Sammanfattning
I motionen föreslår vi en större förändring av flerbarnstilläggen än vad regeringen gjort. Vidare föreslås att taket sänks i sjukförsäkringen och föräldraförsäkringen från 5,5 basbelopp till 7,5 basbelopp. Ersättningsnivån i föräldraförsäkringen föreslås sänkas från 90 % till 80 %. I förtidspensionen föreslås en avräkningsregel för ITP och AGS. Vidare lämnas förslag rörande behovsprövat barnbidrag, bidragsförskott, avräkningsregel för sjukpenning, förlängning av arbetsgivarperioden, avskaffande av medicinsk behandling, arbetsskadeförsäkringen.
1. Den orättvisa generella välfärdspolitiken måste ifrågasättas
Grunderna för den generella välfärdspolitiken ligger fast, menar regeringen i sin budgetproposition.
De samlade sociala utgifterna inkl landstingens och kommunernas utgifter för hälso- och sjukvård, barnomsorg, äldreoch handikappomsorg samt andra sociala insatser beräknas budgetåret 1994/95 uppgå till ca 475 miljarder kr. Detta motsvarar ca 31 % av BNP. Staten och socialförsäkringarna står för ca 300 miljarder kr av de totala utgifterna.
Den svenska välfärdspolitiken kräver enligt regeringen en stark ekonomisk bas. Det kan vi hålla med om. Men frågan är om ekonomin någonsin kommer att bli så stark. Den motsatta utvecklingen är väl den mest troliga. Det stora underskottet i de offentliga finanserna medför, konstaterar regeringen, att nära en femtedel av utgifterna måste finansieras med upplåning. Detta är orimligt. Systemet lider av uppenbara strukturella brister som måste rättas till. En sådan reform kan genomföras under förhållandevis kort tidsrymd eller successivt i ett mera utdraget förlopp.
Regeringen är uppenbarligen inte ens beredd att ta det första steget, utan nöjer sig med ett allmänt uttalande om att inriktningen på förändringen inom de stora transfereringssystemen är bl a att införa ett större inslag av egenavgifter och självrisker i systemen. Vi kan i och för sig hålla med om detta, men man måste gå längre. Den enda vägens politik inom socialförsäkringsområdet heter grundskydd.
De svaga och utsatta grupperna måste värnas. Det är en självklarhet för oss men inte för regeringen. Den förda politiken leder till att just de svaga och utsatta grupperna kommer att drabbas mest när det inte längre går att låna till överkonsumtionen. Den ofantliga skuldbördan vältras över på kommande generationer.
Utgiftsutvecklingen för de ekonomiska trygghetssystemen styrs till stor del av inflations- och löneutvecklingen, anser regeringen. Det äger sin skrämmande riktighet. Det är alltså inte riksdag eller regering som styr utvecklingen. Det måste bli en ändring på det. Det nuvarande systemet innebär att det är de sämst ställda, fattiga och lågavlönade, som får den minsta biten av transfereringskakan. Ett grundskyddssystem gynnar dessa grupper. Ett grundskydd som skulle kunna vara lika för alla inom samtliga system med möjlighet till individuella eller gemensamma kompensationslösningar. Grundskyddet skall vara skattefinansierat och utgöra en garanti för medborgarna i utsatta lägen. Ett sätt att lösa finansieringen av en högre ersättning kan vara egenavgifter. Metoden med obligatoriska allmänna egenavgifter har dock sina brister.
De första stegen på vägen mot en grundskyddsmodell bör tas redan nu.
Den galopperande generella välfärdspolitiken måste på goda grunder ifrågasättas, vilket illustreras av det uppenbara faktum att de av regeringen beräknade utgifterna för verksamheten under socialdepartementet ökar med 10 miljarder kr på ett år eller från ca 118 miljarder kr till 128 miljarder kr. Såväl den totala omfattningen som ökningen är en följd av de strukturella bristerna i systemet. Det strukturella budgetunderskottet borde inte få öka.
Beträffande mål och inriktning uttalar regeringen bl a att inriktningen av regeringens politik är att socialförsäkringssystemen skall vara robusta och ekonomiskt stabila. Vi kan hålla med om att socialförsäkringssystemen skall vara robusta och ekonomiskt stabila. Men med de höga generella nivåer som systemet nu innehåller saknas förutsättningar för det.
En grundläggande brist i det nuvarande systemet är basbeloppsanknytningen. Vi har i tidigare motioner visat på att basbeloppsberäkningen måste ändras (1993/94:SfU9, Fi11).
2. Lindbeckkommissionens förslag
Det finns all anledning att i det här sammanhanget erinra om Lindbeckkommissionens förslag på social- och socialförsäkringsområdet.
