Justitieutskottets betänkande
1993/94:JUU30

Regler för överklagande m.m.


Innehåll

1993/94
JuU30

Sammanfattning

I detta ärende behandlar utskottet ett regeringsförslag
rörande ett enhetligt system för överklagande av de allmänna
domstolarnas avgöranden. Förslaget innefattar ändringar i bl.a.
rättegångsbalken där en språklig modernisering också sker,
särskilt avseende processen i hovrätt och Högsta domstolen.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag och avstyrker en
motion som väckts med anledning av proposition 1993/94:190.

Propositionerna

I proposition 1993/94:190 (Justitiedepartementet) har
regeringen bl.a. föreslagit riksdagen att anta de av Lagrådet
granskade förslagen till
1. lag om ändring i rättegångsbalken,
2. lag om ändring i äktenskapsbalken,
3. lag om ändring i jordabalken,
4. lag om ändring i brottsbalken,
5. lag om ändring i utsökningsbalken,
6. lag om ändring i lagen (1955:227) om inskrivning av rätt
till luftfartyg,
7. lag om ändring i miljöskyddslagen (1969:387),
8. lag om ändring i ackordslagen (1970:847),
9. lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna
förvaltningsdomstolar,
10. lag om ändring i lagen (1974:371) om rättegången i
arbetstvister,
11. lag om ändring i lagen (1976:839) om statens va-nämnd,
12. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),
13. lag om ändring i lagen (1982:80) om anställningsskydd,
14. lag om ändring i vattenlagen (1983:291),
15. lag om ändring i lagen (1984:404) om stämpelskatt vid
inskrivningsmyndigheter,
16. lag om ändring i lagen (1984:649) om företagshypotek och
17. lag om ändring i konkurslagen (1987:672).
I proposition 1993/94:133 har regeringen vidare bl.a.
föreslagit riksdagen att anta det av Lagrådet granskade
förslaget till lag om ändring i lagen (1993:1298) om ändring i
sekretesslagen (1980:100). Övriga delar av denna proposition
behandlas i utskottets betänkande 1993/94:JuU24.
Lagförslagen har fogats till betänkandet, se bilaga 1.
Utskottet har överlämnat lagförslag nr 18 om ändring i
sjölagen (1994:000) i proposition 1993/94:190 till lagutskottet
för handläggning.
Det huvudsakliga innehållet i proposition 1993/94:190
redovisas nedan.

Motionen

1993/94:Ju35 av Bengt Harding Olson (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om användning av telefax i rättegång,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av en övergripande
informationsteknologisk reform inom straff- och processrätten.

