I betänkandet behandlar utskottet motioner från de allmänna
motionstiderna 1992 och 1993 om olika etiska frågor, bl.a. om
behovet av lagstiftning med hänsyn till den medicinska
utvecklingen, om fosterdiagnostik, äggdonation, rätten till
abort och abortförebyggande verksamhet.
Utskottet avstyrker samtliga motioner. S-ledamöterna har
avgett två reservationer och V-suppleanten en meningsyttring.
Särskilt yttrande har anmälts av kds-ledamoten.
Motionerna
Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1992
1991/92:So423 av Ulla Tillander m.fl. (c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om inriktningen av lagstiftningen vad gäller
etiska frågor till följd av den medicinsk-etiska utvecklingen.
1991/92:So424 av Ulla Tillander m.fl. (c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en skärpning av tidsgränserna för abort.
1991/92:So504 av Elisabeth Persson (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om rätt till fri abort.
1991/92:So514 av Ingvar Svensson (kds) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av en översyn för en samlad
lagstiftning kring medicinsk verksamhet och forskning vid livets
början.
Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1993
1992/93:So406 av Inger Hestvik och Barbro Westerholm (s, fp)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om utredning av äggdonationer.
1992/93:So412 av Ulla Tillander m.fl. (c, m, fp, kds, nyd)
vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att skärpa tidsgränsen för abort från
artonde till tolfte veckan,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att aborter mellan tolfte och artonde
veckan endast skall ske efter särskilt tillstånd,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att alla kvinnor som begär abort alltid
skall erbjudas stöd och rådgivning.
1992/93:So413 av Marianne Carlström m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om äggdonation.
1992/93:So417 av Tuve Skånberg m.fl. (kds) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en livsbefrämjande grundhållning för
mänskligt liv i enlighet med Genèvedeklarationen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om vikten av åtgärder i syfte att kunna
minska antalet aborter.
1992/93:So418 av Kjell Eldensjö (kds) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om mödrahälsovårdens förhållningssätt vid
graviditeter,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om abortsökandes obligatoriska samtal med
läkare, kurator eller motsvarande samt faderns möjlighet till
sådana samtal,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en positiv
ändring i abortlagen i syfte att stärka fostrets rätt till liv.
1992/93:So436 av Sigrid Bolkéus och Sinikka Bohlin (s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om utredning av äggdonationer.
1992/93:So467 av Elisabeth Persson m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om vikten av att förebygga oönskade
graviditeter,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om gratis p-piller till kvinnor mellan 18 och
21 år,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om ungdomsmottagningar,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en enhet med ett kontinuerligt, nationellt
och övergripande ansvar för det abortförebyggande arbetet.
1992/93:So475 av Charlotte Branting m.fl. (fp) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om kartläggning av orsakerna bakom
ofrivilliga graviditeter och av upplevelserna av en abort,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om abortförebyggande åtgärder.
1992/93:So486 av Tuve Skånberg och Margareta Viklund (kds)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om behovet av en etiskt grundad
lagstiftning som tillvaratar fostrets intresse vid
fosterdiagnostik.
1992/93:So496 av Rose-Marie Frebran och Stefan Attefall (kds)
vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av 1974 års
abortlag i enlighet med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen hos regeringen begär en utvärdering av den
abortförebyggande verksamheten.
1992/93:So497 av Lars Andersson (-) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om utredning av äggdonationer.
1992/93:So502 av Margareta Israelsson m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om rätten att få veta fosters kön.
1992/93:So510 av Margareta Winberg m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om varje nations suveräna rätt att själv
utforma sin abortlag,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om sex- och samlevnadsundervisning,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
försök bör göras med fria preventivmedel,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen i övrigt anförts om vikten av ett vaktslående om 1974
års abortbeslut.
1992/93:So512 av Margareta Viklund (kds) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en undersökning av varför kvinnor väljer
abort, i avsikt att utarbeta ett abortförebyggande
åtgärdsprogram.
Utskottet
Behovet av lagstiftning med hänsyn bl.a. till den
medicinsk-etiska utvecklingen
Motioner
Tre motioner behandlar mera allmänt behovet av lagstiftning
med hänsyn till forskningen och den medicinska utvecklingen.
I motion 1991/92:So423 av Ulla Tillander m.fl. (c) begärs
ett tillkännagivande om inriktningen av lagstiftningen vad
gäller etiska frågor till följd av den medicinsk-etiska
utvecklingen. Motionärerna framhåller bl.a. följande:
Gränsen för när man kan tillåta abort och när för tidigt födda
barn kan överleva har flutit samman. Fosterdiagnostiken blir
allt mer avancerad. Kön, sjukdomar och missbildningar avslöjas
tidigt i graviditeten. Fosterforskning pågår. Celler från
aborterade foster kan hjälpa dem som har t.ex. Parkinsons
sjukdom. Här sker hela tiden upptäckter och innovationer i en
anda av optimism där man inte ser några gränser för denna
medicinsk-tekniska ingenjörskonst. Men just för att entusiasmen
är så stor, upptäckarglädjen för forskare så entusiasmerande,
impulserna så många mellan olika internationella
forskningscentra -- och de direkta och indirekta konsekvenserna
för enskilda människor och för samhället som helhet så stora och
omfattande och svåröverblickbara -- så är risken uppenbar att
tillämpningen av forskningsmässiga landvinningar kan ge
konsekvenser som vi egentligen inte hade räknat med eller
önskat.
I ett läge när forskningen på detta område, som ändå rör
gränslandet mellan död materia och liv, rusar fram med
överljudsfart så är det en allmän iakttagelse att de etiska
övervägandena inte hinner med. Det gäller särskilt i en
situation när entusiasmen och upptäckarglädjen ger så snabba
forskningsmässiga resultat. Det som i en sådan situation är
viktigt är att det ges tid så att övertygelsen om att det man
håller på med, och konsekvenserna av det, verkligen står i
överensstämmelse med de djupa och omistliga värden som vi alla
säger oss värna om.
Det finns de som menar att när kunskapen finns så kan man inte
avstå från att använda kunskapen om man kan rädda liv eller
livskvalitet, men det finns då, enligt vår uppfattning, en risk
att den kunskap, attityd, inställning och grundsyn som växer
fram rubbar en grundläggande uppfattning om liv och
människovärde.
Motionärerna säger ja till fosterdiagnostik som medför en
bättre fostervård, dvs. där möjligheter ges till behandling av
sjukdomar och skador och där det gäller att förbereda en
förlossning som misstänks bli komplicerad. De säger däremot nej
till att fosterdiagnostik får utvecklas till en utsorterande och
abortinriktad verksamhet. Dessutom avvisar de helt tanken på en
allmän screening av gravida kvinnor. Motionärerna menar att det
finns ett hot mot människovärdet i selekterande fosterdiagnostik
som kan medföra ett synsätt som graderar livet.
I en liknande motion 1991/92:So514 av Ingvar Svensson
(kds) begärs ett tillkännagivande om behovet av en översyn för
en samlad lagstiftning kring medicinsk verksamhet och forskning
vid livets början. Motionären framhåller att regering och
riksdag under de senaste åren har beslutat i ett antal delfrågor
inom det medicinskt-biologiska forskningsområdet och
verksamheter vid livets början. Därmed riskerar möjligheten att
anlägga ett helhetsperspektiv att gå förlorad. Detta är inte
acceptabelt enligt motionären. Med hänsyn till den explosiva
forskningsutvecklingen är det nödvändigt att få till stånd en
klar ramlag till skydd för individens personliga värdighet. Det
står klart att regeringsformens skydd för den personliga
värdigheten inte är tillräckligt utan bör leda till en
följdlagstiftning på det medicinska området. Uppsplittring med
lagstiftning på ett antal delområden ger inte den samlade etiska
bedömning som borde vara vägledande för forskningen och
metodutvecklingen.
