I betänkandet behandlas förslag som regeringen -- efter
föredragning av försvarsministern, statsrådet Björck -- har
förelagt riksdagen i proposition 1993/94:244 om utbildning för
fredsbevarande verksamhet.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag till ny lag om
utbildning för fredsbevarande verksamhet. Den nya lagen
bemyndigar regeringen att sända väpnad styrka utomlands för att
delta i övningar och annan utbildning för fredsbevarande
verksamhet inom ramen för internationellt samarbete.
Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 juli 1994.
Propositionen
I proposition 1993/94:244 föreslår regeringen att riksdagen
antar regeringens förslag till lag om utbildning för
fredsbevarande verksamhet.
Regeringens lagförslag har fogats till betänkandet som bilaga.
Utskottet
Bakgrund
Vid sitt toppmöte den 10--11 januari 1994 inbjöd North
Atlantic Treaty Organisation (NATO) till en ny form av samarbete
inom ramen för Partnership for Peace (PFP). Inbjudan riktades
till deltagarländerna i North Atlantic Corporation Council
(NACC) och till andra stater, som deltar i Konferensen om
säkerhet och samarbete i Europa (ESK) och som "kan och vill
bidra till programmet".
Regeringen har ställt sig positiv till NATO-staternas inbjudan
och anser att PFP kan utgöra ett viktigt steg mot en ny
fredsordning för Europa. Regeringen har i skrivelse till
riksdagen den 24 mars 1994 (skr. 1993/94:207) närmare redogjort
för PFP-samarbetets innehåll. Riksdagen har inte haft någon
erinran mot regeringens skrivelse (1993/94:UU18, rskr.
1993/94:288).
Av skrivelsen framgår att gemensamma övningar med trupp från
flera partnerstater, där uppträdande under fredsbevarande
verksamhet övas, är ett viktigt inslag i PFP-samarbetet. Sverige
bör ha möjlighet att delta i dessa övningar. För närvarande
saknas rättslig grund för regeringen att sända svensk trupp
utomlands för deltagande i sådana övningar. Regeringen föreslår
därför en lag som ger regeringen möjlighet att fatta sådana
beslut.
En första övning kan komma att genomföras hösten 1994.
Förslaget har därför av regeringen bedömts så brådskande att
Lagrådets hörande skulle fördröja lagstiftningsfrågans
behandling så att avsevärt men skulle uppkomma. Yttrande från
Lagrådet har därför inte inhämtats.
Formella förutsättningar
Enligt 10 kap. 9 § första stycket regeringsformen får
regeringen sätta in försvarsmakten eller en del därav vid
väpnade angrepp mot riket. I övrigt får svensk väpnad styrka
sättas in i strid eller sändas till annat land endast om
riksdagen medger det (första punkten), om det är medgivet i lag
som anger förutsättningarna för åtgärden (andra punkten) eller
om en skyldighet att vidta åtgärden följer av internationell
överenskommelse eller förpliktelse som riksdagen har godkänt
(tredje punkten).
Enligt lagen (1992:1153) om väpnad styrka utomlands finns
möjlighet för regeringen att efter begäran av FN eller efter
beslut som fattats av ESK ställa en väpnad styrka till
förfogande för fredsbevarande verksamhet utomlands.
Genom lagen regleras således det enligt 10 kap. 9 § första
stycket 2 regeringsformen delegeringsbara området i fråga om
insättande av väpnad styrka utomlands.
Närmare bestämmelser om hur utlandsstyrkan skall organiseras,
personalens ställning och tjänstgöring m.m. finns i förordningen
(1984:309) om utlandsstyrka inom försvarsmakten.
Anställda i utlandsstyrkan är under den tid då de tjänstgör
utomlands underkastade disciplinsystemet för krigsmän enligt 2 §
lagen (1986:644) om disciplinförseelser av krigsmän, m.m.
Bestämmelser om förmåner till utlandsstyrkans personal finns i
förordningen (FFS 1984:31) om förmåner till anställd i
utlandsstyrkan inom försvarsmakten.
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås en ny lag om utbildning för
fredsbevarande verksamhet. Förslaget innebär att regeringen
bemyndigas att sända väpnad styrka utomlands för att delta i
övningar och annan utbildning för fredsbevarande verksamhet inom
ramen för internationellt samarbete. Vidare slås det fast att
den som inte är anställd i Försvarsmakten och som skall delta i
utbildning för fredsbevarande verksamhet inom ramen för
internationellt samarbete -- i Sverige eller utomlands -- skall
ha samtyckt till detta. Värnpliktiga, kvinnor som fullgör
militär grundutbildning och tjänstepliktig hälso- och
sjukvårdspersonal samt veterinärpersonal m.m. skall när de
deltar i utbildning för fredsbevarande verksamhet anses fullgöra
den utbildning som de annars skulle ha genomgått.
