Motion till riksdagen
1993/94:A16
av Ingvar Carlsson m.fl. (s)

med anledning av prop. 1993/94:66 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för ungdomar och långtidsarbetslösa, m.m.


Fler i arbete
Innehållsförteckning
Inledning och sammanfattning2
Läget på arbetsmarknaden3
Regeringens politik3
Inriktningen av arbetsmarknadspolitiken4
Vår politik6
Våra åtgärder7
Investeringar8
Sysselsättningsstöd11
Ungdomar12
Utbildning13
Långtidsarbetslösa15
Kommunerna17
Arbetslöshetsförsäkringen18
Hemställan19

Inledning och sammanfattning
Under 1992 och 1993 försvinner enligt regeringen över
400 000 jobb i Sverige. Det motsvarar 10 % av alla
sysselsatta. Ytterligare jobb försvinner nästa år, säger
regeringen. På två år har långtidsarbetslösheten
femdubblats och uppgår nu till 136 000 personer. Tydligare
än så kan inte regeringens misslyckande bli.
Vi beklagar djupt att inte riksdagen i våras stödde våra
förslag till olika åtgärder för att bekämpa arbetslösheten.
Hade så skett skulle betydligt färre vara arbetslösa än som
är det idag.
Arbetslösheten har blivit mycket värre än vad
regeringen förutspådde i våras. Trots det finns inga förslag
på kraftfulla åtgärder för att bryta denna negativa
utveckling. Det är vår förhoppning att riksdagens majoritet
nu skall ta ansvar för utvecklingen och ställa sig bakom de
förslag vi har för att bekämpa arbetslösheten.
Vi har sagt det vid upprepade tillfällen och gör det igen.
Mycket kraftfulla åtgärder inom alla politikområden måste
nu till för att ta itu med den viktigaste politiska frågan av
alla, nämligen att skapa fler jobb och bekämpa
arbetslösheten. Det gäller att bryta den onda cirkel Sverige
är inne i genom att lägga om den ekonomiska politiken.
Vårt mål inom några år är att halvera arbetslösheten.
För nästa år vill vi skapa 110 000 nya jobb och pressa ned
den öppna arbetslösheten mot 6 %.
För att understödja en utveckling mot tillväxt, måste de
arbetsmarknadspolitiska insatserna öka och i stor
utsträckning inriktas mot näringslivet. Det gäller att
bekämpa arbetslösheten och främja tillväxt genom att gå
från bidrag till aktiva åtgärder, från mindre bra åtgärder till
bättre och från åtgärd till arbete.
Vi vill stödja nya arbetstillfällen i näringslivet
genom en rad insatser.
Vi vill bromsa den halvering av bostadsinvesteringarna
som beräknas ske genom att stimulera ROT-program
av lägenheter i flerfamiljshus. Vi vill också stödja ROT-
projekt i kommunerna. Sammanlagt skall detta leda till att
investeringarna ökar med minst 5 miljarder kr.
Därutöver vill vi öka investeringarna inom
Vägverket med 3 miljarder kr.
Som ett alternativ till regeringens förslag om generellt
anställningsstöd vill vi understödja tidigareläggning av
anställningar inom näringslivet med generösa
rekryteringsstöd.
Vi vill göra extra satsningar för att bekämpa
ungdomsarbetslöshet och
långtidsarbetslöshet.
Vi vill förhindra att ytterligare 28 000 kommunalt
anställda under nästa år går ut i öppen arbetslöshet.
Slutligen vill vi engagera ytterligare 8 000 personer i
utbildning.
Det är svårt att förutse de exakta effekterna på
sysselsättningen av våra nu redovisade förslag. En försiktig
beräkning visar dock att hela vår samlade politik ger 110 000
fler jobb och 8 000 fler i utbildning under nästa år. Det
kommer att resultera i betydande ökningar av intäkterna av
skatter och sociala avgifter samt minskade utgifter för
arbetslöshetsunderstöd. Sammantaget ger dessa åtgärder
sådana effekter att budgetunderskottet inte ökar nämnvärt
jämfört med regeringens förslag. Bruttokostnaden under
nästa år för våra samlade åtgärder är 12 miljarder kronor.
Nettokostnaden, dvs. efter avdrag för ökade intäkter och
minskade utgifter, är ca 2 miljarder kronor.
Vi säger nej till regeringens förslag att försämra
anställningsskyddet och bryta sönder nuvarande
arbetslöshetsförsäkring.
Läget på arbetsmarknaden
I år försvinner 235 000 jobb, säger regeringen i sin
prognos. Förra året försvann 178 000 jobb. Totalt på två år
försvinner 413 000 jobb eller 10 % av alla sysselsatta i
Sverige. Nästa år kommer enligt regeringen ytterligare jobb
att försvinna. Några fler ord för att uttrycka regeringens
största misslyckande behövs knappast.
Den öppna arbetslösheten blir i år 8,0 %, spår
regeringen, och dessutom finns 5,1 % i
arbetsmarknadspolitiska åtgärder, totalt 13,1 %. Nästa år
har den siffran stigit till 15 %, förutser regeringen. När
regeringen Bildt tog över ansvaret för landet, var
motsvarande siffra 6,1%. Var skall detta sluta? På drygt två
år har arbetslösheten ökat från 273 000 personer till 645 000
personer, eller med 372 000 personer. Det betyder 15 000
nya arbetslösa, bidragstagare, varje månad. Det är då inte
att undra på att statens finanser raseras.
Sverige har drabbats av massarbetslöshet och
statsfinansiell kris beroende på att BNP nu minskar för
tredje året i rad.
För alla medborgare är detta en katastrof, men värst är
det naturligtvis för dem som inte har ett jobb. Men ingen
kommer undan, alla kommer att få vara med att bära de
bördor som krävs för att vända denna utveckling.
Värst är det för de långtidsarbetslösa, som blir allt fler.
I senaste mätningen, 136 000 personer. Allt fler av dem
kommer närmare utförsäkring. Kommunernas socialbidrag
kan därför förväntas explodera under kommande år.
Samtidigt blir arbetsmarknadspolitiken allt mindre
effektiv. Kontantstödet ökar dramatiskt på bekostnad av de
aktiva åtgärderna och de aktiva åtgärderna blir av en allt
sämre kvalitet.
Tyvärr vill regeringen fortsätta på denna väg. Mer i
kontantstöd, färre i bra åtgärder och fler i sämre. Detta är
oacceptabelt.
Vi kan också konstatera att de arbetslösa inte skulle ha
varit så många som de är nu, om riksdagen i våras hade ställt
sig bakom våra förslag om satsningar för att bekämpa
arbetslösheten.
Regeringens politik
Nu syns många ljuspunkter, säger regeringen. Det blir
bättre tider. Men samtidigt säger regeringen att ytterligare
jobb försvinner nästa år med en ökad arbetslöshet som
följd. Fram till 1998 har arbetslösheten enligt regeringen
minskat till 11 %. Det är ett oacceptabelt lågt mål för
sysselsättningspolitiken. Ambitionerna måste höjas kraftigt
om vi i Sverige skall kunna undvika en stor utslagning från
arbetsmarknaden och kunna sanera statens finanser.
Regeringen har också äntligen insett att man måste vidta
åtminstone någon åtgärd för att stimulera ökad
sysselsättning. Man föreslår därför ett generellt
anställningsstöd, GAS, för att stimulera företagen till
tidigareläggning av anställningar. Det är ett lovvärt försök
som dock tyvärr innehåller en mängd tekniska brister, vilka
vi återkommer till.
Därutöver anser regeringen att sänkta skatter för
kapitalägare och försämrad anställningstrygghet skall bidra
till en ökad sysselsättning. Vi delar inte denna uppfattning.
När det gäller de arbetsrättsliga reglerna finns redan idag
stora möjligheter att anställa personal på begränsad tid. Det
kan ske i följande fall: om det föranleds av arbetets
särskilda beskaffenhet vikariat, praktikarbete eller
feriearbete för arbetsanhopning under högst sex
månader under två år provanställning under högst sex
månader ungdomar som väntar på att göra
värnpliktstjänstgöring tillåtet i kollektivavtal
Men dessutom har arbetsgivaren alltid rätt att säga upp
en arbetstagare på grund av arbetsbrist. För ungdomar
under 25 år gäller i sådant fall bara en månads
uppsägningstid.
Varför skulle en arbetsgivare som nu inte vill anställa
någon för sex månader göra det under 12 månader? Det
förklarar inte regeringen. Det finns heller inte något stöd i
arbetsrättskommitténs förslag för tesen att fler jobb skapas
genom sämre anställningstrygghet. Tvärtom! Den forskning
som finns går emot denna uppfattning. Inte heller får man
något stöd för denna uppfattning genom att titta på
utvecklingen i andra länder. Storbritannien, som har en
mycket liten reglerad arbetsmarknad, har en av Europas
högsta arbetslöshetssiffror. I Portugal däremot, som har en
starkt reglerad arbetsmarknad, är arbetslösheten en av de
lägsta i Europa.
Att redan dagens regler ger stora möjligheter att anställa
någon för viss tid framgår med all önskvärd tydlighet av
siffror från AMS. Av de jobb som 1990 anmäldes som lediga
till förmedlingen var cirka 55 % tillsvidareanställningar. Nu
har siffran sjunkit till drygt 30 %. Det innebär att två av tre
lediga jobb är för anställning på viss tid. Det är illa nog. Vill
regeringen att alla lediga jobb ska vara på viss tid?
Slutsatsen av detta är att regeringen står tomhänt när
det gäller att öka tillväxten, skapa fler jobb och på så vis
sanera statsfinanserna.
Inriktningen av arbetsmarknadspolitiken
I Sverige har vi traditionellt ansett att
arbetsmarknadspolitiken är en viktig del av den
ekonomiska politiken, att det är lönsamt att satsa på aktiva
åtgärder av god kvalitet, att arbetslöshetsförsäkringen
måste understödja arbetslinjen och att kontantstöden måste
hållas nere. Allt detta håller nu regeringen på att överge.
Arbetsmarknadspolitiken får inte tillräckligt stöd från
andra politikområden utan överlastas, byråkratin och
administrationen kring åtgärderna ökar, aktiva insatser som
visat sig effektiva minskar därför att de anses ''för dyra'',
åtgärder som kommit till som alternativ till utförsäkring blir
förstahandsåtgärder, kontantstöden ökar dramatiskt och
regeringen lägger fram förslag som kan rasera
arbetslöshetsförsäkringen och underminera arbetslinjen.
Regeringens satsningar på aktiva konjunkturberoende
åtgärder under regeringsperioden resp. utgifter för
kontantstöden framgår av nedanstående tabell.

