I betänkandet behandlar utskottet proposition 1993/94:69 om
vissa sjöfartspolitiska åtgärder samt två motioner (s resp. v)
som väckts med anledning av propositionen.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag om en
medelsanvisning för innevarande budgetår på 310 miljoner kronor
till rederistöd under anslaget Bidrag till svenska rederier.
Vidare ställer sig utskottet bakom uttalanden i propositionen om
att fortsatt statligt stöd till rederinäringen förutsätter att
sjöarbetsmarknadens parter iakttar en överenskommelse om egna
åtgärder för att stärka den internationella konkurrenskraften.
Utskottet har inte heller någon erinran mot regeringens förslag
att Nämnden för rederistöd, vid sin prövning av stödfrågorna,
skall kunna låta stödets omfattning bestämmas med hänsyn till
bedömningar om en minimibemanning på fartygen i fråga.
I s-motionen framhålls att regeringen bör förelägga riksdagen
förslag till en långsiktig sjöfartspolitik. Vidare motsätter sig
såväl s- som v-motionärerna den nya befogenhet för Nämnden för
rederistöd som regeringen föreslår. I s-motionen föreslås också
att rederistödet, i den del det omfattar återbetalning av
socialavgifter, skall betalas snabbare än för närvarande.
Samtliga motionsyrkanden avstyrks. I tre reservationer yrkar
s-ledamöterna bifall till yrkandena i s-motionen.
Nyd-ledamoten framhåller i ett särskilt yttrande att han
förordar att Sverige inför ett internationellt fartygsregister.
V-ledamoten avger en meningsyttring beträffande rederistödets
omfattning.
Propositionen
Regeringen (Kommunikationsdepartementet) föreslår i
proposition 1993/94:69 om sjöfartspolitiska åtgärder
1. att riksdagen godkänner regeringens förslag till
inriktning av framtida sjöfartspolitiska åtgärder avseende
svenska handelsfartyg i fjärrfart,
2. att riksdagen till Bidrag till svenska rederier på
tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1993/94 under
sjätte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 310 000 000
kr.
Motionerna
1993/94:T1 av Sven-Gösta Signell m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kopplingen mellan det statliga stödet
och bemanningen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om riktlinjer för en långsiktig
sjöfartspolitik,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en översyn av den del av rederistödet
som utgörs av bidrag till socialförsäkringsavgifterna.
1993/94:T2 av Karl-Erik Persson m.fl. (v) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om fortsatt statligt stöd till sjöfarten.
Utskottet
1 Bakgrund
1.1 1987 års sjöfartspolitiska utskottsinitiativ
På grundval av ett utskottsinitiativ uttalade riksdagen i
december 1987 att regeringen skyndsamt borde förelägga riksdagen
förslag till långsiktiga åtgärder som skulle göra det möjligt
att bibehålla en svenskflaggad handelsflotta av rimlig
omfattning (bet. 1987/88:TU8, rskr. 107). I riksdagsbeslutet
framhölls att den svenska handelsflottan snabbt hade minskat och
att den utvecklingen var ägnad att inge allvarlig oro i fråga om
möjligheterna att behålla en svensk handelsflotta för att trygga
vår transportförsörjning i krissituationer. De erforderliga
sjöfartspolitiska åtgärderna skulle visserligen innebära
kostnader för staten, konstaterades det i beslutet, men den
nackdelen uppvägdes av fördelarna av att inom landet kunna
bevara en internationellt inriktad sjöfartsnäring av rimlig
omfattning. Vidare framhölls att näringen var väsentlig inte
bara från beredskapssynpunkt, utan att den också bidrog till att
stärka Sveriges bytesbalans genom det s.k. sjöfartsnettot, som
då uppgick till ca 7 miljarder kronor. Sysselsättningsaspekterna
berör -- erinrade riksdagen -- inte endast de ombordanställda
utan också andra sjöfartsanknutna verksamheter än själva
fartygsdriften.
