med anledning av prop. 1993/94:136 Riktlinjer för ett nytt tillståndssystem för import, export, tillverkning och partihandel med alkoholdrycker
Propositionen föreslår att alla alkoholmonopol utom
detaljhandelsmonopolet skall upphöra och inordnas i ett
nytt kontrollsystem.
Ge Systembolaget importmonopol för barer och
restauranger
Det finns dock skäl för att överväga om inte
importmonopolet för starköl, mellanöl, vin och starksprit
för restauranger och barer även fortsättningsvis bör
handhas av Systembolaget. På så sätt kommer all
detaljdistribution av alkohol till enskilda konsumenter att
handläggas av en myndighet, som har hög kompetens på
kvalitetskontroll och information till allmänheten.
Systembolaget hade detta uppdrag fram till 1977 och har
delvis haft kvar detta uppdrag. Dessutom har
Systembolaget under alla år kunnat distribuera vin och sprit
till rastauranger och barer. Eftersom EG-kommissionen
sagt sig kunna lita på Systembolaget för distribution till
allmänheten vid direktförsäljning, bör även försäljning på
restauranger och barer kunna ske via Systembolaget.
Företaget har ju av EG-kommissionen klassats som icke
diskriminerande. Propositionen framhåller ju att
Systembolaget inte skall hindras i rätten att distribuera
varor till restauranger och barer.
Tillståndsmyndigheten och tillståndsgivning i övrigt
Enligt förslaget skall den fortsatta utredningen även
pröva frågan om distribution och hantering i övrigt av
teknisk sprit. Vid tillståndsgivning av den nya myndigheten
bör den även handha frågan om teknisk sprit och
alkoholhaltiga preparat. Det är väsentligt att alla
alkoholhaltiga varor handhas av en myndighet med
kompetens av hela området.
Serveringstillstånd
I propositionen antyds att frågan om serveringstillstånd
skall handläggas av kommunerna. Det anges dock inga
andra kriterier än att kommunen skall kontrollera
tillståndsinnehavarens vandel. Sedan ett antal år har
tillståndsgivningen inte haft några generella principer. Det
har lett till en galopperande ökning av tillstånden. Till följd
av detta har framkommit en mängd problem, färre
tillsynstillfällen och bristande kontroll av åldersregler.
Inköp och försäljning av smuggelsprit och hembränd
alkohol förekommer liksom annan ekonomisk brottslighet.
En vanlig verksamhetsform inom restaurangnäringen är de
s.k. Happy Hour som har lett till en kraftig
överkonsumtion. Detta leder till våld och annan
kriminalitet.
Ett kriterium för ett beviljat tillstånd borde vara
befolkningsunderlaget och en tänkt mättnadsnivå när det
gäller antalet utskänkningstillstånd. Naturligtvis måste
hänsyn tas till om orten vissa perioder utökar sitt
befolkningsunderlag med tillresande turister.
Internationellt är detta ett inte ovanligt kriterium för
tillstånd av försäljning och servering.
På detta sätt skulle man undvika att en kommun är
tillåtande i sin tillståndsgivning medan grannkommunen av
sociala och hälsopolitiska skäl önskar vara restriktiv. Det
finns hälsopolitiska skäl att begränsa och kontrollera
serveringsverksamhet som riktar sig mot ungdomsgrupper
där starkölskonsumtionen dominerar. Tillstånd efter
befolkningsunderlag är då en väg att objektivt fördela
tillstånd med en alkoholpolitisk inriktning.
Höjd och konsekvent åldersgräns
En annan gräns för utskänkning är åldern. I dag sätter
restaurangägarna godtyckliga begränsningar på 20--25 år
för tillträde till restaurang. Det innebär att man på vissa
orter kraftigt inskränker nöjeslivet för yngre personer. I
bl.a. USA är det i regel i så gott som samtliga stater att
gränsen för inköp och servering är 21 år. I Sverige gäller 20
år för inköp på Systembolaget. Enligt vår bedömning bör
gränsen i fortsättningen även vara 20 år för restauranger och
barer. Det innebär att restaurangägare inte utan särskild
prövning äger rätt att sätta högre åldersgräns.
