Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som tagits upp i
bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 17 juni 1993.
På regeringens vägnar
Birgit Friggebo
Bo Lundgren
I propositionen föreslås att fastighetstaxeringsförfarandet i allt väsentligt
anpassas till förfarandet vid inkomsttaxeringen.
Fastighetstaxeringsnämnderna slopas. Beslut om fastighetstaxering fat-
tas i stället av skattemyndigheten. I flertalet fall skall fastighetstaxerings-
ärenden avgöras av tjänstemän. Lekmannainflytandet säkerställs bl.a.
genom att vissa beslut skall fattas av den inom skattemyndigheten verk-
samma skattenämnden. Även vid förberedelsearbetet säkerställs lek-
mannainflytandet genom skapandet av referensgrupper. Referensgrupp-
perna skall bestå av de förtroendevalda ledamöterna i skattenämnden och
beredas tillfälle att yttra sig över förberedelsearbetet under arbetets gång.
Skattemyndigheten skall i fastighetstaxeringsärenden fatta grundbeslut,
omprövningsbeslut och beslut om taxeringsåtgärder. Omprövning genom
eftertaxering får ske även vid fastighetstaxeringen. Beslut om detta fattas
av skattemyndigheten. Skattemyndighetens beslut om fastighetstaxering
fattas av skattenämnd när det är fråga om omprövning av en tvistig fråga
som nämnden inte tidigare prövat. Samma sak gäller om ärendet rör en
skälighets- eller bedömningsfråga som har väsentlig ekonomisk betydelse
för fastighetsägaren eller avser någon annan fråga som av särskild
anledning bör prövas av nämnden. Detta innebär ett förstärkt lekmanna-
inflytande. I övriga ärenden skall tjänstemän fatta beslut. Beslut fattas
normalt av skattemyndigheten i det län där fastigheten ligger.
1 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 10
Reglerna för fastighetstaxering vad avser utredningsskyldighet, kommu-
nikationsplikt och muntlig handläggning skall i huvudsak överensstämma
med taxeringslagens regler. Förseningsavgift införs i likhet med vad som
gäller vid inkomsttaxeringen. Anstånd med att lämna deklaration kan
medges om den deklarationsskyldige visar att han är förhindrad att lämna
deklaration på grund av särskilda omständigheter.
Fastighetsägare kan inom fem år efter taxeringsårets utgång begära
omprövning av skattemyndighetens beslut. En förutsättning är att frågan
inte prövas eller har prövats av domstol.
Skattemyndigheten kan inom fem år efter utgången av taxeringsåret på
eget initiativ meddela omprövningsbeslut till fastighetsägarens fördel.
Beslut till nackdel för fastighetsägaren kan meddelas inom ett år efter
utgången av taxeringsåret. Omprövningsbeslut till fastighetsägarens nack-
del kan dock därefter och intill utgången av femte året efter taxeringsåret
fattas i form av eftertaxeringsbeslut om vissa förutsättningar är uppfyllda.
Möjligheten till eftertaxering omfattar i huvudsak samtliga grunder som
för närvarande medger det allmänna rätt till besvär i särskild ordning till
fastighetsägarens nackdel. Beslut om följdändringar får fattas även efter
femårsperioden.
Har fastighetsägaren inte lämnat deklaration i rätt tid får omprövnings-
beslut till nackdel meddelas inom ett år efter det att deklarationen kommit
in till skattemyndigheten men inte senare än inom fem år efter utgången
av taxeringsåret.
Regler om överklagande som överensstämmer med taxeringslagens
regler införs. Detta innebär bl.a. att fastighetsägaren kan överklaga
omprövningsbeslut och beslut om taxeringsåtgärder till länsrätt. Överklag-
ande får ske inom fem år efter taxeringsårets utgång eller, om det är
fråga om beslut som fattats efter den 30 juni det femte året efter
taxeringsåret, och fastighetsägaren har fått del av beslutet efter utgången
av oktober samma år, inom två månader från det fastighetsägaren fick del
av beslutet.
Kommunens generella rätt att överklaga beslut om fastighetstaxering
slopas.
Även reglerna för det allmännas processföring anpassas till reglerna i
taxeringslagen.
Fastighetstaxeringsprocessen utformas som en sakprocess. Processföre-
målet skall i stället för att omfatta hela beslutet om fastighetstaxering
utgöras av de olika delfrågor som skall avgöras vid taxeringen. Någon
kvittningsrätt för det allmänna skall inte finnas.
En väckt talan får i princip inte ändras. En förändring av ett yrkande
till att avse ett högre belopp är tillåten om den fråga som är föremål för
prövning därigenom inte ändras. I länsrätt får klaganden dessutom, inom
den tid som gäller för överklagandet, föra in en ny fråga som har sam-
band med den som skall prövas, om domstolen finner att den nya frågan
utan olägenhet kan prövas i målet.
Regler om deldom och mellandom införs i fastighetstaxeringsprocessen.
Skattemyndigheten skall besluta om taxeringsåtgärder vid fastighets-
taxering på motsvarande sätt som vid inkomsttaxeringen.
1993/94:1
De nya reglerna om fastighetstaxeringsprocessen föreslås träda i kraft 1993/94:1
den 1 december 1993 och tillämpas första gången vid den allmänna och
särskilda fastighetstaxeringen 1994.
1 Förslag till Prop. 1993/94:1
Härigenom föreskrivs i fråga om fastighetstaxeringslagen (1979:1152)'
dels att 17 kap. 4-14, 16, 18, 20-22 och 24-25 §§, 20 kap. 2, 4 och
21-23 §§, 22 kap. 7 §, 23 kap., 24 kap. 2-7 §§, 25 kap. 1-5 och 7 §§,
27 kap., 28 kap. 2 och 5-12 §§, 29 kap. 2 och 3 §§, 31 kap. samt
32 kap. 2 § skall upphöra att gälla,
dels att nuvarande 17 kap. 15 § skall betecknas 17 kap. 4 §, 17 kap.
17 § skall betecknas 17 kap. 5 §, 17 kap. 19 § skall betecknas 17 kap.
1 §, 17 kap. 23 § skall betecknas 17 kap. 6 §, 20 kap. 5 § skall
betecknas 20 kap. 3 a §, 20 kap. 11 § skall betecknas 20 kap. 2 §, 20
kap. 12 § skall betecknas 20 kap. 4 §, 20 kap. 13 § skall betecknas 20
kap. 5 §, 20 kap. 14 § skall betecknas 20 kap. 5 a § och 20 kap. 15 §
skall betecknas 20 kap. 6 §,
dels att 17 kap. nya 1 §, 2 och 3 §§ och nya 4-6 §§, 18 kap. 1,
6- 10, 12, 14, 15, 22-26, 28-30, 32, 38 och 41 §§, 19 kap. 1-3 och 5-8
§§, 20 kap. 1 §, nya 2 §, 3 §, nya 3 a §, nya 4 §, nya 5 a §, nya 6 §,
7- 10 §§, nya 11-15 §§, 16-20 §§, 21 kap. 1-7 §§, 22 kap. 1-3 §§, 24
kap. 1 §, 25 kap. 6 §, 26 kap. 2 och 3 §§, 28 kap. 1, 3 och 4 §§, 29
kap. 1 §, 30 kap. 1 § och 32 kap. 1 § samt rubrikerna närmast före
20 kap. 1 §, 21 kap. 1 §, 22 kap. 1 §, 24 kap. 1 §, 28 kap. 1 §, 29 kap.
1 §, 30 kap. 1 § och 32 kap. 1 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas nya bestämmelser 18 kap. 9 a och
42—46 §§ och 26 kap. 4 § samt nya rubriker av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
17 kap.
1 §
(19 §)
Riksskatteverket leder och ansvarar för skatteförvaltningens verksamhet
enligt denna lag.
Skattemyndigheten leder och ansvarar för verksamheten i länet.
Det allmännas talan i ärenden
enligt denna lagfors av skattemyn-
digheten.
2
Län indelas i fastighetstaxerings-
distrikt. För hyreshusenheter får
särskild distriktsindelning ske.
Taxeringsenhet får utan hinder
av vad som sägs i första stycket
hänföras till annat fastighetstaxe-
ringsdistrikt om det erfordras med
hänsyn till behovet av lokalkänne-
Beslutande myndigheter
§2
Beslut i taxeringsärende fattas av
skattemyndigheten i det län där fas-
tigheten är belägen.
En skattemyndighet får uppdra åt
en annan skattemyndighet att fatta
beslut i dess ställe i ett visst ärende
eller en viss grupp av ärenden. Ett
sådant uppdrag får ges endast om
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:1
dom i nämnden eller eljest för taxe-
ringsarbete.
Alla taxeringsenheter, som bildas
av samma fastighet, hänförs till
samma fastighetstaxeringsdistrikt.
3
Fastighetstaxeringsdistrikt för
taxering av småhusenheter omfattar
kommun eller del av kommun.
Fastighetstaxeringsdistrikt för
taxering av lantbruks-, hyreshus-
och industrienheter omfattar kom-
mun, del av kommun eller flera
kommuner.
Kommun eller del av kommun får
ingå i två eller flera fastighetstaxe-
rings- distrikt.
den andra myndigheten medger det
och om det kan ske utan avsevärd
olägenhet för fastighetsägaren.
Att vissa taxeringsärenden avgörs
i skattenämnd framgår av 20 kap.
3 §•
Skattenämnden
§
Skattenämnd enligt taxeringsla-
gen (1990:324) utgör skattenämnd
vid tillämpning av denna lag.
4
(15 §)3
Skattemyndigheten förordar
senast den 15 september andra året
före det år, då allmän fastighets-
taxering äger rum, erforderligt an-
tal personer med sakkunskap i frå-
ga om fastighetsvärdering (konsu-
lenter för fastighetstaxering) att
biträda fastighetstaxeringsnämnd
vid den allmänna fastighetstaxe-
ringen.
Konsulent får ej vara ledamot av
fastighetstaxeringsnämnd som han
biträder.
Kommunstyrelsen får förordna
tjänsteman hos kommunen som
skattemyndigheten godkänner att
granska deklarationer och andra
handlingar. Godkännandet får när
som helst återkallas.
Mot skattemyndighetens beslut
enligt denna paragraf får talan en
föras.
Konsulenter m. m.
§
Skattemyndigheten får förordna
det antal personer med sakkunskap
i fråga om fastighetsvärdering
(konsulenter för fastighetstaxering)
som behövs för att biträda skatte-
myndigheten vid den allmänna fas-
tighetstaxeringen.
Konsulenten får inte vara leda-
mot av skattenämnd vid den skat-
temyndighet som han biträder.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:1
5
(17 §)4
Konsulent för fastighetstaxering
skall enligt skattemyndighetens be-
stämmande medverka vid förbere-
delsearbetet inför den allmänna
fastighetstaxeringen. Han skall vid
taxeringen granska de deklarationer
och andra handlingar som nämnden
för sådant ändamål överlämnar till
honom.
Konsulenten skall efter erforder-
lig utredning avge skriftliga utlå-
tanden till ledning vid taxeringen.
Han skall, i den omfattning nämn-
dens ordförande finner påkallat, i
nämnden föredra ärenden i vilka
han har avgivit utlåtande.
6
(23 §)
Kostnad för sakkunnig eller tolk
betalas av statsmedel med belopp
som bestäms av regeringen eller
myndighet som regeringen bestäm-
mer.
18 kap.
Till ledning vid allmän fastig-
etstaxering skall ägaren utan an-
maning lämna deklaration (allmän
fastighetsdeklaration) för varje
fastighet. Deklaration skall dock
inte lämnas för staten tillhörig
försvarsfastighet som enligt 3 kap.
2 § är undantagen från skatteplikt
eller för fastighet som vid föregå-
ende års taxering inte åsatts högre
taxeringsvärde än 1 000 kronor.
§
Konsulent för fastighetstaxering
skall enligt skattemyndighetens be-
stämmande medverka vid förbere-
delsearbetet inför den allmänna
fastighetstaxeringen. Han skall vid
taxeringen granska de deklarationer
och andra handlingar som skatte-
myndigheten för sådant ändamål
överlämnar till honom samt vid
behov biträda skattemyndigheten
vid utredning av taxeringsfrågor
som kräver särskild sakkunskap.
§
Ersättning för konsulent eller
tolk betalas av statsmedel med
belopp som bestäms av regeringen
eller av myndighet som regeringen
bestämmer.
5
Till ledning vid allmän fastighet-
staxering skall ägaren utan före-
läggande lämna deklaration (allmän
fastighetsdeklaration) för varje
fastighet. Deklaration skall dock
inte lämnas för försvarsfastighet
som tillhör staten och som enligt
3 kap. 2 § är undantagen från
skatteplikt eller för fastighet som
vid föregående års taxering inte
åsatts högre taxeringsvärde än
1 000 kronor.
Deklaration skall inte heller lämnas för fastighet för allmänna
kommunikationsändamål eller för distributionsbyggnad, värmecentral eller
reningsanläggning som enligt 3 kap. 2 § är undantagen från skatteplikt
eller för byggnad på annans mark då byggnadens värde understiger
50 000 kronor.
Finns på sådan kommunikationsfastighet som nyss har nämnts husbygg-
nad som används för annat än kommunikationsändamål skall dock
deklaration lämnas.
Efter anmaning är också den Efter föreläggande är också den
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:1
som inte på grund av första stycket
har deklarationsskyldighet, skyldig
att avge fastighetsdeklaration.
som inte på grund av första stycket
har deklarationsskyldighet, skyldig
att lämna fastighetsdeklaration.
6 §
Fastighetsägare bör utöver uppgifter enligt 4 § lämna de upplysningar
som är av betydelse för taxering av
Efter anmaning är fastighetsägare
skyldig att till ledning vid fastig-
hetens taxering lämna upplysningar
också om andra förhållanden än
dem, som anges i deklarations-
formuläret. Upplysningarna skall
lämnas skriftligen om annat inte
har sagts i anmaningen.
fastigheten.
Efter föreläggande är en fas-
tighetsägare skyldig att till ledning
vid fastighetens taxering lämna
upplysningar också om andra för-
hållanden än dem som anges i dek-
larationsformuläret. Upplysningar-
na skall lämnas skriftligen om
annat inte har sagts i föreläggan-
det.
Deklarationsskyldig skall efter
anmaning förete alla handlingar
som behövs för kontroll av egen
fastighetsdeklaration såsom skogs-
bruksplan eller annan uppskatt-
ningshandling som avser skog på
fastigheten, byggnadsritningar eller
köpeavtal.
Den som är deklarationsskyldig
skall efter föreläggande visa alla
handlingar som behövs för kontroll
av egen fastighetsdeklaration,
såsom skogsbruksplan eller annan
uppskattningshandling som avser
skog på fastigheten, byggnadsrit-
ningar eller köpeavtal.
8 §
Besiktning av fastighet får före-
tas vid förfarande enligt 19 kap.
3 § och vid taxering om fastighets-
taxeringsnämndens ordförande el-
ler tjänsteman som biträder nämn-
den kommer överens med fastig-
hetsägaren om sådan besiktning.
Besiktning av fastighet får göras
vid förfarande enligt 19 kap. 3 §
och vid taxering, om skattemyndig-
heten kommer överens med fas-
tighetsägaren om sådan besiktning.
Allmän fastighetsdeklaration,
som skall avges utan anmaning,
skall vara lämnad senast den 1 de-
cember året före det år då allmän
fastighetstaxering äger rum.
Fastighetsdeklarationen med tillhörande handlingar skall lämnas till
6
Allmän fastighetsdeklaration,
som skall lämnas utan föreläggan-
de, skall lämnas senast den 1 no-
vember året före det år då allmän
fastighetstaxering äger rum.
skattemyndighet.
Skattemyndighet får efter samråd med kommun bestämma att det inom
kommunen skall finnas särskilt insamlingsställe för deklarationer, som
skall lämnas till ledning för taxering inom länet.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:1
9a§
Om någon visar att han på grund
av särskilda omständigheter är
förhindrad att lämna allmän fas-
tighetsdeklaration inom föreskriven
tid, får han efter ansökan beviljas
anstånd med att lämna deklaratio-
nen. Anstånd får inte utan att det
finns synnerliga skäl medges längre
än till utgången av februari månad
under taxeringsåret.
En sådan ansökan görs hos och
prövas av skattemyndigheten i det
län där fastigheten är belägen.
Har ansökan gjorts hos en annan
skattemyndighet, skall denna pröva
ansökan om tiden inte medger att
ansökan överlämnas till rätt myn-
dighet.
10 §7
Överlåts fastighet efter det att
allmän fastighetsdeklaration har
lämnats men före taxeringsårets
ingång, är såväl den förutvarande
som den nye ägaren skyldiga att
inom tio dagar därefter göra anmä-
lan om överlåtelsen till fastighets-
taxeringsnämndens ordförande
eller till skattemyndigheten.
Om en fastighet överlåts efter det
att allmän fastighetsdeklaration har
lämnats men före taxeringsårets
ingång, är såväl den förutvarande
som den nye ägaren skyldiga att
inom tio dagar därefter göra anmä-
lan om överlåtelsen till skattemyn-
digheten.
Har fastigheten blivit uppdelad i samband med överlåtelsen skall
överlåtelsehandlingen företes i huvudskrift eller bestyrkt avskrift.
12 §
Brandförsäkringsanstalt är efter
anmaning skyldig att till ledning
vid allmän fastighetstaxering lämna
uppgift om försäkringsvärdet på
byggnader, som är hos anstalten
försäkrade mot brandskada.
14
Uppgiftspliktig, från vilken all-
män fastighetsdeklaration eller an-
nan uppgift inte har inkommit inom
föreskriven tid, får anmanas att
lämna sådan deklaration eller
uppgift.
Ar deklaration eller uppgift ej
upprättad i enlighet med denna lag,
Brandförsäkringsanstalt är efter
föreläggande skyldig att till ledning
vid allmän fastighetstaxering lämna
uppgift om försäkringsvärdet på
byggnader, som är hos anstalten
försäkrade mot brandskada.
En uppgiftspliktig person, som
inte har lämnat in allmän fas-
tighetsdeklaration eller annan
uppgift inom föreskriven tid, får
föreläggas att lämna sådan deklara-
tion eller uppgift.
Om deklarationen eller uppgiften
inte är upprättad i enlighet med
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:1
får den uppgiftspliktige anmanas
att avhjälpa bristen.
15 §
Allmän fastighetsdeklaration och
annan uppgift eller upplysning till
ledning vid egen taxering, som
skall avgivas på grund av anma-
ning, skall lämnas inom den tid,
som anges i anmaningen. Skyl-
dighet föreligger dock ej att på
grund av anmaning lämna deklara-
tion eller uppgift på tidigare dag än
handlingen skulle ha lämnats utan
anmaning.
denna lag, får den uppgiftspliktige
föreläggas att avhjälpa bristen.
Allmän fastighetsdeklaration och
annan uppgift eller upplysning till
ledning vid egen taxering, som
skall avges på grund av förelägg-
ande, skall lämnas inom den tid,
som anges i föreläggandet.
Uppgiftslämnaren är dock inte
skyldig att på grund av föreläggan-
det lämna deklaration eller uppgift
på tidigare dag än handlingen
skulle ha lämnats utan föreläggan-
de.
22
Anmaning får utfärdas av skatte-
myndighet ellerfastighetstaxerings-
nämnd samt tjänsteman eller kon-
sulent för fastighetstaxering som
biträder fastighetstaxeringsnämn-
den. Konsulent för fastighetstaxe-
ring får dock ej anmana någon att
lämna allmän fastighetsdeklaration.
23
Anmaning skall innehålla
föreläggande för den anmanade att
lämna fastighetsdeklaration, annan
uppgift eller upplysning till den
som utfärdat anmaningen, inom
viss efter omständigheterna lämpad
tid, minst fem dagar efter mot-
tagandet. Vidare skall anmaningen
innehålla uppgift om postadress för
den som utfärdat anmaningen.
§8
Föreläggande får utfärdas av en
skattemyndighet eller konsulent för
fastighetstaxering. En konsulent för
fastighetstaxering får dock inte
förelägga någon att lämna allmän
fastighetsdeklaration.
§
Fastighetsdeklaration eller annan
uppgift skall efter föreläggande
lämnas till den som utfärdat före-
läggandet, inom viss efter omstän-
digheterna lämpad tid, minst fem
dagar efter mottagandet. Förelägg-
andet skall innehålla uppgift om
postadress för den som utfärdat
föreläggandet.
24 §9
I anmaning, som utfärdas av
skattemyndighet eller fastighets-
taxeringsnämnd, får vite föreläggas
utom i fall som sägs i 7 §.
25
Finner man beträffande anma-
ning eller annan i denna lag avsedd
handling att det är av betydelse att
erhålla bevis för att handlingen
Ett föreläggande som utfärdas av
skattemyndighet får förenas med
vite utom i fall som sägs i 7 §.
§
Finner man, beträffande före-
läggande eller annan i denna lag
avsedd handling, att det är betydel-
sefullt att få bevis för att hand-
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:1
kommer deklarationsskyldig eller
annan till handa, skall handlingen
delges honom, om det ej är känt
att han inte kan anträffas.
lingen kommer den deklarations-
skyldige eller annan till handa,
skall handlingen delges honom, om
det inte är känt att han inte kan
anträffas.
26 §
Har i anmaning vite förelagts, Om ett föreläggande har förenats
skall anmaningen delges den som med vite, skall föreläggandet del-
avses med föreläggandet. ges den som avses med detta.
28 §10
Vid prövning av ansökan om utdömande av vite får även vitets
lämplighet bedömas.
Över beslut, varigenom vite före-
lagts, får talan ej föras.
19
Fastighetstaxeringsnämnden får
besiktiga fastighet även i annat fall
än som avses i 8 §, om uppgift
som behövs för att taxera en fastig-
het saknas eller det finns grundad
anledning anta att uppgift som
fastighetsägare lämnat är felaktig
eller ofullständig. Besiktning får
dock ske endast om tillförlitlig
uppgift inte utan avsevärd olägen-
het kan erhållas på annat sätt och
uppgiften är av väsentlig betydelse
för åsättande av en riktig taxering.
I fråga om besiktning enligt denna
paragraf gäller 30-40 §§.
30
Länsrätten i det län där fas-
tigheten är belägen beslutar om
besiktning på framställning av
fastighetstaxeringsnämnden.
Mot beslut om besiktning får
talan inte föras.
32
Har fastighetstaxeringsnämnd
gjort framställning om besiktning
och behövs inte längre åtgärden
skall nämnden genast anmäla detta
till länsrätten.
§"
Skattemyndigheten får besiktiga
en fastighet även i annat fall än
som avses i 8 §, om uppgift som
behövs för att taxera en fastighet
saknas eller det finns grundad
anledning anta att uppgift som
fastighetsägaren lämnat är felaktig
eller ofullständig. Besiktning får
dock ske endast om tillförlitlig
uppgift inte utan avsevärd olägen-
het kan fås på annat sätt och upp-
giften är av väsentlig betydelse för
att åsätta en riktig taxering. I fråga
om besiktning enligt denna para-
graf gäller 30-40 §§.
§12
Länsrätten i det län där fas-
tigheten är belägen beslutar om
besiktning på framställning av
skattemyndigheten.
§13
Om skattemyndigheten har gjort
framställning om besiktning och
åtgärden inte längre behövs skall
myndigheten genast anmäla detta
till länsrätten.
10
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:1
38 §14
Skattemyndigheten eller en kon-
sulent verkställer beslut om besikt-
ning.
Fastighetstaxeringsnämndens
ordförande, konsulent eller tjänste-
man som biträder nämnden verk-
ställer beslut om besiktning. Om
det är påkallat får annan ledamot
i nämnden närvara.
Åtgärd som avses i 36 § sista meningen skall verkställas av kronofog-
demyndigheten.
41 §14a
Den som till ledning vid allmän fastighetstaxering uppsåtligen eller av
grov oaktsamhet lämnar handling med oriktig uppgift och därigenom för-
anleder fara för att taxeringen blir för låg dömes till böter eller fängelse
i högst sex månader.
Den som uppsåtligen eller av
grov oaktsamhet underlåter att
lämna allmän fastighetsdeklaration
dömes till böter.
I ringa fall dömes ej till ansvar I ringa fall döms inte till ansvar.
enligt första eller andra stycket.
Förseningsavgift
42 §
Om en deklarationsskyldig inte
har kommit in med allmän fastig-
hetsdeklaration inom föreskriven
tid eller endast har lämnat en all-
män fastighetsdeklaration med så
bristfälligt innehåll att den uppen-
barligen inte är ägnad att ligga till
grund för taxering, skall en sär-
skild avgift (försenings-
a v g i f t) om 500 kronor påföras
honom.
Om en deklarationsskyldig som
utan föreläggande skall lämna all-
män fastighetsdeklaration, inte har
kommit in med deklaration senast
den 1 maj under taxeringsåret eller
om han dessförinnan endast har
kommit in med en allmän fas-
tighetsdeklaration med så brist-
fälligt innehåll att den uppenbar-
ligen inte är ägnad att ligga till
grund för taxering, bestäms förse-
ningsavgiften till 2 000 kronor.
Har den deklarationsskyldige
inom föreskriven tid lämnat en
11
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:1
deklarationshandling som inte är
behörigen undertecknad tas förse-
ningsavgift ut endast om handling-
en inte undertecknas inom den tid
som föreskrivs i ett föreläggande. I
sådant fall beräknas avgiften enligt
första stycket.
43 §
Förseningsavgift skall efterges
helt om underlåtenheten kan antas
ha ett sådant samband med den
deklarationsskyldiges ålder, sjuk-
dom, bristande erfarenhet eller
liknande förhållande att den fram-
står som ursäktlig. Detsamma
gäller om underlåtenheten framstår
som ursäktlig med hänsyn till sär-
skilda omständigheter eller om det
framstår som uppenbart oskäligt att
ta ut förseningsavgiften.
44 §
Bestämmelserna om eftergift skall
beaktas även om något yrkande om
detta inte har framställts, i den
mån det föranleds av vad som före-
kommit i ärendet eller målet om
förseningsavgift.
45 §
Förseningsavgift får inte påföras
sedan den deklarationsskyldige har
avlidit.
46 §
Bestämmelserna i denna lag om
omprövning och överklagande av
beslut om fastighetstaxering gäller
i tillämpliga delar för beslut om
förseningsavgift.
I fråga om debitering och upp-
börd av förseningsavgift enligt
denna lag gäller bestämmelserna i
uppbördslagen (1953:272). Förse-
ningsavgift skall debiteras för det
inkomstår den påförs.
12
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:1
19 kap.
15
1 §
Senast den 31 december andra
året före det år då allmän fas-
tighetstaxering äger rum, skall
regeringen eller myndighet som
regeringen bestämmer besluta
föreskrifter för förberedelsearbetet.
Senast nämnda dag lämnar riks-
skatteverket beträffande småhus
och tomtmark, utom såvitt avser
småhus och tomtmark för småhus
som ingår i lantbruksenhet, förslag
till sådana föreskrifter som avses i
7 kap. 7 §.
Senast den 15 maj året före det
år då allmän fastighetstaxering
äger rum lämnar Riksskatteverket
beträffande övriga byggnadstyper
och ägoslag förslag till de före-
skrifter som avses i 7 kap. 7 §.
Sådana föreskrifter och förslag
till föreskrifter skall omedelbart
tillställas statens lantmäteriverk
och skattemyndigheterna.
2
Under förberedelsearbetet skall i
varj e fastighetstaxeringsdistrikt
finnas en arbetsgrupp bestående av
ledamöterna i fastighetstaxerings-
nämnden. Ersättarna skall delta i
arbetsgruppens sammanträden i
samma omfattning som vid taxe-
ringen.
3
Statens lantmäteriverk och arbets-
gruppen skall undersöka vilka rikt-
värdetabeller för småhus som inte
ingår i lantbruksenhet, som med
Senast den 1 oktober andra året
före det år då allmän fastighets-
taxering äger rum, skall regeringen
eller den myndighet som rege-
ringen bestämmer besluta föreskrif-
ter för förberedelsearbetet.
Senast den 15 november samma
år lämnar Riksskatteverket beträff-
ande småhus och tomtmark, utom
såvitt avser småhus och tomtmark
för småhus som ingår i lantbruks-
enhet, förslag till sådana föreskrif-
ter som avses i 7 kap. 7 § med
undantag för föreskrifter om in-
delning i värdeområden.
Senast den 15 mars året före det
år då allmän fastighetstaxering
äger rum upprättar skattemyndig-
heten förslag till indelning i värde-
områden för småhus hyreshus, av-
kastningsvärderad industri och
tomtmark.
Senast sistnämnda dag lämnar
Riksskatteverket förslag till före-
skrifter om indelning i värdeområ-
den för övriga ägoslag samt för-
slag till övriga föreskrifter enligt 7
kap. 7 § för samtliga byggnadsty-
per och ägoslag.
§16
Under förberedelsearbetet skall
det vid varje skattemyndighet finnas
en eller flera referensgrupper
bestående av förtroendevalda leda-
möter i skattenämnden.
Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer fast-
ställer det antal ledamöter som
skall ingå i en referensgrupp.
§17
Statens lantmäteriverk och skatte-
myndigheten skall undersöka vilka
riktvärdetabeller för småhus som
inte ingår i lantbruksenhet, som
13
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:1
med hänsyn till rådande prisläge
bör användas inom olika delar av
fastighetstaxeringsdistriktet. För-
slag härom skall upprättas. Under-
sökningen skall även omfatta upp-
rättande av förslag till riktvärde-
kartor för tomtmark som inte ingår
i lantbruksenhet inom distriktet.
Statens lantmäteriverk och ar-
betsgruppen skall vidare pröva att
en tillämpning av förslag till före-
skrifter enligt 1 § andra stycket
leder till taxeringsvärden som sva-
rar mot taxeringsvärdenivå enligt
5 § kap. 2 §. Motsvarande pröv-
ning görs av förslag till riktvärde-
kartor för tomtmark och riktvärde-
tabeller för småhus enligt första
stycket.
5
Arbetsgruppen skall senast den
30 juni året före det år då allmän
fastighetstaxering äger rum till
skattemyndigheten överlämna för-
slag till riktvärdekartor för tomt-
mark som inte ingår i lantbruksen-
het och riktvärdetabeller för små-
hus som inte ingår i lantbruksen-
het. På samma gång skall ar-
betsgruppen föreslå ändringar i de
förslag till föreskrifter som avses i
1 § andra stycket.
6
På grundval av arbetsgruppernas
förslag samt de upplysningar som
i övrigt kan vinnas skall skatte-
myndigheten senast den 15 augusti
året före det år då allmän fastig-
hetstaxering äger rum till rege-
ringen eller myndighet som rege-
ringen bestämmer avge yttrande
över de enligt 1 § andra stycket
lämnade förslagen till föreskrifter.
med hänsyn till rådande prisläge
bör användas inom olika delar av
länet. Förslag härom skall upp-
rättas. Undersökningen skall även
omfatta upprättande av förslag till
riktvärdekartor för tomtmark som
inte ingår i lantbruksenhet inom
länet.
Statens lantmäteriverk och skatte-
myndigheten skall vidare pröva att
en tillämpning av förslag till före-
skrifter enligt 1 § andra-$änte
styckena leder till taxeringsvärden
som svarar mot taxeringsvärdenivå
enligt 5 kap. 2 §. Motsvarande
prövning görs av förslag till rikt-
värdekartor för tomtmark och rikt-
värdetabeller för småhus enligt
första stycket.
§18
Skattemyndigheten, skall, i sam-
råd med Statens lantmäteriverk
senast den 1 juni året före det år
då allmän fastighetstaxering därom
äger rum upprätta förslag till rikt-
värdekartor för tomtmark som inte
ingår i lantbruksenhet och riktvär-
detabeller för småhus som inte
ingår i lantbruksenhet. På samma
gång skall det föreslås ändringar
som behövs i de förslag till före-
skrifter som avses i 1 § andra-
fjärde styckena.
Referensgrupp skall under ar-
betets gång beredas möjlighet att
lämna synpunkter.
§”
På grundval av upprättade för-
slag samt de upplysningar som i
övrigt kan vinnas skall skattemyn-
digheten senast den 1 juni året före
det år då allmän fastighetstaxering
äger rum till regeringen eller den
myndighet som regeringen be-
stämmer avge yttrande över de
enligt 1 § andra-fjärde styckena
lämnade förslagen till föreskrifter.
14
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:1
7
Senast den 1 oktober året före
det år då allmän fastighetstaxering
äger rum skall regeringen eller
myndighet som regeringen bestäm-
mer besluta sådana föreskrifter som
avses i 7 kap. 7 §.
8 §
Den som under andra året före
taxeringsåret äger småhusenhet,
som förvärvats under tredje året
före taxeringsåret, är efter anma-
ning av skattemyndighet skyldig att
lämna de uppgifter som behövs till
ledning inför allmän fastighets-
taxering.
Den som under andra eller tredje
året före taxeringsåret äger hyres-
husenhet eller industrienhet är efter
anmaning av skattemyndighet skyl-
dig att lämna de uppgifter som be-
hövs till ledning inför allmän fas-
tighetstaxering.
Den som under andra året före
taxeringsåret är innehavare av täkt-
enhet eller annan taxeringsenhet på
vilken täktverksamhet pågår eller
eljest är tillåten, är efter anmaning
från skattemyndighet skyldig att till
ledning inför allmän fastighetstaxe-
ring lämna uppgift om de priser
som under andra året före taxe-
ringsåret uppburits för brytvärd
fyndighet.
Den som under andra året före
taxeringsåret äger lantbruksenhet,
som helt eller delvis förvärvats
under tiden den 1 juli 1987 - den
31 december 1990, är efter anma-
ning av skattemyndighet skyldig att
lämna de uppgifter som behövs till
ledning inför allmän fastighetstaxe-
ring.
;20
Senast den 1 september året före
det år då allmän fastighetstaxering
äger rum skall regeringen eller den
myndighet som regeringen bestäm-
mer besluta sådana föreskrifter som
avses i 7 kap. 7 §.
21
Den som under andra året före
taxeringsåret äger en småhusenhet,
som förvärvats under tredje året
före taxeringsåret, är efter före-
läggande av skattemyndighet skyl-
dig att lämna de uppgifter som
behövs till ledning inför allmän
fastighetstaxering.
Den som under andra eller tredje
året före taxeringsåret äger en
hyreshusenhet eller industrienhet är
efter föreläggande av skattemyn-
dighet skyldig att lämna de
uppgifter som behövs till ledning
inför allmän fastighetstaxering.
Den som under andra året före
taxeringsåret är innehavare av
täktenhet eller annan taxeringsenhet
på vilken täktverksamhet pågår
eller annars är tillåten, är efter
föreläggande från skattemyndighet
skyldig att till ledning inför allmän
fastighetstaxering lämna uppgift om
de priser som under andra året före
taxeringsåret uppburits för brytvärd
fyndighet.
Den som under andra året före
taxeringsåret äger en lantbruksen-
het, som helt eller delvis förvärvats
under tiden den 1 juli 1987 - den
31 december 1990, är efter före-
läggande av skattemyndighet skyl-
dig att lämna de uppgifter som
behövs till ledning inför allmän
fastighetstaxering.
20 kap.22
Fastighetstaxeringsnämndernas Taxer i ng m.m.
verksamhet m.m.
1§23
Fastighetstaxeringsnämnden sam- Beslut om fastighetstaxering är
manträder på tid och plats som grundläggande beslut om fastig-
15
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:1
bestäms av ordföranden. Denne
kallar ledamöterna och underrättar
ersättarna om sammanträdena.
Finns det behov av medverkan av
konsulent för fastighetstaxering
kallar ordföranden denne till sam-
manträde. Till det första samman-
trädet för årets taxering kallas
även ersättarna. Skattemyndigheten
och statens lantmäteriverk skall i
god tid underrättas om tid och
plats för sammanträdena.
2
(11 §)24
Fastighetstaxeringsnämnden skall
senast den 15 juni under taxerings-
året meddela beslut om taxering av
fastighet som ingår i distriktet.
3
Vid sammanträdena förs proto-
koll enligt de närmare föreskrifter
som meddelas av regeringen eller
myndighet som regeringen bestäm-
mer.
3
(5 .§)
Ägare av fastighet är berättigad
att företräda inför fastighetstaxe-
ringsnämnd för att meddela upp-
hetstaxering, omprövningsbeslut
och beslut om taxeringsåtgärder
efter domstols beslut.
§
Skattemyndigheten skall senast
den 15 juni under taxeringsåret
meddela grundläggande beslut om
taxering av fastighet som är belä-
gen i länet.
Har fastighetsägaren, trots att
han varit skyldig att lämna fas-
tighetsdeklaration, inte avgett nå-
gon sådan, eller kan fastighetens
taxeringsvärde inte beräknas till-
förlitligt på grund av brister i eller
bristfälligt underlag för deklaratio-
nen, skall taxeringsvärdet uppskat-
tas till det belopp som framstår
som skäligt med hänsyn till vad
som framkommit i ärendet
(s k ö n s t a x e r i n g).
§
Taxeringsärende avgörs i skatte-
nämnd, om ärendet
1. avser omprövning av en tvistig
fråga och nämnden inte tidigare
prövat de omständigheter och bevis
fastighetsägaren åberopar,
2. avser en skälighets- eller
bedömningsfråga av väsentlig eko-
nomisk betydelse för fastighets-
ägaren eller
3. av någon annan särskild an-
ledning bör prövas i nämnden.
.§
Skattemyndigheten skall se till att
ärendena blir tillräckligt utredda.
Vill fastighetsägaren lämna upp-
16
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:1
lysningar till ledning för taxering lysningar muntligt inför skatte-
av fastigheten. nämnden i ett fastighetstaxerings-
ärende som angår honom och som
skall avgöras i nämnden, skall han
få tillfälle till det om inte särskilda
skäl talar emot det.
4 §
(12 g)25
I fastighetstaxeringsnämnds be- I skattemyndighetens beslut om
slut skall redovisas dels taxerings- fastighetstaxering skall redovisas
beslutet enligt punkterna 1-3, dels
grunderna för beslutet enligt punk-
terna 4-7, nämligen
1. fastighetens indelning i taxeringsenheter,
2. typ av taxeringsenhet och taxeringsenhetens skattepliktsförhållande,
3. skattepliktig enhets taxeringsvärde och däri ingående delvärde samt
värde av varje värderingsenhet,
4. storleken av sådan värdefaktor som särskilt anges i 8-15 kap.,
5. storleken av riktvärde,
6. exploateringsfaktor enligt 12 kap. 6 §, utbyggd effekt, taxerings-
effekt, utnyttjandetid, regleringsmöjlighet och belägenhet enligt 15 kap.
7 § samt
7. säreget förhållande enligt 7 kap.
föranlett ändring av riktvärde.
Värdet av en enskild värderings-
enhet anges i fulla tusental kronor.
Avrundning sker så att överstigan-
de belopp, som inte uppgår till fullt
tusental kronor, faller bort. Rege-
ringen eller myndighet som rege-
ringen bestämmer får föreskriva
om de ytterligare avrund-nings-
regler som behövs.
I fråga om elproduktionsenheter
får grunderna för beslutet redovi-
sas i särskild bilaga till nämndens
beslut.
5 § eller annat förhållande som har
Värdet av en enskild värderings-
enhet anges i fulla tusental kronor.
Avrundning sker så att överstigan-
de belopp, som inte uppgår till fullt
tusental kronor, faller bort. Rege-
ringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer får föreskri-
va om de ytterligare avrundnings-
regler som behövs.
5
(14 §)26
Skattemyndighet skall senast den
30 juni under taxeringsåret under-
rätta ägare av fastighet om
1. innehållet i fastighetstaxe-
ringsnämndens beslut om fastig-
hetstaxering,
2. att ägaren senast den 31
augusti till fastighetstaxerings-
nämndens ordförande får avge
a §
Skattemyndigheten skall senast
den 30 juni under taxeringsåret
underrätta fastighetsägaren om
1. innehållet i skattemyndighetens
grundläggande beslut om fas-
tighetstaxering,
2. att ägaren kan begära ompröv-
ning av beslutet,
17
2 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 10
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:1
skriftliga erinringar mot beslutet,
3. att ny underrättelse kommer
att sändas ut endast om ägaren har
avgett erinringar mot beslutet eller
fastighetstaxeringsnämnden, utan
att erinringar har avgetts, har
beslutat åsätta annan taxering än
som framgår av 11 § eller annars
har frångått sådant beslut,
4. vad som skall iakttas av den
som vill överklaga fastighetstaxe-
ringsnämndens beslut om fastig-
hetstaxering,
5. innehållet i skiljaktig mening.
6
(15 §)27
Ingår i taxeringsenhet flera fas-
tigheter eller delar av fastigheter
skall fastighetstaxeringsnämnden
efter ansökan ange hur stor del av
taxeringsvärdet och i 5 kap. 7 §
nämnda delvärden som belöper på
fastighet eller fastighetsdel. Ansö-
kan skall göras hos fastighetstaxe-
ringsnämnden och får lämnas av
ägare, arrendator, skattemyndighet
eller besvärsberättigad kommun.
7
Om det inte är påkallat av sär-
skild anledning att ärendet prövas
av fullsutten nämnd, är fastighets-
taxeringsnämnd beslutför med ord-
föranden ensam vid
1. beslut som ej innefattar pröv-
ning av ärendet i sak
2. beslut om fördelning av taxe-
ringsvärde enligt 15 §
3. beslut om rättelse av tidigare
beslut, som till följd av skrivfel,
räknefel eller annat sådant förbise-
ende innehåller uppenbar oriktighet
4. beslut om taxering utan av-
vikelse från allmän fastighetsdek-
laration eller annan av ägaren till
ledning för taxering av fastigheten
lämnad uppgift och taxeringen sker
med direkt tillämpning av behörig
myndighets anvisning för taxe-
ringen
3. vad som skall iakttas av den
som vill begära omprövning av
eller överklaga beslutet.
§
Om det i en taxeringsenhet ingår
flera fastigheter eller delar av
fastigheter skall skattemyndigheten
efter ansökan ange hur stor del av
taxeringsvärdet och i 5 kap. 7 §
nämnda delvärden som belöper på
fastigheten eller fastighetsdelen.
Ansökan skall göras hos skattemyn-
digheten av ägaren eller arren-
datorn.
§2S
Skattemyndigheten skall ompröva
ett beslut om fastighetstaxering om
fastighetsägaren begär det eller om
det finns skäl för det. Att ompröv-
ning skall ske när fastighetsägare
överklagat ett beslut om fastighets-
taxering framgår av 21 kap. 5 §.
Om något grundläggande beslut
om fastighetstaxering inte har
fattats får taxering ske genom
omprövning.
Skattemyndigheten får avstå från
att på eget initiativ ompröva ett
beslut, om omprövningen skulle
avse endast ett mindre belopp.
18
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:1
5. beslut om taxering med av-
vikelse från allmän fastighetsdek-
laration eller annan av ägaren till
ledning för taxering lämnad upp-
gift, om taxeringsvärdet tillföljd av
beslutet kommer att avvika med
högst 20 000 kr. från det värde
som skulle ha beslutats om de
lämnade uppgifterna hade följts.
Fastighetstaxeringsnämnd är be-
slutför med av skattemyndighet
förordnad ledamot ensam vid be-
slut om taxering i fall som avses i
första stycket 4.
8
Är ordförande i fastighetstaxe-
ringsnämnd jävig, utser nämnden
inom sig viss ledamot att föra ordet
vid ärendets behandling.
9
Bestämmelserna i 16 kap.
rättegångsbalken om omröstning
tillämpas på avgörande av fas-
tighetstaxeringsnämnden. Ordfö-
randen skall dock säga sin mening
först.
Skiljaktig mening hos ledamot,
föredragande tjänsteman eller kon-
sulent för fastighetstaxering skall
avfattas skriftligen och avges inom
en vecka efter sammanträdet.
Ordföranden skall underrätta
skattemyndighet om skiljaktig me-
ning i den ordning som föreskrivs
av regeringen eller myndighet som
regeringen bestämmer.
§
En fråga som avgjorts av allmän
förvaltningsdomstol får inte omprö-
vas av skattemyndigheten enligt
7§.
P9
Vill fastighetsägaren begära om-
prövning av ett beslut, skall han
göra detta skriftligt. Begäran skall
ha kommit in till skattemyndigheten
före utgången av det femte året
efter taxeringsåret.
Om fastighetsägaren gör sanno-
likt att han inte inom två månader
före utgången av den tid som anges
i första stycket fått kännedom om
ett beslut om fastighetstaxering som
är till hans nackdel, får han ändå
begära omprövning. Begäran skall
ha kommit in inom två månader
från den dag han fick sådan känne-
dom.
Har fastighetsägaren inom den
tid som anges i första eller andra
stycket lämnat in skrivelsen med
begäran om omprövning till en
annan skattemyndighet än den som
fattat beslutet eller till en allmän
förvaltningsdomstol, får ärendet
ändå prövas. Skrivelsen skall då
omedelbart översändas till den
skattemyndighet som fattat beslutet
med uppgift om den dag då hand-
lingen kom in till myndigheten eller
domstolen.
19
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:1
10
Fastighetstaxeringsnämndens
första sammanträde skall äga rum
senast den 15 december året före
taxeringsåret. Vid sammanträdet
skall ordföranden lämna noggrann
redogörelse för de föreskrifter och
anvisningar angående taxeringen
som berör distriktet.
§3°
Om en begäran om omprövning
inte är egenhändigt undertecknad
av fastighetsägaren eller hans
ombud, får skattemyndigheten ut-
färda föreläggande om att under-
tecknande skall ske med påföljd att
omprövning annars inte görs.
H §
Trots bestämmelsen i 8 § får en
fråga som har avgjorts av länsrätt
eller kammarrätt genom beslut som
vunnit laga kraft omprövas, om
beslutet avviker från rättstillämp-
ningen i ett regeringsrättsavgöran-
de som har meddelats därefter.
12 §
Omprövar skattemyndigheten
självmant ett beslut om fastighets-
taxering, får omprövningsbeslut
som är till fastighetsägarens fördel
meddelas före utgången av det fem-
te året efter taxeringsåret.
Ett sådant omprövningsbeslut får
meddelas även efter utgången av
det femte året efter taxeringsåret,
om det föranleds av skattemyndig-
hets beslut om fastighetstaxering
eller allmän förvaltningsdomstols
beslut i mål om fastighetstaxering
avseende ett annat taxeringsår eller
en annan taxeringsenhet.
13 §
Ett omprövningsbeslut som är till
nackdel för fastighetsägaren får,
utom i fall som avses i andra styck-
et samt 15 och 16 §§, inte medde-
las efter utgången av året efter
taxeringsåret.
