Sammanfattning
Vänsterpartiets förslag till inriktning av barnomsorgen:Vårdnadsbidraget avvisas Barnomsorgen skall stå under demokratisk kontroll vad gäller planering, riktlinjer, mål, avgifter och placeringar Bibehållande av de kommunala barnomsorgsplanerna Förbud mot differentierade kommunala barnomsorgstaxorSociala verksamheter skall i huvudsak skattefinansieras -- daghem skall inte drivas i vinstsyfte Vinstdrivande verksamhet skall inte drivas med statliga bidragInförande av ett sanktionssystem mot kommunernaUtveckling av brukarnas och personalens inflytandeDaghemsavgiften skall vara låg och rättvis över hela landetÅtgärder mot segregeringYtterligare regler för att garantera föräldra- och personalinflytande Fem miljoner kronor till en pedagogisk kampanjRegler för att begränsa barngruppernas storlek vid daghemmen Personalen inom barnomsorgen skall vara välutbildad, det räcker inte med enbart erfarenhet
Alla barns rätt till barnomsorg har under många år varit en av Vänsterpartiets hjärtefrågor. Vi hälsar med tillfredsställelse att vi nu står inför en lagreglering av denna för oss självklara rättighet och hoppas att detta kan vara ett första steg till en barnbalk som upptar alla barns rättigheter. En barnbalk som införlivar barnkonventionen i svensk lagstiftning.
Nej till vårdnadsbidrag
Regeringen har i sin proposition (1993/94:11) om lagreglering på barnomsorgsområdet på ett olyckligt sätt kopplat ihop ett vårdnadsbidrag med alla barns rätt till barnomsorg. Regeringen har med andra ord villkorat sitt förslag till barnomsorgslag.
Vi anser inte att vårdnadsbidrag är en bra bidragsform. Den ger helt felaktiga signaler och kan komma att locka kvinnorna hem till spisen. Den slår fel och skapar därigenom orättvisor mellan barnfamiljerna. Det motverkar jämlikheten mellan män och kvinnor och konserverar gamla könsrollsmönster. En majoritet av kvinnorna vill ha ett arbete utanför hemmet och de skall inte behöva vara dubbelarbetande, vilket många tvingas till med det traditionella ansvar som kvinnorna har för barn och hem. Dubbelarbete sliter hårt. Vårdnadsbidrag leder till lägre livslön, mindre sjukpenning och en fattigare ålderdom. Vänsterpartiet anser att vårdnadsbidrag är en fattigdomsfälla som vi kraftigt vill avvisa.
Barnomsorgsplaner
Den borgerliga regeringens systemskifte innebär allvarliga försämringar på det sociala området. Nu görs en översyn av socialtjänstlagen. Bistånd i olika former skall omprövas och biståndstagares besvärsrätt ifrågasätts. Kommunernas ekonomi skall vara styrande och inte individens behov. I samband med det nya lagrummet i socialtjänstlagen om alla barns rätt till barnomsorg har riksdagen tagit bort reglerna i 17 § andra stycket, där kommunerna ålades att upprätta en barnomsorgsplan.
Vänsterpartiet anser att barnomsorgsplanen skall vara det instrument som kommunerna ska använda för att styra utvecklingen av barnomsorgen inom kommunen. Vi vill här påminna om att regeringen i sin proposition 1991/92:65 om valfrihet inom barnomsorgen hänvisade till barnomsorgsplanerna för ekonomisk och kvalitetsmässig kontroll av de privata verksamhetsformer som växer fram. Detta ansågs då vara en tillräcklig garanti för att privata daghem skall ge barnen en god omsorg.
Barnomsorgsplaner finns nu i alla kommuner. Det är där inriktningen av kommunens förskoleverksamhet är inskriven. Där finns de övergripande målen, reglerna om turordning, bestämmelser för barn som behöver särskilt stöd etc. Det är alltså ett viktigt dokument som nu kommer att försvinna i många kommuner. Ett dokument som blivit till genom politiska beslut. Vänsterpartiet anser att lagrummet om kommunernas skyldighet att upprätta barnomsorgsplaner skall finnas kvar i socialtjänstlagen.
