Näringsutskottets betänkande
1993/94:NU21

Provning och kontroll


Innehåll

1993/94
NU21
Ärendet
I detta betänkande behandlas
dels proposition 1993/94:100 bilaga 13
(Näringsdepartementet) littera C (teknologisk infrastruktur
m.m.) punkterna 4--8,
dels proposition 1993/94:161 om marknadskontroll för
produktsäkerhet, m.m.,
dels en motion som väckts med anledning av proposition
1993/94:161,
dels en motion från allmänna motionstiden.

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker de i proposition 1993/94:161 föreslagna
riktlinjerna för organisationen av en marknadskontroll av
produkter. Med hänsyn till att denna kontroll är under
uppbyggnad i alla länder anslutna till EES-avtalet är det,
enligt utskottets mening, en fördel att ha ett flexibelt system
där förändringar relativt enkelt kan göras. I en reservation
(s), med instämmande i en meningsyttring (v), förordas att
regeringen skall anmodas att tillse att åtgärder vidtas så att
det i särskilda fall blir möjligt för det berörda
provningsorganet att även svara för typgodkännandeuppgifter.
Vidare tillstyrker utskottet förslag i budgetpropositionen om
anslag till Styrelsen för teknisk ackreditering, provnings- och
mätteknisk forskning och utveckling, m.m. samt
Elsäkerhetsverket. Beträffande den sistnämnda myndigheten
argumenteras i en reservation (s), som får stöd i
meningsyttringen (v), för ett högre anslag än vad regeringen har
föreslagit.

Proposition 1993/94:100

I proposition 1993/94:100 bilaga 13 (Näringsdepartementet)
framlägger regeringen förslag om anslag m.m. under tolfte
huvudtiteln för budgetåret 1994/95. Under här angivna
rubriker föreslås följande:
C 4. Styrelsen för teknisk ackreditering:
Myndighetsverksamhet (s. 57)
att riksdagen till Styrelsen för teknisk ackreditering:
Myndighetsverksamhet för budgetåret 1994/95 anvisar ett
ramanslag på 13 566 000 kr.
C 5. Styrelsen för teknisk ackreditering:
Uppdragsverksamhet (s. 60)
att riksdagen till Styrelsen för teknisk ackreditering:
Uppdragsverksamhet för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på
1 000 kr.
C 6. Styrelsen för teknisk ackreditering: Bidrag till
riksmätplatsverksamhet (s. 62)
att riksdagen till Styrelsen för teknisk ackreditering: Bidrag
till riksmätplatsverksamhet för budgetåret 1994/95 anvisar ett
reservationsanslag på 8 400 000 kr.
C 7. Bidrag till provnings- och mätteknisk FoU, m.m.
(s. 63)
att riksdagen till Bidrag till provnings- och mätteknisk FoU,
m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på
48 950 000 kr.
C 8. Elsäkerhetsverket (s. 65)
att riksdagen till Elsäkerhetsverket för budgetåret 1994/95
anvisar ett ramanslag på 39 651 000 kr.
Proposition 1993/94:161
I proposition 1993/94:161 föreslås att riksdagen
1. godkänner de föreslagna riktlinjerna för organisationen av
en marknadskontroll av produkter (avsnitt 5.1),
2. bemyndigar regeringen eller den myndighet regeringen
bestämmer att besluta om avgifter för tillsynen inom den legala
mättekniken och av färdigförpackade varor (avsnitt 6).

Motionerna

Den motion som väckts med anledning av proposition
1993/94:161 är
1993/94:N29 av Axel Andersson m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om effektiv provningsverksamhet.
Den motion från allmänna motionstiden som behandlas här är
1993/94:N419 av Bo Finnkvist och Sylvia Lindgren (båda s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om vikten av en effektiv och fungerande
marknadskontroll av elmateriel.

Utskottet

Inledning
I detta betänkande behandlas frågor rörande provning och
kontroll. Inledningsvis redogörs för olika termer och begrepp.
Riksdagen beslöt hösten 1992 (prop. 1991/92:170 bil. 11, bet.
1992/93:EU1) om en lag om teknisk kontroll (SFS 1992:1119),
som vid EES-avtalets ikraftträdande skulle ersätta lagen
(1989:164) om kontroll genom teknisk provning och om mätning.