I motion 1992/93:So417 av Tuve Skånberg m.fl. (kds) yrkas
ett tillkännagivande om en livsbefrämjande grundhållning för
mänskligt liv i enlighet med Genèvedeklarationen (yrkande
1).
Motionären framhåller bl.a. följande:
Rättssäkerheten för det ofödda barnet måste stärkas och detta
kräver rent logiskt att livsgränsen fastslås. Beträffande
livsgränser kan vi i en demokrati aldrig acceptera relativism.
Varje individ har ett absolut värde. Det kan aldrig accepteras
att vi som politiker håller oss med någon form av differentierad
människosyn, som exempelvis skulle innebära att ofödda barns liv
och senildementa åldringars liv åsatts lägre värde.
Hela denna fråga om människolivets okränkbarhet handlar om
livet alltifrån dess tillblivelse till dödens inträde. Det är
detta helhetsperspektiv som mer måste komma fram i den politiska
och samhälleliga debatten. I olika internationella dokument,
exempelvis Genèvedeklarationen (1948), fastslås att läkaren
skall förpliktiga sig till den "yttersta respekt för mänskligt
liv alltifrån konceptionen till döden". Om detta var angeläget
att deklarera 1948, borde knappast någon tvivla på att det är
ännu mer angeläget i våra dagar, om man betraktar den medicinska
forskningens framsteg och möjligheter.
I två motioner behandlas mera direkt frågor om lagstiftning om
fosterdiagnostik.
I motion 1992/93:So486 av Tuve Skånberg och Margareta
Viklund (kds) begärs ett tillkännagivande om behovet av en
etiskt grundad lagstiftning som tillvaratar fostrets intresse
vid fosterdiagnostik.
Motionärerna anser att fosterdiagnostik kan vara mycket
värdefull och gagna barnet -- nämligen om den ställs i barnets
intresse. Om den sjukdom man letar efter kan behandlas, och
diagnosen ökar föräldrarnas och barnets möjligheter att kämpa
mot den sjukdom som möjligen kan bryta ut är fosterdiagnostiken
positiv.
Behovet av en etiskt underbyggd lagstiftning är emellertid
enligt motionärerna trängande. Den etiska situationen utan en
reglerande lagstiftning kommer att ställa oss inför frågor
omöjliga att hantera: Vem skall bestämma vilka barn som skall få
födas? Skall föräldrar till barn som riskerar handikapp själva
stå för kostnaderna för sjukvård om de väljer att föda sitt
barn? Vem skall ha tillgång till uppgifterna om
genuppsättningen? Var skall gränsen dras mellan sjukdom,
handikapp eller bara oönskade egenskaper? Hur skall
könsdiskriminering undvikas? Dessa frågor och fler gör att vi
enligt motionärerna snarast bör få en lagstiftning som reglerar
fosterdiagnostiken.
Margareta Israelsson m.fl. (s) begär i motion
1992/93:So502 ett tillkännagivande om vad som anförts i
motionen om rätten att få veta fostrets kön i samband med
fosterdiagnostik. Motionärerna konstaterar att blivande
föräldrar i dag genom ultraljud eller fostervattensprov kan få
reda på det blivande barnets tillstånd. Provet kan i vissa fall
ge underlag för att kvinnan (de blivande föräldrarna) väljer att
abortera fostret. Kvinnan (de blivande föräldrarna) kan
besluta sig för abort av andra skäl än strikt medicinska,
exempelvis om hon (de) önskar ett barn av ett visst kön. Detta
missbruk av fosterdiagnostiken sker i endast ett litet antal
fall, men dagens lagstiftning möjliggör denna
könsdiskriminering.
Motionärerna anser att lagstiftningen måste ändras. Läkare bör
inte ha rätt att delge modern (de blivande föräldrarna) fostrets
kön, om inte strikt medicinska skäl talar för det. Vid 1990/91
års riksmöte behandlades en motion som två av motionärerna
skrivit. Utskottet uttalade "att den medicinska utvecklingen
inte får leda till etiskt oacceptabla konsekvenser", vilket
riksdagen beslutade att som sin mening ge regeringen till känna.
Då inget hänt i frågan finner motionärerna nu skäl att upprepa
sina krav.
Utredningen om det ofödda barnet
Utredningen om det ofödda barnet överlämnade år 1989 sitt
slutbetänkande (SOU 1989:51), Den gravida kvinnan och fostret --
två individer. Om fosterdiagnostik. Om sena aborter. I fråga om
fosterdiagnostik lämnas en faktaredovisning av diagnostikens
användnings- och problemområden, olika diagnostikmetoder och i
vilka fall fosterdiagnostik görs. Utredningens etiska
övervägande i fråga om fosterdiagnostik redovisas utförligt.
Frågan om frivillighet vid fosterdiagnostik tas upp, särskilt
med avseende på screeningsundersökningar. Synpunkter lämnas även
beträffande vilka kvinnor som bör få tillgång till
fosterdiagnostik och på screeningsundersökningar.
Utredningen tar i betänkandet också upp den fria aborträtten
och fosterdiagnostiken inkl. informationen till föräldrarna om
resultatet av fosterdiagnostik. Utredningen pekar på det etiska
dilemmat såsom kvinnans rätt att begära abort fram till den
artonde graviditetsveckan och fosterdiagnostikens möjligheter
att inte bara upptäcka sjukdomstillstånd utan också ge svar på
frågan om det blivande barnets kön. Utredningen har dock inte
velat föreslå någon begränsning av föräldrarnas rätt till
information om resultaten av genomförd fosterdiagnostik.
Betänkandet har remissbehandlats och bereds fortfarande i
Socialdepartementet.
Utredningen har tidigare avgett bl.a. betänkandena (SOU
1983:42) Barn genom insemination och (SOU 1985:5) Barn genom
befruktning utanför kroppen m.m., vilka sedan legat till grund
för lagstiftning om insemination (SFS 1984:1140) och om
befruktning utanför kroppen (SFS 1988:711).
Statens medicinsk-etiska råd
Statens medicinsk-etiska råd är tillsatt av regeringen och har
till uppgift att belysa medicinsk-etiska frågor i ett
övergripande samhällsperspektiv. Rådet skall bevaka och
diskutera den medicinska forskning, diagnostik och behandling
som är särskilt känslig för den mänskliga integriteten och som
på sikt kan utgöra ett hot mot människovärdet. Rådet skall i
dessa frågor också fungera som en länk mellan vetenskap,
folkopinion och politiker.
Rådet har framfört synpunkter till regeringen bl.a. över
betänkandet Kvinnan och fostret -- två individer.
Rådet har också gett ut ett antal skrifter i etiska frågor,
senast en debattskrift Det svårfångade människovärdet.
Tidigare behandling
De etiska frågeställningar som rör den medicinska utvecklingen
kring det mänskliga livets början har behandlats av utskottet
vid flera tillfällen tidigare. Utskottet har därvid uttryckt
önskemål om ett underlag från regeringen för en övergripande
principiell diskussion kring de etiska frågeställningarna kring
livets början. Betänkandet 1989/90:SoU4 innehåller en
sammanfattning av utskottets uttalanden i de tidigare
betänkandena. I betänkandet konstaterade utskottet att de
aktuella frågorna behandlas i såväl Gen-etikkommitténs
betänkande som slutbetänkandet från utredningen om det ofödda
barnet. Utskottet konstaterade vidare att förslagen var föremål
för beredning i regeringskansliet. Det noterades att vissa av
frågeställningarna i motionerna också skulle komma att belysas i
Transplantationsutredningens arbete. Utskottet ansåg också att
regeringens övervägande i dessa frågor borde avvaktas. Utskottet
vidhöll sin tidigare uppfattning att regeringen skyndsamt borde
återkomma till riksdagen med underlag för en övergripande
principiell diskussion beträffande olika etiska frågeställningar
som rör livets början. I avvaktan på resultatet av
beredningsarbetet ansåg utskottet inte att riksdagen borde göra
några sådana uttalanden. Utskottet avstyrkte den då aktuella
motionen. Riksdagen följde utskottet.