1.2 1988 års båda riksdagsbeslut om införande av rederistöd
Våren 1988 framlade regeringen, i enlighet med riksdagens
önskemål, förslag till vissa sjöfartspolitiska åtgärder i
proposition 1987/88:129. I den propositionen framhölls att den
viktigaste förklaringen till den svenska handelsflottans
negativa utveckling var alltför höga bemanningskostnader och att
dessa hade en avgörande betydelse för konkurrenskraften i
förhållande till ett ökande antal fartyg under bekvämlighets-
eller lågkostnadsflagg. Konkurrenskraften skulle kunna stärkas
om man i Sverige -- liksom i t.ex. Norge och Danmark -- införde
ett internationellt fartygsregister. Kännetecknande för sådana
register är att de skapar möjlighet att anställa utländska
besättningar på fartyg enligt s.k. lokala avtal, dvs. avtal som
tecknas med de fackliga organisationerna i sjöfolkets hemländer.
I propositionen konstaterades emellertid att sjöarbetsmarknadens
parter inte var eniga om en sådan lösning. Regeringen sade sig
inte heller för egen del vara beredd att förorda ett svenskt
internationellt fartygsregister.
Vad regeringen i stället föreslog -- och riksdagen ställde
sig bakom -- var att man skulle införa ett särskilt stöd till
svenska rederier för att sänka den del av deras
bemanningskostnader som avser sociala avgifter (bet.
1987/88:TU27, rskr. 337). Bidraget infördes fr.o.m. den 1
januari 1989 med 38 000 kr per helårsanställd sjöman,
sysselsatt på svenskt handelsfartyg i fjärrfart. Med fjärrfart
avses sjöfart huvudsakligen i området bortom en tänkt linje över
Skagerrak mellan Hanstholm på Jyllands nordkust och Lindesnes på
Norges sydkust eller bortom Cuxhaven, som är beläget vid Elbes
mynning och därmed i närheten av Kielkanalens västra inlopp. Med
den angivna definitionen av fjärrfart kunde stödet omfatta
huvuddelen av den svenska handelsflottan, dock inte
färjesjöfarten till våra grannländer.
Hösten 1988 beslöt riksdagen att utöver det nämnda bidraget
införa ett särskilt statsbidrag till svenska rederier som
motsvarar den sjömansskatt som inbetalas för sjömän sysselsatta
på svenska handelsfartyg i fjärrfart (prop. 1988/89:56, bet.
TU6, rskr. 85).
Riksdagens båda beslut innebar att berörda rederiers
bemanningskostnader kunde sänkas med ca 40 % och att deras
internationella konkurrenskraft ökade i motsvarande mån.
Riksdagsbeslutet våren 1988 omfattade en medelsanvisning på
300 miljoner kronor för budgetåret 1988/89 under anslaget Bidrag
till svenska rederier. För vart och ett av budgetåren 1989/90,
1990/91 och 1991/92 anvisades under anslaget 550 miljoner
kronor.
1.3 Beslut under 1991/92 års riksmöte om avveckling av
rederistödet, m.m.
I proposition 1991/92:38 om inriktningen av den ekonomiska
politiken (bet. 1991/92:FiU10, rskr. 108) anmälde regeringen att
den ämnade föreslå riksdagen att det år 1988 beslutade
rederistödet skulle avvecklas och ersättas med ett svenskt
internationellt fartygsregister.
I april 1992 beslöt riksdagen att per den 1 juli 1992
avveckla det rederistöd som riksdagen hade beslutat om år 1988
(prop. 1991/92:100 bil. 7, bet. TU24, rskr. 186). 200 miljoner
kronor anvisades emellertid under anslaget Bidrag till svenska
rederier för budgetåret 1992/93 för att täcka vissa kvardröjande
kostnader. I den nämnda propositionen anmäldes vidare att
regeringen avsåg att senare under våren förelägga riksdagen
förslag till nya förutsättningar för den svenska sjöfarten.