Budgetår 91/92
92/93
93/94
Medel till AMS, aktiva åtg
19,1 miljarder
27,8*
28,4
Utbetalning av kontantstöd
18,2 miljarder
33,5
36,2**
* Av beloppet tillfördes 8 miljarder kr vid
krisöverenskommelsen hösten 92.
**Regeringens prognos i april 1993.
Av tabellen framgår med all önskvärd tydlighet vad som
händer när regeringen inte bekämpar den öppna
arbetslösheten i tillräcklig omfattning. Då stiger
kostnaderna för kontantstödet och en allt större del av
arbetskraften blir beroende av bidrag för sin försörjning.
Från 1991/92 till 1992/93 har kontantstöden ökat med nästan
100 %. Regeringens prognos för innevarande budgetår,
1993/94, kommer inte att hålla. Under de tre första
månaderna av budgetåret utbetalades 12,7 miljarder kr i
kontantstöd. Det tyder på att kontantstöden kommer att
stiga upp till 45 miljarder kr under innevarande budgetår.
Kontantstöden och vissa aktiva insatser finansieras av
arbetsmarknadsfonden. Fonden hade så sent som den 1 juli
1992 ett överskott på 6 miljarder kr. Ett år senare, den 1 juli
1993, hade den ett underskott på 16,2 miljarder kr.
Regeringen räknar med att detta underskott redan den 1
juli 1994 har stigit till 52 miljarder kr. Men underskottet
kommer att bli långt större.
Men problemet är inte bara att regeringen satsar för lite
resurser på aktiva insatser utan också att inte de viktigaste
aktiva åtgärderna prioriteras. Kärnan i den aktiva
arbetsmarknadspolitiken har alltid varit utbildning och
beredskapsarbeten. Därutöver har det gällt att med
särskilda insatser få ungdomar och långtidsarbetslösa i
arbete. På så vis har en effektivt fungerande arbetsmarknad
varit en viktig del i samhällsekonomins funktionssätt.
Den borgerliga regeringen har introducerat två nya
aktiva åtgärder, ungdomspraktikplatser och
arbetslivsutveckling, ALU. Dessa åtgärder har varit tänkta
att tillgripas som sista åtgärder, om inga andra och bättre
fungerande åtgärder står till buds. Resonemanget har varit
att det i sådana fall är bättre med någon form av aktiv
åtgärd, hellre än att gå öppet arbetslös.
Men utvecklingen har gått en annan väg.
Ungdomspraktik och ALU är på väg att bli de dominerande
åtgärderna. Detta är av flera skäl mycket allvarligt. Dessa
åtgärder bekostas helt av staten och lägger få skyldigheter
på arbetsgivarna. De undantränger de ordinarie jobben och
kan äventyra arbetsmarknadens funktionssätt.
Dokumenterat effektiva åtgärder som utbildning och
beredskapsarbeten minskar nu. Regeringen kommer inte
upp till de mål som man själv har satt, inte ens när det gäller
ungdomspraktikplatser.
Endast 43 000 personer fanns i september i
arbetsmarknadsutbildning jämfört med 94 000 för ett år
sedan. I massarbetslöshetens Sverige finns bara cirka 13 000
personer i beredskapsarbete jämfört med 70 000 för cirka 10
år sedan. I stället ökar ineffektiva åtgärder som ALU. I
Sverige satsar vi stora belopp på att arbetslösa ska delta i
icke produktiva ALU-åtgärder, som exempelvis
kartläggning av sumpskogar och samhällsinformation i
skolorna, i stället för att använda befintlig
produktionskapacitet till viktiga insatser inom äldrevården,
bygga om skolor och äldrebostäder och andra viktiga
insatser. Regeringen vill t o m tillsätta en delegation för de
icke produktiva insatserna i stället för att analysera vilka
produktiva insatser som kan göras i vanliga normala
arbeten, som man kan försörja sig på.
Som det ser ut nu kommer regeringen inte ens att uppnå
de blygsamma mål man satt upp för de aktiva åtgärderna.
Enligt kompletteringspropositionen skall i genomsnitt
under budgetåret 58 000 arbetslösa delta i
arbetsmarknadsutbildning. Man har hittills uppnått 37 000.
I beredskapsarbete och rekryteringsstöd skall 42 000 delta.
Man har hittills uppnått 20 000. Målet för
ungdomspraktikanter är 100 000. Hittills har man uppnått
33 000. För att exempelvis komma upp i 100 000
ungdomspraktikanter i genomsnitt i månaden, måste under
resten av budgetåret 135 000 ungdomar i månaden finnas i
denna åtgärd. Det kommer man aldrig att klara.
Regeringen har också föreslagit förändringar av
arbetslöshetsförsäkringen, som sätter arbetslinjen i
försäkringen i fara.
Regeringen säger att man nu inför en allmän och
obligatorisk arbetslöshetsförsäkring. Men en sådan finns ju
redan genom KAS-systemet. Det som är nytt är att den lilla
grupp som valt att stå utanför a-kassorna trots att de har en
stark anknytning till arbetsmarknaden skall få samma rätt
till en inkomstrelaterad ersättning som de som frivilligt
anslutit sig till en a-kassa.
Vi är positiva till att alla arbetslösa med anknytning till
arbetsmarknaden enligt gällande regler i lagen om allmän
försäkring ska ha rätt till en inkomstrelaterad ersättning. Vi
tror dock inte på att detta skall ske med tvång. Regeringens
förslag innebär dessutom att färre än nu, inte fler, kommer
att få ersättning och ersättning kommer att utges under
färre antal dagar. En statlig a-kassa skulle ekonomiskt
gynnas jämfört med nuvarande privata kassor.
Regeringens förslag kommer också att leda till att
arbetslinjen i försäkringen kraftigt urholkas och att därmed
arbetsmarknadens funktionssätt äventyras.
Regeringen står så gott som tomhänt i den synnerligen
allvarliga situation som landet befinner sig i. Med
försämringar av arbetsrätten och sänkta skatter för
kapitalägarna tror man sig kunna skapa nya jobb. Det finns
inga som helst belägg för att detta är korrekt.
Vår politik
Sverige har hamnat i en ond cirkel med minskad tillväxt,
färre i arbete och ökande arbetslöshet som leder till allt
sämre offentliga finanser. Det gäller att nu bryta denna
onda cirkel genom att lägga om den ekonomiska politiken.
Det behövs kraftfulla åtgärder inom flera politikområden
för att få igång produktion, investeringar och sysselsättning.
Ett mål inom några år är att halvera arbetslösheten. För
nästa år gäller att pressa arbetslösheten ned mot 6 %. Vi
accepterar inte en arbetslöshet på över 8 % som regeringen
räknar med.
I vår ekonomiska motion har vi redovisat en rad förslag
som höjer tillväxten och skapar fler jobb. Men det räcker
inte med hänsyn till den djupa nedgång som svensk
ekonomi befinner sig i. Ett viktigt moment i den
ekonomiska politiken blir därför att använda olika selektiva
insatser för att öka investeringarna, bekämpa
arbetslösheten genom att gå från bidrag till aktiva åtgärder,
från mindre bra aktiva åtgärder till bättre och från åtgärder
till arbete. Vi har en rad förslag på sådana insatser.
Den totala effekten av våra förslag är att tillväxten i
ekonomin nästa år blir två procentenheter högre än med
regeringens politik, att 110 000 nya jobb skapas och att 8 000
fler personer deltar i utbildning. Arbetslösheten nästa år
kan därför pressas tillbaka till 6,4 % i stället för att stiga till
8,4 %, som den minst blir med regeringens politik. Som
framgår av den ekonomiska motionen är detta möjligt att
genomföra utan att budgetunderskottet tillfälligt ökar annat
än marginellt.
Våra åtgärder
Vi vill stödja nya arbetstillfällen i näringslivet
genom en rad insatser.
Bostadsinvesteringarna kommer enligt regeringens
prognos att nästa år sjunka med hälften från en redan låg
nivå. Detta är en katastrofal utveckling, som kommer att slå
ut nödvändig produktionskapacitet. Vi vill bromsa denna
utveckling genom att stimulera ROT-program av
lägenheter i flerfamiljshus. Vi vill också stödja ROT-
projekt i kommunerna. Sammanlagt skall detta leda till att
investeringarna ökar med minst 5 miljarder kr.
Därutöver vill vi öka investeringarna inom
Vägverket med 3 miljarder kr.
Som ett alternativ till regeringens förslag om generellt
anställningsstöd vill vi understödja tidigareläggning av
anställningar inom näringslivet med generösa
rekryteringsstöd.
Vi vill göra extra satsningar för att bekämpa
ungdomsarbetslöshet och
långtidsarbetslöshet.
Vi vill förhindra att ytterligare 28 000 kommunalt
anställda under nästa år går ut i öppen arbetslöshet.
Slutligen vill vi engagera ytterligare 8 000 personer i
utbildning.
Sammanfattningsvis ser våra samlade förslag ut på
följande sätt.