Utskottet delade i betänkandet 1990/91:SoU4 grundsynen i flera
av de då aktuella motionerna att den medicinska utvecklingen
inte får leda till etiskt oacceptabla konsekvenser. Flera av
motionärerna efterlyste åtgärder för att förhindra att kvinnor
som fått kunskap om det väntade barnets kön enbart på denna
grund begär abort. Motionärerna efterlyste vidare åtgärder för
att förhindra att kvinnorna under graviditeten får information
om barnets kön. Enligt utskottet var det angeläget att
regeringen skyndsamt övervägde de frågor som berördes i
motionerna. Vad utskottet anfört föreslogs riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna. Riksdagen följde utskottet
(rskr. 26).
Gen-etikkommitténs betänkande låg till grund för proposition
1990/91:52 om användningen av genteknik på människa m.m.
Utskottet tillstyrkte propositionen i betänkandet
1990/91:SoU10. Riksdagen följde utskottet (rskr. 114).
I betänkandet 1991/92:SoU5 behandlade utskottet bl.a. en
motion liknande 1991/92:So423 och en motion om förbud att
upplysa om kön i samband med fosterdiagnostik.
Utskottet framhöll bl.a. att den nya regeringen i
regeringsförklaringen anfört att den snabba utvecklingen inom
den medicinska och biologiska forskningen ständigt reser nya och
svåra etiska problem. Denna utveckling ställde enligt utskottet
krav på en sammanhållen och etiskt förankrad politik. Enligt
regeringsförklaringen skulle utgångspunkten alltid vara den syn
på människan och på människolivets helgd som har sin förankring
i den kristna etiken och den västerländska humanismen. Alla
människor har samma värde och den grundläggande mänskliga
rättigheten är rätten till liv. Utskottet ansåg att riksdagen
inte borde föregripa behandlingen av regeringens kommande
förslag på detta område. Utskottet avstyrkte därför motionerna.
Riksdagen följde utskottet.
Våren 1992 behandlade utskottet i betänkandet
1991/92:SoU15 bl.a. ett yrkande identiskt med yrkande 1 i
motion 1992/93:So417. Enligt utskottets mening behövde riksdagen
inte då överväga något initiativ med anledning av de då aktuella
motionerna och hänvisade till den då nyligen tillsatta
parlamentariska utredningen om prioriteringar inom hälso- och
sjukvården. Riksdagen följde utskottet.
Utskottets bedömning
Utskottet konstaterar att utvecklingen inom den medicinska och
biologiska forskningen är snabb och att detta skapar nya
förutsättningar för den medicinska verksamheten men också nya
och svåra etiska problem. När det gäller fosterdiagnostiken, som
tas upp i flera motioner, bereds fortfarande i
Socialdepartementet slutbetänkandet från utredningen om det
ofödda barnet om bl.a. fosterdiagnostik. Efter
remissbehandlingen har Statens medicinsk-etiska råd numera
överlämnat ett omfattande material och synpunkter på betänkandet
till departementet.
Utskottet anser det nödvändigt med en sammanhållen och etiskt
förankrad politik i dessa frågor. Utgångspunkten måste därvid
vara den syn på människan och på människolivets helgd som har
sin förankring bl.a. i den kristna etiken och den västerländska
humanismen. Alla människor har samma värde och den grundläggande
mänskliga rättigheten är rätten till liv. Gränser måste, enligt
utskottet, kunna sättas för att förhindra en utveckling inom
forskningens tillämpning och den medicinska verksamheten som kan
leda till negativa etiska konsekvenser. Utskottet förutsätter
att regeringen noga följer utvecklingen på detta område och
återkommer till riksdagen vid lämpligt tillfälle. Med det
anförda avstyrker utskottet motionerna 1991/92:So423 (c),
1991/92:So514 (kds), 1992/93:So417 (kds) yrkande 1,
1992/93:So486 (kds) och 1992/93:So502 (s).
Äggdonation
Gällande rätt m.m.
Enligt lagen (1988:711) om befruktning utanför kroppen får
införande i en kvinnas kropp av ett ägg som har befruktats
utanför hennes kropp ske enbart om vissa i lagen angivna villkor
är uppfyllda. Bl.a. krävs att ägget skall vara kvinnans eget och
ha befruktats med makens eller sambons sperma (2 § 3). S.k.
äggdonation, dvs. att en utomstående kvinnas ägg befruktas
utanför kroppen med sperma från den mottagande kvinnans make
eller sambo, är sålunda förbjuden i Sverige.
Vid behandling av förslaget till lag om befruktning utanför
kroppen framhöll utskottet bl.a. följande (SoU 1987/88:26).
Enligt utskottets mening innebär såväl ägg- som spermadonation
i samband med befruktning utanför kroppen en så stor
manipulation av den mänskliga livsprocessen att de inte bör
godtas från humanistisk och etisk synpunkt. Det finns dessutom
skäl att rent allmänt ha en restriktiv inställning i frågor av
denna art. Utskottet tillstyrker således propositionens förslag
att befruktning utanför kroppen i kombination med ägg- eller
spermadonation inte skall tillåtas. Även i framtiden bör
självfallet gälla att varken ägg- eller spermadonation godtas
vid befruktning utanför kroppen.
Utskottet tillstyrkte den föreslagna lagen. Riksdagen följde
utskottet (rskr. 383).
Motioner
I fyra motioner begärs tillkännagivanden om äggdonationer.
I motion 1992/93:So406 av Inger Hestvik och Barbro
Westerholm (s, fp) hemställs om en utredning av äggdonationer.
Motionärerna framhåller att kvinnlig ofruktsamhet bl.a. kan bero
på för tidig menopaus och s.k. Turners syndrom. Turners syndrom
beror på en kromosomavvikelse vilken leder till att kvinnan inte
kan producera eget tillväxthormon. Dessa kvinnor blir kortväxta.
De föds dessutom utan äggstockar och kan därför inte producera
egna ägg. Däremot har de normala äggledare och normal livmoder.
Utomlands har man enligt motionärerna kunnat hjälpa dessa
kvinnor att få barn genom äggdonation.
Det har nu gått sju år sedan utredningen om befruktning
utanför kroppen genomfördes, som bl.a. behandlade frågan om
äggdonation. Sedan dess har utvecklingen enligt motionärerna
gått framåt. Eftersom äggdonationer utförs utomlands och t.ex.
Turnerpatienter nu söker sig utomlands för att få hjälp, anser
motionärerna att frågan om äggdonation måste tas upp för förnyad
utredning och ställningstagande. Att exportera ett etiskt
problem kan enligt motionärerna inte vara en acceptabel utväg.
I motionerna 1992/93:So413 av Marianne Carlström m.fl. (s),
1992/93:So436 av Sigrid Bolkéus och Sinnika Bohlin (s) och
1992/93:So497 av Lars Andersson (-) framförs liknande
önskemål.
I denna fråga har utskottet uppvaktats av representanter för
Svenska Turnerföreningen.
Utskottets bedömning
Utskottet anser att det med hänsyn till den debatt som förts i
vårt land och utomlands om s.k. äggdonationer kan vara motiverat
att en utredning av frågan kommer till stånd. Motionerna
1992/93:So406 (s, fp), 1992/92:So413 (s), 1992/93:So436 (s) och
1992/93:So497 (-) får i huvudsak anses tillgodosedda och
avstyrks därför.
Aborter
Rätten till abort
I två motioner framförs krav på ett bibehållande av 1974 års
abortlag.
I motion 1991/92:So504 av Elisabeth Persson (v) yrkas
sålunda att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om rätt till fri abort (yrkande 1). Motionären
framhåller följande:
På senare tid har röster höjts för inskränkningar i
aborträtten. Vänsterpartiet motarbetar alla sådana förslag.
Kvinnors rätt till fri abort är odiskutabel.
En abort är alltid en nödlösning. Det enda som kan få ner
abortsiffrorna är att förebygga oönskade graviditeter.
