med anledning av prop. 1993/94:168 Ökad tillsyn av den yrkesmässiga trafiken
Begreppet trafikområde infördes för taxitrafiken i
yrkestrafiklagstiftningen genom prop. 1979/80:142, som i
sin tur byggde på betänkandet Taxi -- krav och
utvecklingsmöjligheter (DsK 1979:4). Innebörden i
begreppet var densamma som det i 1940 års
yrkestrafikförordning använda begreppet stationsort. Ett
trafikområde kunde dock vara tämligen omfattande -- i
allmänhet minst en kommun -- och därför infördes samtidigt
möjligheten att bestämma särskilda uppställningsplatser.
Sådana fastställdes av länsstyrelsen. För en taxibil gällde att
om den förts utanför sitt trafikområde skulle den återföras
dit, och till sin eventuella uppställningsplats, närmaste väg.
Den hade dock under återfärden rätt att ta upp passagerare.
I den trafikpolitiska propositionen Trafikpolitiken inför
90-talet (prop. 1987/88:50) föreslogs en avreglering av
taxitrafiken. I propositionen (sid. 167 f) anförde det
föredragande statsrådet, sedan han konstaterat att en
avreglering av taxi borde ske i ett sammanhang,
''Trafikområdena har i första hand till syfte att skapa en
geografisk avgränsning för avvägningen av det lokala
bilutbudet och är därmed utgångspunkt för både
behovsprövning och kommenderingsplan. Indelningen
avgör också vilken beställningscentral som taxiföretagen
skall vara anslutna till. Ett slopande av bindningen till ett
visst trafikområde får den konsekvensen att
behovsprövningen och beslut om kommenderingsplaner
blir tämligen meningslösa åtgärder, eftersom
tillståndshavaren då kan flytta verksamheten över stora
geografiska områden''.
Riksdagen ställde sig bakom vad det föredragande
statsrådet anfört angående avreglering av taxi och
begreppen trafikområde, uppställningsplats och
kommenderingsplan utmönstrades ur lagstiftningen
tillsammans med behovsprövningen.
Slopandet av trafikområdena har fått till följd att
taxibilar kan operera över hela landet. Är trafikunderlaget
dåligt i en del av landet kan bilen föras till en annan del och
bedriva trafik där.
Detta förhållande har blivit märkbart i delar av landet
med stora svängningar i passagerarunderlaget som
exempelvis på Öland och Gotland.
Under nio månader skall på Gotland taxibehovet helt
täckas av den lokala taxinäringen. Under tre
sommarmånader skall denna näring konkurrera med ett
antal taxibilar som förts in från olika delar av landet, där
efterfrågan på taxitjänster minskar påtagligt under
sommaren.
Detta är i och för sig till fördel för konsumenterna under
en kort och intensiv sommarsäsong. Samtidigt ger det en
snedvriden konkurrens så till vida att den lokala
taxinäringen skall bära hela bördan under de delar av året
då lönsamheten är låg, samtidigt som den får svårt att
tillgodogöra sig fördelarna av en ökad efterfrågan under
turistsäsongen. Risken är då uppenbar att
lönsamhetsproblemen blir övermäktiga och att de lokala
taxiföretagen på sikt slås ut, i vart fall vissa av dem.
Det påtalade förhållandet är inte till gagn för vare sig det
allmänna eller enskilda konsumenter, som riskerar att få
betalt en kort säsong, med genom ohämmad konkurrens
dumpade priser, med höjda priser under året i övrigt,
eventuellt med att taxinäringen blir så svag att någon lokal
konkurrens överhuvudtaget inte förekommer under större
delen av året.
Det finns med hänsyn till vad som anförts anledning att
överväga om inte trafikområdesbegreppet bör återinföras i
någon form för att på så sätt komma till rätta med
problemet.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att trafikområdesbegreppet bör
återinföras avseende Gotland.