Har fastighetsägaren inte gett in
allmän fastighetsdeklaration i rätt
tid, får ett omprövningsbeslut som
är till hans nackdel meddelas efter
utgången av den tid som anges i
första stycket. Ett sådant ompröv-
ningsbeslut får meddelas inom ett
år från den dag deklarationen kom
in till skattemyndigheten, dock
20
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:1
senast före utgången av det femte
året efter taxeringsåret.
14 §
Skattemyndigheten får meddela
ett omprövningsbeslut som är till
nackdel för fastighetsägaren efter
utgången av den tid som anges i
13 § första stycket under de förut-
sättningar och på det sätt som
anges i 15-20 §§ (efter-
t a x e ring).
15 §
Eftertaxering får ske om fas-
tighetsägaren
1. i fastighetsdeklaration eller på
annat sätt under förfarandet lämnat
oriktig uppgift till ledning för taxe-
ringen,
2. lämnat oriktig uppgift i mål
om fastighetstaxering eller
3. underlåtit att lämna fastig-
hetsdeklaration, uppgift eller in-
fordrad upplysning trots att han är
deklarationsskyldig eller uppgifts-
pliktig.
Vad nu sagts gäller om den
oriktiga uppgiften eller under-
låtenheten medfört att ett beslut om
fastighetstaxering blivit felaktigt
eller inte fattats.
16
Fastighetstaxeringsnämnden skall
ompröva beslut när fastighetsäga-
ren avger erinringar eller skäl
annars föreligger. Fråga om nytt
beslut får inte prövas av nämnden
efter den 30 september under taxe-
ringsåret.
17
Fas tig hets taxerings nämndens
arbete beträffande fastighetstaxe-
ringen skall vara avslutat senast
den 30 september under taxerings-
året.
§31
Eftertaxering får också ske
1. vid rättelse av felräkning,
misskrivning eller annat uppenbart
förbiseende,
2. när en ändring i ett beslut om
fastighetstaxering föranleds av be-
slut som avses i 12 § andra styc-
ket.
§32
Eftertaxering enligt 15 § samt
76 § 7 får ske endast om den avser
belopp av någon betydelse.
Eftertaxering får inte ske om be-
slutet med hänsyn till omständig-
heterna skulle framstå som uppen-
bart oskäligt eller om skattemyn-
21
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:1
18
Skattemyndighet skall senast den
31 oktober under taxeringsåret till
ägare av fastighet sända underrätt-
else om fastighetstaxeringsnämn-
dens avgörande enligt 16 §. Vidare
skall skattemyndighet senast sam-
ma dag sända underrättelse till
sökande som begärt fördelning av
taxeringsvärdet enligt 15 §.
Underrättelse skall innehålla
upplysning om vad som skall iakt-
tas av den som vill överklaga fas-
tighetstaxeringsnämndens beslut om
fastighetstaxering samt om innehål-
let i skiljaktig mening.
Underrättelse skall vidare sändas
till ägare som före utgången av juli
månad under taxeringsåret inte er-
hållit underrättelse enligt 14 § och
som senast den 25 augusti under
taxeringsåret anmält att han önskar
underrättelse om innehållet i beslut
om fastighetstaxering.
19
Underrättelser enligt 14 och
18 §§ skall sändas till ägare av
fastighet i vanligt brev. Försän-
delsen får i särskilda fall rekom-
menderas eller delges ägaren.
20
Fastighetstaxeringsnämndens
beslut enligt 77 § skall föras in i
stomme till fastighetslängd. Beslu-
ten skall med de ändringar som
gjorts med stöd av 16 § föras in i
fastighetslängd. Nämndens beslut
om byggnad på annans mark med
digheten tidigare fattat beslut om
eftertaxering i samma fråga.
§33
Skattemyndighetens beslut om
eftertaxering skall meddelas före
utgången av femte året efter taxe-
ringsåret om inte annat följer av
19 eller 20 §.
§
Beslut om eftertaxering enligt
16 § 2 får meddelas även efter den
tid som anges i 18 § men senast
sex månader efter det beslut som
föranleder ändringen.
Beslut om eftertaxering på grund
av oriktig uppgift i omprövnings-
ärende eller mål om fastighetstaxe-
ring får meddelas efter den tid som
anges i 18 § men senast inom ett
år från utgången av den månad då
skattemyndighetens eller domsto-
lens beslut i ärendet eller målet
vunnit laga kraft.
§34
Skattemyndigheten skall snarast
efter det att en domstol meddelat
beslut i ett mål om fastighetstaxe-
ring vidta de taxeringsåtgärder
som föranleds av domstolens be-
slut.
22
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:1
värde under 10000 kronor skall
dock ej föras in i fastighetslängd
eller stomme till sådan längd.
Annan än staten tillhörig för-
svarsbyggnad, som enligt 3 kap.
2 § är undantagen från skatteplikt,
skall inte föras in i fastighetslängd
eller stomme till sådan längd.
Närmare föreskrifter om fastig-
hetslängd meddelas av regeringen
eller myndighet som regeringen
bestämmer.
21 kap.35
Besvär över fastighetstaxerings- Överklagande av skattemyndig-
nämnds beslut. hets beslut.
1
En fastighetstaxeringsnämnds
beslut får överklagas genom besvär
hos länsrätten.
Besvär får anföras av ägare av
den fastighet beslutet rör samt av
vederbörande kommun och skatte-
myndighet.
En fastighetsägare eller en kom-
mun skall ge in besvärsskrivelsen
till skattemyndigheten i det län där
fastigheten är belägen. Skattemyn-
digheten skall överlämna besvärs-
skrivelsen och övriga handlingar i
ärendet till den länsrätt som skall
pröva överklagandet.
Besvär av en skattemyndighet
skall ges in till länsrätten.
Länsrätten prövar om besvärs-
skrivelsen har kommit in i rätt tid.
Ett överklagande av en fastig-
hetstaxeringsnämnds beslut förfal-
ler, om beslutet med stöd av 20
kap. 23 § ändrats så som klagan-
den begärt.
§36
En skattemyndighets beslut om
fastighetstaxering får överklagas
hos länsrätten av fastighetsägaren
och Riksskatteverket.
Fastighetsägaren får överklaga
beslut att avvisa en begäran om
omprövning av beslut om fas-
tighetstaxering.
2
Har en fastighetsägare eller en
kommun inom överklagandetiden
gett in besvärsskrivelsen till en
annan skattemyndighet än den som
anges i 1 § tredje stycket, skall
detta inte hindra att målet prövas.
Detsamma gäller om skrivelsen
getts in till en fastighetstaxerings-
Ett beslut om föreläggande vid
vite får inte överklagas.
23
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:1
nämnd eller en länsrätt. Skrivelsen
skall i sådana fall omedelbart över-
sändas till den skattemyndighet
som enligt 1 § tredje stycket skall
ta emot den.
Har en skattemyndighet inom
överklagandetiden gett in besvärs-
skrivelsen till en annan länsrätt än
den som skall pröva överklagandet
skall inte heller detta hindra att
målet prövas. 1 sådant fall skall
skrivelsen omedelbart översändas
till den länsrätt som skall pröva
överklagandet.
3
Besvär av ägare av fastighet
skall ha inkommit senast den 15
december under taxeringsåret.
Fastighetsägares överklagande
§38
Fastighetsägares överklagande
skall vara skriftligt och ha kommit
in före utgången av det femte året
efter taxeringsåret. Om beslutet om
fastighetstaxering har meddelats
efter den 30 juni femte året efter
det taxeringsår som beslutet avser
och fastighetsägaren har fått del av
beslutet efter utgången av oktober
samma år, får överklagandet dock
komma in inom två månader från
den dag då han fick del av be-
slutet.
Fastighetsägare får överklaga ett
beslut om fastighetstaxering även
om det inte gått honom emot.
4 §39
Kommuns besvär skall anföras Skattemyndigheten skall pröva
före utgången av januari året efter om överklagandet har kommit in i
taxeringsåret. rätt tid. Har överklagandet kommit
in för sent, skall myndigheten
avvisa det, om inte annat följer av
andra eller tredje stycket.
Överklagandet skall inte avvisas,
om förseningen beror på att
skattemyndigheten har lämnat
fastighetsägaren en felaktig under-
rättelse om hur man överklagar.
Överklagandet skall inte heller
avvisas, om det inom överklagan-
detiden kommit in till en annan
skattemyndighet än den som fattat
beslutet eller till en allmän förvalt-
24
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:1
ningsdomstol. Överklagandet skall
då omedelbart översändas till den
skattemyndighet som fattat beslutet
med uppgift om den dag då hand-
lingen kom in till myndigheten eller
domstolen.
Skattemyndighet har rätt att
anföra besvär intill utgången av
maj året efter taxeringsåret. Myn-
digheten skall inom samma tid an-
ge yrkanden och grunder för be-
svärstalan, om inte med hänsyn till
utredningens vidlyftighet eller
andra synnerliga skäl länsrätten
medger anstånd.
Skattemyndigheten skall snarast
ompröva det överklagade beslutet.
Detta gäller dock inte om överkla-
gandet skall avvisas enligt 4 § eller
om en omprövning strider mot
20 kap. 8 §.
Ett överklagande förfaller, om
skattemyndigheten ändrar beslutet
så som fastighetsägaren begär.
Om myndigheten ändrar beslutet
på annat sätt än fastighetsägaren
begär, skall överklagandet anses
omfatta det nya beslutet. Finns det
skäl för det, får myndigheten läm-
na fastighetsägaren tillfälle att
återkalla överklagandet.
Inkommer besvär från ägare av
fastighet efter den i 3 § angivna
tiden men före utgången av maj
året efter taxeringsåret, får läns-
rätten pröva besvären om skatte-
myndigheten helt eller delvis biträ-
der besvären i sak.
Om överklagandet inte avvisas
enligt 4 § eller förefaller enligt
5 §, skall skattemyndigheten över-
lämna överklagandet, sitt ompröv-
ningsbeslut och övriga handlingar
i ärendet till länsrätten. Om det
finns särskilda skäl får överkla-
gandet överlämnas till länsrätten
utan föregående omprövning.
Riksskatteverkets över-
klagande
Har länsrätten avgjort besvär
över viss taxering, får besvär inte
anföras hos länsrätten rörande
samma taxering.
7 §42
Riksskatteverkets överklagande
skall vara skriftligt och ha kommit
in inom den tidsfrist som enligt
20 kap. gäller för beslut om om-
prövning på initiativ av skattemyn-
dighet, eller efter sådan tid, inom
två månader från den dag då det
överklagade beslutet meddelades.
Om ett omprövningsbeslut som
avser eftertaxering överklagas och
en ändring till fastighetsägarens
nackdel yrkas, skall överklagandet
25
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:1
ha kommit in inom två månader
från den dag beslutet meddelats.
22 kap.43
Besvär över länsrätts och kam-
marrätts beslut.
1
Besvär över länsrätts beslut i mål
om fastighetstaxering får, även om
det ej följer av 33 § förvaltnings-
processlagen (1971:291) anföras
om länsrätten har ändrat fas-
tighetens taxering utan att klagan-
den har yrkat sådan ändring.
2
Mot länsrätts beslut i fråga, som
avses i 20 kap. 75 §, får talan inte
föras.
3
Vid besvär över länsrätts beslut
skall besvärshandlingen ha kommit
in
om besvären ha anförts av fas-
tighetsägare, inom två månader
från det han har fått del av det
överklagade beslutet, samt
om besvären har anförts av
skattemyndighet eller kommun, in-
om två månader från den dag, då
länsrättens beslut meddelades.
Överklagande av länsrätts och
kammarrätts beslut m.m.
§44
Länsrätts beslut i mål om fastig-
hetstaxering får överklagas även
om det inte följer av 33 § för-
valtningsprocesslagen (1971:291)
om länsrätten har ändrat fastig-
hetens taxering utan att klaganden
har yrkat en sådan ändring.
§45
Överklagande får inte ske av
länsrätts beslut som avser
1. en skattemyndighets beslut att
avvisa en begäran om omprövning
såsom för sent inkommen,
2. frågor som avses i 20 kap.
6 § eller
3. beslut om besiktning enligt
18 kap. 30 §.
§46
Bestämmelserna i 6 kap. 11-
24 §§ taxeringslagen (1990:324)
gäller i tillämpliga delar för mål
enligt denna lag. Vad som i taxe-
ringslagen sägs om skattskyldig
skall gälla fastighetsägare.
24 kap.47
Övriga bestämmelser om besvär
1
Besvärsrätt, som enligt
21-23 kap. gäller för ägare av
fastighet, tillkommer den som vid
ingången av taxeringsåret är ägare
av fastighet liksom den som däref-
ter, dock senast före ingången av
Övriga bestämmelser om om-
prövning och överklagande
§48
Rätt att begära omprövning eller
att överklaga som enligt 20-22 kap.
gäller för ägare av fastighet, till-
kommer den som vid ingången av
taxeringsåret är ägare av fastighet
liksom den som därefter, dock
26
Nuvarande lydelse
femte året efter taxeringsåret, har
blivit ägare av fastigheten ävensom
arrendator, vilken jämlikt avtal,
ingånget efter kommunalskattela-
gens ikraftträdande, gentemot äga-
re har att ansvara för skatt för
fastighets garantibelopp.
Föreslagen lydelse
senast före ingången av femte året
efter taxeringsåret, har blivit ägare
av fastigheten. Vad nu sagts gäller
även en arrendator, som enligt av-
tal, ingånget efter kommunalskatte-
lagens (1928:370) ikraftträdande,
gentemot ägare har att ansvara för
skatt för fastigheten.
En ny ägare har rätt att begära
omprövning eller att överklaga
endast när ärende avser senaste
allmänna fastighetstaxering eller ny
taxering avseende taxeringsenhe-
ten som därefter skett genom sär-
skild fastighetstaxering.
Prop. 1993/94:1
25
6
Bestämmelserna i 17 kap. 8—13,
15—17 och 79-25 §§ skall i till-
ämpliga delar gälla även i fråga om
särskild fastighetstaxering. För-
ordnande av konsulenter som avses
i 17 kap. 15 § skall emellertid äga
rum senast den 30 november året
före det år då särskild
fastighetstaxering äger rum.
Skattemyndigheten skall åt sär-
skild fastighetstaxeringsnämnd be-
reda ärenden och ombesörja göro-
mål av expeditionell art. Skatte-
myndigheten granskar fastighets-
deklarationer och tillhandahåller i
den omfattning som arbetsförhål-
landena medger föredragande i
ärende som myndigheten granskat.
26
2
Efter anmaning är den som vid
årets ingång var ägare till fastighet
skyldig att lämna särskild fastighets-
deklaration.
Deklarationen med tillhörande
handlingar skall lämnas till den
som har utfärdat anmaningen eller
till skattemyndigheten inom den tid
som anges i anmaningen. Sluttiden
får inte bestämmas till tidigare dag
än tionde dagen efter mottagandet
av anmaningen. Sluttiden får inte
kap.
§49
Bestämmelserna i 17 kap. 2-6 §§
skall i tillämpliga delar gälla även
i fråga om särskild fastighetstaxe-
ring.
kap.
§5°
Efter föreläggande är den som
vid årets ingång var ägare till en
fastighet skyldig att lämna särskild
fastighetsdeklaration.
Deklarationen med tillhörande
handlingar skall lämnas till den
som har utfärdat föreläggandet
eller till skattemyndigheten inom
den tid som anges i föreläggandet.
Sluttiden får inte bestämmas till
tidigare dag än tionde dagen efter
mottagandet av föreläggandet.
27
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:1
heller bestämmas till tidigare dag
än den 15 februari under taxerings-
året.
Anmaning utfärdas om det kan
antas att det vid årets ingång före-
legat sådant förhållande som enligt
16 kap. skall medföra ny taxering.
Anmaning får också utfärdas om
framställning enligt 16 kap. 4 eller
5 § har gjorts utan att särskild fas-
tighetsdeklaration har lämnats.
Anmaning behöver inte utfärdas,
om det är uppenbart att deklaration
inte behövs för taxeringen.
3
Bestämmelserna i 18 kap. 2-9,
12-14, 16, 22-40 §§ samt 41 §
första och tredje styckena skall z
den mån inte annat är föreskrivet i
detta kapitel äga motsvarande
tillämpning vid särskild fastighet-
staxering. I anmaning att lämna
fastighetsdeklaration skall vidare
lämnas uppgift om den grund på
vilken anmaning sker.
Vite får inte föreläggas i fall som
sägs i 2 §. I förnyad anmaning att
lämna särskild fastighetsdeklaration
får däremot vite föreläggas.
Sluttiden får inte heller bestämmas
till tidigare dag än den 15 februari
under taxeringsåret.
Föreläggande utfärdas om det
kan antas att det vid årets ingång
funnits sådant förhållande som
enligt 16 kap. skall medföra ny
taxering. Föreläggande får också
utfärdas om framställning enligt
16 kap. 4 eller 5 § har gjorts utan
att särskild fastighetsdeklaration
har lämnats. Föreläggande behöver
inte utfärdas, om det är uppenbart
att någon deklaration inte behövs
för taxeringen.
Bestämmelserna i 18 kap. 2-9,
12-14, 16, 22-40 §§ samt 41 §
första och andra styckena skall,
om inte annat är föreskrivet i detta
kapitel, gälla vid särskild fas-
tighetstaxering. I föreläggande att
lämna fastighetsdeklaration skall
vidare lämnas uppgift om den
grund på vilken föreläggandet
sker.
Föreläggande får inte förenas
med vite i fall som sägs i 2 §. För-
nyat föreläggande att lämna sär-
skild fastighetsdeklaration får där-
emot förenas med vite.
§
Om en deklarationsskyldig som
förelagts att lämna särskild fastig-
hetsdeklaration inte har kommit in
med deklarationen inom föreskri-
ven tid eller endast har lämnat en
deklaration med så bristfälligt
innehåll att den uppenbarligen inte
är ägnad att ligga till grund för
taxering, skall en särskild avgift
(förseningsavgift) om 500 kronor
påföras honom. Har någon dekla-
ration inte lämnats inom föreskri-
ven tid efter förnyat föreläggande
bestäms förseningsavgiften till
2 000 kronor.
Har den deklarationsskyldige in-
om föreskriven tid lämnat en dek-
larations handling som inte är be-
28
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:1
hörigen undertecknad, tas förse-
ningsavgift ut endast om handling-
en inte undertecknas inom den tid
som föreskrivs i ett föreläggande. I
sådant fall bestäms avgiften till 500
kronor.
Bestämmelserna i 18 kap. 43-
46 §§ gäller för förseningsavgift
enligt denna paragraf.
28 kap.52
De särskilda fastighetstaxerings- Taxering
nämndernas verksamhet m.m.
1
Bestämmelserna i 20 kap. 1-9 §§
samt 75 § gäller i tillämpliga delar
vid särskild fastighetstaxering.
3
Bestämmelserna i 20 kap. 72 och
13 §§ om fastighetstaxeringsnämn-
dens beslut gäller vid särskild fas-
tighetstaxering. I beslutet skall
också redovisas de skäl som ligger
till grund för verkställd ny taxering
eller, om särskild fastighetsdeklara-
tion har lämnats eller om framställ-
ning om ny taxering har gjorts, de
skäl som ligger till grund för beslut
att ny taxering inte skall ske.
4
Skattemyndigheten skall senast
den 30 juni under taxeringsåret
underrätta den som var ägare till
fastighet vid ingången av året om
1. innehållet i den särskilda fas-
tighetstaxeringsnämndens beslut
om ny taxering av fastighet,
2. att ägaren senast den 31
augusti till fastighetstaxerings-
nämndens ordförande får avge
skriftliga erinringar mot beslutet,
3. att ny underrättelse kommer
att sändas ut endast om ägaren har
avgett erinringar mot beslutet eller
fastighetstaxeringsnämnden, utan
att erinringar har avgetts, har
beslutat åsätta annan taxering än
§53
Bestämmelserna i 20 kap.
1-3 a §§ samt 6-20 §§ gäller i
tillämpliga delar vid särskild fas-
tighetstaxering.
§54
Bestämmelserna i 20 kap. 4 och
5 §§ om beslut gäller vid särskild
fastighetstaxering. I beslutet skall
också redovisas de skäl som ligger
till grund för verkställd ny taxering
eller, om särskild fastighetsdeklara-
tion har lämnats eller om framställ-
ning om ny taxering har gjorts, de
skäl som ligger till grund för beslut
att ny taxering inte skall ske.
§55
Skattemyndigheten skall senast
den 30 juni under taxeringsåret
underrätta den som var ägare till
fastighet vid ingången av året om
1. innehållet i skattemyndighetens
beslut om ny taxering av fas-
tighet,
2. att ägaren kan begära ompröv-
ning av beslutet,
3. vad som skall iakttas av den
som vill begära omprövning av
eller överklaga skattemyndighetens
beslut.
29
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:1
som framgår av 2 § eller annars
har frångått sådant beslut,
4. vad som skall iakttas av den
som vill överklaga den särskilda
fastighetstaxeringsnämndensbeshit,
5. innehållet i skiljaktig mening.
Senast den 30 juni under taxe-
ringsåret skall den lokala skatte-
myndigheten underrätta den som
har lämnat särskild fastighetsdek-
laration eller som har gjort fram-
ställning om ny taxering i det fall
skattemyndigheten har beslutat att
ny taxering inte skall ske. Under-
rättelsen skall innehålla de skäl
som ligger till grund för beslutet.
Vidare skall gälla vad som sägs i
första stycket punkterna 2-5.
Underrättelse skall också sändas
till den som har blivit ägare till
fastighet efter ingången av året om
han hos den lokala skattemyndig-
heten har anmält att han vill ha en
sådan underrättelse.
29
Besvär över särskild fastighets-
taxeringsnämnds beslut
1
Bestämmelserna i 21 kap. 1, 2
och 7 §§ skall gälla även i fråga
om särskild fastighetstaxering.
Senast den 30 juni under taxe-
ringsåret skall skattemyndigheten
underrätta den som har lämnat
särskild fastighetsdeklaration eller
som har gjort framställning om ny
taxering i det fall skattemyn-
digheten har beslutat att ny taxe-
ring inte skall ske. Vidare skall
gälla vad som sägs i första stycket
punkterna 2-3.
Underrättelse skall också sändas
till den som har blivit ägare till en
fastighet efter ingången av året om
han hos skattemyndigheten har
anmält att han vill ha en sådan
underrättelse.
kap.56
Överklagande av skattemyndighe-
tens beslut
§57
Bestämmelserna i 21 kap. skall i
tillämpliga delar gälla även i fråga
om särskild fastighetstaxering.
30 kap.58
Besvär över länsrätts och kam- Överklagande av länsrätts och
marrätts beslut kammarrätts beslut
1
Bestämmelserna i 22 kap. 1 §
samt 3-7 §§ skall även gälla i fråga
om särskild fastighetstaxering.
Mot länsrätts beslut om sådan
fördelning av taxeringsvärde som
skett med tillämpning av 28 kap.
1 § och 20 kap. 15 § får talan inte
föras.
§59
Bestämmelserna i 22 kap. skall i
tillämpliga delar även gälla i fråga
om särskild fastighetstaxering.
30
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:1
32 kap.60
Övriga bestämmelser om
besvär
1
Besvärsrätt, som enligt 29-31
kap. gäller för ägare av fastighet,
tillkommer den som vid ingången
av taxeringsåret är ägare av fas-
tighet liksom den som därefter,
dock senast före ingången av det
taxeringsår då allmän fastighets-
taxering sker nästa gång, har blivit
ägare av fastigheten ävensom ar-
rendator, vilken jämlikt avtal,
ingånget efter kommunal-
skattelagens ikraftträdande,
gentemot ägare har att ansvara för
skatt för fastighets garantibelopp.
Övriga bestämmelser om om-
prövning och överklagande
§61
Rätt att begära omprövning och
att överklaga, som enligt 28-
30 kap. gäller för ägare av fas-
tighet, tillkommer den som vid
ingången av taxeringsåret är ägare
av fastighet liksom den som däref-
ter, dock senast före ingången av
det taxeringsår då allmän fas-
tighetstaxering sker nästa gång, har
blivit ägare av fastigheten. Vad nu
sagts gäller även arrendator, som
enligt avtal, ingånget efter
kommunalskattelagens (1928:370)
ikraftträdande, gentemot ägare har
att ansvara för skatt för fastigheten.
Denna lag träder i kraft den 1 december 1993 och tillämpas första
gången vid allmän och särskild fastighetstaxering år 1994.
'Senaste lydelse av
17 kap. 6 § 1990:379.
|
7 |
§ |
1991:1679. | ||
|
8 |
§ |
1991:1679. | ||
|
9 |
§ |
1990:379. | ||
|
10 |
§ |
1991:1679. | ||
|
11 |
§ |
1990:379. | ||
|
12 |
§ |
1991:1679. | ||
|
13 |
§ |
1990:379. | ||
|
14 |
§ |
1991:1679. | ||
|
16 |
§ |
1990:379. | ||
|
18 |
§ |
1990:379. | ||
|
19 |
§ |
1990:379. | ||
|
20 |
§ |
1990:379. | ||
|
21 |
§ |
1990:379. | ||
|
22 |
§ |
1990:379. | ||
|
24 |
§ |
1990:379. | ||
|
20 |
kap. |
2 |
§ |
1991:1679. |
|
4 |
§ |
1991:1679. | ||
|
21 |
§ |
1990:379. | ||
|
22 |
§ |
1985:820. | ||
|
23 |
§ |
1990:379. | ||
|
22 |
kap. |
7 |
§ |
1981:280. |
|
23 |
kap. |
1 |
§ |
1985:820. |
|
2 |
§ |
1981:1119. | ||
|
3 |
§ |
1981:280. | ||
|
4 |
§ |
1981:280. |
31
|
24 |
kap. |
2 § |
1990:379. |
|
3 § |
1981:280. | ||
|
4 § |
1981:280. | ||
|
5 § |
1981:280. | ||
|
6 § |
1991:1679 | ||
|
7 § |
1981:280. | ||
|
25 |
kap. |
1 § |
1981:1119 |
|
2 § |
1981:1119 | ||
|
4 § |
1991:379. | ||
|
3 § |
1981:1119 | ||
|
5 § |
1991:1679 | ||
|
7 § |
1991:1679 | ||
|
27 |
kap. |
1 § |
1981:1119 |
|
2 § |
1981:1119 | ||
|
28 |
kap. |
2 § |
1989:477. |
|
5 § |
1989:477. | ||
|
6 § |
1989:477. | ||
|
7 § |
1990:379. | ||
|
8 § |
1981:1119 | ||
|
9 § |
1992:1666. | ||
|
10 § |
1981:1119. | ||
|
11 § |
1981:1119. | ||
|
12 § |
1992:1666. | ||
|
29 |
kap. |
2 § |
1990:379. |
|
3 § |
1981:1119. | ||
|
31 |
kap. |
1 § |
1990:379. |
|
2 § |
1985:820. | ||
|
3 § |
1981:1119. | ||
|
4 § |
1981:1119. | ||
|
32 |
kap. |
2 § |
1981:1119. |
Prop. 1993/94:1
2Senaste lydelse 1985:820.
3Senaste lydelse 1990:379.
4Senaste lydelse 1990:379.
5Senaste lydelse 1992:1666.
6Senaste lydelse 1990:379.
7Senaste lydelse 1990:379.
8Senaste lydelse 1990:379.
9Senaste lydelse 1990:379.
l0Senaste lydelse 1990:379.
HSenaste lydelse 1981:280.
l2Senaste lydelse 1981:280.
13Senaste lydelse 1981:280.
14Senaste lydelse 1981:280.
14aSenaste lydelse 1981:280.
15Senaste lydelse 1992:1127.
l6Senaste lydelse 1991:1679.
l7Senaste lydelse 1990:1382.
18Senaste lydelse 1990:1382.
19Senaste lydelse 1990:379.
20Senaste lydelse 1986:258.
21Senaste lydelse 1990:1382.
22Senaste lydelse 1981:1119.
23Senaste lydelse 1991:1679.
24Senaste lydelse 1989:477.
25Senaste lydelse 1992:1666.
26Senaste lydelse 1990:379.
27Senaste lydelse 1990:379.
28Senaste lydelse 1990:379.
29Senaste lydelse 1990:379.
30Senaste lydelse 1986:258.
3lSenaste lydelse 1985:820.
32Senaste lydelse 1985:820.
33Senaste lydelse 1990:379.
34Senaste lydelse 1992:1666.
35Senaste lydelse 1981:1119.
36Senaste lydelse 1990:379.
37Senaste lydelse 1990:379.
38Senaste lydelse 1985:820.
32
39Senaste lydelse 1985:820.
40Senaste lydelse 1990:379.
41Senaste lydelse 1990:379.
42Senaste lydelse 1981:280.
43Senaste lydelse 1981:1119
“^Senaste lydelse 1981:280.
45Senaste lydelse 1981:280.
46Senaste lydelse 1990:379.
47Senaste lydelse 1981:280.
48Senaste lydelse 1981:280.
49Senaste lydelse 1990:379.
50Senaste lydelse 1990:379.
5lSenaste lydelse 1981:1119
52Senaste lydelse 1981:1119
53Senaste lydelse 1981:1119
54Senaste lydelse 1981:1119
55Senaste lydelse 1990:379.
56Senaste lydelse 1981:1119
57Senaste lydelse 1981:1119
58Senaste lydelse 1981:1119
59Senaste lydelse 1981:1119
^Senaste lydelse 1981:1119
61Senaste lydelse 1981:1119.
Prop. 1993/94:1
33
3 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 10
Härigenom föreskrivs att 1 § uppbördslagen (1953:272) i bestämmel-
sens lydelse enligt lagen (1993:941) om ändring i nämnda lag samt
ikraftträdandebestämmelserna till lagen (1993:941) om ändring i upp-
bördslagen (1953:272), skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 §
Med skatt avses i denna lag, om inte annat anges:
1. kommunal inkomstskatt,
2. statlig inkomstskatt,
3. statlig förmögenhetsskatt,
4. statlig fastighetsskatt,
5. skogsvårdsavgift,
6. egenavgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter,
7. avkastningsskatt i fall som avss i 2 § första stycket 1-5 lagen
(1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel,
8. särskild löneskatt enligt lagen (1991:687) om särskild löneskatt på
pensionskostnader,
9. skattetillägg och försenings- 9. skattetillägg och försenings-
avgift enligt taxeringslagen avgift enligt taxeringslagen
(1990:324), (1990:324) samt förseningsavgift
enligt fastighetstaxeringslagen
(1979:1152)
10. mervärdeskatt i fall som avses i 21 § lagen (1968:430) om
mervärdeskatt,
11. annuitet på avdikningslån,
12. avgift enligt lagen (1992:1745) om allmän sjukförsäkringsavgift.
Att vad som sägs i denna lag om egenavgifter enligt lagen om social-
avgifter även tillämpas i fråga om skatt enligt 2 § lagen (1990:659) om
särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster följer av 3 § sistnämnda lag.
Prop. 1993/94:1
Denna lag träder i kraft den 1 Denna lag träder i kraft den 1
januari 1994. december 1993 såvitt avser änd-
ringen i första stycket 9 och den 1
januari 1994 såvitt avser övriga
ändringar.
34
Härigenom föreskrivs att 3 § 1 mom. och 13 § 3 mom. uppbördslagen
(1953:272)' skall ha följande lydelse.
Prop. 1993/94:1
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
3 §
1 mom.2 I den omfattning nedan
anges skall skattskyldig betala
preliminär skatt med belopp, vilket
så nära som möjligt kan antasmots-
vara den slutliga skatten minskad
med överskjutande ingående mer-
värdeskatt. Hänsyn skall dock inte
tas till i den slutliga skatten in-
gående skattetillägg och försenings-
avgift enligt taxeringslagen
(1990:324) eller annuitet på av-
dikningslån.
I den omfattning nedan anges
skall skattskyldig betala preliminär
skatt med belopp, vilket så nära
som möjligt kan antasmotsvara den
slutliga skatten minskad med över-
skjutande ingående mervärde-skatt.
Hänsyn skall dock inte tas till i den
slutliga skatten ingående skattetil-
lägg och förseningsavgift enligt
taxeringslagen (1990:324) samt
förseningsavgift enligt fastighets-
taxeringslagen (1979:1152) eller
annuitet på avdikningslån.
Den preliminära skatten skall betalas genom skatteavdrag (preliminär
A-skatt) el ler enligt särskild debitering (preliminär F-skatt och särskild
A-skatt). Den skattskyldige får därutöver betala preliminär skatt i annan
ordning.
Handelsbolag skall, om inte annat sägs i denna lag, betala preliminär
A-skatt trots att slutlig skatt inte skall påföras.
13
3 mom.3 Vid tillämpning av
bestämmelserna i 1 mom. första
stycket, 2 mom. andra stycket och
17 § 1 mom. 2 avses med skatt
slutlig skatt minskad med dels
skattetillägg och förseningsavgift
enligt taxeringslagen (1990:324),
dels överskjutande ingående mer-
värdeskatt.
Vid tillämpning av bestämmel-
serna i 1 mom. första stycket,
2 mom. andra stycket och 17 §
1 mom. 2 avses med skatt slutlig
skatt minskad med dels skattetill-
lägg och förseningsavgift enligt
taxeringslagen (1990:324) samt
förseningsavgift enligt fastighets-
taxeringslagen (1979:1152), dels
överskjutande ingående mervärde-
skatt.
Denna lag träder i kraft den 1 december 1993.
'Lagen omtryckt 1991:97.
Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:771.
2Senaste lydelse 1992:680.
3Senaste lydelse 1992:680.
35
Härigenom föreskrivs att 22 § 2 mom. lagen (1941:416) om arvsskatt
och gåvoskatt skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
prop. 1993/94:1
22 §
2 mom.1 Har fast egendom efter den tidpunkt, som näst föregående årets
taxeringsvärde avsett, nedgått i värde genom eldsvåda, vattenflöde eller
annan dylik tilldragelse eller genom borttagande av byggnad eller
annan anläggning å egendomen eller av tillbehör därtill eller genom
skogsavverkning eller genom nedläggning eller väsentlig förändring av
verksamhet i vilken egendomen varit använd, eller av annan liknande
anledning, skall skattemyndigheten i det län där egendomen är belägen
På
Vid värdering enligt detta mo-
ment skall hänsyn tas till egen-
domens beskaffenhet vid den tid-
punkt som avses i 21 §. Värdet
skall uppskattas enligt de grunder
som gäller för bestämmande av
taxeringsvärde året före det år då
denna tidpunkt inföll. Föreskrif-
terna i 22 § 1 mom. andra och
tredje meningarna skall därvid
tillämpas. Skattskyldig, boutred-
ningsman eller
testamentsexekutör skall lämna
skattemyndigheten de upplysningar
som behövs för prövning av ansök-
ningen. Skattemyndigheten får
även besluta om besiktning av
ansökan av skattskyldig, boutredningsman eller testamentsexekutör, efter
verkställd utredning, åsätta egendomen särskilt värde till ledning för
beräkning av på egendomen belöpande arvsskatt.
Där efter tidpunkt som nyss nämnts fortsatt bebyggelse skett å fast
egendom eller dess värde eljest förhöjts till följd av ny-, till- eller
ombyggnad eller väsentlig förändring av verksamhet, vari egendomen
varit använd, eller annan liknande anledning, äger beskattningsmyndig-
heten hos skattemyndigheten påkalla att egendomen för ändamål, som i
föregående stycke sägs, åsättes särskilt värde.
Fast egendom som inte har särskilt taxeringsvärde skall också värderas
av skattemyndigheten till ledning för arvsskattens bestämmande. Det
åligger skattskyldig, boutredningsman eller testamentsexekutör att ansöka
om detta. Värdering behövs dock inte om det är uppenbart att
egendomens värde inte överstiger 50 000 kronor. Skattemyndigheten skall
vidare göra värdering om beskattningsmyndigheten begär det.
Vid värdering enligt detta mo-
ment skall hänsyn tas till egen-
domens beskaffenhet vid den tid-
punkt som avses i 21 §. Värdet
skall uppskattas enligt de grunder
som gäller för bestämmande av
taxeringsvärde året före det år då
denna tidpunkt inföll. Föreskrif-
terna i 22 § 1 mom. andra och
tredje meningarna skall därvid
tillämpas. Skattskyldig, boutred-
ningsman eller
testamentsexekutör skall lämna
skattemyndigheten de upplysningar
som behövs för prövning av an-
sökningen. Skattemyndigheten får i
ärendet inhämta yttrande från
36
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
prop. 1993/94:1
ordföranden i fastighetstaxerings-
nämnd för det distrikt, inom vilket
egendomen är belägen. Skatte-
myndigheten får även besluta om
besiktning av egendomen. Har
ärendet tagits upp på ansökan av
annan än beskattningsmyndigheten,
får dock sådant beslut fattas endast
om sökanden åtar sig att betala
kostnaderna för besiktningen. Har
väderingen begärts av beskatt-
ningsmyndigheten skall kostna-
derna betalas av allmänna medel
besiktningen.
egendomen. Har ärendet tagits upp
på ansökan av annan än beskatt-
ningsmyndigheten, får dock sådant
beslut fattas endast om sökanden
åtar sig att betala kostnaderna för
besiktningen. Har värderingen be-
gärts av beskattningsmyndigheten
skall kostnaderna betalas av all-
männa medel.
Skattemyndighetens beslut enligt detta moment får inte överklagas.
Denna lag träder i kraft den 1 december 1993.
'Senaste lydelse 1990:430.
37
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 17 juni 1993
Närvarande: statsrådet Friggebo, ordförande, och statsråden Johansson,
af Ugglas, Dinkelspiel, Thurdin, Hellsvik, Wibble, Björck, Davidson,
Könberg, Odell, Lundgren, Unckel, P. Westerberg
Föredragande: statsrådet Lundgren
Prop 1993/94:1
Genom beslut av riksdagen under maj 1990 (prop. 1989/90:74, bet.
1989/90:SkU32, rskr. 1989/90:217 har taxeringsförfarandet och
skatteprocessen reformerats. Till grund för propositionen låg dels
Skatteförenklingskommitténs (SFK) slutbetänkande Ny taxeringslag —
reformerad skatteprocess (SOU 1988:21-22), dels riksdagens principbe-
slut på grundval av prop. 1986/87:47. Till grund för sistnämnda
proposition låg SFK:s betänkande Förenklad taxering (SOU 1985:42).
Reglerna om den s.k. förenklade taxeringen omfattar inte förfarandet
vid fastighetstaxering. Detta ingick inte i SFK:s uppdrag. Den ansåg
emellertid att det på sikt vore naturligt att avveckla även fastighets-
taxeringsnämndema och inordna fastighetstaxeringsbesluten i skattemyn-
dighetsorganisationen.
Ett förslag om att inordna besluten i skattemyndighetsorganisationen
lämnades redan av Fastighetstaxeringskommittén i betänkandet Rullande
fastighetstaxering m.m. (SOU 1984:37-38). I prop. 1984/85:222 anförde
föredragande departementschefen att SFK:s förslag till omläggning av
taxeringsförfarandet i fråga om inkomst- och förmögenhetstaxeringen
skulle avvaktas innan ställning kunde tas till hur taxeringsarbetet vid
fastighetstaxering skulle ske i framtiden.
Med hänsyn till den nu genomförda reformeringen av taxeringsförfa-
randet och skatteprocessen vid inkomsttaxeringen är det naturligt att på
nytt ta upp frågan om att införa det nya förfarandet inom inkomst-
skatteområdet även vid fastighetstaxering. Inom Finansdepartementet har
därför arbetats fram en promemoria om organisationen vid fastighets-
taxeringen (Ds 1993:10). I promemorian presenteras ett förslag till en
sådan omläggning av förfarandet. Utgångspunkten har därvid varit att så
långt möjligt anpassa förfarandet vid fastighetstaxering till vad som
numera gäller vid inkomsttaxeringen.
Det finns anledning framhålla att även andra åtgärder i syfte att åstad-
komma en förenklad hantering avseende deklarationer, beslut och under-
rättelser vid fastighetstaxering bör övervägas. Exempelvis skulle en s.k.
registerbaserad taxering eventuellt kunna införas för vissa fastighetstyper.
38
Med detta avses att beslut fattas direkt med ledning av i fastighetstaxe-
ringsregistren tillgängliga uppgifter. Dessa åtgärder kräver emellertid
ytterligare utredning. Regeringen har mot bakgrund härav bemyndigat
mig att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att bl.a. se över dessa
frågor (dir. 1993:57).
Förslagen i promemorian föranleder relativt omfattande ändringar i
fastighetstaxeringslagen (1979:1152), FTL. Dessa ändringar är i huvud-
sak gjorda inom ramen för den nuvarande uppbyggnaden av lagen. Det
torde dock finnas behov av en mer genomgripande redaktionell översyn
av FTL än som gjorts i promemorian. En sådan översyn bör dock anstå
tills ställning också tagits till nyssnämnda frågor om bl.a. ytterligare
förenklingar av taxeringsförfarandet. I den särskilde utredarens uppdrag
ingår därför även att företa en författningsteknisk översyn av lagen.
Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över de
remissinstanser som har yttrat sig bör fogas som bilaga 1 till protokollet
1 detta ärende. En sammanställning över remissyttrandena har upprättats
och finns tillgänglig i Finansdepartementet (dnr 854/93).
Jag kommer nu att redovisa mitt förslag till ny organisation vid
fastighetstaxeringen. Förslaget bygger på promemorians förslag.
Förslaget föranleder också följdändringar i vissa andra lagar.
Lagrådet
Regeringen beslutade den 13 maj 1993 att inhämta Lagrådets yttrande
över ett förslag till lag om ändring i FTL. Det till Lagrådet remitterade
lagförslaget bör fogas till protokollet som bilaga 2. Lagrådet har i
yttrande lämnat förslaget utan erinran.
Lagrådets yttrande bör fogas till protokollet som bilaga 3.
Vissa ändringar av närmast redaktionell karaktär har företagits i
förhållande till det till Lagrådet remitterade förslaget.
Mitt förslag: Förfarandet vid fastighetstaxering anpassas i allt
väsentligt till vad som gäller vid inkomsttaxeringen.
Prop 1993/94:1
Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt.
Remissinstanserna: Lantbrukarnas Riksförbund, Sveriges Fastighets-
ägareförbund och Villaägarnas Riksförbund avstyrker den föreslagna
förändringen. De anför därvid i första hand att fastighetsskatten bör
slopas, varvid fastighetstaxeringsförfarandet inte längre skulle behövas.
Övriga remissinstanser tillstyrker eller har inget att erinra mot förslaget.
Skälen för mitt förslag: Målen med den genomförda förändringen av
beslutsorganisationen och införandet av ett nytt taxeringsförfarande för
39
inkomsttaxeringen har enligt förarbetena till taxeringslagen (1990:324),
TL, framför allt varit att skapa bättre förutsättningar för en rättvis och
likformig beskattning, större rättssäkerhet för de skattskyldiga samt
enklare och mer överblickbara regler. En grundförutsättning för att uppnå
de uppställda målen ansågs vara en väl fungerande, modern skatteor-
ganisation. En ny modern skatteorganisation ansågs också ge möjlighet
till ett enhetligt uppträdande från skatteförvaltningens sida. Vidare ansågs
samordnade förfaranderegler ha en central betydelse för möjligheterna att
på ett rationellt sätt organisera beslutsfattandet och skapa förutsättningar
för en integrering av beskattningsverksamheten. Ett annat mål vid
reformeringen av taxeringsprocessen har varit att åstadkomma en
förskjutning av taxeringsarbetet till första instans. Domstolarnas resurser
skall tas i anspråk enbart för att slita tvister.
Organisationen vid fastighetstaxering är i huvudsak fortfarande den-
samma som den som tidigare gällde för inkomst- och förmögenhetstaxe-
ringen och de brister som fanns i den sistnämnda föreligger därför fort-
farande i stor utsträckning i förfarandet vid fastighetstaxering.
Besluten fattas av fastighetstaxeringsnämnderna, FTN, som verkar
inom de distrikt som länet delats in i. Nämndernas beslut vid allmän
fastighetstaxering gäller, om inte ny taxering sker vid särskild fas-
tighetstaxering, från ingången av det taxeringsår då allmän fas-
tighetstaxering av taxeringsenheten sker till ingången av det taxeringsår
då allmän fastighetstaxering sker nästa gång (den löpande taxeringsperio-
den). FTN är emellertid inte verksam under hela den löpande taxerings-
perioden och har dessutom endast möjlighet att ompröva sitt beslut under
en begränsad tid det år taxeringsbeslutet fattas. Skattemyndigheten har
vissa begränsade rättelsemöjligheter. I övrigt kan ändring ske endast efter
överklagande till domstol, även i otvistiga fall.
Vid den allmänna fastighetstaxeringen 1981 fanns ca 2 500 FTN.
Därefter har en successiv minskning skett och vid den allmänna
fastighetstaxeringen 1990 har efter införandet av tjänstemannagranskning
antalet nämnder reducerats till ca 350. Trots minskningen av antalet
nämnder innebär den nuvarande organisationen med FTN nackdelar vad
gäller möjligheterna att nå en likformig regeltillämpning.
På samma sätt som för inkomsttaxeringen borde enligt min mening en
ny beslutsorganisation och ett nytt fastighetstaxeringsförfarande kunna
medföra ett enklare och smidigare taxeringsförfarande med mer enhetlig
regeltillämpning. Kvaliteten på taxeringsarbetet skulle därigenom kunna
höjas ytterligare. Vidare skulle en förskjutning av taxeringsarbetet till
första instans kunna ske och ett omprövningsförfarande enligt TL:s regler
införas också för fastighetstaxeringen.
Ett förfarande som överensstämmer med vad som gäller för in-
komstbeskattningen skulle vidare bidra till att öka överskådligheten för
de skattskyldiga. Likartade förfaranderegler inom olika områden är i sig
en fördel från rättssäkerhetssynpunkt. Det skulle dessutom ytterligare öka
möjligheterna att på ett rationellt sätt organisera beslutsfattandet och
skapa förutsättningar för en integrering av beskattningsverksamheten. En
bättre samstämmighet i förfarandena skulle således öka förutsättningarna
Prop 1993/94:1
40
för effektivisering och förenkling och därmed också till lägre ad-
ministrationskostnader för fastighetstaxeringen.
Sammanfattningsvis finns det således enligt min mening starka skäl för
att inordna fastighetstaxeringsförfarandet i skattemyndigheternas övriga
verksamhet. Denna inställning delas också av flertalet remissinstanser.
Beträffande den kritik som har förts fram av Lantbrukarnas Riksför-
bund och Sveriges Fastighetsägareförbund vill jag framhålla följande.