Inskränkningar i aborträtten vore en återgång till den tid då
kvinnor tvingades till illegala abortörer eller fick resa
utomlands för att få abort.
I motion 1992/93:So510 av Margareta Winberg m.fl. (s)
yrkas tillkännagivanden dels om varje nations suveräna rätt att
själv utforma sin abortlag (yrkande 1), dels om vikten av
ett vaktslående om 1974 års abortbeslut (yrkande 5).
Motionärerna framhåller bl.a. att de svenska abortmotståndarna
nu anammar en strategi som bl.a. går ut på att framhålla
nordiska grannländer samt vissa länder inom EG som förebilder
för en sänkning av den svenska abortgränsen. Abortmotståndarna
vill "harmonisera" eller "anpassa" svensk abortlagstiftning
efter andra länders. Detta finner motionärerna absurt.
Abortlagstiftningen är enligt dem uteslutande en nationell
angelägenhet, vilket Sverige också tagit fasta på inför
förhandlingarna med EG.
Om kvinnor tvingas besluta sig för abort före 12:e veckan
finns det enligt motionärerna risk att de fattar beslut och gör
abort i onödan. Det finns också risk att kvinnor börjar göra
illegala aborter igen. I världen dör ca 200 000 kvinnor varje år
till följd av illegala abortingrepp. Mellan 6 och 8 miljoner
skadas allvarligt av ingreppet.
I två motioner begärs översyn av abortlagen.
I motion 1992/93:So418 av Kjell Eldensjö (kds) hemställs
att riksdagen hos regeringen begär förslag till en positiv
ändring i abortlagen i syfte att stärka fostrets rätt till liv
(yrkande 3). Motionären anser att den nuvarande abortlagen
bygger på en rad principer som är felaktiga. Lagen ger en
oinskränkt rätt för en individ över en annan individ. Egentligen
ger det argument som framfördes för den nuvarande lagen,
nämligen om individens rätt att bestämma över sin kropp, skäl
för en restriktiv abortlag, anser motionären. Det ofödda barnet
kan inte artikulera sin rätt att bestämma över sin kropp. Därför
bör samhället ställa sig som garant för det ofödda barnet.
Den nuvarande abortlagen har enligt motionären lastat över
hela ansvaret på den enskilda kvinnan. Samhället tvår sina
händer. Den enskilda kvinnan har fråntagits det stöd som kan
behövas mot påtryckningar utifrån. Även det ofödda barnets fader
har enligt motionären fråntagits inflytande över situationen.
I motion 1992/93:So496 av Rose-Marie Frebran och Stefan
Attefall (kds) yrkas att riksdagen hos regeringen begär en
översyn av 1974 års abortlag i enlighet med vad som anförts i
motionen (yrkande 1). Motionärerna anser att en allsidig
översyn av abortlagen bör ha som huvudsyfte att diskutera och
klarlägga lagens innebörd när den grundideologi som lagen bygger
på -- synen på fostret som en del av kvinnans kropp --
övergetts.
I två motioner begärs att tidsgränserna för abort skärps.
I motion 1992/93:So412 av Ulla Tillander m.fl. (c, m, fp,
kds, nyd) yrkas dels att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om att skärpa
tidsgränsen för abort från artonde till tolfte veckan (yrkande
1), dels att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att aborter mellan tolfte och
artonde veckan endast skall ske efter särskilt tillstånd
(yrkande 2).
Enligt motionärerna är antalet aborter fortfarande mycket för
högt (över 30 000) och takten som de sjunker med är alltför låg.
Artonde havandeskapsveckan som en övre tidsgräns för abort utan
särskilt tillstånd bör enligt motionärernas uppfattning
omprövas. En anledning till en skärpning av attityderna är att
man i dag har gått ifrån uppfattningen att se fostret som en del
av kvinnans kropp och att man i stället utgår ifrån att modern
och barnet är två individer.
Ett annat tungt vägande skäl för en ändring av tidsgränsen är,
enligt motionärernas mening, att den medicinska forskningen lett
fram till att man i dag kan rädda barn ända ned mot tjugonde
veckan, vilket ställer sjukvårdspersonalen inför ett svårt
etiskt dilemma: att jämngamla barn både kan räddas och
aborteras.
Abort får aldrig ses som en teknisk fråga om t.ex. olika
preventivmedelsmetoder. Det är viktigt att den etiskt motiverade
känslan för att det faktiskt råder en intressekonflikt bevaras.
Det finns hos många en djupt grundad insikt om att fostrets
värde inte får trädas för när. Genom de många aborterna fruktar
motionärerna att en avtrubbning av respekten för livet kan ske.
I motion 1991/92:So424 av Ulla Tillander m.fl. (c)
framförs ett liknande yrkande.
Abortförebyggande insatser
Motioner
Tre motioner tar upp behovet av olika undersökningar kring
abortverksamheten.
I motion 1992/93:So475 av Charlotte Branting m.fl. (fp)
begärs sålunda ett tillkännagivande om kartläggning av orsakerna
bakom ofrivilliga graviditeter och av upplevelserna av en abort
(yrkande 3). Motionärerna anser att en kontinuerlig
kartläggning av orsakerna bakom ofrivilliga graviditeter och en
uppföljning av upplevelserna av en abort bör initieras t.ex. av
Socialstyrelsen och Folkhälsoinstitutet i samarbete med
landstingen.
I motion 1992/93:So512 av Margareta Viklund (kds) yrkas
ett tillkännagivande om en undersökning av varför kvinnor väljer
abort, i avsikt att utarbeta ett abortförebyggande
åtgärdsprogram.
I motion 1992/93:So496 av Rose-Marie Frebran och Stefan
Attefall (kds) begärs en utvärdering av den abortförebyggande
verksamheten (yrkande 2). Motionärerna vill att de
möjligheter som står till buds för att sänka antalet aborter
analyseras i ett vidare samhällsperspektiv.
Flera motioner behandlar abortförebyggande insatser.
I motion 1992/93:So412 av Ulla Tillander m.fl. (c, m, fp,
kds, nyd) yrkas ett tillkännagivande om att alla kvinnor som
begär abort alltid skall erbjudas stöd och rådgivning (yrkande
3).
Motionärerna framhåller att anledningen till att en kvinna
hamnat i en abortsituation i många fall beror på den sociala
situation som hon befinner sig i. Motionärerna menar att varje
abortsökande kvinna skall erbjudas rådgivning som ger möjlighet
att diskutera olika frågor och som ger den abortsökande stöd och
upplysningar om samhällets möjligheter till hjälp och stöd om
hon väljer att föda sitt barn.
I motion 1992/93:So417 av Tuve Skånberg m.fl. (kds) begärs
ett tillkännagivande om vikten av åtgärder i syfte att kunna
minska antalet aborter (yrkande 2). Det förebyggande och
stödjande arbetet för att fler graviditeter skall få fullföljas
måste enligt motionärerna uppmuntras. Detta kan enligt dem ske
exempelvis på följande sätt.
1. Mödrahälsovården skall utgå ifrån att graviditeten är något
positivt för föräldrarna och att graviditeten skall fullföljas.
2. Preventivmedelsrådgivningen skall vara väl utbyggd och
tillgänglig i hela landet.
3. Ingen skall behöva anföra brist på lämplig bostad som skäl
för abort. Samhället skall ställa upp med bostad och
bostadsbidrag för den som har behov av det.
4. Ingen skall för sina studiers skull behöva begära abort.
Studiemedel och stödundervisning för att "ta igen" förlorade
studier skall erbjudas.
5. Stödfamiljer skall vid behov kunna erbjudas som hjälp åt
ensamstående mödrar den period man önskar före och efter barnets
födelse.
6. Abortsökande skall delta i ett obligatoriskt samtal med
läkare, kurator eller motsvarande.
För att ett effektivt socialt stödprogram skall kunna tas fram
behövs enligt motionärerna bra underlag om varför kvinnor väljer
abort. Det borde därför företas en undersökning om motiven för
aborten med tonvikt på vilket stöd man önskar för att inte välja
abort.