1.4 Beslut under 1992/93 års riksmöte om återinförande av
rederistödet m.m.
I december 1992 beslöt riksdagen att ett rederistöd skulle
återinföras i avvaktan på ett slutligt ställningstagande till
frågan om åtgärder till stöd för svensk sjöfart (prop.
1992/93:128, bet. TU12, rskr. 153). Beslutet tillkom som en
följd av att sjöarbetsmarknadens parter inte hade kunnat enas i
frågan om införande av ett svenskt internationellt
fartygsregister.
Beslutet skall vidare ses mot bakgrund av en överenskommelse
mellan parterna, vilken redovisades i den nämnda propositionen,
om rationaliseringar och andra åtgärder inom rederinäringen.
Detta s.k. rationaliseringsavtal, som hade träffats i oktober
1992, skulle enligt parternas beräkning medföra
kostnadssänkningar på genomsnittligt 15 %. Parterna hade vidare
beräknat att deras egna åtgärder i förening med statliga
åtgärder -- bestående av befrielse från sjömansskatt och en
reducering av de sociala avgifterna med 18 procentenheter --
skulle innebära en sammanlagd kostnadsreduktion på 40 %.
Av riksdagsbeslutet framgår att en reducering av de sociala
avgifterna med 18 procentenheter motsvarar ett bidrag på 29 000
kr per år och helårsanställd sjöman. Beslutet innebar att det
våren 1992 avvecklade rederistödet återinfördes i oförändrad
omfattning, såvitt gäller återbetalning av sjömansskatt.
Beslutet innebar vidare att bidraget avseende socialavgifter
återinfördes. Bidragsbeloppet skulle för andra halvåret 1992
oförändrat uppgå till 38 000 kr per kalenderår och
helårsanställd sjöman. Med verkan från den 1 januari 1993 skulle
bidragsbeloppet sänkas till 29 000 kr per år och helårsanställd
sjöman. Under anslaget Bidrag till svenska rederier anvisade
riksdagen 360 miljoner kronor för budgetåret 1992/93.
I beslutet ställde sig riksdagen också bakom de överväganden
som enligt regeringen talade för att resultatet av
rationaliseringsavtalet skulle utvärderas före halvårsskiftet
1993, innan beslut fattades om en mer permanent insats från
statens sida till förmån för rederinäringen.
I årets budgetproposition framhölls att kostnaden för
rederistödet hade beräknats till 450 miljoner kronor per år och
erinrades om att riksdagen hade anvisat 360 miljoner kronor för
budgetåret 1992/93. Regeringen föreslog att resterande 90
miljoner kronor skulle anvisas under anslaget Bidrag till
svenska rederier för innevarande budgetår under hänvisning
till att bidraget för sociala avgifter betalas i efterhand.
Riksdagen beslutade i enlighet med regeringens förslag (prop.
1992/93:100 bil. 7, bet. TU18, rskr. 244).
2 Propositionens överväganden och förslag
I den nu aktuella propositionen framhålls att
sjöarbetsmarknadens parter under våren 1993 och senare redovisat
vilka åtgärder som vidtagits inom ramen för
rationaliseringsavtalet. Svenska sjöfolksförbundet har redovisat
ett konkret avtal som medför betydande kostnadsbesparingar på
manskapssidan. Dessa uppgår till minst, i flera fall mer än,
15 %. På maskinbefälssidan har bemanningsreduceringar och andra
kostnadsbesparingar skett, men inte i någon större omfattning.
Detta bör dock ses mot bakgrund av att
maskinbefälsbefattningarna i fartygen är få. På
fartygsbefälssidan är det mest konkreta som redovisats en
provverksamhet med två styrmän på två fartyg under sex månader.
I sammanhanget betonas att befälslönerna utgör en betydande del
-- ca 60 % -- av bemanningskostnaderna.