Man kan givetvis ha delade meningar om det lämpliga i att ta ut
fastighetsskatt enligt dagens modell samt anse att fastighetsskatten bör
avskaffas. Enligt min bedömning medger emellertid inte det statsfinan-
siella läget att fastighetsskatten nu skulle kunna slopas. Dessutom torde
beskattningen av bostadsfastigheter komma att bestå i en eller annan form
under överskådlig tid. För detta syfte behövs fastighetstaxeringen. Denna
har dessutom andra funktioner vid sidan av att utgöra underlag för det
löpande skatteuttaget.Det är därför inget realistiskt alternativ att slopa
fastighetstaxeringen eller, som Sveriges Fastighetsägareförbund föreslagit,
grunda skatteuttaget på gamla taxeringsvärden. I perspektivet av att
fastighetsskatten kommer att finnas kvar tills vidare finns det starka skäl
att eftersträva att fastighetstaxeringen med bibehållen eller stärkt
rättssäkerhet blir så effektiv och billig som möjlig. De förslag som jag
avser att lägga fram i det följande är ett viktigt steg i syfte att uppnå
sistnämnda mål. De förändringar som hittills genomförts på skatteom-
råden har emellertid minskat betydelsen av taxeringsvärden som grund
för beskattning vad gäller näringsfastigheter. Så har till exempel
skogsvårdsavgifter och förmögenhetsskatten på arbetande kapital slopats.
Utöver förslagen i detta ärende är det angeläget att efterhand ta vara på
alla möjligheter att förenkla fastighetstaxeringen. Som jag tidigare nämnt
kommer därför en särskild utredare att tillkallas med uppdrag att bl.a. se
över uppgiftsinsamlingen och deklarationsförfarandet vid fastighetstaxe-
ringen i syfte att åstadkomma förenklingar.
Jag anser således sammanfattningsvis att det inte finns anledning att
tillmötesgå den framförda kritiken.
I det följande diskuterar jag den närmare innebörden av en omläggning
vad gäller bl.a. förfarandet vid fastighetstaxeringen, lekmannamedverkan
och en övergång från belopps- till sakprocess.
För inkomstbeskattningen har reglerna samlats i två lagar, TL som
innehåller förfarandereglema och lagen (1990:325) om självdeklaration
och kontrolluppgifter, LSK, som innehåller regler om deklarations- och
uppgiftsskyldighet. Reglerna för fastighetstaxering bör såsom föreslagits
i promemorian samlas i FTL. Det bör också uppmärksammas att
handläggningen av fastighetstaxeringsärenden även regleras i förvaltnings-
lagen (1986:223), FL.
Prop 1993/94:1
41
Prop 1993/94:1
Mitt förslag: Fastighetstaxeringsnämnderna slopas. Beslut om fas-
tighetstaxering fattas i stället av skattemyndigheten.
I flertalet fall avgörs fastighetstaxeringsärenden av tjänstemän.
Lekmannainflytande säkerställs bl.a. genom att vissa beslut fattas av
den inom skattemyndigheten verksamma skattenämnden.
Skattemyndigheternas ansvarsställning vad avser den formella och
materiella styrningen samt ledningen av granskning och kontroll
förändras inte.
Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt.
Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna tillstyrker eller
har inget att erinra mot förslaget.
Skälen för mitt förslag: Som framgått av vad jag anfört i det
föregående bör enligt min mening förfarandet vid fastighetstaxeringen
anpassas till vad som gäller vid inkomsttaxeringen. Fastighetstaxe-
ringsnämnderna bör således slopas och besluten om fastighetstaxering bör
i stället fattas av skattemyndigheten.
Lekmannainsyn i taxeringsförfarandet är av stor betydelse bl.a. för att
upprätthålla allmänhetens förtroende för skattemyndigheternas verksam-
het. Det är därför angeläget att denna insyn bevaras även vid ett ändrat
förfarande för fastighetstaxering. I TL har lekmannainsynen bibehållits
men koncentrerats till de beslut där lekmännens medverkan är av särskild
betydelse. Deras medverkan har inriktats på omprövningsbeslut och
beslut som innefattar viktigare skälighets- eller bedömningsfrågor. Så bör
bli fallet även beträffande fastighetstaxering.
Det kan i sammanhanget påpekas att en stor del av fastighetstaxe-
ringsbesluten redan enligt det nuvarande förfarandet i praktiken inte fattas
av FTN. Ordföranden har möjlighet att ensam fatta beslut i vissa
okomplicerade ärenden. Det är således endast en mindre del av ärendena
som föredras i FTN. Av denna anledning innebär en övergång till
tjänstemannabeslut ingen reell skillnad i flertalet fall vad gäller t.ex.
lekmannainsyn. Däremot undviks det dubbelarbete som det nuvarande
förfarandet medför genom att granskaren först upprättar ett förslag till
beslut som sedan ytterligare en gång granskas av ordföranden. Frågan om
lekmannamedverkan kommer jag att behandla ytterligare i det följande
(nästföljande avsnitt och i avsnitten om förberedelsearbetet, 3.2.2, och
om beslutsbehörighet, 4.2).
Redan enligt nuvarande regler (17 kap. 19 § FTL) skall skattemyn-
digheten leda och ansvara för fastighetstaxeringen inom länet. Utred-
nings- och kontrollfunktionerna ligger också hos skattemyndigheterna.
Fastighetstaxeringen ingår således som en del av skattemyndighetens
arbetsuppgifter även om de formella taxeringsbesluten inte fattas av
skattemyndigheten. En övergång till ett förenklat taxeringsförfarande bör
inte föranleda någon förändring vad gäller skattemyndigheternas ansvar
42
för den formella och materiella styrningen och inte heller för ledning av
granskning och kontroll. Vad gäller granskningen av fastighetsdek-
larationer kan påpekas att denna redan nu i huvudsak görs av tjänstemän
inom skatteförvaltningen, således av andra personer än de förtroende-
valda ledamöterna i FTN.
Frågorna om arbetsformerna inom skattemyndigheterna kommer jag att
närmare behandla senare (avsnitt 4).
Prop 1993/94:1
Mitt förslag: TL:s regler om ordförande, vice ordförande och
ledamöter i skattenämnd skall gälla även vid fastighetstaxering.
Promemorians förslag: Överensstämmer i stort sett med mitt.
Remissinstanserna: Kammarrätten i Jönköping anför att det är
värdefullt att ledamöterna i skattenämnden har viss sakkunskap och att
detta bör göra det lättare att nå ett materiellt riktigt resultat och öka
allmänhetens förtroende för nämnden. Sveriges Fastighetsägareförbund
anför att det bör finnas möjlighet att förordna ordförande och vice
ordförande i skattenämnd bland personer som inte är anställda hos
skattemyndighet.
Villaägarnas Riksförbund anser att det uttryckligt skall krävas att de
förtroendevalda ledamöter som deltar i arbetet med taxering av småhus
skall vara villaägare och ha god boendekännedom.
Övriga remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att erinra mot
detta.
Skälen för mitt förslag: Enligt TL skall det vid varje skattekontor
finnas en skattenämnd. I skattenämnden skall finnas en ordförande och
ett antal vice ordförande samt förtroendevalda ledamöter. En skattenämnd
kan betå av flera avdelningar. En vice ordförande skall inte vara knuten
till en viss avdelning. Det ankommer på Riksskatteverket, RSV, att
fastställa hur många vice ordförande som skall finnas vid varje skattekon-
tor.
Till ordförande och vice ordförande i skattenämnd skall enligt TL
förordnas tjänstemän inom skattemyndigheterna. Som skäl till detta
anfördes i förarbetena att nämnden utgör en del av skattemyndigheten och
att tjänstemännen har erforderliga sakkunskaper. Vidare får skattemyn-
dighetens chef träda in som ordförande i skattenämnden vid behandling
av ärende som av särskild anledning kräver hans medverkan. Tjänsteman
inom skatteförvaltningen eller vid allmän förvaltningsdomstol eller
nämndeman i allmän förvaltningsdomstol får inte väljas till ledamot i
skattenämnd (7 kap. 6 § TL).
De förtroendevaldas medverkan vid inkomsttaxeringen avser att till-
försäkra lekmän såväl insyn i som inflytande på taxeringsarbetet. Antalet
förtroendevalda ledamöter i skattenämnd bestäms av RSV och skall hållas
på en sådan nivå att tjänstgöringen i nämnden inte blir alltför betungande.
43
De valda ledamöterna ingår i en "pool" vid skattekontoret för att
organisationen skall bli flexibel och kunna anpassas till skiftande behov.
Några nackdelar med att låta dessa regler gälla även vid fas-
tighetstaxering synes enligt min mening inte föreligga. Förslaget har
också i allt väsentligt tillstyrkts av remissinstanserna. Promemorians
förslag bör därför genomföras.
I förarbetena till FTL har förutsatts att ordföranden i FTN har sak-
kunskap i fråga om värdering. 1 och med det integrerade arbetssätt som
införts inom skatteförvaltningen torde det knappast uppkomma svårigheter
att utse en ordförande med tillräckliga kunskaper även inom fas-
tighetstaxering. Ett alternativ är att utse ett antal vice ordföranden som
är specialister i fastighetstaxering och som kan leda skattenämndens
sammanträden när fastighetstaxeringsärenden behandlas.
Valbarhets- och behörighetsreglerna för skattenämndens ledamöter är
något annorlunda än gällande regler avseende ledamöter i FTN och
tidigare gällande regler avseende ledamöter i taxeringsnämnder. I för-
arbetena motiveras dessa förändringar av skäl som är av allmängiltig
natur. Valbarhets- och behörighetsreglerna för FTN har tidigare anpassats
till vad som gäller vid inkomsttaxeringen. Så bör ske nu också om
fastighetstaxeringsärendena skall överföras på skattenämnderna.
Vid val av förtroendevalda ledamöter i skattenämnd skall eftersträvas
att kåren av valda får en allsidig sammansättning med hänsyn till ålder,
kön och yrke. Det bör uppmärksammas att det är betydelsefullt för
fastighetstaxeringen att det vid valet av ledamöter eftersträvas att de som
tjänstgör vid skattemyndigheten har lokalkännedom inom olika delar av
länet. Skattemyndigheten kan sedan upprätta tjänstgöringslistor som med
hänsyn till de olika fastighetstaxeringsärendena tillgodoser kravet på
lokalkännedom. Detta torde inte medföra några större svårigheter
eftersom det i praktiken utses ledamöter med anknytning till det lokala
skattekontorets verksamhetsområde.
Arbetsbelastningen för skattenämnderna kan som nämnts regleras
genom indelning i avdelningar. Indelningen i olika avdelningar torde vid
behov även medge att vissa avdelningar enbart ombesörjer fastighetstaxe-
ring.
Kammarrätten i Jönköping har anfört att det vore värdefullt att
lekmannaledamöterna i skattenämnden har viss sakkunskap. Liknande
synpunkter har framförts av Villaägarnas Riksförbund.
På samma sätt som vid inkomsttaxering skall ordföranden, föredragan-
den och konsulenter inom skattenämnden svara för den särskilda sak-
kunskapen i fastighetstaxeringsfrågor. Något krav på särskild insikt i
fastighetstaxeringsfrågor kan därför enligt min mening inte anses behöva
uppställas beträffande lekmannaledamöterna.
De nya reglerna om skattenämnd tas in i 17 kap. 3 §. Samtidigt
upphävs 17 kap. 6 - 14, 16, 22 och 25 §§ samt 25 kap. 4 - 5 och 7 §§.
Prop 1993/94:1
44
Prop 1993/94:1
Mitt förslag: Reglerna om konsulenternas medverkan vid fas-
tighetstaxering bibehålls oförändrade.
De särskilda reglerna om sakkunniga slopas.
Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt förslag.
Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker eller har inget att
erinra mot förslaget.
Skälen för mitt förslag: Konsulenter är sakkunniga i fråga om fas-
tighetsvärdering. De biträder FTN och förordnas för särskilt slag av
värderingsobjekt. Exempelvis har taxeringsarbetet avseende industri-
enheter och större skogsarealer ingående i lantbruksenheter utförts av
konsulenter. Konsulenterna kan även medverka under förberedelsearbetet.
Förfarandet har vid genomförda fastighetstaxeringar fungerat väl. Även
vid kommande taxeringar finns ett behov av att vid fastighetstaxeringen
ha tillgång till den sakkunskap konsulenterna representerar. Reglerna bör
enligt min mening bibehållas i princip oförändrade och avse både allmän
och särskild fastighetstaxering. Konsulenter för fastighetstaxering bör
fortsättningsvis biträda skattemyndigheterna.
Vid fastighetstaxering har sakkunniga utsetts i mycket ringa omfattning.
Den särskilda sakkunskap som behövs vid värdering av speciellt svårvär-
derade objekt har tillgodosetts genom konsulenternas medverkan.
Särskilda regler avseende förordnande av sakkunniga torde enligt min
mening inte behövas. Däremot bör skattemyndigheten även fortsättnings-
vis ha möjlighet att kalla värderingstekniker, konsulenter och andra för
att erhålla upplysningar av dem.
I FTL finns även regler för ersättning åt de personer som deltar i
arbetet med fastighetstaxeringen. Reglerna i TL om ersättning till för-
troendevalda ledamöter kommer med en integrering av fastighetstaxe-
ringen i det övriga taxeringsarbetet att avse även fastighetstaxering.
I författningsförslaget har reglerna om konsulenter tagits in i 17 kap.
4 - 6 §§. Bestämmelserna om sakkunnig och om vissa ersättningar i
17 kap. 20-22 §§ upphävs. Bestämmelserna i 17 kap. 23 § har flyttats till
17 kap. 6 §.
Mitt förslag: Fastighetstaxeringsdistrikten slopas. Motsvarighetentill
distrikt kommer att finnas genom skattenämndens eller de olika
avdelningarnas verksamhetsområden.
Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt förslag.
Remissinstanserna: Villaägarnas Riksförbund anför att det är angeläget
att om den nuvarande distriktsindelningen slopas en ny indelning sker på
45
ett sådant sätt att kravet på god lokalkännedom tillgodoses. Övriga
remissinstanser tillstyrker eller har inget att erinra mot förslaget.
Skälet för mitt förslag: Indelningen i fastighetstaxeringsdistrikt har
betydelse för möjligheterna att nå en rättvis och likformig fastighetstaxe-
ring.
Antalet fastighetstaxeringsdistrikt har vid de senaste allmänna fastig-
hetstaxeringarna uppgått till drygt 300 (332 vid AFT 1988, 345 vid AFT
1990 och 320 vid AFT 1992). Vid särskild fastighetstaxering har antalet
distrikt uppgått till ca 300.
Distriktsindelningen syftar till att tillgodose kravet på dels särskild
sakkunskap genom indelning efter fastighetskategorier, dels lokalkän-
nedom genom distriktens storlek. Indelningen skall även medföra en
lagom mängd arbete för nämnderna genom en begränsad geografisk
omfattning.
Erfarenheterna rörande distriktsindelningen från genomförda fas-
tighetstaxeringar från och med 1988 har enligt RSV överlag varit goda.
Enligt promemorian har från några skattemyndigheter framförts att vissa
distrikt har varit något för stora för att helt kunna tillgodose kravet på
lokalkännedom hos nämndledamöterna. I några fall har distrikten varit för
små för att medföra en lämplig arbetsbelastning. Nämnden har i dessa
fall fått för liten arbetsmängd.
Distrikten har även betydelse för det förberedelsearbete som bedrivs
inför en allmän fastighetstaxering. Inom varje distrikt utgör FTN en
arbetsgrupp som tillsammans med Lantmäteriverket, LMV, arbetar fram
förslag till riktvärdeangivelser och genomför de s.k. provvärderingarna.
Införandet av ett förenklat taxeringsförfarande medför att en del av de
grundläggande krav som uppställts för distriktsindelningen och FTN
måste gälla även för skattenämnden.
Distriktsindelningen skall som nämnts tillgodose kravet på särskild
sakkunskap hos de förtroendevalda ledamöterna. Något krav på särskild
sakkunskap finns inte för ledamöterna i skattenämnd. I det föregående
(avsnitt 2.3) har jag föreslagit att, på samma sätt som vid inkomsttaxe-
ring, ordföranden, föredragande och konsulenter skall svara för den
särskilda sakkunskapen i fastighetstaxeringsfrågor. Skattenämndens
verksamhetsområde behöver därför inte tillgodose detta krav.
Kravet på lokalkännedom kan enligt min mening tillgodoses genom att
de ledamöter som utses har anknytning till det lokala skattekontorets
verksamhetsområde. För närvarande finns det en skattenämnd för varje
lokalt skattekontor. Antalet lokala skattekontor uppgår till ca 130. Med
hänsyn till att skattenämnden kan delas in i avdelningar och att beslut av
skattenämnd endast kommer att fattas för en mindre del av fastighetsbe-
ståndet bör enligt min mening de lokala skattekontorens verksamhetsom-
råden kunna uppfylla de krav som ställts på distriktsindelningen. Det
lokala skattekontorets geografiska verksamhetsområde kan sägas utgöra
en motsvarighet till fastighetstaxeringsdistrikt.
Vidare anser jag att det är av väsentlig betydelse att skattenämndernas
arbetsbelastning inte blir för stor. Som framgått är antalet FTN i stort
sett lika oberoende av vilken typ av fastigheter som är föremål för
Prop 1993/94:1
46
fastighetstaxering. I huvudsak har arbetsmängden varit avgörande för den
geografiska omfattningen av distrikten. Allmän fastighetstaxering
omfattade år 1988 ca 300 000 enheter, år 1990 ca 2 400 000 enheter och
år 1992 ca 368 000 enheter. Anledningen till att distrikten i antal i stort
överensstämmer mellan de olika åren beror på att AFT 88 och 92 krävde
mer arbete per taxeringsenhet i förhållande till AFT 90. Vid särskild
fastighetstaxering har av praktiska skäl distriktsindelningen bibehållits i
stort sett oförändrad. Det kan således konstateras att antal distrikt vid
olika taxeringsår i stort har varit detsamma.
En framtida arbetsbelastning på skattenämnderna är svår att uppskatta,
bl.a. därför att uppgifterna om antal omprövningar och överklaganden
visar på stor variation mellan de olika allmänna fastighetstaxeringarna.
Exempelvis inkom ca 100 000 mål till länsrätt efter AFT 1981 medan
perioden 1988-1991 endast medförde ca 32 500 mål. Vidare är det av
stor betydelse vilka omprövningsbeslut som kommer att kunna fattas av
tjänstemän. Antalet omprövningar av FTN var vid AFT 1990 ca 72 000
och vid AFT 1992 ca 15 400.
Arbetsbelastningen för skattenämnden kommer också att variera över
tiden. För att få en lagom fördelad arbetsbelastning vid allmän fas-
tighetstaxering bör skattenämnden vid vissa lokala skattekontor vid
taxering av småhusenheter kunna delas upp i avdelningar. Vid taxering
av lantbruksenheter bör enligt min mening besluten fattas enbart av vissa
skattenämnder inom länet. Vidare bör beslut om fastighetstaxering för
vissa speciellt svårvärderade objekt, såsom elproduktionsenheter,
eventuellt hänföras till en och samma skattenämnd inom länet eller
eventuellt till en gemensam nämnd för hela riket. Samma ordning torde
kunna bibehållas vid särskild fastighetstaxering. På detta sätt behålls även
vissa fördelar från värderingsteknisk synpunkt.
Ny taxering vid särskild fastighetstaxering under ett år då allmän
fastighetstaxering inte genomförs omfattar normalt 5-10 % av beståndet.
Den särskilda fastighetstaxeringen torde således endast marginellt påverka
skattenämndens arbetsbelastning. Vid de särskilda fastighetstaxeringarna
har nämnderna i genomsnitt endast haft ett eller två möten.
Slutsatsen av det jag anfört i det föregående är att vid införande av ett
förenklat taxeringsförfarande bör indelningen i fastighetstaxeringsdistrikt
slopas. Skattemyndigheten bör ges möjlighet att organisera arbetet vid
fastighetstaxeringen inom länet på sätt som ovan beskrivits.
Förslaget innebär att reglerna om distriktsindelning i 17 kap. 2 - 5 §§
och 25 kap. 1 - 3 §§ FTL slopas.
Prop 1993/94:1
Mitt förslag: Reglerna om kommunala taxeringsrevisorer slopas.
Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt förslag.
Remissinstanserna: Svenska kommunförbundet anför att det vore
47
naturligt att stärka den kommunala insynen i stället för att avveckla den.
Övriga remissinstanser tillstyrker eller har inget att erinra mot
förslaget.
Skälen för mitt förslag: Redan i Fastighetstaxeringskommitténs
betänkande Fastighetstaxering 81 (SOU 1979:32) föreslogs att reglerna
om kommunala taxeringsrevisorer inte skulle tas med i FTL.
Med hänsyn till att fastighetsbeskattningen, förmögenhetsbeskattningen
samt arvs- och gåvobeskattningen enbart är statlig torde något behov av
denna regel inte finnas. Den bör därför slopas.
Bestämmelsen finns i 17 kap. 15 § och 25 kap. 6 § FTL.
Prop 1993/94:1
Under förberedelsearbetet utarbetas föreskrifter och rekommendationer.
Dessa testas genom en s.k. provvärdering. Vid provvärderingen under-
söks även vilka värdenivåer som bör rekommenderas inom olika
värdeområden. Under förberedelsearbetet läggs grunden till fastighets-
taxeringen och stor vikt har således lagts vid förberedelsearbetet. Tid-
planen har anpassats så att tidspress inte skall uppkomma. Vidare finns
tillgång till värderingsteknisk expertis och allmänheten har garanterats
inflytande.
Slopandet av FTN och distriktsindelningen samt vissa erfarenheter från
förberedelsearbetet inför 1988, 1990 och 1992 års allmänna fastighets-
taxeringar leder till att vissa ändringar bör göras även vad avser arbets-
ordningen och formerna för förberedelsearbetet.
3.2.1 Föreskrifter och rekommendationer
Mitt förslag: Med hänsyn till en ändrad taxeringsperiod ändras
vissa formella tidpunkter enligt följande.
* Tidpunkten för förslag till vissa föreskrifter och rekom-menda-
tioner flyttas till den 15 mars.
* Beslut om föreskrifter och rekommendationer tidigar4
eläggs till den 1 september.
* Skattemyndigheternas yttranden skall lämnas senast den 30 juni.
* RSV:s förslag till organisatoriska rekommendationer och
rekommendationer om grunderna för värdesättningen och värde-
ringen flyttas till den 15 maj.
Promemorians förslag: Överensstämmer i stort sett med mitt.
48
Remissinstanserna: Lantmäteriverket anför att tidpunkten för förslag Prop 1993/94:1
till vissa föreskrifter och rekommendationer bör flyttas från den 1 till den
15 mars för att undvika en alltför pressad tidsplan.
Statskontoret ifrågasätter om det är nödvändigt att lagreglera exakta
tidpunkter för när arbetet i skatteförvaltningen skall ske samt Lantmäteri-
verkets medverkan i fastighetstaxeringen. Övriga remissinstanser tillstyr-
ker eller har inget att erinra mot förslaget.
Skälen för mitt förslag: RSV leder och ansvarar för förberedelsearbe-
tet. Av detta följer att RSV beslutar om bl.a. föreskrifter för förberedel-
searbetet och förslag till värderingstekniska föreskrifter. Vidare lämnar
RSV förslag till anvisningar av värderingsteknisk och organisatorisk
natur. För det centrala arbetet med fastighetstaxeringen finns en
arbetsgrupp vid RSV:s avdelning för personbeskattning - administrativa
frågor.
Under förberedelsearbetet samarbetar RSV med Lantmäteriverket,
LMV, Skogsstyrelsen och Jordbruksverket. Vidare sammankallar RSV
en referensgrupp bestående av representanter för RSV och olika
fastighetsägare samt värderingsteknisk expertis. Denna referensgrupp ges
möjlighet att lämna synpunkter löpande under arbetets gång.
Vidare har det vid AFT 88 och 92 bildats expertgrupper för speciella
värderingsobjekt. Vid AFT 92 bildades dessutom länsarbetsgrupper.
Dessa grupper har varit rådgivande. I expertgrupperna utvärderades
värderingsmodellerna med avseende på speciella objekt och i länsarbets-
grupperna har länsspecifika frågor behandlats.
LMV medverkar i en betydande del av det centrala förberedelsearbetet
genom att tillsammans med RSV utvärdera värderingsmodeller och arbeta
fram förslag till värderingstekniska bestämmelser och riktvärden. I detta
arbete har vid AFT 92 även Skogsstyrelsen och till viss del Jordbruksver-
ket medverkat. Dessutom ansvarar LMV för redovisning av den
köpeskillingsstatistik som ligger till grund för förberedelsearbetet.
Enligt promemorian har erfarenheterna av förberedelsearbetet inför de
allmänna fastighetstaxeringarna åren 1988, 1990 och 1992 på central nivå
överlag varit goda.
Vid en anpassning till det förenklade taxeringsförfarandet och med
hänsyn till erfarenheter från förberedelsearbetet inför genomförda
allmänna fastighetstaxeringar bör dock enligt min mening vissa ändringar
göras även vad avser förberedelsearbetet.
Enligt 19 kap. 1 § FTL skall RSV senast den 31 december andra året
före taxeringsåret beträffande småhus och tomtmark till småhus, utom
såvitt avser småhus och tomtmark till småhus som ingår i en lantbruksen-
het, lämna förslag till värderingstekniska föreskrifter. Detta förslag skall
således innehålla förslag till regler för indelning i värdeområden.
Förslagen till indelning i värdeområden tas i praktiken fram på regional
nivå. Arbetet är för detaljerat och omfångsrikt för att det skall kunna ske
på central nivå. Det är dessutom skattemyndigheten som sedan skall fatta
beslut om indelning i värdeområden för tomtmark och småhus. Även
arbetet med att ta fram förslag till regler för indelning i värdeområden för
4 Riksdagen 1993/94. 1 samt. Nr 10
tomtmark och småhus bör därför fortsättningsvis ligga på skattemyn-
digheterna.
Beträffande övriga byggnadstyper och ägoslag lämnar RSV förslag till
värderingstekniska föreskrifter och förslag till anvisningar om riktvärden
senast den 15 maj året före det år då allmän fastighetstaxering äger rum.
Av samma skäl som jag tidigare angett avseende indelning i värdeom-
råden för småhus och tomtmark utförs arbetet med att ta fram förslag till
indelning i värdeområden för hyreshus och avkastningvärderad industri
på regional nivå. För elproduktionsenheter, produktionskostnadsvärderad
industri och lantbruksenheter utförs detta arbete av praktiska skäl däremot
på central nivå.
Förslag till indelning i värdeområden för hyreshus och avkastnings-
värderad industri bör enligt min mening fortsättningsvis tas fram på
regional nivå. På samma sätt som för tomtmark och småhus bör även
beslut om indelning i värdeområden sedan fattas av skattemyndigheterna,
som har bäst kunskap om de regionala förhållandena.
Förslag till anvisningar om riktvärdeangivelser omfattar dels riktvärden
i de tabeller som regeringen fastställer, dels anvisade riktvärden (nivåer)
för respektive värdeområde.
Riktvärden i tabellerna utarbetas på central nivå. Till grund för detta
arbete ligger bl.a. utvärderingar av värderingsmodellerna och bearbet-
ningar av köpeskillingsstatistik som LMV tar fram. Exempelvis utfördes
detta arbete inför allmän fastighetstaxering år 1992 gemensamt av RSV,
Skogsstyrelsen och LMV.
Förslag till riktvärden för varje värdeområde utarbetas däremot i
praktiken på regional nivå vad avser småhus, tomtmark, hyreshus,
avkastningsvärderad industri samt åker och betesmark. För övriga typer
av fastigheter sker detta arbete på central nivå.
Denna arbetsfördelning har skett för att erhålla en lämplig fördelning
med hänsyn till behovet av lokalkännedom och avstämningar mellan olika
län samt mot bakgrund av vad som med hänsyn till arbetets omfattning
är lämpligt att utföra regionalt respektive centralt. Denna arbetsfördelning
bör enligt min mening bestå och även framgå av författningstexten.
Samordningen över länsgränser kan lämpligen regleras genom direktiv
från RSV.
Erfarenhetsmässigt kan provvärderingama påbörjas under början av
året före taxeringsåret. För att i god tid hinna analysera genomförda
provvärderingar och efter förslag om ändringar eventuellt genomföra
ytterligare erforderliga provvärderingar bör tidpunkten den 15 maj
avseende förslag till föreskrifter och rekommendationer flyttas till den
15 mars under taxeringsåret.
Beslut om föreskrifter och rekommendationer skall fattas senast den
1 oktober året före taxeringsåret. Jag kommer senare (avsnitt 4.4) föreslå
att deklarationstidpunkten ändras till den 1 november året före taxe-
ringsåret. Detta kräver att deklarationsblanketter och upplysningsbro-
schyrer skickas ut omkring den 1 oktober. Tidpunkten för att fatta beslut
om föreskrifter och rekommendationer måste följdenligt ändras till den
1 september.
Prop 1993/94:1
50
Skattemyndigheten skall yttra sig till RSV över bl.a. förslaget till
föreskrifter senast den 15 augusti året före taxeringsåret. Som jag senare
kommer att föreslå skall skattemyndighetens ansvar för förberedelsearbe-
tet inom länet framgå tydligare. Eftersom provvärderingen kommer att
utföras tidigare och skattemyndighetens yttrande över föreskrifter och
rekommendationer behövs i god tid före den 1 september då beslut skall
fattas, bör skattemyndigheterna kunna avge yttrande senast den 30 juni
året före taxeringsåret.
Med hänsyn till att skattemyndigheten skall avge yttrande till RSV
senast den 30 juni bör RSV lämna förslag till organisatoriska anvisningar
och anvisningar om grunderna för värdesättningen och värderingen senast
den 15 maj under taxeringsåret.
Statskontoret har i sitt remissyttrande ifrågasatt om det är nödvändigt
att i lag ange exakta tidpunkter för när arbetet inom skatteförvaltningen
skall ske. Jag anser för egen del att det finns visst fog för denna syn-
punkt. Som jag tidigare nämnt (avsnitt 1) har jag för avsikt att förordna
en särskild utredare för att se över vissa fastighetstaxeringsfrågor och
bl.a. göra en författningsteknisk översyn av FTL. Den av Statskontoret
aktualiserade frågan anser jag vara en lämplig fråga för utredningen att
ta upp.
3.2.2 Provvärdering m.m.
Prop 1993/94:1
Mitt förslag: Arbetet med att ta fram förslag till värdeområdesindel-
ning och riktvärden för småhus, tomtmark, hyreshus och av-
kastningsvärderad industri läggs på skattemyndigheterna.
FTN:s arbetsgrupp slopas. Dess arbetsuppgifter skall utföras av
LMV och skattemyndigheterna.
Insyn från allmänheten under förberedelsearbetet tillgodoses
genom att en referensgrupp bildas bestående av förtroendevalda
ledamöter i skattenämnden.
Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt.
Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna tillstyrker eller
har inget att erinra mot förslaget. Sveriges Fastighetsägareförbund och
Villaägarnas Riksförbund är kritiska till att arbetsgruppen ersätts med en
referensgrupp.
Skälen för mitt förslag: Genom de s.k. värderingsteknikerna biträder
LMV FTN:s arbetsgrupper i deras arbete med att lämna förslag till
föreskrifter och rekommendationer samt att genomföra och utvärdera
prov värderingarna.
LMV och arbetsgruppen skall upprätta förslag till riktvärden för
småhus och förslag till riktvärdekarta för tomtmark. De skall dessutom
genomföra en provvärdering för samtliga byggnadstyper och ägoslag.
Av en utvärdering som LMV gjort avseende förberedelsearbetet inför
1988 och 1992 års AFT framgår att LMV i praktiken utför detta arbete.
51
Arbetsgruppen har efter föredragning av värderingsteknikern lämnat syn-
punkter under arbetets gång. På grund av att arbetsgruppen inte haft en
uttalat rådgivande funktion har arbetet varit tidskrävande.
Förberedelsearbetet sköts således i dessa delar helt av LMV i sam-
arbete med skattemyndigheterna. Lekmannamedverkan sker indirekt
genom arbetsgruppen som bl.a. lämnar synpunkter på valda provvärde-
ringsobjekt och värdenivåer inom olika områden inom länet.
För att göra förberedelsearbetet mer rationellt bör enligt min mening
de förtroendevalda ledamöterna fortsättningsvis inte medverka vid det
direkt värderingstekniska arbetet med att ta fram förslag till föreskrifter
och rekommendationer samt att genomföra provvärderingen. Dessa
arbetsuppgifter utförs lämpligen av den värderingstekniska expertis som
finns tillgänglig under förberedelsearbetet.
De förtroendevalda ledamöterna bör i stället vartefter arbetet fortskrider
beredas möjlighet till insyn och att lämna synpunkter. Detta bör ske
genom att det vid varje skattemyndighet tillskapas en referensgrupp
bestående av förtroendevalda. En sådan ordning överensstämmer bättre
med den funktion lekmännen i praktiken har haft och tillgodoser enligt
min mening behovet av lekmannainsyn vid förberedelsearbetet. Enligt
LMV medför det betydande kostnadsbesparingar om arbetet kan
organiseras på detta sätt.
Mot bakgrund av vad jag nyss anfört bör arbetsgruppens arbetsupp-
gifter kunna överföras till skattemyndigheterna. Genom referensgruppen
kan skattemyndighetens delaktighet i förberedelsearbetet dessutom förbät-
tras. Detta är enligt min mening av stor vikt med hänsyn till att
skattemyndigheten beslutar om föreskrifter och rekommendationer samt
avger yttrande över RSV:s förslag till föreskrifter och rekommendationer.
RSV ansvarar för det centrala förberedelsearbetet. Detta arbete utförs
i huvudsak i samarbete med LMV. Vid förberedelsearbetet inför allmän
fastighetstaxering år 1992 av lantbruksenheter deltog även skogsstyrelsen
och Skogsvårdsstyrelsema. Exempelvis utgjorde skogsvårdsstyrelsema ett
värdefullt stöd vid upprättande av förslag till skogstaxeringsområden. På
samma sätt ansvarar skattemyndigheten för det regionala förberedelse-
arbetet. Detta bör enligt min mening förtydligas i författningstexten.
Dessutom bör skattemyndigheten ges möjlighet att organisera och
genomföra förberedelsearbetet vad avser upprättande av riktvärdekartor
och framtagande av riktvärden samt genomförande av provvärderingen.
I huvudsak bör LMV biträda skattemyndigheterna även på regional nivå.
Som jag tidigare nämnt har arbetet på regional nivå i praktiken bestått
av att även upprätta förslag till indelning i värdeområden och tabellval för
hyreshus och avkastningsvärderad industri. Arbetet har fungerat väl.
Någon förändring bör således inte ske och denna arbetsfördelning bör
komma till uttryck i FTL.
Förslaget berör 19 kap. 1 - 3 och 5 - 7 §§ FTL.
Prop 1993/94:1
52
Prop 1993/94:1
Mitt förslag: TL:s regler om sammanträden, beslutförhet och
omröstning skall oförändrade avse även fastighetstaxeringsärenden.
Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt förslag.
Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna har inget att
erinra mot förslaget.
Skälen för mitt förslag: Fastighetstaxeringsförfattningarna innehåller
ganska detaljerade regler om sammanträden, närvarorätt m.m. Dessa
regler avser själva taxeringsarbetet. De avser däremot inte det förberedel-
searbete som arbetsgruppen utför men skall enligt förarbetena tillämpas
analogt.
I TL och taxeringsförordningen (1990:1236), TF, finns däremot inte
någon detaljreglering för skattenämndens verksamhet. Något behov av
detaljreglering av skattenämndemas verksamhet vid fastighetstaxering
föreligger enligt min mening inte heller.
Vid en jämförelse mellan TL och TF samt fastighetstaxeringsförfatt-
ningarna framkommer vissa skillnader som det kan finnas anledning att
särskilt kommentera.
För närvarande kan ersättarna i FTN delta vid överläggningar men inte
i besluten. I skattenämnden får inte fler än ordföranden eller vice
ordföranden och fem övriga ledamöter delta i behandlingen av ett ärende.
Vidare har det inte tagits in någon reglering om protokollföring i TL eller
TF. Protokoll skall emellertid föras i princip på samma sätt som hitintills.
Några skäl för att bibehålla särskilda regler om ersättare eller pro-
tokollföring vid beslut om fastighetstaxering torde inte föreligga.
Med hänsyn till ordningen för skattenämndens sammanträden bör
särskilt uppmärksammas att värderingstekniker bör få företräda inför
nämnden och lämna upplysningar. Konsulent bör kunna närvara vid
skattenämndens överläggningar eftersom de i princip har samma arbets-
uppgifter som föredragande tjänsteman.
Några särskilda tidpunkter för nämndens första sammanträde erfordras
inte.
Skattenämnd är beslutför när ordföranden eller vice ordföranden och
fyra övriga ledamöter är närvarande. Normalt skall fem ledamöter delta
vid beslut. I jämförelse med reglerna för FTN innebär reglerna om
beslutförhet i skattenämnd att fler ledamöter skall delta för att nämnden
skall vara beslutför. Ett utökat antal ledamöter vid beslut i fastighets-
taxeringsärenden medför inga nackdelar.
Som jag nämnt i det föregående (avsnitt 2.5) bör skattenämndemas
verksamhetsområde anpassas med hänsyn till kravet på lokalkännedom
och en rimlig arbetsbörda vid fastighetstaxering. Med hänsyn till det antal
ledamöter som krävs för att skattenämnden skall vara beslutför torde
53
enligt min mening några speciella regler om beslutförhet för skat-
tenämnder med olika stora verksamhetsområden inte behövas.
FL:s regler tillämpas vid omröstning i skattenämnd. Som skäl för detta
angavs i förarbetena till nya TL att det inte fanns anledning att för de
ärenden som skattemyndigheten avgör ha arman ordning än för förvalt-
ningen i övrigt. Reglerna synes ändamålsenliga även vid fastighetstaxe-
ring.
Bestämmelserna om skattenämnd har tagits in i 17 kap. 3 § FTL.
Prop 1993/94:1
Mitt förslag: Skattemyndigheten skall beträffande fastighetstaxe-
ringsärenden fatta grundbeslut, omprövningsbeslut och beslut om
taxeringsåtgärder.
Omprövning till fastighetsägarens nackdel i form av eftertaxering
skall kunna ske även vid fastighetstaxering. Beslut om eftertaxering
skall fattas av skattemyndigheten.
Inom en skattemyndighet skall beslut om fastighetstaxering fattas
av skattenämnd när det är fråga om omprövning av en tvistig fråga
och nämnden inte tidigare prövat de omständigheter och bevis
fastighetsägaren åberopar. Samma sak gäller om ärendet rör en
skälighets- eller bedömningsfråga som har väsentlig ekonomisk
betydelse för fastighetsägaren eller avser någon annan fråga som av
särskild anledning bör prövas av nämnden. I övriga ärenden skall
tjänsteman fatta beslut.
Beslut skall fattas av skattemyndigheten i det län där fastigheten
är belägen. I vissa fall kan beslutsbehörigheten överflyttas till annan
skattemyndighet.
Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt förslag.
Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna tillstyrker eller
har inget att erinra mot förslaget.
Svenska kommunförbundet anför att de lokala skattemyndigheterna inte
kommer att kunna tillföras en sådan teknisk kompetens som finns i
dagens fastighetstaxeringssystem.
Skälen för mitt förslag
Skattemyndighetens beslutsbehörighet
I TL har de taxeringsbeslut som fattas av skattemyndigheten delats upp
i grundläggande beslut om årlig taxering, omprövningsbeslut och beslut
om taxeringsåtgärder. Beslut om taxeringsåtgärder fattas efter det att
domstol ändrat ett tidigare taxeringsbeslut. Dessa begrepp bör införas
även vid fastighetstaxeringen vid en övergång till ett förenklat taxerings-
förfarande.
54
På motsvarande sätt som vid inkomsttaxeringen bör enligt min mening
skattemyndigheten beträffande fastighetstaxeringsärenden vara behörig att
fatta grundbeslut, omprövningsbeslut och beslut om taxeringsåtgärder.
Enligt TL kan skattemyndigheten fatta beslut om omprövning till den
skattskyldiges nackdel i form av eftertaxering. Dessa beslut fattades
tidigare av länsrätt. Eftertaxering kommer normalt i fråga först om den
skattskyldige lämnat oriktiga uppgifter eller underlåtit att lämna före-
skrivna uppgifter. Det rör sig alltså om material som inte tidigare varit
föremål för skattemyndighetens bedömning. Att i sådant fall låta domstol
som första instans fatta ett beskattningsbeslut på grundval av de nya
uppgifterna strider mot strävandena att renodla taxeringsprocessen och
avlasta domstolarna uppgifter av taxeringskaraktär. Att eftertaxeringsbe-
slut fattas av skattemyndigheterna är enligt förarbetena till TL dessutom
en förutsättning för den integrering och samordning av beskattnings-
verksamheten som skatteförvaltningens nya organisation syftar till.
Omprövning till fastighetsägares nackdel i form av eftertaxering finns
inte vid fastighetstaxering. I stor utsträckning motsvaras det emellertid av
möjligheterna till besvär i särskild ordning. Med hänsyn till de skäl jag
tidigare anfört bör eftertaxering kunna ske även vid fastighetstaxering och
beslut om eftertaxering bör kunna fattas av skattemyndigheterna. Jag
återkommer till den närmare utformningen av eftertaxeringsreglerna
(avsnitt 6.2.3).
Beslutsbehörighetens fördelning inom skattemyndigheten
Vid inkomsttaxering gäller att skattemyndighetens beslut skall fattas med
skattenämnd när det är fråga om omprövning av en tvistig fråga och
nämnden inte tidigare prövat de omständigheter och bevis som åberopas.
Samma sak gäller om ärendet rör en skälighets- eller bedömningsfråga
som har väsentlig ekonomisk betydelse för den skattskyldige eller avser
någon annan fråga som av särskild anledning bör prövas av nämnden. I
övriga ärenden skall tjänsteman fatta beslut.
Som skäl för denna ordning anges i förarbetena till TL att kravet på
insyn och inflytande genom förtroendemän bör koncentreras till de
ärenden där kravet på myndighetens objektivitet behöver stärkas. Som
exempel på ärenden där så inte är fallet nämns de rutinärenden som
ordföranden beslutade ensam. Dessa ärenden utgör en huvudsaklig del av
antalet taxeringsärenden.
De motiv som anges i förarbetena till TL är relevanta även för fas-
tighetstaxering. Beslutsbehörigheten för skattemyndigheterna bör därför
utformas på motsvarande sätt även vid fastighetstaxering.
Skattemyndighetens beslut om fastighetstaxering bör således normalt
fattas av tjänsteman medan omprövning rörande tvistiga frågor normalt
prövas av skattenämnden. På detta sätt tillgodoses enligt min mening
kravet på insyn och inflytande för de förtroendevalda ledamöterna.
Vad gäller omprövningsbeslut kan tjänsteman fatta dessa när den skatt-
skyldiges yrkanden skall bifallas om inte andra omständigheter föranleder
att ärendet bör prövas av skattenämnd. Om tjänstemannen inte kommer
Prop 1993/94:1
55
att bifalla framförda yrkanden fullt ut och nämnden inte tidigare prövat
de omständigheter och bevis som åberopats skall omprövningsbeslutet
fattas av skattenämnd. Beslut om s.k. självrättelse och fördelning av
taxeringsvärde bör fattas av tjänsteman.
Skälighets- och bedömningsfrågor bör också enligt min mening avgöras
av skattenämnden om de har väsentlig ekonomisk betydelse för den skatt-
skyldige.
Enligt förarbetena till TL skall bedömningen av om en fråga är av
väsentlig ekonomisk betydelse för en skattskyldig göras utifrån den
skattskyldiges egna förhållanden. Departementschefen angav i det sam-
manhanget att för en normal löntagare måste frågan, för att anses ha
väsentlig ekonomisk betydelse i inkomsthänseende, gälla en taxerad
inkomst om minst 10 000 kr i dåvarande penningvärde, medan det för
större bolag krävs ett mångdubbelt större belopp.
Vad som är väsentlig ekonomisk betydelse kan vid fastighetstaxering
inte på samma sätt direkt kopplas till den skattskyldiges förhållanden. Det
är här främst fråga om den fastighetsskatt som för vissa fastigheter utgår
på grundval av taxeringsvärdet. Men även andra ekonomiska omständig-
heter kan behöva beaktas. Frågan kommenteras närmare i författnings-
kommentaren till 20 kap. 3 §.
På samma sätt som vid inkomsttaxering anser jag att beslut om
fastighetstaxering som följer utfärdade riktlinjer normalt bör kunna fattas
av tjänsteman och således inte anses omfatta skälighets— eller bedöm-
ningsfrågor. Denna typ av beslut fattas för närvarande normalt av ordfö-
randen och den av skattemyndigheten valde ledamoten ensam.
Ett ärende skall avgöras i skattenämnden om ärendet av särskild anled-
ning bör prövas av nämnden. Som exempel på fall där särskild anledning
för prövning i skattenämnden kan föreligga anges i förarbetena till TL
ärenden med frågor, som i och för sig inte är så kvalificerade att de av
det skälet kräver skattenämndens medverkan, men som har betydelse för
ett mycket stort antal andra taxeringsbeslut, s.k. pilotärenden.
Institutet skönstaxering finns inte reglerat för fastighetstaxering. Taxe-
ring sker i stället på befintliga uppgifter som inkommit i huvudsak från
andra myndigheter, såsom t.ex. byggnadsnämnder, men även kan ha er-
hållits från fastighetsdeklaration som lämnats vid tidigare fastighetstaxe-
ring. Skönstaxering bör författningsregleras även för fastighetstaxeringen.
Normalt bör dessa beslut fattas av skattenämnden. Jag återkommer till
frågan strax (avsnitt 7.5).
Beslut om taxeringsåtgärder efter en domstols avgörande av en
sakfråga innebär normalt ett fastställande av taxeringsvärde, delvärden
och värden på värderingsenheter med utgångspunkt i domstolens ställ-
ningstagande. Det är här fråga om ett beslut av i huvudsak teknisk
karaktär som normalt kan fattas av enskild tjänsteman. Jag återkommer
till denna fråga (avsnitt 8).
Prop 1993/94:1
56
Beslutsbehörighetens fördelning mellan skattemyndigheterna
Beslut i fastighetstaxeringsärende bör i det nya förfarandet fattas av
skattemyndigheten i det län där fastigheten är belägen. I vissa fall kan det
dock föreligga ett behov av samordning mellan olika skattemyndigheter.
Verkställande av fastighetstaxering avseende en fastighet utgör ett sär-
skilt ärende som inte har något direkt samband med annan taxering.
Några större samordningsvinster mellan olika skattemyndigheter vid
utredning och beslutsfattande kan normalt inte uppnås vid fastighetstaxe-
ring. Vidare torde utredningsarbetet enligt min mening bäst utföras av
skattemyndigheten i det län där fastigheten är belägen. Denna myndighet
har framför allt kännedom om förberedelsearbetet och den praxis som
utvecklats inom länet. Detta är av betydelse eftersom de lokala förhållan-
dena är av väsentlig betydelse vid fastighetstaxering.