I motion 1992/93:So418 av Kjell Eldensjö (kds) begärs ett
tillkännagivande om att den abortsökande skall delta i
obligatoriska samtal med läkare, kurator eller motsvarande och
att även fadern skall ha möjlighet att delta i sådana samtal
(yrkande 2). I motionen yrkas också ett tillkännagivande om
att mödrahälsovården skall utgå från att graviditet är något
positivt för föräldrarna och att graviditeten bör fullföljas
(yrkande 1).
I motion 1992/93:So467 av Elisabeth Persson m.fl. (v)
yrkas tillkännagivanden dels om vikten av att förebygga oönskade
graviditeter (yrkande 1), dels om gratis p-piller till
kvinnor mellan 18 och 21 år (yrkande 2), dels om
ungdomsmottagningar (yrkande 3) och dels om en enhet med ett
kontinuerligt, nationellt och övergripande ansvar för det
abortförebyggande arbetet (yrkande 4).
Motionärerna konstaterar att antalet utförda aborter minskat
årligen. Det är angeläget att samhället på olika sätt verkar för
att få ner aborttalen utan att inskränka på aborträtten. Det
bästa sättet att minska antalet aborter är enligt motionärerna
att förebygga oönskade graviditeter. Försök i bl.a. Gävle med
erbjudande om gratis p-piller till kvinnor mellan 18 och 20 år
reducerade omedelbart aborterna.
Motionärerna föreslår att staten erbjuder gratis p-piller
eller annat preventivmedel åt alla kvinnor under 21 år.
Kostnaderna torde till stor del uppvägas av uteblivna kostnader
för de aborter som därigenom undviks. Upplysning och rådgivning
är ett annat utomordentligt bra sätt att förebygga oönskade
graviditeter.
Det är viktigt att det för alla ungdomar finns tillgång till
ungdomsmottagningar som ger rådgivning om sex och samlevnad,
preventivmedel och hur man skyddar sig mot sexuellt överförda
sjukdomar. Ungdomsmottagningarna är särskilt viktiga i det
förebyggande arbetet mot unga kvinnors oönskade graviditeter.
Tidigare har det funnits en enhet på Socialstyrelsen som haft
ansvar för det abortförebyggande arbetet. Den är nu
bortrationaliserad. Folkhälsoinstitutet arbetar visserligen med
ett abortförebyggande program men har inget övergripande
samhällsansvar för detta. Motionärerna föreslår att en enhet
inrättas -- antingen under Socialstyrelsen eller
Folkhälsoinstitutet -- som har ett kontinuerligt, nationellt och
övergripande ansvar för det abortförebyggande arbetet.
I motion 1992/93:So475 (fp) yrkas ett tillkännagivande om
abortförebyggande åtgärder (yrkande 5). Det behövs enligt
motionärerna en kraftfull satsning på abortförebyggande åtgärder
utformade med tanke på målgruppen. Det som passar för ungdomar
är kanske inte gångbart när det gäller att nå de äldre
kvinnorna. Det behövs enligt motionärerna en del
metodutveckling. Motionärerna anser att skolans sex- och
samlevnadsundervisning måste effektiviseras och
ungdomsmottagningsverksamheten byggas ut. Motionärerna anser
vidare att Folkhälsoinstitutet i samarbete med landstingen,
mödrahälsovården, företagshälsovården och skolan bör initiera
abortförebyggande åtgärder också riktade till litet äldre
kvinnor. Dessa åtgärder kan med fördel kopplas till arbetet med
att förebygga sexuellt överförbara sjukdomar.
I motion 1992/93:So510 av Margareta Winberg m.fl. (s)
yrkas tillkännagivanden dels om sex- och samlevnadsundervisning
(yrkande 2), dels om att försök bör göras med fria
preventivmedel (yrkande 3). Alternativet till abort är
enligt motionärerna inte att tvingas föda ett icke-önskat barn.
Alternativet är att undvika de icke-önskade graviditeterna.
Detta görs genom förebyggande arbete, upplysning och utbyggd
preventivmedelsteknik.
Motionärerna pekar på att när Holland satsade på utbyggnad av
förebyggande verksamhet och p-piller sjönk antalet aborter och
är nu 5,3 per tusen kvinnor i åldrarna 15--44 år. I Sverige är
motsvarande siffra 20,4. När Gävleborgs landsting 1990 gjorde
försök med att dela ut gratis p-piller till tonårsflickor mellan
15 och 19 år sjönk antalet aborter per tusen kvinnor från 38
till 26. Liknande erfarenheter finns från Gotlandsprojektet på
70-talet och Jämtlandsprojektet på 80-talet. Båda dessa handlade
om en ökad sex- och samlevnadsundervisning i skolor och bland
personer som i sitt arbete kom i kontakt med barn och ungdom.
Det handlar enligt motionärerna om kunskap och möjligheter till
bra preventivmedel.
Bakgrund
Enligt abortlagen (1974:595) avgörs frågan om abort före
utgången av 12:e havandeskapsveckan av kvinnan själv. Hon får
vägras abort endast om åtgärden skulle medföra allvarlig fara
för hennes liv eller hälsa. För abort efter 12:e veckan men före
utgången av 18:e veckan fordras i princip, utöver vad som gäller
vid abort dessförinnan, att det företas en särskild
kuratorsutredning. Om kvinnan inte medges abort, är läkaren
skyldig att omedelbart hänskjuta frågan till Socialstyrelsen för
förnyad prövning. Efter 18:e graviditetsveckan får abort företas
endast i undantagsfall. För sådan abort krävs tillstånd av
Socialstyrelsens rättsliga råd. Tillstånd får lämnas endast om
det föreligger synnerliga skäl för åtgärden. Tillstånd får inte
lämnas om det finns anledning anta att fostret är livsdugligt.
Någon exakt tidsgräns anges sålunda inte i abortlagen. På
vetenskapens nuvarande ståndpunkt räknar man med att foster som
är 23--24 veckor kan fås att överleva och att denna tidsgräns
inte inom överskådlig tid skall kunna förskjutas nedåt. Den övre
gränsen för när abort kan medges är enligt Socialstyrelsens
rättsliga råd den 22:a graviditetsveckan. Om det kan antas att
fostret är livsdugligt, får tillstånd endast lämnas om
graviditeten på grund av sjukdom eller kroppsfel hos kvinnan
medför allvarlig fara för hennes liv eller hälsa. Av aborterna
sker i dag 92 % före utgången av 12:e veckan. Drygt 0,6 % är
s.k. sena aborter dvs. sådana som utförs efter utgången av 18:e
havandeskapsveckan. Antalet sena aborter har minskat mycket
starkt sedan början av 1970-talet.
En omfattande utvärdering av abortlagen och olika åtgärder i
syfte att förebygga aborter genomfördes av 1980 års
abortkommitté och redovisades i betänkandet (SOU 1983:31)
Familjeplanering och abort -- Erfarenheter av en ny
lagstiftning.
I slutbetänkandet från utredningen om det ofödda barnet,
SOU 1989:51 anges bl.a. (s. 61) att en kvinna som överväger
abort alltid kan få kontakt med en kurator för samtal.
Enligt vissa undersökningar är det av dem som genomgår abort
före utgången av 12:e graviditetsveckan 30 % som hade haft
kuratorskontakt. Efter denna tidpunkt hade 47 % haft sådan
kontakt. Skillnaderna är stora mellan sjukvårdsdistrikten.
Mannen är sällan med vid kuratorsbesöket. Han är dock oftare med
hos kuratorn än i något annat led i abortvården. Kvinnor som
haft kuratorskontakt före aborten erbjuds praktiskt taget alltid
kontakt även efter abortingreppet. Få kvinnor utnyttjar dock den
möjligheten.