Kommissionen föreslog bl a följande:Företagen bör bära en betydande del av kostnaderna för förtidspensioneringen för att frestelsen att vältra över kostnaden för lågproduktiv arbetskraft på skattebetalarna ska minskas.Ge ett större utrymme för privata trygghetsförsäkringar, vilket skulle kunna bredda aktiemarknaden.Flytta bort socialförsäkringarna från statsbudgeten och eventuellt också från den offentliga sektorn, men först sedan systemen reformerats. Kommissionen förordar en kombination av ett obligatoriskt basskydd som består av ett fixerat belopp, lika för alla, och ett inkomstberoende basskydd. Proportionerna kan variera mellan försäkringsområdena.Om man väljer ett basskydd som stiger med inkomsten, bör det göras aktuariskt, åtminstone för sjukpenningen och ålderspensionen. När det gäller arbetslöshetsförsäkringen kan det vara lämpligt att staten, företagen och löntagarna betalar en tredjedel vardera.Differentiera premierna bättre i arbetsskadeförsäkringen efter företagens skadefrekvens.Sätt inte taket för de obligatoriska förmånerna och avgifterna högre än att stora medborgargrupper finner det önskvärt att själva skaffa sig ett betydande inkomstskydd ovanför dessa system. Ofta kommer detta att resultera i premiereservsystem med ett betydande privat sparande.Sätt en lagstadgad gräns för summan av obligatoriska och frivilliga försäkringar, inklusive avtalsförsäkringar, för att förhindra att de statliga systemen subventionerar ''överförsäkringar'' och missbruk.Skapa i möjligaste mån samma förmånsnivåer i alla system mellan vilka individen kan tänkas flytta sig. Se till att försäkringshuvudmännen inte förorsakar andra, exempelvis skattebetalare, kostnader genom att göra sig av med kostsamma försäkringstagare, låt dem därför bära en del av kostnaderna.För ihop sjukförsäkringen, arbetsskadeförsäkringen och förtidspensionen till ett system, med kostnadsansvar för hushåll och företag.Gå inte från ett statligt system till ett obligatoriskt system som sköts av arbetsmarknadens parter, dvs. ett korporativt system.Vid fonderade system bör pensionstagarnas fondmedel hållas utanför både den offentliga sektorns domäner och utanför företagens finanser. En statlig kontrollmyndighet fordras.Vid övergången till ett reformerat system måste man beakta att många socialförsäkringar, främst ålders- och förtidspension, bygger på långsiktiga kontrakt som inte plötsligt kan ändras.Gör om de delar av systemet som inte är egentliga riskförsäkringar (såsom föräldraförsäkring) till rena bidragssystem och behåll dem i statsbudgeten.Statligt definierade sociala rättigheter som åläggs kommunerna att uppfylla bör begränsas till allmänt omfattade och grundläggande behov.
Lindbeckkommissionen pekar på behovet av snabba och kraftfulla åtgärder. Samtidigt anvisar man mål och inrikting för en reformering inom socialförsäkringsområdet som i allt väsentligt är förenlig med en grundskyddsmodell.
Ny Demokrati kan därför i huvudsak ansluta sig till kommissionens förslag och menar att förslagen väl kan läggas till grund för statsmakternas fortsatta åtgärder på social- och socialförsäkringsområdet.
3. Regeringens budgetförslag i sammandrag
Regeringen föreslår besparingsåtgärder inom läkemedels- och tandvårdsområdena. Dessa åtgärder i kombination med sänkta försäljningsmarginaler för Apoteksbolaget beräknas minska sjukförsäkringens utgifter med drygt 1 miljard kr per helår. Vidare föreslås förändringar i flerbarnstilläggssystemet vilket skulle ge en besparing på 55 miljoner kr.
Däremot ökar utgifterna på handikappområdet med 1,6 miljarder kr till följd av redan beslutade åtgärder, bl a rätten till assistansersättning.
Regeringen har för avsikt att lägga fram förslag under våren om införande av vårdnadsbidrag, bostadsbidragsregler för 1995 och föräldraförsäkringen. De budgetmässiga konsekvensera av dessa förslag kommer att behandlas i kommande propositioner.
4. En översikt av ersättningsnivåer i bidragssystemet
I detta avsnitt redogörs kortfattat för de större bidragssystemen inom socialförsäkringssektorn. Sammanställningen syftar till att ge en översiktlig bild av nivån på ersättningarna inom socialförsäkringssystemet. För varje typ av bidrag anges därför den minimala respektive den maximala ersättningen och även den inkomst som ger maximal ersättning, d.v.s. den inkomstnivå som populärt kallas för ''taket''. De ersättningar som behandlas är följande: Sjukpenning, föräldraförsäkring, tillfällig föräldrapenning, arbetsskadeförsäkring, folk- och ATP-pensioner, delpension, arbetslöshetsersättning, studiemedel samt socialbidrag.
Sjukpenning
Inkomsttak: 7,5 basbelopp/år. (Basbeloppet uppgår år 1994 till 35 200 kronor vilket medför att inkomsttaket år 1994 uppgår till 264 000 kr/år.)
Ersättningsnivåer: Följande ersättningsnivåer gäller beroende på vilken dag under sjukskrivningsperioden som ersätts.
Dag 1 2--3 4--90 91--365 365--
Sjukpenning Karensdag 65 % 80 % 80 % 70 % Avtal -- 10 % 10 % -- --
Summa 0 75 % 90 % 80 % 70 %
Minsta ersättning: 0 kr. För den som inte har någon arbetsinkomst utgår ingen ersättning.
Maximal ersättning: 80 procent av sjukpenninggrundande inkomst (SGI) från försäkringen. Denna ersättningsnivå gäller fr.o.m. den 4:e sjukskrivningsdagen t.o.m. dag 90. Vissa avtal mellan arbetmarknadens parter ger ytterligare 10 procentenheters kompensation för inkomstbortfall.
För yrkesinriktad rehabilitering utgår s.k. rehabiliteringspenning med 95 procent av SGI.
Föräldraförsäkring
Inkomsttak: 7,5 basbelopp/år.
Ersättningsnivå: 90 procent av SGI.
Minsta ersättning: 60 kr per ersättningsdag.
Maximal ersättning: 90 procent av 7,5 basbelopp.