Åtgärd
Antal direkt berörda
Beredskapsarbete, ROT, kommuner
5 000
ROT, bostäder
4 000
Underhåll, vägar
2 600
Investeringar, vägar
1 000
Rekryteringsstöd, långtidsarbetslösa
20 000
Rekryteringsstöd, ungdomar
20 000
Stöd till kommunerna
28 000
Utbyggnad högskolan
5 000
Folkbildning
3 000
Övrigt*
1 100
S:a 89 
700
*Kulturmiljövård, icke statliga kulturlokaler, arbeten vid
flygplatserna i Karlstad och Sundsvall samt utveckling av
Bosön.
För att klara detta åtagande under innevarande budgetår
behöver ytterligare medel ställas till förfogande enligt
följande.
AMS: 3 815 miljoner kr. Vi har då beaktat att AMS inte
kan få ut mer än 75 000 ungdomar i praktik.
Vägverket: 1 500 miljoner kr.
Högskolan: 133 miljoner kr.
Folkbildningen: 50 miljoner kr.
Luftfartsverket: 25 miljoner kr.
Kulturmiljövård: 25 miljoner kr.
Icke statliga kulturlokaler: 38 miljoner kr.
Bosön: 50 miljoner kr.
Det är svårt att förutse de exakta effekterna på
sysselsättningen av våra nu redovisade förslag. En försiktig
beräkning visar dock att hela vår samlade politik ger 110 000
fler jobb och 8 000 fler i utbildning under nästa år. Det
kommer att resultera i betydande ökningar av intäkterna av
skatter och sociala avgifter samt minskade utgifter för
arbetslöshetsunderstöd. Sammantaget ger dessa effekter att
budgetunderskottet inte ökar nämnvärt jämfört med
regeringens förslag.
Investeringar
Vi vill använda den lediga produktionskapacitet som
finns till nödvändiga investeringar inom byggsektorn och
för att förbättra vägnätet.
När det gäller bostadsinvesteringar sjunker dessa
enligt regeringen nästa år med 48,7 %, varav nybyggnad
62,2 % och ombyggnad 33,7 %. Boverket gör en än mer
pessimistisk bedömning, trots att behovet att bygga om
bostäder är stort.
Boverket genomför för närvarande en inventering av
ombyggnadsbehovet. Den inventeringen beräknas vara klar
i mitten av december. Preliminärt räknar man med att
300 000 lägenheter behöver byggas om under 90-talet. Nästa
år beräknas cirka 30 000 lägenheter byggas om med hjälp av
statligt stöd. Av dessa är cirka 5 000 villor. Den
genomsnittliga ombyggnadskostnaden beräknas uppgå till
230 000 kr. Det skulle innebära en stödberättigad
ombyggnadsvolym i flerbostadslägenheter om bara 5 750
miljoner kr. SABO-företagen räknar dock med att deras
ombyggnadsvolym sjunker till 160 000 kr per lägenhet. Om
detta stämmer för hela bostadsmarknaden, blir
investeringarna bara cirka 4 miljarder kr.
Det är uppenbarligen svårt att få igång ROT-åtgärder
med nuvarande regler, eftersom byggherrarna är försiktiga
och kreditinstituten restriktiva. Det gör att många
bostadsföretag endast genomför akuta
ombyggnadsinvesteringar och i så liten omfattning som
möjligt. Ur samhällsekonomisk synvinkel är detta beteende
inte rationellt. Dels finns det ledig kapacitet i stor
omfattning inom byggnadsverksamheten, dels betyder det
att fastighetsunderhållet eftersätts. I nuvarande situation
borde i stället volymen av ombyggnad öka. Det borde gälla
såväl antalet lägenheter som byggs om som volymen per
lägenhet. Ett bättre stöd bör leda dels till att byggherrarna
genomför mer genomgripande ombyggnader, dels att
antalet lägenheter som byggs om ökar.
Sverige har en hög bostadsstandard och mindre
segregation än många andra länder i Europa. Men också
här finns det en negativ utveckling som förstärks av
arbetslösheten och de ökande inkomstklyftorna. I många
samhällen blir boendet allt mer uppdelat mellan människor
som lever under små omständigheter och människor som
har det mycket bra. Inte minst i de s k
miljonprogramområdena är behovet av ombyggnad stort.
Detta måste förändras! Och bristerna går att reparera
om man vill och anser att problemen inte bara angår dem
som bor i dessa områden. Det blir en viktig uppgift under
de kommande åren att utveckla städer och bostadsområden
för att motverka segregation.
Vi socialdemokrater anser att det behövs ett nationellt
handlingsprogram som syftar till att rusta upp och förbättra
nedslitna bostadsområden och göra dem mer attraktiva.
Det bör ske genom ombyggnader, kompletteringar och
förbättringar både av byggnaderna och av den yttre miljön
i bostadsområdena.
Mot den här bakgrunden föreslår vi att ett särskilt stöd
inrättas om 1 000 kr per byggnadsarbetare och arbetsdag.
Med detta stöd bör den stödberättigade
ombyggnadsvolymen öka med minst 30 000 lägenheter och
även volymen per lägenhet bör öka. Vi räknar med en
ökning av ombyggnadsvolymen motsvarande 7 500
miljarder kr, varav minst 4 miljarder utförs under nästa år.
Boverket har tillsammans med länsbostadsnämnderna
tagit initiativ till regionala konferenser i syfte att dammsuga
varje län på tänkbara byggprojekt samt informera om olika
finansieringsmöjligheter. Resultatet av det länsvisa
samarbetet och inventeringen bör kunna ligga till grund för
ett betydligt utökat ROT-program för bostäder.
Stödet bör utformas dels så att en prövning sker av det
bostadssociala syftet, dels av läget på arbetsmarknaden.
Stödet ska riktas till räntebidragsberättigade åtgärder i
flerbostadshus, företrädesvis i s k miljonprogramområden.
Stödet utges bara om arbetslösa eller uppsagda
byggnadsarbetare används som arbetskraft.
Stödet utges till projekt, där ansökan inkommit tidigast
l januari 1994 och arbetena skall sättas igång senast 1
september 1994.
Uppfylls dessa krav utges ett stöd motsvarande den s k
tusen-kronan, dvs AMS betalar 1 000 kr för varje arbetsdag
för en byggnadsarbetare som är arbetslös eller hotas av
arbetslöshet. AMS förfogar alltså över dessa medel.
Kalkylen för en genomsnittlig lägenhet ser ut som följer.
Kostnad
250 000
varav 1/5 direkt byggnadsarbetare
52 000
varav moms
50 000
148 000 ger 2/5 jobb i övrigt
Kostnadsfördelning
250 000
AMS
44 000 (18 %)
Byggherre
206 000 (82 %)
Av kalkylen framgår att den statsfinansiella effekten av
detta ROT-program är synnerligen positiv.
Vi vill också under nästa år avsätta 1 100 miljoner kronor
till AMS för att ge sysselsättning åt 5 000 byggnadsarbetare
för ROT-åtgärder inom kommunerna. En
lönesubventionering sker för varje arbetare med 1 000 kr
per dag. Det kan ske genom att byggherren gör en
upphandling på marknaden av en byggentreprenör, men att
AMS anvisar arbetslösa byggnadsarbetare till projekten och
subventionerar deras löner.
Byggarbetsmarknaden är i kris. Samtidigt behöver stora
insatser göras för att rädda värdefulla kulturminnen
från förfall och för att rusta upp dem för ny användning.
Riksdagen har tidigare beslutat om särskilda
sysselsättningsmedel till Riksantikvarieämbetet. Anslagen
