Vi är väl medvetna om att förslaget beträffande möjlighet till räntefördelning upplevs såsom en välkommen och rättvis åtgärd av sannolikt mer än 90 % av egenföretagarna. Men av nedan anförda skäl krävs en viss ändring/ komplettering av förslagen såsom de framgår i lag om räntefördelning vid beskattning i bl a §§ 1, 4, 5 och 20.
I regeringens kommentar till § 1 på sidan 309 står det:
Av paragrafen framgår att räntefördelning skall ske för fysisk person och svenskt dödsbo. Någon valfrihet föreligger alltså inte.
Enligt vår mening kan denna kategoriska formulering leda till att näringsidkare med låga inkomster men relativt stort ''eget kapital'' i rörelsen kommer att drabbas av en mycket kraftig straffbeskattning av detta kapital. Speciellt gäller detta den nu införda positiva räntefördelningen!
I anvisningar till §§ 4 och 5 redovisas tekniken för räntefördelning och dess effekter på inkomstkällorna näringsverksamheten resp kapital. Avslutningsvis står ''att positiv räntefördelning inte får medföra underskott''. Vad som i detta sammanhang menas med underskott har ej utvecklats, men det får mycket skilda effekter om man menar årets driftresultat eller nettointäkt av förvärvskällan. Avser man årets driftresultat, tvingas man ju dra av den fiktiva räntan (statslåneräntan + 1%) från intäkterna i den mån dessa överstiger O. Samtidigt måste under kapital såsom intäkter, antingen hela eller den reducerade delen av fördelningsbeloppet upptagas.
Exempel: Småbrukare med deltidsanställning eller folkpensionär har ett eget kapital på 200 000 kr i rörelsen och ett årsresultat efter p 814 på näringsbilagan på 3 000 kr.
Fördelningsbeloppet blir då vid en ränta på 8 % = 16 000 kr. Vid den ogynnsamma tolkningen av förslaget (RSV:s ?) skall företagaren under kapital ta upp en intäkt på 16 000 kr. och i sin N1-bilaga dra av 3 000 kr. Återstående 13 000 kr. får han ''spara'' till kommande år.
Även om företagaren under kapital tar upp samma belopp, som han fått dra av på näringsbilagan, får han en skatteskärpning, eftersom de nettoavdrag som brukar uppkomma under p 816--834 bara resulterar i ett underskott, som han får skjuta på till efterföljande år. Då resultaten i dessa fall sannolikt blir nettounderskott år efter år, leder räntefördelningen till en klar skatteskärpning för denna grupp småföretagare.
Vad här redovisats hänför sig till s k positiv räntefördelning. Vid negativ räntefördelning, som är aktuellt för hårt skuldsatta småföretagare, uppkommer motsatt problem. Även vid överskott i driften kan, vid stor brist på ''eget kapital'', nettointäkten bli så starkt ökad att förödande konsekvenser uppstår i vederbörande sociala situation genom hög inkomstskatt jämte sociala avgifter i relation till kontantinkomsterna.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att i 1 § lag om räntefördelning vid beskattning ordet ''sker'' ändras till ''öppnas en möjlighet till'',
2. att riksdagen vidtar de övriga ändringar som kan erfordras för att ge ovan nämnda kategorier småföretagare en möjlighet att efter egen önskan fördela beräknade räntor på ''eget kapital'' mellan näringsverksamhet och kapital.
Stockholm den 23 november 1993 Rune Thorén (c) Tage Påhlsson (c)