Konstitutionsutskottets betänkande
1993/94:KU12

Vissa ändringar i vallagen


Innehåll

1993/94
KU12

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet regeringens proposition
1993/94:21 om vissa ändringar i vallagstiftningen jämte fyra
följdmotioner och tre motioner från den allmänna motionstiden.
Utskottet har tillstyrkt de framlagda lagförslagen med vissa
mindre ändringar. En reservation (nyd) föreligger.

Propositionen

I proposition 1993/94:21 om vissa ändringar i vallagen
föreslår regeringen att riksdagen antar de i propositionen
framlagda förslagen till
1. lag om ändring i vallagen (1972:620),
2. lag om ändring i lagen (1972:704) om kyrkofullmäktigval,
m.m.,
3. lag om ändring i folkomröstningslagen (1979:369),
4. lag om ändring i lagen (1987:813) om homosexuella sambor,
5. lag om försöksverksamhet vid de allmänna valen år 1994,
6. lag om brevröstning i Förbundsrepubliken Tyskland och i
Schweiz.
Lagförslagen har fogats som bilaga till betänkandet.

Motioner väckta med anledning av propositionen

1993/94:K1 av Christer Lindblom (fp) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om garanterad valhemlighet vid poströstning på valdagen.
1993/94:K2 av Lena Öhrsvik och Bengt Kronblad (s) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av symboler på valsedlarna.
1993/94:K3 av Knut Billing (m) vari yrkas att riksdagen
beslutar att vid antagande av regeringens förslag till ändring i
vallagen övergångsbestämmelserna utformas så att äldre
innerkuvert godkänns i alla slags valsedelsförsändelser vid 1994
års val.
1993/94:K4 av Harriet Colliander (nyd) vari yrkas att
riksdagen beslutar om sådan ändring i vallagen att parti som
förklarat att det inte avser att delta i visst val undantas från
den s.k. obligatoriska utdelningen av valsedlar i det valet.
Motioner väckta under den allmänna motionstiden
1992/93:K701 av Hans Nyhage och Lars Björkman (m) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om möjligheterna till brevröstning vid allmänna
val.
1992/93:K702 av Charlotte Branting och Ingela Mårtensson (fp)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om invandrarnas politiska
deltagande.
1992/93:K806 av Christer Lindblom (fp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om garanterad valhemlighet vid poströstning på
valdagen.
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås vissa ändringar i vallagstiftningen.
I syfte att omedelbart minska statens kostnader för
valsedelsframställning föreslås att antalet gratisvalsedlar
generellt sett skall bli lägre. I besparingssyfte föreslås också
att framställningen av röstlängder och röstkort förenklas och
att de särskilda innerkuverten vid röstning med
valsedelsförsändelse slopas. Någon lagändring som rör röstning
på posten under valdagen föreslås inte. Däremot gör regeringen
den bedömningen att det inom ramen för det nuvarande systemet är
möjligt att minska kostnaderna för denna typ av
röstningsförfarande.
Bland övriga förslag kan nämnas att kvalifikationsdagen för
framställning av röstlängd flyttas till den 1 juli, att
bestämmelsen om budröstning reformeras och att den särskilda
makeröstningen tas bort efter 1994 års val.
Vidare föreslås en försöksverksamhet vid 1994 års riksdagsval,
bl.a. att valsedlarna räknas med optiska läsare, att vissa
kommuner tar hand om den slutliga rösträkningen, att centrala
valmyndigheten skall genomföra den slutliga namnordningen för
riksdagsval när det gäller partiernas kandidater och att
kommunerna skall ta över ansvaret för den s.k.
institutionsröstningen vid bl.a. sjukhus och
kriminalvårdsanstalter. Andra typer av röstmottagning som
föreslås bli prövade under valen 1994 är "ambulerande"
röstmottagning och inrättande av flera röstmottagningsställen i
ett och samma valdistrikt.
Slutligen föreslås att det förfarande med brevröstning i
Förbundsrepubliken Tyskland och i Schweiz som tillämpats vid
tidigare val skall komma till användning också vid 1994 års val.
De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 januari 1994 för
att kunna tillämpas vid 1994 års val.
Beredningen av Vallagsutredningens förslag
Propositionen bygger på Vallagsutredningens i oktober 1992
avlämnade delbetänkande VAL, Organisation Teknik Ekonomi
(SOU:1992:108). Betänkandet har remissbehandlats. Vidare har
riksdagspartierna genom företrädare beretts tillfälle att lämna
sina synpunkter över utredningsförslaget och remissutfallet. I
de nu framlagda förslagen tillgodoses i allt väsentligt de av
partierna lämnade   synpunkterna.
Vissa delar av Vallagsutredningens förslag, som ej tagits upp
i propositionen, är föremål för fortsatta överväganden. Den
tidigare utredningen, som nu planenligt blivit parlamentariskt
sammansatt har antagit namnet 1993 års vallagskommitté.
Kommittén fortsätter att utreda bl.a. frågor om den regionala
valadministrationen och förenklingar i röstningsförfarandet för
utlandssvenskarna. Frågor om anpassningen till bl.a. ett
förstärkt personvalsmoment, överklaganderegler, röstlängd,
ångerröstning och språklig översyn av vallagen behandlas också.
Enligt planerna kommer kommittén att avge ett slutbetänkande
under början av år 1994.

