Sedan mitten av 70-talet har det årliga antalet beviljade
adoptioner i Sverige varit lite över 2 000. Drygt hälften
avser adoptivbarn från utlandet. Knappt hälften är
inhemska adoptioner och av dessa svarar
styvbarnsadoptionerna för den ojämförligt största delen.
Endast en liten del av adoptionerna har varit sådan där
ensamstående adopterat. Lagbestämmelser om adoption
finns i föräldrabalkens fjärde kapitel.
Homosexuella adoptanter
I adoptionslagen finns inget uttalat förbud för
homosexuella att adoptera. Men rättspraxis utesluter
homosexuella som adoptivföräldrar genom att göra en
speciell tolkning av vad som är för barnets bästa.
Exempelvis bedömde länsrätten i Stockholm en man
som olämplig att ta emot ett utländskt barn för adoption
uteslutande p.g.a. att han var homosexuell. I länsrättens
motivering hävdas att ''...det existerar ett socialt förbud mot
homosexualitet. Till grund för detta ''förbud' ligger bl.a.
icke homosexuellas attityder och fördomar gentemot
homosexuella. Inställningen till homosexualitet torde inte
ha genomgått någon avgörande förändring sedan
utredningen gjordes. Ett barn som växer upp i ett hem med
ett homosexuellt föräldrapar kommer dagligen att
konfronteras med dessa attityder.'' Den utredning som
länsrätten hänvisar till är SOU 1984:63, Homosexuella och
samhället. Länsrättens dom är från maj 1992.
Vår uppfattning är dels att den allmänna opinionens
inställning kan förändras mycket snabbt, dels att
inställningen till homosexuella har förändrats i mycket
positiv riktning sedan 1984. Att grunda en bedömning av
huruvida en människa är lämplig som adoptivförälder på en
löst grundad uppfattning om hur omvärlden kan tänkas
bemöta det adopterade barnet finner vi synnerligen
oroande. Men vi befarar att denna och andra liknande
domar kommer att ha prejudicerande verkan.
Att få garantier för att en adoptant kommer att bli en bra
förälder är omöjligt. Så långt det är möjligt ska naturligtvis
alla ansträngningar göras för att adoptivbarnet får ett bra
hem. Barnets bästa ska vara ledstjärna i denna strävan.
Frågan om en adoptants sexuella läggning är inte det enda
som får bli avgörande för bedömningen om han/hon är
lämplig. Heterosexuell läggning garanterar ju på intet sätt
några kvaliteter som förälder. Motsatt utesluter inte en
homosexuell läggning utomordentliga möjligheter att bli en
bra förälder.
''Den eller de som vill ge ett barn omvårdnad, trygghet
och en god fostran får adoptera barnet, om det är till dess
fördel. En adoption får ske också i andra fall, om det är till
fördel för den som avses bli adopterad och denne har
uppfostrats av den eller dem som vill adoptera eller det
annars med hänsyn till det personliga förhållandet mellan
de berörda finns särskild anledning till adoptionen.'' Så löd
Förmyndarskapsutredningens förslag till initialtext till
adoptionslag (SOU 1989:100).
Trots att det bara är några år sedan utredningen lade
fram sitt betänkande menar vi att en ny utredning bör
tillsättas. Som vi påpekat har samhällets inställning till
homosexuella förändrats i positiv riktning. En statlig
utredning innebär ett faktainsamlande av aktuell forskning
och kan också få pådrivande effekt på forskningen i ämnet.
Forskning
Internationella adoptioner började i Sverige i liten
omfattning på 1950-talet och ökade i omfattning under
1960- och 1970-talen. Numera finns det ca 35 000 personer
som kommit till Sverige som utländska adoptivbarn.
Forskningen kring adoptioner eller om adoptivbarnens
anpassning till sina nya liv, sina familjer och nya hemland,
som barn eller vuxna, är mycket knapphändig. Tidiga
studier visade att det i stort sett gick bra för adoptivbarnen
och deras familjer. Adoptivbarnen blev inte mer mobbade
än andra barn. En studie om utländska adoptivbarn på PBU
i Stockholm visade att de adoptivbarn som sökte psykiatrisk
hjälp ofta visade en annorlunda och ibland svårare
problembild än svenska barn som sökte hjälp. Ingen av
studierna som publicerades före 1989 påstod att utländska
adoptivbarn var överrepresenterade i den psykiatriska
vården. I debatten på senare år framförs ofta andra
synpunkter. Forskning -- främst från anglosaxiska länder --
om barn till homosexuella och om homosexuella som
föräldrar visar att barn till homosexuella typiskt sett inte
uppvisar några skillnader jämfört med barn till
heterosexuella föräldrar. Behovet av forskning kring
adoptioner och om adoptivbarns anpassning och utveckling
är dock fortfarande mycket stort.
Psykologiskt stöd
Adoptivbarns situation kan aldrig jämföras med
biologiskt födda barns situation, varken på gott eller ont.
En av förutsättningarna för att ett barn adopterats -- att det
övergivits av sina föräldrar eller varit oönskat eller av annan
anledning lämnats bort -- är i sig själv ett trauma för barnet
som det alltid får bära med sig. Utländska adoptivbarn sägs
vara överrepresenterade bland sökande till psykiatrisk vård
om man med överrepresenterade menar att en högre
procent adoptivbarn söker för psykiska problem än
procenten som lever med sina biologiska föräldrar. Det vore
anmärkningsvärt om så inte vore fallet eftersom ju
anledningen till att de är adopterade oftast är denna
traumatiska bakgrund. I psykologiskt hänseende har
adoptivbarn således per definition en svårare situation än
barn som vuxit upp hos sina biologiska föräldrar.
Många adoptivföräldrar har i bästa fall själva insett att
deras barn har annorlunda förutsättningar än andra barn
och därför också bättre kunnat svara mot barnens särskilda
behov. Alltför många har lämnats utan stöd och kunskaper.
Många onödiga problem såväl för föräldrarna som barnen
hade säkert kunnat minskas eller undvikas om samhällets
stöd i form av psykologisk rådgivning etc. till
adoptivföräldrar varit mer aktivt.
Samhällets stöd till adoptivbarn och -föräldrar måste
utvecklas. I dag inskränker sig samhällets engagemang til
förhandsgranskning av människor som önskar adoptera
barn. När en adoption väl är genomförd lämnas barn och
föräldrar att klara både ''inbyggda'' och nya problem på
egen hand. Ett gott samhällsstöd är viktigt inte minst
beroende på olika oönskade attityder från omgivningen
som kan dyka upp tid efter annan men som vi naturligtvis
inte får förhålla oss passiva till.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en utredning om
adoptionsfrågor,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om forskning om adoptivbarn,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kvalificerat psykologiskt stöd till
adoptivfamiljer.
Stockholm den 25 januari 1994
Elisabeth Persson (v)
Johan Lönnroth (v)
Eva Zetterberg (v)