Bensodiazepiner används för att behandla oro, ångest och sömnstörningar. Det finns bland medicinsk expertis en stor uppslutning kring nödvändigheten av att använda bensodiazepiner för många olika patientgrupper. Totalt beräknas att mellan 9 och 15 % av befolkningen använder något bensodiazepinpreparat under ett år.
Läkemedelsutredningen behandlade i sitt betänkande Läkemedel och hälsa (SOU 1987:20) frågan om bensodiazepinernas användning och effekter. Problemen med förskrivning och användning är så betydande att åtgärder bör övervägas och utredningen nämnde särskilt missbruks- och beroendefrågor, överkonsumtion och underkonsumtion. Fyra huvudproblem aktualiserades:
1. Patienter förbrukar mindre mängd läkemedel än vad som förskrivs 2. Mer läkemedel förskrivs än vad som är medicinskt motiverat 3. Läkemedel förskrivs utan att läkaren har kännedom om någon annan läkare tidigare förskrivit samma läkemedel till patienten 4. Läkemedel förskrivs utan att patientens pågående medicinering beaktas
Missbruk och beroende börjar nästan undantagslöst med att patienten ordineras medlet av läkare. Läkemedelsutredningen framhåller att kunskapen om missbruk och beroende av bensodiazepiner är bristfällig. Sammanfattningsvis anges dock att det får anses klarlagt att omfattningen av beroendet är större än omfattningen av missbruket.
Studier av och erfarenheter från hälso- och sjukvård, socialtjänst och polis visar att personer som är alkoholberoende även använder bensodiazepiner i betydande omfattning. Narkotikamissbrukare använder dessa läkemedel som ersättning för andra droger. Som en följd av detta har det uppkommit en illegal försäljning och polisens och tullens beslag av bensodiazepiner har ökat kraftigt under senare år.
Socialstyrelsen ansvarar för tillsynen av läkares förskrivning av bensodiazepiner. Det är viktigt att resurser finns här för att så snabbt som möjligt kunna uppmärksamma de läkare som missbrukar sin förskrivningsrätt.
Tillsynsutredningen (SOU 1991:63) menar att en större tillgänglighet för Socialstyrelsen till de uppgifter om inköp som finns vid apoteken skulle öka möjligheterna att identifiera missbrukare av bensodiazepiner som vänder sig till flera olika läkare för att erhålla recept.
Psykiatriutredningen har i sitt delbetänkande (SOU 1993:5) behandlat bensodiazepiner och föreslagit att den enskilde läkarens förskrivning av dessa läkemedel skall registreras av apoteken vad avser preparat, dos och förpackningsstorlek. Denna information skall sedan återföras av Apoteksbolaget till den förskrivande läkaren.
För att söka komma tillrätta med problemet om flera läkare förskrivit samma läkemedel till en patient bör samkörning av de olika apotekens register ske. På så sätt kan snabb hjälp till den enskilde patienten sättas in samtidigt som en kartläggning av missbrukets utbredning kan ske. Utifrån folkhälsoperspektiv är det viktigt att påskynda insatser mot missbruk av bensodiazepiner.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om registrering av läkares förskrivning av bensodiazepiner,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om samkörning av de olika apotekens register för en kartläggning av den totala förskrivningen av bensodiazepiner.
Stockholm den 20 januari 1994 Åke Carnerö (kds)