med anledning av prop. 1993/94:50 Fortsatt reformering av företagsbeskattningen
Beskattning av skadeförsäkringsförslag 1.
Bakgrund
I samband med att den reformerade
företagsbeskattningen beslutades den 14 december 1990
behandlade riksdagen också frågan om de nya
beskattningsreglernas betydelse förkonkurrenssituationen
mellan ömsesidiga skadeförsäkringsbolag och
försäkringsaktiebolag. Frågan behandlades också under
våren 1991 med anledning av propositionen om fortsatt
reformering av inkomst- och företagsbeskattningen.
Resultatet blev ett riksdagsbeslut som innebar en
tillfällig lösning av teknisk karaktär innebärande att
skadeförsäkringsbolag fick lägga in 70 % av
säkerhetsreserven i SURV-underlaget. I motivskrivningen
till det beslut som då fattades skriver departementschefen
bl a:
Bakgrunden till mitt förslag
Reserveringsmöjligheter och avskattning av obeskattade
reserver samt frågan om konkurrensneutralitet mellan
ömsesidiga bolag och aktiebolag har inneburit särskilda
svårigheter. Vid riksdagsbehandlingen av propositionen om
fortsatt reformering av inkomst- och företagsbeskattningen
(prop 1990/91:54) förutsatte skatteutskottet att regeringen
noga skulle följa utvecklingen när det gäller de ömsesidiga
försäkringsbolagens konkurrenssituation.
Vid skatteutskottets behandling av ett antal under den
allmänna motionstiden 1991 väckta motioner togs
konkurrensfrågan upp på nytt. Utskottet föreslog ett
tillkännagivande till regeringen om att
konkurrensneutralitet bör föreligga mellan ömsesidiga
bolag och aktiebolag i samband med genomförandet av
skattereformen (1990/91:SkU30). Riksdagen beslutade i
enlighet med utskottets förslag (rskr 1990/91:313).
I den proposition (93/94:50) som regeringen nu lägger
fram om fortsatt reformering av företagsbeskattningen
föreslås bl.a. att SURV:en ska avskaffas. Detta innebär att
regeringen måste ta upp frågan om regler för
skadeförsäkringsbolag ur två aspekter, nämligen 1.
att förlänga den tillfälliga lösningen att gälla också vid
1994 års taxering samt 2.
att lägga fram ett förslag till hur frågan om
konkurrensneutraliteten slutgiltigt ska lösas.
Problemet behandlas på sid 218 i propositionen och där
finns med det formella beslutsförslaget om förlängning av
den tillfälliga lösningen över 1994 års taxering. När det
gäller den slutgiltiga lösningen sägs i propositionen att ingen
särskild åtgärd utöver de som nu föreslås erfordras
beträffande konkurrensneutraliteten.
Detta är enligt min uppfattning felaktigt och därför bör
frågan lösas genom en särskild lag av engångsnatur.
2. Problembeskrivning
Dessvärre har problemet som ska lösas formulerats på
ett mycket otydligt sätt i propositionen. Det är därför inte
så märkligt att slutsatsen också blir felaktig.
I propositionen beskrivs problemet på följande sätt.
Svårigheterna har sin grund i främst skattefördelar vid
byte av företagsform från ömsesidigt bolag till
försäkringsbolag. Särskilt de ömsesidiga bolagen har ansett
sig missgynnas i jämförelse med till försäkringsaktiebolag
ombildade ömsesidiga bolag. Vid en ombildning kan
underlaget för survavsättning -- det egna kapitalet -- och
utrymmet för avsättning till säkerhetsreserv ökas. De
skattemässiga effekterna av utdelningskrav på aktiebolag
motverkas av möjligheten till Annell-avdrag.
Den viktiga bakgrunden till diskussionen finns dold i
satsen ''kan ëëë utrymmet för avsättning till säkerhetsreserv
ökas''.
Det faktaförhållande som låg bakom skatteutskottets
upprepade uppmaningar till regeringen att lösa
konkurrensfrågan finns beskrivet i flera dokument, bl a i de
fyra motioner som lämnades till utskottet våren 1991. I
sammanfattning är problemet följande.
Före skattereformen hade skadeförsäkringsbolag flera
möjligheter till skattefria avsättningar i säkerhetsreserv,
utjämningsreserv, utjämningsfond och
värderegleringsreserv. Efter reformen kunde skattefri
avsättning bara ske till säkerhetsreserven. Denna reserv är
limiterad, avsättningsmöjligheterna beror på
försäkringsaffärens omfattning och riskinnehåll.
Beskattning av vinst uppkommer alltså när
säkerhetsreserven i ett bolag är påfylld upp till sin övre
gräns.
Det är lätt att förstå att bolag med stora
avsättningsutrymmen kvar i säkerhetsreserven hade en
skattefördel relativt bolag med fylld säkerhetsreserv när det
nya skattesystemet trädde i kraft 1991. För de senare blir
beskattning aktuell så snart vinst uppkommer, de
förstnämnda bolagen kan däremot fylla på sina reserver
med flera års vinster utan skatteavdrag.