Utskottet

1. Slopandet av de särskilda innerkuverten vid röstning med
valsedelsförsändelse
Propositionen
I propositionen föreslås att den nuvarande ordningen med
särskilda innerkuvert vid röstning med valsedelsförsändelse
(s.k. budröstning) slopas. Som skäl har anförts dels
kostnadsbesparingar, dels att röster i onödan blir underkända på
grund av att fel kuvert använts. Enligt propositionen skall den
särskilda makeröstningen tas bort i och med 1994 års utgång.
Enligt ikraftträdandebestämmelse skall därför nuvarande
bestämmelse om innerkuvert vid makeröstning gälla vid de
allmänna valen 1994.
Motionen
I motion K3 av Knut Billing (m) föreslås att
övergångsbestämmelserna till vallagen utformas så att äldre
innerkuvert godkänns i alla slags valsedelsförsändelser vid 1994
års val. Enligt motionären bör konsekvens råda mellan olika
röstmetoder även vid 1994 års val. Genom den föreslagna
ordningen att godkänna innerkuvert vid makeröstning men ej i
andra fall av röstning med valsedelsförsändelse ökar enligt
motionären möjligheterna att härleda avgivna röster till viss
eller vissa särskilda röstande. Det är vidare, framhålls i
motionen, inte ovanligt att "gammalt" valmaterial dyker upp i
senare val varför man måste ta hänsyn till hur medborgarna i
praktiken fungerar när de röstar. Så få röster som möjligt bör
därför underkännas på formella grunder.
Riksskatteverket
Chefen för Riksskatteverkets valenhet har till utskottet
framfört förslag om att innerkuvert bör godtas i alla
valsedelsförsändelser och användas parallellt i de val som
förekommer under 1994. Inneliggande lager av omkring 12 miljoner
innerkuvert kan då komma till användning, vilket motsvarar en
kostnad på 1,2 miljoner kronor. Genom att fler innerkuvert då
kan komma till användning minskas även risken att valhemligheten
äventyras.
Utskottets bedömning
Utskottet anser i likhet med vad som anförts i propositionen
att det är av värde att en enhetlig form av valkuvert kommer
till användning vid röstning med valsedelsförsändelse. Risken
för att röster blir underkända på grund av att fel kuvert
används kan då elimineras. Det finns emellertid skäl att
övergångsvis vid valet 1994 tillåta användning av de
hittillsvarande innerkuverten. I propositionen förslås också en
sådan ordning vad gäller röstning genom make eller maka.
Utskottet tillstyrker förslaget i denna del. Utskottet anser
emellertid i likhet med vad som anförts i motion K3 av Knut
Billing (m) och i framställningen från Riksskatteverkets
valenhet att det finns fog för att även i andra fall av röstning
med valsedelsförsändelse övergångsvis vid valet 1994 godta att
innerkuvert används enligt de äldre bestämmelserna. Därigenom
bör risken för underkända röster minska samtidigt som
kostnaderna för nya kuvert vid 1994 års val kan hållas nere.
Utskottet föreslår med anledning av motionen och vad som ovan
anförts att ikraftträdandebestämmelsen får viss ändrad lydelse.
2. Postens röstmottagning på valdagen
Propositionen
Enligt propositionen skall den generella röstmottagningen på
postkontor under valdagen behållas. Efter överenskommelse mellan
centrala valmyndigheten och Posten bör öppethållandet kunna
inskränkas till ett eller ett par postkontor i varje kommun men
med längre öppethållande än vad som i dag gäller. Kostnaderna
bör därigenom kunna minskas i stort sett med lika mycket som
enligt det förslag vallagsutredningen lagt fram. Utredningens
förslag innebar att poströstning på valdagen skulle upphöra och
ersättas av möjlighet för väljare som vistas i en annan kommun
än hemkommunen att rösta i viss vallokal i vistelsekommunen.
Motionerna
I motion 1993/94:K1 och 1992/93:K806, båda av Christer
Lindblom (fp), hemställs att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionerna anförts om garanterad
valhemlighet vid poströstning på valdagen. Motionären framhåller
att det fria valet är av grundläggande betydelse och att därför
valhemligheten är omistlig för medborgarna. Enligt motionären
uppkommer dock risker för valhemligheten i de fall poströster
avlämnats på valdagen och räknas i efterhand, särskilt i små
valdistrikt där det kan röra sig om enstaka röster. Det är
