning, miljöforskning, naturvård etc.
Avgift på bekämpninqsmedel (1987)		8 kr/kg verksam substans	14	Bekostar rådgivning, miljöforskning, naturvård etc.
Avgift på batterier (1987)	- alkaliska/kvicksilveroxid - nickel/kadmium - bly	23 kr/kg 25 kr/kg 40 kr/st	19 (varav merparten på blybatterier)	Bekostar omhänderta- gande och information
Skatt på dryckes- förpackningar (1973/84, upphörde i maj 1993)	Returförpackningar Engångsförpackningar	8 öre/st 10-25 öre/st	92	Allmän inkomst i statsbudgeten

Skatt ed ifferentieringar

Blyad/oblyad bensin	Bensinskatten är 51 öre högre per liter för blyad än för oblyad (dvs prisskillnaden exklusive moms mellan blyad och oblyad bensin är 51 öre)
Miljöklassade oljor	Den allmänna energiskatten är för standarddiesel 540 kr/m³, för normal lättdiesel 290 kr/m³, för tätortsdiesel 90 kr/m³ (från 1 oktober 1993 har skatten för tätortsdiesel sänkts till 5 kr/m³)

Miljöklassade nya fordon

Försäljningsskatten på nya fordon (bilaccisen) differentieras
utifrån miljöklassning. För personbilar, lätta bussar och lätta
lastbilar gäller, förutom en grundavgift, för miljöklass 1:
- 4 000 kr, klass 2: 0 kr, klass 3: + 2 000 kr.

Till de redovisade avgifterna och skatterna kom-
mer även de allmänna energiskatterna, som i viss
utsträckning får anses vara miljörelaterade. Några
sådana skatter redovisas nedan.

Figur 9.2 Miljörelaterade skatter.

Skatt

Inkomst 1992/93 (milj kr)

Bensinskatt (exkl CO₂-del)

Allmän energiskatt (exkl CO₂-del)

Skatt på viss elektrisk kraft

Särskild skatt på elektrisk kraft från kärnkraftverk

Kilometerskatt¹

15 803

8 584

993

106

2816

¹ Kilometerskatten ersattes 1993-10-01 av en dieseloljeskatt

218

Prop. 1993/94:111 Bilaga 2

En del av samhällets kostnader för miljövårds-
insatser finansieras av avgifter. Några exempel på
sådana avgifter är täktavgiften (inkomst 1992/93
29 miljoner kr), avgift för myndigheters verksam-
het enligt miljöskyddslagen (inkomst 1992/93 71
miljoner kr), jaktvårdsavgift (inkomst 1992/93 75
miljoner kr), avgift för registrering av bekämp-

ningsmedel (inkomst 1991/92 9 miljoner kr) samt
kemikalieavgift (inkomst 1991/92 31 miljoner kr).
Avgifter betalas även av kärnkraftsindustrin för
att finansiera framtida slutförvaring av använt kärn-
bränsle och radioaktivt avfall samt för säker av-
veckling och rivning av reaktoranläggningar.

Exemplet NO_x-avgiften

Från och med den 1 januari 1992 finns en avgift på
utsläpp av kväveoxider (NO_X) från stora förbrän-
ningsanläggningar. Avgiften har kommit till för att
minska utsläppen av kväveoxider. Avgiften ska
betalas av produktionsenheter med en tillförd ef-
fekt av minst 10 megawatt och en uppmätt nyttig-
gjord energiproduktion av minst 50 gigawattimmar
per kalenderår.

När riksdagen tog beslut om avgiftens infö-
rande uppskattades kväveoxidutsläppen från dessa
anläggningar till 27 000 ton per år. Dessutom upp-

skattades avgiften initialt ge utsläppsminskningar
i storleksordningen 5 000 till 7 000 ton per år.

