En snabb utveckling av kvalificerad forskning är ett villkor för en snabb tillväxt i vårt land. Alltför länge har vårt land halkat efter i konkurrensen. För kvalificerad forskning fordras en tillräckligt stor kreativ massa, vilket erfarenhetsmässigt innebär universitetsmiljö. Vanligen anses ett universitet behöva en miljon invånare som erforderligt ''uppland''. Det torde innebära att Sverige kan, och bör, kunna ha ytterligare två universitet.
Men det är alls inte självklart att Stockholmsregionen, som redan har två universitet (Stockholms och Uppsalas), utan vidare skall få ett tredje universitet. Visst finns det anledning att samordna vissa smärre högskoleenheter i södra Stockholm, men detta kan väl så framgångsrikt göras med det befintliga universitetet. Det är heller inte så att södra Stockholm är den ort som är den naturliga för utbyte med Mellaneuropas tidigare kommuniststater eller de Baltiska länderna. Lund, Växjö och Linköping ligger bättre till.
Förslaget om samordning i södra Stockholm föder en klar oro att detta i förlängningen ger Stockholm ett tredje universitet, utan att detta föregåtts av någon genomgripande analys av vad som är den för landet lämpligaste strukturen för universitetsväsendet. Inte osannolikt vore det bättre att bygga ut de tidigare universitetsfilialerna.
Det finns all anledning att noggrant utreda antal, storlek, inriktning och lokalisering för den framtida universitetsstrukturen, innan steg tags på vägen mot ett tredje universitet i Stockholmsregionen. Detta bör ges regeringen till känna.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om universitetsstrukturen och ett tredje universitet i Stockholmsregionen.
Stockholm den 18 april 1994 Bertil Persson (m) Sonja Rembo (m)