Enligt den nya lagen, som trädde i kraft den 1 januari 1994,
utförs bedömning av överensstämmelse och annan teknisk kontroll
av anmälda organ, riksprovplatser eller ackrediterade organ (2
§). Termen bedömning av överensstämmelse används inom EU för
att beteckna vad som tidigare kallades certifiering och
provning. Med termen avses en granskning av om en produkt
uppfyller ställda krav.
Styrelsen för teknisk ackreditering (SWEDAC) har enligt lagen
i uppgift att i samråd med berörda myndigheter bedöma de organ
som önskar bli anmälda för att fullgöra uppgifter i samband med
bedömning av överensstämmelse enligt de bestämmelser som gäller
inom EES. Enligt lagen skall de organ anmälas som begär det och
som uppfyller gällande krav (4 §). Innan organet anmäls skall
SWEDAC i samråd med berörda myndigheter ha gjort en bedömning av
om organet uppfyller dessa krav. För närvarande finns det ett
tiotal svenska anmälda organ.
Med ackreditering menas en förklaring att ett organ är
kompetent att utföra den verksamhet som ackrediteringen avser
(14 §). SWEDAC handhar ackreditering av laboratorier för
provning eller mätning, certifieringsorgan för certifiering av
produkter, kvalitetssystem eller personal samt besiktningsorgan
för besiktning eller liknande kontroll. Vid ackreditering skall
tillämpliga europeiska eller internationella standarder iakttas.
Antalet ackrediterade organ uppgick i april 1994 till ca 1 600.
Det tidigare svenska kontrollsystemet innebar att en myndighet
skulle utfärda ett godkännande innan produkten fick introduceras
på marknaden. Den institutionella uppbyggnaden för
kontrollverksamheten har varit det s.k. riksprovplatssystemet.
Detta system innebär att för ett särskilt kontrollområde kan
utses ett offentligt organ -- en riksprovplats -- som därvid
har monopol på den obligatoriska kontrollen inom det berörda
området. Riksdagen beslöt hösten 1992 att godkänna de riktlinjer
regeringen hade angett för avveckling av riksprovplatssystemet
(prop. 1991/92:170, bil. 11, bet. 1992/93:EU1). Bestämmelser om
riksprovplatser finns intagna i den nya lagen om teknisk
kontroll (6--10 §§). Efter det att SEMKO AB upphört som
riksprovplats finns det för närvarande sex riksprovplatser -- AB
Svensk Anläggningsprovning, Sveriges Provnings- och
Forskningsinstitut AB, Apoteksbolaget, AB Svensk Bilprovning,
Väg- och trafikforskningsinstitutet och Statens
maskinprovningar.
Med riksmätplats avses ett organ som enligt nyssnämnda lag
har utsetts att för viss storhet officiellt svara för sådan
mätning som i förhållande till nationella mätnormaler eller
vetenskapligt definierade måttenheter säkerställer riktigheten
av mätningar som utförs inom landet och att se till att dessa
mätnormaler och måttenheter är anknutna till internationellt
antagna enheter (11 §). Riksmätplatser är Sveriges Provnings-
och Forskningsinstitut AB, Flygtekniska försöksanstalten, Telia
Research AB, Statens strålskyddsinstitut och FFV Aerotech AB.
Med begreppet marknadskontroll, som är föremål för förslag
i den nu aktuella propositionen 1993/94:161, avser EU en bestämd
form av kontroll av produkters säkerhet. Marknadskontrollen tar
sikte på produkten när den finns på marknaden. Det är en statlig
efterkontroll av att tillverkare eller importörer har fullgjort
sina förpliktelser. Det grundläggande syftet med den s.k.
CE-märkningen är att den skall underlätta marknadskontrollen.
(CE-märkningen sker enligt lagen (1992:1534) om EG-märket.) Från
marknadskontroll skall särskiljas sådan s.k. återkommande
kontroll som kan förekomma under en produkts användning och som
syftar till att kontrollera att produkten inte på grund av
förslitning eller bristande underhåll orsakar skador.
