I motion 1992/93:A440 av Mats Hellström m.fl. (s) ''Stockholmsregionens näringsliv'' tog vi upp frågor av största betydelse för Stockholmsregionens och Sveriges framtid. De rörde i första hand de stora strukturförändringarna i regionens näringsliv som inte uppmärksammats tillräckligt, och deras oroande konsekvenser för landets och regionens välfärd, ekonomiska tillväxt och internationella konkurrensförmåga. I motionen lade vi förslag om åtgärder för att komma till rätta med problemen och lägga grunden för en långsiktigt hållbar utveckling. Några av våra förslag på utbildnings- och forskningsområdet togs senare upp i regeringens propositioner om högskole- och forskningspolitiken och godkändes av riksdagen. Våra andra förslag återstår ännu att genomföra.
Till dessa hör förslaget om en samlad strukturplan för Stockholmsregionen och åtgärder för att motverka den sociala segregationen baserade på Storstadsutredningens betänkande, investeringar i framtidsinriktade kommunikationer, ytterligare satsningar på högskolor och forskning, initiativ för etableringar av FN-organ för vatten- och luftvårdsfrågor samt ett antal förslag med syfte att underlätta regionens egen näringspolitik och motverka utslagning av byggnadsindustrin och utflyttning av för regionen viktig serviceverksamhet.
Den verklighetsbild som vi tecknade i motionen står sig än i dag, och många av de problem som vi tog upp har snarare fördjupats. Vi påpekade att inte bara vår gamla Stockholmsindustri till stor del försvunnit utan att även många av de moderna industriföretagen utvecklats svagt de senaste åren, och att Stockholm står inför risken att upphöra att vara en industristad i framtiden med alla de destruktiva följder av social, kulturell och ekonomisk art som man kan se i segregerade storstäder i flera andra länder. I en storstad -- sådan som Stockholm hittills varit och ännu är -- med varierad arbetsmarknad, med både industri och tjänstenäringar, med en mångfald av små och medelstora företag i olika branscher och bara ett begränsat antal verkligt stora arbetsställen, ökar människornas möjligheter till individuell utveckling, förtätas det sociala kontaktnätet och läggs grunden för samförstånd och fredlig utveckling på arbetsmarknaden och i samhället i stort.
En nationell strategi och strukturplan för Stockholmsregionens näringsliv
I den inledningsvis nämnda motion 1992/93:A440 tog vi upp såväl långsiktiga strukturfrågor som åtgärder för att motverka lågkonjunkturens utslagningar och sociala skadeverkningar. Här tar vi enbart upp de långsiktiga framtidsfrågorna. Konjunkturoch stimulanspolitiken behandlas i andra motioner.
Huvudstadsregionen är den viktigaste kontaktpunkten mellan det nationella ekonomiska systemet och den internationella marknaden, i synnerhet för import av ny kunskap och dess introduktion i svenskt näringsliv. Med en levande industri där forskning och teknisk utveckling aktivt främjas, kan också en större andel av den internationella produktionen av moderna och avancerade varor och tjänster komma till Sverige och vårt land undgå risken att på sikt förvandlas till en från utlandet styrd producent av råvaror och råvarubaserade halvfabrikat.
Regering och riksdag har ansvar för utvecklingen i hela landet och får inte falla för frestelsen att se ekonomisk tillväxt och social stabilitet i Stockholmsregionen som en nackdel för övriga landet. En stark huvudstadsregion är ett nationellt intresse, och regionalpolitiken får inte uppamma motsättningar. Stockholm konkurrerar med utländska storstäder, ofta stödda av en medveten nationell storstadspolitik. Sveriges regering och riksdag får i det läget inte försumma att slå vakt om och utveckla sin huvudstadsregion. Det är positivt för hela landet.
Vi citerar ur förra årets motion:
Stockholm har en annan sammansättning av näringslivet än Sverige i allmänhet. Inga råvaruberoende tunga industrier, och få stora exportföretag. Höga kostnader och brist på högutbildad arbetskraft har påskyndat näringslivets omvandling. De för vår region karakteristiska många småföretagen har visat en flexibilitet och förnyelseförmåga som storföretagen inte haft. Inget annat län i Sverige har så stort nyföretagande, särskilt i de moderna näringarna. -- Stockholm har gått främst i utvecklingen mot ett kunskapssamhälle. Våra industriföretag har tidigt förvandlats till systemföretag med stora krav på närhet till universitets- och högskoleforskning, ett nätverk av serviceföretag, varierad och stark arbetsmarknad och goda internationella kommunikationer. -- Yrkesskicklighet, kunnighet hos arbetare och tjänstemän och hög forskningsinsats karaktäriserar dessa näringar.