Vissa samordningsvinster kan visserligen uppnås i de fall en förändrad
fastighetstaxering även får betydelse för uttaget av fastighetsskatt eller
förmögenhetstaxeringen för fastighetsägaren. I dessa fall och när den
skattskyldige överklagat flera fastighetstaxeringar torde det framstå som
enklare för den skattskyldige att enbart behöva ha kontakt med en
skattemyndighet. Dessa fördelar torde emellertid mer sällan överväga de
nackdelar i administrativt och utredningstekniskt hänseende som ett
sådant förfarande skulle medföra.
För vissa typer av taxeringsenheter kan det dock av administrativa och
värderingstekniska skäl vara lämpligt att kunna samla fastighetstaxeringen
till en eller flera skattemyndigheter i landet. Detta gäller exempelvis vid
taxering av elproduktionsenheter. Denna typ av taxeringsenheter utgör ett
ringa antal och förutsätter dessutom särskild sakkunskap.
En skattemyndighet bör således även vid fastighetstaxering få uppdra
åt en annan skattemyndighet att fatta beslut i dess ställe i ett visst ärende
eller en viss grupp av ärenden. Sådant uppdrag bör enligt min mening få
ges endast om den andra myndigheten medger det och om det kan ske
utan avsevärd olägenhet för fastighetsägaren.
Bestämmelserna om beslutshörigheten har tagits in i 20 kap. 1-3 §§ och
bestämmelsen om skönstaxering i 20 kap. 2 §. Den geografiska besluts-
behörigheten regleras i 17 kap. 2 §.
Prop 1993/94:1
Mitt förslag: Reglerna för fastighetstaxering vad avser utred-
ningsskyldighet, kommunikationsplikt och muntlig handläggning
skall i huvudsak överensstämma med TL:s regler.
Promemorians förslag: Överensstämmer i stort med mitt.
Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna tillstyrker eller
har inget att erinra mot förslaget.
Kammarrätten i Sundsvall anför att den ställer sig något tveksam till
förslaget i promemorian att vid fastighetstaxering skall gälla enbart FL:s
57
regel om kommunikation när ett ärende tillförts uppgifter från någon
annan än fastighetsägaren. Det framstår enligt kammarrätten i vart fall
som påkallat att regleringen av kommunikationsskyldigheten utformas så
att en fastighetsägare alltid bereds tillfälle till yttrande när fråga är om
beslut på skattemyndighetens initiativ till nackdel för honom.
Skälen för mitt förslag
Granskning
Det nya förfarandet innebär att utredning kommer att företas på
skattemyndighetsnivå. Någon förändring av skattemyndigheternas arbete
vid utredning av fastighetstaxeringsärenden torde detta emellertid inte
medföra.
Förfarandet vid inkomsttaxeringen utgår från att all deklarations-
granskning sker på tjänstetid av tjänsteman vid skattemyndigheterna. Vid
fastighetstaxering finns emellertid i vissa fall behov av särskild specialist-
kunskap i granskningsarbetet. Av denna anledning bör skattemyndigheter-
na enligt min mening ha möjlighet att även i framtiden förordna kon-
sulenter (avsnitt 2.4). Konsulenternas utredningsbefogenheter bör
bibehållas oförändrade. Beslut om fastighetstaxering bör dock fattas av
skattemyndigheten.
Allmän fastighetstaxering av småhus utgör en extrem arbetsbelastning
på skattemyndigheterna. Denna situation har tidigare delvis lösts genom
omfördelning av resurser men även genom s.k. fritidsgranskning. Vid
extrema arbetstoppar bör skattemyndigheterna även framdeles ha möjlig-
het att förstärka taxeringsorganisationen. Att besluten sedan fattas av
tjänsteman vid skattemyndigheten eller av skattenämnd bör inte utgöra
något hinder. I övrigt kan granskningsarbetet i stort läggas upp på samma
sätt som hittills.
Fördelningen av deklarationsmaterialet inom en skattemyndighet bör
kunna bestämmas genom administrativa föreskrifter. Normalt sker
granskningen inom de lokala skattekontoren men i vissa fall kan undantag
behöva göras på grund av att det behövs speciell sakkompetens vid
granskningen. Även andra särskilda anledningar kan föreligga.
Som tidigare nämnts bör distriktsindelningen slopas. Det bör enligt min
mening i första hand vara granskningsorganisationens behov som skall
styra hur skattenämnden och dess olika avdelningar skall arbeta. Behovet
av lokalkännedom hos lekmannaledamöterna vid olika typer av ärenden
kan tillgodoses inom ramen för den pool av ledamöter som skall finnas.
Vidare torde indelningen i avdelningar även kunna anpassas till gransk-
ningsorganisationens krav.
Kommunicering
I TL stadgas om en omfattande kommunikationsplikt. Den skattskyldige
skall beredas tillfälle att yttra sig innan hans ärende avgörs, om det inte
är onödigt (3 kap. 2 § TL). En kommunikationsskyldighet föreligger även
för de fall ett ärende visserligen inte tillförts uppgifter genom någon
Prop 1993/94:1
58
annan än den skattskyldige, men skattemyndigheten t.ex. ifrågasätter att
avvika från de uppgifter den skattskyldige lämnat i sin självdeklaration
(prop. 1989/90:74 s. 284).
Vid fastighetstaxering innefattar en stor del av besluten bedömningar
som i viss utsträckning är av skönsmässig karaktär. Exempelvis kan
nämnas att justering för säregna förhållanden vanligtvis innefattar en
skönsmässig bedömning av vilken värdeinverkan det säregna förhållandet
har på marknadsvärdet för fastigheten.
Fastighetsägaren kan i dessa fall ha yrkat ett justeringsbelopp, men
vanligtvis åberopas enbart det säregna förhållandet. Den utredning som
vidtas i dessa fall syftar till att få ett tillräckligt underlag för den
skönsmässiga bedömningen. Om uppgifter erhållits från någon annan än
fastighetsägaren sker givetvis en kommunicering i enlighet med FL:s
regler. Om däremot uppgifterna som erhållits från fastighetsägaren är
tillräckliga för att kunna göra en bedömning av justeringsbeloppets
storlek torde för närvarande normalt inte någon kommunikation ske med
fastighetsägaren, även om TN inte justerar med det belopp fastighets-
ägaren begärt. Ett kommunikationsförfarande skulle i de flesta sådana fall
bli administrativt betungande utan att för den skull uppnå någon däremot
svarande fördel för fastighetsägaren. Fastighetsägaren kommer nämligen
med de omfattande möjligheter till omprövning som jag senare kommer
att föreslå (avsnitt 6.2) att inom fem år efter taxeringsåret kunna begära
omprövning av beslutet. Därigenom får fastighetsägaren mycket stora
möjligheter att bemöta skattemyndighetens ställningstagande genom att
begära omprövning av beslutet.
Mot bakgrund härav bör enligt min mening några bestämmelser om
kommunikation avvikande från FL:s reglering inte införas.
Muntlig handläggning
Huvudprincipen är att taxeringsförfarandet är skriftligt. För förfarandet
i skattemyndigheten gäller i princip FL:s regler. För skattenämnderna
finns dock särskilda regler i TL som innebär att den skattskyldige får
lämna muntliga upplysningar i ett ärende som behandlas av skattenämnd
om inte särskilda skäl talar emot det.
Det anfördes i förarbetena till TL att det i undantagsfall kan anses som
helt onödigt med personlig inställelse. Som exempel nämndes att den
skattskyldige redan tidigare lämnat muntliga uppgifter inför skatte-
nämnden i ärendet och inget nytt hade tillkommit. Eller det kan vara klart
att den skattskyldiges yrkanden kan bifallas.
Skäl att ha regler vid fastighetstaxeringen som avviker från de som
gäller vid övrig taxering kan enligt min mening inte anses föreligga.
Detta innebär en viss inskränkning i den ovillkorliga rätt att lämna
muntliga uppgifter som nu föreligger enligt FTL.
Reglerna har tagits in i 20 kap. 3 a § samt 28 kap. 1 § FTL.
Prop 1993/94:1
59
Föreläggande att lämna deklaration, upplysningar eller visa upp handling
samt besiktning
Skattemyndigheten bör få förelägga en uppgiftsskyldig att lämna skriftliga
eller muntliga upplysningar och att inkomma med ytterligare handlingar.
Ett föreläggande att lämna upplysningar får förenas med vite. Dessa
bestämmelser bör således i sak bibehållas oförändrade. Begreppet anma-
ning bör dock bytas ut mot föreläggande.
Besiktningar bör kunna utföras på samma sätt som gäller för närvaran-
de. Tjänsteman bör således kunna komma överens om besiktning med
den skattskyldige. FTN:s befogenhet att göra framställningar hos
länsrätten om s.k. tvångsbesiktning bör överflyttas till skattemyndigheten.
Förslaget berör 18 kap. 1, 6 - 10, 12, 14, 15, 22 - 26, 29 - 30, 32 och
38 §§ FTL.
Prop 1993/94:1
Mitt förslag: Tiden för taxeringsarbetet flyttas för att bättre
anpassas till skattemyndigheternas övriga arbetsuppgifter. Dek-
larationstidpunkten tidigareläggs därför från den 1 december till den
1 november året före taxeringsåret.
Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt.
Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna tillstyrker eller
har inget att erinra mot förslaget.
Länsrätten i Värmlands län anför beträffande förslaget att flytta
tidpunkten för avlämnande av fastighetsdeklaration att det är olyckligt
med denna förskjutning. Deklarationstidpunkten och de förhållanden som
skall deklareras bör av naturliga skäl ligga så nära varandra i tiden som
möjligt. Svårigheter kan annars uppkomma för deklaranten att lämna
riktiga uppgifter, särskilt om byggnation pågår. Realiseras ändringsförsla-
get bör fastighetsägaren enligt Länsrätten tydligt uppmärksammas på en
möjlighet eller skyldighet att senare hos skattemyndigheten anmäla de
ändrade förhållanden som kan ha inträffat mellan deklarationsavlämn-
andet och värderingstidpunkten.
Skälen för mitt förslag: Genom införandet av uppdelad allmän fas-
tighetstaxering har en utjämning av skattemyndighetens arbetsbelastning
på grund av fastighetstaxeringen skett. Trots det innebär fastighetstaxe-
ringen fortfarande en stor arbetsbelastning vissa år. Exempelvis omfattade
den allmänna fastighetstaxeringen av småhusenheter år 1990 ca 2,4 miljo-
ner enheter. De särskilda fastighetstaxeringarna som verkställs varje år
medför däremot en i huvudsak jämn arbetsbelastning mellan olika år.
Tiden för fastighetstaxeringsarbetet vid allmän och särskild fas-
tighetstaxering har anpassats dels till krav på en rimlig längd på
arbetsperioden för FTN och skattemyndigheterna, dels till övrigt arbete
inom skattemyndigheterna.
60
Vid genomförda allmänna fastighetstaxeringar fr.o.m. år 1988 har det
visat sig att tiden för arbetet har varit knapp. Anledningen till detta har
primärt inte varit arbetsperiodens längd utan i praktiken att arbetet, på
grund av deklarationstidpunkten den 1 december och därpå följande
helger, kommit i gång sent och därmed kolliderat med övrigt arbete inom
skatteförvaltningen. Ett annat problem är att ett stort antal deklarationer
kommer in för sent (avsnitt 5). Härav följer även att tillgängliga ADB-
resurser i huvudsak utnyttjas samtidigt för fastighetstaxeringen och
skatteförvaltningens övriga verksamhet. Med anledning av detta och
förslaget om ett nytt taxeringsförfarande bör enligt min mening ar-
betsperioden för fastighetstaxeringen anpassas till skatteförvaltningens
övriga verksamhet. På detta sätt kan arbetsbelastningen bli jämnare över
året och tillgängliga ADB-resurser utnyttjas effektivare.
För att bereda skattemyndigheterna en möjlighet att utföra en väsentlig
del av arbetet med fastighetstaxeringen före den 15 februari när inkomst-
deklarationerna kommer in bör enligt min mening deklarationstidpunkten
för fastighetstaxering tidigareläggas.
Fastighetsdeklarationer avseende allmän fastighetstaxering bör lämnas
in senast den 1 november året före taxeringsåret. Deklarationer som
lämnas på initiativ av fastighetsägare avseende särskild fastighetstaxering
bör komma in senast den 15 februari under taxeringsåret. Efter denna
tidpunkt inkommer även deklarationer från de deklaranter som anmanats
att avlämna särskild fastighetsdeklaration.
Länsrätten i Värmlands län har anfört att det kan uppkomma svårig-
heter för deklaranten att lämna riktiga uppgifter om det tidsmässiga
avståndet förlängs mellan deklarationstidpunkten och de förhållanden som
skall deklareras. Jag anser dock inte att detta kommer att utgöra något
stort problem och att fördelarna med en tidigareläggning väger tyngre.
I detta sammanhang kan också nämnas att deklarationstidpunkten vid
allmän fastighetstaxering tidigare var den 18 september. Den flyttades till
den 1 december genom lagstiftning år 1986 (prop. 1985/86:160). Som
skäl angavs att det var otillfredställande att den särskilda FTN:s arbete
och underrättelse om dess omprövade beslut inträffade efter det att allmän
fastighetsdeklaration skulle avlämnas. Med hänsyn till det nya förfarandet
med en femårig omprövningsperiod och att allmän fastighets-taxering
utgör ett nytt beslut som skall fattas på grundval av förhållandena den 1
januari under taxeringsåret torde detta enligt min mening inte medföra
några hinder för ett tidigareläggande av deklarationstidpunkten vid allmän
fastighetstaxering.
Med 1 november som senaste deklarationstidpunkt vid allmän fastig-
hetstaxering kan registrering av inkomna deklarationer ske fr.o.m. den
1 november året före taxeringsåret till omkring den 31 januari under
taxeringsåret. Huvuddelen av arbetet med beredning, granskning och
beslut kan då utföras fr.o.m den 15 november under taxeringsåret till
omkring den 15 mars under taxeringsåret.
Prop 1993/94:1
61
Tidpunkter för beslut och underrättelser
Enligt nuvarande bestämmelser skall FTN enligt 20 kap. 11 § och
28 kap. 2 § FTL senast den 15 juni under taxeringsåret meddela beslut
om taxering av fastighet, som ingår i distriktet.
Det huvudsakliga arbetet med fastighetstaxeringen kommer att utföras
fram till och med slutet av mars. Huvuddelen av fastighetsägarna
kommer således att få underrättelse om beslut om fastighetstaxering i
början av taxeringsåret. För att inte orsaka missförstånd vid in-
komsttaxeringen bör besluten skickas ut efter den 15 februari. I detta
sammanhang bör uppmärksammas att det är tveksamt om skatteförvalt-
ningen redan till 1994 års allmänna fastighetstaxering hinner utforma de
administrativa rutiner som krävs för att kunna skicka ut underrättelser
löpande så pass tidigt under taxeringsperioden. Exempelvis måste det
ADB-baserade besluts- och underrättelseförfarandet förändras.
Arbetsperiodens längd bör inte förkortas med hänsyn till arbetsmängden
men även med hänsyn till att skatteförvaltningen bör beredas möjlighet
att fördela arbetet över tiden och på så sätt utnyttja resurserna på bästa
sätt. Tidpunkten den 15 juni är således enligt min mening väl avvägd och
bör behållas. Av samma skäl bör även tidpunkten den 30 juni behållas
för när underrättelser senast skall vara fastighetsägare till handa.
För närvarande skall FTN enligt 20 kap. 16 § FTL ompröva beslut
när fastighetsägare avger erinringar eller skäl annars föreligger. Senast
den 31 augusti kan fastighetsägare enligt 20 kap. 14 § och 28 kap. 4 §
FTL avge skriftliga erinringar mot beslutet.
Det nya taxeringsförfarandet ger fastighetsägaren möjlighet att få ett
beslut omprövat i princip intill utgången av femte året efter taxeringsåret.
Någon senaste dag för erinringar behövs således inte. Däremot bör
skatteförvaltningen på annat sätt upplysa fastighetsägarna om när deras
erinringar senast bör vara skatteförvaltningen till handa för att beslut efter
omprövning skall kunna beaktas vid inkomsttaxeringen.
Vid inkomsttaxering får beslut till nackdel för den skattskyldige inte
fattas under november månad. Denna begränsning har skett främst för att
bereda möjlighet till omprövning av avvikelsebeslut som skulle innebära
att den skattskyldige påförs kvarstående skatt innan slutskattesedlarna
skickas ut i december. Någon motsvarande bestämmelse behövs inte vid
fastighetstaxering.
Prop 1993/94:1
62
Prop 1993/94:1
Mitt förslag: Bestämmelserna om vad fastighetstaxeringsbeslutet
skall innehålla bibehålls i princip oförändrade.
Besluten får i ökad omfattning dokumenteras genom s.k. be-
slutsförteckning.
Bestämmelserna om fastighetstaxeringslängdema slopas.
Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt.
Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna tillstyrker eller
har inget att erinra mot förslaget.
Skogsstyrelsen anför att styrelsen ofta använder fastighetslängderna över
lantbruksenheter i sitt arbete och att det vore till stor nackdel för
skogsvårdsstyrelsens arbete om de inte kan få del av de uppgifter som i
dag redovisas i söklängd och kategorilängd. Skogsstyrelsen är emellertid
inte främmande för möjligheten att de får ta del av motsvarande material
på ADB-medium, som gör det möjligt att föra in uppgifterna i egna
register eller skriva ut dem på listor om så skulle behövas.
Skälen för mitt förslag
Beslutens innehåll
Grundläggande beslut om fastighetstaxering och omprövningsbeslut
kommer att innefatta, utöver avgörande "i sak", även beräkning och
fastställande av taxeringsvärden, delvärden och värden för i taxeringsen-
heten ingående värderingsenheter. Beslutet skall innehålla de uppgifter
som anges i 20 kap. 12 och 13 §§ samt 28 kap. 3 § FTL. Reglerna bör
i allt väsentligt behållas oförändrade och tas in i den nya lydelsen av
20 kap. 4 och 5 §§ FTL.
Beslutsdokumentation
Redovisningen av FTN:s beslut sker i huvudsak på fastighetstaxeringsavi
eller beslutsförteckning. Fastighetstaxeringsavier tas fram fortlöpande för
varje taxeringsenhet och undertecknas efter beslut av ordföranden ensam
eller av FTN.
Vid 1990 års allmänna fastighetstaxering redovisades en del av besluten
i beslutsförteckning. Beslutsförteckningen togs fram när taxeringsarbetet
var klart och undertecknades normalt av ordföranden. Detta förfarande
var rationellt och tidsbesparande. Erfarenheterna har överlag varit mycket
goda.
Beslutsförteckning kan emellertid formellt endast användas vid beslut
utan avvikelse från deklaration.
När taxeringsarbetet är klart och beslut har fattats för samtliga
taxeringsenheter inom fastighetstaxeringsdistriktet skickas underrättelser
ut vid en och samma tidpunkt till samtliga fastighetsägare. Underrättel-
63
serna skall vara fastighetsägaren tillhanda senast den 30 juni under
taxeringsåret.
Härefter kan fastighetsägarna komma in med erinringar senast den
31 augusti. Beslut efter omprövning dokumenteras på fastighetstaxerings-
avi. När samtliga beslut under omprövningsperioden är fattade skickas
underrättelse ut till de fastighetsägare som begärt omprövning. Under-
rättelser skall skickas ut senast den 31 oktober.
Vid allmän fastighetstaxering förs besluten in i stomme till fastig-
hetslängd och i övrigt förs de slutligen alltid in i fastighetslängden.
Av administrativa skäl och med hänsyn till kostnaderna bör enligt min
mening denna omfattande dokumentation kunna förenklas. Erfarenheterna
från beslutsförteckningen vid 1990 års allmänna fastighetstaxering där
besluten av administrativa skäl redovisades samlade och i en handling är
goda. Det finns skäl att i större utsträckning än för närvarande redovisa
beslut i beslutsförteckning.
Särskilda motiveringar till beslut redovisas för närvarande i form av
koder som datatekniskt styr vilken beslutstext som skrivs ut på fas-
tighetstaxeringsavin och underrättelsen till fastighetsägaren. Till dessa
koder finns kodförteckningar som förklarar vilken text en kod motsvarar.
I beslutsförteckningen skulle således kunna redovisas dels själva
beslutet enligt 20 kap. 12 § FTL, dels beslutsmotiveringar genom
kodhänvisningar. På detta sätt skulle enbart de beslut där besluts-
motiveringarna inte motsvarar någon beslutskod redovisas på fastighets-
taxeringsavi. Detta skulle innebära betydande fördelar. Med hänsyn till
det nya förfarandet med ett uppdelat underrättelseförfarande bör
beslutsförteckningar kunna tas fram successivt för de beslut som är
fattade.
Det kan finnas anledning att senare utreda om beslutsredovisningen kan
ske på ADB-medium så att fastighetstaxeringsavier och beslutsförteck-
ningar helt kan slopas.
Som nämnts tidigare medger det nya taxeringsförfarandet att under-
rättelser skickas ut fortlöpande vartefter besluten fattas. Detta förfarande
medför att begäran om omprövning av beslut om fastighetstaxering kan
komma in innan grundbeslut fattats för samtliga taxeringsenheter inom
skattemyndighetens verksamhetsområde.
Det kan normalt förutsättas att beslut om omprövning inte fattas innan
skattemyndigheten har fattat grundbeslut om fastighetstaxering för
samtliga taxeringsenheter som är föremål för taxering. På samma sätt bör
erinringar prövas i kronologisk ordning. Vid omprövningar torde det
dock bli relativt vanligt förekommande med undantag från denna
turordning.
Beslutsdokumentation måste således tas fram löpande och före utskick
av underrättelser. I praktiken kommer underrättelserna inte att skickas ut
en och en. Utskick kommer i stället att ske samlat av ett antal beslutade
taxeringar. Emellertid kan detta ske successivt i omgångar vid ett flertal
tillfällen under taxeringsperioden.
Regleringen av beslutsdokumentationen bör enligt min mening inte ske
i FTL utan i förordningen.
Prop 1993/94:1
64
Fastighetslängd
Enligt 20 kap. 20 § FTL skall FTN:s beslut efter allmän fastighetstaxe-
ring med vissa undantag föras in i stomme till fastighetslängd och efter
omprövning förs besluten in i fastighetslängden. Efter särskild fas-
tighetstaxering förs besluten enligt 28 kap. 9 § FTL enbart in i fas-
tighetslängden.
Stomme till fastighetslängd och fastighetslängden framställs med led-
ning av uppgifterna på fastighetsdeklaration, fastighetstaxeringsavi och i
förekommande fall beslutsförteckning. I praktiken är fastighetslängden ett
utdrag ur fastighetstaxeringsregistret. Fastighetslängden rättas konti-
nuerligt efter beslut om rättelse och beslut av domstolar. Detta arbete
sker manuellt.
Fastighetslängden fyller en praktisk funktion. Den innehåller FTN:s
beslut och kan hållas tillgänglig för allmänheten.
Stomme till fastighetslängd upprättas i huvudsak för att fastighetsägaren
skall kunna bilda sig en uppfattning om taxeringsutfallet inför avgivande
av eventuell erinring över FTN:s beslut. Fastighetslängden har samma
funktion när fastighetsägaren överväger att överklaga beslutet.
Som angivits utgör fastighetslängden i princip ett utdrag ur fastighets-
taxeringsregistret. Detta finns numera tillgängligt för allmänheten via
terminaler hos skattemyndigheten (den s.k. allmänhetens terminal).
Fastighetslängden skickas för närvarande till kommunerna för att läggas
ut även på andra platser än på de lokala skattekontoren. Allmänhetens
terminal finns tillgänglig enbart på de lokala skattekontoren.
Framställning av fastighetslängder och ajourhållning medför stora
kostnader för skatteförvaltningen. Uppskattningsvis uppgår kostnaderna
för att framställa fastighetslängdema till omkring 6 miljoner kr per år.
Detta motsvarar omkring 36 miljoner kr under den löpande taxeringsperi-
oden. I denna beräknade kostnadsuppskattning ingår papperskostnad,
bearbetning via ADB—medium och efterbehandling. Däremot ingår inte
de lokala skattekontorens hanteringskostnader, för exempelvis ajourhåll-
ning och arkivering av fastighetslängdema. Dessa kostnader torde
emellertid inte vara av försumbar storlek.
Med hänsyn till kostnaderna för fastighetslängdema och att de enligt
uppgift utnyttjas i mycket ringa omfattning av fastighetsägarna bör enligt
min mening skyldigheten att framställa sådana slopas. Det kan här näm-
nas att motsvarande har skett avseende skattelängderna för inkomsttaxe-
ringen (jfr prop. 1992/93:96).
Överblicken över taxeringsutfallet kan en fastighetsägare i stället få
genom tillgången till allmänhetens terminal. De fastighetsägare som inför
en begäran om omprövning vill studera och jämföra taxeringar inom det
område där hans fastighet är belägen kan således gör detta direkt på
terminal hos det lokala skattekontoret.
Prop 1993/94:1
65
5 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 10
Prop 1993/94:1
Mitt förslag: Förseningsavgift införs i enlighet med vad som gäller
vid bl.a. inkomsttaxering.
Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt.
Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna tillstyrker eller
har inget att erinra mot förlaget. Sveriges Fastighetsägareförbund och
Villaägarnas Riksförbund avstyrker förslaget.
Skälen för mitt förslag: Till grund för fastighetstaxeringen ligger
främst de deklarationer som fastighetsägarna lämnar. Vidare kan FTN
vanligtvis få ytterligare underlagsmaterial som kan tjäna till ledning vid
taxeringen eller vid kontroll av deklarerade uppgifter. Ytterligare
uppgifter kan således inhämtas efter anmaning och besiktning. Vidare
inkommer vissa uppgifter från andra myndigheter, såsom byggnadslov,
ägarändringar m.m. Dessutom har nämnden normalt tillgång till tidigare
deklarationer och fastighetstaxeringsbeslut.
Det underlagsmaterial som kan fås vid sidan av fastighetsdeklarationen
är emellertid i många fall inte tillräckligt utan måste kompletteras med
uppgifter som lämnas direkt av fastighetsägaren.
Med hänsyn till att fastighetstaxeringen utförs under stor tidspress är
det angeläget att fastighetsägarna kommer in med sina deklarationer i rätt
tid, speciellt med hänsyn till att det erfarenhetsmässigt har visat sig att
uppgifterna i deklarationerna ganska ofta är ofullständiga.
De regler som för närvarande finns för att motverka felaktigheter i
fastighetsdeklaration är de straffrättsliga påföljdsbestämmelserna i 18 kap.
41 § FTL. I detta lagrum finns även bestämmelser för underlåtenhet att
lämna fastighetsdeklaration. Däremot finns inte något administrativt
sanktionssystem i form av förseningsavgift.
1976 års Fastighetstaxeringskommitté (Fi 1976:05) har i ett del-
betänkande Förseningsavgift vid allmän fastighetstaxering lämnat förslag
till införande av en förseningsavgift. Betänkandet (Ds B 1980:4)
behandlades i prop. 1985/86:160 men har inte legat till grund för någon
lagstiftning.
För sent inkomna eller uteblivna deklarationer vid fastighetstaxering
medför numera ett omfattande administrativt merarbete för skattemyn-
digheterna. Det finns därför anledning att på nytt ta upp frågan om
införande av administrativa sanktionsmöjligheter vid för sent inlämnad
deklaration eller underlåtenhet att lämna deklaration.
Nuvarande straffstadganden har i praktiken, såvitt är bekant, inte
tillämpats. Som förklaring till detta har enligt Fastighetstaxeringskom-
mittén anförts att det är svårt att konstatera att det inte har varit
okunnighet eller missförstånd från fastighetsägarens sida som har
föranlett den oriktiga uppgiften eller den uteblivna deklarationen. Det har
66
även ansetts svårt att konstatera om den oriktiga uppgiften eller under-
låtenheten har föranlett fara för att taxeringsvärdet blir för lågt. Dessa
synpunkter torde fortfarande vara aktuella.
Det kan dessutom konstateras att den straffrättsliga bestämmelsen i
18 kap. 41 § FTL är avsedd för allvarliga fall. Det är inte möjligt att
påföra sanktioner i judiciell ordning när det är fråga om ett mycket stort
antal mindre försummelser. I sådana fall krävs någon form av admini-
strativ sanktion.
I sin anmälan till prop. 1985/86:160 uttalade departementschefen i
fråga om Fastighetstaxeringskommitténs förslag om en förseningsavgift
bl.a. att antalet för sent inlämnade deklarationer var relativt litet och inte
innebar något större problem för skatteförvaltningen. Vidare anförde han
att införandet av en förseningsavgift också torde kräva uttryckliga regler
om anstånd med att avlämna deklaration. Sammantaget bedömdes
fördelarna med en förseningsavgift inte uppväga de nackdelar och det
administrativa merarbete som en avgift skulle innebära.
Enligt promemorian har emellertid framkommit att numera en relativt
sett stor del av deklarationerna kommer in för sent. Skattemyndigheterna
belastas med ett betydande merarbete genom att de får utfärda på-
minnelser och anmaningar. Tiden för utredning och granskning förkortas
genom att deklarationerna i dessa fall inkommer mot slutet av taxerings-
perioden. Detta innebär givetvis en ökad risk för oriktiga taxeringar.
Exempelvis kan nämnas att Älvsborgs län vid AFT 92 taxerade ca
24 800 taxeringsenheter. Endast 60 % av deklarationerna hade kommit
in den 11 december. I februari gick påminnelse ut till omkring 25 %.
Därefter anmanades ungefär 10 %. Slutligen var FTN:a tvungna att
taxera ca 2 % utan ledning av deklaration.
I landet som helhet kan enligt promemorian följande uppskattningar
göras avseende AFT 1990 och 1992. För år 1992 finns ett något säkrare
underlag än för AFT 90. Siffrorna anger genomsnittlig procentuell andel
av antal deklararationer.
Prop 1993/94:1
|
För sent |
Påminnelser |
Anmaningar |
Sköns- | |
|
AFT 1990 |
5-10 |
4-8 |
2-6 |
1 |
|
AFT 1992 |
25-35 |
10-20 |
5-10 |
1-3 |
Det kan således konstateras att deklarationsskyldigheten för ett stort
antal fastigheter inte fullgörs inom den utsatta tiden. Detta medför att
skatteförvaltningen får avsätta betydande resurser till att försöka få in
deklarationer samtidigt som tidspressen ökar på FTN och därmed risken
för feltaxeringar. Dessutom är anmaningsförfarandet till sin konstruktion
inte lämpligt att använda i dessa situationer där det är fråga om ett större
antal försenade deklarationer. Än mindre är anmaning med vite i admini-
strativt hänseende lämpligt. Det kan här nämnas att påminnelse- och
67
anmaningsförfarandet pågår successivt under hela taxeringsperioden fram
till och med maj under taxeringsåret.
För sent inlämnade fastighetsdeklarationer innebär således ett om-
fattande merarbete för skattemyndigheterna. Vidare är det enligt min
mening av stor vikt att arbetet med fastighetstaxeringen kan integreras
med skattemyndigheternas övriga arbetsuppgifter på ett sådant sätt att en
större del av arbetet slutförts innan arbetet med inkomst- och förmögen-
hetstaxeringen påbörjas under februari månad, vilket påtagligt försvåras
om ett stort antal deklarationer kommer in för sent.
Mot bakgrund av detta föreslår jag att en förseningsavgift införs i likhet
med de regler som finns för inkomsttaxering enligt TL. Nuvarande
bötesbestämmelser i 18 kap. 41 § andra stycket för deklarationsförsum-
melse kan då upphävas.
Regleringen av förseningsavgiften föreslås ske i fem nya paragrafer i
FTL, 18 kap. 42 - 46 §§ avseende AFT samt en ny paragraf i 26 kap.
4 § avseende särskild fastighetstaxering, SFT.
Prop 1993/94:1
Mitt förslag: Deklarationsskyldig, som inte lämnar allmän fastig-
hetsdeklaration eller inom föreskriven tid endast lämnat en allmän
fastighetsdeklaration med så bristfälligt innehåll att den uppen-
barligen inte är ägnad att ligga till grund för taxeringen, påförs
förseningsavgift med 500 kr. Har fastighetsägare som utan före-
läggande skall lämna allmän fastighetsdeklaration inte kommit in
med deklaration senast den 1 maj under taxeringsåret eller dess-
förinnan kommit in med en allmän fastighetsdeklaration med så
bristfälligt innehåll att den uppenbarligen inte är ägnad att ligga till
grund för taxering utgår avgift med 2 000 kr.
Den som inte lämnar särskild fastighetsdeklaration efter förelägg-
ande eller efter föreläggande kompletterar densamma i rätt tid,
påförs förseningsavgift med ett belopp om 500 kr. Har deklaration
inte lämnats trots ytterligare ett föreläggande utgår avgift med 2 000
kr.
Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt.
Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna tillstyrker eller
har inget att erinra mot förslaget.
Skälen för mitt förslag: Fastighetens taxeringsvärde har inte alltid
någon betydelse för den skatt en fastighetsägare skall betala. Taxerings-
värdet är således inte lämpat att ligga till grund för förseningsavgiftens
storlek. Denna bör enligt min mening i stället utgå med ett fast belopp.
Med hänsyn härtill finns det inte heller någon anledning att särbehandla
aktiebolag. Deras fastigheter är inte svårare att taxera utan ledning av
deklaration än andra fastigheter. Samma belopp bör således utgå för
samtliga fastighetsägare.
68
Förseningsavgiften bör enligt min mening sättas så högt att den får
effekt mot deklarationsförsummelser. Beloppet bör bestämmas med
hänsyn till vad som gäller vid inkomsttaxeringen.
Om deklarationsskyldig inte har kommit in med allmän fastighetsdek-
laration inom föreskriven tid eller har han endast lämnat en deklaration
med så bristfälligt innehåll att den uppenbarligen inte är ägnad att ligga
till grund för taxering, skall således en särskild avgift (förseningsavgift)
påföras honom. Avgiftens storlek föreslås bli 500 kr. Motsvarande bör
gälla vid ett första föreläggande om att lämna särskild fastighetsdeklara-
tion inom en viss tid.
Har fastighetsägare, som utan föreläggande skall lämna fastighetsdek-
laration senast den 1 maj under taxeringsåret inte kommit in med dek-
laration eller har han dessförinnan endast kommit in med en deklaration
med så bristfälligt innehåll att den uppenbarligen inte är ägnad att ligga
till grund för taxering, bestäms förseningsavgiften till 2 000 kr. Motsva-
rande gäller när skattemyndigheterna, efter det första föreläggandet,
ytterligare en gång har förelagt fastighetsägaren att inkomma med
särskild fastighetsdeklaration.
I de fall en fastighetsägare inte undertecknat deklarationen bör en avgift
om 500 kr tas ut enbart när han underlåter att underteckna efter före-
läggande.
Prop 1993/94:1
Mitt förslag: Förseningsavgiften påförs den som är deklarations-
skyldig.
Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt förslag.
Remissinstanserna: Kammarrätten i Jönköping anför att rutinerna bör
utformas så att förseningsavgift inte drabbar den som har godtagbar
anledning räkna med att annan delägare fullgör deklarationsplikten och
som inte själv fått någon anmodan att deklarera.
Liknande synpunkter framförs av länsrätterna i Stockholms och
Värmlands län. Länsrätten i Stockholm anför att med promemorians
förslag om att påföra samtliga delägare till en fastighet förseningsavgift
med 500 kr för var och en av dem finns det risk för att storleken av
avgiften mångfaldigas utan att syftet med avgiften, nämligen att en viss
deklaration skall lämnas, skiljer sig från normalfallet. Om förslaget
vidhålls anser länsrätten att utrymmet för eftergift av förseningsavgiften
bör utsträckas att avse samtliga delägare som med stöd av inkommen
handling kan anses ej delta i den löpande förvaltningen av fastigheten.
Vidare föreslås vissa redaktionella ändringar i lagtexten.
Länsrätten i Värmlands län anför beträffande fastigheter med flera
delägare följande. Deklarationsblanketter för fastighetstaxering lär i
flerägarfall sändas ut endast till en delägare. Skulle deklarationsblanketter
sändas till samtliga delägare riskerar skattemyndigheten att få in flera
69
fastighetsdeklarationer med skiftande innehåll, vilket sannolikt skulle
medföra ett icke obetydligt merarbete. Länsrätten finner mot bakgrund av
det anförda att det framstår som mest ändamålsenligt och praktiskt att
förseningsavgift endast skall komma i fråga beträffande den delägare som
tillställts deklarationsblanketten eller som av olika skäl bedöms vara den
som i deklarationshänseende företräder övriga delägare.
Skälen för mitt förslag: Förseningsavgift bör påföras den som är dek-
larationsskyldig. Ägs fastigheten av flera personer åvilar deklarationsskyl-
digheten i dessa fall normalt samtliga delägare. I princip bör samtliga
ägare påföras förseningsavgift. Jag anser således att förseningsavgift inte
skall kunna påföras endast den som tillställts deklarationsblankett.
Påförande av förseningsavgift bör emellertid underlåtas i det fall
skattemyndigheten har godtagit en deklaration som inte har undertecknats
av samtliga delägare. Skattemyndigheterna bör i praktiken även fortsätt-
ningsvis kunna presumera att den som undertecknat deklarationen har
åtagit sig deklarationsskyldigheten gentemot övriga delägare.
Har deklarationen kommit in för sent, måste den kompletteras eller har
den över huvud taget inte kommit in kan det i vissa situationer finnas skäl
att efterge förseningsavgiften.
Ett sådant exempel är när den faktiska förvaltningen handhas av en
delägare. Förseningsavgift bör då kunna efterges för de övriga delägarna.
Ett liknande betraktelsesätt borde kunna anläggas även vid utfärdande av
föreläggande om att komma in med deklaration eller att komplettera
densamma. Vidare bör det presumeras att den som lämnar en uppgift för
juridisk persons räkning också skall anses ha haft behörighet att göra
detta.
Med hänsyn till att förseningsavgiftens främsta syfte är att utgöra ett
påtryckningsmedel bör den utgå med 500 kronor för var och en av
delägarna även då samtliga påförs avgiften.
Prop 1993/94:1
Mitt förslag: Reglerna om eftergift utformas i överensstämmelse
med vad som gäller vid inkomsttaxeringen.
Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt förslag.
Remissinstanserna: Remissinstansernas synpunkter har redovisats i
föregående avsnitt (5.3).
Skälen för mitt förslag: Vid inkomsttaxering gäller enligt 5 kap. 6 §
TL att särskild avgift skall efterges helt, om felaktigheten eller under-
låtenheten kan antas ha ett sådant samband med den skattskyldiges ålder,
Osjukdom, bristande erfarenhet eller liknande förhållande att den framstår
som ursäktlig. Detsamma gäller om felaktigheten eller underlåtenheten
framstår som ursäktlig med hänsyn till uppgiftens beskaffenhet eller
annan särskild omständighet eller det framstår som uppenbart oskäligt att
ta ut den särskilda avgiften.
70
Regler om eftergift bör enligt min mening utformas i överensstämmelse
med vad som gäller vid inkomsttaxering. Vid fastighetstaxering föreligger
dock vissa speciella situationer där eftergift bör kunna komma i fråga.
Exempelvis föreligger ingen deklarationsplikt för byggnad med värde
under 10 000 kronor. Fastighetsägaren får själv göra denna bedömning.
I gränsfallen bör enligt min mening inte för stora krav ställas på
fastighetsägaren. Vidare bör det i vissa fall kunna medges eftergift när
den skattskyldige misstagit sig på de fastighetsrättsliga reglerna. Dessa
exempel inryms under de grunder som vid inkomsttaxering gäller enligt
5 kap. 6 § TL.
Med hänsyn till förseningsavgiftens ringa belopp bör enligt min mening
någon regel om nedsättning inte införas. Föreligger eftergiftsgrund som
skall beaktas bör förseningsavgiften alltid efterges helt. Vidare bör
förseningsavgift inte få påföras sedan den deklarationsskyldige har avlidit.
Bestämmelserna om eftergift skall beaktas även om något yrkande om
detta inte har framställts, i den mån det föranleds av vad som förekommit
i ärendet eller målet om särskild avgift.
Närmare rekommendationer om hur eftergiftsgrunderna skall tillämpas
bör utfärdas av RSV.
Prop 1993/94:1
Mitt förslag: Beslut om förseningsavgift fattas av skattemyn-
digheten. Avgiften tas ut enligt de regler som gäller för skatt.
Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt förslag.
Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna tillstyrker eller
har inget att erinra mot förslaget.
Skälen för mitt förslag: Enligt Fastighetstaxeringskommitténs förslag
bör förseningsavgift debiteras och drivas in som skatt enligt uppbördsla-
gen (1953:272). Bestämmelser om detta bör införas.
I övrigt skall den ordning som föreslås gälla för beslut, omprövning
och överklagande vid fastighetstaxering även tillämpas vid beslut om
förseningsavgift.
Mitt förslag: Anstånd med att lämna deklaration kan meddelas om
den deklarationsskyldige visar att han är förhindrad att lämna
deklaration på grund av särskilda omständigheter.
Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt förslag.
Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna tillstyrker eller
har inget att erinra mot förslaget.
71
Skälen för mitt förslag: Fastighetstaxeringskommittén föreslog att
någon anståndsmöjlighet inte skulle finnas vid fastighetstaxeringen. Som
motiv för detta framfördes att fastighetsdeklaration av flera skäl inte
kunde jämföras med övriga typer av deklarationer. Fastighetsdeklara-
tioner kräver bl.a. inte samma arbetsinsats och det är mer sällan som
man anlitar medhjälpare. Dessutom innebär fastighetstaxeringen att man
skall lämna uppgifter om sådant som fastighetsägaren till stor del känner
till på förhand och som inte kräver någon närmare utredning. Det förelåg
därför enligt kommittén inte något behov av sådana generella anstånd
som meddelas vid inkomsttaxering.
Jag delar emellertid den bedömning som regeingen gav uttryck för i
prop. 1985/86:160 att en förseningsavgift torde kräva uttryckliga regler
om anstånd med deklarationens avlämnande. I annat fall torde deklara-
tionsskyldiga till stor del komma att få eftergift av avgiften.
Även vid fastighetstaxering bör således en fastighetsägare ha rätt att få
anstånd med avlämnande av deklaration genom att regler efter mönster
från TL infördes i FTL. Såsom Fastighetstaxeringskommittén uttalat torde
detta emellertid bli mer sällan förekommande än vid inkomsttaxering.
Dessutom bör ett anståndsförfarande knappast kräva samma admini-
strativa insats som för närvarande läggs ner på att få in uteblivna fas-
tighetsdeklarationer.
Om någon visar att han är förhindrad på grund av särskilda omständig-
heter att lämna deklaration inom föreskriven tid, bör han således efter
ansökan beviljas anstånd med att lämna deklarationen. Anstånd bör inte
utan att den finns synnerliga skäl få medges längre än till utgången av
februari månad under taxeringsåret. Närmare rekommendationer om
anstånd bör utfärdas av RSV.
Regleringen föreslås ske genom en ny paragraf i FTL, 18 kap. 9 a §.
6.1.1 Omprövning på begäran av fastighetsägare
Mitt förslag: Fastighetsägare får inom fem år efter taxeringsårets
utgång begära omprövning. En förutsättning är att frågan inte prö-
vas eller har prövats av domstol.
Vid särskild fastighetstaxering kan omprövning inte begäras
avseende det automatiska fastställandet av tidigare års taxering, såvitt
det avser annan fråga än att ny taxering inte har verkställts.
Prop 1993/94:1
Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt.
Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna tillstyrker eller
har inget att erinra mot förslaget.
72
Länsrätten i Stockholms län anför att det förhållande att omprövnings-
tiden kommer att anges till fem år medan tiden mellan två fastighetstaxe-
ringar är sex år kan innebära en nackdel för fastighetsägaren i detta
sammanhang.
Skälen för mitt förslag: Vid inkomsttaxering får den skattskyldige
inom fem år efter taxeringsårets utgång skriftligt begära omprövning av
skattemyndighetens beslut i fråga som kan ha betydelse för beskattningen
eller annat ekonomiskt mellanhavande med det allmänna. Har ansökan
kommit in inom perioden får skattemyndigheten fatta beslut även efter
omprövningsperiodens utgång.
Gör den skattskyldige sannolikt att han inte fått kännedom om
taxeringsbeslutet, skattsedel eller annan handling med uppgift om skattens
storlek inom två månader före femårsperiodens utgång, får en begäran
om omprövning komma in inom två månader från den dag han fick sådan
kännedom.
Omprövning av frågor avseende samma års taxering kan ske flera
gånger. Även samma fråga kan omprövas flera gånger.
En förutsättning för omprövning är att frågan inte får vara föremål för
domstols prövning avseende det ifrågavarande taxeringsåret. Är så fallet
skall yrkandet om omprövning avvisas. Ett beslut om avvisning kan
överklagas.
Omprövningsförfarandet vid inkomsttaxeringen bör enligt min mening
i allt väsentligt kunna överföras även till fastighetstaxeringen. FTN:s
beslut får, om inte nytaxering sker, verkan från ingången av det
taxeringsår då taxeringen sker till ingången av det taxeringsår då allmän
fastighetstaxering sker nästa gång. Vid särskild fastighetstaxering
fastställs i detta fall nästföregående års taxering oförändrad. Ompröv-
ningsbeslut bör därför gälla för samtliga efterföljande år under denna
period om inte nytaxering sker något av dessa år.
En förlängning av den femåriga omprövningstiden bör inte kunna
åstadkommas genom att fastighetsägaren begär omprövning av den
särskilda fastighetstaxeringen om inte ny taxering verkställts eller när
omprövningen avser att skattemyndigheten inte tagit upp fastigheten för
ny taxering. Ett beslut om ny taxering får dock givetvis omprövas.
Vid fastighetstaxering kan det förekomma att en uppgift i beslutet inte
har någon betydelse för taxeringsvärdet men däremot i annat samman-
hang. I praktiken har det visat sig att exempelvis åsatt typkod kan ha
betydelse för beviljande av lån. Omprövningsmöjligheten bör generellt
omfatta situationer när fastighetstaxeringsbeslutet kan ha ekonomisk
betydelse.
Möjligheten till omprövning bör, på samma sätt som vid inkomsttaxe-
ringen, gälla fem år efter taxeringsårets utgång. Fastighetsägaren har
således möjlighet att begära omprövning under hela den löpande taxe-
ringsperioden, med andra ord från en allmän fastighets-taxering till nästa
allmänna fastighetstaxering. Motsvarande bör gälla även vid särskild
fastighetstaxering. Även vid denna bör omprövningsfristen således
omfatta fem år efter taxeringsårets utgång.
