Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Regeringens proposition 1993/94:100

Förslag till statsbudget för budgetåret      Pj.op,

1994/95                                               1993/94:100

Enligt 9 kap. 6 § regeringsformen avger regeringen härmed sitt förslag till statsbudget för budgetåret 1994/95 cKh föreslår att riksdagen beräknar inkomster och beslutar om utgifter för staten i enlighet med de specifika­tioner som fogats till förslaget.

Stockholm den 22 december 1993

Carl Bildt

Anne Wibble (Finansdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

Förslaget till statsbudget för budgetåret 1994/95 visar en omslutning av 532 129 miljoner kronor. Detta imiebär em minskning i förhållande till regleringsbreven för innevarande budgetår med 17 533 miljoner kronor. Budgetförslaget utvisar ett underskott på 172 486 miljoner kronor, vilket är 45 591 miljoner kronor mindre än vad som nu beräknas bli utfallet av statsbudgeten för budgetåret 1993/94.

Statens lånebehov under budgetåret 1994/95 beräknas uppgå till 220 260 miljoner kronor.

1 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 100 Rättelse: S. 4 Tillägg till samtliga siffror: 000


Förslagen rörande de inkomst- och utgiftsposter som ingår i statsbudgeten    Prop. 1993/94:100 redovisas närmare cx;h motiveras i bilagor till propositionen enligt följande förteckmng. Bilagan 1 behandlar den ekonomiska politiken och budgetpolitiken cx:h innehåller en preliminär nationalbudget för år 1994.

Bilaga   1      Finansplanen

Bilaga   2      Statschefen (x;h regeringen (första huvudtitehi)

Bilaga   3      Justitiedepartemitet (andra huvudtiteln)

Bilaga   4      Utrikesdepartementet (tredje huvudtiteln)

Bilaga   5      Försvarsdepartementet (Qärde huvudtiteln)

Bilaga   6      Scx:ialdepartementet (femte huvudtiteln)

Bilaga   7      Kommimikationsdepartementet (sjätte huvudtiteln)

Bilaga   8      Finansdepartementet (sjunde huvudtiteln)

Bilaga   9      Utbildningsdepartementet (åttonde huvudtiteln)

Bilaga 10      Jordbruksdepartementet (nionde huvudtiteln)

Bilaga 11      Arbetsmarknadsdepartementet (tionde huvudtiteln)

Bilaga 12      Kulturdepartementet (elfte huvudtiteln)

Bilaga 13      Näringsdepartementet (tolfte huvudfiteln)

Bilaga 14      Civildepartementet (trettonde huvudtiteln)

Bilaga 15      Miljö- cx;h naturresursdepartementet

(Q ortonde huvudtiteln)

Bilaga 16      Riksdagen och dess myndigheter m.m.

(femtonde huvudtiteln)

Bilaga 17      Räntor på statsskulden, m.m. (sextonde huvudtiteln)

Bilaga 18      Oförutsedda utgifter (sjuttonde huvudtiteln)

Bilaga 19      Beredskapsbudget för totalförsvarets civila del

När det gäller anslag till riksdagen cx:h myndigheter under riksdagen har Riksdagens förvaltningsstyrelse den 8 december 1993 beslutat om förslag till anslag for nästa budgetår imder femtonde huvudtiteln. Förslagen har överlämnats till Finansdepartementet och återfinns i bilaga 16.


 


REGERINGENS FÖRSLAG TILL

STATSBUDGET

FÖR BUDGETÅRET 1994/95


Prop. 1993/94:100


 


Prop. 1993/94:100


Statsbudget för budgetåret 1994/95

Inkomster Skatter

Inkomster av statens verksamhet Inkomster av försåld egendom Återbetalning av lån Kalkylmässiga inkomster


Summa kr


321 528 515 000

29 248 710 000

31 640 000

7 029 045 000

1 805 000 000

359 642 910 000


 


Underskott


172 485 658 000 Summa kr     532 128 568 000


 


Prop. 1993/94:100


Utgiftsanslag:

Statschefen och regeringen

Justitiedepartementet

Utrikesdepartementet

Försvarsdepartementet

Socialdepartementet

Kommimikationsdepartementet

Finansdepartementet

Utbildningsdepartementet

Jordbruksdepartementet

Arbetsmarknadsdepartementet

Kulturdepartementet

Näringsdepartementet

Civildepartementet

Miljö- cx;h naturresursdepartementet

Riksdagen CKh dess myndigheter m.m.

Räntor på statsskulden, m.m.

Oföratsedda utgifter


1 757 978 000
19 475 076 000
16 959 481 000
39 721 506 000

127 809 349 000 29 287 281 000

84 604 149 000
33 038 652 000

6 251 959 000 47 474 542 000 14 759 718 000

4 001 092 000

2 216 715 000
2 406 369 000

863 701 000

85 000 000 000

1 000 000


515 628 568 000


 


Minskning av anslagsbehållningar Beräknat fiUkommande utgiftsbehov, netto


4 500 000 000    4 500 000 000

12 000 000 000       12 000 000 000


Summa kr.     532 128 568 000


 


Specifikation av statsbudgetens inkomster 1994/95     Prop. 1993/94: loo


1994/95


Tusental kronor


 


1000 Skatter

1100 Skatt på inkomst

1110 Fysiska personers inkomstskatt

1111 Fysiska personers inkomstskatt

1120 Juridiska personers inkomstskatt

1121   Juridiska personers inkomstskatt

1122   Avskattning av företagens reserver

1123   Beskattning av tjänstegrappliv

1130 Ofördelbara inkomstskatter

1131 Ofördelbara inkomstskatter

1140 övriga inkomstskatter

1141   Kupongskatt

1142   Utskiftningsskatt cx:h ersättningsskatt

1143   Bevillningsavgift

1144   Lotteriskatt

1200 Lagstadgade socialavgifter

1211 Folkpensionsavgift

1221   Sjukförsäkringsavgift, netto

1222   Allmän sjukförsäkringsavgift 1231 Baraomsoigsavgift

1241 Utbildningsavgift

1251 Övriga scx;ialavgifter, netto

1271 Inkomster av arbetsgivaravgifter till

arbetarskyddsverket CKh arbetsmiljöinstitutets versamhet 1291 Särskild löneskatt

1300 Skatt pä egendom

1310 Skatt på fast egendom

1311   Skogsvårdsavgifter

1312   Fastighetsskatt


 

321 528 515

48 783 000

18 149 000 18 149 000

24 820 000

19 138 000

4 564 000

1 118 000

2 096 000 2 096 000

3 718 000

600 000

0

5 000

3 113 000

62 775 000

37 416 000

8 623 000

3 988 000

0

0

5 200 000

571 000 6 977 000

22 288 215

14 679 215

0

14 679 215


 


Prop. 1993/94:100

1994/95                                                                       Tusental kronor


1320 Förmögenhetsskatt

1321   Fysiska personers förmögenhetsskatt

1322   Juridiska personers förmögenhetsskatt

1330 Arvsskatt och gåvoskatt

1331   Arvsskatt

1332   Gåvoskatt

1340 övrig skatt på egendom 1341 Stämpelskatt

1400 Skatt pä varor och änster

1410 Allmänna försäljningsskatter 1411 Mervärdesskatt

7420, 1430 Skatt på specifika varor 1421 Bensinskatt

1423   Försäljningsskatt på motorfordon

1424   Tobaksskatt

1425   Skatt på spritdrycker

1426   Skatt på vin

1427   Skatt på maltdrycker

1428   Energiskatt

1429   Särskild avgift på svavelhaltigt bränsle

1431 Särskild skatt på elektrisk kraft från kärnkraftverk

1434   Skatt på viss elektrisk kraft

1435   Särskild skatt mot försurning

1440 Överskott vid försäljning av varor med statsmonopol 1442 Systembolaget AB:s inlevererade överskott

1450 Skatt på tjänster

1452 Skatt på annonser cx:h reklam 1454 Skatt på spel

1460 Skatt på vägtrafik 1461 Fordonsskatt

1470 Skatt på import 1471 Tullmedel


 

2 159 000

2 095 000

64 000

950 000

800 000

150 000

4 500 000

4 500 000

187 682 300

111 706 000

III 706 000

63 963 700

22 124 000

1 340 000

7 625 000

6 417 000

3 244 000

2 990 200

19 090 000

500

142 000

928 000

63 000

200 000

200 000

/ 757 000

1 027 000

130 000

3 874 000

3 874 000

6 381 600

6 381 600


 


Prop. 1993/94:100

1994/95                                                                       Tusental kronor


7450 Övriga skatter på varor och tjänster

1481 Övriga skatter på varor och tjänster

2000 Inkomster av statens verksamhet

2100 Rörelseöveiskott

2110 Affärsverkens inlevererade överskott 2111 Postverkets inlevererade överskott

2113    Statens järnvägars inlevererade överskoft

2114    Luftfertsverkets inlevererade överskott 2116 Affärsverket svenska kraftnäts inlevererade

utdelning

2118    Sjöfartsverkets inlevererade överskott

2119    Affärsverket svenska kraftnäts inleverans av motsvarighet till statlig skaft

2720 övriga myndigheters inlevererade överskott

2124    Inlevererat överskott av Riksgäldskontorets garantiverksamhet

2125    Inlevererat överskott av åtgärder för att stärka det finansiella systemet

2750 Riksbankens inlevererade överskott

2131 Riksbankens inlevererade överskott

2750 Överskott från spelverksamhet

2151    Tipsmedel

2152    Lotterimedel

2200 överskott av statens fastighetsförvaltning

2270 överskott av fastighetsförvaltning

2214 Överskott av Byggnadsstyrelsens verksamhet

2300 Ränteinkomster

2J70 , 2320 Räntor på näringslån

2314 Ränteinkomster på lån till fiskerinäringen 2316 Ränteinkomster på vattenkraftslån


 

400 000 400 000

29 248 710

13 028 268

496 789 0 0

161 589

200 000 49 700

85 500

172 868

172 868

0

10 400 000 10 400 000

7 958 611

1 296 000

662 611

2 145 000

2 145 000 2 145 000

4 033 046

88 613

11412

93


 


Prop. 1993/94:100


1994/95                                                                                      Tusental kronor

300

6

75 102

1700

0

2 981 785 2 980 000

85 1700

2318 Ränteinkomster på statens lån till den mindre skepps&rten

2321  Ränteinkomster på skogsväglån

2322  Räntor på övriga näringslin, Kammarkollegiet

2323  Räntor på övriga näringslån, Statens jordbraksverk 2325 Räntor på Postverkets statslån

2330 Räntor på bostadslån

2332  Ränteinkomster på län för bostadsbyggande

2333  Ränteinkomster på lin för bostadsförsörjning för mindre bemedlade bamrika femiljer

2334  Räntor på övriga bostadslån, boverket

2340 Räntor på studielån                                                                     19 630

130 19 500

774 500 114 300

6000 6 000

539 958

539 958

282 760

0

60

8 000

2341  Ränteinkomster pi statens lin för universitetsstudier (xh garantilin för studera

2342  Ränteinkomster på allmänna studielän

2350 Räntor på energisparlän

2351 Räntor pi eneigisparlin

2360 Räntor på medel avsatta till pensioner

2361 Räntor på medel avsatta till folkpensionering

2J70 Räntor på beredskaps lagring

231 \ Räntor pi beredskapslagring CKh förridsanläggningar

2550, 2390 övriga ränteinkomster

2383 Ränteinkomster pi statens bosättningslån

2385  Ränteinkomster på län för studentkärslokaler

2386  Ränteinkomster pä lån för allmänna samlingslokaler 2389 Ränteinkomster pi lin för inventarier

i vissa specialbostäder                                                               40

2391       Ränteinkomster på markförvärv för

jordbrukets rationalisering                                                       700

2392                                                                                                   Räntor pi intressemedel         6 875

2394  Övriga ränteinkomster                                                         161 085

2395  Räntor pi särskilda räkningar i Riksbanken                      106 000

1* Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 100


 


Prop. 1993/94:100

1994/95                                                                    Tusental kronor

2400 Aktieutdelning                                                             2 455 238

2410 Inkomster av statens aktier                                          2 455 238

2411 Inkomster av statens aktier                                    2 455 238

2500 OfTentligrättsliga avgifter                                             5 035 048

2511 Expeditions- och ansökningsavgifter                           571 (X)6

2522 Avgifter för granskning av filmer cxh videogram                 6 500

2524 Bidrog för ungdomspraktUc                                        800 000

2527    Avgifter för statskontroll av krigsmaterieltillverkningen               1

2528    Avgifter vid bergsstaten                                                1 655

2529    Avgifter vid patent- cxh registreringsväsendet                   9 500

 

2531    Avgifter för registrering i förenings- m.fl. register               9 550

2532    Avgifter vid kronofogdemyndigheterna                        I 038 000

 

2534    Avgifter för körkort och motorfordon                          1 088 764

2535    Avgifter för statliga garantier                                        22 620

2536    Lotteriavgifter                                                              1825

2537    Miljöskyddsavgift                                                        68 250

2538    Miljöavgift pi bekämpningsmedel cx:h handelsgödsel          99 922

2539    Täktavgift                                                                 30 000

 

2541    Avgifter vid Tbllverket                                                137 235

2542    Patientavgifter vid tandläkamtbildningen                           4 500

 

2545    Närradioavgifter                                                           3 330

2546    Lokalradioavgifter                                                       83 675

2547    Avgifter för Telestyrelsens verksamhet                         159 000

2548    Avgifter för Finansinspektionens verksamhet                    99 300

2549    Avgifter för provning vid riksprovplatser                            3 000

 

2551    Avgifter frin kärnkraftverken                                       168 235

2552    Övriga offentligrättsliga avgifter                                  629 180

2600 FOrsäUningsinkomster                                                   1 190 631

2611 Inkomster vid kriminalvården                                      198 500

2624    Inkomster av uppbörd av felparkeringsavgifter                  84 615

2625    Utförsäljning av beredskapslager                                  225 500

2626    Inkomster vid Banverket                                             682 016

2700 Böter m.m.                                                                     937 479

2711 Restavgifter cx;h dröjsmilsavgifter                                535 752

10


 


Prop. 1993/94:100


1994/95                                                                    Tusental kronor

2712  Bötesmedel                                                         389 657

2713  Vattenfororeningsavgifier m.m.                                     70

2714  Sanktionsavgifter m.m.                                         12 000

2800 övriga inkomster av statens verksamhet                 424 000

2811 Övriga inkomster av statens verksamhet          424 000

3000 Inkomster av försåld egendom                        31 640

3100 Inkomster a? försälda bjnader och maskiner                      O

5720 Statliga myndigheters inkomster av försålda

byggnader och maskiner                                                       O

3124 Statskontorets inkomster ov försilda datorer m.m.      O

3200 övriga inkomster av markförsäljning                            1 000

3211 Övriga inkomster av markförsäljning                     1 000

3300 övriga inkomster av försäld egendom                        30 640

30 640 0

7 029 045

116 847

0

26 969 26 969

89 878 240

3311  Inkomster ov statens gruvegendom

3312  Övriga inkomster av iörsild egendom

4000 Återbetalning av lån

4100 Återbetalning av näringslän

4110 Återbetalning av industrilån

4120 Återbetalning av jordbrukslån

4123 Återbetalning av lin till fiskerinäringen

4750 Återbetalning av övriga näringslån 4131 Återbetalning av vattenkraftslån


11


 


Prop. 1993/94:100


1994/95


Tusental kronor


 


4133 Återbetalning av statens lin till den mindre skepps&rten

4135    Återbetalning av skogsväglån

4136    Återbetalning av övriga näringslin, Kammarkollegiet

4137    Återbetalning av övriga näringslin. Statens jordbruksverk

4138    Återbetalning av tidigare infriade statliga garantier


1 900 25

80 913

1 800

5000


 


4200 Återbetalning av bostadslän

4212    Återbetalning av lin för bostadsbyggande

4213    Återbetalning ov lin för bostadsförsörjning för mindre bemedlade bamrika familjer

4214    Återbetalning av övriga bostadslin, Boverket


4 001 900

4000 000

400 1 500


 


4300 Återbetalning av studielän

4311    Återbetalning av statens lån för universitetsstudier

4312    Återbetalning av allmänna studielin

4313    Återbetalning av studiemedel


2 504 110

110

3 000

2 501 000


 


4400 Återbetalning av energisparlän

4411 Återbetalning av energisparlän


250 000

250 000


 


4500 Återbetalning av övriga län

4514    Återbetalning av lån för studentskårslokaler

4515    Återbetalning av lån för allmänna samlingslokaler

4516    Återbetalning av utgivna startlin cx:h bidrag

4517    Återbetalning från Portugalfonden 4519 Återbetalning av statens bosättningslån

4521 Återbetalning av lin för inventarier i vissa specialbostäder

4525    Återbetalning av län för svenska FN-styrkor

4526    Återbetalning av övriga lån


156 188

170

6 500

3 500

5 600

O

90

100 000

40 328


12


 


Prop. 1993/94:100


1994/95


Tusental kronor


 


5000 Kalkylmässiga inkomster


1 805 000


 


5100 Avskrivningar och amorteringar

5770 Affärsverkens avskrivningar och amorteringar 5113 Statens järnvägars avskrivningar

5720 Avskrivningar på fastigheter

5121 Avskrivningar pi festigheter

5750 Uppdragsmyndigheters komplementkostnader

5131 Uppdragsmyndigheters m.fl. komplementkostnader

5740 Övriga avskrivningar

5143    Avskrivningar pi ADB-utrustning

5144    Avskrivningar pi förridsanläggningar för civilt totalförsvar


3 490 000

O O

580 000 580 000

2900000 2 900 000

10 000 O

10 000


 


5200 Statliga pensionsavgifter, netto

5211 Statliga pensionsavgifter, netto


-1 685 000

-1 685 000


 


STATSBUDGETENS TOTALA INKOMSTER


359 642 910


13


 


specifikation av utgiftsanslagen 1994/95 Prop. 1993/94: loo

L Statschefen och regeringen            1757 978 000

A IQmgliga hovstaten                                                                 30 085 000

1 Hans Maj:t Konungens cx:h det Kungliga husets

hovhällniag, förslagsanslag                                               30 085 000

B Kungliga slottsstaten                                                               40 474 000

1 De kungliga slotten:

Driftkostnader,/örj/aja«j/a                                               29 416 000

2 Kungliga husgerådskammaren,y2)/:r/ag.ra/>.f7a                  11 058 000

C Regeringen                                                                            1 687 419 000

I Regeringskansliet m.m., ramanslag                                 I 687 419 000

14


n. Justitiedepartementet

A Allmänna val m.m.

1   Allrrmnna val, förslagsanslag

2   Stöd till politiska partier, förslagsanslag

3   Svensk förfettningssamling, förslagsanslag

4   Bidrag till vissa intemationella sammanslutningar m.m., förslagsanslag

5   Framtidsstudier, långsiktig analys, m.m., reservationsanslag

6   Bidrag till Stiftelsen för utvecklande av god redovisningssed, förslagsanslag


Prop. 1993/94:100

19 475 076 000

304 608 000

158 000 000

127 200 000

4 512 000

2 586 000 11 710 000

600 000


 


B Polisväsendet

1   Rikspolisstyrelsen, ramanslag

2   Säkerhetspolisen, förslagsanslag

3    Polishögskolan

4   Statens kriminaltekniska laboratorium, ramanslag

5   Lokala polisorganisationen, ramanslag

6   Utlänningsärenden, förslagsanslag


10 725 197 000

464 528 000

482 630 000

1000

47 427 000

9 641611000

89 000 000


 


C Åklagarväsendet

1   Riksåklagaren, ramanslag

2   Åklagarmyndigheterna, ramanslag


582 476 000

27 528 000 554 948 000


 


D Domstolsväsendet m.m.


2 599 216 000


 


1   Domstolsverket, ramanslag

2   Domstolama m.m., ramanslag


65 328 000 2 533 888 000


 


E Kriminalvärden

1   Kriminalvårdsstyrelsen, ramanslag

2   Kriminalvården, mmanslag

3   Utlandstransporter, förslagsanslag


4 097 214 000

108 754 000

3 829 345 000

159 115 000


15


 


F Rättshjälp m.m.

1   Rättshj älpskostnader, förslagsanslag

2    Rättshjälpsmyndigheten, ramanslag Allniäna advokatbyråer:

 

3         Uppdragsverksamhet, förslagsanslag

4         Driftbidrag, förslagsanslag

 

5   Vissa domslölskostnader m.m., förslagsanslag

6   Diverse kostnader för rättsväsendet, förslagsanslag

G övriga myndigheter

1   Justitiekanslera, mmanslag

2    Datainspektionen, ramanslag B ro ttsskadenämnden:

 

3         Förvaltningskostnader, ramanslag

4         Ersättning för skador

på grund av brott, förslagsanslag

5 Bråttsförebyggande ridet, mmanslag


 

Prop. 1993/94:100

1 068 244 000

779 000 000

12 549 000

1 000

11 010 000

237 300 000

28 384 000

98 121 000

7 526 000

21 772 000

7 049 000

35 000 000

26 774 000


* Beräknat belopp                                                                              16


 


in. Utrikesdepartementet

A Utrikesförvaltningen m.m.

1   Utrikesförvaltningen, ramanslag

2   Kursdifferenser, förslagsanslag

3   Honorärkonsuler, förslagsanslag

4   Nordiskt samarbete, förslagsanslag

5   Utredningar m.m., reservationsanslag

6    Officiella besök m.m.,ry/agjflMj/ag

7   Ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i utlandet m.m., förslagsanslag


Prop. 1993/94:100

16 959 481 000

1 606 342 000

1 564 784 000

1 000

15 500 000

1666 000

10 211 000

9 680 000

4 500 000


B Bidrag till vissa internationella organisationer             1 498 771 000

1     Förenta nationerna, förslagsanslag                                  199 206 000

2     Nordiska ministerrådet,/öry/ajanj/a                                  250 000 000

3     Europarådet, förslagsanslag                                             30 222 000

4     Organisationen för ekonomiskt samarbete

och utveckling (OECD), förslagsanslag                               22 573 000

5     Europeiska frihandelssammanslutningen (EFTA),/öra/agja«j/a 113 850 000

6     Organisationer för interaationell handel

och råvarusamarbete m.m., förslagsanslag                           9 018 000

7     Interaationell råvarulagring, förslagsanslag                           1 750 000

8     Övriga mtsmationeWa oTgBaåsationtT xa.m., förslagsanslag    2 964 000

9     Fredsbevarande verksamhet, reservationsanslag                836 294 000

10  Konferensen om säkerhet cKh samarbete

i Europa (BSY.), förslagsanslag                                         32 894 000


C Intemationellt utvecklingssamarbete

1   Bidrag till interaationella biståndsprogram, reservationsanslag

2   Utvecklingssamarbete genom Styrelsen for intemationell utveckling (SIDA), reservationsanslag

3   Styrelsen för interaationell utveckling (SIDA), ramanslag

4   Stöd till ekonomiska reformer och skuldlättnad, reservationsanslag

5   Utvecklingssamarbete genom Beredningen lör intemationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS), reservationsanslag

6   Beredningen för interaationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS), ramanslag

7   U-landsforskning genom Styrelsen för u-landsforskning (SAREC), reservationsanslag

8   Styrelsen för u-landsforskning (SAREC), mmanslag


12 457 200 000

3 295 000 000

6 290 000 000

314 700 000

1 000 000 000

815 000 000

20 700 000

425 000 000 27 500 000


 


Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 100


17


Prop. 1993/94:100


9 Näringslivsbiständ genom Styrelsen for interaationellt

näringslivsbistind (SWEDECORP) och Swedfimd Intemational AB, reservationsanslag

10 Styrelsen för interaationellt näringslivsbistind (SWEDECORP), ramanslag

11 Styrelsen för u-landsutbildning i Sandö (Sandö U-centrum), ramanslag

12 Nordiska afrikainstitutet, ramanslag

13 Projektbistånd till vissa länder m.m., reservationsanslag

D Information om Sverige i utlandet m.m.

1   Svenska institutet, reservationsanslag

2   Övrig information om Sverige i utlandet, reservationsanslag

£ Utrikeshandel och ecportfrämjande

1   Kommerskollegium, mmanslag

2   Exportfrämjande verksamhet, reservationsanslag

3   Exportkreditnämnden, täckande av vissa utgifter för skadeersättningar, förslagsanslag

4   Krigsmaterielinspektionen, mmanslag

5    Bidrag till Stiftelsen Östekonomiska Institutet

6   Medel för översättning av EG:s regelverk, reservationsanslag

7   Kostnader för statsstödd exportkreditgivning genom AB Svensk Exportkredit, förslagsanslag

8   Kostnader för statsstödd exportkreditgivning avseende export av fertyg m.m., förslagsanslag

9   Ersättning för extra kostnader för förmånlig kreditgivning till u-länder, förslagsanslag

F Nedrustnings- och säkerhetspolitiska frågor m.m.

1   Utredningar och andra insatser på det utrikespolitiska området, reservationsanslag

2   Information cx;h studier om säkerhetspolitik cx;h fredsfrämjande utveckling, reservationsanslag

3   Bidrag till Stcxkholms interaationella fredsforskningsinstitut (SIPRI), reservationsanslag

4    Forskning till stöd fÖr nedrustning och interaationell säkerhet

5    Utrikespolitiska Institutet

6    Forskningsverksamhet av särskild utrikes-

cxh säkerhetspolitisk betydelse, reservationsanslag

' Beräknat belopp


 

135 000 000

29 000 000

32 300 000

6 100 000

66 900 000

74 018 000

60 264 000

13 754 000

266 102 000

*47 230 000

149 785 000

1000

5 084 000

2 500 000

11 500 000

1000

I 000

50 000 000

60 548 000

2 511000

10 000 000

21 850 000

12 259 000

10 340 000

3 588 000

18


Prop. 1993/94:100

G Samarbete med Central- och Östeuropa                              996 500 000

1    Samarbete med länderaa i Central- cxh Östeuropa, reservationsanslag         756 499 000

2    Täckande av eventuella förluster i anledning av

statliga garantier till länder i Central- cx;h Östeuropa, förslagsanslag  1 000

3 Avsättning för förlustrisker vad avser garantier

för finansiellt stöd (x:h exportkreditgarantier, reservationsanslag       240 000 000

19


 


IV. Försvarsdepartementet

A Försvarsmakten m.m.

1   Försvarsmakten, ramanslag

2   Ersättningar för kroppsskador, förslagsanslag

B Vissa Försvarsmakten närstående myndigheter

1    Fortifikationsverket

2    Försvarets materielverk

3   VäraplUctsverket, ramanslag

4   Militärhögskolan, ramanslag

5   Försvarets radioanstalt, ramanslag

C Funktionen Civil ledning och samordning

Överstyrelsen för civil beredskap:

1   Civil ledning och samordning, ramanslag

2   Tekniska åtgärder i ledningssystemet m.m., reservationsanslag

3   Civilbefalhavaraa, ramanslag

D Funktionen Befolkningsskydd och räddningsänst

1   Befolkningsskydd (x;h räddningstjänst, mmanslag

2   Skyddsmm m.m., förslagsanslag

3    Förebyggande åtgärder mot jordsked och andra naturolyckor

4   Ersättning för verksamhet vid räddningstjänst m.m., förslagsanslag

5   Vapenfristyrelsen, ramanslag

6    Vapenfristyrelsen: Vapenfria tjänstepliktiga,/ör/agsanZag

£ Funktionen Iykologiskt försvar

1   Styrelsen för psykologiskt försvar, ramanslag

2    Stöd till frivilliga försvarsorganisationer inom totalförsvaret


 

Prop. 1993/94:100

39 721 506 000

36 512 037 000

36 437 839 000

74 198 000

708 384 000

1 000

1000

189 821 000

126 069 000

392 492 000

216 803 000

89 246 000

92 007 000

35 550 000

1 339 456 000

716 603 000

453 731 000

25 000 000

1000

14 103 000

130 018 000

112 482 000

14 631 000

97 851 000


20


 


Prop. 1993/94:100

F Funktionen Försörjning med industrivaror                        271 856 000

Överstyrelsen för civil beredskap:

1    Försörjning med industrivaror, ramanslag                             80 809 000

2    Industriella itgärder, reservationsanslag                              23 096 000

3    Y:2(pitaikostaaåeT, förslagsanslag                                   167 950 000

4    Täckande av förluster till följd av statliga

beredskapsgarantier m.m.,yär.r/a.ra/).f/a                                   1 000


G övrig verksamhet

1     Krigsarkivet, ramanslag

2     Statens försvarshistoriska museer, ramanslag

3     Kustbevakningen, ramanslag

4      Försvarets forskningsanstalt

5     Försvarsforskning: Hänsynstagande till A-, B-och C-stridsmedel, m.m., ramanslag

6     Strategisk försvarsforskning, reservationsanslag

7     Försvarshögskolan, ramanslag

8     Försvarets personalnämnd, ramanslag

9     Flygtekniska försöksanstalten, ramanslag

10   Flygtekniska försöksanstalten: Avgiftsflnansierad verksamhet

11   Myndigheten för avveckling av vissa verksamheter inom totalförsvaret

12  Vissa mindre närandet, förslagsanslag

13  Totalförsvarets tjänstepliktsnämnd, ramanslag

14  Totalförsvarets ehefsnämnå, förslagsanslag

15  Delegationen för planläggning av efterforskningsbyråns verksamhet, förslagsanslag

16  Utredning av allvarliga olyckor, förslagsanslag

17   Försvarsmaktens utlandsstyrka m.m.


 

560 488 000

18 053 000

44 879 000

312 853 000

1000

109 234 000

30 000 000

8 970 000

5 156 000

22 296 000

1000

1000

494 000

4 065 000

736 000

2 858 000

890 000

I 000


21


Prop. 1993/94:100

V. Socialdepartementet                             127 809 349000

A Familjer och bam                                                              31 546 400 000

1    Allmänna hamhidrag, förslagsanslag                             17 300 000 000

2    Bostadsbidrag, förslagsansUig                                     *6 570 000 000

3    Bidrag till föräldraförsäkringen,/öry/aja/w/a                   *2 759 500 000

4    Bidragsförskott,/ö>:y/a.ya/Jj/ag                                   3 187 000 000

5    Särskilt bidrag för vissa adoptivbarn, förslagsanslag               8 500 000

6    Bidrag till kostnader för interaationella adoptioner, förslagsanslag 26 400 000

7    Barapensioner,/öra/aja/w/a                                            290 000 000

8    Vårdbidrag för handUcappade bara, förslagsanslag           1 405 000 000

B Fkonomisk trygghet vid sjukdom, handikapp och ålderdom 83 455 259 000

1     Bidrag till sjukpenning och rehabilitering,/örj/aartj/a          3 268 000 000

2     Bidrag till sjukvårdsförmåner m.m., förslagsanslag            2 046 000 000

3     Bidrag till ersättning vid närståendevård,/öry/ajanj/a              3 420 000

4     Förtidspensioner,/öry/ajanj/ag                                    15 450 000 000

5     Ålderspensioner,/öry%Ja/w/af                                    53 210 000 000

6     Efterlevandepension till vuxna, förslagsanslag                 1 650 000 000

7     Bidrag till konununala bostadstillägg till foUcpension, förslagsanslag     *6 700 000 000

8     HandUcappersättmngar,/öry/aja/jj/a                                915 000 000

9     Särskih pensionstillägg,/örj/agjflnj/a                                  12 000 000

10  Vissa yrkesskadeersättningar m.m., förslagsanslag                 3 300 000

11  Ersättning till Posten AB m.m., förslagsanslag                    197 539 000

C Hälso- och sjukvård                                                            1 391 777 000

1    Bidrag till hälso- och sjvkvkTd, förslagsanslag                    779 350 000

2    Insatser mot aids, reservationsanslag                               185 220 000

3    Funktionen Hälso- och sjukvård m.m. i krig, ramanslag         167 916 000

4    Bidrag till Spri, förslagsanslag                                           26 900 000

5    Bidrag till WRO, försUigsanslag                                          29 800 000

6    Bidrag till WHO-enheten för rapportering av

läkemedelsbiverkningar                                                     2 591 000

7 Bidrag till husläkarsystemet m.m., reservationsanslag          200 000 000

D Omsorg om äldre och handikappade                               4 715 919 000

1    Stimulansbidrag inom äldreomsoigen, reservationsanslag       900 000 000

2    Vissa statsbidrag inom handUcappområdet, reservationsanslag 672 500 000

3    Bostadsanpassningsbidrag m.m.,/öry/ajawj/ag                       4 900 000

' Beräknat belopp                                                                               22


Prop. 1993/94:100


146 000 000

70 124 000

129 248 000

2 446 000

72 700 000

191 000 000

2 527 000 000

I 000

519 594 000

480 000 000

31 630 000

7 964 000

6 163 300 000

603 174 000

4 177 642 000

347 353 000

160 039 000

82 764 000

1 000

162 105 000

15 680 000

7 474 000

15 566 000

7 708 000

6 113 000

8 856 000

5 829 000

20 572 000

450 000 000

5 651 000

86 772 000

1 000

17 100 000

*6 544 000

10 556 000

4     Statsbidrag till virdartjänst m.m.,förslagsanslag

5     Bidrag till viss verksamhet för personer med ftinktionshinder, reservationsanslag

6     Bidrag till handikappsorganisationer

7     Bidrag till pensionärsoiganisationer

8     Ersättning för texttelefoner, förslagsanslag

9     Bilstöd till handikappade, förslagsanslag

10 Kostnader för statlig assistansersättning, förslagsanslag

11 Sveriges Hundcenter AB-Statens Hundskola, förslagsanslag

E Socialt behandlingsarbete, alkohol- och narkotikapolitik

1   Bidrag till missbrukarvird cx;h ungdomsvård, reservationsanslag

2   Bidrag till organisationer, reservationsanslag

3    Bidrag till centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning

F Myndigheter under Socialdepartementet

1   Riksförsäkringsverket, mmanslag

2   Allmänna försäkringskassor, ramanslag

3   Socialstyrelsen, ramanslag

4   FoUchälsoinstitutet, ramanslag

5   Smittskyddsinstitutet, ramanslag

6    Läkemedelsverket

7   Rättsmedicinalverket, ramanslag

8   Hälso- cx:h sjukvårdens ansvarsnämnd, ramanslag

9   Statens institut för psykoscx;ial miljömedicin, ramanslag

 

10 Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik, ramanslag

11 Baraombudsmannen, ramanslag

12 Statens nämnd för interaationella adoptionsfrågor, ramanslag

13 Nämnden för värdartjänst, ramanslag

14 Statens handikappråd, mmanslag

15 Statens institutionsstyrelse: Central förvaltning, ramanslag

16 Statens institutionsstyrelse: Vårdverksamhet, ramanslag

17 Socialvetenskapliga forskningsrådet: Förvaltning, ramanslag

18 Socialvetenskapliga forskningsrådet: Forskningsmedel, reservationsanslag

19 Aweckhiing av Statens bakteriologiska laboratorium, förslagsanslag

G Jämställdhetsfrägor

1   Jämställdhetsombudsmannen m.m., ramanslag

2   Särskilda jämställdhetsåtgärder, reservationsanslag

* Beräknat belopp                                                                              23


Prop. 1993/94:100


VI. Kommunikationsdepartementet

A Infrastruktur

1     Vägverket: Administrationskostnader, ramanslag

2     Drift cx:h underhåll av statliga vägar, reservationsanslag

3     Byggande av vägar, ramanslag

4     Byggande av länstrafikanläggningar, ramanslag

5     Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar, reservationsanslag

6     Vägverket: Försvarsuppgifter, reservationsanslag

7     Vägverket: Kostnader för registerverksamhet, mmanslag

8      Vägverket: Uppdragverksamhet m.m.

9     Banverket: Administrationskostnader, ramanslag

10  Drift CK:h vidmakthållande av statliga jämvägar, reservationsanslag

11  Nyinvesteringar i stomjäravägar, ramanslag

12   Ersättning till Banverket för vissa kapitalkostnader,/öra/ajonj/a

13  Jämvägsinspektionen, ramanslag

14  Banverket: Försvarsuppgifter, reservationsanslag

15  Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt, reservationsanslag

B Sjöfart

1   Ersättning för fritidsbåtsändamål m.m., förslagsanslag

2   Transportstöd för Gotland, förslagsanslag

3    Handelsflottans pensionsanstalt

4    Handelsflottans kultur- och fritidsråd

5   Ersättning till viss kanaltrafik m.m.,förslagsanslag

6   Bidrag till svenska rederier, förslagsanslag

7   Åtgärder mot vattenförorening frin fertyg, förslagsanslag

C Luftfart

1   Beredskap för civil luftfert, reservationsanslag

2   Driftbidrag till kommunala flygplatser i skogslänen, reservationsanslag

D Föst och telekommunikation

1   Post- (xh telestyrelsen, ramanslag

2   Post- cxh telestyrelsen: Upphandling av särskilda samhällsåtaganden, reservationsanslag


 

29 287 281 000

26 506 673 000

475 055 000

5 762 055 000

5 600 735 000

2 242 000 000

657 449 000

42 079 000

522 331 000

1 000

312 128 000

2 886 136 000

6 332 946 000

412 000 000

18 223 000

43 535 000

1 200 000 000

698 589 000

60 786 000

175 000 000

1 000

1 000

62 800 000

400 000 000

1000

101 643 000

71 443 000

30 200 000

931 632 000

189 959 000

351 673 000


24


Prop. 1993/94:100


3   Ersättning till Posten AB för riksstäckande betalnings- cxh kassaservice, reservationsanslag

4   Kostnader förenade med statens ägande i SOS Alarmering AB, reservationsanslag

£ KoUektivtraFik och samhällsköpta änster m.m.

1   Ersättning till Statens jämvägar i samband med utdelning från AB Swedcanier, förslagsanslag

2   Köp av interregional persontrafik på jämväg m.m., reservationsanslag

3   Ersättning till trafikhuvudmäimen för köp av viss kollektivtrafik, reservationsanslag

4   Överstyrelsen för civil beredskap: Åtgärder inom den civila delen av totalförsvaret, reservationsanslag

F  Kommunikationsforskning

1    Statens väg- och transportforskningsinstitut

2   Bidrag till Statens väg- cxh transportforskningsinstitutet, ramanslag

3   Kommunikationsforskningsberedningen, ramanslag

4   Bidrag till forskning om el- cxh hybridfordon, reservationsanslag

5   Statistik cxh prognoser, ramanslag

6   Informationsteknologi, reservationsanslag

G  Meteorologi, geoteknik m.m.

