En Arlandajärnväg behövs för att knyta ihop flygtrafiknätet med järnvägsnätet. Det skall vara lätt och bekvämt för den enskilde resenären att ta sig till och från flyget oavsett vilken järnvägsstation (även pendeltågsstation) han kommer ifrån. Syftet får alltså inte inskränka sig till att knyta ihop Stockholm Central med Arlanda flygplats. Fjärrtåg och pendeltåg från norr och söder måste kunna betjäna Arlanda station så att ett samhällsekonomiskt effektivt resmönster inte förhindras. Detta synsätt tycks regeringen numera glädjande nog ha accepterat, eftersom man i propositionen fastslår att banorna norr och söder om flygplatsen bör bli färdiga samtidigt. Dessa nya spår bör självklart ingå i stomnätet.
Det naturligaste sättet att åstadkomma denna förbättrade infrastruktur vore att Banverket byggde banan och Luftfartsverket byggde stationen. Problemet är då att skaffa finansiering för denna investering. Regeringen bedömer att det går att ordna privat finansiering för delen söder om flygplatsen om ett rimligt långsiktigt avtal träffas med finansiärerna. Regeringen konstaterar att några särskilt utvecklade juridiska former för genomförandet av sådana projekt inte finns i Sverige.
Det finns anledning till oro när man talar om avtalstider på 45 år avseende en så viktig del av vår infrastruktur. Det är en mycket komplicerad uppgift att konstruera ett avtal, som på ett rimligt sätt samtidigt tillgodoser en privat finansiärs berättigade intressen och statens intresse av att skapa förutsättningar för en samhällsekonomiskt effektiv trafik, där resenärerna betalar marginalkostnaden för sin resa.
Sett i ett långsiktigt perspektiv, där man vill genomföra en reell avreglering av järnvägstrafiken och Banverket svarar för spår, byggnader och trafikledning, skulle det kunna skapa problem om en liten del av stomnätet vore privatägt. Det är angeläget att ett avtal medger en viss flexibilitet för framtidens beslutsfattare.
Om regeringen anser att det finns en stor sannolikhet att man skall lyckas konstruera ett acceptabelt avtal utan nämnvärd försening av projektet, bör riksdagen naturligtvis inte motsätta sig att ett projektbolag bildas. Att skapa ett sådant bolag synes vara en mycket lämplig arbetsform under förutsättning att de statliga verkens långsiktiga ambitioner tillgodoses inom projektbolaget.
Om det skulle visa sig att privat finansiering inte kan ordnas på rimliga villkor, måste man vara beredd att på sedvanligt sätt finansiera denna lönsamma investering i statlig regi.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om betydelsen av att Arlanda flygplats så snart som möjligt knyts ihop med järnvägens stomnät,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om betydelsen av att ett avtal inte förhindrar skapandet av ett samhällsekonomiskt effektivt resmönster där resenärerna betalar marginalkostnaden för sin resa.
Stockholm den 28 oktober 1993 Lennart Rohdin (fp)