En grov uppskattning visar att utsläppen från
de anläggningar som lagen omfattar minskat från
25 000 ton/år i slutet av 80-talet till omkring 15 300
ton/år för år 1992, dvs. med cirka 40 procent. Till
denna minskning har också förändrade villkor i
tillståndsbeslut bidragit, men lagen (1990:613) om
miljöavgift på utsläpp av kväveoxider vid energi-
produktion bedöms ha bidragit mest.

219

Prop. 1993/94:111 Bilaga 2

10. Kostnader för miljövård

Att beräkna samhällets kostnader för miljö-
vård är svårt. Uppgifter saknas i stor utsträck-
ning, såväl för industrin, staten och kommu-
nerna somför de enskilda hushållen. De upp-
gifter som redovisas nedan bygger i viss ut-

sträckning på uppskattningar. Det bör noteras
att den svenska statistiken över miljövårds-
kostnader inte kan jämföras med motsvarande
statistik från andra länder eftersom uppgifts-
underlaget inte är detsamma i olika länder.

Industrins kostnader

Enligt SCB:s senast utförda undersökning, avse-
ende 1991, uppgick skogsindustrins investeringar i
miljöskyddsåtgärder till 600 miljoner kronor. Mot-
svarande siffra för järn- och stålindustrin var 125
miljoner kronor. De löpande miljöskyddskost-
naderna för dessa två branscher uppgick till 550

respektive 425 miljoner kronor. Det bör påpekas
att siffrorna är behäftade med betydande osäker-
het. Någon totalsiffra för hela industrin kan inte
anges då underlaget för övriga branscher är mycket
osäkert.

Statens kostnader

Under perioden 1988/89 till 1993/94 har de statliga
anslagen till miljöskyddsåtgärder minskat medan
naturvårdens medel har ökat. Tillfälliga anslag har
förekommit, bl.a. gavs bidrag om 163 miljoner
kronor per år under åren 1989/90 och 1990/91 till
reningsutrustning till nya lastbilar, bussar och äldre
personbilar.

På naturvårdsområdet har två nya anslag in-
förts sedan budgetåret 1986/87. Det gäller dels
bidrag till naturvårdsåtgärder i odlingslandskapet
(NOLA), som successivt ökat från 5 miljoner kro-
nor till närmare 40 miljoner kronor för budgetåret
1993/94, dels ersättningar för landskapsvårdande
åtgärder som budgetåret 1993/94 uppgår till 250
miljoner kronor.