Tillfällig föräldrapenning
Inkomsttak: 7,5 basbelopp/år.
Ersättningsnivå: 80 procent av SGI de 14 första dagarna per kalenderår därefter 90 procent.
Minsta ersättning: 0 kr.
Maximal ersättning: 90 procent av 7,5 basbelopp/år.
Arbetsskadeförsäkring
Inkomsttak: 7,5 basbelopp/år.
Ersättningsnivå: Beror av lönenivå för den arbetsskadade. I princip ersätts hela inkomstbortfallet. Ersättningen fastställs av försäkringskassan och uppgår till högst 7,5 basbelopp per år. I de fall den arbetsskadade blir förtidspensionerad täcks mellanskillnaden upp till fastställd ersättningsnivå av staten med s.k. livräntor.
Minsta ersättning: 0 kr.
Maximal ersättning: 7,5 basbelopp per år.
Folkpension
Folkpensionen utgår med olika belopp för gifta och ogifta. Till folkpension räknas även pensionstillskottet som utgår till pensionärer med låg eller ingen ATP. Inom vissa nivåer på ATP-pension blir den totala pensionen densamma som om man inte har någon ATP-pension alls. Detta beror på att pensionstillskottet avräknas krona för krona mot ATP-pensionen upp till ett visst belopp. Nedan visas pensionens storlek. n
Ålders- och förtidspension
u1Giftu u1Ogiftu Folkpension 78,5 % av särskilt basbelopp1 96,0 % av särskilt basbelopp Pensionstillskott2 Maximalt 55,5 % av särskilt basbelopp. Avräknas mot ATP- pension. Maximalt 55,5 % av särskilt basbelopp. Avräknas mot ATP- pension. 1 Med särskilt basbelopp menas det för varje tidsperiod gällande basbeloppet minskat med 2 procent. 2 För förtidspensionärer är pensionstillskottet maximalt 105,5 procent av det särskilda basbeloppet.
ATP-pension (ålderpension)
Inkomsttak: 7,5 basbelopp
Ersättningsnivå: 60 procent av genomsnittet av de 15 bästa inkomståren med avdrag för ett basbelopp.
Intjänandetid för full ATP-pension: 30 år.
Maximal ATP-pension: 3,9 särskilda basbelopp.
ATP-pension (Förtidspension)
Inkomsttak: 7,5 basbelopp
Pensionen beräknas med s.k. antagandepoäng. Med antagandepoäng avses de hypotetiska pensionspoäng som skulle ha intjänats om individen ifråga hade varit förvärvsaktiv under hela den förvärvsaktiva åldern, d.v.s. t.o.m. det 64:e levnadsåret.
För att få antagandepoäng krävs antingen att den pensionsgrundande inkomsten är minst ett basbelopp under året före pensionsåret eller att det finns pensionspoäng registrerade under två av de senaste fyra inkomståren. Om något av dessa villkor är uppfyllt beräknas antagandepoäng. Beräkningen sker enligt två alternativ där det som ger högst pension blir gällande. Nedan visas de två alternativen.
1) Genomsnittspoäng av de två bästa åren av de fyra senaste.
2) Genomsnitt den bästa hälften av de år för vilka pensionspoäng registrerats.
Maximal pension: 3,9 särskilda basbelopp.
Delpension
Inkomsttak: 7,5 basbelopp
Ersättningsnivå: 65 %
Delpensionen beräknas som ett genomsnitt av de tre bästa av de fem senaste åren. Till genomsnittet läggs ett basbelopp. Pensionen utgör 65 procent av denna bas.
Arbetslöshetsersättning
Inkomstak: Omräknat till basbelopp blir inkomsttaket ca 5,3 basbelopp vilket kan jämföras med exempelvis taket för ATP-pensionerna.
Minsta ersättning: 245 kronor/dag.
Ersättningsnivå: 80 %
Maximal ersättning: 564 kr/dag.
Studiemedel och studiebidrag
Fr.o.m. 1/1 1994 utgår studiebidrag med 1 908 kronor per månad under nio månader per år (= 22 896 kronor per år).
Maximalt studielån uppgår till 4 956 kronor per månad under nio månader om året (= 44 604 kronor per år).
Studieskulden räknas f.n. upp med 7,6 procent per år. Återbetalningen baseras på inkomsten och uppgår till 4 procent av inkomsten per år. Kvarstående skuld vid 65:e levnadsåret avskrivs.
Socialbidrag
Socialbidragens storlek bestäms av kommunerna med utgångspunkt i socialtjänstlagen § 6 och i rekommendationer från Socialstyrelsen. Utvecklingen av basbeloppet påverkar socialbidragens storlek. Enligt Statistiska centralbyrån utbetalades 7,0 miljarder kronor i socialbidrag under år 1992. Antalet hushåll som erhöll socialbidrag var 327 800. Det genomsnittliga socialbidraget bland dessa hushåll var 21 400 kronor under år 1992.
Regeringsrätten har i ett par färska avgöranden kommit fram till att socialstyrelsens norm bör ligga till grund för bedömningen av skälig levnadsnivå vid socialbidrag. Socialstyrelsen har som en följd av basbeloppshöjningen bestämt normen för ensamstående till 3 403 kr och för sammanboende till 5 632 kr.
Riksskatteverket beslutar förbehållsbelopp vid införsel. Beloppet inrymmer förutom de poster som socialstyrelsen tar upp även fackföreingsavgift. Beloppet bör även ligga på en något högre nivå än socialbidragsnormen för att bibehålla den enskildes motiv för att arbeta även i en långvarigt betungande ekonomisk situation.
