Motion till riksdagen
1993/94:A20
av Jan Fransson m.fl. (s)

med anledning av prop. 1993/94:66 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för ungdomar och långtidsarbetslösa, m.m.


I propositionen konstateras att ''Arbetslösheten är vårt
allvarligaste problem''. Det sägs vidare att ''Vägen ur
arbetslöshetskrisen är lång och mödosam''. Dessa
uttalanden är hämtade från propositionens inledande
avsnitt som beskriver behoven av förändringar. Man tror då
att fortsättningen skall innehålla förslag om långsiktiga och
kraftfulla åtgärder -- framförallt för ungdomen. Besvikelsen
blir därför stor då man tar del av det fortsatta innehållet i
propositionen. Det är ett dokument som på ett omänskligt
sätt nästan helt bortser från de mänskliga problem som
arbetslösheten innebär, främst för vår unga generation. I
stället ägnas utrymme åt att behandla de
samhällsekonomiska problemen -- något som vi alla är
medvetna om. Hela propositionens innehåll och förslag ger
en känsla av att regeringen står vid sidan av människors
problem och endast ser som den främsta uppgiften att
fortsätta genomföra en systemförändring som får till
resultat allt fler utslagna och svaga människor.
Arbetslösheten är den största risken för utslagning och
samtidigt ett verktyg för de s.k. marknadskrafterna. Denna
proposition vill ge sken av att vara ungdomsinriktad, vilket
dock inte framgår av förslagen.
Ungdomars problem
Forskningen visar att arbetslöshet hos ungdomar medför
Försämrad somatisk, psykosomatisk och psykisk hälsa
Blodtrycksförhöjning Ökad användning av alkohol,
tobak och narkotika (pojkar nästan sjudubblar sin
användning av alkohol) Ständiga förkylningar, ryggvärk,
viktuppgång, magkatarr, blödande magsår och olycksfall
Ändrade matvanor som kan vara en sjukdomsframkallande
faktor.
Detta är de märkbara resultaten. Därtill kommer för
ungdomar avsaknaden av det sociala nätverk och olika
sociala trygghetssystem som deltagandet i arbetslivet
innebär. Vi riskerar att förlora en hel generation. För att
förändra en sådan verklighet krävs helt andra insatser än de
regeringen nu föreslår. De insatserna bör utgå ifrån följande
förhållningssätt.Den höga arbetslösheten verkar inte
kunna minskas till för svenska förhållanden traditionellt låg
nivå, varför långtidsarbetslösheten ökar. Därför måste
insatserna bli långsiktiga och inte som nu bestå av
kortsiktiga åtgärder. Det lokala ansvaret för åtgärder för
arbetslösa och mot arbetslöshet måste bli större och
tydligare. Alla unga människor måste ges en garanti om
arbete och utbildning för att förhindra långtidsarbetslöshet
och utslagning. Då det gäller att lokalt ordna
sysselsättning och utbildning skall de unga ha inflytande
såväl vad gäller den egna situationen som hur verksamheten
skall organiseras och genomföras.
Det är en kraft som vi inte har råd att undvara. Vidare
skall kommunen, företagen och de fackliga
organisationerna och andra lokalt verksamma ges betydligt
större delaktighet och möjligheter att anpassa insatserna till
de arbetslösas och samhällets behov.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen begär att regeringen snarast återkommer
med förslag till långsiktiga åtgärder mot arbetslösheten i
första hand för de unga i enlighet med de riktlinjer som
anförts i motionen.

Stockholm den 11 november 1993

Jan Fransson (s)

Birthe Sörestedt (s)

Lena Öhrsvik (s)

Anders Nilsson (s)