Figur 10.1 Statliga medel till miljövårdsverk-
samhet 1988/89-1993/94. Löpande och fast pen-
ningvärde.

~~~~~~~~ Löpande — • Fasta priser

priser

Källa: SCB, SNV.

220

Prop, 1993/94:111 Bilaga 2

Sedan budgetåret 1976/77 har kalkning av
svenska sjöar och vattendrag fått statligt stöd. De
försurade sjöarnas totala areal som på 1970-talet
uppgick till ca 440 000 ha har genom kalkning
minskat till ca 200 000 ha. Figur 10.2 visar hur de ca
148 miljoner kronor som budgetåret 1992/93 beta-
lades ut från länsstyrelserna fördelades. Från och

med budgetåret 1991/92 ingår också biologiskt
återställningsarbete i kalkningsprogrammet. Bio-
logiska återställningsåtgärder kan sättas in där
försurningshotade arter inte har återkommit efter
kalkning och kan bestå i utsättningar (t.ex. av fisk
och bottendjur) eller åtgärder som möjliggör en
återkolonisation (t.ex. rivning av dammar).

Figur 10.2 Kalkning och biologisk återställning av sjöar och vattendrag. Fördelning av statliga medel
budgetåret 1992/93.

Kommunernas kostnader

Kommunernas kostnader för miljövård inom de
olika kommunala förvaltningarna var år 1991 en-
ligt SCB:s undersökning 700 miljoner kronor eller
ca 80 kronor per person. I detta ingår dock inte
kostnader för åtgärder inom trafiksektorn (trafik-
sanering, bullerskydd etc.) eller för naturvård.

Kostnaderna för avloppshanteringen (renings-
verk och ledningsnät) var 5,0 miljarder kronor,
varav 2,0 miljarder är kapitalkostnader, och för
kommunernas hantering av hushållsavfall omkring
2,7 miljarder kronor.

221

Prop. 1993/94:111 Bilaga 2

11. Kärnsäkerhet och strålskydd

Radionuklider i den yttre miljön

1 samband, med olyckan i kärnkraftverket i
Tjernobyl 1986 blev stora områden i Sverige
nedsmittade av avsevärda mängder radioak-
tivt nedfall, särskilt radiocesium. I de värst
drabbade områdena väntas vissa delar av eko-
systemet (t.ex. insjöfisk och ren) ha förhöjda
halter av cesium under de närmaste decen-
nierna.

Vid de stråldoser som hittills uppmätts i Sverige
pga. kontaminering av den yttre miljön föreligger
ingen risk för akuta skador på människa. Många
undersökningar med syfte att fastställa samband
mellan cesiumnedfallet från Tjernobyl och biolo-
giska effekter i miljön har också pågått sedan
olyckan (bl.a. om savflugor, sork och fiskfysiologi).
Inga säkra resultat har kunnat visas.

En väg till bestrålning från de radioaktiva
nukliderna utgörs av inandning och konsumtion av
födoämnen.

Gränsvärdet för de flesta livsmedel är i Sverige
300 Bequerel per kg färskvikt. För vissa livsmedel
som inte intas dagligen (ren, vilt, insjöfisk, svamp,
vilda bär och nötter) är gränsvärdet 1500 Bequerel
per kg färskvikt.

Vatten och mjölk	Inte vid något tillfälle har man, ens i de mest drabbade områdena, funnit halter som överstiger 5 Bq/liter.
Odlade produkter	Spannmål, grönsaker, rotfrukter, frukt och odlade bär har under hela tiden efter Tjernobyl alltid haft låga, ofta knappt detekterbara, halter.
Nöt och får	Ar 1990 kasserades 3 % av undersökta slaktkroppar av nöt beroende på halter av Cs- 137 över 300 Bq/kg. Värdet var 17% för får.
Ren, älg och rådjur	Inom de mest kontaminerade områdena av Jämlands och Västerbottens län skall fortfarande (1993) allt renkött undersökas med avseende på Cs-137. Under slakten hösten 1992 kasserades mindre än 10 % av slaktkropparna. Att inte fler behövde kasseras beror huvudsakligen på att slaktdjuren utfodrats i stället för att beta. Sedan gränsvärdet för älg ändrats (till 1500 Bq/kg) och dessutom i vissa fall en förskjutning av älgjakten skett till senare delen av jaktperioden, förekommer inte längre någon nämnvärd kassation av älgkött. Rådjur har i regel högre cesiumhalter än älg, särskilt på hösten vilket främst antas bero på höga halter i svamp, som är ett av de viktigaste födoämnena för rådjur under denna årstid. Rådjur som nedlagts tidigt på året (januari, maj) har i medeltal 4-5 gånger lägre halter än under augusti-september.