har bl.a. använts till vallonbruken i Uppland, byggnader på
örlogsvarvet och Stumholmen i Karlskrona, Dalslands
kanal, Sala silvergruva och Strömsholms kanal.
Stöd till upprustnings- och utvecklingsprojekt av det här
slaget har också initierat betydande ekonomiska insatser
från andra intressenter. I de fem största projekten uppgår
t.ex. RAÄs insats till 38,2 miljoner kr och
medfinansiärernas till 26,3 miljoner kr.
Nu aktuella objekt är fortsatta satsningar bl.a. på
industrisamhällets minnesmärken samt på Visby ruiner. Vi
föreslår att ytterligare 50 miljoner kr satsas för
tidigareläggning av objekt inom kulturmiljövården.
Boverket har en lång kö av ansökningar som gäller ny-
och ombyggnad av icke-statliga kulturbyggnader. De
statliga medlen till dessa arbeten uppgår till 30 eller 50 % av
den sammanlagda byggkostnaden. Den övriga kostnaden
betalas av huvudmännen. En ökning av bidragsramen ger
därför en väsentligt större total investering.
Boverket har nu ansökningar för 250 miljoner kr.
Ramen för bidragsgivning är för budgetåret 1993/94
fastställd till 25 miljoner kr. Detta betyder att endast 10 %
av ansökningarna kan beviljas, alternativt att man inte kan
ge de 30 respektive 50 % som reglerna förutsätter.
Boverkets erfarenhet av stöd till denna typ av lokaler är
goda. De arbeten som bekostas av medlen skall bedrivas
med arbetskraft som rekryterats och godkänts av
arbetsförmedlingen.
Under förra budgetåret lämnades bidrag till bl.a.
Länsmuseet i Jämtland, Emåns Ekomuseum,
Hippodromteatern i Malmö och Skaraborgs länsteater.
Ansökningar inför fördelningen av 1993/94 års bidrag
har bl.a. lämnats av Lödöse medeltidsmuseum,
Folkoperan, Östersjöns författar- och översättarcentrum i
Visby, Glasmuseet i Småland, Silvermuseet i Arjeplog och
Musikens Hus i Uppsala.
Vi föreslår att ytterligare 75 miljoner kr satsas under
nästa år för tidigareläggning av ny- och ombyggnad av icke-
statliga kulturlokaler.
Bosön är svensk idrotts centrum för träning,
tävling och utbildning. Här vill Riksidrottsförbundet bl.a.
bygga en ny tennishall, nya elevbostäder samt nya lektions-
och konferenslokaler. Enligt Riksidrottsförbundet har
utveckling av Bosön en central roll för utvecklingen av
svensk idrott. Vi delar den värderingen och finner projektet
Bosön mycket intressant.
Vi föreslår att 100 miljoner kr satsas på Bosön under
nästa år.
Vi anser också att det är riktigt att ta tillvara de
möjligheter som finns att bygga ut och underhålla
vägnätet.
Vägverket har möjlighet att tidigarelägga vägbyggen för
ytterligare 1,5 miljarder kronor utöver redan anslagna
medel under 1994. Genom detta tidigareläggs också de
positiva effekterna av de väginvesteringar som har
beslutats. Det gäller nedanstående projekt.
E4
Åstorp-Örkelljunga
E4
Traryd-Ljungby
E4
Del vid Ljungarum
E4
Sväm-Mjölby
E4
Gammelsta-Nyköping
E4
Svalarna-Enånger
E6
Yttre Ringen i Malmö
E12
Förbi Umeå
E20
Eskilstuna-Arphus
E22
Kristianstad-Bromölla
E22
Söderåkra-Hossmo
RV40
Landvetter-Borås
Vi anslår 1 000 miljoner kr för dessa.
Till nyinvesteringarna måste läggas underhåll av
det befintliga vägnätet. Vi vill tilldela Vägverket 2,0
miljarder kr extra under nästa år för drift och underhåll av
vägar. Pengarna bör användas dels till riktade åtgärder för
att öka trafiksäkerheten, dels till åtgärder föratt minska
miljöstörningarna från trafiken. Vägverket bedömer att ca
500 milj kr behövs till detta. Resterande medel bör
användas till beläggnings- och förstärkningsarbeten på
vägnätet utanför storstadsområdena.
Det finns också behov av underhålls- och
investeringsåtgärder på landets flygplatser.
Luftfartsverket har möjligheter att sätta igång arbeten för
475 miljoner kronor avseende ny flygplats i Karlstad och
stationsbyggnad och stationsplatta på
Sundsvalls/Härnösands flygplats. Vi tilldelar
Luftfartsverket 40 % av detta belopp, dvs ca 160 milj kr, på
villkor att verket självt skjuter till resten. Under nästa år
beräknas statens kostnad för detta bli 50 miljoner kr.
Sysselsättningsstöd
Regeringen har glädjande nog insett att det behövs extra
insatser för att få till stånd tidigareläggning av anställningar
i näringslivet. Det är därför mycket positivt att regeringen
föreslår ett anställningsstöd (GAS), något som vi också
krävt tidigare. Men tyvärr har förslaget om GAS fått en
felaktig teknisk lösning så att stora resurser kommer att gå
åt till att bekosta arbeten som ändå skulle ha kommit till
stånd. Vi har följande invändningar mot förslaget.
Regeringen har inte låtit Lagrådet yttra sig över
lagförslaget. Det var synd. Lagförslaget har nämligen fått
en sådan teknisk utformningen att det inte ger 15
procentenheter lägre arbetsgivaravgifter, som regeringen
säger, utan bara 4,5 procentenheter. Enligt lagtexten får
man vid beräkningen av arbetsgivaravgifter göra ett avdrag
från beräkningsunderlaget med 15 %. Om man därefter
beräknar arbetsgivaravgifterna enligt gällande avgiftssats
(30 %), blir effekten bara en minskning av
arbetsgivaravgifterna med 4,5 procentenheter. Avdraget
måste därför utformas på annat sätt. Det bör också
observeras att 3 § i lagförslaget innehåller en språklig
inadvertens alternativt ett korrekturfel.
GAS ges under 1994 till alla företag som under en månad
har fler anställda än i september. Nystartade företag räknas
som en utökning.
Denna konstruktion kommer att leda till att stöd
kommer att utgå till alla säsongsvängningar i sysselsättning
i form av vinterturism, sommarturism, jord- och skogsbruk
m.m. Som ett exempel kan nämnas att i juli månad finns det
normalt 195 000 fler anställda än i september. Att
nystartade företag också omfattas av reglerna kan förorsaka
konkurrensproblem. Det är i allra högsta grad tveksamt om
t ex ett nystartat taxiföretag i Stockholm under hela 1994
skall gynnas med 15 procentenheter lägre
arbetsgivaravgifter än sina konkurrenter. Det är också
oklart hur deltidsanställda skall bedömas i systemet.
Enligt uppgift från Finansdepartementet kommer stöd
att utgå för 70 000 anställningar som ändå skulle ha kommit
till. Det betyder en extra utgift för staten på minst 1 500
miljoner kr utan att någon extra effekt av medlen inträder.
Till detta skall läggas att enligt uppgifter från
skattemyndigheterna är det mycket svårt att 1995
kontrollera hur många anställda en arbetsgivare hade i
september 1993. Många arbetsgivare vet det förmodligen
inte själva, eftersom det inte finns någon laglig
uppgiftsskyldighet om detta. Risken för missbruk måste
därför bedömas som överhängande.
Vi anser att det är ett bättre och mer träffsäkrare
