Finansutskottet tillstyrker i detta betänkande de förslag om
den kommunala ekonomin som regeringen lagt fram i
kompletteringspropositionen och i budgetpropositionen.
Förslagen innebär att statsbidragen till kommuner och
landsting under år 1995 blir nominellt oförändrade med hänsyn
till det samhällsekonomiska läget. Vidare föreslås att det
statliga utjämningsbidraget till kommunerna för år 1995 skall
utgå med samma belopp per kommun som det preliminära bidraget
för år 1994. Det sker i avvaktan på det pågående
utredningsarbetet om hur statsbidrags- och utjämningsystemet
skall utformas fr.o.m. år 1996.
Utskottet tillstyrker också regeringens förslag till ekonomisk
reglering mellan staten och kommunsektorn för andra halvåret
1994 och år 1995 samt förslaget till riktlinjer för den s.k.
finansieringsprincipens tillämpning. När det gäller den
ekonomiska regleringen för andra halvåret 1994 föreslår dock
utskottet en mindre justering.
Till betänkandet har en reservation (nyd), ett särskilt
yttrande (s) och en meningsyttring (v) fogats.
Inledning
I detta betänkande behandlar utskottet
dels proposition 1993/94:100 (budgetpropositionen)
bilaga 8 i vad avser littera H Bidrag och ersättningar till
kommunerna och avsnittet Övriga frågor inom Finansdepartementets
område,
dels proposition 1993/94:150 (kompletteringspropositionen)
bilaga 7 i vad avser avsnitt 2, Kommunal ekonomi,
dels de med anledning av proposition 1993/94:150 väckta
motionerna
1993/94:Fi32 av Gudrun Schyman m.fl. (v) i vad avser
yrkande 3,
1993/94:Fi43 av Inga-Britt Johansson m.fl. (s),
dels de under allmänna motionstiden väckta motionerna
1993/94:Fi206 av Gudrun Schyman m.fl. (v) i vad avser
yrkande 4,
1993/94:Fi301 av Axel Andersson m.fl. (s),
1993/94:Fi302 av Åke Carnerö (kds),
1993/94:Fi303 av Inga-Britt Johansson m.fl. (s),
1993/94:Fi304 av Bengt Kindbom och Birgitta Carlsson (c),
1993/94:Fi305 av Lars-Erik Lövdén m.fl. (s),
1993/94:Fi306 av Sören Norrby (fp),
1993/94:Fi307 av Arne Jansson och Laila Strid-Jansson (nyd) i
vad avser yrkande 1,
1993/94:Fi412 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) i vad avser
yrkande 2,
1993/94:A449 av Birthe Sörestedt m.fl. (s) i vad avser
yrkande 3,
1993/94:A455 av Ylva Annerstedt m.fl. (fp) i vad avser
yrkande 13,
1993/94:A456 av Mats Hellström m.fl. (s) i vad avser
yrkande 4.
1993/94:Sk352 av Gudrun Schyman m.fl. (v) i vad avser
yrkande 27,
1993/94:Ub365 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) i vad avser
yrkande 9.
Regeringens lagförslag
Regeringens i propositionerna 100 och 150 framlagda lagförslag
återfinns i bilaga 1 till detta betänkande.
Studiebesök, inkomna skrivelser m.m.
Inför behandlingen av de kommunalekonomiska frågorna har
utskottet under våren 1994 besökt kommunerna Malmö och
Trelleborg.
Skrivelser i ärendet har inkommit från Botkyrka kommun,
Botkyrka kyrkliga samfällighet, Göteborgs kyrkonämnd och Svenska
Kommunförbundet.
Dessutom har företrädare för Svenska Kommunförbundet inför
utskottet redovisat sina synpunkter på den kommunala ekonomin.
Propositionernas förslag
Proposition 100
Regeringen har i proposition 100 bilaga 8 Finansdepartementet
dels under punkt H 1 (s. 155--158) föreslagit
att riksdagen till Statligt utjämningsbidrag till kommuner för
budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på
37 954 000 000 kr,
dels under punkt H 2 (s. 158--159) föreslagit
att riksdagen till Skatteutjämningsbidrag till landsting för
budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på
7 574 000 000 kr,
dels i avsnittet Övriga frågor inom Finansdepartementets
område (s. 174--177) föreslagit
att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget
till lag om ändring i lagen (1965:269) med särskilda
bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av
skatt, m.m.
Proposition 150
I proposition 150 bilaga 7 Finansdepartementet avsnitt 2
Kommunal ekonomi (s. 4--39) har regeringen föreslagit
1. att riksdagen antar propositionens förslag till lag om
ändring i lagen (1993:778) med särskilda bestämmelser om
utbetalning av skattemedel år 1994,
2. att riksdagen antar regeringens förslag till lag med
särskilda bestämmelser om utbetalning av skattemedel år 1995,
3. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring
i lagen (1992:670) om statligt utjämningsbidrag till kommuner,
4. att riksdagen bemyndigar regeringen att utge bidrag med
anledning av införandet av ett nytt statsbidragssystem i
enlighet med vad regeringen förordar (avsnitt 2.3.3),
5. att riksdagen godkänner det som regeringen förordar om
tillämpningen av finansieringsprincipen (avsnitt 2.5.1),
6. att riksdagen till Bidrag med anledning av införandet av
ett nytt statsbidragssystem m.m. för budgetåret 1994/95 under
sjunde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 790 000 000
kr.
Motionsyrkandena
Motioner väckta med anledning av proposition 150
1993/94:Fi32 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om statsbidragen till kommunerna.
1993/94:Fi43 av Inga-Britt Johansson m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om Göteborgs ekonomiska situation,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att Göteborg måste kompenseras för de
ekonomiska försämringarna i samband med skatteuppgörelse och
skatteomläggning,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om Göteborgs möjligheter att tillhandahålla
en likvärdig service till kommuninvånarna,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om övervältrandet av kostnader på kommunerna.
Motioner väckta under allmänna motionstiden
1993/94:Fi206 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
4. att riksdagen beslutar om kommunakuten enligt vad som sägs
i motionen.
1993/94:Fi301 av Axel Andersson m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ändring i reglerna för beskattning av
fritidshus.
1993/94:Fi302 av Åke Carnerö (kds) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om en översyn av kommuners möjlighet till någon form av
kompensation för investeringar i samband med
fritidshusbebyggelse.
1993/94:Fi303 av Inga-Britt Johansson m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om åtgärder för att återställa Göteborgs
kommuns ekonomi.
1993/94:Fi304 av Bengt Kindbom och Birgitta Carlsson (c) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om direktiv till Kommunalekonomiska
utredningen.
1993/94:Fi305 av Lars-Erik Lövdén m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om åtgärder i storstäderna.
1993/94:Fi306 av Sören Norrby (fp) vari yrkas att riksdagen
hos regeringen begär förslag om rätt för kommunen att införa en
fritidshusavgift som täcker värdkommunens genomsnittskostnad för
sådan service som nu måste ges gratis.
1993/94:Fi307 av Arne Jansson och Laila Strid-Jansson (nyd)
vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om minskning av bidrag till kommun och
landsting på grund av överlöner hos mottagaren.
1993/94:Fi412 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas
2. att riksdagen sänker av regeringen föreslaget anslag till
Bidrag och ersättningar till kommunerna för budgetåret 1994/95
med 1 000 000 000 kr och således anvisar
36 954 000 000 kr.
1993/94:A449 av Birthe Sörestedt m.fl. (s) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om statsbidragssystemet.
1993/94:A455 av Ylva Annerstedt m.fl. (fp) vari yrkas
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av modeller för fördelning av
statsbidrag som tar hänsyn till de höga boendekostnaderna i
Stockholms län.
1993/94:A456 av Mats Hellström m.fl. (s) vari yrkas
4. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om
möjligheten att inrätta flera fristående "think tanks" för
långsiktig okonventionell samhällsanalys.
1993/94:Sk352 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om kommunal fastighetsbeskattning.
1993/94:Ub365 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas
9. att riksdagen till Statligt utjämningsbidrag för kommuner
(anslag H 1. sjunde huvudtiteln) budgetåret 1994/95 anvisar
954 000 000 kr mindre än regeringen föreslagit eller således
37 000 000 000 kr,
Utskottet
Inledning
I detta betänkande behandlar finansutskottet de förslag om den
kommunala ekonomin som regeringen presenterat i
kompletteringspropositionen (prop. 1993/94:150 bil. 7) och de
motioner som väckts i anslutning därtill. Utskottet behandlar
också de förslag till bidrag och ersättningar m.m. till
kommunsektorn som regeringen lagt fram i budgetpropositionen
(prop. 1993/94:100 bil. 8) samt ett antal motioner i olika
kommunalekonomiska frågor som väckts under den allmänna
motionstiden.
I samband med riksdagens ställningstagande våren 1992 till ett
nytt statsbidragssystem beslöts att vissa övergångsregler skulle
gälla för åren 1993 och 1994. I anslutning till införandet
tillkallades en särskild utredare för att göra en översyn av den
provisoriska ordningen för utjämning av strukturkostnader i det
nya utjämningsbidraget. Utredarens förslag i betänkandet
Kostnadsutjämning mellan kommunerna (SOU 1993:53) har
remissbehandlats. Vidare har en arbetsgrupp inom
Finansdepartementet redovisat rapporten Kommunal
inkomstutjämning -- alternativa modeller (Ds 1993:68), vilken
också har remissbehandlats.
För att åstadkomma en långsiktig och samordnad bedömning av
statsbidragen och utjämningen inom kommunsektorn har en
parlamentarisk beredning därefter tillkallats (Fi 1993:24).
Beredningen skall presentera ett fullständigt förslag till
bidrags- och utjämningssystem för kommuner och landsting,
vilket skall kunna träda i kraft den 1 januari 1996. De tidigare
nämnda förslagen om kostnads- resp. inkomstutjämning har
överlämnats till beredningen. Även det nyligen avlämnade
förslaget från den landstingsekonomiska utredningen (Fi 1993:14)
kommer att vägas in i beredningens arbete. I avvaktan på
beredningens översyn föreslås i propositionen att
övergångslösningar skall göras även för år 1995.