222

Prop. 1993/94:111 Bilaga 2

Figur 11.1 Ärstidsvariation av cesiumkoncentrationen (Cs-137) i renkött från samebyn Vilhelmina i södra
Västerbotten, september 1986-mars 1992.

kBq/kg

Den framtida förändringen av halten Cs-137 i
renkött är i stor utsträckning beroende på halten
av cesiumisotoper i renlav, som är renens basföda,
speciellt vintertid. Halveringstiden för Cs-137 är
relativt kort i ren (cirka 30 dagar) men förhållande-
vis lång i renlav (4-10 år). Detta medför en årstids-
variation av Cs-137 i renkött (se figur 11.1). Ut-
vecklingen ger anledning befara att halten i ren
åtminstone under vintern en lång tid framåt förblir
hög.

223

Prop. 1993/94:111 Bilaga 2

Havsfisk	Cesiumhaltema i muskel från havsfisk var i de värst drabbade områdena (speciellt kustområden vid Ålands hav och södra Bottenhavet) i vissa fall förhöjda under en kort tidsperiod efter Tjernobyl. I Öregrundsgrepen förekom t.ex. halter i abborre och torsk med värden upp till 600 Bq/kg 8-10 månader efter nedfallet. Efter 1988 var dock halterna i havsfisk betryggande långt under gränsvärdet 300 Bq/kg.
Insjöfisk	Inom de mest drabbade områdena ökade cesiumhaltema snabbt efter Tjernobyl- olyckan till mer än 1 500 Bq/kg för de flesta fiskarter. I ett ganska stort antal sjöar registreras fortfarande höga värden, vilket medfört avbräck för husbehovsfisket och för saluförsel av fisk från dessa sjöar. Nedgången av cesiumhalten i fisk i närings- fattiga sjöar med lång omsättningstid av vattenmassan väntas ske mycket långsamt. För gädda kan det t.ex. i vissa sjöar behövas 10-20 år efter Tjernobyl tills värdena är lägre än 1 500 Bq/kg färskvikt, för småabborre går det snabbare, mindre än 5 år.
Vilda bär	Blåbär, hallon och lingon har under tiden efter Tjernobyl sällan uppvisat värden över 100 Bq/kg. Hjortron har i vissa fall högre halter t.ex. uppmättes hösten 1992 i norra Uppland 1 500-2 000 Bq/kg färskvikt.
Svamp	Vissa svampar (inte minst en del populära matsvampar) har ibland mycket höga cesiumhalter. Haltema kan reduceras vid tillagning.

Säkerheten i de svenska kärnkraftverken

Säkerheten i de svenska kärnkraftverken över-
vakas av Statens kärnkraftinspektion (SKI).
Statens strålskyddsinstitut (SSI) övervakar
strålskyddet vid anläggningarna och kontrol-
lerar att radioaktiva utsläpp till luft och vatten
vid normaldrift hålls inom fastställda gränser.
SKI och SSI redovisar årligen till regeringen
säkerhets- och strålskyddsläget vid de svenska
kärnkraftverken.

reaktorer som dä saknade drifttillstånd förutsatte
denna bedömning att de åtgärder som avsåg att
lösa de problem som uppdagats genom händelsen
i Barsebäcksverket den 28 juli 1992 (det s.k. sil-
ärendet) visade sig godtagbara vid SKI:s säkerhets-
granskning. I det följande ges en sammanfattning
av myndigheternas bedömning baserad på erfar-
enheter från driftåret 1992-93. Myndigheterna har
inte funnit anledning att ompröva den riskbild som
ligger till grund för säkerhetsarbetet.

I rapporten från december 1992, avseende drift-
året 1991-92, konstaterade SKI att en sammanväg-
ning av de erfarenheter som gjorts och de åtgärder
som vidtagits under perioden tydde på en fortsatt
oförändrad riskbild. SKI konstaterade vidare att
bedömningen rörande verkens åldrande och möj-
liga livslängd inte ändrats. Beträffande de fem

Drifterfarenheter 1992-93

Drifttillgängligheten har varit hög för den tid res-
pektive reaktor haft drifttillstånd. Snabbstopps-