När det gäller sena aborter (efter 18:e graviditetsveckan)
anför utredningen (s. 62) att ett framträdande drag i
abortutvecklingen under tiden efter år 1970 är minskningen av
dessa aborter. Ännu år 1971 gjordes nära 6 % (1 098 aborter) av
alla aborter senare än i vecka 18. År 1982 hade denna siffra
sjunkit till 0,8 % (256 aborter). Siffran har därefter i stort
sett varit konstant. År 1987 gjordes 227 aborter efter 18:e
veckan. Enligt utredningens uppfattning finns det inte anledning
att längre upprätthålla kravet på en kuratorsutredning om abort
begärs efter 12:e graviditetsveckan. I stället föreslås att
kvinnan alltid skall erbjudas kuratorsamtal oavsett när aborten
begärs. Kvinnan är däremot inte skyldig att samtala med kuratorn
innan abort utförs. Utredningen föreslår att det sjukhus eller
annan sjukvårdsinrättning som har utfört aborten skall ha en
laglig skyldighet att erbjuda kvinnan (föräldraparet)
samtalskontakt efter abort. I första hand torde det vara
kuratorns uppgift att ge detta stöd. Kvinnan (föräldraparet) är
inte skyldig att ställa upp på en sådan kontakt.
Utredningen anser inte att det finns etiska, medicinska eller
psykologiska skäl att sänka 18-veckorsgränsen. Någon ändring av
nuvarande ordning föreslås därför inte. Inte heller finner
utredningen någon anledning att ändra den övre gränsen för
abort, dvs. livsduglighet. Det bör enligt utredningen ankomma på
Socialstyrelsens rättsliga råd att följa den medicinska
utvecklingen på området och vid behov sänka den gräns som för
närvarande gäller för när abort skall vara tillåten, dvs. 22
veckor. När det gäller frågan om att ange förutsättningar för
tillstånd till abort efter 18:e graviditetsveckan anser
utredningen inte att skäl finns att ändra det nuvarande
begreppet "synnerliga skäl".
Enligt utredningens uppfattning utgör 18:e graviditetsveckan i
dag, och inom den framtid som kan överblickas, i sig en
betryggande säkerhetsmarginal till livsduglighet. När det gäller
den yttersta gränsen för abort, dvs. livsduglighet, konstaterar
utredningen att på vetenskapens nuvarande ståndpunkt foster som
är 23--24 veckor kan bringas överleva och att man inom
prematurvården inte räknar med att denna tidsgräns skall kunna
förskjutas inom överskådlig tid. Barnets andningsorgan är
dessförinnan inte tillräckligt utvecklat för att det ens med
mycket effektiv intensivvård skall kunna överleva. Utredningen
finner därför inte någon anledning att ändra denna gräns för
abort. Enligt vad utredningen anser sig kunna konstatera är
Socialstyrelsens praxis vad gäller beviljande av sena aborter
numera mer restriktiv än tidigare och överensstämmer därför väl
med lagstiftningens intentioner.
Utredningens förslag bereds efter remissbehandling fortfarande
i Socialdepartementet.
Statsrådet Könberg besvarade den 18 maj i år en fråga i
riksdagen om han anser att det finns skäl att ändra den gällande
abortlagstiftningen. Enligt statsrådet finns det inte några skäl
att ändra den gällande lagstiftningen.
Socialstyrelsen publicerade år 1990 rapporten (SOS-rapport
1990:39) Förslag till abortförebyggande program. I rapporten
presenteras det abortförebyggande arbetet i landet. Vidare anges
i rapporten mål för det abortförebyggande arbetet och lämnas
förslag till åtgärder på främst regional och lokal nivå.
Styrelsens epidemiologiska centrum ger i Statistiska
meddelanden ut statistik om aborter.
Antalet aborter minskade åter under 1992. Då utfördes
totalt 34 849 aborter mot 35 788 år 1991 och 37 489 år 1990.
Minskningen är mest markant bland de yngre kvinnorna. Under
första halvåret 1993 var det totala antalet aborter 16 926.
Under samma tid var antalet tonårsaborter 2 429 mot 3 201 resp.
2 745 motsvarande tid 1991 och 1992.
Antalet sena aborter var år 1992 223, år 1991 166 och år 1990
226. För år 1991 har konstaterats en viss underrapportering. Hur
stor denna var har dock inte kunnat fastställas.
Folkhälsoinstitutet har numera övertagit Socialstyrelsens
centralt samordnande funktion när det gäller abortförebyggande
arbete.
Folkhälsoinstitutet har ett samordnat program på detta område
benämnt sexualitet och hälsa. Framför allt har följande områden
ansetts centrala under de tre första årens verksamhet vid
institutet:
Bevakning av preventivmedelsrådgivningens utveckling. Speciell
uppmärksamhet ägnas det utåtriktade arbetets utveckling i
samband med förändrat sjukvårdssystem.
Metodutvecklingsarbete i storstäderna, med inriktning på att
nå utsatta grupper.
Stöd till landstingens abort- och STD-förebyggande arbete,
vilket bl.a. innebär konferenser för politiker,
nätverksseminarier, dokumentation av metoder.
Forskning om orsakerna till aborttals upp- och nedgångar,
t.ex. utvärdering om sambandet mellan subventionering av
p-piller och sänkta aborttal.
Kvalitativ forskning om ungdomars sexuella mönster. Speciellt
gruppen 20--24 år. En rad kvalitativa studier initieras.
Utvärdering av lokala sex- och samlevnadsprojekt.
Metodutveckling inom sexual- och samlevnadsundervisningen.
Sexualupplysning till tonårspojkar, med fortsatt genomförande
av utbildning av manliga sexualupplysare.
Institutet anordnade tillsammans med Socialstyrelsens
epidemiologiska centrum i mars 1993 ett seminarium Aborterna --
upp och ner -- om aborternas variationer och förebyggande
insatser. En rapport från seminariet skall presenteras inom
kort.
Tidigare behandling
Frågan om en förutsättningslös översyn av hela abortlagen
behandlades senast i betänkandet 1989/90:SoU4. Utskottet
vidhöll sin tidigare uppfattning att några skäl att göra en
sådan översyn inte hade framkommit och avstyrkte
motionsyrkandet. Reglerna om sena aborter behandlades också i
betänkandet. Utskottet avstyrkte motionsyrkandet med hänvisning
till regeringens kommande överväganden med anledning av det då
just avlämnade betänkandet från utredningen om det ofödda
barnet.
Frågor om det abortförebyggande arbetet har vid flera
tillfällen behandlats av utskottet. I betänkandet
1990/91:SoU4 anförde utskottet bl.a. följande:
Utskottet har under de senaste åren med stigande oro kunnat
konstatera en årlig ökning av antalet aborter. En viss
stagnering har dock ägt rum under det senaste året. Utskottet
vill ännu en gång framhålla att det abortförebyggande arbetet
måste bedrivas aktivt. Kommuner och landsting måste noga
analysera behovet av åtgärder för att åstadkomma en minskning av
aborterna och avsätta resurser för detta arbete. Arbetet måste i
första hand syfta till att minska antalet oönskade graviditeter.
Detta förutsätter framför allt en väl fungerande
preventivmedelsrådgivning.
Ungdomarna är en mycket viktig grupp att nå i det
abortförebyggande arbetet. I likhet med motionärerna och
socialstyrelsen i det nya handlingsprogrammet vill utskottet
framhålla ungdomsmottagningarnas roll. Mottagningarna har visat
sig kunna nå ungdomarna och få dem att ta itu med problemen. Det
är viktigt att finna nya vägar i det abortförebyggande arbetet.
Alternativa rådgivningsmottagningar håller nu på att växa fram.
Dessa mottagningar kommer förhoppningsvis också att kunna
utveckla goda metoder för att nå kvinnor i abortsituationer.
Utskottet har inte minst i HIV- och aidssammanhang framhållit
betydelsen av sex- och samlevnadsundervisningen i skolan. Det är
viktigt att denna undervisning kan utvecklas och nå fram till
eleverna. Utskottet har också i flera år tillstyrkt särskilda
statsbidrag till utveckling av sex- och
samlevnadsundervisningen.