alternativ att använda sig av rekryteringsstöd, som då skall
vara mer generösa än normalt. Vi tycker därför att
arbetsgivarna skall kunna beviljas rekryteringsstöd för
20 000 ungdomar och 20 000 långtidsarbetslösa.
Subventionsgrad bör vara förhöjd och omfatta 80 % av
lönekostnaden under sex månader. Vi är öppna för att detta
tekniskt kan lösas så att arbetsgivarna beviljas avdrag från
arbetsgivaravgifterna och är beredda till konstruktiva
samtal om detta i utskotten.
Under alla förhållanden är det med hänvisning till det nu
anförda nödvändigt att Lagrådet får granska det aktuella
lagförslaget.
Ungdomar
I september i år fanns enligt SCB 115 000 arbetslösa
ungdomar. Till detta skall läggas de som fanns i aktiva
åtgärder. Regeringen föreslår inga nya satsningar för att
bekämpa arbetslösheten bland ungdomar, trots att den är
klart högre än vad regeringen trodde så sent som i våras.
Detta är enligt vår mening oacceptabelt.
Däremot är det positivt att regeringen nu förstått att
ungdomspraktikplatserna nu måste omvandlas till riktiga
jobb, men regeringen går tyvärr för långsamt fram.
Vi vill först och främst satsa mer resurser på
utbildning och höja utbildningsbidragen. Detta
redovisar vi i nästa avsnitt.
Vi anser också att ungdomspraktikplatserna nu måste
bromsas upp och att fler ungdomar skall få
anställningar. Det gäller inte minst mot bakgrund av att
industrisysselsättningen nästa år kommer att öka. Vi menar
att det avtal som den 15 oktober träffats mellan Svenska
Metallindustriarbetareförbundet och Sveriges
Verkstadsindustrier anvisar hur detta skall gå till. Enligt
detta avtal är syftet att erbjuda ungdomar en ettårig styrd
kompetensutveckling i verkstadsföretag. Ungdomarna är
först ungdomspraktikanter under fyra månader och därefter
får de anställning i företaget under åtta månader. Om
möjligt skall ungdomen därefter få en tillsvidareanställning.
Företagen förutses kunna få rekryteringsstöd för
anställningen.
Det gäller nu för riksdagen att understödja att så många
ungdomar som möjligt får anställning enligt detta avtal och
att detta kan sprida sig till fler branscher. Därför är vårt
förslag om generösa rekryteringsstöd om 80 % av
lönekostnaden för 20 000 ungdomar så viktigt. Det bör utgå
om man anställer en ungdom som man haft som praktikant
och utbetalas under sex månader.
Därmed skall ingen ungdom kunna vara praktikant hos
en arbetsgivare under längre tid än sex månader. Vi är
positiva till att fortsätta en provperiod efter den 1 juli
1994 som regeringen föreslagit, men anser att längden för
en praktikplats då skall skäras ned till högst fyra månader.
Syftet med ungdomspraktikplatserna när de infördes var
att erbjuda ett alternativ till ungdomar som inte kunde få
någon annan aktiv åtgärd. Motiveringen för att de inte
skulle vara anställda hos arbetsgivaren var att de skulle
utbildas, inte arbeta i normala arbeten. Regeringen vill nu
att arbetsgivarna skall betala för
ungdomspraktikanterna. Därmed kommer naturligtvis
också arbetsgivarna att ställa krav på dem om en
arbetsprestation, om man inte gjort det redan tidigare.
Detta kommer att få rättsliga konsekvenser. Enligt vår
bedömning kan det leda till att domstol kan komma fram
till att ungdomspraktikanterna i själva verket skall anses ha
en anställning antingen hos staten genom
arbetsförmedlingen eller hos den berörde arbetsgivaren.
Detta kan vi inte medverka till, varför vi menar att
regeringens förslag om avgifter måste avslås.
Utbildning
En höjning av utbildningsnivån är en viktig investering
för att utveckla jobben, uppnå teknisk förnyelse och förädla
produkterna. Det är särskilt viktigt att prioritera olika
utbildningsåtgärder i ett läge när arbetslösheten är hög.
Tyvärr innebär nu regeringens politik att incitamenten
för utbildning minskar. I våras beslutade riksdagen att
sänka utbildningsbidragen för ungdomar under 25 år som
uppbär a-kassa till 65 % av ersättningen. För alla som deltar
i arbetsmarknadsutbildning i det reguljära
utbildningsväsendet genomfördes samma försämring. Vi
varnade för konsekvenserna av att få mer i ersättning när
man är arbetslös än när man studerar. Nu kommer
samstämmiga rapporter utifrån landet att det är svårt att få
arbetslösa att studera. Det kan vara en förklaring till att
antalet personer i arbetsmarknadsutbildning hittills ligger
långt under den nivå som riksdagen lade fast i våras.
Därför bör riksdagen snarast likställa
utbildningsbidragen med a-kasseersättningen. Med
hänsyn till alternativkostnaden är detta kostnadsneutralt.
Vid flera tillfällen under de två senaste åren har vi lagt
förslag om att högskolan skall få resurser att öka
antalet platser utöver vad regeringen föreslagit. Våra
förslag har tyvärr inte antagits av riksdagen. Situationen för
många av dem som nu söker till högskolan är därför sämre
än den hade behövt vara.
Vid höstens antagning till högskolan fanns nära 80 000
behöriga sökanden till de program för vilka VHS har ett
samordnat antagningssystem. Av dessa antogs 36 000. Nära
44 000 blev alltså utan plats.
Antalet sökande till vårterminen -94 slår nytt rekord.
Drygt 23 000 har lämnat in sin ansökan. Det är i genomsnitt
4,4 sökande till varje plats. Vissa program har över 8
sökande per plats.
Det är även ur samhällets synvinkel olyckligt att så
många människors önskan om att skaffa sig en
högskoleutbildning inte kan förverkligas. Det är särskilt
svårt att försvara i den situation som nu råder på
arbetsmarknaden.
Vi föreslår därför att högskolan fr o m vårterminen 1994
tilldelas resurser så att ytterligare 5 000 platser kan erbjudas
de sökande. Det är vid fördelningen av dessa tillkommande
platser särskilt angeläget att utnyttja de möjligheter som
erbjuds vid de mindre och medelstora högskolorna.
Resurser bör tillföras högskolan som möjliggör utbildning
under i genomsnitt 3 år för 5 000 studerande. För
vårterminen -94 anslår vi 88 miljoner kronor och till
studiestöd 50 miljoner kronor.
Centrala studiestödsnämnden (CSN) genomförde år
1989 på regeringens uppdrag en översyn av det särskilda
vuxenstudiestödet. Översynen omfattade även särskilt
vuxenstudiestöd för arbetslösa (SVUXA). I rapporten
angavs bl.a. att efterfrågan på SVUXA, som till en början
var stor, minskat. En viktig anledning till detta var den regel
som infördes år 1986 som innebar, att SVUXA inte kunde
utges för studier på gymnasienivå, vilka beräknades pågå
mer än två terminer.
Tvåterminsregeln tillkom för att stimulera tillkomsten av
kortare utbildningar som dels kunde tänkas förstärka den