Några samlade bestämmelser om hur marknadskontrollen skall
organiseras och bedrivas finns inte inom EU. Från legal synpunkt
vilar EU:s krav på marknadskontroll framför allt på
produktdirektiv enligt den s.k. nya metoden och på direktivet
(92/59/EEG) om allmän produktsäkerhet. Direktiv enligt den nya
metoden förutsätter att medlemsländerna utför marknadskontroll,
men direktiven innehåller i stort sett inga regler för hur den
skall bedrivas. Marknadskontrollen kan delas in i två stadier.
Ett första skede innefattar övervakning av marknaden, direkt
genom inspektion eller indirekt med hjälp av olika
informationskällor och klagomål (marknadsövervakning). I ett
senare skede skall upptäckta problem lösas frivilligt eller
genom tvångsförfaranden.
Marknadskontroll för produktsäkerhet, m.m.
Riktlinjer för marknadskontrollen
I propositionen redovisar regeringen de allmänna riktlinjer
som bör gälla för marknadskontrollen av produkter. Med
hänvisning till frågans vikt vill regeringen ha riksdagens
godkännande av dessa riktlinjer.
Marknadskontrollen är en viktig del i den ordning som gäller
för det fria varuutbytet på EU:s inre marknad, sägs det i
propositionen. Genom EES-avtalet förpliktar sig Sverige att
bedriva en marknadskontroll av produkter, som omfattas av
säkerhetskrav till skydd för liv, hälsa och miljö, i samma
utsträckning som görs inom EU-länderna. Det ankommer på varje
enskild stat, som omfattas av EES-avtalet, att själv utforma och
finansiera sin marknadskontroll. Skyldigheten att bedriva
marknadskontroll grundas, som tidigare nämnts, framför allt på
EU:s produktdirektiv enligt den nya metoden och på det allmänna
produktsäkerhetsdirektivet som träder i kraft den 29 juni 1994.
Eftersom marknadskontrollen i alla berörda länder är under
uppbyggnad bör, enligt regeringens mening, en svensk
marknadskontroll i detta skede organiseras med minsta möjliga
ingrepp i nuvarande myndighetsstruktur och med god beredskap för
förändringar. Regeringen föreslår att riksdagen fastställer
följande riktlinjer för hur marknadskontrollen skall
organiseras:
 För att fullgöra Sveriges åtaganden enligt EES-avtalet skall
marknadskontroll utföras genom särskilt utsedda myndigheter med
ändamålsenliga befogenheter för uppgiften.
 Regeringen fördelar ansvaret för marknadskontrollen
områdesvis på redan befintliga sektorsmyndigheter med
utgångspunkt i deras nuvarande verksamheter.
 Regeringen utser en särskild myndighet till samordnings- och
kontaktorgan för de marknadskontrollerande myndigheterna.
 Finansieringen av marknadskontrollen skall utformas sektor
för sektor med hänsyn till rådande förhållanden. Så långt som
möjligt skall finansieringen ske genom avgifter.
 Organisationen skall i princip vara genomförd den 1 juli
1994.
Om det inte visar sig att det behövs ytterligare beslut av
riksdagen, t.ex. beträffande lagändringar eller särskilda
bemyndiganden, anser regeringen att det bör vara en uppgift för
den att besluta om marknadskontrollen i enlighet med de
föreslagna riktlinjerna. För riksdagens information ges dock i
propositionen en närmare redovisning av de olika frågor som
omfattas av riktlinjerna.
Beträffande marknadskontrollansvaret föreslås, som nämnts,
att detta skall fördelas på redan befintliga sektorsmyndigheter.
Detta innebär en bekräftelse på eller en naturlig utökning av
det ansvar de redan har. Ansvarsgränserna kommer att fastställas
för varje myndighet i författningar som styr deras verksamhet.
Den föreslagna organisatoriska lösningen går ut på att minsta
möjliga ingrepp i myndigheternas nuvarande ansvars- och
uppgiftsfördelning skall göras. Denna organisation har fördelen
att den snabbt går att genomföra, den medför låga kostnader och
den är lätt att förändra, sägs det i propositionen. För att
bibehålla flexibiliteten anser regeringen att de berörda
myndigheterna -- särskilt i inledningsskedet -- bör överväga att
vid behov hellre köpa tjänster än att bygga upp kompletta egna
resurser för marknadskontrollen.