-- -- --
Vid sin senaste behandling av abortfrågan noterade utskottet
att socialstyrelsen arbetade med att ta fram ett särskilt
handlingsprogram för att förebygga aborter. Detta program är nu
klart. Programmet innehåller en rad olika förslag till åtgärder.
Socialstyrelsen betonar att det lokalt förankrade arbetet i
landstingen måste förstärkas. Även Landstingsförbundet har
uppmanat landstingen att verka för en bättre samordning av
resurser för STD- och abortförebyggande verksamhet. Utskottet
anser det angeläget att socialstyrelsens handlingsprogram med
dess omfattande förslag till insatser verkligen kan föras ut i
praktiskt arbete i landstingen. Utskottet förutsätter att
regeringen snabbt prövar de förslag i socialstyrelsens
handlingsprogram som förutsätter regeringens medverkan.
Vad utskottet anfört föreslogs riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna. Riksdagen följde utskottet (rskr. 26).
Även i betänkandet 1991/92:SoU5 behandlades ett antal
motioner om abortförebyggande åtgärder. Då behandlades även ett
motionsyrkande om en skärpning av tidsgränserna för abort.
Motionerna avstyrktes med hänvisning till att riksdagen inte
borde föregripa behandlingen av regeringens kommande förslag.
Den närmare motiveringen har redovisats i det föregående.
Senast behandlades frågor om abortförebyggande insatser av
utskottet i april 1992 i betänkandet 1991/92:SoU15. Utskottet
gjorde följande bedömning.
Utskottet vill ännu en gång understryka vikten av att ett
aktivt abortförebyggande arbete i enlighet med socialstyrelsens
handlingsprogram kommer till stånd och bedrivs på olika nivåer i
samhället. Folkhälsoinstitutet skall enligt föreliggande
direktiv ägna uppmärksamhet åt frågor om sex och samlevnad, som
är av stor betydelse ur abortförebyggande synpunkt. I detta
arbete har institutet möjlighet att låta utföra vetenskapliga
undersökningar om t.ex. sexualvanor, bedriva
upplysningsverksamhet och vidta andra ågärder av det slag som
begärs i motionerna. Utskottet utgår från att
folkhälsoinstitutet gör de insatser som erfordras.
Med det anförda avstyrkte utskottet de då aktuella motionerna.
När det gällde frågan om statliga subventioner av
preventivmedel förutsatte utskottet att regeringen följde främst
p-pillerförsäljningen och vidtog erforderliga åtgärder.
Utskottet avstyrkte därför en motion om sådana subventioner.
Utskottets överväganden
Utskottet anser det mycket angeläget att antalet aborter
minskar. Utskottet konstaterar med tillfredsställelse att
aborterna under första halvåret 1993 fortsatte att minska och
att minskningen var särskilt markant bland de yngre kvinnorna,
där andelen aborter tidigare varit högst. Folkhälsoinstitutet
bör enligt utskottet i samråd med Socialstyrelsens
epidemiologiska centrum analysera förändringarna i aborttalen i
olika delar av landet. Sambandet mellan förändringarna i
aborttal och de förebyggande insatserna bör också närmare
studeras. En kartläggning bör ske för att närmare ta reda på
orsaken till varför kvinnor väljer abort.
För att åstadkomma en fortsatt minskning av aborterna är det
enligt utskottet mycket angeläget att fortsätta arbetet på att
stärka och förbättra de förebyggande insatserna. I motionerna
redovisas olika förslag på förbättringar. Utskottet ser i detta
sammanhang med oro på att antalet ungdomsmottagningar minskar,
eftersom detta skulle kunna leda till att tonårsaborterna på
nytt ökar. Folkhälsoinstitutet bör verka för en fortsatt
metodutveckling när det gäller förebyggande insatser och för att
det förebyggande arbetet förs ut i det praktiska arbetet. Någon
anledning att begränsa rätten till abort eller att nu se över
abortlagstiftningen finns inte.
Utskottet avstyrker med det anförda motionerna 1991/92:So424,
1991/92:So504 (v) yrkande 1, 1992/93:So412 (c, m, fp, kds, nyd),
1992/93:So417 (kds) yrkande 2, 1992/93:So418 (kds),
1992/93:So467 (v), 1992/93:So475 (fp) yrkandena 3 och 5,
1992/93:So496 (kds), 1992/93:So510 (s) yrkandena 1--3 och 5 och
1992/93:So512 (kds).
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande lagstiftning
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:So423, 1991/92:So514,
1992/93:So417 yrkande 1, 1992/93:So486 och 1992/93:So502,
res. 1 (s)
2. beträffande äggdonation
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:So406, 1992/93:So413,
1992/93:So436 och 1992/93:So497,
3. beträffande aborter
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:So424, 1991/92:So504
yrkande 1, 1992/93:So412, 1992/93:So417 yrkande 2,
1992/93:So418, 1992/93:So467, 1992/93:So475 yrkandena 3 och 5,
1992/93:So496, 1992/93:So510 yrkandena 1--3 och 5 samt
1992/93:So512.
res. 2 (s) - motiv.
men. (v)
Stockholm den 12 oktober 1993
På socialutskottets vägnar
Bo Holmberg
I beslutet har deltagit: Bo Holmberg (s), Anita Persson
(s), Ulla Orring (fp), Ingrid Andersson (s), Rosa Östh (c),
Rinaldo Karlsson (s), Ingrid Hemmingsson (m), Jan Andersson (s),
Leif Bergdahl (nyd), Maj-Inger Klingvall (s), Leif Carlson (m),
Hans Karlsson (s), My Persson (m), Maud Ekendahl (m) och
Chatrine Pålsson (kds).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Eva Zetterberg (v) närvarit
vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Reservationer
1. Lagstiftning (mom. 1)
Bo Holmberg, Anita Persson, Ingrid Andersson, Rinaldo
Karlsson, Jan Andersson, Maj-Inger Klingvall och Hans Karlsson
(alla s) anser
dels att det avsnitt i betänkandet som på s. 8 börjar med
"Utskottet anser" och på s. 9 slutar med "1992/93:So502 (s)"
bort ha följande lydelse:
Utskottet har, när utskottet tidigare behandlat dessa frågor,
förutsatt att regeringen noga följer utvecklingen på detta
område och återkommer till riksdagen med en proposition. Något
förslag har dock inte lagts fram. Risken finns nu att den
medicinsk-tekniska utvecklingen går vidare och att de etiska
övervägandena i samband med forskning och tillämpning blir
eftersatta inom berörda områden.
En principfråga i detta sammanhang är om riksdagen i lag skall
reglera frågor om livets början. Riksdagen kan enligt utskottets
mening redan nu ta ställning till denna fråga bl.a. mot bakgrund
av de skrifter och det arbete som gjorts av Statens
medicinsk-etiska råd.
Utskottet anser inte att riksdagen skall lagreglera frågor om
livets början. Här kommer man in på livsåskådningsfrågor. Frågan
är principiell och rör två stora tanketraditioner, nämligen
religion och förnuftstro. I Sverige lever religionen och
förnuftstron sida vid sida. Utskottet anser det angeläget att
det förblir så även i framtiden. Riksdagen kan då inte i lag
fastställa regler om livets uppkomst eller början, eftersom det
skulle strida mot religionsfriheten. Lagstiftningen bör i
stället utformas så att ett regelsystem för olika
livssituationer skapas på etisk grund.
Utskottet anser det vara angeläget att skilja mellan etik och
religion. Mellan kristen människosyn och humanistisk människosyn
föreligger dock en principiellt viktig samsyn i existensen av
det lika människovärdet. Denna samsyn bör vara vägledande vid
bedömningen av de medicinsk-tekniska frågor som utskottet
tidigare berört.
Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag med
anledning av slutbetänkandet från utredningen om det ofödda
barnet och då särskilt om sekretessfrågor och etiska
bedömningar.
