med anledning av prop. 1993/94:67 Ändringar i lagen om anställningsskydd och i lagen om medbestämmande i arbetslivet
EG-anpassning genom skärpt anställningsskydd och
ökat medbestämmande i arbetslivet!
I proposition 1993/94:67 föreslår regeringen en rad
försämringar av anställningsskyddet och minskat inflytande
i arbetslivet för de fackliga organisationerna. Denna motion
behandlar framför allt de delar av propositionen som har
beröring med arbetsrättsliga regler inom den europeiska
gemenskapen.
I motionen yrkas avslag på regeringens förslag: om
utökad anställningstid för visstidsanställning vid
arbetshopning om utökning av tiden för provanställning
från sex till tolv månader om upphävande av
kollektivavtal till följd av propositionens förslag om
förändring av 22 § LAS om upphävande av 38--40 §§ i
MBL om förbud mot stridsåtgärder mot enmans- eller
familjeföretag
I motionen begärs nya förslag som på ett korrekt sätt i
svensk lag inför de EG-regler Sverige genom EES-avtalet
åtagit sig att införa. Därmed stärks anställningsskyddet.
Politisk feghet präglar regeringen
Regeringen vill försämra löntagarnas inflytande utan att
behöva ta politiskt ansvar för sin politik. Därför försöker
man dölja sina förslag bakom påstådd EG-anpassning.
Därmed uppnår regeringen varken trovärdighet eller
respekt, möjligen bidrar man till en ytterligare förstärkning
av EG-motståndet. Mönstret känns igen från andra länder.
Det kan förefalla bekvämt, för fega politiker, att av taktiska
skäl skylla impopulära förslag på EG, men det är förödande
på lång sikt för det demokratiska systemet med politiska
partier som inte tar ansvar för sina åsikter. I själva verket är
de förslagen i propositionen oförenliga med en korrekt EG-
anpassning. De bör därför även av det skälet avslås.
Riksdagen bör som sin mening ge regeringen till känna
vad som i motionen anförts om propositionens oförenlighet
med gällande EG-rätt.
Saklig grund för uppsägning i EG-länderna
Arbetsrätten inom EG-länderna utformas i första hand
genom nationella beslut. Kravet på saklig grund för
uppsägning går igen i alla stater inom den europeiska
gemenskapen. Varje land har valt sin lösning och sina
formuleringar, eftersom dessa frågor regleras nationellt. I
Frankrike krävs objektiva och sakliga skäl för uppsägning.
I Tyskland finns kravet att en uppsägning ska vara socialt
godtagbar. På Irland godtas bara skäliga uppsägningar. I
Luxemburg kan en ekonomiskt eller socialt avvikande
uppsägning ogillas. Nederländerna kräver att den offentliga
arbetsförmedlingen förvissar sig om att uppsägningen är
skälig och godtagbar och ger sitt medgivande. I Portugal och
Spanien krävs saklig grund. Till och med i Storbritannien
(som inte har namn om sig att vara något arbetsrättsligt
föredöme) krävs att arbetsgivaren kan visa att
uppsägningen är skälig och godtagbar.
I de flesta europeiska stater godtas inte arbetsbrist som
ett tillräckligt skäl i sig självt för att avskeda. Arbetsgivaren
måste visa att han har tillräckligt vägande skäl. I Sverige
däremot är arbetsgivarens vilja att minska antalet anställda
en tillräcklig grund.
Sverige lever inte upp till EES-avtalet
Den europeiska gemenskapen har antagit ett begränsat
antal direktiv som rör arbetsrätten. Genom EES-avtalet har
Sverige åtagit sig att införliva direktiven på det
arbetsrättsliga området. Direktiv 75/129/EEG angående
kollektiva uppsägningar hör till dessa direktiv. Förslaget om
en frikvot för arbetsgivaren är inte förenligt med detta
direktiv. I sin medlemsansökan framhöll den svenska
regeringen vikten av att det finns en stark social dimension
i det europeiska samarbetet. Då bör Sverige inte sälla sig till
den lilla kategori av länder som bara ytterst motsträvigt
lever upp till EG:s minimiregler på det sociala området.
Den juridiska fakulteten vid Lunds universitet säger i sitt
remissyttrande över arbetsrättskommitténs förslag:
Det kan ifrågasättas om den föreslagna lösningen inte är
principiellt olämplig i ljuset av det tidigare berörda EG-
direktivet om kollektiva uppsägningar. En nyordning som
bygger på att arbetsgivaren själv -- utan att ange några skäl
härför -- gör ett fritt urval bland (om så bara en del av) de
anställda strider mot andan i direktivet. Så kräver man
numera att arbetsgivaren preciserar bakgrunden till
arbetsbristen, vilka arbetstagarkategorier som berörs och
vilka urvalskriterier (vare sig de är anställningstid,
försörjningsbörda, skicklighet eller något annat) som
tillämpas vid turordningen.