Den kommunala ekonomin under åren 1994--1999
I kompletteringspropositionen understryks att statens
ansvar för samhällsekonomin och verksamheten i stort inom
kommunsektorn måste kombineras med respekt för den kommunala
självstyrelsen. Statsmakten har till uppgift att ange riktlinjer
för den kommunala ekonomin. I detta ingår att vid en
samhällsekonomisk bedömning anvisa utrymmet för sektorns
skattefinansierade verksamhet. Utrymmet bestäms dels av det
kommunala skatteunderlaget och kommunsektorns skatteuttag, dels
av de statliga bidragen till sektorn.
När det gäller kommunalskatten förutsätter regeringen att den
genomsnittliga kommunala utdebiteringen inte höjs. Regeringen
pekar också på möjligheterna att öka avgiftsfinansieringen
alternativt minska eller avveckla verksamheter för att skapa
utrymme för reformer. Varje kommun bör därför noga pröva och
utveckla sin avgiftspolitik, sägs det i propositionen.
Något utrymme för uppräkning av statsbidragen under de
närmaste åren finns inte enligt regeringen. Kommunsektorn bör
dela ansvaret för att eliminera det strukturella underskottet i
de offentliga finanserna. Regeringen noterar samtidigt att en
stor del av besparingarna i den offentliga sektorn har skett
inom kommunsektorn och att ett omfattande förnyelsearbete
bedrivs. Det handlar inte minst om nya verksamhetsformer och nya
sätt att styra och organisera verksamheten. Studier tyder vidare
på att produktiviteten har utvecklats positivt under de senaste
åren.
Regeringen föreslår således med hänvisning till det
samhällsekonomiska läget att statsbidragen till kommuner och
landsting under år 1995 blir nominellt oförändrade. De stora
kraven på budgetsanering måste enligt regeringens bedömning även
få effekter för den kommunala sektorn. Sektorn har, som helhet
och i jämförelse med andra sektorer, enligt gjorda
konsekvensanalyser acceptabla ekonomiska förhållanden. Samtidigt
understryks att förhållandena kan variera kraftigt mellan
enskilda kommuner och landsting. Tilldelningen av ekonomiska
resurser till kommuner och landsting måste enligt propositionen
utvecklas mycket restriktivt även för de närmast följande åren.
Nominellt oförändrade statsbidrag är den högsta nivå som bör
vara aktuell t.o.m. år 1999.
I motion Fi32 av Gudrun Schyman m.fl. (v) anges att den
reala offentliga konsumtionen måste ges ett visst begränsat
utrymme för att växa. Kommuner och landsting måste ges möjlighet
att ta sin del av ansvaret för att reducera arbetslösheten.
Vänsterpartiet avvisar inriktningen mot att den privata
konsumtionen skall ta ständigt ökande andelar av den ekonomiska
tillväxten på bekostnad av den offentliga konsumtionen.
Riksdagen föreslås därför utfärda en garanti om att inga nya
indragningar av de totala statsbidragen skall ske under
1990-talet.
Merparten av regeringens sparprogram, sägs det i motionen,
utgörs av en utebliven kommunal tillväxt. Samtidigt hoppas
regeringen att befolkningens inkomster skall växa med 4 % per
år i fast penningvärde under resten av 1990-talet. Om de
kommunalt anställda skall få del av denna reala tillväxt måste
kommunerna minska antalet anställda om de inte får öka sin reala
konsumtion. Samtidigt kommer inkomsttillväxten totalt att betyda
att de kommunala skatteintäkterna ökar med 4 % om oförändrad
nivå på skatterna antas. Kommuner och landsting kommer då att få
stora finansiella överskott. Enligt motionärerna är det
sannolikt att regeringen avser att dra in dessa överskott. Om
detta står dock ingenting i propositionen. Regeringen planerar
uppenbarligen nya stora indragningar av pengar från kommuner och
landsting men vågar inte säga det. Skolan, vården och omsorgen
måste få sin beskärda del av de ökande inkomsterna under andra
halvan av 1990-talet, hävdar motionärerna.
I motion Fi43 av Inga-Britt Johansson m.fl. (s) sägs att
ett systemskifte pågår i Sverige. Genom att successivt försämra
den offentliga sektorns ekonomi rycks grunden för den generella
välfärdspolitiken undan. Vi är, enligt motionärerna, snabbt på
väg in i två-tredjedelssamhället med en stor medelklass som
lever bra men där många människor hamnar utanför det växande
välståndet. Göteborg uppvisar i dag många tecken på att
två-tredjedelssamhället redan är etablerat. Typiska kännetecken
är hög arbetslöshet, social utslagning och segregation.
I motionen hävdas att de borgerliga partierna skär ner
statsbidragen till kommuner och landsting i snabb takt trots
vetskapen om att människor går direkt ut i arbetslöshet. Detta
sker nu senast i kompletteringspropositionen där regeringen
föreslår att statsbidragen skall bli nominellt oförändrade för
år 1995 jämfört med år 1994. Ett annat inslag i den borgerliga
politiken är enligt motionen att ålägga kommunerna nya
betungande och ofinansierade arbetsuppgifter som i sin tur
tvingar fram neddragningar inom andra angelägna områden.
Utskottet konstaterar inledningsvis att statsmakterna
givetvis har det övergripande ansvaret för att den offentliga
sektorn i sin helhet utvecklas på ett sätt som är förenligt med
samhällsekonomisk balans. Den komunala sektorn måste bidra till
saneringen av de offentliga finanserna. Utskottet kan därför
ansluta sig till det som anförs i propositionen om att
tilldelningen av de ekonomiska resurserna till kommuner och
landsting måste utvecklas mycket restriktivt under överblickbar
framtid. Utskottet avstyrker således Vänsterpartiets förslag att
kommunsektorn i reala termer skall få öka sin konsumtion.
Utskottet återkommer senare till de konkreta förslagen till
anslag till kommuner och landsting resp. förändrad lagreglering,
men vill redan nu uttala sitt stöd för att statsbidragen blir
nominellt oförändrade för år 1995 jämfört med 1994. Samma sak
gäller förslaget att i avvaktan på den pågående översynen av
bidrags- och utjämningssystemet även låsa bidragen till de
enskilda kommunerna. Utskottet vill i sammanhanget betona att
den ordning för övergången till övergripande och samordnat
system från den 1 januari 1996 som regeringen föreslår har
tillkommit efter framställningar från Svenska Kommunförbundet
och Landstingsförbundet.
Utskottet vill också peka på det omfattande förnyelse- och
besparingsarbete som sedan några år pågår i kommuner och
landsting. Icke oväsentliga kostnadsreduceringar har kunnat
genomföras samtidigt som verksamhetens volym i allt väsentligt
har kunnat upprätthållas. Det har också gett utslag i de
produktivitetsförbättringar som Expertgruppen för studier i
offentlig ekonomi (ESO) nyligen har noterat i ett antal studier.
Enligt utskottets mening torde det nya statsbidragssystemet ha
bidragit till de uppnådda resultaten. Utskottet ser vidare
positivt på de studier om produktivitetsutvecklingen som
genomförts och det metodutvecklingsarbete som pågår.
När det gäller kommunernas rätt att finansiera sin verksamhet
med skatter eller avgifter vill utskottet erinra om vad som sägs
i kompletteringspropositionen (bil. 7 s. 5) om att statens
ansvar för samhällsekonomin måste kombineras med respekt för den
kommunala självstyrelsen. Normgivning gentemot kommuner och
landsting skall ske genom lag. Det är således kommuner och
landsting som inom de ramar som anges i lagstiftningen har att
avgöra hur instrumenten för finansiering av den kommunala
verksamheten skall användas. Utskottet utgår från att man från
kommunalt håll vid utformningen av skatte- och avgiftspolitiken
tar såväl samhällsekonomiska som fördelningspolitiska hänsyn.
Med det anförda ställer sig utskottet bakom det som regeringen
i propositionen anför om de samhällsekonomiska förutsättningarna
och om kommunsektorns utrymme för åren 1994--1999 och avstyrker
motionerna Fi32 (v) yrkande 3 och Fi43 (s) yrkande 4.
Uppföljning, utvärdering och revision
Utskottet konstaterar med tillfredsställelse att en
uppföljning av den kommunala ekonomin redovisas för riksdagen i
årets kompletteringsproposition. Den sker inte minst mot
bakgrund av de uttalanden som utskottet gjorde i anslutning till
beslutet våren 1992 om ett nytt bidrags- och utjämningssystem
(1991/92:FiU29, s. 24). Enligt vad som anges i propositionen är
avsikten att fortsättningsvis redovisa en övergripande ekonomisk
analys i samband med budgetpropositionen. Inom regeringskansliet
pågår dessutom ett arbete med en samlad redovisning till
riksdagen av olika frågor som berör kommunernas och landstingens
verksamhet. Ett första underlag för en sådan årlig
återrapportering har nyligen presenterats i rapporten
(Ds 1994:61) 1993 års redovisning av utvecklingen i kommuner
och landsting.
Från statsmakterna sida är enligt utskottet en väl fungerande
uppföljning, utvärdering och revision av stor vikt i ett system
med statlig ram- och målstyrning av den kommunala sektorn. Det
är därför angeläget att det nu igångsatta utvecklingsarbetet
fortsätter och fortlöpande avrapporteras till riksdagen.
I samband med riksdagsbeslutet våren 1992 betonade utskottet
att en förutsättning för att kommunerna skall kunna utnyttja de
ökade möjligheterna som ett nytt generellt statsbidragssystem
ger är att statsmakterna är återhållsamma med reglering i de
lagar och andra författningar som styr den kommunala
verksamheten. Det stämmer också väl överens med det som
regeringen nu anför i kompletteringspropositionen om att statens
styrning bör ske dels genom statlig ram- och/eller
rättighetslagstiftning, dels genom att staten anger det
skattefinansierade utrymmet. Regeringen bör enligt utskottet i
sin årliga rapport till riksdagen även redovisa hur
regelstyrningen av kommunsektorn utvecklats.