Vad utskottet anfört bör ges regeringen till känna. Utskottet
avstyrker motionerna 1991/92:So423 (c), 1991/92:So514 (kds),
1992/93:So417 (kds) yrkande 1, 1992/93:So486 (kds) och
1992/93:So502 (s).
dels att utskottet under mom. 1 bort hemställa:
1. beträffande lagstiftning
att riksdagen med avslag på motionerna 1991/92:So423,
1991/92:So514, 1992/93:So417 yrkande 1, 1992/93:So486 och
1992/93:So502 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
2. Aborter (motiveringen till mom. 3)
Bo Holmberg, Anita Persson, Ingrid Andersson, Rinaldo
Karlsson, Jan Andersson, Maj-Inger Klingvall och Hans Karlsson
(alla s) anser att det avsnitt i betänkandet som på s. 18 börjar
med "Utskottet anser" och på s. 19 slutar med "finns inte" bort
ha följande lydelse:
Utskottet anser det mycket angeläget att antalet aborter
minskar. Utskottet konstaterar med tillfredsställelse att
aborterna under första halvåret 1993 fortsatte att minska och
att minskningen var särskilt markant bland de yngre kvinnorna,
där andelen aborter tidigare varit högst. Folkhälsoinstitutet
bör enligt utskottet i samråd med Socialstyrelsens
epidemiologiska centrum analysera förändringarna i aborttalen i
olika delar av landet. Sambandet mellan förändringarna i
aborttal och de förebyggande insatserna bör också närmare
studeras.
För att åstadkomma en fortsatt minskning av aborterna är det
enligt utskottet mycket angeläget att fortsätta arbetet på att
stärka och förbättra de förebyggande insatserna. I motionerna
redovisas olika förslag på förbättringar. Utskottet ser i detta
sammanhang med oro på att antalet ungdomsmottagningar minskar,
eftersom detta skulle kunna leda till att tonårsaborterna på
nytt ökar. Folkhälsoinstitutet bör verka för en fortsatt
metodutveckling när det gäller förebyggande insatser och för att
det förebyggande arbetet förs ut i det praktiska arbetet. Någon
anledning att begränsa rätten till abort eller att se över
abortlagstiftningen finns inte.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,
eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i
utskottet.
Eva Zetterberg (v) anför:
Jag instämmer i den reservation som avgivits av de
socialdemokratiska ledamöterna i fråga om lagstiftning.
När det gäller aborter anser jag att det är angeläget att
samhället på olika sätt verkar för att få ner aborttalen utan
att inskränka på aborträtten. Det bästa sättet att minska
antalet aborter är att förebygga oönskade graviditeter. Försök i
bl.a. Gävle med erbjudande om gratis p-piller till kvinnor
mellan 18 och 20 år reducerade omedelbart aborterna. Jag
föreslår att staten erbjuder gratis p-piller eller annat
preventivmedel åt alla kvinnor under 21 år. Kostnaderna torde
till stor del uppvägas av uteblivna kostnader för de aborter som
därigenom undviks.
Tidigare har det funnits en enhet på Socialstyrelsen som haft
ansvar för det abortförebyggande arbetet. Den är nu
bortrationaliserad. Folkhälsoinstitutet arbetar visserligen med
ett abortförebyggande program men har inget övergripande
samhällsansvar för detta. Jag föreslår att en enhet inrättas --
antingen under Socialstyrelsen eller Folkhälsoinstitutet -- som
har ett kontinuerligt, nationellt och övergripande ansvar för
det abortförebyggande arbetet. I övrigt delar jag de
socialdemokratiska ledamöternas uppfattning även i denna del.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under mom.
3 borde ha hemställt:
3. beträffande aborter
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:So467 yrkandena 2
och 4 och med avslag på motionerna 1991/92:So424,
1991/92:So504 yrkande 1, 1992/93:So412, 1992/93:So417 yrkande
2, 1992/93:So418, 1992/93:So467 yrkandena 1 och 3,
1992/93:So475 yrkandena 3 och 5, 1992/93:So496, 1992/93:So510
yrkandena 1--3 och 5 samt 1992/93:So512 som sin mening ger
regeringen till känna vad ovan anförts.
Särskilt yttrande
Chatrine Pålsson (kds) anför:
Det är mycket positivt att antalet aborter har minskat de
senaste åren. Arbetet med att förebygga aborter måste dock
utvecklas och intensifieras ytterligare. En abort är alltid en
nödlösning, vilket måste betyda att samhället skall göra sitt
yttersta för att genom praktiskt stöd försöka undvika abort.
Detta gäller även efter det att graviditet konstaterats. Vidare
vore det angeläget med en erfarenhetsutvärdering beträffande
uppföljning och stöd till kvinnan/mannen efter en abort och
hjälp för att förebygga nya abortsituationer.
Socialstyrelsen kan i dag bevilja abort till och med 22:a
graviditetsveckan om synnerliga skäl föreligger. Gränsen för
möjlig överlevnad har stadigt sjunkit så att det i dag finns
möjlighet för enstaka barn födda efter 23 graviditetsveckor att
överleva. I USA har man räddat barn födda under den 21:a veckan.
Felmarginalen för att tidsbestämma ett fosters verkliga ålder är
1--2 veckor. Detta innebär att det med nuvarande regler finns en
ökad risk att aborter utförs, när fostret har överlevnadschans.
Denna aspekt måste lyftas fram mer men får aldrig skymma den
etiska huvudfrågan.
Den nuvarande abortlagstiftningen bygger på andra
förutsättningar än de som ligger till grund för slutsatserna i
"Kvinnan och fostret två individer", SOU 1989:51. Detta kräver
klargöranden. I "Kvinnan och fostret" säger utredaren att frågan
inte kan anses färdigbehandlad. Många frågor kvarstår.
En ny faktor är också att rätten till liv genom inkorporering
av Europakonventionen kommer till uttryck i svensk lag.
Forskningen inom genteknik, in vitro-fertilisering,
fosterdiagnostik och andra sätt att manipulera livet i dess
början har utvecklats snabbt under det senaste årtiondet.
Regering och riksdag har också under de senaste åren beslutat i
en rad delfrågor inom det medicinskt-biologiska
forskningsområdet och verksamheter vid livets början. Med
ledning av detta bör ett helhetsgrepp tas för att få bättre
underlag för fortsatta ställningstaganden inom detta svåra
område.
Fasta etiska normer är nödvändiga för att möta nya tekniska
landvinningar och metoder. Tillämpningen måste ställas i
relation till de etiska konsekvenserna.
Det finns med anledning av detta stort behov av en samlad
lagstiftning kring medicinsk verksamhet och forskning vid livets
början.
Inom regeringskansliet pågår för närvarande beredning av Fri-
och rättighetskommitténs betänkande. Mot bakgrund av att flera
tunga remissinstanser berör frågan om rätten till liv
(Advokatsamfundet, Länsrätten i Stockholm, Svea hovrätt m.fl.)
kommer regeringen att få anledning att överväga frågan även i
ljuset av de remissynpunkter som framförts.
Mot denna bakgrund stöder jag under nuvarande omständigheter
utskottsmajoritetens uppfattning.
Innehållsförteckning
Sammanfattning 1
Motionerna 1
Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1992 1
Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1993 2
Utskottet 4
Behovet av lagstiftning med hänsyn bl.a. till den
medicinsk-etiska utvecklingen 4
Motioner 4
Utredningen om det ofödda barnet 6
Statens medicinsk-etiska råd 7
Utskottets bedömning 8
Äggdonation 9
Gällande rätt m.m. 9
Motioner 9
Utskottets bedömning 10
Aborter 10
Rätten till abort 10
Abortförebyggande insatser 12
Motioner 12
Bakgrund 14
Utskottets överväganden 18
Hemställan 19
Reservationer (s) 20
Meningsyttring (v) 21
Särskilt yttrande (kds) 22