Utskottet

Inledning
Domstolsutredningen avlämnade i december 1991 betänkandet
(1991:106) Domstolarna inför 2000-talet -- Arbetsuppgifter och
förfaranderegler. Förslagen i betänkandet tar sikte på
arbetsfördelningen mellan domstolar och förvaltning och mellan
de allmänna domstolarna och de allmänna förvaltningsdomstolarna.
Utredningen tar också upp frågor angående omprövning,
överklagande och instansordningen samt förfarandet i hovrätt och
Högsta domstolen. Dessutom behandlas i betänkandet några frågor
om användning av telefax i domstolsverksamheten.
Domstolsutredningens betänkande och remissbehandlingen därav
ligger till grund för proposition 1993/94:190 som i utskottets
betänkande nedan benämns "propositionen".
Därutöver behandlas i propositionen några frågor som tagits
upp i skrivelser till Justitiedepartementet från Domstolsverket
(Dnr 93-3651), Högsta domstolen (Dnr 93-4070) och Sveriges
advokatsamfund (Dnr 92-357) samt i förekommande fall
remissbehandlingen därav.
Propositionens huvudsakliga innehåll
I proposition 1993/94:190 föreslås ett enhetligt system för
överklagande av de allmänna domstolarnas avgöranden. Reformen
innebär att rättsmedelsbeteckningarna "vad", "besvär" och
"revision" utmönstras ur rättegångsbalken. I stället används
genomgående uttrycket "överklagande", som också successivt
ersätter uttrycket "fullföljd av talan". Genom reformen sker det
en språklig modernisering av nästan samtliga bestämmelser i
rättegångsbalken som särskilt avser processen i hovrätt eller
Högsta domstolen. Därutöver föreslås ändringar bl.a. när det
gäller användningen av telefax i rättegång, när det gäller
minimiantalet ledamöter i Högsta domstolen och Regeringsrätten,
när det gäller prövningstillstånd för överklagande angående
enskilda anspråk och när det gäller advokaters rätt att driva
sin verksamhet i aktiebolagsform.
Bakgrund
Nuvarande förfaranderegler
De allmänna domstolarna är tingsrätterna, hovrätterna och
Högsta domstolen. Rättskipningen i allmän domstol regleras i
första hand av rättegångsbalken (RB), som trädde i kraft år
1948.
För en närmare redogörelse för RB:s uppbyggnad och de
nuvarande förfarandereglerna för det allmänna domstolsväsendet
hänvisas till propositionen (s. 99--100). Här skall endast kort
redogöras för de olika rättsmedlen.
Avgöranden enligt RB utgör domar eller beslut (se 17 kap. 1 §
och 30 kap. 1 §). Som dom betecknas ett avgörande av själva
saken. Ett beslut genom vilket en domstol på annat sätt än genom
dom skiljer saken från sig (t.ex. genom avvisning eller
avskrivning) utgör ett slutligt beslut. Även vissa fristående
avgöranden av en högre domstol betecknas som slutliga beslut.
Ett överklagande av en tingsrätts dom till hovrätt sker genom
ett fullföljdsinstitut som kallas "vad". "Vad" är ett s.k.
devolutivt rättsmedel, eftersom den nya prövningen sker i en
högre instans. Tingsrätts beslut skall i allmänhet överklagas
genom rättsmedlet "besvär". I vissa fall är dock rättsmedlet mot
ett beslut av tingsrätt "vad".
Överklagande av en hovrätts dom till Högsta domstolen sker
genom rättsmedlet "revision". Mot ett beslut av hovrätt kan den
som vill överklaga i allmänhet fullfölja talan genom rättsmedlet
"besvär". I vissa fall skall dock ett hovrätts beslut överklagas
genom "revision".
Rättsmedlen "vad", "besvär" och "revision" utgör tre av de fem
allmänna rättsmedlen enligt RB. De övriga är "återvinning" och
"återupptagande", vilka inte i sig leder till någon prövning i
högre instans.
Vid sidan av de allmänna rättsmedlen finns det enligt RB några
särskilda rättsmedel med vilka en part eller någon annan kan
angripa ett avgörande som inte längre kan överklagas, dvs. ett
lagakraftvunnet avgörande. De särskilda rättsmedlen är
"resning", "återställande av försutten tid" och "besvär över
domvilla".
Överväganden
Ett enhetligt system för överklagande