Regeringen anser att det finns en obalans i det redovisade
materialet och att denna i allt väsentligt kan härledas till
Fartygsbefälsföreningens avtalsområde. Materialet utgör sålunda
inte -- framhåller regeringen -- någon sådan entydig grund som
avsågs i den nämnda propositionen 1992/93:128 och som skulle
visa att förutsättningar skapats för en utvecklad svensk
sjöfart. Avgörande steg har dock enligt regeringen tagits från
parternas sida som ger anledning tro att en process har inletts
med inriktningen att stärka konkurrenskraften genom
rationaliseringar. Mot den bakgrunden anser sig regeringen kunna
föreslå fortsatta statliga insatser i form av rederistöd. Dessa
bör oförändrat innebära återbetalning av sjömansskatt samt en
reduktion av socialavgifterna med 18 procentenheter,
motsvarande ett bidrag på 29 000 kr per år och helårsanställd
sjöman på fartyg i fjärrfart.
Regeringen betonar att ett statligt ekonomiskt stöd inom
ramen för en långsiktig sjöfartspolitik måste ha sin
utgångspunkt i den överenskommelse som parterna träffade hösten
1992, dvs. rationaliseringsavtalet. Hittills har inte
överenskommelsen uppfyllts fullt ut av samtliga parter,
framhålls det i propositionen. Långsiktigheten i det statliga
stödet kan därför inte göras oberoende av de åtgärder parterna
själva kan åstadkomma för att pressa bemanningskostnaderna.
Regeringen säger sig följaktligen fästa stort avseende vid att
rationaliseringsarbetet fortsätter. Om detta avstannar, faller
en viktig förutsättning för svensk sjöfarts överlevnad och
förlorar fortsatt statligt stöd sin mening. För att möjliggöra
en uppföljning av rationaliseringsavtalet från statens sida bör
en årlig redovisning lämnas till regeringen över hur
bemanningskostnaderna för fartygen utvecklas. Om
kostnadsutvecklingen visar sig gå i en riktning som klart
avviker från avtalet, bör statens insatser på det
sjöfartspolitiska området kunna omprövas.
I de fall det bedöms finnas möjligheter till
rationaliseringar ombord på de enskilda fartygen -- fortsätter
regeringen -- och dessa inte genomförs, bör sådan underlåtenhet
också kunna föranleda överväganden i fråga om det statliga
stödet. Nämnden för rederistöd, som administrerar
bidragsgivningen, bör vid sin behandling av frågor om statligt
stöd till sådana fartyg inhämta ett yttrande från
Sjöfartsverket. Om verket anser att fartyget skulle kunna
handhas med färre ombordanställda, bör en sådan minimibemanning
tjäna som utgångspunkt vid beräkning av bidraget för reduktionen
av sociala avgifter. Överväganden av ifrågavarande slag bör
nämnden göra i fråga om bidrag fr.o.m. innevarande budgetår,
dvs. för andra hälften av kvalifikationsåret 1993 och framåt. I
sammanhanget framhåller regeringen vikten av att inte
sjöarbetstidslagen (1970:105) lägger hinder i vägen för ett
ändamålsenligt rationaliseringsarbete. Med sjösäkerheten som en
självklar utgångspunkt är det önskvärt att den ansvariga
sjösäkerhetsmyndigheten kan besluta i ärenden om minimibemanning
på ett mer flexibelt sätt än för närvarande. Regeringen kommer
därför att ta initiativ till en översyn av sjöarbetstidslagens
bestämmelser.
Regeringen säger sig uppskatta kostnaderna för ett fortsatt
rederistöd till ca 400 miljoner kronor per år under
förutsättning att antalet stödberättigade fartyg inte förändras
i någon större utsträckning.