Prop 1993/94:1
73
En fastighet kan byta ägare under den period som omprövningsfristen
omfattar. Även den nye ägaren bör därför ha möjlighet att begära
omprövning under fem år efter utgången av taxeringsåret. Den nye
ägaren bör emellertid enligt min mening inte ha omprövningsrätt om det
efter detta taxeringsår men före den nye ägarens förvärv har verkställts
en allmän fastighetstaxering eller en ny taxering vid särskild fastighets-
taxering eftersom den förstnämnda taxeringen då inte har betydelse för
honom. Införandet av ett omprövningsförfarande vid fastighetstaxeringen
motsvarande det som finns vid inkomsttaxeringen innebär en väsentligt
utökad möjlighet för fastighetsägaren att få fastighetstaxeringen omprövad
mot vad som gäller i dag. Någon ytterligare utsträckning av ompröv-
ningstiden utöver vad som föreslås i promemorian är därför enligt min
mening inte motiverad.
Även enligt dagens regler kan såväl den gamla som den nya ägaren i
vissa fall överklaga ett fastighetstaxeringsbeslut. Vidare får var och en av
olika delägare enligt RÅ 84 1:91 föra sin egen talan i fråga om en
samägd fastighet. Det föreligger således inte nödvändig processgemen-
skap vid fastighetstaxering. De processuella problem som uppkommer när
gammal resp, ny ägare eller när skilda delägare har sinsemellan olika
yrkanden får lösas efter allmänna processrättsliga principer.
Omprövning vid ny eller ändrad praxis
En fråga som avgjorts av länsrätt eller kammarrätt genom beslut som
vunnit laga kraft får vid inkomsttaxering omprövas av skattemyndigheten,
om beslutet avviker från rättstillämpningen i ett regeringsrättsavgörande
som har meddelats därefter. Den skattskyldige måste begära detta inom
femårsperioden.
En fråga som prövats av domstol vinner laga kraft och kan således inte
omprövas därefter. I praktiken kan detta nya taxeringsförfarande, liksom
det gamla, leda till att en och samma fråga som för en fastighetsägare
avgjorts av länsrätt eller kammarrätt för en annan fastighetsägare avgörs
av Regeringsrätten och dessutom vid en senare tidpunkt. I detta fall kan
de fastighetsägare som tidigare inte fått sin fråga prövad begära
omprövning medan länsrättens eller kammarrättens beslut som inte
överklagats vunnit laga kraft. Av rättviseskäl bör det även vid fastighets-
taxering för dessa fall införas en möjlighet att begära omprövning när
avgörandet i länsrätt eller kammarrätt avviker från rättstillämpningen i
Regeringsrätten.
Förslaget regleras i 20 kap. 9 och 11 §§ FTL.
Prop 1993/94:1
74
6.1.2 Omprövning på skattemyndighetens initiativ
Prop 1993/94:1
Mitt förslag: Skattemyndigheten får inom fem år efter utgången av
taxeringsåret på eget initiativ meddela omprövningsbeslut till
fastighetsägarens fördel. Beslut till fastighetsägarens nackdel kan
meddelas inom ett år efter utgången av taxeringsåret.
Omprövningsbeslut till fastighetsägarens nackdel kan dock även
därefter och intill utgången av femte året efter taxeringsåret fattas i
form av eftertaxeringsbeslut om vissa förutsättningar är uppfyllda.
Beslut om följdändringar får fattas även efter femårsperioden.
Har fastighetsägaren inte lämnat deklaration i rätt tid får
omprövningsbeslut till nackdel meddelas inom ett år efter det att
deklarationen kommit in till skattemyndigheten, men inte senare än
inom fem år efter utgången av taxeringsåret.
Ett omprövningsbeslut innehåller skattemyndighetens
ställningstagande i sak. Skattemyndigheten skall i samband med
omprövningsbeslutet räkna ut taxeringsvärde, del värden och värden
på värderingsenheter.
Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt förslag.
Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna har inget att
erinra mot förslaget.
Länsrätten i Värmlands län anför att det i fastighetstaxerings-samman-
hang brukar framhållas att det inte i varje situation är klart om en ändring
skall uppfattas vara till nackdel eller fördel för fastighetsägaren. Vad som
för den ene fastighetsägaren kan vara till fördel kan för den andre i en
viss situation vara till nackdel. Härtill kommer att delägare i en fastighet
kan ha skilda uppfattningar om ett taxeringsvärde är för högt eller för
lågt. Innan skattemyndigheten fattar ett beslut om sänkning av ett
taxeringsvärde i fall som nu avses bör myndigheter därför genom
kommunicering ha förvissat sig om att fastighetsägaren också anser att
ändringen är till fördel för honom.
Skälen för mitt förslag: Skattemyndigheten skall vid inkomsttaxering
ompröva beslut om det finns skäl för det. För att skattemyndigheten skall
initiera en omprövning krävs i allmänhet att nya omständigheter
framkommit som gör att det tidigare beslutet framstår som felaktigt.
Skattemyndigheten skall vidare göra de följdändringar i ett taxeringsbeslut
som föranleds av ett annat taxeringsbeslut som skattemyndighet fattat
avseende annat taxeringsår eller annan skattskyldig eller en allmän
förvaltningsdomstols dom i mål om taxering avseende annat taxeringsår
eller annan skattskyldig.
Skattemyndigheten får avstå från att på eget initiativ ompröva ett
beslut, om omprövningen skulle avse ett mindre belopp.
Motsvarande regler bör enligt min mening införas på fastighetstaxe-
ringsområdet.
75
Tidsfristerna för omprövning på skattemyndighetens initiativ
Beslut om omprövning till den skattskyldiges fördel får vid inkomst-taxe-
ring meddelas inom fem år efter utgången av taxeringsåret. Följdänd-
ringsbeslut till den skattskyldiges fördel får meddelas även efter utgången
av femårsperioden. Beslut om omprövning till den skattskyldiges nackdel
får meddelas inom ett år efter utgången av taxeringsåret. Skattemyn-
digheten kan således på eget initiativ besluta om ändringar till den
skattskyldiges fördel under samma period som den skattskyldige själv kan
begära omprövning.
Motsvarande tidsfrister bör gälla vid fastighetstaxering.
Vid begäran om omprövning eller överklaganden eftersträvar fastig-
hetsägarna vanligtvis en sänkning av taxeringsvärdet. Normalt torde detta
således vara till fastighetsägarens fördel. Detta gäller särskilt vid
debitering av fastighetsskatt. Emellertid används fastighetstaxeringarna
även för andra ändamål. Det kan därför förekomma att fastighetsägaren
motsätter sig en omprövning på skattemyndighetens initiativ efter
ettårstidens utgång. I förhållande till inkomst- och förmögenhetstaxering
torde detta kunna förekomma i något fler fall vid fastighetstaxering. Det
kan således finnas skäl att låta fastighetsägaren yttra sig innan för-
ändringen beslutas.
Att skattemyndigheten kan fatta beslut om inkomsttaxering till nackdel
för den skattskyldige intill utgången av året efter taxeringsåret motiveras
i förarbetena till TL främst av principen om att taxeringsförfarandet skall
förskjutas mot första instans. Denna princip skulle inte kunna upprätt-
hållas utan en ettårig omprövningsperiod. Vidare hänvisades till att
besvärstiden för skattemyndigheterna sträckte sig t.o.m. utgången av juni
året efter taxeringsåret och att handläggningen i länsrätt normalt tog
längre tid än ett år. Enligt departementschefen torde ettårsfristen medföra
att den skattskyldige skulle få besked om ändringar av sin taxering
snabbare. Dessutom ansåg han att en kortare tid än ett år inte var förenlig
med den skattskyldiges femåriga omprövningsperiod och att kvittnings-
rätten för det allmänna slopats.
En ettårig period för ändring till fastighetsägarens nackdel torde enligt
min mening vara ändamålsenlig även vid fastighetstaxering under
förutsättning att regler om eftertaxering efter mönster från TL införs i
FTL.
För det fall den skattskyldige vid inkomsttaxering inte lämnat deklara-
tion i rätt tid gäller särskilda regler. Skattemyndigheten får i dessa fall,
oberoende av om förutsättningar för eftertaxering föreligger, ompröva ett
taxeringsbeslut till den skattskyldiges nackdel under ett år efter det att
deklarationen kom in till skattemyndigheten, dock inte längre än till
utgången av det femte året efter taxeringsåret.
Denna särregel har införts för att undvika att de som inte fullgör sin
deklarationsskyldighet i rätt tid behandlas förmånligare än andra och att
skattemyndigheternas reella möjligheter att ändra taxeringar till nackdel
Prop 1993/94:1
76
inskränks. En regel med denna innebörd behövs enligt min mening även
vid fastighetstaxering.
De nya reglerna har tagits in i 20 kap. 12 och 13 §§ FTL.
6.1.3 Kvittning och eftertaxering
Prop 1993/94:1
Mitt förslag: Någon kvittningsrätt för det allmänna skall inte finnas.
Institutet eftertaxering skall i huvudsak omfatta de grunder som för
närvarande medger rätt för det allmänna att överklaga i särskild
ordning till den skattskyldiges nackdel.
Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt förslag.
Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna tillstyrker eller
har inget att erinra mot förslaget.
Kammarrätten i Sundsvall anför att vad gäller frågan om eftertaxering
vid oriktig uppgift kan konstateras att de uppgifter som efterfrågas i
fastighetsdeklarationen många gånger kan vara svårare att ange med
noggrannhet än de uppgifter som skall lämnas vid inkomsttaxering.
Eftersom taxeringsvärdet bestäms efter en schabloniserad värderings-
modell påverkar många gånger inte en felaktig uppgift taxeringsresultatet.
Det torde vidare ofta vara så att den korrekta uppgiften framgår av annat
material som är tillgängligt för skattemyndigheten varför någon effekt på
taxeringen inte uppkommer. Sammanfattningsvis kan det därför enligt
kammarrättens bedömning förutses problem och svårigheter vid avgöran-
de av frågan om oriktig uppgift har lämnats och om uppgiften medfört att
fastighetstaxeringen blivit felaktig och att det mot denna bakgrund kan
antas att utrymmet för att tillämpa bestämmelsen kommer att bli relativt
begränsat.
Länsrätten i Stockholms län anför att 20 kap. 15 och 16 §§ FTL enligt
promemorieförslaget avser åtgärd till nackdel för fastighetsägaren från
andra till och med femte året efter taxeringsåret och ersätter en del av
nuvarande grunderna för att anföra besvär i särskild ordning. Länsrätten
anser dock att även de fall då fastigheten genom förbiseende inte blivit
taxerad eller undantagits från skatteplikt trots att så inte hade bort ske
innebär ändringar till fastighetsägarens nackdel och alltså borde utgöra
grund för eftertaxering.
Kammarrätten i Jönköping anför att det vore bättre att knyta an vad
som avses med "belopp av någon betydelse" till viss procentuell andel av
det värde som framkommer vid avläsning i tabell än till en i förarbetena
angiven minimigräns.
Länsrätten i Värmlands län anför att bedömningen "belopp av någon
betydelse" endast bör ske med utgångspunkt från eftertaxeringens effekter
på fastighetstaxeringen och således med bortseende från dess inverkan på
inkomst- och förmögenhetstaxering. I annat fall blir det enligt länsrätten
nödvändigt med tämligen komplicerade räkneoperationer för att man skall
kunna se om förutsättningar för eftertaxering föreligger. Särskilt gäller
77
detta beträffande fastigheter med flera delägare. Dessutom skulle Prop 1993/94:1
möjligheterna att eftertaxera vara större i början av en löpande fastig-
hetstaxeringsperiod än mot slutet av perioden, vilket framstår som en
märklig konsekvens.
Skälen för mitt förslag
Kvittning
Det utvidgade omprövningsförfarandet vid inkomsttaxeringen hänger nära
samman med övergången till sakprocess. Syftet med sakprocessen är att
begränsa prövningen till den fråga som överklagats. Vid inkomsttaxering-
en har det därför inte införts någon möjlighet för det allmänna att i
domstol mot den skattskyldiges yrkande framställa s.k. äkta kvitt-
ningsinvändningar. Inte heller på skattemyndighetsnivå får denna typ av
kvittning göras. Med äkta kvittningsinvändningar avses sådana in-
vändningar som hänför sig till en annan fråga än den som klaganden
begärt omprövning av eller överklagat.
På samma sätt som vid inkomsttaxering bör enligt min mening äkta
kvittningsinvändningar inte tillåtas vid fastighetstaxering.
Vad som är en äkta kvittningsinvändning måste avgöras mot bakgrund
av den fråga som är föremål för prövning i ärendet. Övergången till en
sakprocess vid fastighetstaxering kommer jag att behandla i det följande
(avsnitt 7.2.). Kort kan emellertid följande noteras om kvittnings-
invändningar i fastighetstaxeringsärenden.
Normalt torde inga svårigheter uppkomma vid bestämmande av vad
som utgör saken i ett ärende. Exempelvis kan frågan avse vilken
standardpoäng ett småhus skall åsättas eller om fastigheten har tillgång
till kommunalt vatten och avlopp.
I vissa fall utgörs beslutsunderlaget av en sammanvägning av de
faktiska förhållanden som råder för fastigheten. Det kan förekomma att
förhållanden som åberopas av fastighetsägaren till stöd för en sänkning
av taxeringsvärdet kan motverkas av andra förhållanden som inte
självständigt har ansetts kunna ligga till grund för en höjning.
Fastighetsägaren kan exempelvis yrka en sänkning av taxeringsvärdet
på grund av att tomten är osedvanligt kuperad. Till grund för yrkandet
åberopas således de topografiska förhållandena. Mot detta borde då kunna
åberopas att tomten på andra sätt, exempelvis genom att den är högt
belägen, inte bör ha ett lägre värde än det som åsatts.
Till grund för en kvittningsinvändning kan även åberopas t.ex. en
felaktig klassificering av en värdefaktor. Har denna felklassificerade
värdefaktor inte något samband med den fråga som skall prövas torde
detta utgöra exempel på en äkta kvittningsinvändning, som således inte
är tillåten.
Vid särskild fastighetstaxering finns speciella kvittningsregler för
bedömningen av om skäl för ny taxering föreligger (se exempelvis
16 kap. 3 § tredje stycket och 7 och 8 §§ FTL). Dessa regler syftar till
att begränsa antalet nytaxeringar till de fall där det anses erforderligt.
Reglerna bör enligt min mening för närvarande bibehållas oförändrade.
78
Eftertaxering
Efter ettårsperioden och t.o.m. femte året efter taxeringsåret får
inkomsttaxeringsbeslut till den skattskyldiges nackdel meddelas om det
föreligger förutsättningar för eftertaxering. Följdändringar genom efter-
taxering får ske även efter femårsperioden men senast inom sex månader
från det att det beslut som föranledde följdändringen meddelades.
Eftertaxering förutsätter i huvudsak oriktig uppgift eller underlåtenhet
från den skattskyldiges sida, men får ske även vid rättelse av felräkning,
misskrivning eller annat uppenbart förbiseende och vid följdändring till
nackdel för den skattskyldige.
Eftertaxering som avser annat än följdändringar får ske endast om den
skulle avse belopp av någon betydelse. Eftertaxering får inte ske om
myndigheten tidigare fattat ett eftertaxeringsbeslut avseende samma fråga
eller om beslutet med hänsyn till omständigheterna skulle framstå som
uppenbart oskäligt.
Eftertaxering vid inkomsttaxering kan sägas motsvara reglerna i gamla
TL om eftertaxering, skattemyndighetens extraordinära besvärsrätt till
nackdel för den skattskyldige, domstols möjlighet att företa följdändringar
till den skattskyldiges nackdel och skattemyndighetens möjlighet att
följdändra till nackdel för den skattskyldige.
Vid fastighetstaxering motsvaras dessa regler av den befogenhet
skattemyndigheterna har att dels enligt 20 kap. 23 § och 28 kap. 10 §
FTL rätta FTN:s beslut om detta blivit oriktigt till följd av uppenbar
felräkning eller uppenbart felaktig överföring av belopp eller annan
uppgift från deklaration, dels att enligt 23 kap. och 31 kap. FTL anföra
besvär i särskild ordning.
Det finns inte någon direkt motsvarighet till följdändringar vid
fastighetstaxering. Däremot kan enligt min mening en del av grunderna
för att anföra besvär i särskild ordning i princip anses omfatta möjlig-
heterna till eftertaxering. Dessutom bör uppmärksammas att grunderna
vid besvär i särskild ordning vid fastighetstaxering torde vara mer
omfattande än vad som tidigare gällde vid inkomsttaxering.
Fastighetstaxeringen omfattar ett betydande material och kan således
karaktäriseras som massärendehantering. Detta i kombination med den
korta arbetsperioden medför att vissa beslut kan bli oriktiga i ett eller
annat avseende. Fel kan även uppstå vid t.ex. registreringen av besluten.
De grunder som för närvarande finns för besvär i särskild ordning
medför i regel inte några större tillämpningsproblem. Vissa bedömningar
måste emellertid göras vid åberopande av de besvärsgrunder som
uppräknas i 23 kap. 2 § punkterna 7 och 8 samt 31 kap. 3 § punkterna
7 och 8 FTL.
Enligt 23 kap. 2 § punkt 7 och 31 kap. 3 § punkt 7 FTL får besvär
anföras om fastighet på grund av att underlaget för taxeringen av
fastigheten har varit felaktigt eller ofullständigt har åsatts väsentligt
annorlunda taxering än som bort ske. Enligt 23 kap. 2 § punkt 8 och
31 kap. 3 § punkt 8 FTL får besvär anföras om eljest sådana omständig-
heter föreligger, som bort föranleda väsentligt annorlunda taxering och
Prop 1993/94:1
79
särskilda skäl föreligger för prövning av besvären. I praxis har man varit
restriktiv med att tillerkänna någon besvärsrätt enligt sistnämnda punkt.
De fall som förekommit avser främst fastighetsägarens rätt att anföra
besvär.
De möjligheter som enligt gällande lagstiftning finns att korrigera
felaktiga beslut bör enligt min mening vad gäller korrigering till
fastighetsägarens nackdel, i huvudsak överföras till eftertaxeringsinsti-
tutet. Detta är även en förutsättning för att kunna begränsa kvittnings-
rätten på det sätt som tidigare föreslagits. Vidare innefattar den före-
slagna möjligheten till eftertaxering även den rätt skattemyndigheten för
närvarande har att rätta beslut om fastighetstaxering, s.k. självrättelser.
Beträffande de synpunkter Kammarrätten i Jönköping framfört kan jag i
och för sig instämma i att vissa svårigheter torde kunna uppkomma när
det gäller att avgöra om oriktig uppgift lämnats och om uppgifterna
medfört att fastighetstaxeringen blivit felaktig. Dessa svårigheter är dock
enligt min bedömning knappast av den arten att de utgör hinder mot att
införa den nu föreslagna ordningen.
En förutsättning för eftertaxering, utom vid följdändringar och rättelser
bör, liksom vid inkomsttaxering, vara att de avser ett belopp av någon
betydelse.
Vid bedömningen av om eftertaxering avser ett belopp av någon bety-
delse bör förändringen av taxeringsvärdet ställas i relation till de
ekonomiska konsekvenser det får i andra sammanhang. Den ambitions-
nivå som valts för inkomst- och förmögenhetstaxeringen bör analogt
kunna användas även för fastighetstaxeringen enligt min mening. Jag
återkommer i författningskommentaren till denna fråga samt de syn-
punkter som framförts av Kammarrätten i Jönköping och länsrätterna i
Stockholms och Värmlands län.
Bestämmelserna om eftertaxering har tagits in i 20 kap. 14-19 §§ FTL.
6.2.1 Överklagande av fastighetsägare
Mitt förslag: Reglerna om överklagande vid fastighetstaxering
anpassas i huvudsak till motsvarande regler i TL. Detta innebär bl.a.
att fastighetsägare kan överklaga beslut om fastighetstaxering till
länsrätt. Överklagande får ske inom fem år efter taxeringsårets
utgång eller, om det är fråga om ett beslut som fattats efter den 30
juni det femte året efter taxeringsåret och fastighetsägaren har fått
del av beslutet efter utgången av oktober samma år, inom två
månader från det fastighetsägaren fick del av beslutet.
Överklagande skall ges in till beslutsmyndigheten.
Skattemyndigheten skall ompröva överklagade beslutet.
Prop 1993/94:1
Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt.
80
Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna tillstyrker eller
har inget att erinra mot förslagen.
Länsrätten i Stockholms län anför att 21 kap. 5 § FTL bör kompletteras
med ett andra stycke motsvarande andra stycket i 6 kap. 1 § TL för att
uppnå överensstämmelse med motiven i pomemorian.
Skälen för mitt förslag: Reglerna om överklagande vid fastighetstaxe-
ring bör enligt min mening i huvudsak anpassas till motsvarande regler
i TL enligt följande.
En skattemyndighets fastighetstaxeringsbeslut får överklagas hos
länsrätten. Ägare till den fastighet beslutet rör får överklaga. Fastig-
hetsägare får också överklaga beslut om att avvisa en begäran om
omprövning av fastighetstaxeringsbeslutet. Vidare får beslut om att
fastställa föregående års taxering och alltså inte ta upp en fastighet till ny
taxering vid särskild fastighetstaxering överklagas.
Med ägare avses den som är ägare till en fastighet vid ingången av det
taxeringsår för vilket skattemyndigheten beslutat om fastighetstaxering.
Byter en fastighet ägare efter denna tidpunkt bör enligt min mening såväl
den tidigare ägaren som den som före ingången av femte året efter
taxeringsåret blivit ägare få överklaga. Detta stämmer överens med
gällande regler och även med de nya fatalietider som föreslås för
omprövning och överklagande. Frågan regleras i förslaget till 24 kap. 1 §
FTL.
I detta sammanhang kan nämnas att enligt gällande regler tillkommer
den besvärsrätt som gäller för ägare till fastighet även arrendator, vilken
jämlikt avtal, ingånget efter kommunalskattelagens ikraftträdande, gent-
emot ägare har att ansvara för skatt för fastighets garantibelopp.
Anledningen till att även arrendatorerna tillerkänts besvärsrätt torde vara
att deras inkomstbeskattning kunde påverkas av taxeringsvärdets storlek.
Garantibeloppet motsvaras numera närmast av fastighetsskatten. Fastig-
hetsskatt torde i vissa fall direkt belasta arrendatom. Det kan därför
finnas anledning att behålla en regel om överklaganderätt för arrendator.
(förslaget till 24 kap. 1 §).
Nuvarande besvärsregler vid särskild fastighetstaxering omfattar även
frågan om förutsättningar för ny taxering är uppfyllda. Det bör särskilt
anges att ett beslut om att fastställa föregående års taxering oförändrad
skall kunna överklagas. Däremot omfattar denna rätt att överklaga inte
felaktigheter i det föregående årets beslut. Om ny taxering inte verkställs
kan således talan inte få föras enbart om rättelse av tidigare gjord
feltaxering. I detta fall måste således det ursprungliga beslutet, som
fastställs genom den särskilda fastighetstaxeringen, överklagas.
Enligt FL:s bestämmelser kan ett beslut överklagas av den det angår
om det gått honom emot. Enligt gällande bestämmelser får fastig-
hetstaxeringsbeslut överklagas av en viss krets av besvärsberättigade och
då även om det inte gått dem emot. Detta förfarande överensstämmer
således redan med de regler som införts i TL.
På samma sätt som enligt TL bör i det nya förfarandet överklagande
enligt FTL vara skriftligt och ha kommit in före utgången av det femte
året efter taxeringsåret. Beslut om fastighetstaxering kan komma att fattas
Prop 1993/94:1
81
6 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 10
i slutet av eller efter femårsperiodens utgång. Om taxeringsbeslutet
meddelats efter den 30 juni femte året efter taxeringsåret och fastighets-
ägaren har fått del av beslutet efter utgången av oktober samma år, får
överklagandet dock komma in inom två månader från den dag fas-
tighetsägaren fick del av beslutet.
Överklagandet skall ges in till den skattemyndighet som fattat det
överklagade beslutet. Skattemyndigheten skall pröva om överklagandet
har kommit in i rätt tid. Detta förfarande överensstämmer även med
gällande regler i FL.
Har överklagandet inkommit för sent skall skattemyndigheten med vissa
undantag avvisa det. Överklagandet skall inte avvisas, om förseningen
beror på att skattemyndigheten har lämnat fastighetsägare en felaktig
underrättelse om hur man överklagar. Överklagandet skall inte heller
avvisas, om det inom överklagandetiden kommit in till en annan
skattemyndighet än den som fattat beslutet eller till en allmän förvalt-
ningsdomstol. Överklagandet skall då omedelbart översändas till den
skattemyndighet som fattat beslutet med uppgift om den dag då hand-
lingen kom in till myndigheten eller domstolen.
Det är enbart för sent inkomna överklaganden som kan avvisas av
skattemyndigheten. Bristande sakprövningsförutsättningar, res judicata
eller litis pendens utgör inte grund för avvisning. Som jag nämnt kan ett
avvisningsbeslut överklagas av fastighetsägaren.
Om ärendet inte avvisas såsom för sent inkommet skall skattemyn-
digheten snarast ompröva beslutet. Om inte hinder mot omprövning
föreligger.
Om skattemyndigheten ändrar sitt beslut i enlighet med fastighetsägares
begäran förfaller överklagandet. I andra fall - i vissa situationer dock
först efter det att fastighetsägaren getts tillfälle att återkalla överklagandet
- skall skattemyndigheten överlämna överklagandet, omprövningsbeslutet
och övriga handlingar i ärendet till länsrätten för vidare handläggning.
Om det föreligger särskilda skäl får skattemyndigheten överlämna
handlingarna till länsrätten utan föregående omprövning.
När skattemyndigheten omprövar ett beslut kan detta medföra att
beslutet ändras på ett annat sätt än fastighetsägaren begärt. I dessa fall
skall överklagandet anses omfatta även det nya beslutet. Finns det skäl
att anta att fastighetsägaren inte vill gå vidare till länsrätt bör enligt min
mening skattemyndigheten bereda fastighetsägaren möjlighet att återkalla
överklagandet.
Skattemyndigheterna skall i det nya förfarandet se till att ärendena både
formellt och materiellt är tillräckligt utredda innan de överlämnas till
länsrätterna. Är detta inte möjligt genom att fastighetsägaren exempelvis
inte inkommer med kompletterande upplysningar skall skattemyndigheten
ändå överlämna ärendet till länsrätten.
Reglerna om överklagande har tagits in i 21 kap. 1 - 6 §§, 29 kap. 1 §
och 2 §§ samt 32 kap. 1 § FTL.
Prop 1993/94:1
82
6.2.2 Överklagande av det allmänna
Prop 1993/94:1
Mitt förslag: RSV får överklaga taxeringsbeslut inom den tid som
gäller för skattemyndigheten att på eget initiativ fatta taxeringsbeslut.
RSV har dock en minsta tid för överklagandet på två månader från
det beslutet meddelades.
Kommunens generella rätt att överklaga beslut om fastighetstaxe-
ring slopas.
Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt.
Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna har inget att
erinra mot förslaget.
Svenska kommunförbundet anför att om man vidmakthåller den
generella kommunala besvärsrätten säkerställer man också möjligheten att
anföra även samhällsekonomiska synpunkter som kanske annars bortfaller
i en enskild process.
Skälen för mitt förslag: Reglerna i TL om överklagande av det
allmänna har utformats mot bakgrund av att det nya taxeringsförfarandet
i princip har medfört att arbetet i första instans renodlats till en arbets-
uppgift för skattemyndigheterna. Skattemyndigheterna ansvarar således
för att taxeringarna blir likformiga och rättvisa.
Syftet med det nya taxeringsförfarandet är att utredning och beslut i
ärenden till övervägande del skall ligga i första instans. Följaktligen bör
endast ett fåtal av skattemyndigheternas beslut överklagas av RSV.
Normalt bör detta enligt förarbetena till TL ske främst i prejudikatsfrå-
gor.
Enligt TL får RSV överklaga skattemyndighets beslut inom den tid som
gäller för skattemyndigheten att på eget initiativ fatta taxeringsbeslut.
RSV har dock en minsta tid för överklagande på två månader från det att
beslutet meddelades. Överklagas ett omprövningsbeslut som avser efter-
taxering och yrkas ändring till fastighetsägarens nackdel skall överkla-
gandet ha kommit in inom två månader från den dag beslutet meddelades.
Överklagandet ges in till beslutsmyndigheten.
Det kan noteras att RSV har en möjlighet att föra upp frågor i länsrätt
som inte prövats av skattemyndigheten. Detta innebär en avvikelse från
principen att utredning och beslut skall ligga så långt ner i instansord-
ningen som möjligt. Denna möjlighet bör därför enligt förarbetena
utnyttjas sparsamt.
RSV utfärdar direktiv i administrativ ordning för de kriterier som skall
ligga till grund för urval av beslut som skall överklagas.
Det allmännas rätt att överklaga bör vid fastighetstaxering anpassas till
vad som gäller enligt TL.
Enligt gällande regler har i FTL kommunerna en generell rätt att
överklaga beslut rörande fastigheter inom kommunen. Den huvudsakliga
anledningen till kommunernas överklaganderätt torde ha varit den
beskattningsrätt som tidigare förelåg avseende fastigheterna inom res-
83
pektive kommun. Eftersom denna inte längre kvarstår anser jag till
skillnad från vad som gäller vid inkomsttaxering, att kommunerna inte
skall ha någon besvärsrätt över fastighetstaxeringsbeslut. Kommunerna
har överklaganderätt såsom ägare till en fastighet. Denna överklagande-
rätt torde även omfatta de tomträtter som kommunerna upplåter.
Förslaget regleras i 21 kap. 1 och 7 §§ FTL.
6.2.3 Överklagande av länsrätts och kammarrätts beslut
Prop 1993/94:1
Mitt förslag: Reglerna i FTL om överklagande av länsrätts och
kammarrätts beslut skall överensstämma med motsvarande regler i
TL.
Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt.
Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna har inget att
erinra mot förslaget.
Skälen för mitt förslag: Reglerna i TL om den skattskyldiges
överklagande av länsrättens eller kammarrätts beslut överensstämmer i
princip med nuvarande regler i FTL. Däremot medför det nya taxerings-
förfarandet vissa förändringar vad avser det allmännas processföring.
Följande bör således gälla vid överklagande av länsrätts och kammarrätts
beslut.
Har fastighetsägaren hos länsrätt överklagat skattemyndighetens
fastighetstaxeringsbeslut, får myndigheten överklaga länsrättens beslut,
om det innebär att fastighetsägaren har fått helt eller delvis bifall till sin
talan.
RSV får överklaga ett beslut av länsrätt eller kammarrätt även om
verket inte tidigare har fört det allmännas talan i målet.
Om fastighetsägaren överklagar länsrätts eller kammarrätts beslut, skall
överklagandet ha kommit in inom två månader från den dag då han fick
del av beslutet.
Om länsrätts beslut överklagas av skattemyndigheten eller RSV skall
överklagandet ha kommit in inom två månader från den dag beslutet
meddelades. Detsamma gäller om RSV överklagar kammarrätts beslut.
Reglerna i TL om anslutningsbesvär skall också gälla vid fas-
tighetstaxering.
Reglerna finns i 22 kap. och 32 kap. FTL.
6.2.4 Det allmännas processföring
Mitt förslag: FTL:s regler rörande det allmännas processföring
anpassas till reglerna i TL.
Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt.
84
Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna har inget att
erinra mot förslaget.
Skälen för mitt förslag: Enligt TL förs det allmännas talan i länsrätt
och kammarrätt av skattemyndigheten om den skattskyldige har över-
klagat myndighetens beslut. Om den skattskyldige har fått helt eller delvis
rätt genom länsrättens beslut får skattemyndigheten överklaga beslutet.
En skattemyndighet får uppdra åt en annan skattemyndighet att i allmän
förvaltningsdomstol föra det allmännas talan i ett visst ärende eller en
viss grupp av ärenden. Ett sådant uppdrag får ges endast om den andra
myndigheten medger det.
Vidare får RSV överklaga skattemyndighetens beslut och länsrätts och
kammarrätts domar i mål om taxering. Talan får även föras till förmån
för den skattskyldige inom den för verket gällande tiden för över-
klagande. RSV får överta uppgiften att i allmän förvaltningsdomstol föra
det allmännas talan i ett visst ärende eller en viss grupp av ärenden.
Verket får dessutom uppdra åt en tjänsteman vid en skattemyndighet att
föra verkets talan. RSV för det allmännas talan i Regeringsrätten.
Det allmännas processföring i inkomsttaxeringsmål har utformats mot
bakgrund av dels det nya förfarandet vid förenklad taxering med
myndighetsbeslut och förlängda omprövningsperioder, dels strävandena
mot en enhetligare beskattningsorganisation för att åstadkomma en
likformig tillämpning av beskattningsreglerna i hela landet.
Förutsättningarna för en ökad enhetlighet och samstämmighet förbättras
genom att utrednings-, besluts- och processfunktionema kan hållas
samman. I förarbetena betonades de starka krav på objektivitet som
skattemyndigheterna över huvud taget har att iaktta.
Det allmännas processuella verksamhet kan delas upp i "defensiv" och
"offensiv" verksamhet. Den defensiva rollen innebär att processföraren
lämnar svar till domstol när den skattskyldige överklagat. Den offensiva
rollen innebär att processföraren själv aktualiserar ett överklagande och
yrkar ändring i någons taxering.
Den defensiva rollen har inte förändrats i någon större utsträckning
genom det nya taxeringsförfarandet. Det är således fråga om att företräda
den myndighet som fattat det överklagade beslutet. Skattemyndighetens
ansvar för den defensiva processverksamheten skall tillgodose intresset
av enhetlighet. För att ytterligare stärka enhetligheten har RSV med
hänsyn till verkets övergripande ansvar för beskattningsverksamheten fått
en rätt att överta partsfunktionen i allmän förvaltningsdomstol.
Den offensiva processverksamheten avser främst fall där oenighet har
förelegat vid beslutsfattandet i skattemyndighet och fall där tveksamhet
föreligger om rättsläget och behov finns av prejudikat. Antalet ärenden
som prövas på skatteförvaltningens initiativ har därför minskat kraftigt.
Av administrativa skäl och i syfte att inte försvaga processkompetensen
på länsnivå kan RSV företrädas av någon tjänsteman på länet. För att
förstärka RSV:s möjligheter att medverka i rättsutvecklingen får endast
RSV föra det allmännas talan i Regeringsrätten.
Enligt gällande regler leder och ansvarar RSV för skatteförvaltningens
verksamhet avseende fastighetstaxering. Skattemyndigheten leder och an-
Prop 1993/94:1
85
svarar för verksamheten i länet. Det allmännas talan i ärenden enligt FTL
förs av skattemyndigheten.
Skäl att i FTL ha från TL avvikande regler på detta område synes
enligt min mening inte föreligga.
Förslaget berör 21 kap. 1 §, 22 kap. 3 §, 29 kap. 1 § och 30 kap. 1 §
FTL.
Vid fastighetstaxering skall enligt 1 kap. 2 § FTL iakttas att taxeringarna
blir överensstämmande med föreskrifterna om fastighetstaxering samt
likformiga och rättvisa.
Det taxeringsvärde som beslutas skall motsvara 75 % av taxeringsen-
hetens marknadsvärde. Det finns således ett klart definierat slutmål.
Vid fastighetstaxering skall enligt 1 kap. 1 § FTL, beslut fattas om
varje fastighets skattepliktsförhållanden och indelning i taxeringsenheter.
Vidare skall enligt samma lagrum typ av taxeringsenhet och taxerings-
värde bestämmas för varje taxeringsenhet.
Fastighetstaxeringsförfattningama är uppbyggda efter en särskild
systematik. För att ett beslut om fastighetstaxering skall kunna fattas
måste en bestämd arbetsgång följas. Schematiskt beskrivet skall de
huvudsakliga besluten och åtgärderna vid fastighetstaxeringen i fråga om
viss egendom företas i följande ordning.
1. Fastställa om egendomen är fastighet eller ej
Enligt 1 kap. 1 § FTL skall beslut om fastighetstaxering avse fastigheter.
Vad som omfattas av det skatterättsliga fastighetsbegreppet i den mening
det tillämpas vid fastighetstaxeringen bestäms närmare i 1 kap. 4 § FTL.
Av förarbetena framgår att med fastighet avses vad som inom civilrätten
hänförs till fastighet. Dessutom skall vid fastighetstaxering även byggnad
som är lös egendom bli föremål för taxering liksom i vissa fall byggnads-
och industritillbehör till sådan byggnad.
De konsekvenser ett ställningstagande till om viss egendom skall anses
ingå i det skatterättsliga fastighetsbegreppet får för övriga delar av
fastighetstaxeringsbeslutet kan vara av olika omfattning.
I enkla fall kan det vara frågan om att inte åsätta standardpoäng på
grund av att vissa inventarier inte anses utgöra byggnadstillbehör. I
komplicerade fall kan det leda till att t.ex. en annan värderingsmodell
skall tillämpas. Beroende på om viss egendom bedöms utgöra t.ex. mark
eller markanläggning kan olika värderingsförfaranden bli tillämpliga.
Prop 1993/94:1
2. Fastställa ägarförhållanden
Med ägare avses normalt den som har lagfart vid taxeringsårets ingång
om inte annat förhållande styrkts. Ägarförhållandena har betydelse bl.a.
86
för indelningen i taxeringsenheter. Det kan även påverka t.ex. bedöm-
ningen av justering för säregna förhållanden.
3. Indelning i byggnadstyper och ägoslag
Indelningen i byggnadstyper och ägoslag regleras i 2 kap. FTL. Byggna-
der skall enligt 2 kap. 2 § FTL indelas i någon av de byggnadstyper som
finns uppräknade i lagrummet. Reglerna syftar till att hänföra byggnader
till olika byggnadstyper som var och en lämpligen behandlas på samma
sätt och alltså värderas efter samma grunder. Detsamma gäller enligt
2 kap. 4 § FTL för indelningen av mark i ägoslag. Indelningen styr alltså
indelningen i taxeringsenheter och valet av värderingsmodell.
Indelningen i byggnadstyper och ägoslag är således av grundläggande
betydelse för övriga delar av taxeringsbeslutet. Den avgör dessutom vilka
uppgifter som i huvudsak skall ligga till grund för värderingen. Helt olika
uppgifter ligger normalt till grund för värderingen enligt olika värderings-
modeller. Vid en ändrad indelning av t.ex. byggnadstyp måste således
nya uppgifter inhämtas från fastighetsägaren.
4. Fastställa skatteplikt
Bestämmelser om vilken egendom som är skattepliktig finns i 3 kap.
FTL. För skattefri egendom bestäms inte något taxeringsvärde.
Skattepliktig och skattefri egendom kan inte ingå i samma taxeringsenhet.
Ett avgörande av skattepliktsförhållandena har således betydelse för
indelningen i taxeringsenheter och därmed även för övriga i det följande
redovisade delar av beslutet om fastighetstaxering.
5. Indelning i taxeringsenheter
Indelningen i taxeringsenheter regleras huvudsakligen i 4 kap. FTL.
Taxeringsenhet är vad som skall taxeras för sig. I princip skall ett taxe-
ringsvärde bestämmas till det belopp som motsvarar 75 % av taxeringsen-
hetens marknadsvärde. Marknadsvärde skall bestämmas med hänsyn till
det genomsnittliga prisläget andra året före det år då allmän fastig-
hetstaxering av taxeringsenheten sker (nivååret).
Indelningen i taxeringsenheter har således betydelse för vilket nivåår
som skall ligga till grund för taxeringen. Även i övrigt har det betydelse
för själva värderingen såsom för t.ex. indelningen i värderingsenheter,
bestämning och klassificering av värdefaktorer och bestämning av
justering för säregna förhållanden.
6. Indelning i värderingsenheter
Grundläggande bestämmelser om indelning i värderingsenheter finns i
6 kap. FTL. Indelningen har betydelse för värderingen och påverkar t.ex.
bestämning och klassificering av värdefaktorer.
Prop 1993/94:1
87
7. Bestämning och klassificering av värdefaktorer samt beräkning av
riktvärde
Enligt 7 kap. 3 § FTL sker själva värderingen av byggnadstyper och
ägoslag som avses i 8-15 kap. FTL med utgångspunkt i värdefaktorer.
Med värdefaktorer avses egenskaper som är bundna till fastigheten och
som påverkar dess marknadsvärde. Det finns tre slag av värdefaktorer,
nämligen
— värdefaktorer som ej skall beaktas vid taxeringen, t.ex. privaträtt-
sliga förpliktelser,
— värdefaktorer som beaktas vid riktvärdets bestämmande och
— värdefaktorer för vilka genomsnittliga förhållanden förutsätts
föreligga inom värdeområdet och som därför inte beaktas särskilt
vid riktvärdets bestämmande.
Bestämning och klassificering av värdefaktorer ligger till grund för
beräkningen av värden (riktvärden) för värderingsenheter samt beräkning
av delvärden och taxeringsvärde. Den påverkar även frågan om justering
för säregna förhållanden.
Det kan nämnas att beräkningen av riktvärden sker för varje värde-
ringsenhet för kombinationer av värdefaktorer och på grundval av bl.a.
rekommenderade riktvärdeangivelser.
8. Bestämning av justering för säregna förhållanden
Om i fråga om en taxeringsenhet den under punkt 7 sistnämnda typen av
värdefaktorer inte motsvarar vad som är genomsnittligt inom värdeom-
rådet kan enligt 7 kap. 5 § FTL justering för säregna förhållanden
komma i fråga vid värderingen. Vid en justering måste det säregna
förhållandets värdeinverkan bedömas. Justering görs på värdet av
värderingsenhet och påverkar därmed även delvärden och taxeringsvär-
det.
9. Beräkning av delvärden och taxeringsvärde
Beräkningen av delvärden och taxeringsvärde sker enligt bestämmelserna
i 5 kap. I princip innebär detta att de olika värdena för värderingsenhe-
tema summeras till olika delvärden och sedan slutligen till ett totalt
taxeringsvärde för taxeringsenheten.
10. Övriga frågor
Under denna punkt skall några speciella frågor tas upp som kan påverka
de huvudsakliga besluten och åtgärder som skall företas enligt den
ordning som anges under punkterna 1-9.
Domstolar och andra myndigheter är bundna av de regler som utfärdas
i föreskriftsform. Från föreskrifter får avvikelse ske endast efter
lagprövning. I fråga om rekommendationer föreligger inte sådan bunden-
Prop 1993/94:1
88
het. Rekommendationer för fastighetstaxeringen tjänar som vägledning
och följs som regel om de inte visas vara behäftade med något fel.
Det kan således undantagsvis förekomma att en föreskrift eller
rekommendation inte skall tillämpas. Konsekvenserna för fastighets-
taxeringen beror på vilka åtgärder under punkterna 1-9 som påverkas.
En annan fråga som kan vara av intresse för systematiken vid fas-
tighetstaxeringen är möjligheterna till extrapolering. Med detta avses att
de tabeller som tillämpas vid värderingen medger att man kan frångå de
värden som de utvisar.
Exempelvis avser tabellerna för småhus endast byggnader med en
storlek upp till 350 kvm. Sista kolumnen i tabellen utgör en s.k. öppen
klass vilket innebär att även ett högre värde kan åsättas byggnader över
350 kvm. Det finns även tabeller som medger att man åsätter ett lägre
värde än det tabellen medför. Till grund för en extrapolering ligger
värderingstekniska bedömningar. Olika resultat av denna bedömning
påverkar värdet av en värderingsenhet samt delvärdena och taxeringsvär-
det.
Av min tidigare redogörelse framgår sammanfattningsvis att en mängd
sakfrågor måste avgöras vid fastighetstaxering. Dessa hänger samman
enligt en viss systematik. Detta medför att ett ändrat ställningstagande i
en fråga kan leda till att andra frågor måste avgöras mot bakgrund av
ändrade förutsättningar. I vissa fall måste då även nya uppgifter
inhämtas.
Prop 1993/94:1
Mitt förslag: Fastighetstaxeringsprocessen utformas som en sak-
process.
Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt förslag.
Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna tillstyrker eller
har inget att erinra mot förslaget.
Länsrätten i Värmlands län anför att det inte är lätt att helt överblicka
vilka konsekvenser införandet av en sakprocess får på det fas-
tighetstaxeringsrättsliga området. En något utförligare genomgång och
exemplifiering skulle enligt länsrätten vara av värde.
Sveriges Fastigetsägareförbund anför att det vore naturligt att låta
processen vara en kombinerad belopps- och sakprocess.
Villaägarnas Riksförbund anför att det vid en övergång från belopps-till
sakprocess finns risk för att systemet blir krångligare och att om en
omläggning skall genomföras bör noggranna regler utformas. Förbundet
anser slutligen att införandet av en sakprocess utgör en avvikelse från
bestämmelserna om att taxeringsvärdet skall motsvara 75 % av mark-
rnadsvärdet vid en viss tidpunkt.
Skälen för mitt förslag: Skatteprocessen har utformats som en
sakprocess i mål avseende skatter och avgifter som omfattas av TL, lagen
89
(1968:430) om mervärdeskatt och lagen (1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter.
Det karaktäristiska för sakprocessen är följande:
— En enskild sakfråga utgör processföremål.
— Yrkanden och grunder som klaganden angett inom överklagandeti-
den utgör processens ram.
— Fritt byte av grund är inte tillåten. Däremot kan nya omständig-
heter åberopas om frågan som är föremål för prövning därigenom
inte ändras. Dessutom kan ett nytt yrkande framställas om det
stödjer sig på väsentligt samma grund.
— Äkta kvittningsinvändningar är inte tillåtna.
Fastighetstaxeringsprocessen har karaktären av beloppsprocess. I
princip bestäms processens ram genom de beloppsmässiga yrkanden som
framställs om förändrat taxeringsvärde. Beloppsramen utgör egentligen
den enda begränsningen för vilka nya grunder eller invändningar som kan
framställas. Helt nya frågor kan således komma upp under processen.
Det som kännetecknar beloppsprocessen är följande:
— Processföremålet är en beloppsmässigt bestämd och inte någon
enskild sakfråga.
— De beloppsmässigt fixerade yrkandena utgör ramen för processen.
— Klaganden kan fritt byta grund inom beloppsramen.
— Kvittningsinvändningar är tillåtna inom beloppsramen.
— Begreppet res judicata finns inte i vedertagen bemärkelse.
I förarbetena till TL framhöll departementschefen som en fördel med
bReloppsprocessen att den medför en informell processordning. Å andra
sida ansåg han att motpartens obegränsade rätt att göra kvittnings-
invändningar kunde kritiseras eftersom instansordningsprincipen sätts ur
spel och parterna inte vet vad de riskerar i processen eller vilka frågor
som kommer under bedömande.
