med anledning av prop. 1993/94:101 Åtgärder mot rasistisk brottslighet och etnisk diskriminering i arbetslivet
Regeringen lägger först nu fram sin proposition om
åtgärder mot rasistisk brottslighet och etnisk diskriminering
i arbetslivet trots att ett förslag aviserats redan i
regeringsförklaringen.
Regeringen kan inte klaga på att tiden varit otillräcklig
för ställningstaganden. Redan 1991 lade dåvarande JK
Hans Stark fram sina utredningar i två olika betänkanden.
Sedvanligt remissförfarande har genomförts och avslutats.
Regeringens dröjsmål har varit negativt då behovet av
förstärkta insatser snarare har ökat sedan
regeringsförklaringen 1991.
Brott med främlingsfientlig bakgrund har blivit allt
vanligare. Attentat och skadegörelse mot
flyktingförläggningar och andra övergrepp mot utländska
medborgare fortsätter i stort sett i oförminskad omfattning.
I vissa avseenden har brottslighet med rasistisk bakgrund
ökat.
Ingen får enligt grundlagen missgynnas därför att han
eller hon i fråga om ras, hudfärg eller etniskt ursprung
tillhör en minoritet.
Brottsbalksbestämmelsen om olaga diskriminering
gäller näringsidkare och på bostadsmarknaden. Men
märkligt nog har det saknats rättsregler för skydd mot
etnisk diskriminering inom delar av arbetslivet. Så är fallet
särskilt vid anställningar på den privata arbetsmarknaden.
Om en privat arbetsgivare uttryckligen vägrar att
anställa någon med hänvisning till hans eller hennes hudfärg
finns det ingen möjlighet till rättsliga åtgärder. Den
drabbade kan inte heller begära skadestånd. Den lag som
gäller är arbetsgivarens fria anställningsrätt. Här måste
lagstiftningen skärpas så att diskriminering blir förbjuden
med effektiva straff och skadeståndssanktioner på hela
arbetsmarknaden.
Dessa krav tillgodoses endast delvis i propositionen.
Någon kriminalisering av etnisk diskriminering i arbetslivet
föreslås inte och frågan har inte heller blivit tillräckligt
utredd. Det är framför allt grova och särskilt allvarliga
former av diskriminering, som skulle behöva
kriminaliseras. Detta skulle ha en återhållande och
förebyggande betydelse.
Vi delar emellertid DO Frank Ortons uppfattning att
frågan om en straffrättslig reglering bör bli föremål för
utredning. En sådan utredning utgör inte hinder för att
lagförslaget i övrigt i denna del genomförs.
Det behövs en intensifierad spaning efter personer som
bedriver främlingsfientlig brottslighet. En eftergiven och
släpphänt inställning får ödesdigra följder. Det visar de
historiska erfarenheterna.
Det är nödvändigt att prioritera kampen mot brott med
rasistisk och främlingsfientlig bakgrund. Det bör bli ett nytt
prioriterat område vid sidan av våldsbrott, narkotikabrott
och ekonomisk brottslighet.
Det är allmänt accepterat att vi sedan lång tid bestraffar
hets mot folkgrupp och därigenom i viss mån inskränker
yttrande- och tryckfrihet. Det borde därför inte vara så
märkligt att göra en begränsad inskränkning i
organisationsfriheten. Skyddet mot rasistiska
organisationer som bedriver förföljelse måste stärkas. Det
invänds att detta skulle driva den organiserade rasismen
under jorden. Men ett faktum är att de rasistiska
organisationerna nu arbetar både ovan och under jord.
Därtill kommer att organiserad brottslighet allmänt sett
som regel är vida farligare än den som begås av enskilda.
I regeringsformen sägs att föreningsfriheten får
begränsas om det gäller en organisation vars verksamhet
innebär förföljelse av folkgrupp av viss ras, hudfärg eller
etniskt ursprung.