För barnens, föräldrarnas och personalens del är det en trygghet att förskolan står under samhällets kontroll. Det utgör ett gott skydd mot godtycke. Det är viktigt för att ge alla barn en rättvis start i livet. Vänsterpartiet motsätter sig privata alternativa driftsformer som samhället skall betala men som kan hamna utanför en demokratisk kontroll. Vi menar att en oreglerad barnomsorg öppnar för en sådan utveckling.
Det finns en uppenbar risk att barn som behöver särskilt stöd kommer i kläm om kravet på att ta barn från kommunens gemensamma kö försvinner. (Vi kommer därför med en särskild motion om detta problem.) Redan i dag följer valet av barnomsorg ett socialt mönster. LO- anställdas barn är fortsatt underrepresenterade på daghemmen. Vi befarar att detta mönster ytterligare kommer att förstärkas. Orsakerna är flera, men höga avgifter och öppethållandet spelar stor roll. Om en barnomsorgspeng skall följa varje barn, liksom den friare avgiftssättningen så kan detta bidra till ökad segregering. Om regeringen verkligen vill öka valfriheten, så är det dessa problem som regeringen bör ta itu med.
Nej till differentierade avgifter
Regeringen har varit mycket luddig i sina skrivningar om avgifterna för barnomsorgen. För barnfamiljer med låga inkomster kan det bli förödande om kommunerna får en privatiseringsvåg, och där den som inte kan betala avgiften till det privata daghemmet kommer att förlora sin valfrihet. Det borde i dag finnas ett uttryckligt förbud mot differentierade avgifter mellan daghem i samma kommun. Däremot kan givetvis olikheter i föräldrarnas inkomster ge olika avgifter.
Rättvisa avgifter
Barnomsorgen är en social tjänst. Att i avsevärd grad avgiftsfinansiera sociala tjänster strider mot den allmänna välfärdspolitiken eftersom detta slår hårdast mot låginkomsttagarna. Vi har redan i dag en oacceptabelt stor variation mellan olika kommuners daghemstaxor. Vänsterpartiet anser att en övergång till privat barnomsorg kommer att öka orättvisorna. Vi vill ha en översyn av barnomsorgstaxorna, inklusive skolomsorgen, i syfte att få rättvisare avgifter i landet.
Sanktioner för dem som bryter mot lagen
Förskolan måste vara en trygg plats för barnen så att föräldrar skall kunna förvärvsarbeta. En väl utbyggd kommunal barnomsorg är en viktig förutsättning för jämställdhet mellan män och kvinnor. Det skall vara en plats med omsorg, stöd och stimulans.
Det kan aldrig bli valfrihet inom barnomsorgen förän kommunerna nått en full behovstäckning. I dag finns det kommuner som sätter sig över lagar. De bryr sig inte om att fullfölja sina skyldigheter gentemot medborgarna. Länsrätterna har fullt upp med att tillrättavisa kommuner för brott mot socialtjänstlagen, som sedan i nästa besvärsomgång har fattat samma galna beslut. Vänsterpartiet kräver att det utarbetas ett system av kraftiga böter för kommuner som trilskas och inte uppfyller lagstiftarnas intentioner om alla barns rätt till barnomsorg.
Personalinflytande och brukardemokrati
Vänsterpartiet försvarar den kommunala barnomsorgen mot borgerliga nedskärningar och försämringar, men vi gör det inte villkorslöst. Tvärtom är vi ytterst kritiska på många punkter och kräver en djupgående demokratisering. Att decentralisera beslutsbefogenheter och pengar är viktigt. Mål, medel och kvalitet skall bestämmas på lokal politisk nivå.
Utvärderingar av verksamheten skall göras fortlöpande och i dessa utvärderingar skall berörda föräldrar, personal och politiker medverka.
Vänsterpartiet strävar efter valfrihet, småskalighet, personalinflytande och brukardemokrati. Vi vill ha självstyrande enheter med ett övergripande kommunalt ansvar. Den enskilda institutionen skall ledas av en styrelse bestående av personal och föräldrar. Brukarinflytande kan bara åstadkommas genom att brukarna ges verkliga möjligheter att vara med och besluta om hur de medel som politikerna fördelar skall användas.
Att stärka medborgarnas inflytande över kommunens verksamhet i stort och brukarnas inflytande över den enskilda institutionen är en angelägen och brådskande uppgift. Därför behövs exempelvis för barnomsorgen klara politiska besked om personal och brukares rätt att delta i beslutsprocessen. Detta kan göras genom att ytterligare stärka sociallagstiftningen vilket sedan kan förtydligas i kommunernas barnomsorgsplaner.