Som samordnings- och kontaktorgan för främst tekniska
frågor rörande marknadskontrollen föreslår regeringen att SWEDAC
skall utses. I myndighetens uppgifter bör ingå bl.a. att främja
effektivitet och balans i kontrollinsatserna på olika områden
genom informations- och erfarenhetsutbyte såväl nationellt som
internationellt. SWEDAC bör överväga att inrätta ett särskilt
råd med representanter för sektorsmyndigheterna, sägs det i
propositionen. Det föreligger en stor samhörighet mellan
kontrolltekniska och handelspolitiska aspekter av
marknadskontrollen, konstateras det. Därför bör det vara nära
kontakter och samarbete mellan SWEDAC och Kommerskollegium i det
fortsatta EES-arbetet vad gäller marknadskontrollens
förutsättningar och effekter, anser regeringen.
Vidare sägs i propositionen att myndigheternas
befogenheter i marknadskontrollen och sanktionerna för
överträdelser bör vara ändamålsenliga och anpassade till varje
produktområde. Regeringen aviserar att det kommer att göras en
översyn, sektor för sektor, av de författningar som reglerar
verksamheten i dessa avseenden.
Beträffande marknadskontrollens finansiering föreslår
regeringen att SWEDAC:s verksamhet som samordnings- och
kontaktorgan skall bekostas genom anslag. Sektorsmyndigheternas
marknadskontroll föreslås bli finansierad i första hand med
generella avgifter och i andra hand genom omdisponering av
befintliga anslag. Det förändrade sättet att bedriva
produktsäkerhetsarbete kan innebära besparingar som i stället
kan användas för den nya marknadskontrollen, sägs det i
propositionen. SWEDAC har beräknat årskostnaden för verksamheten
med marknadskontroll till 2,3 miljoner kronor. Regeringen har
inkluderat detta redan i sitt förslag i budgetpropositionen 1994
om anslag till SWEDAC för nästa budgetår (se vidare i det
följande).
Slutligen redovisas i propositionen regeringens bedömning av
behovet av informationsutbyte. Nationella system för
informationsutbyte bör, enligt regeringens mening, etableras som
ett led i marknadskontrollen och ges en sådan utformning att
även ett internationellt informationsutbyte kan ske snabbt och
effektivt. Sektorsorganen och SWEDAC bör ges i ansvar att
utforma dessa system.
Med anledning av propositionen har det väckts en motion --
1993/94:N29 (s). Där begärs att riksdagen skall göra ett
uttalande om hur en effektiv provningsverksamhet bör vara
utformad. Motionärerna befarar att det beträffande de äldre
produktdirektiven -- enligt vilka det ofta krävs typgodkännanden
-- kan komma att uppstå jävsproblem i det fall att en och samma
myndighet får ansvar både för typgodkännandet och för
marknadskontrollen, t.ex. beträffande motorfordon. De menar att
detta problem inte uppstår med det nuvarande systemet med
riksprovplatser.
I produktdirektiv enligt den gamla modellen krävs, som sägs i
motionen, ofta typgodkännanden. Enligt Cassis de Dijon-principen
räcker det dock med typgodkännande i ett land. Cassis de
Dijon-principen innebär att nationella regler som inte samtidigt
uppfyller tre angivna villkor -- skydd av ett inom EU (enligt
Romfördraget) erkänt intresse, nödvändigt för att uppnå det
avsedda skyddet resp. proportionalitet mellan det skydd som
uppnås och det hinder för den fria varurörligheten som
regleringen medför -- inte får åberopas för att stoppa en vara
som har importerats.
Riksdagen beslöt hösten 1992, som tidigare redovisats, att
riksprovplatssystemet skall avvecklas. Vad gäller AB Svensk
Bilprovning har regeringen nyligen i proposition 1993/94:167 om
en effektivare fordonskontroll, som behandlas av trafikutskottet
(bet. 1993/94:TU35) senare under våren 1994, lagt fram förslag
om att bolagets monopol bl.a. på viss registreringsbesiktning
och periodisk kontroll av motorfordon skall upphöra den 1
januari 1995. Vidare har regeringen föreslagit att ansvaret för
beslut om typgodkännande av fordon liksom om godkännande av
bl.a. registreringsbesiktning skall överföras från bolaget till
Vägverket vid nämnda tidpunkt. Vägverket får enligt förslaget i
proposition 1993/94:161 ansvaret för marknadskontrollen på
bilområdet.