därför av vikt att de  poströster som avges på valdagen räknas
på sådant sätt att valhemligheten garanteras.
Utskottets bedömning
Möjligheten att rösta på posten före valet och på valdagen
underlättar för väljare att delta i val och är därför ett
värdefullt komplement till röstningen i vallokal. Antalet
väljare som röstar på posten under själva valdagen är dock
relativt litet. Vid septembervalen 1991 röstade omkring 46 000
väljare på posten och av rösterna avgavs nära hälften i
hemkommunen. Orsakerna härtill är inte kända. Enligt
propositionen kan en anledning vara att postens lokaler ofta är
mer handikappanpassade. En annan tänkbar orsak kan vara att en
del väljare inte vill bli utsatta för partiernas
valsedelsutdelare som ofta finns utanför vallokaler.
Vallagsutredningen förordade att poströstning på valdagen skulle
slopas och ersättas av en möjlighet för väljare som vistas i en
annan kommun att rösta i vallokal där. Enligt propositionen
skulle emellertid utredningsförslaget kunna innebära att antalet
röster som varje valnämnd då kommer att hantera vid den räkning
som sker onsdagen efter valdagen blir så litet att
valhemligheten kommer i fara. Intresset av att hålla kostnaderna
nere för valförfarandet och att snabbt få ett så korrekt
valresultat som möjligt bedöms stå i motsättning till intresset
att värna om väljarnas valhemlighet. Mycket talar enligt
propositionen för att allmän röstmottagning på posten under
valdagen bör kunna slopas.  Fördelarna med att behålla nuvarande
system är enligt propositionen att man kan behålla ett väl
fungerande och känt sätt att rösta. Utredningens förslag skulle
även medföra vissa nya kostnader för utbildning av valnämndernas
funktionärer, m.m. Enligt vad som anförs i propositionen är det
för tidigt att nu slopa poströstningen under valdagen. Mycket
tyder dock på att poströstningsförfarandet i dess helhet ganska
snart måste ses över.
Man har i skilda sammanhang behandlat frågan om de röster som
avlämnas på posten under valdagen kan behandlas med
säkerställande av valhemligheten vid onsdagsräkningen hos
valnämnderna. Riksskatteverket (RSV) framhöll i sin analys av
1982 års val att det låga valdeltagandet i kyrkofullmäktigvalen
medförde att det i vissa församlingar förekom endast ett fåtal
under valdagen avgivna poströster. Detta innebar en fara för
valhemligheten. RSV ansåg att poströstning vid
kyrkofullmäktigvalen borde avslutas i så god tid att samtliga
poströster skulle kunna granskas och räknas i vallokalen.
Folkstyrelsekommittén, som bl.a. hade i uppdrag att se över
kyrkofullmäktigvalen, föreslog att poströstningen skulle
avslutas så tidigt att samtliga röster kunde räknas i vallokalen
på valdagen. Lagen ändrades i enlighet härmed, och sista dag är
nu torsdagen före valdagen (prop. 1984/85:119, 1984/85:KU28).
Riksdagen behandlade under föregående riksmöte en motion av
Christer Lindblom (fp) om åtgärder för att förbättra möjligheten
att garantera valhemligheten vid poströstning på valdagen vid de
allmänna valen. Utskottet (1992/93:KU6) erinrade om
Vallagsutredningens då nyligen framlagda förslag som innebar att
poströstningen på valdagen skulle slopas och ersättas av en
möjlighet för väljare, som på valdagen befann sig i en annan
kommun, att rösta i en särskilt angiven vallokal där. Enligt
utskottets mening var det viktigt att man i det fortsatta
beredningsarbetet särskilt beaktade frågorna om valhemligheten i
de små valdistrikten. Under hänvisning till att utredningens
förslag var föremål för beredning avstyrktes motionen.
I förevarande motioner av samme motionär påtalas problemet med
att garantera valhemligheten i de små valdistrikten vid
onsdagsräkningen av valdagens poströster. Med nuvarande regler
för offentlig avprickning av rösterna finns enligt motionären
ingen grund för antagandet i propositionen om att risken är
liten för att väljarnas valhemlighet inte skall kunna
upprätthållas.
Utskottet anser i likhet med motionären att kravet på skydd av
valhemligheten måste ställas högt. Vid behandlingen av frågan
föregående år anförde utskottet att det är viktigt att man
beaktar problemet vid det fortsatta beredningsarbetet. Med
propositionens förslag slopas emellertid inte valdagens