Krispaket för pedagogisk utveckling
Barn mår bra av att vistas i grupp och att utvecklas i samspel med andra barn. De mår också väl av att ha vuxna nära sig i barngruppen. Detta har framkommit i en rad olika undersökningar sedan 30-talet. Det är det som socialstyrelsens pedagogiska program till stor del handlar om. Detta blir nu svårare att förena med allt större barngrupper och sämre personaltäthet. Vänsterpartiet har tidigare föreslagit -- och vi vill återupprepa förslaget -- en kraftfull kampanj för att aktualisera det pedagogiska arbetet inom förskolan samt att 5 miljoner kronor avsätts för detta ändamål i budgeten. Pengarna kan med fördel tas från det konto, 200 miljoner kronor, som skapats för att införa husläkarsystemet.
Socialstyrelsen har fått i uppdrag att till mars 1994 undersöka hur nedskärningar drabbar barn i barnomsorgen, i skolan och på fritiden. De problem som det nu rapporteras om från alla håll landet runt behöver inte utredas ytterligare för att vi skall förstå att det kommer att drabba barnen. Vänsterpartiet anser att något omgående måste göras så att barn inte skall bli lidande av försämringarna. Vänsterpartiet kräver ett krispaket för barnomsorgen.
Även om vi inte vill föregripa Socialstyrelsens utredning anser vi att en del av de brister som hittills framkommit snabbt måste avhjälpas. De allt större barngrupperna är ett sådant problem. Socialstyrelsens material pekar tydligt på denna problematik. Vi föreslår därför att riksdagen hos regeringen begär en reglering av högsta tillåtna antal barn som får finnas i en barngrupp inom barnomsorgen.
Utbildning
Regeringen anser inte att det finns några speciella behov av utbildning för den personal som skall arbeta inom barnomsorgen. I årets budgetproposition upprepar regeringen sina krav på personalen; där sägs att ''personalen som arbetar med barnen i barnomsorgen skall ha sådan utbildning eller erfarenhet att barns behov av omsorg och god pedagogisk verksamhet kan tillgodoses''. Vi anser att detta är otillräckligt.
Arbetet i förskolan är ett lagarbete där varje situation i vardagen är ett tillfälle för barnen till utveckling och inlärning. Därför är det viktigt att all personal har pedagogisk kompetens och goda kunskaper om barns utveckling. Vänsterpartiets uppfattning är därför att de som arbetar inom barnomsorgen skall ha en adekvat pedagogisk utbildning för verksamheten.
Föräldrarnas val
Slutligen. Det är inte privata företag inom barnomsorgen som föräldrarna efterfrågar. Statistiska centralbyrån (SCB) har frågat ett stort antal föräldrar om vilken form av barnomsorg de önskar. Resultatet blev att 2,5 % ville ha ett privat daghem för sina barn, medan 80 % ville ha en kommunal lösning. Vänsterpartiet anser att valfrihet inom barnomsorgen skall eftersträvas och med den inriktningen är det kommunala lösningar som skall prioriteras, inte andra alternativ.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om varför vårdnadsbidraget måste avvisas,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bibehållandet av 17 § socialtjänstlagen med krav på kommunerna att upprätta barnomsorgsplaner,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ökad segregering inom förskoleverksamheten,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förbud mot differentierade avgifter mellan en kommuns skol- och förskoleverksamheter,
5. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av landets barnomsorgstaxor enligt vad i motionen anförts om ett rättvisare avgiftssystem,
6. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sanktionsmöjligheter för kommuner som inte följer lagregeln om alla barns rätt till barnomsorg,
7. att riksdagen hos regeringen begär förslag till regler som stärker föräldrars och personals inflytande över barnomsorgsverksamheten,
8. att riksdagen anslår 5 miljoner kronor till en pedagogisk kampanj bland landets daghem,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en begränsning av barngruppernas storlek inom barnomsorgen,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kravet på utbildning av personalen vid landets daghem.
Stockholm den 18 januari 1994 Gudrun Schyman (v) Bertil Måbrink (v) Berith Eriksson (v) Rolf L Nilson (v) Björn Samuelson (v) Eva Zetterberg (v) Lars Werner (v)