Utskottet har tidigare vid återkommande tillfällen uttalat
sin uppfattning att det är av stor betydelse att det svenska
systemet för provning och kontroll anpassas till det system som
gäller inom EU. Det nu aktuella förslaget om marknadskontroll är
en följd av Sveriges åtaganden enligt EES-avtalet.
Utskottet delar regeringens syn på lämpligheten av att
marknadskontrollen organiseras med så små ingrepp i existerande
myndighetsstrukturer som möjligt. Med hänsyn till att
marknadskontrollen är under uppbyggnad i övriga länder inom EES
är det en fördel att ha ett flexibelt system där förändringar
relativt enkelt kan göras.
Utskottet tillstyrker de i propositionen föreslagna
riktlinjerna för organisationen av en marknadskontroll av
produkter.
Den fråga som aktualiseras i motion 1993/94:N29 (s) och som
rör risken för jäv, om en och samma myndighet ges ansvar för
såväl typgodkännande som marknadskontroll inom ett
produktområde, bör inte enligt utskottets uppfattning bli
föremål för ställningstagande av riksdagen i anslutning till den
här aktuella propositionen. Regeringens förslag avser
organisationen av marknadskontrollen. Frågan om jävsproblem i
anknytning till produktdirektiv enligt den äldre modellen bör
diskuteras när ställningstaganden till ansvarsfrågor om
typgodkännande är aktuella. Detta gäller t.ex. beträffande
regeringens förslag i proposition 1993/94:167 om en effektivare
fordonskontroll. Som tidigare nämnts kommer trafikutskottet att
behandla denna fråga senare under våren 1994.
Med det anförda avstyrker utskottet motion 1993/94:N29 (s).
Finansiering inom området legal mätteknik, m.m.
Regeringen begär vidare i propositionen riksdagens
bemyndigande att själv eller via den myndighet regeringen
bestämmer besluta om avgifter för tillsynen inom den legala
mättekniken och för tillsynen av färdigförpackade varor.
Tillsynsuppgifterna för SWEDAC på området för legal mätteknik
och beträffande färdigförpackade varor regleras i förordningen
(1993:1066) om måttenheter, mätningar och mätdon. Tillsynen på
marknaden kommer, enligt SWEDAC:s bedömning, huvudsakligen att
omfatta följande: kontroll av mätdon som omfattas av krav på
återkommande besiktning utförd av ackrediterade kontrollorgan
(t.ex. vågar i butiker och bränslemätare vid bensinstationer)
samt kontroll av förpackningsstorlek och mängduppgifter för
färdigförpackade varor utom livsmedel.
SWEDAC har beräknat de årliga kostnaderna för sin tillsyn till
4,5 miljoner kronor. Därtill kommer kostnader om 750 000 kr i
inledningsskedet och 500 000 kr vart femte år för
kartläggningsarbete.
Regeringens uppfattning är att marknadskontrollen -- liksom
tillsynen i övrigt -- så långt möjligt bör finansieras genom
avgifter. Därvid bör följande förutsättningar vara uppfyllda:
avgifterna skall direkt kunna kopplas till de produkter eller
den verksamhet som omfattas av tillsynen; avgifterna skall vara
konkurrensneutrala; de administrativa kostnaderna skall vara
rimliga. Eftersom avgifterna riktas mot en stor mängd företag i
dagligvaruhandeln avser regeringen att följa frågan så att det
säkerställs att avgifterna motsvarar SWEDAC:s kostnader.
Utskottet tillstyrker det föreslagna bemyndigandet.
Vissa anslag i budgetpropositionen
Styrelsen för teknisk ackreditering
Styrelsen för teknisk ackreditering -- SWEDAC -- är central
förvaltningsmyndighet för teknisk kontroll och mätteknik. Det
övergripande målet för SWEDAC är att verka för att den
omställning som det svenska systemet för teknisk kontroll står
inför, genomförs så kostnadseffektivt som möjligt utan att det
görs avkall på  eftersträvade säkerhetsnivåer. Samtidigt skall
de krav som Europaintegrationen ställer tillgodoses.
Regeringens bedömning är att de riktlinjer som lades fast i
1992 års budgetproposition (prop. 1991/92:100 bil. 13) bör gälla
även för budgetåret 1994/95. SWEDAC bör, med hävisning till
att konsekvenserna av Europaintegrationen på verksamheten ännu
ej är helt klarlagda, ges en förnyad ettårig budgetram.