Utskottet vill i sammanhanget också erinra om vad utskottet
uttalade våren 1992 (1991/92:FiU29 s. 42) om den statliga
revisionens roll gentemot kommuner och landsting. Utskottet
utgick från att regeringen skulle följa utvecklingen. I
riksdagsutredningens betänkande Reformera riksdagsarbetet! från
juni 1993 förutsattes att regeringen snarast skulle återkomma
med en närmare analys av den statliga revisionens roll rörande
den kommunala sektorn. Utredningens förslag bereds för
närvarande inom riksdagen. Utskottet förutsätter att regeringen
redovisar sina överväganden i hithörande frågor i 1995 års
budgetproposition tillsammans med de analyser som aviseras i
propositionen.
Översyn av nuvarande bidragssystem
Storstädernas ekonomi
I motion A455 av Ylva Annerstedt m.fl. (fp) om
arbetsmarknad och infrastruktur i Stockholms län ställs krav på
att modeller för fördelning av statsbidrag som tar hänsyn till
de höga boendekostnaderna i länet tas fram. Enligt motionärerna
visar studier att Stockholmsfamiljen har mindre pengar kvar än
familjer med motsvarande inkomster och boendestandard i andra
delar av landet när alla basutgifter är betalda. Detta trots
lägre kommunalskatt i Stockholmsområdet. Främsta orsaken är de
högre boendekostnaderna. När det gäller levnadsvillkoren i
övrigt påpekas att den sociala utslagningen är större i
Stockholms län än någon annanstans i landet.
I motion Fi303 av Inga-Britt Johansson m.fl. (s) -- väckt
under den allmänna motionstiden -- tas Göteborgs kommuns ekonomi
upp. Enligt motionärerna är ett nytt skatteutjämningssystem
nödvändigt. Till skillnad mot nuvarande system måste ett sådant
beakta olika merkostnader som drabbar Göteborg och andra större
städer, t.ex kostnader för äldreomsorg, socialbidrag, gator och
vägar samt kollektivtrafik.
Andra frågor som berörs av motionärerna är skattereformens
konsekvenser, de ändrade räntevillkoren för det statliga lånet
på 900 miljoner kronor som Göteborg beviljades av riksdagen år
1990 samt behovet av en kommunal fastighetsskatt för att skapa
utrymme för finansiering av nödvändig infrastruktur.
I motion Fi43 av Inga-Britt Johansson m.fl. (s) -- väckt
med anledning av kompletteringspropositionen -- återkommer samma
motionärer som i motion Fi303 till frågan om Göteborgs
ekonomiska situation. Bl.a. framhålls att den verklighetsbild
som regeringen beskriver i sin kompletteringsproposition
avsevärt skiljer sig från den verklighet som Göteborg befinner
sig i. T.ex. anges i motionen att konsumtionen för Göteborg
förutses sjunka med 6 % år 1994 och 5 % år 1995 och inte med i
genomsnitt 1,5 % för de två åren enligt propositionens
antaganden.
Påståendet att Göteborg levt över sina tillgångar är, hävdar
motionärerna, direkt missvisande. I stället har Göteborgs
kommunala konsumtion under hela 1980- och 1990-talen legat
betydligt under riksgenomsnittet. Förklaringen till kommunens
svåra ekonomiska problem går att finna i den konsekvent negativa
särbehandlingen från statens sida. En negativ särbehandling som
accelererat under den nuvarande borgerliga regeringen. För att
nå ekonomisk balans har drastiska nedskärningar gjorts inom
skola, barnomsorg, sjukvård och äldreomsorg. Samtidigt har
Göteborg strukturella problem att handskas med. I motionen
ställs därför krav på ett nytt utjämningssystem som tar hänsyn
till de merkostnader som drabbar Göteborg och andra större
städer.
Storstädernas ekonomi behandlas också i motion Fi305 av
Lars-Erik Lövdén m.fl. (s) och därvid med särskild betoning på
situationen i Malmö. Nödvändiga infrastrukturella investeringar
innebär ekonomiska påfrestningar för dessa samtidigt som behoven
av insatser inom det sociala området är betydande.
Arbetslösheten slår särskilt hårt mot Malmö, sägs det i
motionen.
Den sociala och befolkningsmässiga strukturen i storstäderna
innebär också extra kommunala utgifter för bostäder, barnomsorg,
äldrevård, trafik m.m. Storstäderna fyller dessutom regionala
funktioner som medför extra utgifter. Skatteunderlagsökningen
har varit vikande sedan 1980-talet, vilket blivit än mer
påtagligt genom slopandet av beskattningen av juridiska
personer.
Motionärerna anser att en rad åtgärder måste övervägas för att
ge storstäderna ekonomiska förutsättningar att möta angelägna
behov under 1990-talet. T.ex bör skatteutjämningssystemet ändras
så att det tar hänsyn till storstädernas speciella situation.
Vidare bör den kommunala beskattningen av juridiska personer
återinföras liksom den kommunala fastighetsskatten. De kommunala
investeringarna medverkar enligt motionärerna till
värdestegringar på fastigheterna. Ett särskilt statligt stöd för
åtgärder i 1960-talsområdena är också motiverat, sägs det.
Utskottet vill i sammanhanget peka på den parlamentariska
beredning (Fi 1993:24) som nu har till uppgift att föreslå hur
statens bidrag till kommuner och landsting och utjämning mellan
dem skall utformas fr.o.m. år 1996. En av kommitténs
grundläggande uppgifter är att utifrån tidigare utredningar och
remissyttranden över dessa lämna förslag till inkomst- och
strukturkostnadsutjämning (dir. 1993:137).
Flertalet av de aspekter på storstädernas ekonomiska
förhållanden som tas upp i de här aktuella motionerna är väl
kända i diskussionen om utjämningssystemet och har bl.a. belysts
i strukturkostnadsutredningens betänkande Kostnadsutjämning
mellan kommunerna (SOU 1993:53). Utskottet konstaterar att det
ingår i beredningens uppgift att beakta dessa förhållanden.
Samtidigt bör noteras att beredningen också skall föreslå i
vilken utsträckning och på vilket sätt de regionalpolitiska
kostnaderna skall beaktas samt bedöma hur detta påverkar
systemet som helhet. Något särskilt uttalande från utskottet med
anledning av motionerna är mot denna bakgrund inte befogat.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna A455 (fp)
yrkande 13, Fi303 (s), Fi43 (s) yrkandena 1 och 3 samt
Fi305 (s).
Övriga krav på översyn
Ett antal specifika frågor angående statsbidragssystemets
utformning tas upp i några motioner.
I motion A449 av Birthe Sörestedt m.fl. (s) anförs således
att statsbidrag och annat statligt stöd bör möjliggöra att
behoven av vård och omsorg tillgodoses och att kvinnorna har
kvar sina jobb. Arbetslinjen bör gälla och det är enligt vad som
sägs i motionen samhällsekonomiskt lönsamt att satsa pengar på
att låta människor arbeta i stället för att uppbära
arbetslöshetsunderstöd eller socialbidrag. I motionen ställs mot
bakgrund av detta krav på en översyn av statsbidragssystemet.
Enligt motion Fi307 av Arne Jansson och Laila
Strid-Jansson (nyd) om marknadsstyrda löner inom den offentliga
sektorn bör staten när man beslutar om bidrag till kommuner och
landsting ta hänsyn till förekomsten av överlöner inom
verksamheten. Lön högre än riksdagsledamots lön anses därvid som
överlön. Statsbidrag, inkl. utjämningsbidrag, föreslås därför
bli minskade med ett belopp motsvarande överlöner hos
mottagaren.
I motion Fi304 förordar Bengt Kindbom och Birgitta
Carlsson (c) att den nyligen tillsatta utredningen om det
kommunala utjämningssystemet bör ges i uppdrag att göra en
översyn av reglerna om ekonomisk reglering i samband med att
huvudmannaskapsförändringar genomförs. Enligt motionärerna har
problem uppkommit och kommer att föreligga åren framöver som kan
gå ut över den enskildes vård eller utbildning. En fastare norm
för dessa mellanhavanden bör därför utredas.
Utskottet vill för sin del anföra följande. I samband med
införandet av ett nytt generellt bidragssystem avvecklades en
rad specialdestinerade statsbidrag. Utskottet är med anledning
av det som anförs i motion A449 (s) inte berett att tillstyrka
en återgång till den tidigare ordningen. Det nuvarande systemet
ger i hög grad kommunerna frihet att prioritera mellan olika
verksamheter allt efter de lokala förutsättningarna och behoven.
Utskottet kan inte heller tillstyrka förslaget i motion Fi307
(nyd) att dra in statsbidrag från kommuner och landsting på
grund av att dessa, som motionärerna hävdar, skulle betala s.k.
överlöner. Det skulle helt strida mot statsmakternas syn på den
kommunala självstyrelsen, inkl. den fria förhandlingsrätten, och
nuvarande principer för statsbidragsgivningen till kommuner och
landsting.
När det gäller de frågor som tas upp i motion Fi304 (c) anser
utskottet att det t.ex i samband med skiften i huvudmannaskap är
väsentligt att den enskildes intressen sätts i förgrunden när
det gäller vård, omsorg och utbildning. Ersättningsfrågorna bör
dock inte regleras i det generella statsbidragssystemet utan i
speciallagstiftningen. Enligt vad utskottet erfarit pågår också
överväganden i hithörande frågor för närvarande, bl.a. när det
gäller handikappreformen.
Utskottet avstyrker således motionerna A449 (s) yrkande 3,
Fi304 (c) och Fi307 (nyd) yrkande 1.