Regeringen föreslår att riksdagen godkänner dess förslag
till inriktning av framtida sjöfartspolitiska åtgärder avseende
svenska handelsfartyg i fjärrfart och att riksdagen till
Bidrag till svenska rederier på tilläggsbudget för
innevarande budgetår anvisar ett förslagsanslag på 310 miljoner
kronor. Vidare säger sig regeringen ämna återkomma i nästa
budgetproposition vad gäller medelsbehovet för budgetåret
1994/95.
3 Motionsförslagen
I motion T1 (s) framhålls att regeringens förslag saknar
långsiktighet. Vad sjöfartsnäringen nu behöver -- betonar
motionärerna -- är klara och entydiga besked från statsmakterna
om framtidsutsikter på grundval av långsiktiga spelregler. I
avsaknad av sådana regler äventyras de mycket kostnadskrävande
investeringarna i fartyg. Regelverket bör också ha ett innehåll
som ger näringen möjlighet till framgångsrik konkurrens. Det är
därför angeläget att man utan dröjsmål inleder arbetet med att
forma en långsiktig och konkurrenskraftig svensk
sjöfartspolitik. En sådan politik bör innebära ett närmande till
EG:s sjöfartspolitik.
I motionen framhålls vidare att de villkor för statligt stöd
som regeringen redovisar i vissa fall kan motverka en sund
utveckling inom sjöfartsnäringen. Propositionstexten kan --
säger motionärerna -- tolkas så att regeringen anser att stöd
skall utgå endast för den del av besättningen som krävs från
säkerhetssynpunkt. Att relatera rederistödet till en sådan
minimibemanning innebär en felsyn och skulle motverka
strävandena att driva en rationell sjöfart. Stödet bör --
understryker motionärerna -- omfatta samtliga ombordanställda på
fartyg i fjärrfart.
I motionen behandlas också de administrativa rutinerna för
betalning av den del av rederistödet som avser bidrag till
sociala avgifter. Betalningen sker, som framhållits i det
föregående, i efterhand. Motionärerna framhåller att den
ordningen innebär att rederierna "måste ligga ute med pengarna i
nästan 18 månader" och därmed en kännbar likviditetspåfrestning.
Regeringen bör därför låta se över dessa betalningsrutiner i
syfte att åstadkomma ett system som innebär att reduktion av
avgiften sker i samband med inbetalning av resterande del av de
sociala avgifterna.
Även i motion T2 (v) behandlas den i motion T1 (s)
uppmärksammade frågan huruvida ett fartygs minimibemanning bör
tjäna som utgångspunkt vid beräkning av bidraget för reduktionen
av sociala avgifter. I v-motionen framhålls sålunda att
propositionen synes innebära att en redare som inte
rationaliserar till minimibesättning kan mista stödet till den
del av en fartygsbesättning som inte bedöms tillhöra
minimibesättningen. Motionärerna betonar att rederistödet måste
omfatta även personal som utför servicearbeten med inriktning på
såväl fartyget som dess last för att en rationell sjöfart skall
kunna bedrivas. Om inte nödvändig fartygsservice utförs ombord
under gång till sjöss, måste fartyget tas upp på varv med dryga
kostnader som följd. Mången lastägare kräver också service
ombord i fråga om sin last för att han skall anlita rederiet i
fråga. Det är en brist i propositionen -- framhåller
motionärerna -- att villkoren för rederistöd inte till fullo
redovisas. Det framgår inte heller vem som skall göra
bedömningar om ett fartygs minimibemanning vid prövning av
ärenden om rederistöd.
4 Utskottets ställningstagande
Utskottet delar regeringens uppfattning att långsiktigheten i
det statliga stödet till rederinäringen inte kan göras oberoende
av de åtgärder som parterna på sjöarbetsmarknaden själva kan
åstadkomma för att pressa bemanningskostnaderna. Även utskottet
fäster därför stor vikt vid att rationaliseringsarbetet
fortsätter och vid att alla parter uppfyller sin överenskommelse
enligt rationaliseringsavtalet från hösten 1992. Utskottet
finner det vidare lämpligt att man från statens sida
kontrollerar parternas tillämpning av avtalet och har därför
ingen erinran mot den redovisningsskyldighet i detta avseende
som regeringen förordar.