1    Sveriges meteorologiska cxh hydrologiska institut

2   Bidrag till Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, ramanslag

3   EUMETSAT, reservationsanslag

4    Statens geotekniska institut

5   Bidrag till Statens geotekniska institut, ramanslag

6    Statens haverikommission

H Övriga ändamäl

1   Viss interaationell verksamhet, ramanslag

2   Kostnader för avveckling av Styrelsen för riksfardtjänst, m.m., förslagsanslag


 

250 000 000

140 000 000

675 178 000

*1 000

474 300 000

195 800 000

5 077 000

202 341 000

1000

34 189 000

121 870 000

30 000 000

14 281 000

2 000 000

163 244 000

1 000

125 024 000

22 000 000

1000

16 217 000

1 000

7 981 000

7 696 000

285 000


 


* Beräknat belopp


25


VII. Finansdepartementet

A Skatteförvaltniien och exekutionsväsendet

1   Riksskatteverket, mmanslag

2   Skattemyndighetema, ramanslag

3   Kronofogdemyndigheteraa, ramanslag

4   Förrättningskostnader m.m., förslagsanslag

B Fastighetsförvaltning och statlig lokalförsörjning

1   Statens lokalförsörjningsverk, ramanslag

2   Täckning av merkostnader för lokalkostnader m.m., förslagsanslag

3    Statens fastighetsverk

4   Restaureringsarbeten vid de kungliga slotten och rikets fästningar, reservationsanslag

5   Byggnadsstyrelsen: Avvecklingskostnader, förslagsanslag

C Riksgäldskontoret och kostnader för statsskuldens förvaltning

Riksgäldskontoret:

1   Förvaltningskostnader, ramanslag

2   Kostnader för upplåning cxh låneförvaltning, förslagsanslag

3   Garantiverksamhet, förslagsanslag

4    In- cxh utlånings verksamhet

D Vissa centrala myndigheter m.m.

1   Tullverket, mmanslag

2   Konjunkturinstitutet, ramanslag

3   Finansinspektionen, ramanslag

4   Riksrevisionsverket, ramanslag

5   Utvecklingsarbete, reservationsanslag

6   Uppdrag till Statskontoret, ramanslag

7    Statskontoret: Uppdragsverksamhet Statistiska centralbyrån:

 

8         Statistik, register cxh prognoser, ramanslag

9         Uppdragsverksamhet

10 Nämnden för offentlig upphandling, ramanslag


 

Prop. 1993/94:100

84 604 149 000

5 967 937 000

356 296 000

4 345 149 000

1 168 844 000

97 648 000

179 050 000

34 048 000

95 000 000

1 000

50 000 000

1 000

657 181 000

71 149 000

586 030 000

1000

1 000

1 963 144 000

I 223 406 000

28 017 000

98 147 000

173 743 000

32 570 000

58 308 000

1 000

342 634 000

1 000

6 317 000


26


E Statliga arbetsgivarfrågor

1    Statens arbetsgivarverk

2   Till regeringens disposition för vissa stabsuppgifter, ramanslag

3   Till regeringens disposition för omställningskostnader, reservationsanslag

4    Statens löne- cxh pensionsverk

5   Vissa avtalsstyrda anslag, förslagsanslag

6   Täckning av merkostnader för löner cxh pensioner m.m.,förslagsanslag

1 Tjänstepensioner för skolledare cxh lärare

F Bostadsväsendet

Boverket:

1         Förvaltningskostnader, ramanslag

2         Uppdragsverksamhet

 

3   Räntebidrag m.m.,förslagsanslag

4   Investeringsbidrag för bostadsbyggande, förslagsanslag

5   Tilläggslån för vissa reparations- cxh ombyggnadsåtgärder i hyres cxh bostashus, förslagsanslag

6    Vissa lån till bostadsbyggande, förslagsanslag Statens bostadskreditnämnd:

 

7         Förvaltningskostnader, ramanslag

8         Garantiverksamhet, förslagsanslag

9 Bonusränta för ungdomsbosparande, förslagsanslag

10 Statlig kreditgaranti för hostadsansksiffningslh\, förslagsanslag

G Bankstödsnämnden och åtgärder för att stärka det finansiella systemet

1   Bankstödsnämnden, ramanslag

2   Åtgärder för att stärka det finansiella systemet, förslagsanslag

H Bidrag och ersättningar till kommunerna

1   Statligt utjämningsbidrag till kommuner, förslagsanslag

2   Skatteutjämningsbidrag till landsting, förslagsanslag


 

Prop. 1993/94:100

2 705 125 000

1 000

3 830 000

21 300 000

1 000

132 501 000

103 000 000

2 444 492 000

26 605 080 000

138 879 000

1 000

25 600 000 000

800 000 000

50 000 000

1 000 000

13 198 000

1000

2 000 000

I 000

14 032 000

14 031 000

1 000

45 528 000 000

37 954 000 000

7 574 000 000


27


Prop. 1993/94:100

984 600 000

2 000 000

1 000

3 112 000

4 446 000

512 173 000

41 868 000

410 000 000

II 000 000

I   Övriga ändamål

1   Bidrag till vissa handikappade ägare av motorfordon, förslagsanslag

2   Exportkreditbidrag, förslagsanslag

3   Kostnader för vissa nämnder m.m., förslagsanslag

4   Bokföringsnämnden, förslagsanslag

5   Stöd till idrotten, reservationsanslag

6   Höjning av grundkapitalet i Nordiska investeringsbanken, förslagsanslag

7   Bidrag till EFTA:s fond för ekonomisk cxh scxial utjämning, förslagsanslag

8   Samarbete avseende informationstjänster inom ramen för EES-avtalet, förslagsanslag


28


Prop. 1993/94:100


VIII. Utbildningsdepartementet

A Skolväsendet

1     Statens skolverk, ramanslag

2     Statens institut för handikappfrågor i skolan, mmanslag

3     Skolutveckling cxh produktion av läromedel för elever med handikapp, reservationsanslag

4     Stöd för utveckling av skolväsendet, reservationsanslag

5     Forskning inom skolväsendet, reservationsanslag

6     Fortbildning m.m., reservationsanslag

7     Genomförande av skolreformer, reservationsanslag

8     Särskilda insatser pi skolområdet, förslagsanslag

9     Bidrag till viss verksainhet inom det kommunala skolväsendet, förslagsanslag

10 Sameskolor, ramanslag

11 Specialskolor m.m., ramanslag

12 Statens skola för vuxna i Härnösand, ramanslag

13 Statens skola för vuxna i Norrköping, ramanslag

14 Bidrag till svensk undervisning i uflandet m.m., förslagsanslag

15 Bidrag till driften av fristående skolor, förslagsanslag


33 038 652 000

1 681 844 000

242 922 000 106 966 000

17 712 000 76 728 000 26 134 000 98 416 000 128 975 000 230 170 000

48 187 000 31 058 000 376 839 000 *19 025 000 *I8 667 000 78 080 000 181 965 000


 


B Folkbildning

1    Bidrag till foUcbildningen

2    Bidrag till vissa handUcappåtgärder inom folkbildningen


1 929 287 000

I 865 328 000 63 959 000


C Universitet och högskolor m.m.                                    16 451 858 000

1     Uppsalauniversitet: Grundutbildning, reservationsanslag      705 191 000

2     Uppsala universitet: Forskning och

forskaratbildning, reservationsanslag                               868 152 000

3     Lunds universitet: Grundutbildning, reservationsanslag     1 165 472 000

4     Lunds universitet: Forskning cxh forskaratbildning, reservationsanslag       895 383 000

5     Göteborgs universitet: Grundutbildning, reservationsanslag  864 062 000

6     Göteborgs universitet: Forskning och

forskaratbildning, reservationsanslag                               671 353 000

7     Stcxkholms universitet: Grundutbildning, reservationsanslag 582 914 000

8     Stcxkholms universitet: Forskning och

forskaratbildning, reservationsanslag                               692 595 000

9     Umeå universitet: Grundutbildning, reservationsanslag        594 723 000

10  Umeå universitet: Forskning cxh forskaratbildning, reservationsanslag      484 066 000

11  Linköpings universitet: Grundutbildning, reservationsanslag  511 845 000


* Beräknat belopp


29


12  Linköpings universitet: Forskning cxh forskaratbildning, reservationsanslag

13  Karolinska institutet: Grundutbildning, reservationsanslag

14  Karolinska institutet: Forskning cxh forskaratbildning, reservationsanslag

15  Kungl. Tekniska högskolan i Stcxkholm: Grundutbildning, reservationsanslag

16  Kungl. Tekniska högskolan i Stcxkholm: Forskning och forskaratbildning, reservationsanslag

17  Högskolan i Luleå: Grundutbildning, reservationsanslag

18  Högskolan i Luleå: Forskning cxh forskaratbildning, reservationsanslag

19  Danshögskolan: Grundutbildning, reservationsanslag

20  Dramatiska institutet: Grundutbildning, reservationsanslag

21  Högskolan i Boris: Grundutbildning, reservationsanslag

22  Högskolan i Falun/Borlänge: Grundutbildning, reservationsanslag

23  Högskolan Gävle/Sandviken: Grundutbildning, reservationsanslag

24  Högskolan i Halmstad: Grundutbildning, reservationsanslag

25  Högskolan i Kalmar: Grandutbildning, reservationsanslag

26  Högskolan i Karlskrona/Ronneby: Grandutbildning, reservationsanslag

27  Högskolan i Karlstad: Grandutbildning, reservationsanslag

28  Högskolan i Kristianstad: Grundutbildning, reservationsanslag

29  Högskolan i Skövde: Grundutbildning, reservationsanslag

30  Högskolan i TrolUiättan/Uddevalla: Grundutbildning, reservationsanslag

31  Högskolan i Växjö: Grundutbildning, reservationsanslag

32  Högskolan i Örebro: Grundutbildning, reservationsanslag

33  Högskoleutbildning pä Gotland: Grundutbildning, reservationsanslag

34  Idrottshögskolan i Stcxkholm: Grundutbildning, reservationsanslag

35  Konstfeck: Grandutbildning, reservationsanslag

36  Kungl. Konsthögskolan: Grundutbildning, reservationsanslag

37  Lärarhögskolan i Stockholm: Grundutbildning, reservationsanslag

38  Mitthögskolan: Grundutbildning, reservationsanslag

39  Kungl. Musikhögskolan i Stcxkholm: Grundutbildning, reservationsanslag

40  Mälardalens högskola: Grandutbildning, reservationsanslag

41  Operahögskolan i Stcxkholm: Grundutbildning, reservationsanslag

42  Teaterhögskolan i Stcxkholm: Grundutbildning, reservationsanslag

43  Enskilda cxh kommunala högskoleutbildningar m.m., reservationsanslag

44  Europeisk utbildningssamverkan, ramanslag

45  Vissa särskilda utgifter inom universitet och högskolor m.m., reservationsanslag

46  Konstnärligt utvecklingsarbete vid vissa högskolor, reservationsanslag


Prop. 1993/94:100

276 737 000 324 374 000

466 321 000

552 840 000

465 045 000 283 136 000

159 279 000

18 220 000

41 832 000

97 472 000

130 529 000

123 318 000

68 306 000
134 962 000

56 157 000

212 235 000

87 976 000

64 784 000

50 942 000

149 020 000

189 055 000

15 007 000

31 847 000

69 169 000
34 267 000

278 576 000 237 919 000

61 751 000

145 417 000

10 133 000

17 377 000

1 240 936 000 58 767 000

468 572 000 13 344 000


30


 


Prop. 1993/94:100


47  Forskningsstödjande åtgärder vid mindre cxh medelstora högskolor, reservationsanslag

48  Vissa ersättningar för klinisk utbildning cxh forskning, ramanslag

49  Kanslersämbetet, reservationsanslag

50  Verket för högskoleservice, ramanslag

51  Överklagandenänmden för högskolan, ramanslag

52  Ridet för grundläggande högskoleutbildning, reservationsanslag

53  Kostnader för Chalmers tekniska högskolas awecklingsoiganisation, förslagsanslag

54  Kostnader för Högskolans i Jönköping awecklingsoiganisation, förslagsanslag

D Nationella och intemationella forskningsresurser

1     Forskningsrådsnämnden: Forskning och forskningsinformation, reservationsanslag

2     Forskningsrådsnämnden: Förvaltning, ramanslag

3     Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet: Forskning, reservationsanslag

4     Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet: Förvaltning, ramanslag

5     Medicinska forskningsrådet: Forskning, reservationsanslag

6     Medicinska forskningsrådet: Förvaltning, ramanslag

7     Naturvetenskapliga forskningsridet: Forskning, reservationsanslag

8     Naturvetenskapliga forskningsrådet: Förvaltning, ramanslag

9     Teknikvetenskapliga forskningsrådet: Forskning, reservationsanslag

10  Teknikvetenskapliga forskningsrådet: Förvaltning, ramanslag

11  Rymdforskning, reservationsanslag

12  Rådet för forskning om universitet och högskolor, reservationsanslag

13  Kungl. biblioteket, ramanslag

14  Statens psykologisk-pedagogiska bibliotek, mmanslag

15  Arkivet för ljud cxh bild, ramanslag

16  Institutet för rymdfysik, ramanslag

17  Polarforskning, ramanslag

18  Europeisk forskningssamverkan, ramanslag

19  Vissa särskilda utgifter för forskningsändamål, reservationsanslag

20  Vissa bidrag till forskningsverksamhet, reservationsanslag

21  Medel för dyrbar vetenskaplig utrastning, reservationsanslag

£ Studiestöd m.m.

1   Centrala studiestödsnämnden m.m., mmanslag

2    Centrala studiestödsnämndens återbetalningsverksamhet

3   Studiehjälp m.m.,förslagsanslag


 

151 538 000

1 487 495 000

25 861 000

70 480 000

3 233 000

41 871 000

1 000

1 000

2 609 115 000

88 003 000

9 135 000

212 816 000

7 283 000

378 691 000

12 770 000

584 169 000

17 341 000

267 936 000

7 303 000

42 815 000

7 846 000

147 132 000

7 598 000

21 478 000

38 405 000

21 100 000

477 355 000

110 517 000

36 595 000

112 827 000

10 316 351 000

159 058 000

1000

2 209 357 000


31


 


Prop. 1993/94:100

4    Studiemedel m.m., förslagsanslag                                  6 631 000 000

5    Vuxenstudiestöd m.m., reservationsanslag                      1 084 500 000

6    Timersättning vid vissa vuxetuithildningar, förslagsanslag       71 000 000

7    Bidrag till vissa studiescxiala ändamkl, förslagsanslag         104 435 000

8    Särskilt vuxenstudiestöd till studerande vid

vissa läraratbildningar, förslagsanslag                                 57 000 000

F  övriga ändamäl                                                                          50197 000

1    Kostnader för Sveriges medlemskap i Unesco m.m., förslagsanslag 23 982 000

2    Sametinget, ramanslag                                                     9 677 000

3    Utvecklingsarbete inom Utbildningsdepartementets

område, reservationsanslag                                              16 538 000

' Beräknat belopp                                                                               32


 


Prop. 1993/94:100

IX. Jordbruksdepartementet                               6 251 959 000

A Internationellt samarbete                                                          36 000 000

1 Bidrag tiU vissa interaationella organisationer m.m.,/öri/agiawj/a       36 000 000

3 169 539 000

112 250 000

10 000 000

I 000

40 000 000

10 000 000

42 000 000

535 000 000

971 000 000

1 407 003 000

29 785 000

12 500 000

438 353 000

1 000

278 952 000

60 000 000

400 000

99 000 000

93 359 000

53 272 000

4 084 000

26 391 000

5 000 000

1 000 000

3 612 000

B Jordbruk och trädgårdsnäring

1   Statens jordbruksverk, ramanslag

2   Bidrag till jordbrukets rationalisering, m.m., förslagsanslag

3   Markförvärv för jordbrakets rationalisering, reservationsanslag

4   Täckande av förluster på grund av statlig kreditgaranti, förslagsanslag

5   Stöd till skuldsatta jordbrukare, förslagsanslag

6   Startstöd till jordbrukare, förslagsanslag

I  Stöd till avbytarverksamhet m.m., förslagsanslag

8 Stöd till jordbruket cxh livsmedelsindustrin
i norra Sverige, förslagsanslag

9  Omställningsåtgärder i jordbraket m.m., förslagsanslag
10 Rådgivning cxh utbildning, reservationsanslag

II Stöd till sockerbruken på Gotland m.m.,förslagsanslag

C Skogsbruk

1   Skogsvårdsorganisationen, förslagsanslag

2   Skogsvårdsorganisationen: Myndighetsuppgifter, ramanslag

3   Bidrag till skogsvård m.m., förslagsanslag

4   Stöd till byggande av skogsvägar, förslagsanslag

5   Insatser för skogsbraket, reservationsanslag

D Fiske

1   Fiskeriverket, mmanslag

2   Främjande av fiskerinäringen, reservationsanslag

3   Särskilda insatser för fisket, förslagsanslag

4   Stöd till fiskare på syd- och ostkusten och pi Gotland, förslagsanslag

5   Ersättning för intrång i enskild fiskerätt m.m., förslagsanslag

6   Bidrag till fiskevård m.m., reservationsanslag

* Beräknat belopp                                                                              33


Prop. 1993/94:100


£ Rennäring m.m.

1   Främjande av rennäringen, reservationsanslag

2   Prisstöd till rennäringen, förslagsanslag

3   Ersättningar för viltskador m.m., förslagsanslag

4   Ersättningar på grund av radioaktivt nedM[, förslagsanslag

5   Stöd till innehavare av §ällägenheter m.m., reservationsanslag

F Djurskydd och urhälsovärd

1    Statens veterinärmedicinska anstalt: Uppdragsverksamhet

2   Bidrag till Statens veterinärmedicinska anstalt, förslagsanslag

3    Distriksveterinärorganisationen: Uppdragsverksamhet

4    Bidrag till distriktsveterinärorganisationen,/örj/aja«j/a

5   Bidrag till avlägset boende djurägare för veterinärvård, förslagsanslag

6 Djurhälsovård cxh djurskyddsfrämjande åtgärder, reservationsanslag
1 Centrala försöksdjursnämnden, ramanslag

8 Bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar, förslagsanslag

G  Växtskydd och jordbrukets miljöfrågor

1    Statens utsädeskontroll: Uppdragsverksamhet

2   Bidrag till Statens utsädeskontroll, förslagsanslag

3   Statens växtsortnämnd, ramanslag

4    Statens maskinprovning: Uppdragsverksamhet

5   Bidrag till Statens maskinprovningar, förslagsanslag

6   Miljöförbättrande åtgärder i jordbruket, reservationsanslag

7   Bekämpande av växtsjukdomar, förslagsanslag

H Livsmedel

1   Statens livsmedelsverk, ramanslag

2    Täckande av vissa kostnader för köttbesiktning m.m.

3   Livsmedelsekonomiska samarbetsnämnden, ramanslag

4   Inköp av livsmedel m.m. för beredskapslagring, reservationsanslag

5   Kostnader för beredskapslagring av livsmedel m.m.,förslagsanslag

6   Industrins råvarukostnadsutjämning, m.m., förslagsanslag 1 LivsmedelsstatistUc, förslagsanslag


 

77 556 000

11 017 000

38 000 000

27 000 000

1 000

1 538 000

252 565 000

1 000

67 834 000

1 000

75 055 000

6 000 000

25 911 000

5 613 000

72 150 000

47 775 000

1 000

819 000

647 000

1000

5 165 000

38 513 000

2 629 000

556 262 000

91 420 000

1 000

3 825 000

64 725 000

216 500 000

156 001 000

23 790 000


* Beräknat belopp                                                                              34


 


Prop. 1993/94:100

I   Utbildning och forskning                                                   1 305 853 000

1    Sveriges lantbruksuniversitet, ramanslag                        1 014 964 000

2    Skogs- cxh jordbrukets forskningsråd: Forskning, reservationsanslag 183 960 000

3    Skogs- och jordbrukets forskningsråd: Förvaltnmg, ramanslag 18 097 000

4    Stöd till kollektiv forskning, reservationsanslag                    88 000 000

5    Bidrag till Skogs- och lantbruksakademien, förslagsanslag          832 000

J   Biobränslen                                                                            274 697 000

1    Bioeneigiforskning, reservationsanslag                                74 697 000

2    Bidrag för ny energiteknik, reservationsanslag                    200 000 000

35


 


Prop. 1993/94:100

X. Arbetsmarknadsdepartementet                   47 474 542 000

A Arbetsmarknad                                                                     31 474 448 000

1    Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader, ramanslag   2 861 516 000

2    Arbetsmarknadspolitiska itgärder, reservationsanslag        28 608 931 000

3    Bidrag till Stiftelsen Utbildning Nordkalotten, reservationsanslag 4 000 000

4    Avveckling AMU-gmppen, förslagsanslag                               1 000

B  Arbetslivsfrägor m.m.                                                        13 430 627 000

1     Arbetarskyddsverket, ramanslag                                     385 710 000

2     Arbetsmiljöinstitutet, ramanslag                                      172 744 000

3     Yrkesinriktad rehabilitering, ramanslag                              781 448 000

4     Yrkesinriktad rehabilitering: Uppdragsverksarnhet, förslagsanslag 1 000

5     Särskilda åtgärder för arbetshandUcappade, reservationsanslag 1 123 169 000

6     Bidrag till Samhall aktiebolag, reservationsanslag              4 900 297 000

7     Bidrag till Samhall AB för vissa skatter m.m., förslagsanslag      1 000

8     Arbetslivscentram, ramanslag                                          34 512 000

9     Arbetsdomstolen, mmanslag                                            14 903 000

10  Statens förlUcningsmannaexpedition, förslagsanslag             1 657 000

11  Statens nämnd för arbetstagares uppfinningar, förslagsanslag  55 000

12  Intemationella avgifter,/öra/aja/u/a                                 16 130 000

C Regional utveckling                                                              2 569 467 000

1    Lokaliseringsbidrag m.m., reservationsanslag                     350 000 000

2    Regionala utvecklingsinsatser, reservationsanslag             ! 012 000 000

3    Täckande av förluster på grund av kreditgarantier

till företag i glesbygder m.m., förslagsanslag                         ! 000

4    Ersättning för nedsättning av scxialavgifter, förslagsanslag  500 000 000

5    Sysselsättningsbidrag, förslagsanslag                              200 000 000

6    Särskilda regionalpolitiska infrastrakturåtgärder

m.m., reservationsanslag                                             *I79 900 000

7    Glesbygdsmyndigheten, reservationsanslag                        *ll 000 000

8    Expertgrappen för forskning om regional

utveckling (ERU), reservationsanslag                                ö 065 000

9 Kapitaltillskott till en utvecklingsfond för Wästnorden, förslagsanslag  *

10  Transportstöd,/öraZag5an5/ag                                      *300 300 000

11  Lokaliseringslån, reservationsanslag                                     I 000

* Beräknat belopp                                                                              36


XI. Kulturdepartementet

A Diverse

1 Interaationellt samarbete m.m., reservationsanslag


Prop. 1993/94:100 14 759 718 000 1 345 000 1 345 000


 


B Kulturverksamhet m.m.

Allmän kulturverksamhet m.m.

1      Statens kulturråd, ramanslag

2      Bidrag till utvecklingsverksamhet

inom kulturområdet m.m., reservationsanslag

3      Bidrag till samisk kultur, reservationsanslag

4      Stöd till icke-statliga kulturlokaler, förslagsanslag

Ersättningar och bidmg till konstnärer

5      Visningsersättning it bild- cxh formkonstnärer

6      Bidrag till konstnärer, reservationsanslag

7      Inkomstgarantier för konstnärer m.m., förslagsanslag

8      Ersättning it förfettare m.fl. för utlining av deras verk genom bibliotek m.m., förslagsanslag

9      Ersättning till rättighetshavare pi musikomridet

Teater, dans och musik

10   Bidrag till Svenska riksteatera. Operan cxh Dramatiska teatern

11  Bidrag till Svenska rikskonserter, reservationsanslag

12  Täckning av vissa kostnader vid Svenska rikskonserter, förslagsanslag

13  Bidrag till regional myisHcveTks&TBhet, förslagsanslag

14  Bidrag till regionala och lokala teater-, dans-och musikinstitutioner, förslagsanslag

15  Bidrag till fria teater-, dans- cxh musikgrapper m.m., reservationsanslag

16   Bidrag till Musikaliska akademien

Bibliotek

17 Bidrag till regional biblioteksverksamhet, förslagsanslag

Bildkonst, konsthantverk m.m.

18  Statens konstråd, mmanslag

19  Förvärv av konst för statens byggnader m.m., reservationsanslag

20   Bidrag för konstnärlig utsmyckning i bostadsområden,/ör.r/fl.rfl/j.r/fl

21  Utställningar av nutida svensk konst i utlandet, reservationsanslag

22   Bidrag till Akademien för de fria konsteraa

23  Främjande av hemslöjden, förslagsanslag


3 198 665 000

27 309 000

124 672 000 10 515 000 35 000 000

58 285 000 32 615 000 21 395 000

84 304 000 3 375 000

598 343 000

68 753 000

1 000

233 270 000

378 518 000

59 256 000 3 429 000

35 944 000

5 139 000

28 038 000

10 000 000

1 560 000

1 580 000

15 709 000


37


 


Prop. 1993/94:100

Arkiv

24   Riksarkivet och landsarkiven, ramanslag                            194 228 000

25   Språk- och foUcminnesinstitutet, ramanslag                        29 745 000

26   Svenskt biografiskt lexUcon, ramanslag                                3 404 000

Kulturmiljövård

27 Riksantikvarieämbetet, ramanslag                                    129 254 000
2%T/inltnTvialiö\krd,försUigsanslag
                                       72 600 000

29   RUcsantUcvarieämbetet: Uppdragsverksamhet,/Öra/ajanjZa          1 000

30   Kulturstöd vid ombyggnad m.m., förslagsanslag                  160 000 000

Museer och utställningar

31   Centrala museer: Myndigheter, ramanslag                         410 915 000

32   Centrala museer: Stiftelser                                            110 316 000

33   Bidrag till vissa museer m.m.                                            99 638 000

34   Bidrag till regionala mnseer, förslagsanslag                          81 313 000

35   RUcsutstälhiingar                                                           33 355 000

36   Inköp av vissa kaltmiörevcÅl, förslagsanslag                             80 000

Forskning

37 Forsknings- cxh utvecklingsinsatser inom kulturområdet, ramanslag 36 806 000

C Massmedier m.m.                                                                   955 327 000

Film m.m.

1     Statens biografbyrå, ramanslag                                          7 726 000

2     Stöd till svensk filmproduktion m.m., reservationsanslag        61 500 000

3     Stöd till filmkulturell verksamhet, reservationsanslag             61 000 000

4     Stöd till fonogram cxh musUcalier, reservationsanslag           10 918 000

Dagspress och taltidningar

5     Presstödsnämnden cxh Taltidningsnämnden, mmanslag           5 266 000

6     Driftstöd till d&gspressen, förshgsanslag                           410 700 000

7     Utvecklingsstöd till dagspressen, reservationsanslag                    1 000

8     Täckande av förluster vid statlig kreditgaranti

till dagspressen, förslagsanslag                                                1 000

9     Distributionsstöd till dagspressen, förslagsanslag                 73 000 000

10  Stöd till radio- och kassettidningar,/öra/ajanj/a                 114 367 000

Littemtur och tidskrifter

11  Litterahirstöd, reservationsanslag                                     41 000 000

12  Stöd till kulftirtidskrifter, reservationsanslag                        19 500 000

13  Stöd till bokhandel, reservationsanslag                                8 101 000

38


 


Prop. 1993/94:100

14 Bidrag till Stiftelsen för lättläst nyhetsinformation

cxh litteratur, reservationsanslag                                       13 000 000

15   Talboks- och punktskriftsbiblioteket, ramanslag                     53 534 000

16   Bidrag till Sveriges Dövas Riksförbund för prcxluktion av

videogram pi teckenspråk, reservationsanslag                       17 500 000

17 Bidrag till Svenska språknänmden cxh

Sverigefinska språknåmnden, förslagsanslag                          3 219 000

Radio och television

Den avgiftsfinansierade radio- och TV-verksamheten

18   Y:&be\närmden, förslagsanslag                                          *A 137 000

19   'ämåxon&mnden, förslagsanslag                                          *A 637 000

20   Utbyte av TV-sändningar mellan Sverige cxh Ymiand, förslagsanslag  27 810 000

21   Bidrag till dokumentation av medieutvecklingen

cxh europeiskt mediesamarbete, reservationsanslag               16 310 000

22 Styrelsen för lokalradiotillstånd, ramanslag                           2 100 000

D Invandring m.m.                                                               10 604 381 000

1    Statens invandrarverk, ramanslag                                   412 509 000

2    Förläggningskostnader m.m., förslagsanslag                   2 031 947 000

3    Åtgärder för invandrare, reservationsanslag                        21 326 000

4    Överföringar av och andra itgärder för

flyktingar m.m., försUigsanslag                                       277 960 000

5 Ersättning till kommuneraa för itgärder för

flyktingar m.m., förslagsanslag                                    1 632 141 000

6    Statsbidrag till Stiftelsen Invandrartidningen                       15 355 000

7    Ombudsmannen mot etnisk diskriminering m.m., ramanslag      4 834 000

8    Lin till hemutrastning för flyktingar m.fl.,förslagsanslag        108 962 000

9    Utlänningsnämnden, mmanslag                                         58 047 000

10      Interaationell samverkan inom ramen för flykting-

cxh migrationspolitUcen, reservationsanslag                         2 000 000

11  Åtgärder mot främlingsfientlighet och rasism, reservationsanslag 32 000 000

12  Särskilda itgärder i flyktingmottagandet m.m., reservationsanslag 7 300 000

* Beräknat belopp                                                                             39


 


Prop. 1993/94:100


XII. Näringsdepartementet

A Näringspolitik m.m.

1   Småföretagsutveckling, reservationsanslag

2   Styrelsen för Sverigebilden, reservationsanslag

3   Avgifter till vissa interaationella oiganisationer, ramanslag

4   Kostnader för omstrukturering av vissa statligt ägda företag, m.m.,förslagsanslag

5    Täckande av eventuella förluster i anledning av

Statens vattenfellsverks borgensförbindelser, m.m., förslagsanslag

6 Täckande av förluster vid viss garantigivning, m.m.,förslagsanslag
1 Räntestöd m.m. till varvsindustrin,/öry/aja«j/a

8 Medel till AB Göta kanalbolag för upprastning och drift av kanalen, reservationsanslag

B Närings- och teknikutvecklingsverket

Närings- och teknikutvecklingsverket:

1   Förvaltningskostnader, ramanslag

2   Utredningar, reservationsanslag

C Teknologisk infrastruktur m.m.

1    patent cxh registreringsverket

2   Patentbesvärsrätten, ramanslag

3    Bidrag till Standardiseringskommissionen Styrelsen för teknisk ackreditering:

 

4         Myndighetsverksamhet, ramanslag

5         Uppdragsverksamhet

6         Bidrag till riksmätplatsverksamhet, reservationsanslag

I  Bidrag till provnings- och mätteknisk FoU, m.m., reservationsanslag

8   Elsäkerhetsverket, ramanslag

9    Sprängämnesinspektionen, mmanslag Sveriges geologiska undersökning:

10  Geologisk undersökningsverksamhet m.m., ramanslag

II    Geovetenskaplig forskning, reservationsanslag

12  Bidrag till Fonden för fukt- och mögelskador, förslagsanslag

13  Bidrag till åtgärder mot radon i bostader, förslagsanslag


4 001 092 000

328 022 000

164 000 000

88 000 000

7 020 000

1000

 

1 000

4000 000

50 000 000

15 000 000

183 540 000

164 190 000

19 350 000

396 202 000

1000

10 610 000

33 964 000

13 566 000

1000

8 400 000

48 950 000

39 651 000

15 499 000

130 680 000

4 880 000

70 000 000

20 000 000


40


 


op. 1993/94:100

71 925 000

6 175 000

59 900 000

5 850 000

829 032 000

330 118 000

9 154 000

1 000

58 258 000

D  Marknads- och konkurrensfrägor

1   Marknadsdomstolen, ramanslag

2   Konkurrensverket, ramanslag

3   Konkurrensforskning, reservationsanslag

£ £nergi

1   Drift av beredskapslager, förslagsanslag

2   Beredskapslagring cxh industriella itgärder, reservationsanslag

3   Särskilda kostnader för lagring av olja, motorbensin m.m.,förslagsanslag

4   Åtgärder inom delfunktionen Elkraft, reservationsanslag

5    Täckande av förluster i anledning av statliga

garantier inom energiomridet, förslagsanslag                               1 000

6 Vissa itgärder för effektivare användning

av energi, reservationsanslag                                        100 000 000

7    Insatser för ny eneigiteknik, reservationsanslag                 172 000 000

8    Bidrag till Eneigiteknikfonden,ry/aja/iy/a                             72 000 000

9    Åtgärder för eneigieffektiviseringar m.m. i bl.a.

Östeuropa cxh Baltikum, reservationsanslag                         87 500 000

F Teknisk forskning och utveckling                                          2 192 371 000

1    Teknisk forskning cxh utveckling, reservationsanslag           580 320 000

2    Informationsteknologi, reservationsanslag                         352 920 000

3    Bidrag till Stiftelsen Sveriges teknisk-vetenskapliga

attachéverksamhet, reservationsanslag                             33 560 000

4    Rymdstyrelsen: Förvaltningskostnader, mmanslag                  5 648 000

5    Rymdverksamhet, ramanslag                                           539 130 000

6    Bidrag till Ingenjörsvetenskapsakademien                             5 520 000

7    Europeiskt forsknings- och utvecklingssamarbete, mmanslag 272 300 000

8    Eneigiforskning, reservationsanslag                                  210 582 000

9    Statens råd för byggnadsforskning: Förvaltningskostnader, ramanslag 22 960 000

 

10   Byggforskning, reservationsanslag                                   169 430 000

11   Särskilda avvecklingskostnader för Statens institut

för byggnadsforskning, förslagsanslag                                       1 000

' Beräknat belopp                                                                               41


 


Prop. 1993/94:100


XIII. Civildepartementet

A Länsstyrelserna m.m.

1 Länsstyrelseraa m.m., ramanslag
Kammarkollegiet:

2         Myndighetsuppgifter, ramanslag

3         Uppdragsverksamhet

B Trossamfund m.m.

1 Stöd till trossamfiind m.m., reservationsanslag

C Konsumentfrägor

1   Konsumentverket, ramanslag

2   Allmänna reklamationsnämnden, ramanslag

3   Stöd till konsumentorganisationer, reservationsanslag

4   Konsumentforskning, reservationsanslag

5    Stöd till miljömärkning av prcxlukter

D Ungdomsfrågor

I Anslag till myndigheten cxh bidrag till ungdomsverksamhet m.m.

£  Folkrörelsefrägor, kooperativa Frågor m.m.

1   Lotterinämnden, ramanslag

2   Stöd till koofxrativ utveckling, reservationsanslag

3   Bidrag till allmänna samlingslokaler m.m., förslagsanslag

4   Utveckling av ideell verksamhet, reservationsanslag

5   Bidrag till kvinncxirganisationeraas centrala verksamhet, reservationsanslag


 

2 216 715 000

1 807 175 000

1 789 346 000

17 828 000

1000

69 500 000

69 500 000

102 921 000

80 284 000

13 437 000

2 100 000

2 100 000

5 000 000

124 037 000

124 037 000

113 082 000

2 350 000

4 500 000

80 000 000

22 800 000

3 432 000


* Beräknat belopp                                                                              42


XIV. Miljö- och naturresursdepartementet

A Miljövård

1  Statens naturvårdsverk, ramanslag

2  Bidrag till miljöarbete, reservationsanslag

3  Bidrag till kalkningsverksamhet av sjöar och vattendrag, reservationsanslag

4  Investeringar inom miljöområdet, reservationsanslag

5  Miljöforskning, reservationsanslag

6  Landskapsvirdande itgärder, reservationsanslag

7  Sanering och iterstälhiing av miljöskadade omriden, reservationsanslag

8  Miljöinsatser i Östersjöregionen, reservationsanslag

9  Koncessionsnänmden för miljöskydd, mmanslag

 

10  Kemikalieinspektionen

11 Särskilda projekt inom bekämpningsmedelskontrollen, reservationsanslag

12 Bidrag enligt interaationella miljökonventioner och avtal m.m., förslagsanslag

13 Visst intemationellt miljösamarbete, reservationsanslag

14 Stockholms interaationella miljöinstitut, reservationsanslag

15 Forskning för en kretsloppsanpassad samhällsutveckling, reservationsanslag

B Strålskydd, kärnsäkerhet m.m.

1   Statens strålskyddsinstitut, mmanslag

2   Statens kämkraftinspektion: Förvaltningskostnader, ramanslag

3   Statens kämkraftinspektion: Kärasäkerhetsforskning, ramanslag

4   Visst interaationellt samarbete i fråga om kärasäkerhet m.m., förslagsanslag

C Fastighetsdataverksamheten

1   Förvaltningskostnader för Centralnämnden för fastighetsdata, ramanslag

2    Uppdragsverksamhet vid Centralnämnden för festighetsdata


 

Prop. 1993/94:100

2 406 369 000

1 645 929 000

421 202 000

89 850 000

198 000 000

190 445 000

157 096 000

250 000 000

29 880 000

191 800 000

17 835 000

1 000

10 426 000

7 950 000

36 947 000

12 000 000

32 497 000

225 298 000

80 043 000

59 614 000

66 281 000

19 360 000

104 996 000

104 995 000

1 000


* Beräknat belopp                                                                              43


D Lantmäteriet

1    Lantmäteriet

2   Förvaltningskostnader för lantmäteriet, mmanslag

3   Bidrag enligt lantmäteritaxan, förslagsanslag

£ övriga ändamäl

1   Bidrag tUI interaationellt samarbete kring den byggda miljön m.m., reservationsanslag

2   Statens va-nämnd, ramanslag


 

)p. 1993/94:100

423 643 000

1000

416 742 000

6 900 000

6 503 000

1 800 000

4 703 000


44


Prop. 1993/94:100

XV. Riksdagen och dess myndigheter            863 70i ooo

A Riksdagen                                                                                794 873 000

1    Riksdagens ledamöter cxh partier m.m.,/ör,y/agja/ty/ag      372 625 000

2    Riksdagsutskottens resor utom Sverige, reservationsanslag   18 500 000

3    Riksdagens förlagsverksamhet, y&rr/agjanj/a                       33 914 000

4    Riksdagens byggnader m.m., reservationsanslag                 127 733 000

5    Riksdagens förvaltningskostnader, ramanslag                     242 101 000

6 Riksdagens myndigheter                                                         68 828 000

1    Riksdagens ombudsmän, Justitieombudsmännen, ramanslag    32 280 000

2    Riksdagens revisorer, ramanslag                                       15 791 000

3    Nordiska rådets svenska delegation cxh dess kansli, förslagsanslag 7 960 000

4    Nordiska rådets svenska delegation cxh dess kansli:

Andel i gemensamma kostnader för Nordiska ridet, förslagsanslag 12 797 000

45


 


Prop. 1993/94:100

XVI. Räntor på statsskulden, m.m.           85 ooo ooo ooo

1 Räntor på statsskulden m.m., förslagsanslag            85 000 000 000

46


 


Prop. 1993/94:100

XVII. Oförutsedda utgifter                           i ooo ooo

l Ofömtsedda Mtgifter, förslagsanslag                                1000 000

47


 


Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 22 december 1993        Prop. 1993/94:100

Närvarande: statsministera Bildt, ordförande, cxh statsråden B. Wester­berg, Friggebo, Johansson, Laurén, Olsson, Svensson, af Ugglas, Dinkelspiel, Thurdin, Hellsvik, bbIe, Björck, Davidson, Könberg, Odell, Lundgren, P. Westerberg, Ask

Föredragande: statsministera och statsråden Wibble, Hellsvik, Laurén, af Ugglas, Dinkelspiel, Björk, B. Westerberg, Könberg, Odell, Lund­gren, Ask, Olsson, Friggebo, P. Westerberg, Davidson, Johansson, Thurdin

Regeringen beslutar proposition 1993/94:100 Förslag till statsbudget för budgetåret 1994/95.