poströstning. Väljarnas möjlighet att avge sin röst på valdagen,
även om de befinner sig i en annan kommun, måste vägas mot den
risk för valhemligheten som i vissa extrema situationer kan
uppstå då enstaka röster skall räknas vid onsdagsräkningen. Även
valdistriktens storlek har inverkan på förhållandena. Det är
enligt utskottets mening angeläget att, som anförs i
propositionen, frågorna om poströstningen i dess helhet ganska
snart ses över. Under hänvisning till det anförda avstyrks
motionerna K1 och K806.
3. Valsedelsblanketter
Propositionen
I propositionen föreslås en sådan ändring av bestämmelsen i 6
kap. 7 § vallagen att valsedelsblanketter skall kunna förses med
särskild beteckning för att underlätta räkningen av dem. Det
skall därigenom bli möjligt att förse valsedlarna med t.ex.
streckkoder.
Motionen
I motion K2 av Lena Öhrsvik och Bengt Kronblad (båda s)
föreslås att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad som i motionen anförts om behovet av symboler på
valsedlarna. I motiveringen erinras om att tidigare diskussioner
om symboler på valsedlar ofta gällt synskadades svårigheter att
identifiera valsedlarna. På senare år har dock nya väljargrupper
tillkommit för vilka symboler skulle vara till stor hjälp i
samband med valdeltagande. Det gäller främst
begåvningshandikappade som tidigare varit omyndigförklarade. Det
gäller också invandrare där vissa grupper, främst kvinnor,
ibland får bedömas som analfabeter.
Vallagskommittén
Kommittén, som enligt sina direktiv bl.a. har att överväga
frågor om valsedelshanteringen, har enligt vad som uppgivits
tagit upp valsedelsutformning till övervägande. I detta
sammanhang prövas även frågor om symboler på
valsedelsblanketter. Resultatet av övervägandena avses redovisas
i det kommande slutbetänkandet.
Utskottets bedömning
Riksdagen avslog en motion med motsvarande yrkande under
föregående riksmöte (1992/93:KU6) under hänvisning till att
frågor om utformningen av valsedlar låg inom ramen för den då
arbetande Vallagsutredningens uppdrag.
Utskottet får i sammanhanget erinra om att skilda frågor som
har beröring med vallagen är aktuella dels i Vallagskommitténs
arbete, dels i de samtal som nu förs mellan partierna i
författningsfrågan. I dessa sammanhang kan även förhållanden som
rör bestämmelser om valsedlar komma upp. Under hänvisning till
Vallagskommitténs arbete och de nu nämnda samtalen avstyrks
motion K2.
4. Tillhandahållande av valsedlar
Motionen
I motion K4 av Harriet Colliander (nyd) hemställs att
riksdagen beslutar om en sådan ändring i vallagen att ett parti
som förklarat att det inte avser att delta i ett visst val
undantas från den s.k. obligatoriska utdelningen av valsedlar i
det valet. I motiveringen anförs att propositionens förslag
bl.a. syftar till att minska statens kostnader för
valsedelsframställning. Enligt motionären bör det gå att göra
ytterligare besparingar. Ett parti som anmält att det inte avser
att delta i ett visst val, t.ex. landstingsvalet, bör inte
omfattas av den s.k. obligatoriska utdelningen av valsedlar i
det valet.
Gällande regler m.m.
Enligt 6 kap. 9 § vallagen skall väljarna i den lokal där
röstning äger rum för varje val ha tillgång till s.k.
partimarkerade valsedlar för varje parti som vid något av de två
senaste riksdagsvalen har fått mer än 1 % av rösterna i hela
landet. Bestämmelsen förutsätter att partimarkerade valsedlar
tillhandahålls för samtliga tre val.
Bestämmelsen infördes ursprungligen i vallagen inför 1973 års
val och avsåg då endast partier med representation i riksdagen
(prop. 1972:105, KU 1972:49). Förslaget hade lagts fram av
Valtekniska utredningen (VTU).
Bestämmelserna har därefter ändrats vad gäller representation
i riksdagen, procentandel röster och antalet val vid vilka
förutsättningarna måste vara uppfyllda. År 1976 beslöts att
kravet på representation i riksdagen skulle slopas och ersättas
av en procentgräns (prop. 1975/76:55, KU 1975/76:24).
Frågan om tillhandahållande av valsedlar har prövats av
Valprövningsnämnden. Kristen demokratisk samling (KDS), som vid
riksdagsvalet 1985 inte deltog under sin partibeteckning med
anledning av samverkan med Centerpartiet under dess beteckning
