med anledning av prop. 1993/94:38 Postlag och en förändrad verksamhetsform för Postverket, m.m.
Inledning och sammanfattning
I propositionen föreslås antagande av en postlag,
ombildande av Postverket till aktiebolaget Posten AB,
ombildande av Postgirot till Postgirot AB, ombildande av
affärsområdet Bank och Kassa till dels ett aktiebolag som
huvudsakligen skall bedriva postverksamhet, dels ett
kreditmarknadsbolag, Posten Kredit AB, med uppgift att
förmedla krediter, betalningar och finansiella tjänster.
Vidare föreslås införande av moms på befordran av brev
m.m. samt en rad andra åtgärder som följer av ovan
nämnda förslag.
Vi anser att en väl fungerande postverksamhet har en
avgörande betydelse för företagen och de enskilda
människorna i vårt land. Alla skall ha tillgång till
postservice på likvärdiga villkor var man än bor och arbetar.
Av den anledningen skall postverksamheten bedrivas av
staten.
Postens roll som en del av landets totala
kommunikationssystem och den stora betydelse som posten
har för strävandena till regional balans i vårt land gör att
verksamheten bör drivas i en form som möjliggör ett reellt
demokratiskt inflytande.
Av bl.a. dessa skäl avvisar vi regeringens förslag att
ombilda Posten till ett bolag.
Postens verksamhet
Postens tjänster utnyttjas av alla som bor och vistas i
Sverige och det är viktigt att den service som erbjuds
motsvarar användarnas önskemål. Posten har genom egna
undersökningar konstaterat att förtroendet för Posten är
större än för något annat serviceföretag i landet. Brev,
tidningar och andra försändelser distribueras snabbt och
säkert över hela landet. Det finns ett omfattande kontorsnät
och en väl utbyggd lantbrevbärarservice.
Det service- och kvalitetsmål som riksdag och regering
lagt fast för Postens verksamhet, att en god grundläggande
service skall ges till såväl stora som små kunder i hela landet
och att i princip alla brev skall komma fram över natten,
uppfylls väl. Andelen brev som når sin adressat från den ena
dagen till den andra är så stor som 96 %.
Trots detta har man på senare tid kunnat konstatera en
försämring i Postens service, företrädesvis i
glesbygdsområdena. Brevlådor töms mera sällan och
tömningstiderna är sådana att avlämnad post blir liggande i
brevlådan hela dagar.
Vi lever i en värld där kommunikationsbehovet och
informationsutbytet ständigt ökar. Det gäller
kommunikationerna människor emellan, inom och mellan
företag och mellan företag, enskilda personer och
organisationer. Sättet att kommunicera förändras dock i
takt med utvecklingen av nya elektroniska
kommunikationsmedel. Alltsedan början på 1980-talet har
transaktionerna över disk på postkontoren minskat,
betalningsförmedlingen har i stället till stor del tagits över
av post- och bankgiro. Under 1991 och 1992 har också
antalet inrikes brevförsändelser minskat bl.a. till förmån för
ett ökat utnyttjande av telefax och datakommunikation.
Till detta kommer att posten inte längre är den enda
aktören på postmarknaden. Förutom utvecklingen av
telefax och datakommunikation samt människors
förändrade betalningsrutiner har också nya aktörer kommit
in på postmarknaden. Det finns sedan lång tid flera företag
som distribuerar lättgods och som delar ut tidningar och
reklam. City Mail konkurrerar om postens mest lönsamma
verksamhet, företagsposten i Stockholm.
Översyn av postverksamheten
En väl fungerande postverksamhet är en väsentlig del av
Sveriges infrastruktur. Mot bakgrund av de förändringar,
bl.a. i konkurrenshänseende, som har skett och som
fortfarande sker inom Postens verksamhetsområden
startade den socialdemokratiska regeringen en översyn av
Postens organisation och verksamhet. Syftet var att
''utveckla möjligheterna till en bättre tillämpning av både
företagsekonomiska och politiska styrmedel'' (1991 års
budgetproposition). I 1991 års tillväxtproposition
redovisades det då pågående översynsarbetet. Vidare sades
att ''förutsättningarna för och konsekvenserna av en
bolagisering av Postverket bör klarläggas inom ramen för
ett regelverk som lämnar utrymme för samhällspolitiska
åtaganden''. Resultatet av översynen skulle redovisas under
våren 1992. Någon sådan redovisning skedde aldrig.