48

gotab   45596, Stockholm 1994


Regeringens proposition 1993/94:100 Bilapa 1

Finansplanen

 

1 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 100 Bilaga 1


 


 


 


Bilaga 1 till budgetpropositionen 1994


Finansplanen


Prop.

1993/94:100 Bilaga 1


Anmälan till budgetpropositionen 1994 såvitt avser finansplanen

A     INLEDNING

1     Inledning

1.1   Mål, medel och förutsättningar

Målen

Regeringens ekonomiska politik är en samlad strategi för att genom god och uthållig tillväxt bygga en stabil grund för välfärden och sysselsätt­ningen. I denna strategi är under resten av 1990-talet två mål centrala: nya riktiga jobb och tillförlitliga trygghetssystem.

Det första målet — nya riktiga jobb — innebär minst en halvering av arbetslösheten till slutet av 1990-talet, och bör ses som ett etappmål på vägen mot fiill sysselsättning på den reguljära arbetsmarknaden.

Det andra målet — tillförlitliga trygghetssystem — innebär att med­borgama skall kunna lita på att de system för trygghet och omsorg som det offentliga ansvarar för efter reformering kommer att fungera väl även i ett långt perspektiv.

Detta är utmaningen. För att målen skall nås krävs nytänkande, för­ändringar och omställningar av oss alla i det svenska samhället. Altemativet för dem som inte vill acceptera detta är i praktiken att säga ja till fortsatt hög arbetslöshet och ja till urholkning av basen för våra trygghetssystem.

Medlen

För att målen skall nås krävs en ekonomisk tillväxt som är både hög och stabil över tiden. Grunden för hög tillväxt är lagd genom en lång rad genomgripande strukturella reformer under senare år vars effekter kan


 


förväntas mogna ut i den stigande konjunkturen. Exempel på sådana Prop. 1993/94:100 strukturåtgärder är skattereformen, borttagandet av en rad skadliga skatter Bilaga 1 och andra hinder för företagande i allmänhet och för små- och medelstora företag i synnerhet, EES-avtalet som träder i kraft den 1 januari 1994, reformeringen av nästan alla transfereringssystem, avskaffandet av offentliga monopol, den nya obligatoriska arbetslöshetsförsäkringen, ändringama i arbetsrätten, de omfattande satsningama på forskning och utbildning, den förbättrade riskkapitalförsörjningen, den nya konkur­renslagen, avregleringama av verksamhet som bedrivits i affärsverksform och infrastrukturinvesteringama.

Stabil tillväxt kräver att hotet om en galopperande statsskuld elimine­ras. Det sker genom saneringsprogrammets successiva genomförande och en fortsatt låg inflation. Att inflationen hålls låg förutsätter att flaskhalsar som kan uppstå i produktion och på arbetsmarknaden vidgas eller elimineras. Detta har till viss del skett genom de strukturella reformema och regionalpolitiken. Det finns därför historiskt sett ovanligt goda förutsättningar för fortsatt låg inflation när tillväxten nu tar fart.

Beslutet om övergång till fyraåriga mandatperioder i riksdagen och ett förverkligande av förslag i riksdagsutredningen om bl.a. en reformerad budgetbehandling i riksdagen förbättrar möjlighetema till förutsägbarhet, långsiktighet och stabilitet i finanspolitiken.

Fördelning

Den viktigaste fördelningspolitiska uppgiften är att skapa förutsättningar för fler jobb och reducera arbetslösheten med bibehållen låg inflation. De ändringar i välståndets fördelning som sker genom skatter och trans­fereringar är viktiga, men av underordnad betydelse jämfört med en positiv utveckling av sysselsättningen. Regeringens politik bygger på en solidaritet mellan dem som redan har arbete och dem som är arbetslösa. En låg inflationstakt är positiv från fördelningssynpunkt genom att den hindrar att inkomster och förmögenheter omfördelas på ett godtyckligt sätt från sparare till låntagare.

Roten till det onda

Den nuvarande krisen har sina rötter i minst två decenniers ekonomisk­politiska missgrepp. Viktiga inslag var en överdriven föreställning om Sveriges möjlighet att på egen hand driva överbryggningspolitik på 1970-talet liksom en överdriven tro på devalveringar och expansion av sysselsättning i en av monopol dominerad offentlig sektor som lösning på vårt lands långsiktiga behov av en stark ekonomisk bas och hög produktiv sysselsättning. Devalveringarna sköt näringslivets strukturomvandling på framtiden. Nödvändiga rationaliseringar i offentlig sektor uteblev. Detta medförde djupgående strukturella brister och iimebar att den ekonomiska tillväxten i Sverige under lång tid halkade efter övriga industriländer.


 


Bristen på åtgärder för att öka ekonomins effektivitet och anpassningsför-    Prop. 1993/94:100 måga liksom de regionala obalanserna bidrog till att förvärra över-    Bilaga 1 hettningen.

Devalveringarna hade krävt eftervård. Tiden närmast efter 1981 års devalvering inriktades visserligen den ekonomiska politiken på sanering av de offentliga finanserna. Men efter regeringsskiftet 1982 genomfördes en så kallad offensiv devalvering som följdes av motsatsen till god eftervård, nämligen upprivna besparingsbeslut. Devalveringarna gav en respittid som dock inte utnyttjades för att angripa de grundläggande strukturella obalanserna. Stabiliseringspolitiken misslyckades dessutom med att hålla tillbaka inhemsk efterfrågan. Samtidigt medförde formema för avregleringen av kreditmarknaden en kraftigt ökad utlåning under andra hälften av 1980-talet. Det dåvarande skattesystemet med sina höga marginalskatter och avdragsmöjligheter gjorde det kortsiktigt lönsamt för hushåll och företag att ta stora lån som ofta placerades i fastigheter.

Kreditexpansionen och bristen på stramhet i finanspolitiken medförde en kraftig inhemsk efterfrågeökning som mot slutet av 1980-talet ledde till en överhettad ekonomi. Inflationen steg till tvåsiffriga tal, kost­nadsläget försämrades dramatiskt, exportens marknadsandelar föll och produktion, företagare och industrisysse/sättning flyttade utomlands.

När så inflationstakten 1990-91 föll minskade utsikterna till framtida värdestegringar. Fastighetspriserna rasade. Följden blev mycket omfattande kreditförluster och allvarliga obalanser inom finanssektom.

Ändrade skatteregler, högre realräntor och stagnerande eller fallande priser på olika reala tillgångar — främst fastigheter — har medfört att hushållen snabbt ökat sitt sparande och sina amorteringar. 1 Sverige har processen jämfört med andra länder haft ett dramatiskt förlopp med ett snabbt fall i fastighetspriserna och en snabb uppgång i sparkvoten. Satt i relation till hushållens disponibla inkomst har den svenska skuldstocken nu kommit ned på ungefär samma nivå som vid tiden före kredit-marknadens avreglering. Räntebördan efter skatt är dock fortfarande hög för svenska hushåll.

Obalanserna i den offentliga sektoms finanser grundlades redan på 1970-talet. Överhettningen i slutet av 1980-talet dolde de underliggande strukturella problemen. Hög inflation i kombination med höga marginal­skatter och återkommande beslut om skattehöjningar ledde till stigande skattetryck. Efter konjunkturraset 1991 blev det strukturella underskottet åter synligt.

Inom viktiga socialförsäkringar — sjukförsäkringen, arbetsskadeför­ säkringen och förtidspensioneringen — ökade kostnadema närmast okontrollerat under vissa år på 1980-talet. Grundläggande systemfel ignorerades. Sålunda ökade under enbart de fem åren 1985-90 utgifterna för transfereringar med 24 % samtidigt som landets totala produktion inte växte med mer än 11 %.

Bristen på åtgärder för förnyelse av offentlig sektor bidrog till en långsam produktivitetsökning för ekonomin som helhet.

Överhettningen med hög inflation i slutet av 1980-talet slutade i en akut industrikris. Industriproduktionen föll med närmare 10 % från toppen


 


kring årsskiftet 1989/90 till botten 1992, vilket i antal jobb innebär en    Prop. 1993/94:100
föriust av ca 220 000.
                                                    Bilaga 1

Internationaliseringens krav

För att alla som bor i Sverige skall gynnas är det angeläget med ekonomisk tillväxt här i landet. Det räcker inte att svenska multinationella företag är lönsamma. De liksom mängden av ägare till små- och medel­stora företag — inte minst underleverantörer — måste finna det lönsamt att producera och växa i Sverige. För att nå de tidigare angivna målen krävs därför ökad produktion i Sverige, fler företagare och växande privata företag över hela landet.

Företagsamheten och företagama har blivit alltmer intemationellt lättrörliga. De stora företagen kan lätt flytta tyngdpunkten i sin verksam­het från ett land till ett annat. Det gäller inte minst svenska företag med sina betydande utlandsinvesteringar. Den starka utflyttningen av riktiga jobb och produktion under överhettningsåren på 1980-talet visade ekonomins sårbarhet. Sverige är involverat i en knivskarp tävlan mellan länder om bästa företagsklimat. Vi måste kunna hävda oss väl i denna tävlan om den för nya jobb och välfärd nödvändiga ekonomiska expansionen skall ske i Sverige.

En ekonomisk tillväxt i Öst- och Centraleuropa kommer att sätta delar av vårt näringsliv under starkare konkurrenstryck. Ökad tillväxt där är dock samtidigt mycket löftesrikt från svensk synpunkt eftersom högre inkomster innebär växande exportmarknader för oss. Med Sveriges geografiska närhet och jämförelsevis höga andel investeringsvaror i exporten kommer Sverige att i särskilt hög grad gynnas av tillväxt i Baltikum, Öst- och Centraleuropa.

Europeiska Unionen (EU)

Det viktigaste steget för att Sverige skall bemästra internationaliseringens krav är att Sverige blir medlem i EU. Utanförskap innebär att Sverige redan i utgångsläget skulle framstå som ett direkt oförmånligt altemativ i tävlan om den intemationellt lättrörliga produktionens lokalisering.

I en nyligen framlagd rapport (Bilaga 7, EG-konsekvensutredningen, samhällsekonomi) konstateras således att Sverige skulle mista stora investeringar jämfört med enbart EES-avtalet: Utredarnas analys av Sveriges altemativ leder dem till bedömningen att skillnaden i flödet av investeringar som går till Sverige är 7-19 miljarder kronor per år mindre med EES-avtal jämfört med medlemskap. Jämfört med om Sverige inte heller skulle ha EES-avtal blir skillnaden i investeringar ännu större.

Även om denna typ av beräkningar bör tolkas med försiktighet tyder de på att utanförskap eller EES-avtal jämfört med medlemskap skulle påverka Sveriges attraktionskraft som investeringsland starkt negativt. Det påpekas dessutom i rapporten att om Sverige skulle välja att stå utanför


 


EU får det sannolikt konsekvenser inte bara för volymen utan även för    Prop. 1993/94:100

karaktären av de investeringar som görs här:  "Medlemskap (i EU)    Bilaga 1

bereder också vägen för relativt mer kunskaps- och forskningsintensiv

verksainhet   i   Sverige,   med  ett  komplementärt  förhållande  mellan

industriproduktion och tjänster. I synnerhet vid utanförskap förskjuts

däremot ekonomins inriktning mot råvarunära, kapitalintensiv produktion.

Denna tendens understryks av att en lägre grad av integration med EG

medför störst svårigheter för små och medelstora företag. Implikationema

för sysselsättningen,  det regionala produktionsmönstret samt miljön

bedöms förstärka skillnadema i välfärdseffekter." (s. 134-135).

Till dessa problem vid utanförskap skall läggas svårigheten för Sverige att stå vid sidan av i ett läge då Västeuropas övriga länder stabiliserar valutorna mot varandra. Att mer eller mindre ensamt stå utanför en zon av valutastabilitet i Västeuropa skulle leda till, för det första, högre räntor i Sverige eftersom sparare för att placera sina pengar här i landet skulle komma att kräva en högre premie på räntan vid utlåning i svenska kronor för att gardera sig mot den i det läget större växelkursrisken än vid placering i EU-valuta (-or). För det andra skulle svensk ekonomi från tid till annan riskera att utsättas för stora och snabba valutakursfluktuatio­ner vilket kan medföra stora anpassningssvårigheter för dem som har att sätta priser och löner, dvs. framför allt företag och arbetsmarknadens parter med sysselsättningsproblem som följd. Det kan erinras om att fluktuationerna på 1980-talet och framåt mellan USD och yen, respektive USD och DM, några gånger varit omkring 100 % inom loppet av bara några få år.

För den händelse Sverige väljer att stå utanför EU genom ett nej i folkomröstningen måste vårt land för att dra till sig investeringar sannolikt locka med förmåner som kan tilltala intemationella och inhemska investerare. Sverige skulle med andra ord vid utanförskap behöva erbjuda dessa en bonus som kompenserar dem för nackdelen med utanförskapet, t.ex. i form av lägre löner eller lägre kapitalskatt. De inledningsvis uppsatta målen om nya riktiga jobb, minst en halvering av arbetslösheten under 1990-talet och tillförlitliga trygghetssystem skulle bli mycket svåra att uppnå vid utanförskap, liksom våra höga ambitioner på miljöområdet.

Som medlem i EU kommer Sverige bl.a. att aktivt kunna påverka fortsättningen av Gemenskapens nyligen framlagda program för "Tillväxt, konkurrenskraft och sysselsättning". Programmet är ett handfast och välkommet tecken på EU-ländemas växande intresse för sysselsättnings-och tillväxtfrågorna. Den svenska regeringens politik ligger väl i linje med programmet. Politiken i EU-ländema skall inriktas på 2-3 procents inflation, minskade budgetunderskott, flexibla arbetsmarknader med färre regleringar och en aktiv arbetsmarknadspolitik av svenskt snitt samt bättre villkor för små- och medelstora företag.


 


GATT                                                                          Prop. 1993/94:100

Bilaga 1 Det nyligen ingångna GATT-avtalet kommer att stimulera tillväxten på kort sikt genom att farhågorna för en våg av ny protektionism undanröjts. Det imiebär att risken minskat väsentligt att mer eller mindre godtyckUga politiska ingrepp styr världshandeln snarare än priser på varor och tjänster och företagens konkurrensförmåga. Avtalet kommer sannolikt att leda till en mängd investeringsbeslut gällande ny produktion, intematio­nell marknadsföring och importhandel.

Genom avtalet får konsumentema lägre priser och löntagama större möjligheter att arbeta i företag med högre produktivitet och därmed bättre lönebetalningsförmåga. Skattebasen växer likaså, vilket är till gagn bl.a. för dem som efterfrågar offentligt finansierade tjänster eller som arbetar i offentlig sektor.

För Sverige betyder GATT-avtalet nästan enbart fördelar. Genom att vårt land redan i utgångsläget är en mycket öppen ekonomi kommer den nya importkonkurrensen knappast att orsaka några stora anpassningspro­blem, möjligen med undantag för vissa enskilda tjänsteföretag. Dessutom innebär avtalet väsentligt förbättrat marknadstillträde för svensk export på viktiga utom-europeiska marknader som USA, Kanada, Japan och de snabbväxande ländema i Stillahavsasien. På gmndval av 0ECD:s be­räkningar kan vinsten för Sverige uppskattas till ca 60-70 miljarder kronor högre BNP-nivå från sekelskiftet. Vinsten mognar alltså ut successivt. Till detta belopp skall läggas långsiktiga effektivitetsvinster för konsumentema som uppstår genom en ökad konkurrens i främst en del av tjänstehandeln.

GATT-avtalet har också en viktig politisk signaleffekt. Efter sju år av förhandlingar och kriser visade äntligen de stora industriländerna att de kunde sätta sig över särintressen och kortsiktiga politiska obehagligheter och istället se till helheten och det långsiktiga perspektivet.

Sverige kommer att inom EU verka för sin traditionellt frihandelsvänli-ga linje i handelspolitiken. I framtida GATT-förhandlingar är detta av intresse inte bara för oss utan även för handelspolitiken i länder som vi särskilt vill väma, t.ex. u-ländema och Östeuropa.

Produktionens villkor

Om Sverige skall vara ett attraktivt land för intemationella investeringar måste den svenska politiken präglas av långsiktighet, fömtsägbarhet och stabilitet. Det är centralt att skadliga skatter inte återinförs, och att det inte sker andra väsentliga försämringar av företagamas villkor. Nu behövs en snabb expansion av näringslivet. Det är svårt att tro att lokalisering kommer att ske just till Sverige om inte produktion kan lockas hit genom en vinstnivå som under lång tid är minst lika hög, och sannolikt något högre, i Sverige än i jämförbara europeiska länder. Erfarenhetsmässigt vet vi dessutom att nyetableringar av företag uppvisar ett visst konjunkturmönster och att förväntningar om högre avkastning


 


lockar fram fler nyetableringar. Genom bl.a. deprecieringen och sänkta    Prop. 1993/94:100 arbetsgivaravgifter har svensk konkurrenskraft mycket snabbt förbättrats.    Bilaga 1 Fömtsatt att vi kan tygla de krafter som annars om en tid hotar att urholka konkurrenskraften genom kostnadskriser och inflation har vi goda möjligheter att nå hög tillväxt, särskilt som vi i dag startar från ett läge långt under fullt kapacitetsutnyttjande.

Scenariot

Inriktningen på den ekonomiska utveckling som kan leda till en minsk­ning av den totala arbetslösheten — inklusive personer i arbetsmarknads­politiska åtgärder — till åtminstone en halvering vid sekelskiftet är klar: det krävs en snabb exportledd tillväxt med ökning av produktion och jobb i näringslivet. Med en BNP-ökning under 1994 och 1995 på 2 till 3 % per år kan i en kravkalkyl framräknas ett tillväxtkrav på ca 4 % per år i genomsnitt för perioden 1996-1999, vilket skulle uppnås genom en i stort sett oförändrad offentlig verksamhet (mätt i volym samtidigt som det relativa priset inte stiger), samt en tillväxt i den privata sektorn om ca 5 % per år. En sådan utveckling kan uppskattas leda till en ökning av antalet nya riktiga jobb med 2,5-3 % per år.

Med en sådan historiskt sett mycket positiv ekonomisk tillväxt bör denna starka sysselsättningsökning kunna nås. Det gäller i en första fas när ekonomins resurser fortfarande är mycket undemtnyttjade, men även därefter, i en andra fas, då kapacitetstaket tack vare senare års strukturel­la reformer och växande lönsamhet i näringslivet bör kunna lyftas snabbt. De krav som förverkligandet av en sådan positiv utveckling kommer att ställa på den ekonomiska politiken och på beredvilligheten att acceptera förändringar i det ekonomiska livet är stora. Den tillväxt som krävs är historiskt sett hög.

En ökning av produktionen / näringslivet med 1 % och en samtidig minskning av arbetslösheten med t.ex. 0,5 % resulterar i en förbättring av de offentliga finanserna med drygt 0,6 %, dvs. drygt 60 % av produktionsökningen tillfaller det offentliga. De offentliga finansemas bästa vän är alltså den privata tillväxtmotorn.

Miljö och tillväxt

Ekonomisk tillväxt är inte ett mål i sig. Hög tillväxt är inte uthållig eller på sikt välfärdsfrämjande om den sker på bekostnad av landets långsiktiga produktionsmöjligheter eller nationalförmögenheten, öm produktion och ekonomisk verksamhet sker i sådana former att miljön förstörs minskar våra långsiktiga produktionsmöjligheter. Miljöskatter och avgifter utgör här viktiga styrmedel. Den nödvändiga högre ekonomiska tillväxten måste sålunda kombineras med kravet på en miljömässigt uthållig utformning; en minskad statsskuld kan inte bytas mot ökad miljöskuld (se även miljöbilagan, bUaga 1.4).


 


1.2   Krav på politiken                                     Prop. 1993/94:100

Bilaga 1 Stabilitet över tiden

Ett krav för att uppnå målen är ekonomisk stabilitet över tiden. Den högre ekonomiska tillväxten måste ske utan kast i form av återkommande inflationsdrivnakostnadskriser, perioder av "klippekonomi", valutainsta­bilitet, och överdrivna pris- och löneökningar på gmnd av flaskhalsar i produktionen och på arbetsmarknaden. De främsta hoten mot stabiliteten kommer dels från de djupa obalansema i de offenfliga finansema, dels från risken för ny löneinflation vid snabb tillväxt på gmnd av bristande flexibilitet på arbetsmarknaden. Till dessa problem kommer så att de institutionella fömtsättningama för långsiktighet och helhetssyn i svensk ekonomisk politik har varit ogynnsamma. Alla dessa tre problem behandlades i Lindbeckkommissionens rapport.

De offentliga finanserna

Det vilar ett högst påtagligt hot över den svenska nationen, nämligen hotet om en galopperande statsskuld. Lindbeckkommissionen beskrev problemet rättframt och pedagogiskt. Den nödvändiga förstärkningen av de offentliga finanserna har redan inletts och konraier att behöva fortgå under en följd av år; för att det skall komma fram nya jobb krävs alltså en hållbar utveckling av landets offentliga finanser. Det enskilt viktigaste åtagandet därvidlag gäller fasthållande vid och fortsatt konkretisering av saneringsprogrammet (behandlas i avsnitt 5 nedan), samtidigt som alla ut­giftshöjningar och skattesänkningar måste finansieras fullt ut. Om de yttre fömtsättningama för ekonomin skulle ändras, eller om saneringsprogram­met mot förmodan i sin nuvarande omfattning skulle visa sig otillräckligt, krävs ytterligare åtgärder för att eliminera risken för en galopperande statsskuld.

Genom successiva beslut i regering och riksdag fylls saneringsprogram­met med ett konkret innehåll. Härigenom bäddar finanspolitiken för sjunkande räntor utan att inflationsförväntningarna kommer att öka. Några genvägar till lägre räntor finns således inte.

Räntesänkningarna stimulerar efterfrågan i hela ekonomin på varor och tjänster och förbättrar fömtsättningama för investeringar och bidrar därigenom till fler nya riktiga jobb. Sedan sommaren 1992 — dvs. före valutaoron som kulminerade med kronans fall i november 1992 — har räntorna sjunkit såväl intemationellt som i Sverige. Här har sålunda den korta räntan (6 månader) sjunkit med ca 5 procentenheter från 11,7 % till 6,8 % och den långa räntan (10 år) med nära 2,5 procentenheter från 9,6 till 7,2 %. Tillsammans med växelkursförändringen har detta enligt beräkningar stimulerat ekonomin med 55-60 miljarder kronor på ett till två års sikt, eller med närmare 4 % av BNP (i 1993 års priser och enligt Riksbanken/IMFs indikatorer; beräkningama baseras på förändringen i realräntan).   Den  penningpolitiska  stimulans  som  uppnåtts  är  alltså


 


väsenfligt större än vad effekten skulle kunna bli av de förslag som Prop. 1993/94:100 framförts i debatten om ytterligare försvagning av statsbudgeten genom Bilaga 1 sänkning av mervärdesskatten. En sådan finanspolitisk åtgärd som en mervärdesskattesänkning skulle dessutom inte få någon expansiv effekt eftersom den i Sverige idag med stor sannolikhet skulle motverkas av högre sparkvot, hög marginell sparbenägenhet, valutaoro och en åtstram­ning genom högre marknadsräntor.

Prioriteringen av en ekonomisk politik som skapar utrymme för sjunkande och låga räntor bibehålls. Det gäller att skapa fömtsättningar för såväl sänkta realräntor, som sänkta räntor jämfört med andra länder. För att åstadkomma detta ställs krav på låg inflation. Det av Riksbanken uppsatta inflationsmålet om 2 % (+ 1 procentenhet) år 1995 måste nås och försvaras om landet inte skall tvingas leva med åtstramning via höga räntor.

Etik

Det som skett i fastighets- och banksektorn under främst 1980-talet visar vikten av moral och hög etik. Utvecklingen mot en osund spekula­tionsekonomi hade flera orsaker, men en var otvivelaktigt samspelet mellan, å ena sidan, ändrade normer och etik och, å andra sidan, brist på institutioner som kunde tjäna som motvikt till kortsiktighet och över­drifter i det ekonomiska livet. Viktiga forskningsresultat av bl.a. 1993 års nobelpristagare i ekonomi Douglass C. North tyder på att utfonnningen av juridiska ramvillkor och normer (institutioner) är ytterst viktiga för ett lands ekonomiska utveckling. I länder där goda institutioner inte förmår hålla osäkerhet, risk och transaktionskostnader på en låg nivå begränsas också handels- och specialiseringsvinstema. Att upprätthålla allmänt accepterade sociala normer och spelregler är sålunda en billig metod för samhällsekonomisk effektivitet jämfört med en växande rättslig reglering av det ekonomiska livet. Samhällets förankring i en god etik är därför av central betydelse för en väl fungerande ekonomi.

Budget- och beslutsprocessen

Nya, strängare normer i den politiska budget- och beslutsprocessen som främjar ett långsiktigt helhetsperspektiv är av avgörande betydelse. Över­enskommelser har under senaste tid träffats om förlängd mandatperiod från och med 1994 års val till riksdagen, och nya regler för riksdagens budgetprocess är under utarbetande. Dessa beslut är även för den kortsiktiga stabiliseringspolitiken utomordentligt betydelsefulla genom att de kan öka trovärdigheten idag för långsiktiga offentliga åtaganden på budgetsidan. Detta främjar lägre långa räntor, som är bestämmande för omfattningen av nya investeringar.


 


Arbetsmarknaden                                                           Prop. 1993/94:100

BUaga 1 En utveckling mot fler nya riktiga jobb kan schematiskt beskrivas som en utveckling i två faser. I en första fas är arbetslösheten hög och följakt­ligen finns det gott om arbetskraft. De industri- och tjänsteföretag som ökar produktion och investeringar bör inte möta några egentliga rekryte­ringsproblem. Även de totala löneökningama borde i denna fas bli måttliga och produktion och export raskt skjuta fart — och med viss fördröjning sysselsättningen — så länge som företagen har fortsatt mycket god konkurrenskraft i kombination med det faktum att de flesta företag i fas ett alltjämt ligger under kapacitetstaket. Så småningom närmar sig företagen, i olika takt, fullt kapacitetsutnyttjande. För Sverige mera traditionella spänningar på arbetsmarknaden med flaskhalsar och löneinflation kan komma fram i ljuset, och om det vill sig illa uppträder problemen vid en högre arbetslöshetsnivå än tidigare. Ekonomin glider över i fas två.

De åtgärder och stmkturförändringar som i en sådan fas två är nödvändiga för att möta dessa matchningsproblem och varaktigt reducera arbetslösheten till en låg nivå är av samma principiella slag som de strakturella åtgärder som redan vidtagits under senare år. Därtill ställs höga krav på arbetsmarknadens flexibilitet.

I denna process har staten dels en viktig indirekt uppgift att fylla genom att skapa fömtsättningar för en löneutveckling som är förenlig med samhällsekonomisk balans genom utformningen av den ekonomiska politiken samt regelsystemen på arbetsmarknaden och i arbetsmarknads­politiken, dels ett direkt ansvar som arbetsgivare.

En central uppgift för staten i fas två är att underlätta matchningen mellan lediga arbeten och tillgänglig arbetskraft. Redan genomförda förändringarinomarbetsmarknadspolitiken, skattepolitiken, arbetslöshets­försäkringen m.m. kan dels väntas öka mångas möjlighet och vilja att snabbt söka sig tUl produktivt arbete, dels allmänt motverka inflations­drivande löneökningar. Arbetsmarknads- och utbildningspolitiken måste utformas så att rätt utbildade personer så långt möjligt har chansen att finnas på rätt plats beredda att anta erbjudanden om riktiga jobb när efterfrågan skjuter fart. Det är angeläget att arbetslinjen med dess blandning av stimulans och obligatorium upprätthålls. Regeringen avser att under 1994 genomföra en systematisk genomgång av de risker för flaskhalsproblem som redan nu kan identifieras.

Om många människor som nu är långtidsarbetslösa permanent skulle slås ut från arbetsmarknaden skulle det inte enbart leda till allvarliga sociala konsekvenser. Det skulle också kraftigt öka risken för att flaskhalsproblem uppstår redan vid en förhållandevis hög total arbets­löshetsnivå. Därför kommer särskilda insatser även fortsättningsvis att krävas, och ställas till förfogande, för att stödja de långtidsarbetslösas återiniräde på den reguljära arbetsmarknaden. De nyligen genomförda förändringarna i LAS, t.ex. den längre tiden för provanställning och anställning vid tillfällig arbetsanhopning, kan också väntas öka möjlig­hetema för ny- och återinträdande personer att få arbete.

10


Den direkta lönebildningen ligger utanför regeringens och riksdagens Prop. 1993/94:100 inflytande och beslutas av arbetsmarknadens parter. För att det skall vara Bilaga 1 möjligt att åstadkomma den kraftiga ökning av sysselsättningen och minskning av arbetslösheten som är önskvärd måste arbetsmarknadens parter medverka till en utveckling som främjar ökad rörlighet och flexibilitet i de relativa lönema. Särskilt måste uppmärksammas sådana förändringar som medför att nytiUträdande och arbetslösa släpps fram till nya jobb. Detta kan t.ex. ställa krav på anpassning av ingångs- och ungdomslönema.

Ett stort antal personer byter arbete varje år. Denna rörlighet på arbetsmarknaden är särskilt viktig för att växande företag i hela landet skall kunna dra till sig mer arbetskraft och för att arbetsmarknaden skall kunna fungera väl.

Statens arbetsgivarverk kommer från den 1 juli 1994 att ombildas till en uppdragsmyndighet. Denna ombildning innebär att den statliga arbetsgivarorganisationen får en från regeringen fristående ställning. Avsikten är att skapa en statlig arbetsgivarorganisation som på likartade villkor kan samverka med andra arbetsgivarorganisationer och ta ansvar för en lönebUdning som främjar samhällsekonomisk balans och ökad konkurrenskraft. De statliga myndighetema styrs genom finansiella ramar och har därmed större lönepolitisk självständighet. Det innebär i praktiken att myndighetema ges incitament att hålla tillbaka omotiverade löneökningar för att säkerställa att det tillgängliga ekonomiska utrymmet i största möjliga utsträckning används för att förbättra verksamhetens kvalitet.

De nya jobben och ökningen av sysselsättningen måste komma i den privata sektora. En expansion av sysselsättningen i den offentliga sektom skulle i praktiken kräva skattehöjningar som leder till ökade skattekilar. Dessa skulle i sin tur medföra att ekonomins funktionssätt successivt försämrades allteftersom hushåll och företag anpassade sig. Fömt­sättningama för sysselsättningen i den privata sektom skulle då försäm­ras, och den minskade skattebasen skulle minska möjlighetema till sysselsättning i den offentliga sektom. Slutsatsen är att en skattefinansie­rad ökning av antalet anställda i offentlig sektor inte är ett långsiktigt hållbart altemativ.

Investeringarna

De återkommande kostnadskrisema har haft två effekter, dels har de minst lönsamma, men samtidigt ofta de mest arbetskraftsintensiva produktionsanläggningama tvingats slå igen, dels har rationaliseringsin­vesteringar drivits fram alltför starkt. Det senare innebär att maskiner ersatt människor i snabb takt som ett sätt för företagen att höja pro­duktiviteten i takt med kostnadslägets försämring.

En av flera fömtsättningar för att vi skall öka sysselsättningen är att de investeringar som genomförs under 1990-talet i högre grad blir av typen

11


 


expansionsinvesteringar, dvs. investeringar som bygger på ökad syssel-    Prop. 1993/94:100
sättning av såväl människor som maskiner, byggnader etc.
    Bilaga 1

Medan kapitalstocken i näringslivet minskade i början av 1990-talet — dvs. investeringama var lägre än kapitalförslitningen — börjar pro­duktionskapaciteten så småningom att byggas ut. Fömtsättningama för en kraftig och uthållig investeringsutveckling är idag också gynnsamma. Pro­duktivitetsökningen och deprecieringen av kronan kombinerad med måttliga löneökningar medför en snabb lönsamhetsförbättring. Därtill kommer sänkningen av skatten för enskilda näringsidkare samt slopandet av dubbelbeskattningen av aktieutdelningar. Tillsammans underlättar detta på ett väsentligt sätt företagens möjligheter att finansiera den nödvändiga expansionen av näringslivets produktion. Att skuldsaneringsprocessen varit relativt snabb i Sverige bör också successivt öka utbudet av lokalt kapital, som är av stor betydelse för små- och medelstora företag utan direkt kontakt med intemationella kapitalmarknader.

Den utveckling av näringslivets investeringar som fömtses under 1994 och 1995 med utgångspunkt i dessa gynnsamma fömtsättningar innebär en nödvändig ökning av näringslivets produktionskapacitet och måste — för att den målsatta tillväxten skall kunna uppnås — följas av fortsatt växande investeringar under ytterligare år för att arbetslösheten under 1990-talet skall minst halveras.

Små och medelstora företag

Små- och medelstora företag är särskilt viktiga för att generera ny sysselsättning i näringslivet. Småföretagens andel av de nya jobben har ökat i Sverige såväl som i andra länder under de senaste tio åren. Sju av tio nya arbetstillfällen (netto) skapas inom företag med färre än 200 anställda. De mindre företagen och nyetableringama spelar också en viktig roll för dynamiken i näringslivet och för att tillväxten sker i regional balans. Ett vitalt nyföretagande driver på fömyelsen av näringslivet genom egen växt och genom att tvinga större företag till förnyelse genom samarbete med eller genom förvärv av mindre företag. Ett flertal studier indikerar att innovationsbenägenheten är högre i nya än i etablerade företag.

I Sverige bidrog tillväxten i existerande småföretag åren 1985-89 med fler nya arbetstillfällen än nyetableringama. De flesta småföretag förblir naturligtvis små. Det är deras stora antal som gör att deras bidrag till totala sysselsättningen är så betydelsefullt (se SOU 1993:16, bilaga 18). 1 Sverige har vi intemationellt sett en låg andel sysselsatta i medelstora företag. Anledningama har undersökts i flera studier. De pekar på problem med finansieringen liksom med skattesystemets och arbetsrättens utformning.

Regeringen har genom olika åtgärder sökt häva årtiondens diskrimini-nering av de mindre företagen bl.a. genom ändringar i den tidigare storföretagsanpassade skatte- och selektiva stödpolitiken och arbetsrätten (LAS och MBL). Ett ambitiöst avregleringsprogram skall ligga till gmnd

12


 


för en proposition våren 1994. Dämtöver har förmögenhetsskatten på    Prop. 1993/94:100 arbetande kapital avskaffats, lättnader införts i beskattningen av egenföre-    Bilaga 1 tagare och nyföretagandet stimulerats genom den nya möjligheten att kvitta underskott de första åren mot tjänsteinkomster.

Sverige är ett av världens ledande uppfinnarländer. Samtidigt finns uppgifter som tyder på att uppfinningama under flera decennier i alltför liten utsträckning lett till produktion, och därmed nya jobb, i Sverige. De förbättringar som regeringen genomfört på skattepolitikens område betyder mycket för att skapa bättre fömtsättningar för småföretagande. Dämtöver krävs andra åtgärder för att skapa ett gott innovationsklimat. De som är beredda att ta risker för att utveckla nya produkter och företag — de som finner egna vägar och lösningar — måste erbjudas bättre villkor.

I den nyligen framlagda Innovationsutredningen (SOU 1993:84) framförs en rad förslag för att förbättra innovationsklimatet i vårt land. Förslagen spänner över ett vitt fält och inkluderar förslag till både rättsliga och ekonomiska förbättringar för innovatörer. Regeringen avser att återkomma med en proposition om innovationsfrämjande åtgärder.

I regeringskansliet bereds också en proposition på gmndval av utredningen om förändringar i lönegarantisystemet (SOU 1993:96). Utredaren föreslår regeländringar som beräknas resultera i en besparing på ca 1 miljard kronor per år, men har även effekter som inte syns i statsbudgeten, t.ex. en bättre konkurrenssituation för den överväldigande majoriteten av hederliga företagare.

Småföretagandet är inte bara en föratsättning för ökad sysselsättning utan är också avgörande för att sysselsättningsökningen skall spridas över hela landet. Ett centralt inslag i tillväxtpolitiken är också att tillvarata landsbygdens produktionsresurser. En god regional fördelning av företagandet minskar risken för överhettning i ekonomin och bidrar till att arbetslösheten sänks utan att lönema därför accelererar. Dynamiska små och medelstora företag är nödvändiga för att säkra att tillväxten och sysselsättningsökningen inte leder till oönskad koncentration av de nya riktiga jobben utan att de växer fram över hela landet och bidrar till regional balans.

Avslutning

Ekonomisk tillväxt är förändring. Vissa delar av ekonomin — sektorer, branscher, företag — expanderar medan andra stagnerar eller minskar. Som redovisats ovan är regeringens ekonomiska politik en samlad strategi för att genom god och uthållig tillväxt bygga en stabil gmnd för välfärden och sysselsättningen. Därmed skapas fömtsättningar för nya riktiga jobb och fillförlifliga trygghetssystem. Utan en sådan politik får vi leva med en för Sverige varaktigt hög arbetslöshet som riskerar att innebära en mera definitiv utslagning av många människor. Utöver de sociala konsekvensema kommer effektema av en bestående svag ekonomisk bas: mänskligt och politiskt smärtsamma nedskämingar i

13


 


förmånsnivåer och inskränkningar i kretsen av förmånstagare inte minst för att betala räntor på den stora statsskuld som följer av en svag ekonomisk utveckling. En sådan utveckling kan förhindras med den här redovisade politiken!