Bidrag till kommuner
Det statliga utjämningsbidraget till kommuner år 1995
I kompletteringspropositionen föreslår regeringen att det
statliga utjämningsbidraget till kommunerna för år 1995 skall
utgå med samma belopp per kommun som det preliminära bidraget
för år 1994. Detta föranleder en ändring i lagen (1992:670) om
statligt utjämningsbidrag till kommuner. Denna provisoriska
fördelning av bidrag år 1995 sker i avvaktan på förslagen från
den parlamentariska beredningen (Fi 1993:24) om hur statens
bidrag till kommuner och landsting samt utjämningen av de
ekonomiska förutsättningarna mellan dem skall utformas fr.o.m.
år 1996. "Frysningen" år 1995 av 1994 års bidrag sker efter
önskemål från Svenska Kommunförbundet.
Enligt lagförslaget bemyndigas regeringen eller den myndighet
regeringen bestämmer att fastställa utjämningsbidraget per
kommun för år 1995. Lagförslaget reglerar även de fall där
justeringar av utjämningsbidraget behöver göras med hänsyn till
de skatteväxlingar från landsting till kommuner som kan komma
att genomföras under år 1995.
Utskottet anser för sin del att den av regeringen
föreslagna övergångsregleringen för år 1995 är väl lämpad och
tillstyrker det framlagda lagförslaget.
Anslag till statligt utjämningsbidrag till kommuner 1994/95
I budgetpropositionen (bilaga 8 punkt H 1) föreslog
regeringen att till statligt utjämningsbidrag till kommuner
skall anvisas 37 954 miljoner kronor. Regeringen aviserade
samtidigt att den avsåg att i kompletteringspropositionen
återkomma med förslag om hur bidragsfördelningen mellan
kommunerna bör ske år 1995.
I motionerna Fi412 och Ub365 av Ian Wachtmeister m.fl.
(nyd) ställs krav på att det i budgetpropositionen föreslagna
anslaget till statligt utjämningsbidrag skall minskas med i
storleksordningen 1 miljard kronor. Minskningen bör enligt
motionen få återverkningar på hemspråksundervisningen.
Motionärerna välkomnar i och för sig att regeringen i
budgetpropositionen föreslår vissa restriktioner och besparingar
inom hemspråksundervisningen. Uppläggningen av undervisningen i
hemspråk måste emellertid enligt dem totalrevideras. Det finns
inga belägg för att hemspråksundervisningen skapar tvåspråkiga
medborgare. Kostnaderna kan inte försvaras när man inte kan
påvisa några positiva effekter som står i proportion till
kostnaderna. Kommunerna bör därför helt befrias från
skyldigheten att tillhandahålla hemspråksundervisning.
Utskottet noterar att riksdagen nyligen uttalat sig för en
samlad översyn av hemspråksundervisningen (1993/94:UbU7, rskr
208). Rätten till sådan undervisning kommer fr.o.m. läsåret
1994/95 att i princip begränsas till sju år. Kommunernas
kostnader beräknas till följd av detta minska med 120 miljoner
kronor. En reglering av detta belopp föreslås i
kompletteringspropositionen ske i samband med de ekonomiska
regleringarna för åren 1994 och 1995. Motionsyrkanden om
ytterligare begränsning i rätten till hemspråksundervisning
avslogs vid samma tillfälle av riksdagen.
Utskottet har inget att erinra mot regeringens förslag till
medelsberäkning och tillstyrker propositionens förslag till
anslag till statligt utjämningsbidrag och avstyrker motionerna
Fi412 (nyd) yrkande 2 och Ub365 (nyd) yrkande 9.
Anslag till bidrag med anledning av införandet av ett nytt
bidragssystem
I kompletteringspropositionen föreslår regeringen att de
kommuner som år 1994 fick särskilda bidrag över statsbudgeten
med anledning av skattereformens effekter skall få bidrag med
samma belopp år 1995. Enligt förslaget skall ett nytt anslag på
790 miljoner kronor föras upp på statsbudgeten för budgetåret
1994/95. Samtidigt begär regeringen ett bemyndigande att fördela
bidraget.
I syfte att dels underlätta övergången till det nya
statsbidragssystemet för kommunerna, dels övergångsvis reglera
vissa effekter av skattereformen har riksdagen för budgetåren
1992/93 och 1993/94 anvisat särskilda medel. För åren 1993 resp.
1994 har av de anvisade medlen bidrag beviljats med 781 resp.
790 miljoner kronor. Bidragen har fördelats med hänsyn tagen
till varje kommuns skattekraftsutveckling före och efter
skattereformens genomförande. Mot bakgrund av den "frysning" av
det statliga utjämningsbidraget som föreslås för år 1995 gör
regeringen bedömningen att även bidraget med anledning av
skattereformens effekter bör "frysas".
I motion Fi43 av Inga-Britt Johansson m.fl. (s) hävdas att
Göteborgs kommun tappar 700 miljoner kronor om året jämfört med
det gamla skattesystemet. Kommunen är därmed enligt motionärerna
den stora förloraren på denna reform. Detta faktum har starkt
bidragit till Göteborgs svårartade ekonomiska problem. Göteborg
har därför, sägs det, en självklar rätt att kompenseras för
1990/91 års skattereform och dess effekter.
Botkyrka kommun har i skrivelse den 3 maj 1994 till
finansutskottet hemställt att utskottet måtte överväga en
särskild kompensation, inom nuvarande totalekonomiska ram, för
de kommuner som drabbas av gällande övergångsregler och
förslaget till "frysning" av bidragen för år 1995. Genom
övergångsreglerna kompenseras kommunen inte för det kraftigt
minskade skatteunderlaget, något som skulle ha skett i ett
normalt fungerande skatteutjämningssystem. En viss summa borde
därför, enligt kommunen, avsättas som kompensation till de
kommuner vilka genom det egna skatteunderlagets utveckling
drabbas av en negativ effekt som överstiger 25 öre i
utdebitering genom förslaget om "frysning" av 1994 års
bidragsnivå.
Utskottet delar regeringens bedömning att ett särskilt
bidrag i anslutning till övergången till ett nytt
statsbidragsystem bör utgå även för år 1995. Utskottet noterar
samtidigt att motsvarande bidrag för åren 1993 och 1994
finansierades genom en återföring av den likviditetsindragning
som år 1992 gjordes från kommunerna. Någon motsvarande
finansiering finns inte av det nu föreslagna bidraget.
I likhet med tidigare år fördelas bidraget med hänsyn tagen
till de enskilda kommunernas skattekraftsutveckling före och
efter skattereformens genomförande. Dock har kommuner som har en
så hög egen skattekraft att de faller utanför utjämningssystemet
inte fått något bidrag. För år 1994 har bidraget fördelats
mellan 43 kommuner. Av bidragen har sammanlagt närmare 80 %
kommit de tre storstäderna till del. Något bidrag till Botkyrka
kommun utgick dock ej. Utskottet konstaterar att de särskilda
förhållanden som tagits upp när det gäller Göteborgs och
Botkyrka kommuner i hög grad är vägledande vid fördelningen av
de nu aktuella bidragen.
Utskottet tillstyrker med det anförda regeringens förslag till
medelsanvisning och avstyrker motion Fi43 (s) yrkande 2.
Regeringen bör också erhålla det begärda bemyndigandet att utge
bidrag.
Bidrag till landsting
Anslag till skatteutjämningsbidrag till landsting 1994/95
I budgetpropositionen beräknas anslagsbehovet till 7 574
miljoner kronor. Skatteutjämningsbidraget ges till landsting i
syfte att utjämna skattekraft och garantera medborgarna en
likvärdig service oavsett i vilket landsting man bor. Systemet
innebär bl.a. att varje landsting har en individuell
skattekraftsgaranti som varierar kraftigt mellan landstingen
till skillnad mot vad som gäller i kommunernas utjämningssystem
där alla har samma garantinivå.
Utskottet noterar att skatteutjämningssystemet för
landsting och landstingsfria kommuner har varit föremål för
översyn av en särskild utredare (Fi 1993:14). Utredaren ha
nyligen överlämnat sitt förslag till regeringen. Den tidigare
nämnda parlamentariska beredningen (Fi 1993:24) skall nu
föreslå hur systemen för landsting och kommuner skall vägas
samman till ett nytt gemensamt system som avses träda i kraft
fr.o.m. den 1 januari år 1996.
Utskottet har i avvaktan härpå inget att erinra mot förslaget
till medelsberäkning och tillstyrker propositionens förslag till
landstingskommunalt skatteutjämningsbidrag.
Ekonomiska regleringar
Ekonomiska regleringar för andra halvåret 1994 och för år 1995
mellan staten och kommunsektorn
Riksdagen ställde sig vid behandlingen av
kompletteringspropositionen våren 1992 bakom att en s.k.
finansieringsprincip fortsättningsvis skulle tillämpas i
förhållandet mellan staten och kommunsektorn (1991/92:FiU29,
rskr. 345). Den innebär att om kommuner och landsting åläggs nya
uppgifter måste de ges möjlighet att finansiera dessa på annat
sätt än genom höjda skatter. På motsvarande sätt skulle -- om
statsmakternas beslut innebar att verksamheten kunde bedrivas
billigare -- statsbidragen minskas.
I princip bör den ekonomiska regleringen ske i form av en
ändring av statsbidragsramen. Hittills har med nuvarande
bidragskonstruktion denna regleringsmetod använts endast för
ändringar av kommunernas verksamhet. Regleringar till följd av
åtgärder som påverkar det kommunala skatteunderlaget m.m. har
övergångsvis gjorts genom att skattemedlen justeras med ett
tillägg eller avdrag per invånare. Riksdagen beslutade senast
hösten 1993 om en ekonomisk reglering mellan staten och
kommunsektorn till följd av ett antal statliga åtgärder med
ekonomiska effekter för kommunsektorn (1993/94:FiU2, rskr. 35).
Beslutet avsåg regleringar för år 1994.
I kompletteringspropositionen föreslår regeringen -- med
hänsyn till de tidigare förordade övergångsreglerna för
utjämningsbidraget till kommunerna för år 1995 -- att även de
regleringar som följer av verksamhetsförändringar andra halvåret
1994 och år 1995 tillfälligt bör ske genom att skattemedlen
justeras med ett tillägg eller avdrag per invånare. De
förändringar för innevarande år som föreslås bli reglerade
gäller ett antal av riksdagen beslutade eller av regeringen
föreslagna förändringar. Förslagen omfattar alla av regeringen
framlagda förslag t.o.m. kompletteringspropositionen.
