Förbättra Dennisavtalets miljöprofil
Regeringen har nu lagt fram ett förslag till statliga lånegarantier för väginvesteringarna i det så kallade Dennispaketet. Det är bra och bäddar för att också Stockholm på sikt kan få drägliga trafikförhållanden och bättre miljö. Regeringens proposition 1993/94:86 behandlar visserligen bara väginvesteringarna, men kollektivtrafiksatsningarna är nog så viktiga för att förbättra miljön.
Stockholm och Göteborg är de enda regioner i Sverige som förutsetts att själva betala för trafikinvesteringar av detta slag. I dessa regioner skall invånarna med bilavgifter betala investeringar som i andra delar av landet finansieras med skattemedel. Regeringens proposition berör alltså bara statliga lånegarantier, garantier som förhoppningsvis aldrig ska behöva infrias eftersom projektet ska vara självfinansierande.
En intressant jämförelse är t.ex. Dennispaketet och Vedabron i Västernorrland. Med av- och påfarter beräknas denna bro kosta ca 2 miljarder kronor. Staten står för hela denna kostnad. Detta trots att trafikunderlaget bara är ca 3 000 fordon per dygn. Samtidigt säger staten nej till att för samma summa finansiera en tågtunnel under Riddarholmen, trots att denna sträcka trafikeras av ca 100 000 människor per dygn. Prioriteringarna kan ibland synas något märkliga!
Förbättrad miljö är ett av Dennispaketets viktigaste mål. Det är därför oroande att statliga remissinstanser uttryckt farhågor för att man i Stockholmsregionen ej kommer att klara de miljömål som har fastställts av regering och riksdag, trots paketets genomförande.
Av det digra beslutsunderlaget framgår att bilavgiftssystemet och dess utformning är den del av paketet som har den största styrande effekten på trafikstrukturens framtida utseende. Det är därför angeläget att bilavgifterna utformas så att de, inom ramen för en trygg finansiering, även ger bästa resultat för miljön, såväl i Stockholms innerstad som i regionen i sin helhet.
I propositionen sägs att regeringen noga kommer att ''följa det fortsatta arbetet med särskild observans avseende fullföljandet av de uppställda miljömålen''. Det är bra och jag anser att regeringen på den punkten bör ägna stor uppmärksamhet åt avgiftssystemets utformning.
Vid sidan av strävan att klara miljömålen, torde ett avgiftssystem som premierar det minst miljöförstörande beteendet dessutom ha störst chanser att vinna gillande hos allmänheten.
I propositionen sägs vidare att regeringen avser att tillsätta en utredning med uppgift att värdera och komplettera framtagna bilavgiftsförslag. Utredaren ges uppdraget att pröva differentiering av avgifterna för att uppnå miljömålen i överenskommelsen, utan att finansieringen äventyras.
Enligt min mening bör utredaren även ges uppdraget att pröva valet av avgiftssystem, då dess utformning sannolikt har vida större betydelse för miljön än en avgiftsdifferentiering. Valet av system är till stor del betingat av tillgänglig teknik, men utvecklingen går fort på detta område. I uppgörelsen står bl.a. att den tekniska utvecklingen ''kan leda till att andra avgiftsalternativ kan bli aktuella''. Detta bör studeras av utredaren.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ge utredaren ett vidgat uppdrag och också pröva valet av avgiftssystem med hänsyn till miljön.
Stockholm den 1 februari 1994 Lotta Edholm (fp)