Vad gäller kravet i motion T1 (s) på en anpassning av svensk
sjöfartspolitik till EG:s sjöfartspolitik vill utskottet
framhålla att det av riksdagen godkända EES-avtalet synes skapa
goda möjligheter till en sådan anpassning (prop. 1991/92:170,
bet. 1992/93:EU1, rskr. 1992/93:18 och prop. 1992/93:225, bet.
EU3, rskr. 404). Avtalet väntas träda i kraft inom kort.
Av det anförda följer att utskottet avstyrker yrkande 2 i
motion T1 (s) om sjöfartspolitikens huvudsakliga inriktning
och tillstyrker regeringens förslag till inriktning av framtida
sjöfartspolitiska åtgärder i motsvarande del.
Rederistödet syftar som nämnts till att stärka den svenska
rederinäringens internationella konkurrenskraft i fjärrfart. Det
utgör därmed ett alternativ till de internationella
fartygsregister som i samma syfte införts i bl.a. Danmark och
Norge. Utgångspunkten har sålunda varit att stödja
rederinäringen på sådant sätt att några större olikheter i
konkurrensförutsättningar inte skall föreligga för fartyg under
resp. flagg. Utskottet förutsätter att regeringen fortlöpande
följer den sjöfartspolitiska utvecklingen och noterar med
tillfredsställelse att kommunikationsministern uppmärksammat
konkurrenssituationen inom den internordiska färjesjöfarten.
Bemanningskostnaderna har, som framhållits i det föregående,
mycket stor betydelse för rederinäringens internationella
konkurrenskraft. Med hänsyn till att staten svarar för en
avsevärd del av dessa kostnader synes det utskottet lämpligt att
även staten, genom rederistödets utformning, söker medverka till
nödvändiga rationaliseringar. Utskottet har därför ingen erinran
mot att Sjöfartsverket får göra bedömningar om en
minimibemanning och att sådana bedömningar får ligga till grund
för Nämndens för rederistöd överväganden och beslut. Utskottet
vill i sammanhanget erinra om att i nämnden finns företrädare
för sjöarbetsmarknadens parter.
Med det sagda avstyrker utskottet yrkande 1 i motion T1 (s)
och motion T2 (v) om rederistödets omfattning i förhållande
till fartygens bemanning. Regeringens förslag -- att riksdagen
godkänner den inriktning av framtida sjöfartspolitiska åtgärder
avseende svenska handelsfartyg i fjärrfart som förordas i
propositionen -- tillstyrks i motsvarande del.
Utskottet kan för sin del inte ställa sig bakom formuleringen
i motion T1 (s) att rederistödet, i den del det omfattar
återbetalning av socialavgifter, skulle innebära "att rederierna
måste ligga ute med pengarna". Motionärerna synes mena att
rederierna förskotterar en kostnad som åvilar staten, inte --
såsom utskottet anser -- att det är staten som efterskänker
vissa avgifter till det allmänna genom återbetalning till de
betalningsskyldiga. Formerna för denna återbetalning är desamma
som när rederistödet infördes genom riksdagens beslut år 1988.
De innebär som nämnts att stödet återbetalas i efterhand. I
fråga om återbetalningen av den del av stödet som avser sociala
avgifter sker återbetalningen efter utgången av
kvalifikationsåret, som är detsamma som kalenderåret. Först då
föreligger erforderligt underlag för att bestämma det
bidragsgrundande antalet årsarbetskrafter som sysselsatts på
fartygen. Återbetalning kan därför dröja som längst omkring ett
år. Utskottet har för sin del ingen erinran mot en snabbare
återbetalning, om så kan ske inom ramen för gällande
bestämmelser. Utskottet förutsätter att möjligheterna härtill
undersöks. Någon sådan översyn av de administrativa rutinerna
för betalning av stödet som begärs i motion T1 (s) synes
därför inte erforderlig, varför yrkandet härom avstyrks.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag om en
medelsanvisning på 310 miljoner kronor för innevarande budgetår
under anslaget Bidrag till svenska rederier.