Dessa förhållanden är en viktig förutsättning för utvecklingen, men de måste stödjas av en nationell, regional och kommunal politik som underlättar en fortsatt förnyelse av näringslivet och ökad internationell konkurrenskraft. Storstadsutredningen påvisade detta och lade fram konkreta förslag. Stockholms Handelskammare har för några år sedan kommit till delvis likartade slutsatser i sitt s.k. 2000-program. Fackföreningsrörelsen har lagt fram genomarbetade förslag. Mälardalsrådet publicerade i höstas en vision för ett starkt näringsliv i framtidens kunskapssamhälle. Stockholms mark- och lokaliseringsbolag (SML) lade i vintras fram ett program för näringsliv och sysselsättning i Stockholm.
Länsstyrelsen har nyligen i en undersökning av utländska företagsetableringar i Stockholmsregionen kunnat konstatera att en stor och varierad marknad med många företag och kunder i olika branscher, goda lokala och internationella kommunikationer och en kompetent arbetskraft gör regionen attraktiv. För den arbetskraft företagen efterfrågar, är en god miljö och livskvalitet med bra bostäder, skolor, kultur och kommunal service m.m. viktiga för att locka till bosättning.
Ett exempel på en ny idé att pröva i sammanhanget vore att stödja de små och medelstora företagens tillgång till ''intellektuell infrastruktur'', bl.a. genom teknikimport. Genom en ''teknikimportchef att hyra'' som en motsvarighet till Exportrådets mycket framgångsrika verksamhet med ''exportchef att hyra'' skulle företagen själva få möjlighet att bedöma i vad mån de vill bygga upp egen kompetens på detta särskilt i Stockholmsregionen viktiga område eller förlita sig till extern expertis.
Ett annat exempel på ett stöd särskilt för de små och medelstora företagen i en alltmer internationaliserad marknad vore att bygga upp en slags mäklarfunktion i Stockholm, dvs. en kompetent hemmabas vid sidan av de skyltfönster som vi skaffar oss i Bryssel och andra centra utomlands.
Ett tredje exempel av helt annat slag vore att målmedvetet bygga upp flera fristående ''thinks tanks''. Vi har egentligen bara en enda sådan i Sverige, nämligen Institutet för framtidsstudier. Det är mycket kvalificerat och har ett gott internationellt anseende, men det vore nyttigt att komplettera det med flera likartade centra för okonventionellt och långsiktigt tänkande. Sverige lär vara ett av de konsulttätaste länderna, men de uppdragsberoende konsultföretagen är inte uppbyggda för sådan verksamhet som kräver en långsiktigt stabil finansiering, och motsvarande kommunala och regionala samhällsorgan blir nu alltmer kortsiktiga och konsultorienterade i takt med att beställar/utförarkonceptet slår igenom i den kommunala sektorn.
Det saknas alltså ingalunda analyser och konkreta förslag. Regeringen bör bygga vidare på dessa och i samråd med staden och regionen samt näringslivet och de fackliga organisationerna ta initiativ till en strukturplan för att stärka näringslivets och i synnerhet de strategiskt viktiga, framtidsinriktade små och medelstora företagens utvecklingsförutsättningar i huvudstadsregionen.
Det är naturligt att i ett sådant arbete hämta in internationella erfarenheter och dra nytta av lyckade exempel. Vi vill t.ex. peka på flera tyska regioners mycket medvetna och framgångsrika satsningar på kultur som lokaliseringsfaktor. Ett annat exempel är Hamburgregionen, som på relativt kort tid lyckats förvandla sig från en hamn- och sjöfartsstad till ett nordeuropeiskt centrum för tjänster och media. Detta har skett bl.a. genom ett samarbete mellan framsynta och aktiva samhällsorgan och näringslivet.