Införandet av en sakprocess har medfört att någon ändring av talan i
princip inte får ske om en helt ny fråga därvid aktualiseras. Inte heller får
motparten göra kvittningsinvändningar som hänför sig till en annan fråga
än den som klaganden för talan om.
I förarbetena till TL uttalades att ett väsentligt utvidgat omprövnings-
förfarande i förening med en sakprocess skulle förbättra den
skattskyldiges möjligheter att få rättelse. Rättssäkerheten skulle således
kunna förstärkas och dessutom skulle ärenden som inte är tvistiga rensas
bort hos skattemyndigheterna. Domstolarna skulle därmed praktiskt taget
enbart ägna sig åt att avgöra tvister.
De motiv som redovisas i förarbetena är enligt min mening också
relevanta vid införandet av en sakprocess i mål om fastighetstaxering.
Det är dessutom ett intresse i sig att på hela skatteområdet ha en gemen-
sam processform. Införs sakprocess även i fastighetstaxeringsprocessen
omfattas alla viktiga mål typer på skatteområdet av sakprocessen.
Prop 1993/94:1
90
Övergång till sakprocess är vidare även vid fastighetstaxering en Prop 1993/94:1
förutsättning för ett utvidgat omprövningsförfarande. Beloppsprocessens
möjligheter till byte av grund så att talan kan avse en fråga som inte varit
föremål för omprövning förtar syftet med det utvidgade omprövningsför-
farandet. En förskjutning mot första instans blir svårare att åstadkomma.
Det blir även svårare att få en lika lång effektiv omprövningsperiod för
samtliga fastighetsägare. Prövningen i länsrätten kommer att begränsa
övervägandetiden genom att hela taxeringen är föremål. Den extraordinä-
ra besvärstiden kan inte slopas.
För fastighetstaxeringsprocessen skulle en sakprocess i de flesta fall
inte medföra några större skillnader i förhållande till gällande process-
form. Den tvistiga frågan kommer även i sakprocessen att normalt
omfattas av yrkanden och grunder av vilka det framgår vad som skall
prövas.
Fastighetsägaren torde inte ha några större svårigheter att ange saken
i målet. Om tveksamhet råder torde skattemyndigheten klargöra detta
redan vid omprövningen. I praktiken omfattar fastighetstaxeringsmål av-
gränsade frågor som vid en ändring medför vissa enligt reglerna om fas-
tighetstaxering bestämda konsekvenser för övriga delar av beslutet om
fastighetstaxering. Mer sällan sker en omprövning av fastighetstaxerings-
beslutet i alla dess delar.
Sakprocessen i kombination med beslut om taxeringsåtgärder medför
att domstolarna inte i någon större omfattning behöver ägna sig åt
beräkning och fastställande av taxeringsvärden. Genom detta förfarande
minskas även riskerna för manuella felräkningar m.m. Hos skattemyn-
digheterna sker tabellslagning, beräkning av taxeringsvärden och redo-
visning av besluten helt maskinellt.
Någon risk för att sakprocessen skulle minska möjligheterna till
materiell rättvisa kan inte heller anses föreligga. De möjligheter att uppnå
ett materiellt rättvist resultat som finns i beloppsprocessen genom möj-
ligheter till taleändring och kvittningsrätt kan i en sakprocess i stället
tillgodoses genom omprövningsförfarandet. Fastighetsägaren kan således
få nya frågor prövade av skattemyndigheten genom omprövning utan hin-
der av att andra frågor är eller har varit föremål för prövning i domstol.
Även skattemyndigheten har denna möjlighet. Dessutom föreligger en
möjlighet till eftertaxering, t.ex. vid fel som grundar sig på oriktiga
meddelanden.
Slutsatsen är således att en övergång till sakprocess bör ske även
beträffande fastighetstaxering.
Lagregleringen med anledningen av förslaget föreslås ske genom att i
22 kap. 3 § FTL tas in en hänvisning till TL:s regler.
91
Prop 1993/94:1
Mitt förslag: Processföremålet skall i stället för att omfatta hela
beslutet om fastighetstaxering utgöras av de olika delfrågor som skall
avgöras vid taxeringen.
Någon särskild reglering av sakbegreppet införs inte.
Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt förslag.
Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna tillstyrker eller
har inget att erinra mot förslaget.
Skälen för mitt förslag: I inkomstskatteprocessen har ingen definition
av sakbegreppet införts. Processföremålet får i varje enskilt fall indivi-
dualiseras av det överklagade beslutet samt klagandens yrkanden och de
omständigheter som anges till stöd för yrkandet.
Enligt förarbetena till TL borde någon precisering av sakprocessen inte
ske i form av någon särreglering. Preciseringen av processföremålet får
i stället ske genom praxis. Denna bör utvecklas under influens av tidigare
praxis inom skatteprocessen och de allmänna processrättsliga principer
som ligger till grund för rättegångsbalkens bestämmelser. Vad som avses
med processföremålet framgår här indirekt av bestämmelserna i 13 kap.
3 § rättegångsbalken om vad som utgör tillåten taleändring.
I sakprocessen utgörs processföremålet av en enskild fråga. Vad som
utgör processföremålet har betydelse för vad som avses med taleändring
och vilka kvittningsinvändningar som är tillåtna. Det har även betydelse
för domens rättskraft.
I remissvaren på Skatteförenklingskommitténs betänkande efterlystes
närmare riktlinjer för rättstillämpningen. I proposition om ny taxeringslag
pekade regeringen på vissa grundsatser som borde vara vägledande (prop.
1989/90:74 s.370 ff.).
Även vid fastighetstaxering bör saken närmare preciseras genom praxis
mot bakgrund av de allmänna processrättsliga principer som ligger till
grund för rättegångsbalkens bestämmelser. Bestämmandet av vad som
utgör saken får alltså ske i varje enskilt fall genom sedvanlig juridisk
teknik. Tidigare praxis finns inte i någon större omfattning för fas-
tighetstaxeringen. En viss ledning torde denna ändå kunna ge.
Det utmärkande för dagens process beträffande fastighetstaxeringen är
ju att det som i huvudsak utreds och underkastas en rättslig prövning är
de frågor som klaganden har aktualiserat genom sin talan. Saken kommer
således att individualiseras främst genom de yrkanden som klaganden
framställer men också genom de omständigheter som anges till stöd för
yrkandet.
De konsekvensändringar som följer av beslutet i sakfrågan framgår
vanligtvis direkt av bestämmelserna om fastighetstaxering.
92
Prop 1993/94:1
Mitt förslag: En väckt talan får i princip inte ändras. En förändring
av ett yrkande till att avse ett högre belopp är tillåten om den fråga
som är föremål för prövning därigenom inte ändras. I länsrätt får
klaganden dessutom, inom den tid som gäller för överklagandet, föra
in en ny fråga som har samband med den som skall prövas, om
domstolen finner att den nya frågan utan olägenhet kan prövas i
målet.
Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt.
Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna har inget att
erinra mot förslaget.
Skälen för mitt förslag: 1 inkomstskatteprocessen får en väckt talan i
princip inte ändras. Klaganden får dock justera sitt yrkande till att avse
ett högre belopp om den fråga som prövas därigenom inte ändras. I
länsrätt får klaganden dessutom, inom den tid som gäller för överkla-
gandet, föra in en ny fråga som har samband med den som skall prövas,
om domstolen finner att den nya frågan utan olägenhet kan prövas i
målet.
Bestämmelserna i TL om taleändring har utformats mot bakgrund av
bestämmelserna i rättegångsbalken. Av processekonomiska skäl har man
emellertid gått ett steg längre i och med att en ny fråga får föras in i ett
mål i länsrätt om den har samband med den fråga som redan ligger för
prövning. Bestämmelserna är ändamålsenliga också vid fastighetstaxering.
Även vid fastighetstaxering bör således en talan i princip inte få ändras.
Som ändring av talan anses inte när klaganden inskränker sin talan eller,
utan att frågan som är föremål för prövning ändras, åberopar en ny
omständighet till stöd för sin talan. För att nya omständigheter skall
kunna prövas i Regeringsrätten krävs dessutom att särskilda skäl
föreligger (37 § förvaltningsprocesslagen (1971:291), FPL).
Vidare bör klaganden få framställa ett nytt yrkande om inte en ny fråga
därigenom förs in i målet. En utvidgning av talan till att avse ett nytt
yrkande som stödjer sig på väsentligen samma grund kan vid fas-
tighetstaxering exempelvis avse en beloppsmässig utvidgning av ett
yrkande om justering för säregna förhållanden. Detta överensstämmer
även med bestämmelsen i 29 § FPL som ger domstolen möjlighet att gå
utöver yrkandet i målet om det kan ske utan men för något motstående
enskilt intresse.
Beloppsmässiga utvidgningar får tas upp till prövning i samtliga
instanser. Eftersom yrkandet avser den fråga som är föremål för dom-
stolens prövning kommer det att omfattas av domstolsavgörandets rätts-
kraft. Det ändrade yrkandet kan under pågående process inte tas upp till
omprövning av skattemyndighet på grund av litis pendens.
En ny fråga bör dessutom, inom den tid som gäller för överklagande,
kunna föras in i ett mål i länsrätt om den har samband med den fråga
93
som redan föreligger för prövning. Med hänsyn till instansordningsprin-
cipen bör detta enbart få ske i länsrätt.
Vid fastighetstaxering medför detta enligt min mening att exempelvis
ett yrkande om justering för säregna förhållanden avseende markradon
kan utvidgas till att även omfatta justering för att trädgårdsanläggning
saknas. Yrkandena avser i detta fall justering av värdet för en värderings-
enhet tomtmark.
Regeln är motiverad av processekonomiska skäl och länsrätten bör
således kunna avvisa den nya frågan om det skulle vara förenat med
någon olägenhet att handlägga frågorna gemensamt. Ett exempel på en
sådan olägenhet kan vara om den nya frågan medför att ytterligare
utredning behövs.
En avvisad begäran om att få utvidga yrkandet bör normalt föranleda
att skattemyndigheten omprövar frågan. Rätten får dessutom överlämna
den nya frågan till skattemyndigheten för omprövning. Detta torde bli
aktuellt framför allt om tidsfristen för begäran om omprövning har gått
ut när avvisningsbeslutet meddelas.
Prop 1993/94:1
Mitt förslag: Rättskraften hos ett avgörande av en förvaltningsdom-
stol omfattar i enlighet med vad som gäller i den allmänna processen
enbart den rättsföljd som varit i fråga i målet.
Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt.
Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna har inget att
erinra mot förslaget.
Skälen för mitt förslag: När ett beslut om fastighetstaxering har vunnit
laga kraft innebär detta för närvarande normalt att det inte kan överkla-
gas. Hela taxeringen har vunnit rättskraft. Detta kan medföra rättsförlus-
ter för fastighetsägarna i vissa fall. Som en ventil finns emellertid
möjligheterna till besvär i särskild ordning.
Principerna om rättskraft vid fastighetstaxering behöver inte ändras vid
införandet av en sakprocess. De får däremot en annan omfattning. Det
är normalt enbart en avgränsad fråga, inte hela taxeringen, som prövas.
Det är alltså denna som omfattas av domens rättskraft och som inte kan
prövas på nytt när domen har vunnit laga kraft. Fastighetsägaren kan
således få andra frågor prövade inom den femåriga omprövningsperioden.
För civilprocessen finns bestämmelser om rättskraft i 17 kap. 11 §
första stycket rättegångsbalken. Någon motsvarighet till bestämmelserna
finns inte i FPL. Några särskilda regler om rättskraft torde inte behöva
införas. Däremot bör det särskilt anges att skattemyndigheterna inte får
ompröva en fråga som har avgjorts av förvaltningsdomstol.
I förarbetena till TL har departementschefen ställt upp vissa riktmärken
som i stort svarar mot vad som finns för civilprocessens del. Dessa är
94
enligt min mening även av grundläggande betydelse för fastighetstaxe-
ringen och innebär följande.
Vad som omfattas av en doms rättskraft kan i princip avgöras mot
bakgrund av reglerna om taleändring. En doms rättskraft omfattar den
sakfråga som prövats. En frågas individualitet bestäms genom yrkandet
och de omständigheter som åberopas till stöd för yrkandet. I ett nytt
ärende kan således endast prövas nya yrkanden eller omständigheter som
hade utgjort otillåten taleändring vid den tidigare prövningen.
I detta sammanhang har i förarbetena till TL särskilt betonats vikten av
att domstolarna driver en kraftfull materiell processledning och ser till att
det i målet klarläggs vad saken egentligen gäller. Domstolen bör särskilt
uppmärksamma om det för klagandens yrkande finns någon annan
relevant grund än den som angetts till stöd för yrkandet.
Genom domens rättskraft prekluderas alla grunder (omständigheter)
som skulle ha kunnat åberopas av fastighetsägaren till stöd för hans talan.
Fastighetsägaren kan således inte föra en ny talan med samma yrkande
under åberopande av andra grunder. Även omständigheter som inte
åberopats vid en tidigare prövning av sakfrågan mister alltså sin rättsliga
betydelse.
Med omständigheter avses normalt de faktiska omständigheter
(sakförhållanden) som åberopats till stöd för talan och som därigenom
legat till grund för att bestämma processföremålet. De rättsliga faktorerna
omfattas normalt inte av domens prekluderande verkan. Vid bestämmande
av processföremålet är det ju vanligtvis utan betydelse vilket lagrum som
åberopas.
Det råder vanligtvis ett nära samband mellan olika delfrågor vid
fastighetstaxering. Domens prekluderande verkan bör endast omfatta den
rättsföljd målet gällt. Den bör inte sträcka sig längre än vad som kunnat
förutses i rättegången. En ny talan skall således kunna väckas över en
arman fråga än den som varit föremål för prövning även om det råder ett
nära samband mellan frågorna.
Har en domstol t.ex. tagit ställning till frågan om en värdefaktors
storlek skall en talan om indelning i byggnadstyper således inte avvisas.
Vid prövningen av indelning i byggnadstyper kommer alltså prövningen
att avse de förutsättningar på vilka den tidigare domen vilar.
Särskilt om skönstaxering m.m.
I det föregående (avsnitt 4.2.2) har jag föreslagit att en formell möjlighet
till skönstaxering införs även vid fastighetstaxering. Skönstaxering bör
kunna beslutas antingen i avsaknad av deklaration eller på grund av
brister i deklaration eller i underlaget till denna.
Vid avsaknad av deklaration har skattemyndigheten normalt tillgång till
tidigare års beslut om fastighetstaxering. Skattemyndigheten får dessutom
uppgifter från andra myndigheter om t.ex. bygglov, fastighetsbildningar
m.m. En skönstaxering vid särskild fastighetstaxering omfattar således
normalt de förändringar av fastigheten som inte helt framgår av detta
underlag. Vid allmän fastighetstaxering kan beslutet även omfatta de nya
Prop 1993/94:1
95
uppgifter som eventuellt krävs om en ny värderingsmodell har införts.
Frågan om processföremålet torde inte bereda några särskilda problem i
dessa fall. Detsamma gäller vid taxering i enlighet med inkommen icke
undertecknad deklaration.
I vissa fall har skattemyndigheten däremot inte tillgång till detaljerade
uppgifter om egendomen. Detta kan vara fallet vid t.ex. nybyggnation.
Det torde emellertid vara ovanligt att skattemyndigheten helt saknar
uppgifter om en fastighet. Vissa uppgifter om byggnaden såsom storlek
m.m. kan t.ex. framgå av planbestämmelser och bygglov. Även uppgifter
om marken torde i många fall kunna inhämtas på annat sätt än från
fastighetsägaren.
När uppgifter saknas bör skattemyndigheten enbart anses ha tagit
ställning till om det framstår som skäligt med hänsyn till omständighe-
terna att uppskatta delvärden och taxeringsvärdet till vissa belopp. Till
grund för detta beslut har skattemyndigheten även bedömt övriga frågor
om t.ex. skatteplikt, indelning i taxeringsenheter och värden för vär-
deringsenheter.
Processföremålet bör enligt min mening i detta fall utgöras av samtliga
delfrågor i beslutet om fastighetstaxering. Vid ett överklagande kan hela
taxeringen överprövas. Detta bör gälla även om den klagande enbart för
talan mot en särskild delfråga. Skattemyndigheten kan således även ta
upp andra frågor till prövning. Dessa invändningar är således alltid
tillåtna oberoende av att de normalt skulle ansetts utgöra äkta
kvittningsinvändningar som annars inte är tillåtna i sakprocessen. Hela
taxeringen vinner således rättskraft och alla omständigheter som kunnat
åberopas av parterna prekluderas.
Normalt har emellertid skattemyndigheten en del kända uppgifter. I
dessa fall görs skönsmässiga bedömningar enbart avseende vissa
delfrågor. Vad som utgör processföremål i dessa fall får avgöras med
ledning av den systematik som finns vid fastighetstaxeringen och vilka
frågor som uppskattats eller bedömts efter skön.
Exempelvis kan en skattemyndighet efter skön klassificera samtliga
värdefaktorer som skall bestämmas för en värderingsenhet. Om ett
överklagande avser endast en av dessa faktorer bör domstolen inte vara
förhindrad att ta upp även övriga faktorer till prövning. Detta bör således
inte anses utgöra ändring av talan och samtliga omständigheter som
kunnat åberopas bör prekluderas. Däremot bör en frågan om indelning
i byggnadstyper i detta fall anses utgöra en annan sak.
I detta sammanhang bör uppmärksammas att skattemyndigheten inte
skall anses förhindrad att genom eftertaxering ompröva ett skönsmässigt
beslut om nya omständigheter framkommit. Detta gäller under förutsätt-
ning att omständigheterna framkommit efter det att uppskattningen gjorts
och att de inte kunnat beaktas vid beslutet.
Prop 1993/94:1
96
Prop 1993/94:1
Mitt förslag: Regler om deldom och mellandom införs i fastighets-
taxeringsprocessen.
Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt.
Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna har inget att
erinra mot förslaget.
Skälen för mitt förslag: I inkomstskatteprocessen har regler om
deldom och mellandom införts med förebild från rättegångsbalken. Även
i fastighetstaxeringsprocessen torde det enligt min mening finnas ett
behov av deldoms- och mellandomsinstitutet. Genom att en sakprocess
införs är detta möjligt.
Med anledning av detta bör, om det finns flera frågor i samma mål,
särskilt beslut få meddelas i någon av dem trots att handläggningen i
övrigt inte har avslutats. En sådan deldom bör kunna överklagas på
samma sätt som övriga domar.
Deldom kan vara motiverat t.ex. när vissa av de överklagade frågorna
i ett beslut om fastighetstaxering har betydelse i andra sammanhang. Ett
markvärde kan exempelvis ha betydelse för debiteringen av vägavgifter.
Genom deldom finns således en möjlighet att avgöra en fråga som avser
markvärdet utan att avvakta en komplicerad utredning av övriga frågor.
Vidare bör en domstol, om det är lämpligt med hänsyn till utredningen,
få fatta särskilt beslut avseende en eller flera omständigheter som var för
sig har betydelse för utgången i målet eller avseende hur en viss
uppkommen fråga, som främst angår rättstillämpningen, skall bedömas
vid avgörandet av saken.
Exempelvis bör enligt min mening en fråga om indelning i
byggnadstyper lämpligen kunna avgöras genom en mellandom. Om
indelningen i byggnadstyp avseende en byggnad bör ändras från hyreshus
till småhus har detta en avgörande betydelse för hur övriga frågor skall
utredas och bedömas. Genom en mellandom kan den följande utredningen
i målet normalt avsevärt förenklas. Parterna måste annars utreda och
argumentera för båda alternativen.
När mellandom meddelas bör rätten med hänsyn till omständigheterna
få bestämma om talan mot beslutet skall föras särskilt eller endast i
samband med talan mot rättens slutliga avgörande i målet. Om rätten
bestämmer att talan skall föras särskilt, bör den få förordna att målet i
övrigt skall vila till dess det särskilda beslutet vinner laga kraft. I
förarbetena till TL angav departementschefen att denna ordning skulle
utgöra ett värdefullt instrument när det gäller att snabbt lotsa målet till ett
slutligt avgörande. Detsamma torde enligt min mening gälla vid
fastighetstaxering.
På samma sätt som i inkomstskatteprocessen bör såväl mellandom som
deldom kunna meddelas av domstolen ex officio eller på begäran av part.
Domstolen bör emellertid få avgöra om det är lämpligt. Avvisas en
7 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 10
97
begäran bör detta anses utgöra ett sådant beslut under handläggning som
inte kan överklagas särskilt.
Lagregleringen av förslaget finns i 22 kap. 3 § FTL.
Prop 1993/94:1
Mitt förslag: Skattemyndigheten skall besluta om taxeringsåtgärder
vid fastighetstaxering på motsvarande sätt som vid inkomsttaxe-
ringen.
Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt.
Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna har inget att
erinra mot förslaget. Länsrätten i Värmland län anser det angeläget att
det belyses hur domstolarna förväntas redovisa sina ställningstaganden.
Skall exempelvis länsrätten vid en kodförändring som har betydelse för
taxeringsvärdet i domen ange vilken nedsättning av markvärdet eller
byggnadsvärdet detta medför? Om länsrätten i det angivna exemplet inte
skall uttala sig om beloppsmässig inverkan av ändrad kodsättning får
fastighetsägaren besked om överklagandets beloppsmässiga utfall först
efter det att skattemyndigheten fattat beslut om taxeringsåtgärder. Tiden
för överklagande till högre instans är visserligen två månader. Det är
emellertid angeläget att besluten om taxeringsåtgärder inte dröjer så länge
att tvåmånadersfristen framstår som alltför knapp. Länsrätten anser mot
bakgrund härav att det bör övervägas att införa en längsta tidsfrist för
beslut om taxeringsåtgärder.
Skälen för mitt förslag: Med beslut om taxeringsåtgärder avses sådana
åtgärder som av lag och RSV:s respektive skattemyndigheternas före-
skrifter följer av ett visst ställningstagande i sak.
Genom att fastighetstaxeringsprocessen för närvarande utgör en be-
loppsprocess omfattar domstolens avgörande samtliga punkter som räknas
upp i 20 kap. 12 och 13 §§ FTL. Domstolen avgör således den tvistiga
frågan och räknar ut värden på värderingsenheterna, delvärden och
taxeringsvärde. Domen får därför rättskraft med avseende på hela
fastighetstaxeringen.
Ett av syftena med ett förenklat taxeringsförfarande och införandet av
en sakprocess är att domstolarna inte skall behöva gå igenom beslutet om
fastighetstaxering i alla dess delar och beräkna värden för värderingsen-
heter, del värden och taxeringsvärdet. Taxeringsarbetet skall förskjutas
mot första instans. Dessutom skall processformen kunna förenas med den
femåriga omprövningsperioden.
Vid inkomsttaxering anger förvaltningsdomstolen i sin dom vilken fråga
som prövats och om ställningstagandet innebär någon ändring.
Skattemyndigheten skall sedan vidta de taxeringsåtgärder som behövs och
räkna ut bl.a. taxerad och beskattningsbar förvärvsinkomst.
98
I förarbetena till TL diskuteras både för- och nackdelar med denna
ordning. Denna argumentering är enligt min mening av intresse även för
fastighetstaxeringen.
Till fördelarna hör att såväl domstolarnas som skattemyndigheternas
kompetens utnyttjas rationellt. Domstolarna behöver således inte avdela
sina kvalificerade och knappa resurser för den mera tekniskt betonade
uppgiften att vidta taxeringsåtgärder. Skattemyndigheternas personal har
större vana än domstolspersonalen vad gäller taxeringsarbete. Skattemyn-
digheten har också närmast till det aktuella sifferunderlaget, eftersom den
dels känner till vilka omprövningar som vidtagits, dels alltid får domar
för att vidta beräkningar av värden på värderingsenheter, delvärden och
taxeringsvärde.
Om arbetet med taxeringsåtgärder läggs på skattemyndigheten krävs
följaktligen inte något omfattande informationsutbyte för att garantera
domstolen ett aktuellt sifferunderlag. Eventuella felaktigheter i ett beslut
om taxeringsåtgärder kan rättas till smidigt genom de möjligheter till
omprövning som föreslås genom det nya taxeringsförfarandet.
Till nackdelarna hör att fastighetsägaren inte direkt får reda på den
slutliga fastighetstaxeringen. Domen kommer enbart att klargöra dom-
stolens ställningstagande i sakfrågan och normalt inte den slutliga
fastighetstaxeringen i dess helhet.
I detta sammanhang kan nämnas att domstolarna för närvarande, om de
inte får hjälp av skattemyndigheterna, får räkna fram taxeringsvärdet
manuellt efter tabellslagning. Detta är både tidsödande och svårt med
hänsyn till att en mängd delberäkningar måste göras där man måste ta
hänsyn till en del speciella regler om avrundning och liknande. Skatte-
myndigheterna kan däremot snabbt ta fram den slutliga fastighetstaxe-
ringen maskinellt. Domstolarna torde kunna avgöra ett mål snabbare om
de inte måste fastställa hela fastighetstaxeringen.
Enligt förarbetena till TL skall beslut om taxeringsåtgärder innefatta de
åtgärder som direkt följer av domstolens ställningstagande i sakfrågan och
av lag och RSV:s föreskrifter.
Även vid fastighetstaxering följer normalt de åtgärder som skall vidtas
genom ett beslut om taxeringsåtgärder direkt av lag och föreskrifter.
Beslut om taxeringsåtgärder till följd av en domstols avgörande i sak av
en fråga bör därför enligt min mening i flertalet fall inte vålla några
problem. Skattemyndigheten bör kunna räkna fram taxeringsvärde,
delvärden och värden för värderingsenheterna. Vilka åtgärder som skall
vidtas framgår som regel direkt av bestämmelserna om fastighetstaxering
även om fastighetsägaren i vissa fall kan behöva komplettera ärendet med
ytterligare uppgifter. Med hänsyn till systematiken vid fastighetstaxering
och att besluten skall förskjutas mot första instans bör beslut om
taxeringsåtgärder dock även enligt min mening omfatta de bedömningar
som direkt följer av domstolens avgörande och bestämmelserna om
fastighetstaxering.
Det kan av bestämmelserna om fastighetstaxering framgå att det till
följd av en domstols dom bör vidtas nya bedömningar av andra frågor
som inte varit föremål för domstolens prövning. En domstols avgörande
Prop 1993/94:1
99
i sak av en fråga kan vid fastighetstaxering medföra att hela taxeringen
eller delar av taxeringen måste göras om.
I beslutet om taxeringsåtgärder är skattemyndigheten bunden av
domstolens beslut i sakfrågan. I övrigt ligger i sakens natur att beslutet
om taxeringsåtgärder kan innefatta tämligen omfattande överväganden
t. ex. när domstolens beslut innebär att en ändrad indelning av byggnads-
typ för en viss byggnad skall medföra att en annan värderingsmodell skall
tillämpas. I dessa fall måste normalt helt nya uppgifter läggas till grund
för taxeringen.
Prop 1993/94:1
Mitt förslag: De nya reglerna om fastighetstaxeringsförfarandet skall
träda i kraft den 1 december 1993 och därefter tillämpas första
gången vid allmän och särskild fastighetstaxering 1994.
Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt.
Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna har inget att
erinra mot förslaget.
Skälen för mitt förslag: Inför den allmänna fastighetstaxeringen år
1994 skall distriktsindelning bestämmas och ordförande väljas senast den
15 september 1992. Val av övriga ledamöter sker före utgången av
december 1992. Vidare ska RSV besluta om föreskrifter för förberedelse-
arbetet senast den 31 december 1992. Förberedelsearbetet påbörjas i
princip redan under hösten 1992. Eventuella nya regler bör träda i kraft
efter det att förberedelsearbetet i stort genomförts. Fastighetsdeklara-
tionerna för den allmänna fastighetstaxeringen år 1994 skall lämnas in
senast den 1 december 1993. Hanteringen av dessa deklarationer bör
emellertid ske enligt den nya ordningen. Vidare bör beaktas att RSV
måste ges möjlighet att inom en rimlig tid arbeta fram erforderliga
direktiv och genomföra vissa utbildningsinsatser inför ett förenklat
förfarande vid fastighetstaxering. Föreliggande tidsplan för förberedelse
och utveckling inom RSV av ett nytt ADB-stöd för fastighetstaxeringen
medför dessutom att tidpunkten för att avlämna fastighetsdeklaration inte
kan tidigareläggas förrän vid 1996 års AFT.
En lämplig tidpunkt för ikraftträdande bör enligt min mening mot
bakgrund av det anförda vara den 1 december 1993 och de nya reglerna
bör därefter tillämpas fr.o.m. fastighetstaxeringen år 1994.
1 promemorian anges att införandet av ett förenklat taxeringsförfarande
sammantaget inte kräver något ytterligare resurstillskott till
skatteförvaltningen. Jag delar denna bedömning. Vidare bedöms förslagen
100
medföra besparingar vad gäller arvoden m.m., längdföring och kostna-
derna för LMV:s medverkan på åtminstone drygt 50 milj, kr under
perioden 1993/94-1996/97. Detta utgör ca 6 % av kostnaderna för
förberedelsearbetet och taxeringen under den nämnda tidsperioden.
Förslagen medför således enligt min bedömning en inte oväsentlig
besparing. Anpassningen av fastighetstaxeringsförfarandet till förfarandet
vid inkomsttaxeringen bör dessutom väsentligt öka förutsättningarna att
i framtiden effektivisera och förenkla förfarandet ytterligare och
därigenom möjliggöra ytterligare besparingar.
I enlighet med vad jag nu har anfört har inom Finansdepartementet
upprättats förslag till
1. lag om ändring i fastighetstaxeringslagen (1979:1152).
2. lag om ändring i lagen (1993:941) om ändring i uppbördslagen
3. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272)
4. lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt
Förslagen till ändringar i uppbördslagen, och lagen om arvsskatt och
gåvoskatt har inte granskats av Lagrådet. Förslagen utgör endast
följdändringar och är enligt min mening av sådan beskaffenhet att
Lagrådets yttrande skulle sakna betydelse.
Prop 1993/94:1
101
17 kap.
Reglerna i 2 - 14, 16, 18 och 22 §§ i lagens nuvarande lydelse om
fastighetstaxeringsdistrikt, FTN, ledamöter i TN m.m. behövs inte i det
nya förfarandet och har därför upphävts. Detsamma gäller reglerna om
sakkunnig m.m. i 20 och 21 §§. Även ersättningsbestämmelserna i 24
och 25 §§ har tagits bort.
1 §
Bestämmelserna motsvarar 17 kap. 19 § första och andra styckena i
lagens nuvarande lydelse.
2 §
I paragrafen regleras beslutsbehörighetens fördelning mellan skattemyn-
digheter.
Enligt första stycket skall beslut i taxeringsärende fattas av skattemyn-
digheten i det län där fastigheten är belägen.
Innebörden av bestämmelserna i andra stycket är att beslutsbehörig-
heten kan flyttas mellan två skattemyndigheter. För att en en sådan
överflyttning skall få göras krävs att den skattemyndighet som är behörig
enligt bestämmelserna i första stycket uppdrar åt en annan skattemyn-
dighet att fatta beslut. Uppdraget förutsätter att den andra skattemyn-
digheten samtycker och att överflyttningen kan ske utan avsevärd
olägenhet för fastighetsägaren.
3 §
Här hänvisas till bestämmelserna i TL angående skattenämnd och val till
skattenämnd.
4 §
I paragrafen regleras skattemyndighetens möjligheter att liksom tidigare
förordna konsulenter för fastighetstaxeringen för att biträda skattemyn-
digheten vid den allmänna fastighetstaxeringen. Bestämmelsen motsvaras
i viss del av bestämmelserna i 17 kap. 15 § i lagens nuvarande lydelse.
Bestämmelserna om kommunala taxeringsrevisorer har tagits bort.
5 §
Regeln motsvarar 17 kap. 17 § i lagens nuvarande lydelse.
102
6 §
Regeln motsvarar bestämmelserna i 17 kap. 22 och 23 §§ i lagens
nuvarande lydelse.
18 kap.
Vad avser ändringarna i 1, 6 - 8, 10, 12, 14, 15, 22 - 23, 25 - 26, 29,
32 och 38 §§ är dessa föjdändringar och ändringar av redaktionell art.
9 §
1 paragrafen regleras liksom tidigare vid vilken tidpunkt allmän fas-
tighetsdeklaration som skall avges utan föreläggande senast skall lämnas.
Tidpunkten har flyttats från den 1 december året före det år då allmän
fastighetstaxering äger rum till den 1 november samma år.
9a§
Den som visar att han på grund av särskilda omständigheter är förhindrad
att lämna allmän fastighetsdeklaration i rätt tid kan efter ansökan beviljas
anstånd med att lämna deklarationen.
Utan synnerliga skäl får anstånd inte medges längre än till utgången av
februari månad under taxeringsåret.
Möjligheterna att få anstånd avses vara desamma som de som enligt
2 kap. 32 § lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter
krävs för att få anstånd med att lämna självdeklaration.
Ansökan om anstånd görs hos skattemyndigheten i det län fastigheten
är belägen.
24 §
I och med att det införs en möjlighet att påföra förseningsavgift vid den
allmänna fastighetstaxeringen bör ett föreläggande inte förenas med vite
om underlåtenhet att fullgöra föreläggandet kan medföra att försenings-
avgift påförs.
28 §
Bestämmelsen i paragrafens andra stycke har flyttats till 21 kap. 2 §.
30 §
Bestämmelsen i paragrafens andra stycke har flyttats till 22 kap. 2 §.
41 §
Bestämmelsen i paragrafens andra stycke om böter för den som uppsåt-
ligen eller av grov oaktsamhet underlåter att lämna allmän fastighetsdek-
laration behövs inte i och med att det införs en möjlighet att påföra
förseningsavgift även vid fastighetstaxeringen. Bestämmelsen har därför
upphävts.
Prop. 1993/94:1
103
42 §
Prop. 1993/94:1
I likhet med vad som gäller vid inkomsttaxeringen införs genom bestäm-
melsen i paragrafen en möjlighet att påföra förseningsavgift. Försenings-
avgift kan påföras med 500 kr om deklarationsskyldig inte inkommit med
allmän fastighetsdeklaration inom föreskriven tid eller om han endast
lämnat en så bristfällig deklaration att den uppenbarligen inte är ägnad att
ligga till grund för taxering.
I andra stycket stadgas att om deklaration inte kommit in senast den
1 maj under taxeringsåret eller har kommit in dessförinnan men är så
bristfällig att den uppenbarligen inte kan ligga till grund för någon
taxering bestäms förseningsavgiften till 2 000 kr.
Om den deklarationsskyldige inom föreskriven tid lämnat en deklara-
tion som inte är behörigen undertecknad tas förseningsavgift ut endast om
handlingen inte undertecknas inom den tid som föreskrivs i ett förelägg-
ande. Förseningsavgift tas då ut med 500 kr.
43 §
I paragrafen regleras de fall då förseningsavgiften skall efterges. Efter-
giftsgrunderna är desamma som vid inkomsttaxeringen, nämligen att
underlåtenheten på grund av den deklarationsskyldiges ålder, sjukdom,
bristande erfarenhet eller liknande förhållande framstår som ursäktlig.
Bristande erfarenhet torde dock här, jämfört med inkomsttaxeringen, vara
en betydligt mer sällan förekommande eftergiftsgrund,
Detsamma gäller om underlåtenheten framstår som ursäktlig med
hänsyn till annan särskild omständighet eller om det framstår som
uppenbart oskäligt att ta ut förseningsavgiften. Vid fastighetstaxeringen
bör, enligt vad ett par remissinstanser påpekat, även i de fall då det finns
fler ägare till en fastighet och samtliga påförts förseningsavgift, grund för
eftergift vara att en delägare kan göra troligt att en annan delägare är den
som regelmässigt brukar deklarera fastigheten.
Som Kammarrätten i Sundsvall i sitt remissyttrande påpekat kan
uttrycken "felaktighet " och "uppgiftens beskaffenhet" utmönstras ur
lagtexten i promemorieförslaget eftersom bestämmelsen i FTL till skillnad
från vad som gäller vid inkomsttaxeringen endast avser förse-ningsavgift
och inte skattetillägg.
44 §
Bestämmelserna om eftergift av förseningsavgift skall beaktas ex officio
av skattemyndighet eller domstol.
45 §
Förseningsavgift får inte påföras sedan fastighetsägaren har avlidit.
104
46 §
För förseningsavgift som enligt denna lag påförs fastighetsägare gäller i
fråga om debitering och uppbörd reglerna UBL. För att detta skall
kunnna ske krävs ändringar i UBL. Dessa ändringar har dock inte tagits
med i detta förslag.
19 kap.
1 §
Paragrafen motsvarar i huvudsak första och andra styckena av samma
paragraf i dess nuvarande lydelse. Tidpunkterna för beslut om föreskrifter
har dock flyttats. Tidpunkten för regeringen eller myndighet som
regeringen bestämmer att besluta om föreskrifter för förberedelsearbetet
har flyttats från den 31 december till den 1 oktober andra året före det
år då allmän fastighetstaxering äger rum. Senast den 15 november samma
år skall RSV beträffande småhus och tomtmark, utom såvitt avser småhus
och tomtmark för småhus som ingår i lantbruksenhet, lämna förslag till
sådana föreskrifter som avses i 7 kap. 7 § med undantag för föreskrifter
om indelning i värdeområden.
Skattemyndigheten skall senast den 15 mars året före det år då allmän
fastighetstaxering äger rum lämna förslag till föreskrifter om indelning
1 värdeområden för småhus, hyreshus, avkastningsvärderad industri och
tomtmark. Detta arbete är för detaljerat och omfångsrikt för att det skall
kunna ske på central nivå.
RSV skall senast samma datum lämna förslag till föreskrifter om indel-
ning i värdeområden för övriga ägoslag samt förslag till övriga föreskrif-
ter enligt 7 kap. 7 § för samtliga byggnadstyper och ägoslag.
Paragrafens sista stycke innehöll en administrativ bestämmelse som inte
behövs i lag. Stycket har därför upphävts.
2 §
I paragrafen finns bestämmelser om att det vid varje skattemyndighet
skall finnas referensgrupper som skall bestå av ledamöter i skatte-
nämnden. Referensgruppen skall finnas vid förberedelsearbetet och skall
tillgodose behovet av lekmannainsyn vid detta.
3 §
Ändringarna i paragrafen har karaktär av följdändringar.
5 §
Skattemyndigheten i samråd med LMV svarar för upprättandet av förslag
till riktvärdekartor för tomtmark som inte ingår i lantbruksenhet. Detta
skall ske senast den 1 juni året före det år då allmän fastighetstaxering
äger rum. Skattemyndigheten och LMV skall samtidigt föreslå de föränd-
ringar som behövs i de förslag till föreskrifter som avses i 1 § andra -
fjärde styckena.
Prop. 1993/94:1
105
I andra stycket fastslås att referensgruppen under arbetets gång skall Prop. 1993/94:1
beredas möjlighet att lämna synpunkter. Genom att referensgruppen
bereds tillfälle att yttra sig bevaras lekmannainsynen vid förberedelse-ar-
betet.
6 §
Ändringarna i paragrafen har karaktär av följdändringar.
7 §
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer skall senast
den 1 september året före det år då allmän fastighetstaxering äger rum
besluta sådana föreskrifter som avses i 7 kap. 7 §.
8 §
Ändringarna i paragrafen är av endast redaktionell art.
20 kap.
1 §
1 bestämmelsen anges att det finns tre typer av taxeringsbeslut, nämligen
grundläggande beslut om taxering, omprövningsbeslut och beslut om
taxeringsåtgärder efter domstols dom.
2 §
I första stycket anges att grundläggande beslut om taxering av en fastighet
som är belägen inom länet skall meddelas senast den 15 juni under
taxeringsåret. Bestämmelsen motsvarar 20 kap. 11 § i lagens nuvarande
lydelse.
I andra stycket regleras möjligheten till skönstaxering motsvarande den
som finns vid inkomsttaxeringen. Om någon deklaration inte kommer in
eller inkommen deklaration är så bristfällig att den inte kan läggas till
grund för beräkning av taxeringsvärdet skall detta beräknas med ledning
av de uppgifter som finns att tillgå i ärendet.
3 §
I förevarande paragraf behandlas beslutsbehörighetens fördelning inom
skattemyndigheten mellan tjänstemän och skattenämnd. Det är den enskil-
de tjänstemannen som prövar om de i lagen angivna förutsättningarna för
att ett ärende skall avgöras i nämnden föreligger. Ett grundläggande
beslut om taxering kan fattas av tjänstemannen själv om det inte
innefattar en skälighets- eller bedömningsfråga av väsentlig ekonomisk
betydelse för fastighetsägaren eller beslutet av någon annan särskild
anledning bör fattas i nämnd. Vid bedömningen av vad som skall avses
med väsentlig ekonomisk betydelse kan hänvisas till vad som sägs i
förarbetena till motsvarande bestämmelse i TL (2 kap. 4 §) där man talar
106
om en taxerad inkomst om 10 000 kr i dåvarande penningvärde. Vid Prop. 1993/94:1
fastighetstaxeringen torde detta motsvara en fastighetsskatt och eventuell
förmögenhetsskatt om sammanlagt ca 5000 kr. Härvid måste även beaktas
att ett beslut om fastighetstaxering normalt ligger till grund för uttag av
skatt under sex års tid.
Ett ärende som avser omprövning av en tvistig fråga och där nämnden
inte tidigare prövat de omständigheter och bevis som fastighetsägaren
åberopar, skall avgöras i nämnden (punkt 1). Finner tjänstemannen att de
yrkanden fastighetsägaren framställer i en begäran om omprövning kan
godtas behöver nämnden således normalt inte kopplas in om inte punkt 3
är tillämplig. Bestämmelsen möjliggör också för tjänstemannen att fatta
beslut när frågan i och för sig är tvistig eller rör skälighets- eller
bedömningsfråga men nämnden redan tagit ställning till de omständighe-
ter och bevis den skattskyldige åberopar. Den tidigare prövningen måste
ha skett på samma underlag. Har omständigheter eller bevis tillkommit
som nämnden inte tagit ställning till skall även ett andra beslut som
innebär att den skattskyldige inte får fullt bifall fattas i nämnd.
Med nämnd avses här givetvis den vid skattemyndigheten redan
befintliga skattenämnden och inte någon särskild, för fastighetstaxeringen
tillskapad nämnd.
3 a§
Det åligger enligt första stycket i paragrafen skattemyndigheten att se till
att ärendet blir tillräckligt utrett. Denna uppgift ankommer enligt 17 kap.
16 § i lagens nuvarande lydelse på FTN:s ordförande.
Den skattskyldige skall enligt andra stycket få tillfälle att lämna
muntliga upplysningar inför skattenämnden om inte särskilda skäl talar
emot det.
Bestämmelsen avser endast möjligheten att lämna upplysningar muntligt
inför skattenämnden i ärende som skall avgöras i nämnden. Möjligheterna
till muntligt förfarande i ärende hos skattemyndigheten som inte avgörs
i skattenämnd regleras av 14 § FL.
Beslut om att vägra muntligt uppgiftslämnande i ärende som skall
avgöras av nämnden fattas av nämnden. Av allmänna regler följer att
beslut att vägra muntligt uppgiftslämnande får överklagas endast i
samband med avgörandet i sak.
Vad som kommer fram vid en personlig inställelse måste dokumente-
ras. Dokumentationsskyldigheten framgår av 15 § FL. Bestämmelsen
motsvarar 20 kap. 5 § i lagens nuvarande lydelse.
4 §
Regeln motsvarar 20 kap. 12 § i lagens nuvarande lydelse.
5 §
Regeln i 20 kap. 13 § i lagens nuvarande lydelse har oförändrad flyttats
till detta lagrum.
107
5 a §
Skattemyndigheten skall senast den 30 juni under taxeringsåret underrätta
fastighetsägaren om innehållet i skattemyndighetens beslut om fas-
tighetstaxering och om möjligheten att begära omprövning av detta.
Fastighetsägaren skall också underrättas om vad som skall iaktagas av
den som vill begära omprövning av eller överklaga myndighetens beslut
och innehållet i eventuell skiljaktig mening.
6 §
Regeln motsvarar 20 kap. 15 § i lagens nuvarande lydelse.
7 §
Skattemyndigheten är skyldig att på begäran av fastighetsägaren ompröva
ett taxeringsbeslut om förutsättningar för en prövning i sak föreligger.
Någon beloppsgräns eller motsvarande har inte införts. Inte heller finns
någon möjlighet för skattemyndigheten att avvisa en begäran med hänvis-
ning till att frågan tidigare varit föremål för omprövning. Den skattemyn-
dighet som fattat det grundläggande beslutet är i princip behörig att fatta
omprövningsbeslutet. Av bestämmelserna i 17 kap. 2 § följer dock att
beslutsbehörigheten kan överföras mellan skattemyndigheterna.
Ett taxeringsbeslut består av en mängd delfrågor och varje sådan
delfråga kan bli föremål för omprövning. Omprövning kan ske av varje
fråga som kan ha betydelse för beskattningen eller annat ekonomiskt
mellanhavande. Omprövning kan ske så fort skattemyndigheten fattat ett
grundläggande beslut. Om något grundläggande beslut om taxering inte
fattats får taxering ske genom omprövning.
Av sista stycket framgår att skattemyndigheten får underlåta att på eget
initiativ ompröva ett beslut om omprövningen skulle avse endast ett
mindre belopp. Det finns inte någon motsvarande möjlighet för
skattemyndigheten att underlåta omprövning i de fall fastighetsägaren har
begärt att en omprövning skall företas.
8 §
Rättegångsbalkens regler om rättskraft tillämpas i huvudsak analogvis
även på förvaltningsområdet. Eftersom skattemyndigheterna nu får
befogenhet och skyldighet att ompröva sina egna beslut om fastighets-
taxering görs i paragrafen en erinran om att domstols dom vinner s.k.
negativ rättskraft och att omprövning således inte kan ske av en fråga
som domstol avgjort. Omprövning skall inte heller ske sedan en fråga
efter överklagande har överlämnats till domstol för prövning (litis
pendens). Detta är huvudregeln i förvaltningsprocessen och behöver inte
sägas särskilt.
Rättskraften gäller endast den rättsföljd det varit frågan om i målet.
Bestämmelsen hindrar omprövning av t.ex. en fråga om huruvida en
fastighet skall ha lägre taxeringsvärde på grund av höga radonvärden om
detta prövats av domstol. Däremot är skattemyndigheten oförhindrad att
Prop. 1993/94:1
108
ompröva frågor som visserligen har samband med den av domstolen Prop. 1993/94:1
prövade men som ändå inte avser samma sak. Domstolens dom kan
naturligtvis ändå ha avgörande betydelse för utgången i omprövningsären-
det.