I propositionen föreslås att systemet för överklagande av
tingsrätts- och hovrättsavgöranden görs enhetligt. Detta
föreslås ske genom att rättsmedelsbeteckningarna "vad", "besvär"
och "revision" utmönstras ur RB. I stället föreslås att
uttrycket "överklagande" skall användas genomgående. Samtidigt
föreslås en språklig modernisering av nästan samtliga
bestämmelser i RB som särskilt avser processen i hovrätt eller
Högsta domstolen.
Som framförs i propositionen har vårt rättsmedelssystem delvis
uråldriga anor. Det nutida rättsmedlet mot tingsrättsdomar och
vissa tingsrättsbeslut, "vad", utgjorde det ordinarie
rättsmedlet redan på landskapslagarnas tid och innebar
ursprungligen en vadslagning mellan klaganden och den som dömt i
målet. Rättsmedlet "besvär" infördes under tysk påverkan först
under 1600-talet. Besvärsinstitutet har under seklernas lopp
haft ett skiftande tillämpningsområde. Numera utgör besvär det
allmänna rättsmedlet mot flertalet beslut av de allmänna
domstolarna. Härtill kommer att besvär utgör det allmänna
rättsmedlet mot samtliga domar och beslut av
förvaltningsdomstolarna. Även rättsmedlet mot hovrättsdomar,
"revision", är en 1600-talsskapelse. När det gäller överklagande
av en förvaltningsmyndighets beslut har rättsmedlet numera i
allmänhet ingen särskild beteckning utan man talar helt enkelt
om att man "överklagar", ett ord som i RB närmast motsvaras av
uttrycket att man "fullföljer talan".
Utskottet delar regeringens uppfattning att förslagen innebär
en välbehövlig förenkling av reglerna för överklagande hos
hovrätt och Högsta domstolen. Genom förslagen kommer man också
till rätta med det förhållandet att det nuvarande systemet ger
ett alltför ålderdomligt intryck inte minst i språkligt
hänseende. Det moderna samhället ställer höga krav på
lagstiftningens tillgänglighet och det är alltså inte bara
nödvändigheten av förenklingar utan också behovet av att skapa
en ökad förståelse som gör sig gällande. Detta gäller inte minst
ett lagverk med den centrala roll som RB har. I åtskilliga delar
har inga större förändringar gjorts under de mer än 50 år som
balken  funnits. Mot detta måste dock vägas önskemålet om
stabilitet i lagstiftningen, inte minst med tanke på den
praktiska rättstillämpningen. När i övrigt behovet av en mera
genomgripande reform bedöms kan konstateras att det sakliga
reformbehovet beträffande rättegångsförfarandet undan för undan
till allra största delen har tillgodosetts genom partiella
reformer, och det kan, som anförs i propositionen, vara värt att
nämna att RB sedan år 1948 ändrats i bortåt 200
lagstiftningsärenden. Partiella reformer är sådana till sin
natur att, när de blivit många, ett samlat grepp kan behöva tas
på regelmassan.
Utifrån dessa utgångspunkter anser även utskottet det
angeläget att förenkla reglerna för överklagande och att
modernisera reglerna om överrättsprocessen. Utskottet delar
också den i propositionen framförda uppfattningen att en
modernisering av RB bör ske etappvis. Den nu föreslagna reformen
omfattar en modernisering främst av 49--57 och 59 kap. RB.
Utskottet saknar, utöver vad strax anförs, anledning till
erinran mot lagförslagen och godtar också den nya
rättsmedelsbeteckningen "överklagande".
Ändringar i rättegångsbalken
I regeringens förslag till lag om ändring i RB föreslås bl.a.
ändringar i 49 kap. 5 § punkten 8, 54 kap. 8 § och 55 kap. 3 och
9 §§. I dessa delar bör vidtas justeringar på sätt som framgår
av utskottets hemställan nedan.
I nu aktuellt lagförslag har under ett flertal lagrum såsom
gällande lydelse angetts den lydelse lagrummet har enligt
förslag till lag om ändring i RB i proposition 1993/94:143.
Utskottet behandlar den propositionen i betänkandet
1993/94:JuU25. Utskottet har därför i regeringens lagförslag,
utan att vidta någon ändring i sak, angett den lydelse lagrummet