Prop. 1993/94:100 Bilaga 1


B     DET EKONOMISKA LAGET

2     Krisens orsaker

De gmndläggande orsakema till dagens djupa ekonomiska kris i Sverige ligger långt tillbaka. Redan i slutet av 1960-talet började Sveriges ekonomiska utveckling avvika från den i jämförbara länder. De straktu­rella problemen växte successivt fram och kostnadsutvecklingen urholkade konkurrenskraften. Till detta kommer finanskrisen orsakad av den spekulationsbubbla som uppkom under andra hälften av 1980-talet.

Diagram 2.1 BNP-tillväxt i Sverige, OECD-Europa samt i hela OECD-området 1970-1995

180 160-140 120

100

Index 1970=100 200

 

 

 

 

 

 

-       OECD

        Europa
Sverige

 

 

 

y    /

y""-

__

1970 1973 1976 1979 1982 1985 1988 1991 1994


Anm: 1993 preliminär, 1994 och 1995 prognoser. Källor: OECD och Finansdepartementet.


14


 


2.1   De strukturella problemen                         Prop. 1993/94:100

Bilaga 1 Sverige har under de senaste decenniema haft en för liten utlands-konkurrerande sektor, särskilt en för liten industrisektor. Bara under två av dessa tjugo år har Sverige haft blygsamma överskott i affärerna med utlandet. Villkoren för att bygga upp en industrisektor har varken varit tillräckligt goda eller tillräckligt stabila. Detta gäller i synnerhet villkoren för de mindre och medelstora företagen och för nyföretagandet.

De offentliga utgiftema har vuxit betydligt snabbare i Sverige än i jämförbara länder. Några transfereringssystem blev efter hand så generösa att de övemtnyttjades och bidrog till såväl höga kostnader som dämpad produktivitetsutveckling i näringslivet.

Vård-, omsorgs- och utbildningssektorema dominerades av vad som i realiteten var offentliga monopol. Detta ledde till sämre effektivitet och högre kostnader än nödvändigt och därmed också till utträngnings-effekter.

Expansionen av de offentliga utgiftema ledde till ett högt och stigande skattetryck. Därtill kom en ineffektiv skattestmktur som medförde snedvridningar i ekonomin. De höga marginalskattema minskade arbetsutbud och sparande och ledde till orimliga omfördelningar i förmögenhetshänseende. Företagsbeskattningen motverkade i viktiga avseenden dynamik och utveckling i näringslivet, främst i mindre företag.

Till de strakturella problemen kan också räknas de olika regleringar som under lång tid präglade många sektorer inom den svenska ekonomin, exempelvis bostadsmarknaden. IntemationeUa jämförelser visar att Sverige har haft mycket kostsamma regleringar, och att prisnivån som en följd därav legat högt. Regleringama bidrog således till felaktig resursför­delning, sämre effektivitet och höga samhällsekonomiska kostnader.

Dessa strakturella problem i ekonomin försvagade sammantaget utvecklingskraften i den svenska ekonomin under 1970- och 1980-talen.

2.2   Den kontinuerliga kostnadskrisen

Strakturproblemen är starkt sammanvävda med missgrepp i stabiliserings-politiken.

Under den första oljekrisen på 1970-talet försökte man genom den s.k. överbryggningspolitiken avskärma Sverige från följderna av oljekrisen. Detta misslyckades och följden blev en förstärkt kostnadskris.

LönebUdningsprocessen har de senaste två decenniema präglats av kontinuerliga problem. Lönekostnadema har ökat långt utöver det realt tillgängliga utrymmet, vilket har lett till hög inflation och successiv urholkning av näringslivets konkurrenskraft. När kostnadsproblemen har blivit akuta har det i första hand lett till devalveringar. Inledningsvis genomfördes devalveringar i syfte att i efterhand rätta till ett snett kostnadsläge. Den sista aktiva devalveringen, 1982 vid det socialdemo­kratiska regeringstillträdet, betecknades som offensiv men kom i realiteten att medföra än svårare effekter.  Den ekonomiska politiken


Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 100 Bilaga 1


15


förmådde aldrig ta till vara de möjliga positiva effekter som skulle kunna uppkomma till följd av en devalvering.

Den ledde i stället till en fortsatt pris - lönespiral och dessutom till att trycket på strakturomvandling och framtidsinvesteringar minskade inom näringslivet. Det sammanlagda resultatet blev förödande.

Kombinationen av intemationell högkonjunktur och devalveringarna i början av 1980-talet gav ett felaktigt intryck av att de ekonomiska problemen var lösta. En överhettningssituation byggdes upp. Kredit-marknaden avreglerades före valutaavregleringen och före skatterefor­mens genomförande. Detta skapade ett drivhusklimat där det blev mer lönande att låna än att spara. Överhettningen skärptes. En angelägen finanspolitisk åtstramning uteblev i slutet av 1980-talet vilket ytterligare förstärkte överhettningstendensema.

Löner och priser steg kontinuerligt mer i Sverige än i jämförbara länder.


Prop. 1993/94:100 Bilaga 1


 


Diagram 2.2  Inflationen i Sverige och OECD-området 1980-1995

Årlig procentuell förändring

1980     1982     1984     1986     1988     1990     1992     1994

Anm: 1993 preliminär, 1994 och 1995 prognoser. Källor: OECD och Finansdepartementet.

2.3   Finanskrisen

Den finanskris som orsakats av spekulationsekonomin under 1980-talets senare hälft är en viktig faktor bakom djupet i nedgången i den svenska ekonomin de senaste åren. De tidigare nämnda huvudorsakema har givit Sverige en förhållandevis låg tillväxtförmåga. Finanskrisens effekter på ekonomin har de senaste åren medfört en krympande produktion.


16


Finanskrisen är inte ett unikt svenskt fenomen men den tycks ha blivit speciellt allvarlig i Sverige. Överhettningen i kombination med den bristande samordningen i avregleringama skapade ett klimat för utpräglat spekulativa fastighetsköp. Utlåningen till allmänheten ökade med över 20 % per år tre år i följd. En sådan utlåningsökning byggde på för­väntningar om ständigt stigande tillgångsvärden. När dessa bröts blev resultatet en fastighets- och därmed bankkris.


Prop. 1993/94:100 Bilaga 1


Diagram 2.3  Utlåning tiU allmänheten

Procent, 12 mån. förändring 35


1987


1989


1991


1993


 


Källa: Riksbanken.

Urspmnget till dagens kris i den finansiella sektom är att den i sig nödvändiga och riktiga avregleringen av kreditmarknaden inte kom­binerades med en ekonomisk politik som höll nere inflationen och med rimligare marginalskatter som inte gynnade en låneekonomi. Den snabba kreditexpansion som följde bidrog till en exempellös uppgång av fastighetsprisema och vissa andra tillgångsvärden. En klassisk "spekula­tionsbubbla" växte fram.

Farhågoma för ett fullständigt sammanbrott var hösten 1992 så stora att regeringen och riksdagen måste gå in med en generell bankgaranti för att stärka betalningssystemet. Sjunkande tillgångsvärden och den utlåningsbegränsning som följde av bankkrisen medförde ett kraftigt ökat sparande och en skuldsanering, vilket minskade efterfrågan i ekonomin.

Det privata finansiella sparandet hos hushåll och företag har sedan 1990 ökat med inte mindre än 22 % av BNP eller över 300 miljarder kronor. Därmed har den inhemska efterfrågan dragits ner dramatiskt i jämförelse med vad som gällde för några år sedan.

Överhettningen inom fastighetssektom drev upp aktiviteten och kostnadema för byggverksamhet till ohållbara nivåer. Omsvängningen på fastighetsmarknaden ledde därför till ett lika dramatiskt fall i byggandet.


17


Nedgången i ekonomin i början av 1990-talet har således sina rötter i    Prop. 1993/94:100 den tidigare utvecklingen. Redan i slutet av 1980-talet fanns tydliga    BUaga 1 tecken på att produktion och sysselsättning var på väg att sjunka. Den intemationella avmattningen och oron på valutamarknaderna kom att förstärka detta.

Diagram 2.4 Antal sysselsatta 1980-1995

Tusental personer 4600

3800

1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992 1994


Anm: 1993 preliminär, 1994 och 1995 prognoser. Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

2.4   Sjunkande produktion, högre arbetslöshet och stigande underskott

Den utveckling som redovisats ovan har således lett till dagens ekonomis­ka kris. Den sämre tillväxtförmågan har gjort svensk ekonomi mer sårbar för intemationella lågkonjunkturer. Den kontinuerliga kostnadskrisen har lett till förlust av marknadsandelar genom sämre konkurrenskraft och därmed sämre föratsättningar att möta lågkonjunkturer och att utnyttja högkonjunkturer. Finanskrisen slutligen har inneburit ett dramatiskt fall i hemmamarknadsefterfrägan.

Sammantaget har detta medfört en kraftigt minskat produktion. In­dustriproduktionen sjönk mellan konjunkturtoppen 1989/90 och botten 1992 med närmare 10 %. Den sjunkande produktionen har efter hand lett till en stigande arbetslöshet. Detta har i sin mr givit stigande kostnader och högre utgifter för den offentliga sektom samtidigt som inkomstema


18


sjunkit. Underskottet inom den offentliga sektom har som följd därav    Prop. 1993/94:100
successivt ökat.
                                                            Bilaga 1

Diagram 2.5  Industriproduktionen i Sverige och EG 1982-1995

 

 

 

--V                /

 

 /

r:::.... ':r:7:'':n''':

r.- .............. A-/ .

 

          -vy

 

 

 

 

Sverige - EG

 

 

 

 

 

 

 

 

Index 1985=100 120

115

110

105

100

95

90

85

80

1982  1984  1986  1988  1990  1992  1994


Anm. 3-kvartals glidancie medelvärden. Prognos för Sverige fr.o.m. fjärde kvartalet'

1993.

Källor: OECD, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

2.5   Att lösa problemen

När väl orsakema till den ekonomiska krisen har identifierats framstår också klart vilka åtgärder som måste vidtas. Strakturproblemen måste lösas, kostnadsläget förbättras uthålligt och finanskrisens verkningar dämpas.

Det är mot den bakgmnden regeringen genomfört en rad åtgärder. Reformer i den offentliga sektom syftar till att dels förbättra pro­duktiviteten och eliminera flaskhalsama vid en produktionsökning, dels till att successivt eliminera det strakturella budgetunderskottet. Fullt finansierade strategiska skattesänkningar minskar skattemas snedvridande effekter. Ett exempel är skattereformen, ett annat den av riksdagen nyligen antagna förändringen av företagsbeskattningen som eliminerar överbeskattningen av det egna kapitalet i näringslivet, ett tredje de skatte­sänkningar som syftar till aU förbättra konkurrenskraften, som sänkta arbetsgivaravgifter och sänkt energiskatt för industrin. Till detta kommer också avregleringar på flera områden.


19


Genom regeländringar i t.ex. sjukförsäkringen har produktiviteten i    Prop. 1993/94:100 ekonomin ökat.  Detta har tillsammans med de sänkta arbetsgivarav-    BUaga 1 giftema och den depreciering av kronan som har ägt ram,  stärkt konkurrenskraften.

Inflationsförväntningarna har kommit ner på en sådan nivå att de tillsammans med de träffade avtalen skapar föratsättningar för en uthållig konkurrenskraftsförbättring. En kraftigt minskad frånvaro på arbets­platseraa innebär självfallet på kort sikt en ytterligare ansträngning av sysselsättningssituationen, men samtidigt på lång sikt bättre tillväxtförat-sättningar.

Finanskrisens effekter dämpas genom åtgärder som garanterar stabiliteten i betalningssystemet och lindrar skuldanpassningsprocessen. Det senare kan endast åstadkommas genom att en stram finanspolitik ger utrymme för sänkta räntenivåer.

3     Den internationella utvecklingen

3.1   Den intemationella konjunkturen

Återhämtningen i OECD-området fortsätter, men takten i förbättringen är svag. Konjunkturappgången i USA står på solid gmnd och har nu pågått i drygt två år. Även i Storbritannien fortsätter återhämtningen. I Japan däremot försvagas konjunkturen, medan det ekonomiska läget i kontinentaleuropa förefaller ha stabiliserats. För 1994 väntas en BNP-tillväxt på 2 % i OECD som helhet. Den starkaste tillväxten — över 3 % — fömtses i USA och Kanada. Svagast väntas utvecklingen bli i västra Tyskland. För 1995 beräknas BNP-tillväxten i hela OECD-området öka till 2,6 %. Inflationen väntas förbli låg, ca 3 % under såväl 1994 som 1995.

I Japan pågår skuldsaneringen i den privata sektom fortfarande vilket tillsammans med den kraftiga apprecieringen av yenen gör att efterfrågan hålls tillbaka. Det är därtill osäkert vilka effektema blir av beslutade finanspolitiska stimulanspaket.

Kontinentaleuropa förefaller befinna sig på botten av konjunkturen. Styrkan och tidpunkten för uppgången är svårbedömd. Den svaga utvecklingen i västra Tyskland beror på återföreningen som medfört högre räntor och en real uppskrivning av D-marken. Det är oklart om konkurrenskraften är tillräcklig för att kunna ge någon påtaglig ex­portuppgång. Hushållens disponibla inkomster utvecklas svagt, varför den privata konsumtionen kommer att vara dämpad. Real räntoma i många europeiska länder är fortsatt höga med hänsyn till konjunkturläget, trots att räntoma gradvis har sjunkit. Med det låga kapacitetsutnyttjandet dröjer det innan lägre räntor får effekt på investeringama. Den höga arbetslösheten är det dominerande problemet i flertalet europeiska länder.

Delar av Asien fortsätter att vara världsekonomins viktigaste tillväxt-centram. Tillväxttakten ligger kring 6-7 % och OECD:s export till dessa länder väntas öka med över 10 % per år de närmaste åren. Av OECD:s

20


totala export 1992 gick nära 7 % till grappen Korea, Taiwan, Hong Kong och Singapore. I Kina beräknas BNP-tillväxten 1993 till ca 13 % för andra året i rad.

I Östeuropa har återhämtningen i Polen stärkts under 1993 och Polen väntas 1994 uppvisa positiv tillväxt för tredje året i rad. Även i de baltiska ländema är en BNP-uppgång skönjbar för 1994. Utvecklingen i Ryssland är mer osäker. Återhämtningen tycks framför allt visa sig i de länder som prioriterade liberaliseringar och makroekonomisk stabilisering på ett tidigt stadium. För en god utveckling krävs skapandet av för marknadsekonomin nödvändiga institutionella föratsättningar i form av ett fungerade rättsväsende, banksystem etc. Privatisering av ländemas näringsliv och upprättande av fungerande finansiella sektorer utgör viktiga delar i reformprocessen. Tillväxten framöver i Östeuropa konuner att vara beroende av ländemas exportmöjligheter varför tillgång till i-landsmarknader blir en viktig föratsättning. Samtidigt kan regionen, liksom Sydostasien, väntas växa i betydelse som avsättningsmarknad när inkomstema i dessa länder stiger.


Prop. 1993/94:100 Bilaga 1


Diagram 3.1   Internationella förutsättningar

I I BNP-tillvQxt OECD-totalt |

j I Exporimarknadstillväxt för beqrbetade varor \

]\ Inflation OECD-totqlt 1

6


1992


1993


1994


1995


 


Anm. 1993 preliminär, 1994 och 1995 prognoser Källor: OECD och Finansdepartementet.

Det positiva utfallet av GATT-förhandlingama är mycket väsentligt för utvecklingen   av   världsekonomin.   Beräkningar   utförda   av   OECD-


21


sekretariatet pekar på att den direkta välfärdsvinsten av avtalet uppgår till    Prop. 1993/94:100 ca 270 miljarder US-dollar, motsvarande en nivåhöjning av BNP med ca    Bilaga 1 1 %. Effektema blir betydligt större för de nuvarande EFTA-ländema än för de tre stora handelsblocken (USA, Japan och EG). OECD under­stryker att detta kan ses som ett minimiutfall eftersom bara direkta effekter av allokerings- och effektivitetsvinster beaktats.

Ett viktigt regionalt handelsavtal kom ett stort steg närmare för­verkligande då den amerikanska kongressen godkände det nordamerikan­ska frihandelsavtalet NAFTA. Det etablerar frUiandel på villkor liknande dem i EES för USA, Kanada och Mexico.

Skuldsaneringsprocessen påverkar utvecklingen under prognosperioden i en rad länder; främst Nordamerika, Japan, Storbritannien, Australien och de nordiska ländema. Även om saneringsprocessen har pågått en tid är skuldsättningen i den privata sektom i dessa länder fortfarande hög i ett historiskt perspektiv. Hushåll och företag konuner att vara fortsatt känsliga för ränteförändringar.

Den finansiella anpassningen har kommit längst i USA, men bidrar sannolikt fortfarande till en svagare uppgång än normalt. För hushållen i Storbritannien har det lägre ränteläget inneburit kraftigt sänkta ränteutgifter. Skuldstocken har dock hittills endast sjunkit marginellt. Även i Finland kvarstår skuldstocken på en historiskt hög nivå.

Efter beslutet den 2 augusti 1993 att vidga fluktuationsbanden inom ERM till + 15 % har situationen på valutamarknaden åter stabiliserats. Spänningama på valutamarknaden har också minskat till följd av att Tyskland fortsatt att sänka de korta räntoma. Såväl den franska som den belgiska francen samt den danska kronan deprecierades något mot D-marken efter beslutet att bredda banden. Deprecieringama har dock återgått, samtidigt som räntemarginalerna krympt. De tyska räntoma förefaller fortfarande utgöra ett golv för räntoma i flertalet europeiska länder. ERM-ländema bedömer att trovärdigheten för inflationsbe­kämpningen skulle minska om strategin med försiktiga gradvisa räntened­dragningar övergavs, vilket skulle resultera i fallande växelkurs och stigande långa räntor. Större växelkursförändringar skulle också försvåra utvecklingen mot en ekonomisk och monetär union.

3.2   Det europeiska samarbetet

Maastrichtfördraget trädde i kraft den 1 november 1993. Därmed inleds den andra fasen av den ekonomiska och monetära unionen (EMU) planenligt den 1 januari 1994. Den svaga ekonomiska utvecklingen i den Europeiska Unionen (EU) har lett till en kraftig försämring av de offentliga finansema i medlemsländeraa. De stora förändringama i växelkursmekanismen ERM har ändrat utgångspunkten för övergången till EMU:s tredje fas.

Samarbetet i EU präglas i ökad utsträckning av försöken att finna åtgärder mot den mycket höga arbetslösheten, som väntas uppgå till i genomsnitt drygt  11 % år  1994.  EG-kommissionen har mot denna

22


bakgrand utarbetat en s.k. vitbok om hur föratsättningama för tillväxt,    Prop. 1993/94:100 konkurrenskraft och sysselsättning långsiktigt skall förbättras. Vitboken    Bilaga 1 behandlades på Europeiska rådets möte i december 1993.

EU har också antagit breda riktlinjer för den ekonomiska politiken. Den ekonomisk-politiska strategi som medlemsländema ställt sig bakom har följande huvudelement:

Sysselsättningsmålet ges en central plats.

Återhämtning genom lägre räntor är möjlig endast om föratsättningar i form av låg inflation och sunda offentliga finanser föreligger. Under­skotten i de offentliga finansema är betydande i EU. De länder som har den mest bekymmersamma situationen bör genast vidta verkningsfulla konsolideringsåtgärder.

Inflationen bör begränsas till 2-3 % i flertalet medlemsländer till år 1996.

Investeringama behöver höjas väsentligt. Reallöneökningar kan inte påräknas på kort sikt i flertalet medlemsländer. Löneutvecklingen måste tillåtas att variera mellan branscher och yrkesgrapper. Lägre sociala avgifter bedöms viktiga för i synnerhet personer med låg utbildning. I riktlinjema liksom i vitboken läggs betydande vikt vid en utbyggnad av de aktiva arbetsmarknadspolitiska åtgärdema — bl.a. baserat på främst svenska erfarenheter — och även vid andra åtgärder för att få arbets-marknadema att fungera bättre.

Det är från svensk synpunkt positivt att konstatera att EU lägger så stor vikt vid tillväxten och sysselsättningsmålet, liksom den höga ambitionen för europeiskt samarbete. Den ekonomisk-politiska huvudinriktningen, baserad på att skapa fömtsättningar för ökad sysselsättning och låga räntor genom prisstabilititet och sunda offentliga finanser, är gemensam för Sverige och EU.

Sverige har tillsammans med de övriga EFTA-ländema aktivt med­verkat i diskussionen om ekonomisk-politiska åtgärder för att öka sysselsättningen och tillväxten. Det har skett genom bidrag till EG-kommissionens arbete med vitboken. I december 1993 hölls ett andra gemensamt finans- och ekonomiministermöte mellan EG och EFTA. Mötet inriktades främst på de mer strakturella och långsiktiga frågor som vitboken diskuterar. Det svenska bidraget fokuserades på åtgärder som gäller arbetsmarknaden. Det under 1993 inledda samarbetet konuner att fortsätta också under 1994.

Målet för både Sverige och EU-ländema är att Sverige skall vara medlem i EU den 1 januari 1995. Det betyder att det blir allt viktigare att aktivt följa det ekonomiska och monetära samarbetet i EU. Samtidigt är det klart att Sverige inte före medlemskapet kan påta sig bindande förpliktelser.

Den 1 januari 1994 träder EES-avtalet i kraft. Avtalet är det mest omfattande ekonomiska intemationella avtal som Sverige har ingått. Det gör Sverige och övriga EFTA-länder (med undantag för Schweiz) delaktiga i EU:s inre marknad. Avtalet ger fri röriighet för varor, tjänster, personer och kapital i hela EES-området med ca 370 miljoner invånare. Företagen kan nu räkna med avsevärt stabilare fömtsättningar

23


 


för handel och annan kommersiell verksamhet. Konkurrensen konuner att    Prop. 1993/94:100 fungera bättre, även inom sektorer som tidigare endast i begränsad    Bilaga 1 utsträckning varit utsatta för intemationell konkurrens. Svenska företag konuner att få tillgång till en stor marknad för offentlig upphandling. Verkligt inflytande — politiskt, rättsligt och ekonomiskt — kan emellertid enbart erhållas genom medlemskap i EU.

4  Den ekonomiska utvecklingen i Sverige 1994-1995

Den svenska ekonomin förefaller nu definitivt ha passerat sitt bottenläge. Exporten har under andra halvåret 1993 ökat mycket snabbt. Samtidigt har en stabilisering av den inhemska efterfrågan skett. Under 1994 väntas en fortsatt kraftig exportuppgång medföra att den samlade produktionen av varor och tjänster stiger med närmare 2,5 %. Den inhemska efter­frågan bidrar till aft BNP-tillväxten fömtses bli närmare 3 % 1995.

Sänkta arbetsgivaravgifter och en mycket stark produktivitetsförbättring i industrin tillsammans med deprecieringen av kronan har lett till en markant förstärkning av konkurrenskraften. Situationen för exporten och den konkurrensutsatta sektom har därigenom kraftigt förbättrats.

Tabell 4.1  Försörjningsbalans

 

 

 

Miljarder

Procentuell

1 volymförändring

 

 

kr 1992

 

 

 

 

 

1992

1993

1994

1995

BNP

1 439,8

-1,9

-2,0

2,4

2,9

Import

376,7

1,3

-2,0

3,5

6,5

Tillgång

1 816,5

-1,0

-2,0

2,7

3,9

Privat konsumtion

776.0

-1,9

-3,9

0,7

2,0

Offemlig konsumtion

400,3

-0,6

-2,1

-1,3

-1,0

Stat

118.2

1,7

0,0

-1,0

-1,0

Kommuner

282.0

-1,6

-3,0

-1,5

-1,0

Bruttoinvesteringar

244,7

-11,0

-14,0

-6,7

7,1

Näringsliv

127,3

-15,6

-14,6

8,7

11,9

Bostäder

85,0

-6,4

-22,6

-49,5

-6,5

Myndigheter

32,4

1,2

2,0

-1,7

-0,7

Lagerinvesteringar'

-5,9

1,3

-0,2

0,4

0,5

Export

401,5

2,2

7,4

10,7

7,0

Användning

1 816,5

-1,0

-2,0

2,7

3,9

Inhemsk användning

1 415,1

-2,2

-5,5

-0,7

2,5

Förändring i procent av föregående års BNP. Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Exportuppgången under andra halvåret 1993 var mycket kraftig trots en svag efterfrågan i OECD-området. Konkurrenskraftsförbättringen har möjliggjort avsevärda marknadsandelsvinster. Därtill konuner kraftiga exportökningar till de snabbt växande ekonomiema i Sydostasien som successivt blir en allt viktigare marknad för den svenska exporten. Under 1994 beräknas den totala exporten öka med över 10 %. Efterfrågan i

24


OECD-området återhämtar sig samtidigt som svenska exportörer Prop. 1993/94:100 fortsätter att vinna marknadsandelar. Under 1995 förstärks konjunkturen Bilaga 1 inom OECD-området ytterligare. Effektema av de kraftiga relativ-prissänkningama 1993 har då börjat klinga av samtidigt som kapacitets­restriktioner i de expansiva delama av svensk industri kan riskera att börja göra sig gällande. Exportuppgången 1995 beräknas ändå till ca 7 %.

Utvecklingen med en snabbt växande industrisektor i kombination med en dämpad efterfrågan på hemmamarknaden är en utveckling som kan konuna att korrigera tidigare uppbyggda obalanser. Direkta spridnings­effekter från industrin till delar av tjänstesektom kan också förväntas få betydande omfattning. Redan nu kan påtagliga effekter i t.ex Kon­junkturinstitutets tjänstebarometer observeras för t.ex. konsulter, uppdragsverksamhet m.m. Ökningstakten i export och industriproduktion är emellertid så kraftig att kapacitetsrestriktioner riskerar att efter hand göra sig gällande i vissa branscher trots en hög arbetslöshet i ekonomin som helhet. Därmed skulle tendenser till ökande inflation, löne-lönespira-ler etc. kunna uppstå. En sådan utveckling skulle tvinga fram en stramare penningpolitik som skulle riskera att bryta expansionen, och måste därför förhindras.

Den gradvisa återhämtningen av den inhemska efterfrågan kan inte förhindra att ekonomin i viss mån präglas av en tudelning. Fortfarande pågår anpassningar som konuner att verka dämpande på den inhemska efterfrågan ytterligare en tid. Byggandet konuner att fortsätta minska. Detta gäller särskilt bostadsbyggandet. Anpassningen av den kommunala konsumtionen till de långsiktiga ekononuska föratsättningama är inte avslutad även om denna process tycks ha gått fortare än väntat.

Nedgången i den privata konsumtionen bromsades upp kraftigt under hösten varför fallet för helåret 1993 ser ut att stanna vid ca 4 %. Mycket tyder nu på att den privata konsumtionen börjar stiga. Hushållens realt disponibla inkomster beräknas öka med ca 1 % både 1994 och 1995. En rad tecken tyder också på att tillförsikten och framtidstron hos hushållen nu successivt förstärks. Varaktigheten och kraften i hushållens skuldsane­ringsprocess är dock mycket svårbedömd. Reviderade nationalräkenska­per för åren 1991 och 1992 tyder på att det finansiella sparandet inte varit riktigt så högt som preliminära data tidigare indikerade. Förloppet i skuldanpassning tycks dock ha varit snabbare i Sverige än i andra jämförbara länder. Någon kraftig uppgång av den privata konsumtionen förväntas inte under prognosperioden.

25


Diagram 4.1  Den privata konsumtionen

1985 års priser, säsongrensat


Prop. 1993/94:100 Bilaga 1


Miljarder kr. 130

100

80 81 82 83 84 85 86 87 88 89 90 91 92 93 94 95

Anm. Prognos fr.o.m. fjärde kvartalet 1993.

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Bmttoinvesteringarna i näringslivet är nu definitivt på väg att vända. Redan 1994 föratses en ökning på närmare 9 % som 1995 tilltar till ca 12 %. Det är främst inom industrin som expansionen väntas ske med en tillväxt på ca 17 % 1994 och 22 % 1995. En snabb och kraftig ökning av investeringsnivån är en nödvändig föratsättning för att undvika överhettning och få en god tillväxt i ekonomin även på längre sikt. Den snabba produktionsuppgången, den goda lönsamheten samt de fallande räntoma utgör fömtsättningama för denna kraftiga expansion samtidigt som investeringsnivån har varit starkt nerpressad under de senaste åren. Också de ökade satsningama på infrastrakturinvesteringar inom de stafliga affärsverken spelar en betydande roll. Trots den avsevärda investeringstillväxten i näringslivet fortsätter de totala bmttoinvestering­arna i ekonomin att minska även 1994, eftersom bostadsinvesteringama närmast halveras. En viss återhämtning för den inhemska efterfrågan under 1995 väntas innebära en ökning av investeringama även inom henunamarknadsorienterade sektorer av ekonomin. De totala brattoin-vesteringama kan därför väntas öka med ca 7 %.

I takt med att arbetsmarknadsläget försvagades i början på 1990-talet dämpades också löneökningstakten i ekonomin. Detta mönster bröts dock 1993 då de totalt uppmätta timlönekostnadema ökade snabbare än året före trots en ytterligare försänuing av arbetsmarknadsläget. 1 viss mån kan detta tyda på bristande flexibilitet i lönebildningen. En väsentlig förklaring utgör dock den s.k. strakturella löneglidning som uppstår när

26


sysselsättningen faller. Den genomsnittliga timlönen kan då stiga utan att någon enskild person får högre lön. Detta beror dels på att de som kvarstår i sysselsättning har högre genomsnittslön, dels på att utbetalda avgångsvederlag m.m. drar upp lönesumman utan att något arbete utförs. Dessa effekter är svåra att kvantifiera men statistik från Sveriges Verkstadsindustrier visar att de branscher som haft de största syssel­sättnings- och produktionsneddragningama noterat de snabbaste ök-ningama av den genomsnittliga arbetskraftskostnaden, diagram 4.2. Timlöneökningama under 1994 och 1995 väntas uppgå till 3,5 % vardera året. Skulle den strakturella löneglidningen bli väsentligt lägre än 1993 kan också löneökningama för 1994 och 1995 bli lägre än vad som ovan angetts.

Diagram 4.2  Indikator på den strukturella löneglidningen

Arbetskraftskostnads- och sysselsättningsutveckling inom verkstadsindustrin 1993


Prop. 1993/94:100 Bilaga 1


Ärlig procentuell törändring

4-1 2


-2 -4 -6 -8 -10 -12


ede\5"°

Aa

ver\ts

So


7

A-

 Arbetskraftskostnad [3 Antalet anställda

,sV-,

VAoW*tAs\nt


 


Källa: Sveriges Verkstadsindustrier.

Inflationstrycket i ekonomin är just nu svagt. Under 1993 bidrog dock kraftigt stigande importpriser till att ökningen i KPI blev 4,7 %. 1994 väntas KPI-ökningen stanna vid ca 2,5 % medan uppgången för 1995 beräknas bli knappt 3 %. En relativt hög produktivitetstillväxt, skärpt konkurrenslagstiftning samt en viss antagen appreciering av kronan bidrar till att hålla tillbaka prisstegringama. 1 motsatt riktning verkar kvardrö­jande effekter av importprisökningar, påverkan på KPI-måttet av höjda indirekta skatter samt förändringar i räntebidragen.

Sammantaget innebär utvecklingen i ekonomin att BNP-minskningen på 2 % 1993 vänds i en tillväxt på närmare 2,5 % 1994 och nästan 3 % under 1995. Den totala arbetslösheten ligger för närvarande på en för svenska förhållanden mycket hög nivå. Trots den förhållandevis goda


27


tillväxten  kvarstår  stora obalanser  på  arbetsmarknaden under hela    Prop. 1993/94:100 perioden. Under 1994 kan dock en minskning av den öppna arbets-    Bilaga 1 lösheten föratses. Mätt som årsmedeltal minskar den öppna arbetslösheten från 8 % av arbetskraften 1994 till drygt 7 % 1995.

Ikbell 4.2 Nyckeltal

Årlig procentuell förändring

 

 

1992

1993

1994

1995

Timlön (kostnad)

3,6

4,1

3,5

3,5

KPI (dec. - dec.)

1,9

4,4

2,2

3,0

KPI (årsgenomsnitt)

2,3

4,7

2,5

2,8

Disponibel inkomst

2,7

-3,4

1,0

1,2

Sparkvot (nivå)

7,4

7,8

8,1

7,4

Industriproduktion

-0,7

2,2

8,5

6,0

Relativ enhetsarbetskostnad

-3,7

-25,3

-1,2

3,8

Handelsbalans (mdr. kr)

34,1

58,4

86,7

103,5

Bytesbalans (mdr. kr)

-31,3

3,6

44,6

67,1

Bytesbalans (% av BNP)

-2,2

0,2

3,0

4,2

Öppen arbetslöshet

 

 

 

 

(% av arbetskraften)

5,3

8,2

8,0

7,2

Arbetsmarknadspolitiska

 

 

 

 

åtgärder (% av arbetskraften)

3,7

4,7

6,4

7,0'

'Denna siffra beträffande personer i "arbetsmarknadspolitiska åtgärder" bygger på ett rent beräkningstekniskt antagande och skall inte uppfattas som uttryck för någon poli­tisk bedömning.

I prognosen över arbetsmarknadens utveckling 1994-1995 antas att åtgärdema kommer igång successivt 1994, men att det ändå tar hela kalenderåret att nä upp till "full åtgärdsvolym". Vid slutet av 1994 beräknas åtgärdema omfetta ca 300 000 personer Eftersom åtgärdema ökar successivt under loppet av 1994 blir den genomsnittliga åtgärdsnivän högre 1995 än 1994, men åtgärdema ökar inte, utan ligger kvar på en konstant nivå 1995.

För det andra halvåret 1995 fmns inga beslut om åtgärder. Det sedvanliga be­räkningstekniska antagandet om oförändrad åtgärdsvolym har använts.

Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

Det höga privata sparandet och de låga investeringama gör att bytes­balansen visar successivt allt större överskott. Under 1995 beräknas detta uppgå till drygt 4 % av BNP. Bytesbalansöverskottet är vid en in­temationell jämförelse anmärkningsvärt stort. Bidragande är att det relativa resursutnyttjandet förmodligen är lägre i Sverige än i omvärlden. En appreciering av kronan och en ökning av investeringama konuner dock att reducera bytesbalansöverskottet så småningom.

C  EN POLITIK FOR TILLVÄXT OCH SYSSELSÄTTNING MED BEVARAD PRISSTABILITET

Uppgiften att skapa föratsättningar för en så god och uthållig tillväxt och sysselsättning att arbetslösheten minst kan halveras under 1990-talet kräver att den ekonomiska politikens alla delar inriktas på detta. Den kräver att finanspolitiken medverkar genom ett fullföljande av bud­getsaneringen, att penningpolitiken förs så att investeringar och konsum-

28


tion kan öka utan inflation samt att strakturpolitUcen ökar den svenska ekonomins dynamik och anpassningsförmåga. Vidare måste arbets­marknaden kännetecknas av en ökad flexibilitet vad gäller lönebildning och rörlighet i övrigt.


Prop. 1993/94:100 Bilaga 1


5    Finanspolitiken

5.1   Den offentliga skulden

Den offentliga sektom som helhet berälcnas 1993 ha ett underskott på närmare 200 miljarder kronor motsvarande 13,5 % av BNP. Nettoskul­den ökar således med närmare 200 miljarder kronor på ett enda år. Mätt som andel av BNP beräknas detta vara den största skuldökningen bland alla OECD-länder. En så snabbt växande offentlig nettoskuld är oförenlig med en god ekonomisk utveckling. Den leder till ökande räntebetalningar som tränger ut andra mera angelägna offentliga utgifter eller kräver successivt ökade skatter.

Diagram 5.1  Offentlig nettoförmögenhet i Sverige och OECD-området

Procent av BNP


 

 

V......................... ..................................

\l Sverige |

/'-v

\                 y                      -<.

"--                                   \

-

X

1 OECD totalt 1                    \

"\[7~~

______ r:::r__            \

 

1 OECD Europa |  '"-

-.""

 

"v.

 

 

20 10

-10

-20

-30

-40

-50

-60

-70

1980  1982  1984  1986  1988  1990  1992  1994

Arvn. 1993 preliminär, 1994 och 1995 pittgnoser. Källor. OECD och Finansdepartementet.

I flera länder har långsammare skuldökning än i Sverige föranlett saneringsåtgärder.

Utvecklingen i Belgien kan visa på riskema med en snabbt växande offentlig skuld. Under början av 1980-talet steg de offentliga utgiftema i Belgien snabbt, budgettinderskottet växte till drygt 13 % av BNP och


29


den offentliga skulden ökade till över 100 % av BNP Man har inte    Prop. 1993/94:100

kunnat hindra skulden från att öka ytterligare, mycket beroende på de    Bilaga 1

stora ränteutgiftema.  Den offentliga nettoskulden uppgick  1993  till

närmare 130 % av BNP och enbart räntoma till ca II % av BNP. Trots

lågkonjunkturen har kostnadema för den höga skulden tvingat regeringen

till kraftfulla åtstramningar. Sedan 1991 har budgetunderskottet stigit med

bara 0,5 % av BNP trots att BNP fallit. Vid så höga skuldnivåer finns i

stort sett inte något utrymme alls för stabiliseringspolitik. Sverige skulle

befinna sig i en liknande situation i en kommande lågkonjunktur om inte

statsskulden stabiliseras.

Utvecklingen på Irland visar samtidigt att det går att vända trenden för den offentliga skulden, även om den är mycket hög. Den hade i Irlands fall vuxit till 116 % av BNP 1986. Det krävdes mycket stora ingrepp och mycket hög ekonomisk tillväxt för att minska skuldandelen. Ett kraftfullt saneringsprogram antogs och påbörjades 1987, inriktat på att dra ned de offentliga utgiftema. De offentliga utgiftema räknade som andel av BNP minskade från 52 % 1986 till 40 % 1989. Budgetunderskottet minskade från 10 % till 1 % under sanuna period och den offentliga skulden sjönk 20 procentenheter till knappt 100 % av BNP 1990. Det är dock värt att notera att BNP-tillväxten 1987-1990 var mycket hög samt att Iriand får stora nettobidrag från EG — ca 5-6 % av BNP per år.