Den nya myndighetens kompetens
I propositionen finns oklarheter om myndighetens
kompetens. Frågan är om det är den nya myndigheten eller
Livsmedelsverket, Konkurrensverket m.fl. som skall
biträda myndigheten eller om de skall vara inspekterande
myndigheter. Frågan skall enligt propositionen beredas
ytterligare. Vi anser att om myndigheten skall få
auktoritativ status krävs, att det är den som är suverän och
att andra myndigheter är skyldiga att biträda eller att deras
frågor överförs till den nya myndigheten. På så sätt undviks
administrativa ''långbänkar'' i hanteringen av
tillståndsfrågor och rapportgivning. Det fortsatta
utredningsarbetet bör således inriktas på att tillskapa en
stark myndighet med rätt till att få stöd för sitt arbete av
andra myndigheter. Den alkoholpolitiska belysningen av
olika tillståndsgivningar måste finnas med i det arbetet.
Vin och Sprit AB
Enligt förslaget skall Vin och Sprit AB:s samtliga
monopol upphöra. Vin och Sprit AB bedriver en mycket
aggressiv marknadsföring av Absolut Vodka, såväl i
industrialiserade länder som i s.k. utvecklingsländer.
Sverige har i förhandlingarna med EG hävdat sina
hälsopolitiska mål, vilka i stort överensstämmer med
European Alcohol Action Plan, som samtliga EG-länder
ställt sig bakom. Frankrike kommer i december 1995 att
vara värd för den första utvärderande konferensen och har
i övrigt infört en rad förordningar, vars syfte är att begränsa
konsumtionen. I det hälsopolitiska arbetet bör Vin och
Sprit AB inordnas. Därför bör riksdag och regering ha
majoritetsställning i det nya bolaget, och i den nya
bolagsordningen bör företaget åläggas att beakta de
hälsopolitiska effekterna av sin verksamhet vid försäljning
av alkoholhaltiga varor såväl inom som utom landet.
Finansieringen av den nya myndigheten
Det har i olika sammanhang påpekats att
alkoholhanteringen är en negativ faktor för den
samhälleliga ekonomin. Enligt Anders Johnssons
undersökning är kostnaderna för alkoholhanteringen i
Sverige 100 miljarder i 1991 års prisläge. Liknande
internationella undersökningar pekar på kraftiga negativa
balanser för samhällsekonomin. Av den anledningen bör
såväl myndigheten som kommuner ha rätt till att ta ut årliga
avgifter. Det skall finnas ytterligare kriterier än enbart
administrativa för denna avgiftsbeläggning. Vi tillstyrker
också att det i en första ansökan alltid skall gälla en
ansökningsavgift, som ej återbetalas. Till detta skall läggas
den årliga avgiften vid beviljande av tillstånd.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att frågor om distribution av
alkoholdryckerna mellanöl, starköl, vin och starksprit skall
handläggas av Systembolaget,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att handläggningen av frågorna
om tillståndsgivning för teknisk sprit och andra
alkoholhaltiga produkter sker hos den nya
tillståndsmyndigheten,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att befolkningsunderlaget skall
vara vägledande för antalet serveringstillstånd inom en
kommun,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att åldersgränsen för servering
på restauranger och barer skall vara 20 år,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att i avgifternas storlek
medräknas kostnaden för sociala konsekvenser av
alkoholhanteringen,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om den nya myndighetens
kompetens,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om statlig ägarmajoritet i Vin &
Sprit AB och att Vin & Sprit AB åläggs hälsopolitiska
direktiv vid all marknadsföring och försäljning.
Stockholm den 21 februari 1994
Karin Israelsson (c)
Göran Magnusson (s)
Gudrun Norberg (fp)
Fanny Rizell (kds)
Eva Zetterberg (v)