Regeringen föreslår ett anslag på 13,6 miljoner kronor för
SWEDAC:s myndighetsverksamhet för nästa budgetår. I dessa medel
har 2,3 miljoner kronor inberäknats för de föreslagna nya
uppgifterna inom marknadskontrollen m.m.
Uppdragsverksamheten omfattar områdena ackreditering av
laboratorier, av certifieringsorgan och av kontrollorgan samt
tillsynsverksamhet. Självfinansieringsgraden uppgår till 92 %.
Orsaken till att full kostnadstäckning inte uppnåtts beror,
enligt vad som sägs i propositionen, på svårigheter avseende
laboratorieverksamheten. SWEDAC har getts i uppdrag att göra en
jämförande studie av hur andra europeiska ackrediteringsorgan
finansierar sin verksamhet. Därefter kommer regeringen att ta
ställning till om full kostnadstäckning skall vara ett krav. För
uppdragsverksamheten föreslås ett formellt anslag på 1 000 kr.
Regeringen föreslår slutligen ett anslag på 8,4 miljoner
kronor som bidrag till riksmätplatsverksamheten. Anslaget har
beräknats med ett produktivitets- och effektivitetskrav om ca
3 %, i enlighet med den princip som tillämpas generellt i årets
budgetförslag.
Utskottet tillstyrker alla de tre här redovisade
förslagen.
Provnings- och mätteknisk forskning och utveckling, m.m.
Rubricerat anslag disponeras för bidrag till teknisk forskning
och utveckling avseende mät- och provningsteknik,
normaliehållning samt därtill anknuten standardisering och
rådgivning. Uppgifterna fullgörs av det sedan den 1 juli 1993
statligt helägda bolaget Sveriges Provnings- och
Forskningsinstitut AB (SP), tidigare Statens provningsanstalt.
Regeringen anger att de övergripande målen för SP skall vara
att genom effektiv projekthantering och internationellt
samarbete utveckla tvärtekniska projekt över branschgränser,
forskningsdiscipliner och teknikområden. SP skall vidare aktivt
medverka till att resultat från forskning och utveckling (FoU)
överförs i industriella tillämpningar med särskild inriktning på
små och medelstora företag samt stärka mät- och provteknikens
betydelse för FoU-processen genom samverkan med Närings- och
teknikutvecklingsverket (NUTEK), andra forskningsråd och
sektorsorgan samt industri och högskola.
Anslaget föreslås till 49 miljoner kronor för nästa budgetår
och har -- utöver pris- och löneuppräkning -- beräknats med ett
produktivitets- och effektivitetskrav om ca 3 %.
Utskottet tillstyrker regeringens anslagsförslag.
Elsäkerhetsverket
Elsäkerhetsverket, som inrättades den 1 januari 1993, är
förvaltningsmyndighet för tekniska säkerhetsfrågor på elområdet.
Det övergripande målet för elsäkerhetsarbetet är att förebygga
skada på person och egendom, orsakad av elektricitet.
Den 1 juli 1993 infördes en avgiftsfinansiering av
verksamheten i form av en elabonnentavgift. Intäkterna från
dessa avgifter tillförs inkomsttitel på statsbudgeten.
EES-avtalet medför att Sverige frångår obligatorisk
förhandskontroll som utförs av tredjepartsorgan. Avtalet medför
vidare att Sverige kommer att avskaffa registreringssystemet för
elektrisk materiel. Mot bl.a. denna bakgrund har regeringen
beräknat vissa besparingar under anslaget. För nästa budgetår
föreslås ett anslag på 39,7 miljoner kronor. Därvid har utöver
pris- och löneomräkning ett produktivitets- och
effektivitetskrav om ca 3 % tillämpats.
Anslaget till Elsäkerhetsverket bör vara oförändrat på ca 45
miljoner kronor, anförs det i motion 1993/94:N419 (s).
Regeringens förslag att minska anslaget med ca 5 miljoner kronor
motiveras främst av att den obligatoriska förhandsregistreringen
av elektrisk materiel upphör till följd av EES-avtalet och att
det i fortsättningen endast skall ske kontroll i efterhand --
marknadskontroll, konstaterar motionärerna. De refererar till
Elsäkerhetsverkets bedömning att den inbesparing av medel som
görs genom slopandet av förhandsregistreringen kommer att
behövas för att säkerställa en effektiv och fungerande
marknadskontroll. Den statsbudgetmässiga nettoeffekten av ett
högre anslag till Elsäkerhetsverket skulle vara noll, hävdar
motionärerna med hänvisning till att verksamheten är helt
avgiftsfinansierad.