Centern, hade överklagat Riksskatteverkets beslut att
distribuera valsedlar med tilllämpning av bestämmelserna i 6
kap. 9 § vallagen.
I sitt yttrande den 28 maj 1985 över besvären till
Valprövningsnämnden anförde Riksskatteverket bl.a. följande:
För att RSV skall kunna tillhandahålla valsedlar på alla
utlandsmyndigheter och fartyg i utrikes fart där röstmottagning
skall ske får någon tveksamhet inte finnas om vilka valsedlar
som skall tillhandahållas. Partier med registrerad
partibeteckning kan ansöka om namnbyte före utgången av februari
månad valåret. Det innebär att RSV efter detta datum normalt
börjat tillverkningen av de valsedlar som skall tillhandahållas.
Paketering och distribution av sådana valsedlar sker därefter
under maj månad.
Den tolkning Kristen Demokratisk Samling (KDS) gjort
beträffande partiernas möjligheter att byta namn mellan två val
stämmer inte med verkligheten. Som exempel kan nämnas att
partibeteckningen  Centerpartiet genom namnbyte ändrats till
Centern inför 1985 års val. Följden härav blir att RSV nu
tillhandahåller valsedlar med partibeteckningen Centern inför
1985 års allmänna val. Även Kristen Demokratisk Samling har
mellan valen 1982 och 1985 års allmänna val genom namnbyte
ändrat sin partibeteckning genom tillägg av förkortningen (KDS).
Enligt 6 kap 9 § vallagen skall väljarna ha tillgång till
valsedlar för varje val. RSV har även tidigare val oberoende av
om berörda partier ställer upp i alla val eller inte
tillhandahållit deras valsedlar. Det är t.ex. inte ovanligt att
ett enskilt parti t.ex. inte ställer upp i samtliga
kommunfullmäktigval. Trots detta tillhandahålls deras valsedlar
i vallokalerna inom berörda kommuner. Väljarna har ju möjlighet
att rösta på partierna ifråga oberoende av om de ställer upp
eller inte.
Teoretiskt är det dessutom möjligt att den typ av valsamverkan
som det nu gäller av något skäl inte håller fram till valet. RSV
har inga praktiska möjligheter att snabbt anpassa
tillhandahållandet vid en förändring av planerad valsamverkan.
Med anledning av vad som ovan framförts avstyrker RSV bifall
till besvären.
Valprövningsnämnden fann att RSV inte lagligen kunnat bifalla
framställningen från Kristen demokratisk samling att endast
tillhandahålla partimarkerade valsedlar för partiet för
landstings- och kommunfullmäktigval. Nämnden var inte enig. Tre
ledamöter ansåg att överklagandet bort bifallas.
Folkstyrelsekommittén behandlade frågan om utläggning av
valsedlar i sitt slutbetänkande (SOU 1987:6). Regeringen hade
till kommittén överlämnat en från Kristen demokratisk samling
ingiven framställning om ändring i 6 kap. 9 § vallagen.
Kommittén  anförde i sina överväganden bl.a. att
"Valprövningsnämndens beslut har sin grund i det partibegrepp
regeringsformen använder. Genom att 6 kap. 9 § vallagen talar om
ett parti som har fått viss procent av rösterna i riksdagsvalet
utgörs partiet av sina väljare. Den organisation som mellan
valen verkar under samma namn har därför inte ansetts kunna
disponera över om valsedlar skall läggas ut eller inte."
Kommittén ansåg att den aktuella frågan kommit i ett nytt läge
med anledning av dess förslag till krav på förhandsanmälan från
partier för att få delta i mandatfördelningen. Förslaget skulle
innebära att valsedlar endast skall tillhandahållas för de
partier som gjort förhandsanmälan.
Folkstyrelsekommitténs förslag om förhandsanmälan ledde inte
till någon lagändring.
Personvalsutredningen har i sitt betänkande Ökat personval
(SOU 1993:21) bl.a föreslagit att partier som vill delta i val
skall anmäla sitt deltagande i förväg. I kommitténs förslag till
ändring av 6 kap. 9 § föreskrivs att valsedlar skall
tillhandahållas under vissa villkor "för parti som anmält sitt
deltagande i valet".  Utredningens förslag är under beredning.
Utskottets bedömning
Som framgår av den ovan lämnade redovisningen har frågan om
tillhandahållande av partimarkerade valsedlar i lokaler där
röstning äger rum tidigare behandlats i skilda sammanhang.
Bestämmelserna infördes ursprungligen i vallagen inför 1973 års
allmänna val och de har därefter ändrats ett antal gånger.
Skyldigheten enligt 6 kap. 9 § vallagen för valmyndigheterna
