med anledning av prop. 1993/94:67 Ändringar i lagen om anställningsskydd och i lagen om medbestämmande i arbetslivet
Under många år har en kampanj förts mot lagen om
anställningsskydd, och i den kampanjen har inte de faktiska
förhållandena spelat någon framträdande roll. Kampanjens
syfte har varit partipolitisk och inte näringspolitisk. Den
proposition som regeringen nu lagt är ett led i denna
kampanj. Hörsägen, vandringsmyter och partsinlagor från
SAF utgör underlaget för regeringens beslut.
Vi motionärer har en stark övertygelse om att inget gott
kommer ut av en situation där ena parten på
arbetsmarknaden får oinskränkt makt. Vi tror på att
löntagarna och deras organisationer är ansvarstagande, och
att objektiva kriterier måste ligga till grund för så
ingripande beslut som uppsägning av människor från deras
arbete. Regeringsförslaget öppnar för godtycklig
behandling av de anställda, och tydligast kommer detta att
bli i de små företagen.
Förlängningen av visstidsanställningar kommer att
innebära oönskade inlåsningseffekter av arbetskraften och
försvagar arbetstagarens ställning. Förslaget måste avvisas.
Förlängning av provanställningen har samma negativa
effekt utan att fylla något som helst vettigt syfte. Den
arbetsgivare som inte under nuvarande regel om sex
månaders provanställning kan göra en bedömning av den
provanställdes förutsättningar för jobbet, har nog små
förutsättningar att klara det under ett år. Förslaget måste
avvisas. Förslaget att undanröja de kollektivavtal som
tillåter kortare avtalstider är ett ingrepp i avtalsrätten som
inte hör hemma i en rättsstat, men sådana argument är
tillämpliga för regeringen bara i de fall de används för att
skydda de egna uppdragsgivarnas intressen. Förslaget
måste avvisas.
Den föreslagna rätten för arbetsgivaren att undanta två
arbetstagare från turordningen får störst effekt i mindre
företag, precis som arbetsmarknadsministern anför; där
kommer de anställda att bli rättslösa i en
uppsägningssituation. I de större företagen kommer regeln
att ge möjligheter att manipulera turordningen utan att
undantagen från turordningen faktiskt är nyckelpersoner.
Undantagen kan godtyckligt bestämmas av arbetsgivaren i
slutet av turordningslistan för att han ensidigt skall få sina
önskemål tillgodosedda. Detta kommer inte att befrämja
förhandlingslösningar, om han inte förutsätter att facket blir
så försvagat att det inte bjuder motstånd mot ensidighet och
lagstiftarens partiskhet.
Av Arbetsrättskommitténs betänkande framgår att det är
svårt att få någon klar uppfattning om kollektivavtalens
respektive lagreglernas tillämpning i praktiken. Det är
anmärkningsvärt att arbetsmarknadsministern och
regeringen väljer att ta konflikt med fackföreningsrörelsen
på ett så tunt underlag. Förslaget avvisas på det
bestämdaste.
Förändringarna av den s.k. månadsregeln vid
omständigheter som kan utgöra saklig grund för uppsägning
innebär en onödig förlängning och uppluckring av regeln.
Vi avvisar förslaget.
Förslaget som bygger på EG-direktivet om att
arbetsgivaren är skyldig att skriftligt informera
arbetstagaren om villkoren i anställningen är det enda som
är godtagbart i propositionen -- men det är märkligt att det
direktiv som säger att vid företagsöverlåtelse har
personalen sin anställning kvar, det har regeringen valt att
lämna därhän.
I medbestämmandelagen föreslår regeringen att den
fackliga vetorätten vid entreprenader tas bort. Detta är ett
mycket märkligt förslag med tanke på att samhället är långt
ifrån att ha de resurser som krävs för att bekämpa den
ekonomiska brottsligheten. Vetorätten har enligt vår
erfarenhet haft en icke oväsentlig preventiv effekt, som nu
avskaffas. Regeringen har tydligen tagit SAF:s uppfattning
om att vetorätten är en fördyrande och försenande faktor i
byggprocessen som sin egen. Men verkligheten ser
annorlunda ut, som också sägs i propositionen.
Byggförbundet och Byggnads har avtalsreglerat frågan
vilket innebär att den enda tidsspillan som kan uppstå var
1977 när listorna etablerades och vid tillförande av nya
företag. En huvudinvändning emot vetorätten tycks vara att
den inte hade önskad effekt i fallet Mond Bygg AB, men
enligt regeringens synsätt skall den fackliga bevakningen
avskaffas -- vad återstår då.
Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet
ligger nog sanningen mycket nära när man påpekar att
kommittén inte framlagt några sakliga skäl för att avskaffa
vetorättsreglerna utan att motiveringen närmast är
ideologiskt betingad. Förslaget måste avvisas.
Det förbud mot stridsåtgärder mot enmans- eller
familjeföretag som regeringen lagt är lika ideologiskt
betingat som i ovanstående fall. Det säger sig själv att ingen
facklig organisation gör sig omaket att blockera ett företag
som inte har eller brukar ha anställda. Dessutom framgår
det av propositionen att endast tre LO-förbund har
möjlighet att blockera den här typen av företag på grund av
bestämmelser i huvudavtalet. Förslaget måste avvisas.
Mot denna bakgrund anser vi motionärer att
propositionen i sin helhet skall avslås av riksdagen. De i
propositionen berörda frågorna anser vi inte skall
behandlas av riksdagen förrän de setts över av en seriöst
arbetande parlamentarisk utredning.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen avslår proposition 1993/94:67.
nStockholm den 9 november 1993
Bengt-Ola Ryttar (s)
Inger Hestvik (s)
Per Erik Granström (s)
Sinikka Bohlin (s)
Leo Persson (s)
Axel Andersson (s)
Iréne Vestlund (s)
Sigrid Bolkéus (s)
Karl Hagström (s)