5. Familjer och barn
Samhällets direkta ekonomiska stöd till barnfamiljerna utgörs främst avallmänna barnbidrag inkl flerbarnstillägg (ca 17,2 miljarder kr) bostadsbidrag (ca 6,6 miljarder kr) ersättning från föräldraförsäkringen (ca 19,4 miljarder kr) bidragsförskott (ca 3,1 miljarder kr) barnpensioner samt vårdbidrag för handikappade barn (ca 1,7 miljarder kr)
För år 1994 beräknas totalt ca 48,7 miljarder kr lämnas till familjeekonomiskt stöd. Om man till detta belopp lägger studiehjälpen kan samhällets direkta stöd till barnfamiljerna år 1994 beräknas till ca 51 miljarder kr.
Kommunernas bidrag till barnfamiljerna har beräknats till 38,6 miljarder kr för daghem och fritidshem. Uppgiften avser år 1992.
Den sammanlagda utgiften till barnfamiljerna ligger alltså på ca 90 miljarder kr. I en särskild motion för vi fram ett förslag som syftar till att få ned de totala kostnaderna på längre sikt för familjepolitiken.
Regeringen avser att lägga fram ett förslag om att den 1 juli 1994 införa ett vårdnadsbidrag för barn som fyllt ett men inte tre år. Vårdnadsbidraget avses bli 2 000 kr i månaden och vara skattepliktigt. Samtidigt kommer regeringen att föreslå att rätten till tjänstledighet för vård av barn förlängs från 18 månader till tre år. Vidare vill regeringen avveckla garantidagarna i föräldraförsäkringen.
Regeringen föreslår i budgetproposition för budgetåret 1994/95 en marginell förändring i de allmänna barnbidragen.
Regeringen framhåller i budgetpropositionen föräldraförsäkringens flexibilitet. Samtidigt noterar dock regeringen att flexibiliteten hos föräldraförsäkringen har medfört att systemet i vissa fall kommit att överutnyttjas. En översyn pågår. Redovisning lämnas i januari 1994. I uppdraget ingår också att utforma vissa förbättringar i den tillfälliga föräldrapenning för ensamföräldrar.
5.1 Allmänna barnbidrag
Regeringens förslag i budgetpropositionen innebär att flerbarnstillägg fr o m den 1 juli 1994 lämnas med ett belopp som motsvarar ett halvt barnbidrag för det tredje barnet och ett helt barnbidrag för det fjärde barnet och varje ytterligare barn. Ytterligare besparingar är nödvändiga i barnbidragssystemet.
Ny Demokratis uppfattning är att hela systemet med flerbarnstillägg bör avskaffas inom två år. Det första steget innebär att inget tillägg bör utgå för det tredje barnet. För det fjärde barnet och följande barn utgår ett halvt barnbidrag per barn i flerbarnstillägg.
Om förslaget genomförs leder det tillsammans med regeringens förslag till en besparing på ca 1,1 miljarder kr per år. Regeringens förslag bör träda i kraft den 1 juli 1994. I övrigt bör förslaget träda i kraft den 1 januari 1995. På grund härav bör anslaget till Allmänna barnbidrag för budgetåret 1994/95 kunna minskas med 520 miljoner kr.
Behovsprövade barnbidrag
Vi har i tidigare motioner (bl a 1992/93:Fi93) fört fram ett förslag som går ut på att barnbidrag inte skall utgå för barn till höginkomsttagare. Frågan har inte förlorat i aktualitet och bör därför utredas.
Bidragsförskott
Bidragsförskott lämnas vanligen med 40 % av basbeloppet. Antalet barn för vilka bidragsförskott lämnas har för budgetåret 1994/95 beräknats till 323 000. Bidragsförskott utgår med ca 4,7 miljarder kr. Regeringen räknar med att ca 1,5 miljarder kr inbetalas av de underhållsskyldiga under budgetåret. I budgetförslaget upptas därför under anslagsposten bidragsförskott ca 3,2 miljarder kr.
Vi ifrågasätter den nuvarande konstruktionen med bidragsförskott. Den inbjuder till fusk. Det är för lätt att undandra sig underhållsansvar. Tillämpningen måste stramas upp. Kontrollen måste öka och fusket beivras.
Frågan om bidragsförskott utreds för närvarande. Uppdraget redovisas under hösten 1994. Men eventuella åtgärder som syftar till att beivra fusket kan inte anstå. Något måste göras redan nu. Regeringen bör redan i kompletteringspropositionen återkomma till riksdagen med en utarbetad plan mot fusket med bidragsförskott.
Föräldraförsäkringen
Föräldrapenning utgår under 450 dagar. Under 360 dagar betalas föräldrapenning med belopp motsvarande 90 % av den sjukpenninggrundande inkomsten, dock lägst 60 kr per dag, det s k garantibeloppet. Under resterande 90 dagar utges endast garantibeloppet. Föräldragpenning får tas ut längst till dess barnet fyllt åtta år eller avslutat det första skolåret.
Tillfällig föräldrapenning utges under högst 120 dagar per barn och år. Under de första 14 dagarna under ett år utgår högst 80 % och därefter 90 % av den sjukpenninggrundande inkomsten.
De beräknade utgifterna för föräldraförsäkringen är enligt regeringen ca 18,3 miljarder kr för budgetåret 1994/95. Ersättningen finansieras med socialavgifter på ca 15,6 miljarder kr och genom statsbidrag på ca 2,7 miljarder kr.