Riksdagen beslöt våren 1988 om en ny kontrollordning för
elektrisk materiel, m.m. (prop. 1987/88:82, bet. NU30). Beslutet
innebar bl.a. att registreringen av elektrisk materiel lades hos
Statens energiverk, därefter NUTEK och senare Elsäkerhetsverket.
Totalkostnaden för registreringsuppgifterna uppskattades till
ca 5 miljoner kronor per år. För det senaste budgetåret 1992/93
beräknade NUTEK motsvarande kostnad till 4,5 miljoner kronor.
I det föreslagna anslaget på 39,7 miljoner kronor har, enligt
uppgift från Näringsdepartementet, medel beräknats för
marknadskontroll av elmateriel. Elsäkerhetsverket disponerar
vidare enligt regleringsbrevet en anslagskredit på ca 2 miljoner
kronor.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag till anslag till
Elsäkerhetsverket. Det får närmast betraktas som en självklarhet
att det sker en neddragning av anslaget till en myndighet om en
av dess uppgifter upphör. I det här fallet avskaffas det
tidigare registreringssystemet för elektrisk materiel. Att --
som motionärerna gör -- hävda att detta automatiskt skulle
resultera i ett behov av en ökad marknadskontroll i motsvarande
omfattning finns det, enligt utskottets mening, inget fog för.
Som tidigare nämnts har beräknade kostnader för marknadskontroll
inkluderats i anslagsförslaget.
Argumentet i motionen att den föreslagna ökningen av anslaget
inte skulle ha någon effekt på statsbudgeten, eftersom
verksamheten är avgiftsfinansierad, anser utskottet
ovidkommande. Riksdagens ansvar för den samhällsekonomiska
utvecklingen är inte begränsat till omedelbara effekter på
statsbudgetens saldo. En ökning av den statliga konsumtionen har
likartad samhällsekonomisk effekt, oberoende av om den
finansieras via avgifter eller skatter.
Med det anförda avstyrker utskottet motion 1993/94:N419 (s).

Hemställan

Utskottet hemställer
1. beträffande riktlinjer för marknadskontrollen
att riksdagen med bifall till proposition 1993/94:161
moment 1 och med avslag på motion 1993/94:N29 godkänner de
riktlinjer för organisationen av en marknadskontroll av
produkter som anges i propositionen,
res. 1 (s)
2. beträffande finansiering inom området legal mätteknik,
m.m.
att riksdagen med bifall till proposition 1993/94:161
moment 2 bemyndigar regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer att besluta om avgifter för tillsynen inom
den legala mättekniken och för tillsynen av färdigförpackade
varor i enlighet med vad som anges i propositionen,
3. beträffande Styrelsen för teknisk ackreditering
att riksdagen med bifall till proposition 1993/94:100
bilaga 13 punkterna C 4--C 6 för budgetåret 1994/95 under
tolfte huvudtiteln anvisar
a) till Styrelsen för teknisk ackreditering:
Myndighetsverksamhet ett ramanslag på 13 566 000
kr,
b) till Styrelsen för teknisk ackreditering:
Uppdragsverksamhet ett anslag på 1 000 kr,
c) till Styrelsen för teknisk ackreditering: Bidrag till
riksmätplatsverksamhet ett reservationsanslag på 8 400 000
kr,
4. beträffande provnings- och mätteknisk forskning och
utveckling, m.m.
att riksdagen med bifall till proposition 1993/94:100
bilaga 13 punkt C 7 till Bidrag till provnings- och
mätteknisk FoU, m.m. för budgetåret 1994/95 under tolfte
huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 48 950 000 kr,
5. beträffande Elsäkerhetsverket
att riksdagen med bifall till proposition 1993/94:100 bilaga
13 punkt C 8 och med avslag på motion 1993/94:N419 till
Elsäkerhetsverket för budgetåret 1994/95 under tolfte
huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 39 651 000 kr.