Nytillkommande omständigheter (facta superveniens) kan medföra att
omprövning får ske. Omständigheten skall inte ha kunnat åberopas i
målet utan måste vara ny och inte bara ha blivit känd för parterna efter
domen.
I 11 § har införts en särskild regel för att möjliggöra omprövning på
begäran av fastighetsägare av en fråga som tidigare har prövats av
domstol genom lagakraftvunnet beslut, om beslutet avviker från
rättstillämpningen i ett regeringsrättsavgörande som meddelats därefter.
9 §
Paragrafen reglerar omprövning på begäran av fastighetsägaren.
Fastighetsägarens begäran skall framställas skriftligt. Angående
undertecknande se 10 §.
Begäran skall för att tas upp till prövning i princip ha kommit in till
skattemyndigheten inom fem år efter utgången av taxeringsåret. I annat
fall skall begäran avvisas. Ett avvisningsbeslut kan överklagas. Länsrätt-
ens beslut i anledning av överklagande av skattemyndighetens beslut att
avvisa en begäran om omprövning såsom för sent inkommen får inte
överklagas (22 kap. 2 §, jfr 30 § FL).
Skattemyndighetens omprövningsbeslut kan fattas efter utgången av
femårsperioden. Det finns ingen tidsgräns inom vilken beslut i anledning
av den skattskyldiges begäran om omprövning skall fattas. Att ompröv-
ningsbeslut skall behandlas så snabbt som möjligt ligger i sakens natur
även om detta inte kommit till direkt uttryck i lagtexten.
Andra stycket innehåller en ventil för de fall då fastighetsägaren inte
inom två månader före femårsperiodens utgång fått kännedom om ett
taxeringsbeslut till hans nackdel. Fastighetsägaren har då möjlighet att
komma in med en begäran om omprövning inom två månader från den
dag han fick kännedom om beslutet. Med fastighetsägare bör här avses
den eller de som var ägare till fastigheten när beslutet fattades.
Enligt tredje stycket skall det förhållandet att fastighetsägaren har gett
in en begäran om omprövning inom omprövningsfristen till fel skatte-
myndighet eller till en förvaltningsdomstol inte hindra att omprövning
görs även om begäran överlämnats till beslutsmyndigheten först efter
omprövningsperiodens utgång.
10 §
Bestämmelsen gör det möjligt för skattemyndigheten att förelägga fastig-
hetsägaren eller hans ombud att underteckna en begäran om omprövning
vid påföljd att omprövning annars inte görs.
109
11 §
Av allmänna principer följer att nya omständigheter inte omfattas av ett
avgörandes rättskraft. Inträffar nya omständigheter efter ett domstols-
avgörande prekluderas inte dessa.
Ny rättspraxis torde inte anses utgöra sådana nya omständigheter som
inte omfattas av rättskraften. Är en fråga avgjord genom ett lagakraftvun-
net beslut kan därför inte någon ytterligare prövning ske även om
avgörandet strider mot senare tillkomna prejudikat. Bestämmelsen avser
att möjliggöra att ett lagakraftvunnet domstolsbeslut kan omprövas, om
fastighetsägarens begäran kommer in inom femårsperioden och beslutet
avviker från rättstillämpningen i ett regeringsrättsavgörande som medde-
lats därefter.
12 §
Bestämmelserna i 12 - 20 §§ behandlar skattemyndighetens möjlighet och
skyldighet att på eget initiativ ompröva taxeringsbeslut.
I 12 § regleras omprövning till fastighetsägarens fördel t.o.m. det femte
året efter taxeringsåret.
Följdändringsbeslut till fördel kan enligt andra stycket fattas även efter
femårsperioden. Någon ytterligare tidsgräns föreskrivs inte. Det är
naturligtvis angeläget att beslut om följdändring till fastighetsägarens
fördel fattas så snart som möjligt. Det föreligger inte något krav att
beslutet som föranleder förändringen skall ha vunnit laga kraft. Ändras
det beslut som föranlett följdändringen får ett nytt följdändringsbeslut
fattas.
Följdändring enligt andra stycket måste vara en omedelbar konsekvens
av taxeringsbeslutet eller domstolsbeslutet.
13 §
Paragrafen avser omprövningsbeslut som fattas på skattemyndighetens
initiativ och reglerar inom vilken tid omprövningsbeslut till fastig-
hetsägarens nackdel får meddelas utan att förutsättningar för eftertaxering
föreligger.
Beslut får enligt huvudregeln i första stycket inte meddelas efter ut-
gången av året efter taxeringsåret.
Om fastighetsägaren inte gett in allmän fastighetsdeklaration i rätt tid
ges särskilda regler i andra stycket. Ett beslut till nackdel får då alltid
meddelas inom ett år från den dag då deklarationen kom in till skatte-
myndigheten men senast inom fem år från utgången av taxeringsåret.
Med deklaration avses en i behörig ordning upprättad deklaration.
Deklarationen skall således vara upprättad på fastställt formulär och
undertecknad av fastighetsägaren eller legal ställföreträdare för denne.
14 §
Omprövningsbeslut till nackdel för fastighetsägaren i andra fall än som
sägs i 13 § är definitionsmässigt eftertaxeringsbeslut.
Prop. 1993/94:1
110
15 §
Eftertaxeringsgrundema i paragrafen motsvarar eftertaxeringsgrunderna
i 4 kap. 16 § TL.
16 §
Eftertaxering får också ske vid rättelse av felräkning, misskrivning eller
annat uppenbart förbiseende eller när en ändring i ett taxeringsbeslut
föranletts av beslut som avses i 12 § andra stycket. Beslutet om
eftertaxering skall i dessa fall ha karaktär av följdändring till ett beslut
enligt 12 § andra stycket.
Beträffande vad Kammarrätten i Sundsvall och Länsrätten i Stockholms
län anfört i sina remissyttranden i denna fråga anser jag att om en
fastighet genom uppenbart förbiseende inte blivit taxerad eller undantagits
från skatteplikt trots att så inte hade bort ske utgör detta grund för
eftertaxering enligt 16 § punkt 1 i förslaget. För den händelse sådana
felaktigheter inte beror på ett uppenbart förbiseende och inte heller på
oriktig uppgift eller underlåtenhet från fastighetsägaren bör de inte utgöra
grund för eftertaxering.
17 §
Enligt första stycket får eftertaxering som avser annat än följdändring ske
endast om den avser belopp av någon betydelse. Vid denna bedömning
kan man inte enbart se till höjningen av taxeringsvärdet i sig utan till den
ökning av fastighets- och eventuellt förmögenhetsskatt en höjning av
taxeringsvärdet leder till. Som riktmärke vid inkomsttaxeringen vid
bedömandet av huruvida ett belopp skall anses vara av någon betydelse
anges att beloppet normalt bör röra sig om ca 5 000 kr taxerad inkomst.
Detta får anses motsvara skatt med åtminstone 2 000 kr i dagens
penningvärde.
Vid eftertaxering avseende olika frågor bör det sammanlagda beloppet
utgöra grund för bedömningen. Härvid måste även beaktas att ett beslut
om fastighetstaxering normalt ligger till grund för uttag av skatt under
sex års tid. Eftertaxering bör därför kunna ske även om beloppen varje
enskilt år inte uppgår till sådana belopp att eftertaxering för ett enstaka
år skulle ha varit möjlig.
Det åligger skattemyndigheten att ex officio undanröja ett efter-
taxeringsbeslut om förutsättningar för eftertaxering inte längre är för
handen. Om t.ex. skattemyndigheten fattar ett eftertaxeringsbeslut som
avser olika poster och länsrätten efter överklagande av fastighetsägaren
meddelar en dom som innebär att en post inte skall eftertaxeras skall
skattemyndigheten undanröja hela eftertaxeringen om beloppskravet inte
längre är uppfyllt för de ej överklagade posterna.
Skattemyndigheten är normalt oförhindrad att fatta flera beslut i samma
fråga. Beträffande beslut om eftertaxering gäller dock ett undantag.
Skattemyndigheten får inte efter att eftertaxering har skett fatta ännu ett
beslut om eftertaxering avseende samma fråga. Däremot är skattemyn-
Prop. 1993/94:1
111
digheten oförhindrad att fatta ett omprövningsbeslut till fastighetsägarens Prop. 1993/94:1
fördel.
18 §
Av bestämmelsen framgår att ett beslut om eftertaxering normalt skall
meddelas före utgången av det femte året efter taxeringsåret. Avvikelser
från femårsfristen regleras i 19 - 20 §§.
19 §
Enligt första stycket får beslut om följdändring till nackdel för den
skattskyldige fattas även efter femårsperioden. I sådana fall skall följd-
ändringsbeslutet fattas inom sex månader från det att det beslut som för-
anleder följdändringen meddelades.
Beslut om eftertaxering på grund av oriktig uppgift i omprövningsären-
de eller mål om taxering får meddelas även efter femårsperioden men
senast inom ett år från utgången av den månad då skattemyndighetens
eller domstolens beslut i ärendet eller målet vunnit laga kraft.
I TL finns en regel som inskränker möjligheten till eftertaxering om
den skattskyldige avlidit. Någon motsvarande bestämmelse bör inte finnas
vid fastighetstaxering eftersom taxeringen är knuten till fastigheten och
inte till den eller dem som äger fastigheten.
20 §
Ett beslut om taxeringsåtgärder kommer i fråga endast i de fall domstol
ändrat ett taxeringsbeslut. Domstolen skall inte räkna ut det nya taxe-
ringsvärde m.m. som kan bli följden av att det överklagade beslutet
ändras utan endast besluta i den fråga som är föremål för prövning.
Skattemyndigheten skall därefter besluta om de taxeringsåtgärder som blir
följden av ställningstagandet i sak. Beslutet om taxeringsåtgärder är ett
taxeringsbeslut och kan överklagas som ett sådant
21 kap.
1 §
I paragrafen sägs att skattemyndighetens taxeringsbeslut får överklagas
hos länsrätten. Detta gäller det grundläggande beslutet, omprövningsbe-
slut och beslut om taxeringsåtgärder. Vidare anges att en fastighetsägare
får överklaga ett beslut att avvisa en begäran om omprövning av
taxeringsbeslut.
Ett överklagande av ett beslut om fastighetstaxering skall inte avse det
taxeringsvärde som beslutet mynnat ut i utan skattemyndighetens ställ-
ningstagande i någon eller några av de delfrågor som har betydelse för
bestämmande av taxeringsvärdet, beskattningen eller något annat ekono-
miskt mellanhavande, såsom att bidrag eller stöd på grund av beslutet
skulle utgå med för lågt belopp.
112
2 §
Beslut att förelägga vid vite får inte överklagas.
Prop. 1993/94:1
3 §
Fastighetsägarens överklagande skall ha kommit in till den skattemyn-
dighet som fattat beslutet inom fem år efter taxeringsåret. För överkla-
ganden som avser beslut som har meddelats efter den 30 juni femte året
efter taxeringsåret och som fastighetsägaren har fått del av efter utgången
av oktober månad samma år ges en särskild bestämmelse i första stycket
andra meningen. Beslut som meddelas så sent skall därför delges
fastighetsägaren.
Enligt andra stycket gäller att fastighetsägaren får överklaga ett beslut
även om det inte har gått honom emot.
4 §
Paragrafen motsvarar i stort vad som gäller enligt 24 § FL. En skillnad
är att överklaganden som getts in i rätt tid men till annan skattemyndighet
än den som fattat beslutet eller till annan förvaltningsdomstol än den som
har att pröva överklagandet inte skall avvisas även om det nått be-
slutsmyndigheten efter denna tid. Att överklagandet skall ges in till
beslutsmyndigheten framgår av 23 § FL.
5 §
Enligt första stycket skall skattemyndigheten, sedan den funnit att
överklagandet inte skall avvisas som för sent inkommet eller därför att
frågan redan har överlämnats för domstolsprövning eller prövats av
domstol, snarast ompröva sitt beslut. I fråga om vem inom skattemyn-
digheten som skall ompröva beslutet gäller bestämmelserna i 20 kap. 3 §.
Att omprövning skall ske snarast får inte medföra att skattemyndigheten
underlåter att företa den utredning som behövs för att få ett gott
beslutsunderlag.
Andra stycket och tredje stycket första meningen motsvarar 28 § FL.
I tredje stycket ges dessutom en bestämmelse som avser att motverka
att länsrätten belastas med uppgiften att pröva rena "restposter" och
otvistiga frågor. Den gäller fall där det finns anledning att anta att
fastighetsägarens yrkanden kan i allt väsentligt ha bifallits, eller en
utförlig beslutsmotivering kan ha rett ut en tidigare oklarhet. I sådana fall
bör skattemyndigheten när beslutet sänds ut till fastighetsägaren bereda
honom tillfälle att återkalla överklagandet. En blankett som förenklar för
fastighetsägaren bör bifogas. Om överklagandet återkallas, skall skatte-
myndigheten skriva av ärendet.
113
8 Riksdagen 1993194. 1 samt. Nr 10
6 §
1 paragrafen anges att skattemyndigheten, efter sin omprövning, skall
överlämna överklagandet till länsrätten tillsammans med handlingarna i
målet om inte överklagandet avvisas eller avskrivs.
Enligt andra meningen i paragrafen får ett överklagande som har kom-
mit in i rätt tid i vissa fall överlämnas till länsrätten utan omprövning. De
situationer som avses är t.ex. när skattemyndigheten inte har lyckats
komplettera överklagandet (fullmakt eller underskrift saknas eller inget
yrkande kan utläsas) så att omprövning kan ske.
7 §
Bestämmelsen i första stycket innebär att ett överklagande från RSV skall
ha kommit in inom den tid som skattemyndigheten har på sig att ändra
beslutet eller efter den tiden men senast två månader efter det att beslutet
meddelades. Överklagandet skall ges in till beslutsmyndigheten som med
tillämpning av 24 § FL prövar om överklagandet har kommit in i rätt tid.
Någon omprövningsskyldighet motsvarande den som gäller vid fas-
tighetsägares överklagande enligt 5 § föreskrivs inte. Däremot kan
uppenbara felaktigheter rättas med stöd av 27 § FL.
Om det är fråga om ett omprövningsbeslut som rör eftertaxering och
yrkas ändring till fastighetsägarens nackdel, framgår av paragrafens andra
stycke att tiden för överklagande är två månader från det att beslutet
meddelades. I sammanhanget bör noteras att om undersökning företagits
som skulle kunna leda till ett beslut om eftertaxering och skattemyn-
digheten därefter beslutar att inte eftertaxera, föreligger skyldighet enligt
21 § FL att underrätta fastighetsägaren om detta beslut.
22 kap.
1 §
Ändringarna i paragrafen är endast av redaktionell art.
2 §
Enligt paragrafen får länsrättens beslut avseende en skattemyndighets
beslut att avvisa en för sent inkommen begäran om omprövning, beslut
i fråga som avses i 20 kap. 6 § samt beslut om besiktning enligt 18 kap.
30 § inte överklagas.
3 §
Här hänvisas till reglerna i 6 kap. 11 - 24 §§ TL. Dessa paragrafer
reglerar överklagande av länsrättens och kammarrättens beslut vid
inkomsttaxeringen samt handläggningen vid domstol i dessa ärenden.
Reglerna blir tillämpliga även vid fastighetstaxeringen och vad som i
taxeringslagen sägs om skattskyldig skall här gälla fastighetsägare.
Prop. 1993/94:1
114
24 kap.
1 §
Ändringarna i första stycket är av redaktionell art resp, följdändringar.
1 andra stycket stadgas att ny ägares omprövnings- och överklaganderätt
endast avser senaste allmänna fastighetstaxering eller ny taxering av
taxeringsenheten som därefter skett genom särskild fastighetstaxering.
25 kap.
6 §
Ändringarna är följdändringar och ändringar av redaktionell art.
26 kap.
2 §
Ändringarna är av redaktionell art resp, följdändringar.
3 §
I och med att det införs en möjlighet att påföra förseningsavgift vid den
särskilda fastighetstaxeringen bör här liksom vid den allmänna fastig-
hetstaxeringen ett föreläggande inte förenas med vite om underlåtenhet
att fullgöra föreläggandet kan medföra att förseningsavgift påförs.
4 §
Genom bestämmelserna i paragrafen införs en möjlighet att påföra
förseningsavgift även vid särskild fastighetstaxering motsvarande de
regler som i 18 kap. 42 § föreslås gälla vid allmän fastighetstaxering.
I paragrafens andra stycke hänvisas direkt till bestämmelserna i 18 kap.
43 - 46 §§ avseende bl.a. eftergift och debitering av förseningsavgift.
28-30 och 32 kap.
Ändringarna är följdändringar.
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att anta förslagen till
1. lag om ändring i fastighetstaxeringslagen (1979:1152),
2. lag om ändring i lagen (1993:941) om ändring i uppbördslagen
(1953:272),
3. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),
4. lag om ändring i lagen (1941:413) om arvsskatt och gåvoskatt.
Prop. 1993/94:1
115
Prop. 1993/94:1
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslut att
genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som före-
draganden har lagt fram.
116
Förteckning över de remissinstanser som avgett yttrande över
departementspromemorian (Ds 1993:10) om organisationen vid
fastighetstaxeringen
Statskontoret, Riksrevisionsverket, Riksskatteverket, Kammarrätten i
Jönköping, Kammarrätten i Sundsvall, Länsrätten i Stockholm län,
Länsrätten i Göteborgs och Bohus län, Länsrätten i Västernorrlands län,
Länsrätten i Värmlands län, Lantmäteriverket, Skogsstyrelsen, Statens
Jordbruksverk, Svenska kommunförbundet, Landstingsförbundet, Lant-
brukarnas Riksförbund, Sveriges Fastighetsägareförbund samt Villaägar-
nas Riksförbund,
Prop. 1993/94:
Bilaga 1
117
Härigenom föreskrivs i fråga om fastighetstaxeringslagen (1979:1152)1
dels att 17 kap. 4-14, 16, 18, 20-22 och 24-25 §§, 20 kap. 2, 4 och
21-23 §§, 22 kap. 7 §, 23 kap., 24 kap. 2-7 §§, 25 kap. 1-5 och 7 §§,
27 kap., 28 kap. 2 och 5-12 §§, 29 kap. 2 och 3 §§, 31 kap. samt
32 kap. 2 § skall upphöra att gälla,
dels att nuvarande 17 kap. 15 § skall betecknas 17 kap. 4 §, 17 kap.
17 § skall betecknas 17 kap. 5 §, 17 kap. 19 § skall betecknas 17 kap.
1 §, 17 kap. 23 § skall betecknas 17 kap. 6 §, 20 kap. 5 § skall
betecknas 20 kap. 3 a §, 20 kap. 11 § skall betecknas 20 kap. 2 §, 20
kap. 12 § skall betecknas 20 kap. 4 §, 20 kap. 13 § skall betecknas 20
kap. 5 §, 20 kap. 14 § skall betecknas 20 kap. 5 a § och 20 kap. 15 §
skall betecknas 20 kap. 6 §,
dels att 17 kap. nya 1 §, 2 och 3 §§ och nya 4-6 §§, 18 kap. 1,
6- 10, 12, 14, 15, 22-26, 28-30, 32, 38 och 41 §§, 19 kap. 1-3 och 5-8
§§, 20 kap. 1 §, nya 2 §, 3 §, nya 3 a §, nya 4 §, nya 5 a §, nya 6 §,
7- 10 §§, nya 11-15 §§, 16-20 §§, 21 kap. 1-7 §§, 22 kap. 1-3 §§, 24
kap. 1 §, 25 kap. 6 §, 26 kap. 2 och 3 §§, 28 kap. 1, 3 och 4 §§, 29
kap. 1 §, 30 kap. 1 § och 32 kap. 1 § samt rubrikerna närmast före
20 kap. 1 §, 21 kap. 1 §, 22 kap. 1 §, 24 kap. 1 §, 28 kap. 1 §, 29 kap.
1 §, 30 kap. 1 § och 32 kap. 1 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas nya bestämmelser 18 kap. 9 a och
42—46 §§ och 26 kap. 4 § samt nya rubriker av följande lydelse.
Prop. 1993/94:1
Bilaga 2
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
17 kap.
1 §
(19 §)
Riksskatteverket leder och ansvarar för skatteförvaltningens verksamhet
enligt denna lag.
Skattemyndigheten leder och ansvarar för verksamheten i länet.
Det allmännas talan i ärenden
enligt denna lag förs av skattemyn-
digheten.
2
Län indelas i fastighetstaxerings-
distrikt. För hyreshusenheter får
särskild distriktsindelning ske.
Taxeringsenhet får utan hinder
av vad som sägs i första stycket
hänföras till annat fastighetstaxe-
ringsdistrikt om det erfordras med
hänsyn till behovet av lokalkänne-
Beslutande myndigheter
§2
Beslut i taxeringsärende fattas av
skattemyndigheten i det län där
fastigheten är belägen.
En skattemyndighet får uppdra åt
en annan skattemyndighet att fatta
beslut i dess ställe i ett visst ärende
eller en viss grupp av ärenden. Ett
sådant uppdrag får ges endast om
118
Nuvarande lydelse
dom i nämnden eller eljest för taxe-
ringsarbete.
Alla taxeringsenheter, som bildas
av samma fastighet, hänförs till
samma fastighetstaxerings-
distrikt.
3
Fastighetstaxeringsdistrikt för
taxering av småhusenheter omfattar
kommun eller del av kommun.
Fastighetstaxeringsdistrikt för
taxering av lantbruks-, hyreshus-
och industrienheter omfattar kom-
mun, del av kommun eller flera
kommuner.
Kommun eller del av kommun får
ingå i två eller flera fastighetstaxe-
rings- distrikt.
Föreslagen lydelse
den andra myndigheten medger det
och om det kan ske utan avsevärd
olägenhet för fastighetsägaren.
Prop. 1993/94:1
Bilaga 2
Skattenämnden
§
Bestämmelser om skattenämnd
och val till skattenämnd finns i
2 kap. 1, 3 och 5—7 §§ och 7 kap.
5—8 §§ taxeringslagen (:324)
4
(15 §)3
Skattemyndigheten förordar
senast den 15 september andra året
före det år, då allmän fastighets-
taxering äger rum, erforderligt an-
tal personer med sakkunskap i frå-
ga om fastighetsvärdering (konsu-
lenter för fastighetstaxering) att
biträda fastighetstaxeringsnämnd
vid den allmänna fastighetstaxe-
ringen.
Konsulent får ej vara ledamot av
fastighetstaxeringsnämnd som han
biträder.
Kommunstyrelsen får förordna
tjänsteman hos kommunen som
skattemyndigheten godkänner att
granska deklarationer och andra
handlingar. Godkännandet får när
som helst återkallas.
Mot skattemyndighetens beslut
enligt denna paragraf får talan en
föras.
Konsulenter m. m.
§
Skattemyndigheten får förordna
det antal personer med sakkunskap
i fråga om fastighetsvärdering
(konsulenter för fastighetstaxering)
som behövs för att biträda skatte-
myndigheten vid den allmänna fas-
t ighets taxeringen.
Konsulenten får inte vara leda-
mot av den skattenämnd som han
biträder.
119
Nuvarande lydelse
5
(17 §)4
Konsulent för fastighetstaxering
skall enligt skattemyndighetens be-
stämmande medverka vid förbere-
delsearbetet inför den allmänna
fastighetstaxeringen. Han skall vid
taxeringen granska de deklarationer
och andra handlingar som nämnden
för sådant ändamål överlämnar till
honom.
Konsulenten skall efter erforder-
lig utredning avge skriftliga utlå-
tanden till ledning vid taxeringen.
Han skall, i den omfattning nämn-
dens ordförande finner påkallat, i
nämnden föredra ärenden i vilka
han har avgivit utlåtande.
6
(23 §)
Kostnad för sakkunnig eller tolk
betalas av statsmedel med belopp
som bestäms av regeringen eller
myndighet som regeringen bestäm-
mer.
Föreslagen lydelse
§
En konsulent för fastighetstaxe-
ring skall enligt skattemyndighe-
tens bestämmande medverka vid
förberedelsearbetet inför den
allmänna fastighetstaxeringen. Han
skall vid taxeringen granska de
deklarationer och andra handlingar
som skattemyndigheten för sådant
ändamål överlämnar till honom
samt vid behov biträda skattemyn-
digheten vid utredning av taxe-
ringsfrågor som kräver särskild
sakkunskap.
Prop. 1993/94:1
Bilaga 2
§
Kostnad för konsulent eller tolk
betalas av statsmedel med belopp
som bestäms av regeringen eller av
en myndighet som regeringen be-
stämmer.
18 kap.
1
Till ledning vid allmän fastig-
etstaxering skall ägaren utan an-
maning lämna deklaration (allmän
fastighetsdeklaration) för varje
fastighet. Deklaration skall dock
inte lämnas för staten tillhörig
försvarsfastighet som enligt 3 kap.
2 § är undantagen från skatteplikt
eller för fastighet som vid föregå-
ende års taxering inte åsatts högre
taxeringsvärde än 1 000 kronor.
§5
Till ledning vid allmän fastighet-
staxering skall ägaren utan före-
läggande lämna deklaration (allmän
fastighetsdeklaration) för varje
fastighet. Deklaration skall dock
inte lämnas för försvarsfastighet
som tillhör staten och som enligt
3 kap. 2 § är undantagen från
skatteplikt eller för fastighet som
vid föregående års taxering inte
åsatts högre taxeringsvärde än
1 000 kronor.
Deklaration skall inte heller lämnas för fastighet för allmänna
kommunikationsändamål eller för distributionsbyggnad, värmecentral eller
reningsanläggning som enligt 3 kap. 2 § är undantagen från skatteplikt
eller för byggnad på annans mark då byggnadens värde understiger 50
000 kronor.
Finns på sådan kommunikationsfastighet som nyss har nämnts husbygg-
nad som används för annat än kommunikationsändamål skall dock
deklaration lämnas.
Efter anmaning är också den Efter föreläggande är också den
120
Nuvarande lydelse
som inte på grund av första stycket
har deklarationsskyldighet, skyldig
att avge fastighetsdeklaration.
Föreslagen lydelse
som inte på grund av första stycket
har deklarationsskyldighet, skyldig
att lämna fastighetsdeklaration.
Prop. 1993/94:1
Bilaga 2
6 §
Fastighetsägare bör utöver uppgifter enligt 4 § lämna de upplysningar
som är av betydelse för taxering av
Efter anmaning är fastighetsägare
skyldig att till ledning vid fastig-
hetens taxering lämna upplysningar
också om andra förhållanden än
dem, som anges i deklarations-
formuläret. Upplysningarna skall
lämnas skriftligen om annat inte
har sagts i anmaningen.
fastigheten.
Efter föreläggande är en fas-
tighetsägare skyldig att till ledning
vid fastighetens taxering lämna
upplysningar också om andra för-
hållanden än dem som anges i dek-
larationsformuläret. Upplysningar-
na skall lämnas skriftligen om
annat inte har sagts i föreläggan-
det.
Deklarationsskyldig skall efter
anmaning förete alla handlingar
som behövs för kontroll av egen
fastighetsdeklaration såsom skogs-
bruksplan eller annan uppskatt-
ningshandling som avser skog på
fastigheten, byggnadsritningar eller
köpeavtal.
Den som är deklarationsskyldig
skall efter föreläggande visa alla
handlingar som behövs för kontroll
av egen fastighetsdeklaration,
såsom skogsbruksplan eller annan
uppskattningshandling som avser
skog på fastigheten, byggnadsrit-
ningar eller köpeavtal.
8 §
Besiktning av fastighet får före-
tas vid förfarande enligt 19 kap.
3 § och vid taxering om fastighets -
taxeringsnämndens ordförande
eller tjänsteman som biträder
nämnden kommer överens med fas-
tighetsägaren om sådan besiktning.
Besiktning av fastighet får göras
vid förfarande enligt 19 kap. 3 §
och vid taxering, om skattemyndig-
heten kommer överens med fas-
tighetsägaren om sådan besiktning.
Allmän fastighetsdeklaration,
som skall lämnas utan föreläggan-
de, skall lämnas senast den 1 no-
vember året före det år då allmän
fastighetstaxering äger rum.
9 §6
Allmän fastighetsdeklaration,
som skall avges utan anmaning,
skall vara lämnad senast den 1 de-
cember året före det år då allmän
fastighetstaxering äger rum.
Fastighetsdeklarationen med tillhörande handlingar skall lämnas till
skattemyndighet.
Skattemyndighet får efter samråd med kommun bestämma att det inom
kommunen skall finnas särskilt insamlingsställe för deklarationer, som
skall lämnas till ledning för taxering inom länet.
121
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:1
Bilaga 2
9a§
Om någon visar att han på grund
av särskilda omständigheter är
förhindrad att lämna allmän fas-
tighetsdeklaration inom föreskriven
tid, får han efter ansökan beviljas
anstånd med att lämna deklaratio-
nen. Anstånd får inte utan att det
finns synnerliga skäl medges längre
än till utgången av februari månad
under taxeringsåret.
En sådan ansökan görs hos och
prövas av skattemyndigheten i det
län där fastigheten är belägen.
Har ansökan gjorts hos en annan
skattemyndighet, skall denna pröva
ansökan om tiden inte medger att
ansökan överlämnas till rätt myn-
dighet.
10 §7
Överlåts fastighet efter det att
allmän fastighetsdeklaration har
lämnats men före taxeringsårets
ingång, är såväl den förutvarande
som den nye ägaren skyldiga att
inom tio dagar därefter göra anmä-
lan om överlåtelsen till fastighets-
taxerings nämndens ordförande
eller till skattemyndigheten.
Har fastigheten blivit uppdelad i samband med överlåtelsen skall
överlåtelsehandlingen företes i huvudskrift eller bestyrkt avskrift.
12
Brandförsäkringsanstalt är efter
anmaning skyldig att till ledning
vid allmän fastighetstaxering lämna
uppgift om försäkringsvärdet på
byggnader, som är hos anstalten
försäkrade mot brandskada.
14 §
Uppgiftspliktig, från vilken all-
män fastighetsdeklaration eller an-
nan uppgift inte har inkommit inom
föreskriven tid, får anmanas att
lämna sådan deklaration eller
uppgift.
Ar deklaration eller uppgift ej
upprättad i enlighet med denna lag,
Om en fastighet överlåts efter det
att allmän fastighetsdeklaration har
lämnats men före taxeringsårets
ingång, är såväl den förutvarande
som den nye ägaren skyldiga att
inom tio dagar därefter göra anmä-
lan om överlåtelsen till skattemyn-
digheten.
§
Brandförsäkringsanstalt är efter
föreläggande skyldig att till ledning
vid allmän fastighetstaxering lämna
uppgift om försäkringsvärdet på
byggnader, som är hos anstalten
försäkrade mot brandskada.
En uppgiftspliktig person, som
inte har lämnat in allmän fas-
tighetsdeklaration eller annan
uppgift inom föreskriven tid, får
föreläggas att lämna sådan deklara-
tion eller uppgift.
Om deklarationen eller uppgiften
inte är upprättad i enlighet med
122
Nuvarande lydelse
får den uppgiftspliktige anmanas
att avhjälpa bristen.
15
Allmän fastighetsdeklaration och
annan uppgift eller upplysning till
ledning vid egen taxering, som
skall avgivas på grund av anma-
ning, skall lämnas inom den tid,
som anges i anmaningen. Skyl-
dighet föreligger dock ej att på
grund av anmaning lämna deklara-
tion eller uppgift på tidigare dag än
handlingen skulle ha lämnats utan
anmaning.
Föreslagen lydelse
denna lag, får den uppgiftspliktige
föreläggas att avhjälpa bristen.
§
Allmän fastighetsdeklaration och
annan uppgift eller upplysning till
ledning vid egen taxering, som
skall avges på grund av förelägg-
ande, skall lämnas inom den tid,
som anges i föreläggandet.
Uppgiftslämnaren är dock inte
skyldig att på grund av föreläggan-
det lämna deklaration eller uppgift
på tidigare dag än handlingen
skulle ha lämnats utan föreläggan-
de.
Prop. 1993/94:1
Bilaga 2
22
Anmaning får utfärdas av
skattemyndighet eller fastighets-
taxeringsnämnd samt tjänsteman
eller konsulent för fastighetstaxe-
ring som biträder fastighetstaxe-
ringsnämnden. Konsulent för fas-
tighetstaxering får dock ej anmana
någon att lämna allmän fastighets-
deklaration.
23 §
Anmaning skall innehålla
föreläggande för den anmanade att
lämna fastighetsdeklaration, annan
uppgift eller upplysning till den
som utfärdat anmaningen, inom
viss efter omständigheterna lämpad
tid, minst fem dagar efter mot-
tagandet. Vidare skall anmaningen
innehålla uppgift om postadress för
den som utfärdat anmaningen.
24
I anmaning, som utfärdas av
skattemyndighet eller fastighets-
taxeringsnämnd, får vite, föreläggas
utom i fall som sägs i 7 §.
25
Finner man beträffande anma-
ning eller annan i denna lag avsedd
handling att det är av betydelse att
erhålla bevis för att handlingen
§8
Föreläggande får utfärdas av en
skattemyndighet eller konsulent för
fastighetstaxering. En konsulent för
fastighetstaxering får dock inte
förelägga någon att lämna allmän
fastighetsdeklaration.
Fastighetsdeklaration eller annan
uppgift skall efter föreläggande
lämnas till den som utfärdat före-
läggandet, inom viss efter omstän-
digheterna lämpad tid, minst fem
dagar efter mottagandet. Förelägg-
andet skall innehålla uppgift om
postadress för den som utfärdat
föreläggandet.
§9
Ett föreläggande som utfärdas av
skattemyndighet får förenas med
vite utom i fall som sägs i 7 §.
§
Finner man, beträffande före-
läggande eller någon annan hand-
ling i denna lag att det är betydel-
sefullt att få bevis för att hand-
123
Nuvarande lydelse
kommer deklarationsskyldig eller
annan till handa, skall handlingen
delges honom, om det ej är känt
att han inte kan anträffas.
Föreslagen lydelse
lingen kommer den deklarations-
skyldige eller annan till handa,
skall handlingen delges honom, om
det inte är känt att han inte kan
anträffas.
Prop. 1993/94:1
Bilaga 2
26 §
Har i anmaning vite förelagts, Om ett föreläggande har förenats
skall anmaningen delges den som med vite, skall den som avsesmed
avses med föreläggandet. föreläggandet delges detta.
28 §10
Vid prövning av ansökan om utdömande av vite får även vitets
lämplighet bedömas.
Över beslut, varigenom vite före-
lagts, får talan ej föras.
29
Fastighetstaxeringsnämnden får
besiktiga fastighet även i annat fall
än som avses i 8 §, om uppgift
som behövs för att taxera en fastig-
het saknas eller det finns grundad
anledning anta att uppgift som
fastighetsägare lämnat är felaktig
eller ofullständig. Besiktning får
dock ske endast om tillförlitlig
uppgift inte utan avsevärd olägen-
het kan erhållas på annat sätt och
uppgiften är av väsentlig betydelse
för åsättande av en riktig taxering.
I fråga om besiktning enligt denna
paragraf gäller 30-40 §§.
30
Länsrätten i det län där fas-
tigheten är belägen beslutar om
besiktning på framställning av
fastighetstaxeringsnämnden.
Mot beslut om besiktning får
talan inte föras.
32 §13
Har fastighetstaxeringsnämnd
gjort framställning om besiktning
och behövs inte längre åtgärden
skall nämnden genast anmäla detta
till länsrätten.
Skattemyndigheten får besiktiga
en fastighet även i annat fall än
som avses i 8 §, om uppgiften som
behövs för att taxera en fastighet
saknas eller det finns grundad
anledning anta att uppgifter som
fastighetsägaren lämnat är felaktiga
eller ofullständiga. Besiktning får
dock ske endast om tillförlitlig
uppgift inte utan avsevärd olägen-
het kan fås på annat sätt och upp-
giften är av väsentlig betydelse för
att åsätta en riktig taxering. I fråga
om besiktning enligt denna para-
graf gäller 30-40 §§.
§12
Länsrätten i det län där fas-
tigheten är belägen beslutar om
besiktning på framställning av
skattemyndigheten.
Om skattemyndigheten har gjort
framställning om besiktning och
åtgärden inte längre behövs skall
skattemyndigheten genast anmäla
detta till länsrätten.
124
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:1
Bilaga 2
38
Fas tighets taxerings nämndens
ordförande, konsulent eller tjänste-
man som biträder nämnden verk-
ställer beslut om besiktning. Om
det är påkallat får annan ledamot
i nämnden närvara.
§14
Skattemyndigheten eller en kon
sulent verkställer beslut om be-
siktning.
Åtgärd som avses i 36 § sista meningen skall verkställas av kronofog
demyndigheten.
41 §14a
Den som till ledning vid allmän fastighetstaxering uppsåtligen eller av
grov oaktsamhet lämnar handling med oriktig uppgift och därigenom för-
anleder fara för att taxeringen blir för låg dömes till böter eller fängelse
i högst sex månader.
Den som uppsåtligen eller av
grov oaktsamhet underlåter att
lämna allmän fastighetsdeklaration
dömes till böter.
I ringa fall dömes ej till ansvar
enligt första eller andra stycket.
42
I ringa fall döms inte till ansvar.
Förseningsavgift
§
Om en deklarationsskyldig inte
har kommit in med allmän fastig-
hetsdeklaration inom föreskriven
tid eller endast har lämnat en all-
män fastighetsdeklaration med så
bristfälligt innehåll att den uppen-
barligen inte är ägnad att ligga till
grund för taxering, skall en sär-
skild avgift (försenings-
a v g i f t) om 500 kronor påföras
honom.
Om en deklarationsskyldig som
utan föreläggande skall lämna all-
män fastighetsdeklaration, inte har
kommit in med deklaration senast
den 1 maj under taxeringsåret eller
om han dessförinnan endast har
kommit in med en allmän fas-
tighetsdeklaration med så brist-
fälligt innehåll att den uppenbar-
ligen inte är ägnad att ligga till
grund för taxering, bestäms förse-
ningsavgiften till 2 000 kronor.
Har den deklarationsskyldige
inom föreskriven tid lämnat en
deklarationshandling som inte är
behörigen undertecknad tas förse-
125
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:1
Bilaga 2
ningsavgift ut endast om handling-
en inte undertecknas inom den tid
som föreskrivs i ett föreläggande. I
sådant fall beräknas avgiften enligt
första stycket.
43 §
Förseningsavgift skall efterskän-
kas underlåtenheten kan antas ha
ett sådant samband med den
deklarationsskyldiges ålder, sjuk-
dom, bristande erfarenhet eller
liknande förhållande att den fram-
står som ursäktlig. Detsamma
gäller om underlåtenheten framstår
som ursäktlig med hänsyn till sär-
skilda omständigheter eller om det
framstår som uppenbart oskäligt att
ta ut förseningsavgiften.
44 §
Bestämmelserna om eftergift skall
beaktas även om något yrkande om
detta inte har framställts, i den
mån det föranleds av vad som före-
kommit i ärendet eller målet om
förseningsavgift.
45 §
Förseningsavgift får inte påföras
sedan den deklarationsskyldige har
avlidit.
46 §
Bestämmelserna i denna lag om
omprövning och överklagande av
beslut om fastighetstaxering gäller
i tillämpliga delar för beslut om
förseningsavgift.
I fråga om debitering och upp-
börd av förseningsavgift enligt
denna lag gäller bestämmelserna i
uppbördslagen (1953:272). Förse-
ningsavgift skall därvid debiteras
för det inkomstår den påförs.
19 kap.
1
Senast den 31 december andra
året före det år då allmän fas-
tighetstaxering äger rum, skall
15
Senast den 1 oktober andra året
före det år då allmän fastighets-
taxering äger rum, skall regeringen
126
Nuvarande lydelse
regeringen eller myndighet som
regeringen bestämmer besluta
föreskrifter för förberedelsearbetet.
Senast nämnda dag lämnar riks-
skatteverket beträffande småhus
och tomtmark, utom såvitt avser
småhus och tomtmark för småhus
som ingår i lantbruksenhet, förslag
till sådana föreskrifter som avses i
7 kap. 7 §.
Senast den 15 maj året före det
år då allmän fastighetstaxering
äger rum lämnar Riksskatteverket
beträffande övriga byggnadstyper
och ägoslag förslag till de före-
skrifter som avses i 7 kap. 7 §.
Sådana föreskrifter och förslag
till föreskrifter skall omedelbart
tillställas statens lantmäteriverk
och skattemyndigheterna.
2
Under förberedelsearbetet skall i
varje fastighetstaxeringsdistrikt
finnas en arbetsgrupp bestående av
ledamöterna i fastighetstaxerings-
nämnden. Ersättarna skall delta i
arbetsgruppens sammanträden i
samma omfattning som vid taxe-
ringen.
3
Statens lantmäteriverk och ar-
betsgruppen skall undersöka vilka
riktvärdetabeller för småhus som
inte ingår i lantbruksenhet, som
med hänsyn till rådande prisläge
bör användas inom olika delar av
fastighetstaxeringsdistriktet. För-
slag härom skall upprättas. Under-
Föreslagen lydelse
eller den myndighet som rege-
ringen bestämmer besluta föreskrif-
ter för förberedelsearbetet.
Senast den 15 november samma
år lämnar Riksskatteverket beträff-
ande småhus och tomtmark, utom
såvitt avser småhus och tomtmark
för småhus som ingår i lantbruks-
enhet, förslag till sådana föreskrif-
ter som avses i 7 kap. 7 § med
undantag för föreskrifter om in-
delning i värdeområden.
Senast den 15 mars året före det
år då allmän fastighetstaxering
äger rum upprättar skattemyndig-
heten förslag till indelning i värde-
områden för småhus hyreshus, av-
kastningsvärderad industri och
tomtmark.
Senast den 75 mars året före det
år då allmän fastighetstaxering äger
rum lämnar Riksskatteverket för-
slag till föreskrifter om indelning i
värdeområden för övriga ägoslag
samt förslag till övriga föreskrifter
enligt 7 kap. 7 § för samtliga byg-
gnadstyper och ägoslag.
Prop. 1993/94:1
Bilaga 2
16
Under förberedelsearbetet skall
det vid varje skattemyndighet finnas
referensgrupper bestående av för-
troendevalda ledamöter i
skattenämnden.
Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer fast-
ställer det antal ledamöter som
skall ingå i referensgruppen.
17
Statens lantmäteriverk och skatte-
myndigheten skall undersöka vilka
riktvärdetabeller för småhus som
inte ingår i lantbruksenhet, som
med hänsyn till rådande prisläge
bör användas inom olika delar av
länet. Förslag härom skall upp-
rättas. Undersökningen skall även
127
Nuvarande lydelse
sökningen skall även omfatta upp-
rättande av förslag till riktvärde-
kartor för tomtmark som inte ingår
i lantbruksenhet inom distriktet.
Statens lantmäteriverk och ar-
betsgruppen skall vidare pröva att
en tillämpning av förslag till före-
skrifter enligt 1 § andra stycket
leder till taxeringsvärden som sva-
rar mot taxeringsvärdenivå enligt
5 § kap. 2 §. Motsvarande pröv-
ning görs av förslag till riktvärde-
kartor för tomtmark och riktvärde-
tabeller för småhus enligt första
stycket.
5
Arbetsgruppen skall senast den
30 juni året före det år då allmän
fastighetstaxering äger rum till
skattemyndigheten överlämna för-
slag till riktvärdekartor för tomt-
mark som inte ingår i lantbruksen-
het och riktvärdetabeller för små-
hus som inte ingår i lantbruksen-
het. På samma gång skall ar-
betsgruppen föreslå ändringar i de
förslag till föreskrifter som avses i
1 § andra stycket.
6
På grundval av arbetsgruppernas
förslag samt de upplysningar som
i övrigt kan vinnas skall skatte-
myndigheten senast den 75 augusti
året före det år då allmän fastig-
hetstaxering äger rum till rege-
ringen eller myndighet som rege-
ringen bestämmer avge yttrande
över de enligt 1 § andra stycket
lämnade förslagen till föreskrifter.
7
Senast den 7 oktober året före
det år då allmän fastighetstaxering
äger rum skall regeringen eller
myndighet som regeringen bestäm
Föreslagen lydelse
omfatta upprättande av förslag till
riktvärdekartor för tomtmark som
inte ingår i lantbruksenhet inom
länet.
Statens lantmäteriverk och skatte-
myndigheten skall vidare pröva att
en tillämpning av förslag till före-
skrifter enligt 1 § andra-fjärde
styckena leder till taxeringsvärden
som svarar mot taxeringsvärdenivå
enligt 5 kap. 2 §. Motsvarande
prövning görs av förslag till rikt-
värdekartor för tomtmark och rikt-
värdetabeller för småhus enligt
första stycket.
§18
Skattemyndigheten i samråd med
Statens lantmäteriverk skall senast
den 7 juni året före det år då all-
män fastighetstaxering äger rum
upprätta förslag till riktvärdekartor
för tomtmark som inte ingår i
lantbruksenhet och riktvärdetabeller
för småhus som inte ingår i lant-
bruksenhet. På samma gång skall
det föreslås ändringar som behövs
i de förslag till föreskrifter som
avses i 1 § andra-fjärde styckena.
Referensgruppen skall under ar-
betets gång beredas möjlighet att
lämna synpunkter.
§19
På grundval av upprättade för-
slag samt de upplysningar som i
övrigt kan vinnas skall skattemyn-
digheten senast den 7 juni året före
det år då allmän fastighetstaxering
äger rum till regeringen eller den
myndighet som regeringen be-
stämmer avge yttrande över de
enligt 1 § andra-fjärde styckena
lämnade förslagen till föreskrifter.
§2°
Senast den 7 september året före
det år då allmän fastighetstaxering
äger rum skall regeringen eller den
myndighet som regeringen bestäm
Prop. 1993/94:1
Bilaga 2
128
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
mer besluta sådana föreskrifter som
avses i 7 kap. 7 §.
8
Den som under andra året före
taxeringsåret äger småhusenhet,
som förvärvats under tredje året
före taxeringsåret, är efter anma-
ning av skattemyndighet skyldig att
lämna de uppgifter som behövs till
ledning inför allmän fastighets-
taxering.
Den som under andra eller tredje
året före taxeringsåret äger hyres-
husenhet eller industrienhet är efter
anmaning av skattemyndighet skyl-
dig att lämna de uppgifter som be-
hövs till ledning inför allmän fas-
tighetstaxering.
Den som under andra året före
taxeringsåret är innehavare av täkt-
enhet eller annan taxeringsenhet på
vilken täktverksamhet pågår eller
eljest är tillåten, är efter anmaning
från skattemyndighet skyldig att till
ledning inför allmän fastighetstaxe-
ring lämna uppgift om de priser
som under andra året före taxe-
ringsåret uppburits för brytvärd
fyndighet.