Det nuvarande systemet är för dyrt. Utgifterna måste sänkas väsentligt.
Systemet är också i grunden djupt orättvist. Det råder ett orimligt förhållande mellan den lägsta ersättningen ca 22 000 kr per år och den högsta ersättningen ca 238 000 kr. Spännvidden är för stor. Den lägsta ersättningen ligger långt under socialbidragsnormen. Såväl den lägsta som den högsta ersättningen utgår ju för i princip samma sak, nämligen att vara hemma och ta hand om sitt eget barn. Med ett grundskydd skulle de stora och orättvisa skillnaderna utjämnas. En grundskyddsmodell inom området måste snarast utredas.
Ett första steg i reformen är att sänka ersättningsnivån från 90 % till 80 %, dvs till den allmänna nivån inom sjukförsäkringen. Besparingen beräknas bli 1,5 miljarder kr i statens utgifter.
Dessutom bör taket sänkas från 7,5 basbelopp till 5,5 basbelopp. En minskning av taket ger en besparing för statskassan på ca 70 miljoner kr.
Dessa förändringar bör träda i kraft den 1 januari 1995.
Med hänsyn härtill bör anslagsposten bidrag till föräldraförsäkringen för budgetåret 1994/95 minskas med 785 miljoner kr.
Vi anser att de 90 dagarna med garantibelopp bör tas bort ur försäkringen, vilket ger ytterligare besparingar.
Att höja tiden för tjänstledighet från 18 månader till tre år menar vi är en kvinnofälla. Någon sådan förändring bör därför inte komma till stånd.
Det är nödvändigt att minska antalet dagar med föräldrapenning från ett år till 9 månader. De nuvarande reglerna är internationellt sett för generösa. De många och långa ledigheterna skapar stora problem för företagen och försämrar konkurrenskraften. En sådan förändring bör kunna träda i kraft under nästa år. En sådan åtgärd ger en årlig besparing på ca 3,5 miljarder kr.
6. Ekonomisk trygghet vid sjukdom m m
RFV har fått i uppdrag att noga följa upp och snarast utvärdera regelförändringarna som trädde i kraft den 1 juli 1993 som bl a innebär att kompensationsnivån efter ett års sjukskrivning sänktes till 70 %.
Med hänsyn till de långa sjukskrivningarna och ökande antalet förtidspensioneringar kan det enligt regeringen finnas anledning att studera bl a det norska systemet med medbedömning. Regeringen avser att i den kommande utredningen om bidragsfusket, vilken initierats av Ny Demokrati, bl a kartlägga områdena sjukbidrag och förtidspension samt de långa sjukskrivningsperioder som ofta föregår sådana beslut.
Utvecklingen av ohälsotalet under 1992 har inte motsvarat förväntningarna. Rehabiliteringsarbetet har försvårats enligt regeringen. En redovisning av RFVs åtgärdsprogram kommer under våren 1994.
Regeringen avser att återkomma med förslag för att bromsa utvecklingen inom förtidspensioneringen och vissa andra förslag i syfte att höja den genomsnittliga pensionsåldern.
Regeringen har i prop 1993/94:59 Vissa sjukförsäkringsfrågor bl a föreslagit att sjukpenning skall beräknas på en sjukpenninggrundande inkomst (SGI) i vilken värdet av skattepliktiga anställningsförmåner i vissa fall inte skall räknas med. SGI är enligt regeringen komplicerat och vissa frågor bereds därför ytterligare för att tas upp i ett senare sammanhang.
Utredning pågår bl a om att flytta ut sjuk- och arbetsskadeförsäkringen ur statsbudgeten. Beredningens arbete skall vara avslutat vid utgången av december 1994.
Regeringen har för avsikt att i en proposition våren 1994 föreslå att de kommunala bostadstilläggen för pensionärer förstatligas från den 1 januari 1995.
Sjukförsäkringen
Sjukförsäkringen finansieras med socialavgifter (sjukförsäkringsavgift), allmän sjukförsäkringsavgift och statsmedel, dvs allmänna skatter. Statsbidrag lämnas med femton procent av kostnaderna för sjukförsäkringsförmåner. Socialavgifterna utgörs av arbetsgivaravgifter och egenavgifter.
Den allmänna sjukförsäkringsavgiften är 0,95 % och beräknas på summan av vissa inkomster till den del den inte överstiger sju och en halv gånger det vid årets ingång gällande basbeloppet. Den allmänna sjukförsäkringsavgiften beräknas ge 3 988 mkr för 1994/95.
De totala sjukförsäkringsutgifterna för budgetåret 1994/95 uppgår enligt regeringen till ca 35 miljarder kr (tandvård ca 3,4 miljarder kr, läkemedelsförmån ca 9,6 miljarder kr, ersättning till sjukvårdens huvudmän, ca 1,5 miljarder kr, rehabilitering ca 2,8 miljarder kr, sjukersättning ca 18,5 miljarder kr).
I det följande lämnar vi förslag som syftar till att begränsa konstnaderna för sjukförsäkringen.
Sänkt taknivå -- sänkt ersättningsnivå på sikt
Taknivån bör sänkas från 7,5 basbelop till 5,5 basbelopp. Syftet med en sådan åtgärd är att ta bort en orimlig förmån som höginkomsttagarna får med nuvarande system. Höginkomsttagarna bör i större utsträckning kunna ansvara för sin egen försörjning utan statens medverkan.