I boksluten för 1990 kan konstateras att de två stora
försäkringsbolagen Trygg-Hansa och Skandia hade
väsentliga avsättningsutrymmen kvar medan motsatsen
gällde för bl a Folksam och ett antal länsbolag. Detta
förhållande hade inte varit angeläget att diskutera i
samband med skatteomläggningen om skillnaden
uppkommit fortlöpande till följd av affärsmässiga
omständigheter som så småningom lett till väsentliga
skillnader mellan bolagen i kapitalstyrka eller i
konsolideringskapitalets fördelning mellan obeskattade
reserver och beskattat eget kapital. Så är emellertid inte
fallet. Skillnaderna uppkom momentant till följd av
bokslutsmässiga överföringar av medel i säkerhetsreserven
till andra poster i balansräkningen.
Trygg-Hansa skapade ett utrymme på cirka 3,5 miljarder
kronor i säkerhetsreserven genom att transformera medlen
till aktiekapitalet i samband med förändringen av
bolagsform från ömsesidigt försäkringsaktiebolag. Denna
kapitalomvandling skedde utan att Trygg-Hansa betalade
någon skatt. Däremot betalades skatt av de företag som var
försäkrade i Trygg-Hansa och i denna egenskap fick motta
återbäringsmedel i form av aktier i bolaget.
Skandia överförde cirka 4 miljarder kronor från
säkerhetsreserven till utjämningsfonden i samband med
bolagsombildningar inom koncernen under 1990.
Den favör i fråga om framtida avsättningsmöjligheter
som Trygg-Hansa och Skandia erhöll genom dessa -- i och
för sig oklanderliga -- åtgärder kan inte utjämnas på annat
sätt än att övriga bolag ges möjlighet att göra överföringar
av motsvarande storlek från sina säkerhetsenheter till
beskattat eget kapital.
''Motsvarande storlek'' har definierats på lite olika sätt i
de tidigare resonemangen. De tal som nämnts mest frekvent
är 70 resp 100 % av den säkerhetsreserv bolagen hade avsatt
i 1990 års bokslut, dvs omedelbart innan det nya
skattesystemet trädde i kraft. 70 %-nivån föreslogs
ursprungligen av dåvarande försäkringsinspektionen och
kan sägas ha etablerats i den tillfälliga lösningen som
innebar att SURV-underlaget fick ökas med 70 % av
säkerhetsreserven. Det tydligaste motiv som angivits för
reduceringen från 100 till 70 % är att en viss del av
säkerhetsreserven beskattades när företagare fick motta
Trygg-Hansa-aktier i samband med konverteringen.
3. Förslag till lösning
I motivbeskrivningen i prop. 1993/94:50 förs resonemang
om att skatteincitamenten för ombildning från ömsesidigt
bolag till aktiebolag ''i allt väsentligt kommer att försvinna''
när både rätten till SURV-avdrag och Annell-avdrag slopas
genom den nu föreslagna förändringen i
företagsbeskattningen. Lika fullt konstateras i nästa stycke
att en ombildning även i fortsättningen kommer ''att kunna
öka utrymmet för avsättning till säkerhetsreserv''.
Till detta är att säga att den konkurrensnackdel som hela
tiden diskuterades från Folksams och
länsförsäkringsbolagens sida är den som uppkom vid
skatteomläggningen 1991 och fortfarande föreligger. Det är
för dessa bolag inte alls aktuellt att byta företagsform och
därigenom få ökat avsättningsutrymme. Därför kvarstår
den då uppkomna snedvridningen relativt
huvudkonkurrenterna. Eventuella framtida förändringar
kan inte vara ett hinder för att rätta till en nu rådande
orättvisa.
Med anledning av att möjligheten till SURV-
avsättningen kommer att slopas måste alltså regeringen nu
uppfylla riksdagens beslut från våren 1991 som var baserat
på skatteutskottets yttrande och innebar ''ett
tillkännagivande till regeringen om att
konkurrensneutralitet bör föreligga mellan ömsesidiga
bolag och aktiebolag i samband med skattereformens
genomförande''. Med tillägget: ''Utskottet förutsätter att
beredningen av frågan kan ske skyndsamt.''
För att rimlig rättvisa ska åstadkommas mellan Trygg-
Hansa och Skandia å ena sidan och övriga
skadeförsäkringsföretag å andra sidan föreslås att för de
senare ges möjlighet att utan skattebelastning överföra
70 % av den säkerhetsreserv som redovisades i 1990 års
bokslut till beskattat eget kapital.
Förslag till speciallag
Genomförandet av riksdagens uppdrag bör enligt min
mening ske genom beslut om en särskild lag av
engångsnatur. I den ursprungliga diskussionen har
konkurrenssnedvridningen beskrivits som en skillnad
mellan aktiebolag och ömsesidiga bolag. Detta var naturligt
eftersom frågan drivits av de ömsesidiga bolagen Folksam
och länsförsäkringsbolagen som tillsammans med Skandia
och Trygg-Hansa dominerar den svenska
skadeförsäkringsmarknaden.
Som framgått av redovisningen ovan är det två bolag,
Trygg-Hansa och Skandia, som genom åtgärder i samband
med omorganisationen av företagen har ökat sina skattefria
avsättningsmöjligheter med mångmiljardbelopp.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen beslutar att en lag om återföring av
säkerhetsreserv för skadeförsäkringsföretag skall fastställas
i enlighet med motionens förslag.