innebär med nuvarande reglering att valsedlar skall
tillhandahållas i den lokal där röstning äger rum för ett parti
som vid något av de två senaste riksdagsvalen har fått mer än 1
% av rösterna i hela landet.
I motion K4 av Harriet Colliander (nyd) föreslås att
bestämmelserna i 6 kap. 9 § ändras så att ett parti som anmält
att det inte avser att delta i ett visst val, t.ex
landstingsval, inte bör omfattas av den s.k. obligatoriska
utdelningen.
Ändringen bör göras så att den blir gällande i 1994 års val.
Det kan enligt utskottets mening med fog anses olyckligt att
partimarkerade valsedlar av valmyndigheterna skall hållas
tillgängliga i vallokaler även  för sådant val som ett parti
klargjort att det inte kommer att delta i. Emellertid bör kraven
på enhetlighet i distributionen och tänkbara oklarheter i
behörighetsfrågor vägas in i bedömningen av möjligheterna till
undantagsregler.
Enligt utskottets mening innebär det av motionären påtalade
förhållandet ett svårhanterligt problem. Svårigheterna
sammanhänger, som Folkstyrelsekommittén vid sina överväganden
framhöll, delvis med partibegreppets olika innebörd enligt
regeringsformen resp. vallagen. Med anledning av
Folkstyrelsekommitténs förslag med krav på förhandsanmälan från
parti om deltagande i val kom frågan om valsedelsutläggningen i
ett nytt läge. Förslaget ledde inte till någon lagändring.
Därefter har Personvalskommittén presenterat förslag som också
innebär förhandsanmälan. Om förslaget, som nu är under
beredning, vinner gehör kan bestämmelserna om utläggning i
vallokaler av partimarkerade valsedlar komma att påverkas.
Skilda frågor om vallagen är, som framgått, under utredning i
Vallagskommittén som torde vara oförhindrad att, om den finner
lämpligt, överväga föreskrifterna rörande utdelning av
valsedlar.
Med anledning av att den av motionären väckta frågan hör
samman med frågor som är föremål för överväganden i
regeringskansliet bör något uttalande från riksdagens sida inte
göras. På grund av det anförda avstyrks motion K4.
5. Brevröstning
Propositionen
I propositionen föreslås att riksdagen antar ett förslag till
lag om brevröstning i Förbundsrepubliken Tyskland och i Schweiz.
Vallagsutredningens förslag att undanta Förbundsrepubliken
Tyskland har föranletts av att Tyskland numera förklarat sig
villigt att tillåta röstmottagning vid de svenska
utlandsmyndigheterna där. I propositionen anförs att en
förutsättning för röstmottagning vid utlandsmyndighet i Tyskland
är att ansökan görs minst sex månader före det aktuella valet.
Med anledning därav är det tveksamt om sådan röstmottagning kan
anordnas vid extra val eller folkomröstning före de ordinarie
valen år 1997. Regeringen förordar därför en sådan ny lag
motsvarande den som i dag gäller, men med de skillnader som
föranleds i övrigt i propositionen angående valförfarandet.
Motionen
I motion 1992/93:K701 av Hans Nyhage och Lars Björkman (båda
m) hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om möjligheterna till brevröstning
vid allmänna val.
I motiveringen anför motionärerna att möjligheten för varje
röstberättigad svensk medborgare att utöva sin rösträtt vid de
allmänna valen är en medborgerlig rättighet, som inte kan
ifrågasättas. Detta gäller således oavsett var i världen
vederbörande befinner sig. Motionärerna anser att de regler som
gäller för svenska medborgare vid brevröstning i
Förbundsrepubliken Tyskland och i Schweiz mycket enkelt kan
göras gällande över i princip hela världen. Enligt motionärerna
kan de tidigare anförda skälen mot införande av generell
brevröstning, nämligen den höga kassationsprocenten av
brevröster, inte anses hållbara. Värdet av att alla ges en reell
möjlighet att rösta uppväger risken av att en del röster blir
ogiltiga. Genom förbättrad information bör också antalet ej
godkända försändelser begränsas.
Vallagsutredningen/1993 års vallagskommitté
Vallagsutredningen som enligt sina direktiv haft att utreda
frågor rörande utlandsröstningen, prövade även frågan om
generell möjlighet att brevrösta från utlandet utöver de länder
-- Förbundsrepubliken Tyskland och Schweiz -- där sådan ordning
gällt enligt särskild lag. Kommittén (SOU 1992:108 s. 213 f.)