Förbättrade kommunikationer i nätverkssamhället
I förra årets motion tryckte vi på kommunikationernas betydelse för att göra en region attraktiv. Det gäller, som framgår av länsstyrelsens undersökning, både de lokala och regionala och de internationella förbindelserna. Arlandas möjligheter att utvecklas till ett nordligt internationellt kommunikationscentrum med sitt goda läge i förhållande till Fjärran Östern och Nordamerika och dess frihet från de svåra stockningar och den dåliga miljö som utmärker de kontinentala flygplatserna måste tas till vara. För att till fullo utnyttja Arlandas goda möjligheter måste järnvägen Stockholm-Arlanda knytas ihop med det snabbtågsnät som nu byggs ut runt Mälaren och banan förlängas norrut mot Uppsala.
Regeringens fasthållande vid att se Arlandajärnvägen isolerat som ett privatiseringsexperiment och göra den till ett internationellt upphandlingsprojekt riskerar att äventyra hela den så viktiga järnvägssatsningen i Mälarregionen och i realiteten försämra regioninvånarnas kollektivförbindelser och åtkomst till Arlanda.
För Storstockholms interna kommunikationer har genom Dennisöverenskommelsen ett samlat program lagts fram och förankrats hos de största politiska partierna i regionen, men förslagen gäller enbart spår- och vägförbindelser. Sådana investeringar är av största vikt för att kombinera tillgänglighet och god miljö, men de måste kompletteras med framsynta satsningar på hamnar, farleder, flyg och -- kanske framför allt -- elektronisk infrastruktur.
Vi föreslog som ett exempel att högskoleenheter och teknikintensiva företag på Södertörn skulle knytas samman med ett bredbandsnät. Det är bara ett första steg mot det som i USA kallas ''electronic highways'', för vilket den federala regeringen lagt fram ett nationellt program. Också inom EU står en kraftig upprustning av de elektroniska förbindelserna i centrum, även om vi här hemma mest uppmärksammat gemenskapernas stöd för investeringar i höghastighetståg och motorvägar.
Universitetskanslern och hans medarbetare har i en tidningsartikel för kort tid sedan framhållit den avgörande betydelse som de elektroniska nätverken har för näringslivets konkurrensförmåga och individernas utveckling, och de betonar att ''en väl fungerande informationsstruktur kommer att vara viktigare i kunskapssamhället än infrastrukturen i vägar och järnvägar''. De pekar på hur viktig en koordinering av samhällets behov och den industriella utvecklingen har varit för t.ex. dagens mobiltelefonindustri och den farmacevtiska industrin, och de ser det som fullt möjligt att nå liknande resultat genom att satsa på de elektroniska informationsnäten, finansierat exempelvis med medel ur den strategiska forskningsfonden. Sverige skulle kunna bli den ledande nationen i Europa att införa och använda höghastighetsnät. De pekar på SIREN-projektet, som är ett försök att skapa ett lokalt höghastighetsnät inom Stockholmsregionen, vilket skulle kunna förverkligas till rimliga kostnader.
Universitetskanslerns förslag kan ses som en vidareutveckling av vårt förslag i förra årets motion, och Stockholmsregionen med dess speciella förutsättningar i fråga om tillgången till elektronikindustri och den utbredda användningen av elektronik och data i näringsliv, samhälle och hushåll är en naturlig utgångspunkt för att starta utvecklingen av en svensk ''electronic highway'' som den första länken i ett nätverkssamhälle.
Riksdagen bör hos regeringen begära ett skyndsamt initiativ i detta syfte.
Utbildning, kunskap, forskning -- avgörande för Sveriges framtid
I förra årets motion lade vi under denna rubrik fram ett antal förslag till konkreta satsningar. Några av dessa -- Näringslivshögskola Syd, Fysikcentrum, studentbostäder m.m. i Vetenskapsstaden vid Brunnsviken och upprustning av Karolinska Institutets laboratorier och campus i Solna -- har regeringen och riksdagen sedermera stött och fattat beslut om.
Vårt förslag om en samlad lärarhögskola i Södertälje har dessvärre avvisats efter beklagliga turer i riksdagsbehandlingen. Frågan har därefter lagts på is. I stället för en snabb byggstart av bra lokaler i Södertälje, får Lärarhögskolan nu vänta ytterligare på besked och därmed tvingas stanna kvar i sina nuvarande dåliga lokaler. Det är den sämsta tänkbara situationen för HLS.