En sådan taksänkning ger en beräknad besparingseffekt på ca 1,3 miljarder kr. Sänkningen bör träda i kraft den 1 juli 1994.
På sikt bör ersättningsnivån sänkas till högst 70 %, vilket kan ske stegvis, från 80 % till 75 %. Nedtrappning bör dock påbörjas först efter det att konjunkturen vänt uppåt igen. Motsvarande sänkning bör då samtidigt genomföras inom föräldraförsäkringen.
Avräkningsregel för sjukpenning
Det bör införas en avräkningsregel för sjukpenning för de fall där avtal mellan arbetsmarknadens parter ger ytterligare kompensation med 10 % för inkomstbortfallet. Avtalsbeloppet bör räknas av från sjukpenningen så att i princip ingen får högre sammanlagd ersättning än 80 % med nuvarande system. Systemet måste var konsekvent. Det bör skapas förutsättningar för en sådan avräkningsregel inom sjukförsäkringssystemet.
Förlängning av arbetsgivarperioden
Vidare bör förutsättningarna för att förlänga arbetsgivarperioden, till förslagvis 4 veckor, utredas. En sådan förlängning bör leda till en motsvarande sänkning av sjukförsäkringsavgiften.
Rehabilitering
Beträffande rehabiliteringsersättningen menar vi att man på sikt måste nå fram till en tydlig ''trappmodell''. Den som arbetar skall ha full lön. Den som går hemma och är sjuk skall ha högst 70 % av lönen. Den som aktivt deltar i en rehabilitering, som förväntas kunna resultera i att han eller hon kan återgå till arbetsmarknaden och försörja sig själv, bör få ut en ersättning på 80--90 % av lönen. Syftet med ett sådant system är att den som blivit sjuk, skadad eller handikappad, skall komma åter i arbete och kunna försörja sig själv, om det finns rimliga förutsättningar för det, dvs att slippa ett kanske livslångt bidragsberoende.
Utgångsläget är att var och en som drabbats av sjukdom eller annat liknande har en önskan att återkomma till arbetslivet, att sträva efter sin egen rehabilitering. Det är fåfängt att tro att enbart pengar skulle kunna åstadkomma detta. Det egna ansvaret och viljan är en nödvändig förutsättning. Samhället måste ha ett särskilt ansvar för den som vill komma tillbaka till arbetslivet och bli bidragsoberoende för att försörja sig själv.
I fråga om yrkesinriktad rehabilitering har ersättningen sänkts från 100 % tilll 95 %. Vi menar att ersättningen i enlighet med vad som anförts bör sänkas ytterligare, nämligen till 90 %. Den nuvarande ersättningsnivån ligger för högt. Detta ger en besparing för statskassan på ca 80 miljoner kr. Förändringen bör kunna träda i kraft den 1 juli 1994.
Särskild medicinsk behandling
Fr o m den 1 juli 1993 utgör ersättningen efter den 365:e dagen 70 %. Den som genomgår medicinsk behandling eller medicinsk rehabilitering kan efter ansökan beviljas 80 % i stället för 70 %.
Reglerna för medicinsk behandling har visat sig vara svårtillämpade. Förändringen har inte gett något positivt resultat eller annan vinst för den sjuke eller samhället. I stället har det medfört merarbete och onödigt krångel. Systemet bör tas bort och ersättas av ett bättre och effektivare.
I avvaktan på att ett bättre system införs för rehabilitering av de långtidssjuka -- samhället har ju misslyckats med att klara sin del -- menar vi att ersättningen för långtidssjuka bör återgå till vad som gällde tidigare. En sådan förändring kan också uppfattas som rättvis av medborgarna, särskilt som andra sjuka har 80 % i ersättning.
Det är angeläget att vi får ett system som innebär att nödvändiga kontrollåtgärder vidtas redan under den femte veckan av en sjukskrivning.
Bidrag till sjukpenning och rehabilitering
Våra förslag som innebär sänkt taknivå från 7,5 basbelopp till 5,5 basbelopp, sänkt ersättning vid yrkesinriktad behandling från 95 % till 90 %, omedelbart slopande av särskild medicinsk behandling och en tillfällig höjning av ersättning för långtidssjuka från 70 % till 80 % påverkar kommande budget. Vi beräknar att anslaget för sjukpenning och rehabilitering kan minskas med 1,3 miljarder kr för budgetåret 1994/95.
Förtidspensionering
Antalet förtidspensioneringar har ökat kraftigt och kommer att fortsätta att öka kraftigt under ett antal år enligt RFV. Samtidigt minskar antalet långa sjukfall kraftigt. Sambandet mellan ökningen av förtidspensioneringar och minskningen av långa sjukfall är uppenbar.
Den genomsnittliga pensionsålder har sjunkit från 60,7 år 1985 till 59,0 år 1992. Regeringen redovisar även andra oroande statistiska uppgifter rörande förtidspensionering och pensionsålder.
Förtidspensionssystemet måste ses över.
Med hänsyn till den oroande utvecklingen med ett ökande antal förtidspensioneringar är det nödvändigt att se över hela systemet och att grundligt ompröva förutsättningarna för förtidspensioneringarna. Om man inför ett system med flexibel pensionsålder mellan 60 och 70 år, bör man kunna ta bort möjligheten för förtidspensionering efter fyllda 60 år. Vidare måste det bli betydligt svårare att få förtidspension. Reglerna och tillämpningen därav måste alltså stramas upp så att förtidspensionering endast används i de fall som systemet ursprunglingen var avsett för. Förtidspensionering skall alltså inte få användas för att förbättra arbetslöshetsstatistiken eller av arbetsmarknadspolitiska skäl eller för att minska arbetsbördan hos försäkringskassorna.