Däremot aviserade den nytillträdda borgerliga regeringen
redan i 1992/1993 års budgetproposition ett förslag om
bolagisering av Postverket. I 1993/94 års budgetproposition
begärde regeringen riksdagens godkännande av
inriktningen mot bolagisering av Postverket från den 1
januari 1994. Av detta framgår klart att någon analys av
fördelar respektive nackdelar med olika associationsformer
för Posten inte genomförts.
Våra överväganden
En förändrad verksamhetsform för Postverket
Posten utgör, tillsammans med SJ, Banverket,
Vägverket och förutvarande Televerket (numera Telia AB),
kärnan i Kommunikationssverige. Det är institutioner som
spelar en avgörande roll för näringslivet, för den enskilda
människan och för strävandena till regional balans i vårt
land. De tjänster som produceras skall vi alla ha tillgång till
på lika villkor.
Den svenska affärsverksformen är unik genom att den
ger såväl förutsättningar för ett kommersiellt och
marknadsnära agerande som möjligheter till ett reellt
demokratiskt inflytande över viktiga samhällsfunktioner.
Det är ett för oss mycket viktigt skäl till att behålla
Postverket som affärsverk. Endast om det kan visas att
affärsverksformen har sådana inbyggda effektivitetsbrister
att det försämrar eller fördyrar samhällsservicen bör
associationsformen ändras. Vi har dock inte ännu, vare sig i
postlagsutredningen, i regeringens proposition eller i några
andra sammanhang, blivit presenterade några skäl som
övertygat oss om att en bolagisering av Postverket skulle
leda till förbättringar av verksamheten.
Införande av moms
Med en bolagisering av Postverket följer också att
inrikes brev- och tidningsbefordran momsbeläggs. Följden
av detta blir en 25-procentig ökning av portot för
privatpersoner, föreningar m.fl. som inte har möjlighet att
lyfta av momsen. Detta kommer att få allvarliga effekter för
förenings- och kulturlivet, som redan i dag har en mycket
ansträngd ekonomi.
Till detta kommer att införande av moms på brev- och
tidningsbefordran skapar konflikt med de europeiska
harmoniseringssträvandena. Postbefordran av annat än
paket är regelmässigt undantagen från skatteplikt i
utländska mervärdesskattesystem. Det bör också
uppmärksammas att EG:s mervärdesskattedirektiv
innehåller ett motsvarande undantag. Om Posten förblir
affärsverk bör ingen tvekan råda om att verksamheten även
i fortsättningen omfattas av skattefrihet.
Rikstäckande postservice
Regeringens förslag att avmonopolisera och bolagisera
Postverket medför stor risk för att postservicen kommer att
försämras utanför de största tätorterna i landet där
befordringskostnaderna är högre och befordringsföretagens
intresse för etablering är lågt. Kärnverksamheten inom
Posten kommer att få bära större kostnader dels genom
minskade marknadsandelar i de lönsamma områdena, dels
genom att kostnadsbärarna blir färre.
Stordriftsfördelar och korssubventionering mellan olika
verksamheter måste tas tillvara för att uppnå kravet om
likvärdig och rikstäckande postverksamhet över hela
landet. Verksamheten behöver också organiseras så att
inkomster från t.ex. storstadsområdena kan användas för
att kompensera de högre kostnader som uppstår vid
postbefordran i andra delar av landet.
I propositionen konstateras att Posten AB i kraft av sin
dominerande ställning bör kunna upprätthålla en
rikstäckande postservice till enhetliga avgifter utan särskild
ersättning från statsbudgeten. Någon analys av detta
ställningstagande presenteras inte. Inte heller analyseras
hur de ekonomiska förutsättningarna för ett sådant
åtagande kommer att utvecklas under kommande år.
Internationellt samarbete
I propositionen återfinns inte heller någon diskussion om
eller analys av i vilken utsträckning en avreglering av den
svenska postmarknaden kommer att öppna för de stora
utländska befordringsföretagen och vad det i sin tur
kommer att innebära för de svenska företagens möjligheter
att hävda sig på de utländska marknaderna.