I stället för att sätta i gång nödvändiga arbeten i nuvarande lokaler har regeringen åter aktualiserat lokaliseringsfrågan. En förläggning i Södertälje är enligt vår mening en bra lösning både för Stockholmsregionen och för hela södra Mälardalen. Därför anser vi att riksdagen bör besluta att Högskolan för Lärarutbildning (HLS) ska lokaliseras till Södertälje.
Två andra av våra förslag -- Centrum för fördjupad forskarutbildning för central- och östeuropeiska forskare vid Novum i Huddinge samt Centrum för kommunikation, kognition och logistik där -- har förts vidare i utredningar inom landstinget och hos berörda parter, och vi lägger på nytt samma förslag.
Skälet för ett Centrum för fördjupad forskarutbildning för central- och östeuropeiska forskare har samband med vårt ansvar för att dessa länder får rimliga möjligheter att utveckla egna forskningscentra av hög kvalitet. De skulle genom ett sådant centrum vid Novum få direkt tillgång till biomedicinskt orienterad forskning på högsta internationella nivå.
Skälen för ett Centrum för kommunikation, kognition och logistik har stärkts väsentligt sedan vi lade fram förslaget. Vi hänvisar dels till universitetskanslerns ovannämnda förslag dels till den pågående utvecklingen av högre utbildning och forskning vid Novum.
Landstinget har beslutat att samla sin hälsohögskola (f.d. vårdhögskola) till Novum i stället för att som nu ha den utspridd på fem olika adresser i Stockholmsområdet. I samband därmed struktureras den om och knyts närmare den akademiska utbildning och forskning som redan finns vid Novum med främst Karolinska Institutet men också Universitetet i Stockholm och KTH som huvudmän.
Universitetsstyrelsen har uttalat sig för att ett nytt universitet tillskapas i regionens södra delar, eftersom Frescatiområdet efter ett fåtal kompletteringar måste betraktas som fullbyggt. Det är emellertid en lång process att bygga upp ett nytt universitet, och landstinget har beslutat utreda ett universitetscenter som en lämplig utvecklingsform. Tanken är att staten och landstinget gemensamt skulle utgöra huvudmän för universitetscentret, som skulle dels erbjuda service för högskoleutbildningen och studenterna i området, dels ta initiativ till den fortsatta utvecklingen genom utredningar om nya utbildningar och forskningsfält, förslag om finansiering etc.
Hälsohögskolan blir tillsammans med redan befintlig högre utbildning och forskning vid Novum och i övriga Södertörnskommuner kärnan i en helt ny akademisk miljö i södra Stockholmsregionen. Genom kombinationer över högskole- och fakultetsgränser, och genom en satsning på elektronik och data och internationella nätverk kan en för Sverige helt ny profil utvecklas inte bara för vård- och omvårdnadsområdet med inriktning mot förnyelse och förändring utan också mot ny pedagogik och nya kommunikationer mellan människor. Med ett Centrum för kommunikation, kognition och logistik stärks denna förnyelse.
Stockholmsregionens näringsliv är, som anförts, kunskapsorienterat och kräver tillgång till välutbildad arbetskraft och närhet till forskningsinstitutioner. Detta gäller inte minst näringslivet i länets södra delar, men dessa hämmas särskilt mycket av obalansen i utbudet på högre utbildning och forskning i regionen. I den södra länsdelen finns hälften av länets ungdom i högskoleåldrarna men bara en tiondel av utbildningsplatserna. Obalansen har också lett till att övergången från gymnasieskola till högskola är mycket låg på Södertörn, långt lägre än i den övriga regionen och i samtliga nordiska huvudstadsregioner.
Det är ett allvarligt slöseri med mänskliga resurser och ställer samtidigt till med svårigheter för vårt alltmer kunskapsberoende näringsliv. Novum och Huddinge universitetssjukhus har på landstingets initiativ tillkommit i trafikknutpunkten Stockholm syd för att ge ungdomen på Södertörn och i hela södra Mälardalen bekväm tillgång till högskoleutbildning och forskning. Detta är inte bara ett regionalt och kommunalt utan även ett nationellt intresse. När nu landstinget fortsätter sina satsningar genom den samlade hälsohögskolan vid Novum och utredningarna om ett nytt universitetscenter där, bör regeringen ge dessa ansträngningar ett starkt stöd.