Förtidspensionering framstår för närvarande dessutom som fördelaktigare för den enskilde vid en jämförelse med fortsatt sjukskrivning.
Alla vägar måste prövas för att begränsa förtidspensioneringarna. Ett sätt är att göra förtidspensioneringen betydligt mindre attraktiv vid en jämförelse med fortsatt sjukskrivning, dvs att helt enkelt sänka pensionsersättningen. Systemet skall uppfattas som rättvist av den enskilde och får inte inbjuda till fusk.
Det är nödvändigt att vidta kraftfulla åtgärder mot förtidspensioneringarna.
Redan beslutade förtidspensioneringar måste också kunna omprövas.
Avräkningsregel för förtidspension
I fråga om sjukpenningen har vi föreslagit en avräkningsregel. En motsvarande regel bör införas för de förtidspensionerade. Avräkning bör ske för ITP och AGS och andra liknande avtalade pensionsförmåner.
En sådan förändring leder till en besparing i statskassan på ca 4,0 miljarder kr. Den bör kunna träda i kraft redan den 1 januari 1995. Anslaget till förtidspensioner bör därför kunna minskas med 2 miljarder kr.
Arbetsskadeförsäkringen
Antalet arbetsskadeärenden var 1985 drygt 64 000. 1989 var antalet som högst eller 118 600. Antalet har därefter minskat och uppgick 1992 till 82 000.
Utgiften för arbetsskadeförsäkringen beräknas till 8,2 miljarder kr för 1994. Arbetsskadefonden hade 1992 ett ackumulerat underskott på drygt 26 miljarder kr. Efter höjning av arbetsskadeavgiften till 1,38 % den 1 januari 1993 och tillskottet från Delpenionsfonden med 8,3 miljarder kr kan underskottet för arbetsskadefonden vid 1993 års utgång beräknas till 21,9 miljarder kr. Vid oförändrat avgiftsuttag kan underskottet i Arbetsskadefonden enligt regeringen beräknas till 12,5 miljarder kr år 1999.
Avskaffa livräntorna och jämställ ersättningsnivån med sjukförsäkringen
Förutsättningarna för att ta bort livräntorna i arbetsskadeförsäkringen måste utredas. De nya arbetsskadefallen bör högst ligga på samma nivå som sjukersättningen, dvs 80 % av inkomstbortfallet. En sänkt nivå till 80 % bör utredas.
Färdolycksfallen bort ur arbetsskadeförsäkringen
Socialförsäkringsutskottet har i betänkandet 1992/93:SfU8 Ändrat arbetsskadebegrepp uttalat att det är mycket angeläget att frågan om att färdolycksfallen skall tas bort ur arbetsskadeförsäkringen behandlas med förtur av den kommande beredningen. Frågan har vad vi erfarit inte behandlats på det sätt vi förutsatte vid betänkandets tillkomst. Någon utredning av frågan har ännu inte kommit i gång. I det läget menar vi att riksdagen bör besluta om att ta bort färdolycksfallen ur arbetsskadeförsäkringen.
Arbetsolycksfall
Enligt vår mening bör det finnas en obligatorisk försäkring som omfattar just arbetsolycksfallen. Regeringen bör återkomma med förslag i ämnet.
7. Myndigheter under Socialdepartementet
Regeringen har för myndighetsverksamheten under Socialdepartementet föreslagit sammanlagt 6 163 300 000 kr. Det sammanlagda beloppet är med hänsyn till de ansträngda statsfinanserna oacceptabelt högt. Krav på högre produktivitet och effektivitet måste inskärpas. Av det skälet menar vi att ett allmänt besparingskrav på ca 2 procent utöver eventuella krav som regeringen redan ställt måste läggas på varje myndighet där det kan komma i fråga.