Om utgiftema inte dras ned när statsskulden är stor och växande, finns i det korta perspektivet endast ett val mellan att höja skattema eller att låta skuldens tillväxt fortsätta. Skattehöjningar som leder till höjda skattekilar medför att ekonomins funktionssätt försänuas, att tillväxten avtar och att basen för konsumtion och välfärd därmed eroderas. Ett höjt skattetryck är således ingen framkomlig väg till långsiktig balans, särskilt inte om skattekilama som i Sverige redan i utgångsläget är höga.

Att tillåta statsskulden fortsätta växa innebär bara att skjuta problemen på framtiden. Om skulden blir så stor att skattefinansiering av räntebetal-ningama på skulden föratsätter mycket höga skattesatser, riskerar skattebasen att gradvis minska. Detta sker genom att företag och individer i allt större utsträckning försöker undvika den högre be­skattningen, bl.a. genom att söka sig utomlands. Även i övrigt kan skattemoralen påverkas negativt när räntebetalningama tränger ut offentlig service.

Budgetkonsolideringen bör ske snabbt så att skulden slutar växa snabbare än BNP. Annars blir kraven på budgetförstärkningar allt större ju längre tid som går innan de genomförs. Att vänta med åtgärdema minskar därför den politiska handlingsfriheten och hotar den framtida välfärden.

En stor och växande offemlig nettoskuld ökar risken för höga räntor, otillräckliga investeringar, flaskhalsar och framtida överhettning. Detta förhållande ökar förväntningama om stigande inflation samtidigt som en galopperande skuld kan skapa förväntningar om en finansiering som medför hög inflation. En sådan ökning av inflationsförväntningama leder till högre räntor. Detta skärper ytterligare problemen med att andra offentliga utgifter än räntor trängs ut eller att kravet på skattehöjningar

30


ökar.  En stor och växande statsskuld medför vidare en allmän osäkerhet    Prop. 1993/94:100 om landets ekonomi, vilket dämpar både företagens vilja att investera i    Bilaga I Sverige  och  hushållens  konsumtionsbenägenhet  utöver  de  negativa effekter som direkt följer av de höga räntoma. Näringslivets kapitalför­sörjning fördyras med en påtaglig risk för att investeringama går ned och tUlväxten i produktionen minskar.

Mot denna bakgrand är det av yttersta vikt att den offentliga sektoms underskott reduceras så att vi uppnår en hållbar och förtroendeskapande utveckling av den offentliga skuldsättningen. Endast under dessa föratsättningar kan räntoma sänkas och osäkerheten reduceras på ett sätt som befrämjar investeringama, tillväxten, sysselsättningen och de offentliga trygghetssystemen.

Konjunkturförbättringen bidrar i sig till att underskotten minskar. Storleken och varaktigheten i konjunkturförbättringen är emellertid beroende av hur den offentliga skuldsättningen konuner att utvecklas. Om konjunkturappgången kombineras med åtgärder som förstärker de offentliga finansema utöver vad som direkt följer av konjunkturförbät­tringen så bidrar detta till lägre räntor och minskad osäkerhet. Detta leder i sin tur till en mera varaktig uppgång bl.a. genom högre investeringar. Saneringsprogrammet på 81 miljarder kronor i 1993 års priser enligt 1993 års reviderade finansplan är en sådan förstärkning utöver den förbättring som konjunkturen leder till.

Detta saneringsprogram måste därför befästas och fullföljas även om det offentliga sparandet skulle förbättras snabbare än vad som föratsågs när programmet presenterades i 1993 års reviderade finansplan. En snabbare konjunkturåterhämtning talar snarast för beslut om ytterligare budgetförstärkningar för att förlänga återhämtningen och minska risken för en överhettad konjunktur.

Om konjunkturåterhämtningen å andra sidan skulle bli svagare och kortare än vad som föratsågs våren 1993 så måste saneringsprogrammet även då fullföljas. Det offentliga underskottet skulle annars riskera att minska långsammare och i värsta fall fortsätta att öka t.ex. som en följd av höga räntor. Även under dessa omständigheter bör saneringsprogram­mets 81 miljarder kronor på grand av det stora underskottet i utgångs­läget ses som ett minimiprogram. Det är nödvändigt att saneringspro-granunet fullföljs samtidigt som budgetförsvagningar vid sidan om saneringsprogrammet inte tillåts.

5.2  Den stabiliseringspolitiska inriktningen

Föratsättningama för att bedriva stabiliseringspolitik är idag väsentligt annorlunda än tidigare. Vid fast växelkurs hade finanspolitiken en tydlig stabiliseringspolitisk effekt medan penningpolitiken främst försvarade den fasta växelkursen. Det slutliga målet för penningpolitiken, prisstabilitet, är oförändrat vid flytande växelkurs. Detta har av Riksbanken formulerats så att inflationen 1995 inte får överstiga 2 % + 1 procentenhet. Stimulans via finanspolitiken konuner att motverkas av ökad osäkerhet

31

Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 100 Bilaga 1


och högre räntor. Genom högre räntor dämpas aktiviteten i ekonomin och    Prop. 1993/94:100

den finanspolitiska stimulanseffekten blir svag eller utebli helt. Särskilt    Bilaga 1

med nuvarande stora offentliga underskott är risken betydande att försök

till traditionella finanspolitiska stimulanser skulle leda till högre räntor

och försänua investerings- och konsumtionsutsiktema. Samspelet mellan

finans- och penningpolitiken är därmed viktigt.

Härtill konuner att erfarenhetema från tidigare decennier visar att även vid en fast växelkurs är det svårt att passa in finanspolitiska åtgärder rätt i tiden. Det finns en tendens tUl att åtgärder sätts in för sent, eller för tidigt i konjunkturcykeln.

Den kraftigaste stabiliseringen av efterfrågan via finanspolitiken konuner i själva verket från den i stort sett automatiska förändring av offentliga inkomster och utgifter som sker när konjunkturen viker. Genom vikande skatteinkomster och ökade transfereringar försvagas budgeten. Den ökning av budgetunderskott och lånebehov som ägt ram under de senaste åren beror i hög grad på den svaga ekonomiska utvecklingen. Hushållens inkomster har ökat kraftigt fram till 1993. Hösten 1993 låg hushållens totala reala disponibla inkomster på i stort sett sanuna nivå som hösten 1991. Att efterfrågan ändå fallit beror på att främst hushållen kraftigt ökat sitt sparande.

Finanspolitiken bör bl a av dessa skäl ha en medelfristig inriktning. Storleken på de offentliga underskotten och den offentliga skuldsättningen måste vara avgörande för inriktningen av finanspolitiken. Kraftiga underskott under lång tid, dvs. snabb skulduppbyggnad, försämrar tilltron till den svenska ekonomin och tvingar fram höga räntor, leder till låg investeringsvilja och vikande förtroende hos hushåll och företag, både svenska och utländska.

Regeringens politik är därför inriktad på att minska det totala offentliga underskottet, både den del som är konjunkturen och den del som inte försvinner när konjunkturen förbättras och kapacitetsutnyttjandet normaliseras. Härigenom kan också den offentliga skuldökningen bromsas och skulden stabiliseras. Denna budgetsanering skall i första hand ske genom utgiftsnedskämingar och höjningar av egna avgifter som inte ökar de skadliga skattekilama. De avgiftshöjningar som aktualiseras bör ha en knytning till förmånema. Med en sådan anknytning har de inte sanuna negativa effekter som skatter. Även vissa skatteförändringar ingår i programmet utan att för den skull skattetrycket ökar. Det är främst fråga om att indexera miljö- och punktskattesatsema i syfte att motverka den reala minskning av uttaget som annars skulle uppkomma.

För att den höga tillväxt skall nås som är nödvändig för att öka syssel­sättningen måste budgetsaneringen drivas med kraft så att förtroendet för svensk ekonomi fortsätter att växa och utrymmet för lägre räntor ökar.

Den huvudsakliga förklaringen till att det totala offentliga sparandet snabbt försämrades under 1990-talets tre första år är den ekonomiska nedgången i form av minskad produktion och ökad arbetslöshet. Behovet av stöd till bankema har också inneburit en betydande budgetbelastning. Andra faktorer som medverkat är en förändrad sammansättning av produktionen med lägre konsumtion och löneandel. På lång sikt ökar

32


detta möjlighetema till tillväxt men på kort sikt reduceras skatteinkom- Prop. 1993/94:100 stema. Vidare har övergången till låg inflation samt eftersläpande effekter Bilaga 1 in på 1990-talet av det dyra byggande som påbörjades i slutet av 1980-talet försänuat de offentliga finansema. Det nya systemet för bostads­finansiering med minskade subventioner får effekter först senare under 1990-talet. Besparingar i transfereringssystemen har förstärkt de offentliga finansema men en betydande del av de budgetförstärkningar som har beslutats får full effekt först efter 1993.

Det totala underskottet i det offentliga sparandet uppgår till ca 195 miljarder kronor 1993. Det beror delvis på det låga kapacitetsutnyttjandet i ekonomin, delvis på andra faktorer. I den reviderade finansplanen 1993 beräknades dessa andra faktorer svara för ca 40 % av det totala under­skottet, eller knappt 5 % av BNP. Beräkningstekniskt var detta den del av underskottet som återstod sedan det totala underskottet rensats för lågt kapacitetsutnyttjande, hög arbetslöshet samt bankstöd. Det betecknades som konjunkturrensat eller straktureUt underskott. Beräkningama av det konjunkturrensade underskottet är emellertid osäkra och starkt påverkade av vilka antaganden som görs om vad som är "normalt" konjunkturläge. OECD-sekretariatet bedömer t.ex. att Sveriges konjunkturtcnsade underskott år 1993 uppgår till ca 11 % av BNP (Economic Outlook, dec. 1993). OECD har emellertid byggt sina beräkningar både på att bankstödet ingår i denna del av underskottet och på en lägre tillväxt­potential. Regeringen delar inte denna syn. Det är emellertid uppenbart att varje beräkning av det konjunkturrensade underskottet är förenad med stor osäkerhet, särskilt när ekonomin på kort tid genomgår så stora strakturella förändringar som den svenska har gjort under de senaste åren.

Så länge underskottet finns kvar stiger kostnaderaa för skuldräntor. För att sätta stopp för det totala underskottets ökning niåste först ett överskott skapas före räntebetalningar. Detta s.k. primära sparande som i tabell 5.1 justerats för förändrat konjunkturläge, förändringar i löne- resp vinstandel samt räntor och kapitalinkomster ger en indikation på finanspolitikens inriktning jämfört med föregående år. Försämringen mellan 1991 och 1992 beror i huvudsak på att tillfälliga skatter föll bort 1992 (mervärdes­skatt och arbetsmiljöavgift). Det primära sparandet förbättras 1993-1995. Detta lägger en grand för att successivt avveckla underskottet. I frånvaro av vidtagna åtgärder skulle det primära sparandet i stället ha försänuats. Således är t.ex. sparandeökningen på 13 miljarder kronor 1993 netto efter det att en i skattereformen beslutad skattesänkning för pensionärema på 2 miljarder kronor trätt i kraft. I beräkningama för 1995 har hänsyn tagits till inträffade effekter av redan fattade beslut och förslag i budgetpropositionen, men inte till resten av saneringsprogrammet. Det är att märka att de budgetförstärkande effektema av många redan fattade beslut kommer successivt under de närmast följande åren.

33


Tabell 5.1   Förändring av den offentliga sektorns finansiella sparande    Prop.  1993/94" 100

Löpande priser                                                                              gjj

 

 

1991

 

1992

1993

 

1994

1995

Miljarder kr. Faktiskt finansiellt

 

 

 

 

 

 

 

sparande

-16,2

-

107,0

195,5

-

165,1

-161,7

Förändring

därav

 

-90,8

-88,4

 

30,4

 

3,3

Konjunkturberoende, inkl bankstöd m.m.

 

-66,0

-76,7

 

38,0

 

9,1

Skattebasförskjutningar och slutskattereglering

 

-13,5

-16,5

 

-2,4

 

-5,8

Räntor och kapital­inkomster, netto

 

9,4

-8,2

 

-14,5

 

-10,3

Primärt sparande

 

-20,7

13,0

 

9,3

 

10,4


Källa: Finansdepartementet

I tabell 5.2 nedan redovisas den offentliga sektoms totala inkomster och utgifter. De offentliga utgiftema i relation till BNP sjunker från drygt 73 % år 1993 till knappt 67 % år 1995 eller med drygt 6 procentenheter. Skatte- och avgiftskvoten sjunker också, bl.a. på grand av den ovan nämnda ändrade sammansättningen av ekonomin. Det totala finansiella sparandet förbättras med drygt 3 procentenheter, från ca 195 miljarder kronor år 1993 till drygt 160 miljarder kronor år 1995. Detta motsvarar dock fortfarande drygt 10 % av BNP.

Tabell 5.2  Den offentliga sektorns inkomster och utgifter

Löpande priser

Miljarder kr.

 

 

1992

1993

1994

1995

Inkomster

Skatter och avgifter Övriga inkomster

886,1

734,9 151,2

866,6

722,7 143,9

872,3

735,3 137,0

897,4

765,0 132,4

Utgifter

Transfereringar till hushåll Subventioner m.m. Ränteutgifter Konsumtion Investeringar

993,1

348,7 122,7

82,3 400,3

39,2

1 062,1

376,3 159,3

83,6 400,2

42,6

1 037,4

389,5 111,1

91,4 404,1

41,3

1 059,1

397,8

109,8

96,9

411,5 43,1

Finansiellt sparande

-107,0

-195,5

-165,1

-161,7

Procent av BNP Skatter och avgifter Utgifter Finansiellt sparande

51,0 69,0

-7,4

49,8

73,2 -13,5

49,3 69,5 -11,1

48,3 66,9 -10,2

Anm.: I investeringar ingär investeringar i personalbostäder, lagerinvesteringar samt

köp och försäljning av festigheter och mark.

Källor:   Konjunkturinstitutet,   Riksrevisionsverket,   Statistiska   centralbyrån   och

Finansdepartementet.


34


Förbättringen är dubbelt så stor, eller ca 70 miljarder kronor, för    Prop. 1993/94:100 statens finansiella sparande som för det totala finansiella sparandet, därför    Bilaga 1 att kommunemas och AP-fondens sparande försämras (se den preliminära nationalbudgeten, avsnitt 9.2 och följande tablå).

Tblå

Förändring av det ofTentliga sparandet inom staten, kommunerna och AP-fonden

Miljarder kr, löpande priser

 

 

1993

 

1994

1995

Staten

 

+49

 

+ 19

AP-fonden

 

-9

 

-7

Kommunema

 

-10

 

-9

Sutnma

 

+30

 

+3

5.3  Budgetpolitiken

Det fortsatta arbetet med att skapa balans och stabilitet i de offentliga finansema utgår från de ekonomisk-politiska mål som regeringen tidigare har lagt fast.

Det strakturella underskottet i de offentliga finansema skall avvecklas och den totala offentliga finansiella skulden stabiliseras, och på sikt minska, som andel av BNP. Ett antal omfattande förändringar måste genomföras under de närmaste åren. Som ett led i detta arbete antog riksdagen våren 1993 ett saneringsprogram för de offentliga finansema som innebar beslut om:

*        budgetförstärkningar om 46 miljarder kronor netto i form av utgiftsbegränsningar, ökade egna avgifter och skatteförändringar, samt

*        begränsning av den offentliga konsumtionen så att utgiftema hålls realt oförändrade.

Delar av saneringsprogrammet har konkretiserats redan hösten 1993. Det gäller t ex indexeringen av vissa miljö- och punktskatter samt finansi­eringen av arbetslöshetsförsäkringen. Övriga delar i programmet som berör budgetåren 1993/94 och 1994/95 redovisas i budgetförslaget.

Arbetet med att återskapa starka offentliga finanser kommer att fortgå under lång tid och konuner även framöver att kräva en hård utgiftspröv­ning i det reguljära budgetarbetet. I detta bedöms i ett första steg den långsiktiga utgiftsutvecklingen och därefter läggs ett totalt utgiftsutrynune fast. Detta fördelas sedan på ändamål enligt politiska prioriteringar.

När reformer genomförs som innebär utgiftsökningar bör motsvarande utgiftsminskning ske inom lägre prioriterade onuåden.

35


5.4   Budgetförslaget

1 budgetpropositionen i januari 1993 beräknade regeringen budget­underskottet för budgetåret 1992/93 till knappt 200 miljarder kronor och lånebehovet till ca 230 miljarder kronor. Utfallet blev ett underskott på knappt 190 miljarder kronor och ett lånebehov på knappt 210 miljarder kronor. Den huvudsakliga orsaken till att underskottet och lånebehovet blev nundre än beräknat är att medel avsedda för ytterligare stöd tUl banksystemet inte kom att utnyttjas under 1992/93 utan i stället utnyttjas under 1993/94.

För innevarande budgetår - 1993/94 - beräknades i den av riksdagen fastställda statsbudgeten i juni 1993 ett underskott på ca 205 miljarder kronor och ett lånebehov på ca 255 miljarder kronor. I proposition 1993/94:25 i oktober 1993 beräknades underskottet till drygt 210 miljarder kronor och lånebehovet till knappt 270 miljarder kronor. Nu beräknas underskottet till drygt 215 miljarder kronor och lånebehovet till drygt 270 nuljarder kronor. Däri inkluderas nu 20 miljarder kronor för kapitalisering av Gota Bank över budgeten och ytterligare ca 4 miljarder kronor i lån. Utvecklingen av budgetunderskott och lånebehov framgår av nedanstående tablå.


Prop. 1993/94:100 Bilaga 1


 


Tblå: Budgetunderskott och lånebehov

Miljarder kronor

 

 

 

Budgetåret 1992/93

Budgetåret 1993/94

 

 

Budgetåret 1994/95

Budget.prop. januari 1993

Utfall    Stats­budget juni 1993

Prop.

1993/94:25 oktober 1993

Budget-prop. januari 1994

Budgetprop. januari 1994

Budgetunderskott   198 Lånebehov             230

188       206 208      255

211 268

217 271

172 220

Budgetförslaget för 1994/95 innebär att den tidigare utvecklingen mot ökande underskott och lånebehov nu bryts definitivt. Statens bud­getunderskott beräknas bli drygt 170 miljarder kronor och upplåningsbe­hovet ca 220 miljarder kronor.

Genom budgetförslaget konkretiseras saneringsprogrammet för det första året. Föratom de under hösten fattade besluten om ändrad finansiering av arbetslöshetsförsäkringen samt indexeringen av vissa miljö- och punktskatter läggs nu förslag om utgiftsbegränsningar inom tandvårdsförsäkringen och minskade utgifter för läkemedel m.m. på sanunanlagt drygt 1,2 miljarder kronor i helårseffekt. Häratöver har ytterligare besparingar gjorts på alla departementsområden om sanunan­lagt ca 2,1 miljarder kronor. Till exempel har besparingar gjorts inom folkbildning, hemspråk, skyddsramsbyggande, presstöd samt RBF-stöd. Ett produktivitets- och effektivitetskrav har tagits ut inom den statliga förvaltningen.   Budgetförslaget  präglas  således  av   stor  stramhet.   I


36


nedanstående tablå framgår den långsiktiga effekten av förslagen under    Prop. 1993/94:100
hösten 1993 och 1994/95 års budgetförslag.
                      BUaga 1

Tablå

Beslutade och föreslagna förstärkningar av de offentliga finanserna

hösten 1993 och i 1994/95 års budgetförslag

Långsiktig effekt, miljarder kronor

Miljö- och punktskatter             6,7

Arbetslöshetsförsäkring m.m.   ca 7

Tandvård, läkemedel m.m.         1,2

Övriga besparingar                   2,1

Summa                                 ca   17

Trots det ansträngda budgetläget har dock vissa reformer som finansieras genom budgetförstärkningar utöver saneringsprogrammet varit möjliga. Det gäller t.ex. familjepolitiken (vårdnadsbidrag), biståndet, innovationsfrämjande insatser, vissa åtgärder på handikapponuådet samt regionalpolitiken.

Den bestående effekten av föreslagna åtgärder inom saneringsprogram­met innebär en långsiktig förstärkning av de offentliga finansema på ca 14 miljarder kronor, dvs. efter finansiering av beslutade och aviserade reformer.

5.5   Fördelningspolitiken

Den ekonomiska krisen har medfört ökade påfrestningar för det stora flertalet hushåll. Det är oundvikligt att hushållens ekonomi påverkas när produktionen minskar; genom ökad arbetslöshet, minskad köpkraft, sänkta tillgångsvärden och genom den sanering av de offentliga utgiftema som är absolut nödvändig. Utan en sådan sanering blir utvecklingen sämre för hela ekonomin och de enskilda hushållen. Det är samtidigt viktigt att uppoffringama fördelas rättvist och att utsatta gropper skyddas. Det är också viktigt att alla på nytt skall kunna försörja sig genom arbete. Först därmed kan den samlade välfärden öka och fördelningen bli rättvis också i ett längre perspektiv.

I ett läge med krympande resurser ställs särskilda krav på förmågan att prioritera. Alltsedan regeringsskiftet 1991 har regeringen strävat efter att ge förtur åt riktade insatser för speciellt utsatta grapper, särskilt de svårt funktionshindrade. I årets budget har utrymme kunnat beredas för en viss höjning av biståndet till de fattiga ländema.

Regeringen har vid flera tillfällen sedan 1991 för riksdagen redovisat en fördelningspolitisk bedönming av utvecklingen. Riksdagen har i skrivelse 1992/93:447 (FiU 1992/93:30) framhållit att en redovisning av dessa bedömningar bör kunna göras regelbundet t.ex. i anslutning till

37


antingen den preliminära nationalbudgeten eller den reviderade national-    Prop. 1993/94:100
budgeten.
                                                                    Bilaga 1

Regeringen avser att återkonuna med en sådan redovisning i anlutning till vårens kompletteringsproposition. Redan nu kan dock några konstate­randen göras angående bostadsstödet och de äldres ekonomiska standard.

Bostadsbidragen skall både tjäna som ett allmänt inkomststöd och göra det möjligt även för hushåll med låg ekonomisk standard att ha ett bra boende. Vid genomförandet av skattereformen 1991 byggdes bostads­bidragen på för att förstärka skattereformens fördelningsprofil. Utgiftema för bostadsbidragen har ökat kraftigt under åren därefter vilket bl.a. sammanhänger med den ökade arbetslösheten. Hushållen synes också i högre grad blivit medvetna om möjligheten att få bostadsbidrag.

Det genomsnittliga bostadsbidraget har ökat med 10-20 % för bam-familjema som grapp mellan 1991 och 1993. Den omfördelande effekten har förstärkts sedan 1991. Denna effekt förstärks ytterligare genom an­knytningen till aktuell inkomst från 1994.

Pensionäremas inkomststandard har generellt sett förbättrats under 1990-talet första år. Till en del beror detta på att de som går i pension har högre ATP-pension än genomsnittet. Men även med hänsyn tagen till detta har den genomsnittliga inkomststandarden för pensionärema ökat mellan 1990 och 1993.

Den 1 januari 1993 sänktes den utgående pensionsnivån med 2 % som en följd av krisuppgörelsen hösten 1992 mellan regeringen och socialde-mokratema. Samtidigt höjdes pensionstillskottet och bostadstilläggen (KBT) för att kompensera de pensionärer som har det sämst ställt. Ungefär var sjätte pensionär beräknas ha fått full kompensation för minskningen av utgående pensioner. Det tycks vidare som om åtgärdema haft åsyftad effekt. Undersökningar visar att det inte alltid är de som redovisar lägst inkomst som har den sämsta ekonomiska ställningen.

5.6  Kommunemas finansiella läge

Mellan åren 1985 och 1991 hade kommunsektom ett negativt finansiellt sparande på mellan 2 och 8 miljarder kronor per år. Inkomstema täckte de löpande utgiftema. Investeringama finansierades med upplåning, försäljning av tillgångar eller minskat rörelsekapital. Åren 1992 och 1993 var det finansiella sparandet positivt, ca 16 miljarder kronor vardera året. Detta förklaras bl.a. av nedväxlingen i pris- och löneökningstakten samt eftersläpningen i det gamla systemet för utbetalning av konununalskatte-medel.

År 1994 beräknas det finansiella sparandet fortfarande vara positivt men detta beräknas vändas i ett underskott 1995.

1994 får de konununer som inte höjer skatten behålla de medel som sänkningen av gmndavdraget medför. Det innebär att konununsektom tillfälligt tillförs 4,2 miljarder kronor. Utgiftema för den konununala konsumtionen beräknas minska både 1994 och 1995. Sysselsättningen

38


 


minskar. Investeringama minskar men är lägre än sparandeunderskottet.    Prop. 1993/94:100
ROT-progranunet dämpar investeringsnedgången.
                BUaga 1

Kommunsektoms finansiella resurser, dvs. skatter och statsbidrag, låg under 1980-talet ungefär på 22 % av BNP. År 1994 ligger denna andel ungefär på 1980-talets nivå för att 1995 beräknas nunska tUl ca 21 %.

6     Penningpolitiken och statens valutaupplåning

6.1   Penningpolitiken

Spänningama på de europeiska valutamarknadema ökade successivt under 1993 och blev akuta i slutet av juli. I början av 1993 hade endast fem ERM-länder en valuta som inte devalverats eller lämnats att flyta fritt. Förtroendet för det fasta växelkurssystemet hade därmed försvagats och när spänningama tilltog i juli föll fastkursarrangemanget i praktiken samman. Även om ERM formellt ännu är i funktion kan de vidgade bandgränsema från ±2,25 % till ±15 % sägas innebära ett system där de europeiska valutoma praktiskt taget flyter mot varandra.

Sedan övergången till vidgade bandgränser utformades deprecierades emellertid flera valutor, t.ex. den franska och den belgiska francen samt den danska kronan, endast i begränsad omfattning gentemot D-marken. Den nederländska florinen är fortfarande knuten till D-marken inom det snävare bandet genom ett avtal utanför ERM. De övriga ovan nämnda valutomas växelkurser har senare återgått till att ligga inom detta band. De vidgade bandgränsema har således inte i praktiken kommit att tillåtas medföra några större växelkursförändringar mellan de starkare valutoma.

Penningpolitiken i dessa länder har även sedan de vidgade band­gränsema introducerades utformats med hänsyn till prisstabilitetsmål och till önskemålet att undvika större valutafluktuationer. Det konjunkturpoli­tiska behovet av lägre räntenivåer har således fått vägas mot dessa ambitioner. Fortfarande är den tyska penningpolitiken vägledande för takten i räntesänkningama i de övriga ländema.

Skuldsaneringen påverkar fortfarande utvecklingen i flera länder. Den har påskyndats av de lägre räntoma, uppbromsningen av prisfallet på fastighetsmarknadema samt att andra tillgångsvärden såsom aktier stigit i ett antal länder, med undantag för lapan.

Även den svenska penningpolitiken måste utformas med tanke på utvecklingen i omvärlden. Sveriges inflationshistoria och den växande statsskulden påverkar också föratsättningama för penningpolitiken. Ett etablerat förtroende för en långsiktig låginflations- och budgetsanerings­politik ger ett större penningpolitiskt handlingsutrymme. Den förda penningpolitiken, med ett uthålligt försvar av kronan under förra hösten och stegvisa räntesänkningar efter det att den fasta växelkursen övergavs, har bidragit till att stärka trovärdigheten. Avgörande är att åtgärdema i saneringsprogrammet för att förstärka de offentliga finansema skapar tilltro till en stabilare statsfinansiell utveckling i framtiden.

39


Den förda politiken och den intemationella räntenedgången har således Prop. 1993/94:100 skapat utrymme för penningpolitiska lättnader. Sedan sommaren 1992, Bilaga 1 dvs. innan valutaoron började, har Riksbanken sänkt marginalräntan från 11,5 % till 7,75 %. Räntoma på statspapper avseende 6 månaders resp. 10 års räntebindning har fallit från knappt 12 resp. knappt 10 % till 6,75 resp. drygt 7 %. Tillsammans med den låga kronkursen, som nu fallit med ca 24 % mot ett genomsnitt av konkurrentländemas valutor, har detta — även om realräntorna är förhållandevis höga i detta konjunkturlä­ge — haft en positiv effekt på ekonomin.

Det primära målet för penningpolitiken är att uppnå prisstabilitet vilket Riksbanken definierat som att inflationstakten från och med 1995 begränsas till 2 % ±1 procentenhet. Under 1994 beräknas KPI öka med 2,5 % och under 1995 med knappt 3 %, samtidigt som den under­liggande inflationstakten också beräknas till 2-3 %. Allmänhetens inflationsförväntningar, som de konuner till uttryck i enkäter och i räntebildningen över olika löptider, ligger inom det uppsatta målet, åtminstone för de närmaste åren. Det kan konstateras att prisutvecklingen inom den närmaste tiden inte utgör något problem, men att politiken måste avvägas så att bakslag på längre sikt undviks.

Saneringsprogrammet skapar utrymme för en starkare krona och lägre räntor. En starkare krona bidrar inte bara till att inflationsmålet kan uppfyllas, utan även till att den ekonomiska utvecklingen mellan konkurrensutsatt och skyddad sektor blir mer balanserad. Ett antal strakturella reformer har förbättrat ekonomins funktionsförmåga och därmed möjlighetema att förena en så hög tillväxt som är nödvändig för att öka sysselsättningen med en låg inflation. Ytterligare förändringar i samma syfte genomförs successivt. Ett konsekvent fullföljande av penningpolitiken spelar här en avgörande roll. Som anfördes i den reviderade finansplanen 1993 är en sänkning av räntenivån den enskilt viktigaste faktom för en stark återhämtning av Sveriges ekonomi. En föratsättning är emellertid, som tidigare anförts, att budgetsaneringen fiillföljs.

Sverige är en liten och handelsberoende nation och bör därför på sikt eftersträva en regim med fast växelkurs. Såväl den europeiska som den inhemska utvecklingen konuner att vara avgörande för tidpunkten för övergång till fast växelkurs för Sveriges del. EU-ländemas beslut att införa en valutaunion står fast. Beslutet att vidga bandbredden i ERM tillsammans med de erfarenheter som gjorts under valutaturbulensen gör det dock svårt att fömtsäga när en valutaunion kan införas och inte minst hur övergången till en valutaunion konuner att ske. Ett slutligt svenskt ställningstagande avseende övergången från den andra till den tredje fasen kommer att göras i ljuset av den fortsatta utvecklingen och i enlighet med bestänunelsema i Maastricht-fördraget. Det är således ytterst riksdagen som tar ställning.

40


6.2  Statens valutaupplåning                            Prop. 1993/94:100

Bilaga 1 Riksdagen beslutade i juni 1993 om nya riktlinjer för den statliga valutaupplåningen (prop. 1992/93:150, bil. 1, bet. 1992/93:FiU30, rskr. 1992/93:447). I dessa fastslås att huvudparten av statens skuld skall avse svenska kronor. Den statliga valutaupplåningen skall vidare ske så att föratsägbarhet främjas på kort sikt men flexibilitet upprätthålls på medellång sikt. Regeringen beslutar efter samråd med Riksbanken hur mycket Riksgäldskontoret skall låna i utländsk valuta. Regeringen skall dessutom årligen för riksdagen redovisa hur valutaupplåningen utvecklas.

1 enlighet med de nya riktlinjema beslutade regeringen i juni 1993 att Riksgäldskontoret skulle låna upp ytterligare 50 miljarder kronor, netto, i utländsk valuta. Upplåningen skall vara slutförd senast vid utgången av mars 1994. Merparten av denna upplåning är nu genomförd.

Huvuddelen av statens skuld i utländsk valuta består av upplåning som ursprangligen gjordes för Riksbankens räkning. Denna upplåning beslutades i samband med försvaret av den fasta växelkursen under hösten 1992 och slutfördes under det första halvåret 1993. Dessa lån har efter avskaffandet av valutalånenormen i december 1992 i två omgångar frigjorts för budgetfinansiering — ca 100 miljarder kronor vid årsskiftet 1992/93 och ca 115 miljarder kronor vid halvårsskiftet 1993.

Den omfattande statliga valutaupplåningen har medfört att nettoskuld­sättningen i utländsk valuta i hög grad har tagits över av staten. Den privata sektom har samtidigt de senaste åren amorterat på sina lån i utländsk valuta. Totalt uppgick statens skuld i utländsk valuta vid utgången av november 1993 till 374 miljarder kronor, vilket motsvarar drygt 34 % av den totala statskulden.

Försvagningen av den svenska kronan har bidragit till att andelen utländsk valuta av den totala statsskulden har ökat under det senaste året. Den svenska kronan har sedan den 19 november 1992 t.ex. deprecierat med ca 29 % mot den amerikanska dollam och 24 % mot den tyska marken. Dessa två valutor svarar tillsammans med den franska francen för ungefär hälften av den totala skulden i utländsk valuta.

En stor del av den upplåning som ursprangligen gjordes för Riks­bankens räkning har en relativt kort löptid. Valutaupplåningen har efter­hand inriktats mot upplåning med längre löptider.

Regeringen har efter samråd med Riksbanken den 9 december 1993 beslutat att Riksgäldskontoret under kalenderåret 1994 skall refinansiera förfallande valutalån och däratöver låna upp netto 20-30 miljarder kronor i utländsk valuta. Denna upplåning skall ske utöver fullföljandet av beslutet från våren 1993 om att låna upp 50 miljarder kronor, netto, senast vid utgången av mars 1994. Detta beslut ger kontinuitet och en önskvärd föratsägbarhet i den statliga valutaupplåningen och är i enlighet med den förda penningpolitiken som syftar till ett stabilt penningvärde. Andelen utländsk valuta av den totala statsskulden konuner med den föreslagna nettoupplåningen att minska till 30 %. När kronan stärks blir valutaskuldens andel av statsskulden lägre.

41


7  Kreditmarknaden och bankkrisen                 Prop. 1993/94: lOO

Bilaga 1 Bankemas   situation  har  stabiliserats.   Kreditförlustema  är   alltjämt betydande men sammantaget tycks nu kulmen på bankkrisen ha passerats.

Det svenska banksystemet har utvecklats i positiv riktning mot en stabilare finansiell situation. En påtaglig och nödvändig resultatför­stärkning har skett. Extemt riskkapital har kunnat tillföras. Utsiktema framöver pekar på en fortgående stabilisering.

Fömtsättningar finns därmed för att bankema skall kunna bidra till den samhällsekonomiska återhämtningen. Med stärkt utlåningskapacitet kan de fullgöra sin viktiga roll som finansiärer av inte minst de mindre och medelstora företagens investeringar och produktionstillväxt.

Det lägre ränteläget och den höga aktiviteten på valuta- och värdepap­persmarknadema har, i kombination med ett alltjämt stort räntegap, givit betydande genomslag på bankemas intjäningsförmåga. En fortgående kostnadssanering ökar effektiviteten. Problemkrediteraa har börjat minska och det lägre ränteläget ger föratsättningar för en fortsatt utveckling i sanuna riktning.

Staten gjorde hösten 1992 ett omfattande åtagande i syfte att säkerställa stabiliteten i betalnings- och kreditsystemet. Stödsökande banker, övriga finansiella institut och bankemas fordringsägare har på olika sätt fått del av statens åtagande. Detta har utgjort en nödvändig gmnd för förtroendet för det svenska finansiella systemet och möjliggjort det tillfrisknande som nu pågår. Åtgärdema på det finansiella onuådet har därmed utgjort en viktig del av politiken för att skapa föratsättningar för tillväxt i den svenska ekonomin.

Resultatutvecklingen och det goda börsklimatet har under hösten medgett flera banker att ta kapitalmarknaden i anspråk i syfte att stärka sin kapitalbas. Efter genomförda emissioner kan bankema föratses ha uppnått en intemationellt och långsiktigt konkurrenskraftig kapitaltäck­ningsgrad. Detta får flera gynnsamma effekter. Den nödvändiga bufferten mot framtida finansiella påfrestningar ökar. Möjligheten att tillgodose riskkapitalbehov på marknaden reducerar behovet av statligt stöd. Risken för att konkurrensen snedvrids genom statliga ingrepp minskar.

Den pågående kapitaliseringen av bankema är också en viktig förat­sättning för att kreditgivningen skall fungera på normala affärsmässiga grunder. I rådande konjunkturläge har kreditmarknaden präglats av en mycket återhållsam utlåning. Till stor del beror detta på den svaga låneefterfrågan. Hushållens skuldsanering har fortgått och i näringslivet har den svaga inhemska efterfrågan begränsat låneefterfrågan. De höga marginalema mellan bankemas ut- och inlåningsräntor började minska under 1993 och den tendensen kan föratses fortsätta och eventuellt påskyndas som följd av den ökade konkurrensen.

Utvecklingen har inneburit mindre långtgående stödåtgärder än vad som tidigare fanns skäl att befara. S-E-Bankens ansökan om bankstöd drogs tiUbaka under sommaren. Både S-E-Banken och Svenska Handelsbanken har senare genomfört lyckade aktieemissioner. För Föreningsbanken har statens insats givits formen av ett överbryggningsstöd som garanti för att

42


bankens kapitaltäckning, efter kapitaltillskott från olika intressenter, inte    Prop. 1993/94:100 skall underskrida lagstadgade krav under den närmaste treårsperioden.    Bilaga 1 Under hösten bedömde Sparbanken Sverige det möjligt att utan statlig medverkan bygga upp sin kapitalbas, varför banken drog tillbaka sin ansökan om statligt stöd.

Regeringen har vidare godkänt Bankstödsnämndens beslut att överlåta Gota Bank till Nordbanken. Övriga intressenters anbud var inte konkur­renskraftiga. En sammanslagning med Nordbanken kan beräknas medföra betydande samordningsvinster och är därmed den lösning som förväntas minimera kostnadema för skattebetalama. Rekonstraktionen av Gota Bank inför försäljningen innebär att staten tillskjuter 20 miljarder kronor över budgeten och ca 4 miljarder kronor i form av lån.

Utvecklingen innebär att goda föratsättningar finns för att staten inte behöver engagera sig i ytterligare direkta stödåtgärder utöver att fullfölja kapitaliseringen och försäljningen av Gota Bank. Arbetet med att sälja Nordbanken har påbörjats. Återvinning av statens satsade medel i framför allt Nordbanken bör också ske efter hänsynstagande till konkurrenssitua­tionen i banksektorn samt statens behov av intäkter.

Från konkurrens- och valfrihetssynpunkt är det positivt att startandet av ett antal nya banker har aviserats under hösten och att utländska filialer börjat etableras som komplement till utlandsägda dotterbolag. Nya aktörer är således på väg in på bankmarknaden — det finns numera inga hinder för smala, specialiserade banker. Denna utveckling är välkommen. Den bör bidra till att rationaliseringstrycket hålls uppe och till ökad lyhördhet för kundemas behov.

