Vänsterpartiets förslag till inriktning av
barnomsorgen:Vårdnadsbidraget avvisas
Barnomsorgen skall stå under demokratisk kontroll vad
gäller planering, riktlinjer, mål, avgifter och placeringar
Bibehållande av de kommunala barnomsorgsplanerna
Förbud mot differentierade kommunala
barnomsorgstaxorSociala verksamheter skall i huvudsak
skattefinansieras -- daghem skall inte drivas i vinstsyfte
Vinstdrivande verksamhet skall inte drivas med statliga
bidragInförande av ett sanktionssystem mot
kommunernaUtveckling av brukarnas och personalens
inflytandeDaghemsavgiften skall vara låg och rättvis över
hela landetÅtgärder mot segregeringYtterligare
regler för att garantera föräldra- och personalinflytande
Fem miljoner kronor till en pedagogisk kampanjRegler
för att begränsa barngruppernas storlek vid daghemmen
Personalen inom barnomsorgen skall vara välutbildad, det
räcker inte med enbart erfarenhet
Alla barns rätt till barnomsorg har under många år varit
en av Vänsterpartiets hjärtefrågor. Vi hälsar med
tillfredsställelse att vi nu står inför en lagreglering av denna
för oss självklara rättighet och hoppas att detta kan vara ett
första steg till en barnbalk som upptar alla barns rättigheter.
En barnbalk som införlivar barnkonventionen i svensk
lagstiftning.
Nej till vårdnadsbidrag
Regeringen har i sin proposition (1993/94:11) om
lagreglering på barnomsorgsområdet på ett olyckligt sätt
kopplat ihop ett vårdnadsbidrag med alla barns rätt till
barnomsorg. Regeringen har med andra ord villkorat sitt
förslag till barnomsorgslag.
Vi anser inte att vårdnadsbidrag är en bra bidragsform.
Den ger helt felaktiga signaler och kan komma att locka
kvinnorna hem till spisen. Den slår fel och skapar
därigenom orättvisor mellan barnfamiljerna. Det
motverkar jämlikheten mellan män och kvinnor och
konserverar gamla könsrollsmönster. En majoritet av
kvinnorna vill ha ett arbete utanför hemmet och de skall
inte behöva vara dubbelarbetande, vilket många tvingas till
med det traditionella ansvar som kvinnorna har för barn och
hem. Dubbelarbete sliter hårt. Vårdnadsbidrag leder till
lägre livslön, mindre sjukpenning och en fattigare
ålderdom. Vänsterpartiet anser att vårdnadsbidrag är en
fattigdomsfälla som vi kraftigt vill avvisa.
Barnomsorgsplaner
Den borgerliga regeringens systemskifte innebär
allvarliga försämringar på det sociala området. Nu görs en
översyn av socialtjänstlagen. Bistånd i olika former skall
omprövas och biståndstagares besvärsrätt ifrågasätts.
Kommunernas ekonomi skall vara styrande och inte
individens behov. I samband med det nya lagrummet i
socialtjänstlagen om alla barns rätt till barnomsorg har
riksdagen tagit bort reglerna i 17 § andra stycket, där
kommunerna ålades att upprätta en barnomsorgsplan.
Vänsterpartiet anser att barnomsorgsplanen skall vara
det instrument som kommunerna ska använda för att styra
utvecklingen av barnomsorgen inom kommunen. Vi vill här
påminna om att regeringen i sin proposition 1991/92:65 om
valfrihet inom barnomsorgen hänvisade till
barnomsorgsplanerna för ekonomisk och kvalitetsmässig
kontroll av de privata verksamhetsformer som växer fram.
Detta ansågs då vara en tillräcklig garanti för att privata
daghem skall ge barnen en god omsorg.
Barnomsorgsplaner finns nu i alla kommuner. Det är där
inriktningen av kommunens förskoleverksamhet är
inskriven. Där finns de övergripande målen, reglerna om
turordning, bestämmelser för barn som behöver särskilt
stöd etc. Det är alltså ett viktigt dokument som nu kommer
att försvinna i många kommuner. Ett dokument som blivit
till genom politiska beslut. Vänsterpartiet anser att
lagrummet om kommunernas skyldighet att upprätta
barnomsorgsplaner skall finnas kvar i socialtjänstlagen.