anförde som argument mot generell brevröstning bl.a. att den
medför en rad principiella och praktiska problem och stannade
för att inte föreslå någon generell rätt till brevröstning.
1993 års vallagskommitté kommer att ytterligare överväga frågor
rörande möjligheter att underlätta för utlandssvenskar att
rösta.
Utskottets bedömning
Utskottet tillstyrker det framlagda förslaget till lag om
brevröstning i Förbundsrepubliken i Tyskland och i Schweiz. Som
ovan framgår ingår frågor om utlandsröstningen i
Vallagskommitténs uppgifter. Under hänvisning härtill avstyrks
motion 1992/93:K701.
6. Invandrarnas politiska deltagande
Motionen
I motion 1992/93:K702 av Charlotte Branting och Ingela
Mårtensson (båda fp) hemställs att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om invandrarnas
politiska deltagande. I motiveringen anförs att fr.o.m. år 1976
utländska medborgare får delta i de kommunala valen, om de varit
folkbokförda i Sverige minst tre år och uppfyller de vanliga
villkoren för rösträtt. Antalet röstberättigade utländska
medborgare har ökat sedan dess, men valdeltagandet har
minskat från 60 % 1976 till omkring 40 % vid 1991 års kommunala
val. Motionärerna anser att det vore bra om de utländska
medborgarna med kommunal rösträtt i större omfattning deltog i
den politiska processen. Förståelsen för den svenska
samhällsstrukturen skulle öka. Det behövs enligt motionärerna
mer riktad information till gruppen utländska medborgare
angående deras rätt att delta i kommunalvalen.
Anslag till allmänna val
Anslag för allmänna val anvisas under andra huvudtiteln,
Justitiedepartementet. För budgetåret 1993/94 har anvisats 29,6
miljoner kronor (prop. 1992/93:100 bil. 3, 1992/93:KU25).
Riksskatteverket har i sin anslagsframställning för budgetåret
1994/95 begärt omkring 180 miljoner kronor. Av detta belopp har
omkring 1 miljon kronor beräknats för informationsmaterial
riktat till invandrare. Detta belopp avser främst den
valbroschyr på 14 olika språk som sedan ett par val kommit till
användning. Beredningen av nästa budgetproposition pågår för
närvarande. Inför det senaste valet anvisades våren 1990 på
tilläggsbudget drygt 12 miljoner kronor på anslaget Allmänna val
avseende särskilda kostnader för information till invandrare.
Utskottets bedömning
Sedan kommunal rösträtt infördes för utländska medborgare som
varit folkbokförda minst tre år i riket har betydande
informationsinsatser gjorts. Bl.a. har en särskild
informationsbroschyr på 14 olika språk utarbetats och
distribuerats inför valen av valmyndigheterna. Särskilda
insatser har invandrarmyndigheterna gjort, ofta i samverkan med
invandrarnas organisationer.
Utskottet delar uppfattningen, som kommer till uttryck i
motionen, att det är av vikt att de utländska medborgare som
erhållit rösträtt i de kommunala valen i största möjliga
utsträckning deltar i den lokala politiska processen.
Förståelsen för den svenska samhällsstrukturen kan då öka. En
bra information är en viktig förutsättning. Enligt utskottets
mening har de centrala myndigheterna på området erhållit
betydande resurser för verksamheten. Beredningen av
anslagsförslagen pågår för närvarande i regeringskansliet.
Utskottet förutsätter att behovet av medel för
informationsinsatser särskilt beaktas. Något särskilt
tillkännagivande från riksdagens sida är inte erforderligt.
Under hänvisning till det anförda avstyrks motion K702.
7. Propositionens lagförslag i övrigt
I propositionens förslag till ändring av vallagen, 14 kap. 4
§, behandlas frågan om när avgivna valsedlar skall anses
ogiltiga. Nuvarande bestämmelse är att i de fall ett valkuvert
innehåller två eller tre valsedlar som alla bär samma
partibeteckning skall en valsedel räknas som giltig. I förslaget
till ny lydelse föreslås  att begränsningen till två eller tre
ersätts av bestämningen flera.
Motsvarande bestämmelser finns i lagen om folkomröstning,
13 §. Någon ändring i denna har inte tagits upp i
propositionen. Enligt utskottets mening bör på samma grunder som
anförts för ändringen i vallagen en konsekvensändring göras i 13
§ lagen om folkomröstning.
Utskottet tillstyrker i övrigt de i propositionen framlagda
lagförslagen.

