med anledning av prop. 1993/94:101 Åtgärder mot rasistisk brottslighet och etnisk diskriminering i arbetslivet

I tidigare motioner har vi föreslagit förbud mot rasistiska
organisationer (1992/93:Ju620, Sf22) och begärt att
regeringen skulle presentera ett sådant förslag för
riksdagen.

I stället för förbud mot rasistiska organisationer har
regeringen valt att föreslå att det införs en särskild
straffskärpningsgrund för sådana fall där ett motiv för
brottet varit att kränka en person, en folkgrupp eller annan
sådan grupp av personer på grund av ras, hudfärg,
nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse eller någon
annan liknande omständighet.

Regeringen vill inte genomföra de förslag om nya
straffbestämmelser för organiserad rasism och stöd åt
organiserad rasism som presenterats av Utredningen för
åtgärder mot etnisk diskriminering (EDU).

EDUs lagförslag, som återfinns i bilaga 2 till
propositionen, omfattar förslag till ändring i 2 kap 14 §
andra stycket regeringsformen, förslag till 16 kap 7 §
brottsbalken, förslag till 7 kap 4 § punkt 16
tryckfrihetsförordningen och förslag till ändring i 1 § lagen
(1952:98) med särskilda bestämmelser om tvångsmedel i
vissa brottmål.

EDU har utförligt motiverat sitt förslag. Utredningens
förslag har fått ett blandat mottagande. Förslaget har
tillstyrkts av bl a Rikspolisstyrelsen, Brottförebyggande
rådet, Diskrimineringsombudsmannen, Svenska Röda
korset och Svenska Flyktingrådet. Kritiken mot förslaget
har i allt väsentligt gått ut på att det inte skulle föreligga
behov av de föreslagna straffbestämmelserna och att det
skulle möta svårigheter att utforma en lagtext med den
precision som legalitetsprincipen kräver.

EDU har utförligt redovisat att det finns ett behov av
lagstiftning. De föreslagna lagtexterna torde inte bli svårare
att tillämpa än annan lagtext. Texterna är tillräckligt
preciserade och begripliga för allmänheten.

Det föreligger sålunda inga bärande principiella
invändningar mot EDUs förslag till straffbestämmelser.

Ny demokrati anser att EDUs förslag i den delen bör
genomföras.

EDU lade också fram ett förslag till
straffskärpningsregel som regeringen emellertid delvis har
förändrat.

Vi vill inte motsätta oss regeringens förslag i den delen
trots att lagstiftningen kan te sig onödig då ju redan
nuvarande straffmätningsregler inrymmer möjlighet till
straffskärpning vid brottslighet med rasistiska motiv.

Det krävs emellertid ett klargörande av motiven till
lagförslaget.

Så här skriver regeringen (prop s 22):

De diskriminerande motiv som bestämmelsen således
bör vara tillämplig på torde i och för sig oftast föreligga i
fall då brottslighet riktar sig mot minoritetsgrupper. I detta
sammanhang förtjänar dock att anmärkas att bestämmelsen
naturligtvis bör vara tillämplig också vid andra brott som
begåtts med sådana diskriminerande motiv. Vad nu sagts
betyder att bestämmelsen kan vara tillämplig inte bara när
exempelvis svenskar ger sig på invandrare utan också i den
motsatta situationen, alltså att personer med utländskt
ursprung angriper någon eller några just för att de är
svenskar. Också i fall då både gärningsmannen och
brottsoffret är invandrare kan bestämmelsen vara
tillämplig.

I en motion (1992/93:Sf631) har tagit upp frågan om den
omvända rasismen, dvs att brottslingar av utländsk
härkomst behandlas jämförelsevis välvilligare av svenska
domstolar än vad brottets svårhetsgrad skulle ha medfört
om det varit en svensk gärningsman. Att så är fallet är ju en
följd av en allmänt utbredd flathet och välvilja men också
ogrundade skuldkänslor gentemot utlänningar. Detta är i
grunden en diskriminering -- av somliga kanske kallad
positiv diskriminering.

Mot den bakgrunden finns det en påtaglig risk för att
utländska och svenska förövare inte kommer att bedömas
lika när omständigheterna i övrigt är desamma.
Domstolarna kan komma att anse det mera straffvärt när
svenskar begår brott med rasistiska motiv än när
utlänningar, invandrare, gör det. Det är angeläget att
klargöra att en likabehandling av gärningsmän av olika
härkomst är en nödvändig förutsättning för lagstiftningen.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen beslutar anta EDU:s förslag till ändring
i 2 kap. 14 § andra stycket regeringsformen, förslag till 16
kap. 7 § brottsbalken, förslag till 7 kap. 4 § punkt 16
tryckfrihetsförordningen och förslag till ändring i 1 § lagen
(1952:98) med särskilda bestämmelser om tvångsmedel i
vissa brottmål (återfinns i bilaga 2 till propositionen),

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om motiven för
straffskärpningsregeln,

3. att riksdagen, om yrkande 2 inte bifalls, avslår
förslaget till straffskärpningsregel.

Stockholm den 17 januari 1994

Karl Gustaf Sjödin (nyd)

Ulf Eriksson (nyd)