För barnens, föräldrarnas och personalens del är det en
trygghet att förskolan står under samhällets kontroll. Det
utgör ett gott skydd mot godtycke. Det är viktigt för att ge
alla barn en rättvis start i livet. Vänsterpartiet motsätter sig
privata alternativa driftsformer som samhället skall betala
men som kan hamna utanför en demokratisk kontroll. Vi
menar att en oreglerad barnomsorg öppnar för en sådan
utveckling.
Det finns en uppenbar risk att barn som behöver särskilt
stöd kommer i kläm om kravet på att ta barn från
kommunens gemensamma kö försvinner. (Vi kommer
därför med en särskild motion om detta problem.) Redan i
dag följer valet av barnomsorg ett socialt mönster. LO-
anställdas barn är fortsatt underrepresenterade på
daghemmen. Vi befarar att detta mönster ytterligare
kommer att förstärkas. Orsakerna är flera, men höga
avgifter och öppethållandet spelar stor roll. Om en
barnomsorgspeng skall följa varje barn, liksom den friare
avgiftssättningen så kan detta bidra till ökad segregering.
Om regeringen verkligen vill öka valfriheten, så är det dessa
problem som regeringen bör ta itu med.
Nej till differentierade avgifter
Regeringen har varit mycket luddig i sina skrivningar om
avgifterna för barnomsorgen. För barnfamiljer med låga
inkomster kan det bli förödande om kommunerna får en
privatiseringsvåg, och där den som inte kan betala avgiften
till det privata daghemmet kommer att förlora sin valfrihet.
Det borde i dag finnas ett uttryckligt förbud mot
differentierade avgifter mellan daghem i samma kommun.
Däremot kan givetvis olikheter i föräldrarnas inkomster ge
olika avgifter.
Rättvisa avgifter
Barnomsorgen är en social tjänst. Att i avsevärd grad
avgiftsfinansiera sociala tjänster strider mot den allmänna
välfärdspolitiken eftersom detta slår hårdast mot
låginkomsttagarna. Vi har redan i dag en oacceptabelt stor
variation mellan olika kommuners daghemstaxor.
Vänsterpartiet anser att en övergång till privat barnomsorg
kommer att öka orättvisorna. Vi vill ha en översyn av
barnomsorgstaxorna, inklusive skolomsorgen, i syfte att få
rättvisare avgifter i landet.
Sanktioner för dem som bryter mot lagen
Förskolan måste vara en trygg plats för barnen så att
föräldrar skall kunna förvärvsarbeta. En väl utbyggd
kommunal barnomsorg är en viktig förutsättning för
jämställdhet mellan män och kvinnor. Det skall vara en
plats med omsorg, stöd och stimulans.
Det kan aldrig bli valfrihet inom barnomsorgen förän
kommunerna nått en full behovstäckning. I dag finns det
kommuner som sätter sig över lagar. De bryr sig inte om att
fullfölja sina skyldigheter gentemot medborgarna.
Länsrätterna har fullt upp med att tillrättavisa kommuner
för brott mot socialtjänstlagen, som sedan i nästa
besvärsomgång har fattat samma galna beslut.
Vänsterpartiet kräver att det utarbetas ett system av
kraftiga böter för kommuner som trilskas och inte uppfyller
lagstiftarnas intentioner om alla barns rätt till barnomsorg.
Personalinflytande och brukardemokrati
Vänsterpartiet försvarar den kommunala barnomsorgen
mot borgerliga nedskärningar och försämringar, men vi gör
det inte villkorslöst. Tvärtom är vi ytterst kritiska på många
punkter och kräver en djupgående demokratisering. Att
decentralisera beslutsbefogenheter och pengar är viktigt.
Mål, medel och kvalitet skall bestämmas på lokal politisk
nivå.
Utvärderingar av verksamheten skall göras fortlöpande
och i dessa utvärderingar skall berörda föräldrar, personal
och politiker medverka.
Vänsterpartiet strävar efter valfrihet, småskalighet,
personalinflytande och brukardemokrati. Vi vill ha
självstyrande enheter med ett övergripande kommunalt
ansvar. Den enskilda institutionen skall ledas av en styrelse
bestående av personal och föräldrar. Brukarinflytande kan
bara åstadkommas genom att brukarna ges verkliga
möjligheter att vara med och besluta om hur de medel som
politikerna fördelar skall användas.
Att stärka medborgarnas inflytande över kommunens
verksamhet i stort och brukarnas inflytande över den
enskilda institutionen är en angelägen och brådskande
uppgift. Därför behövs exempelvis för barnomsorgen klara
politiska besked om personal och brukares rätt att delta i
beslutsprocessen. Detta kan göras genom att ytterligare
stärka sociallagstiftningen vilket sedan kan förtydligas i
kommunernas barnomsorgsplaner.