Alla mekanismer för att förhindra diskriminering
förutsätter i grunden rätt till likabehandling i likvärdiga
situationer. All olikhet i behandlingen måste kunna
motiveras på ett sakligt sätt. Att skapa en insynfri zon för
arbetsgivaren är inte förenligt med denna dominerande
utvecklingstrend, som tvärtom i sin förlängning kräver att
alla arbetsledningsbeslut i princip motiveras objektivt och
sakligt.
Även uppfyllelsen av direktiv 76/207/EEG om
likabehandling av män och kvinnor hotas av förslaget.
Jämställdhetsombudsmannen har i sitt remissyttrande över
Arbetsrättskommitténs förslag motsatt sig en kvotregel med
hänsyn till risken för att till exempel småbarnsföräldrar (läs
mammor) och kvinnor kommer att drabbas.
Riksdagen bör därför avslå regeringens förslag till
förändring av § 22 i lagen om anställningsskydd.
Överlåtelse av verksamhet
EG har antagit ett direktiv 77/187/EEG om
arbetstagares rättigheter vid överlåtelse av företag,
verksamhet eller del av verksamhet. Direktivet är
tillämpligt om den som förvärvar har för avsikt att fortsätta
samma eller liknande verksamhet, som den tidigare
arbetsgivaren. Av direktivets lydelse och av domar i EG-
domstolen framgår att direktivet omfattar fusioner,
bolagiseringar och uppdelningar av bolag samt anlitande
och byte av entreprenör.
Enligt direktivets artikel 3 övergår överlåtarens
rättigheter och skyldigheter till förvärvaren. Arbetstagarna
ska behålla sina anställningar och arbetsvillkor och
arbetsgivaren är skyldig att förhandla med arbetstagarens
företrädare innan överlåtelsen beslutas.
Den svenska anställningsskyddslagen ger inte
arbetstagarna lika starka rättigheter vid överlåtelse av
verksamhet. Men Sverige har genom EES-avtalet åtagit sig
att införliva även detta direktiv med svensk arbetsrätt. Trots
detta har inte regeringen lagt fram något sådant förslag.
Inte heller har arbetsrättskommittén beaktat detta. Det nu
framlagda förslaget om införandet av en frikvot -- en rätt för
arbetsgivaren att fritt undanta två personer från
turordningen inom varje turordningskrets -- stärker
ytterligare arbetsgivarens ensidiga rätt och undantar den
från rättslig prövning.
Riksdagen bör hos regeringen begära att ett förslag om
att detta direktiv införs i svensk rätt föreläggs riksdagen,
med det snaraste, för beslut.
Fackligt veto mot entreprenörer
Regeringen anger i propositionen EG:s direktiv
(71/305/EEG och 89/440/EEG) om samordning av
förfaranden vid tilldelning av offentliga
upphandlingskontrakt för bygg- och anläggningsarbeten
samt EG:s direktiv (92/50/EEG) om offentlig
tjänsteupphandling som grund för förslagen.
Dessa direktiv utgör ingen grund för att avskaffa den
fackliga vetorätten. De fackliga organisationernas rätt att
inlägga veto riktar sig mot de kategorier av företag som
enligt direktiven ska uteslutas från deltagande i
upphandlingen. En facklig organisation måste ha saklig
grund för sitt veto och blir skadeståndsskyldig om så inte är
fallet. Den fackliga vetorätten är ett bra komplement till
myndigheters kontroll och tillsyn av att lagar och regler
följs.
Riksdagen bör därför avslå regeringens förslag om
slopad facklig vetorätt genom upphävande av 38--40 §§ i
MBL.
I propositionen framhålls att vetorätten leder till
rättsosäkerhet eftersom en entreprenör som drabbas inte
kan föra talan. Det är då rimligt att överväga hur en sådan
möjlighet för entreprenören att föra sin talan kan införas i
lagen utan att vetorätten upphävs.
Riksdagen bör som sin mening ge regeringen detta till
känna.
Förslagen är ideologiskt motiverade
De borgerliga partierna och arbetsgivarorganisationerna
har alltid motverkat ett ökat inflytande för löntagarna.