enskildes ställning på arbetsmarknaden, dels styrde de
studerande mot just sådana utbildningar. Situationen har
förändrats påtagligt sedan år 1986. Reglerna för SVUXA
har ändrats så att minimiåldern sänkts från 25 till 21 år.
Detta har medfört att de studerande blivit allt yngre.
Insikten om att arbetslösheten kan vara längre än tidigare
bör styra den framtida planeringen. Det är mot den
bakgrunden viktigt att de arbetslösa ges möjlighet att
förbättra sina kunskaper i viktiga basämnen för att sedan
kunna gå vidare upp till en nivå som svarar mot samhällets
och marknadens krav. Det måste då vara av underordnad
betydelse om studierna i dessa ämnen pågår under två eller
tre terminer.
Tvåterminsregeln är enligt CSN svår att tillämpa och
ännu svårare att förklara. Man föreslår därför att
bestämmelserna i studiestödsförordningen (1983:1031) om
särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa ändras så att det blir
möjligt att bevilja SVUXA under längre utbildningar. Det
kan antingen vara för de två första terminerna i en längre
utbildning eller avslutningen av en utbildning som påbörjats
tidigare.
Vi ställer oss bakom de tankar som framförts av CSN.
Då vi dessutom erfarit att en betydande del återstår av de
medel som för innevarande budgetår avsatts för
vuxenutbildningen föreslår vi att bestämmelserna om
SVUXA ändras så att det blir möjligt att bevilja sådant stöd
även för längre utbildningar. På så sätt blir det möjligt att
sysselsätta även sådana arbetslösa som hindrats att
genomgå utbildning på grund av den s k tvåterminsregeln.
Vårt förslag ryms således inom ramen för det redan
anvisade beloppet.
Ett stort antal arbetslösa har kortare utbildning än 9-årig
grundskola. Detta gäller inte bara för de något äldre
arbetslösa utan även för många ungdomar.
Därför behövs stora insatser för att höja
utbildningsnivån så att de som saknar grundutbildning skall
kunna hävda sig i konkurrensen om de jobb som finns.
Folkbildning bland dem som är eller riskerar att
bli arbetslösa är dels en fråga om solidaritet med enskilda
människor, dels en viktig demokratifråga.
Några exempel på utbildningar som studieförbunden
kunnat genomföra tack vare tidigare riksdagsbeslut om
särskilda anslag: I Sollentuna satsar man på arbetslösa i
åldern 18--19 år och ger möjlighet till utbildning i basämnen
och friskvård. I Södertälje, Tyresö, Lund och Malmö har
man rekryterat arbetslösa invandrare till basutbildning.
I Vagnhärad har genomförts 240-timmarsutbildningar vid
kommunens två största industrier för dem som har 9-årig
grundskola eller lägre utbildning. I Mariestad genomförs
basutbildning för arbetslösa kvinnor.
Den kursverksamhet som arrangeras genom de medel
till 10 000 extra platser som tilldelades folkhögskolorna av
riksdagen i våras disponeras i stor utsträckning till ett utökat
antal utbildningsplatser på folkhögskolornas långa kurser.
Därutöver arrangerar man ett stort antal nya kurser. Bland
de särskilda målgrupper som skolorna vänder sig till kan
nämnas lågutbildade, kvinnor, ungdomar, invandrare,
handikappade och deltagare med läs- och skrivsvårigheter.
I stort sett samtliga studieförbunds- och
folkhögskoleprojekt sker i samverkan med t.ex.
arbetsförmedlingar, länsarbetsnämnder, socialkontor,
invandrarbyråer, kommundelsförvaltningar,
hälsoskyddskontor, fackförbund och AMI.
Vi föreslår att riksdagen under nästa år anvisar
ytterligare 100 miljoner kr för att kunna engagera
ytterligare 3 000 arbetslösa vuxna och ungdomar i
utbildning. Medlen skall fördelas av Folkbildningsrådet.
Långtidsarbetslösa
När arbetslösheten ökar blir ofrånkomligen också fler
människor arbetslösa allt längre tider. Den som varit
arbetslös i mer än sex månader (fyra för ungdomar) brukar
vi i Sverige kalla långtidsarbetslös. I Sverige stiger nu
långtidsarbetslösheten dramatiskt.
När regeringen Bildt trädde till i oktober 1991 var 28 000
personer långtidsarbetslösa. De utgjorde cirka 20 % av de
öppet arbetslösa. I dag är 136 000 personer
långtidsarbetslösa, vilket motsvarar 36 % av de arbetslösa.
Ser man lite tillbaka kan som jämförelse nämnas att under
de sämsta åren i början av 80-talet var aldrig över 40 000
personer långtidsarbetslösa.
I dag är nästa lika många långtidsarbetslösa som hela
den öppna arbetslösheten var i oktober 1991.
En kort period av arbetslöshet lämnar som regel inga
andra spår än tillfälliga ekonomiska svårigheter. Vid längre
arbetslöshet riskerar man dock snabbt andra problem.
Såväl svenska som internationella erfarenheter visar att
självförtroendet snabbt försämras och ansträngningarna att
söka arbete avtar. Yrkeskunskaperna tenderar snabbt att bli
föråldrade. Arbetsgivarna vill i första hand anställa
personer som redan har ett jobb, därefter sökande med
bara kortare perioder av arbetslöshet bakom sig. De med
långa arbetslöshetsperioder kommer sist i kön.
Dessutom finns det klara samband mellan arbetslöshet
och ohälsa. Den traditionellt erkända bilden är att
arbetslöshet leder till psykiska problem. Dessa är oftast
allvarligare för män än för kvinnor och mer svårbotade ju
längre arbetslösheten varar.
Men detta är bara en del av sanningen. Genom olika
studier vet man också att arbetslöshet leder till fysisk
ohälsa. Det har bl.a. forskarna vid den socialmedicinska
forskningsenheten i Luleå, Urban Janlert och Anne
Hammarström, påvisat. Långtidsarbetslösa drabbas av
högre blodtryck (vilket dessutom stiger med
arbetslöshetens längd), har sämre blodfettvärden och går
upp i vikt. Risken är också större att de drabbas av kärloch
hjärtsjukdomar än de som arbetar.
I Hammarströms studie av ungdomar i åldern 16--21 år
framgår också att var tredje pojke som är arbetslös längre
än ett halvår riskerar att hamna i stort alkoholmissbruk och
social utslagning. Alkoholkonsumtionen minskar med
åldern bland arbetslösa flickor, medan den nästan
sjudubblas bland arbetslösa pojkar. Förklaringen till detta
finns i könsroller och beteenden.
Utslagningen på arbetsmarknaden är en klassfråga. De
som har de sämst betalda jobben drabbas först av
arbetslöshet. Men även effekterna för de enskilda
människorna är klassbundna. Arbetslösa med kortast
utbildning drabbas hårdast av försämrad hälsa.
Ungdomar vill förvärvsarbeta. Men den viljan minskar i
takt med arbetslöshetens längd, främst hos pojkarna.
Arbetsskygghet är en följd av arbetslöshet, inte tvärtom.
Många europeiska länder har dyrköpta erfarenheter av
dessa konsekvenser. Hög arbetslöshet leder till
långtidsarbetslöshet som i sin tur leder till utslagning från
arbetsmarknaden. Om av de nuvarande långtidsarbetslösa