Genom vårt produktivitets- och effektivitetskrav kan det sammanlagda anslaget minskas med 124 717 000 kr till 6 038 583 000 kr. De olika anslagsposterna framgår av hemställan.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att avskaffa hela systemet med flerbarnstillägg senast inom två år,1
2. att riksdagen beslutar att flerbarnstillägg fr.o.m. den 1 januari 1995 lämnas med ett belopp som motsvarar ett halvt barnbidrag för det fjärde barnet och varje ytterligare barn,1
3. att riksdagen till Allmänna barnbidrag för budgetåret 1994/95 anvisar 520 000 000 kr mindre än vad regeringen föreslagit eller således 16 780 000 000 kr,1
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovsprövade barnbidrag,1
5. att riksdagen hos regeringen begär att den redan i kompletteringspropositionen återkommer till riksdagen med en utarbetad plan mot fusket med bidragsförskott,1
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utredning av en grundskyddsmodell inom föräldraförsäkringen,
7. att riksdagen beslutar sänka ersättningsnivån i föräldraförsäkringen från 90 % till 80 %,
8. att riksdagen beslutar sänka taket i föräldraförsäkringen från 7,5 basbelopp till 5,5 basbelopp,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att de 90 dagarna med garantibelopp tas bort ur föräldraförsäkringen,
10. att riksdagen till Bidrag till föräldraförsäkringen för budgetåret 1994/95 anvisar 785 000 000 kr mindre än vad regeringen föreslagit eller således 1 974 500 000 kr,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att tiden för tjänstledighet inte får höjas från 18 månader till tre år,2
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att minska antalet dagar med föräldrapenning från ett år till 9 månader,
13. att riksdagen beslutar sänka taknivån i sjukförsäkringen från 7,5 basbelopp till 5,5 basbelopp,
14. att riksdagen till Bidrag till sjukpenning och rehabilitering för budgetåret 1994/95 anvisar 1 300 000 000 kr mindre än vad regeringen föreslagit eller således 1 968 000 000 kr,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ersättningsnivån på sikt skall sänkas successivt till högst 70 %,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en samtidig successiv sänkning till 70 % inom föräldraförsäkringen,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att det måste skapas förutsättningar för en avräkningsregel inom sjukförsäkringssystemet,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att skapa förutsättningar för att förlänga arbetsgivarperioden till fyra veckor,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en tydlig trappmodell med högst 70 % vid sjukdom och annan liknande frånvaro från arbetslivet och 80--90 % ersättning vid meningsfull rehabilitering som kan leda till egenförsörjning,
20. att riksdagen beslutar sänka ersättningen vid yrkesinriktad rehabilitering från 95 % till 90 %,
21. att riksdagen beslutar att omedelbart avskaffa systemet med särskild medicinsk behandling för att ge regeringen möjlighet att utarbeta ett bättre system,
22. att riksdagen beslutar att höja ersättningen för långtidssjuka från 70 % till 80 % i avvaktan på ett förbättrat behandlingssystem,
23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att kraftfulla åtgärder måste vidtas för att begränsa antalet förtidspensioneringar,
24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att redan beslutade förtidspensioneringar måste kunna omprövas,
25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en avräkningsregel för utbetalning av förtidspension,
26. att riksdagen till Förtidspensioner för budgetåret 1994/95 anvisar 2 000 000 000 kr mindre än vad regeringen föreslagit eller således 13 450 000 000 kr,
27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att utreda förutsättningarna för att ta bort livräntorna i arbetsskadeförsäkringen,
28. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att utreda förutsättningarna för att ha samma ersättningsnivå inom arbetsskadeförsäkringen som i sjukersättningen, dvs. 80 % av inkomstbortfallet,
29. att riksdagen beslutar att omedelbart ta bort färdolycksfallen ur arbetsskadeförsäkringen,
30. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om obligatorisk arbetsolycksfallsförsäkring,
31. att riksdagen till Riksförsäkringsverket för budgetåret 1994/95 anvisar 12 063 000 kr mindre än vad regeringen föreslagit eller således 591 111 000 kr,
32. att riksdagen till Allmänna försäkringskassor för budgetåret 1994/95 anvisar 83.552.000 kr mindre än vad regeringen föreslagit eller således 4 094 090 000 kr,
33. att riksdagen till Socialstyrelsen för budgetåret 1994/95 anvisar 6 947 000 kr mindre än vad regeringen föreslagit eller således 340 406 000 kr,1
34. att riksdagen till Folkhälsoinstitutet för budgetåret 1994/95 anvisar 3 200 000 kr mindre än vad regeringen föreslagit eller således 156 839 000 kr,1
35. att riksdagen till Smittskyddsinstitutet för budgetåret 1994/95 anvisar 1 655 000 kr mindre än vad regeringen föreslagit eller således 81 109 000 kr,1
36. att riksdagen till Rättsmedicinalverket för budgetåret 1994/95 anvisar 3 242 000 kr mindre än vad regeringen föreslagit eller således 158 863 000 kr,1
37. att riksdagen till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd för budgetåret 1994/95 anvisar 313 000 kr mindre än vad regeringen föreslagit eller således 15 367 000 kr,1
38. att riksdagen till Statens institut för psykosocial miljömedicin för budgetåret 1994/95 anvisar 149 000 kr mindre än vad regeringen föreslagit eller således 7 325 000 kr,1
39. att riksdagen till Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik för budgetåret 1994/95 anvisar 311 000 kr mindre än vad regeringen föreslagit eller således 15 255 000 kr,1
40. att riksdagen till Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor för budgetåret 1994/95 anvisar 122 000 kr mindre än vad regeringen föreslagit eller således 5 991 000 kr,1
41. att riksdagen till Nämnden för vårdartjänst för budgetåret 1994/95 anvisar 177 000 kr mindre än vad regeringen föreslagit eller således 8 679 000 kr,1
42. att riksdagen till Statens institutionsstyrelse: Central förvaltning för budgetåret 1994/95 anvisar 411 000 kr mindre än vad regeringen föreslagit eller således 20 161 000 kr,1
43. att riksdagen till Statens institutionsstyrelse: Vårdverksamhet för budgetåret 1994/95 anvisar 9 000 000 kr mindre än vad regeringen föreslagit eller således 441 000 000 kr,1
44. att riksdagen till Socialvetenskapliga forskningsrådet: Förvaltning för budgetåret 1994/95 anvisar 113 000 kr mindre än vad regeringen föreslagit eller således 5 538 000 kr,1
45. att riksdagen till Socialvetenskapliga forskningsrådet: Forskningsmedel för budgetåret 1994/95 anvisar 1 735 000 kr mindre än vad vad regeringen föreslagit eller således 85 037 000 kr,1
46. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att lägga Lindbeckkommissionens förslag till grund för fortsatta åtgärder inom social- och socialförsäkringsområdet.
Stockholm den 25 januari 1994 Ian Wachtmeister (nyd) Arne Jansson (nyd)
1 Yrkandena 1--5 och 33--45 hänvisade till SoU. 2 Yrkande 11 hänvisat till AU.