har enligt utskottets betänkande.
Ändringar i andra lagar än rättegångsbalken
I propositionen föreslås en ändring i sjölagen (1994:000). På
grund av nödvändig samordning med förslaget till ny sjölag i
proposition 1993/94:195 har det nu aktuella ändringsförslaget
överlämnats till lagutskottet för behandling.
I propositionen föreslås också en ändring i 15 kap. 7 §
sekretesslagen (1980:100) med ikraftträdande den 1 oktober 1994.
Här bör beaktas att lagrummet ändrats genom SFS 1993:1298. Den
lagändringen träder i kraft den 1 januari 1995. Den nu
föreslagna ändringen bör därför ske även i ändringslagen och
samordnas med det förslag till lag om ändring i lagen
(1993:1298) om ändring i sekretesslagen (1980:100) som framlagts
i proposition 1993/94:133. Utskottets förslag framgår av bilaga
2.
Det föreslås vidare i propositionen en ändring i 39 § lagen
(1984:404) om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter. Här bör
vidtas en justering i andra stycket på sätt som framgår av
utskottets hemställan nedan.
Användning av telefax i rättegång
Vissa inlagor till allmän domstol måste enligt nu gällande
regler i RB vara egenhändigt undertecknade. Det gäller
skriftliga fullmakter, stämningsansökningar, vadeinlagor,
besvärsinlagor, revisionsinlagor, genmälen i högre rätt,
förklaringar i högre rätt, ansökningar om resning samt
ansökningar om återställande av försutten tid.
Domstolsutredningen föreslår att bestämmelserna om egenhändigt
undertecknande av skrivelser med överklaganden och skrivelser
med svar på överklaganden skall upphävas. För
stämningsansökningar och andra inlagor som enligt RB skall vara
egenhändigt undertecknade föreslår utredningen en bestämmelse i
33 kap. 3 § RB om att ett meddelande skall godtas som
egenhändigt undertecknat trots att det kommit in genom telefax,
om det har avsänts från en telefon med nummer som kan hänföras
till någon som undertecknat meddelandet.
Att en inlaga till domstol skall vara egenhändigt undertecknad
är i de allra flesta situationer en självklarhet för en
avsändare. I propositionen anförs att det föreligger ett problem
i att handlingar numera ofta överförs från t.ex. advokatkontor
till domstolar genom telefax. Ett telefax har i praxis inte
ansetts uppfylla RB:s krav på att handlingen skall vara
egenhändigt undertecknad genom att det i kravet på ett
egenhändigt undertecknande också har ansetts ligga ett krav på
att det är just det undertecknade exemplaret som skall ges in
till domstolen. Överföring genom telefax har därmed enligt RB
blivit en i princip otillåten metod när det gäller t.ex.
stämningsansökningar, överklaganden och genmälen i högre
instans. Den som använder sig av telefax drabbas emellertid inte
av någon rättsförlust, eftersom RB innehåller en bestämmelse om
att rätten, när det brister i fråga om underskriften, skall ge
ingivaren möjlighet att avhjälpa felet innan avvisning sker (se
t.ex. 33 kap. 3 § tredje stycket, 42 kap. 4 § och 50 kap. 7 §
RB).
I propositionen anförs att telefax enligt RB:s nu gällande
regler är åtminstone formellt sett tillåtna när det gäller t.ex.
en ansökan om kvarstad som görs före inledandet av en rättegång
eller ett svaromål i tingsrätt. Ett telefax är formellt sett
tillåtet också när det gäller t.ex. sådana inlagor som innebär
att talan återkallas, efterges eller medges eller att
återvinning eller återupptagande söks. Regeringen anser det
tveksamt om man kan avstå från bestämmelser om egenhändigt
undertecknande när det gäller så viktiga handlingar som
stämningsansökningar. Detta krav bör därför, anser regeringen,
åtminstone tills vidare, stå kvar.
När det gäller andra handlingar under en rättegång, t.ex. en
inlaga genom vilken part överklagar eller besvarar ett
överklagande, kan, anför regeringen, anläggas ett annat synsätt.
Risken för att någon obehörig skulle okynnesöverklaga för någon