Det är ett sådant lagförslag som den statliga utredningen
utförd av förre JK Hans Stark lagt fram. Det föreslås inte
ett organisationsförbud men att den som bildar, deltar i eller
lämnar stöd till en sammanslutning som ägnar sig åt rasistisk
förföljelse genom att ligga bakom eller uppmana till
allvarliga typer av brott med inslag av våld, hot och tvång
skall straffas.
VAM -- vitt ariskt motstånd -- och liknande ytterst farliga
terrororganisationer måste i laga ordning bekämpas med
rättsväsendets fulla styrka. Många personer, som vistas här
i landet, har erfarenheter av vad det innebär att utsättas för
VAMs och andra liknande organisationers hotelser och
trakasserier. Det är i sådana fall helt otillräckligt att lita till
attitydförändringar på sikt genom upplysning och debatt.
Det görs nu på JKs uppdrag en förundersökning om
uppvigling mot aktivister i VAM men det är ovisst om den
leder till åtal. I vart fall är uppviglingsbestämmelsen
otillräcklig för att effektivt söka förhindra och beivra denna
brottslighet.
Det kan behöva göras en del juseringar i Starks
lagförslag. Om personer i organiserad form begår brott med
inslag av våld, hot och tvång är det redan nu kriminellt.
Detta skulle därför, som DO framhållit i sitt remissyttrande,
inte behöva vara ett särskilt rekvisit för att beivra andra
organiserade former av rasism och främlingsfientlighet.
Som DO framhållit bör således deltagande i alla slags
organisationer som ägnar sig åt organiserad förföljelse på
grund av ras, nationellt ursprung eller trosbekännelse
kriminaliseras.
Brottet bör lämpligen betecknas som organiserad etnisk
förföljelse. Det är viktigt att begreppet rasism inte
onödigtvis ges en alltför vid innebörd.
Brott begångna med den här berörda allvarliga
bakgrunden bör leda till straffskärpning. En särskild
bestämmelse om detta behövs i brottsbalken, vilket
propositionen också föreslagit.
Hets mot folkgrupp och olaga diskriminering är redan
kriminaliserat. Men det finns inga särskilda regler då dessa
brott är grova. Vid bedömande om brottet är grovt bör
särskilt beaktas om gärningen eller verksamheten utövats
organiserat, medfört stor skada eller eljest varit av särskilt
farlig art.
Vi vill därför föreslå ett tillägg till
brottsbalksbestämmelsen om hets mot folkgrupp med
följande innehåll:
Är brottet att anse som grovt, skall för grov hets mot
folkgrupp dömas till fängelse i högst fyra år.
Vid bedömande om brottet är grovt skall särskilt beaktas
om gärningen eller verksamheten utövats organiserat,
medfört stor skada eller eljest varit av särskilt farlig art.
För försök och förberedelse till grov hets mot folkgrupp
döms till ansvar enligt vad i 23 kap. stadgas.
En motsvarande regel kan införas för olaga
diskriminering. Propositionen tillgodoser inte dessa behov
och krav för en mer effektiv bekämpning av rasistisk och
liknande brottslighet.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär en utredning av
frågan om straffrättslig reglering av allvarlig etnisk
diskriminering,
2. att riksdagen beslutar att brott med rasistiskt och
främlingsfientligt motiv blir ett prioriterat område i
brottsbekämpningen,
3. att riksdagen beslutar att i enlighet med DO:s förslag
och motionen införa en brottsbalksbestämmelse, som
betecknas ''organiserad etnisk förföljelse'',
4. att riksdagen beslutar införa tillägg till
brottsbalksbestämmelserna hets mot folkgrupp och olaga
diskriminering för fall där brotten är grova, allt i enlighet
med vad som angetts i motionen.
Stockholm den 17 januari 1994
Hans Göran Franck (s)
Karl-Erik Svartberg (s)
Anita Johansson (s)
Maj Britt Theorin (s)
Viola Furubjelke (s)
Torgny Larsson (s)
Gunnar Thollander (s)