Krispaket för pedagogisk utveckling
Barn mår bra av att vistas i grupp och att utvecklas i
samspel med andra barn. De mår också väl av att ha vuxna
nära sig i barngruppen. Detta har framkommit i en rad olika
undersökningar sedan 30-talet. Det är det som
socialstyrelsens pedagogiska program till stor del handlar
om. Detta blir nu svårare att förena med allt större
barngrupper och sämre personaltäthet. Vänsterpartiet har
tidigare föreslagit -- och vi vill återupprepa förslaget -- en
kraftfull kampanj för att aktualisera det pedagogiska
arbetet inom förskolan samt att 5 miljoner kronor avsätts
för detta ändamål i budgeten. Pengarna kan med fördel tas
från det konto, 200 miljoner kronor, som skapats för att
införa husläkarsystemet.
Socialstyrelsen har fått i uppdrag att till mars 1994
undersöka hur nedskärningar drabbar barn i
barnomsorgen, i skolan och på fritiden. De problem som
det nu rapporteras om från alla håll landet runt behöver inte
utredas ytterligare för att vi skall förstå att det kommer att
drabba barnen. Vänsterpartiet anser att något omgående
måste göras så att barn inte skall bli lidande av
försämringarna. Vänsterpartiet kräver ett krispaket för
barnomsorgen.
Även om vi inte vill föregripa Socialstyrelsens utredning
anser vi att en del av de brister som hittills framkommit
snabbt måste avhjälpas. De allt större barngrupperna är ett
sådant problem. Socialstyrelsens material pekar tydligt på
denna problematik. Vi föreslår därför att riksdagen hos
regeringen begär en reglering av högsta tillåtna antal barn
som får finnas i en barngrupp inom barnomsorgen.
Utbildning
Regeringen anser inte att det finns några speciella behov
av utbildning för den personal som skall arbeta inom
barnomsorgen. I årets budgetproposition upprepar
regeringen sina krav på personalen; där sägs att ''personalen
som arbetar med barnen i barnomsorgen skall ha sådan
utbildning eller erfarenhet att barns behov av omsorg
och god pedagogisk verksamhet kan tillgodoses''. Vi anser
att detta är otillräckligt.
Arbetet i förskolan är ett lagarbete där varje situation i
vardagen är ett tillfälle för barnen till utveckling och
inlärning. Därför är det viktigt att all personal har
pedagogisk kompetens och goda kunskaper om barns
utveckling. Vänsterpartiets uppfattning är därför att de som
arbetar inom barnomsorgen skall ha en adekvat pedagogisk
utbildning för verksamheten.
Föräldrarnas val
Slutligen. Det är inte privata företag inom
barnomsorgen som föräldrarna efterfrågar. Statistiska
centralbyrån (SCB) har frågat ett stort antal föräldrar om
vilken form av barnomsorg de önskar. Resultatet blev att
2,5 % ville ha ett privat daghem för sina barn, medan 80
% ville ha en kommunal lösning. Vänsterpartiet anser att
valfrihet inom barnomsorgen skall eftersträvas och med den
inriktningen är det kommunala lösningar som skall
prioriteras, inte andra alternativ.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om varför vårdnadsbidraget måste
avvisas,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om bibehållandet av 17 §
socialtjänstlagen med krav på kommunerna att upprätta
barnomsorgsplaner,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ökad segregering inom
förskoleverksamheten,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om förbud mot differentierade
avgifter mellan en kommuns skol- och
förskoleverksamheter,
5. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av
landets barnomsorgstaxor enligt vad i motionen anförts om
ett rättvisare avgiftssystem,
6. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
sanktionsmöjligheter för kommuner som inte följer
lagregeln om alla barns rätt till barnomsorg,
7. att riksdagen hos regeringen begär förslag till regler
som stärker föräldrars och personals inflytande över
barnomsorgsverksamheten,
8. att riksdagen anslår 5 miljoner kronor till en
pedagogisk kampanj bland landets daghem,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en begränsning av
barngruppernas storlek inom barnomsorgen,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kravet på utbildning av
personalen vid landets daghem.
Stockholm den 18 januari 1994
Gudrun Schyman (v)
Bertil Måbrink (v)
Berith Eriksson (v)
Rolf L Nilson (v)
Björn Samuelson (v)
Eva Zetterberg (v)
Lars Werner (v)