annans räkning eller av okynne besvara ett överklagande får,
anser regeringen, bedömas vara mycket liten. I de allra flesta
fall torde vidare redan de omständigheter som föreligger i
samband med ett överklagande klart utvisa om det rör sig om en
skrivelse som härrör från den uppgivna parten. Utan att det
skall behöva uppstå några nämnvärda problem bör enligt
regeringens uppfattning det därför kunna tillåtas att nu berörda
inlagor ges in genom telefax.
Regeringen föreslår mot den nu anförda bakgrunden att det i RB
införs en bestämmelse som klargör att telefax kan godtas för
sådana inlagor till domstol som inte behöver vara egenhändigt
undertecknade. Stämningsansökningar skall även i fortsättningen
vara egenhändigt undertecknade. Kravet på att skrivelser genom
vilka någon överklagar eller besvarar ett överklagande skall
vara egenhändigt undertecknade föreslås borttaget.
I motion Ju35 begärs, som motionen får förstås, avslag på
propositionen såvitt gäller användandet av telefax i rättegång.
I motionen begärs att det innan en sådan regel införs bör göras
en ingående analys av de tekniska förutsättningarna för att
skapa ett telefax som kan anses utgöra ett original med
verifierad utställare. I motionen framställs vidare krav på ett
riksdagsuttalande om behovet av en övergripande
informationsteknologisk reform inom straff- och processrätten.
Utskottet delar såvitt gäller användandet av telefax i
rättegång regeringens uppfattning, och utskottet avstyrker
därför motion Ju35 såvitt avser yrkandet om avslag på
propositionen i denna del. Utskottet vill i sammanhanget erinra
om att 33 kap. 3 § RB genom förslaget förtydligas så att det
skall vara helt klart att domstolen -- i de fall tveksamhet
råder i frågan om ett telefax kommer från den uppgivne
avsändaren -- skall kunna förelägga denne att komplettera med en
i original undertecknad handling. Här kan också anmärkas att det
i finsk lagstiftning redan införts en lag om utnyttjande av
elektronisk telekommunikation och automatisk databehandling vid
domstolarna (lag nr 1993:594).
När det gäller yrkandet i motion Ju35 om en övergripande
informationsteknologisk reform inom straff- och processrätten
vill utskottet erinra om att Datastraffutredningen (dir.
1989:54) haft i uppdrag att göra en översyn av dels straff- och
processrättsliga frågor med anknytning till data- och
teleteknikens utveckling, dels motsvarande frågor när det gäller
andra myndigheters utrednings- och kontrollverksamhet.
Utredningens betänkande (SOU 1992:110) Information och den nya
informationsteknologin -- Straff- och processrättsliga frågor
m.m. har remissbehandlats och bereds nu i Justitiedepartementet.
Här bör också nämnas att regeringen tillsatt en kommission med
uppgift att främja en ökad användning av informationsteknologin.
I kommissionen ingår, förutom statsministern, flera statsråd
samt företrädare för universitet och näringsliv. Kommissionens
arbete är inriktat på användningen av informationsteknologin
inom olika sektorer av samhället. Ett centralt område är härvid
att granska hur lagstiftningen i stort är anpassad till de nya
villkoren för informationsförsörjning. Frågor med anknytning
till den nya informationsteknologin behandlas också inom
Europarådet där Sverige aktivt deltar i arbetet. Utskottet anser
att resultatet av nu berörda arbeten bör avvaktas innan
ställning tas till den i motionen berörda frågan om en
övergripande informationsteknologisk reform inom straff- och
processrätten. Motion Ju35 avstyrks även i nu behandlad del.
Övrigt
Utskottet har uppmärksammats på att en ändring bör ske i lagen
(1994:264) om ändring i polislagen (1984:387). Ändringen bör ske
på sätt som framgår av bilaga 3 till utskottets betänkande.
I övrigt föranleder motionen och propositionerna inte några
uttalanden från utskottets sida.