frekvensen har fortsatt att ligga på en tillfredsstäl-
lande låg nivå. Inga störningar eller tillbud under

224

Prop. 1993/94:111 Bilaga 2

drift av väsentlig säkerhetsbetydelse har inträffat
sedan händelsen i Barsebäck den 28 juli 1992.

Fem reaktorer var avställda hösten 1992 för att
bl.a. bygga om intagssilarna för kylvatten till nöd-
kylsystemen. Oskarshamn 1 är fortfarande avställd
för omfattande kontroll- och renoveringsarbeten,
främst till följd av upptäckta skador på olika rör-
system. Ringhals 2 står sedan maj månad 1993
avställd till följd av upptäckta defekter i rör-
genomföringar i tanklocket.

Frekvensen bränsleskador, som för vissa reak-
torer legat väl högt, har reducerats men årets drifter-
farenheter visar också att olika, tidigare kända,
skademekanismer kräver fortsatt hög uppmärk-
samhet.

Ett antal materialproblem, i flertalet fall ålders-
betingade, har lett till långvariga driftstillestånd
för tre av de äldre reaktorerna. Särskilt har omfat-
tande problem med sprickbildning i olika rörsystem
uppdagats vid kontroller i Oskarshamn 1.

De samlade provningserfarenhetema tyder på
att de förbättrade kontrollprogrammen fångar upp
begynnande skadebildning på ett tidigt stadium.
Därigenom kan marginalerna till läckage och brott
av väsentlig säkerhetsbetydelse hållas på en till-
fredsställande nivå trots att anläggningarna blir
äldre. De utökade kontrollerna och reparationerna
har dock medfört en påtagligökning av stråldoserna
till berörda yrkesgrupper. Det senaste driftårets
erfarenheter styrker SKI:s tidigare bedömningar
om säkerhet, åldrande och behov av omfattande
kontroll- och reparationsinsatser.

Under perioden har ett flertal större problem
ställt förmågan hos kärnkraftföretagen på prov.
Särskilt gäller detta silärendet. Erfarenheterna vi-
sade på påtagliga behov av förbättringar på flera
områden. Hit hör skärpan i uppmärksamheten på
indikationer om säkerhetsbrister och målmed-
vetenheten i det agerande som följer, oberoende
av SKI:s ställningstaganden. En viktig förutsätt-
ning för detta är bl.a. en god dokumentation av
ursprungliga konstruktionsförutsättningar och
säkerhetsanalyser och verkens kännedom om dessa.
I de avseenden där behov av förbättringar påvisats
har kraftföretagen tagit kraftfulla initiativ som
tyder på en i grunden god säkerhetskultur.

Strålskyddsläget

Utsläppen till luft och vatten har varit låga. Inga
händelser har inträffat vid anläggningarna som
inneburit utsläpp av betydelse från strålskydds-
synpunkt. Händelsen vid Barsebäcksverket under
sommaren 1992 gav ett utsläpp som i förhållande
till verkets normala utsläpp var stort men som
endast uppgick till en bråkdel av tillåtet värde.

Den trend av låga stråldoser till personalen vid
anläggningarna som varit så typisk för de svenska
verken har tyvärr brutits. Orsaken är främst de
ökade arbetsinsatserna på de äldre reaktorerna,
men också förhöjda strålnivåer och många om-
byggnader har bidragit. SSI har inlett särskilda
överläggningar med kraftindustrin om hur denna
negativa trend skall kunna brytas.

Sammanfattande bedömning

Silärendet och uppmärksammade materialproblem
har under året lett till betydelsefulla tekniska
säkerhetsförbättringar vid verken och avsevärda
förstärkningar av verkens eget säkerhetsarbete,
som kan förväntas få fullt genomslag under kom-
mande år. Samtidigt har erfarenheterna pekat på
vikten av en noggrann prövning av vissa äldre
säkerhetsanalyser och konstruktionsförutsätt-
ningar, liksom vikten av fortsatt skärpt uppmärk-
samhet på åldersbetingade förändringar.

Det gångna året har givit nyttiga påminnelser
om att det fortfarande kan finnas svagheter i
konstruktionslösningar och säkerhetsanalyser som