Slutligen tillstyrker utskottet regeringens förslag till
sjöfartspolitiska åtgärder i övrigt, dvs. i de delar som
inte omfattas av utskottets ställningstagande ovan.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande sjöfartspolitikens huvudsakliga
inriktning
att riksdagen med avslag på motion 1993/94:T1 yrkande 2
godkänner regeringens förslag till inriktning av framtida
sjöfartspolitiska åtgärder avseende svenska handelsfartyg i
fjärrfart i denna del,
res. 1 (s)
2. beträffande rederistödets omfattning
att riksdagen med avslag på motionerna 1993/94:T1 yrkande 1
och 1993/94:T2 godkänner regeringens förslag till inriktning av
framtida sjöfartspolitiska åtgärder avseende svenska
handelsfartyg i fjärrfart i denna del,
res. 2 (s)
men. (v)
3. beträffande de administrativa rutinerna för betalning
av rederistödet
att riksdagen avslår motion 1993/94:T1 yrkande 3,
res. 3 (s)
4. beträffande medelsanvisning för rederistöd
att riksdagen med bifall till regeringens förslag till
Bidrag till svenska rederier på tilläggsbudget till
statsbudgeten för budgetåret 1993/94 under sjätte huvudtiteln
anvisar ett förslagsanslag på 310 000 000 kr,
5. beträffande sjöfartspolitiska åtgärder i övrigt
att riksdagen godkänner regeringens förslag till inriktning av
framtida sjöfartspolitiska åtgärder avseende svenska
handelsfartyg i fjärrfart i de delar det inte omfattas av
utskottets hemställan ovan.
Stockholm den 30 november 1993
På trafikutskottets vägnar
Sven-Gösta Signell
I beslutet har deltagit: Sven-Gösta Signell (s), Rolf
Clarkson (m), Håkan Strömberg (s), Elving Andersson (c), Bo
Nilsson (s), Kenneth Attefors (nyd), Jarl Lander (s), Lars
Björkman (m), Ines Uusmann (s), Lars Biörck (m), Ulrica Messing
(s), Hugo Bergdahl (fp), Kenneth Lantz (kds), Tom Heyman (m) och
Krister Örnfjäder (s).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Karl-Erik Persson (v)
närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Sven-Gösta Signell, Håkan Strömberg, Bo Nilsson, Jarl Lander,
Ines Uusmann, Ulrica Messing och Krister Örnfjäder (alla s)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar
med "Utskottet delar" och på s. 8 slutar med "åtgärder i
motsvarande del" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar motionärernas uppfattning om vikten av att
regeringen förelägger riksdagen förslag till en långsiktig
sjöfartspolitik med klara besked om vad rederinäringen har att
rätta sig efter under överskådlig framtid. Det gäller att ge
näringen långsiktiga spelregler och möjligheter till en
framgångsrik internationell konkurrens. I arbetet med att forma
sådana förutsättningar bör regeringen närma sig EG:s
sjöfartspolitik.
Vad utskottet nu anfört -- och som innebär att yrkande 2 i
motion T1 (s) tillstyrks -- bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under mom. 1 bort ha
följande lydelse:
1. beträffande sjöfartspolitikens huvudsakliga
inriktning
att riksdagen med bifall till motion 1993/94:T1 yrkande 2 och
med anledning av regeringens förslag till inriktning av framtida
sjöfartspolitiska åtgärder avseende svenska handelsfartyg i
fjärrfart i denna del som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
2. Rederistödets omfattning (mom. 2)
Sven-Gösta Signell, Håkan Strömberg, Bo Nilsson, Jarl Lander,
Ines Uusmann, Ulrica Messing och Krister Örnfjäder (alla s)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar
med "Bemanningskostnaderna har" och slutar med "tillstyrks i
motsvarande del" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar den i motion T1 (s) uttalade uppfattningen
att det är felaktigt att relatera rederistödets omfattning till
en minimibemanning som skulle fastställas med utgångspunkt i
andra bedömningar än de som nu görs av Sjöfartsverket och
sjöarbetsmarknadens parter med stöd av gällande regler.
