med anledning av prop. 1993/94:4 Familjerådgivning
Grunden till vårt samhälle är de många familjerna.
Familjen är det lilla samhället. Det säkraste sättet att
minska våld och kriminalitet, att motverka drogmissbruk
och rotlöshet är att ge allt tänkbart stöd till hemmen och
familjerna.
Familjepolitiken är ett av de absolut viktigaste
områdena i samhällsarbetet och griper in i så gott som alla
sammanhang. Det är i familjegemenskapen som
värdemönster, normer och vägledande etik kan överföras
från generation till generation. Därför bör samhället skydda
och stötta familjen när problem uppstår. Målsättningen är
att familjen skall kunna hålla ihop och fylla sin unika
funktion. Stabila och fungerande familjer är en
nödvändighet för ett gott samhälle.
Mot bakgrund av detta är det med stor tillfredsställelse
som man ser propositionen om familjerådgivningen läggas.
Om vi skall kunna bryta skilsmässotrenden och dess
vidhängande sociala problem, att det alltid är barnen som
kommer i kläm, måste det finnas en väl genomarbetad
strategi. En del i den är familjerådgivningen.
Det är dock viktigt att förtroendet för
familjerådgivningen vidmakthålls. För många människor är
det ett stort steg att acceptera att problemen inte kan lösas
inom familjen utan att professionell hjälp måste sökas.
Finns det svaga garantier för att sekretessen upprätthålls,
kommer många att tveka att söka hjälp.
I proposition 1993/94:4 konstateras att de regler som
föreslås medför att de privata vårdgivarna inte får en fullt
lika långtgående tystnadsplikt som den som gäller inom den
kommunala familjerådgivningen. Sekretesskyddet för de
privata vårdgivarna, som motsvarar vad som i övrigt gäller
inom socialtjänsten och hälso- och sjukvården, anses dock
i huvudsak tillfredsställande.
När det däremot gäller privata vårdgivare som erbjuder
rådgivning helt oberoende av överenskommelse med
kommunen finns det emellertid inget skydd för den
enskilde. I propositionen påtalas att det kan bli aktuellt med
skärpta sekretessbestämmelser och en definiering av
verksamheten om det skulle bli vanligt att privata
vårdgivare erbjuder rådgivning utan överenskommelse med
kommunen.
Jag anser inte det godtagbart att invänta eventuella
missförhållanden. Om problemen inte åtgärdas förrän de
uppstått, finns det stora risker att skadan redan skett.
Familjer som i efterhand får vetskap om att privata
familjerådgivare inte garanterar sekretess- och
tystnadsplikt får minskat förtroende för
familjerådgivningsverksamheten som sådan.
Innebörden av kommunernas ansvar för
familjerådgivningen bör därför utvidgas till att inte enbart
gälla ett ansvar för att erbjuda familjerådgivning till dem
som begär det. Kommunerna måste även få det
övergripande ansvaret för rådgivningen. Genom en sådan
utvidgning skulle exempelvis det totala
informationsansvaret för all tillgänglig familjerådgivning
vara kommunens.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om övergripande ansvar för
familjerådgivningen.
Stockholm den 13 oktober 1993
Alwa Wennerlund (kds)