Makten och inflytandet över arbetslivet ska enligt deras
uppfattning tillkomma kapitalägare och företagsledningar.
Anställda ska hålla mun och underordna sig.
Det är en uppfattning som bottnar i det gamla
klassamhällets människosyn, men inte hör hemma i det
moderna civiliserade samhället. Var och en som delar
uppfattningen att alla människor har samma värde bör
också dra slutsatsen att varje människa har rätt till makt och
inflytande över sitt liv och därmed också sitt arbetsliv,
eftersom det är en mycket väsentlig del av livet.
Propositionen grundas på några av de förslag som
Arbetsrättskommittén lämnat. Arbetsmarknadsministern
aviserar att han har för avsikt att återkomma till de övriga
förslagen. Den nu föreliggande propositionen är alltså bara
början. De förändringar som föreslås i propositionen kan
förefalla marginella, det är säkert också avsikten med att
stycka upp försämringarna i mindre bitar, men
sammantaget och i relation till de kommande förslagen
innebär de allvarliga försämringar i arbetsrätten.
Det nu lämnade förslaget om undantag från
turordningsreglerna bör till exempel sättas i samband med
Arbetsrättskommitténs förslag om förändring av
turordningskretsen, vilket möjliggör för arbetsgivaren att
helt godtyckligt välja ut vilka som ska avskedas vid
arbetsbrist.
Försämringarna motiveras med den ekonomiska krisen
och nödvändigheten att öka särskilt de mindre företagens
benägenhet att nyanställa. Men det är uppenbart att det
saknas sakliga skäl för uppfattningarna att försämringarna
skulle leda till fler anställningar och att lagen om
anställningsskydd är orsak till de ekonomiska problemen i
små och medelstora företag. Det är en återkommande
formulering i propositionen att underlag för förslagen
saknas.
''Beträffande vetoreglernas effektivitet finns inte någon
mer ingående eller systematisk undersökning'' (om fackliga
organisationers rätt att inlägga veto mot entreprenörer).
''Enligt kommittén har det varit svårt att få någon klar
uppfattning om kollektivavtalens respektive lagreglernas
tillämpning i praktiken. Det har inte visat sig finnas några
aktuella statistiska uppgifter till belysning av frågan.'' (Om
turordningsreglerna)
Arbetsmarknadsministern och regeringen anser därför
att ytterligare utredning är överflödig. Det är inte en helt
självklar slutsats. En regering med intresse av att lämna
sakligt underbyggda förslag hade säkerligen kommit till ett
annat resultat.
Riksdagen bör därför avslå regeringens förslag.
Självfallet bör även förslaget om att genom
riksdagsbeslut upphäva gällande kollektivavtal avslås.
Ökat skydd mot diskriminering behövs
Lågkonjunkturen har i Sverige förstärkt hotet om
diskriminering i samband med avskedanden. Det gäller
diskriminering på grund av kön, ursprung, åsikter eller
andra faktorer som arbetsgivaren uppfattar som besvärliga.
Men andra förändringar, som att arbetet individualiseras
och specialiseras, kan bidra till denna utveckling. Det är
därför nödvändigt att individens skydd mot diskriminering
stärks. Regeringens förslag verkar i motsatt riktning.
Riksdagen bör därför begära att en utredning tillsätts
med uppgift att överväga hur arbetstagares skydd mot
diskriminering på grund av åsikter, kön, ursprung, ålder,
familjesituation m m ska kunna stärkas.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om förslagens oförenlighet med
gällande EG-rätt och EES-avtalet,
2. att riksdagen avslår regeringens förslag till förändring
av 22 § LAS,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
omförande till svensk lag av direktiv 77/187/EEG om
arbetstagares rättigheter vid överlåtelse i enlighet med
åtagande i EES-avtalet,
4. att riksdagen avslår regeringens förslag om
upphävande av 38--40 §§ i MBL,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om entreprenörs rätt att föra talan
vid veto,
6. att riksdagen avslår regeringens förslag vad gäller
utökad anställningstid för visstidsanställning vid
arbetsanhopning,
7. att riksdagen avslår regeringens förslag till förändring
i lagen om anställningsskydd vad gäller utökning av tiden
för provanställning från sex till tolv månader,
8. att riksdagen avslår regeringens förslag om förbud mot
stridsåtgärder mot enmans- eller familjeföretag,
9. att riksdagen avslår regeringens förslag om
upphävande av kollektivavtal till följd av propositionens
förslag,
10. att riksdagen hos regeringen begär förslag till stärkt
skydd för anställda mot diskriminering i enlighet med vad i
motionen anförts.