cirka 40 000 skulle slås ut (den verkliga siffran blir
säkerligen högre) och om genomsnittsåldern för dessa
skulle vara så hög som 45 år (den är säkert lägre), blir dessa
beroende av bidrag i minst 20 år för att sedan få en pension
de inte tjänat in. Detta kostar stora pengar.
Dessutom skapar långtidsarbetslöshet snabbt
inflationsdrivande flaskhalsar när konjunkturen vänder.
Det vet man från erfarenheter i andra länder.
Vid långvarig arbetslöshet drabbas kommunernas
ekonomi på ett dramatiskt sätt av stigande kostnader för
socialbidrag och ökade kostnader på grund av sociala
problem och ohälsa.
Vad gör då regeringen för att förbättra läget? Svaret är
tyvärr ingenting eller snarare kommer man att försämra
läget.
De arbetsmarknadspolitiska åtgärderna är inte
tillräckligt omfattande och av för låg kvalitet. 1984 fanns det
knappt 40 000 långtidsarbetslösa. Som mest fanns det 70 000
beredskapsarbeten. Nu finns det som sagt 136 000
långtidsarbetslösa men bara 12 000 beredskapsarbeten.
De förändringar som regeringen nu föreslår beträffande
arbetslöshetsförsäkringen kommer att leda till mycket svåra
ekonomiska konsekvenser för kommunerna. Antalet
utförsäkringar kommer nämligen dramatiskt att öka, när
ersättningsdagarna i försäkringen skärs ned. Över 100 000
arbetslösa finns i riskzonen för att bli utförsäkrade. Detta
är en bomb i kommunernas sociala budgetar.
Genom vår omläggning av den ekonomiska politiken
kommer den öppna arbetslösheten att minska. Det kommer
också att leda till att möjligheterna att bekämpa
långtidsarbetslösheten förbättras. AMS måste nu tydligt
prioritera beredskapsarbeten och rekryteringsstöd framför
ALU-verksamhet. Det gäller i första hand att nå upp till de
mål som riksdagen lagt fast. Men det räcker inte. Därutöver
vill vi anslå resurser för att ge arbetsgivare generösa
rekryteringsstöd för 20 000 långtidsarbetslösa. De ROT-
åtgärder vi föreslår kan också komma de långtidsarbetslösa
till del.
Vi avvisar regeringens förslag att göra ALU till en
prioriterad åtgärd. Vi kan inte heller acceptera att stödet för
beredskapsarbetena beräknas på 90 % av arbetad tid.
Kostnaden för detta under innevarande budgetår kan
beräknas till 75 miljoner kr.
Kommunerna
Många kommuner och landsting har en svår ekonomisk
situation. Enligt regeringen miste 23 000 personer där
jobben under 1992. I januari i år trodde regeringen att
ytterligare 37 000 personer skulle mista sina jobb i år och
under nästa år. I april höjde man prognosen till 50 000
personer. Nu tror man att det blir 66 000 personer. På nio
månader har alltså prognosen nästan fördubblats, vilket
visar på en dramatisk utveckling.
Det är i och för sig önskvärt med en omvandling som
leder till en ökad kommunal produktivitet. Men det är först
när friställda kan få en ny anställning som det sker en
samhällsekonomisk vinst. Under de närmaste åren kommer
nedskärningarna bara att leda till att de uppsagda får
kontantstöd för att inte arbeta, samtidigt som viktiga
arbetsuppgifter inte blir utförda i kommunerna. Detta är ett
slöseri med mänskliga och ekonomiska resurser. Tyvärr
röstade riksdagen i våras ned vårt förslag om att
kommunerna skulle stimuleras att tillfälligt behålla sådan
övertalig personal.
Vi har vi flera tillfällen utan framgång begärt att
regeringen skall analysera vilka effekter denna ekonomiska
rundgång får. En kommunalt anställd som blir uppsagd går
idag ut i öppen arbetslöshet. Denne har rätt till a-
kasseersättning och konkurrerar med andra arbetslösa om
de alltför begränsade resurser som finns för aktiva åtgärder.
För staten innebär detta att inkomsterna från sociala
avgifter och skatter minskar, samtidigt som kostnaderna för
kontantstödet ökar och trycket på arbetsförmedlingarna
blir större. Rapporter från AMS och Svenska
Kommunaltjänstemannaförbundet visar att detta får
mycket negativa ekonomiska följder för staten.
I ekonomiska termer kan man göra följande kalkyl.
Den genomsnittliga lönen i kommuner och landsting är
cirka 14 000 kr och den genomsnittliga arbetstiden 80 %.
Man kan räkna med att de som får sluta ligger under
genomsnittet i lön. Vi kan därför anta att en sådan person
tjänar 13 000 kr och arbetar 80 %.
n
Lön
10 400
Lagstadgad arbetsgivaravgift 30 %
3 120
13 520
Kommunens lönekostnad är alltså 13 520 kr, vilken
försvinner för kommunen om vederbörande sägs upp.
Kostnaden för staten blir då följande
A-kassa 80 % av 10 400 är
8 320
Bortfall av arbetsgivaravgift
3 120
11 440
Slutsatsen av detta är att staten kan betala kommunen
11 440 kr utan att det uppstår någon nettokostnad för
staten. Orsaken till detta är, vilket bör understrykas, att i
nuvarande arbetsmarknadsläge finns det inget annat
alternativ för den uppsagde än arbetslöshet.
Regeringen räknar med att 28 000 personer mister sina
anställningar i kommuner och landsting under nästa år. Vi
vill förhindra att dessa under nästa år går ut i öppen
arbetslöshet.
Vi föreslår därför att AMS får i uppdrag att förhandla
med kommunerna och landstingen om att förlänga
uppsägningstiden för uppsagd personal. Målsättningen bör
vara att ingen skall gå ut i öppen arbetslöshet, i första hand
före 31.12.1994. AMS bör få särskilda medel för att
stimulera kommunerna att fatta sådana beslut. För nästa år
bör AMS tilldelas drygt 3,8 miljarder kr för detta ändamål.
Stödet för en enskild person får inte överstiga 85 %.
Stödet kostar för staten brutto under ett år för 28 000
personer 3 840 miljoner kr. Nettokostnaden blir noll.
I detta sammanhang vill vi också peka på regeringens
sparplan som innebär att ytterligare 35 miljarder kr skall
sparas på kommuner och landsting under kommande år. Vi
är minst sagt ytterligt oroade över vilka effekter detta
kommer att få för situationen på arbetsmarknaden.
Arbetslöshetsförsäkringen
Regeringen har också föreslagit dramatiska förändringar
av arbetslöshetsförsäkringen.
I en särskild motion kommer vi att redovisa vår
inställning mer i detalj till denna. Vi menar att
arbetslöshetsförsäkringen är en alldeles för viktig fråga för
att hastas igenom riksdagen på några veckor.
Vi är positiva till att alla arbetslösa med anknytning till
arbetsmarknaden enligt gällande regler i lagen om
arbetslöshetsförsäkring skall ha möjlighet att få en
inkomstrelaterad ersättning, om de blir arbetslösa.
Regeringens förslag innebär dock att färre än nu, inte fler,
kommer att få ersättning och att man kommer att uppbära
ersättning under färre antal dagar.
Regeringen tillsatte Gerhard Larsson som
enmansutredare för att bl a hitta formerna för en