Det svenska banksystemet återvinner nu sådan stadga att uppgiften att tillfredsställa hushållens och företagens upplåningsbehov även under en lång period med hög tillväxt och höga investeringar bör kunna fullgöras allt bättre.

8     Skattepolitiken

1 en ekonomisk politik vars huvudsyfte är att skapa goda fömtsättningar för en uthålligt hög tillväxt och minskad arbetslöshet spelar skattepoliti­ken en central roll. Genom minskade skattekilar begränsas skattemas snedvridande effekter på produktion, konsumtion, sparande och in­vesteringar. Välfärdsvinster uppkommer för hela samhället och för enskilda medborgare. Regeringen har sedan sitt tillträde koncentrerat förändringsarbetet inom skattepolitiken till sådana områden där för­ändringar är särskilt viktiga för att förstärka tillväxten. De genomförda åtgärdema innebär att 1991 års skattereform kompletteras och fullföljs. Den egentliga kapitalbeskattningen, bl.a. förmögenhetsskatten och arvs-och gåvobeskattningen, som skattereformen inte omfattade, har åtgärdats. Målet om enhetlig beskattning av kapitalinkomster uppnås genom föränd­ringar av skattereglema för egenföretagare och ägama av handelsbolag och aktiebolag.

43


Villkoren för sparande,  förmögenhetsbildning och investeringar —    Prop. 1993/94:100 vilket är en föratsättning för uthållig tillväxt och tryggad välfärd — har    Bilaga 1 förbättrats genom en rad åtgärder. Förmögenhetsskatten på arbetande kapital i företagen avskaffades redan 1991. Förmögenhetsskatten har successivt sänkts och avvecklas definitivt 1995. Samma år sänks den allmänna skattesatsen på kapitalinkomster till 25 %.

Vidare tas i princip överbeskattningen av bolagsinkomster bort genom att skatten på utdelningsinkomster slopas och genom att skatten på reavinster halveras. Därigenom likställs beskattningen av det egna kapitalet i företagen med beskattningen av det lånade kapitalet. Soliditeten förstärks och därmed företagens möjligheter att möta svängningar på marknadema.

Den nya egenföretagarbeskattningen iimebär att den skattemässiga diskrimineringen av egenföretagama upphör och att de får skattevillkor som är likvärdiga med aktiebolagens. Investeringama påverkas positivt genom att en del av företagarinkomsten beskattas som kapitalinkomst och genom möjligheten till expansion med lågbeskattade medel. Nyföretagan­de stimuleras genom möjligheten för enskilda näringsidkare att kvitta underskott under de första verksamhetsåren mot inkomst av tjänst.

Även i övrigt har villkoren för produktion i Sverige förbättrats. Den genomförda sänkningen av energiskatten för industrin har förstärkt den intemationella konkurrenskraften. Liknande effekt har genomförda sänkningar av arbetsgivaravgiftema. Till detta konuner åtgärder för ökad rörlighet. Ett sådant exempel är att den s.k. flyttskatten nu har slopats. Flexibiliteten på arbetsmarknaden gynnas av den lindrade reavinstbeskatt­ningen av bostäder.

Den allvarliga statsfinansiella situationen skärper kraven på priorite­ringar mellan var för sig angelägna skatteförändringar. Regeringen kommer att fortsätta att prioritera förändringar av sådana skatter som är särskilt skadliga för produktion och sysselsättning.

Inom ramen för det fastlagda saneringsprogrammet har vissa miljö- och punktskatter indexerats vilket eliminerar den annars automatiska reala urholkningen. Inom såväl miljöskatte- som mervärdesskatteonuådet utreds vissa förändringar. Sammantagna kan dessa förändringar bidra till saneringen av de offentliga finansema, till en förbättrad miljö och till en högre grad av anpassning till de nationella skattesystemen inom EU. Frågan om en starkare miljörelatering av skatteuttaget bör belysas med utgångspunkt i de totala miljöeffektema och konkurrenskraftens utveckling. Det är viktigt att också ta hänsyn till den intemationella utvecklingen. I detta sammanhang bör också frågan om s.k. skatteväxling studeras (se miljöbilagan, bilaga 1.4).

En fortsatt reduktion av den totala marginaleffekten — skattekilen — på en extra arbetsinsats är angelägen för att förbättra produktionsförmåga och sysselsättningsmöjligheter i den svenska ekonomin. En övergång från arbetsgivaravgifter till egenavgifter med en stark förmånsanknytning av olika avgifter är ett led i en sådan utveckling. En sådan förändring bidrar också till en önskad enkelhet och begriplighet inom skatte- och av­giftssystemen.

44


Det är särskilt angeläget att reducera marginaleffekter och skattekilar    Prop. 1993/94:100 på sådana områden där marknadsproduktion konkurrerar med verksamhet    Bilaga 1 i egen regi och svartjobb. Därmed kan sysselsättningen öka på den reguljära arbetsmarknaden, särskilt för ungdomar. En särskUd utredare konuner i början år 1994 att presentera en analys av dessa frågor.

9     Konkurrens- och strukturpolitiken

9.1   Generella åtgärder för avreglering och ökad konkurrens

Ökad konkurrens och avreglering av ekonomin är viktiga inslag i regeringens strategi för högre ekonomisk tillväxt och för att trygga sysselsättningen. Det pågår ett omfattande arbete i detta avseende som berör i stort sett alla sektorer i samhället. Syftet är att återapprätta en fungerande marknadsekonomi för en bärkraftig och långsiktigt uthållig tillväxt.

Viktiga avregleringar har genomförts och nya förbereds.

På skatteområdet har ett tjugotal åtgärder vidtagits i syfte att stimulera kapitalbildning och tillväxt. För perioden 1991-93 innebär dessa föränd­ringar att beskattningen av produktionen minskat med omkring 40 miljar­der kronor.

Ett antal generella åtgärder har genomförts i syfte att öka konkurrensen på olika marknader. En ny, kraftfullare konkurrenslag trädde i kraft den 1 juli 1993. Vidare har det s.k. utlänningsförbehållet i svensk för­värvslagstiftning avskaffats.

Dämtöver har regeringen föreslagit ett förstärkt grandlagsskydd för näringsfriheten. Vidare modemiseras arbetsrätten.

Dessa åtgärder medför ett avsevärt skärpt konkurtenstryck och ökad utvecklingskraft i den privata sektom.

Den viktigaste enskilda drivkraften för ökad konkurrens är Sveriges deltagande i den västeuropeiska integrationen. I och med att EES-avtalet träder i kraft den 1 januari 1994 deltar Sverige i den gemensamma inre marknaden med dess fria rörlighet för varor, tjänster, kapital och arbete. Den ökade rörligheten innebär att hela den svenska ekonomin måste höja sin effektivitet, så att den kan erbjuda placerare och främst utbildad arbetskraft konkurrenskraftig ersättning. Konkurrensvillkoren kommer att bli lika dem som gäller i de övriga EES-ländema. Därmed stimulerar EES-avtalets förändringar även de sektorer av näringslivet som traditio­nellt betraktats som "skyddade".

Men det är också mycket angeläget med ett ökat konkurrenstryck i den offentliga sektom. Regeringen har genom en rad åtgärder verkat för avreglering och ökad konkurrens på detta område. En ny lag om offentlig upphandling träder i kraft samtidigt med EES-avtalet. Det pågår också ett omfattande avregleringsarbete för olika statliga myndigheter, vilket bl.a. innebär en renodling av deras verksamhet mot myndighetsutövning.

45


9.2   Ökad konkurrens på delmarknader              Prop. 1993/94:100

BUaga 1 Utöver de generella åtgärder som redovisats har ett antal mer specifika åtgärder  genomförts  för  att öka konkurrensen  i  olika sektorer av ekonomin.

Konkurrensen på olika delmarknader hämmades tidigare på flera olika sätt. Viktiga sektorer som livsmedelsproduktion och byggnadsverksamhet skyddades av formella eller informella handelshinder. Inom andra sektorer — t.ex. inom stora delar av transportsektom — satte offentliga regler konkurrensen ur spel. Ett tredje konkurrenshinder var de offentliga monopolen inom många onuåden, t.ex. inom vård, utbildning och omsorg. Dessa medförde att andra producenter svårligen kunde erbjuda sanuna tjänster till sanuna priser som den skattefinansierade verksam­heten. I alla dessa avseenden har regeringen sedan sitt tillträde stärkt mekanismema för konkurrens och fömyelse.

På informations- och kommunikationsområdet är konkurrensen på väg att konuna ifatt den nya teknologin. Telekommunikationer, postbefordran, radio och television har öppnats för konkurrens. Detta höjer effektiviteten på områden som är centrala för det kunskapsintensiva näringslivets utveckling.

Även när det gäller de fysiska transportema är övergången från stelnade monopol påtaglig. Flyg, jämväg och taxi söker nya företags- och serviceformer, som resulterat i nya tjänster och produkter under de gångna åren. Landsvägstransportema avregleras och pressas i pris i och med att EES-avtalet träder i kraft.

Kraftfulla satsningar genomförs för att bygga ut och modernisera infrastrakturen på transport- och telekonununikationsonuådet. En tioårig investeringsplan för den fysiska infrastrakturen på transportområdet har lagts fast. En upprastning av kommunikationssystemen är viktig för att öka produktivitet och konkurrenskraft i näringslivet.

Inom byggandet och boendet bidrog mångfalden regleringar till de ofta mycket stora kostnadsökningar och det oligopol som präglade stora delar av efterkrigsutvecklingen. Nu har både byggnormer och planregler förenklats, till gagn för nytänkande och goda bostäder till rimliga produktionskostnader.

Energimarknaden spelar en nyckelroll för näringslivet, samtidigt som dess roll i den enskilde konsumentens vardag är påtaglig. Genom att minska regleringama — inom ramen för bevarade möjligheter för staten att bedriva en aktiv energipolitik — skapas föratsättningar för en bättre anpassning till konsumentemas behov och ett effektivare utnyttjande av den kraft som produceras.

9.3   Omvandling av offentlig sektor

Verksamheten inom konununer och landsting har genomgått en snabb förändring och anpassning till nya ekonomiska fömtsättningar. Kost­nadema för den konununala konsumtionen har minskat relativt kraftigt.

46


I flertalet konununer och landsting pågår i dag ett omfattande för-    Prop. 1993/94:100

ändringsarbete mot nya och effektivare styr- och produktionsformer. Ett    Bilaga 1

viktigt inslag i de nya styrformerna är att en klarare åtskillnad görs

mellan finansierings- och beställarfunktionen å ena sidan och funktionen

som producent å den andra. En sådan s.k. funktionell organisation har

genomförts i ett 40-tal kommuner. Denna inriktning präglar också de nya

styrsystemen inom landstingen, och bedöms ha spelat en viktig roll för

de avsevärda produktivitetsförbättringar som har uppnåtts. För 1992

redovisas produktivitetsökningar på 5-10 % för fiera landsting.

De nya styrformema behöver dock även anpassas till den lokala demokratins föratsättningar. På detta område har Lokaldemokratikonunit-tén lagt fram förslag (SOU 1993:90) vilka för närvarande bereds i regeringskansliet.

Under senare år har en rad nya produktionsformer vuxit fram, dels i kommunemas egen regi i form av intraprenader och resultatenheter, dels i extem drift. Till den senare kategorin hänförs privata företag, koopera­tiv och ideell verksamhet m.m. Gemensamt för de flesta av de nya produktionsformema är ökad affärsmässighet och olika inslag av konkurrens. Olika studier tyder på att betydande produktivitetsvinster är möjliga samtidigt som servicen förbättras eller hålls oförändrad. I en rapport ("Sveriges systemskifte i fara". Industriens utredningsinstitut) beräknas enskilda altemativ ha minskat de undersökta kommunemas kostnader för primärvård, tekniska tjänster och vårdhem med 4-5 %. Decentralisering av budget- och intäktsansvar beräknas ha minskat kommunemas kostnader på sanuna onuåden samt för daghem med 3-8 %. Det finns sannolikt fortfarande en icke oväsentlig besparingspoten­tial inom den offentliga verksamheten.

9.4  Utvärdering och kontroll

Ett fortsatt arbete med avregleringar är nödvändigt för att en sådan tillväxt och sysselsättning skall kunna uppnås att den totala arbetslösheten minst halveras under resten av 1990-talet. Varken ökad konkurrens eller avregleringar är dock utan problem. När många olika verksamheter och sektorer tar steget över till nya villkor kan felsteg och svårigheter inte uteslutas. Det finns också exempel på detta.

Men detta är inte argument för att undvika förändringar. Då skulle Sveriges utsikter till fömyelse och möjligheter att bära en uthållig välfärd försämras. 1 stället måste det skapas korrektionsmekanismer mot en oönskad utveckling. Det kan ske längs två vägar:

Det som i första hand skall konuna ifråga är självsanering. Det ekonomiska livets framgång är beroende av det förtroende som näringsli­vets olika aktörer kan skapa bland sina avnämare. Varje sektor har därför ett intresse av att slå vakt om god affärssed och att skapa mekanismer för att t.ex. hålla kunder skadeslösa vid olika slags misslyckanden och felgrepp.

47

4 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 100 Bilaga 1


I andra hand är uppgiften att vaka över marknadsmekanismema en av    Prop. 1993/94:100 statens grandläggande uppgifter. De statliga myndighetema skall inom    Bilaga 1 sina områden främja goda institutionella ramvillkor och spelregler, konkurrens och avreglering. Det gör de också genom att påtala och föreslå åtgärder för att komma tillrätta med konkurrensens avarter. Staten har dessutom en viktig kvalitetskontrollerande uppgift.

Uppföljningen av verksamhetens kvalitet uppvisar dock stora va­riationer inom såväl det stafliga som det konununala området. Hög prioritet ges nu arbetet med att förbättra uppföljningssystemen. Flera statliga myndigheter har fått särskilda direktiv om detta och inom det konununala området har Stat-kommunberedningen (C 1990: B) inrättat en arbetsgmpp som skall lägga fram förslag till en årlig rapport om den kommunala verksamhetens utveckling.

9.5  Trygghetssystemen

En viktig föratsättning för hög tillväxt i ekonomin är att olika trygg­hetssystem präglas av stabilitet och att de samtidigt ger incitament till arbete. Det nuvarande pensionssystemet har svagheter som på sikt kan hota dess uppgift att ge ekonomisk trygghet. Det svaga sambandet mellan inbetalade avgifter och erhållna förmåner innebär att dagens pensionssys­tem bidrar till de stora skattekilama. Eftersom följsamheten till den samhällsekonomiska utvecklingen är låg är systemet instabilt i finans­ieringshänseende. De demografiska förändringama i kombination med stigande genomsnittliga ATP-pensioner kommer på sikt att utsätta systemet för stora ekonomiska påfrestningar om inga förändringar görs. Det är därför nödvändigt att pensionssystemet reformeras på ett genom­gripande sätt. I enlighet med vad som anfördes i den reviderade finansplanen 1993 skall också pensionssystemet bidra till saneringspro­grammet för de offentliga finansema med betydande belopp.

I december 1991 tillsatte regeringen en parlamentarisk arbetsgmpp med uppdrag att utarbeta ett förslag till nytt system för den allmänna pensioneringen. Arbetsgrappen har i rapporten "Ett reformerat pensions­system" (Ds 1992:89) redovisat en skiss till hur ett sådant system skulle kunna utformas. Enligt skissen bör i framtiden pensionsförmånen baseras på inkomsten under hela förvärvslivet. Varje inkomstkrona blir därmed i princip lika mycket värd i pensionshänseende. Vidare skall alla garanteras en viss grandnivå. Särskilda regler om pensionsrätt skall gälla för vård av bam.

Pensionsförmånema skall knytas till den samhällsekonomiska utveck­lingen. En lång övergångstid fömtsätts.

Arbetsgrappen väntas inom kort lämna ett slutligt betänkande.

I framtiden måste det privata sparandet svara för en större del av det totala sparandet än under tidigare decennier. Sparande för pensionen är ett av de naturliga långsiktiga sparmålen. Det nya pensionssystemet bör ha ett inslag av privat, individuellt sparande.

48


Genom en förändring av pensionssystemet mot större försäkrings-    Prop. 1993/94:100 mässighet och följsamhet med inkomstutvecklingen och genom ett tydligt    Bilaga 1 inslag av individuellt fonderat sparande blir systemet mera robust och därmed   mera   trygghetsskapande.   Samtidigt   stimulerar  den  mindre skattekilen ökade arbetsinsatser.

9.6   Utbildning och kunskap

Det svenska samhällets konkurrenskraft konuner i växande omfattning att vara beroende av kunskaper. Vår attraktionskraft konuner att vara avhängig bl.a. den kunskapsmiljö som det svenska samhället kan erbjuda.

Det svenska utbildningssystemet var vid 1990-talets början inte rastat för att kunna möta de föränderliga förhållanden som nu väntar. Det var alltför centralplanerat och inflexibelt.

Den högre utbildningen var vidare klart underdimensionerad. Under 20 år hade ingen utbyggnad av de längre akademiska utbildningama ägt ram i Sverige, medan våra konkurrentländer byggt ut sin utbildningskapacitet.

Utbildningsarbetet inom högskolan hade dessutom inriktats mot vad som antogs skulle vara den växande offentliga sektoms behov. Det har lett till knapphet på medarbetare med industriell, särskilt teknisk utbildning.

I samtliga dessa hänseenden genomgår utbildningssystemet radikala förändringar. Dessa förändringar underlättar tillgången till välutbildad arbetskraft för en expanderande ekonomi.

Såväl skolan som den högre utbildningen har frigjorts från statligt detalj inflytande. Kvalitetsstimulerande konkurrens mellan skolor och akademiska lärosäten uppmuntras. Flexibilitet främjas genom att elevers och studenters val får avgörande betydelse för den egna utbildningens inriktning.

Sedan hösten 1991 har den högre utbildningens volym byggts ut med ca 30 %. Härigenom har utvecklingen mot en sänkning av den mest avancerade kompetensen i arbetskraften bratits.

Förändringama av skolan och den högre utbildningen har skett parallellt med viktiga investeringar inom forskningen. Att investera i forskning, och framför allt av det mest avancerade slaget, är ett viktigt inslag i en långsiktig politik för tillväxt och konkurrenskraft.

Genom den fömyelse av utbildningen och forskningen som nu pågår förbättras Sveriges intemationella konkurrensförmåga. Ändå är det som redan gjorts bara början på en utveckling av Sverige till ett verkligt kunskapssamhälle där medarbetarnas förmåga konuner till maximal användning.

Två frågor av yttersta vikt är därvid behoven av att finna former och villkor för en kontinuerlig utveckling av kompetens livet igenom, resp. behovet av starkare individuella incitament för utveckling av personlig kompetens. Utbildning av människor med låga inkomster är det i längden mest verkningsfulla sättet att bidra till en rättvis inkomst- och förmögen­hetsfördelning.

49


Under den period då Sverige gradvis förändras till ett mera kunskapsin-    Prop. 1993/94:100 riktat samhälle,  konuner övergångssvårigheter att bli  ofrånkomliga.    Bilaga 1 Redan i dag märks t.ex. en tendens hos företagen att inte ta i anspråk välutbildad arbetskraft som man på något längre sikt måste ha.

Det är viktigt att understryka det ansvar företag och andra har att till inte minst ungdomar sända rätt långsiktiga signaler om sitt kompetensbe­hov. Sker inte detta är risken stor att kompetensen inte konuner att finnas tillgänglig när den akut behövs. Kortsiktighet i dessa hänseenden riskerar att långsiktigt undergräva ekonomins expansionsförmåga.

10   Arbetsmarknaden

Situationen på arbetsmarknaden är fortfarande mycket allvarlig men det finns nu tydliga tecken på en begynnande återhämtning på vissa delarbetsmarknader. Konkurtenskraften har förbättrats inom industrin. Varslen om uppsägning minskar och antalet nyanmälda lediga platser inom industrin är på uppåtgående. Sysselsättningsminskningen har totalt sett upphört. En ökning visar sig i första hand inom industrin och till denna knutna delar av tjänstesektom. Emellertid fortsätter neddrag-ningama inom andra delar av ekonomin, främst inom konununema.

En varaktigt förbättrad sysselsättning kan bara nås genom god tillväxt i en stabil ekonomi med en flexibel arbetsmarknad i regional balans. Arbetsmarknadspolitikens huvuduppgift är att bidra till en flexiblare arbetsmarknad. Arbetsmarknadspolitiken skall även motverka öppen arbetslöshet och bidra till att förhindra utslagningen från arbetsmarkna­den. Regeringen har vidtagit en rad arbetsmarknadspolitiska åtgärder som syftar till att öka flexibiliteten och att förhindra att människor passiviseras och förlorar kontakten med arbetslivet. Åtgärder för att bekämpa lång­tidsarbetslöshet och en permanent utslagning av arbetskraften prioriteras. Fömtom de traditionella arbetsmarknadspolitiska åtgärdema kan nämnas utbyggnaden av det tredje gymnasieåret, fler platser inom högskolan, infrastrakturinvesteringar, och ROT-verksamhet.

En aktiv regionalpolitik i syfte att underlätta för företagande i regioner med hög arbetslöshet är även ett viktigt inslag för alt åstadkomma tillväxt i landets alla delar och därmed ett ökat antal riktiga jobb.

På en väl fungerande arbetsmarknad utnyttjas såväl kvinnors som mäns kompetens och fulla potential. Trots en intemationellt och historiskt hög kvinnlig förvärvsfrekvens i Sverige är könsfördelningen mycket ojämn inom vissa utbildningar och yrken. Kvinnor är underrepresenterade inom t.ex. tekniska utbildningar och yrken. Mäns andel av vård- och om­sorgsarbete är mycket låg. Dessa skevheter återspeglas också i lö­neutvecklingen där kvinnodominerade verksamheter i regel har sämre löneutveckling än mansdominerade. Det är väsentligt att främja ett urval till både gymnasieutbildning och högre utbildning som inte grandar sig på kön utan i första hand på kompetens och arbetsmarknadens efter­frågan.

50


En viktig del i en politik för tillväxt är aft stärka kvinnors ställning i Prop. 1993/94:100 ekonomin och att öka jämställdheten mellan kvinnor och män i samhället. Bilaga 1 En ökad tillväxt är också en föratsättning för att kunna vidareutveckla välfärden och jämställdheten. Det finns en stor tillväxtpotential i att bättre ta tillvara kvinnors kompetens i arbetslivet och på andra områden. Ökad konkurrens och avreglering av tjänstesektom är ett viktigt inslag i en politik för att stärka kvinnors position på arbetsmarknaden. Ett modemt tjänstesamhälle som svarar mot de krav som både män och kvinnor ställer, kräver en fömyelse av arbetsorganisationen som uppmuntrar till initiativ och ansvar.

Fömyelsen av arbetsmarknadspolitiken fortsätter med en ökad betoning på aktiva insatser såsom ungdomspraktik och arbetslivsutveckling. Ungdomspraktiken som budgetåret 1994/95 beräknas omfatta 90 000 personer per månad ger ungdomama viktig yrkespraktik och arbets­livserfarenhet.

Arbetslivsutvecklingen har stadigt ökat under innevarande budgetår. Åtgärden är ett viktigt medel att bekämpa en permanent utslagning av arbetskraften och istället får 70 000-80 000 personer chansen att behålla och stärka kompetensen och kontakten med arbetsmarknaden.

Under 1994 tillkommer en ny åtgärd - det generella anställningsstödet (GAS) — vars främsta syfte är att under en begränsad tid stimulera till nyanställningar på den reguljära arbetsmarknaden och att omvandla den för närvarande omfattande övertiden till nya arbetstilllällen. Företagen kan tidigarelägga anställningar eftersom kostnadema för nyanställning minskar vilket bidrar till en ökad sysselsättning.

Avgörande för full sysselsättning är en väl fungerande arbetsmarknad med en lönebildning som skapar riktiga jobb. Staten skall inte ta ansvar för lönebildningen utan detta vilar i främsta hand på arbetsmarknadens parter. Däremot är det statens uppgift att utforma offentliga regelsystem så att låg arbetslöshet är förenlig med en varaktigt låg inflationstakt.

Höjningarna av egenavgiftema i arbetslöshetsförsäkringen bidrar till att kostnadema för arbetslöshet blir tydligare.

Sänkningen av kompensationsnivån vid arbetslöshet och arbetsmarknads­pol itiska åtgärder bidrar till att öka incitamenten att söka och acceptera ett erbjudande om arbete samt för dem som har jobb att anpassa lönekraven så att arbetslösheten inte ökar. Detta torde leda till minskad risk för inflationistisk lönebildning och därmed bättre föratsättningar för en lägre arbetslöshetsnivå.

Det finns en påtaglig risk att arbetslöshetstideraa stiger och att de arbetslösas anknytning till arbetsmarknaden försämras. I Sverige är ersättningsperioden begränsad till 300 ersättningsdagar (150 vid KAS) för personer yngre än 55 år. Samtidigt finns möjligheten att kvalificera sig till en ny ersättningsperiod om 300 dagar genom deltagande i arbets­marknadspolitiska åtgärder. Flera studier visar att de långa ersättnings-perioder som finns i en del andra länder är en viktig förklaring till den höga långtidsarbetslösheten. För att motverka denna utveckling och bryta randgången mellan åtgärder och arbetslöshet har regeringen aviserat-att möjligheten att genom arbetsmarknadspolitiska åtgärder kvalificera sig för

51


en ny kontantersättningsperiod begränsas till en ny period om 150 dagar. Prop. 1993/94:100 Den begränsade ersättningsperioden kan innebära att incitamenten för den Bilaga 1 arbetslöse att söka arbete i den kommande uppgångsfasen ökar och att anknytningen till arbetsmarknaden förstärks. Därmed stärks arbetslinjen i arbetsmarknadspolitiken. Det innebär också skärpta krav på de arbets­marknadspolitiska myndighetema att utforma de aktiva åtgärdema så att det blir lättare för de arbetslösa att få riktiga jobb. Dessutom kan detta bidra till en ansvarsfull lönebildning.

För att hålla tillbaka arbetslösheten och för att bevara och förstärka de arbetssökandes anknytning till arbetsmarknaden konuner omfattande arbetsmarknadspolitiska insatser att bibehållas. Under budgetåret beräknas i genomsnitt ca 7 % av arbetskraften delta i någon form av arbets­marknadspoUtisk åtgärd. Här har antagits att andelen personer i åtgärder stiger genom att utnyttjandegraden av de arbetsmarknadspolitiska medlen ökar. När arbetsmarknadsläget förbättras kommer de arbetsmarknadspo­litiska åtgärdema att trappas ner successivt

De åtgärder som vidtagits av regeringen leder till en förbättring av arbetsmarknadens funktionssätt och är en föratsättning för en ökad syssel­sättning.

52


Omprövning och förnyelse av offentlig X'''''''''' sektor

1     Regeringens strategi för förnyelsen av den offentliga sektorn

När regeringen tillträdde hösten 1991 angavs fyra stora uppgifter som skulle dominera arbetet under mandatperioden, nämligen att föra Sverige in i det europeiska samarbetet, återapprätta Sverige som tillväxt- och företagamation, förbättra välfärden genom en valfrihetsrevolution samt att forma en långsiktig och hållbar utveckling mot ett samhälle präglat av god miljö.

Omprövningen och fömyelsen av den offentliga sektoms olika system och institutioner är ett led i den politik som redan angavs i den första regeringsförklaringen och som sedan stegvis utvecklas och genomförs. Den offentliga sektoms fömyelse är således en viktig del i den fömyelse av Sverige som regeringens samlade politik är ett uttryck för.

De omfattande förändringar som pågår inom departements- och myn-dighetsonuådena syftar alla till att skapa instrament och bidra till förverk­ligandet av de övergripande mål för samhällsutvecklingen som regeringen och riksdagen har lagt fast.

Offentliga system och strakturer omprövas för att åstadkonuna en val-frUietsrevolution i välfärdspolitiken.

Den enskilde och familjen ges ett ökat handlingsutrymme på bekostnad av förstelnade byråkratiska regler, offentliga monopol och korporativt förmynderi.

Staten har olika roller inom olika samhällsonuåden. Därför är det vik­tigt att ha entydiga gränser för statens åtaganden inom respektive sektor.

Altemativ och mångfald stimuleras i vård, omsorg och service till med­borgama.

Det statens kämområde som rättsväsendet utgör reformeras för att stå starkt inför framtiden.

Marknadsekonomin är det bästa ekonomiska systemet för att uppnå en effektiv resursallokering. Detta utnyttjas genom att marknadsliknande föratsättningar introduceras även i den offentliga produktionen. All verk­samhet utsätts för konkurrens så långt det överhuvud taget är möjligt utan att åsidosätta rättssäkerhet, demokratisk insyn och kontroll samt den enskildes grandläggande rättigheter och skyldigheter.

Föråldrade strakturer rivs ner för att ersättas med en väsentligt mindre och resurssnålare och samtidigt mer effektiv och flexibel offentlig för­valtning.

53


2     Utgångspunkter                                      p™p- 1993/94: lOO

Bilaga 1 Den offentliga sektorns roll

Människor måste ha ett avgörande inflytande över beslut som rör deras välfärd dels via den demokratiska processen, dels via efterfrågan på varor och tjänster som tillhandahålls på marknaden. Samtidigt finns det om­råden där fömtsättningama för effektiva lösningar på marknaden inte är uppfyllda. Antingen saknas effektiva marknader eller också är marknads­lösningar inte möjliga eller lämpliga.

Det är nödvändigt att samhället har ansvar för verksamheter som för­svar, rättsväsende och gmndforskning. Offentliga åtaganden kan också behövas inom vissa verksamheter med hög andel fasta kostnader, som bl.a. är fallet med olika infrastrakturinvesteringar. Detta hindrar givetvis inte att även sådana verksamheter bör utsättas för rationaliseringskrav.

Ett annat motiv för offentliga insatser är förknippade med s.k. extema effekter. Ett exempel är utbildning, som kan ge utdelning i form av högre lön för den enskilde, men även skapa föratsättningar för en allmänt högre tillväxt, vilket kommer övriga samhällsmedborgare till del. Det finns därför skäl att genom olika offentliga insatser upprätthålla en tillräckligt hög utbildningsvolym.

Informationsproblem kan också motivera offentliga insatser. Det gäller bl.a. inom sjukvården, där den enskilde inte alltid kan bedöma nödvän­digheten av eller kvaliteten på olika åtgärder. Till informationsproblemen hör också svårigheten att jämföra olika altemativ med långsiktiga konse­kvenser. Det är svårt att värdera framtida kostnader och nyttor. Här finns motiv för insatser som ökar den enskildes möjligheter att fatta egna beslut.

Andra motiv för offentliga insatser sammanhänger med allmänna rätt­visekrav som bl.a. kan avse konsumtionsutiymmets fördelning mellan olika generationer. Staten har därför ett ansvar för kostnadskontroll och avvägning mellan olika typer av offentliga utgifter. Det är viktigt att transfereringssystemen inte leder till att privat konsumtion tränger ut offentlig konsumtion och investeringar på olika områden, som är viktiga för den långsiktiga utvecklingen av välfärden.

Marknadsmisslyckanden kan emellertid endast motivera en del av de offentliga åtagandena. Också fördelningpolitiska ambitioner och särin­tressens krav ligger bakom en stor del av de offenfliga utgiftema. Flera av de offentliga systemen omfördelar konsumtionsmöjligheter mellan olika gmpper och individer. Det finns även omfördelning genom försäk­ringar mot mer eller mindre påverkbara händelser, t.ex. sjukdom och arbetslöshet. Huvuddelen av de offenliga åtagandena handlar dock om i princip försäkringsbara omfördelningar mellan olika perioder i en män­niskas liv.

Olika skäl kan således anföras för offentliga åtaganden. Betydligt svå­rare är att generellt avgöra vad graden av offenflig engagemang bör vara. Detta  varierar  avsevärt  mellan  olika  områden.   På  väl   fungerande

54


marknader med välinformerade aktörer kan det offentligas roll inskränkas Prop. 1993/94:100 till att upprätthålla stabila "spelregler". En viktig offentlig uppgift är att Bilaga 1 undanröja hinder för fungerande marknader. Vid vissa typer av mark­nadsmisslyckanden kan regleringar tillämpas. I verksamheter med s.k. extema effekter kan avgifter eller subventioner användas för att uppnå en effektiv nivå på produktionen. Olika fördelningspolitiska ambitioner kan motivera transfereringar eller offentlig finansiering av verksamheter. Däremot är motiven för offentlig produktion ofta betydligt svagare. En viktig uppgift för det offentliga är att skapa föratsättningar för människor att fördela om sina inkomster över livscykeln.

Sammantaget är den offentliga sektom av stor betydelse för en väl fun­gerande marknadsekonomi. Omfattningen av offentliga åtaganden måste dock kunna omprövas över tiden efter utvecklingen av bl.a. inkomster, värderingar och teknik.

Finansiering av den offentliga verksamheten

Saneringsprogrammet för de offentliga finansema innebär att de offentliga utgiftema för konsumtion skall vara realt oförändrade under den närmaste femårsperioden. Denna begränsning innebär ett val mellan å ena sidan utveckling av lönekostnader och andra kostnader och å andra sidan utveckling av producerad volym. Hur denna restriktion upplevs av kon­sumentema beror till stor del på hur verksamheten organiseras och vilka produktivitetsförbättringar som uppnås.

På vissa områden finns möjligheter till ökad avgiftsfinansiering. Totalt sett kännetecknas offentlig tjänsteproduktion av en låg grad av avgifts­finansiering. Förhållandena varierar dock avsevärt inom olika områden.

Även i transfereringssystemen finns betydande utrynune för ökade egen­avgifter, dels genom inslag av självrisk, dels genom att de försäkrade själva belastas med egenavgifter. Därvid blir sambandet mellan inbetalda avgifter och erhållna förmåner tydligare samtidigt som det totala skattetrycket minskar.

Även på längre sikt konuner i allt väsentligt våra välfärdssystem att vara offentligt finansierade. Detta utesluter dock inte en ökad konkurrens i produktionsledet. Under senare år har nya produktionsformer vuxit fram, dels i den offentliga sektoms egen regi, och dels i extem regi. Ge­mensamt för de flesta av de nya produktionsformema är ökad affärsmäs­sighet och olika inslag av konkurrens. Olika studier tyder på att nya orga­nisations- och verksamhetsformer i många fall har medfört betydande produktivitetsvinster samtidigt som servicen förbättrats.

Den offentliga sektorn i internationellt perspektiv

En ökad intemationalisering ökar konkurrensen mellan företag. Men en öppning av gränsema skapar också en konkurrens mellan ländemas of­fentliga sektorer. Kvaliteten på offentliga tjänster och nivån på skattema

55


 


gör ett land mer eller mindre attraktivt som arbetsplats och investerings- Prop. 1993/94:100 land. Om människor lättare kan flytta sina varainköp, arbetsinsatser och Bilaga 1 investeringar till andra länder kan beskattningsförmågan försänuas. Inte­grationen kan därför indirekt ställa krav på att i ökad utsträckning beskat­ta skattebaser som är mindre rörliga. Om Sverige däremot skulle ställa sig utanför det europeiska samarbetet finns troligen behov av mer omfattande skattesänkningar för att stärka konkurrenskraften.

Såväl EES-avtalet som ett medlemskap i EU väntas ge positiva effekter på den ekonomiska tillväxten i Sverige, bl.a. genom ökad konkurrens. En viktig effekt av ett närmande till EU är också den minskade osäkerhet som detta innebär för företagen. Integrationen medför därför sannolikt positiva effekter på direktinvesteringama vilket också leder till ökad tillväxt. På sikt innebär detta att skatteintäkterna för den offentliga sektom ökar.

En ökad intemationalisering innebär stora möjligheter — men också vissa risker — för svensk ekonomi och Sveriges offentliga sektor. Vinstema av integrationen beror i hög grad på den förda politiken på olika områden. Den ekonomiska politiken måste sålunda ge gmnd för en stabil och konkurrenskraftig utveckling av priser och kostnader inom landet för att den ekonomiska tillväxten varaktigt skall kunna upprätthållas. Vidare är åtgärder som förbättrar flexibiliteten på arbetsmarknaden nödvändiga för att Sverige ska kunna dra nytta av en ökad rörlighet för arbetskraft. En ny lag (1992:1528) om offentlig upphandling träder i kraft samtidigt med EES-avtalet. För att kunna uppnå de besparingar som lagen möjliggör krävs ökad information och kompetens. Slutligen är en väl fungerande infrastraktur i vid bemärkelse en fömtsättning för att integrationen ska leda till ökade investeringar och en högre ekonomisk tillväxt. Dessa effekter är i sin tur avgörande för den offentliga sektoms resurser och de svenska välfärdssystemens utveckling.

3     Huvudfrågor i förändringsarbetet

Offentlig verksainhet måste vara effektiv och väl fungerande för att de människor som är beroende av den skall få den service som de behöver och för att motivera de skatteuttag som finansierar den. Men effektivi­teten i den offentliga verksamheten är också viktig ur ett annat och vidare perspektiv. Staten och konununema har ansvar för olika funktioner som påverkar hela samhällsekonomin. Lagstiftning och andra regelsystem är styrande inom många samhällsområden. Olika former av ekonomiska reg­leringar påverkar också verksamheter som inte bedrivs direkt av staten eller konununema.

Därför är det av utomordentlig vikt att effektiviteten upprätthålls även i de regelsystem som påverkar andra delar av ekonomin. Med denna ut­gångspunkt innebär effektivitet bl.a. att avskaffa de regleringar som inte är nödvändiga samt att se till att utformningen av de regler som måste

56


finnas kvar är sådan att de inte försvårar stabilitet, effektivitet och tillväxt    Prop. 1993/94:100
i ekonomin.
                                                                  Bilaga 1

Särskild omsorg måste ägnas de incitament som finns inbyggda i syste­men. Staten och kommunema måste ägna större kraft åt att ompröva be­fintliga regleringar. Målsättningen med statens och kommunernas styming behöver i många fall preciseras. En fortlöpande uppföljning och utvärdering av de resultat som uppnås ger ett underlag för sådana om­prövningar.

Effektivitet och kvalitet bör emellertid också ses i ett demokratiskt per­spektiv. Genom fler valmöjligheter och färte och förenklade regler ökar medborgamas frihet.

Några huvudfrågor i det omfattande förändringsarbete som bedrivs är sammanfattningsvis:

           att fortlöpande ompröva statliga åtaganden,

           att utveckla mål- och resultatstymingen,

           att    utveckla    den    finansiella    stymingen    och    höja    den ekonomiadministrativa kompetensen,

           att utveckla samverkan och tydliggöra ansvarsfördelningen mellan stat och kommun,

           att renodla verksamhetsformema för offentlig produktion,

           att fullfölja bolagisering och privatisering av offentlig verksamhet som kan bedrivas i konkurrens på marknaden,

           att utveckla och förändra statsförvaltningens straktur och arbetsfor­mer inför ett ökat europeiskt samarbete,

           att öka medborgamas valfrihet och möjligheter till inflytande och insyn i offentlig verksamhet.