Vi menar att det finns all anledning att diskutera om
Sverige som ett litet land skall gå före med avreglering och
öppnande av marknader. Enligt vår uppfattning skall
avreglering och ökat tillträde för internationella bolag ske i
samarbete med andra länder. I annat fall kommer de
svenska företagen att slås ut innan de ens får möjligheten
att börja konkurrera på andra marknader än den svenska.
Bank och Kassa
I propositionen föreslås att Affärsområdet Bank och
Kassa ombildas till ett eget dotterbolag med huvudsaklig
uppgift att bedriva postverksamhet.
Det finns anledning att förmoda att Posten kommer att
söka utveckla sin bank- och finansrörelse medan Postens
traditionella verksamhet, postkassaverksamheten samt
brev- och paketbefordran kommer att minska i omfång.
Orsakerna till detta är ändrade betalningsrutiner,
utveckling av teletekniken och en ökad konkurrens genom
flera företags inträde på marknaden.
I propositionen föreslås att Posten AB skall ersättas för
den rikstäckande kassaservicen med 300 miljoner kronor
per år under åren 1994--1996. Dock saknas en långsiktig
analys av hur kostnadstäckningen för olönsam men för
samhället viktig verksamhet skall utformas efter år 1996
vilket är en stor brist.
Postgirot
Med sin marknadsandel på över 50 % av de belopp som
förmedlas på den inrikes betalningsmarknaden är Postgirot
landets ledande betalningsförmedlare. Även om de stora
betalningsvolymerna till största delen avser transaktioner
mellan företag och myndigheter är Postgirots verksamhet
också viktig för de enskilda människorna i vårt land.
Postgirots ränteintäkter på de statliga betalningarna har
gjort det möjligt för Posten att upprätthålla betalnings- och
kassaservice över hela landet, även i glesbygdsområden där
inga andra möjligheter till bankservice och
betalningsförmedling finns.
Frågan om avskaffande av Postgirots ensamrätt till de
statliga betalningarna har på senare tid diskuterats av
riksdagen i samband med behandlingen av 1992/93 års
budgetproposition och proposition 1992/93:150, Den
ekonomiska politiken. Vid båda dessa tillfällen uttalade
riksdagen att en avveckling av Postgirots särställning i det
statliga betalningssystemet måste ske på så sätt att det
uppstår konkurrens på lika villkor mellan de olika
betalningsförmedlarna. Ett led i detta är att avtal skall
träffas mellan Postgirot och affärsbankerna om att ge
Postgirot rätt att verkställa betalningar genom debitering på
banklönekonto. Det är därför oacceptabelt att regeringen
nu väljer att upphäva Postgirots ensamrätt till de statliga
betalningarna trots att något avtal mellan Postgirot och
affärsbankerna ännu inte finns.
Enligt vår uppfattning innebär förslagen att upphäva
Postgirots ensamrätt till de statliga betalningarna samt att
ombilda Postgirot till bankaktiebolag en risk för försämrad
betalnings- och kassaservice i glesbygd. Dels minskar
finansieringsunderlaget, dels är det främsta målet för ett
bolags verksamhet att generera vinst. Ingenting av detta ger
goda förutsättningar för att Postgirot i form av
bankaktiebolag långsiktigt kommer att bära en del av
kostnaderna för olönsam verksamhet.
Vi har i olika sammanhang framfört att om Postgirots
ensamrätt till de statliga betalningarna skall upphävas
kräver detta, förutom tillträde till affärsbankernas
lönekonton, utökade verksamhetsförutsättningar för
Postgirot. Det finns däremot ingenting som hindrar att den
önskade utvidgningen av Postgirots
verksamhetsförutsättningar sker inom den befintliga
verksamhetsformen.
Av den anledningen avvisar vi nu regeringens förslag att
ombilda Postgirot till ett bankaktiebolag. Riksdagen bör
uppdra åt regeringen att återkomma till riksdagen med
förslag till utökade verksamhetsförutsättningar för
Postgirot med oförändrad associationsform som garanterar
att Postverket även långsiktigt kan upprätthålla en
rikstäckande betalningsoch kassaservice.