Den nu föreslagna lagen innebär ingen förändring vad avser
regeringens möjlighet att sända en väpnad styrka utomlands för
deltagande i fredsbevarande verksamhet enligt lagen (1992:1153)
om väpnad styrka för tjänstgöring utomlands.
Den nya lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 juli 1994.
Deltagande i utbildning för fredsbevarande verksamhet
Regeringen föreslår att regeringen bemyndigas att sända väpnad
styrka utomlands för att -- inom ramen för internationellt
samarbete -- delta i utbildning för fredsbevarande verksamhet.
Den som inte är anställd i Försvarsmakten skall inte kunna
tvingas att inom ramen för internationellt samarbete delta i
utbildning för fredsbevarande verksamhet i Sverige eller
utomlands utan skall ha samtyckt särskilt till detta. Sådan
personal skall när den deltar i utbildning för fredsbevarande
verksamhet anses fullgöra den tjänstgöring som åligger denna
personal på grund av annan lag.
Som skäl för förslaget anför regeringen att ett prioriterat
område för svenskt deltagande inom ramen för PFP är att kunna
medverka till utvecklingen av den fredsbevarande verksamheten.
En förutsättning för detta är, enligt regeringen, att svensk
trupp kan delta i gemensamma övningar och annan utbildning
tillsammans med andra partnerstater i syfte att utveckla bl.a.
formerna för ledning, taktik och logistik i internationella
fredsbevarande insatser. Sådan utbildning bidrar, enligt
regeringens uppfattning, till att skapa förutsättningar för ett
effektivt gemensamt uppträdande som stärker insatserna då
gemensamma fredsbevarande operationer, beslutade av FN eller
ESK, skall genomföras.
Regeringen anför vidare att deltagandet också gör det möjligt
att hålla fortsatt hög kompetens i den omfattande kursverksamhet
avseende fredsbevarande verksamhet som Sverige inbjuder
utländska officerare till.
Värdskapet för utbildningarna kommer att växla mellan
partnerstaterna. Regleringen av vad som gäller för utländsk
väpnad styrkas tillträde till svenskt territorium finns i
förordningar. Tillträdet för utländska statsfartyg,
statsluftfartyg och militära fordon regleras i
tillträdesförordningen (1992:118). Enligt regeringen blir det
regeringens sak att utfärda föreskrifter för utländsk väpnad
styrkas tillträde till Sverige för att delta i utbildning för
fredsbevarande verksamhet.
Värnpliktiga är enligt 3 § värnpliktslagen (1941:967) skyldiga
att fullgöra värnpliktsutbildning. I värnpliktsutbildningen
ingår såväl grundutbildning som repetitionsutbildning.
Deltagande i utbildning för fredsbevarande verksamhet som äger
rum inom ramen för internationellt samarbete är emellertid,
enligt regeringens uppfattning, inte primärt att betrakta som
ett led i utbildningen av de värnpliktiga för krigsbefattningar
i det svenska försvaret. Regeringen menar att en värnpliktig
därför inte med stöd av värnpliktslagen kan anses skyldig att
delta i sådan utbildning -- vare sig i Sverige eller utomlands
-- utan att han först samtyckt till detta. Frivilligt deltagande
bedöms också lämpligt med hänsyn till att utbildningen är ett
led i förberedelserna inför senare medverkan i utlandsstyrkan
för fredsbevarande verksamhet, där deltagandet grundas på
anställning. En värnpliktig som i denna egenskap deltar i
utbildning för fredsbevarande verksamhet bör dock, enligt
regeringen, ha rätt att tillgodoräkna sig denna tjänstgöringstid
som fullgjord värnpliktsutbildning. Om utbildningen äger rum i
samband med den värnpliktiges grundutbildning, bör han även
under utbildningen för fredsbevarande verksamhet anses fullgöra
grundutbildning. Annars bör han under denna utbildning anses
fullgöra repetitionsutbildning.