De beslutade eller föreslagna förändringarna gäller åtgärder
som dels påverkar olika kommunala verksamheter, t.ex.
återreglering av bostadsbidragen, barnomsorgsgarantin och
hemspråksundervisningen, dels påverkar det kommunala
skatteunderlaget som vårdnadsbidraget och reformeringen av
arbetslöshetsförsäkringen. Kommunalskattemedlen skall således
enligt förslaget för andra halvåret 1994 minskas med ett visst
belopp per invånare i kommunen resp. landstinget (för kommunerna
med 1 186 kr per invånare, för landstingen med 349 kr per
invånare och för de landstingsfria kommunerna med 1 535 kr per
invånare). För de kommunala huvudmän som år 1994 höjt sin
utdebitering är motsvarande belopp 1 480, 531 resp. 2 011 kr
per invånare. I propositionen läggs mot denna bakgrund fram
förslag till ändringar i den särskilda lagen om utbetalning av
kommunalskattemedel för år 1994.
Huvuddelen av de ändringar som regleras år 1994 är av
permanent karaktär och skall således regleras även för år 1995.
I kompletteringspropositionen framläggs därför förslag om en
lag med särskilda bestämmelser om utbetalning av
kommunalskattemedel år 1995. När det gäller tillkommande
verksamhetsförändringar märks främst det av riksdagen nyligen
beslutade statliga bostadstillägget till pensionärer som fr.o.m.
den 1 januari 1995 skall ersätta det kommunala
bostadstillägget, KBT. Till följd härav minskar kommunernas
kostnader, och drygt 3 miljarder kronor skall enligt förslaget
föras från kommunerna till staten.
Ytterligare ekonomiska regleringar mellan staten och
kommunsektorn till följd av riksdagsbeslut som påverkar det
kommunala skatteunderlaget behöver också göras. Bl.a. skall
drygt 4 miljarder kronor föras till staten från kommuner och
landsting på grund av sänkningen av grundavdraget fr.o.m.
inkomståret 1994. Dessa medel har tillfälligt under år 1994 fått
behållas av de kommuner och landsting som inte höjt sin skatt
för år 1994 jämfört med år 1993. Andra
skatteunderlagsförändringar som enligt propositionen skall
regleras gäller lagen om vårdnadsbidrag och reformeringen av
arbetslöshetsförsäkringen.
Enligt lagförslaget skall, på samma sätt som för år 1994,
kommunalskattemedlen minskas med ett visst belopp per invånare i
kommunen resp. landstinget (för kommunerna 1 086 kr per
invånare, för landstingen med 349 kr per invånare och för de
landstingsfria kommunerna med 1 435 kr per invånare).
Svenska kommunförbundet har i skrivelser och i samband med
en uppvaktning hos utskottet den 3 maj 1994 lämnat synpunkter
bl.a. på förslagen i kompletteringspropositionen till ekonomiska
regleringar mellan staten och kommunsektorn åren 1994 och 1995.
Förbundet har invändningar mot regeringens tillämpning av
finansieringsprincipen, framför allt i anslutning till
riksdagsbesluten åren 1992 och 1993 om förstatligandet av
bostadsbidragen och om den utvidgade lagregleringen på
barnomsorgsområdet.
Förbundet hävdar att någon ytterligare reglering av
merkostnaderna för bostadsbidragen för år 1993 inte bör ske.
Enligt Kommunförbundet beror kostnadsökningarna främst på
statliga beslut. Kommunerna råder således inte över att
bostadsbidragen ökat kraftigt under år 1993. När det gäller
merkostnaderna till följd av den nya lagstiftningen för den
kommunala barnomsorgen uppgår de enligt Kommunförbundets
beräkningar till minst 2,8 miljarder kronor per år, vilket kan
jämföras med regeringens bedömningar om 350 miljoner kronor per
år.
Utskottet får för sin del anföra följande när det gäller
ekonomiska regleringar mellan staten och kommunsektorn för andra
halvåret 1994 och för år 1995.
Utskottet delar inledningsvis regeringens bedömning att såväl
verksamhetsförändringar som skatteunderlagsförändringar i
avvaktan på ett nytt utjämningssystem övergångsvis bör regleras
genom ett avdrag/tillägg av kommunalskattemedel.
I propositionen föreslås att en slutlig reglering skall ske av
merkostnaderna för bostadsbidragen för år 1993. Utskottet vill i
sammanhanget hänvisa till att regeringen i proposition
1992/93:174 beräknade de totala kostnaderna för bostadsbidrag
under år 1993 till ca 5 600 miljoner kronor eller 1 000
miljoner kronor utöver tidigare beräkningar. Staten och
kommunerna som kollektiv skulle enligt propositionen svara för
hälften vardera av denna merkostnad, dvs. 500 miljoner kronor.
Riksdagen hade inget att erinra mot detta
(bet. 1992/93:BoU21, rskr. 1992/93:365). Beloppet återfördes
från kommunerna till staten i samband med de ekonomiska
regleringar som beslutades i anslutning till 1993 års
kompletteringsproposition (prop. 1992/93:150,
bet. 1992/93:FiU29, rskr. 1992/93:430). Det har nu visat sig
att kostnaderna för helåret 1993 har ökat ytterligare. Utskottet
tillstyrker regeringens förslag att även hälften av denna senare
merkostnad i enlighet med riksdagens tidigare beslut bör belasta
kommunerna.
Utskottet kan konstatera att bedömningarna beträffande de
kommunala merkostnaderna till följd av den förändrade
lagstiftningen på barnomsorgsområdet starkt går isär mellan
regeringen och Svenska kommunförbundet. Som framgår av
propositionen bygger regeringens beräkningar på att det endast
är utbyggnaden för barn mellan 12 och 18 månader som bör
kompenseras, dvs. där det finns en gentemot tidigare utökad
skyldighet för kommunerna att tillhandahålla barnomsorg. Det
finns också skillnader mellan regeringen och Kommunförbundet i
synen på efterfrågan på nya barnomsorgsplatser. Kommunförbundets
beräkningar har bl.a. utgått från den nya lagstiftningen utan
det samtidiga införandet av ett vårdnadsbidrag. Utskottet utgår
från att en noggrann uppföljning av vårdnadsbidragets effekter
på den kommunala barnomsorgen kommer att ske i samråd mellan
företrädare för staten och kommunerna. I avvaktan därpå bör
regeringens bedömningar av efterfrågan ligga till grund för den
ekonomiska regleringen.
Utskottet vill i sammanhanget påpeka att den utvidgade
lagregleringen på barnomsorgsområdet enligt riksdagens beslut
gäller från den 1 januari 1995 och inte som sägs i
propositionen den 1 juli 1994 (prop. 1993/94:150 bil. 7
s. 22). Det innebär att den föreslagna regleringen med 175
miljoner kronor för år 1994 inte bör genomföras. Med anledning
därav föreslår utskottet i bilaga 2 följande ändring i
förslaget till lag (1993:778):
kommunalskattemedlen för kommunerna bör minskas med 1 226 kr
i stället för 1 186 kr,
för de kommuner som år 1994 höjt sin utdebitering bör
minskningen uppgå till 1 520 kr i stället för 1 480 kr,
kommunalskattemedlen för de landstingsfria kommunerna bör
minska med 1 575 kr i stället för 1 535 kr, samt
för de landstingsfria kommuner som för år 1994 höjt sin
utdebitering bör minskningen uppgå till 2 051 kr i stället för
2 011 kr.
Som framgår av propositionen omfattar förslaget till
ekonomiska regleringar alla av regeringen framlagda förslag
t.o.m. kompletteringspropositionen. Utskottet har vid sin
utformning av förslaget till lag (1993:778) utgått från att
riksdagen kommer att besluta i enlighet med regeringens förslag.
Utskottet vill här endast peka på att riksdagens
ställningstagande till förslaget om fortsatt reformering av
arbetslöshetsförsäkringen (prop. 1993/94:209) kommer att ske
efter det att utskottets betänkande har justerats.
Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet -- med
de ändringar som ovan angivits -- de framlagda lagförslagen.
Övriga kommunalekonomiska frågor
Finansieringsprincipens tillämpning
I kompletteringspropositionen begär regeringen riksdagens
godkännande av vissa i propositionen angivna riktlinjer för den
fortsatta tillämpningen av finansieringsprincipen.
Förslaget innebär sammanfattningsvis följande. Enligt
regeringen skall principen enbart omfatta statligt beslutade
åtgärder som direkt tar sikte på den kommunala verksamheten.
Principen gäller när riksdag, regering eller myndighet fattar
bindande beslut om ändrade regler för verksamheter. Regler som
inte direkt tar sikte på den kommunala verksamheten men ändå får
direkt ekonomiska konsekvenser för kommunsektorn omfattas inte.
Dessa senare konsekvenser skall beaktas vid den bedömning som
görs av det skattefinansierade utrymmet i samband med
fastställandet av statsbidragsramen. Alla ekonomiska regleringar
till följd av principen skall göras genom att statsbidragsramen
minskas eller ökas. I undantagsfall kan annan regleringsmetod
övervägas. I propositionen anges också riktlinjer för
hanteringen av frågor som påverkar kommunsektorns verksamhet och
ekonomi. Regeringens förslag rörande finansieringsprincipens
tillämpning förutsätts, i avvaktan på den pågående översynen av
utjämningssystemen, komma till användning fr.o.m. år 1996. I
avvaktan på denna översyn tillgrips temporära lösningar även för
år 1995.
Utskottet ser för sin del positivt på att regeringen
framlagt förslag till riktlinjer för hur finansieringsprincipen
fortsättningsvis bör tillämpas. De uttalanden som görs i
propositionen är enligt utskottets mening ägnade att klargöra
och förtydliga tillämpningen och bör således kunna underlätta
den fortsatta dialogen mellan staten och kommunsektorn om
regleringen och finansieringen av den kommunala verksamheten.
Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet förslaget
i propositionen.
Utbetalning av skattemedel till kyrkliga kommuner
I budgetpropositionen föreslår regeringen ändringar i
lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan
menighets utdebitering av skatt m.m. när det gäller utbetalning
av skattemedel till kyrkliga kommuner. Förslaget innebär att vid
utbetalning skall fr.o.m. år 1995 förskottet minskas motsvarande
det belopp som avser lindring i skattskyldigheten för dem som
inte tillhör Svenska kyrkan.
Enligt nuvarande regler för utbetalning av skattemedel till
kyrkliga kommuner erhåller dessa ett förskott av skattemedel som
beräknas utan att hänsyn tagits till dem som inte är medlemmar.
Andelen av skatteunderlaget som avser icke medlemmar utgjorde
vid den senaste taxeringen ca 12 % av det totala
skatteunderlaget. Andelen har ökat genom åren. Regeringens
förslag innebär således att minskningen av skattemedel avseende
icke medlemmar görs redan i förskottet, vilket medför vissa
övergångseffekter under åren 1995 och 1996. Regeringen gör
bedömningen att ändringen av utbetalningsreglerna kan göras utan
att skatteuttaget ökar.
Regeringens förslag har tagits upp i skrivelser av den
28 februari 1994 från Göteborgs kyrkliga samfällighet och den
23 mars 1994 från Botkyrka kyrkliga samfällighet. I båda fallen
uttrycks önskemål om att omläggningen skall utsträckas under en
längre tid än två år eller att beslut fattas om någon annan form
av övergångsanordning, t.ex genom att Kyrkofonden bemyndigas att
lindra effekterna genom bidrag eller lån.
Utskottet anser att den av regeringen i
budgetpropositionen föreslagna ändringen av utbetalningssystemet
av skattemedel till kyrkliga kommuner bör genomföras. Utskottet
är samtidigt medvetet om att ändringen under en övergångstid kan
innebära ekonomiska ansträngningar för ett antal kyrkliga
kommuner. Enligt vad utskottet erfarit har Kyrkofonden beslutat
att under vissa förutsättningar och efter särskild prövning i
det enskilda fallet lämna stöd i form av ett räntebidrag till
sådana kommuner.
Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet det av
regeringen framlagda lagförslaget.
Kommunal fastighetsskatt
I motion Sk352 av Gudrun Schyman m.fl. (v) om
skattepolitiken förordas att det bör utredas om
fastighetsskatten kan överföras till det kommunala
beskattningsområdet. Enligt motionärerna finns det flera skäl
som talar för en sådan ordning. Det är t.ex. kommunerna som
svarar för gatuhållning, va-nät m.m. samt den infrastruktur som
krävs för att en fastighet skall kunna utnyttjas. I motionen
hänvisas också till förhållandena i många andra länder där skatt
på fastigheter ingår i den kommunala skattebasen.
Fastighetsskatten bör på sikt vidgas även till att omfatta
industrifastigheter. Det skulle ge skatteintäkter på mer än 2
miljarder kronor. Vänsterpartiet anser också att den skatt på
kommersiella lokaler som slopades från inkomståret 1993 bör
återinföras från inkomståret 1996.
Även i motionerna Fi303 och Fi305 (s) tas frågan om en
fastighetsskatt upp som en av flera vägar att finansiera den
kommunala verksamheten, dock utan att några särskilda yrkanden
framläggs. I motion Fi303 anförs som skäl bl.a. behovet för
kommunerna att kunna finansiera nödvändig infrastruktur.
Motionärerna bakom motion Fi305 motiverar återinförandet av en
fastighetskatt med att kommunala investeringar medverkar till
värdestegringar på fastigheterna.
Utskottet vill erinra om att kommuner, landsting och
kyrkliga kommuner under ett antal år erhöll särskild
kompensation för den genom riksdagsbeslutet år 1986 slopade
kommunala garantibeskattningen av fysiska personers fastigheter.
Våren 1990 beslutade riksdagen att statsbidragsgivningen skulle
upphöra med verkan fr.o.m. år 1991. Att det särskilda
statsbidraget togs bort innebar dock inte att kompensationen
drogs in. I stället kvittades den mot transfereringar i motsatt
riktning i samband med den allmänna översynen av
betalningsströmmarna mellan staten och kommunsektorn som skedde
med anledning av den då beslutade skattereformen.
Fastighetsbeskattningsutredningen har nyligen avgett sitt
slutbetänkande (SOU 1994:57). Utredningens huvuduppgift har
varit att analysera och beskriva de principiella utgångspunkter
som bör gälla för beskattning av fastigheter. Enligt utredningen
bör i skattehänseende en klar skiljelinje gå mellan å ena sidan
fastighetsägande som en del i en näringsverksamhet och å andra
sidan ägandet av en fastighet eller bostad för det egna boendet.
För att få en enhetlig beskattning av ägda bostäder föreslår
utredningen att den nuvarande statliga fastighetsskatten ersätts
av en schablonintäkt om 5 % av taxeringsvärdet. Förslaget är
för närvarande föremål för beredning.
Med hänvisning till det ovan anförda avstyrker utskottet
motion Sk352 (v) yrkande 27.
Finansiering av fritidsbebyggelsens kostnader
I motionerna Fi301 av Axel Andersson m.fl. (s), Fi302
av Åke Carnerö (kds) och Fi306 av Sören Norrby (fp) tas
frågan om finansieringen av kommunernas kostnader för
fritidsbebyggelsen upp. I motion Fi301 (s) understryks att en
betydande del av fritidshusen finns i skärgården, fjällvärlden
och annan glesbygd. De aktuella kommunerna har i regel ett
dåligt skatteunderlag, hög utdebitering och höga kostnader för
service och infrastruktur. Motionären bakom motion Fi302 (kds)
betonar särskilt förhållandena för kustkommunerna. Servicen
måste, sägs det, dimensioneras även för de fritidsboende. Det
kan t.ex. gälla vägar, vatten, avlopp och räddningstjänst.
I motion Fi306 (fp) anförs liknande argument. Motionären
påpekar att värdkommunerna genom 1986 års skattereform fråntogs
den fastighetsskatt som de tidigare uppburit. Numera har
kommunerna bara kvar kostnaderna för fritidsfastigheterna, heter
det. Även fastighetsägare som inte är bosatt i kommunen är
emellertid fortfarande medlem i kommunen och har därmed många
rättigheter, men inga skyldigheter att bidra till kommunens
allmänna kostnader.
I motion Fi301 (s) förordas en kommunal beskattning av
fritidshus så att fastighetsskatten tillfaller kommun där
fastigheten är belägen. Enligt motion Fi302 (kds) är det rimligt
att de kommuner som har stor fritidsbebyggelse får någon form av
kompensation för nödvändiga investeringar eller ges möjlighet
till viss avgiftsfinansiering av dessa. I motion Fi306 (fp)
ställs krav på att riksdagen hos regeringen skall begära förslag
om rätt för kommunen att införa en s.k. fritidshusavgift som
täcker värdkommunens kostnader för sådan service som nu är
gratis.
Utskottet vill när det gäller ändringen av beskattningen
av fritidshus inledningsvis hänvisa till vad utskottet ovan
anfört med anledning av motion Sk352 (v). Att återinföra en
kommunal fastighetsbeskattning av småhus eller fritidshus saknar
enligt utskottets mening aktualitet. Utskottet vill samtidigt
erinra om att riksdagen i samband med 1986 års beslut att slopa
garantibeskattningen även beslutade att slopa beskattningen i
utbokommun. På samma sätt som när det gällde bortfallet av
inkomster för garantibeskattningen fick kommunerna även i detta
fall kompensation.
Utskottet har behandlat frågan om eventuella kommunala
merkostnader för fritidsboendet i sina kommunalekonomiska
betänkanden såväl våren 1992 som våren 1993 och därvid bl.a.
hänvisat till pågående överväganden om att slopa
fastighetsinnehav som självständig grund för kommunalt
medlemskap. Att förändra medlemskapsbegreppet på detta sätt
innebär att fastighetsägare som inte är folkbokförda i kommunen
skulle kunna särbehandlas i avgiftshänseende. Som framgår av
proposition 1993/94:188 om lokal demokrati (s. 37) kommer
frågan om det kommunala medlemskapet emellertid att beredas
vidare inom regeringskansliet.
I samma proposition föreslår regeringen att den kommunala
avgiftsmakten skrivs in i kommunallagen, liksom den s.k.
självkostnadsprincipen. Självkostnadsprincipen normerar
storleken av det möjliga avgiftsuttaget. Enligt de
motivuttalanden som görs i propositionen skall principen vara
tillämplig såväl mot kommunmedlemmar som mot
icke-kommunmedlemmar.
Enligt 2 kap. 2 § kommunallagen (1991:900) skall kommuner
behandla sina medlemmar lika, om det inte finns sakliga skäl för
något annat. Det betyder att kommunen inte obehörigen får gynna
eller missgynna vissa avgiftsskyldiga kommunmedlemmar i
förhållande till andra. Den s.k. likställighetsprincipen tar
således sikte på avgiftsuttagets fördelning mellan nyttjarna.
Även med bibehållande av likställighetsprincipen är det möjligt
att differentiera avgiftssättningen under förutsättning att det
sker på sakliga grunder, t.ex. att kommunen har merkostnader
till följd av fritidsboendet under sommarmånaderna. Enligt
proposition 1993/94:188 sägs att likställighetssprincipen i
fråga om avgifternas fördelning allmänt kan sägas innebära att
lika avgift skall utgå för lika prestation (s. 87).
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna Fi301 (s),
Fi302 (kds) och Fi306 (fp).