Hemställan

Utskottet hemställer
1. beträffande vallagen
att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:K806,
1993/94:K1 och 1993/94:K2 och med anledning av motion
1993/94:K3 antar i proposition 1993/94:21 framlagt förslag till
lag om ändring i vallagen (1972:620) med följande ändrade
lydelse av ikraftträdandebestämmelse 2:
2. Vid val år 1994 får innerkuvert användas vid röstning med
valsedelsförsändelse.
2. beträffande tillhandahållande av valsedlar
att riksdagen avslår motion 1993/94:K4,
res. (nyd)
3. beträffande folkomröstningslagen
att riksdagen antar propositionens förslag till ändring i
folkomröstningslagen (1979:369) med följande ändrade lydelse av
13 §:
Röstsedel är ogiltig om den
1. ej är sådan som för omröstningen har tillhandahållits av
centrala valmyndigheten eller
2. är försedd med kännetecken som uppenbarligen har blivit
anbragt på röstsedeln med avsikt.
Finns i ett röstkuvert flera likalydande röstsedlar, skall
endast en röstsedel räknas. Finns i  annat fall i ett röstkuvert
mer än en röstsedel, är röstsedlarna ogiltiga.
4. beträffande generell brevröstning
att riksdagen avslår motion 1992/93:K701,
5. beträffande invandrarnas politiska deltagande
att riksdagen avslår motion 1992/93:K702,
6. beträffande lagförslagen i övrigt
att riksdagen antar följande i propositionen framlagda
lagförslag:
a) lag om ändring i lagen (1972:704) om kyrkofullmäktigval,
m.m.,
b) lag om ändring i lagen (1987:813) om homosexuella sambor,
c) lag om försöksverksamhet vid de allmänna valen år 1994,
d) lag om brevröstning i Förbundsrepubliken Tyskland och i
Schweiz.
Stockholm den 18 november 1993
På konstitutionsutskottets vägnar
Thage G Peterson
I beslutet har deltagit: Thage G Peterson (s), Birger
Hagård (m), Catarina Rönnung (s), Kurt Ove Johansson (s), Ingvar
Johnsson (s), Ingvar Svensson (kds), Harriet Colliander (nyd),
Henrik S Järrel (m), Lisbeth Staaf-Igelström (s), Ola Karlsson
(m), Elvy Söderström (s), Björn von der Esch (m), Ulla
Pettersson (s), Ingela Mårtensson (fp) och Christina Linderholm
(c).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Bengt Hurtig (v) närvarit
vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Reservation

Tillhandahållande av valsedlar (mom. 2)
Harriet Colliander (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 10 som
börjar med "Skilda frågor" och slutar med "motion K4" bort ha
följande lydelse:
De ändringar som kan följa av regler om förhandsanmälan kan
emellertid inte komma att gälla förrän vid det val som skall ske
1997, eller 1998 om valperioden förlängs. Enligt utskottet är
det lämpligt att redan nu göra sådan precisering i det aktuella
lagrummet att serviceregeln om utdelning av partimarkerade
valsedlar inte får negativa konsekvenser. Det är både orimligt
och vilseledande att valsedlar för visst val delas ut av
myndigheterna i röstningslokaler trots att partiet i fråga inte
alls ställer upp. Det är heller inte försvarligt ur
kostnadssynpunkt. Därför föreslår utskottet att regeringen får i
uppdrag att skyndsamt lägga fram förslag till lösning av
problemet,
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande
lydelse:
2. beträffande tillhandahållande av valsedlar
att riksdagen med anledning av motion 1993/94:K4 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Propositionens lagförslag

Bilaga

2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:935) om
ändring i lagen (1987:813) om homosexuella sambor

Härigenom föreskrivs att lagen (1987:813) om homosexuella
sambor i lagens lydelse enligt lagen (1993:935) om ändring i
nämnda lag skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse                      Föreslagen lydelse
Om två personer bor tillsammans i ett homosexuellt
förhållande, skall vad som gäller i fråga om sambor enligt
följande lagar och bestämmelser tillämpas även på de
homosexuella samborna:
1. lagen (1987:232) om sambors gemensamma hem,
2. ärvdabalken,
3. jordabalken,
4. 10 kap. 9 § rättegångsbalken,
5. 4 kap. 19 § första stycket utsökningsbalken,
6. 19 § första stycket, punkt 1 nionde stycket och punkt 3
sjunde stycket av anvisningarna till 31 § samt punkt 3 a av
anvisningarna till 33 § kommunalskattelagen (1928:370),
7. lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt,
8. 6 § lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden,
9. bostadsrättslagen (1991:614),
10. 9 § rättshjälpslagen (1972:429),
11. lagen (1981:131) om kallelse på okända borgenärer,
12. 5 kap. 18 § tredje                  12. 5 kap. 18 § tredje
stycket                                 stycket
fastighetsbildningslagen                fastighetsbildningslagen
(1970:988) samt                         (1970:988),
13. 10 § insiderlagen                   13. 10 § insiderlagen
(1990:1342).                            (1990:1342),
                                        14. 11 kap. 3 § första
                                        och andra styckena och 5 §
                                        andra stycket vallagen
                                        (1972:620),
                                        15. 36 § första stycket
                                        lagen (1972:704) om
                                        kyrkofullmäktigval, m.m.
                                        samt
                                        16. 2 § andra stycket lagen
                                        (1993:000) om brevröstning
                                        i Förbundsrepubliken
                                        Tyskland och i Schweiz.
Förutsätter dessa lagar eller bestämmelser att samborna skall
vara ogifta, gäller det också de homosexuella samborna.