obligatorisk inkomstrelaterad försäkring. Denne
misslyckade med detta.
Regeringen har nu på några månader försökt hitta andra
former för detta. Tyvärr har också regeringen misslyckas.
Regeringens förslag innebär att färre än i dag skulle få
inkomstrelaterade ersättningar. En statlig a-kassa skulle
ekonomiskt gynnas jämfört med nuvarande privata kassor.
Regeringens förslag kommer också att leda till att
arbetslinjen i försäkringen kraftigt urholkas och att därmed
arbetsmarknadens funktionssätt äventyras.
Vi kan inte heller acceptera att nya bördor läggs på de
arbetslösa och att kommunerna kommer att få vidkännas
stora ökningar av socialbidragen. Över 100 000 arbetslösa
kommer att vara i riskzonen för att bli utförsäkrade.
Regeringens förslag innebär inte att försäkringen
långsiktigt får en stabil finansiering. Underskotten i
arbetsmarknadsfonden fortsätter att öka okontrollerat.
Regeringen menar att de nya reglerna fullt utbyggda
förbättra det ekonomiska läget i arbetsmarknadsfonden
med 6 miljarder kr. Men vad är behovet? Under förra
budgetåret var inkomsterna i arbetsmarknadsfonden 14,3
miljarder kr. Utgifterna var 38 miljarder, vilket leder till ett
underskott på 23,7 miljarder kr. Så mycket återstod då
innan debet och kredit går ihop. Nu är underskottet ännu
större.
Vi kan konstatera att regeringen tycks ha övergivit sina
planer på att spara 10 miljarder kr på utgifter i
arbetslöshetsförsäkringen som man aviserade i
kompletteringspropositionen i våras. Av propositionerna
framgår att regeringen själv betraktar denna s k egenavgift
som en skatt. Det är nu alltså skattehöjningar som skall
bidra till en sanering av finanserna.
I övrigt finns så många oklarheter i regeringens förslag
att det nu inte kan bli föremål för lagstiftning.
Vi vill nu stärka finansieringen av
arbetsmarknadsfonden på följande sätt.
++ En höjning av egenavgiften i sjukförsäkringen
genomförs den 1 januari 1994 till 1,9 %. Detta frigör ett
utrymme motsvarande 6,1 miljarder kronor.
Arbetsgivaravgiften för sjukförsäkringen kan därmed
sänkas med 1,03 procentenheter och
arbetsmarknadsavgiften höjas med motsvarande tal.
++ Vi vill höja skatten för dem över brytpunkten med
4 miljarder 
kronor och tillföra Arbetsmarknadsfonden
dessa medel.
Totalt innebär dessa förslag att fondens intäkter redan
nästa år ökar med 10,1 miljarder kronor på helårsnivå.
I övrigt måste belastningen på fonden minska genom att
den ekonomiska politiken läggs om för att stimulera tillväxt
och nya jobb.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen avslår regeringens förslag i proposition
1993/94:66 om lag om ändring i lagen (1992:322) om
ungdomspraktikanter,
2. att riksdagen avslår regeringens förslag i proposition
1993/94:66 om lag om generellt anställningsstöd,
3. att riksdagen avslår regeringens förslag i proposition
1993/94:66 om lag om ändring i lagen (1981:690) om
socialavgifter,
4. att riksdagen avslår regeringens förslag i proposition
1993/94:66 om akademikerpraktik,
5. att riksdagen avslår regeringens förslag i proposition
1993/94:66 om att av medlen under anslaget
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder högst 450 miljoner
kronor får användas för kringkostnader i samband med
ALU-verksamhet,
6. att riksdagen avslår regeringens förslag i proposition
1993/94:66 om att av medlen under anslaget
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder högst 5 miljoner kronor
får disponeras för en delegation för arbetslivsutveckling,
7. att riksdagen till Arbetsmarknadspolitiska åtgärder på
tilläggsbudget för budgetåret 1993/94 anvisar ett
reservationsanslag på 3 890 miljoner kronor,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om inriktningen av den aktiva
arbetsmarknadspolitiken,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om beredskapsarbeten inom ROT-
sektorn,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om statligt stöd för ROT-åtgärder
avseende flerbostadsfastigheter,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om rekryteringsstöd för
långtidsarbetslösa och ungdomar,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ungdomspraktikplatser,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utbildningsbidragens storlek,
14. att riksdagen till anslaget B 2, Drift och underhåll av
statliga vägar, på tilläggsbudget för budgetåret 1993/94
anvisar 1 000 miljoner kronor,
15. att riksdagen till anslaget B 3, Byggande av riksvägar,
på tilläggsbudget för budgetåret 1993/94 anvisar 500
miljoner kronor,
16. att riksdagen till Underhållsinvesteringar på
Luftfartsverkets område anvisar ett reservationsanslag på
tilläggsbudget för budgetåret 1993/94 på 25 miljoner kronor
i enlighet med vad som anförts i motionen,
17. att riksdagen till C 1, Bidrag till folkbildningen, på
tilläggsbudget för budgetåret 1993/94 anvisar 50 miljoner
kronor,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om terminsbegränsningen för
särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa,
19. att riksdagen till anslaget Vissa särskilda utgifter inom
universitet och högskolor m.m. på tilläggsbudget för
budgetåret 1993/94 anvisar 88 miljoner kronor att fördelas
i enlighet med vad som anförts i motionen,
20. att riksdagen till anslaget Studiemedel m.m. på
tilläggsbudget för budgetåret 1993/94 anvisar 50 miljoner
kronor,
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om beräkning av statligt stöd för
beredskapsarbete,
22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om prioritering mellan
beredskapsarbete och ALU-verksamhet,
23. att riksdagen till Kulturmiljövård, särskilda insatser
för upprustning av kulturhistoriskt värdefulla miljöer, på
tilläggsbudget för budgetåret 1993/94 anslår 25 miljoner
kronor,
24. att riksdagen beslutar att bidragsramen inom anslaget
Stöd till icke statliga kulturlokaler på tilläggsbudget för
budgetåret 1993/94 höjs med 38 miljoner kronor,
25. att riksdagen på tilläggsbudget för budgetåret 1993/94
anslår 50 miljoner kronor till om- och tillbyggnader av
Bosön,
26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om stöd till kommuner och landsting
för att förlänga uppsägningstiderna.

Stockholm den 9 november 1993

Ingvar Carlsson (s)

Jan Bergqvist (s)

Birgitta Dahl (s)

Ewa Hedkvist Petersen (s)

Inger Hestvik (s)

Anita Johansson (s)

Birgitta Johansson (s)

Kurt Ove Johansson (s)

Allan Larsson (s)

Berit Löfstedt (s)

Börje Nilsson (s)

Kjell Nilsson (s)

Lennart Nilsson (s)

Berit Oscarsson (s)

Göran Persson (s)

Pierre Schori (s)

Britta Sundin (s)

Ingela Thalén (s)