FN-organ och EU-organ
Stockholmsregionen måste sålunda befästa och utveckla sin roll som norra Europas centrum för högteknologi, utbildning och forskning. Forskning kring mänsklighetens stora överlevnadsfrågor är ett forskningsfält, där regionen har goda möjligheter att hävda sig.
Det gäller dels i det globala perspektivet, där jord, vatten och luft är centrala, dels i mer vardagliga sammanhang, där olika former av källsortering, återanvändning och energihushållning är exempel. I en sådan omgivning bör också ett FN-organ för vatten- och luftvårdsfrågor kunna finna sig väl till rätta. Regeringen bör därefter verka för att ett sådant organ lokaliseras till Stockholm.
Stockholm har genom Sveriges insatser i det globala miljövårdsarbetet skaffat sig internationell respekt, och Stockholm Environment Institute kan ge inspiration för ett FN-engagemang.
Det är också angeläget att den europeiska integrationen utvecklas på olika sätt. Inte minst gäller det att få till stånd en ökad andel utländska investeringar och etableringar.
Ett sätt att stärka Europaintegrationen är att -- vid ett svenskt EU-medlemskap -- verka för att få ett EU-organ etablerat i Stockholm. Det är angeläget att förberedelser för ett sådant arbete inleds.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär en samlad nationell strategi och strukturplan för näringslivet i Stockholmsregionen i enlighet med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag baserade på Storstadsutredningens betänkande i fråga om att motverka den sociala segregationen,
3. att riksdagen hos regeringen begär utredning av möjligheten att som stöd för små och medelstora företag i Stockholm inrätta ett projekt ''teknikimportchef att hyra'' och en organisation för hemmabaserat kunskapsmäklarskap i en alltmer internationaliserad marknad, 1
4. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om möjligheten att inrätta flera fristående ''think tanks'' för långsiktig okonventionell samhällsanalys,2
5. att riksdagen hos regeringen begär ett skyndsamt initiativ för att utveckla elektroniska höghastighetsnät med stor kapacitet för universitet, högskolor, forskningsinstitutioner och teknikorienterade företag i Stockholmsregionen,3
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att järnvägen Stockholm--Arlanda bör förlängas till Uppsala och inordnas i det samlade regionaltågsprojektet i Mälardalen,3
7. att riksdagen hos regeringen begär förslag om inrättande av ett universitetscenter vid Novum i samarbete med landstinget m.fl.4
8. att riksdagen hos regeringen begär förslag om stöd för inrättande av att Centrum för fördjupad forskarutbildning för central- och östeuropeiska forskare vid Novum,4
9. att riksdagen hos regeringen begär förslag om stöd för inrättande av ett Centrum för kommunikation, kognition och logistik vid Novum,4
10. att riksdagen hos regeringen begär att så stora delar som möjligt av förslaget om en samlad lärarhögskola i Södertälje genomförs,4
11. att riksdagen hos regeringen begär initiativ för etableringar av FN-organ för vatten- och luftvårdsfrågor i Stockholm,5
12. att riksdagen hos regeringen -- vid beslut om ett svenskt EU-medlemskap -- aktualiserar frågan om ett EU- organ till Stockholm med berörda EU-institutioner.5
Stockholm den 25 januari 1994 Mats Hellström (s) Oskar Lindkvist (s) Sten Andersson (s) Maj Britt Theorin (s) Bengt Lindkvist (s) Kristina Persson (s) Lars Ulander (s) Sylvia Lindgren (s) Thage G Peterson (s) Anita Johansson (s) Sören Lekberg (s) Eva Johansson (s) Björn Ericson (s) Ines Uusmann (s) Pierre Schori (s)
1 Yrkande 3 hänvisat till NU 2 Yrkande 4 hänvisat till FiU 3 Yrkandena 5, 6 hänvisade till TU 4 Yrkandena 7--10 hänvisade till UbU 5 Yrkandena 11, 12 hänvisade till UU