Postlag
Genom olika riksdagsbeslut har Postens verksamhet
avreglerats och till Postverket konkurrerande företag har
etablerat sig på postmarknaden, företrädesvis på dess mest
gynnsamma delar. Den tekniska utvecklingen har medfört
ökad användning av elektronisk post och telefax vilket
innebär att Postens traditionella verksamheter minskar i
omfattning med minskade inkomster som följd.
Detta gör att förutsättningarna för upprätthållandet av
en rikstäckande postservice har förändrats.
Vi anser att det är en nationell angelägenhet att
riksdagens regionala och sociala mål för postverksamheten
kan upprätthållas. I den situation som nu råder måste därför
staten garantera de medel i form av lagstiftning och annan
styrning som är nödvändiga för att servicemålen skall
uppnås. Behovet av en postlag är alltså enligt vår
uppfattning snarare avhängigt avregleringen av
postmarknaden och konsekvenserna av detta än
regeringens förslag till bolagisering av Postverket.
Vi delar dock inte regeringens uppfattning att det endast
är Postverket som skall bära ansvaret för upprätthållandet
av Postens regionala och sociala ansvar. Sådana krav bör
ställas på samtliga befordringsföretag som verkar på
postmarknaden.
Av den anledningen avvisar vi regeringens förslag till
postlag. Riksdagen bör uppdra åt regeringen att återkomma
till riksdagen med förslag till en koncessionslagstiftning som
ställer sådana krav på postdistributörer att en solidarisk
finansiering av regionala och sociala kostnader inom
sektorn bibehålls. Lagen bör anpassas till att gälla
affärsverksformen.
Det demokratiska inflytandet
I avsnittet 8.1.2 i propositionen redovisas på vilket sätt
statsmakterna skall styra, kontrollera och ges insyn i Posten
AB. Av propositionen framgår att en redovisning av
verksamheten endast kommer att lämnas riksdagen i
samband med presentationen av de årliga redogörelserna
för de statliga företagen.
Riksdagen kommer således nästan helt att sättas åt sidan
och inte ges någon möjlighet att kontrollera hur de av
statsmakterna fastlagda målen för postservice uppfylls. Vi
har i andra avsnitt i motionen påtalat Postens avgörande
betydelse för möjligheterna att uppnå regional balans i vårt
land. Eftersom bolagiseringen innebär att det demokratiska
inflytandet kommer att försvagas är risken stor att de
regionala och sociala kraven inte kommer att uppfyllas. Till
detta kommer att det enligt vår mening är mycket
nonchalant mot riksdagen att i så hög grad som nu sker
minska möjligheterna att följa upp fattade beslut.
Vårt ställningstagande
Vår syn på postverksamhetens avgörande betydelse för
företagen och de enskilda människorna i vårt land och vår
uppfattning att alla skall ha tillgång till postservice på
likvärdiga villkor gör att vi anser att postverksamhet skall
bedrivas av staten. Olika uttalanden och förslag från den
nuvarande regeringen tyder på att den bolagisering av
Postverket som nu föreslås är det första steget mot en
privatisering av postverksamheten. Med detta har nya och
för oss oacceptabla förutsättningar förts in i diskussionen
om förändrade associationsformer för såväl posten som
övriga affärsverk.
Av de skäl som redovisats ovan avvisar vi regeringens
förslag att överföra Postverkets verksamhet till ett statligt
ägt bolag samt därmed förbundna förslag.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen avslår proposition 1993/94:38 Postlag och
en förändrad verksamhetsform för Postverket, m.m.,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om
koncessionslagstiftning inom postområdet i enlighet med
vad som i motionen anförts,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om utökade
verksamhetsförutsättningar för Postgirot i enlighet med vad
som i motionen anförts.
Stockholm den 8 november 1993
Ingvar Carlsson (s)
Jan Bergqvist (s)
Birgitta Dahl (s)
Ewa Hedkvist Petersen (s)
Inger Hestvik (s)
Anita Johansson (s)
Birgitta Johansson (s)
Kurt Ove Johansson (s)
Allan Larsson (s)
Berit Löfstedt (s)
Börje Nilsson (s)
Kjell Nilsson (s)
Lennart Nilsson (s)
Berit Oscarsson (s)
Göran Persson (s)
Pierre Schori (s)
Britta Sundin (s)
Ingela Thalén (s)