res. 2 (s)
Stockholm den 26 april 1994
På näringsutskottets vägnar
Rolf Dahlberg
I beslutet har deltagit: Rolf Dahlberg (m), Birgitta
Johansson (s), Hans Gustafsson (s), Gudrun Norberg (fp), Kjell
Ericsson (c), Bo Finnkvist (s), Bengt Dalström (nyd), Leif
Marklund (s), Olle Lindström (m), Mats Lindberg (s), Jan Backman
(m), Bo Bernhardsson (s), Sylvia Lindgren (s), Roland Lében
(kds) och Ola Karlsson (m).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Rolf L Nilson (v) närvarit
vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Reservationer

1. Riktlinjer för marknadskontrollen (mom. 1)
Birgitta Johansson, Hans Gustafsson, Bo Finnkvist, Leif
Marklund, Mats Lindberg, Bo Bernhardsson och Sylvia Lindgren
(alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 7 som
börjar med "Den fråga" och slutar med "motion 1993/94:N29 (s)"
bort ha följande lydelse:
Utskottet instämmer i vad som anförs i motion 1993/94:N29 (s)
om att det beträffande produktdirektiv enligt den äldre modellen
kan uppstå jävsproblem i det fall att en och samma myndighet ges
ansvar för såväl typgodkännande som marknadskontroll. För att
komma till rätta med detta bör det ges möjlighet att i särskilda
fall låta provningsorganet även svara för
typgodkännandeuppgifter. Om inte en sådan möjlighet ges uppstår
risk för ökade kostnader och för att kompetenta organ därmed
förlorar uppdrag. På sikt kan detta leda till att Sverige
förlorar egna certifierings- och provningsresurser, vilket är
olyckligt ur näringspolitisk synpunkt.
Riksdagen bör genom ett uttalande anmoda regeringen att tillse
att åtgärder vidtas så att det i särskilda fall blir möjligt för
provningsorganet att även svara för typgodkännandeuppgifter.
Därmed blir motion 1993/94:N29 (s) helt tillgodosedd -- den
tillstyrks sålunda.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande
lydelse:
1. beträffande riktlinjer för marknadskontrollen
att riksdagen med bifall till proposition 1993/94:161
moment 1 och motion 1993/94:N29
dels godkänner de riktlinjer för organisationen av en
marknadskontroll av produkter som anges i propositionen,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet i övrigt anfört.
2. Elsäkerhetsverket (mom. 5)
Birgitta Johansson, Hans Gustafsson, Bo Finnkvist, Leif
Marklund, Mats Lindberg, Bo Bernhardsson och Sylvia Lindgren
(alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 10 som
börjar med "Utskottet tillstyrker" och slutar med "motion
1993/94:N419 (s)" bort ha följande lydelse:
Med hänsyn till den rådande osäkerheten beträffande
omfattningen av den framtida marknadskontrollen anser utskottet,
att Elsäkerhetsverket för nästa budgetår bör anvisas ett med
innevarande budgetår ungefär oförändrat anslag, eller 45
miljoner kronor.
Genom att det nuvarande registreringssystemet för elektrisk
materiel avskaffas är det, som anförs i motion 1993/94:N419 (s),
rimligt att anta att marknadskontrollen kommer att få en ökad
omfattning. Det är troligt att vissa tillverkare som enligt
tidigare kontrollsystem tvingats att i förhand prova säkerheten
hos sina produkter i framtiden kommer att avstå från sådan
provning. Det bör också noteras att effekten på budgetsaldot av
det föreslagna ökade anslaget blir noll, eftersom verksamheten
är helt avgiftsfinansierad.
Riksdagen bör således besluta om ett anslag på 45 miljoner
kronor till Elsäkerhetsverket för nästa budgetår och därigenom
alltså bifalla motion 1993/94:N419 (s).
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande
lydelse:
5. beträffande Elsäkerhetsverket
att riksdagen med anledning av proposition 1993/94:100 bilaga
13 punkt C 8 och med bifall till motion 1993/94:N419 till
Elsäkerhetsverket för budgetåret 1994/95 under tolfte
huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 45 000 000 kr.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,
vilket inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Rolf L Nilson (v) anför:
Jag instämmer i allt väsentligt i de synpunkter som
företrädarna för Socialdemokraterna för fram i de båda
reservationerna till detta betänkande.