med anledning av prop. 1993/94:75Arvoden till privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster samt vissa ersättningar till sjukvårdshuvudmännen m.m.
Internationella forskare har under de senaste åren avlöst
varandra för att utvärdera svensk sjukvård. Av WHO, SNS
och HSU 2000 anordnade konferenser har alla utmynnat i
samma tydliga rekommendation: ''Var rädda om det i
grunden sunda och unika system ni har som ger en ovanligt
hög grad av den kostnadskontroll vi alla letar efter! Bygg på
era egna traditioner! Utveckla styrsystemen inom
sjukvården! Men var framför allt rädda om förmågan till
helhetssyn och totalkostnadskontroll!''
Under detta sunda system sätter sjukvårdsministern nu
ingenting mindre än en bomb med sin fria etableringsrätt.
Den bomben exploderar samtidigt som sjukvården
genomgår en svår, men nödvändig omstrukturering. Det
kan även komma att innebära att läkare mister jobbet.
Naturligtvis kommer de som med sin familj är etablerade på
en ort, där de också är väl kända, att öppna praktik tvärs
över gatan. För att inte tala om alla som har rotat sig på sin
utbildningsort.
Är det sedan så att privatpraktikern just gått i pension
från en landstingstjänst får han dubbel försörjning från
landstinget, både pension och besöksersättning. -- Hela
tiden är det landstingen som får betala.
Regeringen har länge talat om vikten av att landstingen
minskar sina kostnader och omstrukturerar verksamheten.
När nu detta sker föreslår man en lag som helt motverkar
denna omstrukturering.
Genom att läkare som sägs upp av landstinget kan
etablera sig på andra sidan gatan -- på landstingets
bekostnad -- gör landstinget ingen besparing. I stället för
vård som är prioriterad efter behov på sjukhuset får vi ett
ökat utbud av oprioriterad vård hos privatpraktikern.
Om många läkare etablerar sig måste kostnaderna för
deras verksamhet tas på bekostnad av landstingets egen
vård. Detta kan vara den slutliga dödsstöten för framför allt
de mindre sjukhusen vars resurser redan är neddragna till
ett minimum och kanske inte klarar att dras ned ytterligare
om de skall klara kvalitetskraven.
Det kan dessutom bli svårt att rekrytera vissa typer av
specialister till de mindre sjukhusen eftersom de hellre
etablerar sig privat i befolkningstäta områden.
Det måste vara principiellt fel att låta en redan stark
grupp få rätt att försörja sig på skattebetalarnas bekostnad.
Etablering i ordets rätta bemärkelse kan väl vara OK men
inte om den ska betalas av skattemedel. Tänk om
bilmekanikern skulle skicka räkning för sin verksamhet till
Svensk Bilprovning och de tvingades betala trots att de inte
behövde vederbörandes tjänster!
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen beslutar avslå proposition 1993/94:75 vad
avser fri etablering av privatpraktiserande vårdgivare.
Stockholm den 18 november 1993
Margareta Israelsson (s)
Sylvia Lindgren (s)
Berit Andnor (s)
Alf Egnerfors (s)