4     System- och strukturförändringar

Styrning och uppföljning

En ökad effektivitet i den offentliga verksamheten fömtsätter en utveck­ling av formema för riksdagens och regeringens styming av den offent­liga sektora. Under de senaste åren har större intresse ägnats verksam­hetens resultat. Genom bättre uppföljning och utvärdering kan resultaten lyftas fram till granskning. 1 takt härmed kan detaljstymingen minskas, vilket ökar handlingsutrymmet för dem som bedriver verksamheten. Däri­genom skapas föratsättningar för en större dynamik i arbetet med att effektivisera verksamheten.

Det nya systemet för statsbidrag till kommunema innebär sådana för­utsättningar. Inom hälso- och sjukvården prövas nya styr- och organisa­tionsformer i samma syfte. Den fortlöpande utvecklingen av den finan­siella stymingen av myndighetema, som bl.a. ger myndighetema entydiga ramar och ökat handlingsutrymme, syftar också till att skapa sådana inci­tament.

57


Avregleringar                                                                Prop. 1993/94:100

Bilaga 1 Under det senaste året har takten i arbetet med avregleringar ökat. En särskild delegation, knuten till Näringsdepartementet, för avreglerings-frågor och för genomförande av regeringens avregleringsprogram (dir. 1993:113) tillkallades av regeringen i september 1993. Delegationen har till uppgift att ställa samman och konkretisera regelförändringar och and­ra åtgärder för ökad konkurrens och tillväxt, som pågår inom samtliga departement, i ett avregleringsprogram. Delegationens arbete tar sikte på regelförändringar som öppnar nya offentligt reglerade marknader för konkurrens, som främjar företagande och konkurrens på lika villkor, som undanröjer hinder för nyföretagande och stärker motiven att starta och driva företag. Delegationen skall vidare ta lämpliga initiativ som stärker konkurrensen och sprida information om vikten av en väl fungerande marknadsekonomi. Delegationen har lämnat en första rapport till rege­ringen den 29 november 1993. I rapporten presenteras ett avreglerings­program för 1993-94 omfattande ett hundratal punkter.

Provnings- och certifieringsverksamheten avregleras och förändras bl.a. för att underlätta företagens import och export av produkter. En fort­löpande reformering pågår av byggproduktreglema. Ett nytt och enklare patentinstitut övervägs för att begränsa hindren i innovatörsprocessen. Förenklingar genomförs när det gäller statens stöd och rådgivning till småföretag genom utvecklingsfondema. Förslag till regelförändringar i syfte att stävja konkurrenssned vridande missbrak vid konkurser och före-tagsrekonstraktioner har lämnats i rapporten Företagande och konkurtens på likvärdiga villkor. Vidare utreds en avreglering av panflånelagstift-ningen och fastbränslelagen.

Inom utbildningsområdet har valfriheten ökat genom bl.a. lagstadgad rätt att välja ghindskola, likvärdiga villkor för fristående skolor och ökad frihet för skolor och universitet att profilera sig och studerande att välja studieinriktning. Långtgående förändringar genomförs i regelverket för de statliga universiteten och högskoloma för att skapa frihet för univer­sitet och högskolor att besluta om innehåll i och institutionella ramar för verksamheten.

Genom den nya högskolelagen och det nya resurstilldelningssystem, som delvis infördes den 1 juli 1993, överger statsmaktema den direkta styming av landets institutioner för högre utbildning och forskning som tillämpats under lång tid. I stället har ansvaret för mycket stora resurser och en väsenflig del av den långsiktiga kompetensutvecklingen i landet överlämnats till universiteten och högskoloma.

Den väsentligt ökade självständigheten för universiteten och högskolor­na har kombinerats med en ordning som innefattar kraftfulla incitament för att utveckla kvaliteten i verksamheten och öka effektiviteten i resurs­utnyttjandet. Sålunda svarar två nya myndigheter. Kanslersämbetet och Rådet för gmndläggande högskoleutbildning, för att stimulera och stödja universiteten och högskoloma i deras kvalitetsarbete. Vidare införs suc­cessivt ett nytt resurstilldelningssystem såväl för grandutbildning som för

58


fakultetema under treårsperioden.   Ett uppföljningsansvar har ålagts    Prop. 1993/94:100
Verket för högskoleservice (VHS).
                                    Bilaga 1

Reformen har genomförts parallellt med att förstärkningar tillförts uni­versitet och högskolor för att möjliggöra en kraftig ökning av antalet studenter i gmndläggande högskoleutbildning.

Regleringen inom skogsbraket har minskat genom att skogsvårdslag­stiftningen har förenklats.

Avregleringen inom bostadssektom fortsätter. En mängd statliga regle­ringar som begränsar valfriheten för bostadsproducenter och konsumenter och som inte behövs för ekonomisk och annan stabilitet inom området har avskaffats. Stödsystem som motverkar ekonomisk stabilitet och kost­nadseffektivitet har avvecklats eller är under avveckling. Andra stödsy­stem har konstraerats om för att skapa bättre incitament utifrån allmän­ekonomiska utgångspunkter. Den statliga och kommunala bostadsadmini­strationen har setts över och effektiviserats.

Utformningen av regelsystemen inom arbetsmarknadspolitiken är av särskild betydelse för stabilitet, effektivitet och tillväxt i ekonomin. En parlamentarisk kommitté (dir. 1993:132) skall se över arbetsmarknads­politikens roll, omfattning, inriktning och avgränsning. Konunittén skall också föreslå de förändringar av arbetsmarknadsverkets stmktur som förslagen kan föranleda. Arbetsrätten ses över. Monopolet på arbetsför­medlingar har upphört.

Transfereringssystemen

En omfattande genomgång och omprövning görs av de stora transfere­ringssystemen inom socialdepartementets område. Systemfel inom social­försäkringen har rättats till genom olika åtgärder för att komma till rätta med inslag som skapat överkompensation och som hämmat rehabilitering av långtidssjukskrivna. Fr.o.m. den I januari 1992 trädde ett system med sjuklön de första två veckoma för anställda i kraft samtidigt med en om­fattande reform av systemen för arbetslivsinriktad rehabilitering av lång­tidssjukskrivna. En karensdag har införts, samtidigt som arbetsskadebe­greppet inom arbetsskadeförsäkringen stramats upp. Vidare har den sär­skilda arbetsskadesjukpenningen slopats.

En genomgripande reformering förbereds av den allmänna pensione­ringen i syfte att trygga finansieringen av pensionema för morgondagens pensionärer och även i övrigt få till stånd regler för pensionssystemet som uppfattas som rimliga av både pensionärer och förvärvsarbetande. Systemet ska vara robust och ekonomiskt stabilt. Förändringama skall leda till ett starkare samband mellan avgifter och förmåner, stimulera till ökat arbete och främja ett högt långsiktigt sparande.

Vägledande för regeringens översyn av de stora transfereringssystemen är också nödvändigheten att få ner underskotten i de offentliga finanser­na, eftersom obalansema i ekonomin måste undanröjas för att trygga väl­färden på lång sikt.  Omfattande besparingar har därför genomförts

59


samtidigt som inkomstbortfallsprincipen bevarats i kombination med rik-    Prop. 1993/94:100
tade åtgärder för att stödja utsatta grapper.
                      Bilaga 1

Konkurrens och valfrihet

Av stor betydelse för den ekonomiska utvecklingen är också arbetet med att främja konkurrensen och öka valfriheten inom olika sektorer. Genom den nya konkurrenslagstiftningen, lagen om offentlig upphandling och öppnandet för entreprenader i konununal verksainhet skapas föratsätt­ningar för en ökad konkurrens inom vida delar av ekonomin.

Hinder för privata altemativ i vård och omsorg undanröjs. Mottagandet av asylsökande reformeras. Driften av alla förläggningar skall vara öppen för entreprenad och Invandrarverket skall aktivt verka för att öka inslaget av entreprenader. Dessutom ökar möjlighetema för asylsökande att ordna sitt boende själva.

Inom kommunikationsområdet har ny lagstiftning på tele- och radio-området trätt i kraft. Riksdagen godkände i december 1993 regeringens förslag till postlag. Steg i riktning mot ökad konkurrens har tagits på luftfartsområdet och för jämvägstrafiken. Enligt riksdagens beslut skall Vägverkets produktionsdivision bolagiseras med inriktning på genom­förande år 1995. Regeringen planerar att lämna förslag till riksdagen under våren 1994 om att AB Svensk Bilprovnings monopol på kontrollbe­siktning av vägtrafikfordon skall avskaffas.

De bolagiseringar och privatiseringar av statlig och konununal verk­samhet som nu genomförs innebär också att stora verksamhetsområden förs över till en konkurrensutsatt miljö. Televerket, Postverket, Vägver­ket, Banverket, Domänverket, Vattenfallsverket, Byggnadsstyrelsen och AMU är exempel på statliga myndigheter som helt eller delvis bolagise­ras.

Privatisering och privata alternativ

Privatiseringen av statligt ägda företag fortsätter. Ett ökat inslag av kon­kurrens i den offenfliga sektom främjas och inriktning och omfattning av konkurrensutsatt verksainhet i statliga myndigheter, konununer och landsting undersöks. Elmarknaden öppnas för konkurrens genom en re­formering av ellagstiftningen i syfte att avskaffa elleverantöremas leve­ransmonopol och inrättandet av en svensk kraftbörs. Samtidigt renodlas tillsyns- och myndighetsuppgiftema på elområdet.

Privata altemativ växer fram bl.a. inom vård, omsorg och skola. Un­der 1994-95 får alla möjlighet att välja sin egen husläkare, vilket ökar valfrihet, tillgänglighet och kontinuitet. Fri etablering för husläkare in­förs. Etableringsbegränsningama i övrigt för läkare, tandläkare och sjuk­gymnaster avvecklas successivt. Valfriheten inom bamomsorgen ökar ge­nom att kommunema får en skyldighet att betala ut bidrag även till enskilda altemativ och genom införandet av vårdnadsbidrag.

60


Offentlig produktion                                                       Prop. 1993/94:100

Bilaga 1 Den offentliga produktionen renodlas. Den bör avse statens och kommu­nemas kämområden, dvs. sådan verksamhet som inte kan bedrivas på enbart marknadsvillkor. En fortlöpande omprövning pågår i syfte att kon­kurrensutsätta verksamheter som bedrivs i offentlig regi. 1 den verk­samhet som stat och konununer svarar för skapas marknadsliknande fömtsättningar t.ex. genom att kund - leverantörs-förhållanden införs. Åtskillnad görs också mellan myndighetsuppgifter och annan service till medborgama. Samverkan mellan offentlig och ideell verksamhet främjas. De genomgripande förändringar som har skett inom det personalpolitiska området innebär också en marknadsanpassning av villkoren i den offent­liga produktionen.

Strukturförändringar

Omfattande/öra/ic/rmflr genomförs i den statliga förvaltningsstrakturen. Kraftiga nedskämingar har skett vid många myndigheter och vissa myn­digheter har helt avvecklats. Ombildningar och sanunanslagningar av myndigheter är ett annat viktigt inslag i förändringsarbetet. Exempel på genomgripande strakturförändringar är det arbete som pågår inom För­svarsdepartementets onuåde.

Strakturförändringama tar sin utgångspunkt i bl.a. omvärldsföränd­ringar och behoven av att öka effektiviteten. Genomförandet ställer stora krav på analyskapacitet och organisationskunnande. Förändringama måste föregås av noggranna överväganden om samhällsekonomiska och verk­samhetsmässiga konsekvenser. Det är också nödvändigt att följa upp de förändringar som görs. En utvärdering av bl.a. de ekonomiska och regio­nala effektema bör alltid göras. En redovisning av genomförda stmktur­förändringar och deras personalkonsekvenser samt regeringens åtgärder för att förbättra uppföljningen av stmkturförändringar lämnas i bilaga 8.

Infrastruktur för transporter och informationsförsörjning

En god infrastraktur är en grandläggande föratsättning för ekonomisk ut­veckling. Under 1980-talet var utbyggnaden av vägar och jämvägar kraftigt eftersatt. Riksdagen beslutade därför i juni 1993 efter förslag från regeringen om en kraftfull utbyggnad av trafikens infrastmktur under de kommande tio åren.

Totalt kommer 98 miljarder kronor att investeras i nya vägar och jäm­vägar fram till år 2003. Därtill kommer planerade projekt om ca 50 mil­jarder kronor som finansieras genom avgifter som betalas av trafikanter­na. En sådan kraftfull utveckling av infrastrakturen konuner att bidra till att uppfylla flera samhällsmål. Såväl ekonomisk tillväxt, miljö, trafiksä­kerhet som regional utveckling kan förbättras genom den utbyggnad av vägar och jämvägar soni pågår.

61


Vid genomförandet av de planerade väg- och jämvägsinvesteringama    Prop. 1993/94:100 är det angeläget att stor hänsyn tas till den fysiska utformningen så att    Bilaga 1 miljöpåverkan minimeras och föratsättningama för en långsiktigt god hus­hållning med naturresurser tas till vara.

I Ekonomikommissionens betänkande Nya villkor för ekonomi och po­litik (SOU 1993:16) framhölls bl.a. den informationsteknologiska infra-strakturens betydelse för samhällsutvecklingen i stort, för näringslivets tillväxtkraft och särskilt för den expanderande tjänstesektom. Sveriges geografiska läge och låga befolkningstäthet, liksom vår relativt starka in­dustriella tradition inom telekommunikationsområdet, gör det också naturligt att söka utvecklingsprojekt med långsiktig potential inom detta område.

I de tillväxtinitiativ som för närvarande diskuteras inom EU liksom i USA har också infrastrakturella investeringar i informationsteknologi en framträdande plats.

En elektronisk infrastraktur för informationsförsörjning kan också bidra till minskade offentliga utgifter och öka medborgarnas information, kun­skap och delaktighet i samhällsutvecklingen.

Informationssamhällets elektroniska infrastraktur omfattar inte endast en fysisk nätuppbyggnad. Det handlar också om en anpasssning av lag­stiftning och övriga regler till den modema informations- och kommuni­kationstekniken. Effektiv informationshantering och -förmedling förat­sätter enhetliga begrepp och definitioner av information och data. De tekniska systemen måste för att kunna samverka bygga på allmänt accep­terade standarder.

För att skapa en öppen elektronisk infrastraktur krävs samverkan mel­lan staten, konununema, forsknings- och teknikutvecklingsorgan, leveran­törer, användare och andra aktörer på marknaden.

Den offentliga sektom har en viktig roll i denna utveckling. Staten har ett självklart ansvar för modemisering av lagstiftning och utformning av de spelregler i övrigt som behövs för att samhälle och näringsliv fullt ut skall kunna utnyttja den nya informationsteknologin. Staten kan också vara pådrivande genom offensiva satsningar på bl.a. forskning och ut­veckling samt teknikspridning. Den offentliga sektom kan också som en stor användare av informationsteknologi påverka marknadens och infra-strakturens utveckling. Stat och kommun är därför viktiga aktörer i sam­hällets informationsförsörjning. En effektiv informationshantering inom offentlig sektor föratsätter ett väl fungerande informationsutbyte med näringsliv, medborgare och andra aktörer i såväl Sverige som övriga Europa.

Olika initiativ för att stimulera utvecklingen av den elektroniska infra­strakturen konuner att tas.

62


 


5     Förändringar i den regionala förvaltningen p™p- 1993/94: lOO

BUaga I

Den regionala strakturen uppvisar i dag en splittrad bild. Ansvarsför­hållandena är delvis oklara. Samverkan och samordning behöver förbätt­ras. Den administrativa geografiska indelningen medför åtminstone i vissa delar av landet problem. En framtida straktur för den regionala offentliga förvaltningen bör utformas så, att den bidrar till en effektiv och ända­målsenlig verksamhet och till en positiv utveckling i olika landsändar samtidigt som samordning, utveckling och en hållbar tillväxt främjas i landet som helhet.

En nationell tillväxtpolitik måste i högre grad än i dag utgå från den regionala nivån. För att ta tillvara utvecklingsmöjlighetema i landets olika delar måste fastlagda riktlinjer för den regionala politiken fullföljas genom mer samordnade verkställighetsbeslut.

Sektorstänkandet har i hög grad varit en avgörande faktor både vid utformning av åtgärder och värdering av resultat. Men sektorsansvaret kan inte fungera väl utan att kompletteras med lämpliga former för sam­ordning på central, regional och lokal nivå.

De olika åtgärder, som har satts in för att främja tvärsektoriella lös­ningar, har inte räckt till. I förhållande till den konununala förvaltningen, som anpassat och utvecklat sin organisation i riktning mot större samord­ning, framstår den statliga förvaltningen som starkt sektoriserad.

Oavsett hur formema för det lokala och regionala inflytandet utvecklas, måste staten ta ett ansvar för att säkra en samordning som tillgodoser den samhällsmässiga helhetssynen. Samhällsutvecklingen medför ökade krav på ändamålsenliga instmment och arbetsformer för samordning av poli­tiska tillväxtinitiativ på regional nivå. Regionalpolitiken går i allt högre grad ut på att effektivt samordna de resurser som finns inom olika sam­hällsonuåden. Näringspolitiken koncentreras alltmer på infrastrakturfrå-gor i vid mening som föratsätter samplanering. Miljöpolitiken blir alltmer sektorsövergripande till sin karaktär. Livsmedelspolitiken medför krav på en samlad politik för landsbygdsutvecklingen där insatser inom områ­dena näringsliv, jordbrak, miljö och kulturlandskap m.fl. behöver sam­ordnas. Den civila beredskapen kräver en bred samverkan. Trafikpoliti­ken omfattar hänsyn till miljöfrågoma och trafiksäkerhetsfrågoma etc. En förstärkning av den regionala samordningen är också nödvändig för att vi skall kunna delta i och dra nytta av EU:s regionala projekt och stöd­former

Regeringen har tagit initiativ till en samlad översyn av den regionala nivån (dir. 1992:86). Uppgiften har lagts på den parlamentariskt samman­satta Regionberedningen (C 1992:06). Beredningen har till uppgift att utforma förslag om den offentliga verksamhetens uppbyggnad och indel­ning på regional nivå. I arbetet övervägs såväl ansvarsfördelningen mel­lan den statliga och den kommunala sektom som uppgiftsfördelningen inom de båda sektorema. Därvid ingår att beakta värdet av samordning, regional balans och verkningsfulla statliga styrinstrament. Den admini­strativa indelningen på regional nivå skall också övervägas. Beredningen

63

Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 100 Bilaga 1


skall i det sanunanhanget ta upp frågan om hur statliga myndigheters re-    Prop. 1993/94:100 gionala organisation kan anpassas till en eventuell ny indelning. Bered-    Bilaga 1 ningen bör bedriva sitt arbete så att problem, önskemål och synpunkter i olika delar av landet fångas upp. Resultatet av arbetet skall redovisas under våren 1994.

6     Förändringar i förhållandet mellan stat och kommun

utgångspunkter

Sedan lång tid har det funnits en strävan att decentralisera offentliga upp­gifter och att öka den kommunala självstyrelsen. Konununer och lands­ting har successivt fått allt störte kompetens och bättre föratsättningar att själva organisera, prioritera och utforma sin verksamhet.

Den tidigare statliga detaljstymingen hade främst sin gmnd i kraven på rättssäkerhet och likvärdig service för medborgama. Den bidrog dock till att försvåra fömyelse och effektivitet i, och lokal anpassning av, den kommunala verksamheten. Behovet av flexibilitet och av att kunna utfor­ma verksamheten efter lokala behov har ökat. En successivt försämrad samhällsekonomi har också bidragit. Begränsade resurser stäUer allt störte krav på fömyelse och effektivisering. Stora förändringar har därför vidtagits under de senaste åren när det gäller föratsättningama för den kommunala verksamheten och statens styming av denna.

Ett viktigt syfte har varit att åstadkonuna en tydligare ansvarsfördelning mellan staten och den kommunla sektom. Staten har det övergripande ansvaret för den offenfliga verksamheten och samhällsekonomin samt för att trygga medborgamas behov. Därför anger staten utrymmet för kommunsektoms skattefinansierade verksamhet och statens styming övergår från detaljstyming till styming genom nationella mål. Statens uppföljning av den kommunala verksamheten koncentreras till att avse måluppfyllelsen.

Den statliga styraingen genom nationella mål kompletteras på vissa områden i syfte att öka den enskildes valfrihet. Exempel på sådana kom­pletterande styrmedel är skolpengen, bamomsorgslagen och husläkar­systemet. Syftet med dessa är att garantera den enskildes valfrihet och samtidigt åstadkomma rationaliseringar och produktivitetsökningar genom ett ökat inslag av konkurrens.

Genomförda och påbörjade förändringar

Finansiella ramar för kommunsektoms verksamhet

Den konununala sektoms omfattning och betydelse gör att staten måste kunna påverka den konununala konsumtionsutvecklingen och kommuner-

64


 


nas och landstingens finansiering av verksamheten, främst genom att fast-    Prop. 1993/94:100 ställa finansiella ramar. Orsaken är den viktiga roll som den kommunala    Bilaga 1 sektom spelar för samhällsekonomin, stabiliseringspolitiken och fördel­ningspolitiken. Statens ansvar för samhällsekonomin och verksamheten i stort inom kommunsektom måste samtidigt kombineras med respekt för den kommunala självstyrelsen.

Kommunsektom ansvarar, utifrån fastlagda mål och riktlinjer samt tillgängliga resurser, för prioriteringar samt för verksamhetens utform­ning, inriktning och oiganisation. Kommuner, landsting och kyrkliga kommuner fastställer skattesats för att kunna finansiera sin verksainhet.

År 1994 upphör det tidigare kommunala skattestoppet. Konununer och landsting får en ekonomisk förstärkning med 4,2 miljarder kronor under föratsättning att de inte höjer skatten.

För de närmaste åren har regeringen angivit att statsbidragen till kom-munsektora, av samhällsekonomiska skäl, bör vara nominellt oförändrade med undantag av regleringar med hänsyn till den s.k. finansierings­principen.

Nytt utbetalningssystem för kommunalskattemedel

År 1993 har ett nytt system för utbetalning av konununalskattemedel till konununer och landsting införts. Den tidigare tvååriga eftersläpningen innebar svårigheter att planera ekonomin. Den tenderade att leda till öm­som skattehöjningar, ömsom expansion av verksamheten beroende på konjunktursvängningama. I syfte att uppnå en bättre överensstänunelse mellan inkomster och utgifter baseras skatteintäktema nu på ett skatte­underlag som räknas upp till utbetalningsårets beräknade nivå.

Nytt statsbidragssystem och avveckling av specialdestinerade bidmg

År 1993 har ett nytt statsbidragssystem för primärkommuner införts. Huvudsyftena med det nya utjämningsbidraget är att skapa likvärdiga ekonomiska fömtsättningar dels genom att utjämna de ekonomiska skill­nadema mellan konununema, dels genom att ge största möjliga hand­lingsutrymme för kommunema att själva utforma sin verksamhet.

Samtidigt med det nya statsbidragets har ett stort antal specialdestine­rade statsbidrag till såväl konununer som landsting upphört, och därmed också de detalj styrande regler som var förenade med många av dessa bidrag.

En utredning pågår om ett nytt utjämningssystem för landstingen.

65


 


Inga nya uppgifter läggs på kommunsektorn utan att            Prop. 1993/94:100

finansieringsmöjligheter anvisas                                        Bilaga 1

Från och med år 1993 tillämpas den s.k. finansieringsprincipen i rela­tionen mellan staten och kommunsektom. Finansieringsprincipen innebär att om staten ålägger konununer och landsting nya uppgifter, avvecklar uppgifter eller på annat sätt ändrar befintliga åtaganden bör en ekonomisk reglering ske mellan staten och konununsektom. På liknande sätt tas också hänsyn till statliga åtgärder som inte direkt tar sikte på, men som ändå får ekonomiska effekter för, kommunsektom.

För år 1993 dras ca 10 miljarder kronor in från konununsektom till staten som en följd av finansieringsprincipen. För att regleringen skall omfatta alla konununer och landsting har för åren 1993 och 1994 istället valts en metod som innebär att skatteinkomsterna minskas med ett visst belopp per invånare.

Ny kommunallag ger organisatorisk frihet

Reglema för kommunemas och landstingens verksamhet finns i kommu­nallagen (1991:900). Lagen, som trädde i kraft den 1 januari 1992, ger kommunema och landstingen en betydande frihet all utforma sin organi­sation och att välja former för sin förvaltning.

Den nya kommunallagen är uttryck för en strävan att avreglera den kommunala sektoms organisation och verksamhetsformer. Lagen inne­håller också viktiga preciseringar när det gäller förtroendevaldas arbets-fömtsättningar och demokratiska principer. Medborgamas möjligheter till insyn och inflytande förbättras.

Med den nya lagstiftningen har flertalet kommuner och landsting ge­nomfört förändringar i såväl nämnd- som förvaltningsorganisationen för att åstadkonuna bättre samordning och ökad effektivitet i verksamheten.

Nya former för samverkan mellan stat och kommun prövas genom för­sök med s.k. medborgarkontor.

Styrningen av olika verksamheter begränsas till vad som anges i lagstiftning och nationella mål

Den statliga stymingen av kommunal verksamhet har minskat och ändrat karaktär från detaljstyming till målstyming. Kraven på konununal verk­samhet skall anges i lag. Nationella mål formuleras utifrån lagstiftningen. I vissa fall är preciseringar av dessa mål nödvändiga. Således har riksdagen beslutat komplettera socialtjänstlagen i syfte att tydliggöra bl.a. rätten till barnomsorg utanför hemmet och de kvalitetskrav som ställs på sådan omsorg.

På vissa områden ersätts den statliga stymingen med frihet för indivi­den att välja. Ett exempel är skolpengen. Samtidigt har staten slagit fast tydliga mål för verksamheten.

66


 


Den statliga stymingen på vissa politiskt särskilt prioriterade områden    Prop. 1993/94:100 ökar i den meningen att kraven på konununema höjs, t.ex. genom den    Bilaga 1 nya lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS).

Uppföljning av kommunsektoms verksamhet och ekonomi Rapportering till riksdagen

Med det övergripande ansvar som regering och riksdag har följer också ett intresse av att följa upp och utvärdera hur den konununala verksam­heten utvecklas i förhållande till de uppställda målen och att den service som erbjuds medborgama inte varierar för mycket mellan olika konunu­ner och mellan olika landsting.

En minskad statlig reglering av den kommunala verksamheten, i kom­bination med en betydligt lägre ökningstakt för de konununala intäktema, accentuerar behovet för riksdag och regering att mera samlat kunna följa upp och utvärdera verksamheten i konununer och landsting.

Av intresse för statens uppföljning är bl.a. hur verksamheten utvecklas i förhållande till de nationella målen, hur ekonomin utvecklas, hur be­hoven och efterfrågan på olika verksamheter förändras och utvecklingen av produktivitet och effektivitet. En del i detta är arbetet med den redo­visning som riksdagen begärt rörande vissa ekonomiska effekter av över­gången till ett nytt statsbidragssystem m.m. år 1993. Vidare pågår upp­följnings- och utvärderingsarbete för att ge riksdagen bättre underlag för att ange det samhällsekonomiska utrynunet för konununal verksamhet.

Inom olika sektorer har system byggts upp för information mellan stat och konunun, t.ex. inom Skolverkets och Socialstyrelsens ansvarsom­råden. Föratom sektorsvisa studier är det viktigt för regering och riksdag att få en samlad bild av utvecklingen inom den konununala sektom. Stat-konununberedningen (C 1990:B) har därför tagit initiativ till olika utveck­lingsprojekt, bl.a. en studie om problem och erfarenheter av huvudman­naskapsförändringar mellan staten, landstingen och konununema. For­mema för statens uppföljning och utvärdering av kommunal verksamhet utvecklas. En särskild arbetsgmpp har tillsatts för att under våren utar­beta ett förslag till underlag för en årlig rapport till riksdagen. I rapporten skall såväl effektivitetsfrågor som kvalitetsutveckling och demokrati­aspekter belysas.

Effekter av den nya styrningen

Ett intensivt förändringsarbete pågår för närvarande i konununer och landsting. Avregleringen och avvecklingen av specialdestinerade bidrag har medverkat till den snabba förändringen och effektiviseringen av verk­samheten.

Kommuner och landsting möter i allt större utsträckning den nya eko­nomiska situationen genom att utsätta verksamheter för konkurrens och genom ett ökat inslag av marknadsorientering. Skilda lösningar prövas,

67


 


t.ex. överförande av verksamheter till kommunala bolag eller till privata    Prop. 1993/94:100 eller kooperativa entreprenörer. Det blir också allt vanligare att verksam-    Bilaga 1 heter delas upp i den konununala organisationen enligt en s.k. beställar -utförarmodell.

Regeringen konuner på olika sätt att stödja och underlätta den utveck­ling som sker mot nya verksamhetsformer för att rationalisera och effek­tivisera driften av verksamheter inom de kommunala ansvarsområdena, oavsett om de bedrivs i egen eller annans regi. Förslag med den inrikt­ningen har lagts fram av Lokaldemokratikonunittén, bl.a. i huvudbetän­kandet Lokal demokrati i utveckling (SOU 1993:90).

I betänkandet redovisas studier av erfarenhetema av de nya organisa-tionsformema. Av dessa framgår att den konununala organisationen för närvarande präglas av en ökande mångfald i fråga om bl.a. sättet att för­dela sakfrågor och uppgifter mellan nämnderaa, antalet nämnder som in­rättas samt nämndemas ställning och roll.

Erfarenhetema hittills är i huvudsak positiva. De nya modellema har höjt kostnadsmedvetandet påtagligt långt ut i organisationen. Uppfölj­nings- och utvärderingsfrågoma har fått större uppmärksamhet. En ökad tonvikt läggs vid uppföljning av kvalitet och resultat av verksamheten.

Omläggningen av utbetalnings- och bidragssystemen har bl.a. resulterat i en bättre överblick över kommunsektoms ekonomi och ekonomiska flö­den. Den nya kommunallagen och det nya utbetalningssystemet har sammantaget, i kombination med minskade resurser bl.a. till följd av konjunktumedgången, inneburit att volymökningen i konununsektom upp­hört.

Behov av förändringar

Omläggningen av statens styming av den kommunala ekonomin år 1993 är omfattande och har skett i bred enighet. Med en omläggning av denna omfattning är det emellertid oundvikligt att nya problem eller icke förat­sedda effekter kan uppstå.

Det nya statsbidragssystemet för konununer innebär bl.a. en utjämning med hänsynstagande till straktureUt betingade kostnadsskillnader. Nuva­rande metod och kriterier för utjämningen har kritiserats starkt och därför varit föremål för särskild utredning. Förslaget bereds för närvarande.

Inkomstutjämningen i systemet är ofullständig bl.a. genom att den inte omfattar alla kommuner. Bidraget kan därigenom inte användas för eko­nomiska regleringar. Även inkomstutjämningen har varit föremål för utredning. En översyn av landstingens utjämningssystem pågår.

Det finns nu ett behov av att samordna det genomförda och pågående utredningsarbetet avseende straktur- och inkomstutjämning för såväl konununer som landsting och att finna ett system som har en bred för­ankring inom kommunvärlden. En parlamentariskt sammansatt beredning har därför tillkallats (dir. 1993:137). Beredningen skall föreslå utform­ningen av ett system för statsbidrag och utjämning av ekonomiska förat­sättningar för kommuner och landsting, genom vilket man också klarar

68


 


de ekonomiska regleringama. Systemet skall kunna träda i kraft år 1996.    Prop. 1993/94:100 För år 1995 konuner det nuvarande statsbidragssystemet för konununer    Bilaga I att förlängas, med vissa övergångsregler.

Tillämpningen av finansieringsprincipen har visat sig innebära vissa problem, bl.a. när det gäller vad som skall innefattas i tillämpningen, fastställande av de belopp som skall regleras, vem som ansvarar för till­lämpningen och hur de ekonomiska regleringama görs. Principens till­lämpning avses därför bli föremål för särskilda överväganden.

Statens uppföljning av den kommunala verksamheten och ekonomin be­tonas starkt i olika sammanhang. Kvaliteten på och innehållet i upp­följningen uppvisar dock stora variationer och även brister. Hög prioritet ges nu arbetet med att ta fram ett fungerande uppföljningssystem som bl.a. knyter ihop den kommunala ekonomin och verksamheten.

7     Statsförvaltningens förberedelser för ett EU-medlemskap

Utgångspunkter

Den fortgående intemationaliseringen, där närmandet till EU för Sveriges del utgör det dominerande inslaget, påverkar i allt större utsträckning det svenska samhällets politiska och ekonomiska villkor. Utrikeshandeln har vuxit snabbt och vi har fått ökad tillgång till varor och tjänster.

Men intemationaliseringen har också medfört att ekonomiska och poli­tiska frågor allt oftare knyts till intemationella förhållanden och att för Sverige och dess medborgare viktiga beslut fattas utanför landets gränser. Gränsema mellan nationella och intemationella frågor suddas alltmer ut.

Sverige har under efterkrigstiden aktivt verkat för att kontinuerligt stär­ka och bredda det västeuropeiska samarbetet. Vårt engagemang i det nor­diska samarbetet, EFTA, Europarådet och utvecklingen av våra relationer med EG, och nu EU, är uttryck för denna strävan. EES-avtalet och ett medlemskap i EU innebär ett åtagande att gemensamt delta i den fortsatta utvecklingen på den grand och i de former som EG-rätten och fördragen anger.

För att Sverige på bästa sätt skall kunna utnyttja de möjligheter som EES-avtalet och ett EU-medlemskap medför, är det av avgörande bety­delse att den svenska statsförvaltningen, såväl organisatoriskt som kompe­tensmässigt, står väl rastad för att effektivt kunna föra fram Sveriges ståndpunkter.

En väl samordnad och förankrad politik är en föratsättning för att Sverige skall kunna öva inflytande i det framväxande Europasamarbetet och påverka de gemensamma organens beslut. Vikten av att nationellt agera samordnat visas av att flertalet medlemsländer lägger ned stor om­sorg på att koordinera sina aktiviteter i EU. De länder som lyckats i detta avseende har kunnat påvisa klara förhandlingsvinster. Det är därför av stor betydelse att de svenska förhandlamas agerande i olika gemensanuna

69


 


organ är i linje med den övergripande strategin och är väl förankrat på    Prop. 1993/94:100 politisk  nivå  samt  hos  ansvariga  myndigheter  och  andra  berörda    Bilaga I intressenter.

Det övergripande ansvaret för utfonnningen och bevakningen av stra­tegier och positioner ligger på regeringen. Denna uppgift föratsätter en effektiv kommunikation inom regeringskansliet och mellan respektive departement och förvaltningsmyndigheter. Regeringens ansvar i dessa hänseenden begränsas emellertid till vad som ligger inom dess besluts­kompetens. Det är viktigt att det etableras en effektiv konununikation också gentemot myndigheter, som har riksdagen som huvudman. Så t.ex. involveras Riksbanken direkt i centralbankssamarbetet mellan EU:s medlemsländer och berörs gemensamt med regeringen och dess förvalt­ningsmyndigheter av frågor som tas upp i de gemensamma organen.

Förberedelsearbetet

För att utreda frågor om den svenska statsförvaltningens samverkan med regeringen vid ett svenskt EG-medlemskap m.m. tillkallade regeringen den 23 januari 1992 en särskild utredare. Utredaren har i betänkandet Statsförvaltningen och EG (SOU 1993:80) kartlagt EG:s organisation inom fem myndighetsområden och därvid berört frågor om det svenska deltagandet i EG-arbetet samt behandlat skilda spörsmål om samverkan mellan departement och förvaltningsmyndigheter.

Med dessa erfarenheter som grand fortsätter nu arbetet med att utveck­la så effektiva former som möjligt för Sveriges verksamhet i bl.a. olika gemensanuna organ.

Regeringen har beslutat att motsvarande kartläggning skall göras inom Övriga departements- och myndighetsonuåden som berörs av ett EU-med­lemskap. Samtliga departement skall, tillsammans med de förvaltnings­myndigheter som berörs av ett svenskt medlemskap i EU, kartlägga hur EU:s verksamhet inom respektive departements och förvaltningsmyndig­hets ansvarsområde är organiserad och bedrivs samt departementsvis redovisa hur arbetet från svensk sida i de olika organen bör bedrivas.

Departementen skall senast den 1 febraari 1994 redovisa resultatet av departementens och förvaltningsmyndighetemas arbete. Därefter skall redovisningama bearbetas och analyseras med utgångspunkt från de i regeringsbeslutet angivna frågeställningama som rör bl.a. principer för svensk representation i olika gemensamma organ, former för samverkan mellan departement och myndigheter, behov av organisatoriska föränd­ringar, rationaliserings- och effektiviseringsmöjligheter, ekonomiska kon­sekvenser, personal- och kompetensbehov m.m.

Även om grandstmkturen i den svenska statsförvaltningen väntas kunna bestå vid ett svenskt medlemskap i EU, så konuner betydande föränd­ringar sannolikt att behöva genomföras. Onödiga verksamheter måste ut­mönstras, dubbelarbete undvikas och rationell arbetsfördelning etableras med andra länder. Möjlighetema till administrativ samverkan mellan de nordiska ländema bör undersökas närmare.

70


 


Statlig verksamhet konuner i ökad utsträckning att möta intemationell Prop. 1993/94:100 konkurtens och vi måste ta konsekvensema av detta. Ett EU-medlemskap Bilaga 1 konuner troligen att medföra att vissa verksamheter inom statsförvalt­ningen måste expandera något på grand av nya arbetsuppgifter Andra verksamheter kommer att kunna begränsas. Omorienteringen av statsför­valtningen mot ett ökat europeiskt samarbete och skapandet av de resur­ser som behövs för detta måste därför ske genom besparingar inom andra områden och genom omprioriteringar. Både den samhällsekonomiska si­tuationen och behovet av resurser för Europaintegrationen ökar kraven på att förvaltningsmyndighetema inventerar och analyserar möjlighetema till effektiviseringar och omprioriteringar. Välgrandade och samlade över­väganden av verksamhetsstrakturer inom den statliga förvaltningen kommer att bli nödvändiga.