Inrättande av en s.k. kommunakut
I Vänsterpartiets partimotion Fi206 om den ekonomiska
politiken väckt med anledning av budgetpropositionen föreslås
att en s.k. kommunakut skall inrättas för kommuner som har akuta
problem med sin ekonomi. Enligt förslaget skall kommuner och
landsting få behålla hälften av de ökade skatteinkomster som
följer av Vänsterpartiets förslag till slopat grundavdrag för
höginkomsttagare. Resten skall dras in till staten och
omfördelas via "kommunakuten".
Motionärernas förslag innebär att "kommunakutens" pengar
skulle lånas ut till låg ränta och med amorteringsfrihet under
den tid som så krävs. Om förslaget genomförs skall kommunerna
kunna söka och få besked om lån i tid före de kommunala
budgetbesluten i slutet av 1994. Pengarna skall enligt förslaget
sedan betalas ut den 1 juli 1995 och belasta statsbudgeten för
1995/96. Även i Vänsterpartiets partimotion Fi32 -- väckt med
anledning av kompletteringspropositionen -- tas frågan om en
"kommunakut" upp, dock utan att något särskilt yrkande
framställs.
Utskottet ansåg sig våren 1993 -- i anslutning till att
motsvarande krav restes från Vänsterpartiet -- inte kunna ställa
sig bakom inrättandet av en "kommunakut". Utskottet anförde då
bl.a. att ett beslut om en sådan fond enligt utskottets mening
skulle ge felaktiga signaler till den kommunala sektorn i
samband med det pågående förändringsarbetet.
Utskottet är alltjämt av samma uppfattning och avstyrker
motion Fi206 (v) yrkande 4.
Inrättande av s.k. think tanks
I motion A456 av Mats Hellström m.fl. (s) om
Stocholmsregionens näringsliv ställs krav på att riksdagen hos
regeringen skall begära en utredning om möjligheten att inrätta
flera fristående s.k. think tanks för långsiktig okonventionell
samhällsanalys. Enligt motionärerna finns för närvarande ett
sådant analyscentrum i Sverige, nämligen Institutet för
framtidsstudier. Som komplement därtill behövs flera likartade
centra, t.ex. på regional nivå. För detta krävs emellertid en
långsiktig och stabil finasiering, något som inte
uppdragsberoende konsultföretag kan erbjuda. Även regionala och
kommunala samhällsorgan har blivit alltmer kortsiktiga och
konsultorienterade, menar motionärerna, i takt med att
beställar/utförarkonceptet nu slår igenom inom den kommunala
sektorn.
Utskottet ser givetvis positivt på åtgärder som kan stärka
olika regioners utvecklingsförutsättningar. Utskottet
konstaterar samtidigt att inom Stockholmsregionen finns
åtskilliga offentliga organ med stor utrednings- och
analyskapacitet, t.ex. länsstyrelsen i Stockholms län,
Stockholms läns landsting och Stockholms kommun. Ett omfattande
samarbete mellan dessa organ och olika företrädare för
näringslivet sker redan, bland annat genom länsstyrelsens
försorg. Utskottet vill också peka på det utrednings- och
utvecklingsarbete som bedrivs inom det s.k. Mälardalsrådet --
ett samarbetsorgan där landstingen och flertalet kommuner i
Mälardalen deltar.
Enligt utskottets mening handlar det här främst om frågor som
är av utpräglat regional karaktär. Något särskilt riksdagens
uttalande om formerna för samverkan mellan offentliga organ och
näringslivet på regional nivå är inte påkallat. Med hänvisning
till det anförda avstyrker utskottet motion A456 (s) yrkande 4.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande den kommunala ekonomin åren 1994--1999
att riksdagen avslår motionerna
1993/94:Fi32 yrkande 3 och
1993/94:Fi43 yrkande 4,
men (v) - delvis
2. beträffande storstädernas ekonomi
att riksdagen avslår motionerna
1993/94:A455 yrkande 13,
1993/94:Fi43 yrkandena 1 och 3,
1993/94:Fi303 samt
1993/94:Fi305,
men (v) - delvis
3. beträffande övriga krav på översyn
att riksdagen avslår motionerna
1993/94:A449 yrkande 3,
1993/94:Fi304 och
1993/94:Fi307 yrkande 1,
4. beträffande det statliga utjämningsbidraget till kommuner
år 1995
att riksdagen antar det i proposition
1993/94:150 bilaga 7 punkt 2 yrkande 3
framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1992:670) om
statligt utjämningsbidrag till kommuner,
5. beträffande anslag till Statligt utjämningsbidrag till
kommuner 1994/95
att riksdagen med bifall till
proposition 1993/94:100 bilaga 8 punkt H 1
och med avslag på motionerna
1993/94:Fi412 yrkande 2 och
1993/94:Ub365 yrkande 9
till Statligt utjämningsbidrag till kommuner för budgetåret
1994/95 under sjunde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på
37 954 000 000 kr,
res. (nyd)
6. beträffande bidrag med anledning av införandet av ett
nytt statsbidragssystem m.m.
att riksdagen med bifall till
proposition 1993/94:150 bilaga 7 punkt 2 yrkandena 4 och 6 samt
med avslag på motion
1993/94:Fi43 yrkande 2
dels bemyndigar regeringen att utge bidrag med
anledning av införandet av ett nytt statsbidragssystem i
enlighet med vad som förordats i propositionen,
dels till Bidrag med anledning av införandet av ett
nytt statsbidragssystem m.m. för budgetåret 1994/95 under
sjunde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 790 000 000
kr,
7. beträffande anslag till Skatteutjämningsbidrag till
landsting 1994/95
att riksdagen med bifall till
proposition 1993/94:100 bilaga 8 punkt H 2
till Skatteutjämningsbidrag till landsting för budgetåret
1994/95 under sjunde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på
7 574 000 000 kr,
8. beträffande ekonomiska regleringar andra halvåret 1994
mellan staten och kommunsektorn
att riksdagen antar det i proposition
1993/94:150 bilaga 7 punkt 2 yrkande 1
framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1993:778) med
särskilda bestämmelser om utbetalning av skattemedel år 1994 med
den ändringen att nämnda lag om ändring erhåller i bilaga 2 som
Utskottets förslag betecknade lydelse,
9. beträffande ekonomiska regleringar år 1995 mellan staten
och kommunsektorn
att riksdagen antar det i proposition
1993/94:150 bilaga 7 punkt 2 yrkande 2
framlagda förslaget till lag med särskilda bestämmelser om
utbetalning av skattemedel år 1995,
10. beträffande finansieringsprincipens tillämpning
att riksdagen med bifall till proposition
1993/94:150 bilaga 7 punkt 2 yrkande 5
godkänner vad regeringen förordat om tillämpningen av
finansieringsprincipen,
11. beträffande utbetalning av skattemedel till kyrkliga
kommuner
att riksdagen antar det i proposition
1993/94:100 bilaga 8 under punkten Övriga frågor
framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1965:269) med
särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets
utdebitering av skatt, m.m.,
13. beträffande finansiering av fritidsbebyggelsens
kostnader
att riksdagen avslår motionerna
1993/94:Fi301,
1993/94:Fi302 och
1993/94:Fi306,
14. beträffande inrättande av en s.k. kommunakut
att riksdagen avslår motion
1993/94:Fi206 yrkande 4,
men. (v) - delvis
15. beträffande inrättande av s.k. think tanks
att riksdagen avslår motion
1993/94:A456 yrkande 4.
Stockholm den 26 maj 1994
På finansutskottets vägnar
Per-Ola Eriksson
I beslutet har deltagit: Per-Ola Eriksson (c), Bengt
Wittbom (m), Roland Sundgren (s), Lars Leijonborg (fp), Per Olof
Håkansson (s), Lisbet Calner (s), Tom Heyman (m), Yvonne
Sandberg-Fries (s), Stefan Attefall (kds), Ian Wachtmeister
(nyd), Arne Kjörnsberg (s), Roland Larsson (c), Sonia Karlsson
(s), Lennart Hedquist (m) och Alf Egnerfors (s).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Johan Lönnroth (v) närvarit
vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Reservation
Anslag till Statligt utjämningsbidrag till kommuner 1994/95
(mom. 5)
Ian Wachtmeister (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 13 som
börjar med "Utskottet noterar" och slutar med "yrkande 9" bort
ha följande lydelse:
Riksdagen har nyligen uttalat sig för en samlad översyn av
hemspråksundervisningen. Vissa begränsningar har gjorts av
kommunernas skyldigheter på området, vilket gör att kostnaderna
kan begränsas med 120 miljoner kronor. Det är i och för sig bra
att vissa begränsningar nu görs i kommunernas skyldigheter på
området. Undervisningen är emellertid både kostsam och
ineffektiv. Enligt utskottets mening bör kommunerna därför
fullständigt befrias från skyldigheten att anordna
hemspråksundervisning. Utskottet ställer sig bakom vad som
anförs i Ny demokratis motioner om hemspråksundervisningen.
Den besparing på 120 miljoner kronor som regeringen föreslår
skulle därigenom kunna mångfaldigas. Det statliga
utjämningsbidraget bör enligt vår uppfattning kunna minskas med
i storleksordningen 1 miljard kronor.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande
lydelse:
5. beträffande anslag till Statligt utjämningsbidrag
till kommuner 1994/95
att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Ub365 yrkande 9
och med anledning av proposition 1993/94:100 bilaga 8 punkt
H 1 och motion 1993/94:Fi412 yrkande 2 till Statligt
utjämningsbidrag till kommuner för budgetåret 1994/95 under
sjunde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på
37 000 000 000 kr,
Särskilt yttrande
Den kommunala ekonomin
Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Yvonne
Sandberg-Fries, Arne Kjörnsberg, Sonia Karlsson och Alf
Egnerfors (alla s) anför:
Genomförandet av en stor del av välfärdspolitiken inom områden
som utbildning, omsorg, vård och kultur sker i dag genom
kommuner och landsting. Dessa svarar för den helt dominerande
delen av de offentliga tjänsterna till medborgarna.