Regeringens förslag i detta avseende synes utskottet utgå från
en verklighetsfrämmande föreställning att rederierna skulle
anställa och avlöna personal som de inte behöver. Utskottet
instämmer följaktligen i vad som sägs i s-motionen om att
rederistöd bör utgå till varje fartyg klassat i fjärrfart enligt
lagen (1958:295) om sjömansskatt och för samtliga anställda
ombord. Vad utskottet nu anfört -- och som innebär att
motion T1 (s) yrkande 1 tillstyrks samt att syftet med motion T2
(v) torde få anses tillgodosett -- bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under mom. 2 bort ha
följande lydelse:
2. beträffande rederistödets omfattning
att riksdagen med bifall till motion 1993/94:T1 yrkande 1 samt
med anledning av regeringens förslag till inriktning av framtida
sjöfartspolitiska åtgärder avseende svenska handelsfartyg i
fjärrfart i denna del och motion 1993/94:T2 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. De administrativa rutinerna för betalning av rederistödet
(mom. 3)
Sven-Gösta Signell, Håkan Strömberg, Bo Nilsson, Jarl Lander,
Ines Uusmann, Ulrica Messing och Krister Örnfjäder (alla s)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar
med "Utskottet kan" och på s. 9 slutar med "härom avstyrks" bort
ha följande lydelse:
Nuvarande ordning för betalning av rederistödet, i den del
det omfattar återbetalning av socialavgifter, är som framhålls i
motion T1 (s) onödigt långsam. Den innebär därmed en lika onödig
-- och mycket kännbar -- likviditetspåfrestning för rederierna.
Utskottet instämmer därför i motionärernas krav på att
regeringen bör låta se över rederistödet i ifrågavarande del.
Översynen bör syfta till att införa ett system som innebär att
reduktion av avgiften sker i samband med inbetalning av
resterande del av de sociala avgifterna.
Vad utskottet nu anfört -- och som innebär att motion T1 (s)
yrkande 3 tillstyrks -- bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under mom. 3 bort ha
följande lydelse:
3. beträffande de administrativa rutinerna för betalning
av rederistödet
att riksdagen med bifall till motion 1993/94:T1 yrkande 3 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
Särskilt yttrande
Sjöfartspolitiska åtgärder
Kenneth Attefors (nyd) anför:
Jag är för min del övertygad om att ett svenskt
internationellt fartygsregister måste införas, om vi skall kunna
behålla en svenskflaggad handelsflotta av rimlig omfattning. Jag
motsätter mig emellertid inte nu den "vänta-och-se-politik" som
regeringen förordar.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,
eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i
utskottet.
Karl-Erik Persson (v) anför:
Rederistödets omfattning
Jag biträder hemställan i reservation 2.
Innehållsförteckning
Sammanfattning1
Propositionen2
Motionerna2
Utskottet2
1 Bakgrund2
1.1 1987 års sjöfartspolitiska utskottsinitiativ2
1.2 1988 års båda riksdagsbeslut om införande av
rederistöd3
1.3 Beslut under 1991/92 års riksmöte om avveckling av
rederistödet, m.m.4
1.4 Beslut under 1992/93 års riksmöte om återinförande av
rederistödet m.m.4
2 Propositionens överväganden och förslag5
3 Motionsförslagen6
4 Utskottets ställningstagande7
Hemställan9
Reservationer10
Särskilt yttrande12
Meningsyttring av suppleant12