71


 


Prop. 1993/94:100

Statsbudgeten och särskilda frågor        g/g i

1   Statsbudgetens utveckling

1.1   Beräkningsförutsättningar

Statsbudgeten budgetåren 1993/94 och 1994/95

Riksrevisionsverket (RRV) har den 16 december 1993 redovisat en beräkning av statsbudgetens inkomster. De antaganden som RRV grandat sina beräkningar på framgår av tabell 1. Dessa antaganden, dvs. pris- och löneutvecklingen samt utvecklingen av konsumtionen är fundamentala för beräkningen av statsbudgeten. En sammanfattning av beräkningen finns i bilaga 1.2.

Under slutskedet i arbetet med den preliminära nationalbudgeten har antaganden om den ekonomiska utvecklingen reviderats. Det innebär att de beräkningar som nu redovisas baserar sig på den ekonomiska utveckling som presenteras i finansplanen, bilaga 1 (avsnitt 4). Även vissa av dessa antaganden återfinns i tabell 1. 1 övrigt finns ingen anledning att avvika från RRV:s beräkningsfömtsättningar.


Tabell 1.   Antaganden om den ekonoiniska utvecklingen

Procentuell förändring

 

 

1993

 

1994

 

1995

 

 

RRV

Regeringen

RRV

Regeringen

RRV

Regeringen

Lönesumma Konsumentpriser,

årsgenomsnitt Privat konsumtion,

löpande priser

- 1,5 4,7 1,6

- 1,5

4,7 2,1

3,3 2,6 3,1

3,7 2.5 3,0

4,7 3,0 5,7

4,4 2,8 5,5

1.2   Statsbudgetens inkomster och utgifter under budgetåret 1993/94

RRV:s senaste beräkning av budgetutfallet för budgetåret 1993/94 utgörs av verkets budgetprognos nr 2/3 från den 16 december 1993. Be­räkningama av inkomstema för budgetåret 1993/94 redovisas även i verkets inkomstberäkning.


72


Inkomster                                                                    Prop. 1993/94:100

Bilaga 1 I  sin  inkomstberäkning har RRV  för budgetåret  1993/94 beräknat inkomsteraa till 353 253 miljoner kronor.

Till följd av vad regeringen nyligen anfört om lönesummans utveckling samt ny information bör inkomsttiteln Fysiska personers inkomstskatt räknas ner med 1 317 mkr. Regeringen räknar även ner samma inkomst­titel med ytterligare 3 530 mkr, eftersom det är regeringens avsikt att den nya egenavgiften i arbetslöshetsersättningen direkt skall föras till Arbets­marknadsfonden med ett på förhand beräknat belopp. Regeringens antaganden om den ekonomiska utvecklingen leder till att inkomsttiteln Juridiska personers inkomstskatt räknas upp med 349 mkr.

Av sanuna anledning skrivs inkomsttiteln Beskattning av tjänstegmppliv upp med 4 mkr. Regeringens bedömning av lönesummans utveckling får till följd att inkomsttiteln Folkpensionsavgift räknas upp med 60 mkr. Av sanuna anledning samt till följd av att Riksförsäkringsverket reviderat ner sjuktalet för budgetåret 1993/94 skrivs inkomsttiteln Sjukförsäkringsav­gift, netto upp med 990 mkr På grand av lönesummans utveckling skrivs även inkomsttiteln Övriga socialavgifter, netto upp med 13 mkr.

I enlighet med vad som anförts om den privata konsumtionens utveck­ling bör inkomstema på inkomsttiteln Mervärdesskatt räknas upp med lOO mkr. Sanuna inkomsttitel bör däratöver justeras ner med 79 mkr till följd av riksdagens beslut med anledning av regeringens proposition om Postlag och en förändrad verksamhetsform för Postverket m.m. (prop. 1993/94:38, TUl 1, rskr. 119). Med anledning av att riksdagen beslutade att senarelägga den av regeringen i prop. 1993/94:25 föreslagna höjningen av bensinskatt från den 1 januari 1994 till den 1 januari 1995 justeras inkomsttiteln Bensinskatt ner med 350 mkr. Dessutom gör regeringen en annan bedömning än RRV av övergången från blyad till bly fri bensin och justerar ner inkomsttiteln Bensinskatt med ytterligare 19 mkr.

Med anledning av att Styrelsen för lokalradiotillstånd under hösten har auktionerat ut ca 60 stycken lokalradiotillstånd, justeras inkomsttiteln Lokalradioavgifier upp med 44 468 000 kr. Slutligen justeras inkomstti­teln Ränteinkomster på lån för bostadsbyggande upp med 93,1 mkr och inkomsttiteln Räntor på energisparlän upp med 3,8 mkr med anledning av en annan bedönming av den ekonomiska utvecklingen.

Sammantaget medför justeringama en beräknad minskning av inkom­stema med 3 638 mkr jämfört med RRV:s beräkning. Ändringama framgår av tabell 2.

73


tabell 2.   Avvikelser mot RRVs beräkningar av statsbudgetens inkomster budgetåret 1993/94

Tusentals kronor


Prop. 1993/94:100 Bilaga 1


 


RRVs beräkning


Förändring

enligt

regeringen


 


1111 1121 1123 1211 1221 1251 1411 1421 2332

2351 2546

Fysiska personers inkomstskatt

Juridiska personers inkomstskatt

Beskattning av tjänstegruppliv

Folkpensionsavgifi

, netto netto

Sjukförsäkringsavgift,

Övriga socialavgifter,

Mervärdesskatt

Bensinskatt

Ränteinkomster på lån för

bostadsbyggande

Räntor pä energisparlän

Lokalradioavgifter

Summa inkomster

Summa avvikelser enligt föredraganden


 

7 963 000

- 4 847 000

19 840 000

+ 349 000

1 062 000

-(-4 000

36 146 000

+ 60 000

5 655 000

+ 990 000

2 859 000

+ 13 000

113 200 000

+ 21 000

22 390 000

- 369 000

3 998 000

+ 93 100

164 000

+ 3 800

0

+ 44 468

353 253 440

 

 

- 3 637 632


 


RRV:s beräkningar föranleder i övrigt inte någon erinran. Sammantaget medför justeringama av RRV:s beräkningar att regeringen beräknar inkomstema för budgetåret 1993/94 till 349 616 mkr.

Utgifter

I regleringsbreven' för innevarande budgetår uppgår utgiftema på Statsbudgeten till 549 662 mkr. RRV har i sin prognos beräknat de totala utgiftema till 564 750 mkr.

RRV har beräknat belastningen på anslaget Räntor på statsskulden m.m. till 92 miljarder kr. Med anledning av ett förändrat budget- och ränteläge samt ny information angående valutaförluster sedan RRVs prognos publicerades beräknar regeringen ränteutgiftema för budgetåret 1993/94 tUl 91 miljarder kr.

Jämförelserna mellan anvisat belopp pä utgiftssidan och beräknat utfall sker mot regleringsbrev då regeringen efter riksdagens beslut om statsbudget för budgetåret 1993/94 genomfört tekniska justeringar på myndighetemas förvaltningskostnadsanslag Ofr. prop. 1992/93:100, bil. 1, avsnitt 2,2.3, bet. 1992/93:FiU20, rksr. 1992/93:189).


74


Tabell 3.  Räntor på statsskulden budgetåret 1993/94                 Prop.  1993/94:100

Miljarder kronor                                                                             3., j

Beräkning till     Nuvarande

grund för stats- beräkning

budgeten

Räntor på län i svenska kronor               61,5             47,3

Räntor på lån i utländsk valuta               24,3             24,9

Valutaförluster, netto                              10,2             18,8

Summa                                                      96               91

Med anledning av regeringens proposition om Postlag och en förändrad verksamhetsform för Postverket m.m. (prop. 1993/94:38, TUll, rskr 119) räknas anslaget Ersättning till Posten AB för rikstäckande be­talnings- och kassaservice ner med 17 mkr. Till följd av att Riksför­säkringsverket gör en ny bedömning av sjuktalets utveckling räknas anslaget Bidrag till sjukförsäkringen, netto ner med 163 mkr. Efter samråd med statsrådet Lundgren räknas anslaget Räntebidrag upp med 2 200 mkr till följd av att utbetalningaraa av räntebidragen sker snabbare än beräknat. Till följd av beslutet om rekonstraktion av Gota Bank rälcnas anslaget Åtgärder för att stärka det finansiella systemet upp med 20 000 mkr. Regeringens bedömning av flyktingmottagande i konununema och en prisjustering av ersättning till konununema leder till att anslaget Ersättning tiU kommuner för åtgärder för fiyktningar m.m. justeras upp med 68 mkr, anslaget Överföringar av och andra åtgärder för fiyktingar m.m. med 242 mkr samt anslaget Lån till hemutmstning till fiyktingar m.fi. med 9 mkr. Dessutom justeras av samma anledning anslaget Statens invandrarverk ner med 4 mkr. Slutligen räknas utgiftema upp med 630 647 000 kr med anledning av regeringens förslag om tilläggsbudget 1 till statsbudgeten för budgetåret 1993/94 (prop. 1993/94:105).

Sammantaget leder ovan nämda justeringar av RRV:s beräkningar till en uppjustering av utgiftema med 22 699 mkr. Utgiftsanslagen beräknas därmed till 471 693 mkr

Enligt RRV kommer de totala anslagsbehållningama på reserva­tionsanslag under innevarande budgetår att minska med 6 023 mkr och uppgå till 31 479 mkr. Regeringen avviker från RRVs beräkning av minskning av anslagsbehållningen till följd av att regeringen gör en annan bedömning av möjligheten att 1993/94 utnyttja innestående anslagsbe­hållningar. Regeringen beräknar därmed minskningen av anslagsbe­hållningar till 3 000 mkr. Till följd av detta ökar den totala anslagsbe­hållningen på reservationsanslag med 3 023 mkr. Dessutom för regering­en bort 1 848 mkr från Arbetsmarknadsdepartementets innevarande års anslagsbehållning. Med anledning av riksdagsbeslut förs vidare 3 897 mkr bort från Kommunikationsdepartementets anslagsbehållning för in­nevarande år (prop. 1992/93:176, TU35, rskr. 446). Regeringen beräknar därmed att de totala anslagsbehållningama på reservationsanslag uppgår till 28 757 mkr vid innevarande budgetårs slut.

75


I tabell 4 redovisas utvecklingen av anslagsbehållningama mellan bud-    Prop. 1993/94:100
getåren 1992/93 och 1993/94.
                                         Bilaga 1

Tabell 4. Ansiagsbehällningarna vid utgången av budgetåren 1992/93 och 1993/94

Miljarder kronor

Huvudtitel                               1992/93                 1993/94

Uirikesdepanememet                      9,5                         8,3

Kommunikationsdepartementet    11,7                         5,5

Övriga huvudtitlar                         16,3                       15,0

Summa                                        37,5                      28,8

RRV har för Tillkommande utgiftsbehov, netto tagit upp 18 000 mkr Dessa utgifter bör beräknas till 1 000 mkr. Avvikelsen från RRVs beräkning förklaras i allt väsentligt av beslutet om rekonstraktionen av Gota Bank.

Sammantaget beräknas därmed utgiftema under budgetåret 1993/94 till 566 693 mkr.


Tabell 5.  Regleringsbrevens utgifter budgetåret 1993/94

Milj, kr

Regleringsbrev   RRV  Regeringen

444 922

448 727

471 693

96 000

92 000

91 000

1 500

6 023

3 000

7 240

18 000

1 000

Utgiftsanslag exkl. statsskuldräntor

Statsskuldräntor

Förändring i anslagsbehållningar

Beräknat tillkominande utgiftsbehov, netto

Summa                                        549 662        564 750       566 693


1.3   Statsbudgetens inkomster och utgifter under budgetåret 1994/95

Inkomster

RRV beräknar statsbudgetens inkomster till 367 489 mkr för budgetåret 1994/95. De skillnader i antaganden om pris- och löneutveckling som nyss redovisats samt vissa förändringar som föreslås i förslaget till statsbudget för nästa budgetår påverkar statsbudgetens inkomster I det följande redovisas de avvikelser från RRV:s beräkningar som regeringen därmed funnit bör göras.

TUl följd av dels vad som anförts om den ekonomiska utvecklingen, dels ny information räknas inkomsttiteln Fysiska personers inkomstskatt ner med 1 217 mkr. Dessutom räknas samma inkomsttitel ner med ytterligare 10 900 mkr till följd av att regeringen har för avsikt att direkt

76


föra den nya egenavgiften i arbetslöshetsersättningen till Arbetsmarknads- Prop. 1993/94:100 fonden med ett i förväg beräknat belopp. Sanunanlagt justerar regeringen Bilaga 1 således ner inkomstiteln Fysiska personers inkomstskatt med 12 117 mkr. Med anledning av att regeringen gör en annan bedömning av den ekonomiska utvecklingen räknas inkomsttiteln Juridiska personers inkomstskatt upp med 554 mkr. Detta får även till följd att inkomsttiteln Avskattning av företagens reserver räknas upp med 73 mkr och att inkomsttiteln Beskattning av tjänstegmppliv räknas upp med 6 mkr.

Med anledning av lönesununans utveckling räknas inkomsttiteln Folkpensionsavgift upp med 176 mkr. TUl följd av dels att Riksför­säkringsverket reviderat ner sjuktalet, dels lönesummans utveckling räknas inkomsttiteln Sjukförsäkringsavgift, netto upp med 291 mkr. Inkomsttiteln Sjukförsäkringsavgift, netto räknas dessutom upp med ytterligare 735 mkr till följd av de förslag om besparingar inom tandvård och läkemedel som regeringen senare idag kommer att redovisa. Sammantaget leder detta till en uppjustering av inkomsttiteln Sjukför­säkringsavgift, netto med 1 026 mkr.

Till följd av vad som nyss anförts angående den privata konsumtionens utveckling räknas inkomsttiteln Mervärdesskatt upp med 150 mkr. Inkomsttiteln Mervärdesskatt räknas samtidigt ner med 444 mkr till följd av riksdagens beslut med anledning av regeringens proposition om Postlag och en förändrad verksamhetsform för Postverket m.m.(prop. 1993/94:38, TUll, rskr. 119). Sammanlagt medför detta en nedjustering av inkomsttiteln Mervärdesskatt med 294 mkr. Med anledning av att riksdagen beslutade att senarelägga den av regeringen i prop. 1993/94:25 föreslagna höjningen av bensinskatten från den 1 januari 1994 till den 1 januari 1995, justeras inkomsttiteln Bensinskatt ner med 476 mkr. Till följd av att regeringen gör en annan bedömning av övergången från blyad till bly fri bensin än Riksrevisionsverket, skrivs inkomsttiteln Bensinskatt ner med ytterligare 250 mkr. Sammanlagt innebär detta att inkomsttiteln Bensinskatt skrivs ner med 726 mkr.

Med anledning av regeringens bedömning av konsumentprisemas utveckling justeras inkomsttitlarna Tobaksskatt ner med 5 mkr. Skatt på spritdrycker ner med 6 mkr. Skatt på vin ner med 3 mkr. Skatt på maltdrycker ner med 0,6 mkr och slutligen Energiskatt ner med 10 mkr.

Till följd av att regeringen gör en annan bedömning än Riksrevision­sverket av den ekonoiniska utvecklingen justeras inkomsttiteln Räntein­komster på lån för bostadsbyggande upp med 89,4 mkr medan in­komsttiteln Räntor på energisparlän justeras upp med 3,5 mkr.

Inkomsttiteln Bidrag för ungdomspraktik justeras ner med 200 mkr med anledning av att finansieringsbidraget för ungdomspraktik bedöms bli 200 mkr lägre till följd av att regeringen föreslår att arbetsgivare som väljer att redan efter de första sex månadema anställa en ungdomspraktikant skall befrias från kravet på finansieringsbidrag. Med anledning av att Styrelsen för lokalradiotillstånd under hösten har auktionerat ut ca 60 stycken lokalradiotillstånd justeras inkomsttiteln Lokalradiolicenser upp med 83 675 000 kr. I konsekvens med det förslag om ersättning från konununer för elever i same- och specialskolor som senare idag kommer

77


 


att presenteras räknas inkomsttiteln Övriga inkomster av statens Prop. 1993/94:100 verksamhet upp med 24 mkr. Fr.o.m. den 1 juli 1994 kommer För- Bilaga 1 svarsmakten att betala hyra för mark, vissa anläggningar och lokaler till Fortifikationsverket. Hyran skall bl.a. täcka de kapitalkostnader verket har för de fastigheter Försvarsmakten disponerar. Dessa fastigheter är finansierade med avkastningspliktigt statskapital för vilket avkastnings­kravet för budgetåret 1994/95 beräknats till 900 mkr. Däratöver gäller att Fortifikationsverket skall inleverera ett belopp motsvarande av­skrivningarna på fastighetema, vilket för budgetåret 1994/95 beräknats till 580 mkr. Med anledning av detta räknar regeringen upp inkomsttiteln Uppdragsmyndigheters m.fl. komplementkostnader med 900 mkr och inkomsttiteln Avskrivningar på fastigheter med 580 mkr.

Med anledning av övergång från anslagsfinansiering till lån i Riks­gäldskontoret för uppdragsmyndigheters investeringsutgifter, se bilaga 1, avsnitt 6.6.3 bör inkomsttiteln Uppdragsmyndigheters m.fl. komplement­kostnader räknas upp med 2 000 mkr, eller sammanlagt 2 900 mkr.

Sammanlagt innebär avvikelserna från RRV:s beräkningar en ned­skrivning av inkomstema för budgetåret 1994/95 med 7 846 mkr Regeringen beräknar således statsbudgetens inkomster för budgetåret 1994/95 till 359 643 mkr. Förändringama i förhållande till RRV:s beräk­ningar framgår av tabell 6.

78


Tiibell 6.  Avvikelser mot RRVs beräkningar av statsbudgetens inkomster           Prop.  1993/94:100

budgetåret 1994/95                                                                      o-,      ,

Tusentals kronor                                                                           oiiaga

 

 

 

RRV:s

Avvikelse

 

 

beräkning

enligt regeringen

Inkomsttitel

 

 

Ull

Fysiska personers inkomstskatt

30 266 000

- 12 117 000

1121

Juridiska personers inkomstskau

18 584 000

+ 554 000

1122

Avskattning av företagens reserver

4 491 000

-1- 73 000

1123

Beskattning av tjänstegruppliv

1 112 000

+ 6 000

1211

Folkpensionsavgift

37 240 000

+ 176 000

1221

Sjukförsäkringsavgift, netto

7 597 000

+ 1 026 000

1411

Mervärdesskatt

112 000 000

- 294 000

1421

Bensinskatt

22 850 000

- 726 000

1424

Tobaksskatt

7 630 000

-5 000

1425

Skatt på spritdrycker

6 423 000

-6 000

1426

Skatt på vin

3 247 000

- 3 000

1427

Skatt på maltdrycker

2 990 800

-600

1428

Energiskatt

19 100 000

- 10 000

2332

Räitteinkomster på lån för bostads-

 

 

 

byggande

2 890 600

+ 89 400

2351

Räntor på energisparlän

110 800

-1- 3 500

2524

Bidrag för ungdomspraktik

1 000 000

- 200 000

2546

Lokalradioavgifter

0

+ 83 675

2811

Övriga inkomster av statens verksamhet

400 000

+ 24 000

5121

Avskrivningar på fastigheter

0

+ 580 000

5131

Uppdragsmyndigheters m.fl.

 

 

 

komplementkostnader

0

+ 2 900 000

Summa inkomster

367 488 935

 

Sununa avvikelser enligt regeringen

 

- 7 846 025


Avslutningsvis redovisas förändringama i indelningen av statsbudgetens inkomster i förslaget till statsbudget för budgetåret 1994/95 (tabell 7).

Tabell 7.   Förslag till förändringar i uppställningen av statsbudgetens inkomster rör budgetåret 1994/95

Inkomsttitel/Inkomsthuvudgmpp/Inkomstgrupp    Förslag

1422   Särskilda varuskatter                                  Upphör

1427   Skatt på maltdrycker                                   Namnändring

1451   Reseskatt                                                   Upphör

1462   Kilometerskau                                             Upphör

2112   Televerkets inlevererade överskott             Upphör

2123   Inlevererat överskott av uthyming av ADB-utrustning  Upphör

2524   Bidrag för ungdomspraktik'                         Ny inkomsHitel

2534   Avgifter för körkort och motorfordon           Namnändring

2543   Skatteutjämningsavgift                               Upphör

2546   Lokalradioavgifter'                                       Ny inkomsttitel

2713     Vattenföroreningsavgifter m.m.                     Namnändring

2714     Sanktionsavgifter m.m.'                                  Ny inkomsttitel

' Inkomsttiteln införd fro.m. budgetåret 1993/94

6 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 100 Bilaga 1

Räuelse: S. 82 vänstra kolumnen Tillkommit: 000 Rad 2 högra kolumnen ändrad


79


utgifter                                                                        Prop. 1993/94:100

Bilaga 1 I förslaget till statsbudget för budgetåret  1994/95 uppgår utgiftema sammanlagt till 532 129 mkr. Utgiftsanslag exkl. statsskuldräntor svarar då för 430 629 mkr.

Statsskuldsräntoma beräknas till 85 000 mkr för budgetåret 1994/95. Beräkningen är baserad på underlag från Riksgäldskontoret och de ränteantaganden som redovisats i den preliminära nationalbudgeten (bilaga 1.1, avsnift 1). De redovisade ränteutgiftema hålls nere till följd av de stora inkomster som Riksgäldskontoret erhåller i samband med emissioner av statsobligationslån. Dessa lån har ofta kupongräntor som avspeglar ränteläget när de började emitteras för ett par år sedan. Med nuvarande lägre räntenivåer betalar köparen överkurs till Riksgäldskonto­ret för att erhålla dessa lån med hög nominell ränta. De inkomster som dessa överkurser genererar leder till minskade ränteutgifter under emissionsåret men högre ränteutgifter under följande år, när den högre kupongräntan betalas ut. Hänsyn har tagits till detta vid beräkningen av den underliggande budgetutvecklingen, se avsnitt 2 nedan.

Anslagsbehållningarna på reservationsanslag beräknas minska med 4 500 mkr under budgetåret 1994/95.

I syfte att förslaget till statsbudget skall visa en realistisk budgetbelast­ning förs på budgetens utgiftssida upp posten Beräknat tillkommande utgifisbehov, netto. Denna beräknas till 12 000 mkr. Vid beräkningen av denna post har en uppskattning gjorts av sådana utgifts- och in­komstförändringar som inte redovisats på något annat ställe i förslaget till statsbudget.

Finansutskottet har tidigare framfört önskemål (1991/92:FiU34) om att posten Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto som idag är en nettopost på statsbudgetens utgiftssida, redovisas som två bmttoposter -en på inkomst- och en på utgiftssidan.

Nyligen har ett utvecklingensarbete påbörjats inom regeringskansliet som bl.a. inbegriper hur statens inkomster, utgifter och förmögenhet bör redovisas. Regeringen anser att frågan angående tillkommande utgiftsbe­hov bör övervägas inom ramen för ovan nämnda utvecklingsarbete. Regeringen gör därmed bedömningen att redovisningen av tillkommande utgiftsbehov för närvarande inte bör förändras.

Tabell 8.  Statsbudgetens utgifter budgetaret 1994/95

Milj.kr

Förslag till statsbudget

Utgiftsanslag exkl. statsskuldräntor                       430 629

Statsskuldräntor                                                       85 000

Förändring av anslagsbehållningar                             4 500

Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto              12 000

Summa                                                                 532 129

80


1.4  Statsbudgetens saldo för budgetåren 1993/94 och 1994/95


Prop. 1993/94:100 BUaga 1


 


Med hänvisning till redovisningen i det föregående avsnittet beräknas utfallet av statsbudgetens inkomster och utgifter för innevarande budgetår och förslaget till statsbudget för budgetåret 1994/95 såsom framgår av tabell 9 och tabell 10.

Sammanfattningsvis beräknas budgetunderskottet till 217,1 miljarder kronor för 1993/94 och tUl 172,5 miljarder kronor för 1994/95.

Tabell 9.  statsbudgeten budgetåren 1992/93-1994/95

Miljarder kronor

 

 

1992/93

1993/94

 

 

1994/95

 

Utfall

Stats­budget/ reglerings, brev'

Beräknat utfall

enligt      enligt RRV       regeringen

Förslag till statsbudget

Inkomster Utgifter exkl. statsskuldräntor Statsskuldräntor

Saldo

377,7

492,4 73,1

- 187,8

344,0

453,7 96,0

- 205,7   

353,3

472,8 92,0

-211,5

349,6

475,7 91,0

- 217,1

359,6

447,1 85.0

- 172,5

För 1993/94 är utgiftsnivån enligt regleringsbrev.


81


 


Prop. 1993/94:100 Bilaga 1


oo oo o o

00 VO

t~-1—

ON o

»o r


o o o o o o

,— VO ooo

Os­lo fS ov t


oo oo o o

ov — Ti" oo

m CN Ov t

o oo

00(N


o o o o o o

OV(N ov v-,

  TJ-

oo oo o o

Ov (N -*v<-. — VO Tt oo o rn VOO


o o o o

o o

>0 Ov

—      vO

t en

VO VO

o

o o o o oo

00 M —.Ov

[ o

ov — "TI o

i o

* tc rv|(N


ooo ooo ooo

o o ooo io o

m o

VOO

ooo


 

i

O

O

§

1

o

ao

ve

o o

o o o

2

t

(N

M

fl

>r>


 


C c   "   "'

 

T     t/)

£f  2


"w        ra

E 2 c c

c c u P c E Ecu

t C «

a CO n. Q, Q. u

U  

.2 ifi « "> ii -o

 


 

|gi

*j   1)

C t;

T3   c   3   c


c u

ID c  

O  >v _..

M  p   C

u   tZ   u

i«:5

ii c -

§ B H u 3

£ u u 3  w -S

|c E «|rt = t 5 u c o " «

D.Ji   «  o   S " -O l.sl.:o|°5

&«: z O S Ä cc: O


uo

.s

!3

c

00

,4

,c

s

'c

.o

 

»

.eo

•5

ta

Xi

t/i

?

u

•ij

•a

5

u

,60

E

 

 

c

> 

> 

a

o

Q

00

c

Q

 

.5

I

p

in

 


 

5 o   E

DCI   c     t/5


 


TT

OV

SX

O


 

O O O o o oo o o o O o o o o

1

»o o o »o o >ri r VO o o

O ov

oo 00  ov u-i (N TT m cs o «o fS       o 00

CM

ov     r-

ov


 

O

ö

00 VO

oe

VO

tr\

SS

oe

 

M

K


 


61 D

3 .Q


1 E ra T-j


:0

 


i,   c/5   t/i *   C

S E E.S S o o h =i .S-i- Slö


:§


82


1.5   Statsbudgetens utgifter fördelade på realekonomiska        Prop- 1993/94:100 kategorier och ändamålsområden budgetåret 1994/95      Bilaga 1

Av statsbudgetens totala utgifter, dvs inklusive de utgifter som redovisas på statsbudgetens inkomstsida, utgör utgiftema för den statliga konsum­tionen drygt en femtedel. Dessa består av löner och andra utgifter för framför allt statlig förvaltning, försvaret och högskolan.

Investeringamas andel av de totala utgiftema på statsbudgeten uppgår till ca 3 procent.

Transfereringamas andel av statsutgifterna uppgår till ca 60 procent. Dessa utgörs av transfereringar till hushållen, transfereringar till utlandet samt subventioner till företag m.m. Drygt hälften av transfereringarna går till hushållen. De största postema är utgifter för pensioner, sjuk- och föräldraförsäkring, bambidrag samt arbetsskadeersättningar.

De statliga transfereringarna till kommunema utgörs främst av utjämningsbidrag till kommunema och skatteutjämningsbidrag till landstingen.

Transfereringama till utlandet består huvudsakligen av utvecklings­bistånd. Biståndet uppgår till ca 0,92 procent av bruttonationalinkomsten (BNI).

Subventioner till företag inkluderar överföringar till såväl privata som statliga förelag. Här ingår även räntebidrag till bostäder samt bidrag för omställning av jordbmket.

Statsskuldräntoma beräknas uppgå till 85 miljarder kronor 1994/95 och utgör därmed knappt 15 procent av statsbudgetens utgifter.

Diagram 1.  Realekonomisk Tördelning av statsbudgetens utgifter

Investeringar (3,0%)

Konsumtion
Transfereringar y
      -            "\   (21,8%)

till hushåll (35,7%)

Övriga utgifter (0,7%)

Statsskuldräntor '.t. V   (14,5%)

Transfereringar

till kommuner (11,1%)

(2,5%)    (10.6%) Övriga transfereringar

Transf. till utlandet

83


I tabell 11 visas budgetförslagets utgifter fördelade på olika ända- Prop. 1993/94:100 målsområden. Av tabellen framgår att den största enskilda posten i Bilaga 1 budgeten är statsskuldräntoma. Drygt 96 miljarder kronor avser utgifter för pensioner, åldrings- och handikappomsorg. Vidare utgör allmänna bidrag till kommuner ca 45 miljarder kronor. I denna utgiftspost ingår det statliga utjämningsbidraget till kommunema samt skatteutjämningsbidraget till landstingen.

Stöd till barnfamiljer utgörs främst av utgifter för föräldraförsäkring och bambidrag. Inkomsttrygghet vid sjukdom utgörs främst av utgifter för sjuk- och arbetsskadeförsäkring.

I utgiftsposten bostadsförsörjning ingår bl.a. räntebidrag.

Tabell 11.   statsbudgetens utgifter 1994/95 fördelade på ändamålsområden

Miljarder kronor, 1994/95 års priser

Belopp         Andel i procent


95,7

16,4

45,5

7,8

48,0

8,2

43,5

7,4

45,0

7,7

29,3

5,0

39,3

6,7

33,6

5,7

20,5

3,5

29,5

5,0

13,9

2,4

8,7

1,5

4,9

0,8

1,8

0,3

85,0

14,5

41,2

7,1

Pensioner, åldrings- och handikappomsorg

Allmänna bidrag mellan stat och kommuner

Stöd till barnfamiljer

Inkomsttrygghet vid sjukdom

Försvar

Bostadsförsörjning

Utbildning och forskning

Åtgärder inom arbetsmarknadsområdet

Samhällsskydd och rättsskipning

Infrastruktur

Intemationellt ekonomiskt bistånd

Näringslivsändamål

Fritidsverksamhet och kultur

Allmän miljö- och naturvård

Statsskuldräntor

Övrigt

Summa'                                                 585,4                 100

' Inklusive tillkonunande utgiftsbehov och utgifter som redovisas på inkomstsidan.


1.6   Utredning om beräkningama av statens inkomster och utgifter

För den ekonomiska politikens utformning är det av stor vikt att regeringen har tillgång till ett fullgott underlag i form av beräkningar och bedömningar av statsfinansemas utveckling på kort och lång sikt. Detta gäller inte minst beräkningar och prognoser m.m. av statsinkomstema men även av statens utgifter. Till följd av skattereformen för några år sedan och de fortlöpande förändringar som sker i uttaget av skatter och avgifter samt till följd av den senaste konjunktumedgången har svårig­hetema att beräkna statens framtida inkomster och utgifter ökat. Möjlighetema att kartlägga och analysera förändringar i beteendemönstret hos skatteskyldiga och betalningsmottagare har i denna situation varit mindre än eljest. Särskilda insatser för att ta tillvara varje möjlighet att


84


förbättra beslutsunderlag vad avser precision och förklaringsgmnder bör Prop. 1993/94:100 därför göras. Utöver den fortlöpande metodutveckling som sker inom Bilaga 1 ramen för RRVs beräkningsarbete, bl.a. vad gäller inkomsberäkningama, har RRV påbörjat ett arbete med att, med utgångspunkt i de förat­sättningar RRV har för sitt beräkningsarbete, utveckla beräknings- och analysmodeller. I arbetet ingår även att förbättra kvalitén i de granddata som RRV är beroende av, bl.a. den information som lämnas av de statliga myndighetema. Det är angeläget att detta arbete drivs vidare.

Samtidigt är informationsflödet när det gäller prognoser och be­räkningar av skilda slag mycket omfattande och inbegriper ett stort antal centrala producenter och användare. Det finns därför skäl att också se över användarbehov och produktionsmetoder i ett vidare perspektiv, bl.a. för att effektivisera informationsflödet samt förbättra samverkan mellan informationslämnare och prognos- och statistikproducenter. Regeringen har därför för avsikt att ge chefen för Finansdepartementet bemyndigande att tillkalla en utredare för att se över beräkningama av statens inkomster och utgifter.

Utredaren bör som ett underlag för sina överväganden bl.a. kartlägga olika felkällor i prognosema samt vilka prognosmetoder som kan utnyttjas i detta sammanhang. I arbetet bör även ingå förslag till hur en löpande kvalitetsredovisning bör utformas.

Utredaren bör vidare studera hur informationsinsamlingen sker och hur samarbetet mellan berörda myndigheter kan utvecklas för att på det sättet öka prognosemas tillförlitlighet. Utredaren bör också bedöma möjlig­hetema att i större utsträckning utnyttja utfallsdata som en indikator över den ekonomiska utvecklingen, bl.a. för att därigenom få ett snabbare genomslag på de antaganden om den allmänna ekonomiska utvecklingen som ligger till grand för beräkningarna av statsfinansernas utveckling.

Även möjlighetema till en mer kontinuerlig kontroll av utgiftemas utveckling bör studeras.

Utredningsarbetet bör göras i nära samarbete med RRV. Till utredningen avser regeringen att knyta en expertgrapp med represen­tanter för de myndigheter som i första hand är berörda.

2  Underliggande budgetutveckling

Den underliggande utvecklingen av statsbudgetens saldo erhålls när det redovisade saldot korrigeras för effekter som är av tillfällig art eller sammanhänger med förändringar i redovisningsprinciperna. Som bas används de förhållanden som skall gälla för budgetåret 1994/95. Detta innebär att den underliggande budgetutvecklingen i ett budgetförslag inte omedelbart kan jämföras med de redovisningar som gjorts i tidigare års finansplaner och reviderade finansplaner.

Det bör betonas att det ofta är en bedömningsfråga om en enskild post skall betraktas som en reguljär inkomst eller utgift eller som en tillfällig sådan. Trots att avgränsningaraa i det enskilda fallet inte är helt självklara anser regeringen det ändå angeläget att redovisa en beräkning

85


 


där tillfälliga inkomster eller utgifter uteslutits, så att statsbudgetens    Prop. 1993/94:100
underliggande utveckling tydliggörs.
                                  Bilaga 1

På inkomstsidan betraktas följande slag av effekter som tillfälliga vid framräkning av det underliggande budgetsaldot:

     vissa engångsvisa höjningar eller sänkningar av skatter och avgifter

     tillfälliga extra inleveranser från affärsverk till statsbudgeten

     inkomster från arbetsgivarfonden, delpensionsfonden och arbets­miljöfonden

På utgiftssidan betraktas bl. a. följande effekter som tillfälliga vid framräkning av det underliggande budgetsaldot:

     valutaförluster eller valutavinster som uppstår vid amortering av statens utlandslån

     kapitaltillskott till Nordbanken, Securam och Gota Bank

     engångsvisa besparingar

—  periodiseringseffekter till följd av att Riksgäldskontoret emitterar
statsskuldsväxlar till underkurs.

Tabell 12 visar statsbudgetens underliggande utveckling under perioden 1992/93-1994/95.

Tabell 12.  UnderUggande budgetsaido for budgetåren 1992/93-1994/95

Miljarder kronor

1992/93      1993/94      1994/95

Underiiggande budgetsaido               - 188,5        - 205,5       - 175,9

Som andel av BNP             - 13,1 %     - 14.0 %     - 11,4 %

3  Lånebehov och statsskuld

Statliga utgifter som beslutats av riksdagen och som inte täcks av statsinkomster, finansieras genom upplåning av Riksgäldskontoret. Budgetunderskottet utgör den viktigaste beståndsdelen i Riksgäldskonto­rets lånebehov (tabell 13). Det är emellertid inte det redovisade budgetut­fallet baserat på inkomst- och utgiftsmässiga principer som är relevant i detta sanmianhang, utan i stället dess kassamässiga motsvarighet, dvs. utfallet på statsverkets checkräkning i Riksbanken. I tabellen är skillnaden mellan redovisat budgetutfall och rörelsema på statsverkets checkräkning angiven som kassamässiga korrigeringar. Dessa korrigeringar kan i allmänhet endast göras i efterhand när utfallen är kända. I prognos­perspektivet antas att de kassamässiga flödena är lika med budgetsaldot. Riksgäldskontoret har en omfattande utlåning till affärsverk och myndigheter, bl.a. till Bankstödsnämnden för bankstöd och till Centrala studiestödsnämnden, för studielån. Som en följd av att arbetslösheten har stigit har ett underskott i arbetsmarknadsfonden uppstått vilket ökar statens upplåningsbehov. Detta upplåningsbehov beräknas till 36,9 miljarder kronor för budgetåret 1993/94 och 34,6 miljarder kronor för

86


 


budgetåret 1994/95. Underskott har även uppstått i lönegarantifonden. I detta fall sammanhänger underskottet med ökat antal konkurser. Denna utlåning påverkar inte budgeten direkt men väl statens lånebehov. Det beräknade upplåningsbehovet uppgår till 271,6 miljarder kronor 1993/94 och 220,3 miljarder kronor 1994/95.

Statsskuldens förändring påverkas däratöver av olika typer av skulddispositioner, dvs transaktioner av dispositiv karaktär som Riks­gäldskontoret gör. Av störst betydelse därvidlag är valutaomvärderingar till följd av att valutaskulden löpande omvärderas till aktuella valutakurser samtidigt som avräkningen mot statsbudgeten enbart avser de realiserade valutadifferensema. Prognosen för skulddispositionema innehåller enban beräknade realiseringar av valutadifferenser. Dessa utgör en del av förändringama på valutaomvärderingskontot. De övriga skulddisposi­tionema kan inte prognosticeras. Till följd av kronans depreciering har valutaskulden uttryckt i svenska kronor ökat kraftigt.


Prop. 1993/94:100 Bilaga 1


 


Tabell 13.   Lånebehov och statsskuld

Miljarder kronor

 

 

1992/93

1993/94

1994/95

Budgetunderskott

187,8

217,1

172,5

Kassamässiga korrigeringar

-8,6

-

-

Riksgäldskontoreis nettoutlåning:

 

 

 

CSN, studielån m.m.

5,8

7

6,7

Investeringslån till myndigheter

-

3,1

5,0

Finansiering av underskott

i Arbetsmarknadsfonden inkl. ränta

16,2

36,9

34,6

Finansiering av underskott i Lönegarantifonden inkl. ränta

2,4

1,4

1,5

Byggnadsstyrelsen, Vasakronan AB mm.

2,1

14,5

1,0

Län till Sparbanken Första

3,8

 

 

Köp av aktier i Securum

1,0