med anledning av prop. 1993/94:11 Utvidgad lagreglering på barnomsorgsområdet, m.m.
I propositionen redovisas regeringens familjepolitik för
valfrihet och jämställdhet. Syftet är att ge barnfamiljerna
ökade möjligheter att lösa barnomsorgen på det sätt de
själva önskar, genom god barnomsorg utanför hemmet och
genom bättre ekonomiska möjligheter för dem som önskar
stanna hemma när barnen är små.
I propositionen föreslås skyldigheten för kommunen att
tillhandahålla barnomsorg för barn i åldrarna 1 till 12 år
skärpas. Vidare att kommunen blir skyldig att ge bidrag till
enskilda förskolor och fritidshem för att därigenom
säkerställa en mångfald av alternativ med olika huvudmän.
De barn som har börjat i förskolan föreslås vid ändrade
sociala förhållanden, exempelvis då de får syskon eller då
föräldrar blir arbetslösa, ha rätt till fortsatt kontakt med
barnomsorgen.
Vad gäller kostnadseffekterna för kommunerna för
ytterligare åtaganden nämns detta endast i svepande
formuleringar. ''De åtaganden som här aktualiserats på
barnomsorgsområdet bör inte i något väsentligt avseende
leda till merkostnader i förhållande till de uppgifter
kommunerna redan har.'' (Prop 1993/94:11, sid 42.)
Statsrådet hänvisar vidare till ett av riksdagen antaget
principbeslut från 1985 om att full behovstäckning skulle ha
uppnåtts till år 1991.
Min uppfattning är att de ekonomiska konsekvenserna
av förslaget är alltför knapphändigt utredda och borde ha
utretts mer ingående. Framför allt är detta påkallat då de
ekonomiska förutsättningarna för kommunerna är delvis
annorlunda nu än vid 1985 års riksdagsbeslut.
Ej heller kan man dra kommunerna kollektivt över en
kam. Kostnaderna varierar högst avsevärt från kommun till
kommun. Förslaget om att barn vars föräldrar blir
arbetslösa skall ges fortsatt möjlighet till barnomsorg
innebär att vissa kommuner med hög arbetslöshet får
motsvarande högre kostnader.
Om även de barn som börjat i förskolan (vid syskon i
familjen) får en lagstadgad rätt till fortsatt barnomsorg
måste detta ses som extra och fördyrande åtaganden.
Jag vill kort erinra om den beräkning som
Kommunförbundet gjort och där det påvisas att förslaget
leder till en merkostnad på sammantaget 3,5 miljarder för
kommunerna.
Jag vill med det ovan anförda anmoda regeringen om en
noggrann utvärdering. Vidare att regeringen ges i uppdrag
att följa de ekonomiska konsekvenserna av reformen. Om
det visar sig att en merkostnad tillkommer bör detta
regleras senare inom ramen för finansieringsprincipen.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om konsekvensanalys.