Genom skattereformen 1988 fråntogs värdkommuner för fritidsbebyggelse den fastighetsskatt de tidigare hade uppburit. Övergångsvis utgick viss kompensation.
Numera har kommunerna bara kvar kostnaderna för fritidsfastigheterna. Även fastighetsägare som inte är bosatt i kommunen är dock i kommunallagens mening fortfarande medlem i kommunen och har därmed många rättigheter men inga skyldigheter att bidra till kommunens allmänna kostnader för fastigheter. Därmed avses sådana kostnader som inte kan täckas med avgifter, t.ex. brandförsvar och allmän rådgivning och tillsyn inom byggnads- och miljöskyddsområdet. Genom att fritidshus idag genomsnittligt utnyttjas under större del av året än 1988 torde kostnaderna ha ökat. Hit bör dock inte räknas kostnader som uppstår vid tillämpning av socialtjänstlagens föreskrift om ansvar för vistelsekommunen att lämna t.ex. hemtjänst. Överföringen till hemkommunen av sådana kostnader bör istället lösas vid pågående översyn av socialtjänstlagen.
Det kan ifrågasättas om det redovisade förhållandet står i överensstämmelse med kommunallagens likställighetsprincip (NKL 2 kap 2 $). Fastighetsägare som är kommuninvånare bidrar genom sin kommunalskatt inte enbart till kostnader för den egna fastigheten utan också för de s.k. utbornas fastigheter medan dessa får motsvarande service utan kostnad.
Det bästa sättet att skapa lika villkor för finansiering av sådana fastighetsanknutna kostnader som inte kan avgiftsfinansieras enligt vanliga regler är att införa rätt för värdkommunen att ta ut någon form av särskild fritidshusavgift. Den bör svara mot genomsnittskostnaderna för den service som avses och som värdkommunen nu måste lämna gratis. Den skulle även kompensera för det bortfall som uppstod 1988 och vars effekter enligt skatteutskottets betänkande 1985/86:50 skulle närmare undersökas.
Riksdagen bör hos regeringen begära förslag om införande av en sådan fritidshusavgift.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär förslag om rätt för kommunen att införa en fritidshusavgift som täcker värdkommunens genomsnittskostnad för sådan service som nu måste ges gratis.
Stockholm den 25 januari 1994 Sören Norrby (fp)