Den som under andra året före
taxeringsåret äger lantbruksenhet,
som helt eller delvis förvärvats
under tiden den 1 juli 1987 - den
31 december 1990, är efter anma-
ning av skattemyndighet skyldig att
lämna de uppgifter som behövs till
ledning inför allmän fastighetstaxe-
ring.
mer besluta sådana föreskrifter som
avses i 7 kap. 7 §.
Prop. 1993/94:1
Bilaga 2
Den som under andra året före
taxeringsåret äger en småhusenhet,
som förvärvats under tredje året
före taxeringsåret, är efter före-
läggande av skattemyndighet skyl-
dig att lämna de uppgifter som
behövs till ledning inför allmän
fastighetstaxering.
Den som under andra eller tredje
året före taxeringsåret äger en
hyreshusenhet eller industrienhet är
efter föreläggande av skattemyn-
dighet skyldig att lämna de
uppgifter som behövs till ledning
inför allmän fastighetstaxering.
Den som under andra året före
taxeringsåret är innehavare av
täktenhet eller annan taxeringsenhet
på vilken täktverksamhet pågår
eller annars är tillåten, är efter
föreläggande från skattemyndighet
skyldig att till ledning inför allmän
fastighetstaxering lämna uppgift om
de priser som under andra året före
taxeringsåret uppburits för brytvärd
fyndighet.
Den som under andra året före
taxeringsåret äger en lantbruksen-
het, som helt eller delvis förvärvats
under tiden den 1 juli 1987 - den
31 december 1990, är efter före-
läggande av skattemyndighet skyl-
dig att lämna de uppgifter som
behövs till ledning inför allmän
fastighetstaxering.
20 kap.22
Fastighetstaxeringsnämndernas Taxering m.m.
verksamhet m.m.
1§23
Fastighetstaxeringsnämnden sam-
manträder på tid och plats som
bestäms av ordföranden. Denne
kallar ledamöterna och underrättar
ersättarna om sammanträdena.
Finns det behov av medverkan av
konsulent för fastighetstaxering
Beslut om fastighetstaxering är
grundläggande beslut om fastig-
hetstaxering, omprövningsbeslut
och beslut om taxeringsåtgärder
efter domstols beslut.
9 Riksdagen 1993194. 1 samt. Nr 10
129
Nuvarande lydelse
kallar ordföranden denne till sam-
manträde. Till det första samman-
trädet för årets taxering kallas
även ersättarna. Skattemyndigheten
och statens lantmäteriverk skall i
god tid underrättas om tid och
plats för sammanträdena.
2
(11 §)24
Fastighetstaxeringsnämnden skall
senast den 15 juni under taxerings-
året meddela beslut om taxering av
fastighet som ingår i distriktet.
3
Vid sammanträdena förs protokoll
enligt de närmare föreskrifter som
meddelas av regeringen eller myn-
dighet som regeringen bestämmer.
3
(5 §)
Ägare av fastighet är berättigad att
företräda inför fas-
tighetstaxeringsnämnd för att med-
dela upplysningar till ledning för
taxering av fastigheten.
Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:1
Bilaga 2
§
Skattemyndigheten skall senast den
15 juni under taxeringsåret med-
dela grundläggande beslut om
taxering av fastighet som är belä-
gen i länet.
Har fastighetsägaren, trots att han
varit skyldig att lämna fastighets-
deklaration, inte avgett nå-gon
sådan, eller kan fastighetens taxe-
ringsvärde inte beräknas tillförlit-
ligt på grund av brister i eller
bristfälligt underlag för deklaratio-
nen, skall taxeringsvärdet uppskat-
tas till det belopp som framstår
som skäligt med hänsyn till vad
som framkommit i ärendet
(skönstaxering).
§
Taxeringsärende avgörs i skatte-
nämnd, om ärendet
1. avser omprövning av en tvistig
fråga och nämnden inte tidigare
prövat de omständigheter och bevis
fastighetsägaren åberopar,
2. avser en skälighets- eller be-
dömningsfråga av väsentlig ekono-
misk betydelse för fastighetsägaren
eller
3. av någon annan särskild an-
ledning bör prövas i nämnden.
§
Skattemyndigheten skall se till att
ärendena blir tillräckligt utredda.
Vill fastighetsägaren lämna upplys-
ningar muntligt inför skattenämn-
den i ett fastighetstaxeringsärende
som angår honom och som skall
avgöras i nämnden, skall han få
130
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:1
Bilaga 2
tillfälle till det om inte särskilda
skäl talar emot det.
4 §
(12 §)“
I fastighetstaxeringsnämnds beslut I skattemyndighetens beslut om
skall redovisas dels taxeringsbe- fastighetstaxering skall redovisas
slutet enligt punkterna 1-3, dels
grunderna för beslutet enligt punk-
terna 4-7, nämligen
1. fastighetens indelning i taxeringsenheter,
2. typ av taxeringsenhet och taxeringsenhetens skattepliktsförhållande,
3. skattepliktig enhets taxeringsvärde och däri ingående delvärde samt
värde av varje värderingsenhet,
4. storleken av sådan värdefaktor som särskilt anges i 8-15 kap.,
5. storleken av riktvärde,
6. exploateringsfaktor enligt 12 kap. 6 §, utbyggd effekt, taxeringseffekt,
utnyttjandetid, regleringsmöjlighet och belägenhet enligt 15 kap. 7 § samt
7. säreget förhållande enligt 7 kap.
föranlett ändring av riktvärde.
Värdet av en enskild värderings-
enhet anges i fulla tusental kronor.
Avrundning sker så att överstigan-
de belopp, som inte uppgår till fullt
tusental kronor, faller bort. Rege-
ringen eller myndighet som rege-
ringen bestämmer får föreskriva
om de ytterligare avrund-nings-
regler som behövs.
Ifråga om elproduktionsenheterfår
grunderna för beslutet redovisas i
särskild bilaga till nämndens be-
slut.
5
(14 §)26
Skattemyndighet skall senast den 30
juni under taxeringsåret underrätta
ägare av fastighet om
1. innehållet i fastighetstaxerings-
nämndens beslut om fastighetstaxe-
ring,
2. att ägaren senast den 31 augusti
till fastighetstaxeringsnämndens
ordförande får avge skriftliga
erinringar mot beslutet,
3. att ny underrättelse kommer att
sändas ut endast om ägaren har
avgett erinringar mot beslutet eller
fastighetstaxeringsnämnden, utan
5 § eller annat förhållande som har
Värdet av en enskild värderings-
enhet anges i fulla tusental kronor.
Avrundning sker så att överstigan-
de belopp, som inte uppgår till fullt
tusental kronor, faller bort. Rege-
ringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer får föreskri-
va om de ytterligare avrundnings-
regler som behövs.
§
Skattemyndigheten skall senast den
30 juni under taxeringsåret under-
rätta fastighetsägaren om
1. innehållet i skattemyndighetens
grundläggande beslut om fas-
tighetstaxering,
2. att ägaren kan begära ompröv-
ning av beslutet,
3. vad som skall iakttas av den
som vill begära omprövning av
eller överklaga skattemyndighetens
beslut om fastighetstaxering.
131
Nuvarande lydelse
att erinringar har avgetts, har
beslutat åsätta annan taxering än
som framgår av 11 § eller annars
har frångått sådant beslut,
4. vad som skall iakttas av den
som vill överklaga fastighetstaxe
ringsnämndens beslut om fastig-
hetstaxering,
5. innehållet i skiljaktig mening.
Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:1
Bilaga 2
(15 §)27
Ingår i taxeringsenhet flera fas-
tigheter eller delar av fastigheter
skall fastighetstaxeringsnämnden
efter ansökan ange hur stor del av
taxeringsvärdet och i 5 kap. 7 §
nämnda delvärden som belöper på
fastighet eller fastighetsdel. Ansö-
kan skall göras hos fastighetstaxe-
ringsnämnden och får lämnas av
ägare, arrendator, skattemyndighet
eller besvärsberättigad kommun.
7
Om det inte är påkallat av särskild
anledning att ärendet prövas av
fullsutten nämnd, är fastighets-
taxeringsnämnd beslutför med ord-
föranden ensam vid
1. beslut som ej innefattar pröv-
ning av ärendet i sak
2. beslut om fördelning av taxe-
ringsvärde enligt 15 §
3. beslut om rättelse av tidigare
beslut, som till följd av skrivfel,
räknefel eller annat sådant förbise-
ende innehåller uppenbar oriktighet
4. beslut om taxering utan avvikel-
se från allmän fastighetsdeklaration
eller annan av ägaren till ledning
för taxering av fastigheten lämnad
uppgift och taxeringen sker med
direkt tillämpning av behörig myn-
dighets anvisning för taxeringen
5. beslut om taxering med avvikel-
se från allmän fastighetsdeklaration
eller annan av ägaren till ledning
för taxering lämnad uppgift, om
taxeringsvärdet tillföljd av beslutet
kommer att avvika med högst
§
Om det i en taxeringsenhet ingår
flera fastigheter eller delar av
fastigheter skall skattemyndigheten
efter ansökan ange hur stor del av
taxeringsvärdet och i 5 kap. 7 §
nämnda delvärden som belöper på
fastigheten eller fastighetsdelen.
Ansökan skall göras hos skattemyn-
digheten och får lämnas av ägaren
eller arrendatorn.
§2S
Skattemyndigheten skall ompröva
ett beslut om fastighetstaxering om
det finns skäl för det. Att ompröv-
ning skall ske när fastighetsägare
överklagat ett beslut om fastighets-
taxering framgår av 21 kap. 5 §.
Om något grundläggande beslut
om fastighetstaxering inte har
fattats får taxering ske genom
omprövning.
Skattemyndigheten får avstå från
att på eget initiativ ompröva ett
beslut, om omprövningen skulle
avse endast ett mindre belopp.
132
Nuvarande lydelse
20 000 kr. från det värde som
skulle ha beslutats om de lämnade
uppgifterna hade följts.
Fastighetstaxeringsnämnd är be-
slutför med av skattemyndighet
förordnad ledamot ensam vid be-
slut om taxering i fall som avses i
första stycket 4.
8
Är ordförande i fastighetstaxe-
ringsnämnd jävig, utser nämnden
inom sig viss ledamot att föra ordet
vid ärendets behandling.
9
Bestämmelserna i 16 kap. rätte-
gångsbalken om omröstning till-
ämpas på avgörande av fas-
tighetstaxeringsnämnden. Ordfö-
randen skall dock säga sin mening
först.
Skiljaktig mening hos ledamot,
föredragande tjänsteman eller kon-
sulent för fastighetstaxering skall
avfattas skriftligen och avges inom
en vecka efter sammanträdet.
Ordföranden skall underrätta skat-
temyndighet om skiljaktig mening i
den ordning som föreskrivs av
regeringen eller myndighet som
regeringen bestämmer.
10
Fastighetstaxeringsnämndens första
sammanträde skall äga rum senast
den 15 december året före taxe-
ringsåret. Vid sammanträdet skall
ordföranden lämna noggrann redo-
Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:1
Bilaga 2
§
Om en fråga som avses i 7 § har
avgjorts av allmän förvaltnings-
domstol, får skattemyndigheten inte
ompröva frågan.
529
Vill fastighetsägaren begära om-
prövning av ett beslut, skall han
göra detta skriftligt. Begäran skall
ha kommit in till skattemyndigheten
före utgången av det femte året
efter taxeringsåret.
Om fastighetsägaren gör sannolikt
att han inte inom två månader före
utgången av den tid som anges i
första stycket fått kännedom om ett
beslut om fastighetstaxering som är
till hans nackdel, får han ändå
begära omprövning. Begäran skall
ha kommit in inom två månader
från den dag han fick sådan känne-
dom.
Har fastighetsägaren inom den tid
som anges i första eller andra
stycket lämnat in skrivelsen med
begäran om omprövning till en
annan skattemyndighet än den som
fattat beslutet eller till en allmän
förvaltningsdomstol, får ärendet
ändå prövas. Skrivelsen skall då
omedelbart översändas till den
skattemyndighet som fattat beslutet
med uppgift om den dag då hand-
lingen kom in till myndigheten eller
domstolen.
§3°
Om en begäran om omprövning
inte är egenhändigt undertecknad
av fastighetsägaren eller hans
ombud, får skattemyndigheten ut-
färda föreläggande om att under-
133
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
görelse för de föreskrifter och tecknande skall ske med påföljd att
anvisningar angående taxeringen omprövning annars inte görs,
som berör distriktet.
11 §
Trots bestämmelsen i 8 § får en
fråga som har avgjorts av länsrätt
eller kammarrätt genom beslut som
vunnit laga kraft omprövas, om
beslutet avviker från rättstillämp-
ningen i ett regeringsrättsavgöran-
de som har meddelats därefter.
12 §
Omprövar skattemyndigheten
självmant ett beslut om fastighets-
taxering, får omprövningsbeslut
som är till fastighetsägarens fördel
meddelas före utgången av det fem-
te året efter taxeringsåret.
Ett sådant omprövningsbeslut får
meddelas även efter utgången av
det femte året efter taxeringsåret,
om det föranleds av skattemyn-
dighets beslut om fastighetstaxering
eller allmän förvaltningsdomstols
beslut i mål om fastighetstaxering
avseende ett annat taxeringsår eller
en annan taxeringsenhet.
13 §
Ett omprövningsbeslut som är till
nackdel för fastighetsägaren får,
utom i fall som avses i andra styck-
et samt 15 och 16 §§, inte medde-
las efter utgången av året efter
taxeringsåret.
Har fastighetsägaren inte gett in
allmän fastighetsdeklaration i rätt
tid, får ett omprövningsbeslut som
är till hans nackdel meddelas efter
utgången av den tid som anges i
första stycket. Ett sådant ompröv-
ningsbeslut får meddelas inom ett
år från den dag deklarationen kom
in till skattemyndigheten, dock
senast före utgången av det femte
året efter taxeringsåret.
14 §
Skattemyndigheten får meddela ett
omprövningsbeslut som är till
Prop. 1993/94:1
Bilaga 2
134
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:1
Bilaga 2
nackdel för fastighetsägaren efter
utgången av den tid som anges i
13 § första stycket under de förut-
sättningar och på det sätt som
anges i 15-20 §§ (ef t e r -
taxering).
15 5
16
Fastighetstaxeringsnämnden skall
ompröva beslut när fastighetsäga-
ren avger erinringar eller skäl
annars föreligger. Fråga om nytt
beslut får inte prövas av nämnden
efter den 30 september under taxe-
ringsåret.
Eftertaxering får ske om fas-
tighetsägaren
1. i fastighetsdeklaration eller på
annat sätt under förfarandet lämnat
oriktig uppgift till ledning för taxe-
ringen,
2. lämnat oriktig uppgift i mål om
fastighetstaxering eller
3. underlåtit att lämna fastighets-
deklaration, uppgift eller infordrad
upplysning trots att han är deklara-
tionsskyldig eller uppgiftspliktig.
Detta gäller om den oriktiga upp-
giften eller underlåtenheten medfört
att ett beslut om fastighetstaxering
blivit felaktigt eller inte fattats.
§31
Eftertaxering får också ske
1. vid rättelse av felräkning, miss-
krivning eller annat uppenbart
förbiseende,
2. när en ändring i ett beslut om
fastighetstaxering föranleds av
beslut som anges i 12 § andra
stycket.
17
Fastighetstaxeringsnämndens arbe-
te beträffande fastighetstaxeringen
skall vara avslutat senast den 30
september under taxeringsåret.
Eftertaxering enligt 15 § samt 16 §
första stycket 1 får ske endast om
den avser belopp av någon betydel-
se.
Eftertaxering får inte ske om be-
slutet med hänsyn till omständig-
heterna skulle framstå som uppen-
bart oskäligt eller om skattemyn-
digheten tidigare fattat beslut om
eftertaxering i samma fråga.
18
Skattemyndighet skall senast den
31 oktober under taxeringsåret till
ägare av fastighet sända underrätt-
§33
Skattemyndighetens beslut om
eftertaxering skall meddelas före
utgången av femte året efter taxe-
135
Nuvarande lydelse
else om fastighetstaxeringsnämn-
dens avgörande enligt 16 §. Vidare
skall skattemyndighet senast sam-
ma dag sända underrättelse till
sökande som begärt fördelning av
taxeringsvärdet enligt 15 §.
Underrättelse skall innehålla upp-
lysning om vad som skall iakttas av
den som vill överklaga fastighet-
staxeringsnämndens beslut om
fastighetstaxering samt om innehål-
let i skiljaktig mening.
Underrättelse skall vidare sändas
till ägare som före utgången av juli
månad under taxeringsåret inte er-
hållit underrättelse enligt 14 § och
som senast den 25 augusti under
taxeringsåret anmält att han önskar
underrättelse om innehållet i beslut
om fastighetstaxering.
Föreslagen lydelse
ringsåret om inte annat följer av 19
och 20 §§.
Prop. 1993/94:1
Bilaga 2
19
Underrättelser enligt 14 och 18 §§
skall sändas till ägare av fastighet
i vanligt brev. Försändelsen får i
särskilda fall rekommenderas eller
delges ägaren.
Beslut om eftertaxering enligt 16 §
första stycket 2 får meddelas även
efter den tid som anges i 18 § men
senast sex månader efter det beslut
som föranleder ändringen.
Beslut om eftertaxering på grund
av oriktig uppgift i omprövnings-
ärende eller mål om fastighetstaxe-
ringfår meddelas efter den tid som
anges i 18 § men senast inom ett
år från utgången av den månad då
skattemyndighetens eller domsto-
lens beslut i ärendet eller målet
vunnit laga kraft.
20
Fastighetstaxeringsnämndensbeslut
enligt 11 § skall föras in i stomme
till fastighetslängd. Besluten skall
med de ändringar som gjorts med
stöd av 16 § föras in i fastighets-
längd. Nämndens beslut om byg-
gnad på annans mark med värde
under 1OOOO kronor skall dock ej
föras in i fastighetslängd eller
stomme till sådan längd.
Annan än staten tillhörig försvars-
byggnad, som enligt 3 kap.
2 § är undantagen från skatteplikt,
§34
Skattemyndigheten skall snarast
efter det att en domstol meddelat
beslut i ett mål om fastighetstaxe-
ring vidta de taxeringsåtgärder
som föranleds av domstolens be-
slut.
136
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:1
Bilaga 2
skall inte föras in i fastighetslängd
eller stomme till sådan längd.
Närmare föreskrifter om fastig-
hetslängd meddelas av regeringen
ller myndighet som regeringen
bestämmer.
21 kap.35
Besvär över fastighetstaxerings-
nämnds beslut.
1
En fastighetstaxeringsnämnds be-
slut får överklagas genom besvär
hos länsrätten.
Besvär får anföras av ägare av den
fastighet beslutet rör samt av ve-
derbörande kommun och skatte-
myndighet.
En fastighetsägare eller en kom-
mun skall ge in besvärsskrivelsen
till skattemyndigheten i det län där
fastigheten är belägen. Skattemyn-
digheten skall överlämna besvärs-
skrivelsen och övriga handlingar i
ärendet till den länsrätt som skall
pröva överklagandet.
Besvär av en skattemyndighet skall
ges in till länsrätten.
Länsrätten prövar om besvärsskri-
velsen har kommit in i rätt tid.
Ett överklagande av en fastighet-
staxeringsnämnds beslut förfaller,
om beslutet med stöd av 20 kap. 23
§ ändrats så som klaganden be-
gärt.
2
Har en fastighetsägare eller en
kommun inom överklagandetiden
gett in besvärsskrivelsen till en
annan skattemyndighet än den som
anges i 1 § tredje stycket, skall
detta inte hindra att målet prövas.
Detsamma gäller om skrivelsen
getts in till en fastighetstaxerings-
nämnd eller en länsrätt. Skrivelsen
skall i sådana fall omedelbart över-
sändas till den skattemyndighet
som enligt 1 § tredje stycket skall
ta emot den.
Överklagande av skattemyndighets
beslut.
§36
En skattemyndighets beslut om
fastighetstaxering får överklagas
hos länsrätten av fastighetsägaren
och Riksskatteverket.
Fastighetsägaren får överklaga
beslut att avvisa en begäran om
omprövning av beslut om fas-
tighetstaxering.
§37
Ett beslut om föreläggande vid vite
får inte överklagas.
137
10 Riksdagen 1993/94. 1 samt. Nr 10
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1993/94:1
Bilaga 2
Har en skattemyndighet inom över-
klagandetiden gett in besvärsskri-
velsen till en annan länsrätt än den
som skall pröva överklagandet
skall inte heller detta hindra att
målet prövas. I sådant fall skall
skrivelsen omedelbart översändas
till den länsrätt som skall pröva
överklagandet.
Fastighetsägarens överklagande
3 §38
Besvär av ägare av fastighet skall Fastighetsägares överklagande
ha inkommit senast den 15 decem- skall vara skriftligt och ha kommit
ber under taxeringsåret. in före utgången av det femte året
efter taxeringsåret. Om beslutet om
fastighetstaxering har meddelats
efter den 30 juni femte året efter
det taxeringsår som beslutet avser
och fastighetsägaren har fått del av
beslutet efter utgången av oktober
samma år, får överklagandet dock
komma in inom två månader från
den dag då han fick del av be-
slutet.
Fastighetsägaren får överklaga ett
beslut om fastighetstaxering även
om det inte gått honom emot.
4 §39
Kommuns besvär skall anföras före Skattemyndigheten skall pröva om
utgången av januari året efter överklagandet har kommit in i rätt
taxeringsåret. tid. Har överklagandet kommit in
för sent, skall myndigheten avvisa
det, om inte annat följer av andra
eller tredje stycket.
Överklagandet skall inte avvisas,
om förseningen beror på att
skattemyndigheten har lämnat
fastighetsägaren en felaktig under-
rättelse om hur man överklagar.
Överklagandet skall inte heller
avvisas, om det inom överklagan-
detiden kommit in till en annan
skattemyndighet än den som fattat
beslutet eller till en allmän förvalt-
ningsdomstol. Överklagandet skall
då omedelbart översändas till den
skattemyndighet som fattat beslutet
med uppgift om den dag då hand
138
Nuvarande lydelse
5
Skattemyndighet har rätt att anföra
besvär intill utgången av maj året
efter taxeringsåret. Myndigheten
skall inom samma tid ange yrkan-
den och grunder för besvärstalan,
om inte med hänsyn till utredning-
ens vidlyftighet eller andra synner-
liga skäl länsrätten medger an-
stånd.
6
Inkommer besvär från ägare av
fastighet efter den i 3 § angivna
tiden men före utgången av maj
året efter taxeringsåret, får läns-
rätten pröva besvären om skatte-
myndigheten helt eller delvis biträ-
der besvären i sak.
7
Har länsrätten avgjort besvär över
viss taxering, får besvär inte anför-
as hos länsrätten rörande samma
taxering.
Föreslagen lydelse
lingen kom in till myndigheten eller
domstolen.
§40
Skattemyndigheten skall snarast
ompröva det överklagade beslutet.
Detta gäller dock inte om överkla-
gandet skall avvisas enligt 4 § eller
om en omprövning strider mot
20 kap. 8 §.
Ett överklagande förfaller, om
skattemyndigheten ändrar beslutet
så som fastighetsägaren begär.
Om myndigheten ändrar beslutet
på annat sätt än fastighetsägaren
begär, skall överklagandet anses
omfatta det nya beslutet. Finns det
skäl för det, får myndigheten läm-
na honom tillfälle att återkalla
överklagandet.
§41
Om överklagandet inte avvisas
enligt 4 § eller förefaller enligt
5 §, skall skattemyndigheten över-
lämna överklagandet, sitt ompröv-
ningsbeslut och övriga handlingar
i ärendet till länsrätten. Om det
finns särskilda skäl får överkla-
gandet överlämnas till länsrätten
utan föregående omprövning.
Riksskatteverkets över-
klagande
§«
Riksskatteverkets överklagande
skall vara skriftligt och ha kommit
in inom den tidsfrist som enligt
20 kap. gäller för beslut om om-
prövning på initiativ av skattemyn-
dighet, eller efter sådan tid men
inom två månader från den dag då
det överklagade beslutet meddela-
des.
Om ett omprövningsbeslut som
avser eftertaxering överklagas och
en ändring till fastighetsägarens
nackdel yrkas, skall överklagandet
ha kommit in inom två månader
från den dag beslutet meddelats.
Prop. 1993/94:1
Bilaga 2
139
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:1
Bilaga 2
Besvär över länsrätts och
marrätts beslut.
1
Besvär över länsrätts beslut i mål
om fastighetstaxering får, även om
det ej följer av 33 § förvaltnings-
processlagen (1971:291) anföras
om länsrätten har ändrat fas-
tighetens taxering utan att klagan-
den har yrkat sådan ändring.
22 kap.43
kam- Överklagande av länsrätts och
kammarrätts beslut m.m.
§44
Länsrätts beslut i mål om fastig-
hetstaxering får överklagas även
om det inte följer av 33 § för-
valtningsprocesslagen (1971:291)
om länsrätten har ändrat fastig-
hetens taxering utan att klaganden
har yrkat en sådan ändring.
2 §45
Mot länsrätts beslut i fråga, som Överklagande får inte ske av läns-
avses i 20 kap. 15 §, får talan inte rätts beslut som avser
föras. 1. en skattemyndighets beslut att
avvisa en begäran om omprövning
såsom för sent inkommen,
2. frågor som avses i 20 kap. 6 §
eller
3. beslut om besiktning enligt
18 kap. 30 §.
3
Vid besvär över länsrätts beslut
skall besvärshandlingen ha kommit
in
om besvären ha anförts av fastig-
hetsägare, inom två månader från
det han har fått del av det över-
klagade beslutet, samt
om besvären har anförts av skatte-
myndighet eller kommun, inom två
månader från den dag, då läns-
rättens beslut meddelades.
§46
Bestämmelserna i 6 kap. 11-24 §§
taxeringslagen (1990:324) gäller i
tillämpliga delar för mål enligt
denna lag. Vid som i taxeringsla-
gen sägs om skattskyldig skall
gälla fastighetsägare.
24 kap.47
Övriga bestämmelser om besvär Övriga bestämmelser om om-
prövning och överklagande
1
Besvärsrätt, som enligt
21-23 kap. gäller för ägare av
fastighet, tillkommer den som vid
ingången av taxeringsåret är ägare
av fastighet liksom den som däref-
ter, dock senast före ingången av
femte året efter taxeringsåret, har
blivit ägare av fastigheten ävensom
arrendator, vilken jämlikt avtal,
§48
Rätt att begära omprövning eller
att överklaga som enligt 20-22 kap.
gäller för ägare av fastighet, till-
kommer den som vid ingången av
taxeringsåret är ägare av fastighet
liksom den som därefter, dock
senast före ingången av femte året
efter taxeringsåret, har blivit ägare
av fastigheten. Detta gäller även
140
Nuvarande lydelse
ingånget efter kommunalskatte-
lagens ikraftträdande, gentemot
ägare har att ansvara för skatt för
fastighets garantibelopp.
Föreslagen lydelse
en arrendator, som enligt avtal,
ingånget efter kommunal skatte-
lagens (1928:370) ikraftträdande,
gentemot ägare har att ansvara för
skatt för fastigheten.
En ny ägare har rätt att begära
omprövning eller att överklaga
endast när ärenden avser senaste
allmänna fastighetstaxering eller ny
taxering avseende taxeringsenheten
som därefter skett genom särskild
fastighetstaxering.
Prop. 1993/94:1
Bilaga 2
25 kap.
6
Bestämmelserna i 17 kap. 8—13,
15—17 och 79-25 §§ skall i till-
ämpliga delar gälla även i fråga om
särskild fastighetstaxering. Förord-
nande av konsulenter som avses i
17 kap. 15 § skall emellertid äga
rum senast den 30 november året
före det år då särskild
fastighetstaxering äger rum.
Skattemyndigheten skall åt särskild
fastighetstaxeringsnämnd bereda
ärenden och ombesörja göromål av
expeditionell art. Skat-
temyndigheten granskar fastighets-
deklarationer och tillhandahåller i
den omfattning som arbetsförhål-
landena medger föredragande i
ärende som myndigheten granskat.
,49
Bestämmelserna i 17 kap. 2-6 §§
skall i tillämpliga delar gälla även
i fråga om särskild fastighetstaxe-
ring.
26 kap.
50
2 §
Efter anmaning är den som vid
årets ingång var ägare till fastighet
skyldig att lämna särskild fastighet-
sdeklaration.
Deklarationen med tillhörande
handlingar skall lämnas till den
som har utfärdat anmaningen eller
till skattemyndigheten inom den tid
som anges i anmaningen. Sluttiden
får inte bestämmas till tidigare dag
än tionde dagen efter mottagandet
av anmaningen. Sluttiden får inte
heller bestämmas till tidigare dag
än den 15 februari under taxerings-
året.
Efter föreläggande är den som vid
årets ingång var ägare till en fas-
tighet skyldig att lämna särskild
fastighetsdeklaration.
Deklarationen med tillhörande
handlingar skall lämnas till den
som har utfärdat föreläggandet
eller till skattemyndigheten inom
den tid som anges i föreläggandet.
Sluttiden får inte bestämmas till
tidigare dag än tionde dagen efter
mottagandet av föreläggandet. Slut-
tiden får inte heller bestämmas till
tidigare dag än den 15 februari
under taxeringsåret.
141
Nuvarande lydelse
Anmaning utfärdas om det kan
antas att det vid årets ingång före-
legat sådant förhållande som enligt
16 kap. skall medföra ny taxering.
Anmaning får också utfärdas om
framställning enligt 16 kap. 4 eller
5 § har gjorts utan att särskild fas-
tighetsdeklaration har lämnats.
Anmaning behöver inte utfärdas,
om det är uppenbart att deklaration
inte behövs för taxeringen.
3
Bestämmelserna i 18 kap. 2-9,
12-14, 16, 22-40 §§ samt 41 §
första och tredje styckena skall i
den mån inte annat är föreskrivet i
detta kapitel äga motsvarande
tillämpning vid särskild fastighet-
staxering. I anmaning att lämna
fastighetsdeklaration skall vidare
lämnas uppgift om den grund på
vilken anmaning sker.
Vite får inte föreläggas i fall som
sägs i 2 §. I förnyad anmaning att
lämna särskild fastighetsdeklaration
får däremot vite föreläggas.
Föreslagen lydelse
Föreläggande utfärdas om det kan
antas att det vid årets ingång fun-
nits sådant förhållande som enligt
16 kap. skall medföra ny taxering.
Föreläggande får också utfärdas
om framställning enligt 16 kap. 4
eller 5 § har gjorts utan att särskild
fastighetsdeklaration har lämnats.
Föreläggande behöver inte utfär-
das, om det är uppenbart att någon
deklaration inte behövs för taxe-
ringen.
Bestämmelserna i 18 kap. 2-9,
12-14, 16, 22-40 §§ samt 41 §
första och andra styckena skall,
om inte annat är föreskrivet i detta
kapitel, gälla vid särskild fas-
tighetstaxering. I föreläggande att
lämna fastighetsdeklaration skall
vidare lämnas uppgift om den
grund på vilken föreläggandet
sker.
Föreläggande får inte förenas med
vite i fall som sägs i 2 §. Förnyat
föreläggande att lämna särskild
fastighetsdeklaration får däremot
förenas med vite.
§
Om en deklarationsskyldig som
förelagts att lämna särskild fastig-
hetsdeklaration inte har kommit in
med deklarationen inom föreskriven
tid eller endast har lämnat en dek-
laration med så bristfälligt innehåll
att den uppenbarligen inte är äg-
nad att ligga till grund för taxe-
ring, skall en särskild avgift
(förseningsavgift) om 500
kronor påföras honom. Har någon
deklaration inte lämnats inom före-
skriven tid efter förnyat föreläg-
gande bestäms förseningsav-
giften till 2 000 kronor. Har den
deklarationsskyldige inom före-
skriven tid lämnat en deklarations-
handling som inte är behörigen
undertecknad, tas förseningsavgift
ut endast om handlingen inte un-
dertecknas inom den tid som före-
Prop. 1993/94:1
Bilaga 2
142
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:1
Bilaga 2
skrivs i ett föreläggande. 1 sadant
fall bestäms avgiften till 500 kro-
nor.
Bestämmelserna i 18 kap. 43-46 §§
gäller för förseningsavgift enligt
denna paragraf.
28 kap.52
De särskilda fastighetstaxerings-
nämndernas verksamhet m.m.
1
Bestämmelserna i 20 kap. 7-9 §§
samt 75 § gäller i tillämpliga delar
vid särskild fastighetstaxering.
3
Bestämmelserna i 20 kap. 72 och
13 §§ om fastighetstaxeringsnämn-
dens beslut gäller vid särskild fas-
tighetstaxering. I beslutet skall
också redovisas de skäl som ligger
till grund för verkställd ny taxering
eller, om särskild fastighetsdeklara-
tion har lämnats eller om framställ-
ning om ny taxering har gjorts, de
skäl som ligger till grund för beslut
att ny taxering inte skall ske.
4
Skattemyndigheten skall senast den
30 juni under taxeringsåret under-
rätta den som var ägare till fastig-
het vid ingången av året om
1. innehållet i den särskilda fas-
tighetstaxeringsnämndens beslut
om ny taxering av fastighet,
2. att ägaren senast den 31 augusti
till fastighetstaxeringsnämndens
ordförande får avge skriftliga
erinringar mot beslutet,
3. att ny underrättelse kommer att
sändas ut endast om ägaren har
avgett erinringar mot beslutet eller
fastighetstaxeringsnämnden, utan
att erinringar har avgetts, har
beslutat åsätta annan taxering än
som framgår av 2 § eller annars
har frångått sådant beslut,
4. vad som skall iakttas av den
Taxering
Bestämmelserna i 20 kap.
1-3 a §§ samt 6-20 §§ gäller i
tillämpliga delar vid särskild fas-
tighetstaxering.
Bestämmelserna i 20 kap. 4 och 5
§§ om beslut gäller vid särskild
fastighetstaxering. I beslutet skall
också redovisas de skäl som ligger
till grund för verkställd ny taxering
eller, om särskild fastighetsdeklara-
tion har lämnats eller om framställ-
ning om ny taxering har gjorts, de
skäl som ligger till grund för beslut
att ny taxering inte skall ske.
Skattemyndigheten skall senast den
30 juni under taxeringsåret under-
rätta den som var ägare till fas-
tighet vid ingången av året om
1. innehållet i skattemyndighetens
beslut om ny taxering av fas-
tighet,
2. att ägaren kan begära ompröv-
ning av beslutet,
3. vad som skall iakttas av den
som vill begära omprövning av
eller överklaga skattemyndighetens
beslut.
143
Nuvarande lydelse
som vill överklaga den särskilda
fastighetstaxeringsnämndensbesXvA,
5. innehållet i skiljaktig mening.
Senast den 30 juni under taxerings-
året skall den lokala skattemyndig-
heten underrätta den som har läm-
nat särskild fastighetsdeklaration
eller som har gjort framställning
om ny taxering i det fall skatte-
myndigheten har beslutat att ny
taxering inte skall ske. Under-
rättelsen skall innehålla de skäl
som ligger till grund för beslutet.
Vidare skall gälla vad som sägs i
första stycket punkterna 2-5.
Underrättelse skall också sändas
till den som har blivit ägare till
fastighet efter ingången av året om
han hos den lokala skattemyndig-
heten har anmält att han vill ha en
sådan underrättelse.
29
Besvär över särskild fas-
tighetstaxeringsnämnds beslut
1
Bestämmelserna i 21 kap. 1, 2
och 7 §§ skall gälla även i fråga
om särskild fastighetstaxering.
Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:1
Bilaga 2
Senast den 30 juni under taxerings-
året skall skattemyndigheten under-
rätta den som har lämnat särskild
fastighetsdeklaration eller som har
gjort framställning om ny taxering
i det fall skattemyndigheten har be-
slutat att ny taxering inte skall ske.
Vidare skall gälla vad som sägs i
första stycket punkterna 2-5.
Underrättelse skall också sändas
till den som har blivit ägare till en
fastighet efter ingången av året om
han hos skattemyndigheten har
anmält att han vill ha en sådan
underrättelse.
kap.56
Överklagande av skattemyndighe-
tens beslut
§57
Bestämmelserna i 21 kap. skall i
tillämpliga delar gälla även i fråga
om särskild fastighetstaxering.
30 kap.58
Besvär över länsrätts och kam- Överklagande av länsrätts och
marrätts beslut kammarrätts beslut
1
Bestämmelserna i 22 kap. 1 § samt
5-7 §§ skall även gälla i fråga om
särskild fastighetstaxering.
Mot länsrätts beslut om sådan för-
delning av taxeringsvärde som skett
med tillämpning av 28 kap. 1 §
och 20 kap. 15 § får talan inte
föras.
§59
Bestämmelserna i 22 kap. skall i
tillämpliga delar även gälla i fråga
om särskild fastighetstaxering.
144
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1993/94:1
Bilaga 2
32 kap.60
Övriga bestämmelser om
besvär
1
Besvärsrätt, som enligt 29-31 kap.
gäller för ägare av fastighet, till-
kommer den som vid ingången av
taxeringsåret är ägare av fastighet
liksom den som därefter, dock
senast före ingången av det taxe-
ringsår då allmän fastighets-taxe-
ring sker nästa gång, har blivit
ägare av fastigheten ävensom ar-
rendator, vilken jämlikt avtal,
ingånget efter kommunal-
skattelagens ikraftträdande,
gentemot ägare har att ansvara för
skatt för fastighets garantibelopp.
Övriga bestämmelser om om-
prövning och överklagande
§61
Rätt att begära omprövning och
att överklaga, som enligt 28-
30 kap. gäller för ägare av fas-
tighet, tillkommer den som vid
ingången av taxeringsåret är ägare
av fastighet liksom den som däref-
ter, dock senast före ingången av
det taxeringsår då allmän fas-
tighetstaxering sker nästa gång, har
blivit ägare av fastigheten. Detta
gäller även arrendator, som enligt
avtal, ingånget efter kommunal-
skattelagens (1928:370) i-
kraftträdande, gentemot ägare har
att ansvara för skatt för fastigheten.
Denna lag träder i kraft den 1 december 1993 och tillämpas första
gången vid allmän och särskild fastighetstaxering år 1994.
'Senaste lydelse av
|
17 |
kap. |
6 |
§ |
1990:379. |
|
7 |
§ |
1991:1679 | ||
|
8 |
§ |
1991:1679 | ||
|
9 |
§ |
1990:379. | ||
|
10 |
§ |
1991:1679 | ||
|
11 |
§ |
1990:379. | ||
|
12 |
§ |
1991:1679 | ||
|
13 |
§ |
1990:379. | ||
|
14 |
§ |
1991:1679 | ||
|
16 |
§ |
1990:379. | ||
|
18 |
§ |
1990:379. | ||
|
19 |
§ |
1990:379. | ||
|
20 |
§ |
1990:379. | ||
|
21 |
§ |
1990:379. | ||
|
22 |
§ |
1990:379. | ||
|
24 |
§ |
1990:379. | ||
|
20 |
kap. |
2 |
§ |
1991:1679 |
|
4 |
§ |
1991:1679 | ||
|
21 |
§ |
1990:379. | ||
|
22 |
§ |
1985:820. | ||
|
23 |
§ |
1990:379. | ||
|
22 |
kap. |
7 |
§ |
1981:280. |
|
23 |
kap. |
1 |
§ |
1985:820. |
|
2 |
§ |
1981:1119 | ||
|
3 |
§ |
1981:280. | ||
|
4 |
§ |
1981:280. |
145
|
24 |
kap. 2 § |
1990:379. |
|
3 § |
1981:280. | |
|
4 § |
1981:280. | |
|
5 § |
1981:280. | |
|
6 § |
1991:1679. | |
|
7 § |
1981:280. | |
|
25 |
kap. 1 § |
1981:1119. |
|
2 § |
1981:1119. | |
|
4 § |
1991:379. | |
|
3 § |
1981:1119. | |
|
5 § |
1991:1679. | |
|
7 § |
1991:1679. | |
|
27 |
kap. 1 § |
1981:1119. |
|
2 § |
1981:1119. | |
|
28 |
kap. 2 § |
1989:477. |
|
5 § |
1989:477. | |
|
6 § |
1989:477. | |
|
7 § |
1990:379. | |
|
8 § |
1981:1119. | |
|
9 § |
1992:1666. | |
|
10 § |
1981:1119. | |
|
11 § |
1981:1119. | |
|
12 § |
1992:1666. | |
|
29 |
kap. 2 § |
1990:379. |
|
3 § |
1981:1119. | |
|
31 |
kap. 1 § |
1990:379. |
|
2 § |
1985:820. | |
|
3 § |
1981:1119. | |
|
4 § |
1981:1119. | |
|
32 1 _ |
kap. 2 § |
1981:1119. |
Prop. 1993/94:1
Bilaga 2
2Senaste lydelse 1985:820.
3Senaste lydelse 1990:379.
4Senaste lydelse 1990:379.
5Senaste lydelse 1992:1666.
6Senaste lydelse 1990:379.
7Senaste lydelse 1990:379.
8Senaste lydelse 1990:379.
9Senaste lydelse 1990:379.
10Senaste lydelse 1990:379.
"Senaste lydelse 1981:280.
12Senaste lydelse 1981:280.
13Senaste lydelse 1981:280.
l4Senaste lydelse 1981:280.
14aSenaste lydelse 1981:280.
15Senaste lydelse 1992:1127.
l6Senaste lydelse 1991:1679.
l7Senaste lydelse 1990:1382.
18Senaste lydelse 1990:1382.
'^Senaste lydelse 1990:379.
20Senaste lydelse 1986:258.
21Senaste lydelse 1990:1382.
22Senaste lydelse 1981:1119.
23Senaste lydelse 1991:1679.
24Senaste lydelse 1989:477.
^Senaste lydelse 1992:1666.
26Senaste lydelse 1990:379.
27Senaste lydelse 1990:379.
28Senaste lydelse 1990:379.
2’Senaste lydelse 1990:379.
30Senaste lydelse 1986:258.
3'Senaste lydelse 1985:820.
32Senaste lydelse 1985:820.
33Senaste lydelse 1990:379.
34Senaste lydelse 1992:1666.
35Senaste lydelse 1981:1119.
36Senaste lydelse 1990:379.
37Senaste lydelse 1990:379.
38Senaste lydelse 1985:820.
146
^Senaste lydelse 1985:820.
“"Senaste lydelse 1990:379.
41Senaste lydelse 1990:379.
42Senaste lydelse 1981:280.
43Senaste lydelse 1981:1119.
“^Senaste lydelse 1981:280.
45Senaste lydelse 1981:280.
46Senaste lydelse 1990:379.
47Senaste lydelse 1981:280.
48Senaste lydelse 1981:280.
49Senaste lydelse 1990:379.
50Senaste lydelse 1990:379.
51Senaste lydelse 1981:1119.
52Senaste lydelse 1981:1119.
53Senaste lydelse 1981:1119.
54Senaste lydelse 1981:1119.
55Senaste lydelse 1990:379.
56Senaste lydelse 1981:1119.
57Senaste lydelse 1981:1119.
58Senaste lydelse 1981:1119.
59Senaste lydelse 1981:1119.
“Senaste lydelse 1981:1119.
6lSenaste lydelse 1981:1119.
Prop. 1993/94:1
Bilaga 2
147
LAGRÅDET
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1993-05-28
Närvarande: justitierådet Per Jermsten, regeringsrådet Stig von Bahr,
justitierådet Inger Nyström.
Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 13 maj 1993 har
regeringen på hemställan av statsrådet Lundgren beslutat inhämta
lagrådets yttrande över förslag till lag om ändring i fastighetstaxerings-
lagen (1979:1152).
Förslaget har inför lagrådet föredragits av kammarrättsassessorn
Ulla Werkell.
Lagrådet lämnar förslaget utan erinran.
Prop. 1993/94:1
Bilaga 3
148
Proposition 1
Propositionens huvudsakliga innehåll 1
Propositionens lagförslag 4
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 17 juni 1993 38
1 Ärendet och dess beredning 38
2 Ny organisation för fastighetstaxeringen 39
2.1 Allmänna utgångspunkter 39
2.2 Myndighetsbeslut och lekmannamedverkan 42
2.3 Ordförande och övriga ledamöter i skattenämnd 43
2.4 Konsulenter, sakkunniga m.fl. 45
2.5 Distriktsindelning 45
2.6 Kommunala taxeringsrevisorer m.m. 47
3 Förberedelsearbetet 48
3.1 Inledning 48
3.2 Förändringar av förberedelsearbetet 48
3.2.1 Föreskrifter och rekommendationer 48
3.2.2 Provvärdering m.m. 51
4 Skattemyndigheternas verksamhet 53
4.1 Sammanträden, beslutsförhet, omröstning, m.m. 53
4.2 Beslutsbehörighet 54
4.3 Utredning i fastighetstaxeringsärenden m.m. 57
4.4 Arbetsperioden för taxeringsarbetet 60
4.5 Beslut om fastighetstaxering 63
5 Förseningsavgift m.m. 66
5.1 Förseningsavgift införs 66
5.2 Förseningsavgiftens storlek 68
5.3 Vem som skall betala förseningsavgiften 69
5.4 Eftergift 70
5.5 Inbetalning och debitering, m.m. 71
5.6 Anstånd 71
6 Ändring av fastighetstaxeringsbeslut 72
6.1 Omprövningsförfarandet 72
6.1.1 Omprövning på begäran av fastighetsägare 72
6.1.2 Omprövning på skattemyndighetens initiativ 75
6.1.3 Kvittning och eftertaxering 77
6.2 Överklaganderegler 80
6.2.1 Överklagande av fastighetsägare 80
6.2.2 Överklagande av det allmänna 83
6.2.3 Överklagande av länsrätts och Kammarrätts beslut 84
6.2.4 Det allmännas processföring 84
149
|
7 |
Fastighetstaxeringsprocessen |
86 Prop. 1993/94:1 |
|
7.1 |
Systematiken vid fastighetstaxering |
86 |
|
7.2 |
Processform |
89 |
|
7.3 |
Processföremålet |
92 |
|
7.4 |
Taleändring |
93 |
|
7.5 |
Rättskraft |
94 |
|
7.6 |
Deldom och mellandom |
97 |
|
8 |
Beslut om taxeringsåtgärder |
98 |
|
9 |
Ikraftträdande m.m. |
100 |
|
10 |
Ekonomiska och administrativa konsekvenser |
100 |
|
11 |
Upprättade lagförslag |
101 |
|
12 |
Författningskommentarer |
102 |
|
13 |
Hemställan |
115 |
|
14 |
Beslut |
116 |
|
Bilaga 1 |
Förteckning över remissinstanser |
117 |
|
Bilaga 2 |
Lagrådsremissens lagförslag |
118 |
|
Bilaga 3 |
Lagrådets yttrande |
148 |
150
gotab 45009, Stockholm 1993