Hemställan

Utskottet hemställer
1. beträffande sekretesslagen
att riksdagen med anledning av regeringens förslag antar av
utskottet i bilaga 2 framlagt förslag till lag om ändring i
lagen (1993:1298) om ändring i sekretesslagen (1980:100),
2. beträffande telefax
att riksdagen med avslag på motion 1993/94:Ju35 yrkande 1
antar det i proposition 1993/94:190 framlagda förslaget till lag
om ändring i rättegångsbalken såvitt avser 33 kap. 3 § tredje
stycket,
3. beträffande informationsteknologisk reform
att riksdagen avslår motion 1993/94:Ju35 yrkande 2,
4. beträffande polislagen
att riksdagen antar av utskottet i bilaga 3 framlagt förslag
till lag om ändring i lagen (1994:264) om ändring i polislagen
(1984:387),
5. beträffande förslaget till lag om ändring i
rättegångsbalken i övrigt
att riksdagen antar det under moment 2 nämnda lagförslaget
såvitt det inte omfattas av vad utskottet hemställt ovan, dock
med följande ändringar; såvitt avser 49 kap. 5 § åttonde punkten
att ordet "rättshjälp" byts ut mot orden "allmän rättshjälp",
såvitt avser 54 kap. 8 § andra punkten att orden "första
stycket" utgår, såvitt avser 55 kap. 3 § andra stycket att ordet
"klagoskrivelsen" byts ut mot ordet "överklagandet" och såvitt
avser 55 kap. 9 § andra stycket att ordet "överklagandet" byts
ut mot ordet "svarsskrivelsen",
6. beträffande lagen om stämpelskatt vid
inskrivningsmyndigheter
att riksdagen antar det i proposition 1993/94:190 framlagda
förslaget till lag om ändring i lagen (1984:404) om stämpelskatt
vid inskrivningsmyndigheter, dock med den ändringen att i 39 §
andra stycket ordet "andra" byts ut mot ordet "första",
7. beträffande övriga lagförslag
att riksdagen antar följande i proposition 1993:94/190
framlagda förslag till
a) lag om ändring i äktenskapsbalken,
b) lag om ändring i jordabalken,
c) lag om ändring i brottsbalken,
d) lag om ändring i utsökningsbalken,
e) lag om ändring i lagen (1955:227) om inskrivning av rätt
till luftfartyg,
f) lag om ändring i miljöskyddslagen (1969:387),
g) lag om ändring i ackordslagen (1970:847),
h) lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna
förvaltningsdomstolar,
i) lag om ändring i lagen (1974:371) om rättegången i
arbetstvister,
j) lag om ändring i lagen (1976:839) om statens va-nämnd,
k) lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),
l) lag om ändring i lagen (1982:80) om anställningsskydd,
m) lag om ändring i vattenlagen (1983:291),
n) lag om ändring i lagen (1984:649) om företagshypotek och
o) lag om ändring i konkurslagen (1987:672).
Stockholm den 19 maj 1994
Britta Bjelle
I beslutet har deltagit:
Britta Bjelle (fp),
Jerry Martinger (m),
Göthe Knutson (m),
Bengt-Ola Ryttar (s),
Birthe Sörestedt (s),
Ingbritt Irhammar (c),
Nils Nordh (s),
Birgit Henriksson (m),
Göran Magnusson (s),
Liisa Rulander (kds),
Sigrid Bolkéus (s),
Siw Persson (fp),
Alf Eriksson (s) och
Ulf Eriksson (nyd).