Även för den som är tjänstepliktig enligt lagen (1981:292) om
tjänsteplikt för hälso- och sjukvårdspersonal samt
veterinärpersonal kan det bli aktuellt att delta i utbildning
för fredsbevarande verksamhet. Inte heller sådan personal bör
enligt regeringens uppfattning kunna beordras att delta. Precis
som värnpliktig personal bör denna tjänstepliktiga personal när
den i denna egenskap deltar i utbildning för fredsbevarande
verksamhet anses fullgöra sin tjänsteplikt.
Regeringen konstaterar vidare att kvinnor som fullgör
grundutbildning enligt lagen (1980:1021) om militär
grundutbildning för kvinnor också kan komma i fråga för
frivilligt deltagande i utbildning för fredsbevarande
verksamhet. På samma sätt som värnpliktiga bör de då anses
fullgöra grundutbildning.
Vad gäller Försvarsmaktens anställda personal finns inget
hinder att ålägga deltagande i utbildning för fredsbevarande
verksamhet. Det får enligt regeringens uppfattning anses ingå i
arbetsuppgifterna för de personalkategorier som kan bli aktuella
för deltagande i sådan utbildning att medverka i utbildningen.
Detta förutsätts gälla såväl militär som civil personal och
oavsett om utbildningen äger rum i Sverige eller utomlands.
Utskottets bedömning
Utskottet har i yttrande till utrikesutskottet (1993/94:FöU7y)
Sverige och Partnerskap för fred behandlat regeringens skrivelse
1993/94:207 om Sverige och Partnerskap för fred. Här anförde
utskottet bl.a. att "utskottet delar regeringens åsikt att
PFP-samarbetet kan utnyttjas för att utveckla våra militära
förband och civila enheter i samarbete med NATO för att
förstärka vår -- och andra staters -- förmåga att delta i
fredsbevarande operationer, insatser på det humanitära området
och på andra områden som parterna kan enas om. Det är därför
angeläget att inleda en svensk medverkan i PFP så snart detta
låter sig göras." Utskottet konstaterade vidare att "svenska
enheter för humanitära insatser och för miljöåtgärder kan behöva
samordna sin verksamhet med motsvarande organ i andra länder.
Svensk trupp -- befäl och värnpliktiga -- kommer att samöva med
styrkor från grannländerna."
Utskottet har mot denna bakgrund inget att erinra mot att
regeringen ges möjlighet att sända väpnad styrka utomlands för
att delta i övningar och annan utbildning för fredsbevarande
verksamhet.
Vad gäller personal som skall ingå i en sådan styrka
konstaterar utskottet att förslaget innebär att endast den som
inte är anställd i Försvarsmakten skall samtycka till deltagande
i utbildningen. För personal anställd i Försvarsmakten finns
enligt regeringen inget hinder att ålägga deltagande i
utbildning för fredsbevarande verksamhet.
Utskottet anser att frågor rörande ökat internationellt
engagemang för Försvarsmaktens personal är viktiga att
uppmärksamma. Utskottet kommer i en offentlig utfrågning den 26
maj 1994 rörande personalfrågor inom försvaret att bl.a. belysa
denna fråga. I utfrågningen deltar representanter för
Försvarsdepartementet, Försvarsmakten samt de fackliga
organisationerna.
Utskottet vill understryka att deltagandet enbart avser
utbildning för fredsbevarande verksamhet. Även om utbildningen
kan ses som ett led i förberedelser inför senare medverkan i
utlandsstyrkan, är det utskottets mening att deltagande i
utbildning för fredsbevarande verksamhet inte får uppfattas som
en vidare skyldighet att ingå i utlandsstyrka för fredsbevarande
verksamhet.
Utskottet tillstyrker regeringens lagförslag. Detta bör antas
av riksdagen.
Hemställan
Utskottet hemställer
beträffande utbildning för fredsbevarande verksamhet
att riksdagen antar regeringens förslag till lag om utbildning
för fredsbevarande verksamhet.
Stockholm den 19 maj 1994
På försvarsutskottets vägnar
Arne Andersson
I beslutet har deltagit: Arne Andersson (m), Sture Ericson
(s), Wiggo Komstedt (m), Lars Ulander (s), Lars Sundin (fp),
Iréne Vestlund (s), Ingvar Björk (s), Stig Grauers (m), Christer
Skoog (s), Jan Erik Ågren (kds), Robert Jousma (nyd), Sven
Lundberg (s), Karin Wegestål (s), Jan-Olof Franzén (m) och
Sven-Olof Petersson (c).
Propositionens lagförslag
Bilaga
Förslag till
lag om utbildning för fredsbevarande verksamhet