Vi Socialdemokrater medverkade till en reformering av
regelsystemen för statsbidrag till kommunerna och för
utbetalning av kommunalskatt. Vi stödde övergången till
generella statsbidrag. Däremot avvisade vi regeringens förslag
till orättvisa fördelningsnycklar i det nya bidragssystemet. Vi
ville att reformen skulle genomföras i två steg och med nya
fördelningsnycklar. Våra förslag avvisades emellertid.
Vi kan nu studera effekterna av regeringens politik gentemot
kommunerna. Det nya statsbidragssystemet är på väg att haverera.
Bidragssystemet är orättvist eftersom inte alla kommuner
omfattas av det. Systemet har också inlåsningseffekter som
motverkar förändringar. Regeringen tvingas nu för andra gången
"frysa" genomförandet. Det sker denna gång i avvaktan på att ett
nytt och mera stabilt skatte- och bidragssystem skall arbetas
fram.
Regeringens sätt att hantera kommunerna och den kommunala
ekonomin samt i samband därmed sätta olika restriktioner för
verksamhetens utveckling är närmast oansvarigt. Regeringens
politik tvingar kommunerna att skära ner på för medborgarnas
välfärd viktiga och efterfrågade områden liksom att minska
investeringar och underhåll. Samtidigt ställs kommunerna inför
ökade behov inom framför allt skola och äldreomsorg.
Indragningarna från kommuner och landsting har nu medfört att
den "rundgång" som vi varnade för har inträffat. Vad som hänt är
att staten flyttat över en del av det statliga
budgetunderskottet till kommunsektorn. Kommunerna i sin tur
flyttar tillbaka underskottet till staten via a-kassan och
arbetsmarknadsfonden. Denna omflyttning har resulterat i att ett
stort antal anställda blivit arbetslösa samtidigt som det blivit
svårt att upprätthålla en god service för äldre, sjuka och barn.
Rundgången fortsätter dessvärre.
Som framgår av utskottets inledande redovisning av
utredningsläget pågår nu en översyn av statsbidrags- och
utjämningssystemen. Efter lång tid har våra krav på en
parlamentariskt sammansatt utredning äntligen accepterats av
regeringen. Vi har därför inte ansett det meningsfullt att ånyo
lägga fram våra förslag till åtgärder. Det beror dels på att
dessa tidigare avvisats av riksdagsmajoriteten, dels på att
frågorna nu diskuteras i det pågående utredningsarbetet.
Ansvaret vilar tungt på regeringen och den borgerliga
riksdagsmajoriteten.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,
eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i
utskottet.
Johan Lönnroth (v) anför:
Enligt Vänsterpartiet måste skolan, vården och omsorgen få sin
beskärda del av de ökande inkomster som svenska folket kommer
att få under andra halvan av 1990-talet. Den offentliga
komsumtionen måste tillåtas få ett begränsat utrymme att växa
för att tillgodose de ökande behoven. Därigenom kan också
kommuner och landsting ges större möjlighet att ta sin del av
ansvaret för att reducera arbetslösheten. Vi föreslår därför att
riksdagen skall utfärda en garanti om att inga nya statliga
indragningar av de totala statsbidragen skall ske under
1990-talet.
Som framhålls i motion Fi32 (v) måste det också ske en
omfördelning från rika till fattiga kommuner inom den totala
statsbidragsramen. Det bör kortsiktigt ske genom den av
Vänsterpartiet föreslagna "kommunakuten" och långsiktigt genom
ett nytt statsbidragssystem som på ett helt annat sätt tar
hänsyn till storstädernas särskilda förhållanden. De extrema
problemen i särskilt Göteborg -- men också i Malmö och Stockholm
-- som tas upp i motionerna Fi303 (s), Fi43 (s), Fi305 (s)
samt A455 (fp) kan bara lösas genom en kombinerad omfördelning
och totalt ökat finasiellt utrymme på det sätt som utvecklas i
Vänsterpartiets partimotion Fi32. Med ett bifall till motion
Fi32 (v) får således det väsentliga innehållet i de här angivna
motionerna anses vara tillgodosedda.
När det gäller de ekonomiska regleringarna mellan staten och
kommunsektorn för andra halvåret 1994 och för år 1995 delar vi i
allt väsentligt de synpunkter som Svenska Kommunförbundet
framhållit i sina skrivelser till finansutskottet. Riksdagen bör
självfallet följa den finansieringsprincip som man själv
beslutat om. Med regeringens förslag kommer kostnaderna för
statliga beslut, framför allt beträffande bostadsbidrag och
barnomsorgsgarantin, att vältras över på kommunerna. Genom ett
bifall till motion Fi32 (v) kan riksdagen i allt väsentligt
tillmötesgå Kommunförbundets uppmaning.
Med hänvisning till vad jag här har redovisat anser jag att
utskottets hemställan borde haft följande lydelse under mom. 1,
2 och 14:
1. beträffande den kommunala ekonomin åren 1994--1999
att riksdagen med bifall till motionerna 1993/94:Fi32
yrkande 3 och 1993/94:Fi43 yrkande 4 som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionerna anförts om den kommunala
ekonomin åren 1994--1999,
2. beträffande storstädernas ekonomi
att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Fi43 yrkande 1
och med anledning av motionerna 1993/94:A455 yrkande 13,
1993/94:Fi43 yrkande 3, 1993/94:Fi303 och 1993/94:Fi305 som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionerna anförts om
storstädernas ekonomi,
14. beträffande inrättande av en s.k. kommunakut
att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Fi206 yrkande 4
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om inrättande av en s.k. kommunakut,
I propositionerna 150 och 100 framlagda lagförslag
Bilaga 1
1 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1992:670) om statligt utjämningsbidrag
till kommuner
2 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1993:778) med särskilda bestämmelser
om utbetalning av skattemedel år 1994
3 Förslag till
Lag med särskilda bestämmelser om utbetalning av skattemedel
år 1995
4 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser
om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m.
Av utskottet framlagt lagförslag
Bilaga 2
Förslag till
Lag om ändring i lagen (1993:778) med särskilda bestämmelser
om utbetalning av skattemedel år 1994
Härigenom föreskrivs att 1 och 2 §§ lagen (1993:778) med
särskilda bestämmelser om utbetalning av skattemedel år 1994
skall ha följande lydelse.
Regeringens förslag Utskottets förslag
1 §1
Vid utbetalning av kommunal- Vid utbetalning av kommunal-
eller landstingsskattemedel eller landstingsskattemedel
enligt 4 § lagen (1965:269) enligt 4 § lagen (1965:269)
med särskilda med särskilda
bestämmelser om kommuns och bestämmelser om kommuns och
annan menighets utdebitering annan menighets utdebitering
av skatt, m.m., skall för av skatt, m.m., skall för
inkomståret 1994 inkomståret 1994
kommunalskattemedlen minskas kommunalskattemedlen minskas
med 1 186 kronor per med 1 226 kronor per
invånare i kommunen den 1 invånare i kommunen den 1
november 1993 och november 1993 och
landstingsskattemedlen med 349 landstingsskattemedlen med 349
kronor per invånare i kronor per invånare i
landstinget den 1 november landstinget den 1 november
1993. 1993.
För en kommun som inte För en kommun som inte
ingår i ett landsting skall ingår i ett landsting skall
kommunalskattemedlen minskas kommunalskattemedlen minskas
med 1 535 kronor per med 1 575 kronor per
invånare i kommunen den 1 invånare i kommunen den 1
november 1993. november 1993.
2 §2
Har en kommun, ett landsting Har en kommun, ett landsting
eller en kommun som inte eller en kommun som inte
ingår i landsting för ingår i landsting för
år 1994 fastställt en år 1994 fastställt en
högre skattesats än den högre skattesats än den
som har gällt för år som har gällt för år
1993 skall den minskning av 1993 skall den minskning av
kommunal- eller kommunal- eller
landstingsskattemedel som landstingsskattemedel som
avses i 1 § i stället avses i 1 § i stället
göras med 1 480 kronor, 531 göras med 1 520 kronor, 531
kronor respektive 2 011 kronor respektive 2 051
kronor. Detta gäller dock kronor. Detta gäller dock
inte om höjningen av inte om höjningen av
skattesatsen avser att skattesatsen avser att
täcka ökade kostnader täcka ökade kostnader
som uppkommit på grund av som uppkommit på grund av
en omfördelning av en omfördelning av
uppgifter mellan landsting och uppgifter mellan landsting och
kommunerna inom landstinget. kommunerna inom landstinget.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.
1 Senaste lydelse 1993:1363.
2 Senaste lydelse 1993:1363.
Innehåll
Sammanfattning1
Inledning1
Regeringens lagförslag2
Studiebesök, inkomna skrivelser m.m.2
Propositionernas förslag2
Motionsyrkandena3
Utskottet5
Inledning5
Den kommunala ekonomin under åren 1994--19995
Uppföljning, utvärdering och revision8
Översyn av nuvarande bidragssystem9
Storstädernas ekonomi9
Övriga krav på översyn11
Bidrag till kommuner12
Det statliga utjämningsbidraget till kommuner år 199512
Anslag till statligt utjämningsbidrag till kommuner
1994/9512
Anslag till bidrag med anledning av införandet av ett nytt
bidragssystem13
Bidrag till landsting14
Anslag till skatteutjämningsbidrag till landsting 1994/9514
Ekonomiska regleringar15
Ekonomiska regleringar för andra halvåret 1994 och för år 1995
mellan staten och kommunsektorn15
Övriga kommunalekonomiska frågor18
Finansieringsprincipens tillämpning18
Utbetalning av skattemedel till kyrkliga kommuner18
Kommunal fastighetsskatt19
Finansiering av fritidsbebyggelsens kostnader20
Inrättande av en s.k. kommunakut21
Inrättande av s.k. think tanks22
Hemställan23
Reservation
Anslag till Statligt utjämningsbidrag till kommuner 1994/95
(mom. 5) (nyd)25
Särskilt yttrande
Den kommunala ekonomin (s)26
Meningsyttring av suppleant (v)
(mom. 1, 2, 14)27
Bilagor
1. I propositionerna 150 och 100 framlagda lagförslag29
2. Av utskottet framlagt lagförslag34