Regeringens lagförslag i proposition 1993/94:190

Bilaga 1

43 Senaste lydelse 1984:131.
44 Lydelse enligt 1993/94:JuU25, rskr. 320.


46 Lydelse enligt 1993/94:JuU25, rskr. 320.
47 Införd genom 1993:514.


Med de påföljder som
anges i första stycket 4
likställs utdömande av
vite och, om det inte
samtidigt är fråga om
förverkande av villkorligt
medgiven frihet från
fängelsestraff,
förordnande enligt 34 kap.
1 § första stycket 1
brottsbalken.
Har i fall som avses i
första stycket en part
begärt huvudförhandling,
skall sådan hållas, om
det inte är uppenbart
obehövligt.
Förs talan även om annat
än ansvar, får målet
avgöras utan
huvudförhandling endast om
denna talan enligt 50 kap. 21
§ får prövas utan
huvudförhandling.
För prövning som inte
avser själva saken
behöver huvudförhandling
inte hållas.




84 Senaste lydelse 1984:131.
85 Lydelse enligt
1993/94:JuU25, rskr. 320.



87 Lydelse enligt
1993/94:JuU25, rskr. 320. 88
Senaste lydelse 1981:1088.


1 Lydelse enligt
1993/94:JuU24, rskr. 319.

Regeringens lagförslag i proposition 1993/94:133

Utskottets förslag till
Lag om ändring i lagen (1993:1298) om ändring i
sekretesslagen (1980:100).
Bilaga 2
Härigenom föreskrivs att 15 kap. 7 § sekretesslagen
(1980:100)1  i paragrafens lydelse enligt lagen (1993:1298)
om ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse                       Föreslagen lydelse
                              15 kap.
                                 7§
Beslut varigenom myndighet har          Beslut varigenom myndighet har
avslagit enskilds begäran               avslagit enskilds begäran
att få ta del av handling               att få ta del av handling
eller lämnat ut allmän                  eller lämnat ut allmän
handling med förbehåll,                 handling med förbehåll,
som inskränker sökandens                som inskränker sökandens
rätt att yppa dess                      rätt att yppa dess
innehåll eller annars                   innehåll eller annars
förfoga över den, får                   förfoga över den, får
överklagas av sökanden.                 överklagas av sökanden.
Om inte annat följer av                 Om inte annat följer av
andra--fjärde styckena,                 andra--fjärde styckena,
överklagas beslutet hos                 överklagas beslutet hos
kammarrätten eller,                     kammarrätten eller,
såvitt gäller                           såvitt gäller
kammarrätts beslut i där                kammarrätts beslut i där
väckt ärende, hos                       väckt ärende, hos
Regeringsrätten. Har                    Regeringsrätten. Har
beslutet meddelats av organ             beslutet meddelats av organ
som avses i 1 kap. 8 §                  som avses i 1 kap. 8 §
andra stycket eller 9 §                 andra stycket eller 9 §
tillämpas bestämmelserna                tillämpas bestämmelserna
i 23--25 §§ och 30 §                    i 23--25 §§ och 30 §
första meningen                         första meningen
förvaltningslagen                       förvaltningslagen
(1986:223) om överklagande.             (1986:223) om överklagande.
Att prövningstillstånd
inte behövs när                         Har beslut som avses i
kammarrätts beslut                      första stycket meddelats av
överklagas framgår av 35                tingsrätt och rör det
§                                       handling i domstols
förvaltningsprocesslagen                rättskipande eller
(1971:291).                             rättsvårdande
                                        verksamhet, överklagas det
Har beslut som avses i                  hos hovrätten. Motsvarande
första stycket meddelats av             beslut av hovrätt i där
tingsrätt och rör det                   väckt eller dit
handling i domstols                     överklagat ärende
rättskipande eller                      överklagas hos Högsta
rättsvårdande                           domstolen. Vid överklagande
verksamhet, överklagas det              av tingsrätts eller
hos hovrätten. Motsvarande              hovrätts beslut
beslut av hovrätt i där                 tillämpas i övrigt
väckt eller dit                         bestämmelserna i
överklagat ärende                       rättegångsbalken om
överklagas hos Högsta                   överklagande av beslut.
domstolen. Vid överklagande
av tingsrätts eller
hovrätts beslut
tillämpas i övrigt
bestämmelserna i
rättegångsbalken om
besvär. Vid överklagande
av hovrätts beslut skall
dock reglerna om
prövningstillstånd inte
tillämpas.
Första och andra styckena gäller inte för beslut av riksdagen,
regeringen, Högsta domstolen eller Regeringsrätten.
Att beslut av statsråd skall överklagas hos regeringen
föreskrivs i 2 kap. 15 § tryckfrihetsförordningen.
Angående rätt att överklaga beslut av myndighet som lyder
under riksdagen är särskilt föreskrivet.

1 Lagen omtryckt 1992:1474.
Utskottets förslag till
Lag om ändring i lagen (1994:264) om ändring i polislagen
(1984:387)
Bilaga 3
Härigenom föreskrivs att 7 a § polislagen (1984:387) i
paragrafens lydelse enligt lagen (1994:264) om ändring i nämnda
lag skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse                       Föreslagen lydelse
                               7 a §
En arbetstagare som är anställd vid Rikspolisstyrelsen för
arbete i polisverksamhet för att förebygga och avslöja brott mot
rikets säkerhet får förflyttas till en annan statlig anställning
enligt de närmare föreskrifter som regeringen meddelar. En
arbetstagare som är polisman får därvid endast förflyttas till
en annan anställning som polisman.
Förflyttning enligt                     Förflyttning enligt
första stycket till en                  första stycket till en
anställning hos en                      anställning hos en
myndighet inom något annat              myndighet inom något annat
verksamhetsområde från                  verksamhetsområde får
ske endast om                           ske endast om
arbetsuppgifterna är                    arbetsuppgifterna är
likartade eller arbetstagaren           likartade eller arbetstagaren
med hänsyn till sin                     med hänsyn till sin
utbildning är lämpad                    utbildning är lämpad
för anställningen.                      för anställningen.
I mål eller ärenden om förflyttning skall 36 § andra stycket,
37 och 39 §§ lagen (1994:260) om offentlig anställning
tillämpas.

Innehållsförteckning

Sammanfattning 1
Propositionerna 1
Motionen 2
Utskottet 2
Inledning 2
Propositionens huvudsakliga innehåll 2
Bakgrund 3
Nuvarande förfaranderegler 3
Överväganden 4
Ett enhetligt system för överklagande 4
Ändringar i rättegångsbalken 5
Ändringar i andra lagar än rättegångsbalken 5
Användning av telefax i rättegång 5
Övrigt 7
Hemställan 8
Bilagor
1. Regeringens lagförslag 10
2. Utskottets lagförslag 105
3. Utskottets lagförslag 107