inte uppmärksammats tillräckligt. Det är då viktigt
att notera att den grundläggande säkerhetsstrategin
- ett djupförsvar i flera led mot allvarliga olyckor -
är utformad utifrån förutsättningen att dolda fel
och brister kan finnas, men att de inte skall leda
längre än till tillbud utan allvarligare konsekvenser
utanför anläggningen.

Mot denna bakgrund ser SKI och SSI vid en
samlad bedömning av nämnda faktorer ingen an-
ledning till omprövning av den riskbild som inled-
ningsvis refererats till.

225

Prop. 1993/94:111 BUaga 2

Redovisning av miljösituationen

Innehållsförteckning

Inledning 1

1. Användning av mark och vatten 2

Markanvändningen 3

Strandområden 3

Jordbruk och skogsbruk 3

2. Naturtyper och arter

Hotade arter och naturtyper 5

Skydd och vård av natur- och

kulturlandskap 7

3. Återanvändning, återvinning och avfall 9

Kommunal avfallshantering 10

Avfallsupplag och förorenade

markområden 10

Export och import av miljöfarligt avfall 10

Återanvändning, återvinning och
producentansvar 11

4. Kemiska ämnen

Kemikalieanvändningen 12

Bekämpningsmedel 13

Metaller i miljön 14

Metalltillförseln till Sveriges

havsområden 16

Stabila organiska ämnen i miljön 17

226

Prop. 1993/94:111 Bilaga 2

5. Klimatpåverkan och luftföroreningar 20

Klimatpåverkande gaser 20

Uttunning av ozonskiktet 21

Fotokemiska oxidanter / marknära ozon 23

6. Försurning

7. Övergödning

Miljösituationen

Svenska miljömål

Vintergrön mark

8. Tätorter

Tätorternas struktur

Mark för friluftsliv

Luftföroreningar och buller i tätorter
Vägtrafiken

9. Skattesystemet

Miljöskatter och -avgifter

Exemplet NO_x-avgiften

10. Kostnader för miljövård

Industrins kostnader

Statens kostnader

Kommunernas kostnader

11. Kärnsäkerhet och strålskydd

Radionuklider i den yttre miljön
Säkerheten i de svenska
kärnkraftverken

44 227

Miljö- och naturresursdepartementet

Prop. 1993/94:111

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 9 december 1993

Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B. Wester-
berg, Friggebo, Johansson, Laurén, Hörnlund, Olsson, Svensson, af
Ugglas, Dinkelspiel, Thurdin, Hellsvik, Wibble, Björck, Davidson,
Könberg, Lundgren, Unckel, P. Westerberg

Föredragande: statsrådet Johansson

Regeringen beslutar proposition 1993/94:111 Med sikte på hållbar
utveckling; Genomförande av besluten vid FN:s konferens om miljö och
utveckling.

gotab 45530, Stockholm 1993

228

Redovisning av miljösituationen

Inledning

1. Användningen av mark och vatten

Markanvändningen

Strandområden

Jordbruk och skogsbruk

2. Naturtyper och arter

Hotade arter och naturtyper

Skydd och vård av natur- och kulturlandskap

3. Återanvändning, återvinning och avfall

Kommunal avfallshantering

Avfallsupplag och förorenade markområden

Export och import av miljöfarligt avfall

Återanvändning, återvinning och producentansvar

4. Kemiska ämnen

Kemikalieanvändningen

Bekämpningsmedel

Metaller i miljön

Metalltillförseln till Sveriges havsområden

Stabila organiska ämnen i miljön

5. Klimatpåverkan och luftföroreningar

Klimatpåverkande gaser

Uttunning av ozonskiktet

Fotokemiska oxidanter / marknära ozon

6. Försurning

7. Övergödning

Miljösituationen

Svenska miljömål

Vintergrön mark

8. Tätorter

Tätorternas struktur

Mark för friluftliv

Luftföroreningar och buller i tätorter

Vägtrafiken

9. Skattesystemet

Miljöskatter och -avgifter

Exemplet NOx-avgiften

10. Kostnader för miljövård

Industrins kostnader

Statens kostnader

Kommunernas kostnader

11. Kärnsäkerhet och strålskydd

Radionuklider i den yttre miljön

Säkerheten i de svenska kärnkraftverken

Redovisning av miljösituationen

Exemplet NO_x-avgiften